Torsdagen den 18 januari 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:16

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 26 och 27 november 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19 januari 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet med EU-nämnden öppnat.

Innan vi går in på själva föredragningslistan vill jag fråga nämnden om Hans Hegeland, som är föredragande i finansutskottet och i konstitutionsutskottet och som ska hjälpa nämnden med en del arbete under våren, kan få delta under vårens överläggningar med EU-nämnden.

Svaret är ja.

Jag undrar också om Lina van der Weyden som är föredragande i utrikesutskottet kan få övervara dagens sammanträde.

Svaret är ja.

Då hälsar jag finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit. Du är här inför det Ekofinmöte som ska äga rum i morgon. Det är debuten för Sverige i de sammanhangen.

Men som vanligt ska vi ha en återrapport från tidigare Ekofinmöte. Jag lämnar ordet till finansministern, varsågod!

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack för det. Ni har fått uppteckningar från det möte som hölls den 26 och 27 november. Om jag bara ska summera de viktigaste resultaten var det för det första att vi kom fram till en slutsats om skattepaketet som innebär att det svenska ordförandeskapet tillsammans med kommissionen kan inleda diskussioner med tredje land om sparandedirektivet.

För det andra blev den s.k. Lamfalussygruppens lägesrapport om reglering av finansmarknaden väl mottagen. En slutrapport kommer att presenteras i samband med toppmötet i Stockholm i mars i år.

För det tredje ska en dialog inledas med kandidatländerna för en diskussion om dessa länders ekonomiska politik. Jag kommer att bjuda in finansministrar och centralbankschefer till informella Ekofin i Malmö, likaså till ett möte på hög tjänstemannanivå som också kommer att äga rum under vårt ordförandeskap.

För det fjärde kunde stabilitetsprogrammen för Tyskland, Nederländerna och Finland godkännas utan större diskussion.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar den punkten och går över till det stundande sammanträdet.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det blir det första ministermötet under svenskt ordförandeskap. Eftersom jag är rådets ordförande kommer statssekreterare Sven Hegelund att företräda den svenska delegationen.

Ni har fått en kommenterad dagordning, och vid dagens Corepermöte kunde en politisk överenskommelse nås om indrivningsdirektivet. Därmed blir detta en s.k. A-punkt. Jag ska strax återkomma till innehållet.

Som vanligt står som första ärende på Ekofinrådets dagordning en offentlig debatt om ordförandeskapets arbetsprogram för Ekofinrådet. Egentligen skulle även kommissionens program för kalenderåret 2001 ha diskuterats, men kommissionen har inte hunnit bli klar med sitt program.

Ni har fått vårt arbetsprogram med en förteckning över de preliminära dagordningarna för vårens möten. Jag kommer vid min presentation att betona framför allt sysselsättningsfrågorna ur några aspekter som kommer att vara centrala under vårens Ekofinmöten. Det handlar om de offentliga finansernas uthållighet, inte minst mot bakgrund av åldrandeproblematiken, om att skapa en genuin inre marknad för finansiella tjänster, om att undanröja skadlig skattekonkurrens och om att utvidgningen leder till stimulans av tillväxt och ökad sysselsättning.

Vid årsskiftet gick en majoritet av de drygt hundra undantagen från den generella strukturen i generaloljedirektivet ut. De kräver ett undantag enligt artikel 8.4 i detta direktiv. Det franska ordförandeskapets förslag om förlängning har godtagits av kommissionen och flertalet medlemsstater. Medlemsstaterna ska förmås enas om en politisk överenskommelse beträffande punktskatter som gör det möjligt för rådet att besluta om förlängning av samtliga undantag.

Det franska ordförandeskapets förslag om sex års förlängning av samtliga undantag bör ligga till grund för den slutliga överenskommelsen.

Sverige har tidigare godtagit det franska ordförandeskapets kompromissförslag om förlängning av åkeriundantaget till 2002 och samtliga övriga undantag t.o.m. 2006. Från svensk utgångspunkt har vi därigenom inte längre några starka intressen att bevaka, annat än att så snabbt som möjligt åstadkomma ett beslut när det gäller undantaget för mineralolja.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Jag var inte tillräckligt snabb. Du gick över från punkt 1 till punkt 4 mycket snabbt. Några ledamöter ville ställa frågor under den första punkten, ordförandeskapsprogrammet.

Anf.  6  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det har i och för sig med skatter att göra, men jag vill bara uttala den förhoppningen att finansministern under ordförandeperioden inte lägger ned all energi vad gäller skattefrågor på sparandedirektivet och förhandlingar med utanför EU stående länder. Den uppgiften är inte särskilt lätt att hantera. Det har vi konstaterat tidigare. Förutsättningarna att lyckas är begränsade. Dessutom är inte minst resultatet begränsat, även om man skulle komma fram till en uppgörelse, med hänsyn till att det rör sig om en form av sparande där skatteflykt inte är särskilt påtaglig.

Man kunde kanske ägna mer tid åt andra ämnen som stod nämnda under skatterubriken i programmet, t.ex. frågan om hur man ska hantera momsen vid elektronisk handel. Över huvud taget finner vi det vara mer värdefullt om vi gör insatser när det gäller momsfrågorna.

Anf.  7  SIV HOLMA (v):

Jag tänkte på Det svenska ordförandeskapets arbetsprogram för Ekofinrådet. Under rubriken ”Ökad sysselsättning och bättre samordning av den ekonomiska politiken” skulle jag vilja ställa en fråga.

Det diskuteras ju alltmer om den s.k. Tobinskatten. Utan att frågan i det här läget tas upp till beslut, så att den kan avfärdas för längre tid, skulle jag vilja höra argumenten för att man inte skulle kunna initiera en debatt om hur man skulle kunna främja de syften som man med en sådan här valutatransaktionsskatt skulle kunna uppnå. Det finns såvitt jag kan förstå ett stort intresse i EU-länderna, i EU-parlamentet och bland EU-medborgarna.

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp):

Att man från svensk sida skulle försöka lyfta upp frågan om Tobin-skatten på EU-nivå är någonting som vi tycker är väldigt angeläget. Vi skulle vilja att man under det svenska ordförandeskapet passade på att ta upp den på något sätt.

Jag ska gå över till det som står i arbetsprogrammet: ”Ekofin-rådet har utarbetat en sektorsgaranti för att integrera miljöaspekter i den ekonomiska politiken. Denna integrering skall bygga på marknadsbaserade instrument som exempelvis skatter, användaravgifter och handel med utsläppsrätter. Ordförandeskapet kommer att driva på utvecklingen av dessa verktyg.”

Hur kan man tolka dessa skrivningar? Innebär det här t.ex. att Sverige kan tänkas driva frågan om miniminivåer för miljöskatter på EU-nivå? Det är så man skulle kunna tolka den här skrivningen. På vilket sätt kommer man från det svenska ordförandeskapet att ta fram olika verktyg?

Jag har också en fundering. Det står i arbetsprogrammet att arbetet med ekonomiska reformer behöver stärkas ytterligare och att målet är en integrerad finansmarknad som ska nås till år 2005. Vad är innebörden i formuleringen ekonomiska reformer? Vad avser det svenska ordförandeskapet att i det avseendet driva?

Jag har också en fråga som rör offentlighet. Hur tänker finansministern just i Ekofin driva offentlighetsfrågan framåt?

Anf.  9  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag skulle vilja instämma i det som står i början: ”Kampen mot skadlig skattekonkurrens sätts i första rummet.” Det är bra om man jobbar med det, men det kanske är ännu viktigare att man faktiskt arbetar med de frågor som leder till att man skulle kunna lösa ett antal stora problem som kanske är mer angelägna.

Jag har också en fråga om åldrandeproblematiken. Jag tycker att det känns lite obehagligt att omnämna detta som en problematik. Jag tycker inte att det är något problem att människor blir äldre.

Det står att ambitionen är att ”nå samsyn vad gäller hanteringen av åldrandeproblematiken”. Vad har man för syfte med det? Vad är det man ska nå samsyn om? Det handlar väl inte bara om att man ska nå en samsyn om att det måste hanteras utan om hur det ska hanteras. Hur står det i relation till vår syn att socialpolitiska frågor inte är sådant som ska in i Europasamarbetet på det sättet?

Jag hade också samma fråga som Yvonne Ruwaida när det gäller miljöfrågorna. Skulle det möjligen kunna vara lättare att hantera minimi-skattesatser på miljöfarliga utsläpp om man började kalla dem miljöavgifter? Är det någonting som europasamarbetet verkligen skulle kunna leda till är det att de verktyg som måste vara gränsöverskridande också blir det. Det skulle vara bra om vi kunde få ett positivt uttalande från finansministern om att man skulle vilja arbeta för gemensamma minimiavgifter på miljöfarliga utsläpp.

Anf.  10  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag vill också komma in på den del som berör strategin för hållbar utveckling, som ska antas i Göteborg. Det låter bra och är naturligtvis en ambitiös inriktning, som det ska bli intressant att följa.

Men jag skulle trots allt vilja att finansministern utvecklar detta lite mer i syfte att nå svar på de frågor som Yvonne Ruwaida och Karin Pilsäter också har ställt. Den ambitiösa nivå som gäller i EU kan vi från Centerpartiet inte finna att finansministern har drivit på det nationella planet. Därför skulle det vara intressant att få en redogörelse av tankegångarna inför den strategin.

Anf.  11  MATS ODELL (kd):

Ordförande! Det som här kallas för kampen mot skadlig skattekonkurrens har en oerhört begränsad agenda. Om det egentligen borde handla om att rusta den europeiska unionen för att stå allt starkare i den globaliserade ekonomin är det här dessutom en minimalistisk och föga ändamålsenlig agenda, som både Lars Tobisson och Karin Pilsäter har varit inne på. Jag instämmer i det. Vi har ju haft en lång rad diskussioner vid det här bordet tidigare om detta.

Jag hade egentligen en fråga som rör ordförandeskapet och euron. Det står att ”ordförandeskapet kommer att verka för att den ekonomiska och monetära unionen fungerar väl – – –”. Är det finansminister Ringholm eller är det den belgiske finansministern som åtar sig detta?

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag glömde en sak. Jag vet inte om detta hör hemma under den här punkten, men jag har sett att Gordon Brown går ut med att EU nu borde försöka ta ledningen när det gäller att få fart på WTO-förhandlingarna, ta sitt ansvar för att se till att frihandeln fungerar bättre och ta upp den tappade handsken från Seattle. Jag skulle vilja höra finansministern säga några ord om hur han ser på att inom ramen för Ekofin se till att ta upp dessa frihandelsfrågor.

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det var många frågor om både Tobinskatten och Tobissons skatter, sådana som han inte vill ha.

När det gäller de senare skatterna har jag inget mer att tillägga än att jag tycker att det var ett framgångsrikt beslut som fattades på Ekofin i november och som sedan följdes upp på toppmötet i Nice. Vi kommer självfallet att fullfölja skattepaketet på alla sätt och vis i alla dess olika delar, inklusive den del som Lars Tobisson inte är särskilt intresserad av.

Till Siv Holma, Yvonne Ruwaida och andra som har frågat om Tobinskatten vill jag säga att vi under det svenska ordförandeskapet inte har för avsikt, som framgår av arbetsprogrammet, att aktualisera Tobin-skatten. Det finns en rad andra insatser som kan göras när det gäller den finansiella stabiliteten som kanske har långt större positiva effekter för det man vill åstadkomma. Detta får ses i ett betydligt större sammanhang, där det finns andra saker som är viktiga. Jag har också nämnt Lamfalussygruppens arbete, som kommer att ge många tillfällen att diskutera bra metoder som kan åstadkomma en bra finansiell stabilitet i framtiden.

Siv Holma, Yvonne Ruwaida, Karin Pilsäter och andra har också frågat om Sverige på nytt kommer att aktualisera diskussionen om överstatliga minimiskatter på miljöområdet. Jag kan där också bara upprepa svaret att vi inte avser att eftersträva några från EU överstatliga skatter på det området. Det har vi gett besked om många gånger förut. Det var bara en repetition av den frågan som kom upp.

Karin Pilsäters frågor kring åldrandeproblematiken förstod jag inte riktigt, måste jag säga. Det engagerar hela Europa just nu att vi i framtiden kommer att ha en annan relation mellan arbetskraftsstyrkorna och äldre människor. Det har varit uppe till diskussion och vi planerar att också ta upp det till diskussion under vårt ordförandeskap. Det tycker alla länder i Europa är oerhört intressant att diskutera. Jag ska gärna be Sven Hegelund att berätta lite kort om hur vi hanterar den frågan, framför allt i samband med vårt informella Ekofinmöte.

Får jag till sist med anledning av Mats Odells fråga om EMU säga att det självfallet ligger i det svenska ordförandeskapets intresse att vi får en positiv utveckling av EMU-samarbetet. EMU-frågor kommer också att hanteras i Ekofin under det svenska ordförandeskapet. Det gäller bl.a. frågor om penningtvätt och risken för oegentligheter. Vi har allt intresse av att understödja det arbetet.

Sven Hegelund kan berätta mer om just åldrandeproblematiken.

Anf.  14  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Som Bosse Ringholm sade står samtliga EU-länder inför en mycket kraftig förändring av ålderssammansättningen. Det hänger samman med att vi har haft låga födelsetal under en period. Det håller på att slå igenom och ge en mycket kraftig ökning av antalet pensionärer ungefär från 2010 och framåt. Det gäller Sverige och även många andra länder. Det är vid lite olika tidpunkter som detta inträffar.

Det är en mycket dramatisk förändring som sker. Vi har själva hanterat den i svensk politik i olika sammanhang, bl.a. genom pensionsreformen. Det har också betydelse för våra saldomål och sådana saker.

För de flesta europeiska länder är den här förändringen mer dramatisk än den är för Sveriges del.

Det här är ett område som berör många politikområden, inte bara det ekonomiska. Det har också betydelse för pensionssystemens utformning, för familjepolitik och sådant. Men på det ekonomiska området kan man säga att vi fram till dess den här förändringen inträffar har en period när vi borde förbereda våra ekonomier för detta. Vi gör det i Sverige genom att köra med 2 % överskott i genomsnitt över konjunkturcykeln och avveckla skulder, så att vi inte har räntor på gamla skulder att betala den dagen de offentliga utgifterna i högre grad måste gå till pensioner, äldreomsorg och sjukvård.

Andra länder står inför motsvarande och ännu större utmaningar, därför att de har underskott i sina offentliga finanser, medan vi har överskott. Dessutom är den demografiska förändringen större i de andra länderna.

Det här är ett gemensamhetsintresse, därför att om det här inte sköts kan det få rätt dramatiska effekter på tillväxten i olika länder. Den enes import är ju den andres export. Av det skälet är det ett gemensamt intresse att vi hanterar problemet.

Vi kan också säga att det här kommer upp på Stockholmstoppmötet som en mycket viktig punkt. Där räknar vi med att det kommer att bli ett antal slutsatser av den typ som jag nämnde nu. Sedan kommer detta att föras in i processerna inför de allmänna riktlinjerna där sedan Ekofinrådet ska hantera processerna fram till slutet av vårt ordförandeskap.

Anf.  15  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill först återgå till miljöskatterna. Det står ändå i arbetsprogrammet att integreringen av miljöaspekterna i den ekonomiska politiken ska bygga på marknadsbaserade instrument som exempelvis skatter. Om det står så i ordförandeskapsprogrammet men Sverige inte avser att driva den frågan tycker jag inte att det stämmer överens.

Ordförandeskapet ska också ta upp frågan om energiskattedirektivet. Energiskattedirektivet är ju en miniminivå på energiskatten. Den är tyvärr inte alls lika viktig att ha på EU-nivå som t.ex. en miniminivå på koldioxidskatt, därför att energi kan tillverkas på väldigt många olika sätt. Det har inte samma miljöstyrande effekt som om man skulle ha en miniminivå på koldioxidskatt.

Man kommer ju att jobba med en miniminivå på en skatt på energi-sidan, energiskatten, men jag tycker ändå att det är konstigt när Sverige säger att vi över huvud taget inte ska ta upp skattefrågorna. De står ändå i ordförandeskapets arbetsprogram.

Jag hade önskat att Sverige hade tagit upp detta. Europeiska miljöbyrån har ju bett att Sverige ska ta initiativ på just det här området. Det finns nio medlemsländer som vill att någonting ska hända. Som Karin Pilsäter sade förut kan man komma ifrån farhågan att den svenska regeringen inte vill börja diskutera miniminivåer på skatteområdet därför att det då kanske blir aktuellt också på andra skatteområden, där det inte är önskvärt, genom att just ta upp frågan om miljöavgifter i stället och diskutera koldioxidavgift i stället för att prata om en skatt.

Det är en mycket bra ambition i arbetsprogrammet att man ska verka för öppenhet i Ekofinrådets arbete. Jag skulle vilja veta lite grann hur man jobbar med det.

Anf.  16  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag är ledsen att finansministern inte förstod min fråga om åldrandeproblematiken, jag kan upprepa den. Det står att ”ordförandeskapets ambition är att nå samsyn vad gäller hanteringen av åldrandeproblematiken”. Min fråga är då: På vilket sätt menar man att man ska vara överens om hanteringen? Det måste betyda någonting mer än att man ska hantera det, vilket jag tyckte att det lät som om Sven Hegelund sade. Det faktum att alla är intresserade av att diskutera en fråga är inte samma sak som att man ska nå en överenskommelse om hur man ska hantera den. Jag skulle vilja upprepa frågan: Vad är man ute efter att uppnå?

Jag skulle också vilja upprepa min fråga om WTO-förhandlingarna: Tänker man inom ramen för det här arbetet lyfta upp det på något sätt?

Anf.  17  MATS ODELL (kd):

Det som här kallas åldrandeproblematiken är egentligen det största hotet mot tillväxten och mot vår framtida välfärd. Det finns mycket skrämmande nyckeltal som bl.a. redovisas i Långtidsutredningen. Det är utvecklingen efter 2008. Där har vi också i Sverige ett oerhört kraftigt fall i tillväxt samtidigt som den förvärvsaktiva andelen av befolkningen sjunker dramatiskt och antalet pensionärer ökar. Men jag håller med om undertonen i Karin Pilsäters fråga när man talar om en åldrandeproblematik. Vore det inte bättre att hitta en ny beteckning? Den nya demografiska utvecklingen, som också beror på familjemönstret, är att man har en mycket senare familjebildning, att man sätter barn till världen senare. Just att tala om åldrandeproblematik är väl ändå att komma in lite fel i problemet.

Jag skulle slutligen, herr ordförande, vilja varna för att Sverige framstår som det land som har löst det här problemet. Vi har väldigt mycket kvar på det här området.

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Får jag först säga att jag tror att Yvonne Ruwaida och möjligtvis någon mer har missförstått diskussionen om skatter. Det jag svarade på var de propåer som framgick av era frågor, att Sverige inte kommer att ta upp frågan om majoritetsbeslut när det gäller miljöskatter. Vi har varit mycket tydliga på den punkten. Någon sådan överstatlighet har vi inget skäl att aktualisera på nytt. Där har vi olika uppfattning. Men jag vill vara mycket tydlig på den punkten.

Däremot, och det är det som framgår av vårt arbetsprogram, ska vi naturligtvis ta upp en diskussion och arbeta med energiskattestrukturen, som är väldigt viktig, och även diskutera de miniminivåer som vi kan komma överens om att höja på vissa områden. På vissa energiområden finns det inte någon skatt över huvud taget, där är det nollskatt. En sådan diskussion är angelägen att ta upp. Det gäller att skilja på de här två frågorna.

Det jag svarade på handlar om att vi inte är intresserade av varken överstatlighet eller majoritetsbeslut. Däremot kommer vi att jobba vidare med energiskatterna på det sätt som jag nyss har angivit och som även framgår av vårt arbetsprogram

Sverige har på alla sätt och vis, både generellt och i det här sammanhanget, arbetat för att vi ska kunna visa ett stort mått av öppenhet när det gäller material och handlingar. Vi gör sådana avvägningar hela tiden för att öka möjligheterna för transparens och insyn i det arbete som sker i de här sammanhangen.

Beträffande den fråga som Karin Pilsäter ställde om WTO, som i första hand är handelsministerns fråga och inte Ekofinrådets fråga, är ju Sverige som bekant intresserat av att vi får en fortsättning av diskussionerna. Där har vi ett positivt synsätt. Men det är inte i första hand Ekofins ansvarsområde. Det framgick kanske också av frågan.

När det slutligen gäller det som Mats Odell och Karin Pilsäter vill dölja, det faktum att vi får en annan relation mellan yrkesverksamma och äldre i framtiden, får man väl kalla det vad man vill. Det vi tycker är intressant är att det är ett samhällsproblem. Det kan man inte komma ifrån, vad man än kallar det för. Det är detta samhällsproblem som vi vill få till stånd en diskussion om och en gemensam hantering av. Sven Hegelund kan utveckla ytterligare hur man har tänkt sig hanteringen i det sammanhanget.

Anf.  19  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Vi kan kalla det vad som helst, t.ex. demografiproblem. Det har t.o.m. nämnts att Stockholmsmötet skulle kallas babytoppmötet. Det beror på vilken tyngdpunkt man lägger på olika politikområden. Men det är, som Bosse Ringholm säger, ett faktum att det här har stora ekonomiska konsekvenser och de måste hanteras.

Nu för vi en första diskussion med de andra medlemsländerna efter att kommissionen har presenterat sin syn på detta. Vi kan inte exakt säga hur det här kommer att hanteras. Men man skulle kunna tänka sig att man i Stockholm antar slutsatser av typen att vi identifierar problemen och dessutom konstaterar att det är ett gemensamt problem, ett problem med konsekvenser länderna emellan. Därför är det också ett gemensamt intresse att hantera det.

Sedan kommer man kanske att konstatera att det här får finanspolitiska konsekvenser. Men de konsekvenserna kommer att se olika ut i olika länder beroende på att situationen är olika, alltifrån Storbritannien, som inte har något särskilt stort problem, till Italien, som har ett gigantiskt problem framför sig. Därför måste länderna få utrymme att utforma egna strategier för att hantera det här problemet.

Det jag skulle kunna tänka mig att man kan enas om är att länderna på något sätt åtar sig att presentera sådana här strategier. Sedan följs dessa upp och man använder metoden peer pressure om länderna anser att något land inte har åtagit sig tillräckligt kraftfulla åtgärder för att hantera detta.

Sedan kan man tänka sig andra mer bindande åtaganden också, men jag tror att det kanske ändå blir något sådant här. Det måste finnas ett stort utrymme för de enskilda länderna att hantera detta utifrån sina förutsättningar.

Anf.  20  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag blev lite provocerad när finansministern sade att vi vill dölja saker. Det vi har gjort är att fråga vad som döljer sig bakom den formulering som efter några frågeomgångar skulle betyda att man kommer fram till att det här är någonting som måste hanteras. Det tycker jag inte framgår alldeles glasklart av den mening som står i ordförandskapets program om dessa ambitioner. Men nu finns det till protokollet att man inte är ute efter en samsyn när det gäller hur man ska hantera det.

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag skulle möjligen för protokollet vilja ta upp det sista som Karin Pilsäter sade, att vi inte skulle ha någon ambition att hitta en samsyn. Det var själva upplägget, att vi skulle hitta en samsyn på hanteringen och efter hand också få en samsyn på hur det kan hanteras i olika länder. Sedan kan det finnas olika lösningar för olika länder. Det framgick också av Sven Hegelunds redovisning att det är stora skillnader mellan exempelvis Storbritannien och Italien. Samsynen behöver inte innebära att man har exakt samma metodik för att angripa problemet. Det är viktigare att erkänna problemet och att våga angripa det.

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här är i dag inte en beslutspunkt, utan en informationspunkt. Vi har haft möjlighet till ett informationsutbyte med finansministern.

Jag föreslår nu att vi går vidare på dagordningen. Vi kommer då in på skattefrågorna, som finansministern berörde tidigare. Han hann in på frågan om skatt på mineralolja.

Anf.  23  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag vill bara göra en kommentar, eftersom slutkommentaren är att Sverige inte längre har några starka intressen vad gäller detta direktiv.

Möjligheten att söka undantag, skattebefrielse för biodrivmedel, har ju diskuterats tidigare. Centerpartiet vidhåller att det hade varit av ett svenskt intresse att göra just det.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört förslaget till ståndpunkt tidigare av finansministern. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom den ståndpunkten.

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vid gårdagens Coreper kunde vi uppnå en politisk överenskommelse som i korthet innebär att indrivningsdirektivet har förbättrats väsentligt. Detta innebär bl.a. att direktivet även kommer att omfatta direkta skatter och att fordringar kan drivas in på ett mer effektivt sätt än tidigare. Den överenskommelse om innehållet i direktivet som träffades på Coreper i går ska konfirmeras med en A-punkt på Ekofin i morgon. Innan det formella beslutet om direktivet kan fattas måste det ske ett förnyat samråd med parlamentet.

Det här är en fråga där Sverige har varit mycket drivande, och därför är det särskilt glädjande att vi nu får sätta punkt och får en bra start på vårt ordförandeskap, som vi hoppas kan lova gott för återstoden av perio-den.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi kommer också att ha en orienteringsdebatt om det fortsatta arbetet med att ta fram en gemensam rapport om de offentliga finansernas bidrag till tillväxt och sysselsättning. Målet är att komma fram till ett önskat format på och en hantering av den gemensamma rapporten och att erhålla vägledning beträffande sakinnehållet inför det fortsatta arbetet med rapporten till toppmötet i Stockholm.

Utan att nedtona vikten av kvantitativa mål för de offentliga finanserna har flera EU-länder också mer eller mindre börjat intressera sig för kvalitativa aspekter på offentliga finanser. Det gavs uttryck för detta i Lissabonslutsatserna, där rådet och även kommissionen fick ett uppdrag att vid Stockholmsmötet lägga fram en gemensam rapport om just de offentliga finansernas bidrag till tillväxt och sysselsättning. Det är en utveckling som vi har givit ett mycket starkt stöd från svenskt håll. I december presenterade kommissionen ett meddelande där man lägger fram sin syn på de frågor som ställdes i Lissabon. Ni har också fått kommissionens meddelande.

Från svensk sida kan vi i stor utsträckning ställa oss bakom budskapet i kommissionens meddelande. Det bör vara en god grund för det fortsatta arbetet med att ta fram en gemensam rapport.

För att den här rapporten ska få ett så starkt genomslag som möjligt vid Stockholmsmötet är det nödvändigt att den blir mer policyinriktad och kortare än kommissionens meddelande, som är på hela 85 sidor.

Från svensk sida ska vi bl.a. lyfta fram följande frågor i den gemensamma rapporten: att stabila offentliga finanser är en förutsättning för högre uthållig ekonomisk tillväxt och nödvändiga för att möta åldrandeproblematiken, att skatte- och bidragssystemen måste stimulera till ökad sysselsättning, främja rättvisa och social sammanhållning samt att offentliga utgifter har stor betydelse för att förverkliga Lissabonstrategin genom att exempelvis stimulera investeringar i humankapitalet.

Det är min ambition som ordförande att få mina kollegers och kommissionens stöd för det upplägg som jag har skisserat här.

Anf.  28  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag noterar i föredragningspromemorian, vilket också framgick av föredragningen, att det svenska ordförandeskapet anser att det här utkastet till rapport utgör ”en god grund för det fortsatta arbetet”. När man går igenom det här finner man att det finns en hel del kloka saker. Det sägs under rubriken Sysselsättningen måste öka: ”Marginaleffekterna av skatter och bidrag måste begränsas för att stimulera till ökad sysselsättning – – –.” Det är värdefullt i sig att få påvisat att man tror på sambandet mellan höga marginaleffekter och tillväxt och sysselsättning i ekonomin.

Men jag vill påpeka att det, liksom tidigare i de sysselsättningsriktlinjer som har förekommit, inte bara är marginaleffekterna som behandlas i den här texten utan också det totala skattetrycket. Det är i själva verket en ganska kraftfull plädering för sänkt skattetryck som framgår på de 85 sidorna. Om nu finansministern har betecknat det som en god grund för det fortsatta arbetet tycker jag att det är mycket tillfredsställande.

Anf.  29  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag kan inte vara lika upprymd som Lars Tobisson, efter att i går ha lyssnat på Europeiska rådets ordförande, vår statsminister Göran Persson, i kammaren. Han beskrev det som på s. 27 i kommissionens papper sägs om sänkningarna på kapitalskatter m.m. som någonting som borde fördömas, när oppositionen nu föreslår sådana åtgärder, och att detta var som ett slag mot sammanhållningen i samhället.

Det skulle vara intressant att höra vad Ekofinrådets ordförande tycker om det här. Vi har ju haft det här som en följetong när vi har diskuterat Sveriges förhållningssätt till de här rekommendationerna. Det har haft sitt intresse. Men nu är finansministern ordförande och ska leda hela unionen vidare på en väg mot framgång för att den ska bli den mest effektiva och blomstrande enheten på jordklotet framöver.

Då vill jag bara fråga: Är det här någonting som man kan ställa sig bakom? Eller är det Göran Perssons besked i går som gäller, att sådana här åtgärder snarast är till för att öka klyftorna i samhället?

Anf.  30  SIV HOLMA (v):

Jag skulle gärna vilja ställa en fråga med anledning av det som står på s. 3 i den kommenterade dagordningen: ”Från svensk sida kan vi i stor utsträckning ställa oss bakom budskapet – – –.” Det skulle vara intressant att få mer konkretiserat vad det är som man inte kan ställa upp på.

Jag har förstått av föredragningen att det handlade om att göra rapporten kortare, alltså en formfråga. Men det som är intressant är ju innehållet, och jag undrar om finansministern kunde konkretisera vad det är som man inte kan ställa sig bakom.

Anf.  31  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vet inte om det går att ställa den typ av frågor som jag tänker ställa, men jag gör i alla fall ett försök. Jag kan förstå det som står här om att rapporten behöver vara både kortare och mer policyinriktad för att vara användbar. Men jag har tittat på sammanfattningen, Main Conclusions, som finns på bara ett par sidor och har jämfört det med det som står skrivet här, att man vill att den ska lyftas fram. Bortsett från skillnaden i betoning på skatterna i största allmänhet, är den skillnad jag hittar att man i den svenska texten nämner reformer inom vård och omsorg medan det i rapporten inte står omnämnt annat än att man måste kunna hantera kostnaderna för vård och omsorg.

Är det detta som ni skulle vilja lägga till jämfört med vad som redan finns i sammanfattningen? Eller är det också andra frågor som ni tycker borde tillföras? Det är i linje med Siv Holmas fråga.

Anf.  32  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag undrar vad finansministern ser som långsiktigt syfte med att ta fram riktlinjer när det gäller offentliga finanser på längre sikt. Varför är det nödvändigt att från EU:s sida ha gemensamma ståndpunkter? Vad är det långsiktiga målet med detta?

Alltid när vi diskuterar de här rapporterna som kommer när det gäller ekonomisk politik hamnar vi i diskussionen där vissa partier, speciellt Moderaterna, tycker att det är ett jättebra innehåll och Socialdemokraterna säger att de stöder det i stort sett, fastän det delvis inte stämmer överens med Socialdemokraternas politik här hemma i Sverige. Det blir en ganska absurd situation.

Jag skulle ändå vilja veta vad finansministern ser som mål med det här arbetet. Vad är avsikten? Vad ska det leda till? Varför är det nödvändigt att diskutera just offentliga finanser på det här viset på EU-nivå?

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har svårt att tävla med Lars Tobisson och Mats Odell när det gäller överdrifter som de båda konkurrerar om och vantolkningar från framför allt Mats Odell av vad som sägs i olika sammanhang. Det tjänar inte mycket till att hålla på med den typen av diskussioner, där vi inte riktigt vill förstå vad vi talar om.

För att vara mycket tydlig, Lars Tobisson: Vi har olika uppfattning om vilken välfärdsnivå vi ska ha. Och har man olika uppfattning om vilken välfärdsnivå vi ska ha i Sverige har man också olika uppfattning om finansieringen. Då har man olika uppfattning om hur man driver skattepolitiken. Svårare än så är det inte.

När det gäller de frågor som har ställts av Siv Holma och andra om att vi ”i stor utsträckning” kan ställa oss bakom rapporten och vad det då är som vi inte skulle dela i rapporten, kan jag inte lämna någon sådan katalog, punkt efter punkt, sida efter sida. Jag har angivit att det är ett oerhört stort material och att vi vill koncentrera oss på några saker som vi tycker är viktiga, som jag angav i min föredragning. Det handlar om stabila finanser, skatte- och bidragssystemen, de offentliga utgifternas betydelse osv. Det är koncentrationen, den politiska prioriteringen, som vi tycker är viktig.

Vi eftersträvar naturligtvis att söka en samsyn med övriga medlemsländer kring detta, och då passar det ganska bra att sluta med den fråga som Yvonne Ruwaida tog upp, vad det är vi vill åstadkomma. Det vi vill åstadkomma är att i den här rapporten få ett bra underlag och en bra del i den process som kommer att belysas på toppmötet här i Stockholm i mars som ska verifiera det Lissabondokument som togs där EU har satt upp ett mål att för 2010 vara så konkurrenskraftigt och så ledande i världen att det är vi som har den bästa utvecklingen när det gäller produktivitet och teknologi, forskning, välfärd och social balans. Det är ett oerhört ambitiöst mål som vi har ställt upp mellan EU-länderna fram till 2010.

Vi har hela tiden från svensk sida velat prioritera jobben, sysselsättningen, och därför är vi oerhört glada över att vi nu får vara med och ta det första steget på väg mot att förverkliga Lissabondokumentet. Det är det vi vill uppnå med den typ av diskussioner som vi har initierat via den här rapportskrivningen.

Anf.  34  LARS TOBISSON (m):

Ordförande! Jag vet inte om det är finansministern eller jag som har störst ambitioner när det gäller välfärd. Det är möjligt att vi kan tävla om vem som är bäst på det. Skillnaden är den att jag inte i lika stor utsträckning som finansministern tror på att välfärden ska vara offentligfinansierad och offentligproducerad. I själva verket tror jag att om man följer de riktlinjer som är föreslagna i detta dokument, att sänka inte bara marginalskatter utan även skattetryck, får man en bättre tillväxt och en högre sysselsättning som leder till en ökad välfärd i landet, om än den inte är offentligfinansierad eller offentligproducerad.

Anf.  35  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag ber om ursäkt om jag gav en något yvig beskrivning av vad statsministern sade i går. Men läs gärna protokollet! Vad det här handlar om är om vi över huvud taget vill erkänna, när vi diskuterar statsfinansernas inverkan på välfärdsutvecklingen främst via sysselsättningsutvecklingen, att också budgetens inkomstsida har en betydelse därvidlag, alltså hur vi sätter samman inkomsterna och hur skatterna tas ut. Jag tycker att det som kommissionen skriver inte är någonting som t.ex. statsministern eller finansministern skulle ta på sig att i kammaren plädera för, att det faktiskt finns en sysselsättningsaspekt på att förändra kapitalskatter. Där beskrivs det enbart i termer av fördelningspolitik och rättvisepolitik. Det är det jag är ute efter.

Jag undrar bara: Går det att under ordförandeskapet hålla fast vid den retoriken att det här bara är fråga om rättvise- och fördelningsfrågor? Eller är det så, som regeringen i det här dokumentet säger att den till största delen ställer sig bakom, att de här resonemangen kanske rentav är värda att vidarebefordra till befolkningen runtomkring? Det är två olika budskap hela tiden. Det är det jag tror att man skulle behöva komma till rätta med och diskutera.

Anf.  36  SIV HOLMA (v):

Jag skulle också vilja konkretisera min frågeställning. Såvitt jag förstår talar kommissionen om lägre skatt på arbete, men man tar inte upp att det finns behov av högre skatter på kapital och energi. Man förespråkar totalt lägre skatteuttag i procent av bruttonationalprodukten. När det gäller finanspolitiken anser man att den är för slapp på grund av att produktionen är på väg att överträffa det möjliga, givet inflationsmålet och tesen om jämviktsarbetslöshet. Fortfarande vet vi att sysselsättningsgraden är långt under det möjliga i EU-länderna. Det är framför allt det som jag tycker är intressant att få ett klarläggande om, dvs. om finansministern är enig med kommissionen om dessa synpunkter.

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först vill jag gärna säga att det som skiljer Lars Tobisson och mig, och möjligtvis också Mats Odell, är att vi från socialdemokratiskt håll inte bara vill ha andra typer av välfärd utan framför allt vill ha en jämnare fördelad välfärd. Inte minst, vill jag säga till Mats Odell, är det oerhört viktigt att man inte ser det vitt eller svart, dvs. man kan tala om både tillväxt och rättvisa. Vi har från regeringens sida betonat i alla sammanhang att man måste ta in både tillväxt- och rättviseaspekten. Det vill vi också arbeta för utifrån ett europeiskt perspektiv. Därför kan man inte skilja ut det och säga att det handlar enbart om det ena eller det andra, varken om den vanliga inkomstbeskattningen eller kapitalbeskattningen.

Det statsministern polemiserade mot i går var framför allt moderaternas försök att minska samhällets möjligheter att få till stånd en högre välfärdsnivå, framför allt en jämnt fördelad välfärdsnivå. Då ställde jag den relevanta frågan om kristdemokraterna och Mats Odell tänkte hänga på det moderata orättvisetåget. Det är en fråga som kan diskuteras i annat sammanhang än just här.

Till Siv Holma kan jag säga att i den rapport som kommissionen har lämnat och som vi vill koncentrera och leta fram ett antal punkter i utgår kommissionen naturligtvis från ett perspektiv som gäller alla 15 medlemsstaterna. När det gäller finanspolitiken i hela EU finns det naturligtvis en spridning, därför att länderna befinner sig i olika konjunkturfaser.

Det som är vår sammanfattande synpunkt är att det är oerhört viktigt att vi kan visa att det är just stabila offentliga finanser, oavsett om man är i den ena eller andra konjunkturfasen, som är av väldigt stor betydelse om vi ska lyckas klara jobben i fortsättningen. Om vi inte har stabila offentliga finanser har vi inte heller förutsättningar att hävda arbetet för sysselsättning och kampen mot arbetslöshet, som inte minst är viktigt om vi får en försämring av den ekonomiska konjunkturen internationellt åren framöver.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Det är dags att sammanfatta den här punkten. Det här är en rapport som ska utarbetas inför Stockholmsmötet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Då går vi vidare.

Anf.  39  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nämnden har tidigare tagit ställning till det svenska konvergensprogrammet, och ni har fått kommissionens bedömning. Ekofinrådet ska nu ta ställning till uppdatering av det svenska konvergensprogrammet, som avser perioden 2001–2003, och anta ett yttrande över det svenska programmet. Programmet har mottagits väl både av kommissionen och vid diskussionen i ekonomiska och finansiella kommittén. Jag har därför all anledning att räkna med en kort och oproblematisk diskussion vid rådsmötet. Eventuella frågor till Sverige kommer därför att besvaras av statssekreterare Sven Hegelund, som representerar Sverige i det här sammanhanget. Från svensk sida kommer vi att publicera rådets yttrande omedelbart efter mötet.

Anf.  40  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! När det här diskuterades vid EU-nämndens sammanträde den 3 november hade jag en del kritiska synpunkter på uppläggningen av konvergensprogrammet. Jag konstaterade i huvudsak att det var väldigt mycket koncentration på budgetpolitik, räntenivå och annat. Jag påpekade att Sverige redan uppfyllde konvergenskraven. Däremot hade man ett ganska obetydligt avsnitt om valutapolitik och växelkursstabilitet, där vi ju blivit underkända och där vi löpte risk att åter få en negativ bedömning.

Då fick jag inget svar i sak av finansministern, men finansministern skickade fram departementsrådet Hall med, som han kallade det, en liten lektion som huvudsakligen bestod i att upplysa om att det var budgetpolitiken som stod i centrum och att någon bedömning av valutastabiliteten inte var aktuell. När jag vidhöll att detta ändå skulle komma upp till prövning sade finansministern på sitt nyanserade sätt: ”Efter K-A Halls lektion måste jag nog konstatera att eleven Tobisson får underkänt. Han har faktiskt inte förstått vad det handlar om. Det handlar inte om att godkänna Sveriges förutsättningar för ett medlemskap i växelkurssamarbetet.”

Nu har vi fått utlåtandet från kommissionen där man ägnar ett ordentligt utrymme åt valutapolitiken, Exchange Rate Policy, och konstaterar att här har varit en volatilitet i kronan jämfört med euron. Den har minskat, säger man, men ”short term fluctuations are still larger than for the ERM participating countries”. Sedan drar man slutsatsen i sista meningen: ”Sweden does not fulfil the exchange rate criterion.” Sverige uppfyller alltså inte växelkurskriteriet.

Efter det här kan man undra hur finansministern ska göra, om han som ordförande ska kalla in departementsrådet Hall, som får hålla en föreläsning för kommissionären Solbes om att han har överträtt sina befogenheter, för här ska inte göras någon bedömning av huruvida Sverige uppfyller växelkurskriteriet.

Anf.  41  KARIN PILSÄTER (fp):

På frågan om ERM har jag inget mer att tillägga. Jag fick inte ens underkänt vid det tillfället.

Det står i den kommenterade dagordningen att man från svensk sida delar kommissionens bedömning i stora drag. Sedan kommenterar man det här med överhettningsrisker, där man inte delar deras uppfattning. Jag gissar att man inte delar kommissionens uppfattning att vi behöver göra en minskning av det fortfarande alltför höga skattetrycket, att det är svårt att bibehålla det höga skattetrycket osv., som det står på ett antal ställen här.

Det skulle vara intressant att höra en kommentar till kommissionens utlåtande kring konvergensprogrammet när det gäller skattetrycket och att man själv inte nämner att man inte delar den uppfattningen.

Anf.  42  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Om jag har förstått det rätt är ju detta en rekommendation från kommissionen som det är tänkt att ministerrådet ska ställa sig bakom. Då undrar jag vilka instruktioner Ekofins ordförande har tänkt sig ge till statssekreteraren Hegelund. Ska han på Ekofinmötet ställa sig bakom den formulering som i den svenska översättningen lyder: ”Därför förväntar sig rådet att Sverige beslutar sig för att delta i ERM2 i sinom tid.” Om den svenska positionen är att man tycker att det är en bra formulering, hur ska vi då tolka ”i sinom tid”?

Anf.  43  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Jag avstår för tids vinnande från den årliga diskussionen. Jag vill bara säga att när det gäller medlemskapet i ERM2 stöder vi regeringens uppfattning att där bör vi inte ansöka om medlemskap förrän det finns ett beslut om att Sverige ska gå med i EMU:s tredje fas.

Anf.  44  SIV HOLMA (v):

Jag är inne på samma frågeställning som Karin Pilsäter, om vad man inte ställer sig bakom. Jag skulle vilja ha en konkretisering. Jag tänker närmast på det som står om målet ”att fram till 2015 ha ett överskott på 2 % i genomsnitt över konjunkturcykeln”, och att i ”detta syfte bör ytterligare ansträngningar att begränsa utgifterna också göras”. Sedan står det att det ”antagligen kommer att innebära att skatterna måste sänkas ytterligare”, att det fortfarande är ett alltför högt skattetryck. Är det någonting som man är överens om?

Jag skulle också i det här sammanhanget vilja ställa en fråga när det gäller hur redo man är inför ett EMU-inträde. Enligt vad jag kunde förstå påstod Göran Persson att om de pågående löneförhandlingarna avslutas på ett bra sätt bör den svenska ekonomin kunna anses redo för EMU-inträde. Vad jag har förstått av det man tidigare har sagt från det socialdemokratiska partiet är att man även ska ta hänsyn till utrymme för en politik som kan motverka lågkonjunkturer. Jag undrar om regeringen har ändrat uppfattning.

Anf.  45  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Jag kan börja med ERM-punkten, som har återkommit gång efter annan. Vår position är väldigt klar: det är inte aktuellt att gå med i ERM så länge vi inte har bestämt oss om vi ska gå med i den gemensamma valutan. Det här är ett förstadium till att vara med.

Den här punkten är väldigt modest formulerad. Det står ”i sinom tid”, och det finns alltså inget krav på någon tidpunkt. Det är i sak avhängigt av vilken ståndpunkt man har när det gäller medlemskapet i den gemensamma valutan.

Det var en rätt intressant diskussion om frågan om växelkursstabilitet i Ekonomiska och finansiella kommittén. När kommissionen diskuterar det här är det ju i relation till euron. Tittar man på den svenska kronans stabilitet under de senaste åren ser man att den har haft en mycket större stabilitet än euron, om vi ser det till vägt genomsnitt av våra valutor. Euron har gått ned och dollarn gått upp i förhållande till kronan. Kronan har i själva verket varit mycket stabil. Detta konstaterades också i den här diskussionen, vilket var ganska intressant.

Sedan var det diskussionen om överhettningsrisker. Där skedde en modifiering efter diskussionen i Ekonomiska och finansiella kommittén. Där finns en direkt missuppfattning om situationen 2002 från kommissionens sida, som inte korrekt har tolkat den beräkningstekniska överföring som görs i kalkylerna. Det finns ju inget politiskt ställningstagande om skattelättnader eller någonting annat före 2002. Det är bara om den beräkningstekniska överföringen i full utsträckning överförs till hushållen som det uppkommer en så här expansiv politik. Där gjordes en modifiering.

När det gäller sänkta skatter gjordes också en modifiering i diskussionen. Det var flera som invände mot kommissionens formulering ”alltför höga skatter”. Man konstaterade att Sverige har ett högt skattetryck. Det är vi själva medvetna om. Vi har ju gjort skattesänkningar under ett par år i följd för att kompensera för egenavgiftshöjningarna. Den delen är inte kontroversiell.

När det gäller målet 2015 visar de kalkyler som vi har gjort själva att vi med bibehållet välfärdssystem klarar av att ha ett överskott fram till 2015 och därmed förbereda svensk ekonomi för demografiutmaningen. Det finns inga ställningstaganden för en så lång period, men om vi tittar på räkneexemplet innebär det en liten nedgång i utgiftskvot men fortfarande ett rejält utrymme för reala utgiftsökningar under början av perioden, och i slutet av perioden återigen en ökning av utgiftstrycket för att klara sjukvård och äldreomsorg osv. Det är inte någon systematisk sänkning av utgifter som ligger i detta, utan tvärtom syftar det till att bereda ett utrymme för högre utgifter på längre sikt när det behövs.

Anf.  46  LARS TOBISSON (m):

Till denna argumentation om valutastabilitet vill jag bara säga att det är klart att i förhållande till euron har kronan varit väldigt stabil, men det är inte intressant. Det intressanta är det som finns i kommissionens utlåtande här, där det återges den förpliktelse Sverige har: ”Sweden needs to demonstrate its ability to stay in line with an appropriate parity between the krona and the euro over the sufficient period of time without severe tensions.” Det är vårt åtagande.

Då är det relevant att vi ska följa eurons utveckling. Det är vad vi har tagit på oss. Det naturliga sättet att göra det är via en anknytning till ERM2, som t.ex. Danmark har. Men att försöka hävda att det finns något slags absolut stabilitet som kronan håller och som skulle vara mera tydlig än den för euron har inte med saken att göra. Det är inte fråga om att kronan ska vara stark eller stabil i förhållande till något annat index än just eurons utveckling.

Anf.  47  Statssekreterare SVEN HEGELUND:

Med den växelkursregim som Sverige har valt, och som ju har fungerat väldigt väl, har vi ett inflationsmål. Då kan man inte samtidigt ha ett växelkursmål. Det är, som jag sade tidigare, inte aktuellt att byta det här förrän man har tagit ställning till ett eventuellt deltagande i den gemensamma valutan.

När det gäller de senaste årens stabilitet sade jag att i förhållande till ett vägt genomsnitt av Sveriges konkurrentländer har vi haft en mycket stabil växelkurs, långt stabilare än vad euron har haft. Vi är glada att vi inte har följt med på den nedtur som euron har gjort, för det hade ställt till med stabiliseringspolitiska problem.

Anf.  48  LARS TOBISSON (m):

Nu gäller det vilket åtagande vi har inom ramen för den gemensamma valutapolitiken. Och det är faktiskt så, som det är beskrivet i det citat som jag läste upp, att det är relationen mellan kronan och euron som är aktuell. Det är inte euron som ska rätta sig efter kronan utan tvärtom. Detta har vi inte lyckats med. Det är därför som vi nu får underkänt, trots att det tidigare har sagts att det inte skulle vara aktuellt att göra den bedömningen.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att det är dags att göra en sammanfattning. Innan jag gör det tänker jag på den underliga situation som uppstår om man jämför konvergensprogrammen från olika länder och ser det goda resultat som redovisas för det svenska programmet. Det blir då svårt, med tanke på den blygsamma inställning som svenskar alltid har, framför allt för ordföranden att berömma Sverige vid bordet.

Men jag konstaterar ändå att den här diskussionen har utmynnat i att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa punkt handlar om en lägesrapport om genomförandet av handlingsplanen för EMU-statistik. Vi kan från svensk sida konstatera att det finns brister och att genomförandet behöver effektiviseras. I jämförelse med andra medlemsstater ligger vi dock väl till. Vi är därför positiva till en harmonisering och en förbättring av den ekonomiska statistiken. Det är viktigt att handlingsplanen fullföljs.

Som ordförande kommer jag att vilja få rådet att ställa sig bakom rapporten och att den ska offentliggöras. Det skulle betyda en uppmaning till medlemsländerna att se frågan som fortsatt viktig och att genomföra handlingsplanen utan försening.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fråga som vi har haft uppe tidigare. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  52  MATS ODELL (kd):

På dagordningen för Ekofinmötet finns under punkt 8, övriga frågor, punkten Eurogruppen kvällen den 18 januari. På vilket sätt får Sverige information om vad som händer där? Är det på det mötet som den belgiske finansministern tar Bosse Ringholms plats? Har den organisationen nu börjat att fungera?

Anf.  53  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har regelmässigt som ett lunchärende en kort rapport från Eurogruppens möten. Den lämnas av Eurogruppens ordförande. I det här fallet är det den belgiske finansministern som lämnar denna rapport på vårt lunchmöte i morgon. Men jag kommer självfallet att få information dessförinnan, eftersom jag har ett mycket nära samarbete med det belgiska ordförandeskapet i Eurogruppen. Jag kommer naturligtvis att i omedelbar anslutning till kvällens möte få den informationen. Men sedan ges det ju alltid tillfälle att under lunchen i morgon informellt utbyta tankar och diskussioner kring Eurogruppens arbete. Det är en sedvana som har funnits hela tiden.

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då ber jag att få tacka finansministern och hans medarbetare för samrådet i dag.

2 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 4 december 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den

22 och 23 januari 2001

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar utrikesministern och hennes medarbetare välkomna hit för samråd inför allmänna rådet. Vi börjar med en muntlig återrapport från rådsmötet den 4 december. Varsågod, utrikesministern.

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket.

Eftersom det inte finns så mycket att återrapportera tänker jag göra detta till en mycket kort punkt. Det mesta som är att återrapportera handlar ju om Nice, och det är ju redan rapporterat eller också kommer det tillbaka.

Den enda fråga som egentligen inte berörde toppmötet i Nice handlade om stadgan för Europaparlamentets ledamöter. Där nådde vi ingen överenskommelse, så vi kommer nu som svensk EU-ordförande att påbörja konsultationer med Europaparlamentet och rådet för att utröna möjligheter att fortsätta förhandlingarna. Vi har ännu inte haft möjlighet att göra detta, så jag får väl återkomma till nämnden senare med en rapport om hur detta går.

Anf.  57  LARS TOBISSON (m):

Just punkten om statuterna för Europaparlamentets ledamöter togs ju upp under Nicemötet. Delvis kanske det beror på att jag avvek i förväg härifrån bordet, men jag blev aldrig riktigt klar över var detta hamnade. Ska besluten fattas med kvalificerad majoritet? Är det ett undantag gjort för skattebehandlingen? Hur ligger det till på denna punkt?

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Det är en fråga som vi diskuterade intensivt under den tid som vice ordföranden var borta från mötet. Men utrikesministern kan ju klarlägga läget.

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Alla frågor utom skattefrågan fattas med kvalificerad majoritet. I skattefrågan kvarstår enhällighet.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna återrapporten och gå vidare med nästkommande rådsmöte.

Anf.  61  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer att börja med den offentliga debatten om ordförandeskapets program, precis som man brukar göra i inledningsskedet. Vi har tänkt försöka att koncentrera den här debatten kring en fråga, och det är frågan om att förebygga väpnade konflikter. Det ger ju ofta ett ganska dåligt resultat när man har allmänna debatter kring hela ordförandeprogrammet. Dessutom har vi ju redan lyssnat av alla medlemsländer i videokonferenser och vid andra genomgångar. Därför tänkte vi försöka att koncentrera den här debatten kring de förebyggande frågorna.

Anf.  62  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tycker att det är väldigt bra att man ska diskutera frågan om konfliktförebyggande. Hittills har ju EU:s krishanteringsarbete inte fokuserats på konfliktförebyggande, så jag tycker att det är bra att det svenska ordförandeskapet gör det.

Jag har en fråga. När vi nu bygger upp en operativ EU-armé, och detta i samarbete med Nato, vill jag här i EU-nämnden fråga Anna Lindh hur hon ser på hur detta stämmer överens med svensk neutralitet och om detta inte är en fråga som man egentligen borde gå till riksdagen med för beslut.

Sedan kan man ha olika synpunkter på hur samarbetet med Nato ser ut. Men det börjar ju nu få sina fasta former. Som vi ser det i alla fall är det ett ganska intimt samarbete med Nato. Det svenska ordförandeskapet har samtidigt uttryckt en avsikt att utveckla samarbetet mellan EU och FN. Var finns detta samarbete och hur vill man utveckla det? I dag finns ju inget skrivet om detta. Hur kommer det svenska ordförandeskapet att arbeta för att stärka unionens civila förmåga när det gäller krishantering? Vilka åtgärder kommer Sverige att presentera här?

Anf.  63  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag såg att fler begärde ordet när Yvonne Ruwaida tog upp den här frågan. Jag tänkte då bara säga att ESDP kommer upp senare på dagordningen, så vi kanske kan ta hela ESDP-debatten i samband med den punkten på dagordningen.

Anf.  64  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi tycker att det är bra och naturligt att man fokuserar på den civila krishanteringen, för det lär ju dröja innan något av de andra länderna som har samma intresse kommer till ordförandeskap igen. Det är ganska naturligt. Men vi förmodar också att det efter Nice finns stora förväntningar hos alla övriga länder som vill fokusera på den operativa verksamheten och hur man går vidare med genomförandet av den. Sverige måste ju också ta ett ansvar för att fullfölja fördraget och de förväntningar som finns kring detta.

Hur ska man på ett bra sätt balansera detta att fokusera på vårt intresse men att ändå vara en duktig ordförande och hantera dessa frågor, så att det inte blir en besvikelse?

Anf.  65  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Eftersom det just handlar om utvecklingen efter Nice och uppföljningen av Nice vad gäller ESDP, som kommer upp senare på dagordningen, föreslår jag att jag väntar med att besvara frågan tills den kommer upp på dagordningen.

Det här handlar bara om vad vi som ordförande har velat ha en öppen debatt om, alltså inför öppen ridå. Vi har föreslagit att vi ska ha det kring det förebyggande, men sedan kommer vi tillbaka till ESDP på en särskild dagordningspunkt.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag betraktar inte denna första punkt som något beslutsärende utan mer som ett informationsärende. Vi hade ju en liknande diskussion när det gällde Ekofinrådet.

Jag föreslår att vi snabbt går vidare. Vi kommer då in på punkt 5, som handlar just om det som vi nyss har varit inne och nosat på.

Anf.  67  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag hoppar över de generella A-punkterna. Däremot kommer jag att ge nämnden en del information om A-punkterna senare på dagordningen, eftersom de är rätt intressanta den här gången. Jag hoppar också över Europaparlamentets resolutioner och går sedan vidare till den europeiska uppföljningen av Nicemötet och frågan om ESDP.

Det som Europeiska rådet gjorde i Nice var att man godkände det franska ordförandeskapets rapport, som vi ju diskuterade på EU-nämnden före jul. Därefter har vi haft videokonferenser med alla mina EU-kolleger för att diskutera hur vi går vidare när det gäller ESDP. Vi har presenterat våra ambitioner vad gäller såväl det militära och det civila som det förebyggande och samarbetet med FN.

När det gäller det militära har vi för avsikt att fortsätta det som man började med under det franska ordförandeskapet. Här har vi fattat beslut gemensamt. Vi ska bygga upp en gemensam militär kapacitet. Vi ska fortsätta att se till att detta konkretiseras i de olika länderna. Vi ska fortsätta att utveckla samarbetet med Nato. Vi ska också utveckla en samverkan med FN. Detta fick ett mycket brett gehör hos kollegerna. Vi vill konkretisera arbetet med det civila, så att vi inte bara har gemensamma mål vad gäller polisen utan också vad gäller övriga delar av rättsväsendet och räddningstjänsten. Här planerar vi att bygga upp samma form av arbete som man har haft på det militära området, att ställa upp gemensamma mål och sedan ha kapacitetskonferenser där man ser om man kan leva upp till de gemensamma målen.

Det som är aktuellt att göra och fatta beslut om redan nu är att göra några av de tillfälliga organen permanenta, dvs. det som kallas för KUSP – Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik – EU:s militära kommitté och EU:s militära stab. Man ska nu fatta beslut om att de ska bli permanenta. I praktiken kommer det dock inte att gälla den militära kommittén och den militära staben förrän den militära staben har flyttat in i sina nya lokaler och man har utsett en ordförande i den militära kommittén.

Man avser också att fatta beslut om samarbetet med Nato vad gäller antalet sammanträden. Tanken är att KUSP och det s.k. NAC ska mötas på tjänstemannanivå minst tre gånger under respektive ordförandeskap.

Jag börjar med Holger Gustafssons fråga om avvägningen mellan olika frågor. Det är naturligtvis så att vi måste driva alla dessa frågor vidare. Vi har inga avsikter att vare sig backa från eller försöka att undvika diskussionen om att fullfölja den militära kapaciteten. Vi har varit med och fattat de här besluten och tycker att även detta är viktigt. Men vi tror att man behöver lägga ned ytterligare arbete på att framför allt utveckla – när det gäller det militära är det redan ett arbete på gång – det civila, det förebyggande och inte minst samarbetet med FN, eftersom det är något alldeles nytt. Därför har vi också försökt peka på vad vi vill göra på dessa områden.

Till Yvonne Ruwaida kan jag säga att vi har haft diskussionen om neutralitet och alliansfrihet tidigare, också i kammaren. Vi anser inte att detta på något sätt minskar våra möjligheter att vara militärt alliansfria.

Anf.  68  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

En fråga som jag skulle vilja få lite belyst är Sveriges möjlighet att delta i olika typer av möten. Vi är observatörer i VEU. Vår alliansfrihet gör att vi inte är med i Nato. Kommer vi att kunna vara med vid samtliga dessa möten för planering och beslut? Jag skulle gärna vilja ha lite information också om hur det ligger till med finansieringen. Om det uppstår kriser, är Sverige då med fullt ut?

Anf.  69  LARS OHLY (v):

Jag ska inte trötta nämnden eller utrikesministern med att upprepa frågor som vi har avhandlat i andra sammanhang. Man kan ju konstatera att Vänsterpartiet och regeringen inte har en identisk uppfattning vare sig om hur detta påverkar svensk alliansfrihet eller om nödvändigheten av att delta från svensk sida.

Men jag har ett par mer konkreta frågor. Den första gäller de uppgifter som har funnits om att Turkiet bromsar uppbyggandet av de gemensamma organen mellan Nato och EU. Det finns uppgifter om att Turkiet, trots ganska starka påtryckningar från andra Natoländer, höll fast vid att man inte vill ingå i ett sådant samarbete utan att ställa ganska, som jag uppfattar det, långtgående krav på inflytande. Då är det naturligtvis intressant att veta hur den svenska regeringen ställer sig till detta. Det är ju inte enbart en Natofråga. Det är ju faktiskt så att EU kan ställas inför ett förhandlingsbud från en enad Natogrupp där Turkiet om inte får igenom alla sina krav, vilket jag inte tror, åtminstone tillgodoses delvis. Därför är min fråga: Ser utrikesministern någon risk med att vi måste gå Turkiet till mötes i någon del för att kunna bygga upp de här gemensamma strukturerna?

Det andra gäller den gamla frågan som jag ska trötta både nämnden och utrikesministern med, nämligen den solidariska finansieringen. Jag vet att utrikesministern har svarat att för svensk del är det inte aktuellt att man ska behöva delta i finansiering av militära operationer om man har använt sig av möjligheten att själv stå utanför. Men den frågan är inte avgjord, så jag vill än en gång resa frågan om det är en svensk prioriterad uppgift att försöka se till att den solidariska finansieringen inte kommer till stånd, att ett land som alltså avstår från att delta i en militär operation inte heller behöver vara med och finansiera den.

Sedan har jag en mer formfråga. Jag förstår att försvarsministrarna kommer att delta på allmänna rådet i framtiden, kanske redan under våren. Jag undrar om det kommer att bli så i vår? Har det planerats att försvarsministrarna ska vara med på allmänna rådets möten? En fråga som kanske inte utrikesministern utan ordföranden i nämnden ska svara på är: Om så är fallet, kommer då försvarsministern att komma till EU-nämnden och delta i vårt samråd innan dess? Även om försvarsministrarna självfallet inte har någon beslutsrätt på allmänna rådet, skulle det vara intressant att få möjlighet till information om vad som kommer att hända när försvarsministrarna är med på allmänna rådet.

Anf.  70  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tänker ställa en följdfråga som rör Turkiet.

Vi är ju tveksamma till att Turkiet är observatör i ESDP. Det beror på Turkiets väldigt dåliga hantering av mänskliga rättigheter. Det verkar inte vara så att utvecklingen går åt rätt håll. I nuläget går den snarare, tvärtom, åt fel håll. Turkiet är också det enda land som har vägrat att följa Europadomstolens utslag.

Vi vill att Sverige tar upp frågan om att Turkiet nu verkar bli sämre vad gäller mänskliga rättigheter, inte bättre som det bitvis fanns indikationer på tidigare. Jag tycker också att den frågeställning som Lars Ohly tar upp är väldigt viktig och intressant.

När det gäller samarbetet mellan EU och FN vill jag ha ett förtydligande på hur man vill att denna samverkan ska se ut.

Anf.  71  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den sista frågan kan vi återkomma till när vi står inför diskussionen också i EU. Där håller vi på att arbeta fram förslag, så Yvonne Ruwaida kan senare få konkreta exempel på hur samverkan EU–FN kommer att se ut.

När det sedan gäller Turkiet är det som Turkiet blockerar det som kallas för Berlin plus, möjligheten för EU att ta automatisk del av Natos resurser när man så vill. Den signal som jag hittills har fått från alla Natoländer är att detta är en intern Natofråga som man vill fortsätta att diskutera inom Nato. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Skälet till att Turkiet är med här är att Turkiet också deltar i FN-operationer. Tanken med detta samarbete är också att man ska ha ett samarbete för att kunna förbereda konkreta situationer och konkreta insatser, och där är ju Turkiet redan med. Det gäller t.ex. Kosovo och även i andra sammanhang. Om vi då skulle börja säga att vi inte accepterar Turkiet i Kosovo eller om vi skulle säga att vi inte accepterar andra diktaturer i andra FN styrkor, skulle det leda väldigt långt. Tanken här är att EU faktiskt ska kunna ställa upp för FN och göra motsvarande typer av insatser.

Jag tror att man ska ställa kraven på mänskliga rättigheter på Turkiet i annat sammanhang. Och det ska vi göra i EU–Turkiet-diskussionen i stället. EU har lämnat över sitt förslag till partnerskap. Vi väntar nu på Turkiets svar. Det ska komma i januari. Vi räknar då med att vi får ta en ny diskussion för att se vilka av EU-kraven Turkiet egentligen vill uppfylla när det gäller mänskliga rättigheter.

När det gäller frågan om försvarsministrarnas deltagande på möten, har vi preliminärt sagt, om jag minns rätt, att försvarsministrarna deltar på ett GAC-möte i maj, precis som har skett tidigare. Däremot är det fortfarande så att de inte fattar några beslut. De som fattar besluten i de här sammanhangen är utrikesministrarna, och det är utrikesministrarna mycket måna om.

Vem sköter då betalningen? Ja, det beror ju på. Principen har ju varit att man inte betalar när man avstår från att delta. Sedan kan det i och för sig finnas exempel på biståndsinsatser och liknande som finansieras över budgeten. Då är ju Sverige med och betalar även om Sverige inte själv deltar. Men om frågan gäller de militära insatserna gäller samma svar som jag har gett tidigare. Här handlar det om ifall det är medlemsstaterna som deltar eller om det går via budgeten. Biståndsdelen går ju över budgeten, och den finansierar ju inte den typ av insatser som jag förmodar att Lars Ohly hänvisar till.

Anf.  72  LARS OHLY (v):

Jag tackar för svaren.

När det gäller Turkiet får jag konstatera att vi inte är riktigt överens. Jag menar att kraven på mänskliga rättigheter ska ställas även i detta sammanhang. Jag tycker inte att den liknelse som utrikesministern gör med samarbetet inom FN och de FN-styrkor som finns är riktigt relevant, för här handlar det om något som alla europeiska ledare har sagt ska bygga på en gemensam europeisk värdegrund. Man har talat om att den just bygger på demokrati, mänskliga rättigheter, respekt för yttrandefrihet, mötesfrihet och organisationsfrihet. Man har sagt att detta är just de värden som ligger bakom bildandet av hela det europeiska krissamarbetet. I detta samarbete ingår att man utökar kontakten och samarbetet med Nato, och i Nato ingår Turkiet. Att utrikesministern inte ser detta som en komplikation tycker jag är mycket otillfredsställande.

Anf.  73  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill också kommentera den frågan. Den civila och den militära krishanteringen är ju till för, åtminstone som jag har trott, att försvara mänskliga rättigheter. Ska det vara så att det inte ska ställas lika hårda krav på ett land som ingår i FN-trupp i andra sammanhang, att ett land som i ett sammanhang försvarar mänskliga rättigheter kan ha större frihet att bryta mot dem själv? Det blir lite grann kontentan av det som utrikesministern säger, att vi kan ta upp MR-frågor i Turkiet–EU-diskussioner men inte i ESDP-sammanhang.

Vi anser fortfarande att det är oerhört tveksamt att Turkiet är observatör i ESDP och att man har det nära samarbetet med Nato där Turkiet ingår.

Anf.  74  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Eftersom jag inte fick svar på en av mina två frågor tänker jag ställa den en gång till.

Det gäller huruvida Sverige deltar fullt ut i EU-grupperna i det här sammanhanget, eftersom vi är observatörer i VEU och inte är Natomedlemmar. Deltar vi i alla EU:s grupper fullt ut i information och beslut?

Anf.  75  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Förlåt, Holger Gustafsson. Sverige deltar i alla EU-grupper fullt ut.

När det sedan gäller diskussionen om Turkiet menar jag att ni har fullständigt fel i grunden. Krishanteringen är ju ingen enskild instans som agerar när det gäller mänskliga rättigheter, utan krishanteringen är kopplad till EU och till FN. Beslut fattas av EU om krishantering ska användas. Där är Turkiet inte med. Det är EU som bygger på gemensamma värderingar. Det är EU som står för att vi har gemensamma grunder och gemensamma värderingar. Krishanteringen fattar inga självständiga beslut. Den gruppen kan väl inte fatta beslut om ifall man ska ingripa i en eller annan region, utan dessa beslut fattas i EU.

Till krishanteringen inbjuds – förutom EU:s medlemsländer – kandidatländer, Ryssland, Ukraina, Kanada, Natoländer. Detta är alltså en väldigt bred grupp som ska fullfölja det som EU beslutar om och det som EU:s samarbete med FN vill åstadkomma.

Detta hade vi diskussioner om i kammaren så sent som i går, så för att inte fortsätta att upprepa mig så avslutar jag här.

Anf.  76  LARS OHLY (v):

Jag vill bara säga att det kvarstår en skillnad i uppfattning. Det är att vi menar att frågan om mänskliga rättigheter ska lyftas fram i alla sammanhang, överallt där Turkiet är med. Det ska inte få finnas något undantag i vare sig civil eller militär krishantering eller något annat område, utan i varje sammanhang ska detta påpekas och krav ska ställas på Turkiet att sluta förfölja sina oppositionella och sluta att förtrycka sin befolkning.

Anf.  77  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Man kan ju inte ställa kraven ifall man aldrig talar med dem i och för sig.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi har kommit fram till slutet på den här diskussionen. Jag kan då konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  79  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det i övrigt gäller att följa upp Nice är kanske det mest spännande hur vi följer upp Nice med en debatt om framtidens Europa. Om den tänker vi återkomma till nämnden. Vi har precis börjat med en diskussion tillsammans med Belgien och kommissionen om hur man tar upp de olika frågorna. Jag vet också att lilla EU-nämnden får lite närmare information om detta senare i eftermiddag.

Vi ska försöka att få i gång en bred debatt, åtminstone i Sverige, redan under det svenska ordförandeskapet. Sedan beror det på vad vi gemensamt kommer överens om med övriga länder ifall den breda europeiska debatten startar under det svenska ordförandeskapet.

När det sedan gäller det formella beslutet förväntar vi oss att man nu noterar Nicefördraget utan någon diskussion på måndag. Fördragstexten genomgår nu en språklig granskning, och vi räknar med att den ska vara färdig i början på februari. Därmed ska fördraget kunna undertecknas, som vi räknar med nu, i Nice i slutet på februari.

En annan del av uppföljningen är också att vi kommer att presentera ordförandeskapsprogrammet om utvidgningen. Där räknar vi inte heller med någon diskussion. Men vi vill göra en kort presentation av det på GAC.

Vi har lagt fram ett ambitiöst ordförandeprogram. Enligt vår planering kommer vi att ta upp både fler och mer komplicerade frågor än vad någon ordförande före oss har gjort. Hur långt vi sedan kommer återstår naturligtvis att se när vi är färdiga med ordförandeskapet. Men det är nog bättre att ta upp ett något för ambitiöst ordförandeprogram och sedan vara beredd att erkänna att man inte kommit ända fram än att göra motsatsen.

Tanken är att vi ska försöka stänga så många kapitel som möjligt med dem som har förhandlat länge. Vi ska ta upp en hel del av de riktigt svåra frågorna: migrationen, övergångsreglerna på miljöområdet och liknande. Samtidigt ska vi kunna påbörja några av diskussionerna kring t.ex. jordbruksfrågor, inte kring ekonomin men väl kring det som kallas food safety, alltså livsmedelssäkerheten eller de veterinära och fytosanitära frågorna, som det heter korrekt uttryckt. De länder som har börjat sina förhandlingar förra året och som är bäst förberedda ska få öppna i princip alla kapitel.

Som det ser ut i dag skulle det framför allt gälla Lettland och Litauen.

Detta var det övriga som jag hade att säga när det gäller uppföljning av Nicemötet.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då noterar jag att vi har betat av ärende 9 också. Det här förekom nämligen på två ställen på dagordningen.

Anf.  81  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! I och med den breda europeiska debatten har vi kunnat ta del av indikationer på att presidentbytet i USA kan ha påverkan på Europa, kanske t.o.m. på Natos benägenhet att agera som tidigare. Man kanske t.o.m. skulle kunna vara mindre benägen att utvidga Nato än tidigare. Hur bedömer utrikesministern de här frågorna? Har vi några indikationer som är tillräckligt påtagliga? Det är ju en del av den europeiska debatten hur Nato kommer att agera framöver och vad det betyder att den amerikanske presidenten kanske vänder sig lite mer mot USA och lite mindre mot Europa. Personligen bedömer jag det som att det kanske mest handlar om de finansiella frågorna; man kommer att kräva att vi betalar för vårt eget försvar. Men jag har också hört att man skulle ha intresse av att påverka Natos utvidgning. Finns det någon trovärdighet i detta?

Anf.  82  LARS OHLY (v):

Det finns en fråga som hänger ihop med Nicefördraget och utvidgningen. Det är frågan om röstviktningen. Fördraget slår ju fast vilka röststyrkor som de olika länderna ska ha i ministerrådet och representation i parlamentet m.m.

När Sverige blev medlem gjordes ju ingen fördragsändring som tillgodosåg Sveriges intressen, utan det gjordes i en förhandling mellan Sverige och EU. Min fråga är: Kan Tjeckien och Ungern, som jag menar skamligt har felbehandlats i Nice, i sina medlemskapsförhandlingar på något sätt påverka sin representation och sin röststyrka i rådet, så som t.ex. Sverige gjorde inför medlemskapet 1995?

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag tänkte också hänga på en fråga när det gäller Nicefördraget. Jag har hört lite uppgifter om när en proposition kan komma till riksdagen. Jag undrar om ni har bestämt någon tidtabell för det ännu. När ungefär kan vi räkna med att behandla en proposition?

Anf.  84  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vågar tyvärr inte säga det. Det kommer en departementspromemoria först, sedan en proposition. Jag vågar inte säga något exakt datum än. Vi får återkomma kring den frågan. Vi ska göra det så snart som möjligt.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Jag har bara hört rykten om att det skulle vara i september någon gång.

Anf.  86  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vågar tyvärr inte säga något.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Men det blir alltså en behandling av den under hösten i riksdagen?

Anf.  88  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, propositionen kommer så att den ska behandlas i höst.

När det gäller den nya amerikanska administrationen och den nya amerikanske presidenten vågar vi inte säga i dag vad det kommer att innebära. Jag tror att det är för tidigt. Den nye utrikesministern, Colin Powell, har t.ex. när det gäller Balkan och liknande gjort sådana uttalanden att vi nog kan förutsätta att han fortsätter den tidigare amerikanska utrikespolitiken. De diskussioner som var om att man helt skulle lämna Balkan osv. verkar inte vara aktuella. Men jag vågar inte ge mig in på några spekulationer när det gäller Natoutvidgning eller andra frågor.

Administrationen är ju inte ens riktigt tillsatt i dag. Det kommer att dröja ganska lång tid innan den finns på plats. Eftersom även tjänstemän och alla som nu tillsätts ska genomgå olika förhör räknar jag med att det kommer att ta flera månader innan den verkligen finns på plats.

När det gäller röstviktningen kan länderna i och för sig kräva det här i sina förhandlingar. Det kan de göra. Det kan delvis vara en förhandlingsfråga.

Det har funnits diskussioner om att man redan i dag skulle säga att det här ska förhandlas om. Det tror jag är farligt, därför att då tror jag att man drar undan en del av grunden för den kommande utvidgningen. Därmed skulle ju en av de där frågorna, som måste vara klara för att utvidgningen ska kunna börja träda i kraft, inte vara färdigförhandlad. Och i och med det kan då utvidgningen förskjutas.

Men det finns möjlighet för länderna att ta upp det här i samband med sina förhandlingar.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Den här senare delen, alltså punkt 9 på dagordningen, som har att göra med uppföljningen av Nicemötet är ju mera en informationspunkt i dag. Vi lämnar Nice, och då tror jag att vi är tillbaka på punkt 6 om västra Balkan.

Anf.  90  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den mest intressanta debatten på mötet kommer egentligen att handla om vilka krav man också måste ställa på den nya regimen i Jugoslavien, Serbien, och vilka diskussioner vi bör ha med Koštunica i samband med att vi i trojkan ska resa dit i början av februari.

Hittills har vi ju inte tagit upp frågorna om samarbete med krigsförbrytartribunalen. Vi har inte tagit upp andra frågor som vi har tagit upp med andra länder i regionen, men i och med att det nu börjar bli en normal situation också i Serbien, Jugoslavien, är det ju viktigt att gentemot andra länder i regionen visa att Serbien liksom inte har någon rätt som inte andra har utan att det faktiskt är en konditionalitet och en politik som gäller för hela regionen. Den diskussionen kommer vi att ha.

Sedan kommer vi också att diskutera de oroligheter som har varit i Presevoområdet i södra Serbien. Det finns bl.a. ett förslag om att det som heter EUMM, alltså observatörer från EU, ska förstärkas i området. Tanken är att man ska anta rådsslutsatser kring västra Balkan som berör just de här frågorna, Presevodalen, vikten av att man försöker få en uppgörelse kring Serbien och Montenegro och vikten av att man i Jugoslavien börjar diskutera de här olika villkoren, som EU har ställt.

Dessutom kommer vi som en A-punkt – och det tror jag inte att ni har fått någon information om, eftersom det står på min lista att ni inte har fått det – att besluta om att inrätta en ny högnivåstyrgrupp för Albanien. Tanken är att man ska diskutera vilka fortsatta reformer som återstår i Albanien innan förhandlingarna om ett s.k. SA-avtal kan börja.

Det var Balkan.

Anf.  91  LARS OHLY (v):

Det står att frågan om utarmat uran kommer att tas upp under lunchen.

Anf.  92  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Just det, jag kan ta upp den frågan i det här sammanhanget för den kommer att ingå i den här punkten.

Den här frågan kommer då att diskuteras informellt under lunchen. Vi har haft regelbundna diskussioner eller fått regelbunden information från de två organ utanför Nato som tar upp frågan om utarmat uran. Det är klart att mycket av det här är ett ansvar för Nato, men det är också viktigt att experter utanför Nato gör en bedömning av hälsorisker och annat. Det är dels FN, dels kommissionen som har tagit upp frågan. I FN är det UNEP som har en pågående undersökning. Och vi har framstående svenska experter som är med och arbetar där. Det är framför allt Strålskyddsinstitutet som deltar med sina experter. De räknar med att de ska vara klara inom en månad då de kan leverera preliminära resultat.

Sedan arbetar också WHO med det här, och inom kommissionen har man bett en speciell arbetsgrupp som kallas för Artikel 31-kommittén att sammanställa och ta fram all information om frågan. Jag tror att de kommer att samlas nästa vecka eller i en ganska snar framtid, och de kommer sedan att få en månad på sig att ta fram ett preliminärt underlag.

I Sverige har vi samlat ihop de olika expertmyndigheterna. Det är inte UD som har gjort det, men de olika expertmyndigheterna har samlats ihop, och så har de fått göra något slags preliminär bedömning. De har väl preliminärt sagt att de i och för sig inte ser något samband mellan utarmat uran och leukemi. Däremot finns det många andra hälsoproblem med uranet, och framför allt finns det väldigt många andra hälso- och miljöproblem efter krigen som inte har med uranet att göra. Jag tror att det skulle vara viktigt om vi också kunde ha en mer långsiktig debatt om hur man tar itu med alla de andra miljöproblem som vi ser på Balkan efter kriget som inte bara handlar om utarmat uran.

Anf.  93  LARS OHLY (v):

Vad skönt att få säga att jag är överens med utrikesministern! Jag tycker framför allt att det är oerhört viktigt att göra alla dessa tester och bli varse de effekter som det utarmade uranet har haft, men det är lite grann så att tonvikten enbart har legat på de soldater som har hanterat detta, men det måste onekligen finnas en civilbefolkning som har drabbats av dessa bomber, och det kanske är där som de stora problemen i framtiden kan uppstå. Så jag håller helt med utrikesministern. Jag är glad åt att ministern lyfter just den sidan, att man nu måste sanera efter kriget, så att människor faktiskt kan leva utan risk för hälsan i det område där de hör hemma.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Nu var det här mera en informationspunkt. Däremot fanns det en del A-punkter som var av beslutskaraktär, men vi kanske kan ta dem i ett sammanhang sedan, eftersom de, vad jag kan förstå, inte är kontroversiella.

Vi lämnar då västra Balkan. Fredsprocessen i Mellanöstern är nästa punkt.

Anf.  95  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer att ha en diskussion på lunchen på måndag kring fredsprocessen i Mellanöstern. Vi har ju ett väldigt besvärligt läge som ni, var och en, kan följa i tidningarna för närvarande. Det är naturligtvis viktigt att även EU kan vara med och spela en roll, men det bygger ju också på att parterna verkligen vill att EU ska vara med och agera.

Vi har representanter i USA just nu som går igenom med den avgående administrationen exakt hur läget ser ut när det gäller Clintonplanen, och vi räknar med att vi också ska ha en del sonderingar med parterna framöver, men det här är naturligtvis en väldigt svår fråga, eftersom man är mitt i en valrörelse i Israel. Det gör det svårt att egentligen föra några riktiga diskussioner med parterna just nu.

Anf.  96  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det här är naturligtvis en mycket svår fråga. Men det är mycket troligt att den kommer upp på vårt bord under den här tiden.

Jag skulle bara vilja fråga om det som står i texten under punkt 7, där det då konstateras att förhandlingarna inte har lett till något genombrott. Så långt är det väl okej, men sedan står det: ”Trots detta avtecknar sig konturerna av en lösning på Palestinakonflikten.” Det är ett ganska långtgående uttalande, och det är inte riktigt den bild som man får när man följer det här i pressen. Finns det någonting som döljer sig bakom en sådan formulering som utrikesministern i så fall kunde upplysa oss om?

Anf.  97  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tänkte ta upp en fråga om det som händer i den pågående konflikten. Den rör de mord som uträttas av israeliska armén på utvalda palestinier som man då ser som ansvariga för demonstrationer och annat. Det har ju alltså kommit bekräftelser från israeliska armén själv om att man har pekat ut vissa personer som sedan har mördats av den israeliska armén. Det är faktiskt mord utförda av en stat. Det är faktiskt någonting som andra länder kraftfullt borde reagera mot. Det kan inte uppfattas som ett försvar. Det kan inte uppfattas som att man som militär i en checkpoint försvarar sig själv mot stenkastande personer eller ammunition. Utan det här är uttalat mord.

Jag har förvånats över den tystnad som har varit efter de här uppgifterna. Det här är nämligen uppgifter som inte kommer från MR-organisationer eller Amnesty, utan det här är faktiskt uppgifter som kommer från den israeliska armén själv. Jag tycker faktiskt att den svenska regeringen och andra regeringar borde reagera kraftfullt.

Anf.  98  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med skrivningarna under avsnitt 7. I och för sig är det väl så att det som gäller den ena dagen inte gäller den andra dagen och vice versa. Det rör sig fram och tillbaka i konflikten. Men det är klart att det finns en ljusning samtidigt som vi ser den akuta krisen. Vi kan se att parterna egentligen har kommit väldigt långt. I ganska många frågor är de trots allt överens. Man kan liksom urskilja de frågor som man inte har någon överenskommelse om, men jag skulle vilja säga att det växlar mellan hopp och förtvivlan i Mellanöstern. Det handlar nästan om något slags dagslägesbedömning av hur fredssamtalen och förhandlingarna går. Förhandlingarna fortsätter ju också hela tiden. Det finns fortfarande ett visst hopp om att de ska kunna komma till en lösning. Först hoppades man att det eventuellt skulle bli en lösning innan Clinton avgick. Nästa hopp är att det eventuellt ska kunna bli en lösning före den 6 februari när det israeliska valet är, men vi vet ännu inte.

När det gäller den s.k. israeliska elimineringspolitiken blev det ordentliga reaktioner i omvärlden. Den israeliska regeringen frånsvor sig ansvaret för detta, trots att det fanns höga israeliska representanter inom armén som hade sagt att det här förekom. Jag har också tagit upp frågan direkt med den israeliske utrikesministern och sagt först och främst att vi självklart inte accepterar den här sortens verksamhet och för det andra att regeringen, för att klarlägga att detta inte är regeringens politik, borde gå ut offentligt och också fördöma den typ av uttalanden som gjordes, så att det framgår tydligt att det inte är en israelisk politik och inte ska vara en israelisk politik.

Anf.  99  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag reagerar ändå lite grann över det som utrikesministern säger. Jag tycker att det är bra att utrikesministern har tagit upp frågan och kraftfullt fördömt det här, om det nu har förekommit. Men om det finns så många källor från den israeliska armén själv som säger att det här är politiken och att det här också har skett – det finns ju fall där det är uppenbart att den person som har blivit skjuten är en person som fanns högt upp i Fatahledningen osv. – är det ju konstigt om regeringen kan säga: Det är inte vår politik. Och så efterfrågar den svenska regeringen att den israeliska regeringen ska uttala detta offentligt. Det blir lite dubbelt. Det verkar ju ändå som att det här sker. Man kanske inte vill erkänna det öppet inför omgivningen. Men det här måste ju ske med israeliska regeringens goda minne eller tysta vilja. Det är ju inte så att den israeliska armén agerar helt självständigt utanför den israeliska regeringen. I så fall har ju Israel enorma problem. Man kanske har sådana problem, men då kanske FN verkligen borde ingripa.

Anf.  100  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det som verkar ganska klarlagt är att det har skett. Jag tror – detta är alltså vad jag tror – att det har skett men att det, efter reaktionerna från omvärlden, upphörde. Därmed har israeliska regeringen också satt stopp för det. Detta är vad jag tror. Det är den bild vi har.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då lämnar vi den här punkten för dagen. Vi har då ärende 8.

Anf.  102  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det här är en väldigt viktig debatt. Det är första gången som man har en orienteringsdebatt om de externa åtgärderna, och det är i linje med det som också ni har efterfrågat i nämnden flera gånger. Det handlar om att man faktiskt ska försöka betona vad prioriteringarna egentligen är när man ser att program inte fungerar, att man ska våga avbryta programmen, att man ska fatta nya beslut om pengarna, att det ska finnas principer till grund för hur man fördelar pengar och också om hur man bättre ska kunna samverka mellan olika områden och ha s.k. pelaröverskridande frågor. Så det här är en väldigt viktig debatt. Det är första gången som man har den. Jag tror inte att man kommer att lösa alla problem i den första debatten, men det här blir i alla fall den första debatten.

Ni har fått ett dokument, en promemoria. Det har skett vissa förändringar i den promemorian efter det att den har gåtts igenom med andra länder, men jag tror inte att det är några stora substantiella förändringar.

Anf.  103  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har bara en kort fråga när det gäller arbetet under vårt ordförandeskap på den här punkten. Hur mycket hinner vi att återkomma till just den här frågan och problematiken under vårt ordförandeskap? Det är ju viktigt att vi driver på här. Nu ska då den första diskussionen komma till stånd den 22 januari. Men hur ser programmet ut fortsättningsvis?

Anf.  104  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är lite svårt att vänja sig vid den här kluvenheten, dikotomin, som råder mellan ordförandeskap och svensk position. Jag noterade vad som stod i den promemoria som vi har fått ut under rubriken Svensk ståndpunkt. Första meningen är:

”Sverige stöder ordförandeskapets debattupplägg.”

Tar ni en votering om detta i departementet varje gång, om ni ska stödja det här själva? Eller vad ligger bakom detta?

Anf.  105  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är Hans Dahlgren och jag som slåss om det varje gång för det är han som sitter på den svenska stolen. Nej, det är naturligtvis formalia att det står så.

Det här kommer att följas upp dels genom utvecklingsrådet, som mer konkret diskuterar biståndet, dels i budgetrådet. Vi kommer att försöka dra några allmänna slutsatser efter den här debatten och komma tillbaka med lite mer specificerade slutsatser vid ett senare tillfälle. Sedan är tanken att det här ska ske årligen vid samma tidpunkt. Men förhoppningsvis ska detta kunna konkretiseras i utvecklingsrådet och i budgetrådet senare under våren.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då tror jag att vi kan lämna den här punkten för dagen.

Sedan kommer det en del handelsfrågor. Men A-punkterna skulle vi kanske kunna ta i ett sammanhang om du har någon ytterligare A-punkt än de tidigare.

Anf.  107  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, av A-punkterna vill jag nämna utvärderingen av dialogen med Kina. Det tror jag nämligen har ett intresse, eftersom flera av er har varit involverade i debatten om mänskliga rättigheter i Kina. För första gången gör man nu så att man formulerar mål för vad man faktiskt vill uppnå, och man fäster på papper vad man vill komma fram till och fortsätta att ha förbättringar av i Kina när det gäller mänskliga rättigheter. Tidigare har den här s.k. MR-dialogen inte konkretiserats på det här sättet offentligt. I Kinaslutsatserna tas ju rättsskyddet, FN:s MR-kommissioner, dödsstraffet, religionsfrihet, och organisationsfrihet upp. Falungong nämns vid namn, och kulturella och religiösa rättigheter i Tibet och Sinkiang tas upp.

När det gäller Afghanistan förlänger man bara den gemensamma ståndpunkten.

Det som jag skulle vilja nämna särskilt i övrigt är Ryssland, därför att det blir nu en arbetsplan för hur Rysslandsarbetet ska fortsätta, och det är ju samma prioriteringar när det gäller Rysslandsarbetet som vi tidigare har sagt kring rättsstat, civilt samhälle, miljö, kärnsäkerhet och organiserad brottslighet. Samtidigt som vi tar den här arbetsplanen ska man komma ihåg att vi har en s.k. tvåspårspolitik, så att vi, när det behövs, ska kunna ha en kritisk politisk dialog med Ryssland där vi tar upp Tjetjenien och mediesituationen t.ex.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då är du klar med A-punkterna. Jag tror att jag tar det som har redovisats om dem i ett sammanhang, och jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkter här.

Då tror jag att vi är färdiga.

Anf.  109  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Får jag nämna två övriga frågor som kommer upp? Vi har ju så bra information nu när vi är ordförande att vi kan informera nämnden även om de övriga frågorna.

Den ena gäller El Salvador. Den andra gäller Kongo. Det handlar om vikten av att EU har ett intensivt arbete, egentligen i båda fallen, men man ser väl tydligare just nu exakt vad EU kan göra i El Salvador. Det finns redan experter på plats.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Finns det någon övrig fråga som någon av ledamöterna vill ställa? Det gör det inte. Då tackar vi för samrådet i dag. Då ska vi ta den här korta kaffepausen. Den blir mycket kort.

3 §  Allmänna frågor (handelsfrågor)

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 4 december 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 22 och 23 januari 2001

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar handelsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit. På sedvanligt sätt lämnar jag över ordet till dig för en muntlig återrapport från rådsmötet den 4 december. Vi har fått en skriftlig återrapport. Varsågod!

Anf.  112  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack! Vid det mötet fanns det inga handelsfrågor, så sedan jag var här sist och rapporterade har inget nytt timat som jag kan rapportera om. Den punkten var lätt för mig i dag.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar vi det och går över på kommande möte och de handelsfrågor som kommer upp i samband med allmänna rådet. Varsågod!

Anf.  114  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack! Allmänna rådet på måndag har ingen riktig handelspunkt uppsatt på dagordningen. Initiativet som rör nolltullar för de minst utvecklade länderna skulle eventuellt komma upp. Det har dock kommit upp en punkt under rubriken Övrigt som gäller en lite svårbegriplig italiensk sak som gäller bananfrågan. Om ni önskar kan jag likafullt berätta lite om läget i den fråga som vi alla intresserar oss mest för av dessa, nämligen initiativet till förmån för de allra fattigaste länderna. Jag tolkar ordförandens kroppsspråk som att det finns ett sådant intresse runt bordet.

Att frågan är struken från dagordningen beror på att det förslag från kommissionen som skulle diskuteras på måndag inte har hunnit bli färdigt. Kommissionen tog i går ett beslut som innebär att man har ställt sig bakom en skiss, kan man säga, som inte är tillräckligt precis för att tas upp i rådet ännu. Den behöver diskuteras på arbetsgruppsnivå och i 133-kommittén. Vi räknar med att ärendet kommer upp för beslut i februari i stället.

Det är visserligen en skiss, men jag skulle ändå vilja formulera det som att det är i princip klart, men att viktiga element återstår att fylla i och ge lite mer precision. Det är också en konsekvensanalys av den nya varianten av det gamla förslaget. Det gäller vad det kommer att kosta och innebära för budgeten, t.ex.

Vad som har förändrats i förhållande till det förslag jag har informerat om förut är detta. Det gäller de tre känsliga produkter som det föreslås en övergångstid för – socker, bananer och ris. Det tidigare förslaget innebar att dessa tre varor inte skulle omfattas under en treårsperiod, men sedan skulle reglerna träda i kraft helt och hållet även för dem. Nu diskuteras i stället en teknik med en gradvis avtrappning som inte väntar i tre år utan börjar genast, men i gengäld har en mycket senare slutpunkt.

Bedömningen är att det blir lättare att få förslaget igenom rådet och att det på detta vis skulle bli enklare att få stöd i kommissionskollegiet för detta förslag. Det skulle också ha mindre skarpa budgetkonsekvenser.

Vi är väldigt angelägna om att detta förslag ska genomföras. Vi kommer för vår del att driva på ordentligt för att tiden ska vara mogen för ett beslut i februari. Det är vår bestämda ambition.

Ni vet också av de tidigare diskussionerna att den svenska linjen är att det ska vara så korta övergångstider som möjligt och så få varor som möjligt. De tre varor som nu är identiferade kommer vi att lägga Sveriges röst för. Det ska vara så korta övergångstider som är möjligt med hänsyn till att vi vill få beslut och ett genomförande av förslaget.

Anf.  115  LARS TOBISSON (m):

Vi moderater har samma inställning och stöder regeringen när det gäller att ta bort tullarna och göra det så snabbt och smidigt som möjligt. Jag har bara en fråga. Jag har förstått att det finns en viss uppståndelse bland de utvecklingsländer som inte är allra minst utan lite mera utvecklade, men som ändå är föga utvecklade. Man säger att det blir en orimlig gränsdragning.

Jag läste någonstans att man i Pakistan säger så här: ”Vi står inte på listan över minst utvecklade länder, men det gör Bangladesh. Nu får Bangladesh en oförskämd fördel framför oss när det gäller tekoprodukter, t.ex.”

Det gjordes också gällande i texten jag läste att indelningen var högst diskutabel. Den daterades till tidigare år, och det var inte säkert att rangordningen var korrekt.

Är detta ett problem i sammanhanget? Jag kan se lösningen, och det är att man inkluderar ännu flera länder som man betraktar som föga utvecklade och därmed ger tullfrihet. Är detta någonting som har diskuterats på vår sida, eller är det en oro som finns bland vissa utvecklingsländer?

Anf.  116  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Problemet när man inför särlösningar är att det alltid blir någon på andra sidan gränsen. I detta fall använder vi oss av ett kriterium som ur vår synpunkt är objektivt, dvs. det fastställs av helt andra institutioner än våra egna eller de berörda parternas, nämligen av ett FN-organ. Jag tror att det är UNCTAD. Det görs också av Världsbanken. Det baseras på ett fattigdomsmått som tar med inte bara inkomstvariabler och BNP per capita utan också en del mått på t.ex. hälsa och livskvalitet som UNCTAD jobbar med.

Jag inser att det blir en del som blir utan om man gör så här. Det är precis som det vi diskuterar på banansidan. Om vi inför en generösare importregim till EU, som vi vill, kommer de fattiga länder som i dag har väldigt generösa regler att bli av med en konkurrensfördel jämfört med sina, också fattiga, konkurrenter. Det är någonting man får ta med i beräkningen.

Är det någon man vill gynna är det de allra fattigaste länderna, så för mig är detta inte något stort problem.

Vi ska inte glömma att det är länder som har väldigt begränsad produktionsförmåga. Det är det som är fattigdomens innebörd. Det är därför de är så fattiga. Deras förmåga att konkurrera med andra länder är väldigt svag.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Detta ärende kommer inte upp på allmänna rådet nu utan nästa gång. Vi kan väl redan nu konstatera att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Vi återkommer nästa gång vi har samråd inför rådsmötet. Då kan vi gå vidare.

Anf.  118  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

I den mån det inträffar nya saker återkommer vi till frågan, annars kan kanske dagens diskussion räcka också för nästa möte. Vi kan väl överväga det tillsammans.

Nästa fråga gäller den gamla kära följetongen om bananer. Som ni kanske minns beslutade EU strax före jul om en övergång till en ny importregim för bananer, som innebar en ren tullösning från den 1 januari år 2006. Under tiden fram till dess skulle det vara ett importsystem utan licenser enligt vad som har kommit att kallas först-till-kvarn-metoden. Det beslutet togs av jordbruksministrarna. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  119  LARS TOBISSON (m):

Det hör till att jag yttrar mig om bananerna.>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< I nästa mening står att flertalet av de länder som utgör motparten i tvisten har uttalat sig negativt angående den nya importregimen. Motparten är de länder i Syd- och Mellanamerika, osv., som är engagerade i frågan.

Förutsätter det egentligen inte, om man ska komma fram på först-till-kvarn-lösningens väg, en överenskommelse med dessa länder? Om inte är risken rätt stor att man åker dit vid en WTO-prövning igen. Det är väl det som det egentligen handlar om.

Vår ståndpunkt är fortsatt att en ren tullösning ska införas snarast möjligt. Jag inser att vi som ordförandeland har begränsningar i våra aktionsmöjligheter, men helst skulle vi driva detta hårdare än vad vi kan.

Anf.  120  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag lämnar ordet till Håkan Björklund från vår enhet för internationell handel, som vet exakt vilka länder som tycker vad på andra sidan Karibiska havet.

Anf.  121  Departementssekreterare HÅKAN BJÖRKLUND:

Tack! Jag börjar med frågan om WTO-förenligheten. Där kan man säga att det amerikanska förslaget om en ren exportkartell definitivt går emot WTO:s grundläggande bestämmelser. Enda gången man kan få genomföra någonting sådant är om alla exportörsländer går med på det, så att ingen driver några anklagelser mot Ecuador.

Det land som har den effektivaste bananproduktionen är Ecuador. De är för först-till-kvarn-systemet. Det kommer att gynna dem som kan sälja billiga bananer i stora mängder, och där är de konkurrenskraftiga. Här har vi en jämförelse med MUL-diskussionen. Andra länder som har gynnats – Colombia och några till – av EU:s system med olika landkvoter föredrar en exportkartell.

När det gäller först-till-kvarn-systemet blir det upp till dessa länder att, om de vill, gå till WTO och försöka bevisa att det är olagligt om de anser att det är så. Här har rådets rättstjänst sagt att först-till-kvarn-systemet enligt dess bedömning är WTO-kompatibelt. Där är det mindre klart att det skulle vara WTO-oförenligt.

Vi har haft synpunkter och frågetecken, men andra medlemsstater och juristerna inom unionen har menat att först-till-kvarn-principen håller sträck vid en WTO-panelprövning.

Det ska också sägas att ingen ännu har begärt en sådan prövning. Man försöker med förhandlingar med framför allt USA och länder som i banansammanhang är nära allierade med USA – Panama och några till.

Anf.  122  LARS TOBISSON (m):

Jag tackar för den redovisningen. Jag förstår lite bättre hur det hänger ihop.

Jag läste i Financial Times i dag att Chiquita har sökt skydd under chapter 11 med den direkta motiveringen att det beror på bananregimen i EU. Kommer detta inte att komplicera bilden och göra USA mera motspänstigt?

Jag menar inte att vi ska rätta oss efter storföretag som Chiquita här, men att det komplicerar bilden är väl alldeles otvetydigt?

Anf.  123  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Min bedömning är att Chiquitas akuta ekonomiska kris kan ha varit en bidragande faktor till USA:s mycket kraftfulla försök att driva denna fråga under de allra senaste veckorna. Av de olika handelstvister vi har är det just denna som de har försökt forcera för att kunna rensa bort från bordet innan det blir skifte av administration och innan man tappar tempo.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Jag medger gärna att jag inte är något proffs på detta. Jag delar med mig av min allmänna gissning. Jag vet inte om du, Håkan Björklund, har något mer att bidra med.

Anf.  124  Departementssekreterare HÅKAN BJÖRKLUND:

Uttalanden från Chiquitas vd stöder denna uppfattning. Man menar att den kvotränta som är förenad med dessa importlicenser – Chiquita är det företag som i dag har flest licenser totalt sett – är av vikt för företagets överlevnad. Man har därför uppmanat – det relateras i tidningar – Clintonadministrationen att arbeta för en exportkartell som skulle ge företaget fler importlicenser.

Anf.  125  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Ni kanske har observerat att Chiquitas vice vd har blivit vice stabschef i Vita huset. Det är bara en liten sidoupplysning.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

De gav mycket stora kampanjbidrag. Man kanske inte ska säga det, men det kanske är en orsak till den akuta finansiella krisen.

Vår ståndpunkt i detta ärende är klar. Vi har haft ärendet uppe flera gånger tidigare. Jag konstaterar återigen att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt. Sedan återstår det för ordföranden att se till att den ståndpunkten kan genomföras. Vi vet vilka svårigheter som finns här.

Med det tror jag att vi har gått igenom din lista för dagen.

Anf.  127  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en liten fråga. Jag blev uppmärksammad på en artikel i Financial Times i dag. Det är Englands finansminister Gordon Brown som säger att han ska ta ett initiativ under det svenska ordförandeskapet – redan denna vecka, såvitt jag förstår – för att försöka få EU att återuppta WTO-förhandlingarna, som fick sitt snöpliga slut i Seattle. Är det någonting som ministern har blivit uppmärksammad på?

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Vi har haft frågan uppe tidigare i dag.

Anf.  129  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag förstod det, men jag fick uppfattningen att frågan skulle ställas här och inte till finansministern.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Den ställdes till finansministern av din partivän, men han hänvisade då till handelsministern.

Anf.  131  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag är inte medveten om vad Gordon Brown har sagt just i dag, men England och Sverige har samma åsikt i denna fråga, även om jag tidigare här har uttryckt mitt beklagande över att England inte har varit så konsekvent i sitt sätt att driva detta. De har inte tyckt som vi i den andra följetongen – den om tekofrågor.

Vi kommer under den kommande månaden – fram till vårt möte i februari – att samla ihop en ganska stor mängd frågor, där vi vill vässa våra positioner i syfte att göra en ny förhandling mer attraktiv för utvecklingsländerna. Där hoppas vi att engelsmännen nu också lägger i en högre växel och att sannolikheten att vi kan få enighet om detta i medlems-kretsen ökar.

Det är inte England som har varit problemet hittills, men tillsammans kan vi kanske göra mer än var och en för sig. Jag tycker att det låter som ett gott tecken. Jag ska genast gå hem och läsa denna artikel.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Då är vi klara med dagens överläggningar med handelsministern. Jag tackar för det.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  LARS TOBISSON (m) 2

Anf.  7  SIV HOLMA (v) 3

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp) 3

Anf.  9  KARIN PILSÄTER (fp) 3

Anf.  10  ÅSA TORSTENSSON (c) 4

Anf.  11  MATS ODELL (kd) 4

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  14  Statssekreterare SVEN HEGELUND 5

Anf.  15  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  16  KARIN PILSÄTER (fp) 7

Anf.  17  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  19  Statssekreterare SVEN HEGELUND 8

Anf.  20  KARIN PILSÄTER (fp) 9

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  23  ÅSA TORSTENSSON (c) 9

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  28  LARS TOBISSON (m) 10

Anf.  29  MATS ODELL (kd) 11

Anf.  30  SIV HOLMA (v) 11

Anf.  31  KARIN PILSÄTER (fp) 11

Anf.  32  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  34  LARS TOBISSON (m) 13

Anf.  35  MATS ODELL (kd) 13

Anf.  36  SIV HOLMA (v) 13

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  39  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 14

Anf.  40  LARS TOBISSON (m) 14

Anf.  41  KARIN PILSÄTER (fp) 15

Anf.  42  MIKAEL ODENBERG (m) 15

Anf.  43  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  44  SIV HOLMA (v) 16

Anf.  45  Statssekreterare SVEN HEGELUND 16

Anf.  46  LARS TOBISSON (m) 17

Anf.  47  Statssekreterare SVEN HEGELUND 17

Anf.  48  LARS TOBISSON (m) 17

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  52  MATS ODELL (kd) 18

Anf.  53  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 19

2 §  Allmänna frågor 20

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  57  LARS TOBISSON (m) 20

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  61  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  62  YVONNE RUWAIDA (mp) 21

Anf.  63  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  64  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 21

Anf.  65  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  67  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 22

Anf.  68  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 23

Anf.  69  LARS OHLY (v) 23

Anf.  70  YVONNE RUWAIDA (mp) 24

Anf.  71  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 24

Anf.  72  LARS OHLY (v) 25

Anf.  73  YVONNE RUWAIDA (mp) 25

Anf.  74  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 25

Anf.  75  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 25

Anf.  76  LARS OHLY (v) 26

Anf.  77  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 26

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  79  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 26

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  81  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 27

Anf.  82  LARS OHLY (v) 27

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  84  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  86  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  88  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  90  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  91  LARS OHLY (v) 29

Anf.  92  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  93  LARS OHLY (v) 30

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  95  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 30

Anf.  96  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 30

Anf.  97  YVONNE RUWAIDA (mp) 31

Anf.  98  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 31

Anf.  99  YVONNE RUWAIDA (mp) 32

Anf.  100  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  102  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  103  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 32

Anf.  104  LARS TOBISSON (m) 33

Anf.  105  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 33

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  107  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 33

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  109  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 34

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 34

3 §  Allmänna frågor (handelsfrågor) 35

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  112  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 35

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  114  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 35

Anf.  115  LARS TOBISSON (m) 36

Anf.  116  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 36

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  118  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 37

Anf.  119  LARS TOBISSON (m) 37

Anf.  120  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 37

Anf.  121  Departementssekreterare HÅKAN BJÖRKLUND 37

Anf.  122  LARS TOBISSON (m) 38

Anf.  123  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 38

Anf.  124  Departementssekreterare HÅKAN BJÖRKLUND 38

Anf.  125  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 39

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  127  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 39

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  129  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 39

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  131  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 39

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 40