Redogörelse1975/76:14
Framställning / redogörelse 1975/76:14
Redog. 1975/76:14
Redogörelse
1975/76:14
Nordiska rådets svenska delegations berättelse för rådets första extra
session 1975
1976-02-05
Till riksdagen
Nordiska rådet höll sin första extra session den 15 november 1975 i
Stockholm. Två rekommendationer till Nordiska ministerrådet antogs
rörande samarbetet på de socialpolitiska och ekonomiska områdena.
Nordiska rådets svenska delegation får överlämna bifogade berättelse
för rådets första extra session jämte bilaga innehållande texten till de
antagna rekommendationerna.
Stockholm den 5 februari 1976
För Nordiska rådets svenska delegation
JOHANNES ANTONSSON
/Christer Jacobson
1 Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 14
2
Berättelse från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets
första extra session i Stockholm den 15 november 1975
I Inkallande av Nordiska rådets första extra session
Sedan Nordiska ministerrådet i skrivelse den 18 juni 1975 till rådets
president hemställt om en så snabb behandling som möjligt av ett vid
samma tidpunkt väckt ministerrådsförslag om upprättande av en nordisk
investeringsbank beslöt rådets presidium vid möte i Husavik, Island,
den 8 augusti 1975 med hänvisning till artikel 51 i Helsingforsavtalet
att hålla en extra session i Stockholm den 15 november 1975.
Vid sessionen, som var rådets första extra session, behandlades också
två andra angelägna ärenden, nämligen ett ministerrådsförslag om ett
nordiskt arbetsmarknadsprogram och ministerrådets meddelande om
rekommendation nr 30/1973 angående nordisk kommunal rösträtt och
valbarhet.
II Organisation m. ni.
Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:
statsminister Olof Palme
statsrådet och chefen för finansdepartementet Gunnar Sträng,
statsrådet och chefen för utrikesdepartementet Sven Andersson,
statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet Ingemund
Bengtsson,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Carl Lidbom,
statsrådet Kjell-Olof Feldt,
och följande valda medlemmar
herrar Antonsson,
Kronmark,
Adamsson,
Nilsson i Tvärålund,
Mellqvist,
Mundebo,
Palm,
Carlsson i Vikmanshyttan,
Hammarberg,
Hemelius,
Knut Johansson i Stockholm,
fru Skantz,
3
herrar Helén,
Jansson,
Hermansson,
Lindahl som ersättare för herr Arne Geijer i Stockholm,
Burenstam Linder som ersättare för fru Kristensson samt
herr Jonasson som ersättare för Per Olof Sundman
Härjämte var närvarande under sessionen suppleanten fru Lundblad,
som den 15 november ersatte herr Mellqvist för del av denna dag.
Delegationen biträddes av sin sekreterare, kanslichef Christer Jacobson,
sakkunniga och övrig personal.
III Behandlade saker
På dagordningarna för sessionen upptogs 2 ministerrådsförslag (s. k.
B-saker) och 1 meddelande från Nordiska ministerrådet rörande en av
rådets rekommendationer (s. k. D-sak). Beträffande dessa saker förelåg
av respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.
Ministerrådsförslagen resulterade i 2 rekommendationer. Texten till
dessa har fogats till berättelsen som bilaga.
I det följande lämnas en redogörelse för de behandlade sakerna. Det
fullständiga materialet finns tryckt i rådsförhandlingarna.
A. Sak förberedd av ekonomiska utskottet
Till ekonomiska utskottet hade hänvisats ett ministerrådsförslag om
inrättande av en nordisk investeringsbank, vari hemställdes om Nordiska
rådets uttalande över förslag om en nordisk investeringsbank
jämte bilagor innehållande utkast till avtal och stadgar för investeringsbanken.
Ekonomiska utskottet, som behandlat förslaget vid en serie möten
under sommaren och hösten 1975 och hört sakkunniga och representanter
för ministerrådet, uttalade i sitt betänkande att det varit en fördel
om det förelegat en samlad ekonomisk värdering om behovet av en
investeringsbank, innan Nordiska rådet anmodats att yttra sig i frågan.
Utskottet anslöt sig dock till ministerrådets uppfattning om värdet av
en investeringsbank som komplement till de nationella kreditinstitutionerna.
Utskottet framhöll därvid, att bankens betydande grundkapital
och den omständigheten att fem suveräna stater står som ägare torde
göra den mycket kreditvärdig. Detta skulle kunna medföra förmånligare
lånevillkor än om projekt skulle finansieras genom existerande
kreditinrättningar. Banken borde enligt utskottets uppfattning kunna
tjäna som ett viktigt instrument för den vidare utvecklingen av det
nordiska samarbetet.
lf Riksdagen 1975/76. 2 sami. Nr 14
4
Bankens grundkapital föreslås utgöra 400 milj. SDR, vilket enligt
gällande kurs motsvarar ungefär två miljarder svenska kronor.
Banken borde kunna medverka till att en växande del av investeringarna
i Norden gjordes utifrån en nordisk synvinkel. Utskottet betonade
att begreppet ”nordiskt intresse”, som av ministerrådet angavs
som det centrala kriteriet för de investerings- och exportprojekt som
banken skulle stödja, borde ges en vid tolkning. Utskottet ansåg ej att
det skulle behöva uppstå någon konflikt mellan kravet på bankmässighet
och den i stadgarna ingående bestämmelsen att garantier skulle ges
med iakttagande av samhällsekonomiska hänsyn. Utlåningsräntan fick
dock icke vid något tillfälle sättas lägre än inlåningsräntan, vilket skulle
innebära ett klart subsidieelement.
Utskottet förutsatte att Nordiska rådet ges tillfälle att uttala sig innan
beslut om förhöjning av grundfonden fattas och föreslog också på
andra punkter justeringar av ministerrådsförslaget i syfte att underlätta
parlamentarisk kontroll av investeringsbanken. Dessa ändringsförslag
ingick i det förslag till rekommendation som utskottet föreläde rådet.
Enligt detta skulle rådet rekommendera ministerrådet att föranstalta att
ett avtal med tillhörande stadgar om etablering av en nordisk investeringsbank
skulle ingås, huvudsakligen i överensstämmelse med ministerrådsförslaget.
Banken borde emellertid ges en bredare parlamentarisk
förankring genom att stadgeändringar av större betydelse förelädes Nordiska
rådet i förväg. Nordiska rådet borde årligen erhålla rapport från
ministerrådet om bankens verksamhet och kontrollkommittén borde utvidgas
med representanter utsedda av Nordiska rådet.
Till utskottsbetänkandet hade fogats tre reservationer.
I den första reservationen föreslog representanter för de danska och
norska konservativa partierna att rådsmedlemmarna skulle rösta mot förslaget.
Ministerrådet hade enligt deras uppfattning inte kunnat visa att
banken skulle fylla en funktion, som inte redan existerande kreditinstitut
hade.
I den andra reservationen föreslog en representant för folkdemokraterna
i Finland att rådet ej måtte företa sig något i anledning av ministerrådsförslaget.
Reservanten ansåg att en nordisk investeringsbank
ej skulle hjälpa Finland ur dess ekonomiska svårigheter, då landets
skuldsättning redan fått alltför stora proportioner och dess politik i
stället borde gå ut på att minska upplåningen. Reservanten hävdade att
den ekonomiskt starkare parten skulle draga den största fördelen av ett
ökat nordiskt ekonomiskt samarbete. Dessutom var begreppet ”nordiskt
intresse” mycket oklart och gav utrymme för olika tolkningar.
I den tredje reservationen föreslog herr Kronmark att rådet skulle
rekommendera Nordiska ministerrådet att utarbeta ett avtal med tillhörande
stadgar för etablering av ett nordiskt kreditinstitut för refinansiering
av krediter till projekt av gemensamt nordiskt intresse.
5
Herr Kronmark framhöll att det redan existerade ett betydande samarbete
mellan de nordiska kreditinstituten. Dessas marknadstillväxt
skulle komma att begränsas genom inrättande av en nordisk investeringsbank,
särskilt som denna skulle få en prioriterad ställning och konkurrensfördelar,
t. ex. skattefrihet. Herr Kronmark instämde dock i att de
nordiska länderna stod inför stora investeringsbehov och inom den
närmaste framtiden var beroende av upplåning på den internationella
kapitalmarknaden för att åstadkomma nödvändiga investeringar. Ett
gemensamt nordiskt uppträdande på den internationella marknaden
kunde tänkas verka attraherande på långivare varför ett gemensamt
kreditinstitut kunde övervägas. Ett sådant borde dock få karaktären av
ett refinansieringsinstitut för existerande banker. Denna lösning skulle
kunna bidraga till en ökad kapitaltillgång men inte påverka konkurrensförhållandena.
I den följande debatten yttrade sig bl. a. statsrådet Feldt samt herrar
Helén, Hermansson, Kronmark och Palm.
Statsrådet Feldt framhöll att förslaget om en nordisk investeringsbank
framlagts på grundval av vissa premisser. Hit hörde dels önskemålet
att trygga kapitalförsörjningen för att bygga ut produktionsapparaten
och öka exporten, dels bankens värde som ett betydelsefullt led
i stärkandet av nordiskt-ekonomiskt samarbete, och dels övertygelsen
att ett affärsmässigt drivet finansieringsinstitut, garanterat av de nordiska
länderna, skulle få en kreditvärdighet som ökade ländernas sammanslagna
möjligheter att låna på den internationella marknaden. Statsrådet
ansåg att en nordisk bank inriktad på nordiska investeringsprojekt och
export vore ägnad att stimulera tillkomsten av samnordiska industrioch
utvecklingsprojekt.
Herr Palm jämförde rådets debatt med den interna svenska diskussionen
om den statliga investeringsbanken 1967. De som då ställde sig
skeptiska eller avvisande mot en sådan bank accepterade den nu och
den uppfattades som ett värdefullt komplement på kreditmarknaden
med såväl stora som medelstora och mindre företag som låntagare.
Herr Helén fann att Nordens ekonomi, de nordiska ländernas internationella
ansvar och det nordiska samarbetet i sig krävde att man gick
till beslut om den nordiska investeringsbanken. Han ansåg att man härigenom
kunde öka den samlade kreditkapaciteten i Norden på gynnsamma
villkor.
Herr Hermansson sade sig vara anhängare av tanken att skapa en
nordisk investeringsbank, men inte i de konkreta former som ministerrådet
och ekonomiska utskottet hade föreslagit och yrkade återremiss
av ärendet till utskottet.
Sedan herr Hermanssons förslag om återremiss förkastats skedde votering
om herr Krönmarks reservationsförslag till rekommendation.
Förslaget förkastades därvid med 63 röster mot 10. Därefter skedde
6
slutlig votering om utskottsmajoritetens förslag till rekommendation.
För utskottets förslag röstade 59 medlemmar, däribland herrar Adamsson,
Antonsson, Carlsson i Vikmanshyttan, Hammarberg, Helén, Jansson,
Knut Johansson i Stockholm, Lindahl, Mellqvist, Mundebo, Nilsson
i Tvärålund och Palm samt fru Skantz. Mot utskottets förslag röstade
10 medlemmar. 5 medlemmar, däribland herrar Burenstam Linder,
Hermansson, Hernelius och Kronmark, avstod från att rösta.
Utskottets förslag till rekommendation antogs sålunda (nr 18/1975).
B. Sak förberedd av socialpolitiska utskottet
Socialpolitiska utskottet hade behandlat ett ministerrådsförslag om
nordiskt samarbetsprogram på arbetsmarknadsområdet. Programmet
hade utarbetats av Nordiska arbetsmarknadsutskottet på uppdrag av
ministerrådet, som nu hemställde om Nordiska rådets yttrande över
förslaget. Beredningen av programmet hade pågått vid arbetsmarknadsmyndigheterna
och inom ministerrådets organ sedan våren 1974 under
medverkan av bl. a. arbetsmarknadens parter. Även rådets socialpolitiska
utskott hade haft tillfälle att på ett förberedande stadium diskutera
programutkast med ministerrådet/arbetsministrarna.
Programförslaget innehöll dels allmänna grundläggande mål för nordiskt
arbetsmarknadssamarbete, dels vissa närmare preciserade delmål
inom arbetsmarknadspolitikens olika sektorer (sysselsättningsfrämjande
åtgärder, utbildning för arbete, yrkesvägledning, åtgärder för eftersatta
grupper, ekonomiskt skydd vid arbetslöshet, förbättring av invandrarnas
situation och jämställdhet mellan män och kvinnor) och dels vissa
riktlinjer för det fortsatta programarbetet. I ministerrådsförslaget framhölls
att programförslaget skulle uppfattas som ett led i strävandena att
bygga ut det nordiska arbetsmarknadssamarbetet. Tonvikten skulle därvid
ligga på sådana delområden där praktiska resultat och realistiska
lösningar kunde uppnås. Samarbetet skulle kontinuerligt ses över och
vidareutvecklas i nära kontakt med arbetsmarknadens parter. Regelbundna
plan- och resultatredovisningar skulle ges till Nordiska rådet.
I sitt betänkande över ministerrådsförslaget underströk socialpolitiska
utskottet betydelsen av att 1954 års arbetsmarknadsöverenskommelse
bevaras och att någon revision av denna ej företages. Utskottet betonade
att arbetsmarknadsöverenskommelsen allmänt kommit att betraktas
som ett av de viktigaste resultaten av efterkrigstidens nordiska samarbete.
Krav på en revision av överenskommelsen skulle kunna uppfattas
som tecken på att det nordiska samarbetet håller på att stagnera.
Inskränkningar i de nordiska medborgarnas rätt att fritt välja arbetsoch
bostadsort skulle kunna ses som ett bakslag för det nordiska samarbetet
som helhet. En omfattande revision skulle även enligt utskottets
uppfattning kunna stöta på svårigheter på grund av ländernas olikartade
marknadslösningar.
7
Utskottet ansåg att brister i överenskommelsen borde avhjälpas genom
tilläggsavtal av multilateral eller bilateral natur. Härvid hänvisades
bl. a. till 1973 års avtalsprotokoll mellan Finland och Sverige om
arbetskraftens kanalisering via den offentliga arbetsförmedlingen. Som
helhet framstod det nordiska samarbetsprogrammet på arbetsmarknadsområdet
som ett komplement och inte som ett alternativ till 1954 års
arbetsmarknadsöverenskommelse.
Såvitt gällde delområdena i programförslaget framhöll utskottet bl. a.
betydelsen av att gemensamma regler för yrkesutbildning etablerades
både för tjänstemän och för andra yrkesgrupper. Utskottet fäste stor
betydelse vid att av ministerrådet aviserad utredning om arbetskraftens
och kapitalets rörlighet i Norden kom till stånd. Stor vikt lade utskottet
vid att de nordiska regeringarna förpliktades att upprätthålla den fulla
sysselsättningen. Valet för den enskilde medborgaren i Norden får ej
stå mellan emigration och arbetslöshet. Utskottet fann också ministerrådets
förslag att vidta ytterligare arbetsmarknadsåtgärder för eftersatta
grupper och personer med handikapp värdefullt.
Utskottet framhöll vidare, att arbetsmiljön borde i ökad utsträckning
anpassas till den enskilde arbetstagarens förutsättningar. De problem
som förekommer i samband med olaglig rekrytering och förmedling av
arbetskraft borde liksom formerna för entreprenadföretagens verksamhet
utredas i skyndsam ordning. Det nordiska arbetsförmedlingssamarbetet
borde effektiviseras och de arbetssökande borde ges aktuell och
fullständig information om bl. a. ekonomiska och sociala förhållanden
på inflyttningsorten. Frågan om obligatorisk anmälan av lediga platser
till arbetsförmedlingen borde utredas i sammanhanget.
Avslutningsvis förutsatte utskottet att ministerrådet vid kompletteringen
av programmets innehåll skulle nära samverka med arbetsmarknadens
parter och att Nordiska rådet skulle hållas väl informerat om
ministerrådets överväganden. Utskottet framhöll också att Nordiska
rådet genom sin budgetkommitté hade möjlighet att mera i detalj kommentera
ministerrådets överväganden i samband med behandlingen av
ministerrådets budget.
Ett tiotal inlägg gjordes i samband med behandlingen i plenum av
betänkandet över ministerrådsförslaget. Från svensk sida yttrade sig
statsrådet Bengtsson och herr Knut Johansson i Stockholm.
Statsrådet Bengtsson inledde sitt anförande med att uttala sin glädje
över det positiva och grundliga sätt på vilket socialpolitiska utskottet
hade behandlat ministerrådets programförslag.
Statsrådet Bengtsson framhöll att målsättningen i de nordiska länderna
när det gällde arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken hade
höjts under senare år. Resurserna hade ökats och medlen i arbetsmarknadspolitiken
hade undan för undan kunnat byggas ut. Samtidigt hade
metoderna i samhällsplaneringen förbättrats i alla länder. Som en följd
8
av denna utveckling hade också målen för sysselsättningspolitiken kunnat
höjas efter hand.
Statsrådet uppehöll sig även vid de problem som uppstått i anslutning
till den fria nordiska arbetsmarknaden, problem som inte kunnat förutses
när 1954 års överenskommelse ingicks. Härvid avsågs särskilt de
problem som är förknippade med den kraftiga utvandringen från Finland
till Sverige. En rad åtgärder hade vidtagits för att lösa problemen
genom svenskt-finskt samarbete. Om det skulle vara möjligt att bemästra
problemen med flyttningsrörelsen mellan länderna på ett effektivt
sätt måste enligt statsrådet en samordning ske mer än hittills av närings-,
regional- och arbetsmarknadspolitiken.
Herr Knut Johansson underströk i sitt inlägg värdet av att Nordiska
arbetsmarknadsutskottets fortsatta arbete sker i samverkan med arbetsmarknadens
parter. Vidare åberopade herr Johansson Nordens fackliga
samorganisations yttrande över ministerrådsprogrammet angående behovet
av en aktiv och samordnad nordisk investeringspolitik i syfte att
främja full sysselsättning och tillvarata de produktiva resurserna. Den
föreslagna utredningen om arbetskraften och kapitalets rörlighet i Norden
borde ges mycket hög prioritet liksom också framhållits av Nordens
fackliga samorganisation och socialpolitiska utskottet. Vidare
framhölls betydelsen av att en utredning kommer till stånd om frågan
om entreprenadföretagen och de s. k. grå företagen. Herr Johansson
underströk utskottets uttalande om att en sådan utredning borde bedrivas
skyndsamt.
På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 19) till
Nordiska ministerrådet att på grundval av 1954 års överenskommelse
om gemensam nordisk arbetsmarknad vidareutveckla och fördjupa det
nordiska arbetsmarknadssamarbetet.
Rekommendationen antogs med 65 röster mot en. Två medlemmar
avstod från att rösta. Samtliga i omröstningen deltagande svenska medlemmar
röstade för rekommendationen.
Ministerrådet/arbetsministrarna fattade definitivt beslut om samarbetsprogrammet
på arbetsmarknadsområdet vid ett möte i Oslo den
26 november 1975.
C. Sak förberedd öv juridiska utskottet
Med anledning av meddelande från ministerrådet om rekommendation
nr 30/1973 angående nordisk kommunal rösträtt och valbarhet
hade Nordiska rådets presidium på förslag av juridiska utskottet avgivit
ett yttrande till ministerrådet. Enligt detta skulle ministerrådet
snarast möjligt och senast med verkan för kommunalvalen i Finland
och Sverige 1976, i Danmark och Island 1978 och Norge 1979 söka
genomföra en likartad lagstiftning om nordisk kommunal rösträtt och
valbarhet på grundval av de principer som framförts i en av ministerrådet
tillsatt utredning.
9
Bilaga
Rekommendationer antagna vid Nordiska rådets första extra session
i Stockholm den 15 november 1975
Rek. nr. 18
Nordisk Råd rekommenderer Nordisk ministerråd å foranledige at
et avtale med tilh0rende vedtekter om etablering av en nordisk investeringsbank
blir inngått, vesentlig i samsvar med ministerrådsforslag
B 17/e. Banken b0r imidlertid gis en bredere parlamentarisk förankring,
idet vedtektsendringer av st0rre betydning b0r forelegges Nordisk
Råd på forhånd. Nordisk Råd b0r årlig motta rapport fra Ministerrådet
om bankens virksomhet, og kontrollkomitéen b0r utvides med representanter
utpekt av Nordisk Råd.
Rek. nr. 19
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att på grundval
av 1954 års överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad
vidareutveckla och fördjupa det nordiska arbetsmarknadssamarbetet.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760042