Tisdagen den 7 november 2000

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:6

1 §  Utbildning
Utbildningsminister Thomas Östros
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 november 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Jag vill först hälsa Gunilla Wahlén välkommen till EU-nämnden. Du är ny suppleant efter Johan Lönnroth.

Med det hälsar jag utbildningsminister Thomas Östros och Karin Henriksson från Utbildningsdepartementet välkomna hit för samråd inför ministerrådsmötet på torsdag. Vi tog upp denna fråga i fredags. Vi har fått ut nya handlingar, och vi har fått reviderade ståndpunkter från regeringen som vi i dag ska behandla. Jag lämnar först över ordet till utbildningsminister Thomas Östros. Varsågod!

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, herr ordförande. Jag vill börja med att tacka nämnden för möjligheten att få delta i detta extra nämndsammanträde. I fredags var jag på ett EU-ministermöte mellan EU och Latinamerika för att diskutera ökat utbyte av studenter mellan våra två kontinenter. Jag gjorde då bedömningen att det var viktigt att Sverige som blivande ordförande fanns med på det mötet. Jag är tacksam att jag fick chansen att återkomma i denna fråga.

Jag har noggrant tagit reda på vad som diskuterades i fredags och också försökt ta hänsyn till nämndens synpunkter när det gäller den diskussion som kom att koncentreras kring om vi är på väg mot en överstatlighet i utbildningsfrågor. Så har jag uppfattat den centrala frågeställningen i fredags.

Jag vill betyga väldigt starkt från min och regeringens sida att det för oss är uteslutet. Utbildningspolitiken är en nationell fråga. Det är en självklarhet.

Ett av de ärenden som var uppe gällde utbildningsministrarnas ställning i Europasamarbetet när det gäller sysselsättningsstrategin, framför allt. Vi har sedan 1994 Luxemburgprocessen, och vi har Amsterdamfördraget. Det pågår ett arbete i EU kring sysselsättningsstrategier där också utbildning ingår. Utbildning har också brukat tas upp i de sysselsättningsstrategier som har utarbetats de senaste åren. Den processen har skötts av finansministrar och arbetsmarknadsministrar, eftersom de är mest involverade i den samlade ekonomiska politiken.

Det som nu för första gången är uppe för ställningstagande är om utbildningsministrarna ska ha möjligheten att avge yttranden i dessa frågor, vilket jag tycker är angeläget särskilt med tanke på att utbildning redan ingår i arbetet kring sysselsättningsstrategierna. Det var det som var dagordningspunkterna 6 och 7 förra veckan, och de två dagordningspunkter vi diskuterar i dag. Det gäller utbildningsministrarnas förslag till yttrande över sysselsättningsstrategin.

Jag skulle vilja säga att det är en säker garanti för de allra flesta länder. Att involvera utbildningsministrarna också i detta innebär ännu ett vakande öga när det gäller tendenser till överstatlighet. Vi ska samverka och använda oss av benchmarking och indikatorer på olika sätt för att jämföra varandras utbildningskvalitet och utbildningsinriktningar och få inspiration av varandra, men också för att få en bra diskussion kring utbildningspolitiken i EU. Men självklart är utbildningspolitiken en nationell fråga.

Eftersom EU-nämnden i fredags hade synpunkter just kring denna frågeställning har vi återigen tittat på den svenska ståndpunkten inför rådsmötet på torsdag. Vi föreslår nämnden att vi ska göra en del förändringar i den svenska ståndpunkten som tar hänsyn till den diskussion som hölls i fredags, för att förtydliga det som är en mycket viktig utgångspunkt, nämligen att utbildningspolitiken är en nationell fråga.

I det utkast till yttrande från rådet som ni har fått ut har vi därmed lagt fram ett förslag om ett nytt stycke, som lyder så här: ”– – – med beaktande av att medlemsländernas exklusiva ansvar för undervisningens organisation och utbildningssystemens innehåll skall respekteras fullt ut, liksom medlemsstaternas språkliga och kulturella mångfald – – –.” På sidan därpå har vi också gjort en förändring i fjärde stycket nedifrån. Vi kommer att begära en förändring av formuleringarna vad gäller kriterier. Jag vet att den tidigare formuleringen sades gälla anpassningskriterier. Vi vill göra det tydligt att det inte handlar om någon typ av överstatlig anpassning, utan att det är jämförelsekriterier det handlar om.

Det är förändringar som, om nämnden ställer sig bakom dem, Sverige kommer att begära att få igenom för att kunna ställa sig bakom rådets yttrande på torsdag. Så skulle jag kort vilja inleda. Jag tar gärna upp en diskussion efter det.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag ska för klarhetens skull bara tillägga att det är två yttranden, men de är i princip identiska. Jag tror att vi kan behandla ärendet i ett sammanhang. Därmed är ordet fritt.

Anf.  4  PER BILL (m):

Herr ordförande! De reviderade ståndpunkterna tycker jag framstår som det bästa i hela texten när man läser den. Jag tycker att det har blivit flera påtagliga steg åt rätt håll. Man får nu nästan intrycket av att utbildningsministrarnas jobb blir att just värna de nationella utbildningssystemen från att vi skulle få för mycket överstatlighet. Detta tycker jag är flera steg åt rätt håll.

Att vi sedan lång tid tillbaka är mycket skeptiska till sysselsättningsunioner och sociala agendor är ju frågor som ligger vid sidan av. Sammantaget tycker vi, även om vi inte tycker att EU ska ägna sig åt detta, att det direkta hot som man kunde läsa in förut mot den nationella suveräniteten när det gäller utbildning är borta. Nu har vi fått in en portalparagraf som snarare verkligen tydliggör Sveriges utgångspunkt. Det tycker vi är bra.

Anf.  5  INGVAR SVENSSON (kd):

Vi har ingen anledning att ändra vårt ställningstagande från i fredags, men jag har en liten fråga och en fundering kring yttrandet i sjunde stycket på andra sidan. Det gäller just den bit som är ändrad när det gäller anpassningskriterierna. Den ändringen tycker vi är bra. Om man läser väldigt slarvigt kan man lätt få uppfattningen att detta rör något som ingriper väldigt djupt, men som jag uppfattar det handlar det om mätmetoderna vid en utvärdering. Jag vill bara få ståndpunkten att det är mätmetoder vid en utvärdering som det handlar om bekräftad.

Vi tycker också att det inte är någon nackdel att man citerar artikel 149 i inledningen. Man gick ju egentligen på ordförandens förslag redan förra gången, men det är bra att det kommer med i texten.

Anf.  6  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Siv Holma ska återkomma till själva huvudfrågan om ändringarna, men jag har en fråga om dokument 147. På s. 4 nämns speciellt riktlinje 4. Man är tydligen inte nöjd med den, för man menar att man skulle vinna på en bättre strukturering, större noggrannhet och större realism när det gäller de mål som rekommenderas. Det är mest det senare jag undrar över. Det gäller den större realismen. Vilka mål är det i riktlinje 4 som man känner att man måste ändra på?

Anf.  7  SIV HOLMA (v):

Vi tycker också att det nya förslaget till svensk ståndpunkt är sådant att vi kan ställa oss bakom det. Det tillgodoser den kritik som vi framförde i fredags. Men det finns en fundering som vi gärna skulle vilja få belyst.

Vad kommer att hända om den svenska ståndpunkten inte får gehör? Jag vill förtydliga detta: Om det blir en förändring som innebär att man återkommer till det som vi var kritiska mot i fredags, dvs. någon form av kompromiss där man kommer ifrån det nationella mellanstatliga ansvaret, kan vi inte stödja denna.

För tydlighetens skulle vore det ytterst viktigt att i detta sammanhang få det klarlagt.

Anf.  8  ÅSA TORSTENSSON (c):

Jag ska bara säga att Centerpartiet är nöjt med de förtydliganden som har skett i dessa texter, så vi ställer oss bakom dem.

Anf.  9  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi tycker å ena sidan att det är bra att man har skrivit till dessa förtydliganden, men å andra sidan gör de dokumentet som sådant ännu mer konstigt. Det betyder att man ska sätta i gång en stor process och arbeta med frågor som man uttryckligen säger är nationella. Då kan vi fråga vad syftet med det är.

Thomas Östros sade tidigare att det handlar om samverkan, jämförelse, inspiration och diskussion, och det har vi självklart ingenting emot att man arbetar med på Europanivå. Men det är inte det som det handlar om. Det handlar om att därutöver framställa riktlinjer som man samtidigt säger är exklusivt nationella och följaktligen blir till intet förpliktande.

Vi har, kanske till skillnad från andra, inte sett problemet att denna process skulle riskera att bli överstatlig. Problemet är just att man drar in frågor i samarbetet och utarbetar riktlinjer som sedan inte ska följas, vilket gör att man tappar fokus på de frågor som verkligen är gränsöverskridande, som till viss del finns omnämnda här. Det handlar väldigt mycket om frågor som inte alls på något sätt är gränsöverskridande, där samverkan och inspiration kan ske mycket bättre i andra former än genom utarbetande av gemensamma riktlinjer.

Vi tycker att detta material skulle behöva arbetas om i grunden för att vi ska kunna ställa oss bakom det och har alltså därför inte sett någon anledning att ändra vår position från i fredags.

Anf.  10  YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller grundinställningen – vi diskuterade detta på fredagens möte – kan jag säga att vi från vår sida har reagerat på två saker. Det är dels överstatligheten, som flera har varit inne på, dels det som Karin Pilsäter har varit inne på om att EU borde begränsa de områden man jobbar med. Detta arbete tar tid och utrymme från sådant som borde vara EU:s kompetens.

Vi har också den inställningen, men vi ser samtidigt att man från regeringen ändå har försökt att tillgodogöra sig EU-nämndens inställning på ett, tycker vi, hedervärt sett. I denna fråga kan vi ändå godta yttrandet, men jag vill som Siv Holma påpeka att Sverige måste få in dessa tillägg.

Anf.  11  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! När det gäller Per Bills yttrande är det bara att tacka. Ingvar Svensson hade en direkt fråga, och det gällde om kriterier är det samma som mätmetoder. Det är precis så som jag ser det. Det är den typen av arbete som vi vill involvera oss i – att ta fram kriterier för att kunna mäta oss med varandra och utvärdera varandras insatser när det gäller sysselsättningsstrategin. Det ser jag som en bra och viktig åtgärd.

Ingvar Svensson säger också någonting viktigt. Diskussionen i fredags var jag inte med på, men det som var regeringens förslag innebar inte på något vis en inriktning mot överstatlighet. Det är för regeringen och för mig som utbildningsminister alldeles otänkbart. Detta är ett förtydligande om att det är så. Det är jag glad för att de största delarna av nämnden ställer sig bakom.

Willy Söderdahl frågade om vilka mål som inte är realistiska. Det är snarare uttryck för utbildningsministrarnas iver att faktiskt få vara med från början i denna process, så att vi blir involverade i diskussionen om utbildningspolitiska mål. I så fall får vi också mål som är kloka och bra. Det är det som jag ser skrivningen som uttryck för. Man ska inte rycka loss något av dessa och konstatera att vi inte kan uppnå just det. Får vi vara med i denna process förutsätter jag att vi också kan driva en utveckling av dessa målsättningar.

Både Yvonne Ruwaida och Siv Holma tog upp frågan vad Sverige gör om vi inte får igenom förändringarna. I frågan låg lite grann en misstanke om en tendens mot överstatlighet. Det är min bestämda bedömning att det inte är så. Men vi kommer naturligtvis att ha nämndens beslut som utgångspunkt för åsikten att dessa mål ska vara med för att vi ska kunna ställa oss bakom rådets slutsatser.

Då återstår Karin Pilsäter, som ju är emot Luxemburgprocessen och Amsterdamfördragets avsnitt om sysselsättning. Hon är därmed emot processen. Det är fullt respektabelt. Det får man driva som en viktig politisk fråga och försöka få en majoritet bakom, och så får man i så fall be att Sverige river upp dessa delar. Men det är fördragsbundet, och så länge det finns där är vi också en del av detta.

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag kan förstå om utbildningsministern känner ett visst behov av att överdriva lite, men det är inte alls så att vi är emot dessa frågor i grunden. Däremot är vi emot exempelvis när det gäller den del som ska handla om de pedagogiska metoderna i barn- och ungdomsskolan. Vi är emot att man tar upp den frågan på EU-nivå och drar upp riktlinjer. Vi kan väl nöja oss med den delen. Men det är självklart så att vi i grunden har olika åsikter om var dessa frågor bäst och mest fruktbart hanteras.

Jag uppskattar mycket att ministern har ansträngt sig – det var visserligen med kniven mot strupen – både för att ordna detta och för att lyssna på nämnden, och det är mycket bra. Vi blir likafullt inte nöjda, men jag tycker att de steg som har tagits är mycket bra och bådar gott för det fortsatta samarbetet.

Anf.  13  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara betona att man faktiskt kan påverka utformningen av Luxemburgprocessen. Då kan man välja en mer bantad version där man tar upp de frågor där det finns reell EU-kompetens i stället för att, som det nu har blivit, blanda in alla möjliga frågeställningar. Det gäller inte bara utbildningssidan, utan det gäller hela processen som sådan.

Man kan ha olika syn på Luxemburgprocessen, och även om man är för den kan man ha olika syn på hur den utvecklas.

Anf.  14  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Vi hade en väldigt intressant diskussion i fredags, även om den utmynnade i ett något olyckligt ställningstagande. Jag tror att det finns en oro hos praktiskt taget alla partier för just detta att EU växer som en hydra och lägger under sig kompetensområde efter kompetensområde och att det ibland är svårt att hålla emot. Därför tror jag att man i regeringsarbetet framöver – utbildningsministern borde kanske vända sig till statsministern – ska försöka ta ett samlat grepp och hitta en strategi för att möta denna utveckling. Det var bara en liten uppmaning.

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är klara och kan göra en sammanfattning av dessa två ärenden. Jag tror att vi kan göra det i ett sammanhang. Jag konstaterar att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Innehållsförteckning

1 §  Utbildning Utbildningsminister Thomas Östros Information och samråd inför ministerrådsmöte den 9 november 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  PER BILL (m) 3

Anf.  5  INGVAR SVENSSON (kd) 3

Anf.  6  WILLY SÖDERDAHL (v) 3

Anf.  7  SIV HOLMA (v) 3

Anf.  8  ÅSA TORSTENSSON (c) 4

Anf.  9  KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf.  10  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  11  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 4

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  13  YVONNE RUWAIDA (mp) 5

Anf.  14  INGVAR SVENSSON (kd) 6

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 6