Faktapromemoria

Riksdagsår: 2026/27

FPM-nummer: 10

2026-10-21

EU KIDS ACT

Kulturdepartementet

COM(2026) 681 Celexnummer 52026PC0681

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om digitala miljöer som är ansvarsfulla och kan ställas till svars (EU KIDS ACT)

Sammanfattning

Europeiska kommissionen presenterade den 17 september 2026 ett förslag till förordning om digitala miljöer som är ansvarsfulla och kan ställas till svars (EU KIDS ACT). Syftet med förordningen är att bidra till den inre marknadens funktion och säkerställa en hög nivå av skydd för minderåriga online inom EU. Förordningen specificerar och kompletterar EU:s förordning (EU) 2022/2065 om digitala tjänster (DSA) och EU:s förordning (EU) 2024/1689 om artificiell intelligens (AI-förordningen). Tillämpningsområdet för förordningen omfattar onlinebaserade sociala nätverkstjänster (nedan sociala nätverk), videodelnings-plattformstjänster (nedan videodelningsplattformar), programvarubutiker, onlinespel, operativsystem, AI-följeslagare och allmänna konversations-chattbottar. Behovet av en gemensam reglering inom EU har uppstått eftersom medlemsstaterna håller på att anta eller planerar för att anta nationella regler på området, vilket riskerar att leda till att den inre marknaden blir alltmer fragmenterad. Det riskerar i sin tur leda till minskad rättssäkerhet, ökade efterlevnadskostnader för leverantörer av digitala tjänster och system samt en ojämn skyddsnivå för minderåriga inom EU.

Förslaget består bl.a. av krav på fördröjd åtkomst för minderåriga till konton på sociala nätverk och videodelningsplattformar. Förslaget består också av krav på att tjänster och system som omfattas av förordningen ska utformas på ett sätt som säkerställer en hög nivå av personlig integritet, trygghet och säkerhet för minderåriga (inbyggd säkerhet eller safety by design på engelska). För att säkerställa efterlevnad av förordningen ställs det även upp krav på användande av ålderssäkringslösningar, dvs. metoder för att fastställa, uppskatta eller verifiera en persons ålder. För tillsyn och efterlevnadskontroll av förordningens krav bygger förslaget huvudsakligen på de befintliga tillsynsstrukturerna i DSA och AI-förordningen.

Frågan om ett stärkt skydd för minderåriga online är en högt prioriterad fråga för Sverige. Regeringen välkomnar förslagets övergripande syfte att bidra till en väl fungerande inre marknad och att stärka skyddet för minderåriga online inom EU. Regeringen ser positivt på att de leverantörer som omfattas av förslaget får ett utökat och förtydligat ansvar att säkerställa att deras tjänster och system är utformade på ett sätt som gör dem säkra att använda för minderåriga. Detta särskilt som den tekniska utvecklingen på området, inklusive inom AI, sker i så snabb takt. Regeringen ser även positivt på att kommissionen tagit initiativ till en EU-gemensam åldersgräns, så att frågan övervägs på EU-nivå.

Förslaget kommer behöva analyseras noga, inte minst i förhållande till grundläggande fri- och rättigheter, och då särskilt skyddet för den personliga integriteten och yttrande- och informationsfriheten för minderåriga, samt de svenska grundlagarna. Det är viktigt att verka för att det slutliga resultatet är förenligt med grundlagarna. I arbetet kommer det vara viktigt att beakta rättigheterna för barn i särskilt utsatta situationer. Regeringen kommer även bevaka att förordningens regler utformas så att inte oproportionerliga krav ställs på de leverantörer som omfattas av förordningen och att förordningen medger en effektiv nationell tillsyn.

1. Förslaget

1.1 Ärendets bakgrund

Frågan om ett utökat skydd av minderåriga online har under senare år varit en viktig och prioriterad fråga både på EU-nivå och i de olika medlemsstaterna. Ett flertal åtgärder har också vidtagits i Sverige för att stärka skyddet och motverka bl.a. negativa hälsoeffekter till följd av en överdriven användning av digitala medier. Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen aviserade i sitt linjetal 2025 att det skulle tillsättas en expertpanel med uppdrag att ta fram ett förslag på en gemensam europeisk ansats för barns säkerhet online. Denna expertpanel presenterade sina slutrekommendationer i juli 2026. Därefter presenterade Ursula von der Leyen i sitt linjetal den 16 september 2026 ett förslag till förordning för skydd av minderåriga online − EU KIDS ACT. Förslaget offentliggjordes den 17 september och bygger på expert-panelens slutsatser och rekommendationer med utgångspunkt i de risker som minderåriga möter online.

Förordningsförslaget åtföljs av kommissionens meddelande En EU-strategi för barns säkerhet på nätet (COM[2026] 680 final). I meddelandet finns en politisk och strategisk motivering till varför den föreslagna regleringen behövs. Kommissionen lyfter bl.a. fram de risker som minderåriga möter online och de negativa effekter som de kan leda till. Därutöver betonas att det finns ett behov av att minska den risk för fragmentering av den inre marknaden som olika nationella lagstiftningsinitiativ på området kan leda till. Det tydliggörs att förordningen kommer att kompletteras av den kommande EU-förordningen om digital rättvisa (DFA) och genom översynen av EU:s förordning (EU) 2017/2394 om konsumentskyddssamarbete och EU:s direktiv (2010/13/EU) om audiovisuella medietjänster (AV-direktivet). I meddelandet framhålls betydelsen av redan existerande initiativ såsom Safer Internet Centres, Horisont Europa och Erasmus+. Därutöver lyfts betydelsen av kommande initiativ för att stödja minderårigas psykiska och fysiska välbefinnande och för att skydda barn mot brottslighet. Kommissionen avser också att presentera ett utbildningspaket för att stötta skolor i arbetet med att främja digital kompetens och kunskaper om AI.

1.2 Förslagets innehåll

Förslaget består av nio kapitel, varav vissa är indelade i avsnitt.

1.2.1 Innehåll och tillämpningsområde

Kapitel I innehåller allmänna bestämmelser om förordningens innehåll, tillämpningsområde, definitioner och regler mot kringgående av förordningens bestämmelser. Av kapitlets inledande bestämmelse framgår att förordningen bidrar till en väl fungerande inre marknad och säkerställer en hög nivå av skydd för minderåriga online inom EU genom att fastställa harmoniserade regler för en säker och stärkande onlinemiljö för minderåriga, under iakttagande av principen om konsumentskydd. Det framgår också att förordningen ska precisera och komplettera DSA och AI-förordningen. Av kapitlet framgår vidare att förordningens tillämpningsområde omfattar leverantörer av sociala nätverk, videodelningsplattformar, programvarubutiker, onlinespel, operativsystem, AI-följeslagare och allmänna konversationschattbottar som är åtkomliga för minderåriga. Leverantörer av vissa uppräknade tjänster och system, såsom icke-vinstdrivande utbildnings- och vetenskapliga databaser, undantas från förordningens tillämpningsområde.

1.2.2 Fördröjd åtkomst för minderåriga till sociala nätverk och videodelningsplattformar

Kapitel II innehåller bestämmelser om fördröjd åtkomst för minderåriga till konton på sociala nätverk och videodelningsplattformar, om tjänsterna innebär en risk för den personliga integriteten, tryggheten eller säkerheten för minderåriga under 15 år enligt vissa uppräknade villkor. Leverantörer av sådana tjänster får inte tillåta att minderåriga under 15 år skapar egna konton. De får dock tillåta att vårdnadshavare skapar konton för minderåriga mellan 13–15 år. Dessa konton ska ha begränsade åldersanpassade funktioner, exempelvis får kontona inte användas mer än högst en timme per dag. Särskilda bestämmelser finns för videodelningsplattformar som är särskilt utformade för minderåriga under 13 år. För sådana tjänster finns möjlighet för vårdnadshavare att ge minderåriga mellan 3–13 år begränsad åtkomst till tjänsterna genom vårdnadshavarnas egna konton.

1.2.3 Inbyggd säkerhet

Kapitel III innehåller bestämmelser om inbyggd säkerhet (safety by design). Det inleds med allmänna krav på att leverantörer som omfattas av förordningen ska säkerställa en hög nivå av integritet, trygghet och säkerhet för minderåriga vid utformningen av sina tjänster och system. Kraven gäller oavsett om det krävs ett konto för att få tillgång till tjänsterna och systemen eller inte. Avvikelser från dessa krav får endast göras om en leverantör fastställt att en mottagare eller användare är över 18 år genom användning av ålderssäkring. I kapitlet ställs särskilda krav på sociala nätverk och videodelningsplattformar. Dessa tjänster får inte utformas, organiseras eller drivas på ett sätt som kan leda till att minderåriga t.ex. använder tjänsterna tvångsmässigt eller överdrivet eller att de genomför överdrivna, impulsiva eller oönskade köp. Det ställs också krav på att rekommendationssystem, standardinställningar och möjligheter till kontakt mellan användare ska vara utformade på ett sätt som säkerställer en hög nivå av integritet, trygghet och säkerhet för minderåriga. När det gäller AI-följeslagare och allmänna konversationschattbottar ska leverantörerna vidta åtgärder för att säkerställa en hög skyddsnivå för bl.a. hälsa och säkerhet för minderåriga som kan få åtkomst till systemen. Åtgärderna ska bl.a. innebära att minderåriga inte exponeras för beroendeframkallande design, genom att undvika funktioner och systembeteenden som simulerar mellanmänskliga relationer som sannolikt kan skapa emotionella beroenden. Om en AI-följeslagare eller en allmän konversationschattbot tillhandahålls som en funktion i sociala nätverk, videodelningsplattformar eller onlinespel ska det säkerställas att systemen inte aktiveras automatiskt. Minderåriga ska inte heller uppmuntras att använda dessa och ha möjlighet att välja bort användningen av dem. Vad gäller onlinespel ska leverantörerna bl.a. införa åtgärder för att säkerställa att minderårigas tvångsmässiga eller överdrivna användning av spelen inte uppmuntras. Det ställs också krav på skyddsåtgärder för att förhindra att spel används i syfte att locka minderåriga att ta kontakt på andra tjänster som kan utgöra en risk för deras personliga integritet, säkerhet och trygghet. Om videospelsplattformar gör det möjligt för användare att skapa och ladda upp egna videospel ska leverantörerna införa åtgärder för att säkerställa att dessa spel är förenliga med kraven i förordningen. För leverantörer av programvarubutiker gäller att de bl.a. ska införa ett åldersklassificeringssystem för appar som finns tillgängliga i deras butiker. Leverantörerna får inte tillåta att minderåriga får tillgång till eller köper appar som är olämpliga för deras ålder enligt åldersklassificerings-systemet.

I kapitel III finns även allmänna skyldigheter för leverantörer av sociala nätverk, videodelningsplattformar, onlinespel, AI-följeslagare och allmänna konversationschattbottar som gäller minderårigas handlingsutrymme att agera och påverka sin digitala miljö. Leverantörerna ska bl.a. säkerställa att kommunikation, användarkontrollverktyg, varningar samt annan information är lättillgängliga för alla minderåriga och presenteras på ett sätt som minderåriga kan förstå. Leverantörerna är också skyldiga att tillhandahålla verktyg som gör det möjligt för minderåriga att kontrollera innehåll och inställningar. Därutöver finns bl.a. krav på att införa barnvänliga rapporteringsmekanismer och stödverktyg för minderåriga, liksom effektiva och lättanvända verktyg för vårdnadshavare. I kapitlet fastställs även övervakningsskyldigheter för mycket stora onlineplattformar, bestämmelser om utarbetande av uppförandekoder samt skyldighet för leverantörer att utse en rättslig företrädare inom EU. Slutligen ges kommissionen befogenhet att anta vissa delegerade akter i syfte att säkerställa en hög nivå av integritet, trygghet och säkerhet för minderåriga vid användning av tjänsterna och systemen.

1.2.4 Verifiering av föräldraansvar och ålderssäkring

Kapitel IV innehåller bestämmelser för leverantörer att verifiera föräldraansvar när de bl.a. skapar begränsade konton för minderåriga på sociala nätverk och videodelningsplattformar i enlighet med bestämmelserna i kapitel II (fördröjd åtkomst för minderåriga till sociala nätverk och videodelningsplattformar). I kapitlet ställs bl.a. krav på att verifieringen ska utföras på ett integritets-bevarande sätt.

I kapitel V finns bestämmelser om ålderssäkring, dvs. metoder för att fastställa, uppskatta eller verifiera en persons ålder. Det ställs krav på att leverantörer som använder ålderssäkringslösningar, för att uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen, ska säkerställa att lösningarna har en hög nivå av exakthet, tillförlitlighet, säkerhet, robusthet och integritets- och dataskydd. De valda lösningarna får inte vara diskriminerande eller inverka på tjänstemottagarnas rättigheter. För att uppfylla skyldigheterna i kapitel II ska leverantörer av sociala nätverk och videodelningsplattformar använda åldersverifieringslösningar, t.ex. vid skapandet av nya konton. Även när det gäller befintliga konton ställs krav på att leverantörer som huvudregel ska använda sig av åldersverifiering för att säkerställa att användare har uppnått den ålder som krävs för att använda tjänsten. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att närmare specificera detaljerna kring ålderssäkring.

Kapitel V innehåller också särskilda dataskyddsregler som ska gälla för ålderssäkring, bl.a. att ålderssäkringslösningar inte får leda till identifiering av mottagarna. Det införs även en skyldighet för medlemsstaterna att inrätta minst ett integritetsbevarande elektroniskt medel genom vilket en vårdnadshavare kan erhålla och lägga fram ett intyg om föräldraansvar för en minderårig. Slutligen ställs krav på varje medlemsstat att vidta åtgärder för att säkerställa att minst en EU-lösning för åldersverifiering finns tillgänglig i medlemsstaten.

1.2.5 Stödåtgärder, tillsyn och slutbestämmelser

Kapitel VI innehåller bestämmelser om åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att förbereda och stödja minderåriga när förordningen börjar tillämpas, t.ex. nationella strategier för att säkerställa tillgång till adekvat information om de risker som förordningsförslaget adresserar.

Kapitel VII innehåller bestämmelser om befogenheter, tillsyn och verkställighet. Bestämmelserna bygger på de befintliga befogenhets- och tillsynsstrukturerna i DSA och AI-förordningen. Därutöver ställs krav på medlemsstaterna att säkerställa att en behörig myndighet är ansvarig för tillsynen av leverantörer av onlinespel som är videospel.

Kapitel VIII innehåller bestämmelser om genomförandeakter och delegerade akter och kapitel IX innehåller slutbestämmelser, bl.a. om översyn av förordningen och ikraftträdande.

1.3 Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

En EU-förordnings bestämmelser blir direkt tillämpliga i Sverige när den träder i kraft. Några författningsändringar för att bestämmelserna i förordningen ska bli gällande i Sverige behövs därför inte. Motsvarande reglering om skydd för minderåriga online finns inte i Sverige. Förslaget bedöms ändå kunna påverka vissa svenska författningar och eventuella följdändringar i dessa kan därför inte uteslutas. Förordningen kommer även att behöva kompletteras med nationella bestämmelser om t.ex. tillsyn och sanktioner samt bemyndiganden till behöriga myndigheter. En närmare analys av förslagets förenlighet med grundläggande fri- och rättigheter och svensk grundlag kommer behöva göras i den fortsatta behandlingen av förslaget. Det gäller bl.a. i förhållande till regeringsformen samt yttrandefrihetsgrundlagen och dess grundprinciper.

1.4 Budgetära konsekvenser och konsekvensanalys

Kommissionen har inte gjort en konsekvensbedömning av förslaget, men har däremot tagit fram en konsekvensanalys (SWD[2026] 681 final). Konsekvensanalysen baseras bl.a. på rapporten från den särskilda panelen om barns säkerhet på nätet samt konsekvensbedömningar som redan utarbetats för liknande förordningar inom digitaliseringsområdet.

Kommissionen gör bedömningen att förordningsförslaget bör leda till förbättrad hälsa och välmående för minderåriga, både som en direkt och indirekt effekt. Genom att senarelägga tillgången till vissa tjänster och ställa krav på att leverantörer utformar sina tjänster enligt reglerna om inbyggd säkerhet förväntas onlinemiljön bli en säkrare plats för minderåriga. Åtgärderna begränsar därmed de risker som minderåriga möter online och riskernas inverkan på deras kognitiva utveckling.

Enligt kommissionen bedöms förslaget vara förenligt med den nuvarande fleråriga budgetramen. Kostnaderna som bedöms kunna uppstå för kommissionen föreslås täckas genom en ökning av den befintliga tillsynsavgiften för mycket stora onlineplattformar enligt artikel 43 i DSA.

Det kan enligt kommissionen antas att kostnaden för att anpassa tjänsterna blir lägre för de företag som redan omfattas av artikel 28 i DSA och följer de riktlinjer som tagits fram för skydd av barn online, än för de företag som i dag inte omfattas av DSA men som föreslås omfattas av det nya förslaget. Medlemsstaterna förväntas få måttliga kostnader för administration, tillhandahållande av teknik och genomförandeåtgärder. Kommissionen bedömer vidare att myndigheter kan få ökade kostnader för tillsyn. Någon ekonomisk beräkning av kostnaderna för medlemsstaterna eller berörda företag har dock inte genomförts.

Konsekvenserna för statsbudgeten samt svenska myndigheter och företag kommer att analyseras närmare i den fortsatta behandlingen av förslaget. Regeringens utgångspunkt är att eventuella kostnader som förslaget kan leda till för statsbudgeten ska finansieras i linje med de principer om neutralitet för statens budget som riksdagen beslutat om (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Eventuella utgiftsdrivande åtgärder i EU-budgeten behöver finansieras genom omprioriteringar i den fleråriga budgetramen (MFF).

2. Ståndpunkter

2.1 Preliminär svensk ståndpunkt

2.2 Medlemsstaternas ståndpunkter

Förslaget presenterades i rådsarbetsgruppen för audiovisuella frågor och mediefrågor den 2 oktober 2026. Vid den första diskussionen framkom att ett stort antal medlemsstater välkomnade syftet med kommissionens förslag. De välkomnade även fokuset på att ansvaret för att skydda minderåriga online huvudsakligen ska ligga hos leverantörerna av de digitala tjänster och system som omfattas av förslaget. Flera medlemsstater betonade vikten av att säkerställa en balans mellan grundläggande fri- och rättigheter och skyddet av minderåriga, både vad gäller bestämmelserna om fördröjd åtkomst till konton och kraven på inbyggd säkerhet. Ett stort antal frågor ställdes även om de avvägningar som kommissionen har gjort för att försöka uppnå en sådan balans. Medlemsstaterna betonade vidare behovet av proportionerliga och integritets- och rättighetsbevarande åtgärder. Dessutom lyftes vikten av att ta hänsyn till olika nivåer av resurser både hos minderåriga och vårdnadshavare. Flera medlemsstater framförde att det finns ett behov av att komplettera de föreslagna bestämmelserna i förordningen med stärkande åtgärder inom t.ex. medie- och informationskunnighet.

2.3 Institutionernas ståndpunkter

Institutionernas ståndpunkter är ännu inte kända.

2.4 Remissinstansernas och andra intressenters ståndpunkter

Förslaget har inte remitterats. Kulturdepartementet planerar för ett samråd med berörda aktörer i november 2026.

3. Förslagets förutsättningar

3.1 Rättslig grund och beslutsförfarande

Förslagets rättsliga grund är artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Artikel 114 utgör en rättslig grund för åtgärder som syftar till att säkerställa den inre marknadens funktion. Det ordinarie lagstiftningsförfarandet i artikel 294 i samma fördrag är tillämpligt, vilket innebär att rådet beslutar med kvalificerad majoritet och att Europaparlamentet är medbeslutande.

3.2 Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

3.2.1 Bedömning av tillämpningen av subsidiaritetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen innebär att unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet får vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Den aktuella förordningen reglerar ett område, nämligen förbättrandet av den inre marknadens funktion, som inte är ett område där EU har exklusiv kompetens. En subsidiaritets-prövning ska därför genomföras.

Kommissionens bedömning

Frågan om skydd av minderåriga online är en prioriterad fråga för EU:s medlemsstater och ett flertal länder håller redan på att anta nationell lagstiftning för att begränsa tillgången till vissa onlineplattformar som anses utgöra en risk för barn under viss ålder. Nästan alla övriga medlemsstater har påbörjat processer med samma syfte. De nationella regleringarna skiljer sig åt när det gäller tillämpningsområde, åldersgräns och typer av begränsningar. Eftersom digitala tjänster och system till sin natur är gränsöverskridande innebär den ökande förekomsten av nationell lagstiftning enligt kommissionen en betydande risk för fragmentering av den inre marknaden, minskad rättssäkerhet och ökade efterlevnadskostnader för leverantörerna. Samtidigt leder nationella lagstiftningar till en ojämn skyddsnivå för minderåriga inom unionen när det gäller integritet, trygghet och säkerhet på nätet.

Målen med förordningen kan inte enligt kommissionen i tillräckligt hög utsträckning nås av medlemsstaterna själva, utan uppnås i stället bättre på unionsnivå. De potentiella konsekvenserna av att inte vidta omedelbara åtgärder motiverar också ett skyndsamt agerande. En harmonisering av regler för att skydda minderåriga och säkerställa en säker onlinemiljö kan och bör därför genomföras på unionsnivå.

Regeringens bedömning

Förordningen har som redogjorts för ovan två syften, att bidra till en väl fungerande inre marknad och att säkerställa en hög skyddsnivå för minderåriga online inom EU. Regeringen konstaterar att förslaget gäller leverantörer av digitala tjänster och system vars verksamhet, som kommissionen påtalat, till sin natur är gränsöverskridande. Även om det skulle antas att förordningens andra syfte, att skydda minderåriga online, kan nås i tillfredställande utsträckning på nationell nivå är de två syftena ömsesidigt beroende av varandra. Mot bakgrund av att förordningens syften är av gränsöverskridande karaktär anser regeringen att ändamålen inte kan uppnås på ett tillfredställande sätt enbart genom lagstiftning på nationell nivå. En reglering på unionsnivå har enligt regeringen klara fördelar jämfört med nationella åtgärder. Åtgärder på europeisk nivå kan leda till ökad förutsebarhet och rättssäkerhet inom unionen, konkurrens på lika villkor och lägre kostnader för regelefterlevnad. Sådana åtgärder kan dessutom främja en hälsosam och balanserad användning av digitala medier bland minderåriga och säkerställa att alla minderåriga, oavsett var de bor, åtnjuter en hög skyddsnivå online. Vidare har förslaget tydliga kopplingar till redan befintlig EU-lagstiftning, exempelvis DSA och AI-förordningen. Det bedöms därför ändamålsenligt att föreslagen reglering sker på EU-nivå, framför allt när det gäller leverantörer av mycket stora onlineplattformarna. Den tillsynsstruktur som finns på plats, både nationellt och på unionsnivå, kan då utnyttjas också för tillsyn av den föreslagna förordningens regelverk. Den sammantagna bedömningen är mot den bakgrunden att det framlagda förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Regeringen delar således kommissionens uppfattning att det bör genomföras en harmonisering på unionsnivå av reglerna för att skydda minderåriga och säkerställa en trygg onlinemiljö när de tjänster och system som omfattas av förslaget används. Samtidigt kan det konstateras att ytterligare analys av gränsdragningsfrågor kommer att krävas avseende olika detaljer i förslaget.

3.2.2 Proportionalitetsprincipen

Vid bedömningen av om förslaget är proportionerligt (proportionalitets-principen) anger kommissionen att förslaget utgår från rapporten från den särskilda panelen om barns säkerhet på nätet, där de risker som minderåriga möter online tydligt identifieras. Kommissionen anser att den föreslagna regleringen hanterar de risker som framgår av rapporten utan att på ett oproportionerligt sätt påverka de grundläggande rättigheterna. Förslagets centrala delar begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå förordningens mål. För att säkerställa att åtgärderna är riktade och proportionerliga skiljer sig skyldigheterna i förslaget åt för olika typer av digitala tjänster och system, beroende på tjänsternas eller systemens karaktär. På så sätt hanteras de identifierade problemen utan att det läggs en onödig administrativ börda på leverantörer av tjänster som inte medför samma risker för minderåriga. Vissa tjänster som exempelvis icke-vinstdrivande utbildnings- och forskningsdatabaser undantas också från förordningens tillämpningsområde eftersom de sannolikt inte medför risker för minderåriga. Däremot undantas inte små och mikroföretag eftersom tjänster som tillhandahålls av sådana företag också kan orsaka skada för minderåriga. Ett undantag för dessa företag skulle enligt kommissionen motverka förslagets syfte. När det gäller AI-följeslagare och allmänna konversationschattbottar är förslaget begränsat till sådana system som kan utgöra allvarliga risker för minderårigas hälsa, säkerhet och välbefinnande. Förslaget omfattar inte heller de AI-system som redan omfattas av AI-förordningens krav på inbyggd säkerhet som särskilt syftar till att hantera sådana risker för minderåriga. I stora delar bygger förslaget också vidare på redan befintliga samregleringsinitiativ för de tjänster som föreslås omfattas, även när det gäller programvarubutiker och onlinespel. Genom att fastställa ett tydligt regelverk, kompletterat med samarbete mellan medlems-staterna samt samreglering, syftar förslaget enligt kommissionen till att öka rättssäkerheten, säkerställa den inre marknadens funktion och stärka förtroendet.

Det är enligt regeringen av yttersta vikt att det säkerställs att det i en slutlig förordning finns en balans mellan skyddet av minderåriga och respekten för grundläggande fri- och rättigheter, i synnerhet rätten till yttrande- och informationsfrihet.

4. Övrigt

4.1 Fortsatt behandling av ärendet

Förslaget behandlas i rådsarbetsgruppen för audiovisuella frågor och mediefrågor. Rådsarbetsgruppen för telekommunikation och informations-samhället har en stående inbjudan till de möten där förslaget behandlas. Rådsarbetsgruppen för konkurrenskraft och tillväxt kommer bjudas in till de möten där inre marknadsfrågor behandlas. Förslaget är prioriterat av det irländska ordförandeskapet.

4.2 Fackuttryck och termer

AI-följeslagare: AI-system, inbegripet AI-system för allmänna ändamål, som tillhandahåller varaktig, personlig interaktion eller sällskap som simulerar eller underlättar en social, emotionell eller personlig relation med en användare.

Allmän konversationschattbot: AI-system för allmänna ändamål med allmänna konversationsfunktioner för direkt interaktion med användare som kan tillhandahålla stöd inom flera områden och för flera uppgifter. Definitionen utesluter AI-system vars konversationsfunktion är begränsad till en specialiserad tjänst, uppgift eller fördefinierad uppsättning funktioner, inbegripet specialiserad kundtjänst och tekniskt stöd.

Onlinespel omfattar i kommissionens förslag videospel eller videospelsplattform enligt nedan, utifrån att syftet med tjänsten ska vara lek eller underhållning.

Videospel och videospelsplattform: i denna faktapromemoria utgår terminologin konsekvent från den svenska versionen av kommissionens förslag, vilken använder sig av uttrycket ”videospel” (”video game” i den engelska versionen). I exempelvis den svenska versionen av EU:s förordning (EU) 2021/818 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2021–2027) motsvaras engelskans ”video game” i den svenska versionen av ”dataspel”. ”Videospelsplattform” åsyftar i detta sammanhang en onlineplattform, enligt definitionen i DSA, för videospel.

Vårdnadshavare: varje person som har föräldraansvar för en minderårig i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.

Ålderssäkring: uppsättning metoder som kan användas för att fastställa, uppskatta eller verifiera en fysisk persons ålder, inbegripet åldersuppskattning och åldersverifiering men undantaget egenförsäkran från tjänstemottagare.

Åldersverifiering: process eller system för att med hög grad av säkerhet fastställa om mottagaren eller användaren av ett system eller en tjänst har uppnått en viss ålder eller åldersgräns, på grundval av information från identitetshandlingar eller andra tillförlitliga, verifierade identifieringskällor.