1 § Allmänna frågor (Gymnich)

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från ministerrådsmöten (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 12–13 juli och den 26 juli

Information och samråd inför informellt ministermöte den 3 och 4 september 2004

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Mötet är öppnat.

Jag hoppas att alla har haft en bra sommar och vilat ut.

Vi går direkt in på dagordningen. Vi har bara en punkt i dag, och alla frågor är sådana som vi har behandlat tidigare, om inte utrikesministern har något nytt att komma med.

Vi välkomnar utrikesministern med medarbetare.

Vi gör som vanligt: Vi går in på en rapport från tidigare ministerrådsmöten, och sedan går vi in på Gymnich.

Anf. 2 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Under juli månad ägde två rådsmöten rum, det ordinarie den 12 juli och ett extra möte den 26 juli.

Mötet den 12 juli var det första mötet som det nya ordförandeskapet Nederländerna hade. Deras utrikesminister Bernard Bot presenterade då ordförandeskapets prioriteringar inför det kommande halvåret. Ordföranden föreslog också att det nya fördraget skulle undertecknas den 29 oktober i Rom. Ingen invände mot det.

Vi diskuterade EU:s ståndpunkt inför WTO-förhandlingarna, och det fanns då meningsskiljaktigheter mellan olika länder, inte minst vad gäller jordbruket. Men kommissionen fick i huvudsak stöd från medlemsländerna när det gäller den föreslagna ansats som EU skulle ha.

Vid lunchen deltog den irakiske utrikesministern Zebari. Han gav uttryck för en viss reformvilja, och han bad om stöd i återuppbyggnaden av Irak. Från EU:s sida uppmanades Irak att inte återinföra dödsstraffet. Vi förklarade tydligt vår position när det gäller dödsstraffet och respekten för de mänskliga rättigheterna. Utrikesminister Zebari sade att han personligen var motståndare till dödsstraffet men att det fanns starka grupper i Irak som krävde ett återinförande.

Vi diskuterade också situationen i Mellanöstern. Kort före detta rådsmöte hade ett möte mellan kvartetten och Israel blivit inställt. Vi hade dessutom precis fått yttrandet från den internationella domstolen. Alla länderna var eniga om att kvartetten fortsättningsvis har en viktig roll att spela, men det fanns lite olika uppfattningar om den internationella domstolens yttrande. Jag återkommer senare till Mellanöstern i diskussionerna.

Vi diskuterade ASEM:s utvidgning med Burma, och även det är en fråga jag återkommer till.

Vi diskuterade den allvarliga situationen i Sudan, och vi antog slutsatser. I dem betonades vikten av humanitär tillgång till Darfur, respekten för de mänskliga rättigheterna och behovet av förbättrat säkerhetsläge och ökat bistånd. Även här återkommer jag.

Vi diskuterade eftervalssituationen i Serbien och Montenegro och läget i Kosovo. Ambassadör Michael Sahlin utsågs till nytt särskilt EU-sändebud i Makedonien. Jag återkommer även i den frågan.

Afghanistan: Där konstaterade vi att Karzai hade tillkännagivit att valen delas upp i två val, ett presidentval den 9 oktober i år och ett parlamentsval under våren nästa år. Diskussionen visade att det finns en allmän oro för utvecklingen i landet.

Vi antog gemensamma åtgärder avseende Althea och om försvarsmaterielbyrån.

Under Övriga frågor informerade Belgien om ett möte på ministernivå som de har haft med företrädare för Kongo, Rwanda och Burundi för att gjuta nytt liv i det regionala samarbetet, som avbröts på 90-talet.

Vid Europaministerlunchen diskuterades bland annat folkomröstningar om det nya fördraget. Nästa möte i Europaministerkretsen äger rum den 5 oktober i Amsterdam, och då kommer ett program att antas om att kommunicera med Europa. Det är alltså ett program som senare ska föreläggas det europeiska rådet.

Sedan var det ett extra möte inkallat till den 26 juli. Jag deltog inte själv i det, utan det var statssekreterarna Annika Söder och Lotta Fogde som deltog. Det mötet hade ju som sin huvudsakliga anledning WTO-förhandlingarna, men kommissionär Schreyer presenterade ett förslag till långtidsbudget för perioden 2007–2013. Det blev en första diskussion om förslaget, men diskussionen ska egentligen tas upp vid rådsmötet i september.

Sedan kom WTO-förhandlingarna upp, och med viss möda nådde man en enighet om rådsslutsatser som stödde kommissionens förslag till förhandlingsupplägg. De förhandlingarna inleddes något senare i samma vecka.

Vid det mötet rapporterade också Solana från ett besök i Israel och Egypten.

Man diskuterade också läget i Sudan. Man antog rådsslutsatser som bland annat pekade på möjligheten att inrätta en internationell undersökningskommission. Man vädjade om en resolution från FN:s säkerhetsråd med ytterligare åtgärder, inklusive sanktioner, om det skulle visa sig att Sudans regering inte fullgör sina åtaganden.

Slutligen rapporterade ordförandeskapet från en resa i västra Balkan.

Anf. 3 HILLEVI LARSSON (s):

Jag blev lite nyfiken på ”kommunicera med Europa”. Vad skulle den rapporten handla om? Vad skulle den komma fram till? Var det folkomröstningar eller allmänt om kommunikation?

Anf. 4 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi vet inte riktigt ännu vad det kommer att innehålla. Bakgrunden var det genomförda valet till Europaparlamentet och det låga valdeltagandet i många länder; situationen att man känner att EU:s institutioner inte har en ordentlig förankring i de olika medlemsländerna och bland befolkningen. Jag ser det som sedan skedde när det gällde utseende av kommissionärer – och att man valde att göra den förste vice ordföranden i kommissionen till en person som just har ansvar för att förbättra relationerna mellan EU:s institutioner och medlemsländerna, och medlemsländernas institutioner och medborgare – som just ett utslag av insikt om betydelsen av att förbättra läget vad gäller EU:s förankring i medlemsländerna. Det var ju Margot Wallström som utsågs till den här positionen.

Anf. 5 ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi rapporten.

Vi går vidare.

Anf. 6 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det informella utrikesministermötet äger rum i Valkenburg, utanför Maastricht, den 3 och 4 september. Ett sådant här informellt möte äger rum varje halvår under varje nytt ordförandeskap, och det är till för att man lite friare och informellare ska kunna diskutera olika frågor. Inga formella slutsatser tas vid det här mötet.

Vi har fått det som kallas ett herdabrev från ordförandeskapet. Det har ni i nämnden också fått del av. Där har ordförandeskapet talat om vilka frågor man vill ta upp vid mötet. På dagordningen finns ASEM-utvidgningen, fredsprocessen i Mellanöstern, Irak, Iran, Serbien och Montenegro, Kosovo och Sudan/Darfur-frågan. Sedan kommer det säkert mer under Övriga frågor på initiativ från olika medlemsländer. Vi förväntar oss att Ukraina och Moldavien kommer upp, liksom Storasjöregionen och Ryssland.

I anslutning till det här mötet äger också ett möte rum mellan EU och Västafrikanska samarbetsorganisationen, Ecowas. Det ska jag också säga några ord om.

Den första frågan som ordförandeskapet tar upp är ASEM och utvidgningen inför toppmötet. Här kommer vi att diskutera vilken ståndpunkt som EU ska ha vad gäller ASEM-utvidgningen. Det är, som sagt var, inga beslut som ska fattas, men frågan kommer återigen att diskuteras. Bakgrunden är EU-nämnden väl insatt i, att EU inte vill tillåta Burma att delta fullt ut i samarbetet men välkomnar de övriga kandidatländerna. Men den asiatiska sidan kräver att Burma ska anslutas och accepteras av EU-länderna.

Sveriges målsättning i den här frågan är att undvika ytterligare skada på den viktiga dialog som vi har med ASEM. Det kanske kan ske genom att vi accepterar att Burma ansluts till ASEM men att deras deltagande suspenderas eller sker på lägre nivå. I de diskussioner som har pågått har ASEM-länderna föreslagit att Burma ska delta i toppmötet på utrikesministernivå. Vi tycker att det vore bättre om Burma deltog på tjänstemannanivå. Men vi bör nog ha en beredskap för att acceptera utrikesministernivå, om det är det ordförandeskapet kommer fram till och det får stöd hos de övriga medlemsländerna. Jag aviserade redan när jag föredrog det här inför förra mötet att det kunde bli så. Det formella beslutet kommer inte att fattas förrän vid toppmötet i Hanoi som äger rum den 8–9 oktober.

Det finns samtidigt en sak som vi tycker är viktig om vi ska acceptera ett upplägg av det här slaget. Det är att vi gör skärpningar i den gemensamma ståndpunkt som vi har, mot bakgrund av att vi inte ser någon positiv utveckling i Burma. Man kan tänka sig att till exempel utvidga visumförbudet, för det har visat sig ha avsedd effekt. Vi skulle också kunna verka för åtgärder mot till exempel den illegala timmeravverkning som äger rum i Burma. Det finns andra åtgärder som man skulle kunna vidta för att skärpa den gemensamma ståndpunkten och kraven på Burma.

Anf. 7 ORDFÖRANDEN:

Frågan var ju uppe senast den 9 juli, då EU-nämnden stödde regeringens upplägg, kompromissen om utrikesminister.

Anf. 8 TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag vill bara understryka att det är väldigt viktigt att regeringen verkligen på fullt allvar och med kraft driver kravet på att Burmas representation ska vara på så låg nivå som möjligt. Allrahelst bör utgångspunkten vara att ansökan ska avslås, med tanke på det omfattande förtryck och de omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter som pågår i Burma. Som regeringen själv har konstaterat i rapporten från 2003 är förtrycket i Burma fortfarande omfattande när det gäller mänskliga fri- och rättigheter.

Vår position är att man allrahelst bör avslå ansökan, och om det inte går att komma fram den vägen bör man försöka hålla den här representationen på så låg nivå som möjligt, och gärna kombinera det med skärpningar när det gäller sanktioner och förhållandet till Burma.

Anf. 9 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Om nu kompromissen blir ett deltagande på utrikesministernivå borde man väl från EU:s sida överväga möjligheten att under mötets gång påverka Burma. Då är det ingen nackdel att de är representerade på en hög nivå. Jag vill fråga vilken möjlighet utrikesministern ser till detta, att på något sätt agera under mötets gång kring de frågor som EU vill ha fram.

Anf. 10 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tror att det är väldigt viktigt att vi håller fast vid att vi måste markera vår besvikelse över utvecklingen i Burma. Jag tror att man ändå ska observera att skälet till att ASEM-länderna kan acceptera kravet att det ska ske på lägre nivå – för dem var det nog ett stort steg att ta att acceptera att det skulle vara på utrikesministernivå och inte på högsta nivå – är att ASEM-länderna är väldigt besvikna över att utvecklingen i Burma inte har varit en annan än den har varit.

Jag tror inte att vi kommer att ha några problem med de övriga ASEM-länderna i fråga om att utnyttja själva toppmötet för att även där understryka det här. Där finns det så att säga en gemensam kritisk hållning, även om ASEM-länderna inte kan acceptera att Burma inte får vara med över huvud taget. Men att kraven och kritiken kan framföras finns det egentligen en enighet om. Vi kan verkligen utnyttja Burmas grannländer för att öva påtryckningar när Burma ingår i samarbetet. Man får försöka vända situationen till något så kreativt och främjande som möjligt i ambitionen att få en förändring till stånd i Burma.

Anf. 11 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Vi tar nästa fråga.

Anf. 12 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nästa fråga är läget i Mellanöstern. Det är en diskussion som kommer att föras mot bakgrund av att den interna politiska splittringen på både palestinsk och israelisk sida har påverkat situationen. Det dödläge som finns i fredsprocessen måste ju brytas genom att vi kräver att en dialog återupptas och man får ett slut på våldet. Den israeliska regeringens avsikt att tillåta en betydande utvidgning av bosättningarna på Västbanken är djupt olycklig, menar vi. Det försvårar bara för fredsansträngningarna och går dessutom stick i stäv mot färdplanen. Den har israeliska regeringen i princip accepterat.

Samtidigt måste hårdare krav också ställas på Arafat och den palestinska sidan. Man måste genomföra de säkerhetsåtgärder och de reformer som är nödvändiga. Jag utgår från att vi i diskussionen kommer att försöka komma fram till vad som kan göras för att förmå Arafat att vidta de nödvändiga åtgärderna.

Det är naturligtvis även en diskussion om hur vi kan få Israel att hörsamma EU:s villkor för hjälp vid ett tillbakadragande från Gaza. Vi kommer att undersöka om EU kan påverka den israeliska inställningen till fredsprocessen i stort och hur det ska göras. Ett möjligt verktyg kan vara att använda den handlingsplan vi har för Israel inom den europeiska grannskapspolitiken.

En annan fråga som vi måste diskutera är USA:s bristande engagemang för att finna en lösning. Det är inte någon bra signal vi har fått från Washington, där det har indikerats att USA accepterar en expansion av bosättningarna. Det är illavarslande. Det påverkar också kvartettens möjligheter att spela den roll som kvartetten är avsedd att spela. Fredsplanen har tidsmässigt redan blivit överspelad, och nu gäller det att få färdplanen att inte förlora sin relevans i processen. Vi kommer säkert att diskutera olika sätt att påverka USA och öka deras engagemang i kvartetten. Det kan naturligtvis göras genom att EU intensifierar sina samtal med USA och i de samtalen också efterhör möjligheten att uppdatera färdplanen.

Jag vill också nämna att jag kommer att resa till det palestinska området den 14–15 september. Då kommer jag att ha möten med både president Arafat, premiärminister Abu Alaa och utrikesminister Nabil Shaath. Jag kommer också att besöka barriären på Västbanken. Skälet till att jag reser är att jag vill ha möjlighet att på plats få information från representanter för den palestinska delen om hur de ser på situationen men också möjlighet att föra fram det budskap som Sverige och EU har till det palestinska ledarskapet. Det handlar om hur vi kan få det reformarbete som är nödvändigt att verkligen äga rum. Det behövs omedelbara säkerhetsåtgärder, och det behövs en maktdelning i den palestinska myndigheten. Det gäller frågan om parlaments- och presidentval, hur förberedelserna ser ut för det och på vilket sätt vi kan stödja dem. Det är frågor jag kommer att ta upp med dem jag träffar.

Anf. 13 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har inte några frågor, men låt mig kommentera att jag tror att det är klokt att utrikesministern även åker till den palestinska sidan. Det var ju ett bra besök i Israel för ett tag sedan.

Det vi kan märka, när USA inte har så stort intresse, är hur beroende EU är av att USA är engagerat i sådana här konflikter, att det behövs båda två enheterna. Sammanträdet Gymnich kommer att äga rum efter ytterligare en blodig och fasansfull terrorattack, som återigen visar vilka konflikter det är. Den här rapporteringen kunde vi ha fått för ett halvår sedan.

Jag vill bara säga att jag tycker att det är bra att Sverige har en stark närvaro och på plats visar att man bryr sig och vill påverka. Båda sidor har ett stort ansvar i den här konflikten – det har vi ju sagt tidigare.

Anf. 14 ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi informationen.

Vi går vidare.

Anf. 15 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Irak är nästa punkt. Den politiska situationen är mycket komplicerad, och säkerhetsläget är fortsatt mycket allvarligt. Den irakiska interimsregeringens uppgift är att i samarbete med FN inleda en fredlig demokratiseringsprocess. Den första valomgången ska äga rum i januari nästa år. Den kommer naturligtvis att utmanas; det ser vi redan av våldsaktioner från olika oppositionsgrupper och också rena terrorattacker. Våldet riktar sig mot företrädare för den internationella närvaron och också mot den nya irakiska samhällsstrukturen. Vi måste därför stå enade bakom FN och ge substantiellt stöd åt FN och de irakiska ansträngningarna. EU bör naturligtvis spela en aktiv roll, och gör det, i den här processen.

Vid det möte som utrikesministrarna hade i juni antogs en Irakstrategi, och den har sedan välkomnats av Europeiska rådet. De insatser som övervägs – men det beror ju på säkerhetsläget vad man kan göra – är att ge stöd till valprocessen och att civila EU-insatser ska äga rum när det gäller polis och rättssystemet, att hjälpa till att bygga upp hela förvaltningen över huvud taget.

EU kommer att i september sända en EU-delegation i trojkaformat till Irak, och den kommer att ha till uppgift att undersöka förutsättningarna för insatser inom ramen för den Irakstrategi som vi har antagit.

Ordförandeskapet har sagt att de förutser en analys av den politiska och säkerhetsmässiga situationen i Irak och att utifrån den få en diskussion om hur EU kan stärka sin roll i Irak. Förhoppningsvis kommer man att kunna komma fram till vissa preliminära slutsatser genom att man har underlag från den undersökningskommission som haft i uppdrag att besöka Irak. Men det blir alltså bara en diskussion, och några slutsatser kommer inte att dras.

Jag ska också nämna att det inom EU pågår en diskussion om möjlig gemensam finansiering av en tredjelandstrupp till skydd för FN:s verksamhet i Irak, och det är efter att det har kommit en förfrågan från FN om det skulle vara möjligt att finansiera en sådan trupp. Sverige har bett ordförandeskapet, rådssekretariatet och kommissionen att inlämna förslag på hur en sådan här finansiering kan åstadkommas. Vi överväger också att bilateralt bidra till den här finansieringen.

Anf. 16 KARIN PILSÄTER (fp):

Jag skulle vilja fråga hur ni driver frågan om att uppmärksamma den assyrisk/syrianska folkgruppens situation i det här sammanhanget. Vi vet ju bakgrunden till det.

Utöver det som har sagts om polis- och rättsväsendet skulle jag också vilja fråga om Sveriges hållning när det gäller en säkerhetsstyrka även inkluderande militär personal. Övergångsregeringen har ju efterlyst att man skulle få stöd för utbildning av det också. Vilken hållning har Sverige i den frågan? Såvitt jag förstår har ÖB sagt att det skulle kunna vara något som vi skulle kunna bidra med.

Anf. 17 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill också understryka värdet av att EU engagerar sig för en sådan här tredjelandsgrupp och att Sverige är med där. Jag tror att det är viktigt att det blir fler länder så att man inte fokuserar så starkt på USA och Storbritannien som man har gjort tidigare och att man verkligen ser att världssamfundet också är på plats. Vi ser gärna att vi får ett engagemang där.

Anf. 18 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi är ju engagerade just i återuppbyggnaden av den infrastruktur som är nödvändig när gäller rättsväsende och förvaltning. Hittills har våra insatser rört utbildning av poliser men också vissa insatser när det gäller utbildning inom rättsväsendet och advokater. Vi kommer att fortsätta att överväga ytterligare insatser just inom de områdena. Där har vi erfarenhet, och där har vi hittills kunnat bidra på ett konstruktivt sätt. Det är den inriktningen vi har i de bilaterala insatserna från Sveriges sida.

Anf. 19 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen och går vidare.

Anf. 20 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nästa punkt på dagordningen är Iran. Där är situationen fortsatt sådan att det finns anledning att följa utvecklingen mycket noga och överväga hur vi ska hantera våra relationer till Iran.

I det herdabrev som ordförandeskapet har skickat ut hänvisar man specifikt till de nukleära frågorna. Men under diskussionen kommer jag att också resa frågorna om de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att vi är tydliga på att vi ställer krav på att det sker en positiv utveckling på alla de fyra områden där EU har krävt framsteg. Det gäller nedrustning, MR, terrorism och fredsprocessen. Vi har väldigt få positiva tecken på att det sker en utveckling i landet.

När det gäller frågan om Irans nukleära program, som ordförandeskapet har lyft fram, vill jag nämna att ett nytt styrelsemötet i IAEA kommer att äga rum den 13 september. Det är ett viktigt tillfälle att se över hur den situationen ser ut.

Det är tre EU-länder som har varit mest aktiva i den här frågan och har träffat företrädare för Iran. De har hittills inte rapporterat några förbättringar. Det ska bli intressant att se vad de här tre länderna – det är Storbritannien, Tyskland och Frankrike som har engagerat sig – har att berätta om utvecklingen när det gäller det nukleära programmet.

Jag vill också nämna att i juni hölls ett fjärde möte i den särskilda MR-dialogen med Iran. Vi tycker att det är viktigt att se över den här dialogen. Jag vill gärna att vi diskuterar den vid det här mötet. Ordförandeskapet har aviserat att man vill genomföra en översyn i enlighet med de riktlinjer som finns. Det kommer vi naturligtvis inte att kunna diskutera färdigt vid det här mötet, men jag utgår ifrån att vi under hösten kan fortsätta en diskussion om hur den här MR-dialogen med Iran kan utvecklas vidare.

Situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Iran är djupt oroande. Vi måste se över hur vi arbetar med de frågorna. Det finns en rad enskilda händelser som har inträffat under senare tid i Iran som ger anledning till djup oro och som vi måste hantera vidare på ett tydligt sätt.

Anf. 21 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker att det är väldigt bra att utrikesministern trycker så mycket på MR-frågorna. Jag var väldigt rädd för att ni inte skulle ta upp dem på mötet. Jag välkomnar det verkligen. Det behövs. Situationen är djupt olycklig i Iran, precis som ministern säger.

När det gäller kärnvapenfrågan är det ett jätteproblem att ett land som Iran kan skaffa kärnvapen. Vad jag förstår använder man argumentet att deras fiende Israel har kärnvapen. Det gör att vi får en spiral där man bara trappar upp detta. Kan man diskutera att kanske också rikta frågor till Israel? Här är det nog viktigt att man har någon typ av balanserad frågeställning och kan rusta ned i hela området så att både Israel och Iran kan plocka bort sina kärnvapen.

Anf. 22 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är klart att man kan ta upp frågan om Israel och kärnvapen i de sammanhang där kärnvapenfrågan diskuteras. Däremot tror jag inte att vi kan göra den till någon stor fråga i den pågående dialogen om att skapa fred i konflikten mellan palestinier och israeler. Där är det nog andra infallsvinklar som är viktiga för att få Israel att vidta de åtgärder som vi har krävt. Kärnvapenfrågan ingår inte i det. Jag tror inte att vi ska väcka den som ytterligare en ny fråga i det sammanhanget. Men i det samarbete som sker i kärnvapensammanhang är naturligtvis Israel och de kärnvapen som vi tror oss veta att de innehar en viktig fråga. I de sammanhangen är frågan i allra högsta grad levande.

Anf. 23 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen och går vidare.

Anf. 24 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Sedan gäller det Kosovo. Kosovo är en av två punkter som kommer att behandlas när det gäller västra Balkan. Diskussionen om Kosovo kommer att ske i ljuset av valet i oktober och EU:s roll under den kommande tolvmånadersperioden.

Nästa år kommer att bli ett viktigt år för Kosovo. Det är mångas bedömning att vi inte kommer att kunna undvika statusfrågan utan att den kommer upp under nästa år. Det är inte säkert att vi kan hålla det upplägg som vi har haft, att vi ska ha standards before status, fullt ut.

Antagligen kommer Solana och kommissionär Patten vid det här mötet att föreslå att vi beslutar om att ha två parallella spår, dels att EU utökar sitt stöd till den FN-ledda standards-processen inför översynen nästa år, dels att EU utarbetar en strategi för nästa fas där diskussionen om Kosovos framtida status inleds. EU måste ta en ledande roll i den här diskussionen och i den här processen. Då är det lika bra att ha de här två parallella stråken, men det får vi diskutera vid mötet.

När det gäller valet den 23 oktober kommer det att vara viktigt att det genomförs och att kosovoserberna deltar. Belgrad har, som ni ju vet, föga konstruktivt uppmanat till bojkott av det här valet. Det skulle ställa kosovoserberna utanför ett inflytande i den politiska processen, och det vore olyckligt. Om de inte medverkar och om vi får en statusöversyn nästa år kan det leda till att den sker utan kosovoserbernas inflytande, och det är inte bra.

Jag kan också nämna att den norska Natoambassadören, Kai Eide, nyligen har lagt fram en rapport för generalsekreterare Annan. I den diskuteras hur det internationella arbetet och politiken i Kosovo kan förnyas. Vi delar de slutsatser som finns i den rapporten, nämligen behovet av att formulera en mer dynamisk FN-politik och inleda den internationella processen på det viset. Det gäller att skyndsamt försöka överföra ansvar och kompetens till de lokala institutionerna och att snabbt gå vidare med planerna på att reformera UNMIK.

Jag tror att detta är en del av det som kommer att diskuteras.

Anf. 25 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag skulle vilja ställa ytterligare några frågor med anledning av den här rapporten. Hur ser utrikesministern själv på om serberna inte deltar i valet och den brist på representation som då skulle uppstå? Kommer man då att se sig tvingad att förhandla med Belgrad och därmed de facto ge serberna någon form av särställning i den demokratiska process som ändå pågår i Kosovo?

Sedan har jag också en fråga om vad som är Sveriges ståndpunkt i statusfrågan. Jag tycker att vi lite grann har gömt oss bakom detta med standards before status. Nu ser vi att en del av bakgrunden till oroligheterna i mars och annat delvis förklaras med att man är missnöjd med UNMIK, man tycker att det tar för lång tid och att det finns tecken på korruption. Det finns inte samma långlivade engagemang. Jag tror att vi behöver ha en stark närvaro. Det är inte det jag ifrågasätter. I denna del är det viktigt att påpeka vilken stor roll Sverige spelar inom ramen för Kforstyrkan, och vi skulle kanske fortsätta där, och även vara fler.

Den här statusfrågan kan inte undvikas, och jag undrar hur utrikesministern själv ser på den. Hur länge kan man fortsätta på samma sätt som i dag? Jag hoppas att man vid det informella ministerrådsmötet kan komma fram till att någonting måste göras nu. En ny fas behöver inledas. Vi får väl se vid senare möten vad Solana och Patten faktiskt föreslår. Jag tror att inte minst den andra delen i detta, att öka det politiska stödet för att få förändringar till stånd i Kosovo, är väldigt viktig. Det är ett samhälle som präglas av utanförskap för serberna och mer och mer motsättningar när man i stället behöver ha någon form av försoningsprocess, om jag får kalla det så. Dessutom måste man notera att EU måste ha en ledande roll, men även här verkar många också känna att man behöver USA i ryggen.

Jag vill bara skicka med detta och också fråga hur utrikesministern själv tänker driva detta och om utrikesministern skulle välkomna att statusfrågan avgörs nästa år.

Anf. 26 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det vore fel att säga att jag välkomnar att statusfrågan får en lösning. Jag hade helst sett att det upplägg vi hade om att först få förändringar till stånd innan vi tar statusfrågan hade hållit. Jag är rädd för att situationen är sådan att om man inte inleder en statusdiskussion kan det leda till ökad spänning och oroligheter. Det bästa får inte bli det godas fiende. Man måste vara lyhörd för hur situationen ser ut i området och försöka anpassa EU:s strategi till det.

Här handlar det både om EU:s och om FN:s roll och om de betydelsefulla länderna i FN-arbetet. Det är viktigt att man drar upp riktlinjer och skapar tidsramar för en statusprocess och att det finns en strategi för hur man ska involvera lokala och regionala krafter och hur man ska omhänderta de förväntningar som finns lokalt och regionalt i den här frågan. Det finns alltså en stor frustration och många påtryckningar i den politiska processen.

Det är bakgrunden till att jag tror att det inte är bra att undvika statusfrågan eftersom det kan förvärra situationen. Vi accepterar det. Vi måste på något vis få de lokala krafterna och serberna lokalt att medverka i den här diskussionen. Det måste vara det allmänna upplägget för det fortsatta arbetet.

Anf. 27 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tackar så mycket för svaret. Med de ingångsvärdena signalerar man ju också att man inte tror att status quo löser någonting. Man visar också för serberna i Kosovo och för Belgrad att man faktiskt menar allvar med att vilja hitta en lösning. Det kanske är just på det sättet som man redan nu kan påverka så att man får ett mer mångsidigt val den 23 oktober. Jag är tacksam för svaret.

Anf. 28 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen. Är det Sudan sedan?

Anf. 29 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, det är den andra frågan som rör västra Balkan, nämligen Serbien och Montenegro. Där kommer diskussionen att handla om Serbien och Montenegros relation till EU. För att den nuvarande statsbildningen ska kunna bestå är det nödvändigt att de harmoniserar sig med varandra, inte minst ekonomiskt. Det är en nödvändighet om den här dubbla statsbildningen ska kunna harmoniseras med EU. De har haft stora problem med att harmonisera sig internt. De är kraftigt försenade när det gäller närmandet till EU. Det här är negativt både för Serbien och Montenegro och därigenom också faktiskt för hela västra Balkan och för EU.

Inför det här mötet har kommissionär Patten väckt frågan om det inte är dags att skapa parallella spår i närmandet till EU för de här två delrepublikerna. Det handlar om att bryta den stagnation som vi har i processen och göra det möjligt för delrepublikerna att var och en för sig närma sig EU. Detta är någonting som ska diskuteras vid det här mötet. Sverige tycker också att det är otillfredsställande att de här två delrepublikerna inte har lyckats i sin interna process. De har inte kunnat komma överens om sådant som har en väldig betydelse för deras egen utveckling när det gäller handel, tull och kvotfrågor av olika slag.

Det här är väldigt destruktivt. Vi tror att kommissionär Pattens initiativ kan vara ett sätt att bryta den här situationen och göra det möjligt för de här delstaterna att visa på vilket sätt var och en av dem är beredd att hålla upp takten i närmandet till EU. Vi ser detta som ett konstruktivt förslag för att försöka bryta det nuvarande dödläget. Vi får väl se hur diskussionen går, men vi är beredda att stödja detta.

Anf. 30 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Även här finns det väl behov av aktion och konstruktivitet. Om jag förstår det rätt kan det ha betydelse i den förra frågan, nämligen Kosovos framtida status. Detta kan också vara ett sätt att få Belgrad med flera upptagna av annat, det vill säga sina angelägenheter för att få ordning på ekonomi och annat. Jag skulle vilja ställa en fråga. Det här betyder alltså att man de facto ställer upp ganska tydliga medlemskapsperspektiv för medborgarna. I vilken form det medlemskapet i EU skulle aktualiseras är en annan sak, men man visar på vägen till EU. Kommer man då att använda någon form av partnerskapsöverenskommelse? Att det handlar om delrepubliker är ju ett nytt sätt. Hur skulle det se ut lite mer tekniskt mer än att det handlar om uttalanden och viss form av bistånd? Är det någon ny typ av process, eller ska vi använda de processer som vi redan har i gång?

Anf. 31 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är det vi måste diskutera. Detta är onekligen ett annorlunda sätt att hantera det, men utgångspunkten är givetvis den att både Serbien och Montenegro har sin framtid i EU. Det har varit själva utgångspunkten för upplägget och samarbetet med dem. Syftet är ju att försöka öka trycket på var och en av dem. Genom att hantera dem var och en för sig tar vi bort den möjlighet som de hittills har haft att skylla på varandra varför det inte sker någonting i processen.

När det gäller vilket upplägg som behövs får vi se vad Patten kan precisera. En av de frågor som vi kommer att ställa är ju: Hur kan detta åstadkommas och fungera utan att det får negativa effekter i förhållande till den mer övergripande politiken?

Anf. 32 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen och går vidare.

Anf. 33 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nästa punkt är Sudan. Det är utmärkt att ordförandeskapet har satt upp den på dagordningen för det här mötet. Jag kommer naturligtvis att lyfta fram några slutsatser som jag har dragit efter mitt besök i Sudan här i veckan.

Jag besökte också ett flyktingläger i Darfur och såg förhållandena där och lyssnade på människorna som fanns i flyktinglägret. Det här var ett flyktingläger som består av 80 000 registrerade flyktingar, och det är ett av 150 likadana flyktingläger i Darfurområdet. Jag kan konstatera att den rapportering vi har sett stämmer alltför väl. Människor lever där under mycket svåra förhållanden. Framför allt är människor väldigt rädda för fortsatta attacker. Den humanitära situationen är fortfarande mycket akut även om man når fram med den hjälp som de människor som finns i detta läger behöver.

Den stora frågan är säkerheten för befolkningen i Darfur. Här måste EU fortsätta att verka för att säkerhetsrådet stöder den afrikanska unionens ansträngningar. Afrikanska unionen är inställd på att utöka sitt observatörskap, för det behövs utomstående observatörer och en skyddsstyrka. Det behövs också civilpolisinsatser för att skapa en säkrare situation. Det här diskuteras direkt mellan FN-sekretariatet och Afrikanska unionen.

Jag skulle vilja säga att den enskilt viktigaste frågan för att öka säkerheten för människor i Darfur är den här internationella närvaron. Det har också konstaterats i den rapport som generalsekreteraren har presenterat för säkerhetsrådet i dag. Det är ju i dag diskussionen förs i säkerhetsrådet.

EU måste naturligtvis fortsätta att stödja AU i det här arbetet. Det stödet handlar om finansiering och logistik och om att bistå med expertis av olika slag. Vid det här mötet kommer vi att diskutera hur EU ytterligare kan stödja FN:s och AU:s förberedelsearbete för en ökad insats. Det kan till exempel handla om polissidan. Där skulle EU kunna öka sitt stöd.

Från svensk sida är vi öppna för olika förslag. Det viktiga är att vi svarar upp mot det konkreta behov som finns på marken och att vi på bästa sätt hittar möjligheter att främja det internationella agerandet genom FN och AU. Det är särskilt angeläget att det ledarskap som den afrikanska unionen har visat i den här krisen i Darfur får fortsätta att utvecklas och att EU ser sin uppgift att stödja just den processen.

Jag kunde konstatera att det har skett förbättringar i Darfur på det sättet att det är fler och fler biståndsgivande organisationer som nu är på plats och att man har möjlighet att arbeta med biståndet. Men jag måste också konstatera att de humanitära behoven är fortsatt mycket omfattande, och de kommer inte att minska utan snarare att öka. Därför är det bra att EU-kommissionen nyligen fattade beslut om ytterligare bistånd till Darfur. Även Sida har ju beslutat om ytterligare 30 miljoner i stöd till Darfur i tillägg till det som har beslutats tidigare. Härigenom är EU och EU:s medlemsstater den i särklass största bidragsgivaren när det gäller den humanitära hjälpen till Darfur.

Men sedan finns det en annan sida av situationen där som också måste uppmärksammas, och det är fredssamtalen i Abuja. Man måste naturligtvis hitta en politisk lösning på den konflikt som är själva nyckelfrågan i striden mellan regeringen och rebellerna. Det handlar alltså om hur den politiska och ekonomiska makten ska fördelas i det stora landet Sudan. Det här ska vi naturligtvis följa noggrant på plats. Vi är glada att det är en svensk, ambassadör Sten Rylander, som har utsetts att bistå den afrikanska unionen i deras medlingsinsatser.

Vid det här mötet kommer jag särskilt att poängtera vikten av att vi från EU:s sida upprätthåller det politiska trycket på Sudans regering och på rebellgrupperna. Jag hade ett samtal med Sudans utrikesminister. Då poängterade jag behovet av att det görs tydliga framsteg för att öka säkerheten. Jag ställde mycket konkreta frågor om hur avväpningsprocessen har gått till och kunde konstatera att det inte alls har gjorts tillräckligt där. Jag ställde också frågor om hur man arbetar för att lagföra dem som förbrutit sig mot mänskliga rättigheter. Svaret i den delen var inte heller tillfredsställande.

Tidsfristen för säkerhetsrådets krav har gått ut. Nu diskuterar säkerhetsrådet alltså fortsättningen. Det mest angelägna är ju, som jag sade, utökad internationell närvaro. Men man måste naturligtvis också fortsätta att diskutera vad hotet om sanktioner rent konkret innebär. Vi måste ha en beredskap för att hotet om sanktioner ska upplevas såsom det starka påtryckningsmedel som det är tänkt att vara. Den här frågan behöver också diskuteras noggrant inom säkerhetsrådet. Det finns ju lite olika uppfattningar hos säkerhetsrådets medlemmar. Det är bra om man diskuterar den så att man har en tydlig vilja i det här avseendet. Det är då hotet om sanktioner kan ha verkan.

Jag nämnde att jag hade tagit upp det här med rättskipningen med utrikesministern i Sudan. Det är en viktig fråga för svensk del. Jag tycker att vi måste fundera på hur det internationella samfundet kan gå vidare även i den frågan. Vi kan naturligtvis bistå den sudanesiska regeringen som har det primära ansvaret för att säkerställa att man beivrar de brott som har begåtts mot mänskliga rättigheter, men man måste kanske också överväga hur det internationella samfundet kan agera i den frågan, till exempel diskutera en internationell tribunal eller liknande. I varje fall är det viktigt att det vidtas åtgärder för att säkerställa dokumentation av de övergrepp som har skett. Det har vi erfarenhet av från andra delar av världen. Även om man inte alltid kan genomföra rättsprocesserna i en pågående akut situation måste man redan från börja vidta åtgärder för att säkerställa dokumentationen så att man senare kan använda den i en kommande rättegång. Det är också en fråga som vi bör diskutera hur vi kan stödja.

Anf. 34 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Jag ber kollegerna om ursäkt, men vi har inte haft möte med utrikesutskottet och svårigheterna i världen har inte tagit semester när vi andra har varit borta. Det blir kanske lite för många detaljer, men jag skulle även vilja diskutera Darfur med utrikesministern i det här sammanhanget.

Det är otroligt bra att utrikesministern på plats har sett och upplevt brist på säkerhet och en fruktansvärd situation. Jag inser hur EU nu på ett mycket klokt sätt försöker få Afrikanska unionen att ta sitt ansvar och inte klampa in. Men stämmer det att vi bara har ungefär 150 observatörer från Afrikanska unionen? Samtidigt finns det enligt utrikesministern 150 flyktingläger. Det visar hur stor katastrofen är och hur små resurser det finns för att kunna övervaka och observera. Då är frågan: Finns det något som tyder på att AU skulle be om hjälp för att få fler internationella observatörer? Vi har ju diskuterat detta tidigare i EU-nämnden. Då dristade jag mig att kritisera att EU bara skickade sju åtta personer.

Jag skulle också vilja fråga om de här Janjawidrebellerna är avväpnade. Kan man lita på Khartoum i denna delen?

Det andra handlar om det humanitära skyddet och om hjälpen kommer fram. Sverige är en av de större biståndsgivarna – jag tror att det hitintills är 100 miljoner kronor som vi på egen hand har försökt bistå med. Men med tanke på att säkerhetsläget är så oroligt, gör vi då tillräckligt mycket för att skapa förutsättningar för att hjälpen kommer fram?

Vi har läst i Dagens Nyheter att utrikesministern inte vill använda begreppet folkmord men samtidigt ger argument för att det de facto bör betraktas som ett. Med det engagemang som har visats, med den kunskap som Sverige har och att vi har väldigt mycket trovärdighet i den här frågan kan jag inte förstå varför det är så svårt för just vårt land att betrakta det som ett folkmord, i den argumentation som sedan också måste föras i EU. Det finns olika intressen, och viljan att vänta och se är rätt stark. Skulle då inte någon kunna ta på sig rollen att vara den mest pådrivande?

Anf. 35 TOBIAS KRANTZ (fp):

Som vi har konstaterat har FN:s säkerhetsråds tidsfrist löpt ut, och under tiden efter det att den har löpt ut har inte några påtagliga, reella förbättringar ägt rum. Vi vet att den sudanesiska regimen har haft en väldigt avvisande attityd till den här tidsfristen. Också i samtal som den sudanesiska regimen har haft till exempel med den brittiske utrikesministern Jack Straw har deras position inte varit speciellt tillmötesgående mot världssamfundet.

Det här gör mig väldigt bekymrad. Jag skulle vilja att utrikesministern tydliggjorde vilken som är Sveriges position. Utrikesministern talar om att det är viktigt att öka den internationella närvaron, och hon framför viss kritik, som jag uppfattade det, mot Afrikanska unionen och vad den gör. Behöver det inte göras mer nu? Vi har fått rapporter om det besvärliga läget, och utrikesministern har själv varit där. Behöver det inte göras något mer rejält, mer kraftfullt, för att se till att människor som finns i Darfurprovinsen får det skydd som de behöver och att de förhållanden som de lever under kraftigt förbättras?

Skulle inte Sverige kunna vara lite mer pådrivande i den här frågan, verkligen ta frågan på allvar och driva den hårt inom EU eller inom FN-systemet? Vad har Sverige exempelvis för uppfattning om det skulle dyka upp en fråga om en mer humanitär intervention från FN-sidan? Hur skulle Sverige ställa sig i ett sådant läge?

Anf. 36 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Först vill jag också uttrycka att jag tycker att det var mycket bra att utrikesministern gjorde besöket i Darfurområdet och med egna ögon fick se de stora humanitära problem som finns. Vi markerar också från svensk sida hur viktigt vi anser att det här problemet är. Det är mycket bra.

Jag är inte någon expert på de här frågorna – jag sitter inte i utrikesutskottet – men vad jag förstår är det ett jätteproblem. Det är många andra länder, som Somalia, Etiopien och Eritrea, som på sätt och vis också går in i den här konflikten, och därför kanske det är svårt för oss att bedöma vad det innebär på längre sikt. Men att det behövs en mycket större internationell närvaro och att det är en jättestor humanitär katastrof är påtagligt.

Jag undrar över tidsaspekten. Gunilla Carlsson säger att Afrikanska unionen har 150 observatörer, och det behövs betydligt fler. Men det behövs ganska snabbt. Går det att rekrytera fler observatörer? Går det att mycket snabbt få in de resurser som behövs? Det behöver göras betydligt mer än vad som görs.

Anf. 37 AGNE HANSSON (c):

Jag vill också understryka vikten av att ledarskapet förstärks från EU:s sida, att de olika humanitära stöden har ökat och ökas, att Sverige är öppet för olika förslag och att man upprätthåller trycket på Sudans regering. Jag utesluter för min del inte att man då kommer fram till hur innehållet i en sanktionsåtgärd ska formuleras. Jag vill efterhöra regeringens ståndpunkt i den frågan. Jag tycker att Sverige även på den här punkten bör ha en offensiv linje, att stärka och öka trycket på regimen för att åstadkomma en lösning på denna svåra situation.

Anf. 38 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Min fråga är hur utrikesministern ser på detta. Hur definitiv är folkfördrivningen? Vilka politiska förutsättningar finns det för ett återvändande på sikt?

Anf. 39 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Den enskilt viktigaste frågan är att skapa en säkrare situation för dessa miljoner berörda människor. Jag kan inte säga annat än att den internationella närvaron är helt nödvändig.

För att svara på frågan om avväpnandet av milisen har fungerat, måste jag säga efter den information jag kunde samla upp: Nej, det har det egentligen inte. Vad som har skett är att milisen, som regeringen en gång gav vapen till – utan att jag går in på den komplicerade politiska bakgrunden till det hela – delvis har använts för att öka den polisiära närvaron under påstående att det behövs poliser för att skydda befolkningen. Problemet är bara att befolkningen känner igen milisen och inte kan uppleva någon större trygghet i att möta samma milis men nu med uppdraget att vara polis och skydda dem. Det finns inget förtroende. Även om regeringen kan visa att milisen har minskat och det har blivit fler poliser är den förändringen egentligen inte någon hjälp för att öka tryggheten och säkerheten för befolkningen. Det är därför den internationella insatsen är så oerhört viktig.

I dag är det inte ens 150 observatörer på plats. Jag tror att det är ungefär 90, och det är 200 säkerhetsstyrkor kring det hela. Sydafrika, som jag besökte innan dess och diskuterade det här mycket med, har uppfattningen att det måste öka betydligt, att det måste bli 1 000 observatörer och 3 000 säkerhetsstyrkor. Jag kan berätta något om den diskussion som pågår i FN, för frågan hur man ska agera är central i FN. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det handlar naturligtvis om den storleksordningen om det ska fungera över huvud taget.

Den svåra frågan i det här sammanhanget är inte rekryteringen. Det är flera afrikanska länder som har erbjudit sig att delta här, och även utanför Afrika finns det möjligheter att ställa upp, särskilt när det gäller expertisarbete, logistikarbete och annat sådant, för att få det här att fungera. Det svåra är finansieringsfrågan. Det kommer att krävas en oerhört stor satsning från FN:s sida, och här måste EU ta ett stort ansvar. Jag tror att det kommer att bli den stora diskussionen: Hur ska detta, som alla kanske kan ena sig om, nödvändiga utökande av den internationella närvaron finansieras?

När det gäller om den humanitära hjälpen kommer fram kan man se att en förbättring uppenbarligen har skett, eftersom det är en förändrad attityd från regerings och myndigheters sida. De svårigheter som hjälporganisationerna hade att de facto komma fram finns inte längre på samma sätt.

Men det finns rent fysiska svårigheter. Det här är ett jättestort område. Darfur är större än Frankrike. När regnperioden hade börjat kunde jag själv se vad den innebär, när det vräker ned under natten och allting sedan bara flyter. Man ska försöka ta sig fram med bilar på det som de kallar vägar, men vägarna är borta. Man får försöka leta sig fram i terrängen där det fortfarande finns fast mark så att bilens hjul kan ta. Det är rent fysiska svårigheter. Men det har skett en förbättring genom att man har fått möjlighet till fler flygtransporter.

De människor som nu finns i de här lägren nås av den nödvändiga hjälpen. Jag ställde särskilt en fråga till de läkare som arbetar där om de hade den medicin de behövde för att hantera de medicinska problemen, och de försäkrade att de har det. Problemet är att det inom andra områden finns människor som inte har nått fram till de här lägren. Ingen vet exakt hur den bilden ser ut, men att det finns människor som lever i nöd och som ännu inte har nått fram till lägren måste man utgå från. Här arbetar nu dessa organisationer med att hitta metoder för att nå dem. Men det handlar framför allt om att dessa människor själva så småningom hittar till dessa läger. Varje dag och varje natt kom det nya utmärglade människor till det här lägret, och jag antar att det är likadant i de andra lägren.

Jag tycker att frågan om folkmord eller inte är olycklig. Vi har begreppet folkmord, och på något vis måste man använda det utifrån den definition som det har fått i folkmordskonventionen. Annars blir det svårhanterligt i olika sammanhang. De flesta tycks vara överens om att på grund av hur den här konflikten ser ut och hur de människor som är inblandade i konflikten ser ut, uppfyller inte det de snäva definitionskrav som finns i folkmordskonventionen. Men det råder inget tvivel om att de faktiska förhållandena motsvarar en situation som man normalt menar med folkmord, och kanske på sätt och vis är värre. Man kan ha ett definierat folkmord som inte har så stor omfattning men som uppfyller kraven på definition. Det här är en gigantisk humanitär katastrof, som är resultatet av en pågående konflikt som är ganska komplicerad.

Det viktiga är att säkerhetsrådets beslut innebär att man har konstaterat att situationen är sådan att den utmanar fred och frihet och säkerheten i världen. Det öppnar för FN att vidta precis samma åtgärder som FN har möjlighet att vidta när man konstaterar att det är ett folkmord. Det är ingen skillnad i det ansvar eller de möjligheter som det internationella samfundet har att reagera.

Jag tror att det är lite olyckligt. Först fördes diskussionen om folkmord eller inte folkmord som om man diskuterade om det är tillräckligt allvarligt och om det finns en skyldighet för det internationella samfundet att agera eller inte. Det är inte det som är frågeställningen. Jag skulle önska att vi kunde bli av med den frågan på det viset, för den tar bara energi och intresse från det som är det centrala, nämligen hur det internationella samfundet ska agera för att undanröja själva konflikten som ligger i botten – det är en förutsättning för att långsiktigt få till stånd bättre förhållanden – och att hantera den konkreta humanitära katastrofen.

När det gäller återvändande är det problematiskt. Jag tror att det är ett långsiktigt åtagande man måste göra. Jag träffade företrädare för olika frivilligorganisationer, och flera av dem är särskilt inriktade vad gäller just jordbruket och människors möjligheter att bedriva jordbruk. Jag fick en information som jag inte hade tidigare. När de har blivit av med sitt utsäde tycker man automatiskt att det går att importera, att vi kan komma dit med mängder av utsäde så att de så fort nästa regnperiod närmar sig kan sätta i gång produktionen igen. Men det visar sig att det inte går att använda importerat utsäde, för de lokala förhållandena är tydligen på ett sådant sätt att det måste vara lokalt utsäde – annars kommer det inte att gro och inte att fungera. Jag kan inte förklara varför, men experterna i de här organisationerna förklarade det.

Det gör att den akuta katastrofen får långsiktiga verkningar och alltså kommer att kräva insatser långsiktigt för att återskapa en möjlighet för de här människorna att skapa sig en tillvaro.

Sedan är det andra komplikationer, som vi började ana, och det är att dessa människor har lämnat sina byar och det inte finns en äganderätt till mark av det slag som vi är vana vid. Man brukar sin jord, och den har man rätt till så länge man brukar den. Om man inte är där och har försvunnit därifrån kommer andra och tar över det hela, och då har man inte bättre rätt att hävda. Hur vi ska återskapa förutsättningarna för de här människorna att så småningom återgå till att försöka få sitt liv att fungera kommer att bli ett gigantiskt problem.

Det här är ett långsiktigt åtagande, och det är ett kostsamt åtagande. Jag tror att det kommer att vara den stora utmaningen för det internationella samfundet, inte minst för EU-finansieringen av det.

Jag uppfattade kanske inte riktigt frågan om sanktionerna och vet inte om jag har svarat på den, men det är oerhört viktigt att hotet om sanktioner finns där. Det är inget tvivel om att det är det hotet som har fått den sudanesiska regeringen att göra det som man hittills har gjort även om det är långt ifrån tillräckligt. Trycket på den sudanesiska regeringen och hotet om sanktioner måste vara verkligt och finnas där hela tiden. Jag tror också att det är värdefullt, och det nämnde jag i min inledning, att man inom EU diskuterar vilka sanktioner man kan tänka sig och att man får till stånd en diskussion om det i säkerhetsrådet. Vi vet ju att det finns länder som har olika uppfattningar i den frågan. Det vore bra om man kunde vara säker på att det finns en enighet kring sanktionsmöjligheterna eftersom det är då hotet verkligen kan fylla sin funktion i förhållande till Sudan.

Anf. 40 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tackar så mycket för svaret. Vi ska inte gräla om begrepp. Det finns olika uppfattningar här. Det finns också tidigare bittra erfarenheter som vi är överens om, nämligen att man inte agerar i tid. Det hinner hända mycket, hat mellan människor, utsäde som försvinner, byar som blir otydliga och svårigheter att organisera ett återvändande. Det är just därför som vi har legat på mycket. Jag tycker också att Sverige inte har någonting att skämmas för. Det var därför jag ville säga: Bon courage och stå på!

Egentligen är det förfärligt att EU inte gör någonting tidigare. Här finns ju länder med stora intressen i regionen som tydligen inte har tentakler ute för att känna att någonting börjar hända. Det finns tydligen också en ovilja att se vad som händer och göra någonting i tid. Jag har hela tiden hävdat att den internationella närvaron behövs och att den hade behövts tidigare. Nu är det som det är, men eftersom den inte kom i tid måste den nu få en mycket större numerär. Jag hoppas verkligen att era samtal kan leda till den typen av slutsatser. Nu blir det bara värre och värre. Trots att utrikesministern fått några goda nyheter i Khartoum är vi väl överens om den dystra sammantagna bilden?

Anf. 41 TOBIAS KRANTZ (fp):

Utrikesministern återkommer ju till att det finns svårigheter och problem med finansieringen. Utrikesministern har nämnt detta som ett problem vid återkommande tillfällen. Jag tycker att utrikesministern nästan låter resignerad över detta. Jag undrar vilka initiativ som Sverige tar för att komma fram till lösningar på finansieringsproblemen. Om de flesta länder och personer som analyserar den här situationen kommer fram till att vissa saker måste göras och att det krävs en ökad internationell närvaro, måste ju också ett land som tar detta på allvar försöka hitta lösningar på problemen med finansieringen.

Min enkla fråga är alltså: Vilka initiativ tar Sverige för att finna lösningar på finansieringsproblemen?

Anf. 42 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

I de diskussioner som vi har i EU-kretsen kommer vi att ta upp frågan om vad EU ska göra, hur vi ska agera i FN-sammanhang, hur vi ska agera på egen hand, vilka åtgärder EU självt kan göra med egna insatser och på vilket sätt vi kan stödja Afrikanska unionen och FN:s beslut. Vi kommer också att kräva att det sker på ett sådant sätt att det innebär ett ekonomiskt åtagande.

Anf. 43 ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner informationen.

Är Ecowas nästa punkt?

Anf. 44 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Just det. Ordförandeskapet har valt att prioritera arbetet med de afrikanska regionala organisationerna. Det tycker vi är bra. Man har alltså inbjudit samtliga EU:s utrikesministrar och samtliga Ecowas utrikesministrar till det här mötet. Det är första gången som den här kretsen träffas i sådana här former. Det här kan bli ett avstamp för en tätare kontakt mellan EU och den västafrikanska samarbetsorganisationen, och det tror jag är bra för utvecklingen inte bara i Västafrika utan i Afrika i sin helhet.

Det vi kommer att diskutera handlar naturligtvis om fred, säkerhet och stabilitet. Vi kommer antagligen att fokusera på hur Ecowas kan utveckla sin egen kapacitet när det gäller konfliktförebyggande åtgärder och konflikthantering och på vilket sätt EU kan stödja Ecowas ansträngningar i det avseendet.

Anf. 45 ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet godkänner vi informationen.

Var det något mer?

Anf. 46 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, det var detta, men vi har förvarnats om att det kommer upp andra frågor. Jag tänkte inte gå in på dem om det inte finns några frågor kring dem. Det vi har fått signalerat är att Ukraina, Moldavien, Storasjöregionen och Ryssland kommer att tas upp av olika medlemsländer.

Anf. 47 ORDFÖRANDEN:

Det är ingen som begär ordet med anledning av detta. Då tackar vi utrikesministern med medarbetare för detta.

Innehållsförteckning

1 § Allmänna frågor (Gymnich) 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf. 3 HILLEVI LARSSON (s) 3

Anf. 4 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf. 5 ORDFÖRANDEN 3

Anf. 6 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf. 7 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 8 TOBIAS KRANTZ (fp) 4

Anf. 9 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 4

Anf. 10 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf. 11 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 12 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf. 13 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 6

Anf. 14 ORDFÖRANDEN 6

Anf. 15 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf. 16 KARIN PILSÄTER (fp) 7

Anf. 17 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 7

Anf. 18 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf. 19 ORDFÖRANDEN 7

Anf. 20 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf. 21 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 8

Anf. 22 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 8

Anf. 23 ORDFÖRANDEN 9

Anf. 24 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf. 25 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 9

Anf. 26 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf. 27 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 10

Anf. 28 ORDFÖRANDEN 10

Anf. 29 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf. 30 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 11

Anf. 31 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf. 32 ORDFÖRANDEN 12

Anf. 33 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf. 34 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf. 35 TOBIAS KRANTZ (fp) 14

Anf. 36 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 15

Anf. 37 AGNE HANSSON (c) 15

Anf. 38 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 15

Anf. 39 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf. 40 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf. 41 TOBIAS KRANTZ (fp) 18

Anf. 42 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf. 43 ORDFÖRANDEN 19

Anf. 44 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf. 45 ORDFÖRANDEN 19

Anf. 46 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 19

Anf. 47 ORDFÖRANDEN 19

Torsdagen den 2 september 2004

EU-nämndens uppteckningar