på rikssalen vid urtima riksdagens öppnande (Framställning / redogörelse 1892:Kmtalokt - urtima)

IKZoxigL ta.1

på rikssalen vid urtima riksdagens öppnande

den 18 Oktober 1892.

Gode herrar och svenske män!

(jTenom en ringa röstöfvervigt i den ena af Riksdagens kamrar blef Mitt för senast
församlade Riksdag framlagda förslag till ordnande och stärkande af försvarsväsendet
förkastadt. Ur en sådan utgång af Mina upprepade bemödanden skulle Jag väl kunnat
hemta anledning till att låta frågan åtminstone under någon tid få hvila.

Men helgden af det kall Försynen Mig ålagt och Min brinnande kärlek till vårt
fräjdade fosterland tvinga Mig dock att icke lemna något medel oförsökt för att snarast
möjligt bereda ett tryggare värn åt riket, om en gång dess gränser, dess lifs—
intressen eller dess ära hotades.

Fast litande på motsvariga känslor hos svenska folket, har Jag derföre ej heller
tvekat att draga Eder, gode herrar och svenske män, ifrån de många andra allmänna
och enskilda angelägenheter, hvaråt I mellan de lagtima riksdagarne egnen tid och
arbete, och kalla Eder till detta urtima riksmöte, hvarunder I åt den vigtiga försvarsfrågan
kunnen skänka en mera odelad uppmärksamhet. Så grundligt beredd som
denna fråga under årens lopp blifvit, torde Edra öfverläggningar derom ej behöfva
blifva långvariga.

Det härordningsförslag, Jag nu åt Riksdagens pröfning lemnar, är nemligen bygdt
på samma grund som de för de tvenne närmast föregående framlagda, om ock efter
förnyade bearbetningar det nu varande förslaget blifver ett mera helgjutet ocli systematiskt.
Ett enbart värnpliktssystem — allvarligt genomfördt, och om något annat
bör icke någonsin blifva fråga •— synes nu icke hafva utsigt att vinna bifall. Uppskof
till en obestämd framtid medför ett tungt ansvar.

Förslagets kostnad öfverstiger icke den senast beräknade.

Den öfverenskommelse, innefattande afskrifning af grundskatte- och indelningsverksbördorna,
som år 1873 föranledde samstämmiga beslut i båda kamrarne, som af Mig
dä biträddes, och hvarvid Jag alltsedan troget hållit fast, är ock denna gång vidhållen,
trots de betydligt större penningeoffer, som derigenom kräfvas, än hvad fallet blifvit,
om frågan uteslutande fått begränsas till försvarskostnader i egentlig mening. Jag

Bih. till Urtima Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

hängifver Mig åt det hopp, att de båda hvar för sig så politiskt betydelsefulla samfundsangelägenlieterna
nu skola finna sin samtidiga lösning.

Den finansplan, som i sina hufvuddrag skall Eder meddelas, afser att ersätta de
bördor, som skola upphöra, genom direkta skatter, stämpelafgifter och i någon ringa
grad genom med säkerhet påräknelig ökad afkastning af statsdomänerna.

Omsorgen om rikets försvar bör stå fri från och öfver alla partistrider. Jag
manar Eder alltså att låta dessa tystna och hvila, på det att, om en gång, hvad Gud
nådeligen afvände, en afgörande stridsdag skulle gry öfver vårt af ålder sjelfständiga
land, den dagens afton måtte skymma icke öfver ett kufvadt utan öfver ett fritt och
oberoende fädernesland.

Nedkallande Guds välsignelse öfver Eder och Edra arbeten, förklarar Jag detta
urtima riksmöte öppnadt och förblifver Eder, gode herrar och svenske män, med all
konglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Stockholm, 1892. Kungl. Boktryckeriet.