Tisdagen den 7 april

EU-nämndens uppteckningar 2019/20:40

§ 1  Kommissionens förslag om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) till följd av utbrottet av covid-19

Finansminister Magdalena Andersson (deltar per telefon)

Information och samråd inför videomöte den 7 april 2020

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar välkommen till dagens telefonsammanträde i EU-nämnden! Inte minst finansminister Magdalena Andersson, som även hon har anslutit via telefon, hälsas välkommen.

Vi har inga återrapporter i dag, utan vi går direkt in på föredragningslistans första punkt.

Anf.  2  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S):

I eftermiddag kommer vi alltså att ha ett videomöte i eurogruppen, i inkluderande format. Syftet är att förbereda ett svar på det som stats- och regeringscheferna begärde på mötet den 26 mars, nämligen att det ska tas fram samordnade åtgärder för att motverka de negativa ekonomiska effekterna av coronapandemin.

Som ni känner till brukar mötena i eurogruppen vanligtvis handla om EMU och sådant som rör euroländerna, men i detta extraordinära läge har man sett ett behov av att samlat diskutera olika förslag på ekonomiska åtgärder. På mötet förväntas en diskussion om två lagstiftningsförslag som berör alla medlemsländer. Beslut om lagstiftning kommer dock i vanlig ordning att ske i rådet, och regeringen kommer att återkomma till nämnden när det är dags för det.

Jag ska börja med att redogöra för kommissionens förslag …

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Förlåt, Magdalena Andersson, men det är någon som har glömt att stänga av mikrofonen på sin telefon och som gör lite för mycket väsen för att vi ska höra vad finansministern säger. Jag ber därför alla att kolla att ni har stängt av mikrofonen innan jag återigen lämnar ordet till Magdalena Andersson.

Anf.  4  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S):

Jag kan alltså redogöra för kommissionens förslag, som presenterades i förra veckan. Det handlar om att etablera ett nytt instrument för att minska risken för arbetslöshet i den nuvarande krisen. Instrumentet förkortas SURE.

Förslaget går ut på att upprätta ett instrument för att låna ut medel till medlemsländerna för budgetutgifter som relateras till insatser för att minska risken för arbetslöshet. Specifikt föreslås utgifter för olika former av korttidsarbete men också relaterade åtgärder som hanterar krisens ekonomiska och sociala konsekvenser. Instrumentet föreslås ha en kapacitet om totalt 100 miljarder euro, och det ska finansieras genom upplåning på marknaden.

Som säkerhet föreslås att medlemsländerna ställer ut garantier om totalt 25 miljarder euro, fördelat enligt bni. Enligt kommissionens förslag kommer instrumentet att träda i kraft först när alla medlemsländer har ställt ut sina garantier. Det betyder att man först beslutar om detta med QMV men att det träder i kraft först när alla medlemsländer har ställt ut sina garantier.

Faktorer som begränsar risken i instrumentet är bland annat ett tak för hur stor andel av utlåningen som kan ske till enskilda medlemsländer samt att återbetalning av lån ska spridas ut över tid. Garantimottagarna är institutioner med högsta kreditvärdighet, och låntagarna är stater. Instrumentet föreslås vara temporärt och ska avvecklas när rådande exceptionella ekonomiska omständigheter inte längre gäller, och kommissionen föreslås pröva detta varje halvår.

Förslaget kommer med all sannolikhet att hanteras skyndsamt, och det är sedan rådet som ensamt fattar beslut med kvalificerad majoritet.

Från regeringens sida ser vi betydande risker med förslaget. Länder har ett eget ansvar att upprätthålla tillräckligt starka statsfinanser. Vi ser också en risk för att detta på sikt kan leda till att ett mer permanent stödinstrument med liknande karaktär etableras. Samtidigt är det sannolikt många medlemsländer som kommer att ställa sig bakom förslaget, vilket kan göra att man uppnår tillräcklig majoritet. Eller, jag ska vara ärlig: Man kommer med minst 99,7 procents sannolikhet att uppnå tillräcklig majoritet för förslaget. Givet detta och den rådande extraordinära situationen behöver vi vara beredda att diskutera förslaget.

För regeringen är viktiga utgångspunkter för en sådan diskussion budgetrestriktivitet och sunda incitament samt att instrumentet förblir temporärt och är avgränsat. Vi behöver också få en ökad klarhet i hur detta kan belasta statsbudgeten.

Anf.  5  ANNIKA QARLSSON (C):

Fru ordförande! Tack för genomgången av förslaget, finansministern!

Det är som sagt en extraordinär situation och i och med det ett extraordinärt förslag. Precis som finansministern beskriver i den svenska ståndpunkten finns det många saker som talar emot den här typen av förfarande, men utifrån att det är ett väldigt speciellt läge finns det anledning att vara med och påverka hur förslaget ser ut.

Att det ska vara en tidsbegränsad åtgärd är oerhört viktigt och väsentligt utifrån ett svenskt perspektiv, och det får inte finnas något tvivel om att det är det budskapet som finansministern har med sig. Men det är också oerhört viktigt för Sverige, som är ett stort exportland, att det inte bara är i Sverige vi gör rätt saker; det måste vara rätt saker som händer och sker även i resten av EU för att allt inte ska stanna av och för att vi ska ha möjlighet att komma på fötter igen.

Det fanns ytterligare några punkter i den utsända ståndpunkten där det fortfarande fanns ett antal frågetecken. Jag undrar lite grann hur det kommer att gå till – kommer det att behöva finnas svar på de frågorna innan man går vidare, eller kommer det redan nu ett klartecken för att man går vidare med detta, och så får de andra sakerna lösas sedan? Hur går den processen till?

Anf.  6  JAN ERICSON (M):

Vi moderater tycker också att det är positivt att man trycker på att detta ska vara en tillfällig åtgärd. Där delar vi regeringens syn.

Jag har dock en liten fundering gällande att detta ska träda i kraft när samtliga länder har ställt ut garantier. Är det realistiskt att tänka att alla länder kommer att kunna göra det? Klarar alla det i det här läget? Och vad händer annars – faller alltihop då? Det vore intressant att höra.

Jag tycker att en sak är viktig när man diskuterar alla dessa stöd. EU har ett stort problem med att protektionismen har brett ut sig över hela Europa, och om man nu satsar på stora insatser och gemensamma ansträngningar i EU är det viktigt att protektionismen angrips i diskussionerna. Det är väl vår förhoppning att finansministern verkligen trycker på detta i samtalet med övriga ministrar, så att det blir en tydlig signal: Ska EU göra detta tillsammans får man också se till att jobba tillsammans och inte förstöra för varandra genom ökad protektionism. Jag tycker att det är en oerhört viktig fråga i dag.

Det har varit diskussioner om att detta skulle kunna bli någon form av branschstöd, utökat jordbruksstöd och lite sådana saker. Det finns naturligtvis en sådan risk, men jag tycker att det också är viktigt att peka på transportsektorn. Den är väldigt gemensam i Europa, och vi ser hur såväl flyget som färjorna och hela åkerinäringen är i gungning. Om vi inte har en transportsektor som fungerar kommer vi inte att få något annat att fungera i Europa heller. Jag skulle vilja höra vad finansministern tänker om detta. Finns det några tankar om att man skulle kunna agera gemensamt, inom ramen för det här programmet, för att trygga transportsektorn i Europa?

Med detta sagt ger vi från moderat sida stöd till regeringens linje. Även om vi har vissa farhågor om att detta kanske inte tar rätt väg delar vi regeringens bedömning.

Anf.  7  ALI ESBATI (V):

En överläggning ägde rum i finansutskottet i går, och där anmälde vi i Vänsterpartiet avvikande mening. Om det vill jag kortfattat säga att detta är ett instrument som är mycket dåligt genomtänkt. Konsekvenserna är oklara, och konstruktionen är dålig. Detta handlar inte om att vara solidarisk med befolkningen i olika länder utifrån hur hårt länderna drabbas. I stället handlar det väl i grunden om att se på vilka som konstruerar olika typer av ekonomiska paket som är mer eller mindre ambitiösa, och sedan ska man söka stöd utifrån det. Det kan vara bra, men det kan också vara dåligt.

Att det är en extraordinär situation är helt uppenbart, men vi ser inte det som ett skäl att ge acceptans till en konstruktion som är extraordinärt problematisk och väldigt stor. Jag vill understryka att vi tycker att det är helt rimligt att Sverige bidrar med stora summor för att hjälpa befolkningen i länder där behoven är mycket stora, men det behöver inte nödvändigtvis ske i den här formen. Det finns en rad andra former man kan tänka sig, både sådana som finns och sådana som skulle kunna konstrueras; det finns till exempel en ytterligare punkt på föredragningslistan, och när det gäller det stödet har vi inga invändningar.

Jag vill ställa en fråga till finansministern. Om man skulle få ett system av det här slaget vore det väl nödvändigt för regeringen att återvända till riksdagen på åtminstone ett sätt, för garantierna lär ha budgeteffekter som på något sätt måste in i en ändringsbudget eller en ordinarie budget. Är det rimligt uppfattat? I så fall har ju vi i Sverige ytterligare skäl att vara tydligt med att vi helt enkelt inte tycker att detta är en bra ordning.

Jag vill avslutningsvis säga att vi egentligen vill skärpa den avvikande mening som vi hade på mötet i finansutskottet i går. Då hade vi synpunkten att man i det andra stycket i regeringens ståndpunkt efter de två första meningarna helt enkelt skulle ersätta det som står där med att säga att regeringen måste återkomma till riksdagen med en preciserad idé om hur Sverige ska förhålla sig om det nu blir så att det blir kvalificerad majoritet för detta.

Jag skulle vilja att man dessutom i det första stycket klargör att det är regeringens ståndpunkt att det här är ett förslag som man avvisar och en konstruktion som man inte vill ha. Det bör klargöras att det är Sveriges ståndpunkt.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Vill finansministern att jag ska gå vidare med de tre som återstår på talarlistan, eller vill du gå in nu och svara på de frågor som har ställts hittills?

Anf.  9  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S):

Jag svarar gärna nu på en gång; jag tror att det blir bättre.

Jag har fått frågor om hur det kommer att gå till framöver och om hur vi kommer att återkomma till riksdagen. Dels sa jag i går i finansutskottet att jag kommer att återkomma till riksdagen – vi får väl se om ni vill att jag ska återkomma i EU-nämnden också – mellan det möte som är i dag och det möte där stats- och regeringscheferna träffas och diskuterar det här nästa gång. Det handlar då lite grann mer om vilken förhandlingsstrategi vi tänker oss att ha.

Dels kommer vi såklart att behöva återkomma till riksdagen inför ett kommande rådsbeslut. Då finns det en mer detaljerad beskrivning av hur det här kommer att se ut, och det behöver naturligtvis förankras i riksdagen.

Dels behöver vi också återkomma till riksdagen om och när – med största sannolikhet när – det blir läge att utställa garantierna, för det är också budgetpåverkande.

Vi kommer alltså att återkomma till riksdagen minst tre gånger med detta. Det är viktigt att det är ordentligt förankrat. Det handlar om garantier för svensk del för ungefär 10 miljarder kronor. Tanken är att man ska kunna få tillbaka pengarna på några års sikt, men det bygger på Europas möjligheter att ta sig igenom krisen.

Jag fick en fråga från Jan Ericson om huruvida alla länder kan ställa ut garantier. Ja, alla länder kan ställa ut garantier. Men ärligt talat är kanske en del länders garantier mindre värda än andra länders garantier beroende på läget i statsfinanserna och hur många hundra procent av bnp man har i statsskuld.

Det togs upp att om vi nu är solidariska med det här och ska jobba tillsammans med det ska vi naturligtvis jobba tillsammans också i andra dimensioner. Vi ska till exempel ha möjlighet att handla med varandra och rimligen också förflytta oss i EU. Det är en jättebra poäng. Den tar jag med mig, för det är en viktig poäng att göra i den här diskussionen.

Vi behöver stötta transportsektorn – kan det vara en del av detta? Nej, som upplägget är i detta initiativ handlar det om att undvika att människor blir arbetslösa, i huvudsak via olika former av korttidspermittering. I den utsträckning korttidspermittering stöttar transportsektorn kommer detta alltså också att stötta transportsektorn. Men det kommer inte att vara någon specifik inriktning på transportsektorn i det här initiativet.

Anf.  10  HAMPUS HAGMAN (KD):

Fru ordförande! Tack, finansministern, för informationen så här långt!

Vi kristdemokrater delar den skepsis mot detta som regeringen har gett uttryck för här. Det gäller särskilt risken för att stödmekanismen i någon form blir permanent framöver. Vi anser att det är väldigt viktigt att den blir temporär om den kommer till stånd.

I finansutskottet i går framförde vi att Sverige bör försöka se till att det införs objektiva kriterier för när eller hur länge mekanismen ska få verka så att det inte blir beroende av politiska bedömningar och beslut var sjätte månad. Vi menar att objektiva kriterier skulle säkerställa ett framtida avvecklande, och jag undrar om finansministern anser att det kan vara en väg framåt.

Jag undrar också hur det säkerställs att det faktiskt är effektiva åtgärder som får stöd. Jag utgår från att regeringen anser att åtgärderna som ska stödjas måste vara effektiva, och jag undrar hur ni kommer att arbeta framöver för att säkerställa det.

Så här långt tackar jag för informationen, och vi stöder absolut regeringens inriktning.

Anf.  11  LUDVIG ASPLING (SD):

Jag har några korta frågor angående hur man har tänkt att gå vidare här.

Det finns två olika typer av utgifter, om man får kalla det så, som den här budgeten ska kunna användas till. Det ena är korttidsjobb, och det andra är offentliga utgifter på sysselsättningsområdet. Jag tycker att det här verkar vara vagt, och jag undrar om det finns några övriga överenskommelser som något preciserar vad de här utgifterna skulle kunna vara. Om det inte finns sådana är risken uppenbar att detta kommer att övergå i något slags budgetstöd till vissa medlemsstater.

Vad gäller korttidspermitteringarna undrar jag också om det finns någon plan för Sverige att använda just denna modell. Kommer vi att ha den typen av utgifter? Och finns det någon plan på att bestämma en regel om hur mycket av de här pengarna som får gå till vart och ett av utgiftsområdena?

När man läser förordningstexten ser man inte att det står någonting om någon horisont, alltså att det finns någon bortre gräns. Jag tycker att det ser ut som att det här enligt reglerna ska kunna pågå i all evighet. Jag undrar hur man fattar beslut om att kalla in lånen eller reglera skulden. Ska man göra det i rådet på samma sätt som förordningen antas, eller finns det någon annan mekanism för att göra det?

Enligt förordningstexten står det att medlemsstaterna ska svara solidariskt för varandras garantier. Anser regeringen verkligen att det är lämpligt? Det innebär ju – i alla fall som jag har uppfattat det – en ganska stor risk för Sverige eftersom våra garantier antagligen är värda mer än vissa andra medlemsstaters. Hur ska man kunna bedöma denna risk?

Finansministern säger att det är stater som lånar och så vidare. Javisst, men om det hade varit så säkert som hon säger skulle man ju inte behöva regeln om att medlemsstaterna ska svara solidariskt. Eller hur har man funderat kring det?

Anf.  12  TINA ACKETOFT (L):

Tack så mycket för redogörelsen! Det var saköverläggning i FiU i går, och mycket av den diskussion som vi nu för gick ni igenom då.

Vi har speciellt hakat upp oss på det här med vad som är extraordinära tider. Det är egentligen det som vi alla tar upp nu, tycker jag att det verkar som. Det är väldigt bra att åtgärderna ska vara temporära och avgränsade, men frågan är ändå: Vad betyder extraordinära tider? Jag tycker att Kristdemokraternas förslag om att man skulle ha objektiva kriterier som kan uppfyllas är en intressant väg att gå. Jag skulle vilja höra hur finansministern resonerar om detta.

Två andra frågor som har dykt upp tidigare har varit om man över huvud taget har diskuterat att villkora SURE – vi bollar väl alla nu med hur man ska uttala det – så att medlemsstater som ska kunna ta det i anspråk fullt ut respekterar rättsstatens principer och grundläggande värderingar. Eller har vi helt gått ifrån den diskussionen i detta läge så att man oavsett hur man bär sig åt kan vara berättigad till detta?

En annan fråga som dök upp är denna: Vet vi om detta utgör en del av initiativet om återförsäkringssystem för a-kassorna som kommissionen tidigare aviserade? Det är också en farhåga man kan ha. Jag skulle vilja höra vad finansministern tänker om detta.

Anf.  13  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S):

Jag fick en fråga om hur man får ett slut på det här. Jag tycker att idén om att vi ska ha objektiva kriterier är en väg framåt som borde vara möjlig. En annan är om man kan ha en tydlig sunset clause, ett tydligt datum. Vi kommer att förfäkta att det behövs någon form av tydligare slut än när kommissionen känner för det. Då kan det antingen vara en sunset clause eller några tydliga kriterier.

Hur vet vi att det här kommer att vara effektiva åtgärder? Med största sannolikhet kommer väldigt mycket av detta att gå till korttidsarbete, och sedan kan man väl bedöma om man tycker att det är effektivt eller inte. I Sverige tycks vi ha bedömt att det är effektivt, och det verkar många andra göra också.

Det handlar såklart också om hur långvarig krisen är samt om hur stor arbetskraftsbrist det kommer att bli i andra sektorer under krisen. Om det är stor arbetskraftsbrist på grund av sjukskrivningar i hemtjänsten – är då korttidsarbete effektivt? Det är klart att man kan diskutera det.

Jag vet inte om jag kan svara på alla frågor från Ludvig, för jag är inte säker på att jag uppfattade alla. Kommer det här att kunna gå som ett budgetstöd? Ja, det är klart. Detta blir ett budgetstöd för länderna.

Vilka är det som kan låna, och vilka kommer att ta del av den här faciliteten? Det är de som söker faciliteten, och det kommer i huvudsak att vara länder som har det lite svårare och som får lite högre räntor på den öppna marknaden som är de som är mest intresserade av detta. I dagsläget ser vi framför oss att Sverige fortfarande lånar billigare på den öppna marknaden än via en sådan här facilitet. Men det kan ju ändras i takt med att vi kommer med stora krispaket.

Har man då ansvar gemensamt för garantierna? Ja, det är det som är hela konstruktionens uppbyggnad och en av de viktiga orsakerna till att vi i grunden är väldigt skeptiska till den. Syftet är att länder tillsammans delar på risken och på så sätt får ned räntorna för länder som har en större risk att inte kunna betala tillbaka pengarna.

Hur fattas då beslutet om att man ska kunna få pengar? Det är medlemsstaterna som begär stöd, och sedan är det kommissionen som lägger fram ett förslag till rådet om hur man ska fatta beslut om hur pengarna ska fördelas.

Hur långa är lånen? Det är inte specificerat, men man pratar om att det ska vara längre lån. Det handlar alltså inte om ett eller två år, utan jag skulle snarare gissa på fem, tio eller till och med mer.

Kommer ett villkor att vara att man fullt ut respekterar rättsstatens principer? Det är ingen som har tagit upp den frågan i diskussionerna hittills, och det finns inget förslag om detta i kommissionen. Frågan har hittills inte lyfts upp i diskussionerna.

Kommer det här att kunna bli en del av ett återförsäkringssystem för a‑kassan, som tidigare har varit på tapeten? Det har inte den konstruktionen som det ser ut nu, men jag skulle inte bli förvånad för fem öre om en del länder när den värsta krisen är över, och om man då inte har objektiva kriterier eller någon sunset clause, inte skulle vilja avveckla detta. Det kommer att finnas länder som då tycker att det i stället ska gå över till ett återförsäkringssystem i a-kassan. Det skulle jag finna mycket troligt. Det är därför vi vill ha en tydlig avveckling och att det är väldigt tydligt att det här är temporärt. Vi vill ha någon form av sunset clause eller objektiva kriterier.

Jag hoppas att jag har svarat på alla frågor, och om jag inte har det går det bra att upprepa dem.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Jag sammanfattar samrådet inför diskussionen på det informella videomötet med EU:s finansministrar med att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning med en avvikande mening anmäld från Vänsterpartiet.

§ 2  Förslag till rådets förordning om aktivering av krisstöd enligt rådets förordning (EU) 2016/369 av den 15 mars 2016 och om ändring av dess bestämmelser med anledning av covid-19-utbrottet

Finansminister Magdalena Andersson (deltar per telefon)

Information och samråd inför videomöte den 7 april 2020

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare på dagordningen till nästa punkt, Förslag till aktivering av krisstöd med anledning av covid-19-utbrottet.

Anf.  16  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S):

Det handlar alltså om nödhjälp inom EU, där kommissionen har föreslagit att det existerande instrumentet för krisstöd, ESI, ska aktiveras. Det inrättades i samband med flyktingkrisen 2016, och då aktiverades det under en treårsperiod. Här föreslår man att det ska återaktiveras för att tillgodose de särskilda behov som har uppstått i samband med covid-19-utbrottet.

Storleken föreslås vara 2,7 miljarder euro, och det finansieras genom användning av special- och flexibilitetsinstrument. Man föreslår också vissa förändringar i förordningens bestämmelser, och det syftar till att man ska anpassa det till den situation som råder nu.

Förslaget är att medlemsstaterna ska kunna söka stöd för koordinerande åtgärder på EU-nivå inom hälsosektorn. Det handlar bland annat om åtgärder för att bygga upp lager och samordna nödvändig resursfördelning i Europa och möta transportbehoven för skyddsutrustning som ska importeras från internationella parter. Det handlar också om att främja en snabb utveckling av läkemedel och testmetoder och bedriva gränsöverskridande samarbete för att minska trycket på hälso- och sjukvårdssystemen i de värst drabbade EU-regionerna.

Regeringen välkomnar aktiveringen av krisstödet, och vi kommer att ta ställning till finansieringen utifrån den vanliga budgetrestriktiva hållningen i syfte att minimera effekten på den svenska avgiften.

Anf.  17  JESSIKA ROSWALL (M):

Ordförande! Moderaterna har ingen annan uppfattning än regeringen i den här frågan.

Vad jag förstod inrättades det här efter flyktingkrisen 2016. Den utvärdering som då gjordes visade att samordning och planering inte fungerade helt tillfredsställande, och det är klart att man blir lite orolig när detta återigen införs i en kris. Det är ju inte säkert att det blir bättre. Men det finns en tid efter detta när vi får utvärdera både det ena och det andra.

Jag har en fråga om de stödberättigade åtgärderna. Hur är det tänkt att Sverige skulle kunna använda det här instrumentet? Finns det några planer?

Anf.  18  DÉSIRÉE PETHRUS (KD):

Ordförande! Vi delar åsikten att det här är någonting som behövs, alltså att vidga insatserna i den här krismekanismen till att kunna innehålla sjukvårdstjänster av olika slag. Det är jättebra.

Jag funderar lite grann på hur snabbt det kan bli användbart. I vanliga fall kan det ju vara så att ett land har en kris, och så kan alla andra hjälpa till. Men här har liksom alla kris samtidigt. Vissa länder har dock ett oerhört dåligt sjukvårdssystem när det gäller utrustning, personal och materiel, och även produktionskapaciteten när det gäller skyddsutrustning är väldigt olika.

Frågan är hur snabbt länder inom EU som i dag har väldigt dåliga sjukvårdssystem i sådana fall kan få hjälp. Det kanske ligger mer inom hälsoministerns område, men kanske finansministern ändå har någon typ av svar på detta.

Anf.  19  ANNIKA QARLSSON (C):

Tack, finansministern, för genomgången! En följdfråga från mig är hur man ser på tidsperspektivet i det man nu sätter igång. Är det för ett halvår eller för ett år? Jag inser att ingen av oss har något slutdatum, men det är ändå intressant att fundera på vilket tidsperspektiv man har när man sätter igång den här typen av insatser.

Anf.  20  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S):

Kommer det att bli en bättre samordning och planering av det här än förra gången man använde det här instrumentet? Det återstår att se. Det framstår kanske inte som sannolikt, om man ska vara ärlig.

Ska Sverige använda det? Det har vi inte tagit ställning till än. Det återstår också att se exakt hur det kommer att utformas. Men förhoppningsvis kan det vara värdefullt även för oss.

Hur snabbt kan det gå? Det är tyvärr inte heller klart.

När det gäller tidsperioden kommer det att gälla under 2020. Detta är klart.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade inriktning.

Därmed avslutar vi dagens sammanträde och tackar finansministern.

Innehållsförteckning

§ 1  Kommissionens förslag om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) till följd av utbrottet av covid-19

Anf.  1  ORDFÖRANDEN

Anf.  2  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S)

Anf.  3  ORDFÖRANDEN

Anf.  4  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S)

Anf.  5  ANNIKA QARLSSON (C)

Anf.  6  JAN ERICSON (M)

Anf.  7  ALI ESBATI (V)

Anf.  8  ORDFÖRANDEN

Anf.  9  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S)

Anf.  10  HAMPUS HAGMAN (KD)

Anf.  11  LUDVIG ASPLING (SD)

Anf.  12  TINA ACKETOFT (L)

Anf.  13  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S)

Anf.  14  ORDFÖRANDEN

§ 2  Förslag till rådets förordning om aktivering av krisstöd enligt rådets förordning (EU) 2016/369 av den 15 mars 2016 och om ändring av dess bestämmelser med anledning av covid-19-utbrottet

Anf.  15  ORDFÖRANDEN

Anf.  16  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S)

Anf.  17  JESSIKA ROSWALL (M)

Anf.  18  DÉSIRÉE PETHRUS (KD)

Anf.  19  ANNIKA QARLSSON (C)

Anf.  20  Finansminister MAGDALENA ANDERSSON (S)

Anf.  21  ORDFÖRANDEN