Bankofullmäktige får härmed föreslå ändring av 13 § 2 mom. sistastycket bankoreglementet för att höja utgående arvoden till de ledamöter och suppleanter i riksbankens valutastyrelse, vilka ej är tjänstemäni riksbanken. Fullmäktige får härom anföra följand
Framställning / redogörelse 1971:18
SVERIGES
RIKSBANK.
17.6.1971
Till Riksdagen
Bankofullmäktige får härmed föreslå ändring av 13 § 2 mom. sista
stycket bankoreglementet för att höja utgående arvoden till de ledamöter
och suppleanter i riksbankens valutastyrelse, vilka ej är tjänstemän
i riksbanken. Fullmäktige får härom anföra följande.
Genom ändring av valutalagen år 1957 (prop. 1957: 142, BaU
1957: 21) omorganiserades formerna för handläggning av valutaärenden.
Ändringen innebar att dessa ärenden överflyttades från det tidigare
fungerande valutakontoret till riksbanken för att där handläggas av
en nyinrättad riksbankens valutastyrelse. Samtidigt med att i valutalagen
infördes ett nytt stadgande om valutastyrelsen (valutalagen § 6 a)
antog riksdagen ett nytt moment i bankoreglementet (ursprungligen
§ 17 mom. 3, numer § 13 mom. 2) med regler om bl. a. styrelsens sammansättning,
beslutförhet och arvodering (BaU 1957: 31). Beträffande
ersättning till de i valutastyrelsen tjänstgörande föreskrevs att »till ledamot
eller suppleant, som ej är tjänsteman i riksbanken, utgår arvode
till ledamot med 3 000 kronor för år samt till suppleant med 60 kronor
för sammanträdesdag». Stadgandet härom är alltjämt i sak oförändrat.
Att under de fjorton år som valutastyrelsen nu fungerat framställning
ej tidigare gjorts om höjning av utgående ersättningar, sammanhänger
med utvecklingen av styrelsens arbetsförhållanden. Under styrelsens tidigare
verksamhetsår minskade sålunda arbetsmängden påtagligt, sammanhängande
med den fortgående liberaliseringen av valutaregleringen.
Medan styrelsen år 1958 handlade 114 ärenden vid 15 sammanträden,
handlades sålunda under år 1964 endast 38 ärenden vid 10 sammanträden
och 1967 36 ärenden vid 9 sammanträden. Sedan dess har emellertid
arbetsutvecklingen blivit en annan. Under år 1969 handlades
sålunda 85 ärenden vid 15 sammanträden och under 1970 142 ärenden
vid 19 sammanträden. Under första halvåret 1971 har handlagts
77 ärenden vid 12 sammanträden.
Härtill kommer att de ärenden som avgöres i valutastyrelsen numer
är väsentligt mer arbetskrävande än tidigare. De fram till hösten 1969
gällande normerna, som innebar att i stort sett alla framställningar om
direkta investeringar i utlandet medgavs, möjliggjorde nämligen en förhållandevis
enkel prövning av det fåtal ärenden som på grund av beloppets
storlek eller någon annan speciell omständighet fördes till valutastyrelsens
avgörande. Nu gällande principer, som innebär att av
-
Riksdagen 1971. 2 sami.
2
görandet blir på ett annat sätt beroende av omständigheterna i det särskilda
fallet, nödvändiggör däremot en mycket ingående behandling av
förekommande ärenden. Medan ärendena tidigare i allmänhet kunde
avgöras på en kortare föredragning är sålunda numer vanligt att ledamöterna
före sammanträdet tillställes också skriftligt material att tjäna
såsom underlag för den muntliga föredragningen.
Valutastyrelsens arbetsbörda är som torde framgå av det anförda
sålunda numer väsentligt större än tidigare. Med hänsyn härtill får
fullmäktige föreslå sådan ändring av 13 § 2 mom. sista stycket bankoreglementet,
att arvodet till sådan ledamot i valutastyrelsen som ej är
tjänsteman i riksbanken höjes till 6 000 kronor för år, vilket torde svara
mot den ungefärliga nivån för motsvarande ersättningar inom statsförvaltningen.
Suppleantarvode torde samtidigt böra höjas till 100 kronor
för sammanträdesdag.
Å Fullmäktiges vägnar:
JOHN ERICSSON
/Karin Åsbrink
ESSELTE TRYCK. STHLM 71 712178