1 § Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Information och samråd inför extra möte den 19 mars 2004

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Då vill jag förklara sammanträdet med EU-nämnden den 18 mars 2004 öppnat. Jag hälsar justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Jag vill också tacka er för att ni med så kort varsel kunde ställa upp och komma hit för att informera oss om den här frågan, som har skakat om oss allihop väldigt mycket. Varsågod, justitieministern!

Anf. 2 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack, fru ordförande! Jag tänkte först bara säga lite allmänt om hur vi ser på det här. Sedan tänkte jag gå in på de frågor som vi nu tror och vet kommer att diskuteras på mötet i morgon, vilket i sin tur är en förberedelse för det toppmöte som hålls den 25. Som ni alla vet kan det komma upp nya synpunkter under dagen och morgondagen, men jag ska göra vad jag kan för att ge de besked som vi har.

Det är alltså ett hastigt sammankallat RIF-råd i morgon för att förbereda toppmötet nästa vecka. På det toppmötet kommer det att läggas till en särskild punkt om åtgärder mot terrorism. Rådsmötet kommer, förutom att naturligtvis ge starka uttryck för solidaritet med Spanien, att fokuseras på behandling av toppmötesslutsatser. Slutsatserna kommer också att diskuteras av utrikesministrarna på måndag.

Låt mig först säga att det efter en sådan här händelse alltid kommer krav på snabba åtgärder, även om jag faktiskt hade trott att det nu skulle komma ännu mer sådana krav. Det ligger nära till hands. Det är dock viktigt att påpeka att det faktiskt har gjorts och görs en hel del saker för att bekämpa terrorism, men självklart kan allting bli bättre.

Precis som vår hållning var på regeringskonferensen bejakar vi naturligtvis en effektivisering av samarbetet mot all brottslighet. Information kan utbytas fortare och institutioner och andra verktyg bli effektivare. Däremot tror jag inte att man behöver ha någon brådska med att inrätta nya organ eller anta nya lagar. Det är bättre att fokusera på det som finns och att det ska fungera effektivt.

Vi vill också understryka att det i alla sådana här situationer är väldigt viktigt att inte glömma bort rättssäkerhetsaspekten, att inte fara i väg.

Jag kommer alltså att gå igenom ett antal frågor. Det liknar mycket det papper från ordförandeskapet som ni har fått del av tidigare.

Det första jag skulle vilja berätta om är solidaritetsklausulen. Som vi tror nu kommer stats- och regeringscheferna att göra ett politiskt åtagande att tillämpa den solidaritetsklausul som finns i utkastet till ett nytt EU-fördrag. Det här är primärt en fråga för utrikesministern och statsministern, och de kommer att ta upp den med EU-nämnden vid sina sammanträffanden. Jag har emellertid förstått efter interna konsultationer att uppfattningen är att det inte finns några skäl för Sverige att motsätta sig förslaget. Det är ju ganska naturligt med tanke på att vi i IGC-förhandlingarna ställt oss bakom förslaget om en särskild solidaritetsklausul.

Nästa fråga är säkerhetsstrategin. Det har att göra med den säkerhetsstrategi som antogs av Europeiska rådet i december i fjol och som identifierar terrorism som ett av de allvarligaste hoten mot unionen och dess intressen. Det uppdrogs i strategin åt Javier Solana att i samarbete med kommissionen lägga fram konkreta förslag för att genomföra denna. Vad som nu kommer att sägas är helt enkelt att det brådskar med genomförandet av säkerhetsstrategin, och det är ju bara att instämma i det.

Nästa fråga är utnämnande av en antiterroristsamordnare. Det är klart att det är viktigt att vi kan samordna det säkerhetssamarbete som sker inom unionens tre pelare. Det finns ju redan tidigare olika idéer om en särskild samordnare i rådsstrukturen. Nu kommer det av allt att döma att beslutas att det ska inrättas en antiterroristsamordnare i rådet med uppgift att ha överblick över alla de instrument som står till unionens förfogande och att denna samordnare ska göra regelbundna avrapporteringar till rådet.

Jag kan se ett mervärde med att inrätta en antiterroristsamordnare i rådsstrukturen, och jag är positiv till rådsdeklarationen i denna del. Exakt hur funktionen ska utformas är naturligtvis något som vi kommer att få anledning att återkomma till.

Sedan har vi också fått höra tankar inom kommissionen om att inrätta en särskild kommissionär för terroristbekämpning. För egen del tycker jag nog att frågan är lite för tidigt väckt. Det är väl nästa ordförande i kommissionen som bör få ta ställning till det förslaget. Det är inte heller en fråga som aktualiseras nu; jag vill bara nämna att den diskussionen finns, som ni säkert känner till.

Det jag alltså tycker är viktigast är att vi utvecklar det existerande samarbetet. Det finns faktiskt en hel del kvar att göra här. Vi har till exempel ett antal rättsakter på RIF-området som ännu inte genomförts nationellt i alla medlemsstater. För dessa kommer det nu av allt att döma att sättas upp olika måldatum för det nationella genomförandet. För den europeiska arresteringsordern har det talats om den 1 maj, för rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper och terroristrambeslutet den 1 juni.

Vi har inga problem med detta. Vi har redan genomfört det. Men det är alltså ungefär hälften av länderna, tror jag, som ännu inte har gjort det.

Det kommer troligen också att anges att arbetet med vissa liggande förslag måste intensifieras. Det handlar främst om det föreliggande rambeslutet om regler om bevisupptagning.

Vi tror också att rådet kommer att undersöka möjligheterna till nya åtgärder på vissa områden. Vi räknar med att man kommer att ange frågan om lagring av trafikdata hos teleoperatörer, efterföljande av flyende misstänkta över gränserna, utbyte av information om domar för terroristbrott samt ett europeiskt register för domar och diskvalifikationer.

Flera av de här frågorna är naturligtvis besvärliga i olika avseenden. Jag tycker dock inte att man bara blankt kan motsätta sig detta, utan vi undersöker möjligheterna till åtgärder på dessa områden.

En sak som jag vill understryka är frågan om lagring av trafikdata, alltså mobiltelefonsamtal och liknande, hos teleoperatörerna. Detta är vi angelägna att diskutera. Bomberna i Madrid utlöstes ju med hjälp av just mobiltelefoner, och uppgifter om mobilsamtal är oerhört viktiga i många brottsutredningar. Denna utveckling har vi kunnat se också i Sverige, där många fall har kunnat lösas med den hjälpen.

Under punkten om utvecklande av det existerande samarbetet kommer förmodligen också att tas upp behovet av att samarbetet inom Eurojust och Europol förbättras och att samarbetsavtalet mellan dessa båda organ undertecknas senast den 1 maj i år. Detta ser jag som okontroversiellt.

Det föreslås säkert också att Europeiska rådet ska se över hur den operativa kapaciteten hos gruppen av polischefer kan förbättras, med betoning på proaktiva åtgärder. Jag tycker att man bara kan välkomna en sådan översyn så att polischefsgruppen blir det effektiva redskap som det ursprungligen var tänkt.

Vidare räknar jag med att rådet kommer att instrueras att se över vilket utrymme det finns för åtgärder för att förhindra att terrorister kommer över de vapen och andra komponenter som de behöver för sin verksamhet. Här behövs det inte minst ett samarbete med det privata näringslivet.

Rådsdeklarationen kommer av allt att döma också att ta upp frågan om en effektivisering av olika informationssystem. Det handlar bland annat om att få den nya generationen av SIS, alltså Schengens informationssystem, operationell så snabbt som möjligt. Detta är en förutsättning för att de nya medlemsstaterna ska kunna bli operativa medlemmar av Schengensamarbetet.

Vidare framhålls troligen det angelägna i att snabbt arbeta vidare i rådet med frågan om den europeiska gränskontrollbyrån, som vi har diskuterat här vid flera tillfällen, om biometriska uppgifter i pass samt om utbyte av passagerardata inom flyget. Detta är ett pågående arbete som inte föranleder någon särskild kommentar från min sida just nu, men jag vill ändå nämna de här sakerna eftersom de säkert kommer att diskuteras.

Sedan vill jag säga något om antagandet av riktlinjer för en gemensam inställning till terroristbekämpning. Unionen har sedan 1986 haft gemensamma riktlinjer till ledning för hanteringen av frågor om terrorism i olika internationella sammanhang. Dessa riktlinjer revideras för närvarande på utrikessidan i rådet. Jag kan för egen del bara säga att jag stöder ordförandeskapets ansträngningar att nå en överenskommelse i den här frågan. En sådan överenskommelse skulle underlätta EU:s externa agerande när det gäller bekämpande av terrorism.

Nästa fråga är strategiska mål för en reviderad EU-handlingsplan för att bekämpa terrorism. Efter terrordåden i USA utarbetades inom EU en handlingsplan som anger när, var och hur olika åtgärder i kampen mot terrorism ska genomföras. Det mesta av detta har nu klarats av, och planen bör uppdateras. Denna process påbörjades redan tidigare i vår och kommer nu att påskyndas.

Som övergripande mål för detta arbete räknar jag med att det kommer att anges

att fördjupa den internationella enigheten och de internationella ansträngningarna för att bekämpa terrorism,
att minska terroristers möjlighet till finansiella och andra resurser,
att maximera EU:s och medlemsstaternas förmåga att upptäcka, utreda och lagföra terrorister samt förhindra terroristattacker,
att skydda internationella transporter och tillförsäkra en effektiv gränskontroll,
att förbättra medlemsstaternas möjligheter att hantera konsekvenserna av terroristattacker,
att angripa faktorer som påverkar stödet och rekryteringen till terrorism samt
att vidta åtgärder mot prioriterade tredjeländer där kapaciteten att bekämpa terrorism måste förstärkas.

Jag räknar med att Europeiska rådet kommer att uppmana rådet att anta en reviderad handlingsplan efter dessa riktlinjer och att återrapportera till toppmötet i juni. Arbetet med att revidera handlingsplanen pågår som sagt redan, och jag har inget att erinra mot de prioriteringar i arbetet som jag tror översiktligt kommer att anges i utkastet till deklarationen.

Nästa fråga är förbättrat underrättelseutbyte. Som ni vet har terroristbekämpning varit en högprioriterad fråga i de europeiska underrättelse- och säkerhetstjänsterna, särskilt sedan den 11 september. Det internationella samarbetet har också ökat markant under de senaste åren. Vi välkomnar att man intensifierar detta samarbete, som är centralt i kampen mot terrorism. Det kan finnas behov av att förbättra de instrument och strukturer vi har redan i dag.

Rådsslutsatserna kommer att uppmana medlemsstaterna att arbeta vidare med frågan om utbyte av underrättelseinformation och att förbättra mekanismerna för detta samarbete. Detta ligger i linje med min uppfattning. Det är framför allt det bilaterala samarbetet på detta område som ska förbättras. Vi behöver inga nya strukturer i rådet för underrättelsesamarbete av detta slag.

Nästa fråga är finansiering av terrorism. Sedan en tid tillbaka arbetar ordförandeskapet och medlemsstaterna med att förbättra EU:s mekanismer för frysning av tillgångar. Rådsslutsatserna kommer att uppmana medlemsstaterna att fortsätta detta arbete och dessutom peka på behovet av att förbättra samarbetet mellan nationella myndigheter och olika former av privata finansinstitut för att få till stånd ett bättre underrättelseutbyte.

Visst finns det anledning att diskutera hur detta kan utvecklas, men också att se till att rättssäkerheten ökar på det här området.

Det kommer troligen också att hänvisas till att kommissionen avser att presentera ett meddelande om kampen mot finansiering av terrorism och ett förslag om informationsutbyte. Såvitt jag känner till är idén att få till stånd ett bättre inflöde av information från medlemsstaterna till Europol i denna fråga. Meddelandet kommer också att innehålla något om finansiell transparens, till exempel registrering av innehavare av bankkonton.

Vi får anledning att återkomma till kommissionens förslag när det väl presenterats. Min allmänna uppfattning är att vi i dag bör bejaka ett fortsatt arbete i de nu nämnda viktiga frågorna.

Sedan handlar det om åtgärder för att skydda transporter och människor. I denna del har jag förstått att Europeiska rådet ska uppmana till förstärkta åtgärder när det gäller att öka säkerheten för alla former av transporter. Vidare kommer det att påtalas att medlemsstaterna måste vidta ytterligare åtgärder på bland annat sjukvårds- och räddningstjänstområdena för att begränsa konsekvenserna av terroristattacker mot civilbefolkningen. Det kommer också att sägas att kommissionen och rådet bör undersöka hur man kan öka skyddet för medborgarna och för grundläggande tjänster som el- och vattenförsörjning.

Jag kan för egen del bara ställa mig bakom detta. Jag vill dock anmärka att det handlar om frågor som berör flera statsråd och att jag inte haft möjlighet att inför denna dragning göra en avstämning med dessa.

Sedan vill jag kort säga något om stöd till brottsoffer. I denna del räknar vi med att rådet kommer att uppmanas att före den 1 maj anta direktiv om ersättning till brottsoffer. Arbete med detta pågår redan.

Sedan har vi internationellt samarbete. Denna punkt handlar om unionens agerande i förhållande till FN och gentemot övriga världen. Detta är något som naturligtvis primärt faller under utrikesministerns ansvar, och jag tänkte inte säga så mycket om det annat än att jag stöder den skrivning som finns om att rådet ska fortsätta att arbeta för att FN:s terroristkonvention tillträds och genomförs i så stor omfattning som möjligt.

Slutligen har vi samarbetet med USA och andra partner. Här räknar vi med att det sägs att rådet kommer att arbeta för att ytterligare förstärka samarbetet med USA och andra för att bekämpa hotet från terrorism. Även denna fråga är primärt utrikesministerns ansvar, men jag har för egen del inga invändningar.

Det var allt jag hade att säga så här långt. Då är jag beredd att svara på de frågor som kan finnas.

Anf. 3 ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Justitieutskottet har ju också haft en information före EU-nämnden, så de har också haft möjlighet att ställa frågor.

Anf. 4 CARL B HAMILTON (fp):

Tack för redogörelsen! Jag vill bara instämma i, eftersom det också är mitt intryck, att det finns väldigt många beslut som redan är fattade och regler som redan existerar på papperet och att det mer är fråga om implementering och omsättande i nationell lagstiftning.

Men om man nu ser på den här händelsen och vet att det fanns, i alla fall på papperet, många politiska överenskommelser, hur skulle justitieministern bedöma att detta regelverk har fungerat den här gången? Man lyckades ju inte förhindra terroristattacken, men hur har EU-samarbetet fungerat därefter?

Min andra fråga ligger lite i förlängningen av det justitieministern har talat om här. Sverige ska ju uppträda solidariskt, liksom alla andra EU-medlemmar. Det står i solidaritetsklausulen, i säkerhetsstrategin och på många andra ställen. Sverige är väl trots allt inget förstahandsmål, men frågan är hur justitieministern ser på risken att Sverige kanske inte blir en frizon men exploateras som en bas för planering av terroristattacker inom Europeiska unionen. Hur ser justitieministern på vår beredskap och vår situation i det avseendet?

Min tredje fråga gäller det externa samarbetet. Hur fungerar samarbetet med till exempel ett land som Marocko? Samarbetar de eller håller de sig på sin kant? Hur har det fungerat?

Anf. 5 INGVAR SVENSSON (kd):

Det är viktiga frågor som justitieministern tar upp här. Det är viktigt att förbättra och effektivisera samarbetet på det här området.

Jag vill också understryka det justitieministern säger om att man inte får göra sig brådska och att man måste tillgodose rättssäkerhetsaspekterna. Vi har ju i ganska färskt minne vad som hände efter den 11 september för ett par år sedan. Där var beredningsprocessen inte den bästa. Förhoppningsvis har vi nu en bättre beredskap för en god beredningsprocess.

Jag har ett par frågor om det här med terroristsamordnare på rådssidan. Vad är det egentligen för funktioner som en sådan ska utöva? Initiativ och genomförande ligger ju normalt sett på kommissionen i de här sammanhangen. Jag förstår behovet av samordning, men varför just i rådet? Det tycker jag är en intressant frågeställning.

Sedan undrar jag apropå det förbättrade informationsutbytet om det inte snart är dags att vi också ser över den svenska organisationslagstiftningen, för att nu återvända till en gammal käpphäst.

Anf. 6 BEATRICE ASK (m):

Jag tackar också för den här redovisningen. Vi har inte bara haft frågor i justitieutskottet utan också synpunkter.

Jag ska börja med en fråga som jag tycker ska ställas i det här sammanhanget, och det är om Spanien har begärt någon hjälp från EU med anledning av det som hänt. Det kan vara intressant för oss att veta.

Sedan är det riktigt att de ståndpunkter som justitieministern har redovisat egentligen är rätt okontroversiella. Det viktiga är naturligtvis att utveckla redan existerande samarbeten och det arbete som redan pågår. Mycket har ju redan gjorts inom EU på det här området. Problemet är att flera stora medlemsländer inte har genomfört det som är beslutat. Det måste väl vara en linje för Sverige att driva: att det är dags att genomföra det man har sagt innan man bygger nya program och annat. Det är viktigt.

Sedan gäller det naturligtvis, som Carl B Hamilton var inne på, att man har städat hemma när man kommer. Alla kommer antagligen att förhöra vandra om man har problem. Ibland finns det inte minst i medierna funderingar kring att Sverige skulle vara något slags frizon, och på det sättet får det naturligtvis inte vara. Har vi klart för oss att det behöver vidtas åtgärder eller att vi har bekymmer som behöver städas upp vore det väl bra att få veta det, eller i vart fall att vi tar reda på hur det ser ut. Det är ju inget man kan vara särskilt stolt över om det nu är så att terrorister kan verka från Sverige.

Den fjärde punkten som jag tycker är central är arbetet för att låsa tillgångar. Utan pengar blir det inga terrorister, för då har de inte råd. Detta är också det svåra. De system som redan finns för att frysa tillgångar fungerar naturligtvis, men jag antar att det som kommer i det arbete som nu ska bedrivas är krav på en utvidgning av dessa. Då vill jag gärna skicka med att det är viktigt att det finns både ingångar och utgångar i sådana system. Som det nu är fångar man in och fryser tillgångar, vilket är alldeles rätt att göra, men om det blir fel får det inte vara så att man blir sittande i detta system och stämplad för tid och evighet. Det är nödvändigt för tilltron till ganska tuffa åtgärder att man är noggrann i det arbetet.

Jag tror att Sverige har ett ansvar att bidra till den diskussionen. När sådant här händer känns det som att man drar på väldigt snabbt, vilket är nödvändigt, men det är också viktigt att tänka på att det blir bra och stabila system som kan fungera.

Anf. 7 ALICE ÅSTRÖM (v):

De flesta frågorna har varit uppe. Jag instämmer i att det mesta gäller att få det som redan är beslutat att fungera. Alla kan väl egentligen vara överens om att man behöver få effektivare organisationer och att man måste få detta genomfört. Det känns ganska okontroversiellt.

Jag har en fråga när det gäller solidaritetsklausulen, krishanteringen och den överenskommelse man har när det gäller beredskap, antalet poliser och så vidare. Diskuterar man det i det här sammanhanget? Det finns ju en organisation för att använda sig av gemensamma resurser där länder ska ställa upp med olika former av hjälp. Är det inte möjligt att använda sig av den? Det gäller ju att använda de redan existerande strukturerna så effektivt som möjligt innan man bygger upp något nytt.

När det gäller det här med samordnare och överblick är jag lika kritisk som jag brukar vara. Svaret inom EU när det gäller problem brukar ju vara att vi tar en byrå eller ordnar någonting som ska samordna, men det händer inte så mycket. Detta känner jag mig egentligen ganska tveksam till.

Jag vill också ta upp det här med frysning av tillgångar. Vi såg ju efter den 11 september de problem vi fick med detta, problem som man faktiskt inte har kunnat lösa trots att det har gått över två år. Innan man går vidare tror jag att det är väldigt viktigt att man får de här rättssäkerhetsgarantierna för att man ska få detta att fungera.

Det talas också i de här sammanhangen om att stärka samarbetet med USA när det gäller bekämpningen av terrorism. Lite grann väcker det en fråga hos mig. Efter de fångar som nu har börjat släppas från Guantánamo och beskrivningen av deras behandling och hur USA har burit sig åt upplever jag att den delen snarare är ett bekymmer när det gäller att bekämpa terrorism. Det ger ursäkter och argument för någonting helt annat. Lyfter man in också den frågan när man diskuterar utökat samarbete med USA?

Anf. 8 LEIF BJÖRNLOD (mp):

Precis som Alice vill jag börja med solidaritetsklausulen. Jag tog fram den och läste den när jag hade läst Aherns uttalande. Jag tycker att det skulle kännas väldigt olyckligt om vi skulle börja anta konstitutionen bitvis. Det skrämmer mig väldigt mycket. Jag läste den i sin enkelhet i förslaget och det handlar faktiskt också om militära resurser, vilket jag tycker skulle kunna föra väldigt långt. Det är möjligt att jag har missuppfattat texten.

Sedan hade vi den utökade samverkan när det gäller underrättelseverksamhet. Jag undrar om det även ingår ett operativt samarbete i den samverkan. Det tycker jag skulle föra väldigt långt.

I övrigt har jag nog den uppfattningen att det finns väldigt många redan existerande överenskommelser som kan komma väldigt långt. Jag tycker att det verkar finnas lite desperation i hur man nu agerar från EU:s sida.

Anf. 9 AGNE HANSSON (c):

Det här är viktiga frågor som kanske ställer en hel del av tidigare frågeställningar på sin spets igen, men det är kanske ett vidare perspektiv än det vi ska behandla nu.

Jag tycker också att det är viktigt med implementeringen och uppdateringen och att vi får en bättre beredningsprocess vid det här tillfället än tidigare. Jag har inte svårt att ställa mig bakom den positionering som här är gjord från regeringens sida.

Jag har en fundering när det gäller aktionsplanen mot terrorism. I punkt 7 på s. 2 tar man upp de mänskliga rättigheterna och påpekar att terrorism inte har något att göra med etnicitet och religiösa grupper. Det är naturligtvis viktigt att man lyfter fram MR-frågorna här. Men i objective 6 pekar man sedan ändå ut den islamiska världen. Hur ska man se på det i perspektivet av mänskliga rättigheter?

Anf. 10 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har bara några få kompletterande saker. Först gäller det solidaritetsklausulen. Det vore mycket bra om man kunde få det här uttalandet om att man ämnar tillämpa den. Det bästa hade naturligtvis varit om vi kunnat anta det nya fördraget, men i det här korta perspektivet är väl det ett bra steg.

Dock tycker jag att man ska understryka det som Beatrice Ask och många andra varit inne på, nämligen att den viktigaste solidariteten är att faktiskt genomföra det man har kommit överens om. Vi ser det på många områden, inte bara rättsliga och inrikes frågor: Vi kommer överens om saker, och sedan är medlemsländerna i bästa fall slöa och ibland till och med negativa till att genomföra det vi har åtagit oss. Jag tycker att man i varje sammanhang ska poängtera att ska man ha en solidaritetsklausul ska den också fungera i det fortsatta arbetet. Det kanske är självklart med svenska ögon, men jag tror att det behöver sägas.

Sedan har jag två andra punkter. Det ena är att man också bör ta upp detta i Medasamarbetet. Det står inte utsagt här. Man tar upp FN och USA, men i Medasamarbetet har vi ett organiserat sätt att hantera relationerna till länderna söder och öster om Medelhavet.

Det tredje gäller FN-samarbetet. Alice Åström tog upp de brister vi hade i FN-besluten, hastigt och ibland mindre lustigt, efter den 11 september. Det vore angeläget att FN arbetade fram ett system för hur man ska göra detta och då fick med också rättssäkerhet och hur man inte bara för in folk i systemet utan också tar ut folk ur systemet. Det finns ju stora brister i detta. Här bör FN sätta fart. Det är faktiskt två och ett halvt år sedan den 11 september, och mycket lite har skett i den delen.

Anf. 11 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ska först bara säga att jag känner att vi har en stor samsyn i de här frågorna. Visst är det generellt mycket bättre att genomföra det vi har sagt att vi ska genomföra än att nu komma med en massa nya idéer och förslag och fara i väg i någonting som inte är bra i den naturligtvis upphetsade stämning som ändå finns. Jag tycker att det är viktigt att vi från svensk sida liksom tidigare behåller den här balansen och att vi gör det redan nu på ett inledande stadium. Det kommer i alla fall jag att arbeta för att göra under morgondagens möte.

Då ska jag försöka svara på de olika frågorna.

Jag tror att det är alldeles för tidigt att göra någon analys av hur EU har reagerat eller någon analys över huvud taget. Det var ju en del andra som var väldigt snabba med kommentarer och analyser och som sedan har fått äta upp det ordentligt. Det är viktigt att vi får svar på de frågorna, men jag är inte beredd att nu börja spekulera i den ena eller andra riktningen.

För svensk del har vi som sagt arbetat i EU, och det har också många gånger funnits en relativt stor samsyn om hur vi ska agera. Vi har verkat för rättssäkerhet och också lyckats nå resultat i det. Jag tycker att vi ska fortsätta det arbetet.

För svensk del finns det enligt säkerhetstjänsten nu inget direkt hot mot svenska intressen. Man kan inte på något sätt vara helt säker på att det inte kan ske i Sverige också. Jag tycker att det vore väldigt naivt att säga att det inte kommer att ske här. Jag gör i alla fall inte den bedömningen med tanke på att terrorismen är internationell och att människorna rör sig över gränserna och kan finnas i Sverige liksom i andra länder.

Det har förekommit uppgifter från säkerhetspolisen, vilket ni känner till, att det finns personer i Sverige som kan ha koppling till terrorism. Säkerhetstjänsten har också beskrivit hur man arbetar i de här frågorna och att det inte är någon överraskning. Men, som sagt, vi kan inte på något sätt vara säkra för det, även om den bedömning säkerhetspolisen nu gör är att det inte finns något direkt hot mot Sverige utan att det är andra länder som i första hand löper en mycket större risk.

På frågor om hur säkerhetstjänsten arbetar med andra länder är det säkerhetstjänsten som ska svara, ingen annan.

Vad gäller frågan om antiterroristsamordnare tycker jag att det i alla fall finns anledning att vara positiv till idén att se om man kan effektivisera genom att det finns en samordnare mellan de tre olika pelarna. Denne ska då naturligtvis rapportera till råden. Det tycker jag är värt att pröva. Sedan vet vi inte om idén i sig leder till större effektivitet. Men jag tycker inte att vi ska säga nej till den redan nu.

Frågan om organisationstillhörighet kanske inte kommer upp här, men den kommer säkert upp framöver. Jag utesluter inte att den kommer upp såväl i Sverige som i EU-sammanhang.

Spanien har inte begärt hjälp från EU. Det har i alla fall inte jag fått någon information om.

Frysning av tillgångar är något som vi för svensk del har fått erfara hur det har fungerat. Det var, som vi alla vet, FN som agerade på det sättet och mot rättssäkerheten. Det drabbar en svensk även i dag. Det har vi protesterat mot. Vi är alla överens i den frågan. Vi har också kunnat konstatera att det är ett FN-beslut, vilket gör att man inte nationellt kan agera hur som helst.

Däremot har vi drivit på i FN och även i EU, och det har blivit bättre, dock inte helt bra. Det är bättre med de kriterier och möjligheter som finns nu. Men jag tycker att den svenska linjen när den här frågan kommer upp på bordet bör vara att tillstå att det är ett effektivt sätt att begränsa tillgångarna, men varför inte också passa på att se till att vi får en bättre rättssäkerhet i de här frågorna?

Det är någonting som jag kommer att framföra i morgon. Nu får vi liksom chansen. Det här är inte en fråga som har varit aktuell med tanke på att andra länder inte har haft problem för sina medborgare. Det är i alla fall någonting som jag tycker att det är viktigt att vi försöker driva.

När det gäller solidaritetsklausulen tror vi alltså att regeringscheferna kommer att göra ett politiskt åtagande att tillämpa den solidaritetsklausul som fanns med i det förslag till konventet som också riksdagen har ställt sig bakom tidigare. Det är så jag upplever att det ser ut nu. Vi får se om det kommer att leda fram till något i nästa vecka. Då får ni väl diskutera det här i EU-nämnden med utrikesministern och statsministern. Men så här ser det ut nu, och det ser jag inga som helst problem med, med tanke på att vi har ställt oss bakom det här tidigare.

När det gäller samarbetet med USA fick vi ett bra samarbetsavtal med USA från EU:s sida. Det blev till och med bättre rättssäkerhet i vissa avseenden.

Jag tycker ändå att det är viktigt för svenskt vidkommande att vi har ett samarbete med USA. Det tycker jag är viktigt att vi har för vår egen skull och vår egen säkerhet. Det är klart att det finns mycket information för oss att få, men också för att vi ska fortsätta att agera mot de saker vi inte är nöjda med. Vi ska också kunna hålla isär de här sakerna.

Vi är kritiska mot behandlingen av den svenska fånge som finns på Guantánamobasen. Vi är kritiska till en del andra saker. Men vi tycker ändå att det är viktigt att hålla isär de här sakerna och att ett samarbete också är till fördel för oss.

Den sak som Agne Hansson tog upp tror jag är, om jag är rätt informerad, någonting som dök upp på ett möte före jul. Det är inte längre aktuellt. Vi reagerade också på det. Sedan vet jag inte riktigt vart de här idéerna tog vägen. Det är i alla fall ingenting som nu är aktuellt. Men om det blir det kommer vi att reagera på samma sätt som tidigare.

Anf. 12 LEIF BJÖRNLOD (mp):

Jag har naturligtvis en helt annan uppfattning när det gäller solidaritetsklausulen. Jag anser att det är stora problem med den, för jag tycker att det leder väldigt långt om man antar den text som vi har här. Det för så pass långt att jag tror att det kommer att bli mycket diskussion om den saken.

Det var en annan sak du sade som jag fastnade för. Det gällde hur Säpo och säkerhetstjänsten samarbetar med andra länder och att det var deras sak. Jag delar inte den uppfattningen om det innebär att de har ett operativt samarbete. Då kan det föra ganska långt, och jag tycker att det naturligtvis är vi i riksdagen som sätter de gränser och de villkor efter vilka Säpo ska spela. De har ingen suveränitet i det här landet.

Anf. 13 GÖRAN LENNMARKER (m):

Det var en detalj som justitieministern inte svarade på. Det var idén att ta upp detta även i Medasamarbetet. Jag tror att det vore klokt att föra in detta när man nu pekar ut både FN och USA, eftersom vi som sagt har ett strukturerat samarbete där.

Sedan har jag mer en filosofisk anmärkning. Det är bekymmersamt om vi får terrorism som inslag i valrörelser, ett slags påtryckning för hur länder ska agera. Jag kan tänka mig ett läge där vi ska fatta beslut om att skicka svenska soldater till Afghanistan. Ska man kunna förhindra det genom att göra en terrorattack i Sverige strax före ett sådant beslut?

Jag säger det mest därför att det här har en djupare dimension. Det har inte så mycket med EU att göra, därför att det här är konstitutionella frågor som vi hanterar själva. I den meningen är det inte en EU-fråga. Jag tror likväl att Europa och västvärlden har anledning att fundera mycket på hur vi ska hantera det här. Det är verkligen ett grundskott mot demokratin om man använder terrorism för att påverka utgången av beslut eller val.

Anf. 14 ALICE ÅSTRÖM (v):

Fru ordförande! Det var en fråga som jag tog upp om civil krishantering som gäller de överenskommelser som man redan har. Det handlar om möjligheten att använda sig av den struktur som innehåller allt från räddningstjänsten till antal polisbefäl, antal poliser och så vidare i stället för att diskutera solidaritetsklausulen. Det har varit ganska tydligt vad Vänsterpartiet har tyckt om den innan. Vi var väl ganska glada att konventet inte ledde till något. Det blir lite grann en annan diskussion. Men just möjligheten att använda sig av de strukturer som redan finns undrar jag över.

Sedan har jag bara en liten kommentar när det gäller samarbetet med USA och att det är viktigt även för vår egen del och för säkerheten. Jag håller ju helt med om att det är viktigt att ha det samarbetet, men där finns också en koppling, som vi noterade när justitieutskottet var i USA, till den stora mängd människor som även i USA i dag sitter arresterade utan att veta vad de är anklagade för. Det fanns en väldig kritik också inom USA när det gäller hur man bryter mot mänskliga rättigheter.

Det jag ser lite grann som risken, och det är därför jag tycker att det är viktigt att ta upp detta när det gäller samarbetsavtalen, är att det snarare kan ge en puff mot ökad rekrytering till terroristorganisationerna. Jag tror att det är viktigt att försvara mänskliga rättigheter på alla håll och kanter.

Anf. 15 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Två korta kommentarer bara. Det operativa informationsutbyte som finns mellan Sverige och andra länders säkerhetstjänst är reglerat av riksdagen.

När det gäller Medasamarbetet kan jag bara hålla med om att det naturligtvis är viktigt att EU har ett samarbete även i de sammanhangen och att det inte bara ska ske till exempel i förhållande till FN.

Anf. 16 ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det sammanfattningsvis finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Jag vill tacka justitieministern och hans medarbetare för att ni har kommit hit.

Innehållsförteckning

1 § Rättsliga och inrikes frågor 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 1

Anf. 3 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 4 CARL B HAMILTON (fp) 6

Anf. 5 INGVAR SVENSSON (kd) 6

Anf. 6 BEATRICE ASK (m) 6

Anf. 7 ALICE ÅSTRÖM (v) 7

Anf. 8 LEIF BJÖRNLOD (mp) 8

Anf. 9 AGNE HANSSON (c) 8

Anf. 10 GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf. 11 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf. 12 LEIF BJÖRNLOD (mp) 11

Anf. 13 GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf. 14 ALICE ÅSTRÖM (v) 11

Anf. 15 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 12

Anf. 16 ORDFÖRANDEN 12

Torsdagen den 18 mars 2004

EU-nämndens uppteckningar