Talmanskonferensen får härmed överlämna riksdagens informationsutrednings andra delbetänkande, "Riksdagens tidningsfråga”.
Framställning / redogörelse 1975:15
1975:15
1975-04-22
Till riksdagen
Talmanskonferensen får härmed överlämna riksdagens informationsutrednings
andra delbetänkande, "Riksdagens tidningsfråga”.
Stockholm den 22 april 1975
Henry Allard
I Riksdagen 1975. 2 sami. Nr 15
1975:15
3
RIKSDAGENS TIDNINGSFRÅGA
Betänkande avgivet av riksdagens informationsutredning
Stockholm 1975
1 * Riksdagen 1975. 2 sami Nr 15
1975:15
4
Till
Talmanskonferensen
Riksdagens informationsutredning, tillsatt av talmanskonferensen den 31
oktober 1972, för härmed överlämna sitt andra delbetänkande, ”Riksdagens
tidningsfråga”.
Stockholm den 17 april 1975
Henry Allard
Erik Wärnberg Nils Carlshamre Olle Svensson
Bertil Fiskesjö Björn Molin Alf Lövenborg
/Rolf Jönsson
1975:15
5
1. Inledning
I sitt delbetänkande ”Riksdagens utåtriktade information” (skriv. 1974:11)
föreslog riksdagens informationsutredning dels åtgärder för att underlätta
massmediernas riksdagsbevakning, dels kompletterande information på riksdagens
initiativ.
Utredningens förslag godtogs i sina huvuddelar av riksdagen. På två punkter
avseende den kompletterande informationen kunde dock inga definitiva
beslut fattas, utan det uppdrogs åt utredningen att här fortsätta arbetet.
Det gällde dels information till hela allmänheten där utredningen bl. a.
föreslog försöksverksamhet med dagspressannonsering, dels information till
de politiskt intresserade via en riksdagstidning.
Utredningen framlägger nu förslag till lösning av frågan om en riksdagens
tidning genom förslag till tidningssamverkan med departementen via nämnden
för samhällsinformation.
2. Frågans tidigare behandling
2.1 Inledning
En av de målgrupper för riksdagsinformation som utredningen i sitt delbetänkande
från 1973 diskuterade var de politiskt intresserade. Utredningen
konstaterade, att de politiskt aktiva och intresserade får en stor del av sitt
informationsbehov om riksdagsarbetet tillgodosett genom massmediernas
riksdagsbevakning. Den information som riksdagen borde ge till denna grupp
borde därför avse att komplettera och fördjupa massmediernas material.
Ett sätt att göra detta ansåg utredningen vara att riksdagen gav ut en egen
tidning. Vidare föreslogs ökat stöd till partigrupperna för informationsverksamhet
samt åtgärder för bättre spridning av riksdagens tryckta material.
2.2 Tidningsforslaget
Avsikten med tidningen var att den skulle ge en något fylligare information
om riksdagens arbete än vad massmedierna ger, och därigenom
skulle de politiskt intresserade få möjlighet att mera i detalj ta del av debatter
och beslut i de viktigare riksdagsärendena.
Utredningen föreslog att tidningen skulle komma ut en gång i veckan
under sessionstid och ha en heltidsanställd redaktör. Redaktören borde vara
underställd ett redaktionsråd med representanter för bl. a. de politiska partierna.
Redaktionsrådet borde utses av talmanskonferensen. I en bilaga utvecklade
utredningens sekreterare och dess konsult i tidningsfrågan närmare
syftet, innehåll, spridning, kostnader m. m.
1975:15
6
2.3 Riksdagens beslut
Konstitutionsutskottet redovisade i sitt betänkande, som bifölls av kammaren,
synpunkter från flera remissinstanser angående tidningsfrågan. Omdömena
var blandade. De kritiska anförde företrädesvis att samordningsmöjligheterna
med andra tidningar borde beaktas.
Utskottet fann det naturligt att utredningen funnit det angeläget för riksdagen
att utge en egen tidning, och man hänvisade till att det i andra
länder inte var ovanligt att parlamenten utger en egen tidning. Det finns,
menade man, otvivelaktigt ett behov av en fortlöpande, mera fyllig information
om riksdagen och dess verksamhet än vad som ges på annat
håll. Enligt utskottets mening borde en riksdagens tidskrift kunna fylla en
viktig uppgift för informationen om riksdagen och dess verksamhet.
Man konstaterade emellertid, att det i remissyttrandena anförts synpunkter
mot att riksdagen redan nu skulle binda sig för utgivande av en egen
tidning. Bl. a. hade uttalats, påpekade utskottet, att frågan om en samordning
med Departementsnytt borde prövas före slutligt beslut. Det var enligt utskottets
mening uppenbart att en samordning med denna tidskrift inte borde
komma till stånd om den skulle medföra risk för att de för riksdagen väsentliga
synpunkterna kom att sättas i andra hand. Enligt utskottets mening
borde ett definitivt beslut av en sådan räckvidd som att riksdagen skulle
ge ut en egen tidskrift föregås av en försöksverksamhet. En viss komplettering
av beslutsunderlaget framstod också som önskvärd. Utskottet tillstyrkte
med hänsyn härtill att en tidskrift av det slag som utredningen
föreslagit gavs ut på försök. Det borde ankomma på informationsutredningen
att svara för utgivningen och för utvärderingen av försöksverksamheten
och att därefter lägga fram definitivt förslag i denna fråga.
2.4 Utredningens fortsatta arbete med tidningsfrågan
Utredningen beslöt att först pröva möjligheterna att samverka med departementen
i tidningsfrågan. 1 den händelse en acceptabel lösning i den
riktningen inte kunde realiseras avsåg utredningen att utarbeta förslag på
en egen tidning för riksdagen. En samordnad lösning var emellertid att
föredra ur flera synpunkter. De totala kostnaderna för en gemensam tidning
skulle bli väsentligt lägre än för två separata tidningar. Vidare framstod
det för utredningen som lämpligare med en tidning, som kunde behandla
hela beslutsprocessen, från utredningsdirektiv fram till riksdagsbeslut än
två tidningar, där dubbelbevakning inte skulle kunna undvikas vilket vore
särskilt olyckligt med tanke på att målgrupperna skulle bli i stort sett identiska.
En gemensam tidning borde således vara mera attraktiv för den presumtiva
läsekretsen.
Efter medgivande från ägaren av Departementsnytt, finansdepartementet,
framställdes under hösten 1974 ett provnummer av en gemensam tidning.
Utredningen ansåg att provnumret gav besked om att en gemensam tidning
L_
1975:15
7
kunde ges en utformning som tillfredsställde rimliga önskemål från riksdagens
sida. Därför beslöt utredningen att överläggningar med finansdepartementet
och Departementsnytt skulle ske i syfte att söka nå en överenskommelse
om utgivning av en gemensam tidning. En sådan överenskommelse
har nu träffats, och informationsutredningen föreslår att riksdagen
godkänner denna och anvisar de medel som erfordras för tidningsutgivningen.
3. Utredningens förslag
3.1 Inledning
Förslaget innebär, att tidningen Departementsnytt, som nu utges av finansdepartementet,
och som innehåller referat av utredningsdirektiv, utredningsförslag,
propositioner m. m. ombildas till en för departementen och
riksdagen gemensam tidning med väsentligt breddat innehåll, snabbare produktionstid
och fler utgivningar per år.
3.2 Produktbeskrivning
Tidningen bör utges i standardformat A 4, vilket anknyter direkt till nuvarande
Departementsnytt. Sidantalet beräknas variera mellan 16 och 32.
Tidningen beräknas utkomma en gång i veckan under riksmötet och två
gånger per månad i övrigt. En målsättning bör vara att veckans händelser
i riksdagen -1, o. m. fredag - refereras i nästa veckas nummer. Tidningens
namn bör fastställas av den blivande huvudmannen i samråd med informationsutredningen.
Namnet bör associera till både riksdag och regering,
t. ex. "Samhällsnytt”, med underrubrik ”Aktuellt från riksdag och departement”.
3.3 Tidningens ledning
Redaktionen för tidningen bör ha en oberoende ställning och själv utforma
innehållet i enlighet med de riktlinjer som anges under 3.4. Chefredaktören
bör samtidigt vara ansvarig utgivare.
Som huvudman i administrativ mening bör nämnden för samhällsinformation,
NS1, fungera. Både regering och riksdag får därigenom årligen
i samband med budgetbehandlingen tillfälle att diskutera tidningens verksamhet.
Huvudmannaskapet innefattar blott rent administrativa frågor, inklusive
anställande av personal och upprättande av förslag till anslagsframställning.
Ansvaret för tidningens innehåll och utformning skall helt åvila redaktionen.
1975:15
8
3.4 Tidningens syfte och redaktionella riktlinjer
Tidningens syfte skall vara att underlätta för personal i stat och kommun,
företag och organisationer samt för förtroendevalda och övriga politiskt intresserade
att följa verksamheten i riksdagen och regeringens kansli.
Tidningen skall innehålla sammanfattningar av viktigare propositioner
från regeringen, av utredningsdirektiv, av avlämnade betänkanden och departementspromemorior
och dylikt, bevakning av frågor av större politisk
betydelse som behandlas av regeringen, kortfattade referat av regeringsbeslut
av prejudicerande karaktär, förteckningar över betänkanden, promemorior,
andra offentliga publikationer, annan periodvis återkommande översiktlig
information, t. ex. lagstiftningsöversikter. Vidare skall den innehålla sammanfattningar
av viktigare motioner, utskottsbetänkanden, interpellationer
osv., dvs. material ur det offentliga riksdagstrycket. Kammardebatterna i
viktigare ärenden skall refereras. I beslutsreferaten bör särskild vikt läggas
vid skillnader mellan regeringens propositioner och riksdagens beslut. Beträffande
referaten av frågestunderna och interpellationsdebatterna bör huvudvikten
läggas vid nyhetsbetonade, intressanta besked som lämnas samt
vid principiella debatter. Härutöver bör tidskriften innehålla information
av institutionell karaktär, bevakning av frågor av större politisk betydelse
i riksdagen utöver vad som registrerats i riksdagstrycket (t. ex. uttalanden
och deklarationer av riksdagsgrupperna) samt uppgifter om personförändringar
i riksdagen och departementen. Det bör också i tidskriften kunna
anges vilka ärenden som kommer att behandlas inom den närmaste tiden
i riksdagen. Slutligen bör ges information om var man kan finna ytterligare
information om regering och riksdag.
Innehållet bör disponeras så, att riksdagsmaterialet kommer först, därefter
i tur och ordning propositioner, utredningsförslag, utredningsdirektiv, SFS
och övrigt. Första sidan bör utformas med korta sammandrag av de viktigaste
delarna av innehållet. Något fast sidantal för riksdagsmaterialet bör inte
fastställas, och möjligheter skall finnas för smärre förändringar i dispositionen.
Det departementsanknutna materialet skall i princip behandlas på
samma sätt i den nya tidningen som i Departementsnytt.
3.5 Målgrupper och upplaga
Den föreslagna tidningen skall vända sig till politiskt intresserade medborgare
men även söka vinna läsare bland grupper som för närvarande har
ett begränsat intresse för samhällsfrågor. Tidningen bör vidare kunna få
bred användning inom undervisningsväsendet. Naturliga målgrupper är också
fackliga och politiska organisationer, företag och branschorganisationer
samt massmedier. Tidningen skall också tillgodose informationsbehoven
avseende riksdag och regeringskansli för statliga och kommunala myndigheter.
1975:15
9
Upplageberäkningarna har skett med utgångspunkt i Departementsnytts
nuvarande siffror. Med den vidgade målsättningen och det utökade innehåll
som den nya tidningen planeras fl finns det förutsättningar att Departementsnytts
nuvarande upplaga, ca 13 000 ex, inom de närmaste åren kan
ökas väsentligt. Det är givet, att realismen i detta är starkt beroende av
att tidningen kan göras aktuell och angelägen och att en effektiv information
sprids om tidningen.
3.6 Organisation
Redaktionen bör utgöra en enhet inom NSI:s kansli. Den bör ledas av
en chefredaktör, och bemannas härutöver med tre redaktörer, varav en också
bör vara chefredaktörens ställföreträdare. En layoutman erfordras för ombrytning,
bildurval etc. Registerföring, prenumerationsbokföring och övriga
kamerala göromål m. m. för tidningen kräver två tjänster och vidare behövs
en expeditionsvakt.
Med en ökande upplaga ställs större krav på den administrativa sidan,
och resursförstärkning kan då bli aktuell.
3.7 Ekonomisk kalkyl
Nedanstående ekonomiska kalkyl bygger på att tidningen börjar utkomma
i januari 1976 och en upplaga om 15 600 ex., varav ca 1 600 friexemplar
till riksdagen och regeringens kansli. I syfte att ge en överblick över tidningens
totala kostnader anges även beräknade helårskostnader. Prenumerationspriset
föreslås till 70 kr./år inklusive mervärdeskatt.
Kostnader (i tusen kr.)
1/1-30/6-76 helt budgetår
Tryckteknisk produktion | 412 | 824 |
Distributionskostnader | 90,5 | 181 |
Informationskostnader | 285 | 380 |
Personallönekostnader | 523,5 | 698 |
Övriga administrativa kostnader | 298 | 364 |
Undersökningskostnader | 22 | 22 |
Reserv | 100 | 200 |
Summa kronor | 1 731 | 2 669 |
Intäkter (i tusen kronor) |
|
|
Prenumerationsintäkter | 490 | 980 |
Nettokostnad | 1 241 | 1 689 |
4. Hemställan
Utredningen föreslår att riksdagen beslutar
att medge utgivning av en tidning gemensam för riksdagen och
departementen enligt vad som ovan anförts samt
att härför till Nämnden för samhällsinformation: Tidningsutgivning
för budgetåret 1975/76 anvisa ett förslagsanslag på
1 241 000 kr.
1975:15
10
Reservation
av Alf Lövenborg som anser att det avsnitt under 3.4 som börjar med "Tidningen
skall” och slutar med "vid principiella debatter” bör ha följande
lydelse:
Tidningen bör vara så populärt upplagd som möjligt både när det gäller
innehåll och utformning för att väcka intresse hos så stora grupper av medborgarna
som möjligt. På ett lättfattligt och överskådligt sätt måste man
sträva efter att presentera viktigare propositioner från regeringen, utredningsdirektiv,
betänkanden, departementspromemorior, regeringsbeslut osv.
Den skall vidare innehålla sammanfattningar av viktigare motioner, utskottsbetänkanden,
interpellationer av allmänt intresse m. m. Kammardebatterna
i viktigare ärenden skall refereras.
Det är också av vikt att det informativa materialet från riksdagen och
departementen kompletteras med bakgrundsmaterial, intervjuer, personporträtt
och liknande som kan vara av intresse för en bredare allmänhet.
Utredningen anser också att respektive riksdagsgrupper i varje nummer
bör erbjudas svara för var sin sida där man efter eget omdöme presenterar
det material som partiet i fråga anser vara angeläget. Den uppgiften torde
vara lätt genomförbar eftersom varje riksdagsgrupp numera har egen
pressekreterare. Också detta kan bidra till att öka intreset för tidningen.
En bred lösnummerförsäljning via pressbyrån eller på annat sätt bör övervägas.
Skolorna och de folkliga organisationerna måste betraktas som viktiga
målgrupper i sammanhanget.