Torsdagen den 20 juni 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:38

1 §  Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 27 maj

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 juni 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Klockan är över tio, och därmed förklarar jag sammanträdet öppnat.

Jag hälsar jordbruksminister Margareta Winberg med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför rådsmötet den 27 juni. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från det tidigare rådsmötet. Varsågod.

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket. Det var jordbruksrådet den 27 maj. Det började med att A-punktslistan godkändes. Sedan höll vi en offentlig debatt och antog slutsatser om jämställdheten på landsbygden. Sverige lyckades med stöd från Tyskland få kommissionen att gå med på en skrivning som innebär att kommissionen inbjuds att göra jämställdhetsanalyser där så är möjligt innan förslag läggs fram på jordbruksområdet.

Rådet antog förslag om ändring av förordning om upprättande av ett kvotsystem avseende produktion av potatisstärkelse.

Ordförandeskapet lämnade en lägesrapport om diskussionen i Särskilda jordbrukskommittén om etanolförslaget. Särskilda jordbrukskommittén fick i uppdrag att arbeta vidare med frågan.

Ordförandeskapet rapporterade om läget i arbetet med förslag till förordning om ändring av förordning om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

Under övriga frågor tog Sverige och Tyskland upp frågor i anslutning till världstoppmötet om livsmedelsförsörjning fem år senare, som ägde rum i Rom den 10–13 juni 2002. Tyskland redogjorde för den workshop som hade ägt rum i Berlin den 22–23 maj om strategier mot hunger och då framför allt den s.k. rätten till mat. Man hoppades att slutsatserna från mötet skulle användas i utarbetandet av slutsatserna från toppmötet.

Jag informerade om Sveriges seminarium i anslutning till toppmötet, Rural women, crucial partners against hunger and poverty, bringing the message from Rome to Johannesburg.

Grekland presenterade sitt memorandum om den grekiska inställningen inför halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Frankrike tog upp frågan om USA:s nya jordbrukspolitik och önskade besked om kommissionens syn på utvecklingen. Kommissionär Fischler bekräftade att beslut om halvtidsöversynen hade blivit försenad till den 10 juli med anledning av att kommissionen ville analysera eventuella konsekvenser för världsmarknadspriserna av USA:s nya politik.

Anf.  3  LENNART DALÉUS (c):

Jag undrar om Sverige tog upp den principiellt intressanta och viktiga frågan att Spanien tidigare genom sin fiskeriminister uppenbarligen instruerat den spanska kommissionären att agera i frågan om kommissionens arbete med EU:s fiskeripolitik. Jag undrar om Sverige agerade i den frågan.

Anf.  4  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nej. Jag sade vid EU-nämndens möte förra gången att det dels inte var något fiskerådsmöte, dels tar man inte upp det på det viset. Det gjorde jag inte.

Sedan kan jag lite under hand säga, utan att gå in på frågan om hur Spanien har agerat, att varje land har en eller ibland två kommissionärer med kabinett. Det är klart att respektive hemland har en viss kontakt med sin kommissionär och sitt kabinett. Utan att göra några jämförelser i övrigt med Spanien finns ju trots allt en kontakt med ”sin” kommissionär och ”sitt” kabinett när det passar.

Anf.  5  LENNART DALÉUS (c):

Det är säkert så. Det var kanske inte möjligt att ta upp den frågan i det sammanhanget. Jag tar upp den igen därför att jag har tagit upp den två gånger tidigare i nämnden. Jag tycker att det är väl värt att följa upp den. Jag har förstått av andra kommissionärer att det visst finns kontaktytor hemåt, men att den här frågan ändå kan betraktas som mycket principiellt intressant, dvs. det spanska agerandet i just det här fallet. Det kan dessvärre få långsiktiga konsekvenser. Jag har inga invändningar i övrigt.

Anf.  6  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag kan också tillägga att Fischler, som också är fiskekommissionär – om så vore fallet att Spanien har gjort det här, vilket jag inte vet – inte på en stavelse ändrat sitt förslag.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då tror jag att vi kan lämna den muntliga återrapporten och gå in på ärendena för rådsmötet den 27 juni. Vi börjar från början med dagordningen. Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  8  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi börjar med zoonoser. Det är dels ett direktiv, dels en förordning. Det är ett förslag som Sverige välkomnar och som vi har väntat på väldigt länge. Vi hade t.ex. gärna sett att det hade kommit under vårt ordförandeskap, men det fick inte kommissionen fram. Det är av utomordentligt stor betydelse för folkhälsan. Det är enligt svensk uppfattning egentligen en betydligt större fråga än t.ex. den tid, de förslag och de beslut som vi ägnade åt BSE och galna ko-sjukan. Detta är en mycket större fråga sett ur ett folkhälsoperspektiv.

Vi tycker emellertid att förslagen inte är tillräckligt långtgående. Vi tycker exempelvis att alla serotyper av salmonella har betydelse för folkhälsan och därför ska bekämpas. Så blir inte fallet enligt förslaget. Vid bekämpning är det inte tillräckligt med avlivning av djuren utan stallarna bör dessutom saneras. Vi tycker att besiktning före slakt inte är tillräckligt för att fastställa om djuren är smittade. Det behövs träckprov för att fastställa smittan.

Sedan gäller det finansieringen. Detta ska ses mot bakgrund av det ungefär trettioåriga program vi har haft i Sverige för att bekämpa salmonella. Det har vi gjort mycket lyckosamt. Det har kostat många hundra miljoner för svensk del. Vi menar att det måste ligga i varje medlemsstats intresse att avsätta medel för att både övervaka och bekämpa salmonella. Därför stöder jag inte förslaget om medfinansiering från EU på den här punkten. Vi vet att det går att göra detta också på nationell nivå.

När det gäller tidsplanerna tycker jag att övergångsperioderna innan mål ska fastställas och bekämpning påbörjas är för långa.

Det är mina invändningar mot det liggande förslaget.

Anf.  9  HARALD NORDLUND (fp):

Jag har tre synpunkter. När det gäller övervakningen har vi från vår sida även på EU-nivå, såvitt jag förstår, påpekat och ansett att övervakningen bör omfatta även foder och antibiotikaresistens. Jag skulle vilja ha en kommentar till det om det ingår i den svenska ståndpunkten.

När det gäller förordningar och bekämpningen anser vi att den bör omfatta foder och vegetabiliska produkter.

En tredje fråga gäller förbudet mot användning av antibiotika.

Anf.  10  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Frågan om foder hanteras i särskild ordning och inte i detta direktiv. Det gäller också antibiotika. På antibiotikaområdet är det glädjande att vi nu är på väg att fasa ut också de tre, tror jag att det är, kvarvarande antibiotikaslagen inom EU. Vi har fasat ut alla i Sverige, men vi har nu också fått gehör för detta inom EU, och de återstående är på väg ut.

När det gäller vegetabilier har vi sagt att vi inte kan ta den frågan här. Det är någonting som får komma i framtiden och inte här och nu. Det är mina kommentarer.

Anf.  11  HARALD NORDLUND (fp):

Herr ordförande! Jag har en fråga om övervakningen. Om den inte behandlas här, var behandlas den då?

Anf.  12  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Om frågan gäller foder har vi antagit en lagstiftning om foder. Där finns ett övervakningsbeslut när det gäller den delen, dvs. om det bara gäller själva foderfrågan. Där finns ett förslag för övervakning och kontroll. Vad vi strävar efter är att få likvärdiga regler för övervakning och kontroll på fodersidan, när det gäller slakterier och också i detta sammanhang. Det har fattats ett särskilt beslut om foder. Vi arbetade rätt mycket med detta under det svenska ordförandeskapet som nu har kommit i hamn. Där finns dessa saker med, om det gäller just den biten.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Detta är ett ärende som håller på att förhandlas. Det är inte färdigt för slutligt beslut ännu. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkten Livsmedelshygien.

Anf.  14  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är två rättsakter, rättsakt 1 och rättsakt 2 som de av enkelhetsskäl heter. Den första rättsakten innehåller övergripande generella hygienregler för alla livsmedel. Den andra rättsakten innehåller specifika regler för livsmedel av animaliskt ursprung.

När det gäller rättsakt 1 finns det ett antal utestående frågor. Det är först och främst om hela livsmedelskedjan formellt ska omfattas av förordningen. Ordförandeskapet har lagt fram ett kompromissförslag som innebär det. Men medlemsstaterna får fastställa specifika nationella krav för tillfälligt överlåtande av små kvantiteter primärprodukter ur den egna produktionen till slutlig konsument eller till lokal detaljhandel. Vi stöder det förslaget. Senare har ordförandeskapet lagt fram ett något annorlunda förslag som vi inte stöder, utan vi stöder det första. Det blir en diskussion och en förhandling under mötets gång.

Det handlar också om hur riskerna ska kontrolleras. Där har ordförandeskapet lagt fram en kompromiss. Den innebär att särskild kontroll av risker i primärproduktionen kan göras på nationell nivå. Det kan vara en nationell möjlighet att göra det. Den ståndpunkten stöder också Sverige.

En tredje fråga som är utestående handlar om huruvida medlemsstaterna ska få kräva att en viss typ av livsmedelslokaler ska godkännas trots att förordningen endast kräver registrering av dessa livsmedelslokaler. Här har medlemsländerna lite olika uppfattning. Ordförandeskapet föreslår nu att det införs ett krav på att medlemsstaterna meddelar kommissionen och övriga medlemsstater innan man inför krav på godkännande av lokaler. Det går att ha strängare nationella regler, men det blir inte ett obligatorium att lokalerna ska godkännas, utan det räcker med registrering.

En fjärde utestående fråga handlar om något knepigt. Vi har lite svårt att förstå det och lite svårt att få fram vad det handlar om. Det gäller anpassning av reglerna för regioner med geografiska svårigheter. Det är sannolikt sådana gårdar eller mejerier som ligger väldigt långt bort från allfarvägar. Där ska man möjligen kunna ha lite mindre stränga krav. Det kan för Sveriges del t.ex., inbillar jag mig, handla om fjälljordbruk eller fäbodjordbruk. Om det är så, vilket vi nu får höra och se om vi kan få fram, tycker vi att det är godtagbart med en sådan möjlighet till flexibilitet.

De saker som gäller rättsakt 1 ska vi försöka att nå en överenskommelse om.

Rättsakt 2 är bara en lägesrapport. Där finns bl.a. frågan om jakten. Det gäller t.ex. jägarna i de svenska skogarna och djuren de skjuter ned och tar kött av och huruvida det ska vara en väldig kontrollapparat och organisation kring det. Det var en offentlig debatt i Sverige om det för ett tag sedan.

Det har vi nu klarat ut, och vi har också klarat ut det hemmavid med jägarnas organisationer. Det förslag som nu ligger är godtagbart. Det betyder att vi kan tillämpa samma ordning som vi har haft, möjligen med ett litet undantag. Det är att någon i jaktlaget ska vara ansvarig för att köttet är säkert. Eftersom vi håller på att omorganisera jägarexamen och utbildningen går det bra att lägga in denna kunskap i den utbildningen.

Vi stöder förslaget att medlemsstaterna får bestämma att kött får säljas eller överlämnas direkt till detaljist, restaurang eller till enskild konsument. Det betyder för vår del att Livsmedelsverket utfärdar tillämpningsföreskrifter precis som i dag. Det sista gäller inte kött från jakt utan annat kött.

Anf.  15  HARALD NORDLUND (fp):

Det lär vara så att det i USA finns ett system för livsmedelssäkerhet som innebär att i de fall staterna lägger sig på en lägre nivå än det man har fastställt för unionen får man omsätta produkterna enbart i den egna staten. Är det ett system som jordbruksministern skulle kunna tänka sig kan bli aktuellt inom EU?

Anf.  16  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Det är först och främst skönt och bra att det ordnade sig så att vi kan fortsätta att jaga älg i Sverige. Det ansågs ett tag att jakten var hotad.

Jag förstår av jordbruksministerns föredragning att i förhållande till de utdelade förslagen finns en ändring som Sverige inte stöder. Så uttryckte sig ministern. Jag förstod inte vad det var.

Anf.  17  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Även vi från Vänsterpartiet tycker att Sveriges ståndpunkt nu är bra. Vår EU-parlamentariker Jonas Sjöstedt har jobbat en del med frågan. Han var lite orolig för detta med jakt, jägarutbildning, veterinärbesiktning, m.m. Såvitt jag förstår ska dessa frågor nu vara nationella. Det tror vi är mycket bra, och det är viktigt.

Anf.  18  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först till Harald Nordlunds fråga. Tanken med EU är att det är en marknad, och på en marknad ska varor kunna cirkulera. Det är ett av fundamenten inom EU, såvitt jag har förstått. Då kan man inte säga att den eller den maten bara får säljas i det enskilda landet. Det finns en viss diskussion om detta när det gäller kandidatländerna under en övergångsperiod. Det har sin grund i att de kanske inte till fullo uppfyller akin. Då kan de heller inte få sälja på hela marknaden. Det är den allmänna kommentar jag vill göra om det.

När det gäller Carl G Nilssons fråga uppfattade jag den inte riktigt. Vår generella ståndpunkt för hela hygienpaketet är att vi välkomnar det. Vi är generellt sett positiva till omarbetningen, som är nödvändig med hänsyn till den inre marknadens utveckling och ett gott konsumentskydd. Vi menar att vi också har fått igenom mycket av synen som finns i Från jord till bord. Vi ställer oss positiva till principen om producentens ansvar för både produktion och produkt liksom principen om spårbarhet och korrekt märkning. Så långt är vi positiva.

Sverige stöder ordförandeskapets första förslag avseende omfattningen av rättsakt 1. Vi menar att det är en viktig princip att så stor del av livsmedelshanteringen som möjligt omfattas av reglerna. När det gäller egenkontrollen och hur riskerna kontrolleras har vi heller inga problem med att det finns nationella möjligheter till införande av sådana krav, men vi vill inte ha det som ett obligatorium.

Likaså är det när det gäller godkännande av lokaler. Vi kan tillåta strängare regler avseende krav på godkännande av lokaler. Det tycker vi är bra. När det gäller regioner med geografiska svårigheter kan vi också ställa oss bakom förslaget.

Jag vet inte riktigt vad Carl G Nilsson menade.

Anf.  19  LARS OHLY (v):

Om jag förstår det rätt finns det ett första förslag från ordförandeskapet som är en kompromiss utifrån EU-parlamentets beslut och de förslag som kom från kommissionen tidigare. Flyttar det andra förslaget positionen bort från EU-parlamentets ståndpunkter? Är det så man ska uppfatta det? I så fall förstår jag fullständigt den svenska ståndpunkten. Då bör man i så fall hålla fast vid en kompromiss som närmar sig EU-parlamentets ståndpunkt. Det var det som Carl G Nilsson var inne på. Han sade att det finns ett andra förslag som vi inte stöder, utan vi stöder det första förslaget till hantering av rättsakt 1.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Vi får nu höra av jordbruksministern hur det förhåller sig.

Anf.  21  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN:

Europaparlamentet anser att lagstiftningen inte ska omfatta leveranser av små mängder från primärproduktionen. Vi anser att lagstiftningen ska omfatta detta, men det ska finnas möjligheter till nationell behandling och en flexibilitet nationellt när man ska hantera det. Där skiljer sig vår uppfattning från Europaparlamentets.

Ordförandeskapets sista kompromissförslag närmar sig Europaparlamentets lite mer än den uppfattning vi har. Vi har vår syn med Från jord till bord, där hela kedjan på något sätt ska omfattas av systemet. Vi anser att lagstiftningen också bör omfatta primärproduktionen. Men det ska finnas nationella möjligheter att ha en mer flexibel lagstiftning och tillämpning av den.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att det har klarnat. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i ärende 4.

Vi går då till frågan om veterinärfonden. Det är en fråga vi har haft uppe tidigare. Varsågod.

Anf.  23  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Där har vi ett papper som vi tänkte skicka över till er sedan. Där framgår det väldigt klart vad vi tycker. De senaste årens omfattade utbrott av sjukdomar som t.ex. mul- och klövsjuka och svinpest har tydliggjort behovet av att se över EU:s policy för sjukdomsbekämpning och bl.a. finansieringen.

Ordförandeskapet har föreslagit att rådet antar slutsatser om de veterinära fonderna, dvs. de budgetmedel för finansiering av sjukdomskontroll som finns. Slutsatserna nu när vi är här i dag – man har hållit på att greja med det de senaste dagarna – består dels i en bakgrundsbeskrivning i form av tre påståenden, dels av fem uppmaningar till kommissionen att vidta åtgärder.

I bakgrundsbeskrivningen slås fast att tillräckliga medel aldrig funnits i den veterinära fonden sedan den kom till 1990 och att behovet av medel blir än mer tydligt i samband med utvidgningen. Därefter uppmanas kommissionen att vidta åtgärder inom fem områden. Det gäller bl.a. att öka medlen för att bekämpa zoonoser, dvs. smittämnen som drabbar både djur och människor, t.ex. salmonella.

Sveriges ståndpunkt är här att vi instämmer i behovet av att se över finansieringen av sjukdomsbekämpningen inom EU. Men vi kan inte acceptera slutsatserna såsom de ser ut nu. De säger att det har funnits för lite pengar i fonden. Det tycker vi nog inte. Likaså tycker vi definitivt inte att vi ska ha medfinansieringen när det gäller zoonoser. Där tycker vi att varje land ska sköta sitt, precis som Sverige har gjort sedan tre decennier tillbaka.

Vi vill inte att det hela ska resultera i att man ska be om mer medel från EU:s budget till detta. Här går vi emot förslaget.

Anf.  24  LARS OHLY (v):

Jag vill uttrycka ett stöd för regeringens uppfattning. Det är viktigt att försöka hålla fast vid den. Det skapar bara nya problem dels att tillföra mer pengar, dels att få en ytterligare byråkrati genom en gemensam finansiering. Det är en riktigt ståndpunkt från Sverige.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Det är dags att sammanfatta. Vi har nu fått ett förtydligande av regeringens ståndpunkt, om vi jämför med det utsända materialet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går till ärende 6, där det står eventuellt.

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är struket.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Då stryker vi det. Sedan är det lägesrapport om BSE.

Anf.  28  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det blir av. Jag kan berätta att vi i Sverige vid årsskiftet 2000/01 startade vår nya övervakning av BSE. I övervakningen provtas nödslaktade, avlivade och självdöda nötkreatur över 24 månaders ålder, importerade djur, och det görs 10 000 stickprov ur den s.k. normalslakten på djur över 30 månaders ålder. Det är de tester som vi gör. De skiljer sig från de som görs i de andra länderna, som ni vet, beroende på att Sverige har skött det på ett annat sätt än de andra länderna.

Fram till den 15 juni i år har provtagningar skett på 20 273 djur i olika riskgrupper. Som ni också vet har vi hittills inte hittat något riktigt fall. Vi har haft några falska larm, men vi har inte haft något riktigt fall. I hela EU är antalet på nedgång. Storbritannien hade 1992 sin topp med 37 280 fall. År 2001 hade det 11 089 fall. Det är en dramatisk nedgång av antalet fall i t.ex. Storbritannien, som har varit det värst drabbade landet.

Det är den lägesrapport jag kan ge här. Sedan kommer väl kommissionen med en lite färskare uppdatering.

Anf.  29  HARALD NORDLUND (fp):

Jag har bara en kort fråga. Gäller nedgången i stort sett alla länder, eller finns det länder där utvecklingen går i negativ riktning?

Anf.  30  Ämnesrådet URBAN JOHNSON:

Nedgången gäller i synnerhet Storbritannien. Sedan finns det vissa länder som delvis går åt det andra hållet. Det går att i synnerhet förklara med hjälp av det utökade testprogrammet som startade 2001. Bland de länder där man har sett en ökning under de senaste åren kan nämnas t.ex. Frankrike och även Irland. Irland hör till ett av de länder där man ganska tidigt upptäckte fall. Fortfarande sker en viss ökning.

Portugal och Storbritannien har haft de största problemen med BSE. Det största antalet fall var under 1999. Där är nu en nedgång.

Schweiz är inget EU-land, men landet har varit ganska drabbat av BSE. Där är frekvensen ungefär densamma som den har varit från början av 1990-talet. Under 2001 var där 42 fall av BSE.

I vissa länder sker en ökning, men totalt sett är det en minskning genom att antalet fall i Storbritannien har gått ned.

Ministern ber mig att säga någonting om Tyskland. Där har det skett en ökning. Under 2001 var det t.ex. 125 fall, från att man så sent som 1999 hävdade att landet var helt BSE-fritt. Sedan upptäckte man 7 fall under år 2000 och under år 2001 125 fall.

De siffror jag har läst upp är tillgängliga på OIE:s hemsida. De är möjliga att ta fram för var och en.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har du fått svar på dina frågor.

Då går vi vidare till ärende 8, Den gemensamma organisationen av marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter. Det är också ett gammalt ärende som kommer tillbaka. Varsågod, jordbruksministern.

Anf.  32  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en fråga som har varit uppe förut. Det är kommissionens förslag till rådets förordning om en gemensam marknad för etanol som framställs av jordbruksetanol. Förslaget innehåller ett antal punkter.

Ordförandeskapet har lagt fram ett kompromissförslag som innebär att titeln ”marknadsordning” tas bort och ersätter den med inrättande av ”särskilda åtgärder” för marknaden för etanol.

Förslaget innebär också att man inkluderar syntetisk etanol i statistikinsamlingen. Det betyder också att förbudet för statsstöd i artikel 10 tas bort så att nationella stöd kan ges. Det innebär också att som en följd av arbetet i RAG av den 26 juli förra året – rådsarbetsgruppen – godkänns vissa tekniska ändringar.

Den svåra frågan är statsstödet. Det handlar om att Tyskland har 30 000 små anläggningar på gårdsnivå. Vid första anblicken kan man tro att det är ett led i en miljösträvan att hitta alternativa drivmedel, men vid närmare efterforskning visar det sig vara husbehovsbränning – för att använda ett svenskt uttryck. Man gör brännvin på gårdarna – för vems bruk förtäljer inte historien. Till detta får man stöd, pengar, av Tyskland, dvs. staten. Nu är det en stor fråga om detta ska vara tillåtet eller inte.

Vi har vänt och vridit på detta oerhört mycket. Jag är oerhört tveksam, och jag vill nog säga att vår tidigare position genom hela processen är riktig, nämligen att man av många olika skäl inte kan acceptera ett permanent undantag för ett sådant statsstöd.

Vi har drivit frågan. Det betyder att det finns en blockerande minoritet. Vi kan tänka oss en utfasning av systemet. Man behöver inte tro att det ska försvinna från en dag till en annan. Det kan fasas ut. Men principen måste ändå vara att det inte går att ge nationella stöd till den typen av saker. Det är vad diskussionen kommer att handla om.

Anf.  33  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Det är skillnad på villkoren länderna emellan i att framställa sina behov. I första stycket under rubriken Svensk ståndpunkt motiverar Sverige mycket väl varför det inte ska vara en marknadsordning för etanol. Man nämner att statistik kan fås på annat sätt. Likväl säger Sverige att man kan acceptera kommissionens förslag eftersom det stannar vid ett system för statistik och kontroll. Vore inte den logiska slutsatsen att vi helt enkelt ska säga nej till denna marknadsordning? Det är vårt förslag.

Anf.  34  LARS OHLY (v):

Jag kan instämma i den frågan. Den svenska ståndpunkten är egentligen att detta inte behövs. Därför borde man kanske hävda den lite starkare.

Till frågan om statsstödet: Den som har läst historien om Absolut och Carl Hamilton är väl bekant med att gårdsbrännerier har förekommit under lång tid i Sverige, men numera förhoppningsvis inte i någon industriell omfattning. Det är naturligtvis rimligt att sådant statsstöd inte utgår. Får det konsekvenser för statsstöd som faktiskt är av godo, nämligen statsstöd för förnybara energikällor eller statsstöd som vi anser att vi själva kan förespråka för svensk del? I så fall är frågan ännu knepigare. Jag förstår fullständigt att man inte vill att tyskarna ska subventionera brännvinsbränning på gårdarna, men däremot om det gäller produktion av förnybara energikällor är det rimligt att man tänker efter ett varv till. Sådana konsekvenser vill vi inte vara med om.

Anf.  35  MATS ODELL (kd):

Min fråga knyter an till Lars Ohlys fråga.

Det här är en intressant fråga. Framställer de tyska gårdsbrännerierna drivmedel? Nu säger ministern att det är fråga om husbehov, och då är det knappast en handelsfråga. Det är ju inte fråga om att vi missar försäljningsmöjligheter för Absolut Vodka och protesterar därför. Är detta något som marknadsförs på den öppna marknaden? Konsumeras detta omedelbart på gårdarna?

Det här är en intressant fråga enbart ur det perspektivet att vi har stora ambitioner på området i Sverige att använda jordbruksmarknaden för att producera drivmedel. I den delen är detta en viktig fråga att reda ut.

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först var det Carl G:s fråga om varför vi godtar detta. Det är ingen marknadsordning, och det blir ingen marknadsordning. Det är omvandlat till något annat. Under resans gång har Sverige haft invändningar och lagt fram förslag till förändringar som vi har fått igenom. Det sista vi fick igenom var att detta inte bara skulle inkludera spannmålsetanol utan också syntetisk etanol. Det har vi också fått in. Då detta inte längre är en marknadsordning tycker vi att vi kan stödja detta. Det är skälet till vår position.

Både Lars Ohly och Mats Odell tar upp en fråga. Det är precis den fråga jag har grubblat på och som vi har försökt att undersöka. Regeringen vill gå mer mot andra och bättre bränslen. Norrköpingsfabriken är en pilotanläggning och är en del i detta. Det finns också fler liknande, blivande anläggningar som står och väntar på att få skattenedsättning för att få produktionen att gå runt.

Vi ska komma ihåg att detta är två olika system. Det här är statsstöd och följer statsstödsreglerna. Det vi håller på med i Norrköping, och som kan bli något annat någon annanstans, handlar om skattereglerna. Det är två olika system, och det ena berörs inte av det andra.

Om vi går på den svenska positionen när det gäller statsstöd betyder det inte att vi inte i fortsättningen också kan få nedsättning när det gäller skatterna för den typen av anläggningar.

Det var en fråga till, nämligen husbehovsbränning. Det var för att illustrera att detta inte var för miljövänliga drivmedel utan för brännvin. Det dricks på gårdarna men säljs också. Det är en kombination.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går över till punkten Den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker. Varsågod.

Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är rådsslutsatser som ska antas. Dokumentet behandlar systemet med producentorganisationer där man vill främja sammanslagningar av dessa och förenkla administrationen. Det handlar om kvalitet, där man bl.a. framhåller införande av olika kriterier, t.ex. mognadskriterier, i normerna, och det handlar om samexistens mellan marknadsordningen och landsbygdsprogrammen.

Det här är inte något omfattande förslag. Det är inget konstigt. Vi vill gärna ha in en analys av producentorganisationerna i detta. Vi vill inte främja sammanslagning av producentorganisationen, utan vi vill ha en utvärdering av verksamheten. Den är inte gjord. Det är en utestående fråga för Sverige. Annars tycker vi inte att detta är något konstigt. Det är inte färdigt, utan man kommer att jobba med detta under rådsmötet.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt. Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går till jordbruksförsäkringar vid riskhantering.

Anf.  40  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är ordförandeskapet som har för avsikt att utöka lagens gemensamma jordbrukspolitik med en gemensam strategi för riskhantering främst genom försäkringslösningar. Man anser att riskerna i jordbruksproduktionen har ökat och att alla produktgrenar inte har samma skydd i den gemensamma jordbrukspolitiken.

Sverige anser att det inte finns någon anledning att utöka dagens politik. Tvärtom är vi för att begränsa den. Vi vill inte utöka den med ett försäkringssystem eftersom de flesta produktgrenar – dock inte alla – har ett skydd genom marknadsordningarna.

Utkastet till rådsslutsatser har diskuterats och reviderats i den särskilda jordbrukskommittén. Nu anser vi att vi kan acceptera den skrivning som finns. Två av slutsatserna innebär att kommissionen uppmanas att göra fler studier på området, dels att analysera de risker jordbrukarna står inför och lämpliga instrument för att hantera riskerna, dels göra uppföljning av nuvarande strategier för riskhantering i respektive medlemsstat. En tredje slutsats handlar om att främja informationsutbytet på området. Det är någonting vi tycker är positivt.

Den sista slutsatsen handlar om att kommissionen uppmanas att främja vidtagande av pilotåtgärder för att förbättra riskhanteringen inom de olika sektorerna.

Vi anser också att det kan vara intressant att studera effekterna av att byta ut vissa riskreducerande element i kapp mot mera marknadsanpassade lösningar. En förutsättning för att vi ska göra det är att de ersätter och inte läggs ovanpå det redan befintliga systemet. Det får inte innebära utökade budgetutgifter.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller försäkringsfrågorna.

Vi går då vidare till ärende 11. Varsågod.

Anf.  42  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det gäller fetaosten. Det är kommissionen som föreslår att denna ska registreras som en skyddad ursprungsbeteckning. Det är någonting som Sverige stöder.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  44  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan är det punkterna 12 a och 12 b. De har blivit A-punkter. 12 a handlar om att permanent importera ytterligare 1 000 ton nötkött från Paraguay, och 12 b handlar om att tillfälligt importera 10 000 ton kött från Argentina.

Anf.  45  CARL G NILSSON (m):

Jag uppfattade att Margareta Winberg sade permanent. Vad innebär detta? Tills vidare?

Anf.  46  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det är att man varje år kan importera 1 000 ton från Paraguay medan i Argentinafallet är det temporärt, motiverat av de särskilda svårigheter landet har haft.

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m):

Är det här WTO-förenligt? Går det att välja ut ett land och ge särskilda …? Måste inte alla erbjudas på samma sätt?

Anf.  48  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det blir WTO-förenligt genom att man beskriver den tullposition som får öppningen på ett sådant sätt att den bara kan uppfyllas med den typen av kött som kan hänföras under den tullpositionen.

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det innebär att man fuskar? Är det så det ska uppfattas? Reglerna snitslas till så att de de facto blir specialdestinerade? Är det ett lämpligt sätt att gå till väga? Om det ska finnas generella globala regler ska de väl ändå följas?

Anf.  50  Departementsrådet ANDERS KLUM:

Det förekommer på flera ställen. Det är inte bara EU som har gjort så.

Anf.  51  GÖRAN LENNMARKER (m):

Andra fuskar också!

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Det finns tydligen små kryphål!

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare. Nu är vi nästan klara. Nu har vi kommit in på ärendet Övrigt.

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är en övrig fråga som handlar om GMO i utsäde som den tyska delegationen vill ta upp. Vi vet inte riktigt vad det handlar om, och därför har jag inga kommentarer.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Slutligen har vi A-punktslistan. Det står ”frågor” på A-punktslistan. Vi vill gärna ha den komplett eftersom det ska ske samråd i alla beslutsärenden.

Anf.  55  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den kompletta har inte kommit än.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Den som ni har behandlar vi i klump. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den. Vill du säga något särskilt?

Anf.  57  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag har inget i övrigt att säga än det som står här. Däremot finns det några ytterligare övriga frågor.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi A-punktslistan först. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan tar vi ytterligare övriga frågor.

Anf.  59  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den första punkten är en presentation som kommer att göras av en tobaksrapport. Det är en mindre rapport om tobakssektorn som skulle ha kommit till den 1 april som har blivit försenad. Den kommer nu.

Den andra punkten handlar om att kommissionen kommer med sin marknadsprognos t.o.m. 2009.

Den tredje punkten gäller att den nya regeringen i Portugal tydligen har en ny politik på jordbrukets område och kommer att presentera sina positioner inför rådet vad gäller midterm review. Eventuellt kommer också den nya franska regeringen att göra likadant. Dessa länders tidigare regeringar har presenterat sina ståndpunkter, men nu är de nya.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Tack för det.

Då tror jag att vi är färdiga för i dag, om det inte är någon ledamot som har en fråga att ställa till jordbruksministern om något i övrigt. Det är det inte.

Då tackar vi för informationen och samrådet i dag, och vi önskar Jordbruksdepartementet en trevlig midsommar.

Anf.  61  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack detsamma!

2 §  Miljö

Miljöminister Kjell Larsson

Rapport från dels ministerrådsmöte den 4 mars 2002, dels informellt ministermöte den 24–26 maj 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 och 25 juni

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar miljöminister Kjell Larsson med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar med en muntlig återrapport från flera möten, dels ett rådsmöte den 4 mars, dels ett informellt rådsmöte den 24–26 maj i år. Varsågod.

Anf.  63  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Tack så mycket för det. Vid rådsmötet den 4 mars, då jag själv inte kunde medverka, var det viktigaste beslutet att ratificera Kyotoprotokollet. Det är ett beslut som stöddes av samtliga medlemsstater och naturligtvis också av kommissionen. Det ledde sedan till att fyra eller fem EU-ministrar åkte till New York för att på ort och ställe i FN lämna över ratifikationsinstrumenten. Det är något som uppmärksammades i en del länder men inte så mycket i Sverige.

Vi fick också en redogörelse för det ganska segdragna arbetet att utforma direktiv för utsläppshandel. Tanken är att EU ska ha ett system på plats innan Kyotoprotokollets huvudsystem för utsläppshandel finns implementerat. Jag återkommer till de utestående frågorna i den segdragna historien eftersom den frågan kommer att diskuteras även på rådsmötet nu på tisdag.

Vi antog slutsatsen om strategin för hållbar utveckling inför Europeiska rådets möte i Barcelona, dels EU:s egna arbete, som handlar om att rigga Lissabonprocessen och den fortsatta integreringen av miljöhänsyn i EU:s övriga politikarbete, dels den globala inriktningen inför mötet i Bali som ägde rum för två veckor sedan.

Man höll en offentlig debatt om direktivet om miljöansvar. Det är också en fråga som återkommer vid rådets möte på tisdag.

Vi antog slutsatser inför den sjätte konferensen om biologisk mångfald i Haag. Vi fick en lägesrapport om Seveso II-direktivet. Bägge de två frågorna återkommer nu på tisdag.

När det gäller det informella ministerrådsmötet som ägde rum på Mallorca, som är den spanske miljöministerns hemort, handlade diskussionen om markskydd. Det var en förberedande diskussion inför de rådsslutsatser som också planeras att antas på rådets möte på tisdag.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Då lämnar vi den och går över till ärendelistan för nästa veckas rådsmöte. Varsågod.

Anf.  65  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Vi vet ännu ingenting om A-punkterna.

Dagordningspunkt 3 handlar om att medlemsstaterna vill se ett beslut om godkännande av Cartagenaprotokollet. Det är det protokoll som slutförhandlades i Montreal för tre och ett halvt år sedan och som handlar om olika försiktighetsåtgärder när det gäller gränsöverskridande förflyttning av GMO. Där räknar jag med att det blir ett enhälligt beslut om ratificering av protokollet. Den svenska regeringen kommer att fatta beslut om ratificering förmodligen i nästa vecka.

Vi kommer också att få information om arbetet att utforma de interna EU-reglerna när det gäller att följa upp det viktiga protokollet. Vi har ansett att det är viktigt att ha ett beslut om ratificering både för EU och för de interna staterna innan Johannesburgsmötet eftersom Johannesburgsmötet, enligt de flestas uppfattning, måste syssla med implementering inte minst av ett antal protokoll och konventioner som är beslutade men ännu inte implementerade.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Tack för det.

Du säger ratificering. Det innebär att riksdagen redan har godkänt detta?

Anf.  67  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Riksdagen har inte haft denna fråga därför att den är av det slaget att den inte kräver någon svensk lagstiftning. Jag tror inte att riksdagen har behandlat frågan om ratificering av det protokollet. Det är vad mina tjänstemän har sagt till mig.

Anf.  68  LENNART DALÉUS (c):

Det är bra att man skyndar på tillträdandet av Cartagenaprotokollet så snart som möjligt. Det är synd att EU inte har hunnit få fram förslag till den egna förordningen. Det blir lite bakvänd ordning på detta. Då vet vi inte heller vad förslaget i förordningen innebär – i alla fall inte jag.

Cartagenaprotokollet är – milt uttryckt – rätt omfattande. Det ställer, dess bättre, rätt starka krav på de tillträdande parterna. Jag har tidigare med näringsministern tagit upp att EU:s hantering av, slarvigt uttryckt, allmänhetens intresse i frågan är skandalöst dålig. Så har det varit inför alla bioteknikstrategier som EU över huvud taget har arbetat med.

Dessbättre finns det i artikel 23 i Cartagenaprotokollet ett långt gånget krav på parterna. Jag ska inte säga att det är orimligt, men det är ett långt gånget krav på att utbilda allmänheten om sin egen delaktighet i en säker hantering osv. De är långt gångna krav.

Den förordning som EU arbetar med tycks vara fokuserad enbart på oavsiktliga gränsöverskridande transporter, vilket visserligen är en viktig men ändå mycket liten del av Cartagenaprotokollet. Jag vill ställa det som en fråga eller en vädjan till den svenske ministern att se till att man i förordningen också får med de krav som gäller allmänhetens insyn, delaktighet, medverkan och godkännande. Jag tror att man i kommissionen tror att det redan finns tillräcklig EU-lagstiftning för att tillgodose människors delaktighet. Det är inte sant. I alla händelser efterlevs det inte. Detta är en fråga eller en vädjan.

Anf.  69  LARS OHLY (v):

Jag instämmer i att det är viktigt att godkänna protokollet så snart som möjligt och att det blir klart innan Johannesburg. Det är en bra tidtabell.

När det gäller EU:s regler för att genomföra protokollet är Jonas Sjöstedt rapportör för EU-parlamentet. Vi menar att kommissionens förslag är svagt. Det borde kunna förstärkas på flera punkter. Vi tycker att Sverige ska driva på när man nu får en rapport, t.ex. för att GMO:er som inte är tillåtna i EU inte heller ska kunna exporteras utanför unionen. Den som notifierar exporten ska vara den riktiga exportören. Länder som är i kaos och inte kan kontrollera GMO:er ska inte kunna importera dem, och om ett importerande land inte svarar på en förfrågan ska det innebära ett nej till import.

Detta är viktiga krav som jag tycker att Sverige ska framföra när man får en rapport om arbetet med EU:s egna regler. Sedan ska man följa upp det för att se till att EU:s regler inte blir sämre än de behöver bli.

Anf.  70  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag skulle föredra att betrakta både Lars Ohlys och Lennart Daléus inlägg som vädjanden och inte som frågor.

Till Lennart Daléus vill jag säga att viktiga delar av det som rör information till allmänheten om den här typen av produkter tas upp i diskussionen om märkning och spårbarhet när det gäller GMO:er. Cartagenaprotokollet handlar självfallet också om information till allmänheten, men tyngdpunkten ligger på utvecklingsländernas möjligheter att ha ett inflytande när det gäller stora handelsströmmar av den här typen av produkter. Det handlar om att bygga upp kapacitet och kunskap och om att ge länderna möjligheter att kräva information, samtycka eller säga nej till att sådana här produkter kommer in över deras gränser.

När det gäller allmänhetens inflytande över utvecklingen av genmodifierade produkter anser jag nog att tyngdpunkten mer ligger på märknings- och spårbarhetsarbetet. Det finns ju också med på mötet på tisdag.

Jag tror inte att det blir någon bred allmän diskussion om den här frågan vid detta rådsmöte eftersom det är en lägesbeskrivning. Men om det blir en diskussion hade jag tänkt framföra den typ av synpunkter som Lars Ohly redovisade. Jag tror att vi i stora drag är överens.

Anf.  71  LENNART DALÉUS (c):

Miljöministern har säkert rätt i var tyngdpunkten ligger. Men här finns också ett bra tillfälle att strama upp EU lite, särskilt när man i Cartagenaprotokollet har formuleringar av typen att ”parterna skall i enlighet med deras lagar och andra författningar samråda med allmänheten vid beslut” osv. Det gör inte EU tillräckligt. Det är ett skämt när EU hanterar de här frågorna. Där finns, menar jag, en krok att hänga ett uppstramande av EU:s arbete på, även om det inte är tyngdpunkten vare sig i protokollet eller i den diskussion man kommer att föra.

Anf.  72  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag är beredd att fundera på det. Men genom det demokratiska system vi ändå arbetar med finns det naturligtvis möjligheter för allmänheten och dess valda representanter att påverka beslutsprocessen. Det gäller kanske inte i alla länder i världen.

Ingen skulle mer än jag välkomna en bra offentlig information och diskussion om de här frågorna. Det är jag beredd att medverka till.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi gå till beslut. När det gäller Cartagenaprotokollet konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. När det gäller gränsöverskridande förflyttning av GMO:er konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Därmed har vi kommit in på dagordningspunkt 4.

Anf.  74  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är rådsslutsatser som gäller markskyddet. Det är en fråga som diskuterades på Mallorca. Det här är en av de strategier som finns i det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som ju förhandlades färdigt och beslutades under det svenska ordförandeskapet. Det här får inte någon större påverkan på Sverige. Direktivets inriktning ligger i mycket på de betydligt svårare markproblem som finns i stora delar av södra Europa.

Som en följd av strategin kommer vi att få lagstiftningsförslag från kommissionen när det gäller t.ex. gruvavfall, avloppsslam och kompost. Vi stöder kommissionens meddelande. Eftersom marken inte är trans-boundary menar vi att det finns ett visst utrymme för subsidiaritet. Vi vill också att det övervakningssystem som måste bli följden av strategin ska bygga på de existerande övervakningssystemen, så att vi inte måste göra om vårt ganska avancerade övervakningssystem.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa punkt handlar om främjande av biologisk mångfald.

Anf.  76  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Detta delar egentligen upp sig i två olika saker. Det ena är slutsatser som betonar vikten av att genomföra art- och habitatdirektivet, Natura 2000, fullt ut. Det handlar också om de finansierings- och övervakningsfrågor som är kopplade till detta. Det andra är ett tillstyrkande av att arbeta vidare i enlighet med de riktlinjer som utarbetades vid mötet med parterna i konventionen för biologisk mångfald i Haag i våras. Det gäller arbetsprogrammet för skoglig biologisk mångfald, riktlinjer för tillträde till och rättvis fördelning av vinsterna för genetiska resurser och riktlinjer för att undvika oönskad introduktion av främmande arter. Här är rådslutsatserna inte konkreta, men de tillstyrker den här inriktningen på arbetet.

I rådsslutsatserna betonas också att vi ska arbeta för att unionens målsättning ska vara att vända trenden för förlust av biologisk mångfald till 2010 och att denna målsättning antas även av toppmötet i Johannesburg. Det är oerhört viktigt för Sverige.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  78  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nästa punkt på dagordningen, punkt 6, är något som kallas ”överenskommelse om gemensam inriktning”. Det är ett slags innovation för att ministerrådet och ordförandeländer som vill skryta med många punkter ska kunna uppvisa resultat. Det är alltså ett beslut som fattas innan parlamentet är klart med sin läsning. Det är lite tveksamt att arbeta på det här sättet.

När det gäller denna överenskommelse har Sverige ett antal ganska viktiga reservationer. Det gäller återvinningsnivåerna för materialutnyttjande av plast, där vi vill ha en högre ambition än i det utkast vi arbetar med. Vi vill inte senarelägga datumet för när föreslagna mål ska uppnås, utan vi vill stödja kommissionens förslag. Vi vill att det i en översynsklausul ska finnas en stark skrivning om att man ska utfasa tungmetaller i förpackningar och om vem som ska ansvara för insamling och omhändertagande av förpackningsavfallet. Slutligen menar vi att frågan om ansvar för förpackningsavfallet också bör inkluderas i revideringen i enlighet med producentansvarsprincipen.

Anf.  79  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här verkar vara ett sjukt system. Det tycker i alla fall vi i Vänsterpartiet. Konkurrensneutraliteten gör att man har satt upp maxgränser för returinsamling. Vad jag vet har Frankrike vid något tillfälle satt sig emot att andra länder, bl.a. Belgien, vill höja sina mål. Det är ju jättekonstigt.

Det är väl bra om vi kan samla in och återvinna så mycket som möjligt. Maxgränserna ligger väl under vad Sverige tar in i dag? Då bryter vi medvetet mot reglerna. Det är tydligen så i många länder. Det känns väldigt konstigt. Kan man egentligen stödja ett sådant här system? Det är frågan.

Ordförandeskapet vill försämra. Man talar om att förpackningsdirektivets mål ska uppnås i december 2008. Man föreslår utökad tid för tre medlemsländer. Det är också försämringar.

Anf.  80  HARALD NORDLUND (fp):

Jag vill ta upp en liknande frågeställning. Det förefaller vara en vansinnig ordning med att ha maximinivåer för återvinningsgrad. Vi har erfarit att Sverige agerar för att man inte ska ha maximinivåer, åtminstone inte när det gäller återvinning. Däremot har vi vad jag förstår tyckt att man kan ha maximinivåer vad gäller materialutnyttjande under förutsättning att nivån är hög – 80 % har nämnts.

Skälen till att man har maximinivåer är diffusa. Åtminstone framstår de för mig som diffusa. Vilka argument är det egentligen man anför? Varför är det så svårt att komma ifrån en ordning som kan tyckas vansinnig?

Anf.  81  CARL G NILSSON (m):

Herr ordförande! Jag har exakt samma fråga om vad som är motivet för maximinivåerna. Jag har noterat att några länder vill ta bort maximinivåerna för målen över huvud taget. Jag vill också få en redogörelse för motiven.

Anf.  82  KIA ANDREASSON (mp):

Om man nu ska börja diskutera och ändra i direktiven är det oerhört viktigt att koncentrera sig på plastavfallet och plastförpackningarna, eftersom det är så otillfredsställande. Den klassindelning som i dag finns när det gäller plast och hur den ska hanteras behöver ses över. Det finns gråzoner i plasthanteringen. Till Sverige exporteras en stor mängd som vi bränner i våra värmeproducerande kraftverk.

Den punkten tycker jag är väldigt otillfredsställande. Jag ser att Sverige vill lägga ännu större kraft på hur det skulle kunna hanteras på ett bättre sätt. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att när man producerar plast skulle man också avtala hur man ska återvinna produkten. Det måste vara enhetliga regler. Det som är svårt med plast är att det är så många blandningar. Insatserna måste göras just vid källan, där man producerar plast. Det borde man jobba för i EU.

Anf.  83  LENNART DALÉUS (c):

Jag håller med om att det är konstigt när en del EU-länder konstrar när det gäller materialåtervinning och energiutvinning, som det ju i realiteten blir.

Jag vill gärna säga att jag tycker att regeringens synpunkter på vad som bör ses över, utöver diskussionen om återvinningsmålen, är bra. De är väl så viktiga som själva diskussionen om återvinningsmålen. I själva verket är de kanske viktigare, åtminstone vad gäller livscykelanalyser och producentansvar m.m.

Anf.  84  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Vi har naturligtvis reagerat mot de maxgränser som finns och som flera av er har pekat på. Jag är inte säker på vad som är bakgrunden till kraven, men det är klart att de hänger ihop med något slags harmoniseringsönskan, en önskan om perfekt konkurrens mellan företag i olika länder. Det är egentligen helt felaktigt att göra på det sättet.

Man får överträda maximigränserna under förutsättning att medlemsstaten notifierar kommissionen om detta. Sedan kan man i och för sig få bakläxa på det om det finns EU-länder som motsätter sig att man överträder gränserna. Det skedde t.ex. vid en belgisk överträdelse för ett tag sedan. Vi i Sverige har, fastän vi generellt sett har högre återvinningsmål, aldrig notifierat kommissionen. Vi har fått frågor om detta, och vi har fått anmärkningar från kommissionen. Då har vi sagt att det är resultatet av system som företagen själva i långa stycken har inflytande över. Det har tydligen fungerat på det sättet.

Det är klart att vi ska fortsätta att motarbeta den här typen av maximigränser. Jag ska också ta upp den här frågan på tisdag i Luxemburg. Jag hoppas att jag på detta sätt har besvarat frågorna från alla dem som har tagit upp den här frågan.

Till Kia Andreasson vill jag säga att jag i stort håller med om att plasten är viktig. Vi ska försöka att fortsätta driva de här frågorna med ännu större kraft, som hon uttryckte det.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då går vi över till ärende 7.

Anf.  86  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det gäller det s.k. Seveso II-direktivet. Också här är det en överenskommelse om en gemensam inriktning.

Att den här frågan har kommit upp igen hänger ihop med den stora olyckan i Frankrike, där en stor mängd ammoniumnitrat exploderade. Nu finns det, inte minst från Frankrikes sida, förslag om kraftiga skärpningar av kraven på hanteringen av just det här ämnet.

Vi menar att vi inte har fått några egentliga belägg för att de här kraftiga skärpningarna behövs. Dessutom skulle de innebära ett stort administrativt krångel, inte minst för bönderna, som inte motsvaras av en minskning av riskerna. Det spanska ordförandeskapet har tagit fram ett kompromissförslag. Vi kan stödja det. Vi skulle också kunna stödja det franska förslaget om man gjorde undantag för lantbrukarna och inriktade det bara mot industrier. Det finns väldigt få industrier i Sverige som hanterar det här ämnet. Det verkar som om det går att få uppslutning bakom ordförandeskapets förslag.

Anf.  87  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har bara en mycket kort fråga till ministern. Vad jag har förstått är det oklart om hela gruvnäringen täcks av det här direktivet. Är det så?

Anf.  88  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag vågar inte på rak arm svara på om hela gruvnäringen täcks. Det kan naturligtvis mycket väl finnas gruvverksamhet som inte är av den karaktären att den berörs. Låt oss kolla upp det och återkomma.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Vad jag förstår är det här en fortgående förhandling. Det ska inte fattas något slutgiltigt beslut nu.

Anf.  90  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Nej. Det är den här lite oegentliga beslutsformen, överenskommelse om gemensam inriktning, som man har börjat arbeta med nu. Frågan diskuteras fortfarande i parlamentet utan att man där har kommit fram till beslut.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Nästa punkt handlar om miljöansvar.

Anf.  92  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det är dagordningens punkt 8. Det är en orienteringsdebatt kring frågor om miljöansvar.

Den ena frågan som ordförandeskapet har formulerat för oss att besvara är vilket ansvar staten ska ta i de fall där verksamhetsutövaren inte kan vidta nödvändiga åtgärder. Den svenska uppfattningen är att staten ska ha ett subsidiärt ansvar. Det är viktigt att man har en garanti för att åtgärder verkligen kommer till stånd om en olycka av det här slaget skulle inträffa. Det behöver ju i sig inte innebära att det är skattebetalarna som står för fiolerna. Det finns förhoppningsvis sätt att undvika det.

Den andra frågan är om verksamhetsutövare ska vara skyldiga att teckna en ansvarsförsäkring. Där är den svenska ståndpunkten att det ska vara obligatoriskt. Den obligatoriska lösningen är det bästa alternativet. Det är det enda sättet att skapa så långtgående garantier som möjligt för att det finns ekonomiska resurser att sätta in om något skulle hända.

En fråga som är aktuell är också förslaget om preskriptionstid på 30 år. I de svenska reglerna om efterbehandling har vi ingen preskriptionstid. Vi är tveksamma till om det verkligen behövs en preskriptionstid som gäller sådana här frågor. De medlemsstater som vill ha preskriptionstid kan i så fall reglera det på nationell nivå.

Anf.  93  KIA ANDREASSON (mp):

Det är en nyckelfråga hur mycket skattebetalarna ska betala om det händer en miljöolycka i privat företagande. Vi i Miljöpartiet anser att det ska vara obligatoriska försäkringar och att det måste garanteras för att en verksamhet över huvud taget ska få klartecken att börja. Det har vi diskuterat ofta när det gäller kärnkraftsindustrin. Den får ju inga försäkringar som täcker ett eventuellt haveri. Det finns inga sådana försäkringar. Därför anser vi att den verksamheten över huvud taget inte ska finnas. Kravet på obligatorisk försäkring borde finnas med hela tiden.

Anf.  94  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Kärnkraften täcks inte av det här. Där finns det speciella lösningar som inte är aktuella i diskussionen på tisdag. Som framgick av det jag har sagt vill vi också ha en obligatorisk försäkring. Men man kan inte utesluta att det kan finnas situationer där man ändå inte har täckning för de skador som inträffar. I det läget tycker jag att det är rimligt att staten går in och tar ett subsidiärt ansvar. Sedan kan man om möjligt försöka hitta vägar att utkräva ansvar genom något slags regressförfarande.

Anf.  95  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

I bilagan står det om undantag. Jag tycker att undantagen gör att det här direktivet blir väldigt försvagat. När jag läser det förstår jag det så.

Naturligtvis kan inte ett företag hjälpa om det inträffar krig, krigsliknande tillstånd, naturkatastrofer och liknande. Men det görs också undantag för miljöskada som ”orsakats av en tillståndsgiven verksamhet eller då utsläppet eller händelsen skett enligt den vetenskapliga kunskapsnivån”. Det gör att bevisföringen blir oerhört svår. De flesta större företag har naturligtvis en tillståndsgiven verksamhet. Det är väl väldigt sällan de kommer att omfattas av det här direktivet.

Anf.  96  KIA ANDREASSON (mp):

När det beviljas tillstånd måste det utredas. Ofta tycker jag att man inte ser till de långtgående konsekvenserna om någonting skulle hända. Tillståndet måste ta hänsyn till sådant. När man nu diskuterar detta bör man ta upp att det är viktigt att utreda detta vid tillståndsgivningen.

Anf.  97  LENNART DALÉUS (c):

Det gjordes en jämförelse med kärnkraften. Jag vet att detta inte ska behandlas nu, men där finns ett stötande moment. Om försäkringen inte räcker går ju verksamhetsutövaren helt skadeslös ur situationen. Sådant bör man naturligtvis undvika här. Åtminstone bör verksamhetsutövarens hela förmögenhet ställas till förfogande för att täcka skadan, så att det inte går att smita undan genom ett försäkringsförfarande.

Anf.  98  HARALD NORDLUND (fp):

Jag ville ta upp exakt den frågeställningen. Utgångspunkten ska väl vara att man ska ha försäkringar som totalt täcker kostnaden för eventuella skador. Utgångspunkten ska inte vara att en del är försäkring och en del är statligt ansvar.

Anf.  99  MATS ODELL (kd):

Jag har en fråga som närmast gäller de finansiella konsekvenserna för den svenska staten. Vi har ju i den nya budgetprocessen infört ett ganska strikt system. Risker som staten övertar ska behandlas på ett sådant sätt att man tar ut avgifter av dem som får skyddet, även om det är subsidiärt, som det uppenbarligen är här. För alla risker som svenska staten tar har det budgeterats enbart ca 10 miljoner kronor. Det inkluderar katastrofer osv. Jämfört med andra länder har vi oerhört lite pengar.

Kommer det här att få några budgetkonsekvenser?

Anf.  100  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Huvudlinjen är att vi ska ha en lösning med obligatoriska försäkringar. Det innebär att staten förhoppningsvis enbart i extrema undantagsfall behöver träda in. Jag tror inte att det finns någon möjlighet att hitta en grund för att budgetera för den typen av kostnader. Dessutom begränsas inte ansvaret av försäkringens storlek. Om försäkringen inte täcker det ansvar som ska utkrävas försöker man naturligtvis få till stånd en regress på de företag eller de förmögenheter som ligger till grund för den verksamhet som har åstadkommit skadan.

När det gäller de undantag som Sven-Erik Sjöstrand tog upp markerade Sverige i diskussionen vid förra rådsmötet en negativ inställning. Det kommer vi naturligtvis att fortsätta att göra.

Det finns kanske ingen anledning att ta upp kärnkraftsfrågan. Det är en speciell omständighet som bygger på att vi har investerat mycket i kärnkraft på de här grunderna. Det är inte lätt att komma ifrån det ansvarsförhållandet nu. Snarare får vi inrikta oss på att avveckla kärnkraften för att komma ifrån dessa speciella problem. Det gäller att lära sig av bristerna i ansvarsreglerna för kärnkraften när man tillämpar det på andra områden. Det tycker jag att vi har gjort genom vårt ställningstagande här.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Vi har nu ett antal informationspunkter.

Anf.  102  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Jag känner inget behov av att presentera någon av dem. Det är information och lägesbeskrivning. Finns det några frågor om de återstående punkterna är jag naturligtvis beredd att efter bästa förmåga svara på dem.

Anf.  103  PER BILL (m):

Herr ordförande! Vi har tjatat om det här med GMO:er ganska många gånger. Det ser ut som om det blir ett beslut i Europaparlamentet den 4 juli. När man läser handlingarna får man mer och mer intrycket att det i uttryckets sämsta bemärkelse har gått politik i det här ärendet. Den vetenskaplighet som vi från svensk sida normalt sätter så högt har fått stå tillbaka för en diffus allmän känsla av att genmodifierade produkter kanske möjligen skulle kunna tänkas vara dåliga.

Jag tycker att det är viktigt att ta upp en aspekt som inte finns med i kommentaren från Regeringskansliet, nämligen vad det här ställer till för u-länder, som vi ju väldigt gärna vill se kommer in med sina produkter på marknaden.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Handlar detta om punkt 12?

Anf.  105  PER BILL (m):

Ja, det är punkt 12.

Tänk er exempelvis ett varmt, afrikanskt land, där man upptäcker att man faktiskt kan odla t.ex. vete om man genmodifierar själva utsädet. Innebär det att detta land alltid ska gå igenom processen med märkningar osv. för att få sälja sina produkter på världsmarknaden, och vad kommer det i så fall att kosta för dem att göra det? Det är en fråga som jag tycker att man faktiskt ska ta upp. Det blir mer och mer av ett handelshinder, och det kommer bara att vara de riktigt stora och de riktigt starka som klarar av all märkning. Samtidigt vill vi ju att konsumenten ska kunna välja. Ju mer man funderar, desto mer tycker jag att man inser att det vore bättre att vi vände på det, dvs. att man ska märka när man talar om att något inte är genmodifierat.

Anf.  106  MATS ODELL (kd):

Jag har en fråga som gäller punkt 14 a, Renare teknik för dieselbilar. Det är ett intressant dokument som finns bifogat. Nyckelfrågan verkar vara hur introduktionen av sådan modern teknik för dieselbilar kan stödjas. Min fråga är: Planeras någon sådant stöd också på svenskt botten, t.ex. genom att förändra beskattningen, som i dag slår hårt mot de här miljövänliga fordonen?

Anf.  107  LARS OHLY (v):

Min fråga ansluter till Per Bills fråga och handlar om dagordningspunkt 12. Till skillnad från Per Bill anser vi att försiktighetsprincipen ska råda och att det är oerhört viktigt att man ställer hårda märkningskrav med låga tröskelvärden, att även produkter som är framställda med hjälp av genmodifierade organismer, t.ex. kött, ska märkas, att viktiga uppgifter ska sparas längre än vad kommissionen föreslår, fem år, att märkningen även ska gälla när enzymer har använts. Det går att förbättra det här förslaget, men det går i en helt annan riktning än den som Per Bill förespråkar. Regeringen kan väl på klassiskt socialdemokratiskt maner sätta sig i mitten.

Anf.  108  Miljöminister KJELL LARSSON (s):

Det verkar som att vi sitter i mitten med dragning vänsterut i den här frågan.

Jag ser, Per Bill, inte att det är någon motsättning mellan att arbeta utifrån vetenskapligt fundament å ena sidan och å den andra se till att människor som uppenbarligen vill ha det också får information om vad det är för produkter och varor man köper. Jag tycker tvärtom att det är att gå till väga på ett ganska vetenskapligt sätt. Vi vet att det finns ett stort intresse hos allmänheten och konsumenterna att veta vad man köper och att kunna undvika att köpa GMO-producerade varor. Det är väldigt svårt att peka på att kvaliteten på de varorna skulle vara så mycket bättre därför att de är GMO-producerade och att det skulle ta över konsumenternas vilja att undvika de här produkterna. Jag tycker att det är ett grundläggande krav på den nya tekniken att man ska kunna informera människor om att produkterna innehåller GMO:er och att man har en spårbarhet och kan följa GMO:er tillbaka i produktionsprocessen för att veta vad som finns i själva produkterna.

Problemet för ett afrikanskt land är inte att de inte får exportera GMO:er, utan problemet är att de inte får exportera alls. Det viktigaste är att riva ned de handelshinder som finns. I den kampen hoppas jag att Per Bill och jag kan stödja varandra.

Vi började den här diskussionen med Cartagenaprotokollet, som ju är till för fattiga länder i första hand, för att de ska få möjlighet, instrument och chans att verkligen ta ställning till och ha inflytande över om det förs in GMO:er i landet. Det handlar kanske inte i första hand om hälsoaspekter utan om frågor om biologisk mångfald. Det finns en rädsla för att den här typen av levande organismer, LMO:er, kan sprida sig i naturen på ett sätt som skulle vara skadligt för den biologiska mångfalden i de här länderna.

Till Mats Odell: Problemet är att vi har ett EU-direktiv som Sverige motarbetade när det tillkom och som innebär att vi nu inte kan svara upp till den här typen av tekniska förbättringar och snabbt införa skärpta krav på dieselbilar. Vi kan heller inte av samma skäl, på grund av direktivet, införa ekonomiska incitament för de nya bilarna; det utesluter det här direktivet. Det vi vill är att stöta på kommissionen att ta ett initiativ till att öka möjligheterna att införa ekonomiska incitament för bilarna och för att snabbare än vad det nu är tänkt hittills införa kraven på nya dieselbilar, som det här försöket visar är möjligt att göra betydligt tidigare. Annars är det om fem sex år som vi kan få de kraven.

Det handlar inte om att över en natt alla dieselbilar plötsligt har blivit miljövänliga, utan det är dieselbilar med den avancerade tekniken där det framför allt handlar om rening av små partiklar.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Då har alla fått svar på sina frågor. Därmed är vi klara med överläggningarna med miljöministern. Vi vill önska miljöministern och Miljödepartementet en trevlig midsommar.

3 §  Hälso- och sjukvård

Socialminister Lars Engqvist

Rapport från ministerrådsmöte den 15 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 26 juni 2002

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar socialminister Lars Engqvist med medarbetare välkomna hit för samråd och information. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från det senaste ministerrådsmötet den 15 november förra året. Det kanske också ägt rum en del informella möten sedan dess.

Anf.  111  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Hälsorådet sammanträder formellt bara två gånger om året. Det är för övrigt en punkt som ständigt är uppe till diskussion när hälsorådet möts – det kan ni känna till. Hälsoministrarna vill gärna sammanträda oftare för att bidra med fler frågeställningar, men det har hittills i varje fall inte varit någon annan ordning än att det är möte två gånger om året.

Rådets förra möte var i november, och där avhandlades följande frågor. Först och främst träffades en politisk överenskommelse om bloddirektivet, dvs. att vi blev överens om den fortsatta hanteringen av bloddirektivet. Vi fastställde en rekommendation om en försiktig användning av antibiotika. Vi beslutade om rådslutsatser om stress och depression. Det var framför allt det dåvarande ordförandelandet som hade engagerat sig mycket i frågorna om stressen. Vi fick också redovisade ordförandeslutsatser om bioterrorism. Detta var två månader efter den 11 september, och det diskuterades mycket om att EU:s medlemsstater borde ha hög beredskap för att möta eventuella utmaningar när det gäller bioterrorismen.

Dessutom fördes en första diskussion om sjukvård i andra medlemsländer, cross border care, som ju är en stor fråga efter de båda domarna. Det tillträdande spanska ordförandelandet meddelade att de tänkte arrangera ett informellt ministermöte i Malaga i februari där denna fråga skulle diskuteras. Det hölls således den 6 och 7 februari ett informellt ministermöte i Malaga, där det fördes en diskussion om problem med sjukvård i andra medlemsländer. Det kommer för övrigt upp till diskussion på det här mötet hur den diskussionen ska fortsätta. Detta var vad som hände vid mötet i november och det informella mötet i Malaga.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då ingen begär ordet lämnar vi den frågan och går in på dagordningen för rådsmötet den 26 juni.

Anf.  113  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det är tre frågor som jag skulle vilja uppehålla mig vid lite grann. Jag tänkte, om herr ordförande accepterar det, att ta alla tre i ett svep.

Det handlar allra först om patienters rörlighet. Den andra frågan handlar om medicintekniska produkter och folkhälsa, och den tredje handlar om tobak som kan bli föremål för viss diskussion.

Om patienters rörlighet fördes en första diskussion i Malaga på det informella mötet. Man kan säga att det är två stämningar som dominerar diskussionen i hälsoministerrådet efter domarna. Den ena är att det knappast finns något intresse av att skapa en ordning där man har fritt tillträde till vård i andra medlemsländer utan att man får någon form av förhandsprövning i det egna medlemslandet eller hos det egna försäkringssystemet. Alla är överens om att man måste få en utveckling framöver som innebär att man får någon form av förhandsprövning i just finansieringsfrågan.

Den andra diskussionen, som kanske är mer spännande, är att alla är ense om att vi i större utsträckning måste få en samverkan över nationsgränserna, inte minst när det gäller den högspecialiserade vården, behandling av små diagnosgrupper och liknande och att vi måste utnyttja varandras kompetens i större utsträckning inom EU.

Ungefär så fördes diskussionerna på det informella mötet. Det ledde fram till att det hölls ett expertmöte på Menorca vid månadsskiftet maj/juni där Sverige deltog med folk från Socialstyrelsen. Från detta möte har det sedan utarbetats förslag till rådsslutsatser som nu ska behandlas. Vad det handlar om i huvudsak är att den fortsatta processen ska ske så att det startas en särskild högnivåprocess, som det vackert heter på EU-språk. Det betyder att en grupp av experter tillsätts, inte permanent, men för att arbeta framöver kring de här frågorna.

Det är fyra frågor om är föremål för diskussion. Det är skapande av centers of excellence, dvs. en samverkan om den högspecialiserade vården inom Europa. Man tänker sig att sjukhus samarbetar för att erbjuda mycket högspecialiserad vård, vård för små diagnosgrupper osv., alltså samverkan på forsknings- och utvecklingsområdet inom den högspecialiserade vården.

Den andra frågan är vård över gränserna, hur vi hanterar frågan om försäkringssystem och finansiering av vård som man får i andra länder.

Den tredje är ett allmänt sett förbättrat resursutnyttjande av sjukvården där man kan samverka mellan medlemsstaterna.

Den fråga som framför allt bekymrar Medelhavsländerna är finansieringen av vård för patienter som befinner sig i ett annat land under längre tid. I huvudsak kan man säga att det är de svenskar som bor i Medelhavsländerna, framför allt i Spanien. Det är runt 40 000 som mer eller permanent bor i de länderna. Man anser att de drar högre sjukvårdskostnader än vad man får ersättning för.

Det är de fyra problemställningar som diskuteras. Men det som expertgruppen sannolikt kommer att konstatera vid sitt arbete blir att skapa centers of excellence, dvs. att hitta vägar till samverkan när det gäller den högspecialiserade vården.

Frågan om finansieringen är inte primärt en fråga för hälsorådet, utan det blir en fråga för det ministerråd som hanterar socialförsäkringssystemen. Det är där man hittar problemen med de olika försäkringssystemen i de olika länderna.

Det betyder att rådsslutsatserna handlar om att det är ett viktigt område, att det krävs en stor uppmärksamhet och att vi drar i gång en process med representanter på hög nivå från medlemsländerna för att fortsätta diskussionen.

Anf.  114  MATS ODELL (kd):

Det här är en stor och viktig fråga. Man kanske får se ur den inre marknadens logik, att man ska kunna söka arbete osv. var som helst, etablera verksamheter och få vård. Här nämnde ministern att det är ett viktigt område, stor uppmärksamhet, representanter på hög nivå ska träffas, osv. Men vad är målet egentligen? Är målet att nå fram till system där man ska kunna resa vart som helst inom unionen för att få sjukvård, eller ska det begränsas till möjligheter för dem som faktiskt har sin verksamhet i ett annat medlemsland?

Anf.  115  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi välkomnade ju domen, och det här är ett resultat av den, och vi ser inget problem med att acceptera slutsatserna från rådet. Det finns dock några synpunkter man kan ha i det fortsatta arbetet.

Den ena är att för rätten att söka vård utomlands bör utgångspunkten rimligtvis vara att man kan få sådan vård som man skulle få hemma. Det är samma kriterier, och man får ersättning från det ersättningssystem man har på samma grunder som man får inom landet, utom det egna landstinget som inom det egna landstinget. Det andra gäller personer som är bosatta i andra länder. Där bör kostnadsansvaret vara kopplat till, om man har offentligt finansierade system, var man skattar. Det finns en logik i att skattas, man ska man också ha förmåner till följd av beskattningen. Det tycker jag är två utgångspunkter i det här.

Vi ska samtidigt inte glömma bort att det här är de kanske svagaste konsumentgrupper vi har i Europa, svårt sjuka personer som inte får vård i tid. Det är mycket angeläget att komma fram här. Det finns människor som dör i vårdköerna. Därför är det här en oerhört angelägen fråga att få löst.

Anf.  116  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Först svar på Mats Odells fråga. Målet just nu är att diskutera hur samarbetet ska fortsätta. Det är inte så att det finns ett överskott på sjukvård i något enda europeiskt land, utan sjukvården i hela Europa karakteriseras av större eller mindre brister, vilket innebär att alla länder arbetar med tillgänglighetsproblem. Genom att samverka skulle vi bättre kunna utnyttja varandras resurser för de grupper som inte tillräckligt snabbt får den vård som de behöver. Det handlar i huvudsak om dem som jag kallar för små diagnosgrupper, alltså sjukdomar som drabbar något tiotal människor i Sverige och där samverkan för behandling mellan flera olika sjukhus i Europa skulle skapa en tillräckligt omfattande verksamhet för att garantera en hög kvalitet.

I huvudsak handlar det om att se till att utnyttja varandras sjukvårdsresurser för att allmänt öka kapaciteten och kvaliteten i sjukvården.

Den andra frågan handlar om det långsiktiga målet, och det är att reda ut vilken rättspraxis som råder, vad gäller för ersättningen. Det är frågan: Vad gäller för ersättningen för den sjukvård jag söker i ett annat land? Vilka krav ska ställas på förhandsbesked av endera det egna försäkringsbolaget ifall det är en privat försäkring som gäller eller ett godkännande av sjukvårdshuvudmannen ifall det är en offentlig finansiering, för vår del av landstingen? Vilka principer ska gälla? Det är knappast något land som tänker sig att man fritt kan söka vård och automatiskt har rätt att skicka räkningen hem, utan någon sorts förhandsprövning av försäkringsbolaget, försäkringssystemet eller den offentliga vårdgivaren tänker man sig nog. Samtidigt är alla intresserade av att i ökad utsträckning få ett system som innebär att man kan söka vård, att man utnyttjar varandras vårdapparat så att människor som står i kö till en behandling som kan erbjudas någon annanstans också kan få den någon annanstans.

Jag tycker att tanken är ganska tjusig. Det tog hundra år innan vi fick den rätten i Sverige mellan olika landsting. Jag tror inte att vi omedelbart kommer att få samma system i Europa. Det kommer att ta tid även där. Men vår attityd till det är att vi är intresserade av att dels samordna sjukvården, dels också hitta ett system som gör att våra medborgare kan få ta del av sjukvården i ett annat land och att vi hittar en bra rättspraxis för detta.

Vår attityd till detta är alltså positiv.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Tack. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet om patienters rörlighet.

Vi går till ärende 14 om medicintekniska produkter.

Anf.  118  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag vill bara upplysa om att det är ett förslag till rådsslutsatser som vi inte har uppfattat som något kontroversiellt, men det kan finnas intresse av att ändå uppmärksamma det.

Det handlar om ett ställningstagande om medicinteknikens betydelse för folkhälsan, att vi försäkrar oss om att vi har en lagstiftning som säkerställer en hög kvalitet och en hög nivå när det gäller hälsoskyddet beträffande medicintekniska produkter.

Det är till och från ett problem i olika länder. Jag vet inte om ni erinrar er diskussionen kring dialysapparater i Blekinge. Det var en amerikansk producent, och apparaterna producerades i Sverige. Det skapade problem. Det finns motsvarande problem i olika länder. Vi vill försäkra oss om att vi uppmärksammar betydelsen av utveckling på hög nivå för medicinteknik men också har en lagstiftning som ställer höga krav på hälsoskydd.

Vi har från svensk sida också fört in ett handikapperspektiv i dessa diskussioner och i slutsatserna. Vi påpekar att det är viktigt att man, när man diskuterar medicinteknik och den medicintekniska utvecklingen, faktiskt konstaterar att detta betyder väldigt mycket för människor med funktionshinder och för deras möjlighet till deltagande i samhällslivet. Det är således inget kontroversiellt, men det är viktigt att frågan tas upp.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då var det tobaken du ville informera om särskilt. Det är väl de två första dagordningspunkterna som har beröring med tobaksfrågan.

Anf.  120  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Det är t.o.m. tre punkter: punkterna 3, 4 och 5. Det är dessutom en långkörare. Det är tänkt att världshälsoorganisationen ska kunna ta ställning under nästa år – år 2003 – till en ramkonvention när det gäller tobak. EU fungerar där som förhandlare åt samtliga medlemsstater, vilket innebär att det är EU som sköter den europeiska förhandlingen. Det meddelas att man inte har kommit särskilt långt i dessa förhandlingar. Vi kommer att få en rapport om hur det går. Vi hoppas att vi ska kunna få en kraftfull konvention från WHO:s sida som snabbt kan implementeras i de nationella systemen, men vi kan konstatera att det inte går så snabbt framåt.

Det som har varit speciellt viktigt för oss, och som vi har tagit upp, är frågan om reklam och passiv rökning. Det har gällt att få ett enhetligt internationellt regelverk för marknadsföring i form av reklam när det gäller tobak och också enhetliga eller gemensamma anvisningar när det gäller hållningen till passiv rökning.

Jag kan passa på att upplysa er om att det finns flera medlemsländer som man inte trodde skulle göra det som nu har bestämt sig för att förbjuda rökning på restauranger, exempelvis Grekland. Några ledamöter driver ofta denna diskussion. Grekland har faktiskt fattat beslut om omedelbart förbud för rökning i offentliga lokaler, om förbud för all reklam för tobak från den 1 oktober – detta är ett land som har enormt mycket sådan reklam – och om förbud för rökning på restauranger från den 1 januari. Det återstår att se hur det ska genomföras och förverkligas, men beslutet är fattat. Det var en sidoinformation.

Vi har uppmärksammat att det skulle vara tacksamt om man inom WHO:s ram fick gemensamma riktlinjer och en gemensam hållning när det gäller reklam och passiv rökning.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det sker fortsatta förhandlingar på flera områden. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Anf.  122  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Jag har en fråga angående punkt 6 om narkotika. Ministerrådet träffas så hemskt sällan när det gäller sådana frågor, så jag förutsätter att Sveriges syn på narkotikafrågor framförs ordentligt. I socialutskottet är vi särskilt bekymrade över EU:s statistikinsamling när det gäller framför allt narkotikarelaterade dödsfall.

Vi är i Sverige mycket noga med att ta reda på varför människor dör, så vi vet om det beror på narkotika eller inte. I andra länder är man betydligt hafsigare och slafsigare. Det gör att de narkotikaliberala länderna får vatten på sin kvarn. De säger så här: Titta på Sveriges narkotikapolitik. Den gör att folk dör som flugor.

Det tycker jag inte att vi ska bjuda på. Jag undrar vad ministern tänker göra för att den insamlade statistiken ska förbättras. Måste vi kanske göra så att vi vägrar att lämna statistik intill den dagen övriga EU-länder får bättre kvalitet på sin statistik?

Anf.  123  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Vi kommer att få en redovisning av hur arbetet går med att förbereda en särskild rådsrekommendation när det gäller förebyggande insatser på narkotikaområdet. Avsikten är inte att det ska diskuteras eller beslutas om nu, utan det ska vara en redovisning av hur arbetet går. Vi hoppas att arbetet ska komma i gång under juli månad i de grupper som finns, så att ärendet sedan kan tas upp till behandling – möjligtvis senare i höst.

En sak är väldigt positiv. Det ingår också formuleringar om att man ska få bättre tillgång till kunskap och bättre underlag för de beslut som tas. Det går tillbaka till den tveksamhet som många länder – inte bara Sverige – känner inför den gemensamma statistiken. Man förhåller sig till statistiken på väldigt olika sätt, och den används tyvärr också i den europeiska debatten. Vi möter detta i form av att man påpekar att vi har en högre dödlighet i Sverige jämfört med i de länder som är mer liberala. De som är kritiska säger att det helt enkelt beror på att vår statistik är mer omfattande och mer noggrann.

Det finns sådana formuleringar, och vi ska bevaka detta. I övrigt handlar det om olika former av förebyggande insatser. Det finns formuleringar där som jag tror att vi kommer att motsätta oss.

Man talar om förebyggande arbete, och det finns formuleringar som lite grann har koppling till harm reduction-resonemang som vi är mycket tveksamma till. Man talar exempelvis om sprututbytesprogram. Det har vi accepterat i Sverige, och vi har sprututbytesprogram. Men ska vi ställa upp på detta måste man tala om att de bara kan förekomma i den mån de leder och avses leda till drogfrihet. Det ska inte vara sprututbytesprogram som är till för att underhålla ett narkotikamissbruk.

Det finns en del formuleringar här som vi mycket bestämt kommer att vara emot. Vi vill försöka att också på europeisk nivå upprätthålla vår linje. Det är väldigt mycket som är bra, nämligen ökade satsningar på förebyggande, ökade satsningar på att ge stöd för vård och behandling, osv. De enda formuleringar man kan vara tveksam till gäller sprututbyte och substitutionsbehandling. Vi påpekar att man ska använda det just med sikte på drogfrihet om vi ska ställa upp bakom det.

Det är ett förslag till rekommendation. Inga formuleringar är bindande, utan man uppmanar de olika länderna att agera. Ärendet blir inte föremål för behandling nu. Det sker tidigast vid nästa rådsmöte. Processen har börjat.

Vi ska uppmärksamma frågan om statistiken, och vi ska se till att de formuleringar som man arbetar med passar ihop med det beslut som Sveriges riksdag har fattat när det gäller narkotikapolitiken.

Anf.  124  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Jag ska inte förlänga mötet utan bara notera att det inom Europarådets ram förra året gjordes rejäla framstötar för att omformulera Europarådets inställning till narkotika i harm reduction-riktning. Det lyckades efter många manövrer och resonemang avvärjas, så det blev ingen förändring då.

Ett av de bärande argumenten för dem som förespråkar harm reduction är just de dödstal som redovisas från Sverige. Jag lärde mig i det sammanhanget att skillnaderna inte bara beror på missförstånd och annat. Sverige har haft en möjligen uppriktigare men i alla fall något avvikande definition. Man har fått upp dödstalen på det sättet. Det är viktigt att det argumentet kan undanröjas. Det kvarstår säkert många andra argument. Det görs hela tiden framstötar från dem som förespråkar harm reduction.

Vi vet från ett samråd vi hade med Bodström om narkotikapolitiken att det var svårigheter med att formulera sig gemensamt inom EU därför att holländarna ville ha undantag för sin framgångsrika narkotikapolitik.

Anf.  125  ORDFÖRANDEN:

Då har vi såvitt jag kan förstå klarat av de viktigaste frågorna. Det finns en rubrik gällande övriga frågor på dagordningen.

Anf.  126  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Jag har glädjande information. Det gäller att EU:s folkhälsoprogram nu är färdigbehandlat och klart och anmält som en A-punkt på rådsmötet. Det betyder att man också är överens om omfattningen av folkhälsoprogrammet. Det omfattar 312 miljoner euro, vilket innebär att över 3 miljarder kronor satsas på den gemensamma folkhälsopolitiken under en sexårsperiod.

Programmet är klart och rapporteras nu. Efter en lång process har EU bestämt sig för ett gemensamt folkhälsoprogram, och det är kanske det viktigaste när det gäller mötet. Vi konstaterar att vi är framme vid mål och att det hela nu sätter i gång.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Du nämnde att det är en A-punkt. Det gör mig lite misstänksam. Vi brukar alltid få en A-punktslista. Även om det kallas för A-punkt är det en beslutspunkt, och frågan ska vara föremål för samråd.

Anf.  128  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Vi har inte fått någon A-punktslista från UD. Vi har fått information om att detta ärende kommer att tas upp eftersom det är färdigbehandlat, och det har rapporterats som en A-punkt. Några andra A-punkter är vi inte informerade om.

Anf.  129  ORDFÖRANDEN:

Såvitt jag förstår stöder regeringen det förslaget.

Anf.  130  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Ja. I det stycket tror jag inte att det är några problem.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag formellt att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller den frågan.

Därmed är vi klara med samrådet. Vi tackar för det och önskar minister och departement trevlig midsommar.

Anf.  132  Socialminister LARS ENGQVIST (s):

Tack detsamma!

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 1

Anf.  3  LENNART DALÉUS (c) 2

Anf.  4  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf.  5  LENNART DALÉUS (c) 2

Anf.  6  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 3

Anf.  9  HARALD NORDLUND (fp) 3

Anf.  10  Jordbruksminister MARGARETAWINBERG (s) 3

Anf.  11  HARALD NORDLUND (fp) 3

Anf.  12  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 4

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  14  Jordbruksminister MARGARETAWINBERG (s) 4

Anf.  15  HARALD NORDLUND (fp) 5

Anf.  16  CARL G NILSSON (m) 5

Anf.  17  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 5

Anf.  18  Jordbruksminister MARGARETAWINBERG (s) 5

Anf.  19  LARS OHLY (v) 6

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  21  Departementsrådet CHRISTER WRETBORN 6

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  23  Jordbruksminister MARGARETAWINBERG (s) 7

Anf.  24  LARS OHLY (v) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  26  Jordbruksminister MARGARETAWINBERG (s) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  28  Jordbruksminister MARGARETAWINBERG (s) 8

Anf.  29  HARALD NORDLUND (fp) 8

Anf.  30  Ämnesrådet URBAN JOHNSON 8

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  32  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 9

Anf.  33  CARL G NILSSON (m) 9

Anf.  34  LARS OHLY (v) 9

Anf.  35  MATS ODELL (kd) 10

Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 10

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 11

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  40  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 11

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  42  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 12

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  44  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 12

Anf.  45  CARL G NILSSON (m) 12

Anf.  46  Departementsrådet ANDERS KLUM 12

Anf.  47  GÖRAN LENNMARKER (m) 12

Anf.  48  Departementsrådet ANDERS KLUM 12

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m) 12

Anf.  50  Departementsrådet ANDERS KLUM 12

Anf.  51  GÖRAN LENNMARKER (m) 12

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  53  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 13

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  55  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 13

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  57  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 13

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  59  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG(s) 13

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  61  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG s) 13

2 §  Miljö 15

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  63  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 15

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  65  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 15

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  67  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 16

Anf.  68  LENNART DALÉUS (c) 16

Anf.  69  LARS OHLY (v) 17

Anf.  70  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 17

Anf.  71  LENNART DALÉUS (c) 17

Anf.  72  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 17

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  74  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 18

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  76  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 18

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  78  Miljöminister KJELL LARSSON (s) 19

Anf.  79  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 19

Anf.  80 HARALD NORDLUND (fp) 19

Anf.  81 CARL G NILSSON (m) 19

Anf.  82 KIA ANDREASSON (mp) 20

Anf.  83 LENNART DALÉUS (c) 20

Anf.  84 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 20

Anf.  85 ORDFÖRANDEN 20

Anf.  86 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  87 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 21

Anf.  88 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  89 RDFÖRANDEN 21

Anf.  90 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  91 ORDFÖRANDEN 21

Anf.  92 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 21

Anf.  93 KIA ANDREASSON (mp) 22

Anf.  94 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 22

Anf.  95 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 22

Anf.  96 KIA ANDREASSON (mp) 22

Anf.  97 LENNART DALÉUS (c) 23

Anf.  98 HARALD NORDLUND (fp) 23

Anf.  99 MATS ODELL (kd) 23

Anf.  100 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 23

Anf.  101 ORDFÖRANDEN 23

Anf.  102 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 24

Anf.  103 PER BILL (m) 24

Anf.  104 ORDFÖRANDEN 24

Anf.  105 PER BILL (m) 24

Anf.  106 MATS ODELL (kd) 24

Anf.  107 LARS OHLY (v) 24

Anf.  108 Miljöminister KJELL LARSSON (s) 25

Anf.  109 RDFÖRANDEN 26

3 §  Hälso- och sjukvård 27

Anf.  110 ORDFÖRANDEN 27

Anf.  111 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 27

Anf.  112 ORDFÖRANDEN 27

Anf.  113 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 27

Anf.  114 MATS ODELL (kd) 29

Anf.  115 GÖRAN LENNMARKER (m) 29

Anf.  116 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 29

Anf.  117 ORDFÖRANDEN 30

Anf.  118Socialminister LARS ENGQVIST (s) 30

Anf.  119 RDFÖRANDEN 30

Anf.  120 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 30

Anf.  121 ORDFÖRANDEN 31

Anf.  122 SUSANNE EBERSTEIN (s) 31

Anf.  123 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 31

Anf.  124 GÖRAN MAGNUSSON (s) 32

Anf.  125 ORDFÖRANDEN 33

Anf.  126 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 33

Anf.  127 ORDFÖRANDEN 33

Anf.  128 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 33

Anf.  129ORDFÖRANDEN 33

Anf.  130 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 33

Anf.  131 ORDFÖRANDEN 33

Anf.  132 Socialminister LARS ENGQVIST (s) 33