lEZongi, 3VCaj:ts Tal (Framställning / redogörelse 1871:KmtalMaj)

lEZongi, 3VCaj:ts Tal

på Eiks-Salen vid Riksdagens afslutande,

den 20 Maj 1871.

Gode Herrar och Svenske Män!

-Allvarlig» äro de pröfning»!- som det behagat Herren att låta Mig genomgå. —
Jemte det Jag vant angiipen af eu långvarig och svår sjukdom, hvilken till eu
tid satte Mig ur stånd att sjelf utöfva Riksstyrelsen, har Jag genom min högt
älskade Gemåls dödliga frånfälle lidit en för Mitt hjerta ytterst smärtsam förlust.
Att känslan af denna förlust äfven delas af det Svenska Folk, som den hädangångna
i lifstiden med så varm kärlek omfattade, derpå har Jag äfven från Eder
mottagit de mest ojäfaktiga bevis.

Genom det. först af Norges Stor-Thing och sedan af Svenska Riksdagen
fattade beslut att icke godkänna det framlagda förslaget till Föreningsakt mellan
Sverige och Norge, har det af Mig enligt Svenska representationens uttryckta
önskan gjorda försök till fullständigare ordnande af de unionella förhållandena
icke vunnit framgång. Hvad nu icke lyckats skall måhända eu gång framdeles,

sedan Folken under eu liggare beröring lärt att med större förtroende mota hvarandra,
utan svårighet ernås.

Efter den behandling, I egna! åt förslaget till författning rörande fattigvården,
är den med längtan motsedda lösningen af donna fråga snart att förvänta.

Bill. till Biksd. Prot. 1871. l:a Sami. l:a Afdeln.

Äfven i andra ämnen, rörande h vilka Jag till Eder fram stält förslag, äro
beslut fattade, Indika Jag hoppas skola blifva till allmänt gagn.

Bland de angelägenheter åter, som icke vid denna Riksdag hunnit till ett
önskligt mål, intages främsta rummet af den fråga, som Jag vid Wnrt förra möte
på detta rum både Eder särskilt på hjerta!, frågan om landets försvar. Nödvändigheten
af dess förstärkande häfven I erkänt, när I med fosterländsk beredvillighet
lem nät större delen af de anslag, som Jag äskat för materiel, befästningar och
specialvapnens utveckling, men den ännu vigtigare förstärkningen i lefvande kraft,
som borde vinnas genom värnepligtens utsträckning, är för tillfället om intet gjord
genom uppställandet af förbehåll, som hvarken Riksdagen i sin helhet antagit
eller Jag skulle'' kunnat godkänna. En samvetsgrann vård om Rikets välfärd
medgifver dock icke något dröjsmål med landtförsvarets slutliga ordnande. Till
ytterligare behandling af detta ärende, nog vigtig! att för sig påkalla en odelad
uppmärksamhet af folkets samlade ombud, är Jag derföre betänkt att, om oförutsedda
hinder icke mota, sammankalla en urtima Riksdag, förvissad som Jag är,
att ingen ibland Eder vill undandraga sig de mödor och uppoffringar, som derifrån
äro oskiljaktiga, allenast en ökad trygghet sålunda kan åt fosterlandet beredas.

Jag förklarar härmed detta lagtima Riksmöte afslutadt och förblifver Eder,
Gode Herrar och Svenske Män, med all Kunglig Nåd och ynnest städse välbevågen.

Stockholm, 1871. P. A. Norstedt & Söner.