Torsdagen den 13 juni 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:37

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 10 juni 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 juni 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat.

Jag ber att få hälsa utrikesministern och hennes medarbetare välkomna hit för information och samråd inför allmänna rådets möte.

Vi hade ett samråd med statsministern i går, och en del av frågorna som berör utvidgningen, jordbruksförhandlingarna etc. klarade vi ut då.

Vi börjar som vanligt med en återrapport, en muntlig sådan från rådsmötet den 10 juni.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi hade alltså möte i allmänna rådet i måndags – vi tycker om att ha täta sammanträden. Det var då bara två frågor som togs upp, utvidgningen och kommissionens förslag när det gällde ståltullarna. Sedan antog vi ett uttalande om Indien–Pakistan.

Frågan om utvidgningen kommer jag tillbaka till, därför att det är en ny dagordningspunkt för mötet den 17 juni. Inga beslut fattades, utan tanken är att vi ska fatta beslut den 17:e.

När det gäller motåtgärder mot USA:s ståltullar godtogs kommissionens förslag, som kabinettssekreteraren redovisat här i förväg. Den ska behandlas som en A-punkt i dag på RIF-rådet.

Detta var allt vi diskuterade förra gången.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av återrapporten.

Då lämnar vi återrapporten och går in på kommande rådsmötesdagordning. Du får välja vad du vill börja med.

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Eftersom statsministern har föredragit punkt 5 och de enda frågor som han inte föredrog var eventuella utrikespolitiska frågor, tänkte jag gå direkt till punkt 6.

Vi kommer på måndag att få information om vilka utrikespolitiska frågor som ska tas upp, men det är fortfarande lite oklart. Vi tror att vi ska anta en deklaration om GUSP, alltså den gemensamma utrikespolitiken och vad den har betytt när det gäller kampen mot terrorismen. Men vi är fortfarande lite osäkra på hur man har tänkt att hantera frågan i Sevilla.

Ni har fått en promemoria om säkerhets- och försvarspolitiken till EU-nämnden. Om det inte sker någonting nytt kommer vi att godkänna rapporten i allmänna rådet. Det är en rapport om vad som har skett.

Sedan kommer frågan om Albanien upp. Vi räknar med att man kommer att vilja anta ett förhandlingsmandat för ett stabiliserings- och associeringsavtal med Albanien. Med största sannolikhet kommer också Mellanöstern, Indien och Pakistan att tas upp. Men det kan vi komma tillbaka till senare på dagordningen. Eventuellt kommer också den gamla frågan om Berlin-plus, dvs. EU–Nato-samarbetet, att tas upp i Sevilla. Men jag är övertygad om att den bara kommer att tas upp ifall det finns en lösning och om Grekland har accepterat en lösning, annars kommer den inte att tas upp i Sevilla.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Den här dagordningen är väldigt omfattande, och den kan vara lite rörig om man inte har satt sig in i den. Det som du nu tog upp var alltså förberedelser inför Europeiska rådet allmänt, men sedan återkommer ju de här punkterna längre fram.

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det här är bara de frågor som ordföranden på måndag förmodligen kommer att säga att man kan komma tillbaka till i Sevilla. Sedan kommer vi eventuellt också att anta ett uttalande om Cypernförhandlingarna i syfte att driva på. Det har vi inte sett än, utan det är bara vad vi har hört.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av dagordningspunkt 6. Ingen som begär ordet.

Då går vi vidare och försöker ta frågorna i den ordning som vi har på vår dagordning. Frågan om ståltullar är en handelsfråga, och den är struken. AVS-länderna är också en fråga som vi har behandlat tidigare och känner till.

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den skulle ha föredragits av handelsministern, men det är en A-punkt. Schweiz har också blivit en A-punkt. Läget är detsamma som jag har redogjort för i nämnden tidigare.

När jag förra gången i nämnden föredrog frågan om förbindelserna EU–Iran och presenterade vår ställning sade jag att vi föredrog ett blandat avtal i stället för ett gemenskapsavtal, så att vi skulle vara säkra på att vi verkligen fick en ordentlig politisk dialog och att man inte bara kunde välja ut handel utan också var tvungna att ha en politisk koppling och en politisk klausul. Vi hade då en ordentlig diskussion runt bordet, där kommissionen argumenterade väldigt kraftigt emot ett blandat avtal. De menade att det tar så lång tid innan ett blandat avtal har godkänts av alla medlemsländer. Därmed kommer man i realiteten att skjuta upp den politiska dialogen väldigt länge.

Nu har kommissionen och ordförandeskapet lagt fram en kompromiss. Tanken är att man ska anta ett gemenskapsavtal men samtidigt fatta beslut om samarbete kring politisk dialog och samarbete kring terrorism. På det sättet får vi precis den effekt som vi hade önskat, dvs. att man ger den politiska dialogen med Iran och möjligheten att diskutera mänskliga rättigheter med Iran en framträdande roll och att man får ett gemensamt arbete mot terrorismen.

Vi tycker att med den nya kompromiss som ordförandeskapet och kommissionen har lagt fram är förslaget om ett gemenskapsavtal med dessa två kompletteringar bättre än att hålla fast vid ett blandat avtal, därför att det skulle ta så lång tid att det i realiteten inte skulle bli någon debatt om mänskliga rättigheter med Iran under ett par års tid.

Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag hade ganska nyligen förmånen att få besöka Iran i tio dagar. Jag var där för att kolla upp situationen för homosexuella i Iran. Samtidigt pratade jag med en hel del folk, dels vanligt folk, dels folk på ambassaderna. Min uppfattning är att situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Iran är oerhört dålig. I år har det förekommit att människor har förts bort utan någon sorts rättssäkerhet. Folk har straffats av mullor. Det finns rapporter om att folk har stenats. Folk lever under ett förtryck som alla som jag har pratat med har vittnat om.

Samtliga som jag pratade med på olika EU-länders ambassader, men faktiskt inte den svenska, sade att den politiska situationen i Iran inte på något sätt har förbättrats. Även om det är det som man försöker ge intryck av på den högsta nivån, har de inte märkt någon skillnad när det gäller situationen i Iran. Rättssäkerheten för människor finns inte i Iran. Det pågår ett ständigt förtryck.

Jag skulle kunna utveckla det här. Men jag anser alltså att situationen i Iran är väldigt allvarlig och är tveksam till att i det här läget skapa det här avtalet. Jag undrar vad syftet är. Är det tillgången till oljan som finns i Iran som ligger bakom EU:s intresse av att utveckla handelsrelationerna på det här sättet utan att man faktiskt har nått framgångar när det gäller mänskliga rättigheter i Iran? Jag kan inte påstå att det över huvud taget har skett några framgångar i Iran när det gäller människors situation. Det som pågår är ett förtryck av befolkningen av en ganska totalitär regim. Det är mitt absoluta intryck efter min vistelse där. Det finns inte en enda människa i Iran som har gett mig motsatt intryck.

När det gäller att man ska ha en politisk dialog är jag lite oroad över att man har den med i ett avtal utan att den i realiteten innebär särskilt mycket. Jag har också förstått att synen på om man ska blanda handelsfrågor och frågorna om mänskliga rättigheter varierar väldigt mycket på EU-nivå. Jag skulle vilja ha ett förtydligande om vad förslaget som kommissionen har lagt fram innebär i praktiken.

Anf.  10  LARS OHLY (v):

Jag tror att vi är överens om två saker. Vi är säkert överens om väldigt många fler saker, men i den här frågan är vi överens om minst två saker.

Den ena är att situationen när det gäller mänskliga rättigheter är ytterst trängd i Iran. Det förekommer mängder av uppgifter om fängslanden, censur och ingripanden som inte sker på en rättssäker grund.

Det andra som vi är överens om är att EU bör använda den här typen av avtal till att faktiskt kräva förbättringar i respekten för mänskliga rättigheter och också för demokratiska rättigheter. Här tror jag att vi är helt överens.

Därför tycker jag att den svenska ståndpunkten var alldeles utomordentligt bra, att man krävde ett blandat avtal för att få möjlighet att få in den politiska dialogen i handelsfrågorna. Jag är inte riktigt övertygad om att det finns anledning att ansluta sig till den s.k. kompromissen. Jag tycker fortfarande att den svenska ståndpunkten är bäst, vilket jag förstår att UD också egentligen tycker. Ni är beredda att acceptera en kompromiss. Jag skulle gärna vilja höra lite mer om argumenten för det, för jag tycker trots allt att vi gjorde fel t.ex. när det gäller Turkiet. Jag vet att vi inte är överens om det. Men jag tycker att man ska driva på så hårt som möjligt innan de uppnår några som helst fördelar, antingen i form av kandidatstatus eller i form av ett handelsavtal. De måste visa framgångar. Om de gör det behöver allting definitivt inte vara perfekt. Det kan vara första stegen på vägen mot en liberalisering, men dessa steg måste tas innan det kan vara aktuellt att de får fördelar t.ex. vad gäller handel.

Anf.  11  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Min fråga är på samma tema. Vi vet ju hur situationen är i Iran. Det har vi ju fått mycket uppgifter om från alla andra håll. Precis som sagts här var poängen med det blandade avtalet att de politiska aspekterna fanns integrerade i avtalet. Det ger ett annat klös, så att säga, i agerandet.

Också min fråga är: Vad innebär det i realiteten för diskussionerna om situationen i Iran, om vi nu ansluter oss till kompromissen? Vad blir egentligen förändringen från dagens situation till den nya situationen? Ger det över huvud taget någon tyngd i en sådan dialog om man inte lägger in den i ett integrerat avtal? Jag är mycket osäker och tveksam till det.

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Till att börja med kan jag säga att jag har ingen anledning att ifrågasätta eller säga emot det Yvonne Ruwaida säger. Men det är väl i väldigt stor utsträckning den bild vi alla har av Iran, så det är tyvärr ingen nyhet i dag att läget är dåligt.

Efter en reformprocess stannar processen upp. Ett av problemen i dag är hur man ska stödja reformkrafterna i ett läge där de egentligen är i majoritet i parlamentet men ändå inte lyckas utnyttja majoriteten i parlamentet eftersom bl.a. väktarrådet håller emot. I det läget tror vi att den politiska dialogen är väldigt viktig.

I dagens läge, Lars Ohly, tycker vi inte att det blandade avtalet är bättre. Det var ett av de få möten där jag kunde se att väldigt många ändrade sig när vi satt runt bordet, som de gjorde förra gången. Chris Patten, som företräder kommissionen, hade nämligen en väldigt övertygande argumentation om att det som ett blandat avtal vid det här laget skulle innebära är att det skulle ta så lång tid att få det att träda i kraft. Handelsdelen, den ekonomiska delen, fungerar ju i stort sett i alla fall. Alla länder har dessutom en egen handel, så den fungerar ju i alla fall. Men att få den politiska dialogen att träda i kraft skulle alltså kunna ta flera år.

I det läget tror också vi att den här kompromissen är bättre, därför att då knyter man samman ett gemenskapsavtal med en överenskommelse om en politiskt dialog. Man gör alltså en bindande koppling däremellan, så att om Iran vägrar att ha en politisk dialog faller också handelsavtalet, då faller gemenskapsavtalet. Det blir alltså en koppling mellan den politiska dialogen, samarbetet kring terrorismen och handelsavtalet.

Vi menar att i det här läget är ett avtal med Iran viktigt, både för att kunna fortsätta att ha en dialog kring mänskliga rättigheter och för att fortsätta, som ett exempel till K-G Biörsmark, dialogen om de frågor där Iran kan spela en konstruktiv roll, t.ex. i frågan om Afghanistan. Om Iran inte agerar ihop med resten av världssamfundet kan det medföra en farlig situation i Afghanistan. Hittills har de tagit rätt stort ansvar och inte bara stött sina egna maktgrupper. Därför är det viktigt att hela tiden ha den typen av politisk dialog om vad vi kan göra gemensamt. Drogfrågorna är ett annat sådant exempel som finns med i det andra gemensamma arbetet.

En av människorättsaktivisterna, Shirin Ebadi, är i Stockholm i dag. Jag kommer precis från ett möte med henne. Hon är en av dem som har drivit MR-frågorna väldigt hårt och har suttit i fängelse, och hon tycker att det är viktigt med den här typen av avtal och politisk dialog. Hon lägger sig i och för sig inte i om det ska vara ett blandat avtal eller ett gemenskapsavtal. Men den politiska dialogen med Sverige och med EU är väldigt viktig för att åstadkomma och stödja förändringar i Iran och stödja reformkrafterna i Iran.

Anf.  13  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tror tyvärr att man gör en felaktig bedömning. Jag vill skicka med två saker som jag kom fram till när jag var i Iran.

Det första är att de som skapar terror hos folk är den religiösa ordningspolisen, och de är totalt underbetalda. Det är de som gör att människor lever i ständig skräck. Det är det största politiska problemet i Iran. Det är någonting som man kan skicka med i den politiska dialogen. Det polisen gör där är utan rättssäkerhet. Det finns liksom inget rättssäkerhetssystem. Antingen ska ordningspolisen avskaffas eller förändras. De måste ha betalt så att de klarar att leva. Det är ett grundproblem att de är helt underbetalda. De lever väl så länge de kan få människor att leva i skräck och betala dem en hel del mutor.

Det andra är att jag har pratat med en hel del småföretagare, bl.a. tyska småföretagare, som jag träffade i Iran. De berättade om sina problem när det gäller handel med små företag, t.ex. handel med möbler etc. Iranierna ändrar hela tiden villkor och skapar olika byråkratiska problem, vilket har förhindrat många företagare att göra sådant som de har planerat, medan det däremot verkar vara lättare för de stora företagen.

Det är de här två sakerna som jag vill skicka med.

Anf.  14  LARS OHLY (v):

Det är ingen som säger emot när det gäller vikten av politisk dialog. Den är oerhört viktig. Jag tycker t.ex. att det var rätt av dig att åka till Iran. Jag tror att det är oerhört viktigt att behålla kontaktytorna och på det sättet också visa att det finns en omvärld som bryr sig och som samtidigt håller kontakten med oppositionen.

Att jag missförstod regeringens ståndpunkt kan möjligtvis bero på att det i den kommenterade dagordningen från UD den 7 juni står: Sverige förespråkar fortsatt ett blandat avtal. Om en kompromiss når ett brett stöd avser Sverige dock inte blockera förslaget.

Detta är något helt annat än det utrikesministern säger nu. Mitt missförstånd är väl fullt förklarligt eftersom utrikesministern kommer med nya uppgifter i dag.

Anf.  15  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara klarlägga att vi har stött idén om en kritisk dialog med Iran. Den skiljer sig något från den amerikanska hållningen, som är en mer isolationistisk hållning. Vi vidhåller ståndpunkten att det nog är klokt att ändå ha kontakter. Även om man inser den begränsade inverkan det har med sådana kontakter, är det nog bättre att gå den här vägen än alternativet, som är mer av en isolering av Iran.

Anf.  16  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Den här typen av reformer påstås ändå finnas i Iran. Det finns ju så många olika uppfattningar om huruvida det verkligen är någon substans i de reformvänliga krafterna eller om det bara är ett spel för gallerierna. Det är väldigt svårt att sitta här och göra den bedömningen. Man får så många olika signaler.

Jag vill bara fråga en sak, och det gäller det som utrikesministern sade, att om den här dialogen inte ger resultat och om situationen i Iran blir förvärrad kan man bryta detta avtal. Finns det alltså inskrivet i avtalet att det fordras en viss framgång i dialogen och sedan ha det som bas för att bryta avtalet? I så fall ser jag inte riktigt vad skillnaden är mellan ett blandat avtal och den uppläggning som nu föreslås.

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Så ser det inte riktigt ut, utan tanken är att det ska vara en politisk dialog parallellt med genomförandet av handelsavtalet och terrorismavtalet. Men i praktiken fungerar det som om vi hade haft ett blandat avtal. Det är bara det att nu kommer det att bestå av tre olika delar. Det finns allmänna klausuler som man i så fall får använda för att bryta ett gemenskapsavtal. Men det är inte så att man direkt kan säga att om inte Iran gör stora framsteg i praktiken på marken så bryter vi handelsavtalet.

Det som vi gör nu är att vi ger ett mandat för att lägga upp hela förhandlingen, så mycket av detaljerna kring hur avtalet exakt kommer att se ut kommer senare. Uppdraget är att man ska lägga fram de tre delarna parallellt. Men uppdraget är inte att avtalet helt ska brytas om man inte uppnår väldigt stora framsteg. Så brukar det aldrig se ut.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går nu vidare till punkten Mellanöstern.

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi tror att det kommer att bli en diskussion i frågan både på måndag och sedan i Sevilla. Det som EU-ansträngningarna har varit inriktade på under senare tid är att få till stånd den internationella konferens som den s.k. kvartetten skulle arrangera tillsammans med grannländer och parterna. Kvartetten utgörs av EU, USA, FN och Ryssland.

Vår förhoppning och det besked som Javier Solana för någon vecka sedan kom hem med från Island var att man skulle försöka att arrangera denna konferens ganska tidigt. Då var det tal om att man skulle göra det redan under andra halvan av juli. Den skulle alltså inte skjutas upp till hösten, som vi tidigare har befarat. Detta var Javier Solanas besked bl.a. efter att ha talat med Israel och andra berörda parter.

Nu har ni kanske allihop hört på nyheterna att president Bush har talat om att det inte alls går eller är nödvändigt att ordna en sådan konferens i närtid. Det finns rykten om att han vill skjuta upp den rätt lång tid. Det tycker vi vore väldigt olyckligt, och det är väl det som vår diskussion på måndag också kommer att handla om. Tanken med en sådan konferens är ju att man ska försöka knyta ihop en säkerhetsuppgörelse i dag, ett stopp för våldet i dag med en lösning kring en palestinsk stat och att man skulle försöka att göra den här processen så kort som möjligt.

Tanken från EU:s sida är också att man inte ska ha en stor konferens en gång för alla, utan det ska vara en form av pågående konferens som kan återsamlas, följa upp och under hand diskutera hur fredsprocessen utvecklas.

Från svensk sida har vi sagt att vi tycker att även stora givare, t.ex. Norge och Japan, vid sidan av de andra länderna som ska ingå, ska kunna få delta i konferensen. Grundtanken är som sagt att knyta ihop en säkerhetsuppgörelse med en tvåstatslösning och att man därför bör komma i gång med den så snart som möjligt.

Vi kommer väl på måndag att få närmare besked om vilka diskussioner som har varit med USA och hur stor risk det är för att alltihop nu skjuts upp.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Vi hade i går en diskussion om denna fråga, då med statsministern.

Anf.  21  LARS OHLY (v):

Jag ska just anknyta till den diskussionen, därför att statsministern var oerhört pessimistisk, och t.o.m. mer än så. Jag skulle beskriva hans attityd som uppgiven, framför allt när det gäller Sveriges och EU:s möjligheter att agera. Enligt Göran Persson ligger nästan allt i USA:s händer. Eftersom du inte hörde honom behöver du naturligtvis inte ta ställning till mitt referat av vad jag sade. Däremot är det rimligt att utifrån det han sade ställa en fråga som du bör kunna svara på.

Är det inte dags att ifrågasätta USA:s absoluta vetorätt i Mellanösternkonflikten? USA har stött den israeliska rasistiska politiken, fördrivningen av palestinier, ockupationen, militärmakten. Man har stött Israel på alla upptänkliga sätt under alla tider. Det finns en oerhört stark opinion i USA för ett fortsatt stöd till den israeliska staten på bekostnad av stödet för palestiniernas rättigheter.

Om man har attityden att EU och Sverige inte kan agera och inte tydligt kan försöka ta ställning i en konflikt som baseras på FN:s säkerhetsråds resolutioner, som baseras på den självklara utgångspunkten att Israel måste lämna ockuperat territorium, då tycker jag att uppgivenheten har blivit utrikespolitik. Det vill inte jag se. Jag vill att EU och Sverige ska agera, t.ex. genom att allvarligt diskutera: Kan vi dra åt tumskruvarna så att Israel förstår att vi menar allvar? Kan vi och vågar vi höja rösten mot ett USA som vägrar att lämna ifrån sig något som helst inflytande i fredsprocessen till andra? Det är USA som styr den just nu. Det är USA som bestämmer om det ska bli en internationell konferens. Det är USA som i FN:s säkerhetsråd säger: Ni kan diskutera och ni kan göra vad ni vill, men några beslut blir det inte om inte vi är med. Detta blockerar möjligheterna till en lösning på rättvis grund.

Jag tycker att det är dags att ifrågasätta den ställning som USA har och har tagit sig i Mellanösternkonflikten, och det bör göras av Sverige såväl som av EU.

Anf.  22  YVONNE RUWAIDA (mp):

Göran Persson sade i går väldigt tydligt att EU bara kan spela en väldigt marginell roll och att det som händer inrikespolitiskt i USA gör att han inte tror att det kan hända något positivt under de närmaste åren, utan att det bara kommer att bli sämre innan det kan bli bättre. Det är en väldigt uppgiven inställning från den svenska regeringens sida.

Jag tror att EU kan agera. Jag håller med om det Lars Ohly säger.

I Helle Kleins lilla miniserie i Aftonbladet i dag står det om resultatet av en opinionsundersökning, och det är på intet sätt något nytt, nämligen att 47 % av israelerna vill fördriva alla palestinier från Västbanken till Jordanien. Tyvärr speglar det den politik som förs.

Det som är väldigt allvarligt är att när Yasir Arafats nya regering skulle sammanträffa – en regering som han har förändrat efter olika önskemål från omvärlden – förhindrades det första mötet av israelerna. Man tillfångatog 60 personer i Yasir Arafats område. Man förstörde hela byggnaden. Man sköt in på Yasir Arafats säng. En förlupen kula hade kanske kunnat träffa Yasir Arafat. Det kanske är ett önskemål från vissa israeler.

Nu kommer den nya palestinska regeringen att träffas igen. Men det skapar knappast en mer konstruktiv miljö för regeringssammanträdet att det har blivit förhindrat på detta sätt. Det skapar knappast mer konstruktivitet. Ändå är det fortfarande någon sorts krav på två sidor. Jag upplever väldigt mycket att omvärlden har börjat glömma bort att man faktiskt borde stå upp för det som faktiskt är koloniala undersåtar som utsätts för kolonialmaktens övergrepp. Det är det maktförhållandet som pågår. Det är inte två stater med två arméer som kämpar mot varandra.

Jag vill också betona en annan sak. Israelerna har total kontroll över varje palestiniers rörelse. De övervakar varenda palestinier: när de går ut ur ett hus, vem de träffar, vem de möter. Det går inte att ha kontroll över alla därför att då skulle man behöva avsätta lika många människor som spioner som man har palestinier. Det är som tur är omöjligt. Men de har den totala kontrollen över palestiniernas liv, förutom all annan kontroll som de har. Det är som att leva i ett stort fängelse. Så upplever människor sin vardag. Ingen människa i Gaza eller på Västbanken kan i dag leva ett vanligt liv, kan arbeta, studera, åka på födelsedagsfester, bröllop eller någonting. Man kan inte leva ett liv. Att tro att det skapar förutsättningar för att våldet ska sluta tror jag är felaktigt.

När det gäller hur våld fungerar tror jag att det tyvärr kommer att finnas lite våld ett tag även om man har ett fredsavtal. Hur mycket säkerhetspolis man än använder sig av tror jag att man som ett demokratiskt samhälle måste ha tålamod och ibland förstå att det inte bara går att sätta stopp för våldet på en gång. Det finns psykologi bakom hur våldet fungerar. Vi har våld i vårt samhälle som är en demokrati. Det finns våld i USA som är en demokrati. På något sätt krävs det av palestinierna att de ska vara helt våldsfria. Det tycker jag är någonting man borde reflektera över.

Anf.  23  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag ska inte kommentera det som skedde i går. Jag var inte ens med, så jag har ingen anledning att göra det.

Däremot tänkte jag ställa en fråga på grund av att det nu inte bara ryktas utan även Colin Powell, utrikesministern, har sagt att det skulle komma något tal från amerikansk sida i nästa vecka där man skulle föreslå en provisorisk palestinsk stat. Har Sverige eller EU någon information utöver det som står att läsa i pressen om detta förslag? Det anknyter ju lite grann till den diskussion vi i lösa former har fört tidigare i EU-nämnden, om det är klokt att göra erkännandet innan förhandlingarna är klara eller ej.

Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med det sista. Det var för rätt länge sedan tal om – jag tror att det började redan i höstas – att president Bush skulle hålla det talet. Han skulle liksom erkänna en palestinsk stat. Sedan har det varit många diskussioner fram och tillbaka om det är positivt eller inte att erkänna en palestinsk stat innan man de facto är någorlunda överens om vad en palestinsk stat är. Det kan också bli bara en gest som inte betyder någonting.

Exakt vad som planeras räknar vi med att få en ordentlig information om i dag, därför att den s.k. kvartetten håller möte i Vancouver, och vi kommer att få de sista uppgifterna i dag om vad som sägs av de olika parterna. På måndag kommer vi att diskutera det i EU-kretsen.

Jag tycker att jag vid ett flertal tillfällen här i nämnden har berättat om både vad Sverige gör och vad EU gör liksom vad vi kan göra för att påverka och vad vi kan göra för att agera.

Samtidigt är det inte så lätt att vara optimistisk när man ser att vi de facto inte är de som styr utvecklingen. Det är inte därför att Sverige och EU lutar sig tillbaka och säger: Vi ger USA vetorätt, vi ger USA rätt att bestämma. Det handlar om realiteter. Eftersom EU i stor utsträckning stöder palestinierna kan EU i viss utsträckning också påverka palestinierna mer än vad andra kan. På samma sätt kan USA, eftersom USA är Israels främsta allierade, påverka Israel mer än andra kan påverka Israel.

Det innebär inte att vi accepterar eller vill att USA ska ha ett veto när det t.ex. gäller fredskonferensen. Men det innebär de facto att om USA säger att man inte tänker delta i en internationell konferens deltar inte Israel. Då är det ju ingen idé att hålla en internationell konferens. Det är därför våra ansträngningar, bl.a. i dag, handlar om att övertyga USA om att ändå vilja ha och driva en internationell konferens.

Det är i och för sig sant att man kan hitta opinionsundersökningar i Israel som säger att nästan en majoritet vill fördriva palestinier. Du kan också hitta opinionsundersökningar som säger att en stor del av israelerna stöder ett fredsavtal. Det är viktigt att komma ihåg det också. Vi kan hitta motsvarande undersökningar på den palestinska sidan, både de som vill ha ett fredsavtal och skrämmande undersökningar om hur många som stöder självmordsbombarna. Jag tror att det är viktigt att vi aldrig bygger under och legitimerar det resonemanget utan att vi hela tiden säger att de måste dämpa sig på båda sidor. De ska inte acceptera självmordsbombare. De ska inte acceptera en militaristisk politik. De måste acceptera en tvåstatslösning. Det är det som jag tycker är både Sveriges och EU:s uppgift i det här läget.

Men, som sagt, i dag får vi information i Vancouver och räknar också med närmare amerikanska upplysningar om vad som kommer. Vi kommer att fortsätta att hoppas och driva att vi ska ha en internationell konferens. Men det förutsätter trots allt amerikansk medverkan för att den verkligen ska ha någon effekt.

Anf.  25  LARS OHLY (v):

Det är bra att man försöker påverka USA i rätt riktning. Men vi ska också vara medvetna om att det behövs klarspråk ibland som talar om för USA att man faktiskt riskerar goda relationer om man inte gör sitt yttersta för att lösa konflikten på en rättvis grund och att det är EU:s eller i varje fall Sveriges uppfattning.

Sedan undrar jag också vart Arabförbundet har tagit vägen. Det fanns faktiskt ett fredsinitiativ från Saudi-Arabien, och det har funnits tidigare diskussioner om att Arabförbundet är en viktig komponent i diskussionerna för att nå en lösning. Nu verkar det som om de är helt ställda åt sidan. Finns de med i Vancouver? Finns de med i förberedelsearbetet för den internationella konferensen? Vad är deras roll?

Anf.  26  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill betona att Sverige och EU i sina relationer till USA faktiskt också kan ställa en del krav. Om Sverige och EU ser att kriget i Mellanöstern måste få en lösning för att det är en viktig del i kampen mot terrorism och kopplar ihop det med kampen mot terrorism tror jag att man kan sätta press på USA. Men då måste man kanske våga sätta lite hårt mot hårt. Men jag tror att det går att sätta större press på USA.

Jag tror också att EU självständigt kan spela en större roll i sina relationer både med israelerna och palestinierna. Man kan också hota USA med att man självständigt kommer att t.ex. agera med bojkott och annat om inte USA tar sin roll och går in och medlar. Jag tror att man kan spela en tuffare roll.

Jag undrar lite grann hur de olika åsikterna är i EU. Finns det en spännvidd av åsikter? Göran Persson antydde det på sitt möte i går och att det viktigaste nu var att hålla ihop från EU:s sida. Hur ser spännvidden ut? Vilka länder vill agera mera och vilka länder tycker att man redan har agerat för mycket?

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Visst finns det en spännvidd, men det går inte så långt att det är någon som tror att man kan isolera eller bojkotta USA. Det skulle liksom inte vara realistiskt, om jag förstod dig rätt.

Den här spännvidden innebär att det finns en skillnad i syn när det gäller konflikten i Mellanöstern, men den har blivit väldigt mycket mindre. Som jag rapporterat för EU-nämnden vid flera tillfällen är skillnaden i uppfattning i dag bland de olika länderna mycket mindre än den varit tidigare. Det är betydligt lättare att hålla ihop EU-blocket, och det är viktigt att hålla ihop EU-blocket. Det är faktiskt enda möjligheten att kunna utöva någon sorts påverkan i konflikten att EU har ett enigt budskap, t.ex. till USA, om att vi vill hålla den här konferensen så snart som möjligt. Om vi är splittrade spelar det väldigt liten roll vad enskilda länder anser. Det gäller faktiskt att vi uppträder enigt och försöker förmå parterna att hålla den här internationella konferensen.

Den ska grundas på Arabförbundets förslag. Det är tanken. Det man kom överens om i Beirut med Arabförbundet är grunden för den internationella konferensen.

Arabförbundet finns inte med i Vancouver, men man kommer att finnas med i alla förberedelser för den internationella konferensen. Det finns väldigt täta kontakter med förbundet. Om jag inte talar om dem är det för att vi tidigare har sagt att det här förslaget ändå utgör grunden.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Det är lite oklart om det kommer att antas rådsslutsatser på mötet på måndag. I annat fall kommer frågan upp i Sevilla.

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Problemet är att vi också är osäkra. Vi tror att det bara blir en diskussionspunkt på måndag, men vi vet inte om det plötsligt dyker upp eventuella slutsatser. Vi vet inte heller om det kommer upp i Sevilla. I så fall blir det alltid någonting i slutsatstexten, skulle jag kunna tänka mig.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Efter att ha lyssnat på både statsministern och utrikesministern tror jag nog att vi kan konstatera att det finns en majoritet för den ståndpunkt som regeringen har i frågan.

Vi går vidare till frågan om Indien och Pakistan.

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Till skillnad från förra punkten kan vi här faktiskt ändå se en viss förbättring de allra senaste dagarna. Sedan kan vi inte vara säkra på att det fortsätter.

Det har gjorts väldigt aktiva internationella ansträngningar gentemot både Indien och Pakistan för att få dem att trappa ned både ordkriget och mobiliseringen längs gränsen. Det verkar glädjande nog ha gett en effekt, så att det ser ut som om spänningen har minskat.

Indien menar att Pakistan nu har vidtagit en del ordentliga åtgärder mot terroristinfiltrationen, och jag tror att det är viktigt för hela omvärlden att också fortsätta att kräva av Pakistan att verkligen sätta in åtgärder mot terrorister som annars kan gå över gränsen till Indien.

Sedan har det kommit ett förslag från indiskt håll som är glädjande. Det är att man vill ha en gemensam övervakning med Pakistan av den här gränslinjen, stilleståndslinjen, line of control. Det är mycket positivt, för det är Indien som tidigare helt har vägrat att ha internationell inblandning och som inte har velat ha något slags gemensam övervakning tillsammans med Pakistan.

När vi har fört diskussionen hittills i EU har vi från svensk och flera länders sida gärna velat se ett större EU-engagemang också i detta. Chris Patten har redan varit där, och vi har försökt att också övertyga Javier Solana att engagera sig lite mer direkt i den här konflikten. Det är också ett sätt att liksom markera det internationella intresset, det internationella engagemanget och att det här inte är någonting som parterna hanterar helt själva.

Det blir eventuellt slutsatser. Men vi har inte sett några ännu.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar över ordet till Lars Ohly vill jag säga att vi nu har fått en bra sammanfattning av förväntade slutsatser. Vad man kanske skulle önska också är svenska preliminära ståndpunkter. Då blir det mycket lättare att hantera detta. Men det är ett bra material.

Anf.  33  LARS OHLY (v):

Som det står i den kommenterade dagordningen från UD anser Sverige att EU borde kunna spela en betydligt större roll i att förbättra relationerna mellan Indien och Pakistan och därmed kunna lösa konflikten. Det är nog riktigt. Det finns ändå en del tecken som tyder på att man på ett ansvarsfullt sätt kan komma ur den här konflikten utan att den eskaleras alltmer. Det skulle onekligen vara en lättnad för alla oss som har oroat oss för ett krig mellan Indien och Pakistan.

Den enskilt konkreta mest betydelsefulla åtgärden på lite sikt bör vara att se till att vapen inte exporteras till området. Är Sverige berett att driva på inom EU för att inte vapen exporteras till Indien och Pakistan i fortsättningen?

Anf.  34  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag håller med om det Lars Ohly säger, men jag har en fråga, även om den kanske är okunnig.

Indien anser att Pakistan ska hindra människor – terrorister – att komma över gränsen till Indien, till Kashmir. Då undrar jag om det inte är så att Indien har ett eget ansvar för att ha bevakning på sin egen gräns, eller förväntar man sig av Pakistan att de ska ha en gräns där de bara släpper in folk som Indien accepterar? Jag har alltså funderat över vad som händer där vid gränsen. Jag har förstått att det är på grund av att Indien ställer kravet på Pakistan att de ska stoppa människor vid sin gräns som det har blivit en utökad konflikt och ett stort krigshot. Kan inte Indien själv stoppa människor vid sin gräns? Jag vill gärna ha det utvecklat.

Anf.  35  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill varna lite grann för den här optimismen. Den patrull som dödade i det indiska parlamentet var ute just för att framkalla det vi har sett. Det finns starka krafter som är intresserade av att få i gång kriget. Inte minst de som vill få bort de pakistanska trupperna från gränsen mot Afghanistan och kriget som pågår där, eller vad man ska kalla det. Tyvärr får jag nog säga att så länge det inte sker ett nytt attentat kan man kanske säga att det ser bättre ut. Men jag fruktar för den dag det kommer ett nytt allvarligt attentat. Det kan lätt leda till en spiral, en eskalering, med två kärnvapenmakter.

På sitt sätt tror jag tyvärr att det är bland de allvarligaste hot vi har sett, som lätt kan komma ur kontroll. Det är där bekymret ligger, att steg kan tas på steg som sedan inte riktigt befinner sig under kontroll. Det hänger också mycket på om regimen i Pakistan sitter kvar. Det finns starka krafter som vill få bort den.

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Som jag sade hade vi ett par dagars positiv utveckling. Men jag sade också att ingen vet hur detta kommer att fortsätta. Oavsett om det blir en förbättring eller en försämring tycker jag att Indiens förändrade uppfattning när man säger att man accepterar en gemensam övervakning av gränsen är ett principgenombrott. Det är viktigt.

Det kan man fråga sig: Kan inte Indien stoppa människor vid gränsen? Men så enkelt är det ju inte, därför att det är en lång och väldigt besvärlig gräns. Om det var så att vi kände att det från något av våra grannländer kom fruktansvärt stora terroristgrupper över gränsen på ett ställe där gränsen går genom väldigt besvärlig natur skulle vi nog tycka att Norge eller Finland eller vem det nu var som var ansvarig för det faktiskt skulle ta ett ordentligt ansvar. Så är det ju i relationerna mellan länder. Man kan i och för sig säga att ett land ska hindra inströmning över gränserna. Men det andra landet har också ett ansvar för att se till att de inte går över gränserna.

Ett problem är också att de inte bara går över gränsen utan att Pakistan, även om man inte direkt har stött terroristgrupper, ändå har blivit beskyllt för att låta de här terroristgrupperna agera i Pakistan, samlas, träffas, planera och reorganisera sig i Pakistan. När det görs i Pakistan och det sedan riktas mot Indien är det naturligt att Indien reagerar över och mot detta.

När det gäller vapenexporten och code of conduct får jag hänvisa till Leif Pagrotsky. Vi sitter inte i säkerhetsrådet. Jag kan bara säga att vi har haft preliminära sonderingar av synen på detta i FN, och vi har förstått att det inte finns något som helst gehör för detta i FN:s säkerhetsråd. Jag misstänker att motsvarande därmed gäller för EU. EU brukar avvakta FN.

Men där vill jag också säga att om det blir så att situationen försämras hoppas vi och räknar med att man ska kunna få en snabb förändring av läget i FN:s säkerhetsråd.

Anf.  37  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag funderar ändå på om det kanske hade varit vettigt att omvärlden, t.ex. EU, USA eller FN, hade hjälpt Indien med att säkra den här gränsen, kanske med finansiella resurser för att kunna förstärka bevakningen vid gränsen. Det hade då kunnat dämpa den konflikt som finns i stället för att låta dem träta om ”Hur bevakar ni, hur bevakar ni inte?”. Jag tycker att det lite grann känns som en lek i sandlådan, tyvärr.

En annan sak som jag är orolig för är faktiskt läget i Kashmir. Jag påminner mig att det finns ett gammalt FN-beslut om att man i Kashmir ska ha en folkomröstning om man ska vara självständig eller tillhöra Indien eller Pakistan. Det här är inte någonting som omvärlden har brytt sig om. Jag undrar om inte delar av den konflikt som pågår beror på att man inte från omvärldens sida har fullföljt det commitment, det åtagande som man tidigare har gjort. Jag undrar hur utrikesministern ser på det.

Anf.  38  LARS OHLY (v):

Jag tror att du gör en riktig bedömning vad gäller synen på vapenexporten, både i FN:s säkerhetsråd och i EU-kretsen. Men är det möjligt att Sverige kanske tycker att det är en bra idé att inte exportera vapen till området?

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag misstänker att diskussionen om vad som är följdavtal respektive inte följdavtal och vad som är nya affärer respektive inte nya affärer är någonting som inte ska hanteras i EU-nämnden.

När det gäller gränserna erbjuder man nu Indien och Pakistan hjälp med elektronisk övervakning. Men återigen, de får hjälp med elektronisk övervakning, man har det gemensamma förslaget att man gemensamt ska patrullera gränsen, men Pakistan har ett ansvar för att man inte låter terrorister agera, reorganisera sig, träffas och planera inne i Pakistan. Det måste Pakistan sätta stopp för.

Allt sådant som gäller gamla beslut och folkomröstning ligger självklart med i den nuvarande konflikten. Däremot är det svårt att veta vad man i det här läget ska göra för att vrida klockan tillbaka. Det tror jag är ganska svårt. Nu måste de själva hitta en ordentlig lösning och framför allt börja med förhandlingar för att ta sig ur den här situationen.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt i den här frågan, om det nu blir fråga om slutsatser som ska antas. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den ståndpunkten.

Vi går över till ESDP, utrikes- och säkerhetspolitiken.

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Själva ESDP-rapporten kommer att gå till allmänna rådet som en A-punkt. Det är en redovisning av vad som har skett.

Vi vet ännu inte om frågan om gemensam finansiering av krishanteringsinsatser kan komma upp igen. Det har funnits, som jag har redovisat för nämnden tidigare, två uppfattningar. På den ena sidan de som vill se en stor gemensam finansiering. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Däremot har Sverige, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<och några andra länder sagt att vi anser att det är självklart att detta ska bygga på nationell finansiering.

Sedan har vi fattat beslut om, som också har sagts i nämnden, att det är den nationella finansieringen av kriser som ska gälla, dvs. att var och en ska finansiera sina insatser. Vi ska inte ha någon gemensam finansiering.

Dessutom finns det vissa små saker som inte riktigt går att dela upp. Eftersom vi har diskuterat det tidigare i nämnden har vi också tittat lite grann på vad sådant skulle kunna vara. Det är t.ex. fact finding missions som man skickar till ett krisområde innan en eventuell insats. Det är sådant som gemensamma uniformsbeteckningar, armbindlar, mössor, gemensam elförsörjning – den typen av saker. Allting som går att dela upp har man sagt att man ska dela upp. Det som kan bli kvar som gemensam finansiering beräknar vi blir en mycket liten del.

Det är en minoritet som vill ha en stor andel gemensam finansiering. Men detta är uppe till Coreperdiskussion i dag, så jag vet inte om det ens kommer upp på måndag. Men det kan komma upp igen på måndag.

Anf.  42  LARS OHLY (v):

Vänsterpartiet är motståndare till uppbyggandet av den militära insatsstyrkan. Ingen ska leva i tvivel om det, även om jag nu också vill berömma det förslag som finns till finansiering. Jag vet inte om det är regeringens förtjänst egentligen.

Som ni mycket väl vet har vi varit oroade för att man skulle få en sorts gemensam finansiering oavsett om ett land deltog eller inte. Det verkar nu enligt underlagspapperen tydligt och klart att ett land som avstår inte heller ska delta finansiellt. Det är en framgång, och den ska noteras. Det finns ingen tvekan om det.

Min fråga gäller däremot samarbetet med Nato och den blockering som Grekland fortfarande står för. Jag tror att du sade redan under punkt 6 på dagordningen att det är möjligt att den här frågan inte kommer upp om den blockeringen kvarstår. Kan du göra någon bedömning av om det finns en lösning på gång? Står det stilla, eller vad händer?

Anf.  43  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Vi delar uppfattningen att det i allt väsentligt ska vara länderna själva som finansierar. Det är den linje vi har drivit under lång tid. Jag vill därför markera vår uppslutning bakom detta eftersom det är en viktig sak.

Det i sin tur innebär att det ligger ett ansvar på medlemsländernas regeringar och parlament att se till att man har tillräckliga resurser. Det är en debatt vi ska föra här hemma. Men jag vill för ”sjuttielfte” gången understryka just detta.

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Blir det någon överenskommelse eller inte kring Berlin-plus och samarbetet EU–Nato? Jag skulle bedöma chanserna lite fifty–fifty i dag. Det pågår en diskussion. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Jag tror inte att det kommer upp på måndag. Det får vi i så fall underhandsinformation om av >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Kommer det upp blir det förmodligen direkt i Sevilla. Det blir bara en redogörelse för vad de har kommit överens om. Ingenting av det som har diskuterats bedömer jag kan ha några direkta effekter. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till EU:s särskilda sändebud.

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har haft en representant i Afghanistan som heter Klaiber. Nu finns det ett förslag om att en spanjor, Vendrell, som ska efterträda honom. Principfrågan om hur de särskilda sändebuden ska betalas kommer inte upp på måndag.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Det är likväl ett beslutsärende.

Anf.  48  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, det är ett beslutsärende

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m):

Får jag komma med ett påpekande. Det finns ett betydande klagomål ibland att EU:s representanter är på plats ett år, sedan kommer de hem och byts ut mot en ny nyligen avgången statsminister eller försvarsminister. Det är angeläget att ha kontinuitet. På Balkan är man mycket irriterad på alla höga representanter som kommer. Därför tror jag att man när man diskuterar detta ska se till att ha representanter som faktiskt dels har sakkunskap, dels är beredda att ägna ett antal år åt detta. Det kan vara svårt nog att bo i avlägsna och primitiva länder, men jag tror att det är nödvändigt.

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag håller i princip med dig. Det är klart att det är bättre om de stannar en längre tid. Flera av dem vi hittills har utsett har vi dessutom trott att de skulle stanna under en längre tid än de har gjort.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går till punkten Västra Balkan.

Anf.  52  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har nu fått information om att det nog inte blir en diskussionspunkt utan en beslutspunkt i stället, där vi kommer att anta rådsslutsatser. Jag tror att det stod i ert första underlag att det skulle vara en diskussionspunkt. Då kommer alla länder utom Kroatien att ingå.

Vi ska bl.a. välkomna att man har tillsatt en kommission mellan Serbien och Montenegro för att titta närmare på den nya gemensamma konstitutionen. Man stöter på inför det makedoniska parlamentsvalet den 15 september att de ska anta hela det lagpaket som EU var med och förhandlade igenom, som kallas för Ohridavtalet.

Vi kommer där att förlänga ett mandat. Le Roy, som sitter som särskild representant för EU, får sitt mandat förlängt, i och för sig inte så länge, men i alla fall till efter valet. Sedan kommer vi att ha en ny representant i Bosnien och Hercegovina, Ashdown. Jag vet inte om han kommer att delta på måndag. Jag tror inte det.

Sedan kommer vi att uttala vårt stöd för det nya gränsavtalet mellan Jugoslavien och Makedonien.

Sista punkten blir att uppmana alla att samarbeta med ICTY, krigsförbrytartribunalen. Jag tycker att man ska erkänna att länderna har gjort väldigt mycket för att samarbeta med krigsförbrytartribunalen. De ska ha ett ordentligt erkännande för det eftersom det inte alltid varit lätt för dem.

När det slutligen gäller Albanien är tanken den att man ska ta ett förhandlingsmandat. Det är väldigt viktigt för Albanien med ett förhandlingsmandat om stabiliserings- och associeringsprocessen. Det är dock möjligt att man inte vill ta det slutligt innan landet också har haft presidentval i sommar, så att man ser att det genomförs på ett bra sätt innan man tar ett nytt mandat.

Anf.  53  LARS OHLY (v):

I den sista frågan fick vi en föredragning av Sven-Olof Petersson i utrikesutskottet för drygt en vecka sedan. Jag förstod att den svenska positionen var att man var tveksam till ett stabiliserings- och associeringsavtal med Albanien. Även Sverige ansåg alltså det. Nu talar du i tredje person, att ”man” anser, men vad är den svenska positionen?

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nu tar vi inte själva avtalet utan bara ett s.k. mandat i avtalet. Det var ett slarvigt uttryck. Du bör vara väldigt positiv till att ta detta. Men vi ska samtidigt säga, menar vi, till Albanien att för att det verkligen ska bli något av måste de dels klara av presidentvalet på ett juste sätt, dels visa att de verkligen fortsätter reformprocessen. Men eftersom det bara är ett mandat är det någonting som du kan förändra i princip vid nästa sammanträde.

Anf.  55  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ordförande! Jag vill bara säga två saker. Först tycker jag att man kan göra den observationen att det här ett område där EU och Nato verkligen har ett ordentligt inflytande och där det i allt väsentligt går mycket bra.

Min andra punkt är att det är just förhoppningen om att man har en väg in i Europa som man formulerar på Balkan som leder till att man faktiskt gör mycket av det som man kanske eljest inte skulle göra – dvs. tar hänsyn till grannar och behandlar minoriteter och sådant så som man kanske inte alltid gör spontant av egen vilja. Man vet att man måste göra det om man ska komma in i Europa. Därför är hela tiden vägen mot Europa så viktig. Det gäller att ställa krav men också att ge ett hopp.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Det är dags att sammanfatta. Vi har hört vad rådsslutsatserna kommer att innehålla och även hört att såvitt jag förstår regeringen är positiv till det som nu har redovisats om de rådsslutsatserna. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till Zimbabwe.

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller Zimbabwe har en EU-trojka besökt grannländerna Moçambique och Sydafrika och Malawi. Malawi är ordförande i OAU just nu. Dessa är lika oroade över utvecklingen som vi och upprörda över Mugabes agerande. Samtidigt är de räddare än vad vi är för att man ska vidta åtgärder mot Zimbabwe.

Vi har från svensk sida hela tiden försökt att tala och åter tala. Sedan hölls valen, och så har situationen ytterligare försämrats efter valen. Vi tror från svensk sida att det nu är läge att utöka sanktionerna, inte till fler områden – inte att ha vidgade ekonomiska sanktioner mot Zimbabwe, för det skulle bara drabba civilbefolkningen och vara besvärligt för grannstaterna, och vi skulle bli riktigt oense med dem. Däremot kan vi vidga kretsen när det gäller reseförbud för familjemedlemmar, och vi kan ha ekonomiska sanktioner också när det gäller familjemedlemmar. Det är nu ett tjugotal personer i regeringskretsen som omfattas men inte deras familjemedlemmar.

Vi kan läsa i tidningarna om att Mugabe åker till Rom, och han har rätt att åka till Rom. Det gäller värdskap för ett FN-arrangemang, och man måste alltid ta emot alla till FN-arrangemanget, men nu reser han ut med familj, och det hade han t.ex. inte kunnat göra om vi hade haft vidgade sanktioner också mot familjemedlemmarna. Det var bara ett litet exempel.

Vårt förslag är att man i slutsatserna varnar Zimbabwe för att det nu är dags att man diskuterar vidgade sanktioner och att kretsen vidgas till fler representanter och fler politiska företrädare. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Vi får se hur diskussionen går på måndag.

Anf.  58  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Bara helt kort. Det är väl bra att man utvidgar sanktionerna ytterligare. Jag har en fråga som inte direkt rör detta. Det är ju nu en svältkatastrof i hela området, inte minst i Zimbabwe. Vad finns det för beredskap från EU:s sida att gå i gång med någon form av hjälp- och stödaktion när det gäller den delen?

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Från svensk sida har vi svarat positivt när det gäller katastrofhjälp. Vi vill också att man gör det i EU. Vårt förslag är att vi på måndag också framhåller att vi vill att EU svarar positivt på den appell som FN har gått ut med när det gäller att klara livsmedelskrisen och möta risken för en hungerkatastrof.

Man kommer sedan att få hantera den väldigt svåra frågan hur man ser till att även Zimbabwe kan få hjälp utan att regimen t.ex. använder mathjälpen för att stärka sina egna vid en fördelning av hur mathjälpen ska delas ut. Detta kommer naturligtvis att bli väldigt svårt. Vi kan lätt hamna i en situation där Zimbabwe gör en väldigt partisk fördelning av matbiståndet. Om FN då ställer in matbiståndet säger man att man inte får någon hjälp av FN. Detta blir en svår fråga för FN att hantera, men vi tror att det är viktigt att man gör allt vad man kan för att hjälpa till akut humanitärt.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller Zimbabwe.

Anf.  61  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkten 17 om Latinamerika är struken. Punkten 18 Kaliningrad är kvar på listan. Där tror jag att man ska försöka flytta diskussionen ett steg. Man har från EU-sidan hittills när man diskuterar visum till Kaliningrad menat att det väldigt mycket låter som att man vill ha visum till Kaliningrad, medan det sitter en massa stackars ryska medborgare i Kaliningrad utan pass och utan att någonsin kunna få några visum.

Från Rysslands sida har man talat om de plomberade tågen, korridorerna osv., som nu för tiden egentligen är helt orealistiskt.

Vi tror faktiskt att man kan kräva visum men samtidigt hitta ett antal ganska flexibla lösningar för hur man praktiskt ska arrangera det här. Det innebär t.ex. att man vid samma tillfälle kan få ett antal viseringar, att man kan se till att inte ta betalt för viseringarna, att man kan få viseringar direkt vid gränsen, att man ska kunna göra undantag t.ex. för vissa yrkesgrupper, för skolutflykter, studentutbyte och liknande. Det har diskuterats att man i stället för pass skulle kunna ha andra dokument som man får använda för att få visum på. T.o.m. ryska inrikespass skulle kunna fungera för att få visum på.

Med detta är inte sagt att allt detta är sådant som vi kan komma överens om inom EU, men jag tror att det är viktigt att se att det faktiskt finns ett antal möjligheter att lösa situationen för dem som bor i Kaliningrad, så att de kan ta sig utanför Kaliningrad när Schengenakin börjar gälla. Det är denna typ av lösningar som vi nu vill att ni ska börja diskutera.

Anf.  62  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det som gör mig bekymrad är mest sista stycket, där det står att kommissionen ska ha ett papper inom ramen för fastställd aki. Men situationen är ju annorlunda. Det är Schweiz som är fastställd aki. Det är väl, höll jag på att säga, det enda hål vi har, på alla sidor omgivet av EU. Det är därför inte rimligt tillämpligt att utgå från fastställd aki, utan man skulle väl göra precis som utrikesministern säger, låta kommissionen utarbeta en mera flexibel lösning, som såvitt jag förstår inte är inom ramen för fastställd aki utan är något nytt eftersom situationen är ny.

Anf.  63  LARS OHLY (v):

Jag håller med Göran Lennmarker om att det väl ändå är ett avsteg som krävs. Jag har förstått att Sverige driver på för att avsteg ska göras. Den yttre gränsen kommer, om jag har förstått rätt, inte att upprätthållas på exakt samma sätt gentemot Kaliningrad som vad som sker på andra håll. Det är väl ändå ett avsteg från den fastställda akin.

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är det inte eftersom den fastställda akin bara handlar om att man är tvungen att ha visum. Det är det som Ryssland har hakat upp sig på och sagt att fastställd aki innebär att man måste ha visum och att detta kommer att bli omöjligt och otympligt – det kommer inte att gå att hantera. Det var därför som jag gav de här exemplen på hur man faktiskt kan agera inom den fastställda akin. Allt detta är sådant som ryms inom akin och är exempel på hur man kan vara flexibel inom akin.

Det handlar sedan om hur vi ska kunna komma överens inom EU, men då bör det finnas en förståelse för att man måste hitta flexibla lösningar. Det här är några av de exempel som vi menar att man då ska diskutera men som fortfarande är i enlighet med akin.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju rubricerat som en diskussionspunkt, så inga beslut kommer att fattas vid det här tillfället. Men det kommer fortsatta diskussioner om det. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens uppläggning inför de fortsatta diskussionerna då det gäller Kaliningrad.

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har i dag fått flera nya dagordningspunkter. Utvidgningen kommer att stå på dagordningen eftersom Coreper har ett extra sammanträde i morgon, där man kommer att försöka hitta en text i enlighet med det som vi diskuterade på det extra mötet i måndags. Vi var då väldigt nära en överenskommelse. De hade väl egentligen bestämt sig för att de skulle skjuta på frågan om utvidgningen och försöka ta den nästa måndag i stället, men det fanns en stor förståelse för att man ska hitta en kompromiss som innebär att man lyfter ut det direkta jordbruksstödet. Vår svenska utgångspunkt har varit att man inte får vare sig binda sig vid det direkta jordbruksstödet i framtiden eller säga att det kommer att försvinna i framtiden, men att man lyfter ut det just nu.

Diskussionen gällde då ifall man skulle binda sig vid – och det tycker vi är bra – att man ska försöka komma överens om detta plus alla andra pengafrågor när man ses i oktober vid toppmötet i Bryssel. Tanken är den att om man kommer överens om en gemensam position i alla pengafrågor vid toppmötet i Bryssel i oktober, hinner man förhandla klart till Köpenhamnstoppmötet i december.

Det lät som att det var en stor enighet kring bordet om detta i måndags. Om den sedan varar efter Corepermötet och så att man kan sätta det på papper på måndag får vi se, men jag hoppas på och räknar med det.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Vi hade också en diskussion med statsministern om just utvidgningen och jordbrukspolitiken.

Anf.  68  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill markera att vi menar att detta är fel. Att göra en koppling mellan jordbrukspolitiken och utvidgningarna tror vi är direkt kontraproduktivt. Det är nu en mycket stor oro i kandidatländerna för detta, och man anser att Sverige har hamnat fel i den här frågan ifrån sin tidigare position. Man har nu lagt det i ett sådant läge att de som inte vill reformera jordbrukspolitiken naturligtvis bara kommer att kunna sitta i lugn och ro i höst. Vad ska hända då?

Jag tror tyvärr, fru utrikesminister, att det här är ett kanonfel. Spanjorerna har ju faktiskt förtjänstfullt drivit på om att man ska ha ett förhandlingsmandat på jordbruksområdet och klara av förhandlingarna. Vi har utvidgningsbeslutet i december i Köpenhamn. Sedan måste vi reformera jordbrukspolitiken, men reformerar vi vår jordbrukspolitik kommer vi därmed också att reformera kandidatländernas jordbrukspolitik, eftersom den är en del av den gemensamma. I det långa loppet måste vi alltså bli en del av en gemensam jordbrukspolitik. Hur bra eller hur dålig den än är måste det i alla fall vara så.

Jag skulle därför vilja mana till en omprövning från regeringens sida.

Anf.  69  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Också vi har en annan syn i den här frågan, som jag har redogjort för vid två tillfällen tidigare, först när Hans Dahlgren var här, dels i går när statsministern var här. Jag ber att få hänvisa till protokollet. Det har samma innehåll som det som vice ordföranden antydde här. Också vi tycker att regeringen ska ha en annan hållning gentemot de nya länderna.

Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Kommissionen gjorde ett fruktansvärt stort fel när den lade fram förslaget om direktstödet. Det är inte bara så att man lagt fram ett förslag som i praktiken skulle låsa oss vid dagens jordbrukspolitik även i framtiden, utan det fel som man gör – och det vet ni allihop som politiker – är att man använde varenda krona som fanns och lade ut ett färdigt bud. De kandidatländer som kommer och förhandlar kan alltså inte komma hem med en enda krona i förbättring, och det är inte bra. Det är också vad kandidatländerna säger till oss. Det viktiga för dem är att kunna visa sina medborgare att de åker till Bryssel och förhandlar och har vunnit någonting när de kommer hem. Här kan de inte vinna någonting.

Vi tror att detta är fel. Därför tror vi att det finns väldigt starka skäl – oavsett hur man gör med direktstödet – för att ta alla pengafrågor, allting som gäller pengar, samtidigt. Det innebär också att det som man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen. Det som de inte får i eventuellt direkt jordbruksstöd eller annat kan de få i minskade medlemsavgifter, och därför ska det vara ett paket. Lyfter man ut direktstödet nu förlorar man den delen av paketet, och det innebär att det blir mindre möjligheter att göra ett paket som är anpassat efter vart och ett av kandidatländerna.

Därför menar vi att förutom argumentet att vi inte i förväg ska binda oss för att behålla den här jordbrukspolitiken ska vi inte heller i förväg ha en lösning som gör att vi inte kan få ett bra paket som varje kandidatland får förhandla om.

Jag och mina medarbetare efter mig har suttit och pratat med kandidatländerna, och inte ens ett stort jordbruksland som Polen känner sig det minsta besviket på Sverige eller menar att vi har svikit utvidgningen. De säger precis samma sak: Vi behöver åka ned och göra en bra förhandling. Ifall vi fattar beslut nu eller i oktober är inte så väldigt noga för dem, men de vill känna att de vinner något i en förhandling.

Därför tror jag att vår uppläggning är bättre både för oss och för att få en bättre jordbrukspolitik i framtiden, men den gör ingen koppling – och det är viktigt, Göran Lennmarker – mellan jordbrukspolitiken och utvidgningen. Vi säger att alla pengafrågor ska tas i ett sammanhang i höst med kandidatländerna. Det är bättre för den framtida jordbrukspolitiken men faktiskt också för kandidatländerna.

Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Vi tycker att själva felet är att man använder det här som en bricka i spelet i förhandlingsupplägget för att vinna och förlora. Det gäller här stora pengar, som betyder mycket för de här länderna. Vi vet vad det betyder för Sverige, och det betyder naturligtvis minst lika mycket för de här ländernas ekonomi att kunna räkna med och kalkylera in vad det handlar om i pengar. Det ska inte fastställas i en sista uppgörelse tillsammans med en massa andra saker. Det är inte rättfärdigt.

Sedan vet vi att Sverige och Londongruppen inte har majoritet inom EU för detta utan att vi kommer att få backa på den här punkten. Det innebär att den attityd som regeringen förtjänstfullt har arbetat fram – att vi är en förebild och verkligen kan driva på utvidgningsförhandlingarna – kommer att ställas i en dager där man misstänker att vi vill dra det här i långbänk. Jag tycker att det är fel att göra det. Därför är det bättre att man lägger det här på bordet och gör upp nu, så att man klart och tydligt ser vad det handlar om och inte blir föremål för något spel i sista stund.

Anf.  72  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det är faktiskt, om jag minns rätt, så att kommissionen i slutet av januari kom med sitt förslag. Jag framförde själv då delvis det som utrikesministern nu tog upp, dels att man skulle analysera hur det här slår i medlemsländerna, dels alternativet att i stället för att ha ett direktstöd kunna göra ett avdrag på medlemsavgiften. Det var alltså inte en besparingsfråga att vi ville ändra det.

Men det har nu gått fyra och en halv månad. Vi visste i slutet av januari och i början av februari mycket väl att det gällde att komma med en EU-gemensam position i jordbruksfrågorna för att hinna med detta.

Med all respekt kan man inte ha den ordningen att när det har dragit i väg fyra och en halv månad ska man plötsligt göra den här analysen nu fram i oktober. Den skulle redan ha varit gjord. Den skulle vi ha drivit redan inom ramen för ministerrådet just för att kunna ta ett förhandlingsmandat, så att danskarna kan gå in med de avslutande förhandlingarna på de tre områdena.

Spanien har ju överraskande men mycket förtjänstfullt drivit på arbetet, hållit tempo tvärs igenom, och det vore mycket sorgligt om vi nu skulle dra tillbaka tempot därför att vi inte har gjort hemläxan. Jag har många synpunkter på hur man skulle kunna göra med jordbruksstödet, men det borde som sagt ha varit gjort och klart om vi skulle ha fightas för det, oavsett om det sedan hade vunnit eller ej. Men ska det bli klart i december måste man faktiskt ta den gemensamma positionen under det spanska ordförandeskapet.

Anf.  73  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, men att ta den gemensamma positionen innebär ju att antingen skulle alla de ekonomiska delarna ha varit klara nu, och det har man aldrig planerat. Resten av jordbruket är ju klart. Det är bara direktstödet som finns kvar. Resten kan man fatta beslut om nu.

Det är inte så att Sverige står ensamt och blockerar. Vi har en annan uppfattning om direktstödet ihop med en handfull andra länder,>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Majoriteten är i dag alltså för att vi ska skjuta frågan till i höst för att i stället kunna göra ordentliga ekonomiska paket då.

Till Holger Gustafsson vill jag säga att vi har haft jättemycket diskussioner med kandidatländerna om detta. Vi har varit fullständigt öppna från allra första stund om vår position. En del av dem vill ha så mycket jordbrukspengar som möjligt. Det är ju naturligt, men de har aldrig ifrågasatt våra positioner, och de har aldrig ifrågasatt vår vilja till utvidgningen. De har även i detta faktiskt en del gemensamma intressen med oss att skjuta upp det så att de kan göra ett bra paket. Till syvende och sist handlar det här om några månader, och för dem rör det sig om många års pengar. Då är det viktigt att de får en bra balans på de pengarna.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Det här är en mycket viktig punkt, och jag konstaterar efter den genomgång som vi har haft både i går och i dag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare. Det har tillkommit några beslutspunkter om Sudan och Kuba.

Anf.  75  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, också Sudan och Kuba kommer upp.

Beträffande Sudan finns det ett förslag till rådsslutsatser. Vi ska ha en fortsatt dialog mellan EU och Sudan. Vi ska betona mänskliga rättigheter och fredsprocessen och säga att det är viktigt att den fortsätter.

Beträffande Kuba är det ingen förändring av vår tidigare position.

Vi har ytterligare en punkt, som inte kom upp på dagordningen men som jag vill lämna information om i nämnden eftersom den kan komma upp senare. Det är en gemensam ståndpunkt vad avser Irak och att förändra de regler vi har när det gäller Irak. Där förändrar EU sina regler så att de nu är likadana som de nya FN-reglerna. Enkelt beskrivet har det tidigare varit förbjudet att handla med allting med Irak utom det som har stått på en lista för undantag. Nu blir det tillåtet att handla med Irak om allting som inte står på en lista med undantag. Nu talar man alltså om vad som är förbjudet, men tidigare talade man om vad som är tillåtet. Vi räknar med att detta kommer under de närmaste veckorna eller den närmaste månaden.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Jag tar de här tre ärendena i klump. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Därmed är vi klara med de ärenden som vi har, och vi tar nu upp alla A-punkter i en följd. Vi har fått dem redovisade, och ordet är fritt. Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Har någon av ledamöterna någon fråga i övrigt till utrikesministern? Så är det inte. Vi tackar för informationen och samrådet i dag.

2 §  Transport

Näringsminister Björn Rosengren

Rapport från ministerrådsmöte den 25 och 26 mars 2002 samt informellt ministermöte den 31 maj-2 juni 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 17 och 18 juni 2002

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar.

Jag hälsar näringsminister Björn Rosengren med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar med muntliga återrapporter. Det har tydligen varit ett antal möten sedan början av året. Vi har fått skriftliga rapporter från de mötena, men vi brukar alltid be om en muntlig återrapport.

Anf.  78  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Jag vill också anmäla att om nämnden tillåter detta jag sedan vill föredra punkterna 3 a och b, 4–7, 10, 13, 14, 17 och 18.

Jag ska först göra återrapporteringen från den 25–26 mars och från det informella transportministermötet den 31 maj – den 2 juni.

Rådets möte i mars ägnades mycket åt debatter om det andra järnvägspaketet och om bildandet av ett gemensamt europeiskt luftrum. Resultatet av debatten kan sammanfattas med att Danmark kommer att få den stora äran att driva dessa ärenden vidare under sitt ordförandeskap.

Mötet i mars gav en hel del resultat. På mötet antog transportministrarna en gemensam ståndpunkt på ett par rättsakter för att förenkla kommittéarbetet för sjösäkerhet och för att förhindra föroreningar från fartyg. Ministrarna enades om förutsättningarna för Galileo, och upphandlingen av systemet från den privata sektorn kan nu ske under år 2003. Ministrarna kunde också anta förslaget om bullerrelaterade driftsrestriktioner inklusive Europaparlamentets ändringsförslag. Tvisten mellan EU och USA i denna fråga är därmed löst.

Det spanska ordförandeskapet anordnade ett informellt transportministermöte för ett par veckor sedan i Spanien. Mötet ägnades åt att diskutera vad som kan göras för att främja närsjöfarten i Europa. Sverige framhöll i det sammanhanget att inte mindre än 90 % av all utländsk handel med Sverige någon gång måste ske över vatten och till största delen genom just närsjöfart. Närsjöfart är därför av största vikt för Sverige.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av återrapporten.

Vi lämnar återrapporten och går in på kommande rådsdagordning. Det är sjöfartsfrågor till att börja med.

Anf.  80  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ordförande! Jag ska börja med punkterna 3 a och b. De handlar om ökad säkerhet för passagerarfartyg. Det ena förslaget gäller stabilitetskrav för rorofartyg. Tanken är den att EU ska införa kraven i Stockholmsöverenskommelsen, som bygger på lärdomarna från m/s Estonias förlisning. Det handlar om att fartyg ska byggas så att de inte kantrar, även om fartyget skadas och en viss mängd vatten tränger in på däck. Länderna kring Medelhavet tillämpar ännu inte kraven i överenskommelsen, och vi ser det som mycket positivt att lärdomarna från m/s Estonias förlisning nu förs in i EG:s lagstiftning.

Det andra förslaget innebär att EU ändrar direktivet om säkerhet för passagerarfartyg. Jag vill särskilt lyfta fram några punkter. Direktivet bör även omfatta internationella säkerhetsregler för höghastighetsfartyg. Stockholmsöverenskommelsens krav ska även gälla för inrikestrafik. En tredje sak är att vi måste underlätta för personer med funktionsnedsättningar att ta sig ombord och vistas på passagerar- och höghastighetspassagerarfartyg.

Jag vill än en gång lyfta fram förslaget om en nationell plan för tillgänglighet. Redare, myndigheter, handikapporganisationer och andra berörda bör sätta sig ned och se över hur passagerarfartygen ska bli mer lättillgängliga. Jag är övertygad om att man på så sätt kan hitta en bra balans mellan å ena sidan tillgänglighet och å andra sidan säkerhetskrav och en sund ekonomi för rederierna.

Jag kan säga något om rådets förslag när det handlar om begreppet personer med funktionsnedsättningar. Det omfattar alla med särskilda svårigheter att använda gemensamma transportmedel. Detta inkluderar t.ex. äldre personer, handikappade, personer med psykiska eller intellektuella funktionsnedsättningar, rullstolsbundna, gravida kvinnor och personer med småbarn. Då har man en definition på vad det gäller.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt. Ingen begär det. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Du hade många punkter.

Anf.  82  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, nu tänkte jag ta upp punkt 4, hamndirektivet. Sverige har, vill jag utan överdrift säga, varit aktiva i utformandet av direktivet. Det är glädjande att kunna meddela att flera svenska synpunkter har beaktats. Det jag framför allt vill framhålla är att inga inskränkningar har skett i den arbetsrättsliga eller sociala lagstiftningen, att möjligheterna till ersättning omfattar alla involverade parter samt att hamnarnas möjligheter till fortsatt effektiv hamnförvaltning har stärkts.

Sverige har nu accepterat att även lotsningstjänster ingår i direktivet. Regeln har nu fått en sådan utformning att det är Sjöfartsverket som ansvarar för och bedömer vilka åtaganden som ska vara uppfyllda för att även andra intressenter ska ha möjlighet att erbjuda lotstjänster.

Vissa frågor kvarstår att lösa. Sverige anser att begreppet egenhantering ska avse hamnanvändare som endast använder personal på det egna fartyget och egen utrustning ombord på fartyget med syfte att tillhandahålla hamntjänster åt sig själva. Det är för att säkerställa och förbättra en hamns möjligheter till fortsatt effektiv hamnförvaltning och till långsiktig ekonomisk planering. Hur lång övergångs- och giltighetstid det ska vara är en olöst fråga.

Anf.  83  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Då vill jag fråga om det i praktiken gällande monopol som finns i dag i hamnarna, som inte minst belastar Vänern, kan förväntas försvinna i det här sammanhanget.

Anf.  84  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Sedan vi hade det här uppe förra gången har det skett en del förbättringar, bl.a. att lotsningen lyfts ut om jag har förstått det rätt. Nu gäller det övriga avregleringar, lastning och lossning. Enligt vad jag har läst i tidningen tycker också ministern att inte alla avregleringar alltid är så bra. Vi tror att avregleringen här är fel. Det gäller först och främst säkerhetsaspekten. Det är en farlig arbetsplats redan i dag i samband med lastning och lossning.

Jag vet inte om det är klargjort vad som gäller om det t.ex. kommer in en rysk båt. Är det svenska säkerhetsföreskrifter som gäller då eller sådana som gäller på den ryska båten? Vem kontrollerar i så fall det hela? Jag kan också se framför mig att stora båtar, stora rederier som kan sköta lastning och lossning själva, gynnas i förhållande till små rederier.

Jag tror mig dessutom veta att de fackliga organisationerna motståndare till det här, främst av säkerhetsskäl. Precis som förra gången menar vi därför att Sverige ska säga nej till det här, för det har inte blivit tillräckligt bra.

Jag har också en fråga. Förra gången har jag för mig att det var så att Tyskland och England var väldigt skeptiska och inte ville gå med på det här. Är de med på vagnen nu?

Anf.  85  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Jag tyckte faktiskt att Björn Rosengren sade att lotsningen skulle vara kvar – i motsats till vad som står i vår föredragning här. Var det inte så?

Anf.  86  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Lotsningen finns ju med nu, men den innebär att varje sjöfartsverk nationellt avgör och bedömer om man ska ha lotsning eller ej. Det är skillnaden. Det blev en kompromiss. Å ena sidan gällde det att det skulle vara fritt när det gäller lotsningen. Å andra sidan gällde det att det skulle vara kvar som ett monopol. Nu är det Sjöfartsverket som med utgångspunkt från sjösäkerhet och annat gör en bedömning om det behövs lotsning av ett eller annat skäl.

Anf.  87  BIRGITTA WISTRAND (m):

Då vill jag fortsätta och säga att det är klart att jag håller med Holger Gustafsson om att vi måste bryta det här monopolet. Det är vår gamla ståndpunkt. Jag vill bara nämna den en gång till.

Anf.  88  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle vilja ställa två frågor. Redan i dag sker det ju en konkurrens mellan olika hamnar. Det har diskuterats huruvida hamnverksamhet i andra länder blir subventionerad med statsmedel av en eller annan sort. Kommer man nu att kunna ha en transparens så att man kommer att kunna se om det är den typen av statsstöd till hamnverksamhet som i så fall kan vara konkurrenssnedvridande? Sedan tänkte jag också ställa en annan fråga, men jag återkommer till den.

Anf.  89  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Som jag meddelade förra gången har den svenska ståndpunkten varit att inte helt ta bort monopolet. Det är en uppluckring, och det har jag meddelat tidigare. Jag vill också säga att Sjöfolksförbundet är helt överens med det som vi har landat i. De tycker att vi har varit framgångsrika. Det är det ena.

Det andra jag vill säga, som svar på frågorna om Belgien och Tyskland, är att de här länderna nu ansluter sig till det liggande förslaget. Nu har man landat. Det är ju så att man förhandlar och så kokar det ned. Det finns ingen möjlighet till någon stoppande minoritet eller liknande. Vi kan säga nej av vissa skäl, men det leder inte till någonting.

Apropå den sista frågeställningen som kom upp vill jag säga att det här handlar om konkurrensen inom hamnarna. Sedan kommer nästa fråga, som handlar om förhållandet mellan hamnarna. Den berörs inte av detta.

Jag vill också säga att vi är öppna för, för att kanske kunna uttrycka det enklare, att ett fartyg som kommer med egen besättning och går in i en hamn kan ju med hjälp av sin mekanik, kranar och liknande, sköta en viss form av på- och avlastning. Annars vet vi att många hamnar i Sverige som har investerat väldigt mycket pengar nu har väldigt hög rationalitet. De kommer fortsättningsvis att kunna upprätthålla detta.

Anf.  90  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag hade alltså en fråga till. I den här frågan ska det väl ske ett medbeslutandeförfarande med EU-parlamentet. Vad har de i så fall sagt?

Anf.  91  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill vara lite tydligare när det gäller ståndpunkten. Vi tycker att det är beklagligt att man inte har kommit längre i det här sammanhanget. Det jag känner till mest om, även om jag vet att det inte bara gäller detta, är Vänerns hamnar. Där driver man både inom hamnarna och mellan hamnarna med sitt monopol upp kostnaderna så mycket att man äventyrar nyttotrafiken på Vänern, och naturligtvis också sina egna jobb. Detta kan knappast någon tjäna på.

Därför tycker jag att det är beklagligt att man inte kommer till skott på det här området så att man kan få konkurrens i hamnarna och kanske en effektivitet där Vänerns godstrafik kommer att fungera i framtiden. Det upplägg som finns i dag är starkt bidragande till de uppdrivna kostnaderna.

Anf.  92  GUNILLA WAHLÉN (v):

Det här gäller lotsningen. Betyder det här beslutet att det är upp till varje land att besluta hur man ska göra, att det alltså är det svenska sjöfartsverket som beslutar vad man ska göra?

Anf.  93  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja.

Anf.  94  GUNILLA WAHLÉN (v):

Vad säger Hamnarbetarförbundet och Transportarbetareförbundet om den här överenskommelsen?

Anf.  95  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag sade fel. Jag sade Sjöfolksförbundet. Jag menade Transportarbetareförbundet. De har alltså tyckt att det här är en bra överenskommelse. Det berör ju dem. Jag är ledsen för det. Jag menade alltså Transportarbetareförbundet.

När det sedan gäller frågan om parlamentet har det varit en politisk överenskommelse. Sedan blir det en andra läsning. Det här ska tillbaka och så ska de titta på det.

Det var också frågan om Vänersjöfarten. Jag tycker också att det är rimligt. Vi har alltså, och det gäller alla länder, ett professionellt sjöfartsverk. Det är rimligt. Man kan inte, menar jag, på politisk grund med utgångspunkt från konkurrensskäl generellt säga att nu upphäver vi lotsningsverksamheten så att vi får konkurrens och att de som konkurrerar om detta gör lite som de vill. Det är rimligt att Sjöfartsverket gör bedömningen om det ska vara lotsning eller ej. Det är själva poängen. Det tycker jag är tryggt. Det är, om jag får uttrycka mig så, en trygg avreglering av denna verksamhet.

Sedan får Sjöfartsverket bedöma när det gäller Vänersjöfarten om man kan fara omkring där utan lotsning. Det kan jag inte bedöma, och ingen annan här vid bordet heller tror jag.

Anf.  96  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag ska inte heller bedöma det, och min kritik var inte i första hand riktad mot lotsningen utan mot tjänsterna i hamnarna. Det är de som driver upp kostnaderna för godstrafiken.

Anf.  97  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag ska inte gå in på den diskussionen. Låt mig bara säga att när det gäller Vänersjöfarten har vi nu en speciell utredning som tittar på saken. De stora kostnaderna bär trots allt kommunerna, som äger hamnarna. Jag vill inte ta den diskussionen här och nu.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är färdiga med genomgången av detta ärende. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går över till övergripande frågor. Det skulle särskilt vara punkt 5.

Anf.  99  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Just det, herr ordförande. Sverige anser tillsammans med några andra länder att det är ett problem att förslagets tröskelvärde innebär att endast väldigt stora projekt med stora godsflöden kan få stöd. Detta har lite bäring på hur effektiva projekten är och skulle verka diskriminerande gentemot mindre medlemsstater. Sverige har därför föreslagit tröskelvärden som ligger i nivå med vad som var vanligt i det föregående programmet. Där deltog svenska företag i ett antal projekt.

Med tanke på risken att den långsiktiga budgeten överskrids driver Sverige tillsammans med några likasinnade länder en linje som innebär en mindre höjning av budgeten jämfört med nuvarande program, som är på 7 miljoner euro per år, till 10,5 miljoner euro per år. Dessa stater utgör i dagsläget en röstmajoritet, men det finns ändå en risk för att kompromissen kan hamna på uppemot 15 miljoner euro per år. Programmet ska gälla till 2010, men programbudgeten gäller endast fyra år framåt, till år 2006. Det innebär att kompromissen kan hamna på strax under 60 miljoner euro för budgetperioden.

Anf.  100  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då går vi till punkten om vitboken.

Anf.  101  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Ordförandeskapets ambition är nu att rådsslutsatser ska antas om vitboken. Utkastet till slutsatser tar sin utgångspunkt i nödvändigheten av att utveckla ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart transportsystem. Behovet av att beakta regionala skillnader lyfts också fram.

Vidare tar medlemsstaterna avstånd från kommissionens förslag att formulera ett transportpolitiskt mål i termer av trafikslagsfördelning. I stället framhålls att en balans ska nås som stimulerar miljövänliga och ekonomiskt effektiva transporter, och behovet av förbättringar inom alla transportslag poängteras. I dessa delar ligger utkastet väl i linje med den svenska regeringens syn. Den ligger också i stora drag i linje med den övergripande syn som trafikutskottet redovisat i sitt yttrande.

Från svensk sida har vi i enlighet med den position som jag tidigare redovisat för EU-nämnden arbetat hårt för att miljöfrågorna ska ges den prioritet de förtjänar. Miljöaspekter behandlas nu också på ett antal ställen i texten. Under det avslutande förhandlingsarbetet kommer vi att söka möjligheter att höja frågans dignitet ytterligare.

På trafiksäkerhetsområdet svarar texten inte upp mot våra ambitioner. Andra medlemsstater har inte tagit till sig det trafiksäkerhetsmål som kommissionen föreslog, nämligen halvering av antalet dödade i vägtrafiken fram till år 2010. Det är beklagligt. Det ger fel signal. Mot bakgrund av de förhandlingar som hittills förts har jag inga överdrivna förhoppningar om att få med mig ministerrådet på detta mål.

Klart är ändå att jag kommer att ta tillfället i akt att torgföra nollvisionen inom trafiksäkerheten och argumentera för nyttan av tuffa, kvantifierade europeiska mål inom trafiksäkerhetsområdet.

Anf.  102  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Det är väl okej, det här med balansen som finns med. Det jag tittar på är hur pass mycket miljöfrågorna kommer fram. Det här måste leda till minskade koldioxidutsläpp. Det står om effektivisering av alla trafikslag. Så långt är väl allt väl. Men ska CO2-utsläppen minska måste det innebära en överflyttning från väg till järnväg och sjöfart. Det finns inte tydligt utskrivet här.

Det jag vill försäkra mig om är att det här inte på något vis får motverka miljömålen. Det ska tvärtom medverka till att miljömålen nås. Det känns lite tveksamt när man skriver i den svenska ståndpunkten om att det här är ett sätt som kan vara acceptabelt för Sverige. Det låter som om man inte har kommit riktigt så långt som vi önskar.

Anf.  103  CHRISTINA AXELSSON (s):

I det yttrande som ministern hänvisar till som vi har antagit i trafikutskottet lyfter vi också fram två andra frågor. Under trafiksäkerhetsområdet handlar det om barn och trafik. Jag vill göra ett litet medskick om att det är viktigt att lyfta fram detta också i EU sammanhang. Men det gäller också IT. Då tänker jag inte på IT som ett särskilt område utan på möjligheten att integrera IT i de olika trafikslagen så att vi får en mer effektiv trafik.

Anf.  104  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Själva tanken är att varje transportslag ska förbättras. Summan av detta är att det ska leda till en bättre miljö. Jag vill säga, och jag tror inte att jag behöver generalisera, att det som sker i dag är oerhört stora investeringar och satsningar just på tågtrafik. Även den inre sjöfarten är ett väldigt starkt transportslag i de europeiska länderna. Jag är alltså inte så orolig för detta. Här är man väldigt miljömedveten.

Sedan vet vi att om de här systemen ska fungera kan man inte säga att man bara ska ha tåg och sjöfart. Då blir det stora hål i systemen där man inte kan transportera till tåg och sjöfart. Då får man en sämre utveckling. Därför är det väldigt viktigt att man ser en helhet i ett transportsystem. Men jag delar, ska jag säga, uppfattningen att det är väldigt viktigt att vi är observanta. Jag kommer, som jag också sade här, att fortsätta driva denna fråga.

När det gäller IT är de stora frågorna rörande forskning och utveckling transportinformatik. Vi har själva i vår proposition, som riksdagen antagit, lagt fram flera hundra miljoner tillsammans med näringslivet, som också ska satsa många miljoner på att utarbeta informatik. Det handlar om GPS-styrningar. Det handlar också om hastighetsregulatorer, alkohollås, bättre motorer, bränslen till trafiksäkrare fordon etc. Det är ju ett helt system. Där ligger Sverige långt framme, vill jag säga, och det gäller också många andra länder.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går till transeuropeiska transportnät.

Anf.  106  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Just det, herr ordförande. Det är punkt 7. Förslaget innebär en begränsad ändring av riktlinjerna. Den fortsätta utbyggnaden av transportnät ska inriktas på att eliminera de svåraste flaskhalsarna och de felande länkarna. Såväl trängselproblem som glesbygdsproblem beaktas. Satsningar på järnvägar, särskilt godstransport och snabbtåg, prioriteras. Krav på strategiska miljöbedömningar förs in.

I listan med de prioriterade projekten, den s.k. Essenlistan, föreslås att färdiga projekt ska tas bort. Det gäller t.ex. Öresundsbron. Den är ju färdig och klar. Några nya projekt ska läggas till, t.ex. en fast förbindelse över Fehmarn Bält. Den nordiska triangeln finns kvar.

En genomgripande revidering av riktlinjerna föreslås ske 2004. Vi anser att Sverige ska acceptera förslaget som det nu är formulerat.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Du ville inte särskilt föredra ärende 8, det här förhandlingsmandatet. Det är i och för sig en ny fråga.

Anf.  108  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag kan kort säga att det handlar om att EU vill ha ett mandat i de här organen, alltså vara företrätt och bli fullvärdig medlem i de här FN-organen, organen för luft- och sjöfart, dvs. ICAO och IMO. Kommissionens grundtanke är att gemenskapen i högre grad bör delta i viktiga mellanstatliga transportorganisationer. Man anför som skäl bl.a. att EU efter utvidgningen ska kunna tala med en stämma. EG:s och kommissionens ställning i dag är enligt kommissionen inte tillräcklig. Kommissionen vill därför få rådets tillåtelse att börja förhandla om ändringar i berörda internationella konventioner.

Vi är angelägna om att Sverige även i fortsättningen har insyn och inflytande i ICAO och IMO. En rad frågor måste, menar vi, klargöras för att vi ska se om det finns något mervärde i kommissionens förslag. Jag vill lyfta fram några exempel. Hur påverkas den enskilda medlemsstaten? Har kommissionen kompetens att driva EU:s intressen på ett effektivt sätt? Hur ställer sig övriga regioner i världen till förslagen? Kan man stärka EU:s profil på något annat sätt än genom att söka medlemskap för EG? Det här bereds för närvarande inom Regeringskansliet, så vi vill inte ta ställning förrän vi har analyserat det ingående.

Anf.  109  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Jag tycker att den här frågan är ganska betydelsefull. Det här betyder att vi kanske avhänder oss möjligheter att förhandla. På sikt kan det betyda en kompetensuttunning i Sverige. Vi har ju varit väldigt drivande både i IMO och i ICAO. Så jag är mycket tveksam till det här. En annan fråga som jag tycker är viktig är kostnadsfrågan. Ska det här kräva något slags ny organisation i Bryssel? Hur blir det med vår medlemsavgift? Ska det bli två medlemsavgifter? Jag tycker att det finns mycket tveksamheter.

Anf.  110  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag tycker att det är bra att Sverige är skeptiska här. Det finns andra sätt att tala med en röst eller att samarbeta än att alltid låta EU tala för oss.

Anf.  111  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag tar till mig detta och för att uttrycka mig väldigt försiktigt tycker jag att det ligger mycket i vad ni säger. Sedan får jag återkomma. Det är samma invändningar som vi har. Vi vill analysera innan vi går vidare. Vi sätter därför ned foten.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens tänkta upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Jag konstaterar att det finns stöd för det upplägget. Då är vi inne på luftfarten.

Anf.  113  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Där hade jag tänkt börja med punkt 10, som är en gemensam ståndpunkt. Det gäller rapportering av händelser inom civil luftfart. Om jag får göra så innebär kommissionens förslag att EU inrättar en databas om tillbud och olyckor inom den civila luftfarten för att med hjälp av EU-länderna kunna utbyta information om olika händelser inom luftfarten. Jag tycker att detta är ett mycket viktigt förslag. Genom att studera tidigare misstag kan vi förbättra flygsäkerheten i Europa.

Sverige har under behandlingen av förslaget fått gehör för sina synpunkter om sekretess. Vi är nöjda med den omarbetade texten, som numera även innehåller en Gibraltarklausul. Därmed finns det inte längre någon medlemsstat som blockerar förslaget. Eftersom alla medlemsstater är överens bör vi kunna anta en gemensam ståndpunkt vid rådsmötet.

Anf.  114  BIRGITTA WISTRAND (m):

Herr ordförande! Jag vill gärna fråga om det här med sekretessen. På vilket sätt ska de här uppgifterna skyddas?

Anf.  115  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag vill erinra om att jag har föredragit det här tidigare. Tanken är att man ska skydda individer och företag. Det gäller att inte register kommer ut osv. Nu ställdes frågan lite mer klurigt. Det gällde hur. Det kan inte jag svara på. Vi har bara klarat ut att det alltså ska skyddas.

Anf.  116  BIRGITTA WISTRAND (m):

Vi hade det här uppe förra gången. Då var det osäkert, och ni visste inte. Då tänkte jag att om ni har hunnit en bit till så vill jag gärna veta hur det gick sedan.

Anf.  117  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Vi har fått med oss de andra på att det ska vara sekretess. Det var det som skilde Sveriges hantering av detta från andra länders och EU:s eller, från början, kommissionens förslag.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Det kan du ju få reda på vid sidan av. Då konstaterar jag i alla fall att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Då har jag en fråga. Ärende 9 är ju bara en rapport den här gången. Vi har haft frågan uppe många gånger, och regeringen har fått stöd för upplägget inför förhandlingarna. Men händer det någonting på den här kanten nu?

Anf.  119  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag kan föredra det kort. Arbetet med det gemensamma luftrummet har som alla vet drivits mycket intensivt under våren. Spanjorerna har i första hand koncentrerat sig på ramförordningen. Målet var att uppnå politisk enighet om denna vid transportrådet i juni. Det har inte visat sig möjligt bl.a. beroende på att en majoritet av länderna anser att de fyra förordningarna om det gemensamma luftrummet ska ses som ett paket och att det bör beslutas samtidigt.

Ordförandeskapet har därför i stället koncentrerat sig på att ta fram riktlinjer som ska utgöra ett stöd för rådsarbetsgruppen i det fortsatta arbete. Riktlinjerna tar upp vissa nyckelområden som visat sig särskilt krångliga att komma överens om. Det gäller bl.a. frågans militära koppling. Där bevakar Sverige noggrant att militär verksamhet inte ska kunna regleras genom förordningen. Det gäller även vilket tempo arbetet ska bedrivas i och när det gemensamma luftrummet ska vara på plats. Här säger riktlinjerna som det ser ut i dagsläget att det gemensamma luftrummet ska kunna vara på plats senast under år 2004. Detta är också en linje som Sverige har drivit från början.

Ordförandeskapet kommer sannolikt att göra några justeringar av riktlinjerna, som sedan bör kunna godkännas på måndag. Vi kan sedan se fram emot en intensiv behandling av det gemensam luftrummet under det danska ordförandeskapet. Danmarks mål är att nå en gemensam ståndpunkt om samtliga förordningar vid transportrådet i december 2002.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta intensiva förhandlingarna. Jag ser att det är två punkter som är strukna på dagordningen. Det var också en punkt som du inte särskilt ville ta upp.

Anf.  121  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det var frågan om harmonisering av tekniska och administrativa procedurer, som utgår. Punkt 12 utgår också.

Punkt 13 hade jag tänkt föredra kort. Det är förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om statistisk rapportering avseende lufttransport av passagerare, gods och post. Den här punkten gäller alltså ett förslag om statistisk rapportering inom luftfartssektorn. Som alla känner till var denna fråga föremål för behandling i EU-nämnden inför transportrådet i mars 1996.

Transportministrarna kom vid det tillfället överens om innehållet i förordningen, men på grund av Gibraltarfrågan lades förslaget i malpåse. Nu har Gibraltarfrågan fått en lösning. Det löser upp massor av frågor som har legat stilla. Samtliga medlemsstaters stöder förslaget. Från svensk sida kan jag säga att vi anser att förslaget är bra och att det naturligtvis är viktigt med en tillförlitlig statistik för att kunna följa upp den gemensamma transportpolitiken. Jag förutser ingen debatt i denna fråga vid transportrådet.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går till ärende 14.

Anf.  123  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det handlar om EG:s anslutning till Eurocontrol. En EG-anslutning till den europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst Eurocontrol har eftersträvats sedan många år tillbaka. Anslutningen är viktig för att uppnå målet om ett gemensamt europeiskt luftrum och även målet om en väl fungerande inre marknad. Ett EG-medlemskap i Eurocontrol innebär att gemenskapen bättre kan utnyttja den kompetens som finns inom organisationen. Dessutom kommer gemenskapen lättare att kunna driva sina egna initiativ inom Eurocontrol.

Anslutningsförhandlingarna mellan kommissionen och Eurocontrol har legat nere under en längre tid, även det på grund av Gibraltartvisten. Den frågan är ju löst. Avsikten är att transportrådet genom beslut bemyndigar rådets ordförande att utse den person som ska underteckna det färdiga anslutningsprotokollet med tillhörande slutakt å gemenskapens vägnar. Därefter är en diplomatkonferens inplanerad den 24 juni 2002. Då förväntas samtliga fördragsslutande parter underteckna protokollet och slutakten.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag konstaterar först att det här är en gammal långkörare som jag känner igen från när nämnden var ny. Det är mycket glädjande att vi nu kommer fram till en slutpunkt. Jag konstaterar också att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Sedan var det punkt 15. Vi kan ta den nu eftersom det är en ny fråga som har dykt upp. Jag vet inte vad näringsminister kan säga om den i dag. Vi har läst att regeringen ställer sig tveksam till förslaget i dess helhet.

Anf.  125  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Det här är ju kommissionens inspel. Vi har inte berett det här särskilt länge. Jag ska be Göran Roos kort föredra vad det handlar om.

Anf.  126  Departementssekreterare GÖRAN ROOS:

Det är alltså en presentation från kommissionen. Det kom ett förslag i mars. Det har inte varit föremål för någon som helst diskussion ännu, inte ens på arbetsgruppsnivå. Det är ett förslag som kommissionen vill ha för att genomdriva diverse åtgärder för att eliminera snedvriden konkurrens från flygbolag från tredjeland som åtnjuter statsstöd eller bedriver någon form av illojal prissättningsregim, som man skriver.

Det som kommissionen påstår vill man alltså förhindra genom att införa straffavgifter för dessa flygbolag på vissa sträckor när man upptäcker det här. Man skulle också kunna tänka sig att begränsa landningsrättigheterna för dessa flygbolag på just de aktuella sträckorna.

Man kan tycka att syftet är bra, men vi ser spontant ett antal problem med det här. Dels handlar det om kompetensfrågor i förhållandet mellan medlemsstaterna och unionen. Dels finns det svårigheter att praktiskt tillämpa detta. Här gäller det att kvantifiera vilken skada en sådan här subvention egentligen medför för de europeiska flygbolagen – och just på vissa sträckor.

Man kan också tycka att man innan man ger sig in på detta borde sopa rent framför egen dörr och borde titta på hur det ser ut ute i Europa innan man på det här sättet försöker att utvidga gemenskapens kompetens på detta område.

Vi har dessutom bilaterala luftfartsavtal med den övriga världen, och det finns en klar konfliktrisk, som måste diskuteras väldigt noga innan man går vidare med detta. Vår inställning rent spontant är alltså väldigt tveksam, och jag kan tänka mig att de flesta länder har samma ståndpunkt.

Anf.  127  BIRGITTA WISTRAND (m):

Föredraganden och ordföranden tog upp ungefär de punkter som jag ville belysa. Jag tycker att vi från svensk sida verkligen ska avslå det här förslaget. Det som sker i Frankrike, Schweiz och många andra länder är att man ger verkliga subventioner. Man måste börja diskutera dem innan man talar om andra subventioner. Jag tycker alltså att det här känns helt felaktigt.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Det här har kommit upp väldigt tidigt. Det är fråga om en föredragning, men jag har hört nämndens inställning. Jag konstaterar att det finns majoritet för den uppläggning som regeringen har presenterat inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Vi hoppar över punkt 16, som är en ren informationsfråga. Vi går i stället in på landtransporter och obligatorisk användning av bilbälten.

Anf.  129  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Direktivförslaget har behandlats vid ett flertal tillfällen under Sveriges och Spaniens ordförandeskap utan att någon enighet har kunnat nås. Några medlemsstater har kvarstående reservationer mot delar av förslaget, och kommissionen har avgett reservationer mot artikel 6 a i förslaget till direktiv. Artikel 6 avser möjligheter för medlemsstaterna att söka undantag för att använda bälten i speciella fall.

Sveriges uppfattning är att det bör finnas möjlighet till vissa undantag i speciella situationer. Bilbältet är ett av de viktigaste skydden mot skador när ett fordon krockar, och jag anser att det är viktigt att användningen av bilbälten ökar och att barn är fastspända på bästa sätt. Sverige bör stödja det föreslagna direktivet.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt. Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går över till punkten Transittrafik genom Alperna.

Anf.  131  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Det gäller punkt 18 b. Som ni vet har vi ett system med miljöpoäng för Österrikes del. Detta var för den för Österrike viktigaste frågan vid förhandlingarna inför EU-inträdet. Systemet med miljöpoäng är en mycket känslig inrikespolitisk fråga, och Österrike arbetar nu hårt för en förlängning av systemet. Åtgärden anses nödvändig i avvaktan på antagandet av ramförslaget om avgiftsbeläggning av infrastrukturanvändningen.

Allmänna frågor rörande trafik via Alperna och kommissionens förslag till förlängning av miljöpoängssystemet togs upp till diskussion vid förra rådsmötet i mars 2002. Inget nytt framkom då i frågan, och man kunde inte komma till något beslut. Sedan dess har frågan vilat, och det är på Österrikes begäran som denna diskussion tas upp på nytt.

Sverige har förståelse för Österrikes problem och har en öppen attityd till kommissionens förslag. Vi är således beredda att arbeta vidare med förslaget.

Anf.  132  WILLY SÖDERDAHL (v):

Såvitt jag förstår gynnar miljöpoängen i Österrike miljön, så det är väl bra att vi visar förståelse. Man bör väl bevilja Österrike en förlängning av det här systemet tills man har hittat något bättre som gynnar miljön.

Anf.  133  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag har ingen kommentar till detta. Problemet är att Österrike ligger där det ligger, med en stor transittrafik. Den blockerar ju alla transporter. Det finns ett oerhört starkt intresse av att ”plocka hem” Österrike, men man måste finna modeller för detta. Miljöpoängssystemet löper ut i december 2003, och man måste förhandla fram nya modeller.

Det finns länder, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<som tycker att systemet helt ska avskaffas, men jag delar uppfattningen att det har en stor betydelse.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens redovisade uppläggning inför fortsatta förhandlingar i detta ärende.

Därmed har vi gått igenom dagordningspunkterna med näringsministern. Jag konstaterar att det är en ganska fullmatad dagordning för rådsmötet. Vi tackar för den information och det samråd som vi har fått.

Anf.  135  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag får tacka så mycket och önskar nämnden en trevlig sommar.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  9  YVONNE RUWAIDA (mp) 3

Anf.  10  LARS OHLY (v) 3

Anf.  11  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 4

Anf.  12  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  13  YVONNE RUWAIDA (mp) 5

Anf.  14  LARS OHLY (v) 5

Anf.  15  GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf.  16  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 6

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  21  LARS OHLY (v) 7

Anf.  22  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  23  GÖRAN LENNMARKER (m) 9

Anf.  24  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  25  LARS OHLY (v) 10

Anf.  26  YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  29  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  31  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  33  LARS OHLY (v) 12

Anf.  34  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  35  GÖRAN LENNMARKER (m) 13

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  37  YVONNE RUWAIDA (mp) 13

Anf.  38  LARS OHLY (v) 14

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  42  LARS OHLY (v) 15

Anf.  43  GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  48  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  49  GÖRAN LENNMARKER (m) 16

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  52  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  53  LARS OHLY (v) 17

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  55  GÖRAN LENNMARKER (m) 17

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  58  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 18

Anf.  59  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 18

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  61  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 19

Anf.  62  GÖRAN LENNMARKER (m) 19

Anf.  63  LARS OHLY (v) 19

Anf.  64  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  68  GÖRAN LENNMARKER (m) 20

Anf.  69  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 21

Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 21

Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 22

Anf.  72  GÖRAN LENNMARKER (m) 22

Anf.  73  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  75  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 23

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 23

2 §  Transport 25

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  78  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 25

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  80  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 25

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  82  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 26

Anf.  83  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 27

Anf.  84  WILLY SÖDERDAHL (v) 27

Anf.  85  BIRGITTA WISTRAND (m) 27

Anf.  86  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 27

Anf.  87  BIRGITTA WISTRAND (m) 27

Anf.  88  CHRISTINA AXELSSON (s) 27

Anf.  89  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 28

Anf.  90  CHRISTINA AXELSSON (s) 28

Anf.  91  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 28

Anf.  92  GUNILLA WAHLÉN (v) 28

Anf.  93  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 29

Anf.  94  GUNILLA WAHLÉN (v) 29

Anf.  95  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 29

Anf.  96  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 29

Anf.  97  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 29

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  99  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 29

Anf.  100  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  101  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 30

Anf.  102  WILLY SÖDERDAHL (v) 30

Anf.  103  CHRISTINA AXELSSON (s) 31

Anf.  104  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 31

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  106  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 31

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  108  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 32

Anf.  109  BIRGITTA WISTRAND (m) 32

Anf.  110  WILLY SÖDERDAHL (v) 32

Anf.  111  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 33

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  113  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 33

Anf.  114  BIRGITTA WISTRAND (m) 33

Anf.  115  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 33

Anf.  116  BIRGITTA WISTRAND (m) 33

Anf.  117  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 33

Anf.  118  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  119  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 34

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  121  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 34

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  123  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 35

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  125  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 35

Anf.  126  Departementssekreterare GÖRAN ROOS 35

Anf.  127  BIRGITTA WISTRAND (m) 36

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  129  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 36

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  131  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 36

Anf.  132  WILLY SÖDERDAHL (v) 37

Anf.  133  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 37

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  135  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 37