Riksdagens revisorers förslag angående revisionen av riksdagsförvaltningen 1976-03-11 Till
Framställning / redogörelse 1975/76:19
Förs. 1975/76:19
Förslag
1975/76:19
Riksdagens revisorers förslag angående revisionen av riksdagsförvaltningen
1976-03-11
Till
riksdagen
Det åligger riksdagens revisorer att för varje avslutat räkenskapsår
verkställa extern revision av riksbankens, riksgäldskontorets och Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfonds tillstånd, styrelse och förvaltning
och att i särskilda berättelser delge riksdagen resultatet av granskningen.
Berättelserna ingår i det material som ligger till grund för finansutskottets
och utbildningsutskottets årligen återkommande förslag i fråga om
ansvarsfrihet för bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige respektive
styrelsen för jubileumsfonden.
Granskningen av riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet utförs
numera i stor utsträckning med anlitande av utomstående expertis.
Alltsedan riksdagen år 1967 antagit nya riktlinjer för revisionen av riksdagsförvaltningen,
har revisorerna i överensstämmelse med riksdagens
då gjorda uttalande uppdragit åt auktoriserade revisorn Bruno Svensson
i Bohlins Revisionsbyrå AB att som expert på externrevisionens område
biträda vid granskningen. Ett väsentligt stöd för denne och riksdagens
revisorer är därvid den kontroll som riksbanken och riksgäldskontoret
själva utövar framför allt genom de direkt under bankofullmäktige
och riksgäldsfullmäktige lydande internrevisionsavdelningarna.
Om inte själva granskningen skall bli onödigt omfattande måste nämligen
externrevisionen bygga på ett samspel med internrevisionen. Uppläggningen
av riksdagens revisorers egen granskning är således i hög
grad beroende av omfattningen och inriktningen av det arbete som de
båda internrevisionsorganen lägger ned på att säkerställa redovisningens
tillförlitlighet. Den vid riksbankens huvudkontor inrättade revisionsavdelningen
svarar för den interna revisionen inom riksbankens förvaltningsområde,
medan internrevisionen inom övriga delar av riksdagsförvaltningen
verkställs av riksgäldskontorets revisionsavdelning.
Vid granskningen av riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet
har konstaterats att revisionsavdelningarnas arbete inte i alla avseenden
motsvarar de krav som bör kunna ställas på en väl fungerande intemrevision.
Mot bakgrunden härav har revisorerna funnit det vara av
värde att låta undersöka om den interna revisionen inom riksdagsförvaltningen
är upplagd på ett ändamålsenligt sätt. Resultatet av undersökningen
har redovisats i en den 24 oktober 1975 dagtecknad granskningspromemoria
(nr 11/1975), över vilken yttranden avgivits av full
1
Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 19
Förs. 1975/76: 19
2
mäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret och riksdagens
förvaltningsstyrelses direktion. Promemorian och remissyttrandena finns
tillgängliga på revisorernas kansli.
De förslag som har lagts fram i granskningspromemorian berör i
första hand internrevisionsavdelningarnas arbetsmetoder och internrevisionens
organisatoriska uppbyggnad men omfattar dessutom formerna
för riksdagens revisorers egen granskning av riksdagsförvaltningen
samt tillämpade redovisningssystem inom riksbanken och riksgäldskontoret.
Revisorerna vill i detta sammanhang också erinra om att bankofullmäktige
i oktober 1974 låtit tillkalla två utredningsgrupper, av vilka
den ena haft i uppdrag att utreda revisionsarbetet inom riksbanken,
medan den andra skulle utarbeta förslag till bl. a. ny kontoplan för
banken. Utredningsgrupperna, vilka till viss del samarbetat med den
arbetsgrupp inom revisorernas kansli som svarat för den nu redovisade
undersökningen, har i en gemensam skrivelse till bankofullmäktige den
28 november 1975 slutredovisat sina uppdrag.
I granskningspromemorian anges vissa riktlinjer som har ansetts böra
ligga till grund för verksamheten vid de båda revisionsavdelningarna.
Revisorerna vill instämma i de synpunkter som därvid har anlagts på
frågan om intemrevisionens uppläggning och inriktning och som innebär
att avdelningarnas tämligen detaljerade verifikationskontroll bör
ersättas av en i enlighet med moderna revisionsprinciper bedriven redovisningsrevision.
Förslaget har i denna del vunnit anslutning av såväl
bankofullmäktige som riksgäldsfullmäktige. Revisorerna konstaterar
också att åtgärder redan har vidtagits inom de båda myndigheterna för
att få till stånd en dylik omläggning av revisionsverksamheten. Riksgäldskontorets
revisionsavdelning har under innevarande verksamhetsår
i viss omfattning börjat bedriva granskning på åsyftat sätt, och inom
riksbanken väntas fullmäktige inom kort fastställa ett förslag till ny
instruktion för riksbankens revisionsavdelning, enligt vilket bankens interna
revision kommer att ges en inriktning som svarar mot ovanstående
krav.
Eftersom goda förutsättningar sålunda föreligger för att revisionsavdelningamas
granskning inom en snar framtid skall få en ändamålsenlig
uppläggning, vill revisorerna som sin åsikt endast uttala följande
om de nämnda avdelningarnas arbetsuppgifter och om det sätt på vilket
dessa uppgifter bör fullgöras.
I första hand skall riksbankens och riksgäldskontorets revisionsavdelningar
inom sina respektive ansvarsområden utöva en säkerhetssyftande
redovisningsrevision. Denna bör ha formen av systematiskt upplagda
undersökningar, vid vilka den löpande redovisningens tillförlitlighet bedöms
genom granskning av den interna kontrollen. På grund av de mycket
stora värden som riksgäldskontoret och framför allt riksbanken har
Förs. 1975/76: 19
3
att förvalta får inventeringar ses sorn ett viktigt led i dessa undersökningar.
Omfattningen och inriktningen av den på revisionsavdelningama
ankommande bokslutsgranskningen bör avgöras med ledning av den
löpande redovisningens tillförlitlighet, sådan denna bedöms med utgångspunkt
i internkontrollgranskningen. I den mån redovisningsrevisionen
därmed inte åsidosätts, bör revisionsavdelningama i viss utsträckning
kunna ägna sig även åt förvaltningsrevisionella undersökningar.
För att granskningen skall kunna inriktas på de rutiner som bedöms
vara av väsentlig betydelse i myndigheternas redovisning och som kan
anses innehålla ett större mått av risk eller osäkerhet, erfordras en planering
av revisionsavdelningarnas verksamhet. En dylik planering bör
innefatta dels en översiktlig flerårsplan, dels en mer detaljerad revisionsplan
i vilken revisionsavdelningarnas tillgängliga resurser fördelas på
olika verksamhetsgrenar under efterföljande år. Revisionsplanen bör
kompletteras med en hemlig inventeringsplan.
Ansvaret för planeringen bör åvila chefen för respektive revisionsavdelning.
Med hänsyn till den betydelse som avdelningarnas arbete har
för revisorernas egen granskning bör förslagen till dylika planer upprättas
i samråd med riksdagens revisorer. Av samma anledning bör revisionsavdelningarnas
chefer vid verksamhetsårets slut tillställa revisorerna
redogörelser för hur planerna med de däri ingående inventeringarna
genomförts. Redogörelserna bör innehålla även ett särskilt uttalande
om bokslutet och torde kunna ersätta de nuvarande rapporter som revisionschefema
författningsenligt skall avge till revisorerna. I det förut
omnämnda förslaget till instruktion för riksbankens revisionsavdelning
har intagits ett stadgande om att revisionsavdelningen, efter samråd med
riksdagens revisorer, årligen skall upprätta förslag till revisionsplan.
Eftersom något motsvarande samrådsförfarande inte finns föreskrivet i
riksgäldskontorets tjänstgöringsordning bör riksgäldsfullmäktige låta vidta
ändring härvidlag.
Förslagen till revisionsplaner bör fastställas av respektive fullmäktige,
som också bör äga rätt att vidta de ändringar däri som de finner påkallade.
Även riksdagens förvaltningskontor, de mindre riksdagsverken
och Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond får emellertid anses ha ett
visst ansvar för revisionen av den egna verksamheten och bör på grund
därav ges tillfälle att anföra synpunkter på de framlagda förslagen innan
de fastställs.
Revisionsplanen för riksbankens revisionsavdelning bör upprättas
efter samråd med universitetskanslersämbetets revisionskontor. Såsom
revisorerna tidigare har framhållit i en år 1974 avgiven skrivelse till
Kungl. Maj:t med anledning av granskningspromemoria nr 1/1974 angående
formerna för kontroll av vissa forskningsmedels användning,
torde nämligen revisionen av jubileumsfonden böra vara förenad med
en granskning vid universitet och högskolor av användningen av de beviljade
anslagen.
t2 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 19
Förs. 1975/76: 19
4
Förslaget om riksdagens revisorers medverkan vid planeringen innebär
att revisorernas för närvarande mycket begränsade tillsyn över revisionsavdelningarna
utvidgas. I granskningspromemorian har ytterligare
förslag med denna inriktning förts fram. Sålunda förordas att revisorerna
dels skall bistå revisionsavdelningama med råd och information i frågor
som rör intemrevisionens uppläggning och inriktning, dels, i likhet
med vad som gäller för riksrevisionsverket beträffande de under regeringen
lydande revisionskontoren, skall lämna förord vid tillsättandet av
tjänst i lönegrad F 10 eller högre.
Bankofullmäktige har i sitt yttrande ställt sig avvisande till det sistnämnda
förslaget, som fullmäktige funnit innebära en formell inskränkning
i deras grundlagsenlig! givna rådighet över riksbankens förvaltning.
Fullmäktige har i stället föreslagit att riksbankens administration i samråd
med riksdagens revisorer skall fastställa speciella kompetensregler
för revisionstjänsterna. Revisorerna kan för sin del inte finna att den
föreslagna yttranderätten skulle innebära någon inskränkning i fullmäktiges
beslutanderätt. På grund av det nära samband som föreligger mellan
den externa och den interna revisionen anser revisorerna att det
vore värdefullt om deras inflytande på revisionsavdelningamas verksamhet
utvidgades på sätt som nu nämnts. Med hänsyn till bankofullmäktiges
avvisande hållning är revisorerna emellertid inte beredda att
för egen del föra fram det i promemorian väckta förslaget utan vill
i stället ansluta sig till fullmäktiges alternativa lösning. Riksdagens revisorer
bör således medverka till att särskilda kompetensvillkor ställs upp
för de tjänster som är avdelade för riksbankens och riksgäldskontorets
interna revision. I övrigt bör revisorernas tillsyn över revisionsavdelningarna
innefatta medverkan vid upprättandet av förslag till revisionsplaner,
kontroll av revisionschefernas årsrapporter samt biträde med
råd och information i avdelningarnas löpande verksamhet.
Revisorerna vill framhålla betydelsen av att internrevisionsorganen
genomför sin uppgift förutsättningslöst och inte i något avseende är delaktiga
i de beslut eller den verksamhet de är satta att övervaka. I granskningspromemorian
anges vissa förhållanden som innebär att denna
grundsats inte genomgående tillämpas vid riksbankens revisionsavdelning.
Så t. ex. svarar riksbankens revision för verksamhet som rätteligen
borde ombesörjas av annan enhet. Bankofullmäktige har vitsordat de
i promemorian påtalade bristerna och uttalat att arbete pågår med att
lägga om nuvarande handläggningsrutiner i syfte att särskilja revisionsfunktionen
från den löpande kontrollen. Detta arbete bör enligt revisorernas
mening snarast fullföljas. Likaså synes det revisorerna lämpligt
att de av personalen vid revisionsavdelningama upprätthållna tjänsterna
ges en fast placering vid respektive avdelning. I första hand gäller
detta riksbankens revisionsavdelning, vid vilken endast ett fåtal tjänster
har en fast anknytning till avdelningen. Genom en sådan åtgärd skulle
Förs. 1975/76: 19
5
revisionsorganens särställning bättre markeras, vilket i sin tur skulle
motverka att revisionens personal utnyttjades även i respektive myndigheters
ordinarie verksamhet.
En sammanblandning av administrativa och revisionella uppgifter
föreligger slutligen också i fråga om den organisatoriska uppbyggnaden
av riksbankens revisionsavdelning. Denna består dels av ett revisionskontor,
på vilket den egentliga granskningen utförs, dels av ett i Tumba
beläget sedelförstöringskontor, vars uppgift är att kontrollräkna och
förbränna makulerade sedlar som levererats från avdelningskontoren
och huvudkontorets sedelräkningsexpedition. Revisorerna anser att såväl
kontrollräkningen som förbränningen av sedlar utgör ett led i riksbankens
löpande verksamhet och därför inte bör ankomma på revisionsorganet.
De av bankofullmäktige anförda argumenten för ett bibehållande
av nuvarande organisation kan revisorerna inte dela. I motsats
till fullmäktige anser revisorerna således att sedelförstöringskontoret
snarast möjligt bör föras över till annan avdelning i banken. Om det,
såsom bankofullmäktige låtit antyda i sitt yttrande, därvid skulle uppstå
svårighet med att finna en lämplig lösning på grund av att de avdelningar
i vilka kontoret kan tänkas ingå redan nu är alltför stora, bör
man överväga att låta sedelförstöringen bilda en fristående enhet direkt
underställd exempelvis direktionen. Ett dylikt alternativ är enligt revisorernas
uppfattning i vart fall att föredra framför den nuvarande organisationen.
Tilläggas må att det självfallet bör ankomma på internrevisionen
att granska sedelförstöringskontoret lika väl som andra administrativa
enheter inom riksbanken.
Den för revisorernas räkning verkställda undersökningen har också
innefattat en prövning av ändamålsenligheten med den nuvarande uppdelningen
av riksdagsförvaltningens interna revision på två från varandra
helt åtskilda avdelningar. I granskningspromemorian förordas att
principbeslut skall fattas om att riksgäldskontorets och riksbankens revisionsavdelningar
förs samman till ett gemensamt organ, som i sin revisionsverksamhet
intar en likartad ställning gentemot både bankofullmäktige
och riksgäldsfullmäktige men som i administrativt hänseende
är knutet till riksbanken. Förslaget har avstyrkts av såväl bankofullmäktige
som riksgäldsfullmäktige. Som stöd härför åberopar de senare
bl. a. behovet av att även fortsättningsvis ha tillgång till ett eget revisionsorgan.
Revisorerna vill för sin del framhålla att rent principiellt mycket talar
för ett samgående mellan de båda myndigheternas revisionsavdelningar.
Det får dock i sammanhanget bedömas som mer angeläget att den tidigare
förespråkade omläggningen av internrevisionens arbetsmetoder
kan genomföras utan alltför stora yttre omställningar än att en dylik
förändring av organisationen kommer till stånd. För att uppnå en mjukare
övergång och ge berörd personal tillfälle att omsätta den nya re
-
Förs. 1975/76: 19
6
visionstekniken i praktiskt arbete bör man därför vänta med ett beslut
i denna fråga. Revisorerna förutsätter emellertid att avdelningarnas
chefer i avvaktan härpå lägger sig vinn om att ta del av varandras erfarenheter
och att man likaså överväger förutsättningarna för ett begränsat
personalutbyte mellan avdelningarna, så att onödig dubblering
av specialistfunktioner undviks.
Efter hand som granskningen vid riksbankens och riksgäldskontorets
revisionsavdelningar läggs om till modema revisionsmetoder torde revisorernas
egen granskning av riksdagsförvaltningen kunna ges en delvis
ny inriktning. Efter en sådan omläggning skulle granskningen huvudsakligen
komma att bestå av en genomgång av det arbete som under
året har utförts av revisionsavdelningama. Visar sig detta arbete otillräckligt
för att ensamt säkerställa redovisningens tillförlitlighet, bör den
av revisorerna anlitade experten komplettera sin genomgång med erforderlig
detaljgranskning. Revisorerna har därjämte för avsikt att varje
år låta företa en fördjupad genomgång av något bokslutskonto, varvid
i första hand frågor av större ekonomisk betydelse eller principiell
natur kommer att uppmärksammas.
Med hänsyn till den betydelse som utformningen av redovisningssystemet
har för revisionens möjligheter att företa rationella undersökningar
har revisorerna funnit det naturligt att vid behandlingen av detta
ärende också något beröra vissa frågor som hänger samman med riksbankens
och riksgäldskontorets redovisning.
Såsom revisorerna tidigare förordat bör internrevisionsorganen vid
sin granskning undersöka och bedöma tillförlitligheten av den interna
kontrollen i myndigheternas handläggningsrutiner. En tillfredsställande
intern kontroll bör enligt Föreningen Auktoriserade Revisorer innefatta
definierade ansvars- och befogenhetsområden, en fastställd arbetsordning,
en lämplig ansvars- och arbetsfördelning och en till organisationen
anpassad systematisk redovisning. Inom riksbanken har dessa frågor
uppmärksammats av de förut nämnda revisions- och kontoplansgrupperna,
vilka upprättat förslag till ett nytt redovisningssystem för banken.
De däri ingående delförslagen synes ha utformats med beaktande av
ovanstående krav och torde kunna ses som en förstärkning av bankens
nuvarande internkontroll. Förutom klart angivna föreskrifter om vilka
tjänstemän som äger rätt att förfoga över riksbankens medel omfattar
förslaget sålunda bl. a. ny kontoplan med åtföljande föreskrifter och anvisningar.
Förslaget till riksbankens nya kontoplan bygger på den statliga normalkontoplanen.
Kontoplanen medger att bankens utgifter redovisas
även på kostnadsställen, d. v. s. på olika enheter eller chefsavsnitt i riksbankens
organisation. Däremot har man vid den inom banken företagna
översynen inte tagit till vara de ytterligare möjligheter till en utbyggd
kostnadsredovisning som normalkontoplanen erbjuder.
Förs. 1975/76: 19
7
Detta förhållande har påtalats i granskningspromemorian. Med anledning
därav har bankofullmäktige framhållit att de i princip inte har något
att invända mot att man, när praktiska erfarenheter har vunnits av
det föreslagna systemet, överväger en fortsatt utredning av riksbankens
redovisningssystem. Både med hänsyn till personalen och för arbetets
effektivitet är det emellertid, enligt fullmäktige, angeläget att den nu avslutade
utredningsperioden får efterträdas av en inte alltför kort tids
verksamhet i de nya arbetsformerna. Revisorerna ansluter sig till bankofullmäktiges
uppfattning och finner det motiverat att erfarenheterna av
det nya redovisningssystemet får bilda utgångspunkt för överväganden
om en fortsatt utredning. Det synes lämpligt att bankofullmäktige, efter
förslagsvis tre till fem års praktisk tillämpning av det nya systemet, tar
initiativ till en undersökning, vars resultat får ligga till grund för dylika
överväganden.
I anslutning till granskningen av riksbankens verksamhet år 1974 underströk
den av revisorerna anlitade experten önskvärdheten av en fullständigare
periodisering av bankens inkomster och utgifter. För närvarande
periodiserar banken endast räntor på tillgångar och skulder i
utlandet. Medan således de vid bokslutstillfället upplupna räntorna beräknas
för utländska fordringar och skulder, företas inte någon motsvarande
omräkning för övriga inkomster och utgifter i bankens verksamhet.
Kontoplansgruppen, som haft i särskilt uppdrag att överväga
lämpligheten av en mer omfattande periodisering i bankens redovisning,
har med bifall av bankofullmäktige uttalat att något sådant behov för
närvarande inte föreligger. Frågan om en mer långtgående periodisering
kan dock komma att aktualiseras vid en utbyggnad av redovisningssystemet.
Revisorerna har förståelse för bankofullmäktiges uppfattning att det
för bankens egen verksamhet för närvarande inte föreligger något behov
som direkt skulle påkalla mer långtgående periodiseringar. För revisorernas
och övriga utomstående intressenters del innebär emellertid de
härvidlag tillämpade principerna att bankens bokslut blir onödigt svårbedömbart
och att möjligheterna till bokslutsanalyser försvåras. Revisorerna
vill därför understryka angelägenheten av att bankofullmäktige,
i avvaktan på att denna fråga får en slutgiltig lösning, utnyttjar den av
kontoplansgruppen framhållna möjligheten att i noter eller på annat
lämpligt sätt ange om principerna för redovisningen av olika poster ändrats
i förhållande till föregående år.
Enligt revisorernas uppfattning föreligger ett behov av att införa periodisering
även i riksgäldskontorets redovisning. Statsskulden och de däremot
svarande räntekostnaderna har under senare år ökat mycket kraftigt
i omfattning. I och med att riksgäldskontoret i sin redovisning upptar
endast utbetalda räntor vältras en inte obetydlig del av räntekostnaderna
över till efterföljande år. För att en riktig bild av de verkliga kost
-
Förs. 1975/76: 19
8
naderna för statsskulden skall erhållas finner revisorerna det lämpligt
att riksgäldskontoret i särskild redovisning beaktar även upplupna räntor
som inte förfallit till betalning.
I överensstämmelse med 26 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank
redovisas sedan lång tid tillbaka inte vissa av bankens tillgångar på balansräkningen
utan bokförs inom linjen. Bl. a. gäller detta bankens fastigheter
och vissa av banken innehavda aktier. Förfaringssättet, som strider
mot vedertagna redovisningsprinciper, bör enligt revisorernas uppfattning
snarast möjligt omprövas. Det finns inte någon anledning att
riksbanken skall redovisa sina tillgångar på annat sätt än vad som gäller
för annan statlig myndighet. Denna fråga bör vid en översyn av riksbankens
redovisningssystem uppmärksammas i första hand.
Revisorerna vill föreslå att man, i likhet med vad riksbanken tidigare
har företagit för egen del, för vissa andra riksdagsorgan låter undersöka
förutsättningarna för och behovet av en mera långtgående redovisning.
Hela riksdagsförvaltningen utom riksbanken betjänas i redovisningshänseende
av riksgäldskontoret, som i princip fungerar som central kameralmyndighet
för dessa organ. Kontoret verkställer således utbetalning
och svarar för redovisningen av anslagen under huvudtiteln Riksdagen
och dess verk m. m.
En myndighets behov av ekonomisk information för planering, styrning
och kontroll av den egna verksamheten är beroende av verksamhetens
omfattning, inriktning och organisation. Till följd härav torde de
mindre riksdagsverken, som vart och ett har en tämligen enkel organisation
och enhetlig verksamhet, inte ha något omedelbart behov av en utbyggd
redovisning för att i erforderlig utsträckning kunna planera verksamheten.
Med hänsyn såväl härtill som till de mindre verkens ringa
ekonomiska betydelse finner revisorerna det lämpligt att ett ökat kostnadsmedvetande
och därmed krav på en förbättrad redovisning efter
hand får växa fram inom dessa myndigheter själva.
Vad riksgäldskontoret beträffar har dess fullmäktige starkt satt i fråga
värdet av en i granskningspromemorian föreslagen översyn av kontorets
redovisningssystem. Enligt fullmäktige finns det för planering och styrning
av kontorets verksamhet för närvarande knappast något praktiskt
behov som skulle motivera nämnvärda merkostnader för en utvidgning
av kontoplanen. Även riksdagens förvaltningsstyrelses direktion har för
egen del funnit riksgäldskontorets nuvarande redovisningssystem till fyllest.
Förvaltningskontoret har dock ansett det nödvändigt att som ett
led i den interna kontrollen komplettera riksgäldskontorets månatliga
rapporter om anslagsförbrukningen med en mer aktuell, internt förd
s. k. dispositionsbokföring.
Revisorerna vill rekommendera riksgäldsfullmäktige att tillsammans
med förvaltningsstyrelsens direktion överväga dessa frågor vidare och
därvid uppmärksamma de fördelar som står att vinna vid en övergång
Förs. 1975/76: 19
9
till kostnadsredovisning i form av t. ex. förbättrad bevakning av kostnader,
säkrare underlag för beslut i ekonomiska frågor, ökade möjligheter
till efterkalkylering och bättre överblick över olika verksamhetsgrenars
kostnader. Revisorerna vill också peka på de möjligheter till dispositionsbokföring
som mer avancerade redovisningssystem erbjuder.
Såsom riksgäldsfullmäktige framhållit synes det emellertid vara av visst
värde att man kan utnyttja riksbankens erfarenheter av det nya redovisningssystemet,
innan man låter utreda motsvarande fråga i riksgäldskontoret.
Under förutsättning av att riksgäldskontoret fortlöpande och
aktivt tar del av dessa erfarenheter har revisorerna således inte något att
erinra mot att riksgäldsfullmäktige avvaktar resultatet av den undersökning
som bankofullmäktige i enlighet med det ovan sagda bör ta initiativ
till om några år.
Genom denna skrivelse har revisorerna velat fästa riksdagens uppmärksamhet
på vissa erforderliga förändringar av revisionen av riksdagsförvaltningen.
I syfte att ge denna revision en mer ändamålsenlig utformning
förordar revisorerna sålunda att den på revisionsavdelningama
i riksgäldskontoret och riksbanken ankommande granskningen får en ny
uppläggning och inriktning och att revisorernas tillsyn över de båda avdelningarna
utvidgas till att omfatta även rådgivning i revisionsfrågor
och medverkan vid såväl utformningen av förslag till revisionsplaner
sorn upprättandet av särskilda kompetensvillkor för de tjänster som avdelats
för internrevisionen. För att tillförsäkra revisionsavdelningama en
i alla avseenden oberoende ställning i förhållande till den verksamhet de
skall kontrollera föreslår revisorerna dels att det i riksbankens revisionsavdelning
ingående sedelförstöringskontoret snarast möjligt förs över till
annan avdelning i banken, dels att de tjänster som upprätthålls av personalen
vid revisionsavdelningama ges en fast placering vid respektive
avdelning. Revisorerna föreslår slutligen att förutsättningarna för en mer
långtgående kostnadsredovisning i riksbankens och riksgäldskontorets
redovisning övervägs om några år och att bankofullmäktige därvid särskilt
beaktar de av revisorerna gjorda påpekandena beträffande inom
linjen förda tillgångar.
Riksdagens revisorer hemställer att riksdagen i ett uttalande som sin
mening delger fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
vad revisorerna sålunda anfört.
På riksdagens revisorers vägnar
FRITZ BÖRJESSON
/ Per Dahlberg
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760042