Fullmäktiges i riksbanken förslag till ändring i lagen (1934: 437)för Sveriges riksbank
Framställning / redogörelse 1977/78:15
Förslag
Förs. 1977/78:15
1977/78:15
Fullmäktiges i riksbanken förslag till ändring i lagen (1934: 437)
för Sveriges riksbank
1978-03-16
Till riksdagen
Fullmäktige i riksdagen får härmed föreslå att riksbankens grundfond
höjes från femtio miljoner kronor till ettusen miljoner kronor och att
riksbankens reservfond höjes från tjugo miljoner kronor till femhundra
miljoner kronor. Till stöd härför får fullmäktige anföra följande.
I riksbankslagen föreskrives i 3 §, att bankens grundfond skall utgöra
femtio miljoner kronor och i 4 § att dess reservfond skall utgöra tjugo
miljoner kronor. Om reservfonden nedgår under sistnämnda belopp
skall, enligt vad i 4 § vidare stadgas, till reservfonden avsättas minst
tio procent av riksbankens behållna årliga vinst, intill dess reservfonden
åter uppnått föreskrivet belopp. Bestämmelsen om riksbankens grundfond
har i sak varit oförändrad sedan 1893, då genom ändring av 1830
års lag för Rikets Ständers Bank denna grundfond höjdes från fyrtiofem
till femtio miljoner kronor [förordningen (1893: 56) angående ändring
af § 4 i lagen för Rikets Ständers Bank den 1 mars 1830], Det för
grundfonden föreskrivna beloppet överfördes därefter oförändrat såväl
till 1897 års riksbankslag [2 § lagen (1897: 27) för Sveriges Riksbank]
som till 1934 års riksbankslag [3 § lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank],
Någon ändring har ej heller skett därefter. Reservfonden höjdes
från tolv och en halv miljoner till tjugo miljoner kronor genom beslut
av 1929 års riksdag [BalJ 1929: 48] och fastlades i lag till detta belopp
genom 1934 års riksbankslag.
Reglerna om grundfond och reservfond, varom närmare diskussion
saknas i riksbanksförfattningarnas förarbeten, kan ses som ett uttryck
för en allmän associationsrättslig princip att regelsystemet bör garantera
att ett självständigt rättssubjekt har en egen förmögenhetsmassa och att
denna ej försvinner under verksamhetens gång. Det förhållandet att
grundfondens belopp kunnat förbli oförändrat under snart ett sekel är
samtidigt ett uttryck för riksbankens speciella ställning som sedelbank.
Det har icke förelegat behov av att öka bankens soliditet genom successiva
höjningar av det egna kapitalet i grund- och reservfonden.
A andra sidan måste även en centralbank kunna möta nedskrivning
av egna tillgångar genom motsvarande nedskrivning av egna fonder.
Att ändrad värdering av de utländska tillgångarna kan kraftigt påverka
1 Riksdagen 1977/78. 2 sami. Nr 15
Förs. 1977/78:15
2
rörelseresultatet framgår senast av riksbankens bokslut för år 1977, där
den redovisade vinsten till över en miljard kronor föranleddes av att
riksbankens utländska tillgångar blivit genom devalveringarna mera
värda i kronor räknat. Motsvarande revalvering av kronan skulle, vid
i övrigt oförändrat bokslut, ha i det närmaste helt konsumerat årsvinsten.
Vid 1946 års revalvering av kronan gjordes t. ex. en så betydande
nedskrivning av de utländska tillgångarna, att enligt särskilt riksdagsbeslut
en räntefri skuldförbindelse från riksgäldskontorets sida ställdes
till riksbankens förfogande för att utjämna uppkomna förluster.
Även riksbanken har alltså behov av att bygga upp betydande fonder
för att möta nedskrivningsförluster. Detta har skett genom avsättningar
till dispositionsfonden (tidigare kursdifferenskontot), som i bokslutet
för 1977 uppgår till drygt 2 miljarder kronor. Hur stora fonder av detta
slag bör vara i förhållande till omslutningen låter sig inte närmare preciseras.
Med reservation för att skilda institutionella förhållanden försvårar
en jämförelse med främmande länder vill det också synas som
om relationen mellan eget kapital och omslutning är starkt varierande
i utländska centralbanker. Mycket talar emellertid för att den nuvarande
dispositionsfonden bör kraftigt höjas. Apprecieringsförlusten år 1946
uppgick sålunda till drygt 0,5 miljarder kronor vid en valutareserv om
2,5 miljarder kronor. Detta innebär vid en i dag sex gånger större
valutareserv, att riksbankens fonder ej skulle kunna möta en motsvarande
apprecieringsförlust. Även om ingenting i dag antyder förestående
förluster vare sig genom appreciering eller av annat slag, bör avsättningarna
göras tillräckliga för att möta framtida risker av antytt
slag. Fullmäktiges förslag beträffande disposition av riksbankens vinstmedel
för 1977 innebär också att till dispositionsfonden skall överföras
ytterligare 1,6 miljarder kronor. Det är betydelsefullt att denna avsättningspolitik
får tillåtas fortsätta.
För ett privaträttsligt rättssubjekt gäller, främst av hänsyn till borgenärer,
olika regler för den del av egna kapitalet som utgöres av å ena
sidan aktiekapital (grundfond), reservfond och liknande och å andra
sidan fria fonder. För en centralbank saknar däremot denna distinktion
större betydelse. Häri ligger uppenbarligen också förklaringen till att
beloppen i grundfond och reservfond kunnat hållas oförändrade i några
tiotals miljoner kronor, medan samtidigt dispositionsfonden förts upp
till över 2 miljarder kronor. Det ter sig emellertid alltmer orimligt att
fortsätta att bygga upp riksbankens egna kapital på sätt som föreslagits
utan att ändra de belopp som redovisas i nämnda fonder. Fullmäktige
vill för den skull föreslå att genom ändring av riksbankslagen riksbankens
grundfond höjes från femtio till ettusen miljoner kronor och dess
reservfond från tjugo till femhundra miljoner kronor. Genomförande
av förslaget förutsätter att erforderliga belopp överföres från dispositionsfonden.
Förs. 1977/78:15
3
Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa
att riksdagen måtte antaga föreslagen ändring i lagen [1934: 437]
för Sveriges riksbank (bilaga).
Stockholm som ovan
Å fullmäktiges vägnar:
TORSTEN BENGTSON
/ T af Jochnick
Förs. 1977/78:15
4
Bilaga
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1934: 437) för Sveriges riksbank
Härigenom föreskrives att 3 och 4 §§ lagen (1934: 437) för Sveriges
riksbank skall ha nedan angivna lydelse.
(Gällande lydelse)
3 §
Riksbankens grundfond skall
utgöra femtio miljoner kronor.
4 §
Riksbankens reservfond skall
utgöra tjugo miljoner kronor. Därest
reservfonden nedgår under
detta belopp, skall till densamma
avsättas minst tio procent av riksbankens
behållna årliga vinst, intill
dess reservfonden åter uppnått
föreskrivet belopp.
(Föreslagen lydelse)
Riksbankens grundfond skall
utgöra ettusen miljoner kronor.
Riksbankens reservfond skall
utgöra femhundra miljoner kronor.
Därest reservfonden nedgår
under detta belopp, skall till densamma
avsättas minst tio procent
av riksbankens behållna årliga
vinst, intill dess reservfonden åter
uppnått föreskrivet belopp.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.
Förs. 1977/78:15
5
Utdrag av
FULLMÄKTIGES PROTOKOLL
1978-03-16
Närvarande: Ordföranden Torsten Bengtson
vice ” Allan Hernelius
Carl-Henrik Nordlander
Erik Wärnberg
Birger Nilsson
Gunnar Sträng
Eric Enlund
§ 5. Ändring i lagen för Sveriges riksbank
Åke Gustafsson upptog frågan om ändring i 3 och 4 §§ lagen (1934:
437) för Sveriges riksbank innebärande att riksbankens grundfond skulle
höjas till 1 000 miljoner kronor och riksbankens reservfond till 500
miljoner kronor.
Fullmäktige beslöt, i enlighet med direktionens förslag, att till riksdagen
avlåta skrivelse med förslag till ändring i lagen (1934: 437) för
Sveriges riksbank av den lydelse som framgår av registraturet.
Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
Ur protokollet:
Ingrid Flykt
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780042
&*££*
éSH