Tisdagen den 3 juni 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:27

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor)

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 8 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 och 6 juni 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar justitieministern med medarbetare välkommen till EU-nämnden. Vi börjar som vanligt med rapporten från det senaste ministerrådsmötet. Sedan går vi över till information och samråd.

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid det senaste mötet i Bryssel uppnåddes enighet om rambeslutet om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av bötesstraff. Det är mycket glädjande att vi efter närmare två års förhandling har nått en överenskommelse om detta rambeslut. I övrigt avhandlades frågor som återkommer vid denna veckas rådsmöte, alltså uppföljningen av toppmötet i Sevilla. Vi fick en lägesrapport angående Schengenförhandlingar med Schweiz och EU–USA-avtalet om straffrättsligt samarbete om utlämning, där ordförandeskapet helt kort förklarade att beslut och mandat för undertecknade av avtalet ska fattas vid nästa RIF-råd.

Sedan har vi B-punkterna vid rådsmötet den 6 juni. Det är en rapport om det praktiska genomförandet av riktlinjerna från Europeiska rådets möte i Sevilla beträffande gränskontroll inför Europeiska rådets möte i Thessaloniki. Under denna punkt kommer ordförandeskapet att rapportera om genomförandet av handlingsplanen för yttre gränser från juni 2002. Handlingsplanen har resulterat i att en rad åtgärder har genomförts under året för att fördjupa och förbättra gränssamarbetet inom EU. Bland annat har Sverige tillsammans med Österrike utformat ett förslag till gemensam utbildningsplan för gränskontrollpersonal. Andra områden är gemensam riskanalys och en rad operativa insatser vid land- och sjögränser samt flygplatser. Sverige ser positivt på att gränssamarbete utvecklas för att effektivisera såväl gränspassage som bekämpning av gränsöverskridande brottslighet, däribland olaglig invandring. Vi anser dock att samarbetet kan och bör effektiviseras. I detta ingår att finna former för en fungerande strategisk ledning och samordning av det operativa samarbetet. Det är emellertid viktigt att genomförandet av den operativa gränskontrollen ligger på de nationella myndigheterna.

Jag fortsätter med rapporten från kommissionen om olaglig invandring, återsändande, gränskontroll och bördefördelning. Frågan om en gemensam finansiering av den yttre gränskontrollen är en prioriterad fråga för Grekland och har kommit upp vid flera rådsmöten under våren. Tanken är nu att kommissionen genomför en studie i ämnet som kommer att presenteras och behandlas vid detta rådsmöte.

Sverige anser att finansieringen av den yttre gränskontrollen är en nationell angelägenhet. Den gemensamma finansieringen som kan komma i fråga ska ske inom ramen för den befintliga EU-budgeten och pågående program.

Beträffande de objektiva kriterier som ordförandeskapet önskar våra synpunkter på vill jag plädera för en helhetssyn på hela migrationsområdet. Kostnader för yttre gränskontroll kan sålunda inte isoleras från de kostnader för mottagande med mera som uppträder efter att en person tagit sig in på EU:s område. För svensk del är det även viktigt att gränskontrollen styrs och organiseras av svenska myndigheter, vilket försvåras om den finansiella kontrollen skulle centraliseras inom EU.

Nästa punkt är den om kommissionens meddelande om invandring, integration och sysselsättning och rapport om nationell integrationspolicy. Det rör sig om muntlig information från kommissionen. Meddelandet ska enligt uppgift beslutas av kommissionen i dag, och vi har sett ett utkast. Meddelandets övergripande syfte sägs vara att mot bakgrund av den demografiska utvecklingen ge unionen bättre förutsättningar att möta det ökade behovet av arbetskraftsinvandring och samtidigt verka för invandrares integration. Meddelandet är avsett att lägga fast en ram inom vilken det kan utvecklas en strategi för immigration, integration och sysselsättning på unionsnivå. Det ska, enligt kommissionen, ses som en utgångspunkt för en öppen diskussion om dessa frågor mellan berörda aktörer.

I meddelandet pekar kommissionen på ett antal punkter där den kommer att intensifiera sina ansträngningar att främja integrationen och för att invandring effektivt ska kunna bidra till att möta de demografiska och ekonomiska utmaningar unionen nu står inför. I huvudsak pekar kommissionen på redan pågående processer inom EU. Förslagen berör ett antal departement. Något svenskt ställningstagande i sak har av naturliga skäl inte kunnat beredas ännu.

Sedan har vi rådsslutsatser om funktionerna i SIS och strukturen för SIS II. Under kommissionens ledning bedrivs ett projekt för att utveckla Schengens informationssystem, det så kallade SIS II. En genomförbarhetsstudie har just presenterats. Under sensommaren och hösten planeras en upphandling för att ta fram SIS II. Det är av största vikt att ministerrådet fastlägger de funktioner och strukturer som SIS II ska ha för en komplett upphandling och att det ska ske enligt den planerade tidtabellen.

Systemet planeras vara klart att tas i bruk i slutet av 2006. Under 2007 planeras att nya medlemsstater ska kunna anslutas.

Färdigställandet av SIS II är helt avgörande för att anslutningsstaterna ska kunna anslutas till SIS, vilket i sin tur är ett krav för att dessa stater ska bli operativa medlemmar av Schengensamarbetet. Schengens informationssystem SIS har visat sig vara ett mycket användbart verktyg för Polisen och andra myndigheter. Genomförandet av SIS II är viktigt, både för att ge nuvarande medlemsstater ett modernare system med ytterligare funktioner och för att möjliggöra att anslutarländerna får tillgång till SIS och fullt ut kan delta i Schengensamarbetet.

Systemet kommer att finansieras gemensamt inom ramen för EU:s budget. Till detta kommer att krävas vissa nationella tekniska anpassningar, licenser etcetera på nationell nivå. Hur stora dessa är kommer att bli mycket svårt att uppskatta innan upphandlingen av SIS II är avslutad under första halvåret 2004.

Sedan kommer vi fram till rådsbeslutet om undertecknande av avtal mellan EU och USA om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi stoppar där och tar listan punkt för punkt. Jag lämnar först ordet fritt med anledning av rapporten från föregående möte. Vi tackar för informationen.

Vi går nu över till att ta beslut för beslut. Det första vi ska titta på är 3 d på listan, Uppföljning av slutsatserna från Sevilla. Eftersom ingen begär ordet tackar vi för informationen och går vidare till kommissionens meddelande. Jag kan där konstatera att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i det fortsatta arbetet.

Vi går då in på punkt 4, Funktionerna i SIS och SIS II-strukturen. Den frågan var uppe senast i december i EU-nämnden. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Punkt 5 gäller undertecknande av avtal mellan EU och USA.

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den här frågan har vi också diskuterat tidigare. Vid mötet vill ordförandeskapet att rådet antar ett rådsbeslut som innebär att ordförandeskapet ges ett mandat att underteckna avtalet mellan EU och USA om straffrättsligt samarbete, vilket ordförandeskapet siktar på ska kunna ske vid toppmötet mellan EU och USA i Washington den 25 juni 2003. Här vill jag nämna att några förändringar har tillkommit i avtalsutkastet in i det sista. Det är aldrig bra, men nu är det så i alla fall.

Det handlar om förtydliganden, bland annat av hur man ska hantera en europeisk arresteringsorder vid konkurrerande framställning från USA och av det konsultationsförfarande som ska användas när någon avtalsparts konstitutionella principer kommer i fara. Det kommer naturligtvis till nämnden så fort det kommer in. Vår bedömning är att vi av formella skäl kommer att vara tvungna att fatta ett regeringsbeslut om det på torsdagen och då ha bilagan om ändringarna som grund.

Anf.  5  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Det har seglat upp en diskussion om att koppla samman detta med de fångar som man har på Guantánamobasen. Det förekommer en diskussion i parlamentet. Någon kommitté hade tydligen kommit med starka synpunkter på det området. Jag har inte riktigt hunnit sätta mig in i vad det innebär, men justitieministern kanske kan hjälpa mig på den punkten.

Anf.  6  ALICE ÅSTRÖM (v):

Fru ordförande! Det är i mångt och mycket samma fråga som Miljöpartiet här lyfter fram, utifrån EU-parlamentet och den kommissionen. Det handlar om kritiken från EU-parlamentet i de här frågorna, som har växt. Det gäller Guantánamobasen. Vänsterpartiet har tidigare också pekat på att man inte använde tillfället att i förhandlingarna med USA lyfta upp de brister som finns när det gäller rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Jag skulle vara intresserad av att höra vad justitieministern säger om EU-parlamentets kritik och hur man avser att hantera den frågan.

Anf.  7  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag skulle vilja ha ett förtydligande av den kommentar som justitieministern gjorde om konkurrerande arresteringsorder. Vad innebär förslaget de facto?

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag kan börja med den sista frågan. Det här kommer att förtydligas, hur arresteringsordern står sig om det skulle komma en framställan från USA. Som jag ser det är den avgörande skillnaden att arresteringsordern är en skyldighet att lämna ut medan USA-avtalet är en möjlighet. Vi har ingen som helst skyldighet att lämna ut någon till USA. Vi kan vägra när vi vill.

Det kommer alltså att göras ett förtydligande av hur de står och av procedurförfarandet.

När det gäller den principiella frågan och parlamentets synpunkter vill jag säga följande om vår inställning. Jag tror att vi alla är överens om den kritik som har riktats mot USA och som vi fortfarande riktar mot det sätt man har behandlat fångarna på Guantánamobasen och att det inte uppfyller rättssäkerhetskrav på något sätt. Däremot tycker vi inte att det ska hindra det här avtalet.

För det första handlar det om ett helt annat förfarande. Det här handlar i första hand om ett straffrättsligt utbyte och helt andra sorters brott, bland annat kanske narkotikabrott. Vi kan kritisera USA för mycket, men är det någonting som vi ligger långt efter i är det narkotikabekämpning runtom i världen. Där ligger USA långt före EU. Det vore dumt och synd för oss att inte dra nytta av det straffrättsliga utbyte som det här avtalet kan ge.

För det andra vill jag understryka att utlämnandet bara är en möjlighet. Vi behöver inte lämna ut några som riskerar en behandling som de här fångarna får men inte heller någon som riskerar att utlämnas till en specialdomstol eller behandlas på annat sätt som vi anser strider mot rättssäkerheten. Här har det blivit en förbättring. Det har jag nämnt tidigare. Det avtal som finns nu innebär att man inte får verkställa dödsstraff för en person som lämnas ut. Här har det faktiskt gjorts en förbättring på det sättet att dödsstraff inte får utdömas. Det är knappast på USA:s initiativ som den här positiva förändringen har skett. Vi anser att även det är ett mervärde till avtalet.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden så sent som den 28 april. Då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag kan konstatera att det finns nu också.

Vi går vidare med nästa punkt, punkt 6 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om förverkande. Skulle den strykas?

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den är antagligen kvar. Det är i och för sig ingen ny punkt. Den går ut på att medlemsstaterna ska erkänna och verkställa varandras beslut om förverkande. Enligt det senaste beskedet ska tillämpningsområdet för rambeslutet och frågan om dubbel straffbarhet diskuteras. Jag tycker att rambeslutet ska få ett så brett tillämpningsområde som möjligt. Jag anser inte att vi ska begränsa samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område. Dessutom nådde vi ministrar en politisk överenskommelse i december 2002 om ett rambeslut som går ut på att medlemsstaterna ska införa bestämmelser som utvidgar möjligheten att förverka egendom. Sverige kommer alltså i framtiden att ha bestämmelser om så kallat utvidgande förverkande. Medlemsstaterna bör då också kunna verkställa varandras beslut om utvidgande förverkande även om dessa i viss mån kan se olika ut mellan medlemsstaterna.

Det kan finnas situationer när medlemsstater har goda skäl att vägra verkställa ett utvidgat förverkandebeslut. De vägransgrunder som diskuteras för detta och som jag stöder går ut på att medlemsstaterna får goda möjligheter att vägra verkställa ett sådant förverkandebeslut i ett enskilt fall. Om en verkställighet blir stötande måste vi kunna säga nej. De flesta medlemsstaterna verkar ha samma uppfattning. Jag vill naturligtvis också att regleringen samtidigt blir lätt att tillämpa.

Beträffande frågan om dubbel straffbarhet ser förslaget ut som i arresteringsordern och rambeslutet, det vill säga en lista på brott där kravet på dubbel straffbarhet inte ska kunna ställas om brottet har tre års fängelse i straffskalan i den utfärdande staten. Jag stöder förslaget och hoppas att vi slipper segslitna förhandlingar i denna fråga.

Anf.  11  BEATRICE ASK (m):

Jag har tidigare i olika sammanhang tagit upp att detta inte är ett helt enkelt ärende. Det är väl bra att man kan säga ifrån som enskild medlemsstat. Jag studsade lite inför formuleringen att ministern ansåg att det ska tillämpas på ett så brett område som möjligt. Kan man få ett förtydligande av vad det möjligen innebär? Vi har ju listan. Tidigare har jag uppfattat att det har funnits uppfattningen att listan ska hållas ganska strikt och inte fara ut i tangentens riktning. Det kanske inte var det som avsågs, men jag vill gärna ha ett förtydligande på den punkten.

Anf.  12  ALICE ÅSTRÖM (v):

Fru ordförande! Jag vill också ta upp frågan om hur brett det ska tillämpas, dubbel straffbarhet och listan. Jag har påpekat detta tidigare. Jag vet att ministern inte kan göra någonting åt det och att det är en del av samarbetet. Men man ser också problemen långsiktigt, det här med olika listor på olika typer av förfarande och olika brottstyper. Det har ett oerhört stort mervärde att man får igenom det här. Samtidigt måste man inse att listor med brott och konstruktioner i längden blir ganska krångligt, även om jag inser att det är ett sätt att komma fram förhandlingsvägen. Någonstans måste vi ändå sätta i gång den diskussionen om hur vi ska kunna få en struktur som är begriplig för oss själva och framför allt för medborgarna i framtiden. Det ser jag som ett stort problem.

Anf.  13  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är möjligt att jag uttryckte mig något oklart. Beatrice Ask ställde en fråga om vad jag menar med brett. Det innebär att vi ska respektera varandras beslut men det ska ändå finnas vägransgrunder.

Vi har tidigare diskuterat det här med listan. Det är som Alice Åström säger, det blev en kompromiss. Nu är det i alla fall den fördelen att vi använder samma princip som tidigare. På så sätt blir det mer klarhet, att vi inte frångår den och gör ytterligare en variant. Det är riktigt att det blev en kompromiss som kanske inte var den allra bästa. När vi nu använder den igen, på samma sätt som tidigare, blir det i alla fall inte någon ny otydlighet.

Det är de kommentarer jag har.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Då går vi vidare till punkt 7 på dagordningen, som är en ny fråga.

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförande! Vi har just fått besked om att detta bara blir en muntlig information från ordförandeskapet om förhandlingsläget. Jag hänvisar till det skriftliga materialet.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den skriftliga information som vi har fått och går vidare till punkt 8 om förhandlingarna med Schweiz om deltagande i Schengenregelverket och asylfrågor.

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Punkten avser de förhandlingar som pågår med Schweiz om deltagande i Schengensamarbetet. Enligt förhandlingsmandatet ska ett avtal överensstämma med det avtal om Schengen som föreligger med Norge och Island. Under förhandlingen har Schweiz ställt en del krav som får anses gå utöver förhandlingsmandatet.

För det första begär Schweiz ett undantag från det rättsliga samarbetet till skydd för sina regler om banksekretess. För det andra, beträffande utvecklingen av Schengenregelverket framöver, vill Schweiz få till stånd en skyddsklausul som ger dem rätt att avstå från att tillämpa ny lagstiftning som hotar ett vitalt nationellt intresse.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens fortsatta upplägg och fortsatta förhandlingar i den här frågan. Vi går då vidare till punkt 9 som gäller domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar.

Anf.  22  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid mötet är det tänkt att rådet ska försöka nå en politisk överenskommelse om förslaget till förordning. I den promemoria som ni har fått har det lämnats en redogörelse för det initiativ som ligger bakom det nuvarande förordningsförslaget. Av promemorian har också framgått den svenska inställningen till de olika uppkommande frågorna. Syftet med förordningen är, som ni vet, att skapa enhetliga regler om domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i mål om föräldraansvar. Med föräldraansvar menas frågor om vårdnad om barn, umgänge med barn och barns boende.

Det som verkligen är nyskapande är ambitionen att avskaffa exekvaturförfarandet vid verkställighet av domar i mål om umgängesrätt. En umgängesdom ska alltså kunna verkställas direkt i andra medlemsstater utan att några särskilda formaliteter först behöver iakttas i verkställighetsstaten. Det innebär att vi här i Sverige ska behandla ett utländskt umgängesavgörande på samma sätt som ett svenskt avgörande.

I förhandlingsarbetet har det varit mycket viktigt för Sverige att vi ska kunna fortsätta skydda barnet i samband med att verkställighet aktualiseras. Vi måste i vissa fall kunna vägra att verkställa en utländsk dom om vårdnad eller umgänge på samma sätt som vi kan vägra att verkställa en svensk dom. Barnets bästa måste alltså göras lika starkt gällande vid utländska domar.

Även i denna del av förhandlingsarbetet har våra intressen kunnat tillgodoses. Förordningsförslaget innebär nämligen att man vid verkställighet av domar från andra medlemsstater får använda sig av sina inhemska verkställighetsregler.

En annan viktig fråga har varit att förordningen inte får utesluta tillämpningen av 1980 års Haagkonvention om internationella bortföranden av barn. Skälet till detta är bland annat att den konventionen är väldigt effektiv och att den har tillträtts av ett stort antal stater. Därför har vi menat att gemenskapen inte bör införa ett regelsystem som avviker från bestämmelserna i denna mycket framgångsrika konvention.

Vid ett rådsmöte den 29 november förra året nåddes en överenskommelse där denna synpunkt hörsammades. Konventionen kommer alltså även fortsättningsvis att kunna tillämpas mellan medlemsstaterna.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden så sent som den 22 november. Då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns också fortsättningsvis.

Vi går vidare till punkt 10 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar.

Anf.  24  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det gäller alltså obestridda fordringar och det är en riktlinjedebatt. Kommissionen har presenterat ett förslag till en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar. Jag tycker att förslaget är bra. Tanken är att det ska bli enklare att verkställa tredskodomar och andra avgöranden där svaranden inte har bestritt kravet.

Enligt den så kallade Bryssel I-förordningen krävs ett visst kontrollförfarande innan ett utländskt avgörande kan verkställas. Slutmålet är dock att kontrollförfarandet ska kunna avskaffas. Vi har bland annat på informella RIF i Stockholm 2001 bestämt att börja med obestridda fordringar. Tanken med förslaget är att den domstol som har dömt ska kunna fylla i ett formulär som intygar att domen ska kunna röra sig fritt i unionen. Den ska vara en europeisk exekutionstitel.

Det grekiska ordförandeskapet har satt upp exekutionstiteln på dagordningen för en orienterande debatt. Jag vet dock inte i detalj vad som ska diskuteras. Något antagande eller några slutliga ställningstaganden är inte att vänta.

Fem nyckelfrågor för diskussionen har presenterats:

1. Definitionen av en obestridd fordran,

2. minimiregler för delgivning,

3. möjligheten att överklaga beslutet att utfärda ett intyg,

4. krav på laga kraft samt

5. möjlighet att vägra verkställighet.

Det är inte bara vi utan en majoritet av medlemsstaterna liksom kommissionen som anser att kompromisserna är väl avvägda eller acceptabla. Det finns dock mer tveksamma länder som vill minska förslagets tillämpningsområde. Det kan tänkas att någon medlemsstat föreslår att mål mot konsumenter ska undantas. Det vore olyckligt eftersom konsumentmål är mycket vanligt förekommande. Dessutom har konsumenterna starkt skydd i förslaget, och det räcker att de bestrider kravet.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vi går vidare till nästa punkt, punkt 11.

Anf.  26  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här handlar om att ordförandeskapet har föreslagit att rådet ska anta en gemensam ståndpunkt i fråga om förklaring till 1957 års utlämningskonvention till Europarådet med innebörd att rambeslutet om en europeisk arresteringsorder ska tillämpas i stället för den konventionen. Varje medlemsstat ska sedan var för sig avge en förklaring enligt den lydelse som anges i den gemensamma ståndpunkten.

Vi kan stödja den gemensamma ståndpunkten och att varje medlemsstat avger en förklaring enligt den lydelse som finns i denna ståndpunkt.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 12, som är en information.

Anf.  28  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, det handlar om resultattavlan, som upprättades av komissionen efter toppmötet i Tammerfors i oktober 1999. Det är helt enkelt en tabell över hur arbetet med de olika rättsakterna på RIF-området fortskrider. Resultattavlan uppdateras varje halvår, och då brukar kommissionen göra en presentation för ministrarna.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då tackar vi för den informationen. Då går vi vidare till nästa del på dagordningen, som är genomförandestudie om förbättrad kontroll av sjögränserna.

Anf.  30  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Fru ordförande, jag skulle vilja nämna några övriga frågor.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jaha, då tar vi dem också.

Anf.  32  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförandeskapet har aviserat att man under Övriga frågor vill ta upp frågan om att inrätta gemensamma regler för dataskydd inom den tredje pelaren. Detta initiativ är ett nytt försök att få till stånd en diskussion om harmoniseringen av dataskyddsbestämmelserna i tredje pelaren. Det rör sig om nu existerande bestämmelser, exempelvis Europol- och Schengenkommissionerna, om beslutet att inrätta Eurojust och tullens informationssystem och om framtida rättsakter. Inom ramen för Artikel 36-kommittén har medlemsstaterna ombetts att före månadens utgång yttra sig över en rapport som tagits fram av en ad hoc-grupp. Gruppen har haft i uppgift att inventera och granska existerande och planerade regelverk för informationssystem i tredje pelaren i syfte att identifiera eventuella överlappningar respektive luckor. Medlemsstaterna ska yttra sig över rapporten före månadens utgång och sekundera nationella experter till gruppen.

Under det svenska ordförandeskapet försökte vi slutföra diskussionerna kring en rådsresolution med förteckning över just principerna för dataskydd för enskilda vid personuppgiftsbehandling inom tredje pelaren. Tyvärr lyckades medlemsstaterna då inte enas om vissa frågor och saken har därefter fått bero. Det ska bli spännande att se om det blir någon förändring den här gången.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Och den svenska ståndpunkten har inte förändrats? Nej. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av detta. Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplag i det fortsatta arbetet. Ska vi gå vidare? Varsågod!

Anf.  34  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Då är det den gemensamma kommittén. Jag tänkte inte gå in i detalj på någon av frågorna för den gemensamma kommittén utan hänvisar till den kommenterade dagordningen.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi så att jag bara tar listan rakt igenom. Ni får begära ordet om ni vill ha någon ytterligare information.

Den första punkten är genomförbarhetsstudien. Är det någon som har några synpunkter på den? Om inte så tackar vi för den skriftliga information som vi har fått. Sedan är det den tredje punkten, som är funktionerna i SIS, strukturen där. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan går vi vidare till nr 6, som är en omarbetning av den gemensamma handboken. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det ärendet.

Sedan är det Schengenutvärderingen, Spanien. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det ärendet. Sedan är det samma sak, en Schengenutvärdering vad gäller Frankrike. Jag lämnar ordet fritt. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan kommer punkt 9, som gäller slutsatser om effektivisering av utvärderingsmekanismer för Schengen. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Sedan är det den sista punkten, som handlar om polissamarbete. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Sedan har vi fått en A-punktslista. Jag lämnar ordet till justitieministern.

Anf.  36  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag skulle bara vilja säga något kort där. Ni känner nog igen Europolpunkterna, som vi trodde skulle komma upp på RIF-rådet den 8 maj. De ser ut att komma upp nu i stället. Jag vill uppmärksamma er på ett antal terroristdokument som har lämnats till rådet för att ministrarna ska notera dem. Det är fråga om dokument som upprättas årligen eller på halvårsbasis.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt med anledningen av det och den övriga A-punktslistan, som vi har fått. Ingen begär ordet. Då kan vi godkänna den. Då så, vi har inte dött av värmeslag härinne än. Vi får tacka justitieministern med medarbetare för att ni kom hit.

2 §  Departementsrådet Anders Kruse

Information och samråd inför uppdatering av EU:s åtgärder för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1373

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare på dagordningen och hälsar departementsrådet Anders Kruse välkommen till EU-nämnden. Eftersom vi ska votera om en liten stund börjar vi direkt med information om det samråd som ska äga rum.

Anf.  39  Departementsrådet ANDERS KRUSE:

Mitt uppdrag i dag är att informera nämnden om ett beslut som regeringen avser att fatta på torsdag. Det beslutet innebär att regeringen avser att rösta ja i rådet till att en ny organisation läggs till EU:s terroristlista. Beslut om sådana här listor tar ju regeringen själv på sitt konstitutionella ansvar.

Jag vill för formens skull påminna om att allt arbete med de här listorna sker under sträng sekretess. I princip är allt material som finns, gällande såväl vilka förslag som finns som vilka som har lagt fram dem och vilket underlag som har presenterats, belagt med utrikessekretess. Till och med namnet på den arbetsgrupp, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<, som arbetar med de här listförslagen är hemligt.

Beträffande det förslag som regeringen nu avser att säga ja till har regeringen gjort en strikt rättslig bedömning. Det betyder att regeringen har funnit att förslaget uppfyller kriterierna i den gemensamma ståndpunkt som reglerar de här frågorna och som nämnden har fått information om vid flera tidigare tillfällen.

Förslaget gäller en organisation i Spanien. Det är det politiska partiet Batasuna och två partigrupperingar som heter Herri Batasuna och Euskal Herritarok som >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<har föreslagit ska läggas till de här listorna. Den här organisationen har förbjudits av Spaniens högsta domstol i en dom den 27 mars i år. I allt väsentligt innebär den domen att högsta domstolen i Spanien ansåg att det var visat att Batasuna var en del i den politiska grenen av terroristorganisationen ETA, som redan tidigare finns på listan. Regeringen stöder alltså >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<förslag.

Jag vill också säga att det krävs enhällighet för de här besluten i rådet. Det betyder att det inte kan bli fråga om några andra namn än det här namnet och dem som regeringen tidigare har sagt ja till vid flera tillfällen men där det inte har funnits enhällighet från andra håll. De namnen har nämnden tidigare fått information om. Det gäller tre andra organisationer som regeringen har föredragit för EU-nämnden i oktober 2002. Det är väl sannolikt att även de kan komma upp på listan, men Batasuna räknar vi i vart fall med kommer att bli enhälligt antaget.

Därmed är jag färdig med informationen.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Innan jag lämnar ordet fritt vill jag bara klargöra att det är ett samråd som vi genomför nu. Vi ska alltså runt bordet nu medverka till det. Det är inte det vi traditionellt kallar för en information. Jag tycker att det är viktigt att säga det innan jag lämnar ordet fritt. Då lämnar jag ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då tackar vi dig, departementsrådet Anders Kruse, så mycket för att du har kommit hit.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (asyl och migration)

Statssekreterare Charlotte Svensson

Rapport från ministerrådsmöte den 8 maj 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 och 6 juni 2003

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar det ajournerade sammanträdet.

Anf.  42  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag undrar om det finns möjlighet att ta upp en sak under Övriga frågor.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Absolut.

Jag vill hälsa statssekreterare Charlotte Svensson med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi börjar med återrapporteringen från det senaste ministerrådsmötet som ägde rum den 8 maj. Därefter går vi in på information och samråd.

Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  44  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det är min andra arbetsdag, och det känns roligt att få vara med vid EU-nämndens sammanträde. Jag ska försöka vara så tydlig som möjligt.

Det gäller alltså återrapporteringen från det senaste RIF-rådet som ägde rum den 8 maj. Två direktiv diskuterades, nämligen skyddsgrundsdirektivet och direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare. Båda dessa direktiv kommer också att diskuteras vid det kommande RIF-mötet som vi har samråd om. Därför ska jag i återrapporteringen vara väldigt summarisk.

I fråga om skyddsgrundsdirektivet diskuterades särskilt tre saker: internationellt skyddsbehov sur place, garantier för att familjer hålls samman och tillträde till arbetsmarknaden. I frågan om internationellt skyddsbehov sur place var medlemsstaterna oeniga. Det handlar alltså om hur asylansökningar som baserar sig på handlingar som enbart utförts för att kvalificera sig som flykting ska behandlas. Detta var man alltså oenig om. Sverige underströk vikten av att utformningen är i enlighet med Genèvekonventionen, vilket också följer av fördraget.

När det gäller frågan om garantier för att familjer hålls samman undersöker ordförandeskapet möjligheterna till en kompromiss. Sverige förklarade vid mötet att den skrivning som fanns var alldeles för svag genom att familjemedlemmarnas status lämnades helt oklar. Denna fråga ska jag också återkomma till.

När det sedan gällde frågan om tillträde till arbetsmarknaden lade ordförandeskapet också där fram en kompromiss. Den innebär att man ger medlemsstaterna rätt att förvägra alternativt skyddsbehövande tillträde till arbetsmarknader under ett år.

När det gäller direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare beslutade rådet att lyfta ut flyktingar och alternativt skyddsbehövande ur direktivet. Det berodde på att medlemsstaterna hade svårt att komma överens om hur en reglering av överflyttande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska ske. Man kom fram till att rådet i rådsslutsatserna ska ha med ett uppdrag att kommissionen snarast utreder frågan om överförande av skydd och därefter lägger förslag till hur direktiven ska kompletteras.

Det var en kort återrapportering från förra RIF-rådet. Jag kommer tillbaka till båda dessa direktiv senare.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den rapporteringen. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  46  MARGARETA ANDERSSON (c):

Min fråga är egentligen ett bevis på min egen okunnighet. Vad innebär det att man är alternativt skyddsbehövande?

Anf.  47  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Flyktingstatus gäller enligt Genèvekonventionen, alltså den definition som finns där. För alternativt skyddsbehövande gäller andra grunder, till exempel tortyrkonventionen.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Vi går så över till dagordningen. Första punkt är 3 a, Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning.

Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  49  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Jag vill nämna att det också finns en A-punkt.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Då tar vi den i slutet.

Anf.  51  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Den här punkten handlar alltså om direktivet för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare. Syftet med detta direktiv är att tredjelandsmedborgare som bott minst fem år i en medlemsstat ska få en särskild permanent status som under vissa förutsättningar ger rätt till bosättning i en annan medlemsstat.

Som jag nämnde i återrapporteringen är flyktingar och övriga skyddsbehövande undantagna här. Vad jag förstår flaggades det för att så kunde bli fallet redan vid det förra samrådet. Sverige var ensamt i striden om att personer med alternativa skyddsbehov skulle omfattas av direktivet. Man lyfte också bort flyktingar från direktivet. Det beror på att man inte kunde komma fram till en lösning av hur regleringen av ansvaret för en beviljad flyktingstatus ska föras över från ett medlemsland till ett annat då den varaktigt bosatte flyttar. Detta har man stora svårigheter med.

Anledningen till att Sverige inte lade in sitt veto i den här frågan är att vi fick en garanti för att en ny särskild rättsakt så snart som möjligt ska upprättas för dessa personer. Den blir då sannolikt i form av ett nytt direktiv som kompletterar detta direktiv. Vi har också fått en skrivning om att kommissionen ska presentera förslaget så snart som möjligt.

När det gäller rättigheterna för de varaktigt bosatta är också det problematiskt. Sveriges inställning är att man ska utgå från likabehandlingsprincipen, det vill säga att de varaktigt bosatta i princip ska ha samma rättigheter som landets egna medborgare. Ett par medlemsstater förespråkar dock flera begränsningar av rättigheterna, till exempel när det gäller tillträde till universitetsutbildningar. Förslaget är nu en kompromiss där huvudregeln är likabehandling.

Flera medlemsstater vill också se inskränkningar i den fria rörligheten, särskilt i fråga om tillträde till arbetsmarknaden. Bakgrunden till detta är att vissa medlemsstater befarar negativa effekter på arbetsmarknaden. Sverige förespråkar öppenhet och flexibilitet när det gäller möjligheterna att flytta mellan medlemsstater till exempel vid studier och/eller arbete.

Även här har man försökt komma fram till en kompromiss. Bland annat har man föreslagit att de stater som redan i dag har ett kvotsystem ska tillåtas behålla det, det vill säga ha en standstill clause om det. Det gäller alltså arbetsmarknaden.

Det var vad jag hade tänkt säga.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi hade denna fråga uppe till diskussion i EU-nämnden senast den 28 april.

Anf.  53  BEATRICE ASK (m):

Inte vid det senaste tillfället utan vid ett ännu tidigare tillfälle, när angränsande frågor diskuterades, framförde jag den principiella tveksamheten till den här typen av A- och B-medborgarskap. Konsekvensen blir att man börjar diskutera vilka regler som ska gälla för dessa andra klassens medborgare, för dem som inte är medborgare och så vidare.

Den svenska hållningen kring hur man ska hantera detta är helt klar, men vi bygger nu upp ett system där vi får olika rättigheter för människor. Det kan i förlängningen leda till ganska märkliga resultat, och jag är mycket bekymrad över det. Jag invänder inte mot likabehandlingsprincipen, men det är i grunden olyckligt när man börjar ha olika typer av medborgarskap.

Jag vet att det finns många om och men kring hur man ska lösa detta, och det är verkligen inte enkelt. Men just det faktum att en del stater nu börjar diskutera varaktigt boende, vad som ska gälla för att kunna komma in på universitet och så vidare innebär att vi börjar skikta människor och medborgare. Och det är mycket olyckligt.

Jag förstår att vi från svensk sida är väldigt observanta på detta, och jag vill säga att vi också har en moralisk skyldighet att vara det, för detta kan i ett långsiktigt perspektiv leda till stora bekymmer.

I flera medlemsstater är man inte heller beredd att diskutera rimliga villkor för medborgarskap. Dessutom har vi många människor som kanske inte vill avsäga sig sitt tidigare medborgarskap och allt vad det nu kan vara. Likväl tycker jag att man ska höja ett varningens finger när man ser varåt det lutar.

Vi kan inte göra så mycket mer än att driva frågan om likabehandling och annat, men jag vill ändå markera att det här känns lite obehagligt i ett långsiktigt och principiellt perspektiv.

Anf.  54  ALICE ÅSTRÖM (v):

Fru ordförande! Jag kan börja med att instämma helt i det Beatrice Ask säger. Den svenska regeringens hållning finns det ingen anledning att rikta kritik mot, men den blir ju inte rådande eftersom vi får dessa kompromisser.

Det finns några saker som jag vill ta upp. När det gäller till exempel rangordningen mellan direktiven och associationsavtalen som finns mellan många medlemsstater och tredjeländer får man, förutom den skiktning som nämndes, också skiktningen genom associationsavtalen. De personer som omfattas av dem får en starkare rättslig ställning än de som kommer att omfattas av direktiven. Där får vi alltså ytterligare en skiktning.

I slutsatserna från Tammerfors fanns ambitionen att detta skulle ligga i nivå med associationsavtalen. Enligt det här direktivet kan medborgarskap beviljas efter fem år. Enligt det turkiska associationsavtalet kan det ske efter tre år. Detta ökar skiktningen ytterligare. Det är något som man bör vara oerhört kritisk mot, och egentligen bör man vidhålla de slutsatser som fanns i Tammerforsavtalet.

När det sedan gäller begränsningarna och villkoren ställer man alltså krav på lägsta inkomst, sjukförsäkring och sådant. Samtidigt vet vi att många av dessa medborgare lever under sådana förhållanden att de kanske aldrig når upp till villkoren. Därmed omfattas de heller inte av detta.

Det finns alltså många kryphål. Den svenska regeringens ambitioner är goda, men utvecklingen går tyvärr åt helt fel håll. Jag och Vänsterpartiet tycker därför att regeringen måste vara oerhört kritisk till att delta i den här processen där man kommer fram till sådant som man egentligen inte vill ha. Då måste man diskutera mervärdet av den här typen av avtal. Ger det ett mervärde, eller riskerar vi att hamna i en situation där vi för lång tid framåt snarare skapar dessa skiktningar som inte gynnar de grupper de berör?

Anf.  55  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Jag vill också instämma i att likabehandlingsprincipen är viktig. Däremot vill jag inte hålla med om att det vore bra om enbart Sverige var helöppet och övriga länder väldigt slutna. I stället är det viktigt att vi får en EU-politik i detta sammanhang som innebär att många länder blir öppna för dessa behov.

Jag har en fråga i detta sammanhang. Det är naturligtvis en EU-politik som vi tar ställning till. Jag hoppas att den inte ifrågasätts, utan att samma regler gäller i alla länder och att det finns fri rörlighet mellan länderna. Om detta är ifrågasatt vill jag gärna veta det. Jag förutsätter dock att det inte är så, utan att man har fri rörlighet och tar ett gemensamt ansvar för de regler vi sätter upp.

Anf.  56  KARIN GRANBOM (fp):

Jag vill bara följa upp det som Beatrice Ask sade och som jag tyckte var klokt, nämligen att det är viktigt att vi som människor inte har alltför många olika rättigheter. Från Folkpartiets sida vill jag instämma i det.

Anf.  57  LEIF BJÖRNLOD (mp):

Vi från Miljöpartiets sida tycker också att det här är ett exempel på hur vi tvingas godta ett regelverk som vi egentligen inte vill ha.

Jag ska inte upprepa vad andra har sagt. Jag delar Beatrice Asks och Alice Åströms uppfattningar. Jag ser med fasa hur vi bygger in en problematik som kommer att klargöras först om några år då vi måste göra något annat.

Vi har ingen annan uppfattning i den här frågan än den som svenska regeringen har. Det är dock väldigt olyckligt att vi tvingas in i en fålla som vi inte vill sitta i.

Anf.  58  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag kan också instämma i det som Beatrice Ask har sagt. Det är viktigt att vi har gemensamma regler som är så generösa som möjligt. Framför allt får vi inte ha olika skikt av medborgare.

Anf.  59  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Jag vill göra ett förtydligande. Detta handlar alltså inte om medborgare i EU utan om människor som är tredjelandsmedborgare. Det handlar inte om medborgarskap. Det är inte en medborgarskapsfråga, utan det handlar om att människor som är medborgare i andra länder också ska kunna flytta.

Sedan var jag lite otydlig i fråga om tillträde till universiteten. Det gäller inte tillträde till universiteten utan möjligheten att få rätt till studiemedel. Jag vill säga detta så att det inte råder någon oklarhet om den saken.

Alice Åström frågade om associationsavtalet. Det reglerar inresa från tredjeland. Här handlar det om människor som redan bor i EU, och regleringen gäller därför rörligheten mellan medlemsstaterna. Direktivet gäller alltså alla. Någon frågade om just det. Som jag nämnde finns vissa undantag med kvoter. Det gäller två medlemsländer.

Anf.  60  BEATRICE ASK (m):

Jag vet att detta inte är en medborgarskapsfråga, men bakgrunden till att man skapat den särskilda permanenta statusen är ju att man inte vill ge en del människor medborgarskap, och villkoren för att få det är ganska tuffa. Stora grupper människor som bor i europeiska länder är medborgare någon annanstans. Av olika skäl vill de inte avstå från sitt medborgarskap eller kvalar kanske inte för ett fullt medborgarskap.

Det har funnits en tendens på vissa håll att inte vilja släppa in fler som medborgare. För att lösa en del bekymmer i samband med det har man skapat den speciella statusen. Jag erinrar mig den tidigare diskussionen och tycker att man ska ha den med sig när man kommer till den här typen av frågor. Det är nämligen skälet. Det här är visserligen inte en medborgarskapsfråga, men den har att göra med det.

Det var skönt att höra att det inte fullt ut handlade om tillträde till universiteten, för det finns ju många som bott länge i ett land och av olika skäl kanske upplever sig höra till det landet. Då är alla sådana begränsningar besvärliga.

När det gäller studiemedel var bestämmelserna mildare än jag först trodde, men likväl ser vi riktningen på de åtgärder och förslag som kan komma. Det var närmast det jag ville varna för, och det ändras ju inte av att vi fick ett bra förtydligande av statssekreteraren.

Anf.  61  ALICE ÅSTRÖM (v):

Fru ordförande! Jag har en fråga som också Kristdemokraterna tog upp. Det gäller den fria rörligheten för tredjelandsmedborgare.

Om man tittar i direktivförslagen ser man att i artikel 14 finns möjligheter till en begränsning av arbetsmarknadsskäl. Där finns alltså inbyggt att man kan begränsa den fria rörligheten för tredjelandsmedborgare. Den bilden ska man också ha med sig, alltså att begränsningen finns.

Jag vet att den svenska regeringen inte anser att begränsningen ska finnas och att man har drivit en annan linje, men likväl finns dessa bitar nu i direktiven. Det är viktigt att man uppmärksammar detta och att Sverige så långt det är möjligt fortsätter att driva sin egen linje i dessa frågor. Här begränsar man nämligen också rörligheten.

Anf.  62  ANITA JÖNSSON (s):

Jag blev lite konfunderad av diskussionen runt bordet eftersom Sverige ju har sett till att alla som bor här i princip har samma rättigheter och skyldigheter.

I EU-området finns dock lite olika sätt att se på de rättigheter som ländernas invånare ska ha när det gäller de olika systemen. Är inte det bästa sättet då att försöka påverka de andra länderna inom EU utifrån de förutsättningar vi har i Sverige och därigenom försöka flytta fram positionerna?

Det mesta inom det här området kommer ju att handla om miniminivåer. Sedan har vi rätt att ha en högre standard än andra på det här politikområdet eftersom samtliga partier kring bordet har den grundinställningen.

Det är bra att Sverige är drivande i dessa frågor. Sedan kan jag tycka att det är olyckligt att inte fler kamrater finns med på vagnen, men jag förutsätter att vi i det fortsatta arbetet kan lyfta fram de här frågorna. Jag tror att det är det enda sättet att nå framgång för att alla ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

Jag måste också få poängtera, efter Beatrice Asks resonemang kring medborgarskapet, att Moderaterna faktiskt var det parti som gick emot dubbelt medborgarskap.

Anf.  63  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är precis som Beatrice Ask säger att här finns länder som inte vill bevilja medborgarskap, och samtidigt har vi inom EU ett antal människor som är tredjelandsmedborgare. Frågan är vad vi ska göra.

Jag hade förutom den sista lilla slängen kunnat hålla med föregående talare, nämligen att det vi försöker uppnå med direktivförslaget är att skapa ett område av fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. Det finns de som vill men kanske inte får bli medborgare i de länder där de är bosatta, men vi ska också komma ihåg att många vill behålla sitt ursprungliga medborgarskap och ändå kunna uppehålla sig och röra sig inom unionen på ett enkelt och smidigt sätt. Det är det som direktivet syftar till, och det är ett direktiv som enligt artikel 13 också ger oss möjligheter att fortsätta att vara mer generösa i dessa frågor.

Man kan tycka illa om direktivet i dess detaljer, men alternativet är att inte öka den frihet som nu behöver ökas. Det är bra att EU har kommit så här långt i frågan om tredjelandsmedborgare. Det spelar stor roll för människors frihet och möjligheter.

Sedan får man också en del negativa effekter, och jag instämmer i Beatrices varningar. Men frågan får inte gå i den riktningen nu att vi är skeptiska till direktivet som sådant. Direktivet är bra.

Anf.  64  BEATRICE ASK (m):

Moderaternas inställning till dubbelt medborgarskap har jag inget som helst problem med. Man måste vara väldigt principfast när det gäller de frågorna. Jag är väl medveten om de komplikationer som ligger i frågan om medborgarskap. Problemet med den lösning som man inom EU valt för detta är att vi inte redan från början klarade av principdiskussionen.

Risken när man bygger nya system är alltid att de i förlängningen kan skapa problem. Om man redan från början är medveten om det kanske man skulle välja en annan lösning. Tyvärr gjorde man inte det i detta fall. Jag önskar att vi inledningsvis hade kunnat vara tuffare för att slippa de här bekymren. Det poppar upp lite för många exempel på sådant som kan skapa problem för människor.

Det bekymrar mig och har ingenting att göra med den här inställningen. Men den debatten kan vi ta vid ett annat tillfälle och i ett annat sammanhang.

Anf.  65  ALICE ÅSTRÖM (v):

Fru ordförande! Jag vill också vara väldigt tydligt och säga att det givetvis är bra att man arbetar fram ett direktiv med stärkta rättigheter. Det innebär många goda framsteg, men det är oerhört viktigt att också peka på de brister som finns. Vi ser också att det blir allt svårare att komma fram i förhandlingsprocessen och att undantagen blir fler och fler.

Men grunden till direktiven och att man stärker rättigheterna är vi givetvis positiva till.

Anf.  66  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Tack för de klargörande inläggen. Trots att vi inte är nöjda i de här delarna är det självklart fråga om en förbättring jämfört med hur det är i dag. Vi måste ha i bakhuvudet att jämfört med status quo är detta en förbättring och en möjlighet för många människor.

Sedan skulle jag bara vilja nämna att medborgarskapslagstiftningen inte faller inom EU:s kompetens varför det är lite svårt att hantera frågan den vägen.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 3 b, Miniminormer för när tredjelandsmedborgare och statslösa personer skall betraktas som flyktingar. Den frågan var senast uppe i EU-nämnden den 28 april och då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Varsågod, statssekreteraren!

Anf.  68  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Denna punkt gäller alltså det så kallade skyddsgrundsdirektivet. Ordförandeskapet kommer att föra upp direktivförslaget för att nå en politisk överenskommelse om direktivet.

Den första delen handlar om definitionen av flykting, alltså vilka personer som är att bedöma som flyktingar eller personer i behov av alternativa skyddsformer. Där är man i stort sett överens. Det finns en medlemsstat som har en utestående fråga där.

Förmodligen blir det direktivförslagets andra del som kommer att diskuteras. Och där kommer det att bli diskussion. Där finns den fråga som Sverige är bekymrat över, nämligen familjens enhet. Sverige har ju drivit linjen att familjemedlemmar till en flykting som huvudregel också ska beviljas flyktingstatus. Det framgår också av UNHCR:s handbok som följts av i stort sett alla medlemsstater.

Trots det har Sverige i den här frågan mött starkt motstånd från övriga medlemsstater, och ordförandeskapet har tidigare uttalat att direktivet inte ska reglera möjligheten för familjemedlemmar att få samma status. Direktivet reglerar enbart möjligheten för familjemedlemmar utan egna skäl att ansöka om vissa rättigheter.

Vi anser att frågan är viktig, men samtidigt anser vi att den inte får blockera ett antagande av hela direktivet. UNHCR har också sagt att man kan acceptera den skrivning som nu råder.

När det gäller övriga rättigheter är det några medlemsstater som har problem med att ge samma rättigheter för flyktingar som för alternativt skyddsbehövande när det gäller tillträde till arbetsmarknaden, sociala förmåner samt tillgång till hälso- och sjukvård. Vi anser att det är viktigt att personer som beviljas alternativ skyddsstatus inte diskrimineras. Men även här rör det sig om minimivillkor. Det är upp till medlemsstaten att ha förmånligare bestämmelser.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Vi var helt överens om den här frågan när den var uppe senast den 28 april.

Anf.  69  ALICE ÅSTRÖM (v):

Man ser också här – om man ska ta upp den tidigare diskussionen – att det görs skillnader på de skyddsbehövande, det subsidiära skyddet, och flyktingstatusen. Man ser diskrimineringen däremellan. Sverige har drivit en alldeles riktig linje. Men jag tycker att man fortfarande kan ifrågasätta att man gör den här skiktningen, att man har möjlighet att diskriminera den ena gruppen jämfört med den andra. Det är bekymmersamt. Det kändes glädjande i början av det här direktivet när det gällde förföljelse på grund av genus och att det skulle kunna ge flyktingstatus. Man såg förhoppningar, men av det finns det i stort sett ingenting kvar. Där ser man problemen. Utkasten till direktiven ger från början ganska positiva bitar, men det är mycket som försvinner på vägen.

Det är synd, men jag tycker att det är bra att Sverige fortsätter att driva de här frågorna och att man har jobbat så aktivt med dem som man har gjort.

Anf.  70  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det är viktigt att Sverige fortsätter att arbeta med de här ståndpunkterna och att vi inte ger upp även om vi har motstånd nu. Jag vill bara stötta regeringens handläggning av det här.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Jag har ingen mer på talarlistan. Har statssekreteraren någonting att tillägga?

Anf.  72  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Flyktingar garanteras vissa rättigheter enligt Genèvekonventionen. De alternativt skyddsbehövande har i vissa länder inte några rättigheter alls. Man lyfter ändå upp det en nivå i det här direktivet. Det blir alltså förbättringar mot situationen i dag. Skiktningen är ändå ett steg på vägen till att nå framåt.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det återigen finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt c, Miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus. Frågan var uppe senast i oktober.

Anf.  74  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det här direktivet som jag kallar asylprocedurdirektivet är oerhört komplicerat. Det ligger många reservationer i det här från många medlemsländer. Ordförandeskapets ambition är att nå en överenskommelse om första delen av direktivet, artiklarna 1-22. Problemet är att många reservationer som finns i de delarna också är kopplade till reservationer i den andra delen. Därför är det förmodligen så att den här överenskommelsen inte kommer att kunna uppnås. Vi har svårt att se det. Jag tänkte ändå nämna några av de problematiska frågorna så att ni får en bild av det.

Den första handlar om artikel 2 och definitionen av asylansökan. Det är en medlemsstat som vill göra hänvisningar till det så kallade spanska protokollet som Sverige har ett undantag ifrån. Det gäller att man inte ska pröva asylansökningar från andra EU-medborgare. Det är nog något som de flesta medlemsstater motsätter sig i likhet med Sverige.

Angående artikel 3, tillämpningsområdet, har vi den vanliga frågan om huruvida det ska omfatta ansökningar både enligt Genèvekonventionen och dem baserade på alternativa skyddsformer. Under åren är det tre länder som har haft den här positionen. Det är Sverige, Nederländerna och Finland. Nu har vi fått stöd även från Frankrike till den här gruppen. Men det finns ändå ett väldigt litet utrymme för framgång på det här området. Det är flera medlemsstater som helt motsätter sig att ansökningar om andra former av skydd ska omfattas. Det är några medlemsstater som menar att hela direktivet måste omförhandlas från grunden om de skulle omfattas. Vi är medvetna om att vi är en minoritet i rådet, men vi vill åtminstone försöka arbeta med att få fram rådsslutsatser i direktiven om att rådet och kommissionen ska arbeta med frågan i syfte att presentera ett direktivförslag inom en viss tidsram.

Andra problematiska frågor är rätten till juridiskt bistånd. Några medlemsstater beviljar inte gratis juridisk hjälp. Andra beviljar juridisk hjälp bara till de asylsökande som har rest in lagligt, alltså ett mycket litet antal personer.

Angående artikel 17 som gäller förvar har man i stort sett utgått ifrån att asylsökande kommer till gränsen och söker asyl där. Till exempel i Sverige är det ju 90 % av de asylsökande som söker asyl inne i landet. Det finns många sådana tekniska frågor i de här procedurerna som kommer att göra att vi får anledning att återkomma till det här direktivet flera gånger.

Anf.  75  ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag vet att den här frågan kommer att återkomma, men jag vill bara ta upp ett litet exempel där man gör en förändring där man tidigare hade gett den asylsökande rätt att få bli intervjuad på ett språk som hon eller han kan förstå. Nu står det att det ska vara ett språk som han eller hon kan förväntas förstå. Det är sådana här småsaker som är oerhört betydelsefulla för den asylsökande. Kan förväntas förstå eller kan förstå är en ganska väsentlig skillnad för vilka möjligheter man har. Det är en sådan liten sak som jag ändå vill lyfta upp, där ett litet ord kan ha en ganska stor betydelse för den enskilda människan, om man kan förstå språket eller förväntas förstå det.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Vill statssekreteraren kommentera det? Annars har jag ingen mer talare på talarlistan.

Anf.  77  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Jag kan kort försöka svara. Det finns en hel del små länder i EU där man inte har möjlighet att ha tolk till alla språk. Om det är så att en asylsökande klarar att kommunicera på till exempel engelska måste man kunna göra det. Att Luxemburg skulle kunna ha tolkar för alla världens språk går inte att kräva. Det är bakgrunden till den här ändringen. För oss har det inte någon större betydelse.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan kommer tillbaka. Jag kan ändå konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till 3 d och den sista strecksatsen som vi har kvar: Meddelande om det internationella skyddssystemet.

Vi har även kvar kommissionens rapport om den olagliga invandringen. Ska vi ta den först då?

Anf.  79  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det är en kommissionsrapport om bland annat bördefördelningen. Den ska justitieministern ha föredragit. Det har inte hänt någonting på migrationsområdet i den frågan.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till nästa punkt. Den gäller skyddssystemet.

Anf.  81  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Kommissionen har fortfarande inte kommit med sitt meddelande som man har fått i uppdrag från vårtoppmötet i mars att lägga fram. Det kommer väl att levereras i dagarna. Vi kommer väl bara att få någon dag på oss inför RIF-rådet, för det ska upp på RIF-rådet. Det handlar om de brittiska tankarna där det inte finns något konkret förslag, men som är väl känt finns det ett brev från Tony Blair till Kostas Simitis med en rad tankar om bland annat skyddszoner.

Vi har tydligt markerat att vi inte tycker om det, att vi avvisar tanken på skyddszoner, att vi vill värna asylrätten, att människor har rätt att söka asyl i det land de kommer till och att vi inte har några som helst planer på att skicka folk till skyddszoner. Vi har också ställt ett antal frågor med anledning av det här. Det finns mycket som inte är besvarat ännu. Det blir många konsekvenser på en rad områden om man skulle gå vidare i de här banorna.

UNHCR har lagt fram alternativa tankar som inte heller är särskilt väl utredda utan som jag mer sett som ett diskussionsinlägg. Både från britterna och UNHCR finns det dock det som är positivt: att stärka UNHCR, att stärka arbetet i ursprungsregionerna och att stödja dem så att fler kan få möjlighet till skydd. Den delen av de brittiska idéerna ställer vi oss positiva till, att göra insatser i ursprungsländerna och stärka UNHCR. Däremot avvisar vi tankarna om skyddszoner. Vi kommer också att ställa en rad frågor när det gäller de legala, praktiska och principiella konsekvenserna av den här typen av förslag.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Den här frågan var ju uppe i EU-nämnden den 28 april. Vi fick då bland annat en sådan här information. Jag lämnar ordet fritt med anledning av frågan.

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp):

Det finns många problem i det här. Det hade varit bättre om Jan O Karlsson hade varit här. En del av oss tycker att han har lite olika budskap i olika forum. Men det är ingen idé att ta upp det med statssekreteraren.

Det som jag tycker är problematiskt är att Sverige accepterar beskrivningen att det finns ett problem här. Man har förståelse och sympati för Storbritanniens målsättning att minska antalet ogrundade ansökningar. Men problemet är att det är som med oönskad post. Man vet inte om posten är oönskad förrän man faktiskt har öppnat den. Man vet inte om folk är berättigade till asyl förrän man faktiskt har gjort asylprövning. Så den brittiska hållningen är ologisk på det sättet. Sverige har uttalat att man har förståelse och sympati för själva grundproblemet. Det tycker jag är lite konstigt.

Jag uppfattar att Sverige har en ganska avvisande hållning, som statssekreteraren också redovisar, men samtidigt en passiv hållning. Risken är att man glider in i en position där man vid dagens slut viftar ut med armarna och säger ungefär att det är tråkigt att det blev så här, vi har ju varit emot det hela tiden men nu får vi väl acceptera som det är att britterna får igenom det här.

Det här kommer upp i samband med toppmötet i Thessaloniki med Göran Persson så vi kan ju ta upp det den gången också. Men min fråga är: Tänker Sverige ta ett initiativ för att motverka det brittiska förslaget? Ska man ta på allvar att man tycker att britterna har något rätt när man tycker att de gör fel? Är det inte bra om Sverige lägger fram ett förslag om vad man ska göra rätt och driver det med en viss kraft och konsekvens och inte bara har en passiv hänvisning och ett passivt referat av alternativa förslag som har dykt upp i debatten? Jag kommer naturligtvis att ta upp det här med Göran Persson också. Man kan möjligen se det som ett tips på vägen.

Anf.  84  MARGARETA ANDERSSON (c):

Tanken om skyddszoner som har diskuterats väldigt mycket, både i massmedierna och på andra håll, anser jag vara fullständigt oacceptabel. Jag upplever det som ett sätt att från britternas sida försöka pytsa iväg de problem som vi har. Vi kan erkänna att det är svårt när det kommer många människor som söker asyl. De har rätt i att man ska förebygga och se till att människor över huvud taget inte behöver fly från sina hemländer utan att de kan bo kvar där och leva i fred och säkerhet. Men det är ett ganska stort åtagande. Med skyddszonerna ska de se till att vi inte behöver se människorna i nöd eftersom vi då kan bli påverkade, vi som har det ganska bra.

Det är en ganska otrevlig inställning som jag tycker mig se inunder vad som sägs från brittisk sida. Jag tycker att Sverige verkligen kraftfullt ska verka mot detta och för att man respekterar människor och också den möjlighet som finns i dag att söka asyl på det sätt som vi har här i Sverige. Jag tycker att det är en väldigt viktig inställning från vår sida.

Anf.  85  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Sverige har markerat sin inställning. Det vill jag säga. Sedan är det så att det inte finns något konkret förslag ännu. Vi väntar på kommissionens meddelande som kommer om någon dag. Därefter kommer vi att gå igenom vilka åtgärder som behöver göras, när vi ser vad kommissionen lägger fram för förslag. Det är inte så att vi har några planer på att vara passiva.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Jag måste bara fråga när ett sådant här förslag kommer. Då måste det tillbaka hit till EU-nämnden.

Anf.  87  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Meddelandet kommer förmodligen i kväll eller i morgon bitti.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Vi kan skicka ut det i så fall. Vi har EU-nämnd på fredag. Men då är det redan avklarat, eller hur? Vi får skicka ut det och sedan begära synpunkter under hand som vi kan skicka med.

Då har jag ingen mer på talarlistan utan kan konstatera att det precis som vid tidigare sammanträde finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Då går vi vidare med den blandade kommittén och kommissionens genomförbarhetsstudie om informationssystemet för viseringshandlingar.

Anf.  89  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Kommissionen har nu presenterat genomförbarhetsstudien där man har analyserat tekniska och finansiella aspekter på inrättandet av ett sådant här system. Sverige ställer sig generellt sett positivt till systemet, men vi menar att det finns en hel del saker som man måste gå vidare med och utreda: hur det ska utformas, vilka data som ska finnas och även frågor om integritet och datasäkerhet. Den här frågan får man titta vidare på.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av det här.

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för det fortsatta arbetet och förhandlingarna. Sedan återkommer vi till frågan.

Vi går vidare till verkställighet av återsändande via flyg.

Anf.  91  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det gäller regler om transitering med flyg. Det här direktivet är egentligen inriktat på det operativa arbetet vid transitering. Sverige välkomnar det. Vi som inte har så många direktflyg är beroende av att kunna transitera på andra medlemsstaters flygplatser. Det är det som det handlar om.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Ingen har begärt ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till nästa punkt som är åtgärder för att förenkla viseringsansökningarna.

Anf.  93  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Det gäller en förordning om viseringar för den olympiska familjen. När någon medlemsstat anordnar ett olympiskt spel ska man kunna ha vissa undantag från Schengenbestämmelserna. Sverige stödjer det här förslaget.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt. Ingen begär ordet. Det är då samma sak här. Det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då är vi klara med listan. Sedan var det A-punkter.

Anf.  95  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON:

Vi har fått meddelande om en A-punkt. Det gäller ett förslag som är en rekommendation, alltså inte juridiskt bindande. Det är en handbok om bästa praxis för erhållande av resehandlingar och praktiska frågor om återsändande av tredjelandsmedborgare från medlemssstaternas territorier. Det är alltså ett praktiskt instrument som är tänkt att användas av migrationstjänstemän och andra.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den här frågan. Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för den här frågan.

Då var vi klara. Jag får tacka statssekreteraren. Jag tackar för ditt första möte. Jag tackar naturligtvis också dina medarbetarna för att de kom hit.

Vi andra går vidare på dagordningen. Vi byter ämne till transport, telekommunikation och energi.

4 §  Transport, telekommunikation och energi (transport och telekommunikation)

Statssekreterare Jonas Bjelfvenstam

Rapport från ministerrådsmöte den 27 och 28 mars 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 och 6 juni 2003

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statssekreterare Jonas Bjelfvenstam med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Som vanligt börjar vi med rapporten från de senaste ministerrådsmötena. Sedan går vi vidare med information och samråd.

Anf.  98  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ska, som sagt, börja med en återrapportering från senaste mötet i mars för transportrådet där Sverige representerades av statsrådet Ulrica Messing.

Jag börjar med telefrågorna och konstaterar att där nåddes en politisk överenskommelse, dels om förslaget om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn, dels om ett förslag till beslut om antagande av det fleråriga programmet för övervakning av e-Europe, Modinis.

När det gäller sjöfartsfrågorna enades rådet om en gemensam riktlinje för förordningen om påskyndat införande av dubbelskrov för oljetankfartyg och för direktivet om minimikrav på utbildning av sjöfolk.

Sedan antog också rådet kommissionens mandat för förhandlingar om samarbete med Kina på satellitnavigationsområdet.

Vad gäller luftfartsfrågor nåddes en politisk överenskommelse beträffande direktivet om rampinspektioner. Man höll också en riktlinjedebatt om relationer med tredjeland, en fråga som ju står på dagordningen för det nu kommande rådet och som jag avser att återkomma till lite senare.

På landtransportområdet antog marsrådet en gemensam ståndpunkt när det gäller frågan om miljöpoäng för transport med tung lastbil genom Österrike. Genom det här antagandet bekräftade rådet den kompromiss som nåddes på ett extraråd som ägde rum på nyårsafton förra året. Till slut kunde rådet glädjande nog nå en politisk överenskommelse om det andra järnvägspaketet.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den här rapporten. Ingen begär ordet. Då får vi tacka så mycket för den.

Vi går vidare på föredragningslistan, området telekommunikation och punkt 3.

Anf.  100  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ska börja med att säga att Sverige på det kommande mötet kommer att representeras av undertecknad. För den fortsatta behandlingen av dagordningen har jag förberett en redogörelse för några punkter, varav den första, den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet, är en sådan punkt.

Frågan har varit uppe i detta forum förut. Förhandlingarna i rådsarbetsgruppen om förordningen när det gäller nät- och informationssäkerhetsbyrån har stundtals varit svåra och långdragna. Sverige har ingått i en grupp av länder som har arbetat, vill jag påstå, hårdare med den här frågan än andra länder och tagit den på stort allvar. Tillsammans med några andra länder har vi arbetat särskilt intensivt för att få genomslag för våra synpunkter.

Det är fortfarande nu på förmiddagen oklart exakt hur den här frågan kommer att behandlas på rådet. Frågan om rättslig grund är fortfarande inte löst. Kommissionen har en mängd reservationer till de ståndpunkter som arbetsgruppen har tagit fram. Det grekiska ordförandeskapet verkar dock fortfarande ha som mål att hitta en lösning till rådet på torsdag.

De riktlinjer som regeringen har föreslagit har jag redogjort för tidigare. Det gäller de riktlinjer som är grund för förhandlingarna om förordningen. Jag tänkte kort redovisa några av de resultat som det finns samsyn kring i förhållande till de viktigaste svenska riktlinjerna som jag föredrog förra gången och peka på tre punkter särskilt.

Vi har sagt att alla medlemsstater ska kunna dra nytta av byråns arbete. Alla medlemsstater får en representant i styrelsen och kan därmed vara med och till exempel påverka byråns årliga arbetsprogram. Medlemsstaterna skulle också kunna utse organisationer som kan samarbeta med byrån. Sverige vill i en av sina utgångspunkter att den här byrån ska kunna bidra till skapat mervärde för den europeiska nivån genom att förmedla kunskap och vara ett forum för samarbete. Enligt de mål som nu finns i förordningen ska byrån bli ett kompetenscentrum och bygga upp en hög kunskap inom sitt område. En av arbetsuppgifterna betonar särskilt den europeiska nivån.

Byrån ska också förbättra samarbetet mellan olika aktörer inom informationssäkerhetsområdet och till exempel regelbundet rådfråga den privata sektorn och hitta samverkansmöjligheter mellan privata och offentliga initiativ på området. Det är viktigt, och det finns också inskrivet i förordningen, att byrån ska stödja kommissionens och medlemsstaternas dialog med industrin som ska syfta till att hantera säkerhetsfrågor i utvecklingen av datorutrustning och program.

Den tredje punkten som jag vill peka på som en av de riktlinjer vi hade när vi gick in i diskussionen är att vi vill se goda möjligheter för den privata sektorn att medverka i arbetet. Den privata sektorn finns nämnd, bland de övergripande målen för byrån men också som ett eget mer konkret mål. Fyra av de tio arbetsuppgifterna innehåller tydliga referenser till den privata sektorn. Den privata sektorn får till exempel en observatör i styrelsen tillsammans med konsumentorganisationer och forskare som också får en vardera. Den verkställande direktören för byrån ska rådfråga berörda sektorer om det årliga arbetsprogrammet och den privata sektorn ska ta plats i arbetsgrupper som den verkställande direktören kan föreslå.

En fråga som ofta diskuteras och som vi diskuterade förra gången ärendet var uppe gäller placeringen av byrån. Det finns inte någon bestämmelse om detta i förslaget till förordning som det nu ser ut. Det finns alltså inte i förordningen någon grund som ger utrymme för Sverige att lämna in en specifik ansökan om placering här.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ingen jag släpper ordet fritt vill jag peka på att vi har en skrivelse från trafikutskottet som vi ska behandla senare, där bland annat den här frågan förs fram.

Anf.  102  KARIN GRANBOM (fp):

Vad betyder det att det inte lämnas något utrymme för Sverige att lämna in en ansökan?

Anf.  103  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Vi har varit överens med de andra länderna i rådsarbetsgruppen att frågan om sätet inte ska behandlas inom ramen för den förordning som ska styra byråns verksamhet. Därför är den inte föremål för beslut och lämnar inte öppet för en ansökan.

När det gäller själva lokaliseringen av den byrån liksom av andra myndigheter sker det procedurer på annat sätt, framför allt i samband med de europeiska rådsmötena.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Det är frågor som engagerar många. Vi kommer tillbaka till den här frågan.

Anf.  105  MIKAEL ODENBERG (m):

Man vet inte när frågan om byråns lokalisering kommer upp i proceduren. Det händer stundom att det förs diskussioner om lokaliseringen av en myndighet samtidigt som man för diskussionen om myndighetens uppgifter. Men av avgörande betydelse för möjligheten att få myndigheten lokaliserad till Sverige är vilken prioritet regeringen ger åt frågan.

Det är alltså min fråga: Vilken prioritet har en lokalisering av den här myndigheten till Sverige för regeringens del?

Anf.  106  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag hoppas att jag inte missade något i introduktionen, men det har ju varit lite oklart om den här frågan kan tas upp av EU, om det finns lagrum för det, om det är lämpligt.

Min fråga är: Om det inte skulle bli så och om man ska hitta en annan form, hur ska man då lösa detta för att nå samma mål? Finns det ett alternativ till att EU gör de här regleringarna? Eller kör man det spåret rakt ut nu? Finns det ett alternativ? Hur ser det ut?

Anf.  107  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ska försöka förhålla mig så minimalistisk som möjligt i frågan om lokaliseringen, även om …

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Den frågan får ledamöterna komma tillbaka till när vi har statsministern här.

Anf.  109  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Ja, det är väl en utgångspunkt. Jag ska bara tillfoga att vi från svensk sida under en längre tid har fört fram till ordförandeskapet, kommissionen och andra medlemsländer att vi, på de områden där Sverige har god kunskap och gedigen erfarenhet att tillföra, behöver vara med och diskutera nya EU-organ.

Det är då fyra sådana här byråer som har varit utpekade. Det är nät- och informationssäkerhetsbyrån, kemikaliebyrån, sjösäkerhetsbyrån och ett organ för smittskydd. Bedömningen från regeringens sida har varit att det ökar våra chanser att nå ett bra resultat i förlängningen att föra fram ett bredare intresse än att bara fokusera på en myndighet.

Den andra frågan skulle jag vilja lämna över till kanslirådet Fredrik Sand som har suttit och talat rättsliga grunder i arbetsgruppen ett antal gånger.

Anf.  110  Kanslirådet FREDRIK SAND:

Frågan om rättslig grund har i första skedet varit en fråga om val, vilken av artiklarna i fördraget om EG som man skulle använda. Det har debatterats friskt, men du frågade egentligen om ett alternativ.

Det finns åtminstone ett tydligt alternativ som är att man föreslår och antar ett nytt direktiv som handlar om informationssäkerhet. Att döma av stämningen i arbetsgruppen är det väldigt få som är intresserade av det över huvud taget, så det har väl inte kommit upp som ett resultat av debatten om rättslig grund.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag har ingen mer på talarlistan. Då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 4 på dagordningen om världstoppmötet om informationssamhället.

Anf.  112  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Då ber jag att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast i mars. Ingen begär ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går då vidare till området sjöfart och punkt 5 om förbättrat sjöfartsskydd.

Anf.  114  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Bakgrunden till detta förslag är terroristattackerna den 11 september 2001 mot World Trade Center i USA. EU har tidigare diskuterat åtgärder på luftfartens område. Nu finns det också sedan en tid tillbaka ett förslag till en förordning om sjöfartsskydd. Syftet är att införliva, införa, stora delar av nya internationella regler på området också i EU-lagstiftningen.

Kommissionens förslag är dock fortfarande under intern remittering. Regeringen har därför haft en restriktiv hållning i rådsarbetet kring frågan. Det finns en allmän granskningsreservation från svensk sida vad gäller hela förslaget. Transportrådet kommer dock att hålla en riktlinjedebatt i ärendet och diskutera fyra frågeställningar som ordförandeskapet har sänt ut i förväg.

När det gäller den första frågan har ordförandeskapet bett medlemsstaterna att ta ställning till om även nationell sjöfart bör omfattas, vilka fartyg som i så fall bör regleras och om EU bör införa en övergångsperiod för de fartygen. Förslaget skulle innebära att EU går längre än IMO, som ju bara reglerar internationell trafik. Regeringen anser att endast passagerarfartyg enligt klass A, som är klassificeringen, bör omfattas.

För Sveriges del skulle det innebära att Gotlandstrafiken kommer att omfattas av förordningen, och även i andra sjösäkerhetssammanhang har Gotlandstrafiken behandlats på samma sätt som internationell trafik. Däremot är regeringen kritisk till att annan nationell trafik ska omfattas. Det skulle kunna innebära allvarliga transportpolitiska konsekvenser genom att många små svenska rederier inte längre skulle kunna bedriva sjöfart.

Den andra frågan från ordförandeskapet gäller om kommissionen bör godkänna överenskommelser mellan medlemsstaterna om undantag från regelverket på fasta rutter. IMO:s regler möjliggör nämligen sådana undantag. För Sveriges del är bakgrunden med Helsingborg–Helsingör-leden ett problem. Man skulle få svårigheter om de nya skyddsreglerna skulle tillämpas fullt ut.

Regeringen stöder visserligen kommissionens ambition om att man ska undvika snedvridning av konkurrensen, men kommissionen har redan i dag en möjlighet att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som misstänks bryta mot konkurrenslagstiftningen. Därför bedömer vi att det räcker med gällande förfarande, gällande regelverk, och att kommissionen därför bara bör notera undantag.

Den tredje frågan gäller om huruvida kommissionen i särskild ordning bör kunna inspektera att medlemsstaterna följer en särskild tidsplan för genomförande av regelverket. Men regeringen ifrågasätter om tidsplanerna bör finnas med i förordningen. Vi menar från svensk sida att det, enligt det rådande lagstiftningsförfarandet, ändå blir svårt för oss att hinna ta fram en lagtext inom den föreskrivna tiden.

IMO:s regler ska vara satta i kraft och tillämpas från den 1 juli 2004, och vi tycker från svensk sida att varje medlemsstat själv borde få välja hur man ska genomföra regelverket till det datumet.

Den sista frågan från ordförandeskapet handlar om att man vill att medlemsstaterna ska lämna synpunkter på om sjösäkerhetsbyrån EMSA och sjösäkerhetskommittén COSS bör innefattas i förordningen. Regeringen ser positivt på det. Ett villkor är dock att förslaget för EMSA:s del inte innebär budgetära konsekvenser eller att det övriga miljö- och säkerhetsarbetet nedprioriteras. Regeringen föredrar också att sjöfartsskydd hanteras inom det redan inrättade COSS och att man inte skapar någon ny kommitté.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Det är ingen som har begärt ordet. Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 6, Förbättrad uppfattning om gemenskapens sjötransporter och ungdomens intresse för sjömansyrket.

Anf.  116  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ber att få hänvisa till det

skriftliga material som nämnden har fått.

Anf.  117  KARIN GRANBOM (fp):

Jag har bara reagerat på det som står i den korta texten om att de här rådsslutsatserna syftar till att medlemsländerna ska kunna bibehålla och utöka sina handelsflottor. Sedan anger man då ett antal skäl till detta. Frågan är om de skälen verkligen är de enda eller om det i grunden ligger någon form av protektionism, att man inte vill bli utsatt när det gäller andra flottor utanför EU. Jag undrar om det ligger någonting i det.

Anf.  118  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

De skäl som finns angivna i promemorian är de skäl som regeringen ser som viktiga att lyfta fram i sammanhanget. Sedan är det självklart att om vi ska infria till exempel Lissabonagendans strategi för att bli mer konkurrenskraftiga måste alla delar vara konkurrenskraftiga, även handelsflottan.

Anf.  119  KARIN GRANBOM (fp):

För att få till exempel miljövänligare flottor ska man naturligtvis sätta upp krav och så vidare. Sedan får man delta i full konkurrens med andra utländska flottor, så att det inte blir så att man försöker stänga ute andra för att främja sin egen flotta.

Anf.  120  BÖRJE VESTLUND (s):

Det är klart att man ska konkurrera på samma villkor. Å andra sidan är miljökraven när det gäller handelsflottan eller sjöfarten över huvud taget en stor fråga. Det är en jättestor fråga, kanske större än när det gäller många andra trafikslag. Detta tycker jag i så fall är ett dåligt exempel på att det skulle finnas någon protektionism i det här.

Att man ger förmåner för fartyg som är extra miljövänliga existerar redan i dag. I de allra flesta större svenska hamnar är det just det som man går framåt med för att förbättra sitt miljöarbete. Tyvärr gör inte alla hamnar detta, men många gör det.

Anf.  121  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

En annan kommentar – jag tror att det framgår av underlaget – är att denna fråga kanske är ett större problem för ett antal andra länder, bland annat ordförandelandet, som har tagit upp den här frågan på dagordningen, än för Sverige. Sverige har lyckas rekrytera ganska bra till sjömansyrket bland ungdomar generellt men också särskilt bland kvinnor – och där skiljer vi oss i förhållande till andra europeiska länder.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag har ingen mer talare på talarlistan. Jag kan då sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Då går vi vidare på dagordningen och kommer till de övergripande frågorna. Då är det punkt 7 om Galileo.

Anf.  123  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag ber att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden senast i mars, och den är en klassiker. Ingen har begärt ordet. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare på dagordningen och kommer till punkt 8 om de transeuropeiska transportnäten.

Anf.  125  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Även här ber jag att få hänvisa till det utsända materialet.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då vill vi tacka för den skriftliga informationen som vi har fått.

Vi går då över till området luftfart och punkt 9 om yttre förbindelser på luftfartsområdet. Det handlar bland annat om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar med Förenta staterna på området för lufttransport.

Anf.  127  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag tog upp den här frågan inför EU-nämnden också inför ministerrådet i mars tidigare i år. Punkten på dagordningen innehåller ett antal delfrågor som alla har sin upprinnelse i de domar som EG-domstolen avkunnade i november förra året i det som då har kommit att kallas open skies-målen. Som ett resultat av de här domarna har kommissionen i första hand återupprepat sin tidigare begäran om ett mandat från rådet att förhandla med USA om luftfartsfrågor.

Det har också efter domstolens utslag skapats en del osäkerhet hos medlemsstaterna kring tredjelandsrelationerna på ett mer allmänt plan. Medlemsländerna har därför efterlyst en vägledning från kommissionen om hur man ska hantera de här tredjelandsrelationerna i framtiden. Som svar har kommissionen presenterat ett förslag till förordning om hur de bilaterala luftfartsfrågorna framöver ska hanteras.

Kommissionen har därutöver lagt fram ett förslag till mandat för kommissionen att förhandla med alla tredjeländer om frågor som lyder under exklusiv gemenskapskompetens men framför allt om frågan om ägande och kontrollerande av flygbolag.

Det är grekiska ordförandeskapets bestämda ambition att försöka nå enighet om alla delar i detta paket av frågor, alltså att rådet antar båda mandaten och att man dessutom kan enas om en allmän inriktning när det gäller förslaget till förordning som ännu inte är behandlat av parlamentet.

När det gäller delfrågan om USA-mandatet har Sverige alltsedan förslaget först väcktes för ett antal år sedan haft en i princip positiv inställning till detta. Det finns nu en allmän enighet om förslaget, och även en enig flygbransch stöder förslaget till USA-mandat.

Förslaget till en förordning om de bilaterala luftfartsförhandlingarna och möjligheten att ingå bilaterala avtal har genomgått, tycker vi från svensk sida, ett antal förbättringar under arbetets gång och är nu i princip acceptabelt för regeringen liksom för flertalet övriga medlemsländer.

Det förslaget går i korthet ut på att bilaterala förhandlingar och resultatet av dem måste anmälas till kommissionen och övriga medlemsländer och att de överenskomna trafikrättigheterna ska fördelas mellan de berörda gemenskapsflygbolagen på ett sätt som inte diskriminerar någon.

Slutligen gäller det förslaget till ett generellt mandat för kommissionen. Det ger kommissionen rätt att framför allt förhandla med tredjeländer om att ersätta de existerande och diskriminerande ägarskapsklausulerna i de bilaterala avtalen med andra klausuler som ger alla gemenskapsflygbolag rätt att etablera sig i en medlemsstat och lika möjligheter att flyga enligt de avtalen.

Regeringens inställning är att det är rimligt att kommissionen får rätt att på medlemsländernas vägnar ta hand om den frågan. Om den även i fortsättningen hanteras huvudsakligen bilateralt finns det, enligt regeringens uppfattning, en risk att medlemsländerna är olika framgångsrika, vilket skulle få konkurrenssnedvridande effekter.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då lämnar jag ordet fritt med anledning av a, b och c. Det är ingen som begär ordet. Då kan jag, vad gäller a och b, sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Och vad gäller c kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade fortsatta upplägg i förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 10 om de gemensamma reglerna för fördelning av ankomst- och avgångstider.

Anf.  129  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Den frågan gäller ett tillfälligt undantag i den så kallade slot-förordningen, alltså den förordning som innehåller regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser.

Som framgår av det bifogade materialet innebär förslaget att flygbolag är berättigade till samma ankomst- och avgångstider under sommartrafiken 2004 som de tilldelats för sommartrafiken 2003, alldeles oavsett om de utnyttjar sina tider eller inte.

Från svensk sida har vi tidigare varit, och vi föreslås vara det också i fortsättningen, tveksamma till den här typen av kortsiktiga undantagslösningar – eller kanske till och med konstgjord andning.

De har varit motiverade av terroristattacker, Irakkrig och nu senast SARS-epidemin. De stora traditionella flygbolagen är förstås positiva till undantag medan lågkostnadsbolagen inte ser några skäl till att hålla de stora bolagen under armarna. Från konkurrenssynpunkt skulle förslaget kunna beskrivas som i vart fall tveksamt.

Regeringen tycker att undantag från de här gällande regelverken alldeles uppenbart visar att arbetet i kommissionen med att på ett mer omfattande sätt revidera den slot-förordning som finns måste fortsätta. Det har visserligen påbörjats, men det har legat i träda i ett helt år. Målet måste vara att skapa ett stabilt och förutsägbart regelverk som är långsiktigt hållbart i stället för att lägga energi på olika brandkårsutryckningar som man nu av nöden har blivit tvungen till.

Med tanke på att undantaget, trots allt, föreslås vara begränsat i tid får det väl ändå sägas vara en någorlunda rimlig balans mellan olika intressen som måste vägas in. Den svenska inställningen bör därför, enligt vår uppfattning, vara att man inte motsätter sig förslaget men ändå tydligt påtalar tveksamheter och understryker behovet av lite mer långsiktiga åtgärder på området.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare på dagordningen till området landtransporter och punkt 11 om minimikrav för säkerhet i tunnlar.

Anf.  131  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

I förra veckan konstaterades det på Coreper att frågan inte är mogen att behandlas i rådet. Den är återremitterad till arbetsgruppen för fortsatt behandling och kommer därför endast att tas upp som en lägesrapport.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Är det någon som vill fråga någonting med anledning av den här frågan? Det är det inte. Då tackar vi för den informationen och går vidare till punkt 12 om handlingsprogrammet.

Anf.  133  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Jag hänvisar till det utsända materialet.

Anf.  134  KARIN GRANBOM (fp):

Jag funderar på om det kommer att stå någonting om promillegränser i den här handlingsplanen. Jag har fått höra från en något osäker källa, men ändå, att kommissionen har rekommenderat i en vitbok om transportpolitik att en gräns på 0,5 ‰ ska införas och kanske en ännu lägre promillegräns för yrkesförare och ungdomar. Det tycker jag låter lovvärt, eftersom jag tycker att 0,5 ‰ är en för hög gräns.

Anf.  135  KARIN THORBORG (v):

Jag skulle vilja säga att jag tycker att den svenska regeringen är alldeles för passiv när det gäller just den här frågan. Vi i Sverige kan ju vara väldigt stolta över vårt trafiksäkerhetsarbete, och vi är ett föredöme på många sätt. Jag tycker inte att man bara ska stödja slutsatsen att situationen är oacceptabel, som det står här. Jag tycker att Sverige och regeringen bör vara mer drivande och mer proaktiva i den här frågan. Man bör gärna ställa krav på en ny lagstiftning och så vidare. Man bör vara lite mer pådrivande i det trafiksäkerhetsarbetet.

Anf.  136  LENNART FREMLING (fp):

Ordförande! Det handlar nu om att halvera antalet trafikoffer fram till 2010. I Sverige har vi en målsättning fram till 2007. Därefter finns det inga satta mål, trots att vi ska utarbeta en långsiktig investeringsplan som ska gälla till 2015.

Jag undrar om det är aktuellt att titta lite mer långsiktigt på de här målsättningarna. Eftersom man nu ska ha en investeringsplan fram till 2015 inom trafikområdet finns det väl all anledning att inte nöja sig enbart med trafiksäkerhetsmål fram till 2007.

Anf.  137  BÖRJE VESTLUND (s):

Man ska kanske inte kommentera detta. Men vad har detta med just det här ärendet att göra? Det förstår inte jag, måste jag erkänna. Det är en allmän fråga som handlar om trafikpolitik som naturligtvis är viktig, men jag förstår inte riktigt vad det har med just det här ärendet att göra.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Då kan ni ta den debatten i kammaren, tycker jag.

Anf.  139  BÖRJE VESTLUND (s):

Ja, det tycker jag också.

Men jag vill instämma i regeringens ståndpunkt i den här frågan. Det är sant och riktigt att det kanske är möjligt att man ska vara mer pådrivande, precis som Karin Thorborg säger. Men nu är vi i den situationen att det praktiskt taget inte någonsin har förekommit något trafiksäkerhetsarbete i EU. Därför är det bra att det här kommer upp nu och att vi får arbeta med det. Man kommer ju inte att dra några politiska slutsatser i det här sammanhanget. Vi får ju anledning att återkomma till det här och diskutera de här frågorna fler gånger, och man kanske kan skärpa kraven under resans gång.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fråga som engagerar.

Anf.  141  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte bara ta upp en fråga som vi har tagit upp tidigare i EU-nämnden när vi har diskuterat trafiksäkerhet i EU-arbetet. Det gäller barn och barns utsatthet som trafikoffer. Det gäller oskyddade barn i bilar och så vidare. Det handlar om att man tar med just barnaspekten när det gäller trafiksäkerheten. Det har vi tidigare bedömt som väldigt viktigt, och vi har också varit eniga om det här. Det är bara ett medskick.

Anf.  142  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Det är många frågor, och det är roligt att frågan engagerar. Vi är också väldigt glada från Regeringskansliets sida åt att, precis som Börje Vestlund sade, detta förslag nu äntligen har kommit på bordet. Det är ett stort steg framåt. Jag tror också att vi får all anledning att återkomma till den här frågan också i EU-sammanhang vid ett antal senare tillfällen.

Jag tror att det viktiga nu är att medverka till respekt och att upprätthålla gällande lagar i EU-medlemsstaterna. Det finns faktiskt lagar och regler för trafiksäkerheten. Jag tror att vi gemensamt, genom samarbete i Europa, kan driva på den här utvecklingen.

Jag tror också att vi i Sverige har all anledning att vara stolta över det trafiksäkerhetsarbete som vi har lagt ned. På inte mindre än tre principiella områden skulle man, om man nu är lite skrytsam, kunna påstå att kommissionen närmast plankar det svenska systemet. Man arbetar med kvantifierade mål. Man manar till europeisk samling kring den här frågan. Det är dessutom så att man mer tydligt vill arbeta med åtaganden, kontrakt. Det betyder alltså att aktörerna inte bara ska kräva av andra att saker ska göras, utan de ska också ta lite eget ansvar för att genomföra ett trafiksäkerhetsarbete.

Jag vill också gärna säga att frågan om barn och barns utsatthet känns viktig att ta med sig. Det är en viktig trafikantgrupp i diskussionen. Promillefrågan ska jag däremot be Björn Stafbom att svara på.

Anf.  143  Departementssekreterare BJÖRN STAFBOM:

För drygt två år sedan var det uppe ett förslag om harmonisering av promillegränserna i Europa till 0,5. Det blev alltså en rekommendation. Det finns nämligen ett direktivförslag som har diskuterats tidigare. Man har hållit på med det i 9–10 år och inte kommit fram till något direktiv som man har kunnat enas om. Därför föll den frågan. Det blev alltså bara en rekommendation.

Vi har ännu inte fått det här programmet officiellt. Det är fortfarande bara ett utkast. Man har varit väldigt snabb från grekisk sida med att vilja behandla detta. Men det man där konstaterar från kommissionens sida är just att man inte har kunnat enas om en sådan viktig fråga, och man uppmanar medlemsstaterna att verkligen se över hur de tillämpar sin lagstiftning men också att verka för hårdare regler.

I det här programmet avser man att följa upp det trafiksäkerhetsarbete som sker. Man kommer att ha avstämningstidpunkter. Kommissionen uppmanas då att komma med direktivförslag. Det är därför mycket möjligt att vi, när vi kommer en bit på väg, kommer att få en skärpning av promillegränsen till i alla fall 0,5. Under den här diskussionen var det även på gång att få ned den till 0,2 i en del medlemsstater.

Det här programmet ska ändå ses som en spelplan för de områden som vi ska jobba på. Man har sett väldigt mycket på hur svenskt trafiksäkerhetsarbete bedrivs. Från Regeringskansliets sida tycker vi att det här ändå är ett stort steg framåt. Men, som sagt, det kommer att behandlas mer under det italienska ordförandeskapet i höst.

Anf.  144  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Det är väldigt bra att detta har kommit upp och att man har kommit så här långt i samarbetet. Trafiken är en väldigt farlig miljö för oss alla att vistas i, och vi behöver samarbeta på alla sätt.

I USA, bland annat, finns det en verksamhet där man försöker få ned alkoholanvändningen. Om man har blivit tagen för rattfylla eller rattonykterhet kan man bli konfronterad med människor som har drabbats av att få någon anhörig ihjälkörd av en rattfull person. Detta är inget förslag, utan det är ett medskick till regeringen.

Det förekommer även försök i Sverige att göra sådana här insatser. Jag tycker att det också är sådant som man kan gå vidare med i det fortsatta arbetet. Det handlar om att hitta nya sätt att få ned alkoholbruket i samband med bilkörning. Det är också en viktig fråga. Men det här är tacksamt, och jag hoppas att vi kan driva det här arbetet vidare.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Vill statssekreteraren kommentera det?

Anf.  146  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Inte annat än att jag kan säga att jag vet att det pågår en försöksverksamhet i Kalmar län med just detta, och jag tror att vi rent allmänt har ett behov av att arbeta med alternativa sanktioner vid trafiköverträdelser. Därför tar jag tacksamt med mig förslaget.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jag tror nog att vi allihop runt det här bordet anser att vi borde bli mycket bättre på att berätta när vi får igenom någonting och när vi får stöd i EU. Jag tror att många av oss tycker att svenska folket vet alldeles för lite vad vi gör och vad vi faktiskt uppnår för resultat. Runt det här bordet tycker vi att man får skryta.

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går då vidare till Övrigt och punkt 13.

Anf.  148  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

De här frågorna, 13 a till och med d, gäller skriftlig information. Jag vill därför hänvisa till det material som har sänts till nämnden.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av a och b.

Anf.  150  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det gäller punkt 13 c, fastställande av särskilt utsatta havsområden. Jag är kritisk till att regeringen tillsammans med Finland till exempel inte kom fram till att begära att Östersjön skulle klassificeras som ett särskilt utsatt havsområde.

Vi ser ju vad som händer nu. Ändå är det inte en oljetanker som har förlist i södra Östersjön, utan det är en båt med gödningsmedel, som tydligen inte har så stor effekt. Den oljemängd som skulle driva fartyget framåt är tillräckligt stor för att orsaka stor skada, och det här är väldigt allvarligt. Vi får hoppas att regeringen kommer att driva det här arbetet vidare, så att det kommer fram i nästa ansökningsomgång.

Anf.  151  BÖRJE VESTLUND (s):

Fru ordförande! När det gäller punkt 13 a och de delar som handlar om försäkringsregler för mindre flygplan – alltså inte stora flygplan – har det kommit till vår kännedom att speciellt de små taxiflygbolagen får orimliga försäkringskostnader. Dessutom har de kanske en väldigt liten verksamhet. Men på grund av att de understundom fraktar passagerare måste de ha försäkringslösningar som innebär ganska höga kostnader. Hur har Sverige agerat i de frågorna?

Anf.  152  LENNART FREMLING (fp):

Fru ordförande! Jag har i stort sett samma fråga som Margareta Andersson när det gäller punkt 13 c. Det är ett antal länder som nu har ansökt hos IMO, dock inte Sverige. Hur ligger det till när det gäller det dagsaktuella läget för Sveriges vidkommande? Varför har man inte agerat här, ansökt hos IMO och informerat inom EU? Varför är läget som det är?

Anf.  153  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

När det gäller försäkringsvillkor, taxibolag och annat kring flyget kan jag bara säga att frågan ännu inte är förhandlad. Men vi tar gärna med oss det som ni har påpekat om detta. Sedan får vi se hur det går att hantera det.

I PSSA-frågan är det sannolikt så – vi vet alltså ännu inte det – att Frankrike kommer att be om stöd för den inlaga som man gemensamt med fyra andra EU-stater har skickat in till IMO om att klassa ett sammanhängande havsområde i Atlanten som PSSA.

Regeringen stöder förstås principen att använda PSSA-klassning som ett instrument för att skydda särskilt känsliga havsområden. Däremot har vi nog lite olika uppfattningar om på vilket sätt man ska gå fram för att få bästa effekten – den effekt som vi alla vill uppnå, nämligen att skydda Östersjön. Där har regeringen gjort bedömningen att vi behöver få med alla stater runt Östersjön för att få maximalt genomslag.

Östersjön kommer att trafikeras av undermåliga tankfartyg så länge det finns Östersjöstater som tillåter de här fartygen att anlöpa hamnarna, och det kommer att ske alldeles oavsett vad Sverige enskilt tycker. Därför menar regeringen att den enda framkomliga vägen för att åstadkomma ett bra skydd för Östersjön är samarbete med grannländerna runt Östersjön.

Den 25 juni kommer Helcoms ministrar att träffas i Tyskland för att fastställa bland annat tidpunkt för en inlaga om PSSA till IMO. Vi har förstås förhoppningar om att en sådan inlaga kan skickas in vid nästa ansökningstillfälle, i mars 2004.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen.

Har statssekreteraren något att tillägga under Övrigt, punkt 13?

Anf.  155  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Nej, min hänvisning omfattade hela punkt 13 i utsänt material.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet under Övrigt. Än en gång tackar vi för informationen.

Finns det några A-punkter?

Anf.  157  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM:

Nej, inte några som vi har fått information om.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Vi får tacka statssekreteraren och hans medarbetare för att ni kom hit.

5 §  Gemensam åtgärd om EU-ledd insats i Demokratiska republiken Kongo

Statssekreterare Annika Söder

Information och samråd inför ministerrådet den 5 juni 2003

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Härmed återupptas sammanträdet.

Innan Annika Söder får ordet vill jag nämna att föredragande Thomas Belius från utrikesutskottets kansli kommer att närvara under sammanträdet.

Annika Söder med medarbetare hälsas välkomna till EU-nämnden. Det är bra att ni så snabbt kunde ställa upp eftersom det gäller en viktig fråga. Jag lämnar ordet till dig, Annika, så får du berätta om läget. Varsågod!

Anf.  160  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Tack, fru ordförande! Och tack för att nämnden kunde ta emot med förhållandevis kort varsel. Man kan väl gissa att en del frågor som rör utrikes- och säkerhetspolitiken i fortsättningen kommer att behöva behandlas snabbt. Därför är det bra att samarbetsformerna fungerar.

Ett exempel är den gemensamma åtgärd som vi är här för att berätta om och som gäller en snabbinsatsstyrka i Demokratiska republiken Kongo. Jag tänkte först nämna om beslutsordningen.

Ett rådsbeslut genom tyst procedur förutses den här veckan, sannolikt på torsdag. Detta föregås av beslut i KUSP och Coreper i morgon, onsdag. Den gemensamma åtgärden kommer sedan att följas av ytterligare ett rådsbeslut nästa vecka som innebär inledandet av själva operationen – med en operativ plan, så kallade rules of engagement, och andra aspekter. När vi vet hur de aspekterna kommer att utformas får vi återkomma till nämnden.

Den gemensamma åtgärden är en följd av ett säkerhetsrådsbeslut med en önskan om en tidsbegränsad multinationell snabbinsatsstyrka i Bunia i Kongo. Som nämndens ledamöter känner till är situationen i vissa delar av Kongo mycket allvarlig. FN:s vädjan kommer på grund av en oro för att förhållandena snabbt kan förvärras. Ett mycket stort antal civila har kommit till skada.

Det har utformats en idé om att EU kan ta på sig ett sådant här uppdrag, med Frankrike som ledande nation och med medverkan av EU-länder och också länder utanför unionen. Exakt hur bidragen från EU-länderna och eventuellt från tredjeland kommer att se ut vet man inte i dag. Det är sådana saker som kommer att utformas under tiden fram till det kommande rådsbeslutet.

Frankrike har ledningen för den här insatsen. Redan nu kan sägas att detta i någon mån balanseras av att också Storbritannien kommer att medverka. Det är ju viktigt EU-politiskt, menar vi, att det här inte ger intrycket av att det är före detta kolonialmakter som agerar. Därför finns det en särskild poäng i att det här är en FN-mandaterad EU-styrka.

Det kan väl också understrykas att det trägna arbete som vi från svensk sida har bedrivit när det gäller EU- och FN-samarbete också på det här sättet kan ta ett steg framåt och förverkligas.

Eftersom jag själv kommer från biståndssidan vill jag naturligtvis också understryka att det även utifrån Afrikapolitiska hänsyn är viktigt och glädjande om EU kan göra den här insatsen just för att visa sitt engagemang för en i Afrika väldigt viktig konflikt.

Jag tror att jag stannar där men jag tar gärna emot frågor.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Ordet lämnas fritt med anledning av frågan i sig. Sedan kan vi lite grann gå igenom hur processen ska ske i riksdagen.

Ni har ett hemligt skriftligt material delat här.

Anf.  162  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag tycker precis som regeringen, nämligen att detta är en viktig insats och att det är viktigt att vi kan komma från många olika länder och på ett mer konkret sätt engagera oss i afrikanska konflikter. Ofta har ju konflikter på den kontinenten varit bortglömda. Mycket annat har varit viktigt, och man har inte sett Afrika på det sätt som jag skulle önska. Jag välkomnar det här initiativet.

Anf.  163  ANITA JÖNSSON (s):

Också jag tycker att det här känns riktigt i det läge som är. Jag har dock en fråga med anledning av att jag inte känner till innebörden i alla de här uttrycken. I det papper som vi fått om bakgrunden står det om en tidsbegränsad militär styrka. Vilket mandat har denna militära styrka?

Anf.  164  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Fru ordförande! Jag undrar om man är inbjuden från Kongos sida eller om det är ett rent FN-initiativ, utan inbjudan.

Anf.  165  KARIN GRANBOM (fp):

Också vi i Folkpartiet är positiva till att EU tar sig an en konflikt i Afrika. Detta är viktigt.

Allra sist i det hemliga papperet står det att man bereder frågan om möjligheterna till svenskt bidrag. När kommer det att vara färdigberett?

Anf.  166  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Ordförande! När det gäller Anita Jönssons fråga om mandatet kan jag säga att det i någon mån har begränsats i EU-processen jämfört med det något vidare mandat som FN var berett att ge. Som framgår av promemorian är mandatet att bidra till att stabilisera säkerhetsläget, förbättra den humanitära situationen, säkerställa flygplatsen i Bunia, skydda internflyktingar och, om så skulle behövas, bidra till säkerheten för personer som finns i regionen.

I det kommande arbetet, som bedrivs fram till lanseringen av inledandet av operationen nästa vecka, kommer detta att ytterligare tydliggöras i vad som kallas för rules of engagement.

Holger Gustafsson hade en fråga om inbjudan. Det gäller här ett FN-initiativ men consent, medgivande, finns från Demokratiska republiken Kongo.

Slutligen gäller det Karin Granboms fråga om svenskt bidrag. Den frågan bereds, som sagt. Från UD:s och Försvarsdepartementets sida har vi på ett tidigt stadium varit i kontakt med alla partiledare. Vi bedömer frågan som så viktig att de på ett tidigt stadium fick vara med och säga sin uppfattning om det här. Vi är glada över det breda stöd som finns. Man kan väl säga att det är lite av kommunicerande kärl här. Den förhandling som pågår om utformningen av insatsen påverkar hur det svenska bidraget ska se ut. För närvarande pågår diskussioner mellan berörda departement och Försvarsmakten.

Eftersom det är väldigt bråttom och eftersom det handlar om att det behövs ett riksdagsbeslut hoppas vi kunna komma tillbaka inom de närmaste dagarna med en proposition, vilket tidigare i dag diskuterats i utrikesutskottet.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Ja, precis. Det är ju det som är formaliahanteringen i sammanhanget. Frågan var alltså uppe till diskussion tidigare i dag i utrikesutskottet. I första hand önskade man en proposition.

Min fråga är om en sådan proposition kommer att presenteras inom de närmaste dagarna. Eller hur ser den tidsplanen ut?

Anf.  168  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Tidsplanen är för närvarande att en proposition ska komma någon av de närmaste dagarna. Det ligger i sakens natur att en insats som ska verka över sommaren bör komma i gång tidigt. Då är det också angeläget att erforderliga beslut kan fattas så tidigt som möjligt.

Vårt ställningstagande till den gemensamma åtgärden och lanseringen av operationen är helt skilda från besluten om vår egen medverkan. Oavsett om vi medverkar eller inte ska vi naturligtvis förhålla oss till den gemensamma åtgärden. Där ska jag kanske lägga till något som jag inledningsvis glömde. Den gemensamma åtgärden ska ju också beslutas av regeringen. Det siktar vi in oss på att göra på torsdag, efter diskussionerna i KUSP och Coreper. Det är inför de diskussionerna som vi ville samråda med nämnden.

Anf.  169  ORDFÖRANDEN:

Vi konfererar lite här om beslutsgången. Vad det handlar om är att vi sammanfattningsvis ska konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad gäller frågan om insatsen. Vad gäller Sveriges deltagande och allt det andra får vi en återkoppling. Förslagsvis får vi vid EU-nämndens sammanträde den 12 juni en redovisning av detta.

När det gäller de handlingar – proposition och annat – som nu kommer att tas fram hålls nämnden informerad så fort materialet blir klart. Därefter kommer frågan i första hand tillbaka till utrikesutskottet. Eller hur är det? Ska propositionen läggas fram direkt för riksdagen?

Anf.  170  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND:

Den kommer väl att lottas på utrikesutskottet. Vad det nu är fråga om är väl att förhålla sig till den gemensamma åtgärden. Sedan blir det ytterligare ett rådsbeslut att förhålla sig till, nämligen igångsättandet av operationen. Bägge dessa rådsbeslut ska, såvitt jag förstår, tas med skriftlig procedur. Nu har vi det första. Sedan kan vi få information om det andra, och då kan vi ta det med skriftlig procedur och få en återkoppling den 12 juni kl. 13. Då kommer Jan O Karlsson hit inför det utrikesministermötet men då är, antar jag, det andra beslutet redan fattat.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Jag frågar statssekreteraren om det var riktigt uppfattat så att vi gör rätt här.

Anf.  172  Statssekreterare ANNIKA SÖDER:

Det ankommer inte på regeringen att ha synpunkter på hur riksdagen fördelar sitt arbete. Vi har uppfattat situationen så att det är viktigt att EU-nämnden kommer in i båda de rådsbeslut som vi har att förhålla oss till – det beslut som fattas med tyst procedur på torsdag och som föregås av ett regeringsbeslut som vi kan fatta nu efter att ha hört nämnden och, kommande vecka, ett beslut om lansering av inledandet av operationen som är en direkt efterföljd av den gemensamma åtgärden.

Vid sidan av det kommer frågan om svensk medverkan i en EU-ledd styrka. Där gör jag bedömningen att det, eftersom det är en EU-ledd styrka – i likhet med Makedonien – är rimligt att vi håller nämnden informerad. Sannolikt kommer propositionen att lottas på utrikesutskottet. Det tycker jag också verkar vara rimligt.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Därmed tror jag att vi är överens om själva beslutsgången här.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan. Vi återkommer både med skriftlig information och med information på EU-nämndens sammanträden fortsättningsvis. Till skillnad från utskotten jobbar vi ju ett tag till.

Återigen tackar jag statssekreteraren med medarbetare för att ni kom hit.

Ingen tycks begära ordet vad gäller Övrigt.

Nästa sammanträde är redan på fredag, den 6 juni klockan 10.

Härmed förklarar jag sammanträdet avslutat.

Innehållsförteckning

1 §  Rättsliga och inrikes frågor (rättsliga frågor) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  4  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 3

Anf.  5  LEIF BJÖRNLOD (mp) 3

Anf.  6  ALICE ÅSTRÖM (v) 4

Anf.  7  MARGARETA ANDERSSON (c) 4

Anf.  8  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 4

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  10  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 5

Anf.  11  BEATRICE ASK (m) 5

Anf.  12  ALICE ÅSTRÖM (v) 5

Anf.  13  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 6

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 6

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  17  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 6

Anf.  18  BEATRICE ASK (m) 7

Anf.  19  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  20  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 7

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  22  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 7

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  24  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 8

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  26  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  28  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  30  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 9

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  32  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  34  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 10

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  36  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 11

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 11

2 §  FN:s säkerhetsråds resolution 1373 12

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  39  Departementsrådet ANDERS KRUSE 12

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 12

3 §  Rättsliga och inrikes frågor (asyl och migration) 14

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  42  ALICE ÅSTRÖM (v) 14

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  44  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 14

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  46  MARGARETA ANDERSSON (c) 15

Anf.  47  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 15

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  49  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 15

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  51  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 15

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  53  BEATRICE ASK (m) 16

Anf.  54  ALICE ÅSTRÖM (v) 17

Anf.  55  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 17

Anf.  56  KARIN GRANBOM (fp) 18

Anf.  57  LEIF BJÖRNLOD (mp) 18

Anf.  58  MARGARETA ANDERSSON (c) 18

Anf.  59  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 18

Anf.  60  BEATRICE ASK (m) 18

Anf.  61  ALICE ÅSTRÖM (v) 19

Anf.  62  ANITA JÖNSSON (s) 19

Anf.  63  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  64  BEATRICE ASK (m) 20

Anf.  65  ALICE ÅSTRÖM (v) 20

Anf.  66  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 20

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  68  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 21

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  69  ALICE ÅSTRÖM (v) 21

Anf.  70  MARGARETA ANDERSSON (c) 22

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  72  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 22

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  74  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 22

Anf.  75  ALICE ÅSTRÖM (v) 23

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  77  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 23

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  79  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 24

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  81  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 24

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  84  MARGARETA ANDERSSON (c) 25

Anf.  85  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 25

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  87  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 25

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  89  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 26

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  91  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 26

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  93  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 26

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  95  Statssekreterare CHARLOTTE SVENSSON 27

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 27

4 §  Transport, telekommunikation och energi (transport och telekommunikation) 28

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  98  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 28

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  100  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 28

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  102  KARIN GRANBOM (fp) 30

Anf.  103  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 30

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  105  MIKAEL ODENBERG (m) 30

Anf.  106  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 30

Anf.  107  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 30

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  109  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 31

Anf.  110  Kanslirådet FREDRIK SAND 31

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  112  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 31

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  114  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 31

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  116  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 33

Anf.  117  KARIN GRANBOM (fp) 33

Anf.  118  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 33

Anf.  119  KARIN GRANBOM (fp) 33

Anf.  120  BÖRJE VESTLUND (s) 33

Anf.  121  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 33

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  123  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 34

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  125  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 34

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  127  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 34

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  129  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 35

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  131  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 36

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  133  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 36

Anf.  134  KARIN GRANBOM (fp) 36

Anf.  135  KARIN THORBORG (v) 36

Anf.  136  LENNART FREMLING (fp) 37

Anf.  137  BÖRJE VESTLUND (s) 37

Anf.  138  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  139  BÖRJE VESTLUND (s) 37

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  141  CHRISTINA AXELSSON (s) 37

Anf.  142  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 37

Anf.  143  Departementssekreterare BJÖRN STAFBOM 38

Anf.  144  MARGARETA ANDERSSON (c) 38

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  146  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 39

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  148  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 39

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  150  MARGARETA ANDERSSON (c) 39

Anf.  151  BÖRJE VESTLUND (s) 39

Anf.  152  LENNART FREMLING (fp) 40

Anf.  153  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 40

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  155  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 40

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  157  Statssekreterare JONAS BJELFVENSTAM 40

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 41

5 §  Gemensam åtgärd om EU-ledd insats i Demokratiska republiken Kongo 42

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  160  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 42

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  162  MARGARETA ANDERSSON (c) 43

Anf.  163  ANITA JÖNSSON (s) 43

Anf.  164  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 43

Anf.  165  KARIN GRANBOM (fp) 43

Anf.  166  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 43

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  168  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 44

Anf.  169  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  170  Kanslichef INGRID LARÉN MARKLUND 44

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  172  Statssekreterare ANNIKA SÖDER 45

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 45