Torsdagen den 12 juni 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:29

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Statsrådet Jan O Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 19 och 20 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 och 17 juni 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Härmed förklaras sammanträdet med EU-nämnden den 12 juni 2003 öppnat. Jag vill hälsa statsrådet Jan O Karlsson med medarbetare välkommen till EU-nämnden.

Vi gör som vanligt att vi börjar med en rapport av tidigare ministerrådsmötet och sedan går vi över till information och samråd. Varsågod, statsrådet.

Anf.  2  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Tack så mycket, fru ordförande. Jag börjar med att rapportera från rådsmötet den 19 och 20 maj som ägde rum i Bryssel.

Vid rådet för allmänna frågor diskuterades först och främst förberedelserna för Europeiska rådet. Ordföranden konstaterade att konventet kommer att bli mötets huvudtema. En lång rad delegationer – sju stycken faktiskt, och bland annat Sverige – framhöll behovet av tid för reflexion och parlamentarisk förankring mellan konventet och IGC. Sverige framförde även att om konventet förlängdes måste man i motsvarande mån skjuta fram också regeringskonferensen.

Man nådde en politisk överenskommelse om reformeringen av tjänsteföreskrifterna. Man diskuterade förbindelserna mellan EU och Ryssland. Vad gällde den gemensamma deklarationen konstaterade man att förhandlingarna var låsta och att det var särskilt svårt att komma överens om skrivningar om Tjetjenien. Man antog slutsatser om terroristattackerna i Marocko och Saudiarabien.

På lunchen ägnade man sig huvudsakligen åt Mellanösternfrågor och framför allt Irak, ICC och Elfenbenskusten. Man diskuterade också – och det får jag återkomma till senare inför förberedelserna för det kommande mötet – frågan om en snabbinsatsstyrka i Ituriprovinsen i Kongo. Där pekade bland annat Sverige på betydelsen av ett tydligt säkerhetsrådsmandat. Solana fick i uppdrag att undersöka möjligheterna att genomföra en sådan EU-insats.

Utvecklingsfrågorna upptog en stor del av rådsmötet. Biståndsministrarna ägnade sig bland annat åt uppföljningen av åtagandena som gjorts vid konferensen om finansiering för utveckling i Monterrey. Det var bland annat intressant för de nya medlemsländerna som deltog i mötet. De är mycket intresserade av det eftersom också de berörs av det åtagande som gjordes. Dessutom diskuterade man genomförandet av EG:s utvecklingspolitik.

Som underlag för diskussionen om Monterrey hade kommissionen förberett en rapport om hur långt man hade kommit. Vi bekräftade åtagandena för varje land att uppnå målet om minst 0,33 % av bruttonationalinkomsten år 2006. Flera av anslutningsländerna framhöll dock att det kan komma att ta tid för dem att följa med i det. Flera av oss välkomnade också att kommissionen genom slutsatserna som nu är antagna får mandat att årligen rapportera till rådet om uppfyllandet av unionens åtaganden.

Separat behandlade man övergången till obundet bistånd. Där enades rådet om ett principbeslut om fortsatt avbindning av gemenskapsbiståndet. Enligt beslutet ska kommissionen utarbeta förslag på åtgärder som krävs för att kunna genomföra en sådan avbindning.

Sverige och flera andra länder hade också önskat att rådet nu entydigt skulle fastslå att inremarknadsreglerna ska vara tillämpliga även för medlemsstaternas bilaterala bistånd. Vi uttryckte på den punkten stöd för ordförandens initiativ som antogs inför mötet om att integrera ett jämställdhetsperspektiv i EU:s relationer med tredjeländer.

På grundval av kommissionens handlingsprogram för 2003 diskuterades också utvecklingspolitiken och rapporterna om biståndets effektivitet. Där underströk många av medlemsstaterna betydelsen av att fokusera på de prioriterade områden som har identifierats även om man måste vara flexibel när det gäller att ta om hand nya utmaningar på utvecklingsområdet. Flera medlemsstater, och däribland Sverige, betonade att utvecklingssamarbetet också bör tas upp i konventsarbetet.

Man antog slutsatser som gällde kommissionens förslag om inrättandet av en vattenfond. Det initiativet hade tidigare tagits av ordföranden i kommissionen som en uppföljning av Johannesburgsmötet. I slutsatserna noterar man kommissionens förslag och uppmanar kommissionen att komma in med mer specifik utformning där också medlemsländerna i Europeiska utvecklingsfonden bör vara med i beredningen.

Det var det hela.

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har två frågor. I den avdelning som egentligen Leni Björklund ansvarar mest för om försvarspolitiken finns en fråga om gemensam försvarsmaterielmyndighet. Jag undrar om det hände någonting anmärkningsvärt där, om Sverige sade någonting och i så fall vad Sverige sade. Det är min första fråga.

Den andra frågan är den vi diskuterade med Jan O Karlsson förra gången. Det gäller de olika utkasten om ett förbättrat avtal med Ryssland, PSA-plus. Fransmännen hade några idéer. Rann allt detta ut i sanden, eller vad blev det av det?

Anf.  4  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag lämnar vidare frågan till mina medarbetare.

Anf.  5  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

När det gäller försvarsmaterielmyndigheten tror jag att det kommissionsförslag som bland annat innefattar en idé om en försvarsmaterielmyndighet behandlades under försvarsministrarnas möte. Den frågan kan också komma att diskuteras i Thessaloniki. Det handlar om kommissionens arbete med forskning där kommissionen tagit initiativet till att också bredda forskningen till att omfatta visst försvarsmateriel. Jag tror att det var den frågan som avsågs.

Anf.  6  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

När det gäller förbindelserna mellan EU och Ryssland kan kanske Anders Lidén svara. Varsågod.

Anf.  7  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN:

Vad som hände var att man inte helt gick ryssarna till mötes. Man kom överens om att inrätta ett samarbetsråd med Ryssland där man ska kunna mötas inte bara mellan utrikesministrar utan också diskutera andra frågor som handel, miljö, etcetera. Sverige var pådrivande för att det skulle bli en sådan samarbetsform.

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill för tydlighetens skull ställa en fråga. Är det något nytt institutionellt arrangemang med ryssarna, eller är det bara att man har kommit underfund med att man ska mötas oftare?

Anf.  9  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN:

Vad det framför allt betyder är att man kommer att mötas oftare och även i andra former än bara ministermöten. Det är bara en sådan nymodighet.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer på talarlistan. Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  11  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det gäller frågan om yttre förbindelser. Den första punkten på dagordningen är Västra Balkan, förberedelser inför toppmötet i Thessaloniki.

När det gäller de yttre förbindelserna är den viktiga frågan att rådet står inför att anta slutsatser som handlar om relationen mellan unionen och västra Balkan. Där välkomnar Sverige västra Balkans EU-perspektiv och ger sitt fulla stöd till den processen. Men vi understryker också starkt betydelsen av konditionalitet och vill också framhålla att ansvaret i detta EU-närmande ligger hos västra  Balkan-länderna själva.

Rådet kommer också att anta en särskild dagordning, The Thessaloniki Agenda for The Western Balkans, som innehåller förslag om att stärka den befintliga stabiliserings- och associeringsprocessen. Flera av de förslag som har väckts har Sverige tagit initiativ till. Det gäller bland annat att inrätta särskilda partnerskapsavtal inom ramen för processen, förstärkning av interparlamentariskt samarbete och upprättandet av ett regionalt utbildningsinstitut för offentlig förvaltning.

I en deklaration som rådet förväntas nå fram till som ska antas vid Thessalonikimötet slår EU fast sitt stöd till västra Balkan-ländernas EU-närmande och man gör gemensamma utfästelser för respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. Man anger SA-processen som ramen för detta EU-närmande.

Deklarationen uttrycker också fullt stöd för säkerhetsrådets resolution 1244, stöd i kampen mot organiserad brottslighet och kampen mot korruption. Deklarationen avslutas med att man ska upprätta ett EU – Western Balkans Forum där Europas ledare regelbundet kommer att mötas. Detta har varit en väldigt viktig fråga för ordförandeskapet.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag lämnar ordet fritt vill jag säga att vi också har sänt ut den kompletterande informationen. Det materialet finns. Jag lämnar ordet fritt med anledning av frågan. Ingen begär ordet. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet. Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen om Mellanöstern.

Anf.  13  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi välkomnar i och för sig allesammans att färdplanen nu har accepterats av båda parter. Hur positivt detta än är kommer diskussionen att ramas in av de ohyggligt tragiska händelser som har ägt rum på senaste tiden och som visar att flera av de verksamma organisationerna över huvud taget inte respekterar färdplanen. Repressalieåtgärder från Israels sida har också vidtagits som ytterligare understryker det utomordentligt instabila läget i området.

Vi konstaterar samtidigt att vi ska fortsätta att verka för färdplanen och att båda parter i området, den israeliska regeringen och den palestinska, håller fast vid den trots de fruktansvärda händelser som inramar diskussionen på måndag.

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tänkte fråga huruvida man via andra arabstater kan påverka palestinierna. De kanske lyssnar mer på dem än på många andra. Frågan är om Sverige inom EU tänker ta några initiativ för att EU ska puffa på de andra arabstaterna så att de blir mer aktiva. Finns det några sådana tankar på ett svenskt initiativ?

Anf.  15  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag får be Anders Lidén att kommentera den frågan.

Anf.  16  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN:

Det finns inget särskilt svenskt initiativ just nu. Detta är en fråga som ofta kommit upp mellan EU-länderna. Inte minst har det tagits upp flera gånger under våren att man bör involvera arabstaterna. Det är alltid en god tanke.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Ska vi gå vidare till Irak och Iran, som också finns under punkten? Varsågod, statsrådet.

Anf.  18  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Detta kan bli en beslutspunkt. Rådsslutsatser kan troligen komma att antas. Vi väntar oss att man diskuterar läget i Irak sedan resolution 1483 nu antagits. Det handlar i det material som har sänts ut om EU:s roll i förhållande till FN. Vad exakt rådsslutsatserna ska innehålla kan jag inte säga någonting mer om. Vi har ännu inte fått till del något utkast till sådana.

När det gäller Sveriges bidrag till diskussionen och till insatserna konstaterar vi först att läget är mycket oroligt. Vi vill fortsätta med humanitära insatser till en förbättring och också genom att sätta in expertis för minröjning och logistiskt stöd till FN:s operationer.

Vi har fått en förfrågan om kriminaltekniker. Den behandlas i positiv anda. Det finns möjligheter till insatser av civil polis. Däremot är det inte aktuellt för Sveriges del enligt regeringens mening med truppbidrag av någon säkerhetsstyrka.

Vi vill påminna om vikten av irakiskt ägarskap och öppenhet i den politiska processen. Tidsfaktorn är viktig. Ju längre tid det tar att få en interimsadministration på plats, desto större risker för fortsatt oro. Vi vill tydligt stödja ett samordnat EU-engagemang i uppbyggnaden av Irak och ser unionens roll som ett stöd till FN.

Vi har för avsikt att så snart säkerhetsläget tillåter bemanna Bagdadambassaden, det vill säga när en legitim administration, låt vara att den är interimistisk, har etablerats. Till dess förväntas vi få skydd med hjälp av koalitionen för de tillfälligt utsända representanter som vi kan ha på plats och för de byggnader som vi förfogar över.

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp):

Det verkar som att jag är den enda som är frågvis här i dag. Min fråga gäller den politiska beredskapen hos EU-länderna i allmänhet. Man var djupt splittrad under uppmarschen och genomförandet av själva kriget. I vilken utsträckning orkar och förmår man att lägga detta stämningsläge bakom sig och nu mobilisera för att gemensamt på marken och i olika hänseenden ställa upp i Irak? Hur stor är den politiska beredskapen?

Om jag förstod det rätt var det för Sveriges del kriminaltekniker för att hjälpa till med att identifiera människorna i massgravarna och civil polis. Men minröjning har väl också varit på tapeten?

Anf.  20  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ja, jag nämnde det.

Anf.  21  CARL B HAMILTON (fp):

Okej. Finns det någonting från de andra EU-länderna som man kan ta fasta på som kan vara av intresse?

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Jag har också en följdfråga. Det gäller genomförande av sanktionerna.

Anf.  23  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag får i det här sammanhanget ta in det som är den absolut viktigaste punkten och som jag kanske omedelbart skulle ha nämnt. Det gäller upphävandet av sanktionerna, som alltså kommer upp redan i detta sammanhang, har jag nu fått klart för mig.

Det betyder att FN:s resolution kommer att implementeras på EU-nivå genom en gemensam ståndpunkt och genom att man utfärdar en förordning. Detta besvarar till dels Carl B Hamiltons fråga. Därmed får vi en lagstiftning som omfattar hela unionen när det gäller att fullfölja FN:s resolution, och därmed kommer unionen att uppträda som en fullvärdig partner i genomförandet av den.

Jag får i det här sammanhanget också nämna en fråga som har en särskild betydelse. I resolutionen finns en bestämmelse om frysning av tillgångar för Saddam Hussein-regimens ledare, det vill säga Saddam Hussein själv, högre tjänstemän och de närmaste familjemedlemmarna.

Den förordning som ska utarbetas kommer att täcka frysningen av tillgångar. Det finns dock en punkt där vi är osäkra på huruvida beslut kan fattas redan vid detta möte och vilket eventuellt förbehåll som man får göra från svensk sida.

Tanken är enligt FN-resolutionen att de frysta medlen som tillhör medlemmar av Saddam Hussein-regimen ska tillföras utvecklingsfonden för Irak. Vi måste ha beredskap för att ett sådant beslut kan komma att ingå i implementeringen av resolutionen.

I den mån det inte blir en del av förordningen måste vi själva lagstifta, och det hinner vi alltså inte göra nu. Det får vi återkomma till. Vi får då ensidigt anmäla att vi inte har en sådan lagstiftning. Detta är dock sannolikt ingen besvärlig fråga. Flera andra länder har liknande förbehåll. Det får utredas i ett senare sammanhang.

Själva implementeringen av FN-resolutionen avses beslutas vid mötet på måndag. Därmed har vi fått en ram för vårt agerande också när det gäller återuppbyggnadsarbetet som är betydligt stabilare än vad vi tidigare hade.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Ska vi också nämna någonting om Iran?

Anf.  25  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Där räknar vi med att det kommer att bli en diskussion om hur unionen ska agera i ljuset av vad som har framkommit. Unionen har självklart intresse av att för den iranska regimen få klart hur allvarligt vi ser på situationen.

Man kan förutse flera olika vägar att göra det gällande. Om inga framsteg sker bör enligt vår mening unionen se över sin position när det gäller de pågående förhandlingarna om ett handels- och samarbetsavtal med Iran.

Det är också viktigt att verka för att alla länder iakttar vaksamhet i sin export av produkter till Iran. Det gäller sådana produkter som kan vara relevanta för ett kärnvapenprogram. Vi är naturligtvis liksom hela EU utomordentligt bekymrade över de uppgifter som har framkommit om att det kan förekomma förberedelser för kärnvapentillverkning.

Det är också viktigt att göra diplomatiska ansträngningar för att övertyga Iran om detta så att vi inte får till stånd en konflikt som leder till att Iran skulle utträda ur icke-spridningsavtalet. I stället bör man fullfölja det genom att tillträda IAEA:s tilläggsprotokoll.

Som en yttersta påtryckningsmöjlighet menar vi att vi bör kunna aktualisera konsekvenser för de pågående handels- och samarbetsförhandlingarna.

Anf.  26  LARS OHLY (v):

Jag har några frågor.

För det första: Har IAEA haft några problem att få tillgång till information när det vill göra sin undersökning av hur Irans eventuella kärnvapeninnehav ser ut?

För det andra: Finns det olika åsikter inom regimen? Känner vi till om det finns olika uppfattningar om synen från omvärlden på hur allvarligt det skulle vara om Iran verkligen har detta?

För det tredje: Varifrån kommer teknologin? Känner vi till varifrån Iran har fått sina möjligheter att eventuellt producera kärnvapen?

För det fjärde: Kan man använda denna fråga för att på något sätt lyfta fram demokratiaspekterna i Iran? Finns det någon chans att knyta detta till ett arbete för att åtminstone skarpare protestera mot mullornas välde och kanske också tydligare visa att den utveckling som har varit sedan Khatami valdes inte har lett till det som vi hoppades?

Anf.  27  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag får be Anders Lidén att ta till orda på några av punkterna.

Anf.  28  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN:

Om vi börjar med IAEA:s möjligheter har IAEA-chefen el-Baradei varit i Iran i början av året. Han fick då ganska god tillgång och rätt mycket information. Men hans rapport var att det måste utvärderas. Det finns en hel del som han inte haft möjlighet att inspektera.

Det är därför det är så viktigt att Iran tillträder tilläggsprotokollet. Det är oerhört centralt i sammanhanget att det tillträder NPT:s tilläggsprotokoll så att man har möjlighet att göra en riktig inspektion.

el-Baradei påpekade också att iranierna inte var särskilt pro-aktiva i detta. Det kom efter hand information när man pressade dem. Det finns skäl att fortsätta aktiviteterna.

Det är alldeles riktigt att det finns olika fraktioner internt i Iran. Vi har förhoppningar om att många av dem som vill ha ett närmande till väst egentligen är emot kärnvapenprogram. Men det är väldigt svårt att tolka detta.

När det gäller hur de har fått tillgång till teknologin har de sedan flera år utvecklat ett civilt kärnkraftsprogram i Iran. Därvid har de haft ett nära samarbete med bland annat Ryssland. Antagligen har de fått en hel del från Ryssland.

I den dialog vi har med Iran avser man inte bara att ta upp kärnvapenfrågan utan också samtidigt behandla frågan om mänskliga rättigheter och demokrati, terrorism och fredsprocessen i Mellanöstern ihop i ett paket. Det står i relation till de samarbetsavtal man har med Iran.

Anf.  29  LARS OHLY (v):

Jag är inte nöjd med svaren. Jag vill förstärka det som UD självt säger. Inga slutsatser kan dras förrän IAEA har lagt fram en rapport. Det finns de som vill gå före och som påstår sig ha information. Men det måste ändå vara så att vi har en tillförlitlig information från en internationell myndighet innan vi gör någonting.

Jag har en fråga till som anknyter till Mellanöstern, dock inte till Iran. Vi vet med stor sannolikhet att Israel har kärnvapen. Agerar man här på något sätt så att det inte blir så att man agerar mot vissa stater men inte mot andra? Kärnvapentillgången i Mellanöstern är ett hot oavsett vilket land som har kärnvapen. Avser Sverige att lyfta fram det på något sätt?

Anf.  30  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag ska be Anders Lidén att säga några ord också om detta.

Anf.  31  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN:

Vi har flera gånger framfört inte minst i samband med att vi tog vårt initiativ mot massförstörelsevapen att vi också vill se en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. Det inkluderar naturligtvis Israel.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer talare på listan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det även i den här frågan finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare till punkt 5 på dagordningen om ESFP.

Anf.  33  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Den viktigaste punkten är naturligtvis situationen i Kongo.

Beslutsläget när det gäller att sända en styrka till Bunia i Ituriprovinsen är nu att rådet i dag kan väntas antingen genom skriftlig procedur eller i jordbruksrådet inleda den insats i Bunia som riksdagen i dag också fattar beslut om.

Rådsslutsatser kommer sannolikt att antas. De behandlas av kommittén, KUSP, i dag också, så allting sker i stort sett samtidigt.

De som har föreslagit att den här frågan kommer upp på dagordningen är Belgien, som antagligen vill föra en breddad diskussion om hur unionen kan bidra till att föra fredsprocessen framåt.

Vårt deltagande ska naturligtvis ses som vår vilja att ytterligare utveckla EU:s krishanteringsförmåga och att stärka vår trovärdighet när det gäller beredskap och förmåga att genomföra fredsfrämjande insatser. Det är också med utgångspunkt i den humanitära situationen i den här delen av Kongo nödvändigt att nu gripa in. Men detta har redan tidigare diskuterats i flera olika sammanhang i riksdagen och dess utskott.

Jag vill bara tillägga att det också är frågan om att de trupper som ska pacificeras, eller lugnas, i området i väldigt hög grad rör sig om barnsoldater. Den styrka som nu sänds in kommer att ställas inför utomordentligt svåra avvägningar och problem. Det är naturligtvis en mycket riskfylld operation, men jag tror inte att just de fysiska riskerna för truppen är det mest påfallande i svårigheterna, utan det är de utomordentliga svårigheter som man kan ställas inför i den här delen av Kongo.

Logistiken är mycket komplicerad. Det går inte att flyga in material av den art som erfordras i området, utan det får ske i etapper via Entebbe i Uganda.

Det är också viktigt att understryka att unionen kompletterar sina militära insatser med de humanitära och diplomatiska insatser som kan göras. Vi konstaterar att unionens särskilda representant för Great Lakes har riktat mycket tydliga budskap till såväl president Kabila i Kinshasa som Kagame i Rwanda och Museweni i Uganda. Även Solana har fört och för samtal med alla tre och kommer inom kort att resa till regionen.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Tar vi båda punkterna 5 och 8 samtidigt?

Anf.  35  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi räknar med att den punkten kommer upp.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi bägge punkterna samtidigt och behandlar dem på samma gång.

Anf.  37  HILLEVI LARSSON (s):

Det är viktigt att understryka det humanitära. Man kan inte tacka nej till att ge sig in i det här området med motiveringen att det är barnsoldater man möter. Däremot tror jag att det är väldigt viktigt att man när man lyckas få slut på stridigheterna, som man i bästa fall lyckas med, också verkligen hjälper de här barnen tillbaka till ett normalt liv. Ofta är de också drogade, och då måste man hjälpa dem ur det. Det kan också behövas terapiinsatser för de soldater som skickas från EU och som kanske tvingas möta barn och öppna eld mot barn, vilket kan ge mycket svåra konsekvenser psykiskt.

Jag undrar om de aspekterna finns med, alltså arbetet efter de direkta stridigheterna.

Anf.  38  CARL B HAMILTON (fp):

Den första frågan är: Är de här Rules of Engagement för styrkan beslutade redan i något annat sammanhang? Det är ingen fråga som kommer upp nu? Eller?

Anf.  39  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ramen för operationen är kap. 7, men de exakta reglerna är fortfarande under diskussion.

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp):

Men den diskussionen måste väl vara avslutad nu, när man ska skicka i väg folk, så att man vet vad det är för mandat de har, vad de får och inte får göra?

Anf.  41  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Den kommer att avslutas under dagen i dag, så att de kan skickas i morgon.

Anf.  42  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Vi hade statssekreterare Annika Söder här för en tid sedan, och hon informerade och samrådde med EU-nämnden om den gemensamma ståndpunkten, Joint Action, som då togs på RIF-rådet den 5 juni, där man beslutar övergripande om den här operationen, kallad Artemis. Vad det nu är frågan om är att rådet ska verkställa denna Joint Action, och det inbegriper då ett antal olika delmoment, bland annat Rules of Engagement, såvitt jag har fått klart för mig. Dessa beslut ska tas i dag av jordbruksrådet.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då har vi ordning på vem som beslutar vad.

Anf.  44  CARL B HAMILTON (fp):

Vi utgår från att det fattas beslut om Rules of Engagement och att det är klappat och klart. Det är rätt viktigt för vårt eget riksdagsbeslut att det inte råder någon oklarhet om vad den här truppen ska göra och inte göra.

Om nu Belgien har förutskickat att man vill vidga diskussionen är det rimligtvis för att man vill undersöka den politiska beredskapen i EU-kretsen för att göra mer och få ökad konkretion i vad EU-länderna vill göra. Då är min första fråga vad Sverige i så fall möjligen har i bakfickan att säga i den diskussionen, men också om ni vet någonting om de andra EU-ländernas inställning som svar på den här belgiska försöksballongen.

Anf.  45  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Får jag först understryka att den här insatsen alltså är strikt tidsbegränsad. Om diskussionen till äventyrs skulle handla om någon sådan förlängning faller det omedelbart automatiskt på grund av beslutets karaktär.

Däremot har vi en generell säkerhetssituation i hela detta enorma land, som är lika stort som Västeuropa. Där har vi FN-styrkan MONUC, där Sverige för övrigt tills vidare är det enda västland som ingår och där vi redan har en operation med att bevaka en flygplats i sydöstra Kongo med 90 man.

Vad vi framför allt kan tänkas ställas inför, och själva har intresse av att delta i, är naturligtvis en diskussion om hur vi fortsatt ska bidra till att stärka FN:s fredsbevarande närvaro i hela Kongo.

Vi får understryka att vad den operation som det här handlar om gäller är ett förhållandevis litet, begränsat område i det allra nordöstligaste hörnet, som alltså gränsar till enbart Uganda. Men vi vet också att vi har inblandning från både ugandisk trupp eller soldatesk och motsvarande från Rwanda eller truppstyrkor av kongolesiskt slag som understöds eller har förbindelse med Rwanda och Uganda. Vi har till exempel RCD-Goma, som fortfarande finns kvar något söder om den här provinsen, i Kivuprovinsen, i det område som gränsar till Rwanda.

Det är för att det är viktigt att vi i samband med att vi diskuterar det här också ser förhållandena lite bredare och möjligheterna till ytterligare stabiliserande åtgärder. Det är det ena.

Det andra, som också ansluter till frågan om den humanitära situationen, är att vi naturligtvis understöder både våra egna tidigare åtgärder och de som FN själv bedriver genom flera av sina organisationer, UNEP, Unicef och så vidare, att erbjuda alternativ för de barn som alltså rekryteras som soldater, att demobilisera dem, ta hand om dem, se till att de kommer in i mänsklig verksamhet och kan hållas borta från att rekryteras som soldater. Det finns ett samband här, nämligen om vi rycker in för att pacificera Ituriregionen är det också för att förhindra fortsatt rekrytering av barnsoldater, vilket annars uppenbart är en risk.

Anf.  46  CARL B HAMILTON (fp):

Statsrådet började sitt svar till mig med att säga att vi kan ställas inför en diskussion om att stärka FN:s närvaro i regionen. Ja, det är väl själva tanken med att belgarna tar upp det. Det är ju helt klart att Sverige kommer att ställas inför denna diskussion.

Sedan refererade statsrådet läget. Jag vill instämma i detta att en stabilisering av Kongo innebär också en stabilisering av en stor del av den här delen av Afrika om man skulle lyckas. Men min fråga gäller alltså Sveriges position i en sådan här preliminär diskussion, och om man vet någonting om hur de andra EU-länderna kan tänkas ställa sig inför de här belgiska sonderingarna. Vad är positionen i en sådan diskussion?

Anf.  47  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det ligger lite grann i vårt redan nu gjorda engagemang. Vi är alltså det enda västland som deltar i FN-insatsen. Vi ser den belgiska framstöten som en möjlighet att driva den ståndpunkten att fler av EU:s medlemsländer bör spela en mer aktiv roll i denna FN-insats, som enligt vår mening är synnerligen nödvändig. Vi är faktiskt det enda land som verkligen befinner oss i position att offensivt driva en starkare FN-närvaro i Kongo. Och vi uppfattar den här diskussionen som en möjlighet att driva fram åtaganden från andra europeiska länder i samma utsträckning som vi själva har gjort.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i bägge de här ärendena.

Anf.  49  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag har begått ett litet fel.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Är det möjligt? Kan regeringen göra fel?

Anf.  51  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ja, det finns delar av regeringen som då och då gör en så kallad pudel.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Då backar vi. Hur långt måste vi backa?

Anf.  53  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

En mycket kort sträcka, nämligen till slutet på punkten 5. Det var en fråga som jag fick antyda förra gången jag redogjorde för ett GAERC-möte, nämligen den gemensamma säkerhetsstrategi som Solana tagit initiativ till och där vi nu förväntar oss att Solana kommer att informera om det arbetet. Det kommer inte att fattas några beslut av rådet, men det finns en möjlighet till diskussion. Ett första utkast till en sådan strategi kan komma att presenteras vid Europeiska rådet i Thessaloniki. Vi räknar inte med att en mera färdig sådan strategi kan komma att fullföljas förrän under det italienska ordförandeskapet. Men en allmän diskussion på den punkten är att vänta.

Anf.  54  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara fråga om vi kan få någon liten hint om vad den innehåller, vad det är för huvudingredienser i en sådan strategi.

Anf.  55  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vad vi från svensk sida gärna aktualiserar i det sammanhanget är naturligtvis konkreta uppföljningar av det arbete om konfliktförebyggande som vi inledde under vårt ordförandeskap. Där finns en rapport som uppmärksammar den regionala EU-konferens som vi avhöll förra året i Helsingborg. Vi planerar också på svensk sida ett uppföljningsmöte i Folke Bernadotteakademins regi nu i höst med fokus på konfliktförebyggande arbete, där vi då hämtar näring först och främst av våra erfarenheter på Balkan.

Vår insats i den här diskussionen kommer i väldigt hög grad att inriktas på vårt tidigare initiativ och på vilka lärospån vi kan dra av konfliktförebyggande verksamhet. Vi vill inte ha en mycket bred inställning till hela frågan om en säkerhetsstrategi.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan kommer tillbaka senare.

Då kan vi gå vidare till punkt 6 om massförstörelsevapen.

Anf.  57  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Här har man tagit fram en strategi och en handlingsplan för EU:s arbete. De dokumenten kommer nu att diskuteras med sikte på att slutsatserna ska dras vid Europeiska rådet. Sverige har där betonat vikten av en långsiktig strategi mot massförstörelsevapen som omfattar såväl nedrustning som, vilket vi talade om tidigare, icke-spridning och exportkontroll och som syftar till att främja universell anslutning till relevanta avtal och i förekommande fall stärkande av framför allt naturligtvis icke-spridningsavtalet, där vi vill rikta uppmärksamheten framför allt på efterlevnad och verifikation. Där vill vi inrikta uppmärksamheten framför allt på efterlevnad och verifikation.

På den här punkten har vi fått stort gehör för de synpunkter som Sverige fört fram. Det har varit viktigt för oss att komma fram till konkreta förslag om hur vår gemensamma politik ska kunna utvecklas, stärkas och förbättras. Vi har för avsikt att mycket noga följa upp genomförandet av de förslag som kommer fram under mötet.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då ingen begär ordet kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 7 om förbindelserna mellan EU och USA.

Anf.  59  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Fokus är naturligtvis på det möte som ska äga rum, EU–USA-toppmötet i Washington den 25 juni. Det är viktigt att nu arbeta för att återupprätta förtroendet över Atlanten och bekräfta den transatlantiska länken, att vi så att säga kan ha ett gott förhållande även om vi inte har samma syn på varje fråga i världen.

Det är positivt att man nu från alla parter tar initiativ för att reparera de skador som har uppstått. Nödvändigheten att samarbeta framgår av den internationella dagordningen. Vi har redan talat om återuppbyggnaden av Irak och om roadmap i Mellersta Östern, fullföljandet av våra gemensamma åtaganden i Afghanistan där situationen är allvarlig, kampen mot terrorism. Vi måste med större beslutsamhet genomföra kampen mot spridningen av hiv/aids, och så har vi spridningen av massförstörelsevapen som vid flera tillfällen har berörts. Detta kräver transatlantisk gemenskap, och det är ett viktigt intresse för oss alla att den återupprättas. Det gäller också i samband med det här arbetet att undvika ytterligare splittring inom unionen. Ett svagt och illa koordinerat EU är ingen samarbetspartner som har något särskilt värde för USA och framför allt inte för oss själva när det gäller att tackla globala problem.

Jag vill tillägga att det naturligtvis är viktigt nu att vi betonar betydelsen av att föra agendan Handel för utveckling framåt, alltså den agenda som togs upp Doha, och som ska fullföljas i Cancún.

Anf.  60  LARS OHLY (v):

Det finns en mängd olika frågor där man inte är överens och där man knappast kommer att bli överens heller på kort sikt. Det gäller synen på dödsstraffet, Internationella brottmålsdomstolen, tullfrågan och en mängd andra frågor. Jag förutsätter att samarbete aldrig innebär tystnad utan att man alltid förbehåller sig rätten att framföra andra uppfattningar. Det är en speciell fråga som jag menar inte bara kan hänföras till den allmänna diskussionen utan måste lyftas fram just nu, och det är fångarna på Guantánamobasen. Där har situationen förvärrats genom att man har talat om från amerikansk sida att man nu upprättar möjlighet att avrätta fångar på Guantánamo. Man har förberett för militärdomstolar. Det sitter en svensk och flera andra västeuropéer fängslade på Guantánamobasen, och det måste vara en sak för regeringen att ta upp den här frågan och att driva den tillsammans med andra EU-länder. Jag vet att vi försöker driva den direkt bilateralt med USA, men eftersom det också finns andra EU-länder som borde ha samma intresse borde det här vara en fråga som togs upp i EU-kretsen.

Anf.  61  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det kan finnas anledning att ha många synpunkter på relationerna mellan EU och USA och den svenska konstruktiviteten i den här delen just nu. Vi har haft, en del av oss, anledning att ha synpunkter på svenska nomineringar till höga sändebud inom FN-ledda organisationer. Jag tänker på Pierre Schori som har vunnit EU:s gillande och som är kontroversiell. Jag tycker att det är väldigt viktigt att den transatlantiska länken präglas av en ömsesidig respekt i umgänget på alla sätt och att man kan ha förståelse för att med kraft kunna föra de riktigt konkreta och angelägna frågorna, till exempel Guantánamofångarna, där jag delar Lars Ohlys uppfattning.

Jag tror att Sveriges regering har en oerhört viktig roll att vara mera av en brobyggare i den splittring som kan komma att överbryggas inom den europeiska unionen eller att öka. Vi har som nordeuropéer en speciellt god ställning i vår relation till Storbritannien. Många av kandidatländerna har också en stor förväntan och önskan om att kunna agera tillsammans med Sverige. Vi har diskuterat det här många gånger tidigare, och jag har haft en annan uppfattning om hur regeringen svängde och tricksade i synen på alliansens insatser i Irak. Jag vill skicka med som en vädjan att den transatlantiska länken är oerhört viktig som jag hoppas inte blockeras av onödiga känsloyttringar utan just präglas av en ömsesidig respekt och att man tar tag i de frågor som, det har regeringen också konstaterat, är de allra viktigaste, det vill säga inte minst fredsprocessen i Mellanöstern som just nu är i ett väldigt känsligt läge.

Anf.  62  CARL B HAMILTON (fp):

Det bästa sättet för Sverige att främja den transatlantiska länken är att gå med i Nato. Men om vi nu går förbi den frågan, eftersom det primärt handlar om EU, skulle jag vilja ställa följande fråga. George Bush var i Europa, i S:t Petersburg, Polen och andra ställen. När man ser tillbaka på besöket i Europa, kan man se att det kom ut någonting i de många diskussioner som fördes, framför allt i S:t Petersburg, som inte är allmängods i medier men som har särskilt intresse för svensk del? Finns det något annat att rapportera – stämningsförändringar, konkreta förslag, initiativ?

Anf.  63  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vad beträffar först Lars Ohlys reflexioner kring Guantánamo är utrikesministern inte i EU-nämnden i dag därför att hon om en stund är involverad i en diskussion med USA:s utrikesminister om bland annat den frågan. Det mötet och de intryck som den diskussionen ger kan möjligen tillföra mötet på måndagen någonting. Det är lite tidigt att uttala sig om det. Men vi har redan tidigare vid flera tillfällen påpekat våra nationella intressen i sammanhanget men också rent allmänt. Jag utgår från att vi dels har möjlighet att göra bilateralt våra synpunkter gällande, att de dels kan tillföra den gemensamma diskussion som EU-länderna för på måndag i Bryssel någonting.

Vad gäller kandidatfrågan i Gunilla Carlssons reflexion vill jag gärna understryka det viktiga i att vi i unionen håller samman om sådana kandidatnomineringar. Vi har faktiskt ett enigt EU bakom oss i kandidaturen till efterträdare till Steiner i Kosovo. Jag tror att vi också i fortsättningen, hur nu än slutresultatet blir på denna punkt, alltid ska eftersträva att ha en gemensam europeisk kandidat. Ibland kan vi kanske arbeta med att ha flera alternativ, det vill jag inte utesluta. Men det är viktigt för oss som svenskar att arbeta på ett sätt som säkerställer att vi får en betryggande europeisk representation och europeiska företrädare på viktiga operationella poster i världssamfundets olika åtaganden.

Jag vill understryka att vi just på den här punkten har fått väldigt tydligt och klart stöd från de övriga EU-länderna. I övrigt kan jag inte nog understryka betydelsen av att också vi själva inom unionen arbetar på ett konstruktivt sätt med att undvika att en ny splittring uppstår, som också kan skada unionens förmåga att samarbeta med USA.

När det sedan gäller vad samarbete innebär innebär det just samarbete och inte underkastelse. Det är det som gör att engagemanget för, det är jag övertygad om, den europeiska gemenskapen och europeiska integrationen kommer att stärkas över tiden. Jag är övertygad om att det kommer att ske inte bara genom utvidgningen utan också genom att människorna i Europa inser att om det här samarbetet ska bygga på verkligt likaberättigande måste det utövas från en position där vi i Europa håller samman om de grundsatser som vi förknippar som europeiska principer. Får jag som biståndsminister erinra om att när Europa tog sig samman för ett år sedan och sade ifrån när det gäller biståndets utveckling förändrade Förenta staterna sin ståndpunkt inom loppet av några dygn i riktning mot de ståndpunkter som vi har. Det visar också vad vi européer kan åstadkomma när vi håller samman och när vi har en tydlig och klar målsättning i vår sammanhållning.

Vad gäller resultatet av president Bushs besök på olika håll i Europa tror jag att en av de viktigaste sakerna som inträffade var mötet mellan den ryske och den amerikanske presidenten. Den ryske presidenten förklarade sig i det sammanhanget beredd att medverka i brobygget mellan EU och USA. Det är mycket intressant. Ryssarna har försökt att bli starka samarbetspartner med USA, det kom framför allt fram under det svenska ordförandeskapet, om jag får erinra om det. Det är inte oviktigt att Putin i det här sammanhanget erbjuder sina bona officia.

Anf.  64  LARS OHLY (v):

Bara en uppföljande reflexion kring Guantánamo. Jag antar självklart att Anna Lindh tar upp det här med Powell i de samtal som försiggår i Washington. Men vad jag menade var att det dels borde vara ett rent sakintresse att agera tillsammans med andra EU-länder som sitter i samma situation, nämligen att det finns andra länders medborgare som sitter fängslade på samma sätt som Mehdi Ghezali. I sak borde det finnas ett intresse att agera gemensamt. Dels menar jag att frågan i princip är så viktig att EU borde ha ett samfällt agerande. Det här handlar om fångar som hålls på en olaglig grund utan någon som helst grund i några rättsliga beslut internationellt och som inte tillerkänns status som vare sig vanliga fångar eller krigsfångar och som dessutom riskerar att dömas till döden av militärdomstolar och på ett sådant sätt att man inte kan överklaga domarna.

Det är alltså helt orimligt att den europeiska unionen inte uttrycker en uppfattning om det i princip, samtidigt som det finns andra länder som i sak borde ha samma intresse som vi att agera. Jag vill påpeka vikten att också använda den möjligheten, förutom de bilaterala konsultationer som pågår.

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tog bara tillfället i akt för att kommentera Pierre Schoris kandidatur. Frågan må vara mycket väl förankrad i EU-kretsen. Men det är aldrig så att vi diskuterar den typen av nomineringar internt i Sverige, det är exklusivt förbehållet regeringen. Därför vill jag förbehålla mig rätten att uttrycka viss förståelse dels för Estland, Lettland och Litauen som snart är medlemmar i EU – på en så här viktig post har EU nominerat en person som haft synpunkter på deras självständighetssträvanden så sent som 1989 – dels för att amerikanerna har invändningar med tanke på demokratisyn på till exempel Kuba som det har getts uttryck för. Det var det jag ville poängtera med mitt inlägg. För att den transatlantiska länken ska kunna fungera bra förutsätter det både respekt och förståelse men också tydligt och bra enat europeiskt samarbete.

Anf.  66  HILLEVI LARSSON (s):

I svaret berörde ministern frågan om vad som är mest effektivt för att påverka. Jag instämmer i den analysen, ju mer man kan samordna sig, desto bättre. Även om det kanske inte blir lika stark påtryckning är det ändå bättre än att några enstaka länder har olika inriktningar. Givetvis måste man hitta en bra balans när det gäller att påverka USA, eftersom USA har ett så enormt inflytande i världen, och samtidigt ändå kunna driva sina frågor med kraft, exempelvis Guantánamobasen där vi är överens.

Du tog upp i inledningen kampen mot hiv/aids, som jag tycker är väldigt viktig. Där tycker jag att det är väldigt glädjande att Jan O Karlsson som representant för Sverige har drivit detta gentemot USA. Jag tänkte fråga om det finns någon möjlighet att ena sig om någonting som får effekt. Vi har sådana spänningar också inom EU som finns i USA. Där har den konservativa linjen genom Bush ett väldigt starkt inflytande. Men vi har även inom EU, inte minst i ansökarländerna, motstånd mot sexualupplysning, mot fri abort, mot preventivmedel. Finns det någon öppning där så att man kan komma med någonting som faktiskt är effektivt mot spridningen av hiv/aids?

Anf.  67  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Jag retar upp mig på Gunilla Carlsson här. Jag vet inte riktigt om nomineringen av Pierre Schori hör hit. Men om det gör det skulle det vara väldigt gravt i så fall enligt Gunillas syn på relationen mellan EU och USA. Det tror jag är alldeles enormt felskattat och överskattat i det här sammanhanget.

När vi från Sverige och EU för fram kandidater är det oerhört olämpligt att gå ut och göra partipolitik av det. Vi har tyckt att det är viktigt att stödja internationella insatser av olika slag – Hans Blix, Carl Bildt, för att nämna ett par namn. Det innebär inte att vi står bakom alla dumheter de här människorna har sagt i olika sammanhang. Det kan vi aldrig göra. Jag tycker att det här är ganska upprörande.

Anf.  68  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag ville mer ta upp det just därför att det här är en kontroversiell person i Sverige, det är ingen konstighet att det är kontroversiellt även i en del andra områden. USA lär ha vissa synpunkter. Jag sade att när man träffar folk och för samtal finns det god anledning nu för ömsesidig respekt och förståelse. Det här är ett sådant område där EU kanske inte lyckats med eftersom det är FN som tar det slutgiltiga beslutet.

Anf.  69  PÄR AXEL SAHLBERG (s):

Namnet och förslaget har varit känt sedan länge. Att nu några Amerikaberoende partier i Sverige håller med George Bush blir ju pinsamt i sammanhanget. Då tycker jag att vi ska hänföra till sammanhanget att när vi kan göra internationella insatser står vi enigt bakom dem som representerar Sverige, oavsett om de sedan är gamla folkpartister eller moderater eller som i det här fallet gamla sossar.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att statsrådet vill vara med i den här diskussionen. Det vore bra om vi kunde ta den här debatten i annat forum.

Anf.  71  CARL B HAMILTON (fp):

Jag håller med ordföranden. Det räcker med vad som har sagts. Men det finns i och för sig en mekanism i det här, och det är att regeringen, Statsrådsberedningen eller UD, kollar av sådant inrikespolitiskt om man så vill. Jag vill inte falla regeringen i ämbetet, det är regeringen som nominerar och sköter utrikespolitiken enligt sitt konstitutionella ansvar. Men bara en liten påminnelse att det faktiskt finns sätt att undvika att den här typen av situationer uppkommer.

Anf.  72  LARS OHLY (v):

Eftersom det här är ett organ för rådgivning till regeringen vill jag ge två råd: Sök inte efter okontroversiella personer när ni vill nominera till olika ämbeten, för sådana är oftast de sämsta. Det andra är att i utrikesutskottet har Moderaterna en annan linje än i EU-nämnden, vilket kan vara bra för regeringen att känna till.

Anf.  73  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag hoppas att det inte är min närvaro som har inspirerat till denna temperamentsfulla del av överläggningarna.

Jag vill bara om fastställandet av unionens kandidat i Kosovo säga att regeringen har sett till att USA varit informerat i god tid om EU:s val. Den konsultationen har alltså tagits.

I frågan om kampen mot hiv/aids vill jag nämna några saker. Det har varit väldigt viktigt för några likasinnade länder i EU att så långt möjligt försöka komma fram till en gemensam linje, i all synnerhet sedan USA genom ett veto mot kongressens beslut drar tillbaka USA:s bidrag till FN:s befolkningsfond, vilket ju allvarligt har äventyrat genomförandet av hela den så kallade Kairoagendan, som många av oss har betraktat som en av de mera mirakulösa landvinningar för världssamfundet som noterats under den senaste tioårsperioden. Länder som är så skilda i historia, kultur, religion kunde enas om en befolkningspolitisk agenda, som till exempel explicit omfattar omsorgen om kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa. Jag måste säga att det är historiskt, särskilt när vi tittar på debatten sådan den förs i världen i dag, att vi för nio år sedan kom fram till det. När de här 30 miljonerna dollar försvann – det är mycket pengar – från världssamfundets möjligheter att agera har det ändå lyckats såtillvida att vi i Luxemburg på svenskt initiativ tog upp frågan med biståndsministrarna i vårt sista utvecklingsråd den 31 maj 2002. Vi tyckte att det var politiskt och religiöst riktigt att det var en protestantisk socialdemokrat och en borgerlig katolik som gjorde framstöten tillsammans, alltså minister Goerens och jag. Vi fick med oss ett enhälligt ministerråd på uttalandet om kraftfullt stöd för UNFPA, FN:s befolkningsorganisation. Vi har sedan via kommissionen finansiellt lyckats reparera åtminstone tillfälligt de skador som skulle ha åsamkats för UNFPA. Jag är inte säker på att vi skulle klara det i dagens läge därför att det finns, som Hillevi Larsson påpekar, spänningar också i Europa. Men vi har vinnlagt oss om att försöka att på olika sätt hålla samman det europeiska stödet för UNFPA som ett av de viktigaste stöden för arbetet för kvinnors reproduktiva och sexuella rättigheter och därmed för kampen mot hiv/aids. Den kampen får vi försöka att fortsätta med.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi går vidare till de allmänna frågorna. Vi börjar med punkt 2 om resolutioner och beslut, som är en informationspunkt.

Anf.  75  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi anar att frågan om händelseutvecklingen i Burma kan komma att sättas upp på dagordningen. Beslutet härom fattas i morgon. Det kommer i så fall att bygga på att FN:s sändebud för Burma, Razali, som just nu avslutar ett besök i Burma kan framlägga en rapport inför KUSP i morgon. Där är det klart att vi vill fullfölja kravet på att unionen utan dröjsmål fullföljer sitt beslut om skärpta sanktioner mot Burma. Här har utrikesministern i mycket skarpa ordalag fördömt gripandet av Aung San Suu Kyi för några dagar sedan.

Anf.  76  CARL B HAMILTON (fp):

Burma är inget lätt land att komma till tals med. Frågan är om man inte i stället för att vrida om sanktionsskruven ett varv till – relationerna är inte så intensiva ändå – skulle försöka sig via Aseanländerna, vara mer aktiv att påverka dem så att de i sin tur påverkar Burma. Burma är ju medlem i Asean. Borde inte EU snarare vrida om armen bakom ryggen på Aseanländerna än hålla på alltför mycket med Burma, för det är tämligen meningslöst?

Anf.  77  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag delar Carl B Hamiltons uppfattning, att om vi ska få någon verkan i detta är det viktigt att vi nu på mötet driver en samverkan, det vill säga att unionen arbetar gemensamt och att vi också gör det i de sammanhang som är verkningsfulla för Burma, naturligtvis i första hand via deras ekonomiska förbindelse med Asean men också på andra sätt genom framställningar i olika asiatiska huvudstäder. I grund och botten har jag samma inställning som Carl B Hamilton. Vi ska eftersträva att använda mötet till en bredare fattning för att komma till tals med Burma.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt 3 om arbetsläget i andra rådskonstellationer.

Anf.  79  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Här har vi skickat ut material om en rad resolutioner och beslut som har fattats i Europaparlamentet. Där väntar vi inte att några stora diskussioner kommer att inträffa.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen och går vidare till nästa punkt, som är arbetsläget i konventet.

Anf.  81  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Där är den stora frågan om konventet ska anses avslutat eller om det ska få förlängt mandat till den 15 juli. Som vi tidigare gett uttryck åt vill vi även den här gången att man ska avsluta konventet, och om man inte gör det får man skjuta på hela processen så att den förberedelseperiod som vi vill ha kan fullföljas, så att IGC inte startar förrän senare.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen. Då ingen begär ordet går vi vidare till nästa punkt, som är förberedelse inför Europeiska rådet.

Anf.  83  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag har en ny punkt här som jag kommer att nämna senare, och det gäller migrationsfrågorna.

Vi har bara sett ett utkast under sittande Corepermöte, och vi räknar med att i eftermiddag få en reviderad version av Thessalonikimötet. Därför föreslår jag att en mera detaljerad genomgång av förberedelserna sker i anslutning till att statsministern framträder inför nämnden, vilket väl är planerat att äga rum den 18 juni.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Blir det några förändringar i den lista vi har fått till dagordning vill vi naturligtvis har det i förväg.

Då ingen begär ordet tackar vi för den information som vi fått.

Vi har kvar dels frågor som kommer upp i anslutning till det här mötet, dels de två frågorna om interninstitutionellt avtal om regelförbättringar och stadga och finansiering av de politiska partierna. Kan vi ta frågorna om ministermöte med Egypten och andra i klump?

Anf.  85  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Nej, jag har ingenting att invända mot det.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet om anslutningspunkterna kan jag konstatera att det finns ett stöd för dem.

Vi går vidare till de andra punkterna, som handlar om avtal för regelförbättringar. Vi har fått en PM om det.

Anf.  87  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är en A-punkt. Vi beräknar inte att det blir någon diskussion. Det är information.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till frågan om de politiska partierna.

Anf.  89  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Här är jag särskilt inblandad. Det är så att jag nästan får använda ordet delikatessjäv, eftersom hela den här aktiviteten utlöstes med anledning av en revisionsrapport som gjordes av revisionsrätten med anledning av de utomordentligt egenartade förhållanden som har gällt för partigrupperna i parlamentet. Här har man haft ett mycket långtgående arbete på att definiera reglerna för vad som ska anses vara ett politiskt parti, vilket stöd som ska kunna ges till sådana partier och också vilka regler som ska gälla för kampanjbidrag inför Europaparlamentsval samt partiernas uppträdande i det.

De regler som man har kommit fram till förefaller oss mycket rimliga. Vi har varit mycket aktiva i det här arbetet, och vi kan ställa oss bakom dem. Med detta få vi ett slags ordning som gäller de i Europaparlamentet uppträdande partierna.

Anf.  90  LARS OHLY (v):

Jag kan bara påminna om att från början när det här diskuterades inför Nice var det en enig nämnd och regering som avfärdade förslagen om att man över huvud taget skulle reglera de europeiska politiska partierna på den här nivån. Sedan har positionerna förändrats under resans gång. Nu är vi där att det knappast går att förhindra att man måste fullfölja på något sätt.

Då vill jag bara påpeka två saker. Jag tycker att det är viktigt att man gör de här reglerna på så sätt att man utesluter så få som möjligt, det vill säga alla hindrande regler; till exempel att antalet medlemsstater som man ska vara representerad i ska vara så lågt som möjligt, att så många grupper som möjligt kan uppfylla dessa regler. Annars kommer man att gå mot ett system där man utesluter vissa partier som till exempel kan vara populära i ett eller två länder men som kanske inte finns representerade i andra medlemsstater.

Den andra synpunkten är att det har diskuterats om man på något sätt skulle utesluta finansieringen av främlingsfientliga och rasistiska partier. Jag vill bara påpeka att ett sådant förfarande skulle vara fullständigt vansinnigt. Det leder till att man ska göra en bedömning av vilka partier som uppfyller reglerna formellt men som av olika politiska skäl inte skulle få stöd. Jag är säker på att regeringen delar min bedömning att ett sådant förfarande skulle leda väldigt fel. I nästa steg kan man ju tänka sig att en politisk majoritet skulle kunna använda det för att bedöma politiska motståndare som främlingsfientliga eller någonting annat.

Därför är det viktigt att påpeka att alla sådana idéer strider mot demokratins tanke. Rasister och främlingsfientliga krafter får vi bekämpa på gator och torg och i den allmänna opinionen men inte genom formella beslut på den här nivån.

Anf.  91  HILLEVI LARSSON (s):

Jag skulle bara vilja ha ett klargörande. Vad jag förstår av denna PM var en anledning till att det skulle vara representation från ett visst antal länder – en fjärdedel – att nationella partier inte skulle kunna få EU-medel. Det skulle bland annat kunna vara mindre, främlingsfientliga partier som kunde få de här bidragen. Jag tänkte bara höra om detta är en av grunderna till det här förslaget.

När det gäller frågan om främlingsfientliga partier är det en väldigt svår avvägning. Vi har det själva i vårt eget land, när vi nu till exempel tvingas ge Sverigedemokraterna stöd så att de ytterligare kan bygga upp sitt parti. Det är väl en diskussion där man kan se både för och mot.

Anf.  92  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vad beträffar den rent principiella hållningen i det här ärendet är jag mycket tacksam för att jag inte har deltagit i det arbete som ledde fram till den tidigare slutsatsen, men däremot varit president i den institution som drivit fram den nuvarande.

Vad sedan beträffar de exakta reglerna är arbetet inte slutfört, utan det kommer att redovisas efter den omgång som Coreper har i morgon, där bland annat frågan tas upp hur många medlemsstater ett parti ska vara representerat i för att erhålla finansiering. Ordförandeskapet har där tagit initiativet till en sänkning av gränsen från en fjärdedel till en femtedel. Det här är naturligtvis alltid en avvägning.

När det gäller Europaparlamentet har vi den situationen att där uppfyller också partier som är mot själva existensen av detta parlament kraven, alltså Jens-Peter Bondes parti. Det är en intressant liten specialitet, som mycket hålls samman uteslutande av denna tankegång. Det ges möjlighet att granska de politiska partierna på europeisk nivå. Om jag får improvisera en smula, kan jag tänka mig att det är spännande att den här diskussionen blir fullföljd i Europaparlamentet.

Vi har en typ av traditioner i vårt land. Vi har varit i stort sett förskonade från partier som haft till syfte att hetsa mot folkgrupp eller slå sönder samhället totalt och så vidare. Men många av medlemsländerna har här helt andra erfarenheter och har författningsskydd och annat skydd för demokratin som viktiga inslag i sin syn på demokratin. När vi arbetar med det här måste vi också ta hänsyn till de skilda historiska förutsättningar som till exempel en tysk, en spansk eller en italiensk parlamentariker kan tänkas ha med hänsyn till det historiska arv som de representerar. Den inriktning som det här regelverket nu ser ut att få rimmar ganska väl med de principiella synpunkter som har förts fram i diskussionen här av Lars Ohly och Hillevi Larsson.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då har vi gått igenom listan. Finns det någon mer övrig fråga?

Anf.  94  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Ja. Vi hade RIF-råd häromdagen och diskuterade då för första gången ett meddelande från kommissionen som bygger på en del tankegångar som från början kom från England och som dessutom sedan har följts upp av förslag som kommissionen fångat upp från flyktingkommissarien. Det finns ingenting i den annoterade dagordningen till Europeiska rådet om den här frågan, men ordförandeskapet har sent i går cirkulerat ett utkast till rådsslutsatser som ska förhandlas i ämbetsmannakommittén för migrationsfrågor och i Coreper i morgon och sedan beredas vidare.

I det här utkastet inbjuds kommissionen att fram till juni 2004 utreda dels ett EU-system för kvotöverföring av flyktingar, alltså den kanadensiska metoden, dels ett pilotprojekt för att undersöka hur man kan öka kapaciteten för skydd i ursprungsregionen och det första asyllandet.

Det här är enligt min mening – och den gav jag mycket tydligt uttryck åt vid RIF-rådet – en tanke på att flytta de läger som i ett tidigare brittiskt resonemang tänkts bli upprättade utanför unionen till platser inom unionen. Jag tog på regeringens vägnar då mycket kraftigt avstånd från alla sådana funderingar. Regeringen avvisar alltså den tanken på att gå vidare med de här frågorna. Vi har till exempel ingen som helst klarhet i vilken lagstiftning som ska gälla, vilka överklagandemöjligheter som de personer som placeras där ska ha och så vidare. Den rent juridiska basen för det här är alltså synnerligen oklar.

Däremot välkomnar regeringen idén om att fler länder skulle göra som vi och ta ansvar för kvotflyktingar. Här behöver väldigt många europeiska länder, inte minst vårt grannland i öster, utvecklas högst avsevärt.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Är det tänkt att det här ska komma upp på toppmötet eller på mötet i veckan?

Anf.  96  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi befarar att det kan komma upp som förberedelse för toppmötet vid GAERC-mötet i rådets allmänna frågor.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Hur har man då tänkt hantera beslutsfrågan?

Anf.  98  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Vi kan alltså ställas inför förslaget att kommissionen ska få i uppdrag att genomföra ett pilotprojekt med läger, och det tänkte vi motsätta oss.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Finns det ett material om det här som vi skulle kunna få, eller kommer det?

Anf.  100  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Nej, det finns inte, men så fort det finns ska EU-nämnden självfallet få del av det.

Vad som finns, som sändes över i anslutning till förberedelserna för RIF-rådet, är meddelandet från kommissionen som innehåller alla de här tankegångarna.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Vi har nu också fått det brittiska förslaget på svenska.

Anf.  102  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Det är det dokumentet. Till det kommer också att översändas ett referat av vad som hände vid RIF-rådet, som jag nu i korthet har refererat såvitt gällde det svenska inlägget, där vi alltså mycket tydligt och klart tog avstånd från det här.

Anf.  103  LARS OHLY (v):

Det är inga problem med att instämma i det starka avståndstagandet från de brittiska tankegångarna. Problemet är att den problembild som målas upp gör att när man möjligtvis har stoppat de allra värsta förslagen har man ändå hamnat i en sorts synsätt där man ser flyktingar i första hand som ett problem och inte som att det handlar om humanitära åtaganden eller internationella konventioner. Det såg vi till exempel mycket tydligt vid toppmötet i Sevilla, där man också lyckades stoppa några av de allra värsta förslagen. Min bedömning är att man ändå totalt sett gick åt fel håll, fast stegen var mindre och kortare än vad de skulle ha varit annars.

Jag menar att där går gränsen. Det får inte bli så att man med skapandet av någon sorts gemensam politik på det här området försämrar och försvårar för flyktingar från tredjeland att komma till den europeiska unionen. Det här är ett oerhört test på den diskussion som finns i Sverige om huruvida en gemensam politik kommer att innebära att vi tvingas till en politik som vi egentligen inte skulle vilja företräda och som innebär att det blir svårare för flyktingar att komma in i vårt land liksom i andra delar av den europeiska unionen.

Sedan har du dessutom blivit utsatt för en KU-anmälan för att du talar med dubbla tungor – så tror jag att Erik Ullenhag uttryckte sig ungefär. Jag har lyssnat till olika ministrar här i EU-nämnden, både Göran Persson och Anna Lindh. Jag ser inte någon skillnad i det du säger nu och det de har sagt tidigare vad gäller just de här frågorna. Jag litar på att det här ställningstagandet är mycket tydligt från den svenska regeringens sida och att man inte backar på det.

Anf.  104  CARL B HAMILTON (fp):

Jag måste erkänna att jag inte vet vad kvotöverföring enligt den kanadensiska modellen är, så det kanske statsrådet kunde förklara.

Vi hade lite sjabbel och telefonsamtal vid det senaste mötet. Jag tyckte att det TT-telegram som kom ut från den pressträff som statsrådet hade var alldeles utmärkt till sitt innehåll. Jag kan väl tolka det som att det är regeringens hållning.

Jag är lite inne på samma linje som Lars Ohly. När statsrådet är ute uttrycker man först alltid förståelse för själva det brittiska problemet och deras motiv, och sedan gör man ett kraftfullt avståndstagande från deras slutsats och vad de faktiskt gör. Då är det naturliga att från svensk sida komma med ett motförslag. Om man nu tycker att britterna har fog för sin oro, eller vad vi ska kalla det, bör man väl komma med ett motförslag, i stället för att bara avvisa det förslag som britterna har lagt fram. Då hamnar man lite i det som Lars Ohly säger, att man glider in i en de facto-situation där man har väldigt svårt att värja sig.

Anf.  105  ULF HOLM (mp):

Jag ska inte förlänga mötet ytterligare. Jag var inne på det som Carl B Hamilton tog upp, nämligen om det finns något annat, så att Sverige inte hamnar i den här rävsaxen att vi kanske till sist blir tvungna att gå med på någonting som vi inte gillar, utan vi lägger fram ett motförslag. Sedan utgår jag från att vi med kraft för fram den här positionen, att vi inte kommer att gå med på det här.

Jag instämmer i regeringens ståndpunkt som den redovisas här i dag.

Anf.  106  PER BILL (m):

Även Moderaterna instämmer i avståndstagandet.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in statsrådet, vill jag säga att det som kommer fram i samrådet mellan regeringen och EU-nämnden är det som är Sveriges linje. Det som kommer fram i det här rummet är det som är den officiella linjen och ingenting annat.

Anf.  108  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag ska försöka ta det här i tur och ordning, därför att det finns en egendomlighet i det. Någon har vid något tillfälle uppfattat att regeringen har haft en annan ståndpunkt än vi oavbrutet har gett uttryck åt. Detta kan möjligen sammanhänga med att de diskussioner som har förts vid olika tillfällen i ministerrådet har gällt många olika frågor, och inte en enda fråga. Det som kallas de brittiska tankegångarna är ett helt komplex av problem. Jag ska nu försöka att än en gång utreda detta något, för att förekomma varje missförstånd.

Låt mig först säga, med anledning av Lars Ohlys reflexioner om toppmötet i Sevilla förra året, att jag delar inte hans farhågor på den punkten. Tvärtom såg jag det som en utomordentligt stor framgång, de synsätt som Frankrike och Sverige gemensamt fick in i slutsatsen och som vi sedan också vid den informella diskussionen i samband med lunchen på RIF-rådet senast fick bekräftat. För undvikande av varje framtida missförstånd ända fram till KU:s behandling kanske jag ska ta det när alla ledamöter har möjlighet att delta i tankeutbytet.

Vi skulle alltså i EU inte använda våra medel, vår auktoritet eller våra ståndpunkter för att sätta press på tredjeländer, utan vi skulle däremot med biståndsinsatser, förebyggande insatser och hjälp till upprättande av asylsystem uppmuntra till bättre förhållanden i migrationsfrågor till och från unionen.

På den punkten uppfattar jag det som vi uppnådde i Sevilla som ett framsteg. Nu har jag fått bekräftat att vi håller på att upprätta en europeisk fond för resettlement av dem som inte har fått uppehållstillstånd i EU-länder utan ska återvända till sina hemländer. Det är precis den uppmuntringslinje som Sverige kämpade för i Sevilla. Jag kommer att återkomma med en rapport om detta.

Vid det informella mötet i Veria tog vi upp frågan om förståelse för engelsmännens motiv. Vi kände igen en del av beskrivningen, nämligen att väldigt många av de asylsökande visar sig inte ha asylskäl. Men vi hade också ett motförslag, vilket framgår av den redogörelse som EU-nämnden har fått, nämligen att satsa på verkställighet. Man ska se till att de beslut om avvisning som fattas också fullföljs. Det är den helt avgörande metoden. Detta har också lett fram till de förslag som nu kommer om att upprätta en europeisk fond för att hjälpa tillbaka dem som inte har fått uppehållstillstånd, det vill säga att satsa på verkställigheten. Det är det svenska motförslaget, som fördes fram med allt tänkbart eftertryck. Vi har haft framgång där. Vi har alltså inte bara passivt kritiserat vissa tankegångar, utan vi har aktivt drivit en linje. Och vi vet precis vilken linje detta är, nämligen den linje som vi själva med stor framgång har praktiserat. England har en verkställighet på 10 %, Sverige har 70 %.

Vad gäller förberedelserna inför det nu aktuella mötet förekommer en mängd tankegångar i kommissionens meddelanden som nu har överlämnats till EU-nämnden. Vi väntar oss att dessa kommer att aktualiseras i förberedelserna inför Thessaloniki. Ett förslag är till exempel införandet av så kallat humanitärt visum, som jag tror att flera här närvarande skulle vara intresserade av att vi får en diskussion om. På den punkten tror jag att vi alla kan uttrycka förståelse för förslagsställaren, som jag tror är Storbritannien men som också kan vara UNHCR, även om förslaget har framförts av kommissionen.

Det som kallas kvotflyktingar av kanadensisk modell innebär att man inte avvaktar att människor spontant söker asyl vid gränsen eller inom landet. Man konstaterar att människor som har flyktingstatus och tillhör de 18 miljoner individer som vistas i flyktingläger världen över ska föras över till ett anständigt liv i våra hemländer. Så gör kanadensarna. Detta var mitt motiv för att försöka få en bredare diskussion med hjälp av de tankegångar som engelsmännen framförde i Veria. Vi skulle för första gången i de här sammanhangen kunna diskutera de 18 miljoner människor som lever i läger och är på flykt och inte bara de 400 000 som söker asyl i Europa.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer talare på talarlistan.

Jag kan sammanfattningsvis som en upprepning konstatera att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Har statsrådet några kommentarer till A-punktslistan?

Anf.  110  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Nej, fru ordförande.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av A-punktslistan.

Anf.  112  ULF HOLM (mp):

Jag har en fråga om punkt 16 angående utkast om kontroll av vapenförmedling. Innebär de reglerna att vi i Sverige måste rucka på våra hårda regler, eller handlar det om minimiregler på EU-nivå?

Anf.  113  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag vill be Magnus Robach att kommentera det.

Anf.  114  Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Jag ber att få återkomma till den frågan.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi så. Ni återkommer till den.

Därmed tror jag att vi är klara.

Jag får tacka statsrådet med medarbetare för att ni kom hit.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 1

Anf.  3  CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf.  4  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 3

Anf.  5  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 3

Anf.  6  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 3

Anf.  7  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN 3

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf.  9  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  11  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 3

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  13  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 4

Anf.  14  CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf.  15  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 4

Anf.  16  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN 4

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  18  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 5

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  20  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 5

Anf.  21  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  23  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 6

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  25  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 6

Anf.  26  LARS OHLY (v) 7

Anf.  27  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 7

Anf.  28  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN 7

Anf.  29  LARS OHLY (v) 8

Anf.  30  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 8

Anf.  31  Utrikesrådet ANDERS LIDÉN 8

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  33  Statsrådet JAN O KARLSSON (s): 8

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  35  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 9

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  37  HILLEVI LARSSON (s) 9

Anf.  38  CARL B HAMILTON (fp) 9

Anf.  39  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 9

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  41  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 10

Anf.  42  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND 10

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  44  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  45  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 10

Anf.  46  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  47  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 11

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  49  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 11

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  51  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 12

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  53  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 12

Anf.  54  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 12

Anf.  55  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 12

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  57  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 12

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  59  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 13

Anf.  60  LARS OHLY (v) 13

Anf.  61  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 14

Anf.  62  CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf.  63  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 14

Anf.  64  LARS OHLY (v) 15

Anf.  65  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 16

Anf.  66  HILLEVI LARSSON (s) 16

Anf.  67  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 16

Anf.  68  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  69  PÄR AXEL SAHLBERG (s) 17

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  71  CARL B HAMILTON (fp) 17

Anf.  72  LARS OHLY (v) 17

Anf.  73  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 17

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  75  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 18

Anf.  76  CARL B HAMILTON (fp) 18

Anf.  77  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 19

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  79  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 19

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  81  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 19

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  83  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 19

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  85  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 20

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  87  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 20

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  89  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 20

Anf.  90  LARS OHLY (v) 20

Anf.  91  HILLEVI LARSSON (s) 21

Anf.  92  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 21

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  94  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 22

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  96  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 22

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  98  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 23

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  100  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 23

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  102  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 23

Anf.  103  LARS OHLY (v) 23

Anf.  104  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  105  ULF HOLM (mp) 24

Anf.  106  PER BILL (m) 24

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  108  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 24

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  110  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 26

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  112  ULF HOLM (mp) 26

Anf.  113  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 26

Anf.  114  Departementsrådet MAGNUS ROBACH 26

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 26