på rikssalen vid Urtima Riksdagens öppnande (Framställning / redogörelse 1905:Kmtal - urtima)

ZKxxngL UVEajzts tal

på rikssalen vid Urtima Riksdagens öppnande

den 21 juni 1905.

Gode herrar och svenske män!

]Mer än ett årtionde har förflutit, sedan Jag kallade Eder, representanter
för det svenska folket, till urtima riksmöte. Det gällde då en landets inre
angelägenhet.

Af annan art är det, som nu förmått Mig att, så snart efter afslutandet
af årets lagtima riksdag, bjuda Eder att, med åsidosättande af
andra allmänna och enskilda angelägenheter, ånyo samlas till låksmöte.

Till min sorg har det rike, som i nära ett sekel genom lagfästade
band varit förenadt med Sverige, mot Min vilja och i strid med besvurna
aftal vidtagit åtgärder i syfte att frigöra sig från dessa band. Beskyllningar
hafva riktats mot Mig att genom brott mot författningen hafva föranledt
dessa åtgärder. Men Jag har handlat så, som Mitt samvete bjudit Mig,
och är öfvertygad, att enhvar, som med oväld bedömer förhållandena, skall
gifva Mig rätt och finna, att Mitt handlingssätt, på samma gång det i allo
legat inom författningens ram, varit förestafva»^ af uppriktig och ärlig
hänsyn till båda rikenas sanna bästa.

Det skedda innebär emellertid ej blott ett ingrepp i Min rätt som
norsk Konung, det syftar därjämte att bryta den genom aftal med Sverige
bestående unionen. Det berör således på det närmaste det svenska folket; och
under dessa förhållanden har Jag, Min plikt likmätigt, utan dröjsmål sammankallat
Eder, på det att I mån blifva i tillfälle att med Mig öfverlägga
om de mått och steg, som påkallas af Stortingets beslut, samt vidtaga de
åtgärder, som må finnas bäst lämpade att motverka för Sverige skadliga
följder däraf.

Bih. till Urtima Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd.

Det förslag, Jag i sådant hänseende framlägger för Eder, går icke ut
på att möta orätt med maktmedel. Huru betydelsefull för de skandinaviska
folkens trygghet unionen än må vara, icke är den värd de offer, som skulle
betingas af tvångsåtgärder. Af föga nytta för Sverige skulle i sanning den
union vara, som på sådant sätt blefve Norge påtvingad.

Nej, må det svenska folket låta sig ledas af klok själfbehärskning, och
gifve Gud Sverige kraft och enighet att inom sina egna gränser återvinna
hvad det genom en upplösning af unionen skulle förlora.

Nedkallande Guds välsignelse öfver Eder och Edra arbeten, förblifver
Jag Eder, gode herrar och svenske män, med all konungslig nåd och ynnest
städse välbevågen.

Stockholm 1905. Kungl. Boktryckeriet.