Torsdagen den 30 november 2003

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:9

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 2 och 3 oktober 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 november 2003

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag ber att få hälsa Kenneth G Forslund välkommen. Kenneth ersätter Urban Ahlin här i EU-nämnden.

Nu kommer justitieministern och hans medarbetare, som vi också får hälsa välkomna.

Jag hoppas att vi hinner bli klara med de här ärendena till eventuell votering och föreslår att vi börjar med återrapporteringen. Varsågod, justitieministern!

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack så mycket! När det gäller det kommande mötet känner ni igen i stort sett alla frågorna. Det har faktiskt gjorts försök att ställa in mötet just därför att det är samma frågor och samma diskussioner. Det är inte det mest effektiva av möten som vi varit på under den senaste tiden. Men nu blir det ett möte, och då ska vi förstås delta. Mycket handlar det alltså om samma inställning, om det som vi redan har tagit ställning till.

Så kommer jag till återrapporteringen från mötet den 2 och 3 oktober. Vid det senaste mötet diskuterades frågan om uppföljning av Europeiska rådets möte i Thessaloniki och en gemensam politik på området laglig och olaglig invandring, människosmuggling, handel med människor, gränskontroll och återvändande.

Vad gäller gränskontrollen kretsade diskussionen om hur EU:s gränssamarbete kan göras mer operativt och effektivt. Jag sade att om det inrättas en byrå ska den utgöra en struktur för ledning och samordning av medlemsstaternas gränssamarbete, samtidigt som den nationella kompetensen på området bevaras – alltså precis det som vi senast diskuterade här.

Samsyn rådde om det fortsatta arbetet med frågan, och vi inväntar nu kommissionens förslag om att upprätta en byrå för förvaltning av de yttre gränserna.

Rådet nådde en politisk överenskommelse om samarbetsavtalet mellan Europol och Ryssland, och rådets förhoppning är att avtalet ska kunna undertecknas vid toppmötet, EU–Ryssland, den 6 november.

Vidare nådde rådet en politisk överenskommelse om förslaget till rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande av verkställighet av domar i äktenskapsmål och i mål om föräldraansvar liksom om 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Vid det kommande rådsmötet ska vi förhoppningsvis kunna fatta de formella besluten – jag återkommer där – om att anta båda förslagen.

Vidare diskuterades rambeslutet om verkställighet i EU av beslut om förverkande och rambeslutet om tillämpningen av principen ne bis in idem. Arbetet fortsätter vad gäller de här båda frågorna. Frågan om ne bis in idem kommer att tas upp även vid nästa rådsmöte.

Under lunchen informerade Storbritannien om Afghanistan och narkotikasituationen i det landet.

Anf.  3  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till punkt 3 på den blå dagordningen.

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Här handlar det bland annat om upprättande av en byrå för förvaltning av de yttre gränserna, som jag redan talat om. Vid Europeiska rådet formulerades en ambition att före årsskiftet nå politisk överenskommelse om detta. Jag tycker att det är viktigt att man i det sammanhanget klargjorde att det är fråga om en funktion för att underlätta och effektivisera samarbetet mellan medlemsstaternas nationella myndigheter.

I dessa sammanhang är det förstås fortfarande vår bestämda inställning att samarbete är någonting positivt men att det inte får begränsa den nationella suveräniteten vad gäller styrning, organisation och det faktiska genomförandet av gränskontroller.

Vidare gäller det ett handlingsprogram för sjögränskontroll. Handlingsprogrammet har precis kommit och har därför inte behandlats färdigt, utan det ska skickas tillbaka till gränskontrollchefernas gemensamma enhet för diskussion. Det som nu kommer upp på mötet är enligt uppgift en sammanfattning av handlingsprogrammet. Hur detta ska presenteras är inte känt. Eventuellt blir det bara en informationspunkt.

Handlingsprogrammet är ett resultat av toppmötet i Bryssel för ett par veckor sedan. Programmet har också vissa kopplingar till den studie om sjögränskontroll som kommissionen presenterade tidigare i höst. Det är förstås viktigt att kontrollen av EU:s yttre gränser fungerar. I dagsläget är det som bekant framför allt i Medelhavet som man har stora problem med kontrollen. Enligt handlingsprogrammet ska situationen förbättras genom såväl förbättrad gränskontroll som samarbete med tredjeland.

Handlingsprogrammet berör även frågor om organisation och finansiering. Sverige kan stödja förslaget i dessa delar.

Beträffande organisationen är huvudsaken för min del att de strukturer som inrättas inte begränsar det nationella handlingsutrymmet när det gäller organisation och genomförande av de yttre gränskontrollerna.

Gemensam finansiering anser jag måste ske inom ramen för EU:s budget, med bibehållen budgetdisciplin. Strävan efter att komma till rätta med bristerna i sjögränskontrollen ska inte få till följd att vissa medlemsländer får sin gränskontroll bekostad av gemensamma medel.

Anf.  5  MARGARETA ANDERSSON (c):

Herr ordförande! Jag har ett par frågor.

När det gäller det första avsnittet om myndigheten undrar jag om ministern ser någon fara i detta – att det här är första steget men att det kan bära vidare, alltså lite grann av de små stegens tyranni. Sverige har väl i stort sett inte särskilt mycket sjögräns kvar. Å andra sidan har vi inte heller så mycket av sjöpolis. Hur ser det ut i det avseendet? Det är väl flyktingar som kommer från Ryssland som kan komma in i Sverige sjövägen – annars finns det ju andra länder runtomkring. Hur ser ministern på de frågorna?

Vidare undrar jag om det är några problem med frågorna om mänskliga rättigheter när det gäller Medelhavet? Det kan ju till exempel handla om att rädda liv. Ibland blir man lite fundersam, men det är möjligt att det är dålig rapportering.

Anf.  6  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Min första fråga gäller gränsbyrån. Kommer inte detta att leda till ökade kostnader och till en ökad byråkratisering? Den svenska linjen har ju varit ett klart nej till en gemensam gränspolis. Jag är rädd för att detta leder till mer överstatlighet. Hur ser ministern på den saken?

Sedan har vi detta med tänkbara stödåtgärder. De kandidatländer som nu kommer in i EU menar jag behöver verkligen hjälp eftersom de har enorma problem. Vore det inte bättre att satsa resurserna på stödjande åtgärder i stället för att bygga upp en ny byråkratisk organisation, som det här verkar bli? Jag tror att det hade varit mer effektivt för EU och för vår användning av gemensamma resurser.

När det gäller sjögränserna ser vi dagligen tragedier – människosmuggling och människor som far illa. En del säger att det är de här människornas enda möjlighet att komma bort från fattigdom och förtryck; de ser inga legala möjligheter att söka sig till EU. Då blir det, tyvärr, människosmuggling, med tragedier som följd.

Och kan inte sådana här centrum leda till en ökad repressivitet? Vi behöver ju också den humanitära biten. Det får inte bara bli repressivitet och en massa kontrollgrejor. Människor har ibland stark anledning att söka asyl.

Anf.  7  BEATRICE ASK (m):

När det gäller gränsmyndigheten vore det bra att få det hela lite utvecklat. Dock kan ett samarbete och träffar mellan de här gränsmyndigheterna göra att man får en gemensam hållning som kan vara en utveckling åt rätt håll för svenskt vidkommande. Man får hoppas det.

Men det är viktigt att detta inte tas till intäkt för en utveckling där EU så att säga tar över det ansvar som vi alla är överens om är en nationell angelägenhet.

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

När det gäller frågan om ett steg och om att det ska bli en myndighet och så vidare kan jag inte svara för vilken uppfattning alla länder har. I varje fall är det här något som vi markerar och som vi är helt överens om vid varje tillfälle. Naturligtvis fortsätter vi att driva den linjen. Det kändes i varje fall inte som att det var fråga om något annat än den svenska linjen.

Mänskliga rättigheter är beaktat i det här handlingsprogrammet. Vad gäller svenska gränser är väl inte sjövägen över Östersjön den vanligast förekommande vägen. Tvärtom är det en väldigt sällsynt väg, vilket vi ska vara glada för. Det är på andra vägar man kommer till Sverige, med något undantag.

Självklart måste vi också beakta det humanitära. Det är just den linjen som vi i Sverige driver. Detta är en svår diskussion, men vi måste fortsätta att hålla isär det här och driva de humanitära frågorna samtidigt som vi inte bara kan acceptera människosmugglare som riskerar och i vissa fall har riskerat andra människors liv, som vi ju får rapporter om.

Jag håller helt med om det som Beatrice Ask säger. Det är precis på det sättet som vi arbetar.

Anf.  9  VICE ORDFÖRANDEN:

Punkt 3 a är alltså en diskussionspunkt. Jag finner stöd för det redovisade upplägget. Punkt 3 b däremot är en politisk överenskommelse, och där finns det ett stöd för regeringens position.

Med detta går vi över till punkt 7 om säkerhet i samband med fotbollsmatcher.

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Framför allt när det gäller de internationella fotbollsmatcherna kvarstår de här problemen. De till och med ökar, även om vi i Sverige inte längre på arenorna har det problemet. I stället har vi ett delvis annat problem.

Självklart är det viktigt att vi upprätthåller den allmänna ordningen och säkerheten i samband med sådana här arrangemang. Inom EU har under de senaste åren olika åtgärder vidtagits för att komma till rätta med problemet – åtgärder som vi har gett vårt stöd.

Polisens informationsutbyte i samband med stora turneringar, såsom EM och VM där Sverige är med nästa år, kan nämnas samt upprättandet av en gemensam handbok för polissamarbete i samband med internationella fotbollsmatcher, nationella kontaktpunkter och polissambandsmän från övriga medlemsstater på plats i samband med internationella fotbollsmatcher.

I förslaget till rådsresolution – som inte är bindande för medlemsstaterna – uppmanas medlemsstaterna att gå vidare i samarbetet på detta område och undersöka möjligheten att införa tillträdesförbud för personer som tidigare gjort sig skyldiga till våldsamheter i samband med fotbollsmatcher.

Ordförandeskapet föreslår även att medlemsstaterna ska undersöka möjligheterna att sådana tillträdesförbud också får effekt i andra EU-länder.

Sverige kritiserade det ursprungliga förslaget – det bindande rådsbeslutet – då tillträdesförbud skulle kunna få omfattande rättsverkningar inom hela EU. I Sverige är det fotbollsklubbarna själva som beslutar om tillträdesförbud till arenorna. Det är inte straffrättsligt reglerat, även om frågan har diskuterats och arbetats med.

I det aktuella förslaget uppmanas medlemsstaterna endast att undersöka möjligheterna att införa tillträdesförbud och att tillträdesförbudet ska få effekt även i de andra medlemsstaterna. Detta är inget problem för oss. Därför föreslår jag att Sverige ska godkänna förslaget till rådsresolution.

Anf.  11  BEATRICE ASK (m):

Jag ska inte berätta för ministern vad som sades i justitieutskottet då vi diskuterade detta. Det fanns en del pigga förslag på området.

Jag har ingen annan uppfattning när det gäller den svenska positionen. Men vi har ju just haft en promemoria om tillträdesförbud som fick rätt mycket kritik kring skälen till att det här är krångligt och varför det kan bli fel. Är det något som regeringen kommer att föra fram? Jag tycker inte att det är ett roligt förslag. Nu har man gjort det till någonting frivilligt. Likväl innehåller det rätt många komplikationer och frågetecken. I varje fall för vårt vidkommande känner jag att det är viktigt att faktiskt ta fram dessa. Det var trots allt ett rätt massivt motstånd mot delar av förslagen när departementspromemorian presenterades.

Anf.  12  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är riktigt att det kom så mycket synpunkter från remissinstanserna och så mycket kritik att jag ansåg det vara odemokratiskt att gå vidare med detta. Nu arbetar vi vidare på ett annat spår. Det är fortfarande osäkert hur det kommer att gå i den här frågan. Dock vill jag inte döma ut möjligheterna. Tvärtom har vi förhoppningar om att kunna införa någon form av tillträdesförbud men på ett annat sätt än som framgår i det förslag som här diskuteras.

Jag tror att det är viktigt att vara lite försiktig med att säga hur vi i Sverige kommer att göra. Särskilt med tanke på att detta inte är bindande har vi i dag inte alls några sådana problem. Annars skulle situationen vara svårare. Därför kan vi anta det här. Sedan kan vi i lugn och ro arbeta vidare i Sverige och se om vi kan komma fram till någonting.

Anf.  13  BEATRICE ASK (m):

I och för sig vore det en spännande marknadsföring att berätta om våra problem. Men jag tror att det finns komplikationer, och då inte bara i Sverige, när man ska försöka hantera detta. Alla är nog överens om att man måste göra något åt de här huliganerna. Vi måste få lite ordning på sportevenemangen. Eftersom det är svårt och komplicerat och eftersom det är känsliga avvägningar som ska göras tycker jag att man ska dela med sig av erfarenheterna. Desto snabbare kan man då kanske komma fram till lösningar som både sporten och medborgarna kan vinna på. Det var närmast det som jag försökte antyda.

Anf.  14  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens position i frågan.

Vi går vidare till punkt 8 om allmän ordning.

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det gäller ett utkast till rådets resolution om säkerheten i samband med internationella evenemang. Sverige delar uppfattningen att det är mycket viktigt att kunna upprätthålla säkerheten vid EU:s toppmöten. Samtidigt är det viktigt att slå vakt om de demokratiska fri- och rättigheterna i form av yttrandefrihet och demonstrationsfrihet också vid sådana möten.

Förslaget till rådsresolution, som inte är bindande för medlemsstaterna, innehåller bland annat förslag om att information om personer eller grupper där det finns skälig grund att anta att dessa avser att störa den allmänna ordningen eller säkerheten vid ett planerat toppmöte ska sändas till den medlemsstat som arrangerar mötet.

Det är viktigt att understryka att ett sådant informationsutbyte ska ske i enlighet med relevant nationell och internationell dataskyddslagstiftning och att detta redan i dag i stor utsträckning är möjligt även för oss.

Mot denna bakgrund anser jag att Sverige ska godkänna förslaget till rådsresolution.

Anf.  16  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! Vi i Vänsterpartiet är lite tveksamma till detta. Naturligtvis måste man kunna garantera säkerheten, men även rätten att demonstrera är oerhört viktig. Här finns dock något av en paradox. Det känns precis som att man har bestämt sig för att vissa grupper i vårt samhälle kan utgöra hot och kan bli våldsamma. Jag vet inte om det går men jag skulle gärna vilja höra om det finns några grupper här i Sverige som ni kan definiera som orosstiftare. Det vore välkommet att få höra.

I Sverige har vi ändå synsättet att yttrandefriheten verkligen är grundlagsstadgad. Till och med personer som blivit dömda eller som hamnat i fängelse får gå ut och demonstrera. Vi har också demonstrationsfrihet för till exempel nazistiska grupper. Vi skyddar den rätten.

Här tycker jag att man går rätt långt eftersom det talas om att stora grupper kommer att bli kontrollerade. Jag hoppas således på lite mer information i sammanhanget. Hur långt vill man alltså gå här för att stoppa oroligheter?

Anf.  17  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det gäller detta med utbyte av persondata. Det måste väl finnas regler om vilka personers data som får lämnas ut. Om det bara handlar om dömda våldsverkare eller om människor som man misstänker skulle kunna bli våldsverkare tycker jag att vi hamnar i ett gränsland när det gäller hur man ska kunna skydda sig.

Jag kan anknyta till fotbollshuliganerna som togs upp under förra punkten. De personer som man lämnar uppgifter om är ju sådana som det är konstaterat har varit våldsverkare. I många fall gäller det kanske dömda eller häktade men som blivit frisläppta på grund av att de är minderåriga. I så fall kan jag förstå det. Men finns risken att människor bara för att de tillhör en viss förening – människor som inte själva har blivit dömda för någon våldsaktivitet – också skulle kunna bli ”blockade” från att resa till demonstrationer?

Anf.  18  BEATRICE ASK (m):

Jag vill bara fråga om det här egentligen är någonting nytt.

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är fantastiskt vad jag hela tiden håller med moderaterna. Ja, det är sant; det är också min synpunkt. Det är alltså ingen förändring i vår nationella lagstiftning eller i något annat lands lagstiftning och inte heller i det utbyte som sker redan i dag. Så visst kan man mellan raderna här se något som man kanske vill så att säga slå i bordet och hoppas på att det inte blir lika kritiska ståndpunkter som de som framförts här. Det är alltså inte fråga om någon förändring i vårt lands lagstiftning och inte heller i något annat lands lagstiftning.

Anf.  20  VICE ORDFÖRANDEN:

Möjligen kan det tilläggas att efter utvidgningen kommer de här mötena, såvitt jag förstår, att hållas i Bryssel, varför de praktiska problemen blir mindre.

Anf.  21  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Ursäkta, justitieministern, men jag tycker inte att jag fick ett riktigt svar. Jag vet att det här förekommer redan i dag. Men frågan är om det gick att sätta en gräns för vilka det gäller så att man inte bara utifrån antaganden och tyckande sätter upp människor på spärrlistor – människor som egentligen är helt oskyldiga. Finns det alltså några kriterier för vilka gränser som finns? Måste man vara dömd för brott?

Anf.  22  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

De gränser som gäller för svensk del om vi vill lämna ut finns redan i dag reglerade och godkända av den svenska riksdagen, så det är ingen skillnad.

Anf.  23  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens position i frågan.

Vi går nu över till punkt 9.

Anf.  24  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkt 9 gäller operativt projekt med beteckningen Multinationella ad hoc-grupper för utbyte av information om terrorister – inledning av verksamheten.

Denna fråga var uppe för information på senaste rådsmötet. Ordförandeskapet har meddelat att frågan stryks som B-punkt på dagordningen för RIF den 6 november och att den i stället troligen blir A-punkt på detta möte. Jag hänvisar därför bara till det skriftliga materialet.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Sammanträdet ajourneras för votering.

Anf.  26  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 10.

Anf.  27  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförande! Den handlar om förslag till rådets rambeslut om tillämpning av ne bis in idem-principen. Enligt senaste dagordning tas denna fråga upp endast under gemensamma kommittén. Som ni vet – det här var uppe senast – är det till skydd för att man inte ska behöva bli dömd två gånger för samma brott. Utöver de frågor som är angivna i materialet till er vill ordförandeskapet diskutera ytterligare en fråga som gäller om undantagen ska upphöra att gälla med automatik.

Den första frågan gäller möjligheten att använda sig av undantagen i rambeslutet. Ordförandeskapet har föreslagit att endast de medlemsstater som har utnyttjat möjligheten att använda sig av undantagen i Schengenkonventionen ska kunna göra det i fortsättningen. Denna möjlighet ska också finnas för de stater som för närvarande inte deltar i Schengensamarbetet.

Vi stöder ordförandeskapets förslag. I annat fall kan det bli ett steg tillbaka.

Den andra frågan gäller rätt till undantag från principen. I dag kan vi på nytt döma en person när det gäller brott som riktar sig mot en stats nationella säkerhet eller andra lika väsentliga intressen. Ordförandeskapet vill ta bort den senare delen och föreslår alltså att undantaget endast ska avse en stats nationella säkerhet.

Jag ser inget hinder mot att vi accepterar en sådan begränsning. Den viktiga delen finns kvar. Min utgångspunkt är att vi ska kunna lita på varandras system. Begränsningen ligger också i linje med principen om ömsesidigt erkännande och för oss framåt i samarbetet. Genom att begränsa undantaget stärker vi skyddet för den enskilde. Jag kommer att ge ordförandeskapet mitt stöd men även vara öppen för att behålla undantaget i sin helhet om detta är viktigt för andra stater.

Den tredje punkten gäller om undantagen ska upphöra att gälla per automatik efter viss tid, till exempel efter fem år, och om detta ska gälla alla undantag eller endast något eller några av dem. Jag tycker inte att vi nu ska reglera ett upphörande av undantagen om fem år, utan detta ska i stället prövas mot bakgrund av en utvärdering av undantagen då. Först efter en utvärdering ser vi vilka behov som finns.

Jag kommer därför att stödja de medlemsstater som är tveksamma till förslaget. Jag kommer att verka för att undantaget för en stats nationella säkerhet i varje fall inte upphör per automatik. Det är en säkerhetsventil som vi kan behöva i framtiden.

Anf.  28  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag skulle bara vilja fråga: Vad täcker begreppet ”andra lika väsentliga intressen”? Vad är det för intressen man syftar på?

Anf.  29  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är en otydlig bestämmelse som ger tolkningsmöjligheter. Vi har inte sett något behov av den här skrivningen, utan vi har koncentrerat oss på det andra. Det är lite oklart, och det är väl för att kunna ge ett tolkningsutrymme, men det urvattnar också själva idén med överenskommelsen.

Anf.  30  VICE ORDFÖRANDEN:

Det finns stöd för regeringens position.

Vi går över till punkt 11 om olaglig narkotikahandel.

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförandeskapet har meddelat att frågan om förslag till rådets rambeslut om olaglig narkotikahandel skjuts upp till nästa RIF-råd den 27–28 november.

Anf.  32  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Vi går över till punkt 12 om avtal med Norge och Island.

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Avtalet mellan Norge och Island och EU syftar till att Norge och Island fullt ut ska få tillämpa EU:s konvention om rättslig hjälp i brottmål och tilläggsprotokoll till denna konvention. Avtalet är oproblematiskt, och där räknas endast upp de artiklar i konventionen och protokollet som Norge och Island ska tillämpa.

Vid rådsmötet ska vi komma överens om avtalsinnehållet och om ett rådsbeslut om att ge ordförandeskapet fullmakt att underteckna avtalet.

Anf.  34  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position.

Därmed går vi över till punkterna 13 och 14. Såvitt jag förstår är det raka upprepningar. Är det riktigt?

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja.

Anf.  36  VICE ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet under punkterna 13 och 14 konstaterar jag att det finns stöd för regeringens position.

Vi går över till den allra sista punkten med justitieministern. Där återvänder vi till principen om att inte behöva dömas mer än en gång, sista punkten under gemensamma kommittén.

Anf.  37  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det handlar om precis samma sak.

Anf.  38  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens position.

Så kommer vi till A-punkter.

Anf.  39  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ni har fått en sammanställning av troliga A-punkter. Jag kan nämna kort punkten om utkast till avtal mellan Europol och Colombia. Jag tycker att det är bra att polissamarbete för bekämpning av allvarliga former av internationell brottslighet kommer till stånd med så många stater som möjligt. Detta gäller även om inte personuppgifter kan utväxlas. Det är mycket angeläget med samarbete med Colombia. Jag tycker det själv som var där i februari och fick bekräftat vilket stort problem narkotikahandeln där är.

Anf.  40  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en liten fråga: Cepol, vad står det för?

Anf.  41  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är polisakademin.

Anf.  42  HILLEVI LARSSON (s):

Jag har hört något rykte om att det skulle komma upp någonting som handlar om skadestånd till brottsoffer.

Anf.  43  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkterna 9 och 11 på den tidigare dagordningen har strukits och två nya har tillkommit. Den första är punkt 12 enligt den nya numreringen, och den rör sig om förslaget till rådets direktiv om ersättning till brottsoffer. Vid mötet ska rådet eventuellt behandla vissa frågor i ett förslag till direktiv om ersättning till brottsoffer. Rätt till statlig ersättning till brottsoffer finns i dag i en majoritet av medlemsländerna, men inte i alla.

Vi tycker att det är bra att brottsoffer garanteras rätt till ersättning från staten i alla medlemsstater och har aktivt arbetat för sådana regler bland annat under vårt ordförandeskap.

Det är två delar. Första delen gäller minimiregler beträffande när brottsoffer ska ha rätt till ersättning. Inget hindrar att vi har mer förmånliga regler. Den andra delen innehåller bestämmelser som ska underlätta för den som blir offer för ett brott i ett annat land än i sitt hemland att få ut en ersättning.

Vi är i stort sett nöjda med förslaget till direktiv. Det återstår en hel del förhandlingsarbete. Många frågor är ännu olösta.

För att driva arbetet framåt har fyra frågor valts ut.

Första frågan gäller vilka brottsoffer som ska omfattas av direktivet. Vi stöder det kompromissförslag som har lagts fram. Det innebär att offer för uppsåtliga våldsbrott ska omfattas av rätt till ersättning enligt direktivet.

Den andra frågan gäller om medborgare i tredjeland ska omfattas av direktivet. Vi är i sak positiva till det. Det finns en osäkerhet om den rättsliga grund som åberopas täcker en reglering av ersättning till andra än medborgare i medlemsstaterna.

Den tredje frågan gäller om direktivet även ska omfatta ersättning för ideell skada, det vill säga annat än ekonomisk skada.

Den fjärde frågan avser medlemsstaternas möjlighet att bestämma takbelopp för den ersättning som kan utgå enligt direktivet. Vi har inga invändningar mot det förslag som finns, som bland annat innebär att taket vid ersättning till en skadeberättigad inte får bestämmas till lägre än 60 000 euro.

Den andra nytillkomna punkten finner vi under gemensamma kommittén, dagordningspunkt 5. Den rör uppföljningen av Europeiska rådet i Bryssel om förvaltning av unionens gemensamma gränser och bemästrande av migrationsströmmar – information från ordförandeskapet. Man vill sannolikt bara informera om utfallet från toppmötet och eventuellt också informera om diskussionen mellan medlemsstaterna på själva rådsmötet.

Anf.  44  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag tycker att vi ska fokusera på den första punkten om brottsoffer, eftersom det kan bli beslut, såvitt jag förstår av det material som har delats ut.

Anf.  45  INGVAR SVENSSON (kd):

Direktiv är det inte så vanligt att man har vid det rättsliga rådet, såvitt jag förstår, när det gäller det rättsliga samarbetet. Det står här att regeringen är osäker på den rättsliga grunden för tredjelandsmedborgare. Men vilken är den rättsliga grunden över huvud taget för det här direktivet?

Anf.  46  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag kan nämna, medan justitieministern tänker, att det här tydligen föredragits i justitieutskottet.

Anf.  47  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är artikel 308.

Anf.  48  HILLEVI LARSSON (s):

Jag skulle bara vilja säga att jag tycker att det är väldigt viktigt att tredjelandsmedborgare ingår. Man räknar med att det finns mellan 16 och 19 miljoner, och många av dem har bott i respektive land väldigt länge men inte fått uppehållstillstånd har eller har velat ha det. Många jobbar och betalar skatt i sitt land. Det är därför viktigt att dessa ingår. Man måste skilja dessa från turister som är tillfälligt på besök. Jag ville bara framföra att jag tycker att det är viktigt.

Anf.  49  VICE ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med Justitiedepartementets ärenden. Vi tackar så mycket.

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor)

Statsrådet Barbro Holmberg

Rapport från ministerrådsmöte den 2-3 oktober 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 november 2003

Anf.  50  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag ber att få hälsa migrationsministern välkommen hit i hennes egenskap av statsråd.

Vi börjar med Återtagandeavtal: lägesrapport under punkt 3.

Anf.  51  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Då går jag direkt in på punkt 3 som gäller återtagandeavtal. Det är en punkt som kommer att handla om att kommissionen vid det här mötet kommer att rapportera om läget i förhandlingarna om återtagandeavtal. Rådet har gett kommissionen mandat att förhandla fram återtagandeavtal med ett antal länder. De här förhandlingarna har, som ni vet, gått ganska trögt. Förhandlingarna har hittills slutförts med bara tre länder. Men nu kommer alltså kommissionen att rapportera om läget i de förhandlingarna.

Anf.  52  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då ingen begär ordet går vi vidare på föredragningslistan till punkt 4 om miniminormer för förfarande för att bevilja eller återkalla flyktingstatus.

Anf.  53  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det här handlar om det så kallade asylprocedurdirektivet. Förhandlingarna om det direktivet har varit väldigt intensiva under det italienska ordförandeskapet. Tidsplanen är att man ska nå en politisk överenskommelse i slutet av det här året. På grund av den tuffa tidsplanen har ordförandeskapet valt att, precis som vid förra mötet, koncentrera sig på några artiklar för att försöka nå enighet om dem. Den här gången är det reglerna för överklagande som står på dagordningen. Det är artiklarna 38 och 39.

När det gäller artikel 38 är förslaget att en asylsökande som har fått sin ansökan avslagen ska ha rätt att överklaga beslutet till en domstol eller en tribunal, till ett effektivt rättsmedel, som det heter.

Sverige kan, som det ser ut nu, leva upp till den ordningen, eftersom Utlänningsnämnden som nu är andra instans ses om en domstol i EG-rättslig mening. Däremot är det tveksamt om artikeln stämmer överens med den ordning som vi har i dag, att Migrationsverket och Utlänningsnämnden kan lämna över ärenden till regeringen för ett avgörande. I de ärendena är det regeringen som fattar beslut som inte kan överklagas. Det här måste vi titta närmare på.

Jag kan också nämna att det är flera medlemsstater som har problem med hänvisningen till att det ska vara en domstol i andra instans. De anser att ett överklagande till en myndighet är tillräckligt. Men rådets rättstjänst har varit väldigt tydlig här och uttalat att det måste vara ett rättsmedel inför domstol.

Så går jag över till artikel 39. Den handlar om rätten att stanna i medlemsstaten under den tid som överklagande handläggs. Enligt huvudregeln i direktivet ska en asylsökande som har ansökt om asyl och fått avslag och som väljer att överklaga beslutet ha rätt att stanna kvar i medlemsstaten under den tid som handläggningen av överklagandet sker. Det här är någonting som vi redan tillämpar i Sverige. Huvudregeln är att den asylsökande kan vara kvar i landet under den tid som Utlänningsnämnden handlägger ärendet.

I Sverige har vi dock en möjlighet att göra undantag från den huvudregeln. Det finns en möjlighet att besluta att ett avvisningsbeslut får verkställas trots att beslutet har överklagats och trots att Utlänningsnämnden inte har fattat sitt slutliga beslut. Det är en ordning som bara kan tillämpas om det är uppenbart att en person saknar asylskäl. Då kan man göra det. I direktivförslaget finns en sådan möjlighet i sådana fall där det är uppenbart att den asylsökande saknar asylskäl eller ansökan är ogrundad.

Anf.  54  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har två frågor, och jag vill inleda med Utlänningsnämnden, eftersom många här i salen inte betraktar Utlänningsnämnden som en domstol utan som en nämnd. Vilka krav ställer EU och EG-rätten på en domstol? Vad är det för krav som ska vara uppfyllda för att EG ska kalla det för en domstol?

Som ministern sade gäller det i huvudsak artiklarna 38 och 39. Jag ska undvika att ta upp de andra artiklarna. I punkt d i artikel 39 står det att om man inte får asyl i landet hänvisar man till artikel 35. Det som står i artikel 35 är att när ett land skriver på direktivet kommer de nationella regler som finns vid det tillfället att gälla. Vissa länder har inte den här rättssäkerheten. De har inte tolkrätten, de har inte advokathjälp. Vad jag kan finna av hänvisningen till artikel 35 punkt 2 är att det vi kallar för Dublinavtalet är ganska så kört i botten. Jag skulle vilja få reda på ministerns mening om detta. Jag är lite orolig, för det här är en försvagning av direktivet.

Anf.  55  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Den andra frågan är jag lite osäker på. Du får nog upprepa den.

Den första frågan gällde Utlänningsnämnden och domstol. I fråga om vad som är domstol enligt nationell ordning är Utlänningsnämnden inte en domstol. Det är helt riktigt. Men utifrån EG-rättslig ordning är Utlänningsnämnden att betrakta som en domstol. Det är ytterst EG-domstolen som avgör det.

Man tittar på ett antal kriterier, nämligen att domstolen är inrättad enligt lag, att den är av stadigvarande karaktär, att jurisdiktionen är av tvingande art, att organet tillämpar rättsregler samt att det har en oberoende ställning. Man tittar på ett antal sådana kriterier. Utifrån det är Utlänningsnämnden enligt EG-rätten en domstol.

Jag måste be Sven-Erik att upprepa den andra frågan. Vi förstod inte riktigt.

Anf.  56  VICE ORDFÖRANDEN:

En koncis upprepning av Sven-Erik Sjöstrand.

Anf.  57  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det är inte så lätt. Det är en rätt komplicerad fråga när man kommer in på artiklarna.

Låt oss se på den textmassa vi har på bordet. Där har vi artikel 39 – på engelska – s. 56 i vårt material. Under punkten d står följande: ”Where entry is refused within the framework of the procedures provided for under Article 35.” Man hänvisar till artikel 35 under artikel 39.

När jag sedan läser artikel 35 på s. 45 i vårt material, under punkten 2, framgår att det går att ha kvar den nationella lagstiftning man har när man godkänner direktivet. I vissa länder finns inte samma möjligheter att överklaga som i Sverige. Jag är rädd för att de kommer att ha kvar sina ganska dåliga regler under all framtid.

Anf.  58  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Om jag är rätt informerad – jag kanske kan återkomma till det – var det ett stycke där Sverige hade lagt in en reservation. Just det stycke som ni hänvisar till är struket i den senaste versionen. Eller hur?

Om vi kan få återkomma och reda ut begreppen i artiklarna?

Anf.  59  VICE ORDFÖRANDEN:

Då får jag be statsrådet återkomma till hela nämnden och inte bara till Sven-Erik Sjöstrand.

Anf.  60  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Då får vi återkomma till hela nämnden.

Anf.  61  VICE ORDFÖRANDEN:

Fler synpunkter och frågor?

Det här är alltså en politisk överenskommelse? Statsrådet inledde med att säga att det var flera länder som hade problem. Hur sannolikt är det att det blir en överenskommelse?

Anf.  62  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är några länder som har sådana problem. I och med att många länder har en lagstiftning och struktur som handlar om myndigheter är sannolikheten inte så stor att vi får bort alla reservationer nästa gång. Ordförandeskapets ambition är sådan.

Anf.  63  VICE ORDFÖRANDEN:

Då har jag inga fler på talarlistan. Jag sammanfattar att det finns stöd för regeringens position i det här ärendet.

Då går vi vidare till punkten 5, resultatet av ett seminarium.

Anf.  64  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är ett seminarium, ”Mer tillgängliga, rättvisa och väladministrerade asylsystem”, som hölls i Rom av ordförandeskapet och kommissionen den 13 och 14 oktober.

Bakgrunden är att i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Thessaloniki fick kommissionen i uppdrag att göra en studie om hur människor som behöver skydd bäst kan få det i EU på ett mer ordnat sätt. Kommissionen har hittills bett två akademiker att utföra varsin studie, dels en studie om vidarebosättning, resettlement, dels möjligheten att ansöka om asyl vid ambassader. Den senare studien har utförts av professor Gregor Noll vid Lunds universitet.

Vid seminariet diskuterades båda studierna. Från svensk sida välkomnar vi att diskussionen kring dessa ämnen har inletts i EU-kretsen. Man för en diskussion om det framtida asylsystemet, det framtida sättet att möta asylsökande, att se detta utifrån individers skyddsbehov, vilket är bra.

Från svensk sida är vi också för att man använder sig av vidarebosättning både på ett strategiskt sätt men också på ett individbaserat sätt. Att använda vidarebosättning på ett strategiskt sätt är att till exempel lösa situationen för en stor grupp människor i ett flyktingläger – helt enkelt att lyfta ut dem ur flyktingläger. Att använda på ett individcentrerat sätt handlar om att verkligen se till individer som har hamnat i oerhört svåra situationer och kunna flytta dem direkt från det landet till ett EU-land.

Vid seminariet kommer kommissionen att redogöra för diskussionen. Det förväntas inte att bli någon stor diskussion på rådsmötet, men man kommer att få en rapport från seminariet.

Anf.  65  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag tror att rapporterna har presenterats i socialförsäkringsutskottet. Det är möjligt att man kan få dem därifrån om någon är intresserad.

Det här är en rapporteringspunkt. Vi tackar för den.

Vi går vidare till punkten 6, Tillfälligt uppehållstillstånd etcetera.

Anf.  66  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är tillfälligt uppehållstillstånd för offer vid olaglig invandring och offer för människohandel och människosmuggling. Det var i februari 2002 som kommissionen lade fram ett förslag till ett sådant direktiv. Bakgrunden är förstås, som vi väl känner till, att de brottsbekämpande myndigheterna behöver bättre metoder för att bekämpa den typen av kriminalitet. Genom att man kan ge offer för människohandel rätt att stanna kvar i landet med tillfälliga uppehållstillstånd förbättras möjligheterna väldigt mycket för poliser och åklagare i själva utredningsarbetet. Direktivet tar upp bland annat frågor om att utfärda tillfälliga uppehållstillstånd, hur lång tid de ska gälla och vilken hjälp som offer för människohandel ska kunna erbjudas.

Direktivet är utformat på ett sådant sätt att de länder som har ett mer generöst system, mer förmånliga regler, inte kommer att påverkas av systemet. Vi från svensk sida ser väldigt positivt på ett sådant direktiv med ett sådant innehåll.

Anf.  67  BEATRICE ASK (m):

Det är naturligtvis väldigt bra att man gör något för att lösa problemen.

Jag har en fråga som handlar om ett problem som kan uppstå. Vilken risk kan det finnas för att möjligheten som behövs kan inge falska förhoppningar om ett permanent uppehållstillstånd om man ”bara skvallrar” på skurkarna eller kan ange någon? Det finns många som är i desperat behov av uppehållstillstånd och gärna vill stanna. Det kan bakvägen bli fel. Vad görs för att undvika den effekten av det riktiga steg som tas?

Anf.  68  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag vill fortsätta där Beatrice Ask slutade. Finns det någon diskussion om de humanitära skäl som eventuellt finns hos offren? Finns det någon diskussion om hur dessa människor behandlas? Ligger den diskussionen enbart på nationell nivå?

Anf.  69  HILLEVI LARSSON (s):

Vi har haft lite problem i Sverige. Det har varit något fall där kvinnor som har varit vittnen har hunnit bli utvisade innan de skulle upp i rättegång för att vittna. Det tyder på att även vi i Sverige har problem. Då går det att tänka sig att andra länder har ännu värre problem.

Löses de problem vi har i Sverige i dag med hjälp av förslaget? Är det något vi själva måste ta itu med?

Jag tycker att förslaget borde vara utformat så att uppehållstillstånd kan ges tills rättegången är avslutad. Om det ges för ett halvår eller tre månader kan det hända att rättegången drar ut på tiden. Hur går tankegångarna i den frågan?

Anf.  70  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte ställa en praktisk fråga. Hur är det med ersättningen till offren som drabbas av människohandeln?

Det fanns nyss ett förslag till rådets direktiv om ersättning till brottsoffer. Kan dessa också använda sig av den paragrafen eller det direktivet och få ersättning?

Anf.  71  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Först är det svar på frågan om risk för falska förhoppningar. Den risken undanröjs genom att detta handlar om tillfälliga tillstånd. Det har funnits en diskussion bland annat i vårt land om att ge offer för människohandel permanenta uppehållstillstånd. Där finns definitivt en risk att människohandlarna ges ytterligare ett instrument för att rekrytera kvinnor – som det ofta handlar om. Det här handlar om tillfälliga tillstånd. Jag tror ändå att risken för att inge falska förhoppningar är liten.

Margareta Andersson frågade om humanitära skäl och behandling av människor. Det finns med i direktivet just vilken hjälp som ska ges offer för människohandel. Det handlar bland annat om läkarvård och återanpassningsprogram. Kvinnorna ska fasas in i ett återanpassningsprogram. Det kan ofta vara väldigt svårt att återvända till hemlandet där övergreppen har skett. Den delen finns också med.

Hillevi Larsson frågade om problem i Sverige. I dag har vi ännu ingen sådan reglering i Sverige. Men det finns ett förslag. Regeringen lämnade i juni 2003 ett förslag till Lagrådet om att göra ändringar i utlänningslagen som helt går i linje med direktivet. Med det förslaget löser vi definitivt de problem som Hillevi Larsson tar upp. Då ska offer för människohandel få tillfälliga tillstånd.

Christina Axelsson tog upp frågan om ersättning till brottsoffer. Det har tydligen att göra med ett direktiv som Thomas Bodström har tagit upp tidigare. Vi har inte något riktigt svar på den frågan.

Anf.  72  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi kanske kan få ett svar på samma sätt som med Sven-Erik Sjöstrands fråga.

Anf.  73  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Ja, precis.

Anf.  74  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner stöd för regeringens position i frågan.

Därmed går vi över till rubriken ”Gemensamma kommittén på ministernivå”, och första streck-satsen gäller kriterier för ersättning för finansiella obalanser.

Anf.  75  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det här handlar om ett direktiv om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning och utvisning som antogs i maj 2001. Det är ett direktiv som har införlivats i svensk lagstiftning. Syftet med direktivet är att en medlemsstat ska kunna verkställa en annan medlemsstats beslut om avvisning och utvisning. Att verkställa ett beslut åt en annan medlemsstat ska vara frivilligt. Man kan alltså säga nej.

Utkastet till rådsbeslut som nu tas upp handlar om ersättning för de kostnader som kan uppstå om en medlemsstat verkställer en annan medlemsstats beslut. Det handlar om att medlemsstaterna ska ersätta varandra för kostnader som uppstår. Det kan röra sig om kostnader för resa, logi eller andra administrativa kostnader. Genom utkastet till rådsbeslut inrättas en ordning för hur man ska begära ersättning och vad som ska ersättas.

Anf.  76  VICE ORDFÖRANDEN:

Inga frågor på detta.

Vad är detta? Är det en överenskommelse? Det är ett beslut?

Anf.  77  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är ett beslut.

Anf.  78  VICE ORDFÖRANDEN:

Det är stöd för regeringens position i det fallet.

Då går vi vidare till frågan om organisation av gemensamma flygningar.

Anf.  79  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Rådsbeslutet syftar till att praktiskt underlätta samarbetet mellan två eller flera medlemsstater när det gäller verkställigheter av avvisnings- och utvisningsbeslut. Tanken är att det ska kunna gå att använda varandras flygningar i återsändandet. Det är helt frivilligt. Det handlar om enskilda ärenden. Det är inte fråga om några kollektiva beslut. Det är en möjlighet för en medlemsstat att kunna använda sig av också andra medlemsstaters flygningar.

Anf.  80  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara några frågor och synpunkter.

Socialförsäkringsutskottet har fått en bilaga 7 om detta. Där står detaljerat reglerat hur flygningarna ska gå till väga, säkerheten, att de som blir avvisade från ett medlemsland ska sitta kvar i säkerhetsbälte under hela flygningen. Där ska finnas en säkerhet på planet och så vidare.

Det är detaljerat. Det känns som att många av dem som avvisas kan bli utsatta för ganska kränkande behandling.

Det finns en artikel 3 i Europakonventionen som säger att ingen får utsättas för omänsklig och förnedrande behandling. Mycket av det som står i det här papperet om flygningarna känns åt det hållet. Hur ser ministern på det? Är det inte väl reglerat – säkerheten, kontrollen av dem som avvisas och som deltar i flygningarna?

Det står till exempel att när man åker ned till ett visst land och blir avsläppt från flygplanet ska man bli befriad från handbojorna. Det tyder på att man stundtals har handbojor på sig.

Hur är er syn på detta?

Anf.  81  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Det är viktigt att se det grundläggande syftet med direktivet. Det handlar helt enkelt om att när till exempel Sverige har sex personer som ska avvisas till Bosnien ska Sverige informera andra länder om att det finns ett sådant flyg på gång och andra länder kan samordna en flygning. Det är det grundläggande. Det är helt frivilligt, och det har ingenting att göra med det kollektiva.

Det finns några common guidelines som vi hänvisar till. Det finns ingenting som är juridiskt bindande. Det är guidelines. Det är fråga om att ge riktlinjer om man vid någon flygning skulle behöva använda sig av säkerhetsanordningar. Till exempel kan flygplanspersonal kräva säkerhetsanordningar. Här finns då ett försök att reglera det.

Anf.  82  VICE ORDFÖRANDEN:

Finns det några A-punkter redan nu att redovisa?

Anf.  83  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Nej, vi har inga A-punkter.

Anf.  84  VICE ORDFÖRANDEN:

Finns något annat som bör tas upp här?

Anf.  85  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s):

Inte i det här skedet.

Anf.  86  VICE ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi så mycket.

3 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (konsumentfrågor)

Statssekreterare Ingrid Petersson

Rapport från ministerrådsmöte den 19 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 november 2003

Anf.  87  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreteraren välkommen. Finns det en återrapport?

Anf.  88  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Konsumentfrågorna var senast uppe i konkurrenskraftsrådet den 19 maj. Det visar lite grann att det italienska ordförandeskapet inte har hårdprioriterat konsumentfrågor.

De frågor som var uppe då rörde konsumentkreditdirektivet, säljfrämjande åtgärder och avrapportering från det informella ministermötet på Evia i Grekland.

Det fanns också två A-punkter på dagordningen. Den ena rörde ett sötningsmedelsdirektiv. Den andra rörde ett livsmedelstillsatsdirektiv, som var ett färgämne som heter E 425 konjak.

Jag vet att Leif Pagrotsky tog upp det här i en avrapportering inför mötet med konkurrenskraftsrådet den 22 september.

Jag svarar jättegärna på frågor och går igenom de olika punkterna, om ni så vill.

Anf.  89  VICE ORDFÖRANDEN:

Finns det några frågor eller synpunkter på den rapporten? Om så inte är fallet föreslår jag att vi går vidare till punkten 6.

Anf.  90  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Det är inför konkurrenskraftsrådet den 10 november. Det är en punkt på konsumentområdet, och den rör en principdiskussion om en riktlinjedebatt om kommissionens förslag om otillbörliga affärsmetoder. Det är vad vi ibland kallar för god sed.

Förslaget till ramdirektiv presenterades efter mycket möda inom kommissionen i juli 2003. Den svenska beredningen är nu ute på remiss. Vi har också en referensgrupp med representanter från konsumentorganisationer, Konsumentverket, Svenskt Näringsliv och andra. Förslaget är synnerligen komplicerat.

Jag har en känsla av att det ser likadant ut i de andra medlemsstaterna. Det är på ett väldigt tidigt stadium i rådsarbetsgruppen. Det är mest frågor om vad detta innebär och hur det ska tolkas.

På ministerrådet kommer det att vara en principdiskussion. Varje minister har fått tre minuter på sig. Det är fem frågor som ska besvaras.

Jag tänkte först säga något om själva direktivet. Det ska bidra till att den inre marknaden ska fungera korrekt men också säkerställa ett högt konsumentskydd. Målsättningen med direktivet är att harmonisera de olika ländernas lagar och författningar om otillbörliga affärsmetoder. Det som är nytt och speciellt är att detta bygger på en generalklausul. Det är ett generellt förbud mot otillbörliga affärsmetoder. Det finns artiklar där man försöker att ringa in vad som är vilseledande respektive aggressiva affärsmetoder. Det finns också en svart lista över affärsmetoder som under alla omständigheter är att anse som otillbörliga.

Det här utesluter en del saker. Konsumenthälso- och säkerhetsaspekter faller utanför direktivförslaget. Det påverkar inte avtalsrätten. Det är själva strukturen på förslaget. Vi är själva i ett ganska tidigt stadium i vår beredning och analys.

Det visade sig när man i rådsarbetsgruppen den 27 och 28 oktober diskuterade frågorna som skulle ställas till ministrarna. Man strök en del frågor som hade varit med i det tidigare materialet till er och försökte göra dem lite mer generella.

Den första frågan gäller om tillämpningsområdet är tillfredsställande. Vi tycker att det är bra med ett ramdirektiv mot otillbörliga affärsmetoder. Vi tror att om det blir en bra generalklausul att det är bättre än med enskilda eller vertikala lagstiftningar. Efter att ha sagt det är det inte så lätt att se vad generalklausulen innebär. Vi ställer frågor om det. Ur vårt perspektiv får tillämpningsområdet inte bli för begränsat.

Den andra frågan gäller mellan vilka parter detta ska gälla. Förslaget är bara mellan näringsidkare och konsument. I det nu rådande direktivet om vilseledande reklam gäller det både mellan näringsidkare och näringsidkare samt näringsidkare och konsument. Det är på samma sätt i vår svenska marknadsföringslag. Vi kan inte se någon anledning till varför man ska dela upp det så. Vi tror att det blir två olika lagstiftningar, vilket krånglar till det hela. Dessutom är skillnaden mellan enmansföretag och enskild konsument inte så stor. Vi ska försöka ha ett regelverk som gäller alla.

Den tredje frågan gäller förslaget till harmoniseringsnivå. Förslagets syfte är att införa en generalklausul som förbjuder otillbörliga affärsmetoder på gemenskapsnivå. Den föreslagna generalklausulen är tänkt att ersätta de generalklausuler avseende god marknadssed som nu existerar i medlemsstaterna. Den föreslagna generalklausulen är i sin nuvarande lydelse betydligt mindre omfattande än den svenska marknadsföringslagens generalklausul. Den inskränks ytterligare i de detaljregleringar som förslaget innehåller.

Vi vill verka för att vi får en bred klausul, att den blir ett flexibelt verktyg, så att vi kan få ett högt konsumentskydd. Vi tycker att det direktiv som nu finns om vilseledande reklam är en bra utgångspunkt.

Vi håller på att analysera generalklausulen i förhållande till en del detaljregler som vi har i Sverige. Jag tänker då på alkohol, tobak och läkemedel som är starkt kopplade till vår marknadsföringslag. Det måste utredas om generalklausulen på något sätt påverkar relationerna mellan specialreglerna och marknadsföringslagen. Det arbetet håller vi på med.

Den fjärde frågan gäller också harmoniseringsnivån. Den gäller huruvida man ska ha en så kallad inremarknadsklausul. Förslaget till en så kallad inremarknadsklausul innebär att en näringsidkare enbart behöver iaktta de nationella regler som gäller i det land där han är etablerad och att det mottagande landet inte får ställa ytterligare krav på marknadsföringsaktiviteterna än de som stadgas i förslaget. Det är också upp till etableringslandet att säkerställa att näringsidkaren efterlever landets regler.

Vi anser att diskussionen om utformning av inremarknadsartikeln bör vänta tills sakinnehållet i förslaget närmare klargjorts. Vi tycker också att detta hänger samman med det administrativa samarbetet och att det bygger på att vi får fram ett bra administrativt samarbete mellan de marknadskontrollerande myndigheterna. Vi menar att den medlemsstat som mottar lagstridiga marknadsföringsartiklar måste ha rätt att ingripa i de fall där de ansvariga marknadskontrollerande myndigheterna i ursprungslandet inte vidtar några åtgärder.

Den sista frågan gäller förhållandet mellan kommissionens förslag till ramdirektiv om otillbörliga affärsmetoder, alltså det här förslaget, och förslaget till förordning om marknadskommunikationen om säljfrämjande åtgärder, det som var uppe på förra mötet. En del vill slå samman dessa saker i ett direktiv. Vi tycker att förslagen är samstämda men har i dagsläget inte några starka önskemål om att slå samman dem. Anledningen till det är att vi tror att det skulle försena processen ytterligare och att förhandlingarna skulle bli betydligt svårare. Det kan också ha att göra med våra specialregleringar på alkohol, läkemedel och annat. Vi försöker hålla det isär.

Anf.  91  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle vilja ställa en fråga. Vi får säkert anledning att komma tillbaka till det här ärendet flera gånger. I fråga om otillbörliga affärsmetoder tänker jag genast på barn och reklam. Hur kommer det in i det här direktivet? Kan vi på något sätt skärpa det? I dag finns det ju reklam som är riktad till barn, exempelvis via TV som sänds från andra länder och sådant. Kan vi få med någonting så att vi äntligen får stopp på den otillbörliga reklamverksamhet som riktas mot våra barn?

Anf.  92  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det är ett väldigt tidigt skede. Det är mycket intressant att se vilka förslag som kommer fram och vilka diskussionsförslag som finns. Det jag oroas av, förutom det som Christina Axelsson tar upp här, är det här med alkohol, tobak och läkemedel och att man verkligen hindrar så mycket som möjligt. Vi känner ju redan att vi har fått sänka garden lite grann när det gäller alkoholreklamen. Kommer det att hända liknande saker? Kan vi i stället höja ribborna i det gemensamma förslaget så kanske det vore till godo för fler konsumenter än de svenska. Hur långt kan regeringen sträcka sig här? Finns det några funderingar om det?

Anf.  93  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Det här är väldigt viktiga frågor. Det är framför allt e-posthandeln mellan EU-länder, och postorderhandeln och så vidare, som exploderar. Det är väldigt viktigt att det finns regler som man känner till. Ur den aspekten är det ett väldigt viktigt område där det kan behövas, det kan till och med jag säga, en del gemensamma regler eftersom vi har en inre marknad.

I fråga om just otillbörlig reklam har vi ju TV-direktivet, som vi från svensk sida accepterade – motvilligt, för där ingår de här klausulerna om reklam riktad till barn och så vidare som var en stor stridsfråga i EU-parlamentet. Jag har för mig att alla svenska ledamöter gjorde gemensam sak för att kämpa för detta. Det kommer tillbaka här. Det är viktigt att man tar till sig de frågorna och arbetar vidare så att det inte slår över till framför allt de punkter som du tog upp, reklam för läkemedel, alkohol och tobak.

Där svarar ni bara att det ska utredas vidare. Hur långt har det kommit? När är utredningarna klara? När får vi veta mer om dem? Hur är det med remissinstanser? Är det ute på remiss nu? När kommer det tillbaka? Det viktiga är att vi är väldigt snabba med synpunkter så att vi inte en vecka före det slutliga ministerrådsmötet säger att det här var kanske inte så bra. Det är verkligen viktigt att man snabbar på den här utredningen och tittar på de här frågorna.

Anf.  94  VICE ORDFÖRANDEN:

Får jag bara ställa en fråga till en riksdagsledamot. Hillevi, du sitter till exempel i lagutskottet. Har det här föredragits i lagutskottet?

Anf.  95  HILLEVI LARSSON (s):

Ja.

Anf.  96  VICE ORDFÖRANDEN:

Okej, då så.

Anf.  97  KARIN THORBORG (v):

Jag ska inte förlänga det här. Jag hade egentligen också tänkt ställa frågor om alkoholreklamen. Men jag kan ställa ytterligare en fråga. Jag har inte hittat någonting om vilka sanktionsmöjligheter det finns. Vad säger man om det? Vilken sanktionsmöjligheter har man för dem som överträder detta med de otillbörliga affärsmetoderna?

Anf.  98  HILLEVI LARSSON (s):

När Ulf Holm och Margareta Andersson tog upp det här med läkemedel tänkte jag att det är väl inte ett totalt förbud mot reklam för läkemedel som i så fall skulle vara aktuellt? Vi tillåter det ju själva. Jag tänker till exempel på Iprenmannen och allt det här.

Anf.  99  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Vi delar ledamöternas uppfattning att det här är ett mycket viktigt direktivförslag. Det är därför vi inte bara har skickat ut det på remiss utan också tillkallat den här referensgruppen. Vad jag har förstått är det en stor samsyn mellan konsumentorganisationerna, Svenskt Näringsliv och våra myndigheter om att försvara och kanske förstärka den svenska marknadsföringslagen. Jag ser alltså inga konflikter internt kring detta.

När det gäller alkohol, tobak och läkemedel pågår vår beredning tillsammans med Socialdepartementet, som kanske bevakar de här frågorna allra hårdast. Här finns inga som helst ambitioner att göra några lättnader. Vi vill verkligen hålla emot och kanske förstärka om det går.

Vad gäller barn finns det en liten artikel på den svarta listan. Yvonne, du som har den framför dig kanske ska läsa upp vad som står där om barnen.

Anf.  100  Kanslirådet YVONNE STEIN:

Jag kan läsa vad det står. Den här artikeln är väldigt begränsad, men den visar ändå att barn spelar en viktig roll. Som vi ser det är den artikel som jag ska läsa upp betydligt mer begränsad än den egentligen borde vara. Det här, står det, anses vara aggressiva affärsmetoder: Göra reklam som riktar sig till barn på ett sådant sätt att de får intrycket att deras föräldrar måste köpa en viss produkt för att barnet ska accepteras av sina kamrater.

Det är kontentan. Som vi ser det är detta alldeles för snävt, men det visar ändå att barnen spelar en roll i det här. Från svensk sida kommer vi att göra allt vi kan för att barns ställning stärks.

Anf.  101  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Sedan hade jag en fråga om sanktionsmetoderna. Det är samma som gäller för vilseledandedirektivet. Du kanske kan berätta bättre om det än jag kan också, Yvonne.

Anf.  102  Kanslirådet YVONNE STEIN:

När det gäller sanktionsmetoderna är det i princip inget nytt. De motsvarar, som Ingrid sade, dem som finns i fråga om direktivet om vilseledande reklam sedan 1984 och som i dag finns i vår marknadsföringslagstiftning. I stort sett är det samma. Det skiljer kanske lite grann i fråga om medverkansansvar. Vi kan också lägga till ansvar för kodutfärdare, utfärdande av uppförandekod. Men det är mindre saker i sammanhanget. I det stora hela har vi redan de här sanktionerna.

Anf.  103  VICE ORDFÖRANDEN:

Var det klart därmed? Finns det några följdfrågor eller andra synpunkter? Så är inte fallet. Det finns inga A-punkter. Finns det något annat som ni tycker att vi ska ta upp i samband med detta?

Anf.  104  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Nej, det är bara en konsumentpunkt på det här rådet. Konsumentfrågorna kommer den 2 december. Då kommer flera av konsumentfrågorna upp. Då kommer ministern tillbaka hit för att gå igenom den bredare agendan.

Anf.  105  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket! Då tackar vi statssekreterare Ingrid Petersson och medarbetare.

4 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (forskning)

Statssekreterare Agneta Bladh

Rapport från ministerrådsmöte den 22 september 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 november 2002

Anf.  106  VICE ORDFÖRANDEN:

Välkommen, säger jag då, till statssekreterare Agneta Bladh. Först är frågan om det finns något att återrapportera från tidigare möten.

Anf.  107  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Ja, vi har att återrapportera från lunchen den 22 september samt också en övrigtpunkt.

Anf.  108  VICE ORDFÖRANDEN:

Varsågod!

Anf.  109  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Tack för det. Under lunchen diskuterades etikfrågan. Det gällde att ge möjlighet att använda stamceller i forskningssammanhang. Thomas Östros, som var på detta möte, underströk vikten både av att ge forskarfrihet och av att subsidiaritetsprincipen skulle gälla enligt den åsikt som EU-nämnden tidigare har givit uttryck för. Man kom inte fram till någon överenskommelse. Parterna står väldigt långt ifrån varandra, det vill jag markera.

Den övriga punkt som togs upp var att tankarna på ett europeiskt forskningsråd aktualiserades på franskt initiativ. Det är en fråga som diskuteras mycket i forskarkretsar i Sverige. Den frågan bereds just nu av en expertgrupp under Federico Mayors ledning. Den är utsedd av ministerrådet.

Man kom fram till att det inte går att ha några ställningstaganden nu. Först ska den här gruppen presentera sina förslag. Sedan ska också kommissionen komma med ett meddelande i frågan. Preliminärt sade Thomas Östros att han ser positivt på tankarna om ett europeiskt forskningsråd. Även Nederländerna, Tyskland och Frankrike hade likartade synpunkter, men det var inga fler inlägg i den debatten, och det blev inga fler ställningstaganden.

Anf.  110  VICE ORDFÖRANDEN:

Några synpunkter och frågor? Om så inte är fallet tackar vi för det. Så går vi in på föredragningslistan, punkten 10, om forskarkarriär och forskaryrket.

Anf.  111  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Kommissionen har ett meddelande som utgår från Lissabonmålet, att göra Europa till världens mest dynamiska och kunskapsbaserade område. Då har man kommit fram till att det behöver rekryteras bra många fler forskare, ca 700 000, till år 2010. Det är i det sammanhanget som man har lagt fram sitt meddelande om forskares karriärmöjlighet. Det är en fråga som ännu inte har diskuterats på europeisk nivå.

I meddelandet om forskarkarriären framhålls det att det finns geografiska, legala och administrativa såväl som kulturellt betingade skillnader som i olika hög grad inverkar beroende på vilket forskningsområde som forskaren är aktiv inom. De här skillnaderna, och detta att det inte finns en tydlig, öppen forskarkarriär i Europa, försvårar utvecklingen av reella karriärmöjligheter i Europa enligt det här meddelandet. Då föreslår kommissionen ett antal frivilliga initiativ för att vidareutveckla karriärmöjligheterna för forskare på ett positivt sätt och också ett antal ökade aktiviteter för att underlätta forskarrörlighet. Man vill också starta olika typer av studier, benchmarking, om karriärstegar, möjligheter att jämföra löner och sociala förmåner och så vidare. Mitt förslag är att Sverige stöder ordförandeskapets förslag till rådsresolution.

Anf.  112  PER BILL (m):

Herr ordförande! När jag började läsa vad regeringen tycker i frågan såg jag en sak. Jag kommer inte riktigt ihåg, men det stod att regeringen ställer sig mycket positiv eller något sådant. Det var en värdenyans mer än vanligt. Då kastade jag mig med iver över detta och tänkte att här finns det massor av nya, spännande saker. Men ju mer jag läste desto mer såg jag att det är hänvisningar till än det ena, än det andra, än det tredje, än det fjärde och än det femte som redan finns och är i gång, så att säga.

Jag läste igenom det. Jag tycker inte att det finns något förgripligt. Jag tycker att det är saker som går åt rätt håll. Men jag undrar lite grann: Vadan denna glada nyans? Jag tycker inte att det fanns någonting som får en att göra stora vågen här vid sammanträdesbordet. Min fråga är: Vilka två tre saker är riktiga förbättringar här och inte bara exempel på att man koordinerar saker, sätter ihop dem och har ett nytt perspektiv? Och likaledes: Finns det någonting dåligt, någonting hämmande, som tagits bort så att det här ska bli bättre?

Anf.  113  MARGARETA ANDERSSON (c):

Herr ordförande! Jag tycker att det är viktigt att den här diskussionen hålls vid liv och att man kanske blåser under den. Det kanske inte blir stora vågen, men det är i alla fall viktigt att fortsätta åt det här hållet.

Diskussionen är ju ganska livlig. Mycket svensk och europeisk forskning bedrivs, men den har ibland dåligt med pengar. Framför allt är det svårt att se till att den får ekonomiska effekter i Sverige och Europa. Därför tror jag att det är rätt viktigt att man för den här diskussionen, att man blåser under den och gör ännu fler positiva insatser för att vi ska få nytta av den forskning och de forskningspengar som trots allt finns i den här världsdelen så att inte alltsammans hamnar i USA. Det är visserligen bra att amerikanarna utvecklas på ett bra sätt, men det vi har lagt grunden till ska vi faktiskt bygga vidare på själva, tycker jag.

Anf.  114  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag har faktiskt en liknande åsikt som Per Bill om det här. Jag har mycket blandade känslor för det här. Sedan är jag förvånad över den svenska ståndpunkten. Först står det en massa om att Sverige ställer sig tveksamt. Förslaget om social plattform är för vagt. Sedan står det att Sverige ställer sig positivt till slutsatserna. Men det kan man ju inte göra om man har invändningar mot den sociala plattform som presenteras och om man inte gillar forskaråret. Då kan man inte samtidigt säga att man ställer sig bakom slutsatserna.

Då undrar jag om Sverige kommer att driva att forskaråret ska utgå och att den sociala plattformen ska stärkas. På vilket sätt ska den sociala plattformen i så fall stärkas och bli ett mervärde som kan vara viktigt på EU-nivå? Det skulle jag gärna vilja ha svar på. Jag ställer mig tveksam till att det ska vara ett sådant här – jag vet inte ens vad det är för något, direktiv eller rådsslutsatser, om detta.

Anf.  115  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag har själv bara en kontrollfråga. Kan detta innebära att pengar som annars hade gått till svenska universitet, högskolor och forskningsråd i stället går till någonting inom EU? Nej, så är tydligen inte fallet. Då tar vi de andra frågorna.

Anf.  116  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Rådsresolutionen och det här meddelandet från kommissionen är ju steg för att analysera och jämföra de olika medlemsstaterna med varandra. Det har vi inte riktigt haft på det här området. Eftersom det inte är en EU-process har inte handläggningen av Bolognaprocessen varit uppe i EU-nämnden. Det är en sådan här frivillig koordinerande process där man vartannat år jämför hur förhållandena är i de olika staterna. Det är helt frivilligt vad man gör.

På samma sätt är det med det här. Att införa en liknande, men mer avgränsad process för forskarkarriären tycker vi är bra. Därmed inte sagt att det ska vara en koordinering. Det är just den jämförande analysen som är viktig. Sedan får varje land självt dra sin slutsats utifrån detta. Det är det vi tycker är bra.

Om forskaråret har Sverige under beredningsprocessen framfört att vi inte tycker att det är en bra idé, men vi har inte fått någon som helst acceptans för detta. Vi står helt ensamma på den sidan. Vi hade tyckt att man kunde marknadsföra forskningen och forskarkarriären på ett annat sätt, men det är tydligen populärt att ha ”år” av olika slag. Nu är det ett forskarår på tapeten.

När det gäller social plattform var det bara så att detta var något otydligt. Det tycker vi inte gör någonting eftersom det är en sådan här analys, men det hade kanske varit bättre att vara tydlig från början. Blir det å andra sidan en sådan här process kommer det att bli tydligare så småningom. Det är en sak som jag själv har märkt i Bolognaprocessen. Om det var väldigt oklart 1999 är det tydligare nu, 2003, vad vi menar med olika saker. Jag tror att det är viktigt med en successiv process. Det är bra för oss alla.

Anf.  117  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Jag tycker att det är mycket positivt med grundtanken i den här rådsresolutionen, nämligen att innan vi ökar möjligheten till rörlighet för forskare måste vi faktiskt göra en analys av var hindren finns för rörlighet redan i dag. Det har vi tidigare inte gjort på det sättet som den här rådsresolutionen initierar.

Jag skulle också vilja skicka med att man bör titta på de hinder som vi har i vår eget regelverk för rörlighet för forskare, nämligen situationen att forskare i åldern 30–35 år som åker utomlands som stipendiater inte är anställda. Därför ramlar de ur vissa svenska försäkringssystem vid vistelsen utomlands. Det gäller bland annat det viktiga försäkringssystemet för den åldern, nämligen föräldrapenning. Vi har alltså själva en del att se över faktiskt. Därför tycker jag att det är viktigt att den här analysen och det här benchmarking-systemet kommer till stånd.

Anf.  118  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Jag håller i och för sig med Majléne Westerlund Panke, men det är Socialdepartementets fråga. Jag har tyvärr inget mer direkt och konkret svar att ge nämnden.

Anf.  119  VICE ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns stöd för regeringens position på punkt 10. Då går vi över till punkt 11, Övriga frågor. Där har vi ITER, hur det nu ska uttalas.

Anf.  120  Statssekreterare AGNETS BLADH:

Kärnfusion är ett viktigt område inom EU:s energiforskning. I Europa har fusionsforskning för fredlig användning pågått sedan 1959. Forskningen har nu kommit till ett sådant skede att nästa steg för utveckling kräver en mer kraftfull experimentanläggning. Nämnden har vid ett antal tillfällen informerats om det här projektet. Så sent som vid nämndens möte den 9 maj förelåg ett förslag till rådsslutsats om eventuell lokalisering av ITER. Fyra förslag till lokalisering förelåg då, och föreligger fortfarande. Det är Frankrike och Spanien, samt dessutom Japan och Kanada.

Vid rådsmötet den 13 maj kunde medlemsländerna inte enas om att utse ett europeiskt alternativ. Spanien motsatte sig förslaget. Nu har en expertgrupp analyserat de två europeiska lokaliseringsförslagen och funnit att båda är troliga vinnare i konkurrens med Japan och Kanada. På det här rådsmötet kommer vad vi förstår ordförandeskapet att försöka sätta press på Frankrike och Spanien att enas. Övriga länder i konsortiet försöker sätta press på Euratom och hävda att deras förhandlingsmandat går ut vid årsskiftet och att en fortsättning är oklar.

Vi tycker att det är positivt att kommissionen driver diskussionen framåt. Det slutliga förslaget till lokaliseringsort måste grundas på en kombination av ekonomiska och tekniska aspekter. Vi anser också att det är rimligt att Europa enas om en kandidat. Men vi tycker att det är upp till de båda inblandade länderna att försöka komma överens.

Anf.  121  ULF HOLM (mp):

Det är väl ingen hemlighet att jag inte tycker om den här kärnfusionsforskningen på EU-nivå. Men det är inte det själva frågan handlar om här. Jag ska inte dra den historien nu. Däremot tycker jag att det är lite lustigt att det inte finns någon uppfattning från svensk sida om val av ort. Antagligen ska man väl rösta om det? Men det kanske är bättre att ligga lågt. Jag tycker egentligen att man ska avbryta hela projektet och spara pengarna.

Anf.  122  PER BILL (m):

Beträffande val av ort håller jag helt med om att det bör bli den ort som är ekonomiskt och tekniskt bäst. Men allt annat lika kan man faktiskt här även lägga in diskussionerna om IT-säkerhetsmyndighet, livsmedelssäkerhetsmyndighet och så vidare. Då skulle jag vilja säga: Var lite tuffare och lite mer osvenska. Bli lite mer spanska i ert agerande så kanske vi kan lösa ut flera pusselbitar ur det här pusslet på en gång.

Anf.  123  HILLEVI LARSSON (s):

Det här är väl egentligen motsatsen till kärnkraft, alltså att man förenar i stället för att klyva. Enligt den information som jag har fått är detta inte alls så farligt som kärnkraften. Det lämnar inget avfall. Samtidigt skulle det kunna ge väldigt mycket energi. Man skulle kunna ersätta kärnkraft med detta, och kanske även ersätta kolförbränning och liknande. Det skulle bli mer miljövänligt. Jag tror att detta är väldigt positivt.

Anf.  124  ANDERS G HÖGMARK (m):

I sak har jag ingen annan inställning än att detta är utomordentligt bra forskning. Det tar säkert många årtionden, och kanske något århundrade, innan man kommer fram. Det är bra att det satsas resurser. Men min fråga, med anknytning till Per Bill, är denna: Vad erbjuder nu Sverige Frankrike respektive Spanien? Om de i övrigt är lika är det ju köpslagan. Man byter äpplen och päron på sedvanligt sätt där nere. Vad erbjuder Sverige det ena eller andra landet för att de ska kunna få en svensk röst? Har ni någon liten katalog som ni kan tänkas informera nämnden om?

Anf.  125  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Sverige är i och för sig i en oerhört viktig forskningspolitisk spelare, men vi är kanske i det här sammanhanget en mindre spelare. Vi får komma ihåg att det här inte bara handlar om Europeiska unionen. Också USA, Kanada och Japan är med i sammanhanget. De kan ha olika typer av band till olika europeiska länder.

Jag har själv fått en föredragning om det spanska förslaget och ska få föredragningen om det franska förslaget nästa vecka. Så jag har själv inga synpunkter. Jag vill avvakta den föredragning jag får i nästa vecka.

Anf.  126  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det. Då vill jag bara fråga statssekreteraren om det finns några A-punkter eller något annat övrigt.

Anf.  127  Statssekreterare AGNETA BLADH:

Nej, inte vad jag känner till.

Anf.  128  VICE ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi Agneta Bladh för det här och går vidare. Jag kan under tiden säga att de moderata ledamöterna nu ska välja gruppordförande och efterträdare, antar jag, till Fredrik Reinfeldt i finansutskottet. De prioriterar det.

5 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (inre marknad)

Statssekreterare Sven-Eric Söder

Rapport från ministerrådsmöte den 22 september 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 10 november 2003

Anf.  129  VICE ORDFÖRANDEN:

Välkommen säger jag då till statssekreterare Sven-Eric Söder. Vi börjar väl med frågan om återrapportering.

Anf.  130  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Just det. Jag ska försöka göra det så kort och koncist som möjligt. Det gäller en rapport från rådsmötet som vi hade den 22 september.

Jag kan väl säga att efter en viss debatt i rådet nåddes det fram till en politisk överenskommelse som gäller direktivet om rätt till fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar. I substans, i sak, innebär det att det nu har blivit enklare för medborgare i unionen att utnyttja den enligt fördraget grundläggande rättighet som finns. Det innebär att nio direktiv och två förordningar nu kommer att bli ett instrument i den här frågan. Vi tycker som ni vet att byggandet av en gemensam och tillgänglig arbetsmarknad och arbetskraftens rörlighet naturligtvis är viktiga faktorer för tillväxten och utvecklingen i Europa.

Även vad gäller fotgängardirektivet nåddes en politisk överenskommelse. Det innebär att utformningen av fronten på bilar kommer att regleras så att de ska bli mindre skadliga för fotgängare, cyklister och andra oskyddade trafikanter.

Dessutom kunde samtliga av de slutsatser som faller under mitt ansvarsområde antas på rådet.

Detta var vad jag hade att säga om rådet den 22 september.

Anf.  131  VICE ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns några synpunkter eller frågor så går vi över till punkt 3 – Förbättrande av konkurrenskraften och tillväxten.

Anf.  132  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag hade egentligen inte tänkt föredra den punkten, utan det är en diskussionspunkt som vi tyvärr inte vet särskilt mycket om. Det är det italienska ordförandeskapet som denna gång åtminstone har aviserat den i förväg; förra gången fick vi veta på plats i Bryssel att man hade för avsikt att göra en runda runt bordet för att lyssna på vad medlemsländerna gör för att arbeta för tillväxt och konkurrenskraft i sina respektive länder.

Anf.  133  VICE ORDFÖRANDEN:

Kommer man att ta upp frågan om investeringar igen? Eller är det här Bosse Ringholms avsnitt?

Anf.  134  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Ja, det är Bo Ringholms fråga.

Anf.  135  VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare, om det inte finns någon synpunkt på det som ska diskuteras men som vi ännu inte vet så mycket om.

Anf.  136  ULF HOLM (mp):

Ursäkta – men det finns faktiskt en kommenterad dagordning på den här punkten som i alla fall jag fick i morse. Det står att när det gäller integrering av det område som behandlas i rådet och själva arbetsprocessen har Sverige hittills varit mycket aktivt i diskussionerna – punkt. Sedan står det inte mer om vilka åsikter vi har fört fram i diskussionen. Är det olika ärenden?

Anf.  137  VICE ORDFÖRANDEN:

Nej, det är det nog inte.

Anf.  138  ULF HOLM (mp):

Nej, men det sades ju att det inte finns några papper på det här. Sverige har tydligen varit aktivt i diskussionen ändå.

Anf.  139  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Som jag sade har frågan varit uppe tidigare. Förra gången som vi hade rådsmöte, den 22 september, kom den upp. Men då var den inte föranmäld. Det är klart att vi deltar i diskussionen på alla sätt eftersom det är en prioriterad fråga i de flesta länder att arbeta för ökad konkurrenskraft och tillväxt. Det vet vi ju också från vår egen nationella agenda. Man kan bara återkoppla till regeringsförklaringen som statsministern presenterade den 16 september med klart tillväxtfokus. Det är alltså en viktig uppgift för oss att agitera och plädera för ökad konkurrenskraft och tillväxt i alla de sammanhang som det ges möjlighet. Det som vi för fram reflekterar naturligtvis vad vi arbetar för på hemmaplan.

Anf.  140  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag undrar om inte Ulf Holm har rätt i att vi har fått en svensk ståndpunkt. Jag vill inte påstå att den säger särskilt mycket när man destillerar innehållet, men det finns faktiskt en text i den kommenterade dagordningen.

Anf.  141  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det är naturligtvis riktigt. Men det här är en allmän diskussion som inte kommer att leda fram till några beslut. Det är ett hörande av medlemsländerna om hur de ser på frågan. Det som har formulerats under rubriken svensk ståndpunkt är som ni kan se en beskrivning av hur vi ser på detta politikområde inom unionen. Det är så vi resonerade vid förra sammanträdet. Eftersom det inte finns några förberedda papper och förslag att reagera på så ville vi ändå lite grann beskrivande redogöra för hur vi ser på frågan.

Jag är ledsen, Ulf Holm, men jag kan inte ge dig mer precisa synpunkter eller ståndpunkter eftersom ordförandeskapet inte har klargjort syftet med diskussionen mer än att det ska vara en allmän diskussion.

Anf.  142  VICE ORDFÖRANDEN:

Om det inte finns några synpunkter lägger vi det här som en diskussionspunkt till handlingarna och går över till punkt 4, som är en beslutspunkt. Det är följetongen om gemenskapspatent.

Anf.  143  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Ja, det är verkligen en följetong – tyvärr. Det gäller en politisk överenskommelse om gemenskapspatentet. Som ni kanske kommer ihåg nåddes det en så kallad principöverenskommelse vid konkurrenskraftsrådets möte i mars i år. På grundval av den överenskommelsen har det nu förhandlats fram en förordning. Texten i den skiljer sig delvis från det ursprungliga förslaget tillräckligt mycket för att frågan åter ska behandlas i parlamentet. Av den anledningen tas förordningen upp på dagordningen på nytt för novembermötet för en politisk överenskommelse.

Vår ståndpunkt är naturligtvis densamma som vi har redovisat tidigare. Vi delar också den svenska industrins synpunkter om att den överenskommelse som vi nådde fram till i mars egentligen inte är tillräcklig för att Europa ska bli konkurrenskraftigt i förhållande till Japan och USA, som det handlar om. Å andra sidan är detta helt klart bättre än ingenting. Vi har blivit lite mer konkurrenskraftiga, men inte tillräckligt. Uppenbarligen har även denna, som vi tycker, något urvattnade överenskommelse varit för mycket för en del länder. Det återstår en del förhandlingsarbete innan vi kan implementera systemet, och det tar alldeles för lång tid. Vi är mycket otåliga, men tyvärr ligger det utanför vår kontroll och makt att styra det här.

Anf.  144  KARIN THORBORG (v):

Jag har bara en liten fråga. Det står här i förordningen att en målsättning är att kostnaderna ska vara rimliga. Då kanske man tänker på gemenskapspatenten i stort, men jag tänker också på den enskilda person som söker patent. Vad jag förstår av texterna är det den som söker patentet som också har att betala kostnaderna för en översättning till alla de officiella gemenskapsspråken. Det kan ju innebära stora kostnader för en person som har ett litet patent. Har det förts några diskussioner om det?

Anf.  145  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Den här frågan har vi ju diskuterat tidigare. Jag har för mig att jag har frågat om det här med domstol. Det står att Sverige förordar nationella domstolar som ska pröva tvister i anledning av statlig användning. Det är det som också är huvudförslaget i det förslag som föreligger nu. Men det står också att Sverige inte motsätter sig att denna uppgift i stället anförtros gemenskapspatentdomstolen. Jag tolkar det så att det finns starka länder som kräver att man ska göra så och som nu vill ändra i förordningen. Hur bedömer ni förhandlingsläget? Kan den svenska linjen vinna gehör till sist, eller finns det en risk för att det väger över till gemenskapspatentdomstolen i stället?

Anf.  146  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Den första frågan är just den fråga som vi har diskuterat. Det är liksom det som hela diskussionen handlar om – att kunna få tillgång till ett patent som är kostnadseffektivt och dra nytta av att patentet gäller i flera medlemsländer. I och med att det har varit så starka krav på att tillämpa flera språk har det tyvärr blivit dyrare. Det var det jag menade när jag inledningsvis sade att vi har fått ett patent som innebär en bättre situation för Europas småföretagare än vad vi har nu. Det är det ingen tvekan om. Men samtidigt är inte det kommande patentsystemet så konkurrenskraftigt att vi kan säga att det är bättre än de villkor som erbjuds näringslivet i USA och Japan, som i det här fallet är de viktigaste konkurrentländerna.

Jag kan försäkra nämnden om att vi verkligen har drivit frågan med emfas tillsammans med en del andra länder. Men det gick inte att komma längre än så här, och det är som sagt en kompromiss.

Även om jag inte vill fördjupa mig i det vill jag säga att psykologin i EU-samarbetet ofta innebär att när man har fattat ett beslut är man rätt nöjd med det. Då lägger man ”fajlen” åt sidan. Vi för vår del är lite mer otåliga än så, och vill gärna återkomma till frågan för att se om man inte skulle kunna väcka den på nytt i och med att vi inte är tillfreds med slutresultatet. Det kan inte vara så att det beslut som har fattats kan anses vara klart och färdigt bara för att man har fattat det, om man inte är nöjd med substansen. Men tyvärr är psykologin som sagt ofta så att man lägger ”fajlen” åt sidan när man har fattat beslut. Vi vill gärna hålla grytan kokande, om jag får uttrycka mig så.

När det gäller domstolsfrågorna vill jag med förtroende vända mig till min medarbetare från Justitiedepartementet.

Anf.  147  Rättssakkunnige CHRISTOFFER DÉMERY:

Jag är rättssakkunnig på L3. Frågan gällde statlig användning och vilken domstol som ska hantera tvister som kan uppkomma med anledning av det. För närvarande finns i Sverige och en del andra länder ett särskilt system för just försvarsuppfinningar, som innebär att staten under vissa förutsättningar kan använda uppfinningar om det behövs för försvarsbehov. För närvarande är det så att om det blir sådana tvister i Sverige är det en svensk domstol som prövar dem. Det är väldigt ovanligt – det förekommer knappt, vad jag vet.

Vi vill liksom många andra stater så klart behålla den kontrollen i och med att det här är känsliga frågor. I första hand är det vår inställning att det är nationella domstolar som ska sköta den här typen av eventuella tvister. Hela frågan om statlig användning är kontroversiell. Egentligen kan man ju säga att den strider mot en av grundtankarna med förslaget, det vill säga att man ska skapa ett enhetligt patentsystem som medlemsstaterna inte ska kunna gå in och besluta om olika undantag för. Det här med statliga användning är alltså ett visst avsteg från det hela men som ju vi liksom många andra länder i och för sig vill ha just på det här området.

Man kan alltså säga att vi visar en viss flexibilitet när det gäller vem som ska pröva eventuella tvister i och med att det är ovanligt och så vidare för att i stället fokusera på det som är viktigt, det vill säga att få med undantaget. Man måste alltid ha en viss kompromissvilja, och det är därför vi har skrivit så här. Men vi tror fortfarande att det kommer att vara de enskilda medlemsstaternas domstolar som kommer att pröva sådana här tvister.

Anf.  148  VICE ORDFÖRANDEN:

Om ingen mer är intresserad av att ställa frågor finner jag att det finns stöd för regeringens ståndpunkt beträffande gemenskapspatent. Vi går över till punkt 5 – Ansvarsförsäkring för motorfordon.

Anf.  149  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det gäller trafikförsäkring och en politisk överenskommelse. Under det italienska ordförandeskapet har förhandlingsarbetet angående förslaget om det så kallade femte direktivet om trafikförsäkring fortsatt. Det övergripande syftet är att förbättra en skadelidandes möjligheter att få ersättning ifrån en trafikförsäkring. Men det verkar samtidigt vara så att mycket arbete återstår. Det finns också ett flertal reservationer mot ordförandeskapets senaste förslag. Vi kan dock i allt väsentligt ställa oss bakom det.

Europaparlamentet har nyligen föreslagit ett antal ändringar i förslaget, men det är oklart huruvida dessa kommer att diskuteras vid vårt möte i november. För säkerhets skull skulle jag ändå vilja redogöra för några av dessa förslag för EU-nämnden.

Ett av förslagen innebär att trafikförsäkringen till skillnad från vad som gäller i dag ska omfatta också olika kostnader som den skadelidande har haft under skaderegleringen och dennes rättegångskostnader. Förslaget kommer att bli föremål för diskussioner vid den rådsarbetsgrupp där det behandlas med början i morgon.

Jag vill också redan nu säga att vi ser svårigheter med förslaget eftersom det såväl i Sverige som i andra länder inom EU redan finns etablerade system för att sådana kostnader ersätts. De eventuella ändringar som kan behövas ska alltså ske inom ramen för dessa system och inte utgöra en del av den obligatoriska trafikförsäkringen.

Ett annat ändringsförslag från Europaparlamentet tar sikte på inom vilken tid den skadelidande måste framställa ett anspråk på ersättning från en trafikförsäkring, det vill säga bestämmelser om preskription. Några gemenskapsregler om detta finns inte i dag. Förslaget synes innebära en väsentlig försämring jämfört med vad som gäller i dag enligt svensk rätt. Även här ser vi alltså svårigheter med parlamentets förslag.

Anf.  150  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag vill bara ställa en kort fråga. Detta är naturligtvis viktigt för dem som blir skadelidande. Men man pratar bara om motorfordon på väg. Pratar man aldrig om motorfordon på vatten? Jag tänker på motorbåtar exempelvis och att de också i framtiden skulle ha en trafikförsäkring om det händer olyckor.

Anf.  151  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det är naturligtvis en intressant fråga i sig. Men den är inte aktuell i det här sammanhanget, och under den tid som jag har hanterat de här frågorna har det inte förts någon diskussion om motorbåtsförsäkringar.

Anf.  152  HILLEVI LARSSON (s):

Jag antar att detta då inte heller omfattar flygande föremål, alltså flygplan. Det finns ju både stora plan och privatplan.

Anf.  153  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Nej, det gör det inte.

Anf.  154  VICE ORDFÖRANDEN:

Det finns stöd för regeringens position beträffande ansvarsförsäkring för motorfordon. Vi går över till punkt 7 – elektromagnetisk kompatibilitet och förslag till rådsdirektiv.

Anf.  155  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det gäller också en politisk överenskommelse. Överenskommelsen i rådet om elektromagnetisk kompatibilitet gäller ändringar i det nuvarande direktivet, det så kallade EMC-direktivet. Syftet med det är att garantera den fria rörligheten för elektrisk utrustning samtidigt som vi kan undvika elektromagnetiska störningar som hindrar annan elektrisk utrustning, som el och telenät, från att fungera korrekt.

Regeringen ställer sig positiv till de föreslagna ändringarna. En fråga som också har drivits från svensk sida är den om att inkludera fasta installationer och att tydliggöra skillnaden mellan fasta installationer och apparater, vilket nu är fallet. I och med ändringarna införs även ökade krav på spårbarhet, det vill säga att apparater måste åtföljas av information med uppgifter om tillverkarens namn och adress som gör att produkten säkert kan identifieras.

Anf.  156  VICE ORDFÖRANDEN:

Om ingen vill tala över detta ämne finner jag att det finns stöd för regeringens position på punkt 7. Vi går över till punkt 8 – Förbättrat genomförande av direktiven enligt den nya metoden.

Anf.  157  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Det handlar om en rådsresolution som gäller den nya metoden. Jag ska fatta mig mycket kort. Rådet förväntas i resolutionen att ge kommissionen riktlinjer inför det fortsatta arbetet. På basis av riktlinjerna avser kommissionen att senare presentera förslag till en ny eller ändrad lagstiftning avseende metodarbetet.

Anf.  158  BÖRJE VESTLUND (s):

Herr ordförande! Jag måste faktiskt ifrågasätta hur man utformar våra kommenterade dagordningar. Först och främst: Vad är det här för ny metod? Jag är inte ansvarig för just de här frågorna, och då brukar jag inte läsa promemoriorna utan nöja mig med det andra. Då får jag oftast en ganska god information om vad ärendet handlar om, men här förstår jag ärligt talat inte vad det handlar om trots att jag har läst promemorian. Jag vill ha lite bättre utformning av de kommenterade dagordningarna som man skickar ut så att vi åtminstone vet vad vi ska försöka sätta oss in i.

Anf.  159  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag har full respekt för att detta inte är den enklaste materian. Det var också därför vi hade en speciell övning här i EU-nämnden för ett tag sedan då jag fick möjlighet att gå igenom de olika frågorna och också den nya metoden. Den är inte så ny som man kan tro. Jag tror att den utformades på 80-talet. Den har 20 år på nacken. Den används för harmonisering på produktsäkerhetsområdet. Vår bedömning är att det har varit en framgångsrik metod som har undanröjt hinder på den inre marknaden och samtidigt lett till att produktsäkerheten har höjts.

Vi noterar att kommissionen nu i det meddelande som vi talar om säger att kontrollfrågor i anslutning till direktivet bör ses över. Det gäller främst kraven på de kontrollorgan som utses nationellt och de myndigheter som utser och övervakar kontrollorganen i de olika länderna.

Jag måste erkänna att inte heller jag är någon expert på metoden, men det är i alla fall en metod som används på det här sättet i arbetet. Om ni vill att vi ska fördjupa oss ytterligare i detta så har vi en av de bästa experterna i hela Regeringskansliet bredvid mig här – Göran Grén. Han kan tillbringa timmar med att prata om den nya metoden.

Anf.  160  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det erbjudandet, men kanske inte just i dag. Om det inte finns fler frågor och synpunkter konstaterar jag att det finns stöd för positionen under punkt 8.

Vi går över till punkt 9 – Registrering, bedömning, godkännande och begränsning av kemikalier, det vill säga REACH.

Anf.  161  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag tror att detta är en fråga som på olika sätt intresserar alla. Den har ju också varit omskriven i medierna en hel del den senaste tiden – inte minst i dagarna efter det att kommissionen presenterade ett slutligt förslag för kemikalielagstiftningen. Samtidigt ber jag er ha respekt för att detta är en komplicerad materia. Det förslag som har kommit från kommissionen och som det står om i tidningarna i dag omfattar 1 200 sidor. Ingen av oss, inte ens på Miljödepartementet, har hunnit plöja igenom hela materialet.

Det kommer inte heller att vara något skarpt läge på något sätt i konkurrenskraftsrådets behandling vid nästa tillfälle, den 10 november, utan det kommer att vara en presentation av kommissionen. För oss kommer det att finnas möjlighet att ställa frågor. Vi återkommer sedan till dokumentet i behandlingen.

En sak är viktig att tänka på nationellt, nämligen att det inte är någon hemlighet att vi från svensk sida helst hade sett att frågan hade hanterats i miljörådet. Nu fattade Europeiska rådet på toppmötet senast ett beslut om att frågan skulle föras över till konkurrenskraftsrådet, men jag vill säga att det inte betyder någonting för vår interna process i Regeringskansliet. Vi bereder våra ståndpunkter på precis samma sätt genom gemensam beredning och vi försöker väga in alla olika synpunkter som finns från de olika intressena. Skillnaden den här gången är bara att det är Leif Pagrotsky som kommer att sitta vid bordet i stället för Lena Sommestad. Jag kan garantera er att vi kommer att hantera sakfrågans behandling precis på samma sätt som tidigare.

Även om vi har ett antal olika rådskonstellationer är det ju faktiskt ett råd som vi talar om. Jag tror inte att man ska överdramatisera betydelsen av förflyttningen, även om vi helst hade sett att frågan hade fortsatt att behandlas i miljörådet.

Anf.  162  VICE ORDFÖRANDEN:

Som det står här är det här en föredragning av kommissionen. Det är väl svårt att plocka av regeringen några ståndpunkter.

Anf.  163  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Det kanske är lite tidigt, men det finns faktiskt redan en preliminär version i handlingarna om svenska synpunkter. Dem ställer jag mig bakom. Jag tycker framför allt att det är viktigt att komma åt kryphålen i försiktighetsprincipen och utbytarprincipen. De är ju också ganska omtalade nu.

Jag tror att det är viktigt att Sverige ligger långt fram här. Jag har inga bekymmer för att Sveriges position skulle förändras därför att frågan lyfts över till Pagrotskys bord – så tror jag inte att det blir. Men positionerna kan förändras i andra länder. Det är det som är den stora faran, som jag ser det. Vi har både tyska, franska och engelska kemiföretag – och även i USA – som har gått emot förslaget ganska mycket och urvattnat det en del, vilket flera bedömare har varit inne på. Det gäller även bedömare som man kanske inte hade väntat sig skulle uttrycka den åsikten. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi väldigt snabbt från svensk sida nu ser till att lägga upp en strategi för att helst flytta fram positionerna, men kanske rent realpolitiskt se till att de inte försämras ytterligare. Det är den stora risken, som jag ser det.

Vi kanske inte ska ställa frågor om innehållet, men jag vill ända lyfta fram en fråga där jag själv har lite okunskap. Det gäller huruvida de 30 000 kemikalierna ska testas. Då är frågan: Hur går det med testningen? Blir det alternativa testmetoder, eller ska allting testas på djur? Om man tillåter djurtestning är det en jättedålig utveckling. Det finns ju ett gammalt EU-direktiv som säger att man ska undvika djurtestning och så vidare. Kommer Sveriges position att vara att man ska försöka se till att alla testningar sker utan djurförsök?

Anf.  164  KARIN THORBORG (v):

Även vi beklagar att frågan inte handhas av miljörådet längre. Det beklagar tydligen den svenska regeringen också. Man kan faktiskt flytta fram sina positioner. Jag vet inte om det här är möjligt, men varje ordförandeland bestämmer väl självt var ärendet ska behandlas. Nu när Irland tar över ordförandeklubban – är det möjligt att Sverige kan försöka påverka Irland att förändra det här så att det återigen blir miljörådet som tar hand om detta? Jag vet inte om det fungerar, men det är ett råd i alla fall.

Anf.  165  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag tror att det är Europeiska rådet som bestämmer det här.

Anf.  166  MARGARETA ANDERSSON (c):

Ordförande! Man hanterar inte bara de här 30 000 kemikalierna, utan det finns fler. Det gäller bland annat jordbrukets kemikalier. Jag vet att det sker en samordning där så långt det är möjligt, och jag hoppas att man verkligen kan få till det här. Jag har en obehaglig känsla av att man även på det området kan urvattna det hela. Det blev ju ett godkännande av det mycket giftiga bekämpningsmedlet parakvat för inte så hemskt länge sedan. Det är viktigt att man verkligen jämför och ser hur man kan arbeta parallellt med detta. Ingenting får falla mellan stolarna.

Jag instämmer också i regeringens ståndpunkter. De synpunkter som man för fram är viktiga. Man måste stå på sig och verkligen trycka på i de här frågorna. Jag har en känsla av att miljöfrågorna från att ha varit ganska högt uppe på EU:s agenda har sjunkit tillbaka till förmån för konkurrensregler. Samtidigt kom man i ett tidigare förslag fram till att så mycket inte hade hänt på området. Det gör mig både lite bedrövad och orolig. Det är fel och synd för den totala globala miljön om vi ska köpa en bättre konkurrenssituation med en sämre miljö.

Anf.  167  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Jag tänker kommentera själva formfrågan om de olika rådens ansvar. I den mån det finns möjlighet att säga något när det gäller substansfrågorna lämnar jag ordet till min medarbetare från Miljödepartementet.

Om jag har förstått det rätt har ordförandeskapen i en formell mening möjlighet att styra var frågor ska behandlas. Men jag tror att man måste vara lite realpolitiker också. Här har det europeiska rådet fattat ett beslut där den irländska premiärministern har varit delaktig om att fördela arbetet på ett speciellt sätt inför sitt eget ordförandeskap. Det förefaller inte alldeles enkelt att ändra på det beslutet. Vi får nog laga lite efter läge och göra det bästa av situationen. Vi är överens om att det bästa hade varit om frågan hade legat i miljörådet, men vi kommer att bereda frågan på samma sätt internt som vi har gjort tidigare. Sedan får vi argumentera så skickligt vi kan för de svenska ståndpunkterna också i konkurrenskraftsrådet.

Vad gäller djurtester och de jordbruksrelaterade frågorna lämnar jag ordet till dig. Varsågod!

Anf.  168  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

När det gäller jordbruksfrågorna var ju Lena Sommestad här förra veckan och pratade bland annat om ett nytt bekämpningsmedel, quinoxyfen, som riskerar att också godkännas, precis på samma sätt som parakvat. Vår målsättning i arbetet är följande: Det sker ju en utvärdering av den lagstiftning som reglerar bekämpningsmedel, och eftersom bekämpningsmedel inte kommer att inkluderas i det här lagförslaget arbetar vi för att ribban för bekämpningsmedel ska ligga minst lika högt som för kemikalier, eftersom man ju stoppar i sig de här kemikalierna direkt i munnen.

När det gäller djurtesterna och alla de här ämnena är Sveriges hållning att vi vill att antalet djurförsök ska minskas. Det är naturligtvis samma hållning som vi har i EU-sammanhang. Man har ju föreslagit i det här lagstiftningsförslaget att man ska dela på data så att man inte upprepar samma försök på samma substans. Har man gjort ett test på en viss kemikalie ska resultatet delas mellan företagen. Hur det här sedan rent praktiskt ska gå till återstår att diskutera.

Vi tycker också att man kan ställa krav på att om det finns alternativa metoder ska de användas. I förslaget nu säger man att man uppmuntrar till att använda alternativ, men vi tycker att man ska ha en starkare skrivning i de frågorna.

Anf.  169  VICE ORDFÖRANDEN:

Då finns det stöd för regeringens position på punkten 9.

Då är min fråga om det finns några A-punkter att redovisa?

Anf.  170  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Som vanligt är ordförandeskapet sent ute. Vi har inte fått någon lista över A-punkter.

Anf.  171  VICE ORDFÖRANDEN:

Finns det något annat som statssekreteraren bör berätta om i EU-nämnden?

Anf.  172  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER:

Nej, inte i detta sammanhang, tycker jag. Det är en väldigt kort dagordning, som ni ser. Jag kan väl nämna att det verkar som om ordförandeskapet samlar på frågor till det avslutande mötet, som vi nu har fått information om kommer att bli ett tvådagarsmöte i slutet av november.

Anf.  173  VICE ORDFÖRANDEN:

Det ser vi fram emot med viss bävan här i nämnden också.

Då tackar vi för det här!

6 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 7 oktober 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 november 2003

Anf.  174  VICE ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi finansministern med medhjälpare välkomna!

Första punkten är återrapportering.

Anf.  175  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi hade ett ganska kort och odramatiskt möte i Luxemburg. Ni har ju fått en rapport, och jag har inte mycket mer att tillägga.

Jag kan möjligtvis nämna för nämnden att jag passade på, när jag ändå var i Luxemburg, att besöka nämndens förre vice ordförande, Lars Tobisson, som numera innehar ett annat ämbete och som lämnade oss en intressant redovisning för sitt arbete i Luxemburg i revisionsrätten.

Anf.  176  VICE ORDFÖRANDEN:

Låt mig då fråga, apropå återrapporteringen från finansministermötet: Finansministern har ju gjort ett inspel i konventsdebatten, som en del tycker var mindre lämpligt utifrån mera formella utgångspunkter – men vi hoppar över just den aspekten.

Men finansministern, vad är Sveriges position här? Det är väl den första delen i den här frågan. Om jag har förstått Financial Times i dag rätt, där man beskriver det här ganska pedagogiskt, är det så att finansministrarna anser för det första att Europaparlamentet ska ha ett mindre inflytande och för det andra att kommissionen också ska ha mindre inflytande, i båda fallen till förmån för finansministrarna. Det är ju ingen oväntad hållning i och för sig, men är det rätt uppfattat, och i så fall: Är det Sveriges position? Den har inte föredragits, såvitt jag förstår, i EU-nämnden tidigare, och inte heller i finansutskottet.

Anf.  177  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Det är ganska enkelt. Vi har ju anmält i Ekofin liksom i andra sammanhang att så länge inte den svenska riksdagen tagit ställning i de här frågorna har vi heller ingen position. Vi har deltagit i diskussionen men också noterat att vi inte deltar i de beslut som har fattats om det här diskussionspapperet som är antaget. Det diskussionspapper som är lämnat reflekterar de länder som har tagit position, men Sverige har inte tagit någon position ännu.

Jag har ingen anledning att gå in på sakdiskussionen, men däremot tycker jag att varje grupp naturligtvis har rätt att lämna sina synpunkter. Jag tycker att det har varit bra att vi har haft den diskussionen i finansministerkretsen. Sverige har inte något formellt ställningstagande bakom det här diskussionspapperet.

Anf.  178  VICE ORDFÖRANDEN:

Icke desto mindre har ju statsministern uttalat att han tyckte det var ganska bra. Så vem är det som tecknar firma? Är det statsministern eller finansministern? Han har uttalat sig om det som skedde vid detta finansministermöte, och han bejakar det. Men det är fel, då?

Anf.  179  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tror att herr ordförande missförstår. Jag säger att Sverige har noterat att så länge vi inte har tagit ställning från den svenska riksdagens sida har vi ingen formell position, och vi har inte heller lagt in någon formell ståndpunkt i något arbetspapper. Däremot har finansministrarna diskuterat de här frågorna, och det har lämnats ett papper från Ekofin. Vi har då gjort en markering att vi inte har gjort något formellt ställningstagande från svensk sida.

Sedan kan man tycka att det finns bra saker i det här papperet, men det är inte det som det handlar om nu. Vad jag försöker säga, för att vara mycket tydlig, är att vi i Ekofin vid varje tillfälle då det här har diskuterats har markerat att vi inte har något svenskt ställningstagande ännu. Det är ett av skälen till att vi tycker att tidtabellen ska vara lite senare.

Anf.  180  VICE ORDFÖRANDEN:

Nu undrar jag om vi pratar om samma sak. Italienarna jobbar ju på det sättet att de ställer frågor och sedan får medlemsländerna skicka in sina svar. Då har Sverige skickat in ett svar på något som kallas Non-Institutional Issues – Comments by the Swedish Government, daterat den 20 oktober. Där säger den svenska regeringen beträffande finanser, budget och koordination av ekonomisk politik att the Ecofin paper on the IGC, det vill säga regeringskonferensen, is an important contribution till regeringskonferensen, och regeringen supports most of the proposals in the said paper. Det är väl ändå att regeringen har tagit ställning.

Anf.  181  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag måste säga att vi fortfarande talar förbi varandra. Det är två saker. Ekofin har i sin egenskap av just råd lämnat in ett diskussionspapper. Jag har då markerat, som jag har sagt ett antal gånger nu, att vi inte har tagit någon ställning från den svenska riksdagens sida, det vill säga vi känner oss inte bundna till alla de synpunkter som finns. Det hindrar inte att vi tycker – jag tycker och svenska regeringen tycker – på det sätt som ordföranden nu refererat, nämligen att det finns väldigt många värdefulla synpunkter i papperet, men vi har inte förbundit oss på varje enskild punkt i det här papperet. Det framgår också av det som lästes upp alldeles nyss att vi tycker att det är ett bra dokument, men vi har inte några låsta positioner. De har vi på annat sätt meddelat riksdagen.

Anf.  182  KARIN PILSÄTER (fp):

Förra fredagen sade statssekreterare Danielsson just att regeringen i huvudsak stöder förslagen i papperet, och när jag då frågade vilka förslag man inte stöder sade han att det var de som gällde att Eurorådet får utökade uppgifter. Då måste man ju uppfatta det så, utan att han gick igenom det i detalj, att regeringen däremot stöder de förslag som finns som gäller de andra frågor som ordföranden tog upp.

Anf.  183  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Jag förstår inte om det är så att själva tanken är att vi ska försöka odla missförstånd eller att vi ska försöka reda ut frågor. Jag tycker att det är ganska enkelt. Regeringen har meddelat sina positioner både i skrivelsen till riksdagen och i andra sammanhang när vi har svarat och lämnat information. Om det sedan lämnas ett arbetspapper, ett diskussionsmaterial, från Ekofin och vi tycker att det i huvudsak är bra står vi självfallet för det, men vi har inte sagt att alla delar är sådant som vi står bakom. Det är ju därför vi har gjort en markering att vi förbehåller oss rätten att ta ställning i ett antal frågor efter riksdagsbehandlingen.

Sedan kan man naturligtvis gå igenom fråga efter fråga och säga att på en viss punkt har vi exakt samma position som Ekofinpapperet medan vi på andra punkter är mer öppna – vi har inte har tagit någon position ännu. Jag kan inte se vad det är för konstigheter i det på något sätt. Men vi kan fortsätta odla missförstånden, om det är syftet.

Anf.  184  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tror att missförstånden kanske växer mer om man gärna vill att de gör det. Jag tror att den här diskussionen skulle vinna på att finansministern försökte svara på frågorna i stället för att komma med raljanta påståenden.

Anf.  185  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har inget mer att tillägga.

Anf.  186  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag tolkar det som har sagts så att det som finansministern nu säger, att Sverige inte har någon position, är det som gäller. Det är inte det som många av oss skulle uppfatta som en position, det som statsministern har sagt och det som har skickats in.

Anf.  187  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Jag förstår att eftermiddagen har varit lång, och den intellektuella kapaciteten avtar kanske i takt med att ett sammanträde drar ut på tiden.

Men nu måste faktiskt jag vara tydlig en gång till, för att vi inte ska vara tjafsiga, herr ordförande. Sverige har redovisat sin position. Statsministern har redovisat, som har återgetts här, och statssekreterare Danielsson har återgett våra positioner. Jag gör bara det enkla tillägget att vad gäller den promemoria som är lämnad från Ekofin – det är den diskussion som jag har deltagit i – delar jag statsministerns och statssekreterare Danielssons uppfattning att det i huvudsak är en bra promemoria. Men vi har förbehållit oss rätten och sagt att eftersom inte Sverige har tagit slutgiltig ställning på alla punkter instämmer vi inte i varenda kommatecken i det här dokumentet från Ekofin, och vi håller öppet på en del punkter. Men vi tycker att det i huvudsak är ett bra dokument.

Anf.  188  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi kommer kanske inte vidare i denna fråga just nu, men jag tror att det är bra, om vi ser framåt efter den 20 november och om finansministrarna går in i konventsdiskussionen, att vi även får lite information om det i förväg i EU-nämnden enligt de sedvanliga samrådsförfarandena.

Finns det några fler synpunkter eller frågor innan vi lämnar rapportskedet? Nej.

Då går vi över till punkt 3 om Frankrike.

Anf.  189  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ville säga något om återrapporten från förra mötet. Det gäller tillväxtinitiativet, där vi i tisdags fick en återrapport på finansutskottet. Då tyckte jag att den återrapporten lät så annorlunda jämfört med den diskussion vi hade här i EU-nämnden den 3 oktober. Då efterlyste vi ju mer konkret information om tillväxtinitiativet och vad det var som hade gjort att regeringen hade bytt ståndpunkt från sommaren till hösten. Först tyckte man ju att det här var dåligt och sedan tyckte man att det var ganska bra. Det var rätt diffust.

Jag tog då fram protokollet från de här mötena för att se om det var jag som hade varit ouppmärksam, apropå finansministerns kommentar om intellektuell kapacitet alldeles nyss, men det var det inte, utan det var väldigt oklart.

Nu framgår det av återrapporten det som tydligen var okänt den 3, att man tillsammans med Finland och Danmark lade fram en skrivelse i den här frågan. Eftersom den skrivelsen däremot – som såvitt jag lyckades utröna med statssekreterare Rudebeck inte var framtagen i Sverige utan av de andra – är väldigt konkret skulle jag vilja föreslå att den skrivelsen distribueras eftersom det här tillväxtinitiativet kan vara ganska viktigt. I denna skrivelse kan man nämligen hitta en ståndpunkt från regeringen.

Anf.  190  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har inget att tillägga.

Anf.  191  SONIA KARLSSON (s):

Jag skulle bara vilja lägga till att i finansutskottet i tisdags när vi hade den här diskussionen kunde jag ändå komma ihåg att finansministern på mötet i EU-nämnden särskilt hade understrukit att det italienska initiativet angående tillväxt var något begränsat till infrastruktur och att vi därför ville tillföra det som har med Lissabonprocessen att göra, det vill säga forskning och utveckling. Jag såg det mera som positivt med det här nordiska initiativet där vi fick stöd för våra synpunkter. Det har ju också visat sig väldigt tydligt i återrapporten.

Anf.  192  ULF HOLM (mp):

Jag skulle, tror jag, kunna svara på frågan från Karin. Är det inte det som är bilagan här? I bilaga 2 till de papper vi har fått står det Joint statement by the Nordic ministers. Det är väl det som lämnades in. Så det är utdelat. Man kanske skulle önska att det var på svenska om man är lite lat, men jag har accepterat det och läst det med stort intresse.

Frågan är väl då: Hur fortsätter diskussionerna om den här tillväxtstrategin? Det är ju inget avslut än utan det kommer ju att fortsätta. Det är ju mer intressant att höra det, men det kom ju inte upp på detta finansministermöte.

Anf.  193  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är alldeles rätt som sägs här: Det initiativ som togs av de nordiska staterna rönte stor uppmärksamhet, och på toppmötet anslöt sig väldigt många. De baltiska staterna anslöt sig i sin helhet till det här. Vi fick ju väldigt mycket credit för det. Jag utgår ifrån att i den fortsatta hanteringen inför toppmötet i december när det slutligen ska avgöras kommer det att spela stor roll.

Det var ju precis vad Sverige sade från början: Vi tyckte att det var värdefullt att man tog upp tillväxtfrågor, men det var ett för snävt perspektiv. Vi förde in Lissabonprocessen och alla övriga processer, och jag tror att det finns goda utsikter för att vi också kommer att få in det i skrivningarna framöver eftersom det fanns ett så stort stöd från olika länder, på toppmötet inte minst.

Anf.  194  VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi över till punkten 3, Frankrike.

Anf.  195  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

I juni i år lämnade rådet en rekommendation till Frankrike. Syftet var att uppmana Frankrike att komma till rätta med det stora budgetunderskottet. Frankrike uppmanades att fram till oktober månad vidta en rad åtgärder för att stärka de offentliga finanserna och för att minska budgetunderskottet i budgeten till under 3 % av BNP för år 2004. I slutet av september i år presenterade den franska regeringen sin budget för nästa år, och den visar att budgetunderskottet nästa år kommer att överstiga 3 % av BNP. Det innebär alltså att Frankrike förväntas uppvisa ett för stort underskott i de offentliga finanserna tre år i rad.

Nu ska rådet ta ställning till om de åtgärder som redovisats från fransk sida sedan rekommendationerna lämnades i juni bedöms som tillräckliga. I det fall rådet bedömer att Frankrike inte efterlevt den rekommendation som tidigare lämnats kan rådet ge ett föreläggande som anger de åtgärder som Frankrike bör vidta. Sverige deltar i beslutet om Frankrike har levt upp till rekommendationen. Frågan om eventuellt föreläggande beslutas av länderna i valutaunionen. Kommissionens förslag till rådsbeslut skulle medföra att Frankrike får ytterligare ett år på sig att komma till rätta med det alltför stora underskottet. Frankrike uppmanas att förstärka det cykliskt rensade underskottet med en procentenhet under 2004, och att det faktiska budgetunderskottet ska understiga 3 % av BNP år 2005.

Från svensk sida anser vi att finanspolitiska problem bäst hanteras när de uppstår. Med andra ord borde Frankrike vidta åtgärder för att redan nästa år komma till rätta med det alltför stora underskottet. Det är också i linje med de tidigare rekommendationer som lämnats och inte som nu när kommissionen föreslår att skjuta på det här och ge en tidsfrist till år 2005. Att skjuta på tidsfristen ytterligare ett år riskerar bara att urholka trovärdigheten i stabilitets- och tillväxtpakten och kan leda till att fler medlemsländer i framtiden väljer att inte efterleva de krav som medlemsländerna en gång kommit överens om ska gälla i pakten.

Anf.  196  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Det är naturligtvis svårt att bedöma huruvida tänkta åtgärder, kortare eller längre framåt i tiden, kan vara tillräckliga för att klara ett budgetunderskott på 3 %. Det är möjligen en något vag bedömningspunkt man har. Jag har förstått att den svenska positionen är att Frankrike har levt upp till rekommendationen. Jag menar att Frankrike inte har gjort det och att den svenska positionen borde vara den i stället, för att sätta ytterligare tryck.

Tyskland och Frankrike håller på att undergräva kriterierna för EMU:s andra steg, konvergenskriterierna. Jag tycker att man borde ha en mer skärpt hållning i den här frågan.

Anf.  197  KARIN PILSÄTER (fp):

Det blir lite konstigt, antar jag, i och med att man ska fatta beslut bland alla länder om man anser att Frankrike har följt rekommendationen, men det är ju som det är.

Jag tänkte fråga om finansministern har någon uppfattning om ungefär hur landet ligger bland de andra länderna, speciellt euroländer kontra icke-euroländer. Hur kommer man att kunna hantera olika synsätt dem emellan? Vad kan Sveriges ståndpunkt förväntas leda till i det här sammanhanget, i och med att frågan är så delikat som den är och att tre länder står utanför steg 2 i beslutsfattandet?

Anf.  198  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först vill jag säga för att vara extra tydlig, Agne Hansson, att Sverige delar din uppfattning att Frankrike inte har levt upp till rekommendationerna. Vi tycker att Frankrike borde ha gjort mer, och det har vi också framfört i den beredning som har varit underhand i EFK och annat under resans gång, och vi kommer att framföra det på nytt. Frankrike måste helt enkelt göra mer.

Det knyter an till Karin Pilsäters fråga om min bedömning av vad euroländerna kommer att dra för slutsatser. Det är eurogrupp på måndag kväll, och jag har naturligtvis svårt att gissa hur man kommer att landa, men jag vet att det finns ett antal euroländer som delar vår uppfattning att Frankrike inte har gjort tillräckligt mycket. Sedan finns det säkerligen länder som tycker att Frankrike ska få en chans till, men hur avvägningen ligger mellan de två ståndpunkterna vet vi nog inte förrän på tisdag.

Anf.  199  VICE ORDFÖRANDEN:

Vad gäller den första frågan, det vill säga om de har brutit eller inte brutit: Kommer det att gå till votering?

Den andra frågan är den här: Den holländska ståndpunkten, åtminstone tidigare, att man funderar på att anmäla kommissionen till domstolen, är det fortfarande en aktuell diskussion?

Anf.  200  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag vet inte om det kommer att gå till en votering eller inte – det är omöjligt att avgöra. Jag hoppas att så många länder som möjligt delar vår uppfattning att Frankrike inte har levt upp till rekommendationen.

Holland får tala för sig självt. Min finansministerkollega Gerrit Zalm har ju flera gånger sagt att han tycker att man ska gå hårt fram, och han har delat vår uppfattning att man heller inte har levt upp till rekommendationen. Hur han avser att gå vidare med det kan jag inte svara på. Hans eget svar får gälla.

Anf.  201  VICE ORDFÖRANDEN:

Skulle Sverige kunna tänka sig att stödja en sådan ståndpunkt, det vill säga att man bör anmäla kommissionen till domstolen för att den vägen hävda den ståndpunkt som alla i EU-nämnden förefaller dela, nämligen att Frankrike har brutit?

Anf.  202  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Vi ska väl först avvakta den ställning som Ekofin kommer att ta på tisdag innan vi tar nästa steg. Jag tycker inte att vi ska ta ut stegen på förhand.

Anf.  203  VICE ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns ett stöd för regeringens position beträffande punkt 3 om Frankrike.

Då går vi vidare till punkt 4, åldrandets konsekvenser för de offentliga finanserna.

Anf.  204  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det kommer att läggas fram en framstegsrapport från Kommittén för ekonomisk politik, KEP, om den åldrande befolkningens effekter på de offentliga finanserna. Rapporten innehåller en översikt över EU:s arbete om den åldrande befolkningens effekter på de offentliga finanserna. Det ingår också en utvärdering av hur finansiell hållbarhet har bedömts och en analys i stabilitets- och konvergensprogrammen för 2002. Det presenteras också en rad konkreta förslag för en mer omfattande rapport som planeras till år 2005. I övrigt föreslås också att det kommer att ske en studie om pensionssystemets effekter på arbetskraftsutbudet bland de äldre.

Alla vet vi att det här är en utomordentligt viktig fråga, och därför tycker vi att det är bra att man nu fortsätter arbetet på området. Vi ser fram emot de nya analyser som kommer att presenteras. Vi kommer att driva på det här arbetet för att vidta åtgärder så att alla anstränger sig för att mildra framtida påfrestningar på de offentliga finanserna. Det är bra med den här studien.

Anf.  205  VICE ORDFÖRANDEN:

Får jag ställa en formfråga: Är detta en beslutspunkt eller en diskussionspunkt – vet man det?

Anf.  206  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nej, det är en rapport som läggs till handlingarna.

Anf.  207  VICE ORDFÖRANDEN:

Då lägger vi den till handlingarna! Vi går vidare till punkt 5. Finansiella tjänster.

Anf.  208  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ett direktivförslag som handlar om transparens eller genomskinlighet som ett led i handlingsplanen för finansiella tjänster. Det presenterades av kommissionen i mars i år och förhandlas för närvarande av en rådsarbetsgrupp. Det är en första orienteringsdebatt som vi har vid det här tillfället.

Direktivförslaget innehåller regler om offentliggörande av information om noterade företag och bestämmelser om innehåll och tidsfrister för finansiella rapporter, exempelvis årsredovisningar.

Inför Ekofinrådets möte har ordförandeskapet upprättat en lägesrapport, där överläggningarna hittills beskrivs som framgångsrika. Det återstår emellertid ganska mycket arbete. Därför är ordförandeskapet angeläget om att försöka få till stånd en snar överenskommelse kring direktivet.

Tillgången och kvaliteten på finansiell information om noterade bolag är central för en fungerande kapitalmarknad. En harmonisering av informationskraven är viktig som ett led i bygget av en integrerad kapitalmarknad i Europa. Från svensk sida tycker vi att direktivets bestämmelser i så stor utsträckning som möjligt bör nå upp till de krav som vi själva har på noterade bolag här i Sverige.

När det gäller förhandlingsprocessen tycker vi också att det vore olyckligt om den drog ut på tiden. Men självfallet ska vi understryka att det inte får bli så att en snabb uppgörelse ger avkall på kvaliteten och innehållet i direktiven.

Anf.  209  ULF HOLM (mp):

Det är en viktig fråga. Jag kan stödja de svenska positionerna.

Enligt papperen här har ECB lämnat ett yttrande med frågor om hur reglerna ska tillämpas på ECB och de nationella centralbankerna. Jag utgår från att Sveriges regering jobbar för att det ska vara största möjliga öppenhet också i de rapporterna. Eftersom det i den svenska EMU-debatten sades att det var väldigt slutet, bör vi nu jobba för att det ska bli mer öppet.

Anf.  210  VICE ORDFÖRANDEN:

Finansministern instämmer, antar jag.

Anf.  211  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara bekräfta att vi naturligtvis arbetar för öppenhet och ökad genomskinlighet på alla områden.

Anf.  212  VICE ORDFÖRANDEN:

Det här var alltså en diskussionspunkt. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg i denna fråga.

Vi går nu över till punkt 6, Utvärdering av verksamheten vid OLAF.

Anf.  213  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Efter den kris som ledde till att kommissionen avgick i mars 1999 inrättades Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, kallad OLAF. Syftet var att återupprätta förtroendet för gemenskapen och skydda EU:s offentliga medel i kampen mot bedrägerier. Byråns uppgifter begränsar sig inte enbart till att utföra kontroller och inspektioner på plats i medlemsstaterna och tredjeland utan även till att göra utredningar om alla EU:s institutioner och organ.

Av den förordning som reglerar OLAF:s råd och uppgifter framgår att kommissionen ska lämna en utvärderingsrapport om byråns verksamhet under det tredje året efter det att förordningen trätt i kraft. Utvärderingsrapporten nämner inga förslag om förändringar eller utökningar av byråns uppgift. Det anses ha gått för kort tid efter förordningens ikraftträdande, och byrån behöver ytterligare tid för att konsolidera sin verksamhet.

Flera medlemsstater har uttryckt missnöje med rapporten, däribland Sverige. Vi tycker att rapporten till stora delar saknar en analys av för- och nackdelar med den struktur som inrättades efter reformen 1999. De rekommendationer som lämnas saknar alltså förankring i rapportens innehåll och har karaktären mer av allmänna förslag och önskemål från kommissionen.

Den arbetsgrupp som jobbar med bedrägeribekämpning har tagit fram ett antal förslag till rådsslutsatser. Det innebär bland annat ett krav på att utvärderingsrapporten ska kompletteras med de resultat som nåtts efter OLAF:s tillkomst. Vidare rekommenderas en extern revision för att erhålla en kompletterande bild i bedömningen av OLAF:s uppdrag och vision.

Detta är en så kallad A-punkt där slutsatserna kommer att antas.

Anf.  214  HILLEVI LARSSON (s):

Gäller detta alla EU:s medel och inte bara bedrägerier vid EU:s institutioner och deras representation i medlemsländerna, utan till exempel också en bonde som får pengar på falska grunder?

Anf.  215  ULF HOLM (mp):

Det här är jätteviktigt. Jag satt faktiskt i EU-parlamentet när vi röstade för att inrätta OLAF, så det är intressant att läsa kommissionens rapport. Jag tycker framför allt att det är viktigt att man har en extern revision. För kommissionen ska inte göra utvärderingen. Det faller på sin egen orimlighet. Jag delar helt regeringens uppfattning här.

Anf.  216  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag har en egen fråga. EU-nämndens kansli har inhämtat att Ekofin väntas anta slutsatser om rapporten. Det står: Slutsatserna är under utarbetande och något utkast föreligger inte enligt Finansdepartementet. Finns det någon mer information? Kommer det att antas några slutsatser? Kort sagt: Vad vet ni?

Anf.  217  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först ska jag säga till Hillevi Larsson att allt omfattas, från ax till limpa. Hela processen kommer att lysas igenom. Vi hoppas naturligtvis också att de externa genomgångarna ska kunna tillföra en hel del.

De slutsatser som vi hoppas kan komma ut av diskussionen har vi fått på franska, berättar Peter Holmgren för mig, för några minuter sedan. Jag kan alltså inte i detalj redovisa dem eftersom jag inte hunnit gå igenom dem. Men vi kan lämna över dem till nämnden omedelbart.

Anf.  218  VICE ORDFÖRANDEN:

Formellt är det väl så att vi ska ta ställning till dem. Är de konkreta eller väldigt allmänna?

Anf.  219  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi fick dem alldeles innan vi gick hit. Vi har inte hunnit ta del av dem. Jag vet inte om Peter kan säga något om innehållet.

Anf.  220  Kanslirådet PETER HOLMGREN:

Det här har blivit en A-punkt. Det innebär att det finns en enhällighet bland medlemsstaterna om innehållet i texten. Den är tyvärr på franska, och vi vinner kanske inte så mycket på att dela ut den.

Anf.  221  VICE ORDFÖRANDEN:

Risken är då att den också är väldigt urvattnad, men vi lämnar den därhän. Vi kommer inte längre här.

Anf.  222  ULF HOLM (mp):

Om det är enighet i Coreper, borde det väl finnas en ståndpunkt om slutsatserna. Vi har ju en ambassadör som sitter där och röstar för oss. Då borde det finnas en svensk åsikt om slutsatserna. Det kan inte vara omöjligt att de skickas ut och att vi sedan får höra av oss från EU-nämnden om det är någonting som vi har att anmärka på. Svårare än så behöver det inte vara.

Anf.  223  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar över ordet till EU-nämndens kanslichef för att reda ut det formella.

Anf.  224  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Även A-punkter ska ju regeringen samråda med EU-nämnden om. Frågan är om det är en viktig fråga eller inte. Det är en bedömning som regeringen får ta på sitt ansvar. Men EU-nämnden kan ha sista ordet när det gäller att begära information och samråd. En A-punkt kan ju formellt sett rivas upp.

Anf.  225  ULF HOLM (mp):

Jag tycker inte att frågan är livsviktig, men den är intressant utifrån svenskt perspektiv. Sverige har trots allt drivit att man måste göra något åt bedrägerierna i EU, och OLAF fungerar som en viktig funktion i detta. Därför kan det vara intressant för nämndens ledamöter att ta del av slutsatserna, men jag tror inte att nämnden kommer att ha några invändningar mot dem.

Anf.  226  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag föreslår att nämndens ledamöter får sig slutsatserna till del, och så låter vi oss nöja med det i det här fallet. Men annars vet ni hur förfarandet bör vara.

Anf.  227  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har självklart ingen invändning mot det. Jag vill bara notera att eftersom det fanns en enighet i Coreper har också Sverige framfört en ståndpunkt. Vi har ju varit med i denna enhällighet kring dokumentet som sådant. Jag beklagar att det har kommit så sent. Vi fick det på vägen hit i stort sett. Det är ju inga bindande slutsatser. Man kan mycket väl förfara på det sätt som föreslås här.

Anf.  228  VICE ORDFÖRANDEN:

Då säger vi så. Det är ju den svenska regeringen som kan framföra en ståndpunkt i Coreper, inte EU-nämnden. Det är värt att betona. Frågan kommer säkert tillbaks.

Då får jag ändå göra sammanfattningen att det finns ett stöd för regeringens position i den här frågan.

Vi går nu över till punkt 7, Tullens roll vid gränskontroller.

Anf.  229  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar om antagande av slutsatser om tullmyndigheternas roll i kontrollen av EU:s yttre gränser. Slutsatserna ska vara rådets svar på ett kommissionsmeddelande som presenterades i somras. Den allmänna inriktningen i kommissionens meddelande är bra, men det är viktigt också att de medlemsstater som nått långt i utvecklingen inte tvingas ta ett steg tillbaka på grund av kommissionens harmoniseringssträvande. Vi måste självfallet, om möjligt, fortsätta vårt eget utvecklingsarbete.

Frågan om hur våra nationella myndigheter är organiserade är också en nationell angelägenhet. Därför bör vi motsätta oss kommissionens planer på att i EG-rätten ange hur medlemsstaternas kontrollverksamhet ska vara organiserad. Det bör var och en själv få bestämma.

Även resursfrågan är främst en nationell angelägenhet. Men det finns knappast anledning att motsätta sig att kommissionen undersöker möjligheterna att finna gemenskapsfinansiering, förutsatt att det är en fråga om omprioriteringar inom ramen för en befintlig EG-budet.

Det här är synpunkter som inte bara vi utan flera andra medlemsstater har framfört. Ordförandeskapet har också tagit hänsyn till dem vid utformningen av ett utkast till slutsatser. Därför har vi kunnat godta slutsatserna.

Anf.  230  HILLEVI LARSSON (s):

Det står i texten att kommissionen vill rationalisera tullkontrollen vid gränsstationerna. Då hoppas jag att man menar att göra den mer effektiv, alltså inte att dra ned den. Jag antar att det ska tolkas så.

Sedan blir det ju tio nya medlemsländer. Man befarar att det i många av dessa länder finns mycket internationell brottslighet, inte minst knarkhandel över gränserna. Därför kan det vara intressant att diskutera om man inte under en övergångsperiod bör behålla en del av skyddet mellan nuvarande EU och dessa länder. Man ska naturligtvis inte generalisera, men det vore ju väldigt olyckligt om det bara skulle vara kontroll vid de yttre gränserna och inte så mycket vid de inre. Det skulle leda till större problem med illegal handel.

Anf.  231  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag tänkte fråga om den yttre Östersjögränsen i Sverige kommer att kunna fungera över huvud taget efter utvidgningen.

Resursfrågan är ju en jättestor fråga. Men jag undrar om det finns någon analys av de formella regelverken inom Sverige vad gäller samarbete mellan tullen och andra myndighetskategorier och om man där kan förändra något som underlättar det framtida arbetet.

Anf.  232  AGNE HANSSON (c):

Det är en viktig fråga som Hillevi Larsson ställer om vad det innebär att effektivisera.

När det gäller resonemanget om yttre gräns tycker jag att det är svårt att generalisera. Ofta tas detta med EU och EU:s gränser som intäkt för att ta bort tjänster vid olika tullstationer.

Sverige har en yttre gräns mot Norge i väster men en inre gräns om några månader, när vi får tio nya medlemmar, i Baltikum. Utan att uttala mig komprometterande om våra nya grannländer är väl tullsituationen besvärligare på östsidan än på västsidan.

Ska detta tolkas som en generell möjlighet för medlemsländerna att dra ned tullresurserna vid de inre gränserna? Det vore alltför generellt att göra en sådan bedömning. Jag vill höra finansministerns syn på vad detta med effektivitet innebär.

Anf.  233  JOE FRANS (s):

Vi har diskuterat de här frågorna tidigare, också i justitieutskottet. Jag har för mig att det har sagts att Schengenavtalet är en del av regleringen av gränserna. De nya länderna måste ju uppfylla vissa villkor innan de ingår i Schengen som en del av tullsamarbetet. Det införs inte fria gränser på en gång. Jag vill bara ha bekräftat att det är rätt uppfattat. Schengenavtalet reglerar ju de här sakerna, och det finns en säkerhetsventil på det sättet.

Anf.  234  KARIN THORBORG (v):

Jag skulle vilja fråga om något som jag läst i texten här och som jag inte känner till så mycket, nämligen om en europeisk gränsförvaltningsmyndighet. Det är jättebra med tullsamarbete mellan stater. Men vad ska den europeiska gränsförvaltningsmyndigheten ha för uppgifter? Hur långt har man kommit i diskussionen om den?

Anf.  235  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi hade en diskussion om gränsförvaltningsmyndigheten när Thomas Bodström var här tidigare i dag.

Anf.  236  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

För det första är det så att varje land självt bestämmer om sina egna resurser. Vi har i det här sammanhanget velat understryka att det är varje land som ska bestämma sina egna resurser, både resursnivån och organisationen. Det finns ingen, vad jag vet, som vill ta nyordningen med nya länder till intäkt för att dra ned sina resurser, utan frågan är hur man disponerar sina resurser. Den svenska tullmyndigheten har gjort ett utredningsarbete för att använda resurserna effektivare. Det handlar alltså inte om neddragningar, utan det handlar om att disponera resurserna på bästa möjliga sätt.

Jag vill gärna understryka det som Joe Frans säger, att det naturligtvis är viktigt att de nya länderna höjer sina ambitionsnivåer så att de lever upp till de krav som EU har ställt. Ambitionsnivåerna varierar naturligtvis mellan de tio nya medlemsstaterna, och det kommer att ta lite tid innan länderna växer in i den här situationen. Men vi har sett det som en fördel att vi i fortsättningen får mer uniforma villkor i tullhanteringen i förhållande till omvärlden när vi får ett stort antal nya länder i Östersjöområdet och i centrala Europa. Det går inte på en eftermiddag eller på ett halvår, utan det tar tid att växa in i detta. Därför måste både staterna och tullmyndigheterna samverka. Det kommer naturligtvis att ske ett successivt inväxande i den nya situationen.

Jag utgår från att det i sin helhet blir en mer effektiv och skärpt tullbevakning.

Anf.  237  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd i nämnden för regeringens position beträffande punkt 7, Tullens roll.

Därmed går vi över till en gammal god vän, skatt på sparande, punkt 8.

Anf.  238  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi kommer att få en information av kommissionen om det upplägg till förhandlingar om sparandedirektiv som har föreslagits för kanalöarna Jersey och Guernsey. Det blir 25 parallella förhandlingar, en med varje medlemsstat. Det är naturligtvis inte särskilt smidigt, men det finns tydligen ingen annan väg att gå just nu. Vi får lyssna till hur kommissionen har tänkt sig att lösa det här.

Anf.  239  VICE ORDFÖRANDEN:

Det blir verkligen en komplicerad diskussion.

Britterna har ytterligare ett territorium, Isle of Man, som har samma typ av skattebefrielser och speciella skatteregler. Ska de in i ett senare skede? Jag tycker möjligen att finansministern kan resa den frågan för att illustrera att det här kan bli hur komplicerat som helst.

Då har jag en allmän fråga. Är det några A-punkter som bör redovisas här?

Anf.  240  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Utöver punkten om OLAF, som jag redovisade tidigare, finns det ingen A-punkt.

Anf.  241  VICE ORDFÖRANDEN:

Är det något annat som finansministern anser att han bör meddela och berätta för nämnden?

Anf.  242  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

I så fall skulle jag inte ha gjort det. Skämt åsido har vi lämnat den information som finns att lämna.

Anf.  243  VICE ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi finansministern för i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 1

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 1

Anf.  3  VICE ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 2

Anf.  5  MARGARETA ANDERSSON (c) 3

Anf.  6  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 3

Anf.  7  BEATRICE ASK (m) 3

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 4

Anf.  9  VICE ORDFÖRANDEN 4

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 4

Anf.  11  BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  12  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 5

Anf.  13  BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  14  VICE ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 6

Anf.  16  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 6

Anf.  17  LEIF BJÖRNLOD (mp) 6

Anf.  18  BEATRICE ASK (m) 7

Anf.  19  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 7

Anf.  20  VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf.  21  LEIF BJÖRNLOD (mp) 7

Anf.  22  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 7

Anf.  23  VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf.  24  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  26  VICE ORDFÖRANDEN 8

Anf.  27  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 8

Anf.  28  LEIF BJÖRNLOD (mp) 8

Anf.  29  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 8

Anf.  30  VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf.  31  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  32  VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf.  33  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  34  VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf.  35  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  36  VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf.  37  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  38  VICE ORDFÖRANDEN 9

Anf.  39  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  40  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 10

Anf.  41  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  42  HILLEVI LARSSON (s) 10

Anf.  43  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  44  VICE ORDFÖRANDEN 11

Anf.  45  INGVAR SVENSSON (kd) 11

Anf.  46  VICE ORDFÖRANDEN 11

Anf.  47  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  48  HILLEVI LARSSON (s) 11

Anf.  49  VICE ORDFÖRANDEN 11

2 §  Rättsliga och inrikes frågor (inrikes frågor) 12

Anf.  50  VICE ORDFÖRANDEN 12

Anf.  51  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 12

Anf.  52  VICE ORDFÖRANDEN 12

Anf.  53  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 12

Anf.  54  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 13

Anf.  55  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 13

Anf.  56  VICE ORDFÖRANDEN 13

Anf.  57  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 14

Anf.  58  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 14

Anf.  59  VICE ORDFÖRANDEN 14

Anf.  60  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 14

Anf.  61  VICE ORDFÖRANDEN 14

Anf.  62  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 14

Anf.  63  VICE ORDFÖRANDEN 14

Anf.  64  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 14

Anf.  65  VICE ORDFÖRANDEN 15

Anf.  66  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 15

Anf.  67  BEATRICE ASK (m) 15

Anf.  68  MARGARETA ANDERSSON (c) 16

Anf.  69  HILLEVI LARSSON (s) 16

Anf.  70  CHRISTINA AXELSSON (s) 16

Anf.  71  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 16

Anf.  72  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  73  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 17

Anf.  74  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  75  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 17

Anf.  76  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  77  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 17

Anf.  78  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  79  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 17

Anf.  80  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 18

Anf.  81  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 18

Anf.  82  VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf.  83  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 18

Anf.  84  VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf.  85  Statsrådet BARBRO HOLMBERG (s) 18

Anf.  86  VICE ORDFÖRANDEN 18

3 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (konsumentfrågor) 19

Anf.  87  VICE ORDFÖRANDEN 19

Anf.  88  Statssekreterare INGRID PETERSSON 19

Anf.  89  VICE ORDFÖRANDEN 19

Anf.  90  Statssekreterare INGRID PETERSSON 19

Anf.  91  CHRISTINA AXELSSON (s) 21

Anf.  92  MARGARETA ANDERSSON (c) 21

Anf.  93  ULF HOLM (mp) 21

Anf.  94  VICE ORDFÖRANDEN 22

Anf.  95  HILLEVI LARSSON (s) 22

Anf.  96  VICE ORDFÖRANDEN 22

Anf.  97  KARIN THORBORG (v) 22

Anf.  98  HILLEVI LARSSON (s) 22

Anf.  99  Statssekreterare INGRID PETERSSON 22

Anf.  100  Kanslirådet YVONNE STEIN 23

Anf.  101  Statssekreterare INGRID PETERSSON 23

Anf.  102  Kanslirådet YVONNE STEIN 23

Anf.  103  VICE ORDFÖRANDEN 23

Anf.  104  Statssekreterare INGRID PETERSSON 23

Anf.  105  VICE ORDFÖRANDEN 23

4 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (forskning) 24

Anf.  106  VICE ORDFÖRANDEN 24

Anf.  107  Statssekreterare AGNETA BLADH 24

Anf.  108  VICE ORDFÖRANDEN 24

Anf.  109  Statssekreterare AGNETA BLADH 24

Anf.  110  VICE ORDFÖRANDEN 24

Anf.  111  Statssekreterare AGNETA BLADH 24

Anf.  112  PER BILL (m) 25

Anf.  113  MARGARETA ANDERSSON (c) 25

Anf.  114  ULF HOLM (mp) 25

Anf.  115  VICE ORDFÖRANDEN 26

Anf.  116  Statssekreterare AGNETA BLADH 26

Anf.  117  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) 26

Anf.  118  Statssekreterare AGNETA BLADH 27

Anf.  119  VICE ORDFÖRANDEN 27

Anf.  120  Statssekreterare AGNETS BLADH 27

Anf.  121  ULF HOLM (mp) 27

Anf.  122  PER BILL (m) 28

Anf.  123  HILLEVI LARSSON (s) 28

Anf.  124  ANDERS G HÖGMARK (m) 28

Anf.  125  Statssekreterare AGNETA BLADH 28

Anf.  126  VICE ORDFÖRANDEN 28

Anf.  127  Statssekreterare AGNETA BLADH 28

Anf.  128  VICE ORDFÖRANDEN 28

5 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri, forskning och konsumentfrågor (inre marknad) 30

Anf.  129  VICE ORDFÖRANDEN 30

Anf.  130  Statssekreterare SVEN- ERIC SÖDER 30

Anf.  131  VICE ORDFÖRANDEN 30

Anf.  132  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 30

Anf.  133  VICE ORDFÖRANDEN 30

Anf.  134  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 30

Anf.  135  VICE ORDFÖRANDEN 31

Anf.  136  ULF HOLM (mp) 31

Anf.  137  VICE ORDFÖRANDEN 31

Anf.  138  ULF HOLM (mp) 31

Anf.  139  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 31

Anf.  140  VICE ORDFÖRANDEN 31

Anf.  141  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 31

Anf.  142  VICE ORDFÖRANDEN 32

Anf.  143  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 32

Anf.  144  KARIN THORBORG (v) 32

Anf.  145  ULF HOLM (mp) 32

Anf.  146  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 32

Anf.  147  Rättssakkunnige CHRISTOFFER DÉMERY 33

Anf.  148  VICE ORDFÖRANDEN 34

Anf.  149  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 34

Anf.  150  CHRISTINA AXELSSON (s) 34

Anf.  151  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 34

Anf.  152  HILLEVI LARSSON (s) 34

Anf.  153  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 35

Anf.  154  VICE ORDFÖRANDEN 35

Anf.  155  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 35

Anf.  156  VICE ORDFÖRANDEN 35

Anf.  157  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 35

Anf.  158  BÖRJE VESTLUND (s) 35

Anf.  159  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 35

Anf.  160  VICE ORDFÖRANDEN 36

Anf.  161  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 36

Anf.  162  VICE ORDFÖRANDEN 37

Anf.  163  ULF HOLM (mp) 37

Anf.  164  KARIN THORBORG (v) 37

Anf.  165  VICE ORDFÖRANDEN 37

Anf.  166  MARGARETA ANDERSSON (c) 37

Anf.  167  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 38

Anf.  168  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER 38

Anf.  169  VICE ORDFÖRANDEN 39

Anf.  170  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 39

Anf.  171  VICE ORDFÖRANDEN 39

Anf.  172  Statssekreterare SVEN-ERIC SÖDER 39

Anf.  173  VICE ORDFÖRANDEN 39

6 §  Ekofin 40

Anf.  174  VICE ORDFÖRANDEN 40

Anf.  175  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 40

Anf.  176  VICE ORDFÖRANDEN 40

Anf.  177  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 40

Anf.  178  VICE ORDFÖRANDEN 40

Anf.  179  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 41

Anf.  180  VICE ORDFÖRANDEN 41

Anf.  181  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 41

Anf.  182  KARIN PILSÄTER (fp) 41

Anf.  183  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 42

Anf.  184  KARIN PILSÄTER (fp) 42

Anf.  185  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 42

Anf.  186  VICE ORDFÖRANDEN 42

Anf.  187  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 42

Anf.  188  VICE ORDFÖRANDEN 42

Anf.  189  KARIN PILSÄTER (fp) 43

Anf.  190  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 43

Anf.  191  SONIA KARLSSON (s) 43

Anf.  192  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  193  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 44

Anf.  194  VICE ORDFÖRANDEN 44

Anf.  195  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 44

Anf.  196  AGNE HANSSON (c) 45

Anf.  197  KARIN PILSÄTER (fp) 45

Anf.  198  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 45

Anf.  199  VICE ORDFÖRANDEN 45

Anf.  200  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 45

Anf.  201  VICE ORDFÖRANDEN 46

Anf.  202  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 46

Anf.  203  VICE ORDFÖRANDEN 46

Anf.  204  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 46

Anf.  205  VICE ORDFÖRANDEN 46

Anf.  206  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 46

Anf.  207  VICE ORDFÖRANDEN 47

Anf.  208  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 47

Anf.  209  ULF HOLM (mp) 47

Anf.  210  VICE ORDFÖRANDEN 47

Anf.  211  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 47

Anf.  212  VICE ORDFÖRANDEN 47

Anf.  213  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 48

Anf.  214  HILLEVI LARSSON (s) 48

Anf.  215  ULF HOLM (mp) 48

Anf.  216  VICE ORDFÖRANDEN 48

Anf.  217  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 49

Anf.  218  VICE ORDFÖRANDEN 49

Anf.  219  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 49

Anf.  220  Kanslirådet PETER HOLMGREN 49

Anf.  221  VICE ORDFÖRANDEN 49

Anf.  222  ULF HOLM (mp) 49

Anf.  223  VICE ORDFÖRANDEN 49

Anf.  224  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND 49

Anf.  225  ULF HOLM (mp) 49

Anf.  226  VICE ORDFÖRANDEN 50

Anf.  227  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 50

Anf.  228  VICE ORDFÖRANDEN 50

Anf.  229  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 50

Anf.  230  HILLEVI LARSSON (s) 50

Anf.  231  KARIN PILSÄTER (fp) 51

Anf.  232  AGNE HANSSON (c) 51

Anf.  233  JOE FRANS (s) 51

Anf.  234  KARIN THORBORG (v) 51

Anf.  235  VICE ORDFÖRANDEN 52

Anf.  236  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 52

Anf.  237  VICE ORDFÖRANDEN 52

Anf.  238  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 52

Anf.  239  VICE ORDFÖRANDEN 52

Anf.  240  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 53

Anf.  241  VICE ORDFÖRANDEN 53

Anf.  242  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 53

Anf.  243  VICE ORDFÖRANDEN 53