Förslag 1994/95:TK1

Förslag 1994/95:TK1

Förslag till riksdagen

1994/95:TK1

Skrivelse från talmanskonferensen med
överlämnande av förslag angående en nämnd i
riksdagen för Europeiska unionen m.m.

1994/95

TK1

I mars 1994 överlämnade Riksdagsutredningen sitt slutbetänkande
(1993/94:TK3) med bl.a. principförslag om inrättande av en nämnd i
riksdagen för Europeiska unionen, nämndens uppgift samt storlek och
sammansättning.

Riksdagen antog principförslaget i juni 1994 (1993/94:KU 18) och
beslöt också ge utredningens expertgrupp i uppdrag att närmare utreda
formerna för EU-nämndens arbete, kontakter med utskotten och be-
hov av kansliresurser. Resultatet av detta arbete skulle redovisas till
talmanskonferensen efter valet 1994.

Talmanskonferensen beslöt den 12 oktober 1994 att tillsätta en
särskild arbetsgrupp för utveckling av riksdagens arbetsformer. Arbets-
gruppen skall bl.a. behandla frågan om EU-nämnden och vissa andra
förändringar i riksdagens arbete med anledning av en anslutning till
EU.

Sedan expertgruppen redovisat sitt uppdrag har talmanskonferensens
arbetsgrupp lagt fram ett förslag om EU-nämnden m.m.

Talmanskonferensen överlämnar härmed förslaget till riksdagen.

Förslag

Talmanskonferensen föreslår att riksdagen

antar arbetsgruppens förslag till lag om ändring i riksdagsord-
ningen (tilläggsbestämmelsen 7.1.1, 8 kap. 14, 15 och 16 §§).

Med hänvisning till den knappa tid som står till buds för att behandla
detta förslag som skall träda i kraft den 1 januari 1995 föreslår
talmanskonferensen

att motionstiden förkortas till sju dagar.

Stockholm den 16 november 1994

Birgitta Dahl

/Gunnar Grenfors

1 Riksdagen 1994/95. 2 saml. TK 1

Rättelse: S. 3 rad 7 Står: Marianne Samuelsson Rättat till: Thomas Julin

Särskilt yttrande

1994/95:TK1

Thomas Julin (mp) har vid behandlingen i talmanskonferensen vidhål-
lit det särskilda yttrande som redovisats i anslutning till arbetsgruppens
skrivelse till talmanskonferensen.

Till talmanskonferensen

1994/95 :TK1

Den 12 oktober 1994 beslöt talmanskonferensen tillsätta en arbets-
grupp för utveckling av riksdagens arbetsformer.

Ordförande i arbetsgruppen är talman Birgitta Dahl och ledamöter
Sven Hulterström och Ingegerd Sahlström (s), Lars Tobisson (m),
Per-Ola Eriksson (c), Lars Leijonborg (fp), Björn Samuelson (v),
Thomas Julin (mp) och Göran Hägglund (kds).

Tjänstemän från Riksdagsutredningens expertgrupp har biträtt ar-
betsgruppen. Dessa experter är riksdagsdirektör Gunnar Grenfors,
ordförande, förvaltningsdirektör Anders Forsberg, kanslicheferna Mag-
nus Isberg, Ove Nilsson, Hans Regner och Lars-Erik Sojdelius, samt
avdelningsdirektör Lisbet Hansing Engström, projektledare Ulla-Britt
Fichtelius som också varit sekreterare för expertgruppen.

Riksdagsutredningen överlämnade i mars 1994 sitt slutbetänkande
(1993/94:TK3) med bl.a. principförslag om inrättande av en nämnd i
riksdagen för Europeiska unionen, nämndens uppgift samt storlek och
sammansättning.

Riksdagen antog principförslaget i juni 1994 (1993/94:KU18). Till
beslutet angående EU-nämndens storlek och sammansättning fogades
en reservation (nyd) och en meningsyttring (v).

Riksdagen beslöt också ge utredningens expertgrupp i uppdrag att
närmare utreda formerna för EU-nämndens arbete, kontakter med
utskotten och behov av kansliresurser. Resultatet av detta arbete skulle
redovisas till talmanskonferensen efter valet 1994.

Med utgångspunkt i material som presenterats av expertgruppen har
talmanskonferensens arbetsgrupp lagt fram förslag till ändringar i
riksdagsordningen avseende inrättande av en EU-nämnd, nämndens
storlek och sammansättning, dess rätt att inhämta upplysningar, rege-
ringens information till nämnden, minoritetsskydd och sekretess samt
vissa följdändringar avseende andra parlamentariska organ (EFTA:s
parlamentarikerkommitté, EES-delegationen m.fl.). Förslaget innehål-
ler också riktlinjer för EU-nämndens arbete och utskottens arbete med
EU-frågorna m.m.

Talmanskonferensens arbetsgrupp överlämnar härmed förslagen till
talmanskonferensen.

Stockholm i november 1994

Birgitta Dahl

Per-Ola Eriksson

Göran Hägglund

Björn Samuelson

Ingegerd Sahlström

Sven Hulterström

Lars Leijonborg

Thomas Julin

Lars Tobisson
/Gunnar Grenfors

Särskilt yttrande av Thomas Julin

1994/95:TK1

Miljöpartiet de gröna anser att riksdagens inflytande och allmänhetens
insyn, när det gäller de rättsregler som i framtiden blir gällande i
Sverige efter beslut i EU:s beslutsorgan, måste bli betydligt större än
enligt det förelagda förslaget.

Vi kommer att lägga en motion i ärendet med följande principiella
innehåll.

1. Alla partier som är representerade i riksdagen skall vara garanterade
plats i EU-nämnden.

2. Det måste i riksdagsordningen fastslås att det är riksdagen som
beslutar om svensk förhandlingsposition; denna beslutsrätt bör dock
kunna delegeras till EU-nämnden som i så fall blir beslutande och inte
rådgivande.

3. Det måste i riksdagsordningen fastslås att EU-nämnden skall inhäm-
ta yttrande från respektive fackutskott.

4. Alla handlingar som kommer till EU-nämnden från EU måste
jämställas med svenska allmänna handlingar och således oinskränkt
vara underställda svensk offentlighetslagstiftning; utrikessekretess skall
således aldrig kunna gälla i förhållande till EU-handlingar.

5. Ordagranna diskussionsreferat av samma typ som förs vid riksdagens
sammanträden skall föras i EU-nämnden och omgående, efter mönster
av riksdagens snabbprotokoll, offentliggöras.

6. Ledamöterna i EU-nämnden skall inte kunna åläggas annan tyst-
nadsplikt än riksdagsledamöter har i allmänhet i sin egenskap av just
riksdagsledamöter.

7. Riksdagens revisorer skall ges särskilt uppdrag och tilldelas särskilda
resurser för att bevaka EU-frågorna.

8. Riksdagens konstitutionsutskott måste kunna fullgöra sin granskning
av regeringen vilket innebär att KU skall ha full tillgång till EU-
nämndens arbete, ministerrådets arbete, protokoll och insyn i arbets-
grupper under ministerrådet.

Talmanskonferensens arbetsgrupps förslag
angående inrättande av en nämnd i riksdagen
för den europeiska unionen, m.m.

Sammanfattning

Enligt regeringens förslag i proposition 1994/95:19 om Sveriges med-
lemskap i Europeiska unionen skall regeringen informera och samrå-
da med riksdagen i frågor som skall behandlas i Europeiska unionens
råd.

I denna promemoria läggs fram förslag till ändring i riksdagsord-
ningen som avser inrättande av en EU-nämnd för samrådet med
regeringen samt nämndens storlek och sammansättning. Förslaget byg-
ger på det principbeslut i frågan som riksdagen fattade våren 1994.
Vidare föreslås att i riksdagsordningen förs in bestämmelser om nämn-
dens arbetsformer, bl.a. regler om minoritetsskydd och tystnadsplikt
för ledamöterna i nämnden.

I promemorian behandlas också frågor om regeringens information
till riksdagen. Därvid redovisas synpunkter på hur informationen bör
lämnas för att riksdagen skall få ett inflytande under beslutsprocessen i
EU. Det påpekas att riksdagen i samband med behandlingen av propo-
sitionen har möjlighet att lägga fast vilka informationskrav som bör
gälla. Vidare lämnas synpunkter på utskottens roll i samrådsförfaran-
det.

1994/95 :TK1

1 * Riksdagen 1994/95. 2 saml. TK1

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen dels att tilläggs-
bestämmelsen 7.1.1 och 8 kap. 14 § skall ha följande lydelse, dels att
det i lagen skall införas två nya bestämmelser, 8 kap. 15 och 16 §§,
med följande lydelse.

Tilläggsbestämmelse '

1994/95:TK1

7.1.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Utöver de val som kammaren
förrättar enligt regeringsformen
och riksdagsordningen skall den
bland riksdagens ledamöter före-
taga val av

1. 20 ledamöter i Nordiska rå-
dets svenska delegation,

2. 6 ledamöter i Europarådets
svenska delegation,

3. 5 ledamöter i den svenska de-
legationen till Europeiska frihan-
delssammanslutningens (EFTA)
parlamentarikerkommitté,

4. 8 ledamöter i den svenska
delegationen till Parlamentariska
församlingen i konferensen om
säkerhet och samarbete i Europa,

5. 18 ledamöter i den svenska
delegationen till Gemensamma par-
lamentarikerkommittén EG-Sveri-

Utöver de val som kammaren
förrättar enligt regeringsformen
och riksdagsordningen skall den
bland riksdagens ledamöter före-
taga val av

1. 20 ledamöter i Nordiska rå-
dets svenska delegation,

2. 6 ledamöter i Europarådets
svenska delegation,

3. 8 ledamöter i den svenska
delegationen till Parlamentariska
församlingen i konferensen om
säkerhet och samarbete i Europa,

ge,

6. 8 ledamöter i den svenska de-
legationen till dels Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdets (EES)
gemensamma parlamentarikerkom-
mitté, dels EFTA-staternas parla-
mentarikerkommitté.

Nordiska rådets svenska delegation väljs för lagtima riksmöte och
övriga delegationer för riksdagens valperiod.

Kammaren skall också välja styrelsen för Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfond i enlighet med 3 § i stiftelsens stadgar (RES 1988:1).

'Senaste lydelse SFS 1993:962.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.2

1994/95 :TK1

Den som är ledamot, suppleant
eller tjänsteman i någon av de
svenska delegationerna till

1. Europeiska frihandelssamman-
slutningens (EFTA) parlamentari-
kerkommitté,

2.  Gemensamma parlamentari-
kerkommittén EG-Sverige,

3. dels Europeiska ekonomiska
samarbetsområdets (EES) gemen-
samma parlamentarikerkommitté,
dels EFTA-staternas parlamentari-
kerkommitté får ej obehörigen
yppa vad som enligt beslut av rege-
ringen eller delegationen skall hål-
las hemligt med hänsyn till rikets
säkerhet eller av annat synnerligen
viktigt skäl, som betingas av förhål-
landet till främmande stat eller
mellanfolklig organisation.

15

§

För samråd med regeringen en-
ligt 5 § lagen (1994:000) med an-
ledning av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen skall riksdagen
inom sig för varje valperiod tillsät-
ta en nämnd för Europeiska unio-
nen (EU-nämnden).

Nämnden skall bestå av samma
antal ledamöter som ett utskott.

Tilläggsbestämmelserna 4.3.1,
4.11.1, 4.11.3 och 4.11.4 skall ull-
lämpas på nämnden.

16

§

Den som är ledamot, suppleant
eller tjänsteman i nämnden för
Europeiska unionen får ej obehöri-
gen yppa vad som enligt beslut av
regeringen eller nämnden skall hål-
las hemligt med hänsyn till rikets
säkerhet eller av annat synnerligen
viktigt skäl, som betingas av förhål-
landet till främmande stat eller
mellanfolklig organisation.

§

Statlig myndighet skall lämna
upplysningar och avgiva yttrande i
frågor som skall behandlas i Euro-
peiska unionens råd, då nämnden
för Europeiska unionen begär det.
I lagen (1994:000) med anledning
av Sveriges anslutning till Europe-
iska unionen finns bestämmelser
om regeringens skyldighet att un-
derrätta nämnden om sådana frå-
gor. Myndighet som ej lyder under
riksdagen kan hänskjuta begäran
från nämnden till regeringens avgö-
rande.

2Senaste lydelse SFS 1993:962.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1994/95 :TK1

Begär minst fem av ledamöterna
i nämnden att upplysningar eller
yttrande skall inhämtas från myn-
dighet, som avses i första stycket,
eller att regeringen skall rådgöra
med nämnden enligt 5 § lagen
(1994:000) med anledning av Sve-
riges anslutning till Europeiska
unionen skall nämnden föranstalta
om detta, såvida den inte finner att
därmed förenat dröjsmål skulle
leda till avsevärt men.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Inledning

Grundlagsutredningen inför EG tog i sitt betänkande (SOU 1993:14)
EG och våra grundlagar bl.a. upp riksdagens roll i EG-samarbetet.
Enligt utredningen var det utomordentligt viktigt att riksdagen och
regeringen samråder om de beslut som Sverige i egenskap av EG-
medlem kommer att vara med om att fatta inom EG:s institutioner.
Utredningen ansåg att det bör fastslås att regeringen är skyldig att
informera och konsultera riksdagen inför viktigare avgöranden i EG.
Efter att ha övervägt om samrådet borde förläggas till Utrikesnämnden
eller utskotten stannade utredningen för att det inom riksdagen bör
inrättas ett särskilt sammanhållet samrådsorgan i EG-frågor i form av
en nämnd. Därutöver förordade utredningen att information lämnades
inför kammaren.

Att samrådet inte ansågs böra ske i Utrikesnämnden motiverade
utredningen bl.a. med att EG-politiken kvantitativt kommer att domi-
neras av frågor som saknar anknytning till den traditionella utrikespo-
litiken eller bara i ringa utsträckning berör denna. Beträffande utskot-
ten påpekade utredningen att det skulle vara av stort värde för samar-
betets demokratiska förankring om utskotten anförtroddes samråds-
uppgiften. En rad problem skulle dock uppkomma, och utredningen
framhöll bl.a. att de enskilda utskotten saknar överblicken över den
samlade EG-politiken. Det var också så, fortsatte utredningen, att om
många krafter söker påverka en motpart kan deras sammanlagda
inflytande riskera att bli mindre än om de samordnar sina ansträng-
ningar genom en talesman.

När det gällde förhållandet mellan nämnden och utskotten påpekade
utredningen att nämnden — för att kunna ge råd som är representativa
för riksdagen — inte bara bör ta hänsyn till partiernas allmänpolitiska
synpunkter utan också väga in de berörda utskottens mer expertbeto-
nade synpunkter. Det var därför viktigt att det finns goda kontakter
mellan nämnden och utskotten både på politikerplanet och tjänste-
mannaplanet. Initiativet till dessa kontakter borde kunna tas från båda
hållen. Enligt utredningen kunde man utgå från att de enskilda
utskotten kommer att bevaka den svenska beslutsprocessen inför vikti-
gare avgöranden på sina områden och att de på olika sätt framför sina
ståndpunkter. Även nämnden borde aktivt söka information om fack-
utskottens synpunkter.

Frågan om samråd mellan regeringen och riksdagen har också tagits
upp av EU-lagsutredningen i samband med dess överväganden rörande
den övergripande lagstiftning som behövs vid en svensk anslutning till
EU. Utredningens betänkande (SOU 1994:10) Anslutning till EU har
lagts till grund för det förslag till lag med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen som läggs fram i proposition
1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Lagförslaget
innehåller en särskild bestämmelse om att regeringen skall vara skyldig
att underrätta riksdagen om frågor som avses bli behandlade i Europe-
iska unionens råd samt att rådgöra om hur förhandlingarna i rådet
skall föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och

1994/95 :TK1

i andra frågor som riksdagen bestämmer. Denna informations- och
samrådsskyldighet skall fullgöras i organ som riksdagen skall utse för
ändamålet. Dessutom skall regeringen lämna riksdagen mera allmän
information om samarbetet inom EU. Denna informationsskyldighet
skall fullgöras i kammaren. Årligen skall riksdagen också fa en skrift-
lig redogörelse för EU-samarbetet.

I propositionen tar regeringen inte ställning till organisationen i
riksdagen för samrådet med regeringen. Oavsett hur samrådet organise-
ras utgår regeringen från att kontakter upprätthålls med berörda
riksdagsutskott. Det framhålls också att en författningsreglering av
samrådsskyldigheten inte utesluter att samråd även kan ske informellt
på annat sätt. Som exempel nämns överläggningar med partiledarna
och andra kontakter med företrädare för riksdagens partier under
olika ärendens beredning.

När det gäller informations- och samrådsskyldigheten beträffande
beslut i ministerrådet görs inte några formella avgränsningar. Alla
frågor oavsett detaljeringsnivån skall i princip omfattas. I första hand
skall det dock ankomma på regeringen att ta initiativ till samråd i de
frågor som den anser vara betydelsefulla. Som en riktpunkt för avgö-
randet av vad som skall anses som betydelsefulla frågor anges sådana
spörsmål som faller inom riksdagens normgivningskompetens men där
beslutanderätten överlåtits till EG. Riksdagsorganet skall dock ha frihet
att påkalla samråd i vilken annan fråga som helst. Det förutsätts att
regeringen och samrådsorganet själva finner en lämplig avgränsning. 1
sammanhanget påpekas att viktigare utrikespolitiska frågor och frågor
om utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket,
liksom hittills skall behandlas i Utrikesnämnden.

Någon lagstadgad informations- och samrådsskyldighet inför beslut i
Europeiska rådet föreslås inte. Regeringen bör enligt propositionen
ändock informera riksdagen om frågor som skall tas upp i Europeiska
rådet. Det lämnas öppet om denna information skall ges till det
särskilda riksdagsorganet eller i annan ordning som riksdagen bestäm-
mer. I sammanhanget understryks Utrikesnämndens uppgifter.

Riksdagen har våren 1994 (förs. 1993/94:TK3, bet. KU18) fattat ett
principbeslut om inrättandet av en nämnd för Europeiska unionen
med uppgift att samråda med regeringen inför beslut i ministerrådet.
EU-nämnden skall ha samma antal ledamöter och sammansättning
som utskotten. Formerna för nämndens arbete, kontakter med utskot-
ten, behovet av kansliresurser och andra frågor skall utredas vidare, i
första hand av Riksdagsutredningens expertgrupp.

I det följande tas upp frågor om regeringens information till riksda-
gen i EU-frågor, om utskottens roll samt om samverkan mellan
utskotten och EU-nämnden. Som en allmän bakgrund lämnas till en
början vissa uppgifter rörande beslutsgången i EU, EU-frågornas an-
knytning till utskottens beredningsområden samt om den danska rege-
ringens information till Folketingets Europaudvalg (tidigare Markeds-
udvalget).

1994/95:TK1

10

I två avslutande avsnitt läggs fram förslag till regler i riksdagsord-
ningen om inrättande av en EU-nämnd, protokollföring m.m., minori-
tetsskydd och tystnadsplikt.

Beslutsgången i EU

Utmärkande för beslutsfattandet i den första pelaren i Europeiska
unionen, dvs. den gemensamma marknaden och därtill anknytande
poiitikområden samt EMU, är att kommissionen ensam har rätt att
lägga fram förslag till nya regler m.m. Samtliga beslut i ministerrådet
måste därför grundas på förslag från kommissionen. Så gott som
undantagslöst skall Europaparlamentet yttra sig innan förslagen kan
genomföras. I andra och tredje pelarna (utrikes- och säkerhetspolitiken
resp, samarbetet i inrikes och rättsliga frågor) har såväl kommissionen
som medlemsländerna initiativrätt. En annan skillnad är att beslutsfat-
tandet i andra och tredje pelarna bygger på enhällighet och inte har
den karaktär av överstatlighet som präglar första pelaren.

När en fråga väl initierats i ministerrådet kan den ofta finnas på
dagordningen under lång tid, ibland under flera år. Detta kan bero på
att medlemsländerna inte kommer överens och att det krävs ytterligare
förberedelser i rådets kommittéer. Samspelet med Europaparlamentet i
första pelaren gör också att en fråga kan återkomma i rådet. De s.k.
samarbets- och medbeslutandeprocedurerna bygger båda på att rådet
sedan Europaparlamentet yttrat sig avger en gemensam ståndpunkt i
den aktuella frågan. Ärendet går därefter ånyo till Europaparlamentet
och sedan åter till rådet för förnyade överväganden och eventuellt
slutligt beslut.

Som ett viktigt led i beslutsfattandet ingår att rådsbesluten skall
förberedas i COREPER (Comité des Représentants Permanents, dvs.
den kommitté som bildas av medlemsstaternas ambassadörer vid Unio-
nen) och i arbetsgrupper under den. I många fall fattas besluten i
praktiken i COREPER och behandlingen i rådet är mera en formali-
tet. Rådet och COREPER tillämpar ett system där frågorna delas in i
A- eller B-punkter. A-punkter förutsätts kunna avgöras utan debatt. I
mera kontroversiella frågor kan ärendena på rådets dagordning bollas
flera gånger mellan rådet och COREPER.

Utskottens beredningsområden och EU-frågorna

Frågor som kan bli föremål för beslut i ministerrådet spänner över ett
vitt fält och berör i stort sett samtliga de nuvarande utskottens bered-
ningsområden. Det bör dock påpekas att utskottens ansvarsområden
påverkas i varierande grad. Vissa utskott kan fa anledning att mera
regelbundet engagera sig medan andra berörs förhållandevis sällan
eller knappast alls.

Det finns flera orsaker till detta förhållande. En är att man inom
EU redan i huvudsak nått uppsatta mål på några områden, t.ex.
förverkligandet av den inre marknaden för varor och den gemensam-
ma konkurrenspolitiken. En annan är att beslutsbefogenheterna varie-
rar mellan de olika sakområden som ingår i Unionen. När det gäller

1994/95:TK1

11

t.ex. forskning och teknisk utveckling, utbildning, folkhälsa och kultur
har rådet inte någon befogenhet att ingripa i medlemsländernas natio-
nella lagstiftning utan på dessa områden är rådets kompetens inskränkt
till olika typer av stimulansåtgärder med inriktning på en viss utveck-
ling. Åtgärderna kan avse t.ex. ramprogram för ekonomiskt stöd från
EG till olika projekt över gränserna, som oftast löper på fem år. På
andra områden kan rådet endast fastställa minimiregler, och medlems-
staterna har frihet att behålla eller införa strängare krav. Så är fallet
beträffande exempelvis frågor om arbetarskydd, miljö och konsument-
skydd när de inte är direkt relaterade till den fria rörligheten för varor
m.m. samt frågor om arbetsrätt och social trygghet. Proportionalitets-
och subsidiaritetsprinciperna påverkar också mera allmänt beslutsbefo-
genheterna. Beslut om åtgärder skall alltid stå i proportion till det
avsedda syftet och får inte vara mera långtgående än som krävs för att
man skall uppnå detta syfte. Subsidiaritetsprincipen å sin sida innebär
att man inom EU skall avstå från en åtgärd om det eftersträvade målet
lika väl kan nås genom nationella förfaranden.

Vad nu sagts gäller samarbetet inom Unionens första pelare. Beträf-
fande utrikes- och säkerhetspolitiken (andra pelaren) har Europeiska
rådet det övergripande ansvaret, och ministerrådets funktion är att
omsätta antagna riktlinjer i faktiska beslut. Vid samarbetet i rättsliga
och inrikes frågor (tredje pelaren) är rådets uppgifter att ta gemensam-
ma ståndpunkter och utarbeta konventioner som sedan måste ratifice-
ras av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella regler.

Det bör också framhållas att beslut i många frågor fattas av kommis-
sionen antingen i dess egenskap av verkställande organ eller med stöd
av bemyndiganden från rådet. Den föreslagna samråds- och informa-
tionsskyldigheten omfattar inte beslutsfattandet i kommissionen.

Med nuvarande utskottsindeining skulle — rent uppskattningsvis
och i bokstavsordning — EU-frågorna beröra främst AU (arbetsrätt,
arbetsmiljö, jämställdhet, strukturfonderna), JoU (jordbruks- och fiske-
politik, miljö, strukturfonderna för jordbruk), LU (konsumentskydd,
immaterialrätt, bolagsrätt, livsmedelspolitik), NU (banker, försäkrings-
bolag, värdepapper, energi- och industripolitik), SfU (social trygghet,
invandrings- och flyktingpolitik), TU (telekommunikationer, trafikpo-
litik, alleuropeiska nätverk) och UU (utrikes- och säkerhetspolitik,
handels- och biståndspolitik). FiU, SkU och SoU berörs i mindre
utsträckning. För FiU är det främst EU:s budget, EMU och statistikfrå-
gorna som är aktuella och det är svårt särskilt beträffande budgeten
och EMU att ange behovet av engagemang (det finns naturligtvis
anledning att allmänt följa den ekonomiska och monetära utveckling-
en). SkU berörs i huvudsak endast av EG:s utveckling på området för
indirekta skatter (tullsamarbetet i tredje pelaren handlar om formalite-
ter och tullunionen är genomförd). SoU berörs av handikappfrågor
och samarbetet beträffande hälsoskydd (där EG saknar egentlig besluts-
kompetens). Minst berörda blir troligen BoU (vissa plan- och byggfrå-
gor), FöU (något av säkerhetspolitiken), JuU (endast samarbetet i
tredje pelaren), KrU (vissa frågor rörande ungdomar och kultur samt
några TV-frågor), KU (främst vissa frågor på dataområdet och TV-

1994/95:TK1

12

området samt ev. kollisioner mellan EG-regler och vår lagstiftning om
allmänna handlingars offentlighet) och UbU (fastställande av femåriga
ramprogram för forskning och utbildning).

Den danska regeringens information till Folketingets
Europaudvalg

I Danmark har regeringen en lagstadgad skyldighet att underrätta
Europaudvalget om mer betydelsefulla EU-frågor. Inför beslut i minis-
terrådet skall regeringen också utverka Europaudvalgets godkännande
av planerna för hur förhandlingarna skall läggas upp.

Europaudvalget håller regelmässigt sammanträden på fredagarna för
samråd inför rådsmöten i den kommande veckan. Inför sammanträde-
na tillställer den danska regeringen udvalget en första, preliminär
uppgift om de ärenden som skall tas upp på rådsmötena. Denna
uppgift brukar överlämnas cirka tio dagar före sammanträdet och
vidarebefordras till fackutskotten. Därefter lämnas regelmässigt nya
preliminära uppgifter om ärendena på rådsmötet fram till dess att
regeringen dagen före Europaudvalgets sammanträde överlämnar det
definitiva förslaget till dagordning med angivande av de frågor som
regeringen anser bör bli föremål för samråd.

Därutöver får udvalget fortlöpande viss annan skriftlig information
från regeringen. Tidigare hade denna formen av listor över förslag
m.m. från kommissionen. För förslag som regeringen ansåg mindre
viktiga angavs endast förslagets beteckning medan det i mera betydelse-
fulla frågor också lämnades kortfattade uppgifter om förslagets huvud-
sakliga innehåll, om den planerade behandlingen inom EU samt om
eventuellt behov av danska författningsändringar. Därutöver lämnade
regeringen två dagar före udvalgssammanträdena kortare redovisningar
beträffande de frågor som skulle behandlas på rådsmötena.

Dessa rutiner för regeringens information till Foiketinget i EU-
frågor har nyligen ändrats. Den nya ordningen har sin bakgrund i att
de tidigare listorna från regeringen inte gav udvalget tillräcklig infor-
mation och att udvalget därför kunde reagera först omedelbart inför
beslutsfattandet i rådet då det oftast var för sent att åstadkomma
ändringar. Önskemål fanns därför om att Europaudvalget skall få en
tillfredsställande information om aktuella frågor så tidigt som möjligt
för att därigenom kunna ingripa och utöva ett inflytande under hela
beredningsprocessen inom EU, däri inbegripet behandlingen i Europa-
parlamentet. Nyordningen har också motiverats av att fackutskotten
skall ha reella möjligheter att ge sina synpunkter.

Regeringen skall numera fortlöpande tillställa Europaudvalget alla
de förslag, viktigare redogörelser (t.ex. vitböcker) m.m. som läggs fram
inom EU så snart de föreligger i dansk översättning. Förslag till
viktigare direktiv och förordningar skall åtföljas av en skriftlig, utförlig
redovisning av förslagens innebörd och en analys av hur danska
bestämmelser påverkas. Redovisningarna skall om möjligt lämnas till
udvalget innan behandlingen i Europaparlamentet startar. Att både

1994/95:TK1

13

själva förslagen och skriftliga redovisningar skall tillställas Europaud-
valget motiveras av att förslagen oftast är svårtillgängliga och knappast
lämpar sig som informationsmaterial.

Dessutom skall regeringen fortlöpande tillställa Europaudvalget lätt-
lästa förteckningar över förslag och initiativ från kommissionen, ord-
nade efter sakområden, samt med uppgifter om när de skriftliga
redovisningarna av förslagen skall lämnas. Förslagen, förteckningarna
och redovisningarna skall genom Europaudvalgets försorg överlämnas
till fackutskotten och de danska Europaparlamentariker som önskar få
del av dem.

Därutöver skall regeringen minst en vecka före varje sammanträde i
Europaudvalget ge udvalget en skriftlig redovisning för kommissions-
förslag som kan komma upp till behandling på rådsmötet. Detta gäller
oavsett om en redovisning lämnats tidigare eller ej. I redovisningen
skall förutom förslagets innebörd anges eventuellt behov av författ-
ningsändringar. Vidare skall kostnadseffekterna för staten, företagen
och medborgarna analyseras samt lämnas redogörelser för dels de
synpunkter som framförts i yttranden från danska intresseorganisatio-
ner, dels de ändringsförslag från exempelvis kommissionen och parla-
mentet som lagts fram under ärendets gång i EU.

1994/95:TK1

Allmänna överväganden om utskottens roll

Arbetsgruppens bedömning: I samrådsförfarandet med regering-
en måste både EU-nämnden och utskotten medverka. Utskotten
måste ges förutsättningar att spela en aktiv roll. Det slutliga
ansvaret för samrådet med regeringen bör ligga på EU-nämnden.

Som tidigare framhållits berör EU-frågorna samtliga utskotts bered-
ningsområden. I utskotten finns också samlad den kompetens som
behövs för en allsidig bedömning av EU-frågorna. Inrättandet av en
EU-nämnd kommer inte att inkräkta på utskottens ordinarie arbets-
uppgifter. Propositioner och motioner kommer — även om de har
direkt anknytning till samarbetet med EU — att hänvisas till utskotten
för beredning på samma sätt som tidigare. Utskotten kommer också att
ha frihet att utnyttja sin initiativrätt i frågor som rör EU.

14

För den parlamentariska förankringen av samarbetet med EU är det
emellertid värdefullt om inte bara EU-nämnden utan också utskotten
kan spela en aktiv roll som samrådspartner till regeringen under
beslutsprocessen inom EU. Det är också så att frågornas skiftande
natur och spännvidd kräver medverkan från utskotten om samrådet
mellan riksdagen och regeringen skall bli meningsfullt. Utan tillgång
till den kunskap och de insikter som finns i utskotten skulle kraven på
ledamöterna i EU-nämnden bli alltför stora. Särskilt för ledamöter
från partier som endast har en eller ett fatal platser i nämnden skulle
det vara en närmast omöjlig uppgift att sätta sig in i de olika frågorna.
Erfarenheterna från Europaudvalget i Folketinget ger vid handen att
medverkan från utskotten är nödvändig. Det slutliga ansvaret för
samrådet med regeringen måste dock ligga på EU-nämnden med
hänsyn bl.a. till att det i många fåll kan krävas övergripande bedöm-
ningar och avvägningar mellan olika intresseområden.

Det bör därför skapas en ordning som gör det möjligt för utskotten
att hålla sig informerade om aktuella EU-frågor, bevaka beslutsproces-
sen inom EU och framföra sina synpunkter vid kontakter med företrä-
dare för regeringen. Vidare bör en samverkan mellan EU-nämnden
och utskotten komma till stånd så att de utskottsspecifika synpunkter-
na kan tas till vara vid nämndens samråd med regeringen.

Oavsett hur en samverkan mellan utskotten och EU-nämnden orga-
niseras måste en utgångspunkt vara att utskotten i betydande utsträck-
ning själva måste följa utvecklingen inom EU och på eget initiativ
skaffa sig den information i olika frågor som kan behövas. En annan
är att informationsinhämtandet måste ske på ett så tidigt stadium som
möjligt. När en fråga hunnit så långt att ministerrådet skall ta ställning
i saken är det oftast för sent för riksdagen att träda in. Positionerna
inom EU är då oftast så låsta att några ändringar inte kan åstadkom-
mas. I praktiken börjar rådets kommittéer förbereda ställningstagande-
na samtidigt som förslaget behandlas i parlamentet. Härtill kommer att
tidsmarginalen mellan det slutliga samrådet i EU-nämnden inför be-
slut i rådet och det aktuella rådsmötet oftast blir knapp. I en och
samma vecka kan det också hållas flera möten i rådet. Europaudvalget
i Folketinget sammanträder — som nämnts tidigare — regelmässigt på
fredagen i varje vecka (med undantag för augusti) för behandling av
bl.a. de frågor som står på dagordningen för rådsmötena i den kom-
mande veckan. Också EU-nämndens sammanträden kommer troligen
att förläggas nära inpå det kommande rådsmötet.

En tredje utgångspunkt är att formaliserade förfaranden med utbyte
av yttranden mellan nämnden och utskotten bör undvikas. Några
formella hinder för utskotten att skriftligen redovisa sina uppfattningar
till nämnden bör dock inte finnas. Slutligen måste det finnas utrymme
för en betydande flexibilitet i samrådsförfarandet. Det måste stå leda-
möterna i både EU-nämnden och utskotten fritt att själva avgöra hur
arbetet med EU-frågorna skall bedrivas. Utskotten och EU-nämnden
bör därför inte bindas av några detaljerade föreskrifter om arbetet med
EU-frågorna.

1994/95 :TK1

15

I följande två avsnitt redovisas dels hur informationen från regering-
en till utskotten och EU-nämnden kan organiseras och hur utskotten
kan bevaka EU-frågorna, dels hur en samverkan mellan utskotten och
nämnden kan etableras.

1994/95 :TK1

Regeringens information till utskotten och
EU-nämnden

Arbetsgruppens bedömning: Riksdagen bör ställa krav på skrift-
lig information från regeringen i syfte att riksdagen skall kunna
fa inflytande under beslutsproceduren inom EU. Vid behand-
lingen av regeringens förslag till lag om anslutning till EU kan
riksdagen klargöra vilka informationskrav som bör gälla.

I propositionen om Sveriges medlemskap i EU lämnas öppet hur
regeringen skall fullgöra sin informationsskyldighet gentemot riksda-
gen i samband med ministerrådsmöten. Enligt propositionen får det
bli en fråga för regeringen och riksdagen att genom en fortlöpande
dialog utveckla den lämpligaste ordningen för hanteringen av dessa
frågor. Sett från riksdagens utgångspunkter kan det emellertid redan
från början finnas ett intresse av att vissa krav på informationen ställs
upp. Vid behandlingen av regeringens förslag till lag om anslutning till
EU har riksdagen möjlighet att genom motivuttalanden klargöra vilka
informationskrav som bör gälla.

Som redovisats tidigare har kraven på den danska regeringens infor-
mation i EU-frågor till Folketinget nyligen skärpts i syfte dels att
utskotten skall kunna spela en aktiv roll, dels att Folketingets syn-
punkter skall kunna göras gällande under hela beslutsproceduren
inom EU. Det finns flera skäl för att en liknande ordning bör
tillämpas i riksdagen. Om både kommissionsförslag och andra viktiga
dokument samt skriftliga redovisningar av förslagen överlämnas till
riksdagen kan både utskotten och EU-nämnden på ett relativt tidigt
stadium informera sig om vilka ärenden som är aktuella och redan då
ta de initiativ som behövs. Även lättlästa förteckningar över förslag och
andra utspel inom EU bör tillhandahållas riksdagen.

Liksom i Folketinget bör riksdagen vidare få del av de preliminära
uppgifterna om ärenden som skall tas upp på rådsmötena. Även om
sådana uppgifter kanske inte kan lämnas tidigare än i Danmark ger de
ändock utskotten ett viss utrymme för att inhämta information och
överväga frågorna.

Ansvaret för att den grundläggande, skriftliga informationen om
EU-frågor når ut till fackutskotten och EU-nämnden bör ligga på
kammarkansliet. Därigenom undviks att regeringskansliet behöver sän-
da dokument till skilda organ. Risken för att relevanta uppgifter inte
når de utskott som bör ha del av dem minskar också om informations-
spridningen kanaliseras via ett organ inom riksdagen. Inom kammar-
kansliet finns vidare de resurser som behövs för att informationen
skall kunna spridas till EU-nämnden och berörda utskott. När det
däremot gäller information som lämnas omedelbart inför sammanträ-

16

den i EU-nämnden bör den sändas direkt till nämnden. Dagordningar
för rådsmöten och andra dokument kommer troligen att överlämnas
endast kort tid före det aktuella sammanträdet. Om ledamöterna i
nämnden skall kunna fa del av handlingarna i förväg tillåter tiden
knappast att de först lämnas till kammarkansliet och sedan vidarebe-
fordras till nämndens sekretariat för kopiering och utskick.

Efter danskt mönster kan följande schema tänkas. Det bör under-
strykas att de skisserade informationskraven i viss mån far ses som ett
provisorium eftersom det innan samrådsförfarandet påbörjats är svårt
att avgöra vilken information som behövs. Utvecklingen får visa om
önskemålen behöver skärpas eller eljest justeras.

1. När förslag till förordningar, direktiv m.m. samt viktigare redogörel-
ser lagts fram av kommissionen och översatts till svenska överlämnar
regeringen dokumenten till riksdagen. Förslag till viktigare rättsakter
skall så snart som möjligt följas av en skriftlig redogörelse för
förslagets innebörd och förhållande till svenska bestämmelser.

När det gäller frågor som Europaparlamentet skall yttra sig i bör
dokumenten tillhandahållas innan parlamentet påbörjar sin behand-
ling.

Vidare bör regeringen lämna riksdagen lättlästa, skriftliga förteck-
ningar beträffande alla förslag som läggs fram inom första pelaren
liksom beträffande andra utspel inom EU.

2. Förslagen, redogörelserna och förteckningarna skall ges in till kam-
markansliet som omedelbart vidarebefordrar dem till EU-nämnden
och berörda fackutskott.

3. Genom informationen från regeringen får utskotten möjlighet att
göra en bedömning av frågornas betydelse. Jämsides med berednings-
processen inom EU fram till behandlingen i rådet (inkl, beredning-
en i COREPER) kan utskotten sedan genom kontakter med departe-
menten och på annat sätt skaffa sig ytterligare inblick i de aktuella
frågorna samt diskutera frågorna vid sammanträden. I betydelsefulla
frågor kan offentliga hearings ordnas. Vid sammanträffanden med
regeringsföreträdare kan utskotten också lämna synpunkter. Det
finns vidare utrymme för kontakter på det partipolitiska planet med
bl.a. ledamöterna i EU-nämnden. Eftersom beredningsprocessen
inom EU fram till rådsbehandlingen erfarenhetsmässigt tar lång tid
är tidsmarginalerna oftast goda.

Vid sidan av information om nya förslag m.m. kan utskotten ha
behov av en mera allmän information om utvecklingen inom EU
och om behandlingen av viktigare frågor. Sådan information bör
kunna lämnas från vederbörande departement vid utskottssamman-
träden några gånger per år. För vissa utskott kan det vara motiverat
med mera frekventa informationssammanträden.

1994/95:TK1

17

Informationen till utskotten bör bl.a. avse kommissionens arbete
med frågor som senare skall föreläggas ministerrådet. Det är viktigt
att riksdagen redan under beredningsfasen i kommissionen får tillfäl-
le att ge sin syn på prioriteringar och på hur frågor bör lösas.
Riksdagen kan därmed påverka regeringens styrning av dem som på
Sveriges vägnar deltar i förslags- och beredningsprocesser på olika
sakområden.

Att utskotten tar upp frågor till granskning bör inte hindra EU-
nämnden att också ta initiativ till en närmare analys och förberedan-
de bedömning av samma frågor. Ofta kan det till och med vara
lämpligt att det sker en parallell behandling på ett tidigt stadium.
Erfarenheterna i Folketinget visar att det är viktigt att riksdagen
kommer in i bilden långt innan rådet skall ta ställning.

4.1 så god tid som möjligt före varje sammanträde med EU-nämnden
bör regeringen tillställa nämnden preliminära uppgifter om de ären-
den som skall tas upp på rådsmötet. Även om dessa uppgifter inte
kan lämnas tidigare än ca tio dagar före sammanträdet bör EU-
nämnden vidarebefordra dem till berörda fackutskott. 1 den mån
utskotten inte förut ägnat frågorna särskild uppmärksamhet finns det
på detta stadium ett visst utrymme för utskotten att engagera sig. Det
viktigaste syftet med att utskotten skall få del av den preliminära
dagordningen är emellertid att de därigenom får besked om att tiden
är mogen för rådsbeslut och att eventuella tidigare utskottssynpunk-
ter därför bör aktualiseras på nytt.

5. Inför EU-nämndens sammanträden bör regeringen vidare tillställa
nämnden det slutliga förslaget till dagordning för rådsmötena med
uppgift om vilka frågor som avses bii föremål för samråd. Därjämte
bör i så god tid som möjligt före sammanträdet överlämnas en
skriftlig redogörelse för de förslag som skall behandlas. Liksom i
Danmark bör denna innehålla en redovisning av förslagets innebörd,
behovet av författningsändringar, ekonomiska konsekvenser, de änd-
ringsförslag som framförts under processen inom EU samt eventuel-
la synpunkter under en remissbehandling i Sverige. Eftersom dessa
redogörelser kan förväntas föreligga endast kort tid före samrådssam-
manträdet är det knappast meningsfullt att de översänds till utskot-
ten. Genom den preliminära dagordningen får utskotten ändå en
förvarning om att dokumenten kommer att ges in till EU-nämnden
och där finnas tillgängliga för dem som önskar ta del av dem.

1994/95 :TK1

18

Samverkan mellan utskotten och EU-nämnden

1994/95:TK1

Arbetsgruppens bedömning: En samverkan mellan utskotten och
EU-nämnden bör skapas så att utskottens synpunkter på EU-
frågor kan tas till vara vid nämndens samråd med regeringen.

Det i föregående avsnitt redovisade schemat ger utskotten möjligheter
att självständigt ta upp olika EU-frågor till granskning och att framföra
synpunkter på dem till regeringen. Det är emellertid också viktigt att
synpunkterna i utskotten kan vidarebefordras till EU-nämnden. I
betydande utsträckning far utvecklingen visa vilka kontaktvägar som
kan behöva utnyttjas. Ytterst måste partiernas egna önskemål fa bli
avgörande.

Om utskotten får en grundläggande information om aktuella EU-
frågor och möjlighet att själva överväga frågorna är en tänkbar modell
att utskottssynpunkterna kan föras till EU-nämnden via partigrupper-
na främst genom att frågorna tas upp vid kontakter mellan partigrup-
perna i nämnden och i de berörda utskotten. Modellen med parti-
gruppskontakter ger flexibilitet och möjligheter till samordning inom
partierna.

En annan modell för samverkan mellan EU-nämnden och utskotten
är att företrädare för utskotten får närvara och yttra sig vid nämndens
sammanträden. Det finns fördelar med en sådan ordning. Bl.a. skulle
den sakkunskap som finns i utskotten på ett mera direkt sätt kunna tas
till vara vid nämndens diskussioner med regeringen. Utskotten skulle
också få direkt insyn i nämndens arbete. Samtidigt finns det praktiska
avigsidor som inte uppvägs av fördelarna. Eftersom flera utskott kan
beröras av de frågor som behandlas på ett och samma sammanträde
med nämnden skulle ett förhållandevis stort antal ledamöter från
utskotten behöva delta i sammanträdena, särskilt om varje partigrupp
anser sig behöva skicka en företrädare. Den förtrolighet som bör
prägla samrådet med regeringen skulle därmed lätt kunna förloras.
Särskilda problem uppstår också om nämnden sammanträder på freda-
garna eller under sommaren, då riksdagsledamöterna normalt vistas på
hemorten.

En variant på den sistnämnda modellen är att utskottsledamöter får
delta i nämndsammanträden när det gäller särskilt kontroversiella och
problemfyllda frågor. Också detta alternativ har emellertid praktiska
avigsidor. Det kan bl.a. vara svårt att i förväg avgöra hur kontroversiell
en fråga kan vara. Inte heller denna lösning kan därför rekommende-
ras.

Som tidigare berörts måste samspelet mellan nämnden och utskotten
präglas av betydande flexibilitet och ytterst styras av hänsyn till partier-
nas önskemål. Utvecklingen får därför visa vilken samverkansform
som är mest ändamålsenlig.

Ett samarbete bör vidare kunna etableras på tjänstemannaplanet
mellan utskotten och EU-nämnden. Grundlagsutredningen inför EG
har understrukit betydelsen av goda kontakter mellan tjänstemännen.
Också dessa kontakter bör i betydande utsträckning präglas av flexibili-

19

tet och möjligheter till anpassning till vad situationen kräver. Vissa
regelbundet återkommande sammanträffanden mellan tjänstemännen i
utskotten och nämnden kan dock behöva organiseras för en mera
allmän avstämning och information om utskottens och nämndens
arbete med EU-frågorna.

För att ytterligare markera utskottens betydelse kan man också
tänka sig en ansvarsuppdelning mellan nämnden och andra organ. 1
Danmark har man valt att låta det faktiska ansvaret för utrikes- och
säkerhetspolitiken ligga i motsvarigheten till Utrikesnämnden och att
lägga ansvaret för samarbetet i tredje pelaren hos Retsudvalget. (De
formella förhandlingsmandaten i andra och tredje pelaren skall dock
ges av Europaudvalget.)

När det gäller den svenska organisationen för samråd mellan rege-
ring och riksdag bör påpekas att viktigare frågor på det utrikes- och
säkerhetspolitiska området under alla förhållanden kommer att be-
handlas i Utrikesnämnden. I dessa fall finns det knappast någon
anledning att ha ett särskilt samrådsförfarande i riksdagen. Information
bör dock kunna lämnas till EU-nämnden liksom till utrikesutskottet.
Beträffande andra utrikes- och säkerhetspolitiska frågor bör ytterligare
erfarenheter avvaktas innan ställning tas till spörsmålet om samrådet
skali förläggas till berört utskott, främst då utrikesutskottet, eller till
EU-nämnden. Inledningsvis bör dock nämnden kunna svara för sam-
rådsfunktionen. Utrikesutskottet har ändå möjlighet att spela en själv-
ständig roll.

Också när det gäller tredje pelaren (straff- och civilrätt, brottsbe-
kämpning, polis- och tullsamarbete samt invandrings- och flyktingpoli-
tik) bör samrådet i vart fall inledningsvis äga rum i EU-nämnden.
Framtiden far utvisa i vad mån det är motiverat att vissa samrådsupp-
gifter läggs på de berörda utskotten.

Om informations- och samrådsförfarandet inför ministerrådsmötena
skall fullgöras i EU-nämnden är det naturligt att också informationen
rörande Europeiska rådets möten lämnas i nämnden.

1994/95 :TK1

Inrättande av en EU-nämnd

Arbetsgruppens bedömning: I riksdagsordningen bör införas en
bestämmelse om att riksdagen under varje valperiod skall tillsät-
ta en EU-nämnd för samråd med regeringen i frågor som skall
behandlas av Europeiska unionens råd. I enlighet med tidigare
fattat principbeslut skall nämnden ha samma antal ledamöter
och sammansättning som utskotten. Också regler om protokoll-
föring och kallelser till sammanträden bör införas.

Som inledningsvis berörts fattade riksdagen under våren 1994 ett
principbeslut om inrättande av en EU-nämnd. Nämnden skall ha
samma antal ledamöter och sammansättning som utskotten.

20

För att nämnden skall komma till stånd krävs också att riksdagsord-
ningen tillförs en bestämmelse om nämnden. Denna bestämmelse bör
införas i 8 kap. och innebära att riksdagen för varje valperiod skall
tillsätta en nämnd för Europeiska unionen, EU-nämnden. Nämndens
uppgift bör vara att svara för samrådet med regeringen enligt lagen
med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. I
enlighet med principbeslutet bör det vidare föreskrivas att nämnden
skall ha samma antal ledamöter som ett utskott.

I anslutning till frågan om antalet ledamöter i EU-nämnden bör
erinras om vad som tidigare uttalats rörande ställningen för partier
som blir utan ordinarie plats i nämnden vid en proportionell samman-
sättning och begränsad storlek. I Riksdagsutredningens förslag om bl.a.
inrättande av en EU-nämnd (se förs. 1993/94:TK3 s. 33) framhölls att
principen om representation för alla partier som uppnått fyra procent
tillgodoses i detta sammanhang nästan fullt ut genom ett system med
extra suppleantplatser. I principbeslutet ligger alltså att partier som
inte får en ordinarie plats i nämnden kan få en eller två extra
suppleantplatser och därmed garanteras insyn i EU-frågorna. Också
när ett parti representeras av endast en ledamot bör systemet med extra
suppleantplats kunna tillämpas. Som tidigare berörts är det en närmast
omöjlig uppgift för en eller några få partiföreträdare att sätta sig in i
alla de olika frågor som skall behandlas i nämnden.

Det bör tilläggas att den skriftliga information som skall tillhanda-
hållas utskotten och EU-nämnden kommer att vara tillgänglig för alla
partier.

Av 4 kap. 3 § riksdagsordningen följer att varje utskott skall ha ett
udda antal ledamöter, lägst femton. Enligt tilläggsbestämmelsen 4.3.1
fastställs antalet utskottsledamöter av valberedningen. Eftersom valbe-
redningens beslut om utskottsledamöterna formellt blir styrande för
antalet ledamöter i nämnden kan det förefalla som om tilläggsbestäm-
melsen 4.3.1 inte skulle behöva tillämpas på nämnden. I princip ger
dock tilläggsbestämmelsen en möjlighet för valberedningen att bestäm-
ma att något eller några utskott skall ha ett annat antal ledamöter än
övriga utskott. I ett sådant fall måste valberedningen ha möjlighet att
besluta om antalet ledamöter i EU-nämnden. Det bör därför införas en
erinran om att tilläggsbestämmelsen gäller för nämnden.

Som ett samrådsorgan kommer EU-nämnden inte att ha några
beredande uppgifter. Nämnden kan alltså inte ta initiativ till uttalan-
den från riksdagen i frågor som rör Sveriges relationer till EU. Till
skillnad från de svenska delegationerna till de olika parlamentariker-
kommittéer som skapats inom ramen för EFTA och EES och för
samarbete med Europaparlamentet kommer nämnden inte heller att
ha mandat att ingå i någon internationell parlamentarikerorganisation
och att i sådana sammanhang uttala sig på Sveriges vägnar.

Trots detta kan EU-nämnden ställas inför uppgiften att i internatio-
nella sammanhang redovisa sin syn på olika frågor. Ett exempel härpå
är samarbetet inom ramen för COSAC/CEAC, som är ett samarbetsor-
gan mellan Europaparlamentet och de olika EG/EU-utskotten i med-
lemsländernas nationella parlament. COSAC har årligen två konferen-

1994/95:TK1

21

ser. De äger rum i det land som för tillfället är ordförande i minister-
rådet. På konferenserna diskuteras ämnen av gemensamt intresse med
anknytning till EU. En sådan konferens ägde rum i oktober i Bonn,
och då stod på dagordningen miljöfrågor, subsidiaritetsprincipen samt
polisfrågor (Europoi). Inför konferensen tillställdes de deltagande ut-
skotten ett frågeformulär med begäran om besked hur utskotten ställde
sig i de olika frågorna. De inkomna svaren utgjorde sedan underlag för
debatter i frågorna. Samma ordning tillämpades vid det föregående
COSAC-mötet i Aten. Till mötena i Aten och Bonn var företrädare för
EU-delegationen inbjudna som observatörer, och EU-delegationen fick
också frågeformuläret till Bonnmötet för besvarande.

Om Sverige blir medlem i Unionen och ett deltagande från riksda-
gens sida i COSAC-mötena blir aktuellt, torde det vara naturligt att
EU-nämnden blir det organ som far representera riksdagen. Erfaren-
heterna från mötena i Aten och Bonn visar att samtliga parlamentsor-
gan, som deltar, brukar uttala sig i eget namn om de olika frågorna.
EU-nämnden behöver därför en möjlighet att framföra åsikter vid
COSAC-mötena. Frågan kan aktualiseras också i andra internationella
sammanhang. Samtidigt står det klart att något avsteg inte kan göras
från huvudregeln att uttalanden från riksdagens sida förutsätter beslut i
kammaren. Frågan synes kunna lösas på så sätt att det far anses vara
partiföreträdarna i nämnden som står bakom eventuella åsiktsyttringar
och inte nämnden som riksdagsorgan.

I tilläggsbestämmelsen 4.11.4 finns en regel om protokollföring i
utskott. Skyldigheten att föra protokoll bör också gälla för nämnden.
Detta bör komma till klart uttryck genom en föreskrift om att den
nämnda tilläggsbestämmelsen gäller även för nämnden. Också tilläggs-
bestämmelsen 4.11.1, som innehåller regler om kallelse till sammanträ-
den, bör tillämpas för EU-nämnden.

Vid sidan av protokollföring kan det finnas ett behov av att uppgif-
ter som lämnas vid nämndens sammanträden och inlägg från ledamö-
terna dokumenteras. Vid EU-delegationens sammanträden har genom
sekretariatets försorg förts sammanfattande minnesanteckningar. Min-
nesanteckningarna har i redigerat skick tillställts ledamöterna efter
varje sammanträde. Det är inte uteslutet att sådana minnesanteckning-
ar också kan behöva föras vid EU-nämndens sammanträden. Minnes-
anteckningarna kan dock aldrig göra anspråk på att vara fullständiga
och att korrekt ange vad som verkligen har sagts. Det kan tänkas
uppkomma situationer då nämndens ledamöter behöver ha tillgång till
mera tillförlitliga uppgifter om vad som förekommit vid ett samman-
träde. Detta behov kan tillgodoses genom att det förs stenografiska
anteckningar vid sammanträdena som sedan renskrivs. I sammanhang-
et kan erinras om att stenografer utnyttjas vid Utrikesnämndens sam-
manträden. Också i Europaudvalget förs regelmässigt stenografiska
anteckningar.

1994/95:TK1

22

Minoritetsskydd och tystnadsplikt

1994/95:TK1

Arbetsgruppens bedömning: Genom bestämmelser i riksdagsord-
ningen bör EU-nämnden ges rätt att begära information i EU-
frågor från statliga myndigheter. Vidare bör en minoritetsskydds-
regel införas som — efter mönster av vad som gäller i utskotten
— ger en minoritet av minst fem ledamöter möjlighet att påkalla
information och samråd med regeringen. En bestämmelse om
tystnadsplikt bör också införas.

Enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen är statliga myndigheter skyldiga
att lämna upplysningar och avge yttrande då ett utskott begär det.
Detta gäller dock inte regeringen.

Till denna bestämmelse finns kopplad en särskild regel till skydd för
minoriteten. Om minst fem ledamöter i ett utskott begär det vid
behandlingen av ett ärende skall utskottet besluta om inhämtande av
upplysningar eller yttrande. Regeln är emellertid inte undantagslös.
Om utskottet finner att ett tillmötesgående av minoritetens önskemål
skulle fördröja behandlingen av ärendet på ett sätt som skulle medföra
avsevärt men kan önskemålet avvisas. I sitt betänkande i ärendet skall
utskottet då redovisa skälen för att en begäran om upplysningar eller
yttrande avvisats.

Den i propositionen föreslagna informations- och samrådsskyldighe-
ten i frågor som skall behandlas i ministerrådet innebär att EU-
nämnden kan begära information och samråd med regeringen i alla
sådana frågor. Några möjligheter för nämnden att vända sig direkt till
en regeringen underställd myndighet ger inte förslaget.

Grundlagsutredningen inför EG tog i sitt betänkande (SOU 1993:14)
EG och våra grundlagar upp frågan om en regel liknande den i 4 kap.
10 § riksdagsordningen borde gälla i den av utredningen föreslagna
EG-nämnden. Utredningen fann att nämnden borde ha rätt att begära
en redogörelse från regeringen eller en statlig myndighet i en fråga
som behandlas inom EG. För att tillförsäkra en minoritet i riksdagen
insyn i EG-politiken ansåg utredningen att på samma sätt som i
utskotten en minoritet skulle kunna påkalla information. Majoriteten
skulle dock kunna avvisa önskemålet när ett dröjsmål skulle medföra
avsevärt men.

Den informations- och samrådsskyldighet med EU-nämnden som
föreslås bli lagfäst i den särskilda lagen om Sveriges anslutning till EU
kommer att omfatta en mängd frågor på olika samhällsområden.
Förutom den information som regeringen är skyldig att lämna kan
nämnden ha ett behov av att inhämta kompletterande uppgifter från
statliga myndigheter. Nämnden bör därför tillförsäkras en rätt att
begära upplysningar och yttranden från statliga myndigheter.

Som Grundlagsutredningen inför EG funnit bör en minoritet kunna
påkalla att yttranden och upplysningar inhämtas med möjlighet för
majoriteten att på samma sätt som i utskotten avvisa en sådan begäran.
Eftersom EU-nämnden inte skall avge några betänkanden kan det inte
uppställas något krav på att skälen för avslaget skall redovisas i

23

betänkandet. Majoriteten bör ändock vara skyldig att ange varför en
begäran om upplysningar eller yttrande avvisas, och skälen kan lämpli-
gen antecknas i de protokoll som skall föras vid nämndens sammanträ-
den.

För att tillförsäkra en minoritet i EU-nämnden insyn och inflytande
i EU-frågorna bör i enlighet med Grundlagsutredningens förslag mino-
ritetsskyddsregeln gälla också i kontakterna med regeringen. Nämnden
skall alltså begära samråd med regeringen i en fråga när minoriteten
påkallar det om inte nämnden finner att det uppkommer ett dröjsmål
som är till avsevärt men.

I 4 kap. 15 § och 8 kap. 14 § finns regler om tystnadsplikt i
utskotten resp, de svenska delegationerna till EFTA:s parlamentariker-
kommitté, Gemensamma parlamentarikerkommittén EG-Sverige samt
EES gemensamma parlamentarikerkommitté och EFTA-staternas par-
lamentarikerkommitté. Enligt reglerna far ledamöter, suppleanter och
tjänstemän i dessa organ inte obehörigen yppa vad som skall hållas
hemligt med hänsyn till rikets säkerhet eller av annat synnerligt skäl,
som betingas av förhållandet till främmande makt eller mellanfolklig
organisation. Tystnadsplikten gäller bara om regeringen eller utskottet
resp, delegationen fattat beslut om det i varje särskilt fall.

Grundlagsutredningen inför EG föreslog att tystnadsplikt också skul-
le kunna gälla i EG-nämnden. För att ingen onödig bundenhet skulle
uppkomma i känsliga förhandlingsskeden ansåg utredningen det nöd-
vändigt att information som lämnas i nämnden inte sprids till allmän-
heten.

Den nu gällande tystnadsplikten för de olika delegationerna på EU-,
EES- och EFTA-områdena har motiverats av att delegationerna fyllt
samrådsuppgjfter under bl.a. förhandlingarna om EES-avtalet och om
Sveriges anslutning till EU. För att EU-nämndens samråd med rege-
ringen skall kunna präglas av samma förtrolighet som kännetecknat
arbetet i delegationerna bör en möjlighet att besluta om tystnadsplikt i
nämnden införas. Eftersom de olika delegationernas verksamhet kom-
mer att upphöra om Sverige blir medlem i EU kan den nuvarande
bestämmelsen i 8 kap. 14 § utgå.

1994/95 :TK1

gotab Stockholm 1994

24