2.10.1972 Dnr 193-C. 59/71
Framställning / redogörelse 1972:19
RIKSDAGENS
FÖRVALTNINGSKONTOR
Framst. 1972:19
2.10.1972 Dnr 193-C. 59/71
Till Riksdagen
Tjänstebenämningarna inom riksdagen
I en motion (I: 1228) till 1970 års riksdag, väckt i anledning av 1969
års organisationsutrednings betänkanden ”Enkammarriksdagens förvaltnings-
och personalorganisation” och ”Utskottens personalorganisation”,
togs frågan upp om tjänstetitlar för riksdagens, främst utskottens personal.
Motionären fann det otillfredsställande att högt kvalificerade tjänstemän
skulle benämnas sekreterare, biträdande sekreterare etc., särskilt
om de skulle stanna en längre följd av år hos riksdagen. Detta stred mot
vad som vore gängse inom förvaltningen, t. ex. inom departementen.
Sammansatta konstitutions- och bankoutskottet instämde i dessa synpunkter
och uttalade, att det fick bli en uppgift för riksdagens förvaltningsstyrelse
att överväga frågan och lägga fram förslag för riksdagen
(KBaU 1970: 1, s. 10). Riksdagen lämnade detta uttalande utan erinran.
Även vid löneförhandlingarna hösten 1970 rörande tjänsterna i enkammarriksdagens
förvaltnings- och personalorganisation fördes frågan
om tjänstebenämningarna inom riksdagen fram. I förhandlingsprotokoll
26.10.1970 antecknades, att parterna var överens att bilda en arbetsgrupp
för denna fråga med avsikt att resultatet skulle kunna beaktas i
1971 års avtal.
Med hänsyn till nyss angivna uttalanden vid 1970 års riksdag beslöt
riksdagens förvaltningsstyrelse 3.3.1971 att tillsätta en särskild utredning
för att verkställa en översyn av tjänstebenämningarna inom riksdagen
och avge förslag till förvaltningsstyrelsen. Utredningen har bestått av
sex ledamöter, tre från arbetsgivarsidan och tre från arbetstagarsidan.
Utredningen avlämnade sitt förslag med skrivelse 13.5.1971 (bilaga).
Den närmare innebörden av förslagen framgår av bilaga 1 till skrivelsen.
Förslaget har delgetts statstjänstemännens huvudorganisationer för yttranden.
Statsanställdas Förbund (SF), Statstjänstemännens Riksförbund
(SR) och TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) har i huvudsak lämnat
förslaget utan erinran eller avstått från att yttra sig. Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) har inte velat motsätta sig att förslaget
genomföres men har bl. a. väckt frågan om ett uppskov med ändring
av tjänstebenämningarna i avvaktan på grundlagberedningens väntade
förslag till riksdagsordning.
1 Riksdagen 1972. 2 sami. Nr 19
Framst. 1972:19
2
Förvaltningsstyrelsen får med anmälan av förslaget anföra följande.
Frågan om tjänstebenämningarna inom riksdagen har kommit i blickpunkten
först under senare år. I samband med tillkomsten av en fastare
personalorganisation för kamrar och utskott fr. o. m. år 1967 aktualiserades
problemet utan att någon lösning kunde ernås.
Det förslag som utredningen lagt fram behandlar tjänstebenämningarna
inom den inre riksdagsförvaltningen och har föregåtts av en genomgång
av samtliga hittills brukade tjänstebenämningar inom detta
område. Utredningen har därvid funnit vissa benämningar vara utåt sett
vilseledande eller oklara såvitt gäller arbetsuppgifterna inom vederbörande
tjänst. Som exempel anges bl. a. tjänstebenämningarna ”sekreterare”
och ”biträdande sekreterare”. Utredningen har eftersträvat att
finna benämningar, som bättre ansluter till göromålen i resp. tjänster
(funktionsbenämningar).
Utredningen har å andra sidan funnit att åtskilliga tjänstebenämningar
bör bibehållas, emedan de har gammal hävd inom statsförvaltningen
i övrigt och dessutom är väl inarbetade i det allmänna medvetandet.
I vissa fall slutligen har utredningen funnit nuvarande tjänstebenämningar
vara intetsägande och snarare ett kännetecken på löneställningen än
på arbetsuppgifterna. Utredningen föreslår för sådana fall ändrade tjänstebenämningar
för bl. a. tjänster i den lägre kontorskarriären (kontorsassistent]),
för vaktmästartjänster (expeditionsassistent) och för vissa
tjänster med tekniska arbetsuppgifter (materialtekniker). Benämningarna
på mera utpräglade förmanstjänster föreslås dock bibehållas. Förvaltningsstyrelsen
får i övrigt hänvisa till utredningens förslag.
De synpunkter som kommit fram vid remissbehandlingen innebär i
korthet följande.
SF — som inte har några erinringar mot de av utredningen föreslagna
tjänstetitlarna — förutsätter att de föreslagna ändringarna får tillämpning
också inom riksdagens verk utanför den inre riksdagsförvaltningen.
Förbundet förutsätter vidare att löne- och anställningsvillkoren inte till
någon del försämras till följd av förslaget. Detta gäller bl. a. pensioneringsperioderna
för de olika befattningarna. De är knutna till tjänstetiteln
och de nu föreslagna titeländringarna får inte medföra försämringar
i form av exempelvis höjda pensionsåldrar.
TCO-S har inte funnit titeln ”korrekturläsare” adekvat med hänsyn
till arbetsuppgifterna för dessa tjänstemän utan föreslår att titeln skall
vara ”riksdagskorrektor”.
SACO har i sitt remissvar framhållit att SACO-föreningen vid Riksdagen
och dess verk varit representerad i utredningen och att dess representant
inte funnit skäl att reservera sig mot förslaget i denna del. Organisationen
vill därför inte motsätta sig att förslaget genomföres och anför
vidare.
”Man kan emellertid knappast undgå intrycket att utredningen inte
Framst. 1972: 19
3
arbetat förutsättningslöst. Den starka opinion för ett utnyttjande av prefixet
”riksdags” som otvivelaktigt förelegat har inte satt spår i utredningsförslaget
annat än i mycket begränsad omfattning. Det är bekant
för SACO att meningarna bland berörda tjänstemän är mycket delade
rörande lämpligheten av de föreslagna tjänstebenämningarna. Såvitt avser
den personal som SACO företräder ger denna ovisshet anledning
att ställa frågan om ett uppskov med ändring av tjänstebenämningarna
kan vara ägnad att leda till större enighet längre fram. Ett skäl härför
kunde vara att grundlagberedningens väntade förslag till riksdagsordning
rimligen måste komma att innehålla hänvisningar till dessa tjänstemannakategorier
med användande av vissa tjänstebenämningar. En anknytning
till beredningens ordval kunde kanske bli den naturliga lösningen
i föreliggande situation.”
Grundlagberedningens betänkande ”Ny regeringsform. Ny riksdagsordning”
(SOU 1972: 15) lades fram 2.3.1972. I förslaget till ny riksdagsordning
har vissa benämningar tagits upp, främst i avsnittet med
bestämmelser om personal och förvaltning (9 kap.). I 1 § omnämnes
där val av kammarsekreterare ävensom dennes huvudsakliga arbetsuppgifter.
Av specialmotiveringen till 1 § framgår uttryckligen att särskild
tjänstebenämning kan ges åt kammarsekreteraren oberoende av
paragrafen. Utskottens sekreterare omnämnes i 2 §.
De angivna benämningarna bör uppfattas som uttryck för funktionen
som sekreterare åt kammare resp. utskott. Detta förhållande synes
ha beaktats av utredningen. Något material som ger stöd för ändringar
i förhållande till utredningsförslaget innehåller sålunda inte grundlagberedningens
förslag till ny riksdagsordning.
Förvaltningsstyrelsen är medveten om att en diskussion av tjänstebenämningar
alltid ger utrymme för skiftande åsikter och värderingar
och att skäl av varierande styrka alltid kan anföras gentemot varje ändringsförslag.
Sett mot denna bakgrund finner förvaltningsstyrelsen utredningsförslaget
förtjänstfullt och föreslår att det genomföres med allenast
ett undantag. Det gäller benämningen ”biträdande utskottssekreterare”,
som föreslagits få ersätta de hittillsvarande benämningarna ”föredragande”
och ”biträdande sekreterare”. Arbetsuppgifterna för ifrågavarande
tjänstemän innebär ett ganska stort mått av självständighet
med huvudsaklig inriktning på föredragning av ärenden i utskotten. Förvaltningsstyrelsen
förordar här benämningen ”föredragande”, vilken
alltså bibehålies för de tjänster som redan har denna benämning och
införes i utbyte mot benämningen ”biträdande sekreterare”.
Vad därefter gäller frågan om att utsträcka reformens verkningar även
till riksdagens verk finner förvaltningsstyrelsen att denna fråga bör övervägas
i annat sammanhang såsom i samband med löneförhandlingar.
Härvid torde en genomgång av de olika tjänstetyperna få ske på samma
sätt som beträffande tjänsterna inom den inre riksdagsförvaltningen.
lf Riksdagen 1972. 2 sami. Nr 19
Framst. 1972:19
4
Styrelsen föreslår att de nya tjänstebenämningarna genomföres fr.o.m
1.1.1973. Såsom utredningen anfört och som understrukits vid remissbehandlingen
bör förslaget vid genomförandet inte föranleda några
konsekvenser i löne- eller pensionshänseende. Gällande pensioneringsperioder
torde sålunda även i fortsättningen böra tillämpas. Det torde
få ankomma på förvaltningsstyrelsen att vidtaga de åtgärder i form
bl. a. av ändringar av personalförteckningarna, som blir följden av ett
bifall till förslaget.
Hemställan
Riksdagens förvaltningsstyrelse hemställer
att riksdagen
1. med verkan fr. o. m. den 1 januari 1973 godkänner de förslag
till tjänstebenämningar inom den inre riksdagsförvaltningen,
som förvaltningsstyrelsen ovan förordat;
2. bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att vidtaga de åtgärder
som erfordras för att genomföra förslaget.
I avgörandet av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad
ordförande, herrar Larsson i Staffanstorp, Wärnberg, Adamsson och
Andersson i Örebro, fru Kristensson samt herrar Wååg och Larsson
i Borrby.
RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSSTYRELSE
På styrelsens vägnar
HENRY ALLARD
/Magnus Huss
Reservation
av fru Kristensson såvitt avsåg förslaget till tjänstebenämningar för
utskottens sekreterare.
Framst. 1972:19
5
Bilaga
RIKSDAGENS
FÖRVALTNINGSKONTOR
Utredningen för översyn av
tjänstebenämningar inom riksdagen
Till riksdagens förvaltningsstyreise
I motion I: 1228 till 1970 års riksdag togs frågan upp om tjänstetitlar
för riksdagens, främst utskottens, personal. Motionären fann det otillfredsställande
att högt kvalificerade tjänstemän skall benämnas sekreterare,
biträdande sekreterare etc., särskilt om de skall stanna en längre
följd av år hos riksdagen. Förhållandet strider klart mot vad som är
gängse inom förvaltningen, t. ex. inom departementen. Sammansatta
konstitutions- och bankoutskottet instämde i dessa synpunkter men fann
det inte vara lätt att finna lämpliga benämningar. Frågan borde emellertid
kunna lösas inom riksdagen lika väl som annorstädes. Det finge
bli en uppgift för förvaltningsstyrelsen att överväga frågan och framlägga
förslag för riksdagen. Riksdagen lämnade sedermera utan erinran
vad utskottet anfört i denna del (KBaU 1970: 1).
I samband med förhandlingarna hösten 1970 rörande löneställningen
för tjänsterna i enkammarriksdagens förvaltnings- och personalorganisation
aktualiserades även frågan om tjänstebenämningarna inom riksdagen.
I förhandlingsprotokoll 26.10.1970 antecknades att parterna var
överens om att bilda en arbetsgrupp för denna fråga med avsikt att resultatet
skulle kunna beaktas i 1971 års avtal.
Riksdagens förvaltningsstyrelse beslöt 3.3.1971 att tillsätta en utredning
bestående av sex ledamöter, tre från arbetsgivarsidan och tre från
arbetstagarsidan, för att utreda frågan om tjänstebenämningar inom
riksdagen och avge förslag till förvaltningsstyrelsen.
Två skrivelser rörande tjänstebenämningar har varit tillgängliga för
utredningen under dess arbete. I den ena skrivelsen, som lämnats in av
sektion 2 inom förutvarande Civilförvaltningens Personalförbund, föreslås
benämningen ”assistent” som ny titel för vaktmästarna inom riksdagen.
I den andra skrivelsen, som lämnats in av tjänstemännen inom
korrekturdetaljen, föreslås att tjänstebenämningen ”korrekturläsare”
ändras till ”riksdagskorrektor”.
Utredningen1 får efter fullgjort arbete härmed överlämna förslag till
ändrade tjänstebenämningar inom den inre riksdagsförvaltningen (bilaga
1).
1 Riksdagsman Erik Wärnberg, ordförande, bibliotekarien Torsten Dahl, sekreteraren
Leif Ekberg, tf direktören Magnus Huss, kammarsekreteraren Sune K.
Johansson och övervaktmästaren Sigfrid Larsson
Framst. 1972: 19
6
Utredningen har behandlat tjänstebenämningarna inom den inre riksdagsförvaltningen.
Tjänstebenämningarna vid riksdagens verk har däremot
ansetts ligga utanför utredningsuppdraget. Intet hindrar emellertid
att förslaget kan vara vägledande vid en genomgång av tjänstebenämningarna
inom verken i samband med löneförhandlingar eller
eljest.
Vissa nu brukade tjänstebenämningar inom riksdagen torde utåt sett
vara vilseledande eller oklara såvitt gäller arbetsuppgifterna inom vederbörande
tjänst. Hit hör exempelvis tjänstebenämningarna ”sekreterare”
och ”biträdande sekreterare” samt i någon mån också ”kammarsekreterare”,
”stenograf” och ”direktör”. En strävan har därför varit att
finna benämningar som bättre ansluter till göromålen i resp. tjänster
(funktionsbenämningar).
En genomgång av hittills brukade tjänstebenämningar inom den inre
riksdagsförvaltningen (bilaga 2) har vidare gett vid handen att åtskilliga
tjänstebenämningar torde böra bibehållas, eftersom de har hävd inom
statsförvaltningen i övrigt och i flertalet fall dessutom är väl inarbetade
i det allmänna medvetandet. Andra tjänstebenämningar åter framstår
som tämligen intetsägande och utgör i många fall ett kännetecken på
iöneställningen snarare än på arbetsuppgifterna. Med hänsyn härtill har
utredningen funnit sig böra föreslå ändrade benämningar för bl. a.
tjänster i den lägre kontorskarriären (kontorsassistent), för vaktmästartjänster
(expeditionsassistent) och för vissa tjänster med tekniska arbetsuppgifter
(materialtekniker).
Benämningarna på mer utpräglade förmanstjänster föreslås bibehållas.
Utredningen har inte funnit sig kunna acceptera den föreslagna tjänstebenämningen
”riksdagskorrektor” och har heller inte varit i stånd att
framlägga förslag till annan benämning på vederbörande tjänstemän.
Utredningen föreslår därför inte någon förändring av tjänstebenämningen
”korrekturläsare”.
Med förslaget bör enligt utredningens uppfattning icke följa några
konsekvenser i löne- eller pensionshänseende. Om förslaget genomföres
bör allenast en översättning ske till de nya tjänstebenämningarna med
bibehållande i övrigt av gällande lönegrader och pensioneringsperioder.
De i utredningen deltagande företrädarna för de lokala personalföreningarna
har under arbetets gång samrått med sina föreningar beträffande
förslagets olika detaljer.
Utredningens förslag, som är enhälligt, föreslås träda i kraft 1.1.1972.
Stockholm den 13 maj 1971
ERIK WÄRNBERG
LEIF EKBERG
SUNE K. IOHANSSON
TORSTEN DAHL
MAGNUS HUSS
SIGFRID LARSSON
Framst. 1972: 19
7
Bilaga 1
Förslag rörande tjänstebenämningar inom den inre riksdagsförvaltningen
A. Förslag av generell natur
Kontorstjänster
Benämningen ”kontorsassistent” ersätter benämningen på tjänster med
arbetsuppgifter som f. n. utförs av ”kansliskrivare”, ”kontorsskrivare”
eller ”assistent”.
V aktmästartjänster
Benämningen ”expeditionsassistent” ersätter benämningen på tjänster
med arbetsuppgifter som f. n. utförs av ”vaktmästare” (extra personal
med portvaktsgöromål), ”riksdagsvaktmästare”, ”förste riksdagsvaktmästare”,
”förste expeditionsförman” eller ”övervaktmästare”.
Tjänster med tekniska arbetsuppgifter
Benämningen ”materialtekniker” ersätter benämningen på tjänster
med arbetsuppgifter som f. n. utförs av ”hantverkare”, ”förste reparatör”
eller ”tekniker”.
Anm. 1. Benämningarna av tjänster på övergångsstat, dvs. ordinarie
tjänster av avvecklingskaraktär, berörs icke av förslaget.
2. Benämningarna ”ekonomibiträde”, ”receptionist”, ”expeditionsföreståndare”,
”verkmästare”, ”ingenjör”, ”reservstenograf”, ”dokumentalist”
och ”intendent” bibehålls.
3. Om annat ej framgår särskilt berörs nedan förtecknade tjänster
icke av förslaget: ”kanslist”, ”byråassistent”, ”förste byråassistent”,
”revisor”, ”byråsekreterare”, ”förste byråsekreterare”, ”byrådirektör”,
”avdelningsdirektör” och ”byråchef”.
B. Förslag berörande tjänster inom vissa organ
Kammaren
Benämningen ”kammarsekreterare” ersätts av benämningen ”riksdagsdirektör”.
Benämningen ”biträdande sekreterare” ersätts av benämningen ”biträdande
kammarsekreterare”.
Benämningen ”avdelningsdirektör” ersätts av benämningen ”kanslichef”.
Benämningen ”förste stenograf” ersätts av benämningen ”förste riksdagsstenograf”.
Benämningen ”stenograf” ersätts av benämningen ”riksdagsstenograf”.
Benämningen ”stomnotarie” ersätts av benämningen ”protokollssekreterare”.
Framst. 1972: 19
8
Utskotten
Benämningarna ”sekreterare” och ”internationell sekreterare” ersätts
av benämningen ”kanslichef”.
Benämningarna ”föredragande” och ”biträdande sekreterare” ersätts
av benämningen ”biträdande utskottssekreterare”.
Förvaltningskontoret
Benämningen ”direktör” ersätts av benämningen ”förvaltningsdirektör”.
Framst. 1972:19
9
Bilaga 2
Förteckning över tjänstebenämningar inom den inre riksdagsförvaltningen
Kammaren
Assistent A 15
Avdelningsdirektör B 6
Byråassistent A 19
Byråassistent, förste A 21
Byråsekreterare, förste A 24, A 23 (övergångsstat)
Kammarsekreterare C 5
Kansliskrivare All
Kanslist högst A 17
Kanslist, förste A 19 (övergångsstat)
Sekreterare, biträdande C 2, arv.
Stenograf A 27, arv. lgr. A 21
Stenograf, förste, arv. lgr. A 26
Stenograf, reserv-, arv.
Stomnotarie, arv.
Utskotten
Avdelningssekreterare C 2 (övergångsstat)
Byråassistent A 19
Byrådirektör högst A 28
Föredragande C 2
Kansliskrivare All
Kanslist högst A 17
Kontorsskrivare A 13
Sekreterare C 3
Sekreterare, biträdande högst C 1
Sekreterare, internationell C 3, högst C 1
Förvaltningskontoret
Assistent, A 17, A 15
Avdelningsdirektör, B 6, högst B 6
Byråassistent A 19
Byråchef C 2
Byrådirektör A 30, A 28, högst A 28, A 26
Byråsekreterare högst A 24
Direktör C 5
Dokumentalist arv lkl. A 22
Ekonomibiträde högst A 9
Expeditionsförman, förste A 13
Framst. 1972:19
10
Expeditionsföreståndare A 17
Hantverkare A 12, arv. lkl. A 12
Ingenjör A 19, A 23
Intendent A 21
Kansliskrivare All
Kontorsskrivare A 13
Korrekturläsare A 23, arv. lkl. A 24
Maskinförman A 14 (övergångsstat)
Materialförvaltare A 15 (övergångsstat)
Receptionist A 13
Reparatör All (övergångsstat)
Reparatör, förste A 13
Revisor A 19
Riksdagsvaktmästare högst A 9
Riksdagsvaktmästare, förste All
Tekniker A 17, A 15
Vaktmästare arv.
Verkmästare A 17
Verkstadsförman A 14 (övergångsstat)
Övervaktmästare A 15
Övervaktmästare A 14 (övergångsstat)
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 720042