pä Niks-Salen »vid Nilksdagens afstutande,de»» 16 Mnj 1867

Framställning / redogörelse 1867:Kmtalmaj

Kong!. Maj:ts Tal

pä Niks-Salen »vid Nilksdagens afstutande,
de»» 16 Mnj 1867.

Godt Herrar och Swenske Män!

.^Den nya Riksdagen har genomgått sitt första prof. Med spänd wäntan afbidade
nationen tidpunkten för dest sammanträde; med oafbruten uppmärksamhet har hon
följt fortgången as dest arbeten. Med Mig skall hon säkert erkänna dest allwarliga
bemödanden att gagna ett älskadt fosterland.

Wigtiga och genomgripande frågor hafwa utgjort föremål för Edra öfwerläggningar;
och om än mänga af dem icke kunnat denna gång ståtligen afgöra s, skall
dock Edert derå nedlagda arbete icke blifwa fruktlöst.

Med begäran om mitt bifall hafwen I under Riksdagens lopp anmält, att I,
för Eder del, antagit ett från sistlidne Riksdag hwilande förslag till ändring i 2 §
4 mom. Tryckfrihets-Förordningen, i fråga om rättighet att af trycket utgifwa roissa
handlingar. Efter Stats-Rädets hörande har Jag detta förstag till pröfning förehaft
och derwid funnit godt att till detsamma lemna bifall.

I fråga om statswerkets utgifter och fortsättningen af ro åra jernwägsbyggnader
hafwen I funnit penningeställningen fordra inskränkningar i en del af de anslag
Jag as Eder äskat. Erkännande de swärigheter, som mott att bereda tillgångar
för alla statsbehofroen, är det mig en kär pligt att uttala min tacksamhet för Eder
omsorg att heldre genom en ökad beskattning än genom ett utsträckt anlitande as
lån betrygga jemnwigten emellan statens inkomster och utgifter.

Bih. till Riksd. Prot. 1867. 1 Sa ml. 1 Afd.

2

Kong!. Maj:ts Tal, M 40.

Riksdagens afflutande inom den i grundlagen afsedda tid har endast genom
Edert ansträngda arbete kunnat utan olägenhet ske. Denna ansträngning hedrar
Eder lika mycket, som den tomt af wigt för förtroendet till sakernas nya ordning.
Med en större erfarenhet af arbetssättet och nödtoändigheten att begränsa htoarje
Riksdags hufwudsakliga toerksainhet till ett mindre antal af samhällets stora frågor,
hwilka icke alla kunna pa en gäng lösas, skall, sa hoppas Jag, den åt Riksdagen
tillmätta tid framdeles tattare blifwa tillräcklig.

Med en marin bön, att den Allsmägtige matte framgent hälla sin skyddande
hand östoer Stoeriges solk och land, och i allt skänka oh sin toälsignelse, asstntar
Jag nu denna Riksdag, och hemförlofwar Eder, Gode Herrar och Swenske Män,
sörblifwande Eder alle samtligen samt luvar och eu i synnerhet, med all Konglig
nåd och ynnest städse wälbewägen.

Stockholm 1867. P. A. Norstedt & Söner.