Torsdagen den 18 juli 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:40

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 17 och 18 juni 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 juli 2002

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på punkten 1 på föredragningslistan. Jag hälsar utrikesministern med medarbetare – halva UD, ser jag – välkomna till EU-nämnden. Jag lämnar över ordet till utrikesministern. Varsågod.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket. Vi försöker att vara flitiga även under sommaren.

Jag börjar med en återrapport från förra mötet. Det mesta återkommer i dag. Vid lunchen den 17 juni talade vi framför allt om Mellanöstern, Indien, Pakistan och Berlin-plus. Berlin-plus är en gammal fråga för oss alla. Det var sista försöket att under lunchen hitta en lösning inför Sevillamötet, men det gjorde man inte.

De andra frågor som vi diskuterade och som inte kommer tillbaka på dagordningslistan i dag gäller olaglig invandring. Det blev en ganska hård diskussion eftersom flera länder vill ha en direkt sanktion med möjlighet att dra in biståndet till länder som man inte tycker samarbetar tillräckligt mycket för att stoppa olaglig invandring.

Vi trodde oss vara ganska ensamma någon vecka innan, men precis som jag tror att jag sade innan i EU-nämnden tyckte vi att vi märkte att vi började få ett ökat stöd. Förutom Frankrike var det flera andra länder som stödde oss på ministermötet och menade att biståndet inte fick användas som en sanktion för att samarbeta kring invandringsfrågorna. Det gick bra både i Luxemburg och sedan i Sevilla.

Vi beslutade också om att utse en ny representant till Afghanistan. Det blev den spanske kandidaten Vendrell. Det tror jag också att jag förvarnade nämnden om förra gången.

Vi fick också en överenskommelse om förhandlingsdirektiv omkring handels- och samarbetsavtal med Iran. Precis som ni efterlyste i nämnden, och som vi också betonade, vill vi ha en koppling mellan det ekonomiska och det politiska. Kommissionen gör nu en deklaration som läggs till protokollet, dvs. att om resultat inte åstadkommes när det gäller dialogen om mänskliga rättigheter kommer man inte att gå vidare med handelsfrågorna. Det krävs att Iran samarbetar kring båda frågorna, dvs. handel och dialogen om mänskliga rättigheter.

Det var rapporten från förra gången.

Anf.  3  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har inga synpunkter utan en fråga. Den gäller det sista utrikesministern tog upp, nämligen de två avtalen med Iran.

Jag har förstått att det är två avtal, ett handelsavtal och ett avtal om mänskliga rättigheter. Utrikesministern sade att de skulle vara kopplade till varandra. Jag skulle vilja veta på vilket sätt. Är det en direkt koppling som om det är ett avtal och hur?

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det var det jag sade om en deklaration. Till rådsprotokollet om beslutet läggs en deklaration att om inte dialogen om de mänskliga rättigheterna fortsätter och det inte åstadkommes framsteg i dialogen om politiska och mänskliga rättigheter bryts avtalet om handelsfrågorna. Det var det jag sade inledningsvis.

Anf.  5  VICE ORDFÖRANDEN:

Kan vi därmed lämna rapporten från det föregående mötet och gå in på det kommande mötet den 22 och 23 juli? Svaret är ja. Varsågod, utrikesministern.

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan börja med den offentliga debatten om ordförandeskapets arbetsprogram, som det står i era papper. Det blir nu inte en offentlig debatt och kanske inte någon punkt alls. Vi får se. Eftersom rådsarbetet görs om kommer den gamla traditionen att alltid inleda med en offentlig debatt om ordförandeskapets arbetsprogram att tas bort. Det är möjligt att de kommer att informera om sitt arbetsprogram, men mer blir det inte.

Det är fem punkter i danska ordförandeprogrammet. Först är det utvidgningen. Det är bra. Den finns med som den främsta prioriteringen.

Den andra punkten kallas Frihet, säkerhet och rättvisa. Det handlar om att leva upp till det vi tidigare har beslutat i Tammerfors. Det frångår inte på något sätt det vi tidigare har kommit överens om i Tammerfors.

Den tredje punkten heter Hållbar utveckling. Det har som sin första viktiga fråga toppmötet i Johannesburg, som vi kommer in på senare, men handlar också om hur man i övrigt ska arbeta för att kombinera ökad tillväxt med miljöfrågor och liknande.

Fjärde punkten handlar om säkra livsmedel. Det innebär bl.a. att Danmark vill fortsätta diskussionen om halvtidsöversynen när det gäller jordbruket. Man har höga ambitioner, och man tror att man ska klara dem under ordförandeskapet. Om man gör det är det naturligtvis bra. Det är ambitiöst. Man tar också upp fiskeripolitiken, djurtransporter och säkrare livsmedel.

Den femte punkten i det danska ordförandeprogrammet är globalt ansvar. Där tar man upp vidareutveckling av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kopplingen handel–utveckling, den nya WTO-rundan, demokratifrågor.

Det finns egentligen ingenting som är särskilt kontroversiellt med de danska prioriteringarna och det danska ordförandeprogrammet.

Anf.  7  LENNART DALÉUS (c):

Jag har en fråga om din bedömning på en punkt. Jag var på Nordiska rådets möten i Köpenhamn i juni. Den danske statsministern var där. Jag tyckte att han på frågor om hur han uppfattade nordiska dimensionen slirade. Han svarade inte på frågorna.

Klassikern är drogfrågorna. Antingen tillhör han en allmäneuropeisk, ”sydeuropeisk”, uppfattning i frågan eller så tillhör han ett strängare nordiskt förhållningssätt. De andra nordiska länderna har alldeles uppenbart en strängare syn än vad Danmark har. Det finns andra frågor som skvalpar lite; flyktingfrågor, invandrarfrågor.

Tror du att Danmark kommer att ha ett förhållningssätt i dessa och andra frågor som rättvisande kan kallas för en nordisk dimension? Slirar de i väg och söker andra kompisar på andra ställen i den typen av frågor?

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är svårt att säga. Jag kan inte riktigt Danmarks syn på drogfrågor. Av tradition har Danmark haft en annan syn än vad de andra nordiska länderna har haft. Om synen på drogfrågorna sedan kommer att återspeglas i det arbete som sker i EU är svårt att säga.

När det gäller andra frågor, t.ex. integrationsfrågorna, tror jag att Danmark har passat sig för att skilja ut sig, just på grund av den heta debatten hemma och i Norden. Danmark har inte velat skilja ut sig från andra EU-länder när det gäller integrationsfrågorna. Man försöker skilja på det man gör som ordförande i EU och den diskussion man har haft internt i Danmark.

Min allmänna bedömning är att det nordiska samarbetet snarare har ökat under det senaste året. Även om det inte alltid innebär en nordisk dimension eller nordiskt samarbete har det i alla fall varit en ökad nordisk kontakt kring viktiga nordiska frågor.

Ordföranden måste vara lite mer självständig. Men jag har ingen känsla av att Danmark försöker mäla sig ut ur detta mer än vad man allmänt måste göra som ordförandeland.

Anf.  9  VICE ORDFÖRANDEN:

Man kan erinra om att ibland har ett ordförandeskap svårare att driva egna frågor eftersom man tvingas agera för helheten. Det är väl heller ingen fråga de har tagit upp i deras förslag.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller den mer klassiska nordliga dimensionen kommer man att ha ett ministermöte på Grönland den 27-29 augusti.

Anf.  11  VICE ORDFÖRANDEN:

Det är Rysslandrelationen. När vi talar nordlig dimension i EU är det väl Rysslandrelationen?

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tanken är också att nordliga dimensionen ska täcka in samarbetet med övriga länder. För Danmarks del har man lagt en större prioritet vid den arktiska delen av nordliga dimensionen. Det ministermöte man tänker ha om detta ska ske i Grönland i slutet av augusti. Det är lite mindre av det vi har haft kring samarbetet runt Östersjön. Ryssland är med som en viktig del, men de vill mer lyfta fram Arktis i arbetet med den nordliga dimensionen.

Anf.  13  VICE ORDFÖRANDEN:

Några fler övriga frågor om detta eller kan vi gå vidare till punkten 5, Arbetsläget i rådets övriga konstellationer?

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har inga kommentarer.

Anf.  15  VICE ORDFÖRANDEN:

Du har inget att rapportera om det, och det finns inte heller några frågor.

Då går vi då till punkten 6, Utvidgningen.

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är ett bra arbetsprogram. Det är tydligt att den nya danska regeringen har varit noga med att säga att ingenting förändrades i och med regeringsskiftet när det gäller Danmarks arbete för utvidgningen. Man vill gärna att frågan om utvidgningen ska lösas i Köpenhamn så att det går att upprätthålla ”Från Köpenhamn till Köpenhamn”. Det hela började i Köpenhamn och avslutas sedan i Köpenhamn.

Tanken är att man ska klara alla utestående frågor innan nästa Europeiska råd i Bryssel som bör ske i slutet av oktober eller i början av november. Längre går det inte att skjuta på frågorna. Efter Europeiska rådet i Bryssel ska alla ekonomiska frågor hinna förhandlas färdigt till Köpenhamnsmötet.

Det finns problem kring frågan om Bulgarien och Rumänien. Rumänien har legat på för att få ett något tidigare avslut av sina förhandlingar. Det kan ju gå bra, men ärligt sagt är det väldigt omfattande reformer som återstår – inte bara i Rumänien utan också i Bulgarien.

Det kommer att vara en diskussion kring Turkiet. Man säger inget särskilt i utvidgningsprogrammet, bl.a. för att man inte har haft möjlighet att kommentera den senaste utvecklingen i Turkiet. Det innebär naturligtvis att läget vad gäller Turkiet är mer osäkert än någonsin. Det som är bra är att man i ordförandeprogrammet stryker under att Turkiet måste uppfylla de demokratiska och politiska kriterierna från Köpenhamn innan förhandlingar kan påbörjas.

Det här är vad jag kan säga särskilt om utvidgningsprogrammet. Det är bra, ambitiöst och realistiskt.

Anf.  17  VICE ORDFÖRANDEN:

Nu kommer i höst sanningens minut beträffande utvidgningen. Spanien tog frågan på allvar och gjorde ett mycket bra jobb, och Danmark ser ut att ta frågan på bestämt allvar. Vad EU ankommer bör det vara en chans att få de tio med. Det är klart att det i andra änden hänger på länderna själva. Men det är anmärkningsvärt att vi har kommit så långt fem månader innan Köpenhamnsmötet. Jag hoppas att de fem månaderna nu går bra. Då får Sverige och några andra länder se till att inte blockera på jordbrukssidan.

Kan vi med det lämna punkten 6 och gå till punkten 7, Uppföljning av Europeiska rådet i Sevilla? Där har vi något mer papper. Det finns ett papper på bordet, en ministerrådspromemoria. Det är beslutsförfarandet, rättslig grund. Det är en beslutspunkt vi nu kommer till.

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det finns förslag till ny arbetsordning. Det som vi kommer att betona från svensk sida är bl.a. vikten av öppenhet, att fortsätta att arbeta för öppenhet. Nu finns det förslag om att ha öppenhet vid beslut, omröstningar, i lagstiftningsärenden, men att också innan i diskussionerna ha en öppenhet.

Sedan är det frågan om de rullande flerårsprogrammen. De är bra. Det är ett förslag från svensk sida. För att de ska bli realistiska måste det vara en diskussion och uppdatering varje år. Man ska inte tro att man ska fatta beslut först som sedan ligger fast i tre år. Då blir det ganska meningslösa dokument.

Vi har gjort om mötesformerna för allmänna rådet. Vi talade i våras om vikten av att faktiskt försöka hitta ett sätt att göra det realistiskt att behandla både utrikespolitik och de mer horisontella frågorna. Nu har mötena lagts back-to-back. Första gången innebär det ett endagsmöte, men i fortsättningen är det tänkt att ha ett halvdagsmöte kring den gemensamma utrikespolitiken följt av en gemensam middag. Nästa dags förmiddag diskuteras de horisontella frågorna. Det tror jag är en bra ordning.

Anf.  19  HARALD NORDLUND (fp):

Hur långt har man kommit med frågan om öppna rådssammanträden?

Anf.  20  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det står här i texten att det finns ett request and pay-system, där varje medlemsstat ska betala kostnaden för tolkning till och från det språk man har begärt. Vad innebär det? Är kostnaden en nationell kostnad eller ingår den i den totala EU-budgeten? Om det finns länder som inte har råd att betala för tolkning, blir inte det diskriminering av medborgarna i det landet? Om de ska få tillgång till dokumenten måste de läsa dem på engelska, tyska eller något annat språk än sitt eget.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med den sista frågan. Tanken är att man ska börja diskutera språkregimen. I dag får de fattigaste länderna, dvs. kandidatländerna, över huvud taget ingen tolkning. De som får tolkning är de nuvarande medlemsländerna.

Vi som har drivit på att ta upp språkfrågan har sagt att medborgare och valda politiker alltid måste ha rätt att använda sitt eget språk. Däremot för tjänstemännen och i tjänstemannaförhandlingarna går det inte att fortsätta att ha tolkning till alla språk. I realiteten använder de inte de tolkade dokumenten i förhandlingarna. Det blir för komplicerat. De använder i alla fall oftast de stora språken. Det är en stor tolkregim som kostar mycket i onödan.

Tanken är att försöka hitta något slags lösning på detta. Att själv vara med och betala är en del.

Det här är något som vi har kommit överens om att börja diskutera. Det finns inga färdiga förslag eller modeller om hur det ska se ut. I bästa fall finns ett förslag klart till Köpenhamnsmötet i december, men det är inte ens säkert att det kommer att finnas något förslag till Köpenhamnsmötet i december. Det finns många tillfällen att i nämnden diskutera hur detta ska göras på ett vettigt sätt. Det här har intresse för oss som ett litet medlemsland med ett litet språk. Vi måste bevaka att det blir ett rimligt och vettigt system inom EU.

När det gäller öppenheten innebär detta att det blir betydligt fler debatter och beslutstillfällen än i dag som kommer att vara öppna för allmänheten. Exakt hur det kommer att se ut vet vi inte riktigt innan detta börjar tillämpas. Därför kommer vi att stryka under att vi ska följa utvecklingen och praxis noga och bevaka hur mycket som verkligen hålls öppet. Debatterna innan ska visas öppet, inte bara besluten.

Anf.  22  VICE ORDFÖRANDEN:

Det här är steg på vägen.

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Precis.

Anf.  24  VICE ORDFÖRANDEN:

Det är inte slutsteget.

Kan vi med detta anse att det finns en majoritet bakom den position som regeringen har redovisat i frågan? Svaret är ja.

Då går vi vidare till nästa punkt, terrorism.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Detta är en informationspunkt, och det är en uppdatering av vad EU gör när det gäller att bekämpa terrorismen. Det som är lite nytt är tankar om hur man ska kunna samarbeta i den gemensamma utrikespolitiken mot terrorismen. Tanken är bl.a. att samarbeta med tredjeland kring terrorismen med klausuler, precis som vi har och kommer att fortsätta att ha, som vi har strukit under från svensk sida om mänskliga rättigheter och demokrati, och att ha politisk dialog i frågor om terrorismen. Det ska vara bättre informationsutbyte när det gäller hotbildsbedömningar. Man ska titta på möjligheterna att utveckla initiativ när det gäller nedrustning och icke-spridningsfrågor.

Man har börjat titta på vad som behövs i insatser för att skydda personal och civilbefolkningen inom ramen för Petersbergsuppgifterna. Det kan t.ex. vara hur biologiska eller kemiska ämnen används och skydd av civilbefolkningen. Den typen av frågor ska börja diskuteras.

Anf.  26  VICE ORDFÖRANDEN:

Det är väl ändå så, fru utrikesminister, att det här egentligen blir en beslutspunkt? I den distribuerade handlingen …

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det står information i min.

Anf.  28  VICE ORDFÖRANDEN:

… om rådsslutsatser föreslår regeringen att stödja de föreslagna åtgärderna.

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mittåt. Det blir en beslutspunkt. Det har ändrats. Förlåt.

Anf.  30  VICE ORDFÖRANDEN:

Okej. Ja, det har ändrats.

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bl.a. ta upp en principiell fråga. Har man från regeringens och UD:s sida analyserat hur effektivt det är att ha valt ett system där man förbjuder organisationer och inför sanktioner mot personer? Tror man att det är ett effektivt sätt att motverka terrorism? Vilka konsekvenser kan det ha?

Försöker man följa utvecklingen i de länder där man har förbjudit vissa organisationer och terroriststämplat vissa organisationer? Utnyttjas detta av regimerna för att inte bara bekämpa terrorism utan också oppositionen? Är det en upptrappning av våld och konflikter i världen på grund av att systemet med förbud av organisationer utnyttjas? Regimer har lite olika syften.

Har man analyserat om t.ex. de sanktioner som infördes mot al-Barakaat har varit byggda på en grund och vad de har inneburit för den somaliska ekonomin? Det har medialt varit lite om detta. Har man tittat på detta?

Principfrågan är oerhört viktig. Det är viktigt att bekämpa terrorismen, men valet av metod är viktigt. Effekten av det val som har gjorts måste analyseras och följas noggrant.

Anf.  32  LARS OHLY (v):

Som Yvonne Ruwaida påpekade är alla överens om vikten av att bekämpa terrorismen och terror mot civilbefolkning. Frågan är om den s.k. kampen mot terrorismen i EU:s namn varit framgångsrik. Det anknyter till Yvonne Ruwaidas fråga. Vad gör regeringen för bedömning? Har man fått sådana uppgifter att terrordåd har förhindrats? Har man fått organisationer som har haft för avsikt att begå terrordåd att upphöra eller inse det omöjliga i detta? Är resultatet hittills enbart det som har framstått som resultatet i svensk debatt, nämligen rättsosäkerhet? Det är en allvarlig och viktig fråga. Det finns mycket kritik. Jag vet att du instämmer i en del av kritiken om hur olika åtgärder har handlagts.

Det är viktigt att kampen bedrivs på ett framgångsrikt sätt och att det går att visa resultat. Annars finns det ingen som helst anledning att gå över gränserna för det som är det rättssäkra samhällets grundprincip.

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag blev ju ganska förskräckt när man började samarbetet efter den 11 september och insåg hur lite informationsutbyte som fanns t.o.m. inom EU och ännu mindre mellan EU och andra länder i fråga om hotbilder och terroristbedömningar. Det ska självklart inte handla om politisk opposition utan om verkliga terroristhot. Det var ganska chockerande.

Det som har byggts upp efter den 11 september har gett direkta resultat. Vi har fått exempel från olika underrättelseverksamheter där man har lyckats förhindra kommande aktiviteter tack vare samarbetet i terroristfrågorna.

Den delen går aldrig att göra offentlig på samma sätt som debatten om rättssäkerhet. Det viktiga är att fortsätta att bevaka bl.a. ett samarbete för att förhindra terroristaktioner. Det ska finnas ett underrättelsesamarbete, som ju egentligen är fullständigt självklart. Vi ska samtidigt bevaka att det inte blir glidningar som går över till att bli ett problem för rättssäkerheten.

Det som Yvonne Ruwaida tar upp och som vi själva flera gånger har understrukit att det finns risk för, nämligen ett samarbete som kan användas av regimer för att förtrycka den egna oppositionen, har vi tagit upp ett antal gånger. Det har blivit en positiv effekt som är viktig att komma ihåg, nämligen att vi kan säga till regeringar som tidigare har sagt att de bekämpar terrorister att de organisationerna inte står på EU:s terroristlista och därför har de enligt EU:s uppfattning inte rätt att behandla dem så. Tidigare har det varit upp till varje enskilt land att säga vilka organisationer de anser vara terroristorganisationer – där andra länder kan ha en helt annan uppfattning. Det har varit en svagare situation än när man nu kan säga att vissa organisationer inte finns med på terroristlistan och därmed inte kan behandlas som terroristorganisationer.

Ansträngningarna för att bevaka att man inte använder en allmän terroriststämpel för att stämpla ut den politiska oppositionen – t.ex. kurder, tjetjener, palestinier osv., exempel som har tagits upp många gånger – har gått bra. Vi ser fortsatta försök från olika regeringar, men vi har också sett tydliga markeringar från EU:s sida att det inte accepteras.

Al-Barakaat står inte på EU-listan. Det finns ingen anledning för EU att göra en särskild bedömning av hur EU-sanktionerna har drabbat eftersom al-Barakaat inte står på listan.

Anf.  34  LARS OHLY (v):

Problemet är att flera av de regimer som i dag bekämpar frihetsrörelser också har fått vapen i sin hand genom att EU har satt upp organisationer bland deras motståndare som terrororganisationer. Det gäller t.ex. Israels kamp mot Palestinas självbestämmande. Genom att flera organisationer har satts upp på listan har Israel getts en möjlighet att säga att man bekämpar terrorismen.

Det senaste exemplet är PFLP. Det är ur många synpunkter mycket tveksamt. Men det leder till att Israel med EU:s godkännande kan säga att man bedriver en kamp mot terrorismen, trots att Israel egentligen bäst fyller de krav på terrorism som EU har satt upp. Mycket mera än någon palestinsk organisation fyller Israel de krav på terrorism som EU själv har satt upp.

Detta är dock en politisk bedömning, och det är naturligtvis ett misslyckande för de krafter som vill stärka palestiniernas möjligheter att skapa självbestämmande och få självbestämmanderätt över sitt territorium.

Jag menar att samma sak kan sägas om Turkiet. De har fått ett bevis för att EU stöder deras kamp mot terror genom att PKK har satts upp på listan, trots att PKK i princip inte längre existerar, och trots att PKK:s efterföljare tagit avstånd från alla våldsamma metoder. Det gör att Turkiet har ett argument för att EU stöder kampen mot terrorismen, och den riktar sig mot vissa kurdiska organisationer.

Det här är alltså ett gränsland som jag tycker är farligt. Den här debatten har vi haft många gånger förut och jag ska inte förlänga den ytterligare, men som du förstår tycker vi inte att det här är ett bra sätt att arbeta på.

Anf.  35  YVONNE RUWAIDA (mp):

Först vill jag säga något om organisationen al-Barakaat i Somalia. Jag tycker att frågan är oerhört angelägen eftersom al-Barakaat och personer som har jobbat med al-Barakaat i olika grad drabbats av både USA:s, EU:s och FN:s sanktioner.

Vilka konsekvenser har detta fått för den somaliska ekonomin? Jag tycker att det är angeläget att vi i Sverige tar fram den kunskapen. Det är mycket tyst om vad som har hänt med Somalia, men jag vet att USA har haft intresse av att på något sätt straffa landet. Men det är en annan historia. Har man lyckats med det? Somalia är ett i grunden fattigt land, och jag tycker att det är intressant att få veta hur sanktionerna i sin helhet har påverkat landet.

Terroristbekämpning och förbud av och sanktioner mot organisationer är en principiell fråga. Grunden i den demokrati som vi har byggt upp, och som också finns i FN:s deklarationer, har varit väldigt viktig. Det handlar om att man ska bli straffad först om man har gjort någonting. Det är oerhört farligt att som princip förbjuda organisationer, oavsett i vilket sammanhang det gäller – nazism eller terrorism eller vad det kan vara.

Det finns studier om olika mekanismer kring hur man får in människor i organisationer och hur man får ut människor i organisationer, och att förbjuda en organisation är inte alltid ett effektivt sätt. Enligt socionomer som jobbat med t.ex. nazister och rasister är det snarare mer effektivt att förbjuda en handling.

Det handlar också om på vilka grunder man gör denna bedömning. Inte ens vi riksdagsledamöter får ju information. Jag som ändå är politiskt intresserad, speciellt av regionen Mellanöstern som jag har jobbat väldigt mycket med, har jättesvårt att göra bedömningar av olika organisationer och om de på något sätt skulle ha anknytning till terrorism. Det är fråga om jättesvåra bedömningar. Möjligtvis kan säkerhetspolisen göra sådana bedömningar, och kanske finns det en avdelning inom militären för detta.

Vad bygger de sin information på? Den byggs på information från säkerhetspoliser i andra länder, och då kanske det handlar om länder som har en partisk inställning.

Jag vill nämna en sak som inte har med terrorism att göra, men som rör Göteborgstoppmötet. Den svenska säkerhetspolisen hade ett samarbete med andra säkerhetspoliser i EU inför toppmötet för att motverka kravaller och liknande. I Italien anses organisationen Vita overallerna vara en jättefarlig militant organisation. En organisation med samma namn bildades i Sverige, men den hade ingen kontakt med den italienska organisationen och var heller inte på något sätt militant. Däremot skulle de agera genom civil olydnad. De skulle gå klädda i overaller med skumgummi under och försöka bryta sig in på toppmötet utan att använda våld.

Man kan diskutera den här tekniken. Men enligt mycket information och enligt vad många upplevde var syftet med polisens aktion mot Hvitfeldtska gymnasiet att beslagta Vita overallernas overaller och på så sätt förhindra aktionen. I overallerna fanns allt deras arbetsmaterial. När folk på Hvitfeldtska ville gå ut utan att ta med sig de vita overallerna sade polisen nej. Därför stannade eleverna kvar på Hvitfeldtska och bråket uppstod. Den svenska polisen gjorde denna bedömning av Vita overallerna.

Jag hade också ett samtal om detta med poliser i samband med toppmötet. De pratade om de vita extremisterna och de svarta extremisterna. När jag frågade några polisbefäl vad de menade svarade de att de svarta aktivisterna är avfall och de vita aktivisterna är Vita overallerna; han kallade dem lite skämtsamt för ”vitingar” och ”svartingar”.

Jag tror att man baserade sin bedömning på uppgifter från en annan säkerhetspolis. Samma sak gör man med organisationer som terroriststämplas. Och vilken information får vi i riksdagen? Hur kan vi som politiker i riksdagen ta ställning till terroriststämpling av organisationer? Vilken bakgrundsinformation får vi? I annat fall blir det en fråga som egentligen bara handlar om säkerhetspolisen där regeringen ger ett godkännande. Vilken bakgrundskunskap har man?

Anf.  36  VICE ORDFÖRANDEN:

Får jag lägga till att jag tror att det i sinom tid är klokt att göra en översyn av hur de här åtgärderna har verkat. Man får väl diskutera när det kan vara lämpligt. Vi har ju själva på svensk botten en gång i tiden haft diskussioner om kriminalisering av organisationer och om det var ändamålsenligt eller ej. Vi kom då till slutsatsen att det kanske inte var ett särskilt effektivt steg.

Jag tror dock att det är klokt att föra in i EU att en utvärdering bör göras i sinom tid. Det bör kanske ha gått någon tid så att åtgärderna har hunnit vara i kraft ett tag.

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är naturligtvis riktigt att en utvärdering bör göras. Nu ska man komma ihåg att det inte handlar om en kriminalisering av organisationerna, utan om att komma åt de finansiella transaktionerna. Det finns också tydliga kriterier för hur detta ska gå till, så om nämnden ursäktar ger jag mig inte in på debatten om Vita overaller m.m. Det finns alltså kriterier för att det ska finnas en dom eller en förundersökning för att man ska föras upp på listan.

Det innebär också att om man vill ha trovärdighet i arbetet för gruppers och folks frihet och för politisk opposition bör man för den trovärdighetens skull inte samarbeta med dem som utför direkta terroristaktiviteter.

De som förs upp på listan i dag är sådana fall där det finns dom eller förundersökning, eller där personerna själva tydligt har tagit på sig ansvaret för terroristaktiviteter. Det gäller t.ex. PFLP, som har tagit på sig ansvaret för ett antal attentat där civila oskyldiga israeler har drabbats inne i Israel. Det gäller också PKK, som är en av de få organisationer – den enda tror jag – som är skyldig till mord i t.ex. Sverige.

Jag menar att Lars Ohlys resonemang är felaktigt eftersom vi när det gäller dessa organisationer har sanktioner, medan vi inte har det när det gäller de andra organisationerna. Därför kan inte Israel t.ex. hävda att hela den palestinska organisationen, den palestinska myndigheten, Arafat och PLO är terroristorganisationer. Detta har de försökt hävda flera gånger, men inte fått något gehör för.

Därmed kan man också tydligt visa att t.ex. Kadek inte står på listan så länge det inte utför terroristaktioner och på så sätt kan jämföras med PKK.

Vi har haft den här diskussionen många gånger så jag tror att jag nöjer mig med dessa kommentarer.

Anf.  38  LARS OHLY (v):

Jag ska inte vara alltför långrandig, men jag vill säga att PFLP har tagit på sig bl.a. attentatet mot den israeliska turistministern. Det var ett vansinnesdåd som självklart måste fördömas. Det utfördes efter att Israel hade dödat vice generalsekreteraren i PFLP.

Om man jämför EU:s argument för vad som ska betecknas som terrorism ser man att Israel på punkt efter punkt uppfyllt de kraven med råge. Då undrar man varför staten Israel inte sätts upp på terroristlistan. Det finns inte någon punkt som Israel inte uppfyller – och i mycket högre grad än en organisation som PFLP.

Den rimliga konsekvensen av det du nu säger borde vara att Sverige driver frågan att Israel sätts upp på terroristlistan.

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ordförande! Jag tror att den här debatten är mera lämpad för den offentliga valrörelsen än för en seriös diskussion i EU-nämnden. Jag föreslår att vi fortsätter.

Anf.  40  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi har därmed att ta ställning till den position som regeringen har presenterat. Jag finner att det finns en majoritet för den av regeringen presenterade positionen.

Vi går vidare till punkt 9, EU:s prioriteringar inom området konfliktförebyggande åtgärder, Rådsslutsatser.

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Konfliktförebyggande var en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet. Vi föreslog då att man varje år – för att kunna arbeta långsiktigt – ska ta fram och presentera de regioner och områden där konflikter kan bli aktuella. Dessa presentationer har blivit bättre och bättre, och den här gången tycker vi att den har blivit riktigt bra.

Man har fyra kategorier länder eller regioner. Den första kategorin gäller områden där akuta kriser kan uppstå, t.ex. Indien, Pakistan och Afghanistan. Den andra kategorin gäller områden med återuppblossande konflikter, alltså där gamla konflikter kan blossa upp igen, t.ex. Indonesien, Mano River-området och Colombia. I den tredje kategorien tar man upp västra Balkan. Man pekar på att ett fortsatt EU-engagemang är avgörande för regionens fredliga utveckling. Den fjärde kategorin gäller områden där man kan se strukturella konflikter i framtiden, t.ex. Nigeria och Moldavien.

Tanken är att man i de här områdena ska fortsätta att samla in information, göra analyser och föreslå hur man ska agera förebyggande. Vi tycker alltså att det har tagits många steg framåt, och det är ett bra exempel på hur man har följt upp det beslut vi tog i Göteborg.

Det som fortfarande brister, och som vi vill fortsätta att bevaka, är samarbetet med andra organisationer och vikten av att man i det långsiktiga arbetet också väldigt tydligt samarbetar kring informationsinhämtning och för diskussioner både med FN, OSSE, OAU och andra regionala organisationer. På samma sätt bör man också samarbeta med lokala aktörer.

Detta är en av de frågor som vi ska diskutera på den stora konferens om konfliktförebyggande som vi ska ha i Helsingborg i slutet av augusti. Den första konferensen hålls alltså i Europa och Sverige.

Anf.  42  HARALD NORDLUND (fp):

Vad kan man säga är den högst prioriterade åtgärden i det konfliktförebyggande arbetet?

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det går nog inte att ta fram en enda sak, men ska man nämna något är det nog samverkan mellan olika aktörer, alltså att man får EU, FN och de regionala aktörerna att säga och göra samma sak.

Detta har vi sett på Balkan. Först när alla började agera gemensamt fick vi resultat där. I det övriga konfliktförebyggande arbetet gäller nog samma sak. Just därför ska konferensen i Helsingborg handla om hur man får de olika aktörerna att samarbeta och t.ex. inte vara så mån om sin egen prestige och sin egen synlighet att man agerar ensam.

När det gäller regioner går det nästan inte att peka ut ett särskilt område eftersom det handlar om att man måste agera både när det gäller de akuta kriserna och när det gäller de strukturella problemen efter hela skalan.

Anf.  44  LARS OHLY (v):

Det finns säkert många sådana områden och du är bättre medveten än jag om vilka de är.

Det finns dock ett område som sällan nämns och där det finns en detaljerad planering av hur ett krig ska föras. Det gäller Irak. Amerikanska planer på hur en invasion ska gå till med luftlandsättningar, marksoldater och bombningar har presenterats i amerikanska medier. Konfliktförebyggande borde rimligtvis även omfatta Irak, och inte bara Pakistan, Indien, Zimbabwe och andra krisområden.

Frågan är: Vad gör EU för att förhindra att ett krig utbryter mot Irak?

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ordförande! Det handlar framför allt om att EU ska stödja FN:s ansträngningar, och att EU till hundra procent också ställer sig bakom FN och är lojala med FN. I de samtal som förs mellan FN och Irak bör samtliga EU-länder också stödja FN.

Anf.  46  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det i den här frågan finns en majoritet bakom regeringens position. Vi går vidare till punkt 10, Mellanöstern.

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi tror att också Mellanöstern kommer att bli en beslutspunkt. Vi har haft ett s.k. kvartettmöte i New York så det kommer säkert förslag till slutsatser. Vi har dock inte sett några än utan vi tror att sådana eventuellt presenteras i morgon när GUSP har sammanträde.

Trots den deprimerande utvecklingen på marken var det ändå positivt att de kunde ha ett kvartettmöte i New York. I kvartetten sitter FN – det är därför mötet hålls i New York – EU, USA och Ryssland. Tanken är att försöka samordna politiken gentemot Mellanöstern och arbeta för den internationella konferensen.

Det var extra viktigt nu eftersom Bush nästan inte alls talade om den internationella konferensen, och många av oss var rädda att den därmed skulle försvinna från dagordningen i avvaktan på det amerikanska valet. Därför var det viktigt att kvartetten, som träffades den här veckan, slog fast att det ska vara en internationell konferens, och att man ska arbeta för den. Tanken är att den sedan ska arbeta fram en fredsplan utifrån det tidigare saudiarabiska fredsinitiativet.

I uttalandet från kvartetten sades också att man kommer att stödja den palestinska hundradagarsplanen, och man uppmanar Israel att vidta omedelbara åtgärder för att dra sig tillbaka från de palestinska områdena, de palestinska avspärrningarna.

Det var alltså ett, tycker vi, positivt steg framåt, kanske det enda som har varit riktigt tydligt positivt under de senaste veckorna.

Anf.  48  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag brukar diskutera den här frågan och jag har samma synpunkt som jag brukar ha. Jag skulle vilja vädja till utrikesministern.

Det finns många minderåriga barn som sitter i israeliska fängelser, alltså palestinska minderåriga barn. De behandlas inte väl. Det är ingen ny företeelse, men antalet har ökat ganska mycket. Jag skulle vilja uppmärksamma UD på att från svensk sida ta upp den problematiken.

Dessa barn utsätts för både rättsosäkerhet, tortyr och fruktansvärda psykiska övergrepp, och det är inte acceptabelt. Sverige brukar ju värna om barnen och barnkonventionen. Jag tycker att Sverige skulle kunna lyfta upp den frågan.

Anf.  49  LARS OHLY (v):

EU spelar ingen nyckelroll här – tyvärr måste man säga. Sverige gör det i ännu mindre utsträckning. Det är i stället USA som närmast dikterar villkoren för en möjlig framtida fredsförhandling.

Då är det viktigt att det finns motvikter till den amerikanska synen på hur konflikten ska lösas. Den är alltför proisraelisk och antipalestinsk för att det ska vara möjligt att få en uppslutning kring den bland den palestinska befolkningen.

Man frågar sig: Vad har den nuvarande israeliska ockupationen och den amerikanska politiken lett till på palestinskt område? Jo, i UD:s kommentar sägs att det folkliga kravet – detta ska då gälla Palestina – på förändringar i demokratisk riktning växer sig allt starkare. Om det vore så väl. Är det inte snarare så att den extrema sidan inom det palestinska motståndet växer sig allt starkare?

Om man ska spekulera om en annan företrädare för det palestinska folket än Arafat – vilket bl.a. George Bush har gjort – befarar åtminstone jag att det blir en företrädare som ger väsentligt mindre utrymme för att över huvud taget förhandla under nuvarande förutsättningar.

Jag menar att detta lite grann är en felaktig analys i UD:s underlag. Jag tror att det definitivt finns sådana krafter som kräver en starkare demokratisering, och som kräver en förhandlingsinriktad regim som definitivt skulle kunna fylla en funktion, men det kräver också förändringar på den andra sidan. Och dessa finns inte inom överskådlig tid vad vi kan se i dag.

Den största faran med den nuvarande politiken, den israeliska ockupationen och det israeliska förtrycket är att man får allt starkare grupper som ställer sig utanför alla förhandlingar och demokratiska samtal.

Anf.  50  GUNILLA WAHLÉN (v):

Jag vill med anledning av det Yvonne Ruwaida sade ta upp frågan om barnen. Jag for ned till Palestina och läste också WHO-rapporten om barnens situation där. Det visar sig att 45 % av befolkningen på Västbanken är under 15 år. Det betyder att minst halva befolkningen är under 20 år.

I dessa förhandlingar måste man ta barnens situation på allvar. Det är ju inte så att man bara har ockuperat runt städerna. Militären är inne i varenda bostad och söker, och där finns barnen. Man hindrar barnen från att gå till skolan. Man förhindrar deras vanliga liv, man hindrar dem från att leka.

När vi var på utbildningsministeriet fick vi höra att man i Palestina upplevde att det största hotet mot framtiden är att barnen förhindras att utvecklas, de förhindras att ha ett normalt liv. De lever ju inte ett normalt liv om de stängs in i sina bostäder tillsammans med föräldrarna.

Jag tycker att man borde kunna göra ett rejält undantag och en rejäl plan för barnens psykiska och fysiska hälsa. Detta måste man kunna enas om.

Det handlar om halva befolkningen i området. En tvååring kan ju aldrig vara terrorist, inte heller en sjuåring. Det är en omöjlighet.

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är helt riktigt. Vi har lyft upp frågan om de fängslade barnen som Yvonne Ruwaida tar upp. Det har vi inte bara gjort från svensk sida, utan det har även EU gjort, om jag minns rätt.

Kanske ännu allvarligare är, om man ska gradera, hur de många barnen har det på den palestinska sidan. Det har vi också pekat på många gånger. Det utgör en väldig risk när man tittar på möjligheterna att i framtiden kunna få en fredlig samexistens mellan två länder. Det handlar om utbildning och om allt det som är så oerhört viktigt för att en ny generation ska kunna växa upp.

När det gäller biståndsmedlen har vi försökt att särskilt titta på barnen. Flera av de palestinska företrädare som har arbetat med barnens situation har också varit i Sverige. Vi har diskuterat våra insatser, både vad vi kan göra från svensk sida och från EU:s sida. Vi har alltså försökt att verkligen titta på barnens situation.

När det gäller kraven på reformer på den palestinska sidan kan man säga att det är en fråga om både–och. Vi har naturligtvis en ökning och en förstärkning av den extrema sidan, men just för att reformvännerna är oroliga för att extremisterna ska växa sig starka finns också en tilltagande grupp som kräver demokratisering och reformering på den palestinska sidan.

Det finns starka grupper som är oerhört trötta på korruption och vanstyre på den palestinska sidan. Däremot, och det förstår jag väldigt väl, vill de i dag sällan gå ut offentligt. De menar att när Arafat är så hårt pressad från USA, som är fallet, vill de inte lägga lök på laxen och bidra till en intern splittring genom att offentligt gå ut och driva reformkraven lika hårt som de annars skulle göra.

Det är ett skäl och ett argument som vi har lyft fram mot USA när det gäller deras exempellösa sätt att t.ex. peka på att palestinierna bör ha en ny ledare. Är det något som omöjliggör reformdiskussionen på den palestinska sidan är det just att på det sättet angripa Arafat.

Anf.  52  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi har inga slutsatser att vara eniga eller oeniga om i den här frågan. Därför får vi låta detta vara en diskussion som i den meningen är öppen. Det generella är dock att Sverige står bakom processen med de fyra. Det är viktigt att hålla i denna process och inte låta den gå i kvav.

Därmed lämnar vi den här punkten och går vidare till västra Balkan, som är ett något mer glädjande område.

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller västra Balkan är det som jag sade tidigare glädjande att se att utvecklingen i stort på Balkan går i rätt riktning. Det har varit det första halvåret utan krig på Balkan.

En av de frågor som ska upp den här gången gäller flyktingåtervändande. Det tycker vi är bra. Det finns en positiv utveckling t.ex. när det gäller Bosnien genom att minoriteterna vågar återvända.

Däremot finns stora problem när det t.ex. gäller Kosovo. Det är i hög grad en fråga för UNMIK att se till att det hela fungerar.

Vi har frågan om regionalt samarbete, och det är glädjande att det för någon vecka sedan hölls ett möte mellan Kroatiens, Bosniens och Jugoslaviens presidenter. Där diskuterades just ett ökat regionalt samarbete.

När det gäller Makedonien är arbetet framför allt inställt på parlamentsvalen, som ska hållas den 15 september, och vikten av att det blir en fredlig valkampanj med fria demokratiska val.

Frågan är nu om också Bosnien ska få starta en s.k. SA-process. Innan de får sätta i gång ett SA-avtal ska de uppfylla en s.k. roadmap. I stort sett har de klarat det så det vore bra om de kunde få lite positiva signaler.

I Kroatien är den senaste regeringsavgången inte särskilt dramatisk. Man kommer att arbeta med att tillsätta en ny regering med samma premiärminister. Vi ser alltså inga större förändringar framför oss.

Anf.  54  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi har också stabiliseringsavtalet mellan Serbien och Montenegro.

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det kommer förmodligen under hösten. Tanken är att man ska försöka göra en lämplighetsstudie för att se ifall man kan öppna SA-förhandlingarna och genomföra dem i höst.

Det är glädjande att se att man nu har haft de första mötena mellan Serbien och Montenegro i den s.k. författningskommissionen. Detta medför att man kan få en ny författning. Man kan också genomföra det som preliminärt har överenskommits, dvs. att ha fortsatt samverkan mellan Serbien och Montenegro. Om de kan klara detta även i fortsättningen bör SA-förhandlingarna också kunna påbörjas.

Anf.  56  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens position vad gäller västra Balkan-frågorna.

Vi går vidare och hamnar då i Zimbabwe.

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Frågan om Zimbabwe är oerhört allvarlig. Det handlar inte bara om ett politiskt förtryck som blivit värre utan dessutom hotar en svältkatastrof. Vi tycker tillsammans med andra EU-länder att det är viktigt, jag kommer tillbaka till det, att EU gör allt vad man kan och stöder insatser för att förhindra en svältkatastrof i hela den region som nu hotar att drabbas. Zimbabwe är en av dessa länder.

När det gäller insatser i Zimbabwe är det också viktigt att eventuella matpaket och stöd kommer alla till del och att de inte fördelas av regimen.

Det förs just nu två diskussioner om Zimbabwe. Den ena gäller ifall man ska utöka sanktionerna, som hittills gällt ett 20-tal personer i ledningen, till att gälla fler personer och även familjemedlemmar. Det är den ena diskussionen.

Den andra diskussionen gäller om Zimbabwes utrikesminister ska få vara med när EU träffar länderna från södra Afrika, SADC, i början av november. Vi tror att det klokaste egentligen är att slå ihop dessa och säga att ja, självklart ska vi alltid ha en politisk diskussion med dem som berörs. Zimbabwes utrikesminister är välkommen till mötet med EU i början av november i Köpenhamn. Naturligtvis ska vi då också föra hela den tuffa diskussion man bör ha med Zimbabwe i dag.

Samtidigt bör vi utöka sanktionerna till att gälla fler, och de bör utökas till att också gälla familjemedlemmar.

Det senaste exemplet på hur man hela tiden nästan provokativt försöker tänja på detta var när Mugabe var på FAO-mötet i Rom och hade med sig sin hustru. Under hela mötet gick hon omkring, uppenbart provokativt, och shoppade. Det väcker naturligtvis ont blod, och om sanktionerna ska bli kännbara tror jag att det är viktigt att de omfattar fler beslutsfattare i ledande ställning, inklusive ett antal familjemedlemmar.

Anf.  58  VICE ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen vill ställa frågor eller ge synpunkter konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens position vad gäller Zimbabwe.

När det gäller ståltullar och USA undrar jag: Blir den frågan av?

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller ståltullarna har kommissionen ännu inte lagt fram något förslag om hur de anser att man ska hantera frågan. Det finns två möjligheter: Antingen fattar man beslut nu om att tillämpa en del av strafftullarna, eller så skjuter man upp beslutet över sommaren.

Vi tycker nog att skälen framför allt talar för att man skjuter upp beslutet över sommaren, dels för att det då finns större möjligheter att fortsätta förhandlingarna om vilka som ska få undantag, dels för att det fortfarande finns tveksamhet om motåtgärderna är WTO-förenliga.

Vi kan kanske hitta ett system så att vi kan återkomma till nämnden i en eller annan form innan beslut fattas eftersom vi ännu inte vet vad kommissionen avser att föreslå.

Anf.  60  VICE ORDFÖRANDEN:

Det bästa tror jag vore att ytterligare förskjuta frågan, men i annat fall måste vi så klart ha ett system för detta. Vad har vi för rutin i en sådan här fråga? Vi kan åtministone skicka till en per parti, eller?

Anf.  61  T.f. kanslichefen BENGT OHLSSON:

Någon särskild rutin finns inte utan vi har bedömt varje fall för sig. Jag har förstått att det möjligen skulle komma något slags förslag inför en Coreperdiskussion i morgon. Kanske skulle vi kunna få del av det tillsammans med någon indikation om vartåt regeringen lutar i frågan. I så fall kunde vi ha det under morgondagen. Om nämnden vill att vi kontaktar en per parti så går det bra, och ska vi kontakta hela nämnden så går det för all del också bra. Men det är enklare ju färre som ska kontaktas.

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kan säga att om inte förslaget inriktas på att man skjuter beslutet framför sig, så fort det närmar sig att vi verkligen ska fatta ett beslut, då ser till att vi har en kontakt med nämnden. Då avgör ni om det ska vara en per parti eller i vilken form det ska ske. Vi presumerar att det på måndag ändå blir fråga om att skjuta det här framför sig.

Anf.  63  VICE ORDFÖRANDEN:

Men presumtionen är, och jag tror dessutom att det vore önskvärt, att försöka skjuta på det här ytterligare en tid. Det handlar alltså inte bara om att vänta utan också om att agera i den riktningen.

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är det är som vi själva också tycker. Det är det vi kommer att verka för själva.

Anf.  65  VICE ORDFÖRANDEN:

Så i den delen kan vi vara ense. Sedan föreslår jag att vi lämnar in namnet på en person per parti. Är det något parti som vill ha fler ska vi inte hindra det. Lämna ett namn till kansliet så kan vi se till att vi får ut det här med elektronikens hjälp.

Tack för det! Då lämnar vi punkten 13. Vad har vi sedan?

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan kommer förberedelser inför Johannesburg. Där är det framför allt så att det danska ordförandeskapet vill presentera ordentligt vad man driver inför Johannesburg. Det tycker vi är bra. Det är ju ett sätt att sätta press inför Johannesburg i fråga om såväl särskilda EU-initiativ och de prioriteringar som EU har som det som vi i övrigt gör med inriktning på Johannesburg. Man presenterar alltså ett brett paket inför Johannesburg.

Anf.  67  LENNART DALÉUS (c):

Man har svårt att se om det är något spännande bakom de här orden som står högst upp på s. 7, energi, hälsa och handel. Det är svårt att se. Man känner ju igen orden men vet inte innebörden. En sak är konstig. Den fråga som gång på gång har dominerat miljöministermötena, nu senast den 25 juni, är genteknik och biologisk mångfald. Detta finns inte med bland de här nyckelorden. Det är lite konstigt. Hade det varit jag hade jag haft med den frågan.

Anf.  68  LARS OHLY (v):

Utgångspunkterna från kommissionen är ju tolkningsbara. Det är inte så konkret och specifikt som man skulle kunna önska. Jag vill bara påpeka några saker. För det första gäller det kvinnors viktiga roll i kampen för hållbar utveckling. Det är kvinnor som i större utsträckning än män är fattiga i världen. Det är kvinnor som fråntas möjligheten att äga mark på många håll. Det finns en jämställdhetsaspekt här som inte alltid kommer fram.

För det andra handlar det om att öka statusen på de internationella avtal och målsättningar som finns vad gäller miljö, arbetsrätt, fattigdomsbekämpning m.m. Dessa kommer ibland i konflikt med bl.a. handelsregler. Det borde vara rimligt att de här internationella konventionerna låg till grund för handelsreglerna och därigenom på sitt sätt var överordnade. Detta är en gammal ståndpunkt som det inte har gått att få gehör för internationellt, men den bör åtminstone upprepas för att man så småningom ska kunna urholka stenen.

Slutligen gäller det att EU-kommissionens krav på att utvecklingsländer ska privatisera eller införa marknadsbaserade lösningar inom offentlig sektor, vattentillgång, mat, utbildning och hälsovård måste avvisas. Det där läckte ju ut som ett arbetspapper från kommissionen. Sedan har vi inte riktigt hört om någon diskussion om EU:s gemensamma ståndpunkter inför Johannesburg. Det är krav som EU ställer på ett storebrorsaktigt sätt för att få tillgång till marknader som en sorts betalning för att man över huvud taget ska diskutera en förändrad jordbrukspolitik eller förändrade tullregler. Det är ett förfarande som det borde vara orimligt för alla EU-länder att ställa sig bakom.

Anf.  69  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag vill ställa en fråga. Det antogs slutsatser den 17 juni. Det har bifogats till handlingarna. I den delen har EU redan antagit rådsslutsatser. Detta är mer en vidarebearbetning, som jag förstår det, på specifika områden där EU självt agerar. Har jag förstått det rätt, att det är det som danskarna avser?

Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, tanken är att man tidigare, i Sevilla, har talat om vad man vill inför Johannesburg men att man nu ska anta en kommunikationsstrategi för hur man ska sammanställa och presentera. Det här beslutet avser en kommunikationsstrategi. Jag har ingen anledning att gå in och försvara det som vi har kommit överens om inför Johannesburg. Vi hade velat ha mycket mer, och vi hade velat vara mycket tydligare. Vi hade velat ha bättre praktiska steg och allt detta.

Vad gäller de exempel som Lennart Daléus tar upp är det helt enkelt så att det har varit svårt nog att enas om självklarheter – och ännu svårare att enas om det som inte har varit självklarheter – mellan EU-länderna. Biologisk mångfald finns i och för sig med som ett av områdena. Vitsen i det här läget är väl egentligen att åtminstone presentera det man har gjort och gör på ett så bra sätt som möjligt inför Johannesburg. Sedan får väl de fortsatta förhandlingarna och försöken att få ett så bra resultat som möjligt ske där. Där får också Sverige spela en aktiv roll.

Anf.  71  VICE ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns ett stöd för regeringens hållning i denna fråga. Punkt 15 handlar om Afghanistan.

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Eftersom de gamla slutsatserna är just gamla ska man anta nya slutsatser där man trycker på bl.a. det här med kvinnors situation, vikten av mänskliga fri- och rättigheter och att man försöka effektivisera biståndssamordningen i Afghanistan.

Anf.  73  LARS OHLY (v):

Finns det någon diskussion om det pågående kriget? När kan det anses ha gått över gränsen för självförsvarsrätten? Finns det någon möjlighet att se ett slut på krigföringen över huvud taget? Vad jag förstår, även om medieuppgifterna numera är ganska knapphändiga, pågår kriget fortfarande. Det dödas människor så gott som dagligen i detta krig. Vad är EU:s ståndpunkt? Vad är EU:s hållning?

Anf.  74  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är ju den afghanska regimen som måste avgöra när och hur man vill se till att inga utländska trupper finns på afghansk mark. Avgörandet ligger alltså, också i enlighet med internationell rätt, hos den afghanska regimen.

Anf.  75  VICE ORDFÖRANDEN:

Med detta kan vi konstatera att det finns ett stöd för regeringens position vad gäller Afghanistan. Det handlar ju om rådsslutsatser. Sedan är det punkt 16, Makedonien. Blir det en beslutspunkt nu?

Anf.  76  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det blir en A-punkt. Det handlar om hur man fortsätter förberedelserna för att eventuellt ta över i Makedonien. Det är förberedelsearbete det handlar om.

Anf.  77  VICE ORDFÖRANDEN:

Är det några fler punkter innan A-punkterna?

Anf.  78  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, det finns en ny punkt. Det är den humanitära situationen i södra Afrika. Där handlar det om att stryka under vikten av att alla givare agerar snabbt och solidarisk för att stödja FN:s appell som presenteras i dag på Ecosoc och bidra till att undanröja den värsta krisen i södra Afrika.

Anf.  79  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi ska se om det finns några synpunkter eller frågor om detta. Så är inte fallet. Då går vi vidare.

Anf.  80  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

I fråga om Indien och Pakistan är väl den akuta krisen över. Det viktiga är att EU ändå fortsätter att ha ett mer långsiktigt engagemang, inte minst för att se till att man får något slags övervakning kring den här line of control.

Ytterligare en ny dagordningspunkt är först Marockos invasion och sedan den om det spanska återtagandet av Perejil. Danmark gjorde ett ordförandeuttalande å EU:s vägnar som handlade om att Marocko förde in trupp på det här området. Självklart är det betydligt bättre, och vi hoppas att parterna kommer att ställa upp på det, med diplomatiska förhandlingar.

Däremot är suveränitetsfrågan omstridd. Därför är det viktigt att man också har förhandlingar. Det här åskådliggör bara återigen att det finns flera sådana här frågetecken kvar mellan Marocko och Spanien som man måste klara ut.

Anf.  81  VICE ORDFÖRANDEN:

Ja, det väl 500 års frågetecken har jag förstått. Tack för det! Ska vi också ta A-punkterna? Det är väl beslutspunkter. Är det några synpunkter eller frågor? Vi kan väl nästan ta dem i klump.

Anf.  82  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan bara lägga till en punkt. Den kommer nu som A-punkt. Det är Irak. Jag tror att jag sade till nämnden redan förra gången att man nu gör en förändring när det gäller Iraksanktionerna. Från att räkna upp vad man får handla med byter man perspektiv och gör i stället en lista över vad man inte får handla med. Man går så att säga från en positiv lista till en negativ lista, vilket faktiskt är bättre som sanktionsinstrument.

Anf.  83  VICE ORDFÖRANDEN:

Är det någon som har frågor vad gäller A-punkterna? Det inkluderar då Amber Fox i Makedonien och denna Irakfråga. Om så inte är fallet konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens positioner i fråga om A-punkterna.

2 §  FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Utrikesminister Anna Lindh

Information och samråd inför uppdatering av EU:s åtgärder för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Anf.  84  VICE ORDFÖRANDEN:

Då har vi avklarat punkten 1, Allmänna frågor. Då går vi in på punkten 2, som gäller 1373. Det är utrikesministern som ska föredra även den frågan.

Anf.  85  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är nog ett missförstånd. Vi trodde att det eventuellt skulle finnas ny information, men det finns det inte. Vi återkommer till nämnden när det finns information eller nya frågor att ta upp.

Anf.  86  VICE ORDFÖRANDEN:

Det är alltså inget att ta ställning till? Då behöver vi inte heller ta ställning. Vad trevligt! Då ber jag att få tillönska utrikesministern en fortsatt trevlig sommar.

Anf.  87  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag får önska nämnden detsamma. Sedan får jag väl säga att jag inte är så säker på att jag i det här läget vill att alla runt bordet ska vara så där väldigt uppvilade och pigga efter sommaren. Möjligen kan ni slita väldigt hårt i EU-nämnden och sedan ta semester under en del av augusti–september i stället.

Anf.  88  VICE ORDFÖRANDEN:

Vilken halva av bordet hade utrikesministern tänkt sig? Tack för det, då går vi in på nästa punkt.

3 §  Budget

Statssekreterare Curt Malmborg

Rapport från ministerrådsmöte den 21 och 22 november 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 juli 2002

Anf.  89  VICE ORDFÖRANDEN:

Då hälsar vi statssekreterare Curt Malmborg med medarbetare välkommen. Jag tror att jag lämnar ordet direkt till dig. Varsågod!

Anf.  90  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Tack för det! Jag tänkte berätta om budgetrådet som äger rum i morgon. Jag ska först säga något kort om det budgetråd som var i november förra året. Det är ju så att budgetråden bara äger rum två gånger per år. Det är en gång i juli och en gång i november.

Ni har fått en skriftlig rapport från mötet i november, men jag kan väl påminna om några huvudpunkter som uppnåddes vid det mötet. Det första var naturligtvis att det blev en överenskommelse. En viktig del är att rådet och parlamentet nådde en uppgörelse om att ökningstakten på betalningsanslagen skulle vara max 2 %.

Det var också en annan viktig punkt. Det här var ju bara några månader efter den 11 september, och det återspeglas också i budgeten. Det avsattes 165 miljoner euro för stöd och återuppbyggnad till Afghanistan.

Ytterligare en sak, och det kommer jag att komma tillbaka till lite grann inför morgondagens möte, är att det beslutades att man ska använda det så kallade flexibilitetsinstrumentet för stöd till Spaniens och Portugals fiskeflottor. Det handlade om totalt 170 miljoner euro. Det var huvudpunkterna. Det här var ju under det belgiska ordförandeskapet, och det tog sin tid. Någon gång sent på natten blev vi överens. Det är som det brukar vara i förhandlingar.

Anf.  91  VICE ORDFÖRANDEN:

Vi ska höra om det är någon som har en fråga. Vi måste formellt ge möjlighet till reaktioner på varje punkt. Om så inte är fallet går vi vidare till framtiden, nämligen mötet i morgon.

Anf.  92  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Det första jag kan säga är att det råder en viss förvirring om huruvida vi ska kalla det budgetråd eller Ekofin. Som ni vet har det i Sevilla beslutats att man ska minska antalet rådskonstellationer. Det här är ett av de råd som påverkas av detta. Fortsättningsvis ska det här rådet ingå som en del i Ekofin. Möjligen är det alltså sista gången som vi titulerar oss budgetråd. Ni har fått ett material som jag tänkte använda som stöd för min föredragning.

Anf.  93  VICE ORDFÖRANDEN:

Är det den lista som just nu delas ut? Vi har nämligen fler papper än ett i nämnden.

Anf.  94  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Ja. Det är overheadbilder, men jag kör på det här sättet i stället.

Den första bilden visar budgeten för 2002, som jag har varit inne på. Den andra bilden, på s. 2, budgetprocessen, kan jag nämna något om. Budgetuppgörelsen är en flerstegsraket som i högsta grad berör såväl kommission och råd som parlament. Gången är ju att ett budgetförslag läggs fram under våren av kommissionen. Sedan går det till en rådsarbetsgrupp, budgetkommittén, alltså under rådet. Den kommittén tar fram ett förslag som föreläggs rådet i juli.

Parlamentet är med vid det möte som äger rum i morgon och kommer så småningom också att säga sitt. De kommer säkert att säga sitt i morgon också, men i mer formell mening kommer de att ha en läsning i oktober–november. Sedan är det ett andra råd i november. I allmänhet brukar det leda till en uppgörelse som sedan bekräftas av parlamentet i december.

Man kan väl säga, det är i alla fall min erfarenhet, att det närmast är en ritual som utspelar sig. Kommissionen lägger fram ett förslag på en nivå som är ganska mycket högre än tidigare år. Parlamentet å sin sida brukar inte sällan vilja höja ytterligare, medan rådet har en mer återhållsam inställning till budgetutgifterna. Viktigt är det finansiella perspektivet, som är navet i hela budgethanteringen. Det har ju alla gånger varit väldigt viktigt för Sverige att slå vakt om det finansiella perspektivet, det som bestämdes i Berlin.

Till ritualen hör också, ska jag säga, att det här julimötet brukar betecknas som en förpostfäktning. Det brukar sällan leda till några konkreta resultat utan det handlar om att inta olika positioner. Nu tror jag att det är lite annorlunda, för det danska ordförandeskapet har ambitionen att komma framåt. Det handlar inte om att komma fram till en slutlig uppgörelse, för det är inte möjligt och förmodligen inte heller lämpligt, men däremot om att man på vissa delar ska kunna göra upp med parlamentet. Det är alltså en lite större ambition än vanligtvis som finns här.

Om vi tittar på s. 3 i det material som ni har fått har ni där en tabell. Jag föreslår att ni går ned till den sista kolumnen, totalsiffrorna. Där har ni budgeten, uppställd på åtaganden och betalningar. Det är ju så man delar upp EU:s budget. Det är dels åtaganden som man gör för flera år, dels betalningar som styr utvecklingen under kommande år och som är det som avgör den svenska avgiften. Där ser ni att kommissionen i sitt förslag i mittkolumnen kommer bra nära 100 miljarder euro – men inte riktigt. Som jag nämnde är det en ökning i förhållande till den budget som finns för 2002. Rådets förslag, som står under rubriken BK:s förslag, de två kolumnerna till höger, går ned i förhållande till kommissionens förslag. Det tillhör som sagt var ritualen, kan man säga.

Om man nu ska göra en jämförelse får ni viss hjälp av nästa sida, s. 4. Där har vi satt in procentsiffror. Där ser ni hur det här förhåller sig till tidigare år. Ni kan titta på 2003 och PDB. Jag beklagar alla de här förkortningarna, men det är kommissionens förslag. Där ser ni att för betalningar vill kommissionen öka med 2,7 %. Rådet har däremot vinnlagt sig om att vara mer budgetdisciplinär och om att försöka vara mer kostnadseffektiv. Rådet lämnar ett förslag på betalningar på 1,4 %. Ska man relatera det till någonting har vi tagit med inflationssiffrorna, som ni ser. Det ligger alltså under inflationsantaganden som finns för 2003. Från svenskt perspektiv kan man säga att vi ju alltid är väldigt budgetrestriktiva. Det här är en nivå som vi tycker verkar rimlig.

Jag ska kommentera några av de olika områdena. Vi kan gå tillbaka till s. 3 och se på rådets förslag till budget. Ni har fått en ganska utförlig presentation i skriftligt material, så jag ska bara nämna några punkter. Jag ber er uppmärksamma det som står vid kommissionens förslag under rubriken Åtaganden. Under punkten 2, Strukturfonder, ser ni att det finns en marginal, och den marginalen har ett minustecken framför sig. På samma sätt finns det under punkten 5, Administration, en marginal på minus 66. Det där kan te sig något förbryllande. Jag ska beskriva vad detta består i. I själva verket är det här två av tre huvudfrågor, skulle jag vilja säga, i det budgetförslag som nu ligger framme.

På sista sidan, s. 5, har ni några stora frågor som jag tänkte säga något kort om. Det är tre frågor. Den första går tillbaka på den första minussiffran under Strukturfonder, den här negativa marginalen. I kommissionens förslag sägs det att det är väldigt viktigt med stöd till Spaniens och Portugals fiskeflottor som följd av att det inte blev något avtal med Marocko. Givet de senaste dagarnas händelser kanske det får ökad aktualitet.

Man säger att man vill finansiera det här på ett särskilt sätt genom att utnyttja det s.k. flexibilitetsinstrumentet. Jag nämnde det tidigare. Det var även aktuellt förra året. Det är en konstruktion som kanske ter sig lite märklig från svenska utgångspunkter. Vid sidan av budgeten finns det alltså en reserv på 200 miljoner euro som man kan använda som något slags yttersta reserv. Så kan man kanske beteckna det. Det användes alltså förra året för just det här ändamålet, och detta vill kommissionen göra även detta år.

Det är den ena stora frågan. Den andra frågan, som finns med i materialet, är GUSP. Det är möjligt att ni har pratat lite grann med utrikesministern om det. Här är det så att EU startar och planerar omfattande krishanteringsåtgärder. Därför har budgetkommittén, som alltså ligger under rådet, höjt förslaget i den här budgeten från 30 till 47 miljoner euro mot bakgrund av de stora uppgifter som finns. Det handlar om poliser i Bosnien, insatser i Afrika och en mängd andra saker. Det är säkert en stor frågeställning som kommer upp i morgon.

Den tredje punkten, som kanske är den största av dem allihop, gäller de administrativa utgifterna. Där är det så att utvidgningen, som ni har pratat med Anna Lindh om, står för dörren. Det är självklart att det kommer att leda till ökade kostnader för administrationen. Det kommer att innebära ökade kostnader också i närtid. Även om det inte blir en utvidgning förrän 2004, kommer det naturligtvis att leda till kostnader 2003. Det här kommer att bli en stor diskussionsfråga i morgon. Rådet, eller budgetkommittén, har lagt fram ett förslag som understiger kommissionens. Kommissionen hade en ökning på 7 %, tror jag. Det är därför man vill använda det här flexibilitetsinstrumentet. Pengarna räcker inte till.

Budgetkommittén säger att jo, det är viktigt. Vi måste öka de här utgifterna, men vi måste hålla dem under taket. Vi kan inte börja använda reserver för att anställa personal – något som i och för sig behövs. Därför har budgetkommittén föreslagit en ganska kraftig ökning, men den begränsar sig till 3,5 %. Huvuddelen av ökningen ligger på rådet, för det är rådet som kommer att få ta de första kostnaderna. Det är möten, tolkning m.m.

Det är dessa frågor som är stora. Sammanfattningsvis kan sägas att i alla fall de år då jag har varit med tidigare har det förekommit större frågeställningar, svårare frågeställningar. Jag ska också säga att det är lite speciellt i år eftersom vi för första gången har svenska rapportörer. Göran Färm är rapportör för de flesta områden. Per Stenmarck är rapportör för det här besvärliga området 5, Administrativa utgifter.

Jag vet inte om det är det som har gjort det, men vi är ganska hoppfulla om att det ska kunna nås en uppgörelse om framför allt kategori 5 i morgon. Det danska ordförandeskapet är som sagt helt inställt på att göra upp med parlamentet om detta. Det är viktigt eftersom det ju ger utrymme, tid och resurser för att koncentrera sig på utvidgningen, som vi alla anser vara så viktig.

Budgetkommittén är enhällig omkring det här förslaget. Alla länder ställer upp, och det gör också Sverige. Vårt förslag är att vi ska ställa oss bakom det här.

Anf.  95  VICE ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag ska också säga tack för ett utförligt och bra material. Det ger en pedagogisk och systematisk bild av detta. Det är ordning och reda i budgetordningarna. Oavsett exakt vilken nivå det slutar på är det en mycket noggrann process.

Jag skulle själv vilja ta upp några punkter som jag tycker är viktiga. En sak är att flexibilitetsinstrumentet ju är till just för att vara ett flexibilitetsinstrument. De hörs t.o.m. på namnet. Det är snarast fråga om vad vi skulle kunna kalla oförutsedda utgifter. Det ligger något mycket konstigt i att först använda det här ett år och sedan komma tillbaka nästa år. Då tänker jag på det här stödet till fiskeflottorna. Det är en alldeles orimlig hållning. Det är en sak att man kan bli överraskad av något som kräver en insats som man inte har kunnat förutse. Det är det som är hela tanken bakom detta. Men man kan inte år två komma tillbaka med samma argument. Det tycker jag är orimligt.

Även om jag känner varmt för utvidgningen tycker jag att samma sak gäller där. Det är svårt att hävda att man inte vetat om detta. Vi har talat om detta datum i åratal. Man kan inte hävda att det är en överraskning att man fått reda på att det ska bli en utvidgning som vi ska besluta om i Köpenhamn. Därför tycker jag att man ska hålla i den här principen.

När det gäller utrikesfrågor är grundprincipen att vi bara ska finansiera sådant som, låt oss kalla det, kanslikostnader och den typen av kostnader som är genuint gemensamma. Däremot ska de deltagande parterna själva bära finansieringen av insatserna. Det är själva grundregeln. Annars skulle vi få en mycket stor utrikesbudget i EU. Nu tar vi kostnaderna själva. Om vi tar Makedonien, Amber Fox, är det klart att vi måste ha den ordningen att reserven ligger i medlemsländerna och inte på EU:s budget mer än i fråga om det lilla som är early warning och sådant som man har gemensamt.

När det gäller utvidgningen vill jag slutligen säga att det är klart att det är tio nya språk. Det är språken som är det stora. Det är en oerhört stor kostnad att gå från 11 till 21 språk i det här skedet. Det måste påbörjas tidigt. Det tar lång tid bara att rekrytera tolkar och få ordning på det här. Vi vet själva hur lång tid det tog för oss att få ordning på den svenska tolkningen och på översättningarna. Det är en lång process att rekrytera människor, få upp standarden och allt sådant. Därför är det angeläget att processen påbörjas.

Jag menar dock att man ska hålla på sådana här budgetregler. Annars får man inte respekt. Därför är det angeläget att se till att kandidatländernas processer i det här avseendet underlättas. Vi bär som sagt med oss egna erfarenheter av hur lång tid det kan ta även för ett välutvecklat västland att komma in. Det är naturligtvis mycket svårare för ett östland att komma ikapp och få in det här. Det var de tre synpunkter jag själv hade.

Anf.  96  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Jag har ingen annan åsikt, vilket väl framgick av min föredragning. Det är klart att det är ett bekymmer, en upplösning av budgetsystemet, om man år efter år använder det här flexibilitetsinstrumentet, i synnerhet för samma saker.

Nu finns det en regel som säger att man i regel inte ska få använda flexibilitetsinstrumentet för samma ändamål två år i rad. En svensk tolkning av ”i regel” hade väl då varit att det inte är tillåtet. Men det här är en mer extensiv tolkning, har jag fått lära mig. ”I regel” behöver inte innebära precis det vi uppfattar det som.

Anf.  97  GUNILLA WAHLÉN (v):

Det här gäller ju ramarna, och de ska förhandlas fram till slutet av december. Det är väldigt svårt att se konsekvenserna av de förslag som kommer. Man drar ned på vissa håll och ökar på andra håll, och det är väldigt svårt att bedöma vilka konsekvenser det får i EU:s dagliga arbete.

Flexibilitetsinstrumentet handlar om beräknade och oförutsedda utgifter, och det är helt felaktigt att använda ett sådant instrument. När ändamålet dessutom är att ge det till en viss näring i vissa länder kan det inte på något sätt vara förenligt med EU:s regler om konkurrensneutralitet och annat. Det går ju direkt till en viss näring.

När det gäller de andra punkterna vill man ha en viss ökning av jordbruksutgifterna. Vi tycker att grundprincipen ska vara att EU:s budget ska ha nollprocentig ökning. Vi ska alltså inte har mer EU utan mindre EU. Åtminstone ska det vara nollprocentig ökning. Då måste man inom varje budgetpost och mellan budgetposterna göra en omfördelning utifrån de prioriteringar man gör. I stället för att öka satsningen på direktstöd till produktion av får och getter får man minska satsningen till kor, höns och grisar. Man måste ändra inom den ramen.

Strukturfonderna vill man också öka. Men där har det visat sig att man inte ens har använt de budgeterade medel som redan finns. Det borde innebära att man måste kunna ha en nollbudget eller rentav en minskning inom den kategorin.

För den inre politiken föreslår man också en rejäl ökning. I det material vi har fått beskriver man vilka minskningar man gör, och de verkar väl vettiga. Men vad man ska använda ökningen till framgår inte av det här prioriteringsmaterialet.

När det gäller externa åtgärder finns det här förslaget om GUSP:en. Där tycker vi att kommissionens förslag är bättre än budgetkommitténs.

När det gäller kategori 5, administrativa utgifter, har vi full förståelse för det argument som har framförts om att det behövs mer pengar för att ro det här i land och för att få en bra kvalitet på innehållet i utvidgningsprocessens administration. Där måste man acceptera en ökning. Men den ökningen ska då tas från en minskning inom de andra kategorierna, enligt vår åsikt.

Kommissionen har vid ett flertal tillfällen pratat om Sveriges höga skattetryck. Med dess förslag ökar ju Sveriges skattetryck ytterligare. Kommissionen borde kunna hjälpa Sverige att sänka vårt skattetryck genom att inte föreslå någon ökning av anslagen.

Anf.  98  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Det är lätt att hålla med om att vi ska försöka vara budgetrestriktiva och att en nollprocentig ökning kanske kan vara eftersträvansvärd. Men vi måste också komma ihåg att vi är en part, en ganska liten part. Vi är rätt nöjda med att ha begränsat ökningen, som jag nämnde. Det är klart att vi kan ställa oss helt vid sidan och argumentera för det inte skulle vara någon som helst ökning. Vi har dock bedömt läget som att det är bättre att vara konstruktiv och att hitta en nivå som vi kan anse rimlig. Och återigen: Betalningsökningen, som är viktig för våra avgifter, ligger nu under vad inflationen är.

När det gäller flexibilitetsinstrumentet tycker jag att det är en självklar hållning, som jag uppfattar att det finns stöd för, att vi inte ska använda det. Samtidigt måste man vara klar över att det i en uppgörelse kan bli aktuellt att använda det. Där skulle jag framför allt vilja peka på detta med Spaniens och Portugals fiskeflottor. Som jag uppfattat läget i parlamentet och i andra medlemsstater finns det en risk för det.

När det gäller strukturfonder är det riktigt att betalningarna där inte alls har kommit i gång. Implementeringen har gått väldigt långsamt. Det är också därför rådet i sitt förslag har dragit ned betydligt i förhållande till kommissionens förslag. Det är rätt stora neddragningar som görs där.

Sedan var det en fråga om den inre politiken. Var det en fråga om konsekvenserna?

Anf.  99  GUNILLA WAHLÉN (v):

Vart går ökningarna? Man redovisar på vissa punkter i materialet var man tänker göra minskningar, men det är väldigt svårt att se var man tänker göra ökningar.

Anf.  100  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Kategori 3 är rätt jämnt fördelad över alla anslag. Rådet och budgetkommittén har begränsat de anslag som ökat mest i kommissionens förslag, men det är alltså rätt jämnt fördelat.

Anf.  101  VICE ORDFÖRANDEN:

Men är det verkligen så? För betalningarna är det ju inga ökningar på kategori 3 utan t.o.m. minskningar.

Anf.  102  Departementssekreterare JOHAN SANDBERG:

Orsaken till att betalningarna är så pass låga i kategori 3 är att det forskningsprogram som utgör två tredjedelar av kategorin har sitt första år i en femårig programperiod. Det första året räknar man med att betalningarna kommer att ligga på en ganska låg nivå, precis som vi har sett med strukturfonderna under 2000 och 2001. Därav den ganska låga nivån: för att få budgeten att stämma.

Anf.  103  VICE ORDFÖRANDEN:

Men inte heller åtagandena är ju särskilt stora. Det rör sig ändå om mindre än en procents ökning. Över huvud taget är detta en nollbudget, eller snarare en budget med något minus i förhållande till budgetkommitténs förslag, med hänsyn till penningvärdets utveckling.

Anf.  104  Statssekreterare CURT MALMBORG:

Ja, det är riktigt. Och som jag nämnde, och som ni själva såg av siffrorna, är den lägre än inflationsantagandet.

Anf.  105  VICE ORDFÖRANDEN:

Men poängen är väl just att man ska hålla i sina regler. Det har ju betonats i de inlägg som har varit att oförutsedda utgifter är oförutsedda utgifter och icke förutsedda utgifter. Det kan ju vara trevligt att tala om för de övriga 14 att vi brukar tillämpa den regeln.

Med detta tror jag att det finns ett stort och genuint stöd för regeringens position i detta. Lycka till i de här förhandlingarna! Sagan är ju slut först i december.

Vad har vi mer på budgetkommittén? Det här är väl det hela, så att säga. 99 miljarder euro är inte så lite, i och för sig. Det är något mer än den svenska statsbudgeten.

Då tackar vi för det och avslutar punkt 3. Jag ber att få tillönska en fortsatt skön sommar!

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  VICE ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  YVONNE RUWAIDA (mp) 2

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  5  VICE ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  7  LENNART DALÉUS (c) 3

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  9  VICE ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  11  VICE ORDFÖRANDEN 3

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  13  VICE ORDFÖRANDEN 4

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  15  VICE ORDFÖRANDEN 4

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  17  VICE ORDFÖRANDEN 4

Anf.  18  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  19  HARALD NORDLUND (fp) 5

Anf.  20  YVONNE RUWAIDA (mp) 5

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  22  VICE ORDFÖRANDEN 6

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  24  VICE ORDFÖRANDEN 6

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  26  VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  28  VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  30  VICE ORDFÖRANDEN 7

Anf.  31  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  32  LARS OHLY (v) 7

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  34  LARS OHLY (v) 8

Anf.  35  YVONNE RUWAIDA (mp) 9

Anf.  36  VICE ORDFÖRANDEN 10

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  38  LARS OHLY (v) 11

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  40  VICE ORDFÖRANDEN 11

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  42  HARALD NORDLUND (fp) 12

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  44  LARS OHLY (v) 12

Anf.  45  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  46  VICE ORDFÖRANDEN 13

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  48  YVONNE RUWAIDA (mp) 13

Anf.  49  LARS OHLY (v) 14

Anf.  50  GUNILLA WAHLÉN (v) 14

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  52  VICE ORDFÖRANDEN 15

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  54  VICE ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  56  VICE ORDFÖRANDEN 16

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  58  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  60  VICE ORDFÖRANDEN 17

Anf.  61  T.f. kanslichefen BENGT OHLSSON 17

Anf.  62  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  63  VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  65  VICE ORDFÖRANDEN 18

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  67  LENNART DALÉUS (c) 18

Anf.  68  LARS OHLY (v) 18

Anf.  69  VICE ORDFÖRANDEN 19

Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 19

Anf.  71  VICE ORDFÖRANDEN 19

Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 19

Anf.  73  LARS OHLY (v) 20

Anf.  74  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  75  VICE ORDFÖRANDEN 20

Anf.  76  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  77  VICE ORDFÖRANDEN 20

Anf.  78  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  79  VICE ORDFÖRANDEN 20

Anf.  80  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  81  VICE ORDFÖRANDEN 21

Anf.  82  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  83  VICE ORDFÖRANDEN 21

2 §  FN:s säkerhetsråds resolution 1373 22

Anf.  84  VICE ORDFÖRANDEN 22

Anf.  85  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf.  86  VICE ORDFÖRANDEN 22

Anf.  87  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf.  88  VICE ORDFÖRANDEN 22

3 §  Budget 23

Anf.  89  VICE ORDFÖRANDEN 23

Anf.  90  Statssekreterare CURT MALMBORG 23

Anf.  91  VICE ORDFÖRANDEN 23

Anf.  92  Statssekreterare CURT MALMBORG 23

Anf.  93  VICE ORDFÖRANDEN 23

Anf.  94  Statssekreterare CURT MALMBORG 23

Anf.  95  VICE ORDFÖRANDEN 26

Anf.  96  Statssekreterare CURT MALMBORG 27

Anf.  97  GUNILLA WAHLÉN (v) 27

Anf.  98  Statssekreterare CURT MALMBORG 28

Anf.  99  GUNILLA WAHLÉN (v) 28

Anf.  100  Statssekreterare CURT MALMBORG 28

Anf.  101  VICE ORDFÖRANDEN 28

Anf.  102  Departementssekreterare JOHAN SANDBERG 28

Anf.  103  VICE ORDFÖRANDEN 29

Anf.  104  Statssekreterare CURT MALMBORG 29

Anf.  105  VICE ORDFÖRANDEN 29