1 § Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning

Näringsminister Leif Pagrotsky

Rapport från dels ministerrådsmöte den 19 maj 2003, dels informellt ministermöte den 11–12 juli 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 22 september 2003

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Då förklarar jag EU-nämndens sammanträde den 18 september 2003 öppnat. Jag hälsar näringsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Innan jag lämnar över ordet till näringsministern för rapport från ministerrådsmötena och information och samråd vill jag bara nämna att vi, som ni vet, har varit tvungna att flytta det här sammanträdet som vi egentligen skulle ha haft som ordinarie sammanträde i morgon. Vi har också fått förlägga sammanträdet innan plenum, och kammaren ska ha sitt möte om en timme. Det är den tid som vi har till vårt förfogande.

När vi kommer in på föredragningslistan tänker jag ställa frågan om näringsministern har något att rapportera eller om någon runt bordet har någon fråga. Om ni inte har det eller om vi har haft diskussioner i ämnet tidigare tänkte jag att vi skulle ägna oss åt de frågor som antingen ni eller näringsministern vill ta upp.

Men, som sagt, tiden är begränsad i dag, och vi får anpassa oss efter kammarens plenum.

Då börjar vi med rapporten från ministerrådsmötet den 19 maj och det informella ministerrådsmötet 10–12 juli. Varsågod, näringsministern!

Anf. 2 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tackar för den samarbetsviljan som gör det möjligt för mig att stå i talarstolen om en timme.

Jag tänkte börja med att lämna en rapport från det informella ministerrådsmöte som hölls i Rom den 11–12 juli.

Mötet innebar ett öppet utbyte av åsikter om viktiga policyfrågor som gäller den inre marknaden, industrin och forskningen. Vi hade också en diskussion om hur man bäst ska utveckla och genomföra en integrerad strategi för konkurrenskraft för att uppnå Lissabonmålen och för att få fart på den europeiska ekonomin.

När det först gäller den inre marknaden enades man om att inremarknadsstrategin för åren 2003–2006 utgör en bra grund för det fortsatta arbetet. Man enades också om att fortsätta arbetet med att avskaffa kvarvarande hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

Man tyckte också att det var viktigt att förbättra den inre marknaden för tjänster och att verka för snabba antaganden av de instrument som krävs för att öka Europas konkurrensförmåga. Det innebär till exempel att förslaget om erkännande av yrkeskvalifikationer och att antagande av förslaget som gäller gemenskapspatent – vårt kära gamla gemensamma ämne också i vår krets – ska påskyndas.

Mötet enades också om att regelförbättring och förenkling ska stå högt upp på agendan liksom ett ökat utbyte av det som kallas best practice och ett ökat administrativt samarbete.

När det gäller industrifrågorna koncentrerade man sig på att man ska stödja överföringen av innovationer från forskare till företag och att skapa effektiva nätverk för spridning av ny teknik. Man enades också om att upprätthålla en bred ansats baserad på en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling för att bibehålla konkurrenskraften.

Dessutom är det viktigt att förenkla tillgången på kredit och riskkapital för innovativa små och medelstora företag liksom naturligtvis också för nya företag.

Beträffande forskningsfrågorna ansåg samtliga medlemsstater att handlingsplanen Investera i forskning är viktig för att nå målet om ökade investeringar inom EU till 3 % av BNP fram till 2010 – det är alltså det fastställda målet.

Många länder strök dock under vikten av att kvalitet i forskningen har stor betydelse i små och medelstora företag och i innovationsföretag.

Sverige tog upp tanken på och behovet av skapandet av ett europeiskt forskningsråd.

Det var alltså en kort återrapportering från det senaste rådsmötet. I övrigt vill jag hänvisa till den skriftliga återrapportering som har skickats till EU-nämnden.

Om det inte finns några frågor på detta kan jag gå över till rådsmötet den 22 september. Jag kommer därvid också att redogöra för de frågor som skulle ha tagits upp av statsrådet Östros. Eftersom han inte har möjlighet att närvara här i dag tar jag hand också om dem. Förlåt, detta med Östros gäller de punkter som är uppsatta till mötet på måndag den 22 september. Jag virrade till det lite, men jag är färdig med mina rapporter.

Anf. 3 ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet kan jag konstatera att vi kan godkänna rapporteringarna och lägga dem till handlingarna. Då går vi in på dagordningen. Vi börjar med punkt 3, som handlar om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

Anf. 4 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Förhandlingarna om direktivförslaget om fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjer är nu inne i en intensiv slutförhandlingsfas. Ordförandskapets målsättning är väldigt bestämd, att nå en politisk överenskommelse på måndag.

Det finns fortfarande några utestående frågor som vi hoppas kommer att lösas, men det kan bli fråga om fortsatt förhandling under rådsmötet. Dessa frågor har, såvitt vi har kunnat finna, inte heller klarats ut på Corepermötet i dag.

Direktivförslaget ska ersätta det regelverk som finns nu och som består av två förordningar och nio direktiv. Det är således framför allt fråga om en förenkling av nuvarande system och att kodifiera den praxis som finns från EG-domstolen. Förslaget innehåller också en del förbättringar. Vi från svensk sida är positivt inställda till förslaget.

Jag ska inte gå inte på detaljer, utan jag ska informera om några huvudpunkter.

Först och främst kommer det nuvarande familjebegreppet att utvidgas till att också omfatta registrerat partnerskap, om mottagande medlemsstat erkänner partnerskap i sin nationella lagstiftning. Vi tycker att detta får betecknas som en stor framgång för Sverige som nära nog varit ensamt om att vilja ha med registrerat partnerskap.

Vistelserätten kommer troligen att utsträckas från nuvarande tre månader till sex månader utan andra krav än ID-kort eller pass.

Kravet på uppehållstillstånd för unionsmedborgare ska tas bort, och det ersätts med att registrering och permanent rätt att vistas införs efter fem års bosättning.

Vår bedömning är att vi kan anta direktivet i det här skicket, men, som sagt, det återstår förhandlingar vid bordet enligt den bedömning som vi kan göra nu.

Anf. 5 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Registrerat partnerskap godkänns väl inte av så många fler länder än Sverige, eller hur är det med det? Jag skulle vilja ha en upplysning på det området och om hur stor den framgången är.

Den frågan jag vill ställa gäller artikel 26.3 där Sverige tydligen – om jag förstår det hela rätt – går på en annan linje. Man vill ha möjlighet att utvisa medborgare under vissa omständigheter. Jag har lite svårt att förstå den svenska hållningen och vill gärna få den förklarad.

Punkten b som gäller underårig säger regeringen att det inte är så viktigt därför att man inte brukar utvisa underåriga medborgare, men att man vill behålla möjligheten för övriga i större utsträckning än de andra länderna. Det förvånar mig lite grann. Jag förstår inte riktigt varför. Eller har jag fel?

Anf. 6 HILLEVI LARSSON (s):

Jag undrar bara om frågan om ID-kort är löst. Det var rätt mycket rabalder om den. Alla ID-kort duger inte när man reser över gränserna. Det är en viktig inremarknadsfråga. Man ska inte behöva ha pass med sig. Är den frågan löst i alla länder så att ett ID-kort registrerat i hemlandet gäller i hela EU?

På s. 3 står det: ”Icke yrkesverksamma måste ha tillräckliga tillgångar för egen och eventuella familjemedlemmars räkning och en sjukförsäkring.” Vad innebär det till exempel för Sverige om en familj från ett EU-land flyttar hit? Vi har ju inte så mycket av sjukförsäkringslösningar utan vi har en generell välfärd.

Anf. 7 ANDERS G HÖGMARK (m):

Vad är det för utestående knäckfrågor som är väsentliga och vad skulle en eventuell tänkbar lösning på dem få för effekter på svenska ståndpunkter i övrigt?

Sedan ansluter jag mig till den fråga som Hillevi ställde.

Anf. 8 Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Jag tänkte börja med frågan om reciprociteten, det vill säga att det gäller mottagande medlemsstad. I praktiken är det Danmark och Nederländerna som vi talar om i dag.

Om vi tänker oss det omvända – de som kommer till Sverige – kommer Sverige att fortsatt tillämpa den princip som vi har i dag, det vill säga icke-diskriminering. Det som vi godtar i Sverige enligt svensk lagstiftning kommer vi även att godta så att säga utifrån. Detta besvarar även frågorna som ställdes med koppling till om det kommer folk till Sverige.

Frågan om ID-korten är naturligtvis ännu inte löst exakt i detalj om man ser på ID-kortsfrågan som sådan. Men om man ser till tillämpningen av direktivet kommer det att bli så att när det väl finns ett godkänt ID-kort eller någon typ av identitetshandling i Europa kommer det att godkännas.

Jag vill i detta sammanhang dock peka på att man inte på något sätt får låta sig luras. Även om vi inte kallar det för uppehållstillstånd utan kallar det för någonting annat – till exempel registrering – kommer det fortsatt att finnas möjligheter för enskilda medlemsstater att sätta upp sådana krav i samband med registrering. Rent teoretiskt är det möjligt att man har kvar väldigt restriktiva krav. Det är inte dessa krav som man harmoniserar.

I praktiken handlar det om fyra utestående frågor. Den första gäller permanent uppehållsrätt där vi har diskuterat tidsspannet fyra alternativt fem års bosättning. Det trodde vi var löst. Vi trodde att man på Coreper i natt hade enats om fem år eller mindre. Men nu är den frågan återigen öppen.

Den andra frågan gäller familjebegreppet där vissa medlemsstater fortfarande inte har lyft bort sina reservationer. Det här är en fråga som Sverige följer otroligt noga av det skälet att man vill få in en uppmjukning, det vill säga ordet motsvarande. Ni kan själva tänka er att i ett Europa med tre olika rättstraditioner – fyra om man inkluderar EG-rätten – är det ju ingen exakt identiskt ett-mot-ett-situation vi talar om.

Den tredje frågan gäller utvisning av unionsmedborgare. Där var utgångspunkten att det skulle införas ett absolut förbud mot att utvisa unionsmedborgare. Detta har nu luckrats upp med hänsyn tagen till den ökade terrorismen och till de grova brottslingar som härbärgeras i andra medlemsstater. Här har man gjort ett undantag för sådana som har varit bofasta tio år eller mera eller är underåriga. Man har lagt in en särskild passus om att hänsynen till väsentliga samhällsintressen ska vägas in. Därutöver gäller naturligtvis de ytterligare kraven för utvisning, detta med hänsyn till den allmänna situationen, till personens hälsa etc. Det vill säga de sedvanliga kraven som ställs i samband med detta.

Anf. 9 ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4, som var uppe i EU-nämnden för diskussion den 16 maj. Där konstaterar jag också sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Också punkt 5 var uppe så sent som den 16 maj, och då fanns det en majoritet här runt bordet. Jag konstaterar att det finns ett fortsatt stöd i den här frågan.

Punkt 6 handlar om bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – en handlingsplan. Den frågan har också varit uppe tidigare bland annat i Ekofin.

Anf. 10 CARL B HAMILTON (fp):

Jag har bara en specifik fråga. Det står om det här med fullständig aktieägardemokrati, vilket även för en liberal låter som en väldigt konstig form av demokrati – det måste jag erkänna – en aktie, en röst. Är det här samma fråga som detta med övertagandedirektiven? Det är det väl inte? Det här är ett annat spår. Och är dessa två spår på något sätt relaterade till varandra?

Anf. 11 MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en fråga med anledning av den diskussion som har förts i Sverige om jämställdhet, integration och sådant. Man ställer krav på att det ska finnas en viss andel kvinnor och så småningom också en viss andel människor med utländsk bakgrund i bolagsstyrelser. Förs det några sådana diskussioner på det här området?

Anf. 12 Rättssakkunnige JENS WIESLANDER:

När det gäller begreppet aktieägardemokrati såsom det förekommer i handlingsplanen är det alltså inte samma fråga som den som förekommer i det pågående arbetet med takeover-direktivet. Men det är klart att en strävan mot aktieägardemokrati och principen en aktie, en röst kan ju få inverkan på det arbetet. Så mycket kan jag säga.

Beträffande frågan om fördelningen i styrelser är det ingenting som förekommer i den här handlingsplanen om modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning.

Anf. 13 ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 7 om skydd för fotgängare och andra oskyddade trafikanter. Den här frågan har varit uppe tidigare i EU-nämnden, senast i november då det fanns en majoritet för regeringens position.

Anf. 14 GUNILLA CARLSSON (m) i Tyresö:

Jag är mer inne på spåret kuriosa. Det sägs i våra handlingar att direktivet inte tyngs av några tekniska detaljer. Det visar att man kan göra en skillnad. Det har tidigare varit väldigt mycket lagstiftning från EU som har handlat om att politiker fattar beslut om tekniker. Äntligen ser jag tack och lov att när man moderniserar gamla direktiv jobbar man nu på ett nytt sätt. Det välkomnar jag, och jag hoppas att det allteftersom blir fler och fler sådana direktiv.

Anf. 15 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi är också väldigt glada över detta. Jag vet att kommissionären Liikanen visade en utredning som innehöll 400 sidor som handlade om hur man exakt skulle precisera varje detalj i en bils frontparti, något som skulle bli föremål för lagstiftning. Det är ett sätt att försöka att komma runt detta med funktionella och målinriktade krav som formuleras på ett helt annat sätt och som växer fram genom ett frivilligt system i samråd med branschen. Det är vi för. Vi har för vår del samrått noga med den svenska delen av Europas bilindustri som också är för detta och som kommer att genomföra de säkerhetshöjande åtgärderna på ett bra sätt. Det här kommer att rädda människoliv.

Anf. 16 ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 8 på dagordningen, som handlar om en mer samordnad europeisk avtalsrätt. Den här frågan var uppe för information senast den 16 maj. Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 9, som handlar om kemiska produkter. Den här frågan var också uppe i maj för information. Såvitt jag förstår rör det sig om en fortsatt information.

Anf. 17 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag förstår att frågan har varit uppe tidigare, och jag hoppas att jag inte ställer samma frågor.

Bland de svar som har kommit in via Internetkonsultationen från miljörörelsen har många pekat på att man är rädd för att substitutionsprincipen äventyras, det vill säga utbytesprincipen, genom den nya kemikalielagstiftningen. Har den svenska regeringen hitintills uttalat sig någonting om det? Har man tittat på det? Funderar man vidare kring detta inför de beslut som ska fattas?

Punkt 11 på dagordningen berör direkta miljöfrågor. Enligt Cardiffprocessen, som är en stor svensk framgång, ska alla råd involvera en hållbar utveckling i sitt arbete, och det borde också industrirådet har gjort. Hur har man tittat på detta utifrån dessa punkter? Det är en intressant fråga.

Anf. 18 Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

Jag börjar med den första frågan om kemikaliestrategin. Det som den svenska regeringen hittills har pekat på och fortsatt kommer att driva när väl arbetet inleds i den hårda fasen är just försiktighets- och substitutionsprincipen. Därom finns det inga tvivel. Däremot har regeringen inte i denna öppna konsultation som har skett lämnat någon typ av ståndpunkter, utan vi avvaktar hur kommissionen kommer att behandla resultatet av konsultationen.

Den andra frågan handlade om Cardiffprocessen. Det finns två Cardiffprocesser inom EU – för att röra till begreppen. Men den som gäller integrering av miljöskydd och hållbar utveckling – det som nu kallas för konkurrenskraftsrådet – har skett i olika faser beroende på att man tidigare hade tre olika rådskonstellationer. Inremarknadsdelen har gjort det i tre olika led med framläggande av en rapport, en strategi, en uppföljning och en lägesrapport om genomförande av strategin för integration av en hållbar utveckling.

Industrirådet har gjort det i två faser, en rapport och ett utpekande av i vilken riktning man vill gå för ta fram en strategi för hållbar utveckling.

När det gäller det gamla forskningsrådet som numera utgör en integrerad del kan jag dessvärre inte svara exakt vad som gäller i och med att det av tradition inte är en UD-fråga.

Här jobbar vi vidare. Det som är signifikant för de två rådskonstellationer som jag nämnde är att man koncentrerar sig på de instrument som man äger och förstår sig på, exempelvis offentlig upphandling.

Anf. 19 LENNART HEDQUIST (m):

Jag har en fråga med anledning av det som står under rubriken ”Ekonomiska konsekvenser”. Det står att förslaget innebär grundläggande förändringar i systemet. Vidare står det: ”När ett förslag presenteras av kommissionen bör en noggrann analys av förslagets effekter genomföras för vidare ställningstaganden.”

Min fråga är då: I vilken utsträckning föreligger det verkligen en sådan analys?

Anf. 20 Departementsrådet GÖRAN GRÉN:

När det gäller de ekonomiska analyserna men även så att säga effekterna på företagen har ju detta skett. Inte minst kan man konstatera det när man tar del av vad remissinstanserna i Sverige har sagt till kommissionen vid den öppna konsultationen. Men när själva vitboken presenterades gjordes en initial analys av vilka effekter detta skulle ge. Då tog man hänsyn till den kemikaliepolitik som gäller i Sverige i dag och den ambition som regeringen har slagit fast på kemikalieområdet. Det fanns vissa kritiska röster, men överlag var det en ganska stor samstämmighet hos industrin om att detta var sådana krav som man trodde att man skulle uppnå.

Det som är många medlemsstater pekar på som den stora frågan när det gäller ekonomiska konsekvenser är det rapporteringsförfarande och system som kallas för REACH som handlar om hur man ska få sina kemikaliska substanser godkända. Det kan också tillämpas retroaktivt och gäller då kemikalier som man redan använder i den dagliga industriprocessen. Det är detta som kan komma att få ekonomiska konsekvenser. Där vet vi ännu inte i vilken mån REACH-systemet kommer att få full accept bland medlemsstaterna eller om det kommer att begränsas. Därför är det extremt svårt att i detalj avgöra vad det blir för ekonomiska konsekvenser, om de blir bra eller dåliga. Det är så långt som jag kan svara på den frågan.

Anf. 21 ORDFÖRANDEN:

Jag tackar för den informationen. Vi går vidare till punkt 10 på dagordningen, som handlar om den europeiska läkemedelsindustrin och som är en ny punkt. Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till punkt 11, som handlar om bioteknik. Den frågan var uppe senast i EU-nämnden den 9 maj. Även här konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkt 12 handlar om att integrera och stärka det europeiska området för forskningsverksamhet 2002–2006.

Anf. 22 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

När det sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling beslutades rådde det stor enighet om praktiskt taget alla frågor utom en, nämligen finansieringen av forskning på embryonala stamceller.

Under 2003 inrättades ett moratorium, och i år har inga forskningsprojekt som inkluderar embryonala stamceller finansierats med undantag av redan existerande stamcellslinjer. Moratoriet gällde alltså forskning på nya stamcellslinjer, inte på de gamla.

Nu har kommissionen lämnat ett förslag som innebär att forskning där sådana här stamceller används kan erhålla finansiering av EU efter en etisk prövning, men med den begränsningen att det enbart gäller användning av embryonala stamceller som tagits fram före den 27 juni 2002.

Från svensk sida har vi ansett att subsidiaritetsprincipen ska gälla här, det vill säga att forskning som är tillåten i ett medlemsland ska också kunna finansieras från ramprogrammet. Vi anser inte att det är lämpligt att i detalj reglera vilken forskning som ska kunna finansieras.

Den tidsbegränsning som föreslås här kan enligt vår uppfattning komma att innebära att forskning för att hitta framtida behandlingsmetoder för vanliga livshotande sjukdomar såsom diabetes och Parkinsons försvåras.

Lunchdiskussionen på måndag kommer inte att leda till några beslut. Parlamentet har ännu inte diskuterat frågan eller kommenterat kommissionens förslag. Det är alltså fråga om en orienterande diskussion vid lunchbordet för att känna av attityderna i medlemsländerna på det informella sätt som man kan göra vid matbordet.

Anf. 23 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

I allt väsentligt tycker vi att det är bra ståndpunkter som regeringen har. Men just när det gäller tidsbegränsningen vill vi flagga lite grann. Detta är ju ett etiskt problematiskt område, det är de flesta är överens om. Kommissionen vill ju införa en viss tidsbegränsning medan regeringen är – om jag får använda det uttrycket – ganska tuff och säger att en tidsrelaterad begränsning är både ologisk och inkonsekvent.

Vi tycker nog från vårt håll att man ska vara lite ödmjuk när det gäller den här typen av forskning. Det kan behövas rådrum i vissa lägen. Man ska kanske inte driva tidsaspekten alltför hårt. Jag vill gärna skicka med det.

Anf. 24 GUNILLA CARLSSON (m) i Tyresö:

Tack för föredragningen. Det är väl också just att det är så känsligt, och därför blir det bara en lunchdiskussion och inte några nya beslut. Det är olika traditioner som krockar med varandra.

Jag tror däremot att det är viktigt att Sverige håller fast vid att här ska finnas en logik och att ärenden ska hänga ihop. Vi har två tidigare dagordningspunkter som handlar om bioteknik och möjligheter att genomföra bra forskning i Europa i samverkan. Då handlar det om att ha den här friheten som det talades om, och inte börja göra den här typen av begränsningar, som kommissionen nu försöker balansera fram.

Jag tror att det är viktigt att den svenska regeringen står fast vid den här ståndpunkten, även om det antagligen kommer att vara en minoritetsuppfattning och det här är en fråga man inte vill ta i. Det är väl därför som vi har ett rätt så konstigt beslutsfattande. Det här moratoriet kan inte leva för evigt. Därför tror jag att det är viktigt att den svenska regeringen fullföljer resonemangen såsom de har beskrivits för oss.

Anf. 25 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Även jag tycker att det här är en viktig och svår fråga, som kräver ödmjukhet och eftertanke. Men oavsett på vilken sida man står i den sakfrågan kan man ha åsikten att detta är en reflexion som bör utföras på nationell nivå och inte bakvägen via EU:s finansieringsformer. Det tycker jag är den klara och rimliga principen.

Sedan kan vi i de nationella demokratiska miljöerna handla olika och hantera den här reflexionen på olika sätt. Men det är där den bör föras. Jag tycker att det är den rimliga principen, som vi känner stöd för att driva vid bordet på måndag. Det är inte ett sätt att säga att det är lättvindigt och lättsinnigt i sak, utan det är bara detta: rätt sak på rätt plats, enligt subsidiaritetsprincipen.

Anf. 26 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Det är väl viktigt i det sammanhanget att kommentera att vi i våras faktiskt fattade beslut, i mycket stor enighet i riksdagen, om ett system för etisk prövning av forskning på människor. Vi har redan en struktur och en organisation för att klara den etiska prövningen. Då tycker jag naturligtvis att subsidiaritetsprincipen ska gälla i sådana här fall.

Anf. 27 CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara ge mitt stöd för subsidiaritetsuppfattningen, som här har framförts.

Anf. 28 ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 13 på dagordningen om att investera i forskning. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 14 om ramavtal mellan Europeiska gemenskapen och Europeiska rymdorganisationen. Det är en ny fråga.

Anf. 29 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Eftersom det är en ny fråga och det är en sorts avtal som ska presenteras kan jag lämna en information.

Det gäller en presentation av ett förslag till ramavtal som förhandlats fram mellan den europeiska rymdorganisationen ESA och kommissionen. Ramavtalet ska reglera ESA:s och kommissionens samarbete inom rymdområdet.

ESA betyder European Space Agency, Europeiska rymdorganisationen. Den har alltså en vidare medlemskrets än EU-länderna, och där ingår andra europeiska länder. Samarbetsområdena utgörs av forskning, teknologiutveckling, jordobservation, navigering, satellitkommunikation och bärraketer.

Frågan är uppe för att man ska redovisa en statusrapport och om möjligt ta ett beslut om att avtalet mellan EU och ESA kan undertecknas.

Vi från svensk sida ser positivt på ett närmare samarbete mellan EU och ESA inom rymdområdet. Sveriges principiella inställning är att avtalet ska ingås mellan två självständiga parter. Det innebär att de båda parterna ska implementera avtalet enligt sina etablerade beslutsprocedurer.

Det föreliggande avtalsutskastet motsvarar den ståndpunkt som jag just har beskrivit, och därför är vi för vår del redo att godkänna att avtalet ingås i det skick som det föreligger här.

Vi deltar i motsvarande beslut på andra sidan bordet i ESA:s råd. Det är en lite lustig situation, där vi förhandlar på båda sidor om bordet. Men det är så här det bör gå till.

Anf. 30 MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag undrar bara: Finns det några militärstrategiska delar i det här avtalet?

Anf. 31 Departementssekreterare OSKAR THORSLUND:

Jag är handläggare på enheten för IT, forskning och utveckling på Näringsdepartementet.

I portalparagraferna till det avtal som ingås mellan EU och ESA finns begreppet for peaceful purposes inskrivet, så inom ramen för det här avtalet förutser man inte militära tillämpningar.

Anf. 32 ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 15, som handlar om forskningsprojekt om fusionsenergi. Det är en ren informationspunkt. Vi tackar för den skriftliga information vi har fått.

Vi går över på punkt 16, Övriga frågor. Är det någon som vill ställa en fråga om det europeiska forskningsrådet?

Anf. 33 CARL B HAMILTON (fp):

Det här är lite konfunderande. Ett forskningsråd – vad ska man ha det till? Det skulle jag gärna vilja veta. Det finns några frågor.

För det första: Vad är ämnesområdet? Är det teknik, medicin, samhällsvetenskap eller något annat?

För det andra: Vem betalar? Är det de nationella forskningsrådsorganisationerna, till exempel den som finns i Sverige, som ska vara med och betala det här? I så fall blir det en väldigt tveksam affär.

För det tredje: Det är välkänt att EU:s forskningsprogram har väldigt mycket byråkrati, vilket slukar pengar som annars kanske hade kunnat användas för forskning.

Min grundläggande hållning är ganska skeptisk till den här idén innan den har preciserats på mycket väsentliga punkter.

Anf. 34 Departementsrådet MARIANN SAMUELSON:

De frågor som ni ställer i sammanhanget är lite tidigt ställda. Det här är ett projekt som inte alls har kommit så långt. Det finns just nu en arbetsgrupp, som tillsattes under det danska ordförandeskapet, för att titta på den här frågan. Frågan har uppkommit i samband med att man diskuterar om det inom ramen för EU:s ramprogram bör finansieras även mer långsiktigt, det vill säga grundforskning. Man tittar alltså på organisationen runt detta.

Det ska komma ett förslag från den här arbetsgruppen i december som ska ta upp frågorna som ställdes, vem som ska betala och vem det ska vara för.

Jag kan avslutningsvis säga att just den här diskussionen om byråkratin, och den svåra byråkrati som faktiskt existerar för att söka forskningsmedel inom EU, kan vi inte förneka. Ambitionen är också att få bort den i den här diskussionen. Ämnet finns alltså i den här gruppen, men det finns ännu inga beslut och inga förslag som ligger på bordet. Här är det bara positivt att frågan finns över huvud taget.

Anf. 35 CARL B HAMILTON (fp):

När vid diskussionen kommer näringsministern att ställa de frågor som jag ställde? Vem betalar? Vem är det för? Hur ska ni göra med byråkratin? Kan jag lita på att de frågorna tas upp?

Anf. 36 ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vill anknyta till Carl B Hamiltons fråga och säga att det är väldigt viktigt att man tidigt markerar vissa ståndpunkter, för ett dokument som kommer in fel har en benägenhet att fortsätta i felaktig riktning. Det är viktigt att de frågeställningar och den tveksamhet som antyds här flaggas upp ganska tidigt, även på utredningsstadiet, i den mån vi kan utöva något inflytande och ha någon input i detta.

Frågan är: På vilket sätt har Sverige rent generellt sett antytt någon form av subsidiarietsprincip? Det finns måhända ett antal mer övergripande, storslagna områden där vi skulle kunna tänka oss att inte kunna lösa det nationellt men däremot vara restriktiva i avvägningen mellan det nationella och det övernationella.

Anf. 37 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Jag tycker att det i det här sammanhanget är viktigt att påpeka att Sverige har varit en av initiativtagarna till grundandet av ett europeiskt forskningsråd. Personligen tror jag att det är väldigt väsentligt, när man ser hur ramprogramspengarna av tradition har använts.

I samband med att man nu lyfter in forskningen som en väsentlig del i tillväxtområdet i Europa kommer det förmodligen att vara så att kravet på snabb kommersialisering av forskningsresultat kommer att vara ännu större än det är i dag. Men det finns ju ett stort behov av mer långsiktig grundforskning.

Jag tror att man också ska lyfta in tidsaspekten i den här diskussionen. Det är ju i detta sammanhang som det europeiska forskningsrådet kommer in, att då hantera den långsiktiga grundforskningen, där vi arbetar med samma metoder som vi av tradition har gjort när det gäller den här typen av forskning, nämligen genom peer review. Det ena tar ju inte bort det andra.

Jag är medveten om att det här naturligtvis så småningom kommer att koka ned till vem ska betala, varifrån ska pengarna komma. Men jag tycker att det är väsentligt, innan vi har kommit så långt, att man får föra den här diskussionen: Hur ska vi även stödja den långsiktiga grundforskningen, och inte bara skjuta fram den tillämpade forskningen med krav på snabb kommersialisering på forskningsresultat?

Anf. 38 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tackar så mycket för de här synpunkterna. Statsrådet Östros kommer att företräda Sverige vid bordet på den här punkten. Vi ska se till att han får del av de här synpunkterna och att han framför dem vid bordet som vägledning för det fortsatta tänkearbete som ska bedrivas, så att de redan från början vet var Sverige står i synen på byråkrati och annat.

Den åsikt vi har i sakfrågan är att vi har tänkt säga att vi är positiva till att man från kommissionens sida gör en analys av behovet av ett forskningsråd. När det sedan blir dags att ta ställning, när den analysen är färdig, kommer vi naturligtvis tillbaka till nämnden. Men vi ska gärna ta fasta på de synpunkter som har kommit här i dag, att vi redan nu ska ge signaler om Sveriges principuppfattningar i ett antal av de här frågorna.

Anf. 39 ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den här informationen.

Vi har kommit till slutet på listan. Finns det någon A-punkt som vi borde få information om som kan vara kontroversiell?

Anf. 40 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har inte fått någon lista på A-punkter, så som det ser ut nu blir det ingen.

Anf. 41 ORDFÖRANDEN:

Då vill jag tacka näringsministern med medarbetare för att de kom hit och återigen för att det gick att ordna detta sammanträde, som ju icke är på vanlig tid eller vanlig dag. Tack så mycket för att ni ställde upp!

Innehållsförteckning

1 § Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 1

Anf. 3 ORDFÖRANDEN 2

Anf. 4 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 2

Anf. 5 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf. 6 HILLEVI LARSSON (s) 3

Anf. 7 ANDERS G HÖGMARK (m) 4

Anf. 8 Departementsrådet GÖRAN GRÉN 4

Anf. 9 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 10 CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf. 11 MARGARETA ANDERSSON (c) 5

Anf. 12 Rättssakkunnige JENS WIESLANDER 5

Anf. 13 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 14 GUNILLA CARLSSON (m) i Tyresö 5

Anf. 15 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 6

Anf. 16 ORDFÖRANDEN 6

Anf. 17 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 6

Anf. 18 Departementsrådet GÖRAN GRÉN 6

Anf. 19 LENNART HEDQUIST (m) 7

Anf. 20 Departementsrådet GÖRAN GRÉN 7

Anf. 21 ORDFÖRANDEN 7

Anf. 22 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 8

Anf. 23 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf. 24 GUNILLA CARLSSON (m) i Tyresö 8

Anf. 25 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 9

Anf. 26 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) 9

Anf. 27 CARL B HAMILTON (fp) 9

Anf. 28 ORDFÖRANDEN 9

Anf. 29 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 9

Anf. 30 MARGARETA ANDERSSON (c) 10

Anf. 31 Departementssekreterare OSKAR THORSLUND 10

Anf. 32 ORDFÖRANDEN 10

Anf. 33 CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf. 34 Departementsrådet MARIANN SAMUELSON 11

Anf. 35 CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf. 36 ANDERS G HÖGMARK (m) 11

Anf. 37 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) 11

Anf. 38 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 12

Anf. 39 ORDFÖRANDEN 12

Anf. 40 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 12

Anf. 41 ORDFÖRANDEN 12

Torsdagen den 18 september 2003

EU-nämndens uppteckningar