Förs. 1984/85:17
Framställning / redogörelse 1984/85:17
Förs. 1984/85:17
Förslag
1984/85:17
Fullmäktiges i riksbanken förslag om ändring i lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank och i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (Bankoreglementet)
1985-01-31 Dnr 85-025-002
Till riksdagen
De för riksbanken gällande författningarna, lagen (1934:437) för Sveriges
riksbank och lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet),
är, som riksdagen i flera sammanhang framhållit (jfr senast FiU
1982/83:16), otidsenliga. Den på riksdagens uppdrag tillkallade kommittén
för att samordna statsskuldspolitiken har i uppdrag att utreda också frågan
om en ny lagstiftning om riksbanken. Kommittén, som i ett första delbetänkande
(SOU 1984:89) anvisat samordningsformer för statsskuldspolitiken
och framlagt förslag till ändring av riksbankslagen på en punkt, kommer att i
ett senare delbetänkande ge en helt ny författningsreglering för riksbankens
verksamhet.
I denna skrivelse framläggs förslag till sådana ändringar i riksbankslagen
och bankoreglementet, som ej bör avvakta en sådan författningsform utan
genomföras som ändringar i nu gällande författningar.
Förslagen nedan avser:
1 ändrade sedelvalörer
2 rätt för riksbanken att inneha aktier
3 slopande av styrelserna vid riksbankens regionkontor
Ändrade sedelvalörer
Enligt 8 § riksbankslagen skall riksbanken utgiva sedlar å tio, ett hundra,
ett tusen och tio tusen kronor. I andra stycket av samma paragraf stadgas att
riksbanken, där fullmäktige så prövar lämpligt, får utgiva sedlar å fem,
femtio och fem hundra kronor.
Fullmäktige vill föreslå sådan ändring av 8 § riksbankslagen att fullmäktige
får möjlighet att i framtiden slopa 10- och 10 000-kronorssedlarna. Fullmäktige
får i detta avseende anföra följande.
''Vid behandling av proposition om ändringar i myntserien, m. m. (prop.
1983/84:130) framhöll finansutskottet att konsumentprisindex vore ca tre
gånger högre än i början av 1970-talet och att detta motiverade en översyn av
gällande myntserie (FiU 1983/84:34). Finansutskottet redovisade att myntverket
föreslagit en myntserie bestående av valörerna 10 öre, 50 öre, 1 kr., 5
1 Riksdagen 1984/85. 2 sami. Nr 17
Förs. 1984/85:17
2
kr. och 10 kr. åtföljd av en sedelserie bestående av lägst 50 kr. och tilläde att
”enligt utskottets mening skulle detta bli en konsekvent uppbyggd valörserie
och bör därför övervägas”.
I anledning av vad finansutskottet sålunda uttalat i sitt av riksdagen
godkända utlåtande bör riksbankslagen ändras så att möjlighet finns att när
ett tillfredsställande 10-kronorsmynt tagits fram och när i övrigt tiden synes
mogen därför ersätta 10-kronorssedeln med ett mynt i samma valör.
Vad härefter angår 10 000-kronorssedeln har möjlighet att utge sedlar i
denna valör funnits sedan 1938 då till 8 § riksbankslagen gjordes tillägget att
riksbanken ”må jämväl, där fullmäktige så prövar lämpligt, utgiva sedlar å
tio tusen kronor” (BaU 1938:50).
Paragrafen har därefter erhållit sin nuvarande lydelse genom ändring
beslutad vid 1979/80 års riksmöte. Att därvid valören å tio tusen kronor
medtogs bland de sedlar som obligatoriskt skall utges av riksbanken,
motiverades med att en regel om att vissa valörer vore obligatoriska och
andra fakultativa lämpligen borde anknyta till decimalsystemet (förslag
1978/79:19 s. 17).
En under senare tid kraftigt accelererad utströmning av 10 000-kronorssedlar
kommer att inom en näraliggande framtid framtvinga nytryck av
denna sedel. Fullmäktige har därför funnit anledning närmare granska
behovet av sedlar i denna valör.
När sedlar å 10 000 kr. år 1938 infördes, motiverades detta med att man
från bankhåll uttalat ”att med hänsyn till de likvider av stora belopp, som
oupphörligen ägde rum mellan bankerna, en valör å tio tusen kronor borde
utsläppas i rörelsen” (BaU 1938:50 s. 3). Detta motiv för sedlar å 10 000 kr.
har ej längre giltighet. Vid sidan av postväxlar som alltjämt torde förekomma
i viss utsträckning överförs likvider mellan bankerna så gott som uteslutande
genom bankgirosystemet.
Samtidigt torde, trots den sedan 1938 inträffade penningvärdeförändringen,
kunna påstås att 10 000-kronorssedeln icke egentligen används för
likvider i den dagliga omsättningen av varor och tjänster.
Jämför man med utlandet är också påfallande att, såsom åskådliggörs i
följande tabell, det inte synes gå att finna något med Sverige jämförbart land
med lika hög sedelvalör som den svenska 10 000-kronorssedeln.
Sammanfattningsvis vill fullmäktige framhålla att det behov som en gång
funnits av 10 000-kronorssedlar för betalning av banker emellan inte längre
är för handen. Med hänsyn härtill och då 10 000-kronorsvalören inte heller
används vid utbyte av varor och tjänster saknas anledning att behålla regeln
om skyldighet för fullmäktige att utge sedlar i denna valör. Möjlighet bör
dock bestå att ”där fullmäktige så prövar lämpligt” alltjämt utge 10 000-kronorssedlar.
I enlighet med vad som ovan sagts framläggs nedan förslag till sådan
ändring av 8 § riksbankslagen att fullmäktige får möjlighet att ”där
fullmäktige så prövar lämpligt” ge ut sedlar å 10 och 10 000 kr.
Förs. 1984/85:17
3
Tabell
Land | Högsta sedelvalör | 1985-01-10 |
Belgien | 5 000 francs | 717:- |
Canada | 1 000 $ | 6 850:- |
Danmark | 1 000 kr. | 801:50 |
Finland | 500 mark | 685:75 |
Frankrike | 500 francs | 469:- |
Grekland | 1 000 drachmer | 71:- |
Island | 500 kr. | 111:50 |
Italien | 100 000 lire | 469:- |
Jugoslavien | 1 000 dinarer | 44:50 |
Nederländerna | 1 000 guilder | 2 543:- |
Norge | 1 000 kr. | 991:50 |
Portugal | 5 000 escudos | 270:- |
Schweiz | 1 000 francs | 3 421:- |
Spanien | 5 000 pesetas | 260:- |
Storbritannien | 50 pund | 517:25 |
USA | 10 000 $'' |
|
Västtyskland | 1 000 DM | 2 872:- |
Österrike | 1 000 schilling | 409:20 |
1 Sedlar på 500, 1 000, 5 000 och 10 000 $ sätts ej längre i omlopp utan indrags efter
hand. Högsta valör blir därmed 100 $ motsvarande 903:50.
Rätt för riksbanken att inneha aktier
I riksbankslagen specificeras de olika tillgångar riksbanken må förvärva.
Där stadgas såvitt gäller aktier i 16 § tredje stycket att riksbanken må
förvärva aktier i banken för internationell betalningsutjämning.
Motsatsvis framgår av det citerade stadgandet att riksbanken icke äger
förvärva andra aktier. Utöver aktierna i banken för internationell betalningsutjämning
(BIS) äger dock riksbanken aktierna i sitt helägda dotterbolag AB
Tumba bruk. Förvärvet av dessa aktier grundar sig på bestämmelsen i 2 §
andra stycket riksbankslagen att riksbanken får ”å sitt sedeltryckeri idka
tryckerirörelse och vid sitt pappersbruk bedriva papperstillverkning” och på
ett uttryckligt beslut av 1963 års riksdag, ”att pappersbruket organiseras som
ett av riksbanken ägt aktiebolag” (BaU 1963:15, s. 8). Något tillägg till
riksbankslagen för att möjliggöra denna omorganisation bedömdes alltså ej
av riksdagen nödvändigt.
Därutöver har riksbanken 1972 förvärvat andelar i det i Belgien domicilierade
bolaget Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication
(SWIFT). Förvärvet av dessa andelar till ett obetydligt belopp ansågs
som en ren förvaltningskostnad.
Under 1985 kan riksbanken komma att behöva förvärva aktier i ytterligare
ett bolag. Bakgrunden härtill är att banker och fondkommissionsbolag har
för avsikt att i aktiebolagsform bilda en penningmarknadscentral (PMC).
PMC:s huvuduppgift skall vara att förvara dokument och föra register över
Förs. 1984/85:17
4
ägarna. De avsedda dokumenten är statsskuldväxlar, riksobligationer,
bankcertifikat samt företags- och kommuncertifikat, varvid i ett första steg
enbart statsskuldväxlarna läggs in i PMC. Med hänsyn till riksbankens
uppgifter på penningmarknaden anser fullmäktige naturligt att om PMC
kommer till stånd riksbanken bör som delägare medverka däri. Deltagande i
PMC kommer att innebära en rationalisering av riksbankens egen värdepappershantering.
Avsikten att inträda som delägare i PMC uppbärs emellertid
främst av önskemålet att få insyn i PMC:s verksamhet.
Fråga är därmed hur riksbankslagen bör utformas för att ge författningsmässigt
stöd för att riksbanken förvärvar aktier i PMC för att därigenom
kunna arbeta inom denna institution. I och för sig kan naturligtvis till
nuvarande 16 § fogas ytterligare en punkt som uttryckligt medger riksbanken
att förvärva aktier i PMC. En sådan regel kan dock förefalla onödigt utförlig
särskilt i betraktande av det förhållandevis obetydliga värde dessa aktier
kommer att representera bland riksbankens tillgångar i övrigt. Det kan inte
heller uteslutas att riksbanken framdeles kan behöva på motsvarande sätt gå
in i liknande samverkansinstitutioner på betalnings- och värdepappersområdet.
Det är önskvärt att kunna göra så utan att för varje gång behöva foga en
ytterligare punkt till 16 § riksbankslagen. Lämpligare förefaller vara att söka
utforma 16 § som en mera generell regel. Med tanke i första hand på
institutioner liknande SWIFT och PMC föreslås därför att riksbanken får
möjlighet att inom ramen för riksbankens uppgifter eller med nära anknytning
till dessa besluta om förvärv av aktier, andelar i ekonomiska föreningar
eller liknande rättigheter. Utformas regeln på detta sätt synes den ge stöd
också för riksbankens aktieinnehav i BIS som kan ses såsom numer i första
hand ett samverkansorgan för centralbanker.
För att ge riksbanken möjlighet att gå in i PMC redan vid dess bildande bör
ändringen i riksbankslagen träda i kraft så snart som möjligt efter riksdagens
beslut.
Slopande av styrelserna vid riksbankens regionkontor
Riksbankens filialer eller, som de sedan 1873 benämnts, riksbankens
avdelningskontor har i alla tider förvaltats av lokala styrelser. Vid utseende
av styrelseledamöter har fullmäktige under senare tid eftersträvat att få med
framstående representanter för olika områden av samhällslivet. I allmänhet
brukar i styrelsen finnas en jurist samt en eller flera företrädare för kommuneller
landstingsledningen.
Styrelsernas huvuduppgift har från början varit den vanliga för en
bankstyrelse dvs. att bevilja krediter. Under senare tid när beviljande och
förvaltning av bosättningslån varit en mycket väsentlig uppgift vid
avdelningskontoren har lekmannainslaget i styrelsen setts som en garanti för
att lånen förvaltades i enlighet med de intentioner som uppburit riksdagens
beslut om dessa lån.
Förs. 1984/85:17
5
Vid den av 1982/83 års riksmöte beslutade omorganisationen av riksbankens
regionala organisation var frågan om lokala styrelser vid region- och
kassakontor föremål för särskild uppmärksamhet. I den rapport beträffande
riksbankens avdelningskontor som utarbetades inom riksdagens revisorers
kansli (rapport 1981/82:6) bedömdes kontorens arbetsuppgifter inte bli av
den arten att deras verksamhet borde ledas av styrelser.
I sitt remissyttrande över rapporten framhöll fullmäktige att det vore en
förlust att beröva avdelningskontoren den anknytning till trakten, till lokal
förvaltning och näringsliv som styrelserna representerar. Fullmäktige tilläde
att styrelserna borde bestå under den besvärliga omställningsperiod som
förestode och att frågan om deras behållande därefter åter finge prövas.
I sitt förslag till riksdagen angående riksbankens regionala organisation
(förslag 1982/83:11 s. 11) förklarade sig riksdagens revisorer dela fullmäktiges
uppfattning att det funnes skäl att inte nu ta definitiv ställning till om
styrelserna skall bibehållas eller ej. Revisorerna förordade därmed att frågan
om styrelserna t. v. lämnades öppen.
Riksdagen gick på samma linje. I sitt av riksdagen godkända betänkande
uttalade i och för sig finansutskottet (FiU 1982/83:27 s. 15) att avdelningskontorens
tilltänkta arbetsuppgifter inte vore av den art att verksamheten
behövde ledas av styrelser. I likhet med revisorerna och riksbanksfullmäktige
fann emellertid utskottet att styrelserna vid regionkontoren borde bestå
under den förestående omställningsperioden. Utskottet tilläde att frågan om
styrelsernas bibehållande därefter åter borde prövas och sade sig förutsätta
att riksbanken återkommer till riksdagen med förslag i frågan.
Riksbankens region- och kassakontor har nu arbetat i sin nya organisationsform
ett år och den besvärligaste delen av omställningsfasen kan sägas
vara över. Vad avser styrelserna kan erfarenheterna från det gångna året
sägas bekräfta den i den ursprungliga revisionsrapporten framlagda uppfattningen
att kontorens arbetsuppgifter inte är av den art att deras verksamhet
bör ledas av styrelser. Arbetsuppgifterna har under 1984 huvudsakligen
utgjorts av beslut rörande äldre lån, främst uppdelningar och eftergifter
beträffande bosättningslån. Styrelsernas kompetens blir däremot inte på ett
meningsfullt sätt utnyttjad i det som numer är regionkontorens huvuduppgift
nämligen att administrera betalningsmedelförsörjningen inom regionen.
Eftersom några nya bosättnings- eller avbetalningslån ej lämnas, är sålunda
styrelsernas återstående arbetsuppgifter vid kontoren avvecklingsuppgifter.
Fullmäktige föreslår därför att styrelserna vid regionkontoren upphör med
utgången av 1985.
I enlighet med det sagda föreslås att de paragrafer i bankoreglementet som
behandlar styrelse vid regionkontor (22-24 §§) upphävs fr.o.m. den 1
januari 1986. Vad i 24 § andra stycket sägs om direktören vid regionkontor
motsvaras redan nu av bestämmelser i den av fullmäktige antagna instruktionen
för riksbankens regionala organisation.
Förs. 1984/85:17
6
Hemställan
Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa att riksdagen
antar
1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs att 8 och 16 §§ i lagen (1934:437) för Sveriges
riksbank skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Riksbanken skall utgiva sedlar å
tio, ett hundra, ett tusen och tio tusen
kronor.
Riksbanken må, där fullmäktige
så prövar lämpligt, utgiva sedlar å
fem, femtio och femhundra kronor.
Riksbanken skall utgiva sedlar å
ett hundra och ett tusen kronor.
Riksbanken må, där fullmäktige
så prövar lämpligt, utgiva sedlar å
fem, tio, femtio, femhundra kronor
och tio tusen kronor.
16 §
Riksbanken må köpa och sälja:
a) svenska statsobligationer och övriga svenska statspapper;
b) andra svenska obligationer;
c) lätt säljbara utländska statsobligationer och övriga statspapper;
d) andra lätt säljbara utländska obligationer än statsobligationer, därest de
förfalla till betalning inom tre år.
Riksbanken må även förmedla köp och försäljning av obligationer och
statspapper, varom ovan sägs.
Därjämte må riksbanken förvärva
aktier i banken för internationell betalningsutjåmning
(Banque des Regements
internationaux).
Därjämte äger fullmäktige inom
ramen för riksbankens uppgifter eller
med nära anknytning till dessa besluta
om förvärv av aktier, andelar i
ekonomiska föreningar eller liknande
rättigheter.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt
uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förs. 1984/85:17
7
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken
(Bankoreglementet)
Härigenom föreskrivs att 22-24 §§ och rubriken över dessa paragrafer
lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet)
skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
Stockholm som ovan
På Fullmäktiges vägnar
G. E. STRÄNG
T. af Jochnick
Förs. 1984/85:17
Utdrag av
FULLMÄKTIGES PROTOKOLL
1985-01-31
Närvarande: Ordföranden Gunnar Sträng
vice ordföranden Olle Göransson
Bengt Dennis
Grethe Lundblad
Staffan Burestam Linder
Karl Boo
Ingegerd Troedsson
§ 5. Skrivelse till riksdagen med förslag om vissa ändringar i lagen för
Sveriges riksbank och i lagen med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet)
Åke
Gustafsson erinrade om att finansutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande om riksbankens regionala organisation, FiU 1982/
83:27, anfört att de arbetsuppgifter som den regionala organisationen skulle
handha inte var av den art att den behövde ledas av styrelser. Utskottet hade
visserligen föreslagit att styrelserna vid regionkontoren tills vidare borde
bestå men förutsatt att fullmäktige skulle återkomma till riksdagen med
förslag i frågan.
Med erinran om att omorganisationen av den regionala organisationen i
stort sett genomförts föreslog föredraganden att fullmäktige i skrivelse till
riksdagen hemställde om sådan ändring i bankoreglementet att styrelserna
vid regionkontoren avskaffades.
Förslaget till skrivelse till riksdagen upptog vidare förslag till ändringar i
lagen för Sveriges riksbank innebärande dels slopad skyldighet för riksbanken
att utge sedlar om 10 000 kronor, dels möjlighet för riksbanken att
förvärva aktier eller liknande rättigheter inom ramen för riksbankens
verksamhet eller i nära anslutning till denna.
Fullmäktige beslöt att i skrivelse till riksdagen hemställa om de ändringar i
lagen för Sveriges riksbank och i lagen med reglemente för Sveriges riksbank
som föredraganden föreslagit. Skrivelsens lydelse framgår av registraturet.
Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.
Ur protokollet:
Y. HAGLUND
minab/gotab Stockholm 1985 79926