Torsdagen den 21 juni 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:36

1 §  Allmänna frågor

Kabinettssekreterare Hans Dahlgren

Rapport från ministerrådsmöte den 11 och 12 juni 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 25 och 26 juni 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat.

Jag vill samtidigt passa på att framföra mina gratulationer till vice ordförande Lars Tobisson, som är nominerad av regeringen till Revisionsrätten. Det här ska föregås av en process i Europaparlament, enligt nästan amerikanskt mönster, vad jag förstår. Det blir väl aktuellt vid årsskiftet, så vi får tillfälle så småningom att diskutera den här frågan och avtacka Lars.

Därmed hälsar jag kabinettssekreterare Hans Dahlgren med medarbetare välkomna hit. Det pågår ett EU–Kanada-möte som gör att utrikesministern och handelsministern har varit upptagna med det.

Vi börjar med allmänna rådet och det som rör kabinettssekreterare Hans Dahlgrens område. Vi ska som vanligt först få återrapporter. Vi har fått skriftliga sådana, och vi brukar då ha mycket korta muntliga återrapporteringar.

Anf.  2  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag kan göra en mycket kort återrapportering, eftersom de flesta av de frågor som var uppe på allmänna rådets senaste möte i Luxemburg i början på juni också återkommer på det kommande allmännarådsmötet i slutet på juni. Det gäller västra Balkan, Mellanöstern, Göteborgstoppmötet och den grekiska frågan om underlättande för turkiska medborgare att besöka Grekland på s.k. endagskryssningar.

Det var en ny punkt på dagordningen vid rådsmötet i början på juni, och det var den irländska folkomröstningen, och där det antogs rådsslutsater.

Det var också en kort diskussion under lunchen om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken där det konstaterades att det inte verkar bli någon överenskommelse om det som kallas Berlin Plus vare sig före Göteborg – vilket besannades – eller ens under sommaren.

Utrikesministern informerade också under lunchen om upplägget av toppmötet mellan EU och USA.

Det var återrapporteringen.

Anf.  3  LARS OHLY (v):

Jag har en fråga om den irländska folkomröstningen. Om man ska följa fördragen krävs det faktiskt enhällighet för att ratifikationen ska kunna fortsätta. Det irländska nejet är beslutande, inte rådgivande, och det innebär att Irland de facto har sagt nej.

Förra gången det skedde, när Maastrichtfördraget förkastades i den danska folkomröstningen, beslutade man att förhandla fram undantag för Danmarks räkning som sedan underställdes en ny dansk folkomröstning. Men vid Edinburghmötet sade man också mycket tydligt att det var absolut sista gången som man kunde tänka sig några sådana undantag från fördragen för ett medlemsland. Vad ministrarna egentligen sade här var att Nicefördraget över huvud taget inte kan förändras på någon enda punkt, och att den överenskomna tidtabellen inte heller på något sätt skulle förändras.

Jag undrar vilken fördragsmässig grund som regeringen anser att det finns för ett sådant handlande. Jag undrar också vilken beredskap det finns för fortsättningen av hanteringen av den här frågan och vilka komplikationer man ser med att man håller på att köra över ett medlems-land, som har precis lika stor rätt att säga nej till Nicefördraget som vilket annat medlemsland som helst, med den skillnaden att Irland är ett litet land och därför kan behandlas på det här sättet, vilket aldrig skulle ha kunnat ske, enligt min mening, för vare sig Tyskland, Frankrike eller Storbritannien.

Anf.  4  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är i nuvarande läge framför allt en fråga för den irländska regeringen att reflektera över hur man ska hantera den uppkomna situationen och hur man ska gå vidare.

När det gäller de övriga medlemsländerna har de uttalat tydligt både vid allmänna rådets möte den 11–12 juni och i anslutning till Göteborgstoppmötet att man inte ser någon öppning av texten. Det står att ”they excluded any reopening of the text signed in Nice”. Det är inte tal om att gå tillbaka och ändra i fördraget.

Det var det inte heller, om jag minns rätt, i den danska situationen. Någon ändring av Maastrichtfördraget gjordes icke till följd av folkomröstningen i Danmark. Däremot gjordes det en del uttalanden som senare kom att spela en roll för danskarnas ställningstagande, men i själva fördragstexten var det inte tal om någon ändring, vad jag vet.

Anf.  5  LARS OHLY (v):

Det är helt riktigt. Den andra danska folkomröstningen handlade om undantag som inte påverkade Maastrichtfördraget men som för Danmarks del innebar att man slapp undan vissa förpliktelser, som man enligt Maastrichtfördraget skulle ha varit tvungna att uppfylla. Men då sade man också i Edinburgh mycket tydligt att detta var sista gången som sådana undantag kunde medges för något land. Antingen förkastar man eller också antar man hela fördragen.

Min fråga var: Vilken fördragsmässig grund finns det om ett medlemsland förkastar Nicefördraget att fortsätta ratificeringsprocessen? Den borde naturligtvis avbrytas om man ska följa de fördrag som regeringarna i EU har varit överens om. Det finns ingen fördragsmässig grund för att fortsätta om ett land har förkastat det, oavsett om detta land är litet eller stort.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Jag kan fylla på med en fråga innan kabinettssekreteraren svarar. Danska folketinget godkände ju Nicefördraget före den irländska folkomröstningen. Innebär det då, om man ska följa Lars Ohlys tankelinjer, att man ska riva upp det beslutet?

Jag träffade i går en kollega från den finska riksdagen, och jag fick höra att man där nu ska försöka fatta beslut om Nicefördraget före sommaruppehållet. Det är alltså flera länder som redan har ratificerat Nicefördraget.

Anf.  7  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Såvitt jag kan finna finns det ingen fördragsmässig skyldighet att avbryta ratificeringsförfarandet i något annat medlemsland bara till följd av att ett medlemsland har haft en folkomröstning av det här slaget. Däremot är det naturligtvis så att fördraget inte kan träda i kraft förrän alla medlemsstater har ratificerat. Nu är det den irländska regeringen som funderar på hur man ska hantera situationen.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Vi kan då gå vidare och komma in på ärendelistan för rådet den 25–26 juni.

Anf.  9  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Får jag först säga om A-punkterna att den sedvanliga redovisningen av frågor som lösts i förberedande instanser och som troligen tas upp som A-punkter har distribuerats. Jag återkommer till några av dem senare. Jag hoppar också över Europaparlamentets resolutioner, om nämnden inte har några särskilda kommenterar till någon av dem.

Om inte, går jag vidare till den första substantiella dagordningspunkten, som handlar om västra Balkan. Liksom många gånger tidigare är det situationen i FYROM, i Makedonien, som väntas möta det största intresset. Läget där är i hög grad skört. Samarbetet i den regeringskoalition som har tillträtt har inte fungerat tillfredsställande. Den politiska dialog som har ägt rum i olika former, i ett slags seminarieverksamhet under det gångna veckoslutet, hoppas man naturligtvis ska ge resultat. Avsikten är att presidenten och företrädare för de olika partierna ska komma till allmänna rådet den 25 juni och informera vid ett särskilt möte med utrikesministrarna om de framsteg som ska ha uppnåtts i reformprocessen.

Som bekant har både ordförandeskapet och den höge representanten Solana försökt verka så aktivt som möjligt för att hålla samman regeringen i motståndet mot extremisterna och samtidigt betona vikten av att få i gång reformprocessen i Makedonien och tillgodose minoritetsintressena. Solana har varit där nio gånger sammanlagt i vår, senast den 8–9 juni. Som bekant antogs en särskild deklaration om FYROM vid toppmötet i Göteborg. Ett nytt element där var att Europeiska rådet enades om att en särskild representant för just FYROM ska utses för en begränsad tidsperiod, och det är en fråga som nu följs upp av ordförandeskapet och som sannolikt kommer upp vid allmänna rådet nu på måndag.

Det är också möjligt att rådet kommer att diskutera olika alternativa handlingslinjer för EU framöver beroende på utfallet i reformprocessen och den rapport som presidenten och partiledarna kommer att lämna till utrikesministrarna. Om detta kan leda till ytterligare finansiellt bistånd kommer kanske också att övervägas. Det finns andra insatser från EU:s sida för att understödja den politiska dialogen som kan bli möjliga. Det gäller Makedonien.

När det gäller Albanien är det parlamentsval där nu på söndag den 24 juni. En eventuell andra omgång äger rum den 8 juli. Mycket tyder på att valet kommer att kunna genomföras under ordnade former och med deltagande av samtliga partier. Det har varit en del motsättningar mellan regering och opposition i de tekniska valförberedelserna, så man får se hur det går i praktiken. Man ska naturligtvis noga följa den fortsatta utvecklingen inför valen och efter valen. Det kommer att vara ett särskilt möte med en albansk kollega som heter Pascal Milo i Luxemburg den 26 juni. Där ska utrikesministern tillsammans med sin belgiske kollega, med Solana och med Chris Patten ha ett trojkamöte med honom.

Slutligen är det två andra frågor som har med västra Balkan att göra. Den ena gäller den internationella givarkonferens för Förbundsrepubliken Jugoslavien som är planerad till den 29 juni. Vi räknar med att kommissionären Patten kommer att ge en rapport. Det är en konferens som arrangeras gemensamt av kommissionen och Världsbanken, och den kommer nog att ha en stor betydelse för att ge stöd till reformprogrammet i Jugoslavien.

Nu vet vi att man från amerikansk sida har ställt ett precist krav för sitt deltagande i den här givarkonferensen, nämligen att Jugoslavien ska öka samarbetet med krigsförbrytartribunalen i Haag. Det skulle i dag vara en omröstning i det jugoslaviska parlamentet om en särskild lag om samarbete med krigsförbrytartribunalen från Jugoslaviens sida, men den omröstningen har blivit uppskjuten. Om det finns något annat beslut, något annat ställningstagande eller någon annan åtgärd som jugoslaverna kan vidta före den 29 juni som gör att amerikanerna ändå kan acceptera att delta i den här givarkonferensen får vi se.

Från EU:s sida har vi delat amerikanernas uppfattning att det är viktigt att Jugoslavien ökar sitt samarbete med krigsförbrytartribunalen, men vi har inte så bestämt gjort kopplingen till givarkonferensen och sagt att detta är ett krav från vår sida för att vi skulle delta. Vi fäster ju stor vikt vid att det ska gå att genomföra snabba reformåtgärder i Jugoslavien.

Allra sist ett ord om stabilitetspakten. Rådet ska diskutera förberedelserna inför det tredje mötet som äger rum med stabilitetspaktens regionala bord i Bryssel den 28 juni. Paktens samordnare Bodo Hombach har inbjudits till allmänna rådet för att presentera detta.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt då det gäller de slutsatser som ska antas.

Vi går då till fredsprocessen i Mellanöstern, som är en rapportpunkt i dag, såvitt jag förstår.

Anf.  11  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är riktigt. Något beslut förutsätts inte vid allmänna rådet. Det är naturligtvis avhängigt utvecklingen och vad som händer den stundande helgen i Mellanöstern.

Jag kan erinra om att vid toppmötet i Göteborg mellan EU och USA gjordes ett gemensamt europeiskt-amerikanskt uttalande om utvecklingen i Mellanöstern, och även från själva EU-toppmötet uttalades ett starkt stöd för den s.k. Sharm-el-Sheikh-kommitténs rekommendationer, med dess olika faser med eldupphör, avkylningsperiod, förtroendeskapande åtgärder och förhandlingsprocessen. Där har också välkomnats det parallella initiativ som tagits från Egypten och Jordanien.

Javier Solana hade uppdrag från toppmötet i Stockholm i mars att inför Göteborgsmötet presentera en slags färdplan eller roadmap för hur EU skulle verka i fredsprocessen i Mellanöstern. Den vägkartan är ganska identisk med den s.k. Sharm-el-Sheikh-kommitténs rekommendationer. Det fanns ett starkt stöd från EU-mötets sida för att framför allt nu se till att den första fasen, eldupphör, kommer att fungera så att man snabbt kan gå vidare på de övriga faserna, avkylningsperioden och förtroendeskapande åtgärder. Då kanske man inte heller behöver vänta så länge som hela avkylningsperioden innan man kan börja med de förtroendeskapande åtgärder som är viktiga. Där är naturligtvis en frysning av bosättningsverksamheten en av de viktigaste elementen.

Ett annat viktigt dokument är den s.k. Tenetplanen, som ju har förhandlats fram av den amerikanske CIA-chefen. Den har accepterats av båda sidor och håller nu på att genomföras. Takten och hållbarheten i detta kan man naturligtvis inte säga något definitivt om ännu, men förhoppningarna är stora. De centrala elementen i den planen är palestinska insatser för att förhindra ytterligare terrordåd, och det handlar också om israeliska lättnader både av blockaderna och av de ekonomiska sanktionerna.

Anf.  12  LARS OHLY (v):

Såvitt jag förstår fortsätter den israeliska regeringen att förhindra att palestinska myndigheter får tillgång till de pengar, tullar och avgifter som de ska ha. EU har tidigare gått in med bidrag för att täcka förlusten för palestinska myndigheter.

Det har inte fattats några nya beslut på ganska lång tid, och min fråga är om det diskuteras om EU ska fortsätta, ta ett nytt ansvar för att Israel inte uppfyller sina åtaganden, eller om man sätter press på Israel att tillåta palestinska myndigheter att få de intäkter som de ska ha enligt tidigare överenskommelser.

Anf.  13  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

De beslut som redan tagits i EU som rör 60 miljoner euro har beräknats vara tillräckliga för att täcka de palestinska behoven fram till hösten. Det finns inget akut behov av nya beslut från EU om utbetalningar nu.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar punkt 5 och går vidare.

Anf.  15  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Nästa dagordningspunkt handlar om Zimbabwe där det ska antas slutsatser från rådet. I det utkast som finns uttrycker den europeiska unionen sin djupa oro över bristen på framsteg i dialogen mellan EU och Zimbabwe och också oro över den fortsatta negativa utvecklingen i Zimbabwe.

Det finns ett stöd för en fortsatt konstruktiv politisk dialog. Det står också att det är viktigt att den här dialogen snabbt leder fram till konkreta resultat. Vi förväntar oss alltså konkreta åtgärder för att stoppa det politiska våldet i landet, garantera oberoendet hos massmedier, garantera domstolarnas oberoende och ge full internationell insyn i de stundande presidentvalen. Det är de konkreta kraven.

Det sägs i de här slutsatserna att vi efter två månader återigen ska utvärdera EU:s politiska dialog med Zimbabwe, och om konkreta resultat i det läget inte uppnåtts kommer EU att beakta andra möjliga åtgärder.

Från regeringens sida har vi stött en kritisk men konstruktiv dialog med Zimbabwes regering och håller med om att det är viktigt att ställa tydliga och konkreta krav på regeringen där. Vi hoppas att de ska uppfyllas innan man nu går vidare på att diskutera andra åtgärder. Det presidentval som ligger framför dem i tiden ligger våren 2002, och vårt främsta mål – ett viktigt mål för EU, naturligtvis – är att bidra till att detta ska kunna genomföras både fredligt och demokratiskt.

Anf.  16  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Zimbabwe har länge varit på ett sluttande plan, och det är något av ett testfall när det gäller EU:s agerande. Det är glädjande att höra att man nu ställer tydliga krav. Vi fick också exempel på detta.

Min fråga rör handlingsberedskapen: Vad innehåller den om det inte, som jag befarar kommer att inträffa, blir några förändringar så länge sittande president finns där? Då säger kabinettssekreteraren att man ska beakta andra möjliga åtgärder. Vilka andra möjliga åtgärder är detta?

Anf.  17  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är inte en slump att det inte står så mycket mer om detta i utkastet till slutsatser. Det beror helt enkelt på sådana saker som att det inte finns något allmänt stöd för artikel 96-konsultationer. Det finns motstånd mot det i kretsen, och därför har det inte varit möjligt att vara mer tydlig på den här punkten.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkten om Västafrika.

Anf.  19  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Västafrika är Mano River-området, och det är de tre länderna Guinea, Sierra Leone och Liberia, till vilket EU beslutade vid allmänna rådets möte i maj att skicka en delegation med representanter för trojkan, som jag själv hade möjligheten att leda tre dagar i slutet på maj. Det var en resa som gjordes för att samtala med presidenterna i de här tre länderna liksom med presidenten i Mali, som är ordförande i Ecowas, den västafrikanska samarbetsorganisationen. Syftet var från vår sida att uttrycka EU:s fulla stöd för de ansträngningar som Ecowas och dess president gör för att få en politisk lösning på den konflikt som rasar i regionen.

Vad man märker särskilt under ett sådant här besök är de kraftigt försämrade relationerna mellan Guinea och Liberia. Detta hänger naturligtvis också samman med den stora flyktingström som har kommit till Guinea. Det landets regering ska ha en eloge för, tycker vi, är att man har tagit emot de många hundratusentals flyktingar framför allt från Sierra Leone men också från Liberia som har flytt undan rebellerna i inbördeskrigets Sierra Leone.

Nu har situationen i Sierra Leone förbättrats tydligt under den senaste tiden. Det finns en vapenvila som verkar hålla mellan RUF-gerillan och regeringen i landet. Det är uppenbart att den stora FN-insats som görs genom FN-operationen Unamsil också leder till resultat, inte minst när det gäller att avrusta och demobilisera en del av gerillaförbanden. Det är för tidigt att vara säker på att det kommer att bli en fredlig framtid för Sierra Leone. Det finns många områden kvar där FN-styrkan inte har kunnat etablera sig och där man inte riktigt vet vem som har kontrollen. Det är bl.a. de stora områden som har diamanttillgångar, som tidigare har varit mycket av drivkraften för att få fram nya vapen och ny ammunition till Sierra Leone.

Slutligen gjorde vi också ett besök i Liberia och hade samtal med Liberias president Charles Taylor. Liberia har ju understött rebellerna i Sierra Leone, och det är också en konflikt vid gränsen mellan Liberia och Guinea. FN:s säkerhetsråd har beslutat om sanktioner mot Liberia, dels reserestriktioner för regeringen och dess anförvanter, dels förbud mot vapenhandel och oreglerad diamanthandel. Vi uttryckte starkt stöd för de här sanktionerna och sade att det var upp till Liberias regering att nu visa att man har klippt av alla kontakter med RUF-gerillan.

President Taylor är en intressant person, som vann ett presidentval för några år sedan men som inte har särskilt gott renommé i många andra länder. Han sade sig vara realist och ansåg det vara helt fel att införa de här sanktionerna, eftersom de var helt oskyldiga i Liberia, men det var ett politiskt faktum, och man hade nu minsann beslutat sig för att följa alla de föreskrifter som FN satt upp. Det gäller då för Liberia att visa att de verkligen har gjort det i praktiken också – det finns många tvivelsmål på detta än så länge. Bl.a. gäller det att utvisa alla de ledare för RUF som tidigare har gömt sig i olika delar av Liberia.

Slutsatserna var att vi ska försöka fortsätta att stödja den politiska lösning som Ecowas ledning strävar efter, liksom ett fortsatt stöd för FN-styrkan Unamsil och dess ansträngningar att fullfölja avväpningsprocessen. Det finns också en avsikt att vid ett lämpligt tillfälle inrätta ett speciellt sändebud för den europeiska unionen vad gäller den här regionen.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi kommer då in på uppföljningen av Europeiska rådet i Göteborg.

Anf.  21  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det här är en standardpunkt efter varje möte med det europeiska rådet där ordförandeskapet ska ge en redogörelse. Någon sakdiskussion förutses normalt inte. Jag tror inte att jag behöver ge någon utförligare redovisning för nämnden heller, eftersom nämnden var närvarande i Göteborg och har en god kännedom om vad som uppnåddes där.

Vad jag vill säga är emellertid att det kan bli en diskussion i allmänna rådet om behovet av att inkalla ett extra möte med RIF-rådet någon gång i juli för att diskutera den situation som uppstod utanför möteslokalerna i Göteborg och vilka insatser som EU kan göra i framtiden för att förhindra en upprepning av detta. Något beslut om detta har ännu inte fattats, men det kommer alltså att diskuteras i Luxemburg på måndag.

Anf.  22  LARS TOBISSON (m):

Jag förstår att den punkten inte kommer att diskuteras i sak på det kommande ministerrådsmötet, men det finns ändå anledning att lägga fram några synpunkter på vad som var i Göteborg.

Vi har från moderat håll varit kritiska mot utvecklingen att Europeiska rådets möten ska allt bestyra, alla ärenden ska föras upp dit. Vi har hävdat att den ursprungliga tanken var att de flesta beslut, för att inte säga nästan alla, ska tas i de enskilda ministerråden. Europeiska rådets uppgift var från början att ge vägledning, riktlinjer, för hur arbetet ska bedrivas. Från början var det också så att de samlades i en liten krets, regeringschefer och några statschefer, framför en brasa och diskuterade informellt, möjligen med någon medarbetare i bakgrunden. När man tänker tillbaka på detta gör man den iakttagelsen att saker och ting onekligen har förändrats, när man ser hela apparaten i Göteborg.

Vår kritik har tidigare varit inriktad mera på att vi inte riktigt tror på den här beslutsformen – den är väldigt tyngande. Om man dessutom ser det så att det är en utveckling i mellanstatlig riktning är det också tveksamt. Det har funnits en tendens till att regeringscheferna har suttit och improviserat och kanske inte alltid har varit så väl förberedda och inte varit så säkra på vilken rättslig grund man har agerat på osv.

Nu tillkommer att det visar sig att de här enorma uppställningarna, som haussas upp för varje gång som de inträffar, med ambitioner från arrangörslandet gör att det blir större och större. Det fungerar som en sockerbit för en fluga; det drar till sig den här typen av bråkstakar och ligister, som ser en chans att själva tränga sig ut i medierna genom att attackera vad som förekommer.

Jag tycker att det är tillkommande skäl för att överväga om man inte bör banta de här föreställningarna och återgå till den ordning som egentligen kommer till uttryck i första meningen i ordförandeskapets slutsatser. Där skriver man på lite konstig svenska: ”Europeiska rådet möttes i Göteborg den 15 och 16 juni för att utfärda politisk vägledning för unionen.” Det är vad som var tanken med de här råden, och den meningen dröjer sig kvar. Men sedan går man in på en väldig massa detaljer och fattar enskilda beslut eller anvisar riktlinjer och tidtabeller för allt möjligt annat. Jag tror alltså att man har alla skäl att överväga formatet på de här mötena i fortsättningen och försöka återgå till det som ursprungligen var tänkt.

Jag får kanske, herr ordförande, just med anledning av slutsatserna ställa två frågor. Jag har läst igenom det här. Vi hade tillgång till utkastet till slutsatser i Göteborg, och det är några saker som har blivit konstiga eller som har ändrat sig sedan sist.

Punkten 15 handlar om debatten om Europeiska unionens framtida utveckling. Där har kommit in ett ord som jag inte begriper. Det står: ”Synpunkter på hur man kan strukturera den förberedande etappen för 2004 års regeringskonferens och bredda deltagandet i det arbetet eventuellt, inbegripet skapandet av ett öppet forum kommer att fortsätta fram till….” Vad betyder ordet ”eventuellt”? Det kommer jag inte ihåg från tidigare. Är möjligen kommatecknet fel, så att det ska stå ”eventuellt inbegripet skapandet av ett öppet forum”? Eller vad är det som ligger bakom det här?

Det andra är det som jag reagerade mot redan i Göteborg, och det gäller punkt 34. Man har skrivit om den punkten rätt avsevärt från tidigare, men likafullt är det konstigt att man i sista meningen skriver följande: ”Uppkommande inflationstryck bör bekämpas genom åtgärder på utbudssidan för att undanröja flaskhalsar på arbets- och produktmarknaden, och genom att, vid behov, styra efterfrågan med hjälp av skattepolitiken.”

Förra gången hette det att man skulle strama åt med hjälp av skattepolitiken. Men när man gick till den engelska texten visade det sig att det inte stod skattepolitik utan fiscal policy. Är det likadant nu, att det står fiscal policy och att man har fått för sig att det ska översättas med skattepolitik? I så fall ska jag tala om att skattepolitik heter taxation policy. Fiscal policy översätts med finans- eller möjligen budgetpolitik på svenska.

Anf.  23  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag ska lämna ordet till Frank Belfrage när det gäller de två punkter som Lars Tobisson tog upp, dvs. punkterna 15 och 34.

Vad gäller själva formatet för Europeiska rådet så är det naturligtvis resultatet av olika faktorer och intressen som samverkar. Om jag förstår saken rätt så fattas de formella besluten fortfarande av de olika rådskonstellationerna. Alltjämt är det politisk vägledning som ges i slutsatserna. Ändå är det naturligtvis riktigt att slutsatserna har svällt och att stats- och regeringscheferna kanske spänner över betydligt fler områden än vad de gjorde ursprungligen. Intresset från både de deltagande stats- och regeringschefernas sida och från deras omgivningars sida för att ägna mer tid åt och även fästa ännu större uppmärksamhet på vad de själva tycker har ökat med åren när de fattar beslut. Men det formella består fortfarande och därmed står det också som det gör i den första meningen.

Frank Belfrage, vill du kommentera de två frågorna om ”eventuellt” och fiscal?

Anf.  24  Utrikesrådet FRANK BELFRAGE:

Först vill jag göra kommentaren att texten inte är språkgranskad. Vi arbetar utifrån den engelska versionen. Lars Tobisson sätter fingret på ett återkommande problem som vi har med juristlingvistsidan när det gäller att få ett svenskt språk som motsvarar vad vi är vana vid. Det fungerar inte alltid, och det här är två exempel på när det inte har fungerat. Det finns fler. I fallet med ”eventuellt” så är det en översättning av the possible creation of an open forum. Ett bättre uttryckssätt är väl ”den möjliga”. När det gäller fiscal så har jag inte texten framför mig, men min minnesbild är precis den som här anfördes, nämligen att det talas om fiscal policy och att det är någonting annat än taxation policy.

Dessa och många andra fel i den svenska texten kommer att åtgärdas inom ramen för den språkgranskning som nu pågår.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Tack! Vi fick det beskedet i Göteborg också – det är det engelska dokumentet som man utgår ifrån. Vi hörde också att statssekreteraren på Finansdepartementet sade att det handlar om finanspolitik och inte om skattepolitik.

Då kan vi lämna detta. Vi har också fått en skriftlig återrapport från Europeiska rådet, som låg på bordet i dag.

Det kanske ska sägas här – de flesta kanske redan vet om det – att regeringen kommer att lämna in en särskild skrivelse till riksdagen om ordförandeskapet. Den lär komma i september. Stämmer det, eller är det i oktober? Jag vet inte riktigt hur tidsplanen ser ut.

Anf.  26  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

I oktober.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Den kommer alltså i oktober. Det blir en skrivelse som det blir motionsrätt på och som sedan kommer att behandlas i ett särskilt betänkande i kammaren så småningom under hösten.

Då går vi vidare.

Anf.  28  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Punkt 9 handlar om öppenhet, insyn och god förvaltningssed. Den har blivit en A-punkt, som inte kommer att diskuteras. Jag tror att ni har sett bakgrunden i materialet. Det är den europeiska ombudsmannen som har skrivit till rådet och vill utröna om rådet har antagit en särskild uppförandekod för god administrativ sed. Detta bottnar i ett projekt som ombudsmannen har drivit i några år och som har lett till att kommissionen och parlamentet båda har antagit sådana här uppförandekoder. Innehållet skulle i princip handla om hur tjänstemän i rådet ska uppträda vid telefonförfrågningar, brevkorrespondens osv.

Här finns också rent lagliga aspekter med vad gäller hanteringen av ärenden som berör allmänheten.

Detta blir alltså en A-punkt.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Detta var uppe förra gången vid nämnden inför allmänna rådet. Men då försvann den och blev struken. Nu kommer den alltså tillbaka som en A-punkt.

Ingen begär ordet, och jag konstaterar då att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till persontrafiken.

Anf.  30  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Vi inte är säkra på om denna fråga kommer upp, men den står på dagordningen. Detta handlar om att Grekland, som ett led i strävan att förstärka förbindelserna mellan Grekland och Turkiet, har lovat att försöka underlätta rörligheten för personer som gör dagskryssningar mellan Turkiet och ett antal grekiska öar. Där finns en del komplikationer i förhållande till de inresebestämmelser som gäller i enlighet med Schengenregelverket, och därför kommer frågan eventuellt att behandlas på nytt i allmänna rådet. Den var uppe redan vid det förra mötet, i början av juni, på grekisk begäran. Rådet noterade frågeställningen och förstod att det var en angelägen fråga för Grekland, men menade att rådet inte kunde ha någon uppfattning förrän detta har beretts vidare i rådsstrukturen.

Sedan har detta diskuterats i Coreper bl.a. Sannolikheten talar väl för att det krävs ytterligare beredning innan rådet kan ta ställning i frågan. Det finns alltså ingen position att föreslå just nu. Detta är mer en information om att Grekland möjligen tar upp detta igen.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Vi har konstaterat att vi saknar den svenska positionen eller ståndpunkten i ärendet.

Anf.  32  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det finns helt enkelt inget förslag att ta ställning till.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Tror du att det kommer ett förslag, eller tror du att det skjuts på framtiden?

Anf.  34  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Vår bedömning är att detta kommer att skjutas på till julimötet. Men eftersom det står på dagordningen ville vi ändå anmäla det på det här sättet.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Okej. Då lämnar vi frågan för i dag.

Nu kommer vi in på ett antal A-punkter, och där har vi några som rör utrikeshandelsfrågor. Dem kommer statssekreterare Lotta Fogde att föredra sedan, så dem kan vi hoppa över nu. Men de övriga A-punkterna brukar vi emellanåt kunna ta i klump. Jag lämnar ordet till dig, om du vill berätta om någon av dem.

Anf.  36  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag har ingen önskan om att förlänga sammanträdet, så om nämnden önskar ta dem i klump omedelbart så har jag ingenting att invända mot det.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte att du kanske ville föredra något speciellt ärende.

Anf.  38  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag skulle kunna säga några ord om Turkiet, Ukraina, Kina och Kuba t.ex.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Det verkar som om du vill föredra detta. Då få vi höra det!

Anf.  40  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

När det gäller nr 14, dvs. Turkiet, så ska vi ha ett associeringsråd med landet. Jag tror att detta är första gången som den gemensamma ståndpunkten från EU:s sida är anpassad till det faktum att Turkiet är ett kandidatland. Därmed ges en översikt över hur EU ser på Turkiets medlemskapsförberedelser med särskild fokus på hur landet har klarat målsättningarna i det anslutningspartnerskap som antogs av rådet tidigare i år, den 8 mars. Där ingår givetvis frågor som berör mänskliga rättigheter, t.ex. frågan om att ratificera olika FN-konventioner om respekt för internationella åtaganden i Europarådet m.m. Det handlar om fängelsesituationen och om fackliga rättigheter. Det finns också andra saker, t.ex. Cypernfrågan och ekonomiska reformer.

Associationsrådet kommer att föregås av ett politiskt dialogmöte, som det heter, där det finns möjlighet till en friare, och kanske ännu mer uppriktig, diskussion om läget i fråga om mänskliga rättigheter.

Den svenska regeringens hållning är att det återstår mycket arbete innan Turkiet har uppfyllt de politiska Köpenhamnskriterierna, som de kallas. Det avspeglas också i den gemensamma ståndpunkten.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi behandlar de ärenden, dvs. Turkiet, Ukraina, Kina och Kuba, som du ville föredra särskilt så att vi tar dem en och en. Vi har redan börjat med Turkiet.

Anf.  42  LARS OHLY (v):

De tidigare skrivningar som har funnits från EU:s sida har i allmänna ordalag uttalat krav på Turkiet att uppfylla mänskliga rättigheter och att följa internationella konventioner. Men det är mer sällan som man pekar ut de minoritetsgrupper som faktiskt förvägras de rättigheter som borde vara självklara. Det gäller kurderna, men det gäller också mindre minoritetsgrupper som armenier, assyrier, syrianer och kaldéer.

Jag menar att det är Turkiets vilja att behandla frågor om mänskliga rättigheter just på det viset därför att landet inte vill erkänna minoritetsrättigheter. Man vill inte erkänna minoriteters rätt till språk, kultur, politiska rättigheter och annat. Då kan man komma överens om allmänna skrivningar om mänskliga rättigheter, men man skulle ha svårare att acceptera att EU faktiskt pekar ut folkgrupper som i dag behandlas på ett sätt som inte står i överensstämmelse med de internationella konventioner som Turkiet i allmänna ordalag kan sägas stödja.

Jag skulle önska att man än hårdare tryckte just på de konkreta förhållandena för minoritetsgrupper i Turkiet och att man tog upp detta som en konkret fråga. Det har funnits kritik mot bl.a. decemberöverenskommelsen med Turkiet därför att man inte på någon punkt nämner de konkreta exempel som finns på våldförande mot de mänskliga och demokratiska rättigheter som EU i övrigt ställer upp på.

Anf.  43  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Jag har egentligen ingen fråga, och jag delar den uppfattning som kabinettssekreteraren har och den svenska uppfattningen om de omfattande problem som finns i Turkiet. Jag begärde ordet närmast för att understryka detta. Jag konstaterar också att i ett Europarådsperspektiv är Turkiet föremål för den särskilda övervakningsprocess som Europarådet har med hänsyn till de faktiska omständigheterna i landet.

Europarådet har på sitt bord i nästa vecka en rapport om Turkiet. Det råder väl ingen tvekan om att en del turkiska företrädare hade föreställt sig eller hoppats på att övervakningsprocessen skulle upphöra i och med detta. Men i rapporten konstateras att det inte finns förutsättningar för det. I det här sammanhanget tycker jag att det finns anledning att koppla ihop detta. Köpenhamnskriterierna – om man håller sig till dem – är ju egentligen baserade på de värden som Europarådet står för. Det gäller exempelvis den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och en hel del andra konventioner som finns och som Turkiet inte har tillträtt – i varje fall lever landet inte upp till de åtaganden som finns där. Därför finns det anledning att hålla ett hårt tryck på Turkiet i de här olika frågorna.

Anf.  44  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Jag har inte svårt att instämma i önskan att upprätthålla trycket på det sättet och inte heller när det gäller att vara konkret på det sätt som Lars Ohly föreslog.

Jag tror också att man kan säga att det inte bara finns generella målsättningar i det anslutningspartnerskap som antogs i mars. Det finns också viss konkretion när det gäller de olika kraven på att åtfölja mänskliga rättigheter.

Jag tror inte heller att utrikesministern kommer att tveka att också anföra mycket konkreta exempel vid sitt dialogmöte i Luxemburg. Då finns den möjligheten att vara inte bara tydlig utan också klar i sina krav på turkarna när det gäller de här sakerna. Den chansen finns alltså, även om det inte står i dokumentet.

Anf.  45  LARS OHLY (v):

Jag tror inte för ett ögonblick att det finns någon skild uppfattning i sak här. Jag är övertygad om att vi tycker samma sak.

Men den kritik som har framförts bl.a. av minoritetsgrupper som finns representerade i Sverige gäller just bristen på konkretion. I slutsatserna i mars nämns t.ex. inte den kurdiska folkgruppen över huvud taget med ett ord. Det är bra om detta framförs i varje fall vid sidan av. Man ska inte få uppfattningen att Turkiets syn på att det egentligen inte finns några problem med detta men att man i allmänna ordalag ställer upp på mänskliga rättigheter är den syn som ska bli gällande i förbindelserna mellan Turkiet och EU.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi till frågan om Ukraina.

Anf.  47  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Herr ordförande! Jag vill bara nämna att statsministern i går – den 19–20 juni – besökte Kiev i sin egenskap av ordförande i Europeiska rådet. Han har haft samtal med såväl den nye premiärministern som med presidenten Kutjma. Det är samtal som naturligtvis har dominerats av frågor som rör relationerna mellan EU och Ukraina. Det har också varit deltagande från kommissionen, sekretariatet och det inkommande belgiska ordförandeskapet på resan. Jag ville bara anmäla att detta har skett.

Anf.  48  LARS TOBISSON (m):

Ordförande! Jag har noterat att EU vårdar relationerna till Ukraina och även till Moldavien, som ju nyss har återinfört kommuniststyre. Vi såg t.o.m. att man ska hålla fortsatt liv i den europeiska konferensen genom att föra in just Ukraina och Moldavien i kretsen.

Men det finns ett annat land, som ligger i närheten – faktiskt ännu närmare Sverige och det blivande EU-området. Det är Vitryssland. Jag träffade företrädare för den demokratiska oppositionen i Vitryssland i början av veckan. De står nu inför ganska hårda påfrestningar. Det ska bli val i landet i början av september.

Bedömer man situationen som så omöjlig att hantera med Vitryssland att man avstår från att alls intressera sig för landet? Eller finns det några försök att på samma sätt som man gör med Ukraina och Moldavien skaffa sig åtminstone någotsånär fungerande relationer med Vitryssland?

Anf.  49  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

Skälet till att Vitryssland inte står med bland de länder som nämns är den situation som råder i landet. Från statsministerns besök har vi förstått att Lukasjenko, presidenten i Vitryssland, mycket väl förstod innebörden i den signal som sändes. Jag tror att det var precis rätt kalibrerat för att gå hem.

EU för en pågående dialog med Lukasjenko på olika nivåer om vad EU tycker. Framför allt har vi understrukit att vad som är helt avgörande nu för EU:s framtida relationer med Vitryssland är hur det går i presidentvalet den 9 september och hur det genomförs.

Vi kommer att ha en utvärderingsdelegation i juli, tror jag det är, för att titta på valförberedelserna och se om vi ska ha valövervakning den här gången.

Anf.  50  LARS TOBISSON (m):

Det är allmänt känt att Vitryssland står nära, och strävar efter att komma ännu närmare, Ryssland. Ryssland har en ledare nu som heter Putin och som träffar europeiska ledare då och då. Han är angelägen om att vara demokrat, företräda en demokrati, arbeta lojalt inom OSSE osv.

Går det inte att i sådana kontakter inskärpa hos honom att han i alla fall inte ska understödja Lukasjenko utan snarare kanske åtminstone underhand göra vad han kan för att se till att det kommer fram en vettig valuppläggning och möjligheter för en demokratiskt syftande opposition att komma till tals?

Anf.  51  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON:

Vi har under en längre tid varje gång som vi har träffat ryska representanter tagit upp situationen i Vitryssland för att diskutera den med ryssarna. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan sammanfatta detta. När det gäller Ukraina finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Nästa ärende gäller Kina.

Anf.  53  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Tankarna är att allmänna rådet ska anta rådsslutsatser om EU:s framtida Kinapolitik. Inför det toppmöte som ska äga rum med Kina den 5 september tycker man att det har funnits anledning att se över och uppdatera EU:s Kinapolitik. I en tid då både EU och Kina ökar sin internationella politiska och ekonomiska betydelse så finns det särskilt motiv för detta.

Det handlar också naturligtvis om att vår Kinapolitik ska bli så samordnad och konsekvent som möjligt för att få ökad slagkraft.

Slutsatserna bekräftar de målsättningar som redan fanns i rådsslutsatserna från 1998, och försöker uttrycka dem i mer konkreta politiska ställningstaganden. Huvudsaklig fokus sätts på den politiska dialogen och även på den ekonomiska samverkan och på kombinationen av de två. Den politiska dialogen täcker alla de tre pelarna i vårt samarbete och en mängd olika områden. Den kan också förväntas utvecklas mot nya områden, står det i slutsatserna. När det gäller det ekonomiska samarbetet har det som målsättning att stödja reformprocessen, särskilt på områden som handlar om regional utveckling, miljö och jämställdhet.

Den svenska ståndpunkten är att vi står bakom detta utkast. Vi hoppas att slutsatserna kan antas nu vid rådets möte – detta är ju en A-punkt – och att de också sedan kommer att ligga till grund för toppmötet med Kina den 5 september.

Förutom detta framtida samarbete och handeln med Kina så betonas i slutsatserna saker som är särskilt viktiga för Sverige. Det gäller problemen med de mänskliga rättigheterna i Kina och även de sociala problem som skapats i samband med Kinas tillväxt. Därför ser vi också slutsatserna som ett viktigt steg mot stärkta relationer med Kina, även om vi inte alltid är överens om allting.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Om ingen begär ordet konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går över till frågan om Kuba.

Anf.  55  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Detta handlar om att anta slutsatser som utvärderar den gemensamma ståndpunkt som EU har när det gäller Kuba. Den trädde i kraft 1996 och den ska utvärderas varje halvår, står det. Nu har det svenska ordförandeskapet att svara för sin utvärdering.

Slutsatserna visar också hur EU avser att gå vidare i arbetet med att fortsätta att söka verka för en förändring av situationen på Kuba – inte minst genom att söka föra en konstruktiv dialog med den kubanska regeringen.

I de slutsatser som föreslås konstateras att den gemensamma ståndpunkten fortfarande är giltig och att kommissionens arbete är särskilt viktigt. Det kommer också att finnas förslag till framtida insatser av kommissionen. De här rådsslutsatserna tror vi är en viktig politisk signal, inte minst eftersom EU genom dem uttrycker en enad hållning gentemot Kuba som alla 15 länderna står bakom.

Vi tror också från svensk sida att det är av stor betydelse att allmänna rådet behandlar detta varje halvår, särskilt som situationen avseende mänskliga rättigheter på Kuba snarast har försämrats under senare tid.

Vi tror att gemensamt EU-agerande, där vi 15 arbetar tillsammans gentemot Kuba, kan förbättra möjligheterna att få en förändring till stånd när det gäller den kubanska inställningen till respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Det är ju någonting som både EU och Sverige värnar.

Anf.  56  MATS ODELL (kd):

Ju längre ned vi kommer på dagordningen, desto längre bort rör vi oss både geografiskt och ideologiskt från den europeiska unionen. Här handlar det inte längre om några kandidatländer. Icke desto mindre är det ganska omfattande och mycket ambitiösa dagordningar som man har framför sig. EU ska uppmuntra och åtfölja Kuba i en övergång till respekt för mänskliga rättigheter, pluralistisk demokrati och marknadsekonomi. När vi diskuterade Turkiet pekade man på bristen på konkretion i kritiken. Det gäller möjligtvis i ännu högre grad här.

Jag ska väldigt kort fråga: Vilka påtryckningsmöjligheter har egentligen EU i den här dialogen? Som kabinettssekreteraren säger går ju utvecklingen snarast bakåt.

Anf.  57  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ett av de första besök som jag hade när jag började på det här jobbet i höstas var just av en kubansk kollega – en viceminister från Havanna. Jag försökte då verkligen förklara vår grundsyn på mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, pressfrihet och möjligheten att resa fritt och undersöka förhållanden i landet om man vill det.

Jag vet inte i vilken mån dessa ord kunde tjäna som påtryckning, men det rådde ingen tvekan om att det fanns en stark önskan från ministerns sida att förbättra de allmänna förbindelserna med den europeiska unionen. Detta har jag också upplevt i andra samtal under det år som jag har jobbat här i Stockholm. Detta har faktiskt viss tyngd. Bara det faktum att den europeiska unionen tar till orda är ett påtryckningsmedel i sig.

Det blev ju inte lättare sedan, när kubanen hade lämnat Stockholm och begett sig till Oslo. Då häktades – eller i varje fall tillvaratogs – nämligen tre svenska journalister som var på resa i Kuba. Det gjorde det möjligt att ringa till kubanen på flygplatsen Gardemoen och säga att nu måste ni faktiskt följa vad vi sade i går. Journalisterna släpptes också senare, men detta visar att det finns mycket kvar att göra. De påtryckningar som vi kan göra med hjälp av den tyngd som EU:s politiska prestige i världen har tror jag har en viss effekt.

Ett annat, mer materiellt, argument är medlemskapet i Cotonouavtalet. När det sätts i fråga är det naturligtvis en påtryckningsfaktor som också kommer upp i överläggningarna i september.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Jag lämnar ordet fritt med anledning av återstående A-punkter.

Anf.  59  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har bara en kort fråga. Det ska hållas en FN-konferens i juli om spridning av lätta vapen och olaglig handel med konventionella vapen. Det är punkt 18. Finns det en gemensam ståndpunkt från EU på den punkten nu?

Anf.  60  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Det är punkt 19. Jo, det är riktigt. I de slutsatser som ska antas med anledning av den kommande FN-konferensen kommer det också att finnas en gemensam ståndpunkt från EU:s sida.

Anf.  61  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Är den klar i dag?

Anf.  62  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN:

Ja, det ska den vara.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte att vi skulle ta de återstående ärendena i klump. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i de återstående A-punkter som rör Utrikesdepartementets område.

Därmed är vi klara med samrådet i dag. Vi tackar för er medverkan. Vi ska gå över på de återstående A-punkterna, som rör utrikeshandel.

2 §  Allmänna frågor (handelsfrågor)

Statssekreterare Lotta Fogde

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 25 och 26 juni 2001

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Lotta Fogde med medarbetare välkomna hit. Det finns ett par stycken ärenden på allmänna rådet som rör utrikeshandelsfrågor och som du ska föredra här för oss.

Vi brukar ha eventuella återrapporter, men jag vet inte om du är förberedd på att göra en muntlig kort återrapport från det tidigare ministerrådsmötet. I annat fall har vi fått materialet utsänt redan, så vi kanske kan gå direkt till de ärenden som ska behandlas i nästa vecka. Varsågod!

Anf.  65  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Tack! Nej, jag har inte tänkt säga så mycket om det senaste ministerrådsmötet för det var obetydligt lite som var av handelskaraktär där. Däremot hade jag tänkt att jag kunde säga några ord om toppmötet mellan EU och USA om det finns intresse från nämndens sida.

Men jag kanske ska ta det som gäller måndagens möte först.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi börjar med beslutsärendena.

Anf.  67  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Först vill jag säga att handelsministern beklagar att han inte kan vara här i dag. Han sitter i toppmötet mellan EU och Kanada för närvarande. Det är därför som jag ska informera i stället. Till min hjälp har jag Caroline Fleetwood som är ambassadråd på UD:s Amerikaenhet.

Det finns två A-punkter som rör handel på nästa veckas allmänna råd – samarbetsråd med Mercosur och gemensamt råd med Chile. Detta är egentligen samma sak, men det har olika namn.

Två möten äger rum i Luxemburg i nästa vecka under ledning av handelsministern. Allmänna rådet ska inför dessa möten anta en gemensam ståndpunkt. Det är en standardpunkt inför sådana här råd. Vid mötena förväntas man fatta beslut om protokoll från tidigare möten och om procedurregler.

Dagordningen inkluderar, förutom de här punkterna, det nuvarande läget i associations- och frihandelsförhandlingarna mellan EU och Mercosur och EU och Chile och inledningen av andra fasen i frihandelsförhandlingarna som ska ske i juli i år. Dagordningspunkterna behandlas alltså i två på varandra följande möten.

En politisk dialog mellan parterna ingår också. Den leds av utrikesministern och äger rum under en lunch i samband med mötet.

Syftet med råden på handelsområdet är att bekräfta, stärka och fördjupa förbindelserna mellan regionerna och att göra ett avstamp inför fas två i frihandelsförhandlingarna, som enligt tidtabell ska starta den 1 juli i år.

Vi har haft som en viktig målsättning under vårt ordförandeskap att se till att denna tidtabell håller. Fas två innebär nämligen att det är nu som man ska ge sig in i tullförhandlingar. Hittills har förhandlingarna handlat om icke tariffära handelshinder, och mycket av arbetet har gått ut på att identifiera och analysera. Nu ger man sig in i regelrätta tullförhandlingar.

Det ligger i Sveriges intresse att förhandlingarna genomförs snabbt och effektivt och att export och investeringar från Sverige och EU ska kunna ske på samma villkor som för Nordamerika, som ju också förhandlar med de här länderna om frihandelsavtal. Vi ser det därför som en viktig markering att Sverige under de sista dagarna av vårt ordförandeskap har ett råd med såväl Mercosur som Chile på hög politisk nivå. Det sker som ett avstamp och för att markera att vi har hållit tidtabellen och att vi kommer att kunna gå i gång med tullförhandlingar i tid – i alla fall så långt som det hänger på EU. Sedan kan det ju eventuellt finnas faktorer på den andra sidan, hos Mercosur, som kan försena det hela. Men vi har i alla fall klarat det beting som vi hade angett för oss själva under detta halvår.

Anf.  68  LARS TOBISSON (m):

Vid en talmansresa i höstas i dessa trakter passade jag på att förhöra mig om just Mercosur och handelssamarbetet. Jag skulle vilja ställa frågan enkelt och rakt på. Finns det egentligen något liv kvar i Mercosur?

Vi fick höra att Chile inte är intresserat av att ingå. Man har något samarbetsavtal, men man är mycket mer intresserad av att komma med i NAFTA.

I Argentina var man mycket kritisk mot Brasiliens dominans i organisationen på grund av landets storlek och vilja att bestämma allting själv. Argentina har ju gått in i en ekonomisk kris som gör att landets möjligheter att agera inte är stora.

Sedan har vi fått en ny amerikansk president som har gjort till något av sin livsuppgift att etablera förbindelser mellan Nordamerika och Sydamerika och få i gång detta. Då blir det en helt annan struktur på samarbetet inom Sydamerika än vad just Mercosur innebär.

Jag säger inte att det är fel att syssla med detta, men jag fick lite grann intrycket av att man står under fel träd och skäller när man ger sig på att gå vidare med Mercosur om organisationen inte har någon större framtid.

Anf.  69  LARS OHLY (v):

Finns det en risk att andra länder som ingår i allamerikanska frihandelsavtalet har synpunkter på förbindelserna EU–Mercosur?

Anf.  70  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Låt mig först säga att det varierar. Förmågan att göra framsteg har hittills skilt sig lite åt om vi jämför förhandlingarna mellan EU och Chile och förhandlingarna mellan EU och Mercosur. Så sent som häromdagen fick vi en mycket stark markering från Chiles sida om att man är angelägen om att kunna gå i mål med sina förhandlingar under det spanska ordförandeskapet under första halvan av 2002. Det är en mycket ambitiös ambition de uttrycker och som vi välkomnar.

Det kan få till effekt att förhandlingarna mellan EU och Chile får en annan fart än förhandlingarna mellan EU och Mercosur, men det är i nuläget lite svårt att säga vad Mercosur kommer att kunna prestera. Det är också möjligt att de blir stimulerade av att se att Chile gör stora framsteg snabbt.

I dagsläget är vi osäkra på om Mercosur kommer att klara att presentera ett förhandlingsbud vid nästa förhandlingsomgång, som ska vara andra veckan i juli. Men ett syfte med mötet nästa vecka är att markera EU:s intresse för att de verkligen klarar detta.

När man frågar dem rakt på sak om huruvida Mercosur har en framtid är det självklart så att de svarar att det har det.

När det gäller andra länder i regionen som skulle kunna ha synpunkter på detta är det ett väldigt mångfacetterat mönster som nu håller på att utvecklas i Sydamerika med olika förhandlingar med USA och med Europa och med olika konstellationer av länder.

I samtal med brasilianska företrädare får man det bestämda intrycket att de ser en möjlighet. Genom att föra parallella förhandlingar med EU och USA tror man att man ska kunna få ut mesta möjliga för sina egna intressen. Dessa förhandlingar kommer definitivt att påverka varandra. Det tror jag.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa två ärenden. Vi behandlade dem ju sammantaget.

Då skulle du berätta lite grann om EU–USA-toppmötet och det som rörde handelsfrågorna där.

Anf.  72  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Som ni säkert noterade på statsministerns presskonferens i samband med toppmötet med USA ägnades handelsfrågorna en hel del tid på detta möte. President Bush var själv väldigt intresserad av att diskutera handelsfrågorna, och man ägnade bortåt en timme åt detta.

Kommissionen betonade att EU och USA är eniga om behovet av en ny runda i WTO, men att vi fortfarande inte är helt framme när det gäller hur dagordningen ska se ut och hur den ska lanseras. De främsta stötestenarna i de samtal som nu pågår mellan kommissionen och USA:s representanter gäller jordbruk, miljö och investerings- och konkurrensregler. Trots detta enades man på toppmötet om att det var viktigt att sända en positiv signal om att både EU och USA eftersträvar en ny förhandling, även om man inte är klar över detaljerna och exakt hur det ska se ut.

Det betonades under detta möte att det gäller att snabba på, för tiden för att komma överens blir kortare och kortare.

Den amerikanska presidenten uttalar sig starkt för handelsliberaliseringar i allmänhet och såg fram emot att samarbeta konstruktivt med EU. När det gällde en ny runda såg han miljöfrågorna och frågan om arbetsvillkor som besvärliga för amerikanerna inrikespolitiskt. Även i relation till u-länderna menade han att detta var svåra frågor. Men han var klar i sin målsättning att medverka till att mötet i Qatar, som ska vara i november, inte ska bli ett nytt misslyckande à la Seattle.

Sedan pratade man också om tvistlösningsmekanismen i WTO och hur den har tillämpats av EU och USA. Vi har haft många handelstvister mellan dessa två stora handelsblock. Det finns förslag från USA:s sida om att försöka förbättra samarbetet innan man går till WTO för tvistlösning.

Detta är kommissionen positivt inställd till, men man är också väldigt noggrann med att betona att vi inte får undergräva WTO-systemet och skapa någonting som gör att EU och USA följer egna regler och att resten av världen får följa WTO-reglerna.

Kommissionen påtalade också att när det gäller den nu aktuella frågan om stål, där amerikanerna just har agerat, har det inte hjälpt med några konsultationer. EU och USA har talats vid om dessa frågor under lång tid. Ibland kan det faktiskt vara så att det inte hjälper att konsultera, utan de skilda uppfattningarna kvarstår.

Jag kan säga några ord om det uttalande som kom från detta möte, som jag själv var inblandad i. I de formuleringar som man enades om – man välkomnar och eftersträvar gemensamt en ny förhandlingsrunda i WTO – är texten lite fylligare än vad den brukar vara vid sådana toppmöten. Det reflekterar att det pågår intensiva samtal mellan kommissionen och USA i en god ton och att man, trots att det inte finns några konkreta genombrott, i deklarationen från toppmötet ändå vill uttrycka en positiv ton inför omvärlden. Det reflekterar att det sker konstruktiva samtal som förhoppningsvis också ska producera resultat.

Anf.  73  LARS OHLY (v):

Ett av problemen i Seattle och ett av hindren för EU:s och Sveriges ambition att få till stånd en ny frihandelsrunda var USA:s egen inställning, men det fanns också andra problem. Det var många u-länder som var mycket tveksamma, som ville beskära dagordningen och som var oroliga.

Finns det en risk att USA och EU, om man nu går fram gemensamt, spär på den oron? Min tanke är att det då är viktigt att man också diskuterar detta med de andra länder som var tveksamma eller direkt motståndare till en ny frihandelsrunda. Eftersom WTO-systemet fungerar med enhällighet är det viktigt att man har förankrat detta. Det kan faktiskt skapas nya motsättningar om USA och EU uppträder alltför gemensamt gentemot de länder som anser sig kunna förlora på en ny frihandelsrunda av olika skäl.

Min andra fråga gäller blockaden mot Kuba. Vi diskuterade Kuba och vikten av att förstärka kampen för mänskliga rättigheter och demokrati när Hans Dahlgren var här tidigare. Jag tror att ett skäl till att den kampen går trögt är att den kubanska regeringen kan använda blockaden som ett argument för repression. Blockaden är dessutom helt folkrättsvidrig och generalförsamlingen, utom möjligtvis USA, Israel och något ö-land i Stilla havet, tar regelmässigt avstånd från den.

Då är frågan om det över huvud taget har diskuterats. Tidigare har EU haft en mycket klar position mot Helms–Burton-lagen och mot blockaden. Var det uppe nu, eller kommer det att komma upp senare?

Anf.  74  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Frågan om Kuba var uppe. Det var kommissionären Patten som hanterade den. Han framförde önskemålet från EU:s sida att amerikanerna ska fortsätta att producera waivers för att slippa implementera sin egen lagstiftning. Även om amerikanerna inte lyckas med det i kongressen ska de låta den nuvarande situationen av någon sorts eldupphör fortsätta, så att den lagstiftning som finns inte genomförs. Denna fråga tas upp regelbundet varje gång, i stort sett, som företrädare för EU och USA träffas.

Bush sade vid detta tillfälle att han skulle vilja ändra på situationen när det gäller att amerikanerna nu enligt lag har en skyldighet att använda sig av sanktioner. Samtidigt hänvisade han till att det är ett svårt beslut att få till stånd i kongressen. Men hans viljeinriktning var ändå positiv.

När det gäller huruvida enighet EU–USA kan stöta bort u-länder inför en ny förhandlingsrunda och försvåra enighet kan jag säga att det är en problematik som vi är väldigt väl medvetna om. Hela det svenska ordförandeskapet på detta område har präglats av denna medvetenhet. Vi har lagt största delen av vår energi och kraft på att se till att kommissionens kontakter främst sker med de u-länder som är centrala för att det ska gå att komma överens om en dagordning.

I våra kontakter med amerikanerna har vi också poängterat att det är fullständigt grundläggande. Det räcker inte att EU och USA är överens. Om vi är överens gäller det att vi signalerar till resten av världen att vi är lyhörda för dess intressen och behov. I deklarationen från toppmötet i Göteborg finns det också inslag som reflekterar detta.

Från svensk sida försökte vi få in konkreta skrivningar som vi uppfattar är viktiga för u-länderna, nämligen om att EU och USA är beredda att förbättra de bidrag man ger till kapacitetsuppbyggnad i u-länderna. Vi lyckades komma överens med amerikanerna om att vi ska åta oss detta när det gäller u-ländernas förmåga att använda sig av tvistlösningssystemet. Däremot var amerikanerna inte beredda att skriva under rakt av på att de också är beredda att bidra till u-ländernas kapacitetsutbyggnad för att dessa ska bli duktigare på att förhandla i WTO. Det ansågs vara fullkomligt omöjligt att försvara inför den amerikanska kongressen. Där någonstans går skiljelinjen mellan EU och USA när det gäller attityden till övriga WTO-medlemmar.

Nu finns det ingen enighet mellan EU och USA, men jag vill ändå poängtera att många företrädare för u-länder efterlyser enighet mellan EU och USA. Jag tror inte heller att man ska överdriva risken. Här handlar det nog mer om hur man kommer överens, för det uppfattas också av andra aktörer som ett stort hinder att EU och USA har haft så svårt att tala med varandra i dessa frågor under så lång tid.

Anf.  75  LARS OHLY (v):

Problemet med frågan om förhandlingsstöd till u-länderna finns även inom EU. Den tyska inställningen är inte precis entusiastisk.

Anf.  76  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Det stämmer.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med samrådet med dig i dag. Vi har slutfört allmänna rådets ärenden. Vi ska strax gå över till forskningsrådet.

3 §  Forskning

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte den 16 november 2000 samt från informellt ministermöte den 1–3 mars 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 juni 2001

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar utbildningsminister Thomas Östros med medarbetare välkomna hit. Vi går rakt på sak, som vi brukar göra. Vi börjar med en muntlig återrapport. Vi har fått skriftliga återrapporter tidigare från ministerrådsmötet den 16 november och från ett informellt ministermöte den 1–3 mars. Du får försöka att i telegramform sammanfatta det viktigaste från de mötena.

Anf.  79  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, herr ordförande. Huvudpunkten var naturligtvis den första principiella diskussionen om det ramprogramförslag som kom senare – i början på detta år. Vi förde fram de synpunkter som vi redovisade inför EU-nämnden. Inte minst frågan om frivilligheten när det gäller samverkan mellan nationella institutioner var viktig, men det gällde också grundforskningens roll.

Den andra punkten som vi hade uppe gällde frågan om ITER. Det var en teknisk frågeställning som handlade om förutsättningarna för ett framtida samarbete mellan EU och andra aktörer om ITER.

Den tredje punkten som togs upp handlade om BSE. Det var ett initiativ från franska ordförandeskapet om att ge kommissionen i uppdrag att kartlägga forskningsläget när det gäller BSE i medlemsländerna. Det kommer vi att få en rapport om på nästa rådsmöte.

Den sista punkten gällde europeisk strategi för rymden, som ju är ett samarbete mellan EU och ESA. Vi diskuterade det. Inget överraskande hände.

Som A-punkt vid det mötet hade vi också frågan om forskningssamarbete mellan EU och Ryssland, som vi fattade beslut om.

Anf.  80  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det gäller den första punkten, som vi hade en lång diskussion om här i EU-nämnden – om frivilligheten. Jag läser att det står om gemensamma och frivilliga åtgärder. Frågan är varför ”och” är med. Vill man kan man läsa det som att det ska vara dels gemensamma, dels frivilliga åtgärder. Då är det kanske 90 % gemensamma och 10 % frivilliga åtgärder.

Nu sade ministern att det var frivillighet som gällde, och då borde ”och” egentligen inte vara med.

Jag vill bara ha bekräftat att det är på det viset.

Anf.  81  PER BILL (m):

Herr ordförande! Jag läste nog det hela mera positivt. Jag tycker att det är bra skrivningar. Det visar att även EU-nämndens klokskap ibland tas till vara och gör bra förslag ännu bättre.

Anf.  82  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Per Bill har tolkat det riktigt. Det är klart att det handlar om frivilliga åtgärder. Det ser vi också i det förslag som nu ligger kring ramprogrammen. Den institutionella samverkan som vi kan ha mellan svenska och andra institutioner är naturligtvis frivillig.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då går vi över på ärendelistan för rådsmötet den 26 juni.

Anf.  84  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Den stora frågan – den som jag vill börja med – är diskussionerna om ramprogrammet. Där fick vi ett förslag från kommissionen i slutet på februari lagom till Uppsalamötet, som ju ägnade en viktig del av sitt engagemang till en första diskussion om ramprogrammet.

Därefter har Sverige lett arbetet med att se vilka synpunkter de olika medlemsländerna har, se var vi är överens och lokalisera skillnader i åsikter för att driva arbetet framåt. Det har vi gjort framgångsrikt både i forskningsgruppen och i en institution som heter CREST, där kommissionen och medlemsländerna samverkar.

Vår ambition för nästa veckas möte är att nå ordförandeslutsatser som visar på vilka framsteg som har gjorts under våren i diskussionerna och ge ett bra underlag till Belgien, som under sitt ordförandeskap måste få fram en gemensam ståndpunkt bland medlemsländerna kring förslaget till nytt ramprogram.

Jag skulle vilja gå in på några viktiga principiella frågor som kommer att komma upp till diskussion nästa vecka. Den första gäller själva innehållet i förslaget och de områden som föreslås bli prioriterade, som ni också har sett i de handlingar som ni har fått ut. Här finns en grundläggande samstämmighet bland medlemsländerna om att det är dessa sju tematiska områden som bör vara föremål för koncentration och prioritering i det förslag till ramprogram som vi sedan ska fatta beslut om. Det är också Sveriges ståndpunkt.

Vi har också tillsammans med andra länder drivit innehållsliga frågor kring dessa teman och bl.a. poängterat vikten av skogsforskning, som för Sverige är en viktig del i ramprogrammet.

Den viktiga och svåra diskussionen gäller instrumenten, dvs. vilka instrument som ska användas i forskningsprogrammet när det ska sättas i sjön. Det finns tre instrument i kommissionens förslag. Det första kallas för integrerade projekt. Det är större projekt där länder och institutioner kan samverka kring forskningsprogram och där administrationen av dem förs från kommissionen till dessa samverkanskonstellationer. Man har större program och inte så många små delprogram som vi har i dag.

Det andra handlar om möjligheterna för nätverk av centres of excellence att samverka, dvs. universitet, institutioner och företag som knyts samman i samverkansprojekt med mer långsiktig finansiering.

Det tredje handlar om att även forskningsråden skulle kunna samverka genom att t.ex. ett land som Sverige samverkar med ett land som har liknande intressen inom biotekniken genom att man öppnar forskningsprogram och gör det möjligt för forskare från andra länder att söka. Då skulle kommissionen kunna vara med och dela kostnaderna för detta.

Det är de tre instrument som föreslås. Kommissionen föreslår att dessa tre instrument ska vara helt exklusiva. Inga andra instrument ska användas. Här har vi fångat upp en tydlig opinion bland medlemsländerna för att det inte bör vara så. Vi delar den åsikten. Man bör också kunna använda tidigare använda instrument och introducera dem på ett sådant sätt att det verkligen inger förtroende. Det är en viktig diskussion att ta nästa vecka.

Vi kommer också att diskutera Euratom, som ju är en egen del av ramprogrammet, där det finns en ganska bred samstämmighet om att vi bör kunna ha en starkare betoning av strålskydd och kärnsäkerhet än vad som finns i det förslag som nu ligger.

Budgetfrågan – kommissionen har föreslagit drygt 17 miljarder ecu – kommer att vara en fråga som vi tar ställning till till hösten och vintern. Vi kommer att ha en första avkänning av vad medlemsländerna tycker i den frågan, men det är inte dags att fatta beslut. Sverige som ordförande kommer framför allt att använda sin roll till att se var de olika spänningarna finns mellan länderna för att kunna förbereda belgarna så bra som möjligt.

Det är en kort sammanfattning av diskussionen som vi kommer att föra.

Anf.  85  PER BILL (m):

Herr ordförande! Vi kan titta på det uppifrån och ned. De sju tematiska prioriteringarna är inga nyheter. Det är klokt och bra och stämmer dessutom bra överens med de svenska prioriteringarna. Man kan se på de nyheter som har kommit till när det gäller fiske, skogsfrågor, marin vetenskap, transport osv. så här: Det finns nog en del klokskap i att ta med detta, eftersom det kan sägas vara forskning inom områden där EU självt är aktivt. Vi har tidigare sagt att det är bra om man fokuserar på sådana områden.

När det gäller det åttonde prioriterade området har jag ett litet påpekande. Det finns en risk att den typen av lösa pengar används för alla möjliga kortsiktiga initiativ. Kortsiktighet och oövertänkta forskningsaktioner på grund av tidningsskriverier och annat tillhör sällan det som brukar ge långsiktigt bra resultat.

Instrumenten är, tror jag, kloka och bra, men jag har tidigare framfört att det nog är bra att man gör detta successivt och att man framför allt försöker ta in fler utvärderingar från fjärde och femte ramprogrammet. Man ska göra detta successivt och faktiskt försöka lära sig av tidigare lyckade och misslyckade projekt. Men rent generellt verkar det gå åt rätt håll.

Anf.  86  INGER STRÖMBOM (kd):

Herr ordförande! När det gäller innehållet menar vi att det är viktigt att man inte tappar bort humaniora och det samhällsvetenskapliga området. Visserligen nämner ordförandeskapet detta under rubriken Övriga frågor, men vi tycker att det är angeläget att markera att det är viktiga områden som också starkare behöver vävas in i detta.

När det gäller de föreslagna instrumenten delar vi den svenska ståndpunkten. Jag vill bara betona hur viktigt det är att det inte får glida i väg och bara bli jättestora projekt med stora tunga inblandade aktörer, utan det är viktigt att också små organisationer har möjlighet att delta. Det är jätteviktigt. Jag hoppas att Sverige kan få starkt stöd och kan driva igenom att det markeras ordentligt.

Anf.  87  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag har några frågor om de tematiska prioriteringarna. Det sista gäller medborgare och styrelseformer i det europeiska kunskapssamhället. Vad är det för styrelseformer man menar? Gäller det hur forskningen i allmänhet i Europa ska styras, eller gäller det hur forskarutbildning ska styras? Vad är det för styrning? Det prioriteras väldigt högt eftersom det ingår bland de sju.

Sedan vill jag också betona att vi måste trycka på när det gäller att humaniora ska komma med på ett mycket bättre sätt, så att det inte blir alltför tekniskt och så att man inte fokuserar på teknikutveckling inom olika områden.

Man vill att de integrerade projekten ska vara större än små projekt. Vad menar man med stora projekt? Är ett stort projekt exempelvis de stora läkemedelsföretagens bioteknikforskning, eller finns det möjlighet för mindre projekt? Det är angeläget för mindre länder som numerärt har mindre ekonomier att kunna vara med och driva stora projekt som ändå inte är för stora.

När det gäller Euratom finns det en diskussion om att man ska forska på utveckling av reaktortyper som producerar mindre avfall. Jag tycker inte att man ska ägna sig åt att forska på det, utan man ska forska på hur man behandlar och lagrar avfallet. Men det framgår inte i denna handling vad Sveriges ståndpunkt är när det gäller den delen. Det finns länder som har sagt att de inte tycker att det är viktigt, men Sverige kommenterar inte det. Det vill jag fråga om.

Anf.  88  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack! Jag konstaterar att nämnden identifierar samma prioriteringar som regeringen gör. När det gäller humaniora och samhällsvetenskap, som både Inger Strömbom och Gunilla Wahlén lyfte fram, är de ämnena en svensk prioritering. Bl.a. gäller det vad Gunilla Wahlén lyfte fram i fråga om medborgare och styrelseformer. Det är ett brett samhällsvetenskapligt forskningsområde, inte ett sätt att skapa nya beslut om styrelseformer i sig. Det är ett vitt definierat forskningsprogram. Det är bra. Ju vidare definierat, desto friare är det att fylla med intressant forskningsinnehåll. Vi tycker att man bl.a. där ska fundera över att stärka tonvikten mer på pengar, men framför allt tycker vi att humaniora och samhällsvetenskap bör finnas med i de övriga tematiska områdena. Så är det t.ex. med bioteknik, där etiska frågeställningar eller andra typer av humanistiska frågeställningar blir viktiga.

Det får inte bara vara fråga om stora projekt, vilket är en viktig prioritering för Sverige och för andra länder. Vi får inte introducera instrument som är gjorda för stora länder, universitet och företag, utan det måste vara fullt möjligt för mindre, högklassiga institutioner att vara framgångsrika. Här finns en trygg samling länder som har uttryckt detta tydligt. När vi väl sedan kommer till de detaljerade besluten måste vi se till att de små aktörerna inte missgynnas.

Per Bill pekar på det åttonde området och möjligheten att ha en viss flexibilitet. Vi bör gå vidare när det gäller att styra upp det åttonde området och peka ut vad pengarna faktiskt ska användas till.

Min bedömning är att det måste finnas ett utrymme – inte för stort – för att kunna ta initiativ för att stärka frågor som blir aktuella. Då måste det finnas en struktur kring besluten som är tillfredsställande. Nu bygger kommissionen upp rådgivande organ med representanter för forskarsamhället och näringslivet, där European Science Foundation kommer att vara en sådan organisation som kommer att nominera ledamöter. Det är ett sätt att känna av situationen. Det måste också finnas beslutsstrukturer där vi alla kan känna att de besluten inte fattas på ad hoc-mässig basis utan är ordentligt förankrade.

BSE är en fråga där vi borde ha haft större handlingsfrihet att stötta forskning och stötta sammankopplingen av forskargrupper med hjälp av fria medel. Det är det som är syftet med den typen av ”lösa pengar” – som Per Bill uttryckte det.

Fusions- och fissionsforskning är en sammanvägning mellan flera olika frågeställningar. Vi prioriterar avfallsfrågor och säkerhetsfrågor. Det finns frågor som rimligen kan tas med i ett sådant forskningsprogram och som andra länder strider starkt för. Det är inte en typ av fråga som vi är beredda att ifrågasätta vid en diskussion om totaliteten i ett forskningsprogram.

Anf.  89  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag har en grundläggande fråga. Finns det en gemensam forskningsetisk kodex som ligger till grund för ett sådant program? Jag tänker på sådant som djurförsök och prov på människor. Det finns mycket inom bioteknik, men också mycket inom livsmedelssäkerhet och hälsorisker vid grundforskning. Finns det något gemensamt eller har varje land sina etiska grundregler? Finns det en konsensus inskriven i grunddokumentet? Vi måste ha något slags gemensam syn på vad etik är i ett sådant program.

Anf.  90  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

De etiska frågeställningarna är i huvudsak en fråga för vart och ett av medlemsländerna. Så bör det vara. De ska vara förankrade i vår tradition och vårt sätt att se på saker och ting. Vi har olika synpunkter. I fråga om bioteknik och stamcellsforskning skiljer det sig mycket. Det vore inte lämpligt att ha överstatlighet på det området.

När kommissionen är finansiär kan det finnas en gemensam etik-kodex för de projekt som kommissionen deltar i. Det är en viktig fråga framöver. Vi har valt att prioritera denna fråga i det som vi kallar för vetenskap och samhälle. Hur får vi en bättre diskussion på europeisk nivå kring etiska frågeställningar?

Till kommissionens förfogande finns en etisk kommitté på Europa-nivå. Det är en rådgivande kommitté. Jag vill inte se en utveckling där vi lyfter bort de frågorna från nationalstaterna. De lämpar sig väl på nationalstatsnivå.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Det här ska vara en allmän debatt på rådsmötet. Vi har fått en fyllig redovisning av svenska ståndpunkter. Jag konstaterar efter denna diskussion att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Då går vi till ärende 4, som handlar om att anta en rådsresolution. Varsågod.

Anf.  92  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack. Det handlar om vetenskap och samhälle och det handlar om jämställdhet i forskarsamhället, två viktiga områden där Sverige har arbetat för att lyfta dem högre upp på den politiska dagordningen också i EU-sammanhang. Vetenskap och samhälle handlar inte minst om hur man kan förstärka både forskningsdialogen, forskningsinformationen, kommunikationen kring forskningsetiska frågeställningar men också kunskaperna kring de vetenskapliga framsteg som görs, som i grunden är oerhört positiva. Det är ett sätt för ordförandeskapet att ta ytterligare ett steg och ge kommissionen i uppdrag att ta fram en handlingsplan för hur vi på europeisk nivå kan jobba med detta. Det finns också lite pengar avsatta i ramprogrammet för arbetet med vetenskap och samhälle. Det handlar t.ex. om att synliggöra – vilket USA är skickligt på – stora vetenskapliga resultat, där forskare, medborgare och journalister träffas i större sammanhang och lyfter upp frågor som får avspegling i massmedierna och det därmed blir tydligt vad forskningen kan ge.

På jämställdhetssidan handlar det om att fortsätta det arbete som nu har pågått något år om att lära oss av varandra hur vi ser till att få en mycket mer jämställd struktur i forskarsamhället. Där tror jag att ett gemensamt arbete och jämförelser med varandra kan vara bra för att hämta inspiration från varandra.

Anf.  93  PER BILL (m):

Ordförande! Jag har ingenting emot detta heller. Det viktiga är att än en gång understryka nedifrånperspektivet och att titta på de positiva exemplen av hur vi lär av varandra på båda områdena. Det pågår i många europeiska länder, inte minst i Sverige, en diskussion om hur man på ett positivt sätt ska få ut forskningsresultat. Här tror jag att det är viktigt att man inte försöker göra det på EU-nivå och ned. Då kvävs många av initiativen.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går över till delpunkten Infrastruktur för forskning. Varsågod.

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack. Den här frågan har en viss kontroversiell prägel när det gäller om EU ska delta i finansiering av infrastruktur för forskning i Europa. Den frågan avgör inte detta. Det är en sådan fråga som avgörs när vi tittar på budgeten när den läggs fram för beslut framöver. Vi tycker att det finns skäl att ha en avvaktande hållning. Det finns tillfällen där vi bör ha en gemensam europeisk insats när det är flera länder som bör samarbeta. Det bör inte vara så att EU blir finansiär av infrastruktur som man själv bör finansiera.

Den här punkten handlar framför allt om hur vi ser till att vi har en dialogstruktur och beslutsstruktur för ett sådant arbete, dvs. hur vi ska hämta in kunskap om vad som behöver göras. Det är mera fråga om formen för diskussionen. Sedan återkommer vi när det är dags att fatta beslut om avsättande av pengar.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då har vi kommit över på information och lägesrapporter. Det finns ingenting att säga om dem. Är det någon som begär ordet? Det är det inte. Då tackar vi utbildningsministern och hans medarbetare för medverkan i dag.

4 §  Transport och telekommunikation

Näringsminister Björn Rosengren

Rapport från ministerrådsmöte den 4 och 5 april 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 juni 2001

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar näringsminister Björn Rosengren med medarbetare välkomna hit.

Jag ska påpeka för nämndens ledamöter att vi tänkte att vi ska hinna färdigt i god tid före klockan 13.00 i varje fall. Det är en del som har lite bekymmer med tider att passa för allmänna kommunikationer.

Därmed lämnar jag över ordet till dig för en muntlig återrapport över höjdpunkterna från ministerrådsmötet den 4 och 5 april. Jag har lärt mig att man numera brukar tala om highlights.

Anf.  98  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack, herr ordförande. Jag hade tänkt att börja med återrapportering. Sedan tänker jag ta punkterna 10, 11, 12 och 13 i ett svep. Därefter tänker jag ta punkterna 14, 16, 19, 20, 21 och 24. Jag ska försöka att fatta mig så kort som möjligt.

Jag är ledsen. Jag var på fel dagordning. Det är tur man har tjänstemän med sig. Vi är på tele, och jag trodde det var transport.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Det gäller först återrapporten.

Anf.  100  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Då tar jag återrapporten. Sedan tänkte jag ta punkterna 3, 4 och 5.

Jag börjar med återrapporteringen. Det var ett mycket lyckosamt möte den 4 och 5 april. Vi lyckades uppnå en politisk överenskommelse beträffande tre direktivförslag som ingår i det reviderade regelpaketet för telekommunikation.

Jag börjar med ramdirektivet. Det är ett förslag till direktiv om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

Detta direktiv syftar till att skapa ett harmoniserat regelverk för elektronisk kommunikation. Det fastställer vissa principer som de nationella regleringsmyndigheterna ska följa för att uppnå detta syfte.

Förslaget kommer att leda till en förbättrad harmonisering inom EU. Spelreglerna för näringslivet kommer att se likadana ut i alla medlemsstater vilket kommer att göra det lättare för aktörerna att agera och konkurrera i de olika länderna.

Sedan har vi direktivet om tillträde till och samtrafik. Det är ett förslag om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande utrustning. Detta särdirektiv innehåller bestämmelser om rättigheter och skyldigheter vad gäller tillträde till och samtrafik mellan nät.

Utgångspunkten är att avtal bör bygga på kommersiella förhandlingar mellan parterna. Men det finns vissa faktorer som begränsar konkurrensen. Det gör att viss reglering behövs. Direktivet innehåller en generell skyldighet att förhandla om samtrafik. De nationella tillsynsmyndigheterna ges också möjlighet att säkerställa att samtrafik bedrivs samt att vissa operatörer med betydande marknadsinflytande beviljar tillträde till nät.

Sedan har vi direktivet om auktorisation. Det är ett förslag om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Konsekvenserna av förslaget är att det blir rättvisare regler för företagen och lättare för dem att ta sig in på nya marknader.

Direktivet föreslår i stor utsträckning generell auktorisation. Det ersätter individuella tillstånd. Det innebär färre och harmoniserade tillståndsvillkor, förenklingar av procedurer, begränsningar av avgifter och större insyn.

Om jag sedan kort får gå över till den diskussion vi hade på lunchen och som har stor aktualitet. Det gäller bl.a. frågan om tredje generationens mobilsystem, 3G, i Europeiska unionen i nuläget och i framtiden, handlingsplanen e-Europe och i samband med detta informationsnätens säkerhet. Frågorna om nätsäkerhet och 3G kommer upp som informationspunkter på rådsmötet i juni.

Herr ordförande! Efter detta hade jag tänkt att ta punkterna 3, 4 och 5.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt för dem som har eventuella frågor med anledning av återrapporten.

Anf.  102  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det gäller egentligen den sista punkten som kommer tillbaka på dagordningen i dag, punkten 8.

Det gäller kostnaderna för 3G och de mycket stora licenspengar som har spenderats i Europa. Görs det någon analys om hur detta kommer att påverka konkurrenskraften för europeisk teleindustri kontra den som finns i USA och i Japan och som har mycket lite av dessa kostnader?

Har det blivit en kvarnsten? Finns det en påverkan? Vad avser man i så fall att göra på detta område?

Anf.  103  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

När det gäller de auktioner som har förevarit har man från telekombolagen samlat betalat ungefär 1 200 miljarder svenska kronor. Enbart British Telecom har lagt ned 300 miljarder i svenska kronor på licensavgifter. Vad man nu gör är att man försöker att samordna och komma överens om att ha samma infrastruktur för att därigenom få ned kostnaderna.

Från EU:s sida gör man en analys och kommer att ta fram en plan. Inte bara min analys utan den allmänna analysen bland människor som är involverade i detta är att vi hade tänkt oss att 3G skulle vara en motor i den europeiska tillväxten ungefär som Internet har varit, andra generationens telefoni, telefonin en gång i tiden, faxen och allt detta.

Det skulle vara en väldig kraft i att det skulle erbjuda nya tjänster på marknaden. De tjänsterna i sig skulle vara en kraft i att öka tillväxten. Det skulle ge möjligheter till nya investeringar för nya produkter, varor och tjänster.

Man kan konstatera vad auktionsförfarandet ledde till. Jag kan ta ett exempel. British Telecom är fortfarande till stor del statligt ägt. Det har tagit 300 miljarder från bolaget, dvs. en ägare har gjort det, satt in i sin statskassa och betalat statsskuld. Samtidigt har bolaget sjunkit i värde och får svårt att handla upp och vara med i den nya generationens mobiltelefoni.

Två saker har hänt.

1. Man har inte klarat den enorma tillväxt som man hade tänkt sig skulle vara motor i detta.

2. Börserna har nu gått ned mycket. Jag vill påstå att det mycket är kopplat till detta. Stockholmsbörsen men även andra börser i Europa har ett väldigt stort telekominslag, dvs. telekomaktier utgör en stor andel av dess värde.

Nu försöker man hantera detta. Det kan jag säga här, eftersom allt jag säger här inte förs ut, om jag ber om det. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<I Sverige var det som ni vet en diskussion på samma sätt. Bl.a. Folkpartiet ställde väldigt hårda krav på att vi skulle ha auktion, och jag tror att det gällde fler partier här. Även jag, vill jag påstå i all ödmjukhet och ärlighet, var lite misstänksam och tyckte: Vore det inte bättre med ett auktionsförfarande?

Så här efteråt kan man ändå konstatera att den väg vi valde med en skönhetstävling var bra. Sedan kan man säga att det var orättvist mot något bolag eller något liknande. Men sett till marknaden och kostnader för marknadsaktörer var det positivt att vi valde den vägen.

Anf.  104  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Jag är inte ute efter att recensera auktionerna i sig, eventuella skönhetstävlingar eller det som har begåtts på det ena eller andra sättet. Jag vill bara notera den sambyggnad man gör. I Sverige får 70 % av näten samnyttjas eller sambyggas. Endast 30 % bör vara egna.

Det som min fråga egentligen rör är konkurrensproblematiken gentemot andra kontinenter. Det gäller framför allt Japan och USA. Branscherna där har inte träffats av motsvarande kostnadsbörda. Naturligtvis kommer näten att förr eller senare byggas i Europa. Men risken är att vi kommer på efterhand när det gäller tjänsteinnehållet.

Man blir försenad beroende på försvagad ekonomisk kapacitet. Vi ser nedratingen av kreditvärdigheten hos flera av bolagen som har blivit hårt ekonomiskt belastade. Min fråga är: Kommer det att göras en vettig utvärdering av konkurrenssituationen för EU-länderna kontra USA och Japan med anledning av det som har skett? Det är det intressanta. Ämnar man i så fall att försöka rätta till det på något sätt om man har kommit alltför snett?

Anf.  105  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det här är en oerhört central fråga. Jag tror att man vågar påstå att de uppsägningar som nu görs vid Ericsson kan direkt relateras till auktionsraseriet.

Det har i praktiken varit, vilket jag har hävdat hela tiden, någon sorts socialisering av kommande abonnemangsavgifter. Man kapitaliserar ett nuvärde och har en auktion om att få socialisera medborgarnas kommande avgifter för telefoni.

Att detta har lett till förödande effekter är alldeles uppenbart. För svensk del kan vi bara gratulera att det blev som det blev. Den som ursprungligen betraktades som förlorare, Telia, och som inte fick licens är kanske ganska glad för det i dagsläget.

Vad Per Westerberg tar upp om konkurrenssituationen är också en viktig sak. Kan EU göra någonting på området? Man har så olika erfarenhet och har valt så olika modeller i respektive medlemsländer.

Anf.  106  Departementssekreterare HELENA STRÖMBÄCK:

Jag svarar i näringsministern ställe. Svaret är att det är osäkert huruvida EU kommer att kunna göra någonting. Det är inte säkert, men man försöker i varje fall.

Den som har tagit tonen och taktpinnen är kommissionen. Kommissionen har välkomnats av EU:s stats- och regeringschefer, och teleministrarna vid det senaste rådet på den informella lunchen, att ta fram analysen och utvärdera hur de olika förfarandena har påverkat europeisk konkurrenskraft och utvecklingen av tele- och IT-sektorn.

Det kan inte göras nu. Vi har länder som inte ens har delat ut sina tredje licenser. Det gäller Belgien, Frankrike och Danmark. Det man gör nu är att tala och ha en dialog med medlemsstaterna och regleringsmyndigheterna om vilka åtgärder som är möjliga och rimliga att göra i dag. De ska ju också vara konkurrensneutrala.

Man kan inte ändra förutsättningarna i efterhand. Man kan inte heller, som kommissionär Liikanen ofta påpekar, betala tillbaka pengarna. Det som är gjort är gjort. Vi får nu göra det bästa av situationen.

En oerhört intressant fråga för länderna, som Björn Rosengren var inne på, är att dela infrastrukturen. Just nu håller man på att dela med sig av sina olika system, modeller och erfarenheter i länderna till varandra och se hur man kan göra det.

Tyskland och Storbritannien har de senaste veckorna visat upp exempel på hur de kommer att hantera detta i form av olika riktlinjer som har getts. I praktiken innebär det större möjligheter att bygga näten tillsammans och pressa kostnaderna.

Analysen kommer att tas fram. Den är väldigt mycket välkomnad. Under tiden diskuterar man åtgärder.

Anf.  107  PER WESTERBERG (m):

Under punkt 8 på dagordningen i dag vill jag notera att det självfallet är bra att sambygga eller samutnyttja nät. Det har vi sagt även i Sverige. Det kommer nu i de flesta andra länder också.

Jag vill bara påpeka att analysen brådskar. Man kan inte ligga och vänta. Det som har skett har skett, och utvecklingen går väldigt fort. En del hävdar att snart är fjärde generationen inte alldeles långt borta. Det gäller då att inte bli alltför långsam. Då blir en analys ganska värdelös.

De sista länder som delar ut sina licenser verkar inte få tillräckligt många sökande, eller har lika många sökande som licenser. Det är inte så väldigt mycket kvar att analysera egentligen mer än det som redan har skett.

Jag vill bara betona brådskan i detta.

Anf.  108  GUNILLA WAHLÉN (v):

Finns det ingen risk när man ska försöka samordna, dela på kunskap och kostnader och ha ett närmare samarbete för att mildra effekterna att man bildar karteller? Gentemot andra länder i världen kan det ses som en kartellbildning. Man måste vara uppmärksam på det.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Vill näringsministern göra en slutkommentar?

Anf.  110  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Vad det här gäller är att man samverkar med infrastruktur. Vi har ett bra exempel i Telia och Tele2. Där konkurrerar de på marknaden med tjänster men de försöker samverka när det gäller infrastruktur och därmed få ned kostnaderna. Man ska inte bygga ut större infrastruktur än vad man behöver. Det har nu också blivit den svenska tanken.

När det sedan gäller konkurrensen mot Japan och USA, som Per Westerberg tog upp, gäller det två frågor. Den ena frågan är hur vi konkurrerar på de marknaderna. Den andra frågan är företagen.

När det gäller företagen finns det japanska, amerikanska och andra intressen som har varit med och köpt licenser. Det är en global marknad innebärande att den omfattar även de företag som inte ligger i Europa.

Det bästa exemplet är Sonera. Det har gjort väldigt stora satsningar i Tyskland på ungefär 30 miljarder. Det belastar ju i dag Soneras balansräkning. Det har gjort att Sonera har rankats ned kraftigt i sitt värde. Nästan hela världen är inblandad i detta.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar vi återrapporten. Vi går över på ärendelistan för rådsmötet den 27 och 28 juni. Vi börjar med telekommunikationsfrågorna. Varsågod, näringsministern.

Anf.  112  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack så mycket. Jag tänkte ta punkt 3. Det handlar om USO-direktivet. Direktivet om samhällsomfattande tjänster – översatt till svenska – fastställer ett minimiutbud av tjänster som medlemsstaterna måste tillse att det är tillgängligt för alla användare till ett överkomligt pris.

Samhällsomfattande tjänster är som ni vet inget nytt begrepp. Det finns redan i dagens regelverk. Det omfattar taltelefoni, överföring av fax samt dataöverföring via låghastighetsmodem. I det nya direktivet föreslås en smärre utvidgning av denna omfattning.

Alla föreslås kunna få ett funktionellt tillträde till Internet. I dagsläget kan detta likställas med en uppkoppling som medger hastigheter runt 56 kilobits per sekund.

Direktivet om samhällsomfattande tjänster tillåter de enskilda medlemsstaterna att vid behov gå längre och även göra tillhandahållandet av andra tjänster obligatoriskt. En förutsättning är att sådana åtgärder inte finansieras via avgifter från företagen.

Direktivet om samhällsomfattande tjänster innehåller också ett antal konsumentskyddsrelaterade bestämmelser. För en mer utförlig beskrivning av innehållet i direktivets enskilda artiklar ber jag att få hänvisa till den ministerrådspromemoria som ni fått inför detta möte.

Inför teleministerrådsmötet har med några få undantag i stort sett samtliga principfrågor lösts under förhandlingarna i telerådsarbetsgruppen eller i Coreper. En av de utestående frågorna som sannolikt kommer att vara föremål för diskussion rör finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna.

Ordförandeskapets text anger att medlemsstaterna kan välja att finansiera de samhällsomfattande tjänsterna på två olika sätt, via statskassan eller via någon kostnadsfördelningsmekanism där företagen själva betalar en avgift.

Några medlemsstater motsätter sig möjligheten att kunna finansiera de samhällsomfattande tjänsterna via statsbudgeten och menar att detta skulle kunna leda till en icke-harmoniserad utveckling inom gemenskapen. Andra medlemsstater menar tvärtom att det är bättre att finansiera via statsbudgeten då detta inte innebär en lika stor snedvridning av konkurrensspelreglerna.

Sverige anser att det är rimligt att låta medlemsstaterna själva besluta om vilken av dessa två finansieringsmetoder som de vid behov vill använda. Sverige stöder därför det liggande ordförandskapsförslaget.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Sverige principiellt sett är positivt till ordförandeskapets nu liggande förslag till USO-direktiv. Det är positivt att gällande krav på samhällsomfattande tjänster utökas till att omfatta tillträde till Internet.

Anf.  113  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Jag har i och för sig ingen invändning mot det. En fråga man kan ställa sig är: Om nu inte samhället, staten eller vad det nu är tillhandahåller detta, har jag några rättsliga medel för att se till så att jag verkligen får tillgång till det? Allt bygger dessutom på att jag betalar.

Anf.  114  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tanken är det som vi har i dag. Samhället har skyldighet att tillhandahålla tjänsterna. Det innebär att alla länder ska tillse att man tillhandahåller de tjänsterna. De ska också tillhandahållas till ett rimligt pris.

Så gör vi i dag. Alla har rätt till taltelefoni, fax, etc. Sedan vet vi att det finns kostnader i extrema fall. Det kan gälla sommarstugan som ligger väldigt otillgängligt. Telia är den stora parten på marknaden och den som ska tillse att man har de samhällsomfattande tjänsterna, och den tar ibland väldigt bra betalt. Men generellt sett har ändå alla tillträde till detta.

Posten är ett bra exempel med lantbrevbärare och genom att tillse att vi alla kan få brev nästan i princip var än vi bor. För detta betalar också staten pengar. Det går via budgeten.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Ingen ytterligare talare är antecknad. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går över till ärende 4 om personuppgifterna.

Anf.  116  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Det gäller förslag till direktiv om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation.

Med punkten 4 på dagordningen är avsikten att uppnå gemensam inställning avseende kommissionens förslag till direktiv om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom sektorn för elektronisk kommunikation. Kommissionens förslag presenterades den 12 juli 2000 och har behandlats i rådsarbetsgruppen.

Första läsningen i parlamentet är ännu inte avslutad. Omröstning i parlamentet är planerad att ske i september år 2001. Förslaget är avsett att ersätta nu gällande direktiv 97/66/EG om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, det s.k. teledataskyddsdirektivet.

Förslaget innebär vissa förändringar av bestämmelserna i teledataskyddsdirektivet. De ändringar som har gjorts innebär att direktivet anpassas till den tekniska utveckling som redan ägt rum och som kan förväntas äga rum inom en nära framtid. Bestämmelserna är avsedda att vara teknikneutrala så att en tjänst regleras på samma sätt oavsett på vilket sätt den överförs. Ändringarna innebär också att integritetsskyddet stärks för användare av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster i förhållande till vad som gäller i dag.

De frågor som har diskuterats mest i rådsarbetsgruppen har varit följande. Det är artikel 5 och artikel 6 – jag ska inte gå längre där. Det handlar även om Internet och till viss del även om utsändningar till allmänhet, dvs. rundradio och TV. Sverige har ställt sig positivt till förslaget som helhet. Jag har i mina anteckningar en genomgång av alla punkterna, men jag tänkte inte trötta nämnden. Jag börjar se att nämnden inte ser så entusiastisk ut av mina föredragningar, så jag kortar av dem.

Anf.  117  PER WESTERBERG (m):

Inte heller jag ska begära en dragning av alla punkter. Däremot ska jag ställa en rak fråga. Innebär förslaget en förstärkning av integritetsskyddet för svenskar eller är det en försvagning?

Anf.  118  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Det måste väl anses vara en förstärkning av det svenska integritetsskyddet.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till ärende 5.

Anf.  120  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Det handlar om förslag till beslut om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen.

Med punkten 5 på dagordningen är avsikten att uppnå en gemensam inställning avseende kommissionens förslag till beslut om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen. Kommissionens förslag presenterades den 12 juli år 2000 och har behandlats i rådsarbetsgruppen. Första läsningen i parlamentet är ännu inte avslutad. Omröstning i parlamentet väntas ske antingen i juli eller i september i år.

Syftet med förslaget är att etablera ett ramverk för policyfrågor och rättsliga frågor i gemenskapen. Detta ska göras för att tillförsäkra samordning av policyinriktningen och där det är lämpligt harmonisering av villkoren med avseende på tillgänglighet och effektiv användning av radiospektrum där det behövs för den inre marknaden på området för elektronisk kommunikation, transport samt forskning och utveckling.

För att uppnå detta syfte skapar beslutet procedurer för att bl.a. förenkla beslut i policyfrågor med avseende på strategisk planering och harmonisering av användning av radiospektrum. Hänsyn ska därvid tas till olika aspekter såsom bl.a. kulturfrågor och yttrandefrihet.

Genom beslutet skapas en särskild verkställighetskommitté som ska fatta beslut angående tekniska implementeringsåtgärder. Kommittén ska också kunna diskutera policyfrågor. Beslutet innehåller regler för att tillförsäkra att medlemsstaterna tillhandahåller sådan information om frekvensplaner m.m. som behövs för att uppnå syftet med beslutet.

Texten som nu föreligger inför rådet avviker ganska mycket från kommissionens förslag. Många medlemsstater har haft invändningar om att det ursprungliga förslaget var alltför långtgående när det gäller att skapa harmonisering av användning av radiospektrum.

Ett rättsligt problem som fick stor inverkan på arbetet i gruppen uppkom när rådets rättstjänst menade att skapandet av en högnivågrupp i ett rådsbeslut, som förslaget innehåller, inte var förenligt med Romfördraget. Flera länder har också haft problem med förslaget om skyldighet för medlemsstaterna att offentliggöra information.

Anf.  121  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Här har vi att göra med en av de verkligt knappa naturresurserna på det här klotet, nämligen utrymmet i etern.

Det är här väldigt mycket tal om strukturella frågor, vilken rättslig grund som gäller osv. Men det sägs icke ett ord om vilken prioritering Sverige gör på det här området i förhandlingarna. Det är egentligen vad det ytterst handlar om.

Ska vi spara utrymme för att köra olika former av TV-sändningar med t.ex. B-filmer dygnet runt, eller ska vi spara utrymme för att kunna ha en fungerande telekommunikation osv.? Den typen av frågor har ändå stått i fokus när man har diskuterat detta. Men det finns ingen tanke som framskymtar i materialet om vilka prioriteringar i sakfrågan som Sverige driver.

Anf.  122  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag tyckte att jag markerade detta. För att tydliggöra det ska jag be min medarbetare att komplettera.

Anf.  123  Departementssekreterare HANS ÖJEMARK:

Just sådana frågor som t.ex. användning för broadcast, yttrandefriheten osv. är sådant som det numera står angett i beslutet att det ska tas hänsyn till. Det är saker som Sverige har drivit. Vi har tagit hänsyn till detta.

Anf.  124  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Med förlov sagt är detta ingen prioriteringslista. Att man har tagit hänsyn till att yttrandefrihet ska vara möjlig inom radiospektret är jag väldigt glad över men dock inte särskilt imponerad av.

Det är väldigt trångt. Det är en kamp för olika användningsområden. Jag kan respektera att regeringen inte har någon prioriteringslista. Men det kanske vore lämpligt att utrusta sig med det inför de förhandlingar där man kommer fram till själva sakfrågorna.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Vill näringsministern kommentera detta?

Anf.  126  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Inte annat än att vi har drivit diskussionen med utgångspunkt från vad Mats Odell säger. Jag ska ta till mig detta och försöka att markera det tydligare.

Anf.  127  MATS ODELL (kd):

Jag har inte sagt något om vilken prioritering jag förordar. Jag frågar om regeringen har någon prioritering.

Anf.  128  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Jag vill förvissa mig om att det är alldeles klart att det som nu föreslås inom EU inte står i konflikt med framför allt svenska grundlagen och principerna om upplåtelse av radiofrekvenser i Sverige.

Anf.  129  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det är självklart så att särskilt allmännyttiga funktioner kommer i första hand. Det är också så att vi inte driver ett förslag som skulle stå i strid med grundlagen.

Om jag får göra en grov prioritering måste de allmännyttiga funktionerna ha ett företräde.

Anf.  130  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Det är bra att vi kan räkna med att det inte drivs några förslag som står i strid med grundlagen.

Jag har i varje fall en viss erfarenhet av dessa diskussioner. Det finns inbyggt på flera punkter konfliktungar eller möjligheter till konflikter mot svenska grundlagen och annat. Det är därför jag ställer frågan.

Jag känner mig väl lugn nu att det inte är något problem. Men det är viktigt, och nämnden är väl till för att ställa just den frågan.

Anf.  131  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Ni får inte missförstå mig. Jag har all respekt för nämndens tveksamhet i detta. Jag har bara försökt att förtydliga att vi driver frågor med utgångspunkt i att det inte ska vara i strid med svenska grundlagen.

Det finns ett fall. Det är Teliafallet, som gällde access. Det var väldigt speciellt. Jag vill inte säga att det var fel på grundlagen, men det var väldigt speciellt.

I det här fallet är det självklart så att det måste vara öppet för de allmännyttiga tjänsterna, yttrandefriheten osv.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Om vi sammanfattar detta utgår vi från att regeringens representanter i den rådsarbetsgrupp som arbetar med detta har noga tagit hänsyn till de grundlagsrättsliga aspekterna i denna fråga så att de har fått en tillfredsställande lösning. Med det finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Var det någonting mer på den här punkten?

Anf.  133  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag hade inte tänkt att säga mer.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Du hade inte tänkt att säga så mycket mer där.

Jag ser att vi har ett beslutsärende till på området. Det är den gamla bekantingen med toppdomänen. Det ska vara en gemensam inställning där. I den frågan har nämnden tagit ställning tidigare, men den kommer upp igen nu på rådet.

Är det några nyheter?

Anf.  135  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Frågan kommer upp igen. Det finns vissa invändningar från vissa länder.

Vi hade tänkt att vi skulle ta upp frågan, och vi kan nog göra det med kvalificerad majoritet. Men frågan är om det är så lämpligt. Lena Carlsson kanske kan hjälpa mig med själva tekniken, varsågod.

Anf.  136  Departementssekreterare LENA CARLSSON:

Tack. Några medlemsstater har signalerat att de ser problem i det förslag som ligger på bordet, men majoriteten stöder ändå det förslag som ordförandeskapet har tagit fram. Eftersom vissa aspekter – vilket har förts fram av de medlemsstater som har lite problem med förslaget – är mer av politisk karaktär är de signaler som vi har fått att det kanske inte är riktigt helt lämpligt att fatta beslut i frågan med kvalificerad majoritet.

Med detta sagt var frågan uppe i Coreper i går. Det finns som sagt stort stöd för det förslag som ligger på bordet. Den indikation som jag fick på tjänstemannanivå var att förslaget skulle tas upp och diskuteras på telerådet, som tidigare aviserats, i syfte att nå en gemensam inställning. Det är den information vi har i dag.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Vi har tidigare beslutat i EU-nämnden om att stödja regeringens ståndpunkt. Vi kan upprepa det en gång till. Sedan får vi se om ni av diplomatiska skäl tycker att det är lämpligt att få igenom ett beslut med kvalificerad majoritet eller om man vill skaffa sig enhällighet här.

Anf.  138  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tänker driva frågan så att den kommer på dagordningen. Det har vi bestämt. Vi har överläggningar med kommissionär Liikanen i frågan.

Vi får se var diskussionen landar och om vi ska välja kvalificerad majoritet. Frågan är av den arten att de flesta tycker att man ska driva igenom det. Men många länder tycker: Är det rimligt att köra över något land i denna fråga för att komma framåt? Det ska vi nu pröva i rådet nästa vecka.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

I själva frågan finns det majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vi vidare.

Du tänkte inte föredra någonting mer. Är det någon som har några frågor på de återstående ärendena när det gäller telekomfrågorna? Det är det inte.

Då går vi över till sjöfarten. Jag tror att det skulle underlätta för näringsministern om vi kunde fatta beslut om detta med Erika och hela sjösäkerheten i ett sammanhang. Det hänger ihop, flera ärenden, här.

Anf.  140  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag vill ändå göra en kort återrapportering. Det gör jag för att jag tycker att det har gått så bra. Mötet med transportministrarna var en stor framgång för Sverige som ordförandeland. Vi hade en väldigt ambitiös dagordning, och vi lyckades få igenom alla våra beslut med undantag för ett. Det var förslaget om säkerhetsanordningar för barn. Den frågan kan jag bara hoppas att vi kan lösa nästa vecka. Det här med säkerhetsbälten kan vara en väldigt svårlöst fråga. Det har att göra med att vi inte riktigt är överens med kommissionen. Vi kan återkomma till den frågeställningen.

Vi hade en värdefull debatt om det andra sjösäkerhetspaketet, Erika II. Resultatet av debatten kan summeras med att vi fick ett generellt stöd för förslagen och för de gemensamma strategierna, för oljeskadefond och för svarta lådor, som behandlas nästa vecka. Jag återkommer till dessa frågor i en senare redovisning.

Rådet enades enhälligt om resolutionen om en första översyn av strategin för integrering av hållbar utveckling i transportpolitiken. Vi har därmed för första gången enats om en gemensam beskrivning av vilka krav ett hållbart transportsystem ska uppfylla. Vi har skapat en gemensam grund för det fortsatta arbetet på miljöområdet.

Efter långa och besvärliga förhandlingar lyckades rådet också enas om en resolution om Galileo. Ur ett gemenskapsperspektiv har detta säkert varit den största enskilda framgången på transportområdet under min ordförandeperiod. Utmaningen har främst handlat om att återupprätta förtroendet mellan parterna, vilket jag bedömer att vi har lyckats med. En tydlig tidsplan för avgörande beslut har fastställts, och ministerrådet kommer därmed att garanteras fortlöpande insyn i projektet. Ett anbudsförfarande har också upprättats, och anbudsförfarandet ska precisera den privata sektorns engagemang.

På luftfartsområdet antog vi rådsslutsatser om en gemensam inriktning av arbetet med miljöfrågorna som ska tas upp i ICAO. Rådet beslutade också att EU ska ingå i Montrealkonventionen om skadeståndsansvar, om bl.a. reglering av ersättning till passagerare.

Avsnittet om landtransporter inledde vi med en debatt om kollektivtrafikupphandling. För mig var det viktigt att se vad som var möjligt att göra i den frågan under vårt ordförandeskap. Gemensamma regler på detta område är ett bra sätt att stärka kollektivtrafikens ställning. Det är också viktigt för att åstadkomma en bättre konkurrensneutralitet mellan medlemsstaterna. Tyvärr vill jag nog säga att medlemsstaterna fortfarande står rätt långt ifrån varandra i denna fråga.

I övrigt klubbade vi igenom en rad beslut på landtransportområdet. För det första var det förslaget om ett enhetligt förartillstånd för förare från tredjeland. När reglerna träder i kraft måste tredjelandsförare omfattas av de anställningsvillkor som gäller i det EU-land där han eller hon är etablerad oavsett var någonstans i EU han eller hon transporterar. Syftet är att skapa konkurrensneutralitet och undvika social dumpning. För det andra var det rådsslutsatser om en rekommenderad högsta alkoholhalt i blodet på 0,5 ‰. När vi tog upp det förslaget för knappt ett år sedan var det faktiskt ingen som trodde att vi skulle lyckas. Vi fick med oss Luxemburg här på slutet.

För det tredje har vi också äntligen lyckats klara frågan om femtonmetersbussar. Det är en sådan där fråga som har legat på transportministrarnas bord under många år. För den svenska bussbranschen och de svenska busstillverkarna är detta ett välkommet resultat. Operatörerna kommer att kunna köra över nationsgränserna. Svenska bussar kommer t.ex. att kunna köra över Öresundsbron med dessa bussar, vilket de i dag inte kan göra. De största motståndarna till detta var Danmark och Storbritannien. Danskarna var väldigt hårda på att det inte skulle vara femtonmetersbussar. Men med en skicklig propositionsordning, om jag i all blygsamhet får säga det, gick det genom.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Tack. Det var alltså en återrapport från transportrådet. Det är ingen som begär ordet med anledning av den. Vi tackar för det och går in på ärendelistan. Vi börjar med sjöfartsfrågorna.

Anf.  142  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN  (s):

Som ordföranden säger ska jag ta punkterna 10, 11, 12 och 13. Det handlar om Erika I och Erika II. Det handlar om förhandlingar i IMO och om svarta lådor. Det handlar också om oljeskadefonden. Jag ska ta det väldigt kort. Låt mig säga att på sjösäkerhetsområdet finns det goda förutsättningar för framgång. Med stor sannolikhet kommer rådet att enas om en gemensam ståndpunkt när det gäller förordningen om ett påskyndat införande av krav på dubbelskrov för oljetankfartyg. Frågan ingår i det första Erikapaketet. Efter den internationella sjöfartsorganisationens regeländringar i april har det svenska ordförandeskapet skyndsamt arbetat fram ett förordningsutkast och effektivt drivit behandlingen framåt.

Rådet förväntas också anta en gemensam strategi för agerandet i de internationella förhandlingarna om införande av krav på svarta lådor till existerande fartyg. För övriga fartygskategorier finns det redan internationella bestämmelser.

Ordförandeskapet har med hög prioritet drivit på behandlingen av direktivförslaget om sjötrafikövervakning. Förslaget ingår i det andra Erikapaketet. Ännu återstår huvudsakligen två frågor att lösa. Dels är det frågan om åtgärder när det råder exceptionellt dåligt väder, dels är det en fråga som rör kravet på svarta lådor. Det finns vissa förutsättningar för att rådet ska kunna enas om en gemensam riktlinje.

Rådet förväntas slutligen också anta en gemensam inställning för förhandlingar inom den internationella oljeskadefonden om förbättrade ersättningsregler för skador orsakade av oljeutsläpp från tankfartyg.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt med anledning av punkt 10. Ingen begär ordet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går till elvan.

Anf.  144  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tänkte ta 14. Jag har ju tagit 10, 11, 12 och 13. Det handlar om direktiv om rapporteringsformaliteter för närsjöfart. Arbetet med direktivförslaget om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater har bedrivits på ett framgångsrikt sätt under det svenska ordförandeskapets ledning. Det har resulterat i ett utkast till direktivförslag som rådet med största sannolikhet kommer att enas om i en gemensam ståndpunkt. Sverige använder redan de förenklade rapporteringsformulären, och därför är det positivt att dessa formulär nu också kommer att införas i andra medlemsstaters regelverk.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Jag kanske ska förtydliga mig. Det var ju så att vi tog alla punkter fram till 14 i en klump. Det var det beslutet som fattades. Nu har vi att ta ställning till ståndpunkten när det gäller punkt 14. Ordet är fritt med anledning av det. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då har vi lämnat sjöfarten och kommer upp på land med övriga transportfrågor.

Anf.  146  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, riktigt ordentligt, för jag tänkte ta upp Galileo.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jaha, då är vi ute i rymden.

Anf.  148  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Denna gång förväntas transportministrarna besluta om rådsslutsatser om en preliminär definition av vilka tjänster Galileo ska erbjuda. Rådet kommer också att få ta del av förslag från kommissionen om inrättande av ett gemensamt företag för att driva projektet. Bakgrunden till föreliggande beslut om tjänsterna är rådets resolution från den 5 april i år. Den lade fast de nödvändiga arrangemangen för att kunna lansera nästa fas i Galileoprojektet före utgången av december 2001. Ett av dessa arrangemang är ett inledande anbudsförfarande som syftar till att definiera näringslivets medverkan i projektet, som jag nämnde tidigare. Den preliminära definition av tjänster som rådet nu ska besluta om ska utgöra ett viktigt underlag för anbudsförfarandet. Jag menar att Sverige bör stödja ordförandeskapets förslag här.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller Galileo. Vi går vidare.

Anf.  150  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Då hade jag tänkt fortsätta befinna mig i rymden, fast lite längre ner. Jag tänkte ta punkt 19.

Anf.  151  MATS ODELL (kd):

Jag skulle ändå vilja be att få höra lite om punkt 17. Det var ju en av de punkter där Europeiska rådets möte i Göteborg kom fram till ett stort genombrott. Jag vill höra om det finns något att säga beträffande om man tror sig komma någonstans. Det här har löst sig genom att Storbritannien och Spanien har kommit överens om i alla fall grunddragen för Gibraltarfrågan. Det gör att man nu ser möjligheterna att skapa det här gemensamma europeiska luftrummet. Men det kanske inte finns någonting mer att säga efter Göteborg.

Anf.  152  PER WESTERBERG (m):

Jag har en sakfråga. EU har ju agerat mycket starkt för ett gemensamt europeiskt luftrum, men jag noterar i papperen att det finns en svensk reservation när det gäller den militära delen. Jag vill fråga: Vad är detta?

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Vi var ju nere i Göteborg och fick ingående redovisat om det europeiska luftrummet. Vad jag förstår är det kommissionen som nu ska återrapportera från Göteborgsmötet. Varsågod, näringsministern!

Anf.  154  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag hade inte tänkt kommentera detta mer än vad som sägs här. Det är en väldigt viktig fråga. Frågan kommer ju upp här. Förhoppningsvis kommer vi att lösa den här frågan. Det är i första hand Spanien och Storbritannien det gäller. Jag förutsätter att det blir en lösning.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Och den militära frågan?

Anf.  156  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Den militära frågan kan jag få hjälp med.

Anf.  157  Departementssekreterare JAAK MERI:

Det kommer att komma en rapport från arbetet i högnivågruppen. Det finns lite skilda meningar om hur den militära luftfarten ska behandlas. EG-kompetensen omfattar inte försvarsfrågorna. Vi får väl se. Det kommer ett förslag från kommissionen. Vi vet inte riktigt hur det ser ut än, men det kan finnas förslag om att kommissionen ska ha ett visst inflytande över de militära frågorna och att det bör granskas.

Anf.  158  PER WESTERBERG (m):

Och vad är den svenska reservationen på området? Jag antar att man misstycker på något sätt. Vad handlar det i så fall om?

Anf.  159  Departementssekreterare JAAK MERI:

Det som har varit problemet är att kommissionen har velat gå in på att den ska ha någon form av stödkommitté där man tar fram förslag som omfattar civil och militär samordning. Det skulle innebära att kommissionen även gav sig in på det militära området, som inte lyder under gemenskapens kompetens. Kommissionen skulle alltså lägga fram förslag om hur den militära och civila luftfarten ska agera gemensamt och bruka samordning. Grundtanken är i och för sig i god, men det är en kompetensfråga som Sverige och flera andra länder har varit tveksamma till.

Anf.  160  PER WESTERBERG (m):

Det är alltså korrekt att Sverige inte på något sätt kan tänka sig att den militära luftfarten från EU:s sida ska regleras i förhållande till den civila? Det är alltså det som är reservationen? Det är lite förvånande, tycker jag personligen.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Vi behöver ju inte fördjupa oss i det. Det har att göra med det mellanstatliga kontra det överstatliga i EU-samarbetet.

Anf.  162  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag vill bara säga att det är få länder – om något land – som har lyckats så väl med att samordna den militära och den civila luftfarten som vi. Vad vi eftersträvar, och detta är principiellt, är att EU-kommissionen inte ska lägga sig i det militära. Det tror jag att Per Westerberg håller med om. Det vill jag få ett svar på. Ska de göra det eller ska de inte göra det? Det är det frågan handlar om. Det är den principiella frågan. Däremot ska vi samordna det civila och det militära flyget och de resurser som finns när det gäller tjänster och när det gäller infrastruktur. Få länder, om än något, har lyckats så bra som vi.

Det är den principiella frågan, och den tycker jag nog att alla bör vara överens om. Vi vill inte att kommissionen ska tala om hur det ska vara med det militära flyget.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Jag tror egentligen att Per Westerberg har fått svar på vad som dolde sig bakom den här granskningsreservationen. Det är ju inget beslutsärende i dag. Vi har fått ett klarläggande om vad det handlar om. Vi kan gå vidare till 19. Det var det här med luftfartssäkerheten.

Anf.  164  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Det handlar alltså om den här myndigheten EASA. Rådet har under våren behandlat ett förslag om att inrätta en EG-byrå för luftfartssäkerhet. Vi är mycket nöjda med hur långt rådet har hunnit i sitt arbete, och transportministrarna lär kunna enas om stora delar av texten. Nästa ordförandeskap kommer sedan att driva återstående delar. Parlamentet kommer att behandla sin resolution i plenum i september. Både rådet och parlamentet finner det mycket angeläget att byrån snarast inrättas.

Idén bakom byrån är att EU ska ta fram bestämmelser om flygsäkerhet. Rådets arbetsgrupp anser att byrån i början bara ska ha hand om flygbestämmelser för flygplan och certifiera produkter från flygplanstillverkare. I framtiden kommer byråns verksamhet att utvidgas till andra luftfartsområden.

Sverige har särskilt engagerat sig i två frågor. För det första är det skydd och spridning av information. Vi och flera andra länder tycker att kommissionens förslag om sekretess är för strikt. Därför har Sverige drivit den frågan i rådet. Ministrarna kommer att ta ställning till ett nytt förslag i vilket man hänvisar till en nyligen antagen förordning om öppenhet inom EU:s institutioner. Vi tror att ministrarna kommer att stödja det nya förslaget, men den svenska ståndpunkten står fast. Vi kan inte stödja överdrivet stor sekretess.

För det andra handlar det om länder utanför EU. I dag är dessa länder med i ett mellanstatligt samarbetsorgan som heter JAA. Även om EASA är en EG-byrå är EU-länderna överens om att alla stater i Europa ska kunna delta i byråns arbete. Det gäller i alla fall de länder som tillämpar EG:s lagstiftning. Det är nödvändigt för att förbättra flygsäkerheten.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av detta ärende. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare.

Anf.  166  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då hade jag tänkt ta upp punkt 20 på dagordningen, och det är Montrealkonventionen. Ärendet gäller ändring i rådets förordning 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar. Arbetet är föranlett av tillkomsten av 1999 års Montrealkonvention, som bl.a. innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar vid flygolyckor och som avser att ersätta 1929 års Warszawakonvention.

Syftet med ändringsförslaget är att gemenskapen och medlemsstaterna ska kunna ratificera Montrealkonventionen. Vidare införs vissa nya bestämmelser för att samma skadeståndsregler ska gälla samtliga flygningar inom och utom gemenskapen.

I rådsarbetsgruppen har genomgången av förslaget slutförts. En principiell fråga kvarstår. Frankrike har reserverat sig mot att anpassa den nuvarande förordningens regler för skadeståndsansvar vid personskada till Montrealkonventionen. Frankrike vill i stället behålla de regler som gäller enligt ursprungsförordningen. Stödet för denna uppfattning är mycket svagt från de andra länderna. Ärendet är uppe på rådets dagordning för antagande av en gemensam ståndpunkt. Förslaget till beslut är att Sverige stöder förslaget till gemensamma ståndpunkter.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då kan vi gå vidare.

Anf.  168  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag hade tänkt ta upp punkt 21, som gäller passagerarnas rättigheter. Ordförandeskapet har utarbetat förslag till rådsslutsatser om flygpassagerares rättigheter. Slutsatserna knyter an till de rådsslutsatser som antogs vid transportrådet i oktober 2000. Slutsatserna fokuseras bl.a. på en vidareutveckling, företrädesvis genom frivilligt branschåtagande, av passagerares rättigheter och på frågan om behandlingen av passagerare med nedsatt rörelseförmåga och vikten av att de erhåller samma servicenivå som övriga passagerare. Rådsslutsatserna antas inte vålla någon debatt. Vårt förslag till ståndpunkt är att Sverige stöder förslaget till rådsslutsatser.

Anf.  169  MATS ODELL (kd):

Jag antar att den fråga jag nu ska ställa inte tas upp, men den har ändå att göra med aktuella händelser. Det gäller passagerares rättigheter. De kommer ju i fokus när man hör att det skandinaviska flygföretaget SAS kommer att införa handbojor och andra sådana saker. Vilken rättslig grund har ett transportföretag att utöva den typen av frihetsinskränkanden? Jag antar att det är något som finns reglerat.

Anf.  170  GUNILLA WAHLÉN (v):

Det här gäller också detta med passagerares rättigheter och tillgängligheten för handikappade i det här fallet. Finns det speciella regler som gäller andra handikappade, t.ex. blinda och döva, när det gäller deras information, säkerhet och sådant när de flyger?

Anf.  171  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Varsågod, Henrik Kjellin!

Anf.  172  Kanslirådet HENRIK KJELLIN:

När det gäller den första frågan tror jag att det är en anpassning till internationella regler och internationellt arbete inom ICAO. Den exakta grunden i svensk rätt kan jag inte upplysa om nu, alltså sådant som gäller att ta hand om störande passagerare och sådana som är farliga för flygsäkerheten. Det är bara i de fall då det föreligger svår fara för själva flygplanet som man ska kunna använda det här.

När det gäller handikappade passagerare, blinda och funktionshindrade, fokuserar slutsatserna på att alla passagerare ska ha rätt att få resa till samma pris som flygbolagen erbjuder på den öppna marknaden. De ska få den hjälp som de behöver. Det exakta utförandet av den här hjälpen är så att säga en fortsatt process. Den princip som slås fast är att det inte ska kosta något extra och att flygbolagen ska erbjuda de här tjänsterna – så länge det är rimligt, givetvis. Det finns de som är så handikappade att de kräver specialflygplan och sådant. Där går kanske gränsen. Det är det som är slutsatsen.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Då har ni fått era frågor besvarade, tror jag. Därmed konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då ska vi se, jag såg att du tänkte ta upp det här med bilbältena.

Anf.  174  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, den sista punkt jag tänkte ta upp är punkt 24 om obligatoriskt användande av bilbälten för barn i bussar. Direktivförslaget om bilbälten kunde inte antas av transportrådet den 5 april. Av den anledningen vill vi ta upp ärendet den 28 juni. Kommissionen har lagt reservationer gällande artikel 6 i förslaget till direktiv. Artikel 6 avser möjligheter för medlemsstaterna att söka undantag för att använda bälten i speciella fall. Det är stor risk att förslaget spricker om inte kommissionen ändrar uppfattning och åtminstone inte lägger reservationer på artikel 6.

Sveriges uppfattning är att det bör finnas möjlighet till vissa undantag i speciella situationer. Bilbältet är ett av de viktigaste skydden mot skador när ett fordon krockar. Vi anser att det är viktigt att användningen av bilbälten ökar och att barn är fastspända. Sverige bör stödja det föreslagna direktivet.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt. Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Därmed lämnar jag ordet fritt för nämndens ledamöter att ställa frågor eller komma med synpunkter på övriga dagordningspunkter, som inte har berörts ännu.

Anf.  176  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det handlar om punkt 22, landtransporter. Det här är ju en lägesrapport, men det är en fråga som nämnden har behandlat vid tidigare tillfällen. Den viktigaste utestående frågan är väldigt central när vi tittar på trafikutvecklingen i Europa. Det gäller nämligen hur järnvägstrafiken ska kunna attrahera både fler passagerare och en större godsmängd. Vi ser i materialet att den viktigaste enskilda utestående frågan handlar om just huruvida järnvägstrafiken ska omfattas av den här förordningen. Det gäller också vilka avsteg från upphandlingen som ska tillåtas om verksamheten sker i egen regi.

Nu vet vi att just järnvägstrafiken i de flesta europeiska länder fortfarande bedrivs av stora monopol som inte fungerar effektivt. Inte minst gränsöverskridande trafik förhindras av de här monopolens sätt att fungera tillsammans. Min fråga gäller närmast om Sverige är pådrivande och om det finns några förutsättningar att komma framåt. Det vore ett stort bakslag om vi på det här området skulle leva kvar i en gammal regim med monopoltänkande och dålig effektivitet.

Anf.  177  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Är det någon fråga som vi från det svenska ordförandeskapets sida inom detta område har drivit hårt, jag vill säga hårdast, är det just detta med järnvägstrafiken och separation, konkurrens och upphandling. Men det ska också erkännas att det finns andra väldigt starka krafter, inte minst i länder som Frankrike och Tyskland. Men vi har ändå fått öppningar, t.ex. i järnvägspaketet. Det är en process. Som jag tidigare har sagt är det så att ska vi kunna öka godstrafiken i Sverige, alltså gå från lastbilar till järnväg, måste vi öppna järnvägstrafiken i Europa.

Jag vet att jag har tagit upp en del exempel tidigare här, t.ex. att ban-avgifterna i Tyskland om jag inte missminner mig är cirka fem gånger så höga som dem i Sverige. Det innebär ju att om Älvsbyhus, som gör bra hus kan jag tillägga, ska transportera sina hus från Älvsbyn ner till Europa, till Tyskland eller Italien, är det klart att de väljer lastbil. Det är billigare och behändigare. Samtidigt vill de gärna transportera mycket på tåg i Sverige.

Det här handlar om järnvägens överlevnad. Det gäller att man konkurrerar om de tunga transporterna. Denna fråga har vi drivit väldigt hårt. Jag som tillhör ett parti som inte alltid stämplats som det som vill ha liberala lösningar med hård konkurrens, framstår ju som en udda figur. Det kanske jag gör annars också, men framför allt gör jag det faktiskt i transportrådet, där jag verkligen hävdar den här ståndpunkten med utgångspunkt från att om man inte gör det kommer vi inte att få någon lösning. Lastbilstrafiken kommer då att öka. Tom Andersson, kan du som handläggare av dessa frågor, komplettera med något när det gäller upphandling och kollektivtrafik?

Anf.  178  Departementssekreterare TOM ANDERSSON:

Om nämnden vill ha en utförlig beskrivning kan det ta lång tid. Jag tror faktiskt att näringsministern sade det mesta, nämligen att det är låsningar i – utan att nämna några namn – mellan i huvudsak de franskspråkiga länderna och övriga.

Vi har dragit slutsatsen att det i dagsläget behövs mera diskussioner i arbetsgrupper på lägre nivåer än ministerrådet.

Anf.  179  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag kan tillägga att det belgiska ordförandeskapet tar nu över. De kommer att driva järnvägsfrågor, men de gör det med en helt annan utgångspunkt. De gör det ur trygghetssynpunkt och arbetsmiljösynpunkt. De kommer alltså att samla de olika järnvägsföretagen och fackföreningsrörelsen och ha den ingången. Den är viktig. De tar inte tag i frågan om att öka tillgängligheten och konkurrensen. Det är rent nationellt i Belgien nästan omöjligt att göra det.

Svar på frågan är att Sverige har drivit frågan mycket hårt.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Om Mats Odell vill ha ytterligare information får du stanna kvar efter sammanträdet!

Anf.  181  MATS ODELL (kd):

Jag är mycket nöjd med informationen!

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Då ber jag att få tacka näringsministern och medarbetare för samrådet i dag. Vi har inget mer råd i nämnden före sommaruppehållet. Jag får önska er en trevlig semester så småningom.

Anf.  183  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag får önska detsamma. Tack så mycket.

Anf.  184  ORDFÖRANDEN:

Tack.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 1

Anf.  3  LARS OHLY (v) 2

Anf.  4  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 2

Anf.  5  LARS OHLY (v) 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  7  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  11  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 5

Anf.  12  LARS OHLY (v) 5

Anf.  13  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  15  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 6

Anf.  16  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 6

Anf.  17  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 6

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  19  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 6

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  21  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 8

Anf.  22  LARS TOBISSON (m) 8

Anf.  23  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 9

Anf.  24  Utrikesrådet FRANK BELFRAGE 9

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  26  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 10

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  28  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 10

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  30  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 11

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  32  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 11

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  34  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 11

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  36  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 11

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  38  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 12

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  40  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 12

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  42  LARS OHLY (v) 12

Anf.  43  GÖRAN MAGNUSSON (s) 13

Anf.  44  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 13

Anf.  45  LARS OHLY (v) 13

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  47  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 14

Anf.  48  LARS TOBISSON (m) 14

Anf.  49  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 14

Anf.  50  LARS TOBISSON (m) 14

Anf.  51  Utrikesrådet SVEN-OLOF PETERSSON 15

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  53  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 15

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  55  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 16

Anf.  56  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  57  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 16

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  59  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 17

Anf.  60  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 17

Anf.  61  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 17

Anf.  62  Kabinettssekreterare HANS DAHLGREN 17

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 17

2 §  Allmänna frågor (handelsfrågor) 18

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  65  Statssekreterare LOTTA FOGDE 18

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  67  Statssekreterare LOTTA FOGDE 18

Anf.  68  LARS TOBISSON (m) 19

Anf.  69  LARS OHLY (v) 19

Anf.  70  Statssekreterare LOTTA FOGDE 19

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  72  Statssekreterare LOTTA FOGDE 20

Anf.  73  LARS OHLY (v) 21

Anf.  74  Statssekreterare LOTTA FOGDE 21

Anf.  75  LARS OHLY (v) 22

Anf.  76  Statssekreterare LOTTA FOGDE 22

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 22

3 §  Forskning 23

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  79  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 23

Anf.  80  WILLY SÖDERDAHL (v) 23

Anf.  81  PER BILL (m) 23

Anf.  82  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 24

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  84  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 24

Anf.  85  PER BILL (m) 25

Anf.  86  INGER STRÖMBOM (kd) 25

Anf.  87  GUNILLA WAHLÉN (v) 26

Anf.  88  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 26

Anf.  89  GUNILLA WAHLÉN (v) 27

Anf.  90  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 27

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  92  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 28

Anf.  93  PER BILL (m) 28

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 28

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 29

4 §  Transport och telekommunikation 30

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  98  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 30

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  100  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 30

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  102  PER WESTERBERG (m) 31

Anf.  103  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 31

Anf.  104  PER WESTERBERG (m) 32

Anf.  105  MATS ODELL (kd) 32

Anf.  106  Departementssekreterare HELENA STRÖMBÄCK 33

Anf.  107  PER WESTERBERG (m) 33

Anf.  108  GUNILLA WAHLÉN (v) 34

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  110  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 34

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  112  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 34

Anf.  113  GÖRAN MAGNUSSON (s) 35

Anf.  114  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 35

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  116  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 36

Anf.  117  PER WESTERBERG (m) 36

Anf.  118  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 36

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  120  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 37

Anf.  121  MATS ODELL (kd) 37

Anf.  122  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 37

Anf.  123  Departementssekreterare HANS ÖJEMARK 38

Anf.  124  MATS ODELL (kd) 38

Anf.  125  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  126  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 38

Anf.  127  MATS ODELL (kd) 38

Anf.  128  GÖRAN MAGNUSSON (s) 38

Anf.  129  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 38

Anf.  130  GÖRAN MAGNUSSON (s) 38

Anf.  131  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 39

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  133  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 39

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  135  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 39

Anf.  136  Departementssekreterare LENA CARLSSON 39

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  138  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 40

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  140  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 40

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  142  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN  (s) 41

Anf.  143  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  144  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 42

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  146  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 42

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  148  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 42

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  150  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 43

Anf.  151  MATS ODELL (kd) 43

Anf.  152  PER WESTERBERG (m) 43

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  154  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 43

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  156  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 43

Anf.  157  Departementssekreterare JAAK MERI 44

Anf.  158  PER WESTERBERG (m) 44

Anf.  159  Departementssekreterare JAAK MERI 44

Anf.  160  PER WESTERBERG (m) 44

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  162  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 44

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  164  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 45

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  166  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 45

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  168  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 46

Anf.  169  MATS ODELL (kd) 46

Anf.  170  GUNILLA WAHLÉN (v) 46

Anf.  171  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 46

Anf.  172  Kanslirådet HENRIK KJELLIN 46

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  174  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 47

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  176  MATS ODELL (kd) 47

Anf.  177  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 48

Anf.  178  Departementssekreterare TOM ANDERSSON 48

Anf.  179  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 48

Anf.  180  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  181  MATS ODELL (kd) 49

Anf.  182  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  183  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 49

Anf.  184  ORDFÖRANDEN 49