Förs. 1981/82:19 (Framställning / redogörelse 1981/82:19)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förs. 1981/82:19

Förslag
1981/82:19

Fullmäktiges i riksbanken förslag om ändring i lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank och i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (Bankoreglementet)

1982-03-18
Dnr 82-141-002

Till Riksdagen

I denna skrivelse framläggs förslag till ändringar i riksbankslagen och i
bankoreglementet. Förslagen avser ordningen för preskription av äldre
riksbankssedlar och inlösen av preskriberade sedlar, skyldighet att till
förvar mottaga vissa värdepapper samt utlåning till bankaktiebolag utan
säkerhet.

Ordningen för preskription av äldre riksbankssedlar m.m.

Gällande bestämmelser

I regeringsformen 9 kap. 13 § stadgas att ”endast riksbanken har rätt att
utgiva sedlar”. Vidare föreskrives där att bestämmelser om penning- och
betalningsväsendet i övrigt meddelas genom lag. I 2 § lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank erinras om att riksbanken enligt regeringsformen har
ensamrätt att utgiva sedlar. I 6 § riksbankslagen föreskrives att ”av riksbanken
utgivna sedlar skola utgöra lagligt betalningsmedel”.

Sedlar är undantagna från de allmänna reglerna om tioårig preskription.
I 20 § förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å
okända borgenärer stadgades sålunda: ”För fordran hos bank eller allmänt
penningeverk, efter sedel eller annan löpande förbindelse, som tryckt eller
graverad utgives, gäller ej vad om tioårig preskription eller bevakning efter
kallelse å okända borgenärer nu sagt är, utan lände till efterrättelse vad
därom särskilt är stadgat.”

Till följd av den citerade bestämmelsen, som vid sin tillkomst gällde
såväl riksbankens sedlar som av enskilda banker utgivna sedlar, har särskild
lagstiftning fått tillgripas då behov uppstått att preskribera äldre
sedeltyper. I lagen (1940:143) angående preskription av vissa riksbankssedlar
av äldre typ meddelades sålunda särskilt förordnande om att vissa i
lagen särskilt angivna riksbankssedlar icke skulle av riksbanken inlösas
efter den 31 december 1949. Den särskilda sedelpreskriptionslagen överförde
sålunda principen om tioårig preskription att gälla även för sedlar.

Preskriptionsförordningen upphörde att gälla vid utgången av juni 1981
(1981:132)föratt då ersättas av preskriptionslagen (1981:130). Vid utform1
Riksdagen 1981182.2 sami. Nr 19

Förs. 1981/82:19

ningen av den nya lagen har utgångspunkten varit att preskription över
huvud taget ej gäller för sedlar. I propositionen (1979/80:119) påpekas
sålunda (s. 88) att bestämmelsen i 20 § preskriptionsförordningen numera
saknar betydelse i fråga om sedlar. Vidare anföres: ”De enskilda bankernas
rätt att ge ut sedlar har upphört. Riksbankens skyldighet att lösa in
sedlar i guld har avskaffats. En vanlig sedel kan därför inte anses medföra
någon fordran. Den utgör ett betalningsmedel med självständigt värde och
är inte föremål för preskription.”

Även efter ikraftträdandet av den nya preskriptionslagen är alltså preskription
av riksbankens sedlar beroende av särskild lagstiftning.

Fullmäktige

Efter tillkomsten av 1940 års lag angående preskription av vissa riksbankssedlar
av äldre typ är de äldsta sedlar som alltjämt är lagligt betalningsmedel
utgivna:

sedlar å 1 krona jämlikt kungörelse den 7 november 1873 (nr 75 s. 1)

1 ”

” 5 kronor

” 10”

” 50 ”

” 100”
”1000”

31 augusti 1914 (” 177)

24 oktober 1890 (” 55 s. 1)

29 april 1892 (” 22 s. 1)

7 augusti 1896 (” 58 ” 1)

lOjuni 1898 (” 59 ” 1)

13 april 1894 (” 19 ” 1)

Nämnda sedlar å 5—1000 kronor, som gemensamt brukar gå under
benämningen sedlar av 1890 års typ, har vid olika tillfällen utseendemässigt
förändrats. Från och med år 1939 tillkom också en ny sedelvalör å
10000 kronor [kungörelsen den 31 augusti 1939 (nr 591) angående utgivande
av riksbankssedlar å tio tusen kronor].

Nya typer av vissa av sedelvalörerna och sedlar å 10000 kronor har
sålunda utgivits enligt kungörelserna:
kungörelsen den 31 augusti 1939 (nr 591) angående utgivande av riksbankssedlar
å tio tusen kronor;

kungörelsen den 24 januari 1941 (nr 52) om utgivande av nya riksbankssedlar
å tio kronor ;

kungörelsen den 14 maj 1948 (nr 262) om utgivande av nya riksbankssedlar
å fem kronor;

kungörelsen den 4 augusti 1952 (nr 619) om utgivande av nya riksbankssedlar
å ettusen kronor;

kungörelsen den 18 december 1953 (nr 743) om utgivande av nya riksbankssedlar
å tio kronor med vissa förändringar å sedlarnas framsida;

kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 343) om utgivande av nya riksbankssedlar
å fem kronor;

kungörelsen den 5 december 1958 (nr 582) om utgivande av nya riksbankssedlar
å tio tusen kronor;

kungörelsen den 9 november 1962 (nr 564) om utgivande av nya riksbankssedlar
å fem kronor med vissa förändringar i papperets utseende.

Förs. 1981/82:19

Med böljan år 1965 har sedlarna av 1890 års typ ersatts av sedlar, sorn
brukar betecknas såsom sedlar av 1965 års typ.1

För att bl. a. tillvarata möjligheten att genom modern tryckteknik i
görligaste mån försvåra förfalskningar har fullmäktige under 1981 beslutat
låta påbörja ett arbete att ta fram förslag till ny sedelserie. 1965 års
sedelserie kan därmed beräknas få en varaktighet på 20-25 år, vilket väl
ganska väl skulle ansluta sig till vad som är internationellt vanligt.

1 Sedlar av 1965 års typ har utgivits enligt kungörelserna
den 23 april 1965 (nr 68) om nya sedlar på femtio kronor och tio kronor;
den 15 september 1965 (nr 510) om nya sedlar på etthundra kronor;
den 21 januari 1966 (pr 2) om nya sedlar på fem kronor; samt
enligt förordningen den 30 september 1976 (nr 758) om nya sedlar på ettusen
kronor.

Vidare har en särskild jubileumssedel utgivits enligt kungörelsen den 10 maj 1968
(nr 128) om nya sedlar på tio kronor.

Ett led i förberedelserna för en ny sedelserie bör vara förberedande av
preskription av de äldsta nu gällande sedlarna. Uppenbarligen måste nämligen
vid sidan av en ny framtida sedelserie även sedlar av 1965 års typ
förbli gällande. Det synes då ej tillfredsställande att därutöver även sedlar
av 1890 års typ skulle ha karaktären av lagligt betalningsmedel så att inte
mindre än tre olika från varandra helt skilda sedeltyper samtidigt skulle
vara i omlopp. I samband härmed kan vara lämpligt att även betaga 1
kronasedlar karaktären av lagligt betalningsmedel. Beträffande frågan om
formen för preskription av dessa äldre sedlar vill fullmäktige framhålla
följande.

Preskription av äldre sedlar kan givetvis såsom år 1940 åstadkommas
genom en särskild lagstiftningsakt. När emellertid regeringsformen och
riksbankslagen exklusivt uppdrar åt riksbanken att utgiva sedlar som skall
utgöra lagligt betalningsmedel i landet, kan det synas naturligt att det får
ankomma på riksbanken jämväl att betaga utelöpande sedlar deras karaktär
av lagligt betalningsmedel. Fullmäktige vill därför föreslå att bestämmelsen
i 6 § riksbankslagen, att av riksbanken utgivna sedlar skola utgöra
lagligt betalningsmedel, kompletteras med en ytterligare bestämmelse, att
sålunda utgivna sedlar, vilka blivit ersatta med sedlar av nyare sedeltyp,
skall upphöra att vara lagligt betalningsmedel från dag som fullmäktige
beslutar.

Om en sådan bestämmelse införes i riksbankslagen, kommer fullmäktige
att utfärda en riksbankens kungörelse om preskription av de äldre riksbankssedlar
som anses böra upphöra att utgöra lagligt betalningsmedel och
därvid låta ge en sådan kungörelse den särskilda publicitet som ur allmänhetens
synpunkt får anses önskvärd. Även efter preskriptionstidens utgång
bör för övrigt, när särskilda skäl talar härför, inlösen av preskriberade
sedlar kunna medges i riksbanken. Det föreslås därför att en särskild
bestämmelse härom införes i 2 § 2 mom. bankoreglementet. I detta lagrum
anges fullmäktiges befogenhet att medge bl. a. inlösen av bristfälliga och
tl Riksdagen 1981/82. 2 sami. Nr 19

Förs. 1981/82:19

förslitna sedlar. Denna befogenhet föreslås utökad att omfatta även inlösen
av sedlar av typ som ej längre är lagligt betalningsmedel. Preskriptionstidens
längd torde få fastställas vid preskriptionskungörelsens utfärdande.
Hänsyn bör därvid tas till att sedlar sålunda förutsättes kunna inlösas även
efter preskriptionstidens utgång.

Skyldigheten att till förvar mottaga vissa värdepapper

Gällande bestämmelser

I 24 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank stadgas att riksbanken må
till förvar mottaga guld och silver, värdepapper samt gods under försegling.
Härvid har det ålagts riksbanken ”att vid huvudkontoret i öppet
förvar emottaga värdepapper, som för sådant ändamål överlämnas från
statens myndigheter eller som på grund av särskilt stadgande nedsättas i
riksbanken”.

Skyldighet föreligger således för riksbanken att vid huvudkontoret mottaga
värdepapper från statliga myndigheter eller enligt särskilda stadganden.
Ett sådant stadgande finns i 15 kap. 8 § föräldrabalken enligt vilket
vissa värdehandlingar, vars sammanlagda värde överstiger visst belopp,
skall i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller
annan bank. Bestämmelser om nedsättning i riksbanken av värdehandlingar
finns även i 6 § första stycket 5., 15 a § första stycket samt 16 § lagen
(1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse
här i riket (senaste lydelse 1965:168). Föreskrifter har vidare utfärdats
av riksrevisionsverket enligt vilka vissa värdehandlingar bör, därest
eget förvar ej anses böra ifrågakomma, deponeras hos riksbanken eller, om
så anses lämpligt, hos enskild bank (riksrevisionsverkets cirkulär 1978-01-10 med föreskrifter för statliga myndigheter och institutioner angående
redovisning av gåvo- och donationsmedel).

Fullmäktige

Enligt 19 § i 1897 års riksbankslag var riksbanken skyldig att vid huvudkontoret
i obegränsad omfattning mottaga depositioner i öppet förvar. I
samband med utformningen av 1934 års riksbankslag befriades riksbanken
från detta åläggande. Det bibehölls dock vad beträffar värdepapper som
överlämnas från statens myndigheter eller nedsättas på grund av särskilt
stadgande angående nedsättning av värdepapper (jfr BaO 1934:78 s. 32-33).

Riksbankens depositaverksamhet har sitt ursprung i en tid då bankväsendet
var föga utvecklat. Vid behov av säker förvaring var det därför
naturligt att föreskriva om nedsättning i riksbanken. Förhållandena är nu
helt andra. Förvaring under fullt betryggande former kan i dag ske hos
bankerna.

Som ett led i riksbankens rationaliseringssträvanden vill fullmäktige

Förs. 1981/82:19

därför föreslå att 24 § riksbankslagen ändras så att riksbankens skyldighet
att mottaga värdepapper till förvar upphör att gälla. Fullmäktige får också
föreslå att fråga om ändringar i ovan angivna stadganden vid lämpligt
tillfälle upptas till behandling. I avvaktan härpå bör emellertid riksbanken
mottaga värdepapper i enlighet med vad som föreskrivits i dessa stadganden.
En successiv minskning av depositaverksamheten vid huvudkontoret
har emellertid inletts och avses, om förslaget antas, i görligaste mån gälla
bl. a. från statliga myndigheter överlämnade värdepapper utan stöd av
sådant särskilt stadgande.

Utlåning till bankaktiebolag utan säkerhet

Fullmäktige vill i detta sammanhang slutligen även uppta fråga om
säkerhet för svenska bankaktiebolags lån i riksbanken.

Enligt 17 § b) lagen för Sveriges riksbank äger riksbanken driva utlåningsrörelse
genom utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å
bestämd tid av högst sex månader eller ock efter högst tre månaders
uppsägning samt mot pant av obligationer, aktier eller andra värdepapper.
Kommun och annan därmed jämförlig samfällighet kan dock, på ovan
angivna återbetalningsvillkor, erhålla lån utan annan säkerhet än dess egen
förbindelse.

De lån som utlämnas med stöd av denna bestämmelse är, bortsett från
lån till obligationkonsortier i samband med emission av premieobligationer,
de s. k. dagslånen till svenska bankaktiebolag. Dessa lån lämnas av
riksbanken för att täcka tillfälliga kassaunderskott hos bankerna. Behovet
av sådana tillskott styrs i stor utsträckning av riksbankens olika penningpolitiska
åtgärder. Bankernas upplåning i riksbanken används ofta dessutom
av riksbanken som ett viktigt penningpolitiskt instrument. Lånen
löper, såsom framgår av namnet, endast under en dag. Som säkerhet för
lånen pantförskriver bankerna statsobligationer och andra på Stockholms
fondbörs noterade obligationer. Då numera obligationer normalt ej utfärdas
överlämnar bankerna till riksbanken av obligationsutfärdarna utställda
certifikat på obligationerna. Dessa skall vara överlåtna till riksbanken och
riksbanken skall notifiera obligationsutfärdaren om att obligationerna genom
certifikatets överlämnande har pantsatts för lån i riksbanken. Obligationsutfardaren
har att notera att obligationsinnehavarens förfoganderätt
över obligationen begränsats genom pantsättningen till riksbanken. Låneförfarandet
med dess krav på pant innebär således ett omfattande arbete
både för riksbanken, bankaktiebolagen och obligationsutfärdarna. Särskilt
märkbart blir detta då obligationerna förfaller till betalning eller då pantsättaren
av olika skäl önskar byta ut panten.

Utlåning till bankaktiebolag måste bedömas som säker. I enlighet härmed
medger lagen (1956:183) om bankrörelse att bankaktiebolag får bevilja
bl. a. staten, kommun eller annan därmed jämförlig samfällighet samt

Förs. 1981/82:19

annat bankaktiebolag lån utan säkerhet. Bankaktiebolag har således i
denna lagstiftning ur kreditvärdighetssynpunkt jämställts med bl. a. staten.
Bankaktiebolagen beviljar också varandra dagslån i kassaförstärkande syfte
utan säkerhet. Det kan således sägas att kravet i lagen för Sveriges
riksbank om ställande av pant för lån till bankaktiebolag mer har en formell
än reell innebörd.

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår fullmäktige att riksbanken
ges möjlighet att lämna svenskt bankaktiebolag lån utan annan
säkerhet än dess egen förbindelse. Denna möjlighet bör även gälla om
riksbanken skulle bedöma det lämpligt att lämna bankaktiebolagen dagslån
i form av kredit i checkräkning i stället för som nu mot särskild förbindelse.

Fullmäktiges förslag i denna del föranleder ändring i 17 § b) och d) lagen
för Sveriges riksbank.

Sammanfattningsvis föreslår fullmäktige således att riksdagen måtte antaga
de förslag till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank
och lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för Sveriges
riksbank (bankofeglementet) som framgår av bilaga 1-2. De föreslagna
ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1982.

Stockholm som ovan
Å Fullmäktiges vägnar:

Torsten Bengtson

T af Jochnick

Förs. 1981/82:19

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 6, 17 och 24 !
riksbank1 skall ha nedan angivna lydelse.

lagen (1934:437) för Sveriges

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §2

Av riksbanken utgivna sedlar
skola utgöra lagligt betalningsmedel.

Av riksbanken utgivna sedlar
skola utgöra lagligt betalningsmedel.
Sedlar av typ sorn ej längre
utgives upphöra att vara lagligt betalningsmedel
från dag som fullmäktige
beslutar.

17 §3

Riksbanken må driva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering av växlar, som förfalla till betalning inom sex månader;

b) utlåning mot förbindelse till
återbetalning antingen å bestämd
tid av högst sex månader eller ock
efter högst tre månaders uppsägning
samt mot pant av obligationer,
aktier eller andra värdepapper;
dock att kommun och annan därmed
jämförlig samfällighet må, på
ovan stadgade återbetalningsvillkor,
kunna erhålla lån utan annan
säkerhet än dess egen förbindelse;

b) utlåning mot förbindelse till
återbetalning antingen å bestämd
tid av högst sex månader eller ock
efter högst tre månaders uppsägning
samt mot pant av obligationer,
aktier eller andra värdepapper;
dock att kommun och annan därmed
jämförlig samfällighet samt
svenskt bankaktiebolag må, på
ovan stadgade återbetalningsvillkor,
kunna erhålla lån utan annan
säkerhet än dess egen förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex
månader i förening med panträtt, som upplåtits i varor satta i förvar hos
tredje man, vilken förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken
tillhanda, för så vitt den, som åtagit sig förbindelsen, prövas därför vederhäftig; -

Andrad senast SFS 1981: 109.

2 Senaste lydelse SFS 1974:569.

3 Senaste lydelse SFS 1977:1148.

d) beviljande på högst tolv månader
av kredit i checkräkning mot
pant av svenska statens, allmänna
hypoteksbankens eller konungariket
Sveriges stadshypotekskassas
obligationer eller, intill ett belopp
av femton miljoner kronor, mot annan
säkerhet; dock att svenskt
bankaktiebolag må kunna erhålla
kredit i checkräkning utan annan
säkerhet än dess egen förbindelse.

Förs. 1981/82:19

Riksbanken får dessutom bevilja Sveriges Investeringsbank Aktiebolag
kredit i checkräkning, intill ett belopp av tvåhundra miljoner kronor, utan
annan säkerhet än bolagets egen förbindelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

Riksbanken må till förvar emottaga
guld och silver, myntat eller i
plants, ävensom obligationer, aktier
och andra värdepapper samt
gods under försegling, åliggande
det riksbanken att vid huvudkontoret
i öppet förvar emottaga värdepapper,
som för sådant ändamål
överlämnas från statens myndigheter
eller som på grund av särskilt
stadgande nedsättas i riksbanken.

Riksbanken må till förvar emottaga
guld och silver, myntat eller i
plants, ävensom obligationer, aktier
och andra värdepapper samt
gods under försegling.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Förs. 1981/82:19

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken
(Bankoreglementet)

Härigenom föreskrivs att 2 § 2 mom. lagen (RFS 1975:6) med reglemente
för riksbanken (Bankoreglementet)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 mom.

Fullmäktige får medge inlösen av Fullmäktige får medge inlösen av

bristfälliga och förslitna sedlar samt bristfälliga och förslitna sedlar och

ersättning för helt förstörda sedlar. av sedlar som ej längre är lagligt

betalningsmedel samt medge ersättning
för helt förstörda sedlar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

1 Ändrad senast RFS 1979:2.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982