Direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare

Fakta-pm om EU-förslag 2016/17:FPM88 : KOM (2017) 253, KOM (2017) 252

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2016/17:FPM88

Direktiv om balans mellan arbete och 2016/17:FPM88 privatliv för föräldrar och

anhörigvårdare

Arbetsmarknadsdepartementet

2017-05-31

Dokumentbeteckning

KOM (2017) 253

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare och om upphävande av rådets direktiv 2010/18/EU

KOM (2017) 252

Meddelande från Europeiska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén: Initiativ att stödja balans mellan arbets- och privatliv för föräldrar och arbetstagare som är omsorgsgivare

Sammanfattning

Förslaget till direktiv är enligt kommissionen en viktig del för att komma tillrätta med de hinder som medför att kvinnor är underrepresenterade på arbetsmarknaden. Det övergripande syftet med förslaget är att säkra genomförandet av principen om jämställdhet mellan män och kvinnor när det gäller tillträde till och förutsättningar i arbetslivet i enlighet med artikel 153 1) (i) i fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt. De specifika syftena med förslaget anger hur det ska uppnås dels genom att direktivet inför, utökar och förstärker rätt till ledighet och möjlighet att be om flexibla arbetsformer, dels genom att direktivets utformning bidrar till att män i större omfattning utnyttjar möjligheten till ledighet och flexibla arbetsförhållanden.

I förslaget finns möjligheter till ledighet för föräldrar och anhörigvårdare och att den ska vara förenad med ersättning:

-pappaledighet i samband med ett barns födelse i minst tio dagar,

-föräldraledighet till dess ett barn fyller 12 år för mamma respektive pappa i minst fyra månader,

-ledighet för anhörigvårdare i fem dagar per år, och

-under ovanstående ledigheter finns rätt till ersättning motsvarande minst den som ges ut vid sjukdom.

I det fall det finns möjlighet att överföra ledighetsrätt mellan föräldrarna föreslås att minst fyra månader ska vara reserverade för respektive förälder. Det lämnas vidare ett förslag om flexibla arbetsformer som ger arbetstagare med barn upp till 12 år, samt arbetstagare som måste vårda en anhörig rätt att be om möjlighet att få arbeta på distans, gå ner i arbetstid eller förändra förläggningen av arbetstiden. Arbetsgivare ska överväga och besvara sådana förfrågningar och avslag ska motiveras skriftligen. Förslaget innefattar också skydd mot uppsägning och rätten att få tillbaka samma arbete eller arbete med motsvarande villkor efter ledighet eller förfrågan om flexibla arbetsförhållanden enligt förslaget.

Regeringen ser att förslaget kan få stor betydelse för att öka jämnställdheten mellan kvinnor och män såväl i Sverige som i EU:s övriga medlemsstater. Förslaget är i linje med regeringens jämställdhetspolitik samt EU:s ambitioner för jämställdhet inom alla områden som anges i fördraget om Europeiska unionen och i fördraget om Europeiska unionens funktionsätt. Det är också av betydelse för att nå målet i EU:s tillväxt‑ och sysselsättningsstrategi, EU2020, om att öka kvinnors arbetskraftsdeltagande från dagens 63,5% till 75%. Regeringen bedömer att förslaget även kan bidrar till att minska löne- och pensionsskillnaderna mellan kvinnor och män samt öka EUs tillväxt och konkurrenskraft. Det ökar konkurrenskraften och kvinnors ekonomiska självständighet såväl i Sverige som i övriga länder inom EU. För att nå dit blir den närmare utformningen av förslagets olika delar viktig. De rättigheter som uttrycks är relevanta samtidigt som det kan finnas anledning att bevaka att det måste finnas visst utrymme för medlemsstaterna att lösa frågorna som behandlas i direktivet med viss flexibilitet.

1 Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

2008 lämnade kommissionen ett förslag om ändrat mammaledighetsdirektiv 92/85/EG. Sverige motsatte sig direktivförslagets regler om utökad obligatorisk ledighet för mammor. För att främja jämställdhet på arbetsmarknaden framhölls i den svenska ståndpunkten att det är viktigt att föräldraledigheten är flexibel så att kvinnor kan gå tillbaka i arbete efter förlossningen när de önskar och att män har möjlighet att vara föräldralediga när barnen är små. Eftersom kommissionen saknade tillräckligt stöd för sitt förslag om ändrat mammaledighetsdirektiv drogs det tillbaka i juli 2015

samtidigt som kommissionen förklarade att man istället avsåg att lansera ett initiativ med en bredare ansats. Sverige välkomnade mot bakgrund av sitt tidigare ställningstagande tillbakadragandet av förslaget om ändrat mammaledighetsdirektiv eftersom det varken byggde på ett jämställt föräldraskap eller bidrog till att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Den 26 april 2017 presenterade kommissionen ett paket av åtgärder för att öka kvinnors arbetskraftsdeltagande och möjligheter för föräldrar och andra arbetstagare med omsorgsansvar att bättre förena arbetsliv med privatliv kopplat till den europeiska pelaren om sociala rättigheter. En av åtgärderna är förslaget till direktiv om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare. Förslagets bestämmelser om ledighet utökar och ersätter föräldraledighetsdirektivet 2010/18/EU och kompletterar mammaledighetsdirektivet 92/85/EG. Förslaget till nytt direktiv innebär inte obligatorisk ledighet och ett av huvudsyftena är att öka pappors delaktighet i det familjerelaterade omsorgsarbetet.

I paketet ingår också ett meddelande (KOM/ 2017/ 252) där kommissionen redogör för vilka andra åtgärder än lagstiftning man avser vidta för att bistå medlemsländerna i att komma tillrätta med bristen på barnomsorg och motverka negativa ekonomiska incitament för kvinnor att delta på arbetsmarknaden. Åtgärderna är en del i kommissionens strategiska arbete för jämställdhet 2016–2019 och ska ses som komplement till direktivförslaget. Bland de åtgärder som nämns finns bl.a. att säkerställa att Europeiska socialfonden och andra struktur-och investeringsfonder stödjer åtgärder för balans mellan arbete och privatliv, att utöka utbyte av goda erfarenheter mellan medlemsländerna och förbättra insamling av uppgifter på EU-nivå samt fortsätta ge vägledning genom samordningen av EU:s ekonomiska politik inom den europeiska planeringsterminen.

1.2Förslagets innehåll

Det övergripande syftet med direktivförslaget är att öka kvinnors sysselsättningsgrad och säkra genomförandet av principen om jämställdhet mellan män och kvinnor vad gäller tillträde till och förutsättningar i arbetslivet. Detta ska uppnås genom vad kommissionen anger är de specifika syftena med direktivet; att direktivet inför, utökar och förstärker rätt till familjerelaterad ledighet och möjlighet att be om flexibla arbetsformer och att direktivets utformning medför att män ökar sitt uttag av ledighet och flexibla arbetsformer.

Tillämpningsområdet

Kommissionen anför att direktivet ska tillämpas på alla arbetstagare som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande. I enlighet med vad som för närvarande gäller enligt 1 § p.2 i bilagan till direktiv 2010/18/EU

omfattar detta anställningskontrakt eller anställningsförhållanden enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i respektive medlemsstat. Definitionen i förslaget finns inte nu med hänvisning till definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i respektive medlemsstat.

Pappaledighet, artikel 4

Det föreslås en ny rätt för pappor att vara lediga i minst tio dagar i samband med ett barns födelse. Samma möjlighet till ledighet som mamman ska alltså ges pappan i samband med ett barns födelse. Det ska uppmuntra män att ta ett större omsorgsansvar genom möjligheten till tidig anknytning mellan pappa och barn. Rätt till pappaledighet ska finnas oavsett civilstånd eller familjetyp i enlighet med vad som följer av nationellrätt. Vid pappaledigheten ska utgå en ersättning som minst motsvarar den som utgår vid sjukdom, se artikel 8.

Föräldraledighet, artikel 5

Nuvarande föräldraledighetsdirektiv innehåller rätt till fyra månaders föräldraledighet men saknar bestämmelser om rätt till ersättning och reserverar endast en månad av föräldraledighet till vardera föräldern. Det har enligt kommissionen lett till en slående skillnad i uttaget av ledighet mellan mammor och pappor. Kommissionen bedömer att förslagets rätt till olika former av ledighet med ersättning, möjlighet till ledighet på deltid och individuell rätt till fyra månaders föräldraledighet är viktiga för att öka pappors uttag av föräldraledighet. Det föreslås att arbetstagare ska ha en individuell rätt till minst fyra månaders föräldraledighet att ta ut före barnet är 12 år (p.1). Medlemsstater som har bestämmelser som möjliggör att överföra rätt till ledighet mellan föräldrar ska säkerställa att minst fyra månaders föräldraledighet är reserverade åt vardera föräldern (p.2). Medlemsstaterna kan villkora rätten att vara föräldraledig med en kvalificeringsperiod i arbete eller anställningstid som inte får överskrida ett år. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att arbetstagare har rätt att också be om föräldraledighet på deltid, uppdelad i olika perioder eller på annat flexibelt sätt. Arbetsgivare ska överväga och besvara sådana förfrågningar och avslag ska motiveras skriftligen. (p. 6) Vid föräldraledigheten ska utgå en ersättning som minst motsvarar den som utgår vid sjukdom, se artikel 8.

Ledighet för vård av anhörig, artikel 6

Det föreslås en ny rättighet för arbetstagare att ta ut ledighet om minst fem dagar per år för vård av anhörig som är allvarligt sjuk eller vårdberoende. En sådan rättighet får enligt förslaget omfattas av krav på lämpliga läkarintyg

om den anhöriges allvarliga sjukdom. Orsaken till att denna rättighet införs är att förbättra arbetstagarnas möjligheter att vara lediga under en kort period för att sköta om en anhörig. Kommissionen menar att det kan bidra till att förbättra arbetstagarnas möjlighet att kombinera arbete och privatliv, samtidigt som man kan undvika att de helt och hållet försvinner från arbetsmarknaden. Vid ledigheten ska utgå en ersättning som minst motsvarar den som utgår vid sjukdom, se artikel 8.

Tillräckliga inkomster, artikel 8

För att öka incitamenten för arbetstagare med barn och omsorgsansvar, i synnerhet män, att ta ut ledighet enligt direktivet menar kommissionen att de bör ha en rätt till ersättning. Av samma skäl bör ersättningsnivån minst motsvara den nivå av ersättning som arbetstagaren skulle få vid sjukdom. I enlighet med nationella omständigheter, såsom nationell lagstiftning, kollektivavtal och/eller praxis, och med beaktande av de befogenheter som tilldelats arbetsmarknadens parter ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagare som utövar sina rättigheter till ledighet enligt vad som avses i artiklarna 4, 5 eller 6 får betalning eller tillräcklig ersättning som minst bör motsvara vad den berörda arbetstagaren skulle få vid sjukskrivning.

Flexibla arbetsformer, artikel 9

För att uppmuntra förvärvsarbetande föräldrar och anhörigvårdare att stanna kvar i arbetskraften, menar kommissionen att de bör kunna begära flexibla arbetsformer såsom distansarbete, flexibla arbetstider, eller deltidsarbete, för att ta hand om ett barn eller en vårdberoende anhörig. För att kunna tillgodose både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov bör det vara möjligt för medlemsstaterna att begränsa varaktigheten för flexibla arbetsformer, inbegripet deltidsarbete. Det slutliga beslutet om att bevilja en arbetstagares begäran om flexibla arbetsformer bör enligt kommissionen ligga hos arbetsgivaren. Medlemsstater ska se till att arbetstagare med barn upp till 12 år och omsorgsgivare ska ges möjlighet att be om att få arbeta på distans, gå ner i arbetstid eller förändra förläggningen av arbetstiden. Längden av denna typ av överenskommelser får begränsas till en lämplig tidsperiod (p.1). Med omsorgsgivare avses en arbetstagare som ger personlig omsorg och stöd vid allvarlig sjukdom eller beroendeställning hos en närstående, jämför artikel 3. Arbetsgivaren ska överväga en begäran om flexibla arbetsformer och ska skriftligen motivera ett avslag (p.2). Om en arbetstagare endast under en kortare tid fått möjlighet att ha flexibla arbetsformer ska den ha rätt att begära att få återgå till sitt ursprungliga schema vid slutet av den överenskomna perioden (p.3). En arbetstagare ska ha rätt att be om att få återgå till sitt ursprungliga schema också närhelst ändrade förutsättningar

motiverar det. Arbetsgivaren ska då vara skyldig att överväga en sådan begäran.

Anställningsrättigheter och ickediskriminering, artiklarna 10 14

I huvudsak innebär förslaget en utökning av det skydd som finns i gällande föräldraledighetsdirektiv såvitt gäller anställningsrättigheter och ickediskriminering till att omfatta det bredare tillämpningsområde som förslaget avser t.ex. pappaledighet och ledighet för anhörigvårdare. Det föreslås även att medlemsstaterna inför regler om sanktioner såsom böter och uppföljning vid överträdelser av bestämmelserna i direktivet.

Jämnställdhetsorgan, artikel 15

I syfte att ytterligare förbättra skyddet av de rättigheter som gäller enligt direktivet menar kommissionen att de nationella organen för främjande av likabehandling också bör vara behöriga på de områden som omfattas av direktivet. Medlemsländerna ska tillförsäkra att likabehandlingsorgan enligt direktivet 2006/54/EC av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet också ska vara behörig såvitt gäller frågor som faller inom detta direktivs tillämningsområde.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Pappaledighet

En arbetstagare har enligt 8 § föräldraledighetslagen (1995:584) rätt till ledighet under den tid som han eller hon får tillfällig föräldrapenning. Ersättning för de s.k. pappadagarna som kan utbetalas under tio dagar i samband med att ett barn föds utgörs av tillfällig föräldrapenning enligt 13 kap. 10 § Socialförsäkringsbalken, SBF.

Förslaget innebär inte att svensk rätt så som den nu är utformad behöver ändras.

Föräldraledighet

Rätten att vara helt föräldraledig med ersättning följer av 5 § föräldraledighetslagen. En förälder har rätt till hel ledighet medan föräldern får hel föräldrapenning enligt 12 kap. SFB.

Rätt till föräldrapenning har en försäkrad förälder som vårdar barn under tid när hen inte förvärvsarbetar eller avstår från förvärvsarbete. Föräldrapenning kan lämnas under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna, av dessa utgör 390 dagar på sjukpenningnivå eller grundnivå. Vid flerbarnsfödsel lämnas föräldrapenning under ytterligare högst 180 dagar för varje barn

utöver det första. För tid efter barnets fjärde levnadsår, räknat från barnets födelse eller därmed likställd tidpunkt, lämnas föräldrapenning dock under högst 96 dagar sammanlagt för föräldrarna och vid flerbarnsfödsel högst 36 dagar för varje barn utöver det första, 12 kap. 12 § SFB. Den så kallade fyraårs-gränsen gäller för barn födda från den 1 januari 2014. Föräldrapenning lämnas längst till dess barnet har fyllt tolv år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det femte skolåret i grundskolan, 12 kap. 13 § SFB. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapenning under hälften av tiden. Vardera föräldern får då föräldrapenning under hälften av den tid för vilken förmånen lämnas på sjukpenning- eller grundnivån och hälften av den tid för vilken den lämnas på lägstanivån. Om endast en av föräldrarna har rätt till föräldrapenning, får han eller hon dock föräldrapenning för samtliga 480 dagarna. Det gäller då en förälder har ensam vårdnad om ett barn, 12 kap. 14 § SFB eller om den ena av föräldrarna på grund av sjukdom eller funktionshinder varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, 12 kap. 16 § SFB.

En förälder kan genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan avstå rätten att få föräldrapenning till förmån för den andra föräldern. Detta gäller dock inte föräldrapenning på sjukpenningnivå avseende en tid om

1.90 dagar för varje barn, eller

2.90 dagar för barnen gemensamt vid flerbarnsfödsel 12 kap.17 § SFB. Regeringen har i prop. 2016/17:154 föreslagit att föräldrar som kommer till Sverige med barn här ska få föräldrapenning som är bättre anpassad till barnets ålder än vad som är fallet i dag. Om barnet är under ett år vid bosättning föreslås de även fortsatt få rätt till 480 dagar, om barnet i stället blir bosatt under sitt andra levnadsår får föräldrarna 200 dagar. Om barnet blir bosatt efter sitt andra levnadsår får de rätt till 100 dagar med föräldrapenning. Förslaget ikraftträdande är den 1 juli 2017. Riksdagen beslutar i frågan den 31 maj 2017.

Förslaget till direktiv ger att arbetstagare en individuell rätt till minst fyra månaders föräldraledighet och anger att medlemsstaterna som har bestämmelser som möjliggör att överföra rätt till ledighet mellan föräldrar ska säkerställa att minst fyra månaders föräldraledighet är reserverade åt vardera föräldern. Regeringen anser att beräkningen av de fyra månaderna baseras på en femdagars vecka, liksom är fallet med förslagets andra artiklar om ledighet, tio dagars pappaledighet och fem dagars ledighet för vård av anhörig. Det innebär att 80 dagar inte ska gå att överlåta mellan föräldrarna. Beroende på hur förslaget till direktiv slutligen utformas och tolkas kan viss anpassning av bestämmelserna om hur dagar får överlåtas behöva göras exempelvis avseende gällande regler som begränsar rätt till föräldrapenning vid flerbarnsfödsel respektive utökar rätten till föräldrapenning för ensam vårdnadshavare eller om ena föräldern är oförmögen att delta i omvårdnaden kan behöva ändras eftersom förslaget inte beaktar dessa situationer. Närmare

analys behöver också göras i förhållande till begränsningar av den typ som föreslås i ovannämnd prop. 2016/17:154.

Rätten att vara föräldraledig på deltid med föräldrapenning följer av 6 § föräldraledighetslagen. Föräldrapenning kan lämnas som hel föräldrapenning, tre fjärdedelars föräldrapenning, halv föräldrapenning, en fjärdedels föräldrapenning samt en åttondels föräldrapenning beroende på hur stor del av dagen för föräldern inte förvärvsarbetar för att ta hand om barnet, 12 kap. 9 § SFB. Det finns i föräldraledighetslagen närmare reglerat frågor om förläggningen av föräldraledighet. Ledigheten får högst delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår 10 §. Arbetstagaren får ta ut hel ledighet den eller de dagar som arbetstagaren begär, 11 §. I 14 § finns regler om samråd om ledighet och förläggning av ledighet. När det gäller hel ledighet är utgångspunkten att arbetstagaren själv beslutar när ledigheten tas ut. När det gäller förläggning av förkortning av normalarbetstid bör i första hand arbetsgivaren och arbetstagaren komma överens. Om detta inte är möjligt bör arbetstagarens önskemål om när delledighet tas ut normalt respekteras. Innebär arbetstagarens önskemål en att arbetsgivarens verksamhet påtagligt störs ska arbetsgivaren visa detta. Arbetsgivaren får då istället bestämma hur ledigheten ska tas ut inom vissa gränser. Har arbetsgivaren beslutat om annan förläggning än vad arbetstagaren önskat ska arbetstagaren och arbetstagarens lokala arbetstagarorganisation underrättas. Avvikelser kan göras från bestämmelsen genom kollektivavtal,2 §.

Förslaget till direktiv skulle kunna anses innehålla ett annat system för formerna kring föräldraledighet på deltid. I direktivet finns endast en rätt att be om deltidsledighet medan arbetsgivaren har beslutanderätten och det finns ett krav på skriftlighet vid avslag. Det behöver analyseras vidare huruvida förslaget till direktiv kan påverka gällande svenska regler t.ex. vad avser formkrav på skriftlighet och den möjlighet som finns att överenskomma om dessa frågor genom kollektivavtal.

Ledighet för arbetstagare för att ge omsorg åt närstående

En arbetstagare har rätt till ledighet från sitt arbete under tid då han eller hon uppbär närståendepenning enligt 47 kap. SFB, 20 § lagen (1988:1465) om ledighet för närståendevård. Lagen ger också rätt till ledighet på deltid för tid då ersättning uppbärs i mindre omfattning. Det krävs att den vårdande arbetstagaren och den närstående omfattas av svenska socialförsäkringen, vårdas här i landet och har gett sitt samtycke till vården. Den närstående måste vara mycket allvarligt sjuk, motsvarande vård i livet slutskede.

En förälder som har barn med funktionsnedsättning (barn som omfattas av lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade) kan få tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar om barnet inte har fyllt 16 år. Om ett barn under 18 år blir allvarligt sjuk kan båda föräldrarna få tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från arbete för att vårda barnet.

Ytterligare information om vad som avses med förslaget om ledighet för anhörigvårdare måste inhämtas, särskilt vad gäller målgrupp, innan förslagets påverkan på svensk rätt kan utvärderas. En preliminär bedömning är dock att svensk rätt anses uppfylla förslaget.

Tillräckliga inkomster

Bestämmelser om ersättning vid föräldraledighet finns främst i 12 kap. SFB.

Föräldrapenning kan lämnas på sjukpenningnivå, grundnivå (i dag 250 kronor per dag) eller lägstanivå (i dag 180 kronor per dag). För de första 180 dagarna gäller speciella regler avseende uppfyllandet av 240-dagarsvillkoret för att få ersättning på sjukpenningnivå. Ersättning vid föräldraledighet på sjukpenningnivå utgår från den sjukpenninggrundandeinkomsten (SGI). Dock har SGI:n har ett tak om 7,5 basbelopp medan föräldrapenningen istället räknar med inkomster upp till 10 basbelopp. Föräldrapenning på sjukpenningnivå kan lämnas till en förälder som är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning. I de fall hel föräldrapenning på sjukpenningnivå inte överstiger 250 kr om dagen lämnas i stället föräldrapenning på grundnivån. Föräldrapenning på grundnivå kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad eller arbetsbaserad föräldrapenning.

Enligt förslaget till direktivet ska ersättning utgå på minst sjukpenningnivå. Ytterligare analyser behöver göras av direktivets bestämmelse om tillräckliga inkomster och dess bestämmelse om möjlighet för nationella kvalificeringsvillkor, artikel 5. Regeringen noterar dock att mammaledighetsdirektivet innehåller bestämmelser om att skälig ersättning ska utgå under mammaledigheten enligt direktivet och att det ska motsvara minst samma inkomst som arbetstagaren skulle uppburit vid arbetsuppehåll på grund av hälsoskäl. Bestämmelsen är genomförd i Sverige genom att mammor har rätt till föräldrapenning. En preliminär bedömning är därför att svensk rätt bör anses uppfylla förslagets bestämmelser om ersättning för dess förslag om pappaledighet, föräldraledighet och ledighet för anhörigvård..

Flexibla arbetsförhållanden

Liksom anförts ovan finns möjligheter till att gå ner i arbetstid för den som har barn eller uppfyller förutsättningarna för närståendepenning. Föräldraledighetslagen innehåller också bestämmelser om att en arbetstagare

som varit föräldraledig har rätt att återgå till sitt arbete och skydd mot missgynnande för att man varit ledig, jfr 15 och 16 §§ föräldraledighetslagen.

Vad gäller möjlighet att förändraförläggningen av arbetstiden så sätter arbetstidslagen (1982:673) gränserna i enlighet med vad som följer av arbetstidsdirektivet 2003/88/EG för att säkra arbetstagarskyddet. Lagen medger dock stora möjligheter för arbetsmarknadens parter att övererenskomma om en förläggning som är anpassad till arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet. Av intresse för frågan om möjlighet till distansarbete är inte minst att vid beräkning av arbetstidens omfattning kan en arvbetstagare endast antingen arbeta eller vara ledig. Arbetsgivaren har en skyldighet också vid distansarbete att garantera att arbetstidsregelverket följs. Detsamma gäller arbetsgivarens arbetsmiljöansvar.

I diskrimineringslagen (2008:567) finns skydd mot diskriminering på grund av kön inom bl.a. arbetslivet. Därutöver ställer lagen krav på att arbetsgivare arbetar med aktiva åtgärder. Aktiva åtgärder är ett förebyggande och främjande arbete för att inom en verksamhet motverka diskriminering och på annat sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett bl.a. kön. Möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap är ett område inom arbetsgivarens arbete med aktiva åtgärder. Det innebär att arbetsgivare ska underlätta för arbetstagare att förena förvärvsarbete med föräldraskap.

Det behövs ytterligare information om vad som avses med förslaget om flexibla arbetsförhållanden. Den preliminära bedömningen är att svensk rätt i huvudsak uppfyller vad som föreslås.

Anställningsrättigheter och ickediskriminering, artiklarna 10-14

I föräldraledighetslagen och lagen om ledighet för närstående vård finns bestämmelser om anställningsskydd och skydd motmissgynnande för arbetstagare som begärt eller använt sig av möjlighet att vara ledig.

Enligt diskrimineringslagen (2008:567) är diskriminering på grund av kön förbjuden inom bl.a. arbetslivet. Förbudet omfattar enligt 1 kap. 4§ direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier, instruktion att diskriminera. Repressalier är också förbjudna, 2 kap. 18§. Enligt 2 kap. 1§ omfattar förbudet arbetslivets område bl.a. en någon diskriminerar den som hos arbetsgivaren gör en förfrågan om eller söker arbete, söker eller fullgör praktik, eller står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Den som bryter mot förbuden mot diskriminering eller repressalier ska betala

diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär enligt 5 kap 1§. När ersättningen bestäms ska särskilt syftet att motverka sådana överträdelser av lagen beaktas. Ersättningen ska betalas till den som kränkts av överträdelsen. När det gäller bevisbörda gäller enligt 6 kap. 3§ att om den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier, är det svaranden som ska visa att diskriminering eller repressalier inte har förekommit.

Direktivsförslagets bestämmelser om anställningsrättigheter och ickediskriminering bedöms i nuläget vara förenliga med svensk rätt. Det närmare innehållet i förslaget t.ex. vad avser innebörden av ledighet för arbetstagare för att ge omsorg åt närstående måste klargöras innan det slutligt kan bedömmas om Sverige lever upp till kraven.

Jämnställdhetsorgan (likabehandlingsorgan)

Diskrimineringsombudmannen (DO) ) uppfyller de krav som enligt EU- direktiv om icke-diskriminering ställer på organ för främjande av likabehandling. DO har tillsyn över diskrimineringslagen och ska i övrigt verka för att diskriminering som har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder inte förekommer på några områden av samhällslivet och i övrigt verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett nämnda grunder. DO får enligt 6 kap. 2 § diskrimineringslagen som part föra talan för en enskild som medger det.

DO har enligt 25 § föräldraledighetslagen rätt att föra talan för en arbetstagare eller arbetssökande i en tvist som rör lagens bestämmelser om skydd mot missgynnande och anställningsskydd. Om en arbetstagarorganisation har rätt att föra talan får DO dock bara föra talan om inte arbetstagarorganisationen gör det.

Det finns ingen myndighet som har tillsynsansvar för ledighetslagstiftningen. Vad gäller rätt till föräldrapenning är Försäkringskassan ansvarig myndighet.

Härtill kommer även den nya Jämställdhetsmyndigheten, som inleder sin verksamhet den 1 januari 2018, att ha en roll i att bistå regeringen i det internationella samarbetet på området. Jämställdhetsmyndigheten kommer bl.a. att följa upp och redovisa regeringens policyarbete för jämställdhet.

Vad som avses med förslagets bestämmelse om likabehandlingsorgan måste närmare klargöras för att kunna bedöma om det skulle omfatta annat än vad som i dag täcks av DO:s mandat.

1.4Budgetära konsekvenser / konsekvensanalys

Kommissionen har genomfört en omfattande konsekvensanalys, Impact assessment accompanying the document Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council on work-life balance for parents and carers and replealing Council Directive 2010/18/EU, SWD (2017)202 final.

De budgetära konsekvenserna för Sverige bedöms initialt vara relativt små eftersom förslaget i huvudsak tycks överensstämma med nationellt gällande rätt. Det närmare innehållet måste dock klargöras innan en slutlig analys av budgetära och samhällsekonomiska konsekvenser för Sverige kan ske. Beroende på den slutliga utformningen kan förslaget begränsa utrymmet för nationella reformer på området vilket minskar utrymmet att nationellt påverka budgeten

I meddelandet (2017)252 slutlig föreslås att genom olika europeiska fonder, ESF, ERDF, EFSI, EAFRD, EMFF och investeringsfonderna bidras till nationella reformer och åtgärder som kan stödja balans mellan arbete- och privatliv för föräldrar arbetstagare som ger omsorg åt närstående.

2 Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen välkomnar det övergripande syftet med förslaget, att säkra genomförandet av principen om jämställdhet mellan män och kvinnor vad gäller tillträde till och förutsättningar i arbetslivet. Sveriges erfarenhet är att system som möjliggöra för föräldraledighet för kvinnor och män är en av förutsättningarna för en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor. En arbetsmarknad där kvinnor och män kan delta på samma villkor är bra för samhället och ger en starkare ekonomi. Regeringen ställer sig därmed positiv till ambitionen i förslaget som helhet.

Målsättningen är att öka jämställdheten mellan kvinnor och män såväl i Sverige som i EU:s övriga medlemsstater. För att nå dit blir den närmare utformningen av förslagets bestämmelser viktiga. En utgångspunkt ska vara att så långt som möjligt värna det välfungerande regelverk och system avseende hur rättigheter rörande föräldraledighet, föräldraförsäkring, ledighet och ersättning för att vårda närstående, diskriminering och arbetsmiljö som gäller för arbetstagare i Sverige. Den roll som

arbetsmarknadens parter har för ett flexibelt arbetsliv ska värnas på samma sätt och av samma skäl.

Direktivet bör utformas så att det medger för medlemsstater som har eller önskar kunna införa mer långtgående och ambitiös lagstiftning på området.

Regeringen bör verka för att arbetstagarbegreppet fortsättningsvis bestäms nationellt.

Regeringen ska verka för att nyanlända kvinnor och män kommer in i arbetslivet.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Andra medlemsstaters ståndpunkter är i nuläget inte kända.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Några kända ståndpunkter finns ännu inte.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Kommissionens förslag till direktiv har skickats för synpunkter till arbetsmarknadens parter och relevanta sakmyndigheter, inklusive sittande utredning om en modern föräldraförsäkring.

3 Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Kommissionen grundar förslaget på artikel 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, närmare preciseras grunden till nämnda artikel

-(1) (i) Jämnställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och likabehandling av kvinnor och män på arbetsplatsen.

Enligt artikel 153 (2)(b) kan Europaparlamentet och rådet på de områden som avses i punkt 1 a- igenom direktiv anta minimikrav, som ska genomföras gradvis, varvid hänsyn ska tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var och en av medlemsstaterna. I dessa direktiv ska sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

Europaparlamentet och rådet ska besluta i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kommissionen menar att det redan finns reglering på området, såsom det föräldraledighetsdirektiv som det ersätter, vilket visar att det finns behov av initiativ på EU-nivå.

Kommissionen menar vidare att de befintliga rättsliga åtgärderna inte är tillräckliga för att tackla utmaningarna med att kombinera arbete och familjeansvar på ett bra sätt i dagens socioekonomiska verklighet. De är inte heller tillräckliga för att säkerställa jämställdhet när det gäller möjligheter på arbetsmarknaden och behandling på arbetsplatsen. Kommissionen konstaterar att kvinnorna fortfarande bär det största omsorgsansvaret, eftersom den nuvarande rättsliga ramen är otillräcklig när det gäller att uppmuntra och underlätta en mer jämställd fördelning av familjeansvaret och arbete mellan kvinnor och män.

Kommissionen framhåller också att åtgärder på EU-nivå inte kommer att hindra medlemsstaterna från att erbjuda ett högre skydd.

Kommissionen menar att direktivsförslaget är en proportionerlig åtgärd eftersom det respekterar väletablerade nationella system för ledighet och flexibla arbetsformer, liksom även möjligheten för medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att besluta om de särskilda bestämmelserna för dessa. Medlemsstater som redan har mer gynnsamma bestämmelser än dem som fastställs i direktivet kommer inte att vara tvungna att ändra sin lagstiftning. Medlemsstaterna får även fatta beslut om att gå längre än miniminormerna som fastställs i direktivet. Vidare lyfts fram att förslaget respekterar till fullo individers och familjers frihet och önskemål att ordna sina egna liv och ålägger dem ingen skyldighet att utnyttja förmånerna i bestämmelserna.

Regeringen konstaterar att det på EU- nivå redan finns bestämmelser om föräldraledighet och att det befintliga direktivet om mammaledighet ger rätt till ledighet med ersättning. Regeringen menar att förslaget kan bidra till ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnor i alla EU:s medlemsstater genom modernare regler för både mammor och pappor om att kombinera arbete och privatliv. Enbart åtgärder på EU-nivå kan ge ökad tillväxt i hela EU och bidra till förbättrade förutsättningar för fri rörlighet för arbetstagare. Regeringen har inga invändningar mot kommissionens bedömningar av subsidiaritetsprincipen. När kommissionen 2008 lämnade förslag om ändrat mammaledighetsdirektiv gjorde Sverige inte någon invändning mot kommissionens bedömning av subsidiaritetsfrågan. Regeringen gör också mot denna bakgrund bedömningen att det nu lämnadeförslaget står i

överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. För att vara proportionerligt bör direktivet också slutligen utformas så att det medger möjlighet för medlemsstaterna att i relevanta delar besluta om de närmare formerna för att garantera de minimirättigheter som det fastställer på EU-nivå.

4 Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

.

4.2Fackuttryck / termer