Fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag ang. ändring av 30 § lagenmed reglemente för riksgäldskontoret
Framställning / redogörelse 1976/77:19
Förs. 1976/77:19
Förslag
1976/77:19
Fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag ang. ändring av 30 § lagen
med reglemente för riksgäldskontoret
1977-05-25
Till riksdagen
Fullmäktige i riksgäldskontoret framlägger härmed förslag till ändring
av 30 § lagen med reglemente för riksgäldskontoret (RFS 1975:8). Ifrågavarande
stadgande lyder:
”Obligationer, som utfärdas av riksgäldskontoret, skola vara försedda med
fullmäktiges och riksgäldsdirektörens namnteckningar i facsimiletryck; dock
att beträffande premieobligationer, som icke löpa med ränta, och sparobligationer
antalet namnteckningar må efter fullmäktiges bestämmande begränsas
eller ock desamma helt uteslutas.
1 fråga om andra förbindelser än obligationer äga fullmäktige bestämma
angående antalet namnteckningar och i vad mån dessa skola vara handskrivna
eller anbringas genom tryck.”
Stadgandet reglerar frågan hur obligationer och andra förbindelser som
utfärdas av riksgäldskontoret skall vara undertecknade. I fråga om de egentliga
statsränteobligationerna och premieobligationer, som löper med ränta,
innebär stagandet att de skall vara försedda med samtliga fullmäktiges samt
riksgäldsdirektörens namnteckningar i facsimiletryck. I övriga fall har fullmäktige
rätt att bestämma antalet namnteckningar.
I samband med den detta år påbörjade utlandsupplåningen har fullmäktige
erfarit, att stadgandet, att av svenska staten utgivna ränteobligationer skall
bära samtliga fullmäktiges namnteckningar i facsimile, på de utländska kapitalmarknaderna
betraktas som mycket ovanligt. Regelmässigt bär av stater
emitterade obligationer på dessa marknader blott ett fåtal namnteckningar
i facsimile. Vissa administrativa problem kan även uppkomma i sådana
fall där lån - i avvaktan på tryckning av de slutliga obligationerna - kan
upptagas mot företeende av en s. k. global bond, som - ibland med kort
varsel - bör undertecknas med samma namnteckningar som i facsimile
senare återfinns på de under tryckning varande slutliga obligationerna. Härtill
kommer att i vissa rättssystem, såsom exempelvis i Tyska Förbundsrepubliken,
har man i praxis önskemål om att kuponger skall förses med samma
namnteckningar som återfinns på obligationerna, vilket medför rent utrymmesmässiga
problem.
Mot bakgrund av ovanstående har fullmäktige funnit behov av att kunna
begränsa antalet namnteckningar även på obligationer som löper med ränta.
1 Riksdagen 1976/77. 2 sami. Nr 19
Förs. 1976/77:19
2
Fullmäktige har för sin del inte funnit några sakliga skäl tala häremot.
Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa
att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av 30 § lagen med
reglemente för riksgäldskontoret, att fullmäktige ges rätt att
besluta om antalet namnteckningar även på ränteobligationer.
I detta ärendes behandling har deltagit fullmäktiges vice ordförande samt
herrar Adamsson, Magnusson, Kristenson, Boo, Elmstedt och Green ävensom
riksgäldsdirektören.
På fullmäktiges vägnar:
GUNNAR HELÉN
/Ingmar Jansson
Bilaga: Förslag till lagtext
Förs. 1976/77:19
3
Bilaga
30 §
Fullmäktige äga bestämma antalet namnteckningar på obligationer och
andra förbindelser, som utfärdas av riksgäldskontoret, och i vad mån namnteckningarna
skola vara handskrivna eller anbringas genom tryck, I fråga
om premieobligationer, som icke löpa med ränta, och sparobligationer må
efter fullmäktiges bestämmande namnteckningar helt kunna uteslutas.
GOTAB 55001 Stockholm 1977