Tisdagen den 2 oktober 2001

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:2

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från informellt ministermöte, Gymnich, den 8 och 9 september 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 och 9 oktober 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då hälsar jag utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi ska börja med en återrapport från det informella ministermötet den 8 och 9 september. Varsågod.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket. Det var, som nämnden minns, en diger dagordning inför det informella utrikesministermötet. Eftersom situationen i Durban – vi samlades i Belgien under den sista dagen för Durbankonferensen – var allvarlig och det fanns hot om att hela konferensen om rasism skulle spricka, begärde vi att frågan skulle tas upp på dagordningen. Vi ägnade mycket tid åt att diskutera Durban och hur vi skulle hålla samman konferensen i Durban så att den inte skulle spricka och bli ett misslyckande. Därmed försköts tidsplaneringen. Det var redan en diger dagordningen, och det var många ämnen som inte kom upp till diskussion.

Jag återkommer till frågorna om Mellanöstern, Makedonien och EU:s framtid på den ordinarie dagordningen i stället.

Förutom Durban fick vi viss information från Storbritannien om läget i Zimbabwe. Det är väl nu ganska inaktuell information, så det finns ingen anledning att lägga ned mer tid på det. Det hade just gjorts en överenskommelse mellan Storbritannien och Zimbabwe som man hoppades skulle hålla. Det är svårt att nu bedöma om den verkligen gör det.

Ordföranden redogjorde för trojkaresan till Kuba. Belgien önskar att man normaliserar relationerna till Kuba och att Kuba får ansluta sig till Cotonouavtalet. Flertalet medlemsstater, inklusive Sverige, har dock önskat se någon förbättring först och främst i fråga om mänskliga rättigheter. Det har vi än så länge inte kunnat se. Däremot vill vi gärna se att man återupptar den politiska dialogen med Kuba. Detta kommer att diskuteras vidare – inte vid detta GAC, men kanske vid ett kommande GAC.

Det var väl egentligen det som var nya punkter.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av rapporten.

Då lämnar vi rapporten och går in på dagens dagordning. Jag lämnar direkt ordet till utrikesministern.

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Dagens dagordning blir något mer preliminär än vanligt eftersom det inte har varit sista Corepermötet än, och det är en vecka kvar.

Jag går inte in särskilt på A-punkter eller Europaparlamentets resolutioner om det inte finns särskilda frågor om det. Jag går direkt till frågan om västra Balkan.

Här kommer naturligtvis Javier Solana att rapportera om den senaste utvecklingen i Makedonien. Man ska anta förändringar i lagstiftningen och konstitutionen vid tre olika tillfällen i det makedoniska parlamentet. Hela fredsöverenskommelsen bygger på detta. Man har fattat beslut i två omgångar, och den tredje omgången återstår. Det ser hoppfullt ut.

Vapeninsamlingen Essential Harvest har slutförts. Därmed kommer man att öka den internationella närvaron av olika internationella organisationer. EUMM-”monitorerna” kommer att fördubblas, OSSE-”monitorerna” kommer att mer än fördubblas. Man kommer också att fortsätta att ha en viss militär närvaro av Nato. Man räknar med att Tyskland kommer att leda det arbetet. FN:s säkerhetsråd har antagit en resolution som stöder en fortsatt insats i Makedonien.

Vi kommer säkert också att diskutera en efterträdare till EU:s särskilde representant Léotard. Det finns ännu inga direkta kandidater. Vi kommer att diskutera finansieringskonferensen för Makedonien. Om Makedonien fattar beslut denna vecka att göra förändringar i konstitutionen har EU lovat att gå in och förstärka det ekonomiska stödet för Makedonien för att göra förbättringarna för albanerna.

Kort om Kosovo. Det ska vara val den 17 november. Man har förlängt registreringstiden. Det har inneburit att antalet registrerade kosovoserber inför valet har ökat kraftigt. Det är positivt. 178 000 av de 200 000 kosovoserberna har registrerat sig för att rösta i valet.

Det är tyvärr en oroande utveckling när det gäller Serbien och Montenegro. Djukanović har tackat nej till samtal om en gemensam plattform för federationen som Koštunica har skickat ut. Det blir naturligtvis fortsatt arbete från EU:s sida att få Montenegro och Serbien att förhandla om fortsättningen och undvika en folkomröstning om självständighet i Montenegro.

Slutligen kan jag säga när det gäller stabilitetspakten att Bodo Hombach har aviserat att han ska avgå. Därmed ser vi att det kommer att bli en ordentlig diskussion om hur stabilitetspakten ska fungera i fortsättningen.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Du nämnde själv att nämnden i dag ligger före Corepermötet. Det ska väl antas några slutsatser? Ni kanske inte känner till innehållet i dem ännu?

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej. De får man förmodligen i morgon till Coreper. Än så länge har vi inte sett dem. Det blir väl dessa områden.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Okej. Det blir den enda beslutspunkten på det här ärendet.

Anf.  8  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är en fråga som strikt kanske inte har så mycket med EU att göra men däremot med Sverige att göra, nämligen hur det är med Sveriges beredskap att sända ytterligare trupp till Kosovo om brittisk och amerikansk trupp kommer att vara engagerad på annat håll.

Anf.  9  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det finns beredskap antingen vad gäller Kosovo eller Makedonien. Det har inte aktualiserats än, men det finns alltid en sådan beredskap.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Med tanke på att det inte finns några slutsatser att ta ställning till betraktar vi detta i dag som en informationspunkt. Vi går vidare.

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nästa punkt handlar om EU och Afrika. Vi har inte fått något förslag till en kommuniké. Vi vet inte om vi kommer att få något förslag till kommuniké inför nästa veckas möte mellan EU-ministrar och afrikanska ministrar. Här såg vi, tyvärr, en stor spänning under konferensen i Durban. Det är viktigt att vi här gör allt vad vi kan för att minska spänningarna inför framtiden. Det finns olika uppfattningar i ett antal frågor, t.ex. när det gäller skuldavskrivningsfrågor. Men just nu tror vi att det mest handlar om att försöka bygga upp något slags förtroende mellan EU och Afrika. Jag hoppas att ministermötet nästa vecka blir ett bra tillfälle för det.

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Vid läsningen av denna beskrivning finns det en detalj; det talas om integrering av Afrika i världsekonomin – och det är bra – men det handlar ju också om integrering av Afrika med sig självt. Där har EU en särskilt hög kompetens att berätta hur man kan gå till väga. Det tycker jag att EU ska betona tydligare.

Anf.  13  LARS OHLY (v):

Jag undrar mest vilka som deltar vid utrikesministermötet. I UD:s kommenterade dagordning står det att båda kontinenternas utrikesministrar ska mötas. Om det skulle vara korrekt skulle det vara samtliga Europas staters utrikesministrar och samtliga Afrikas staters utrikesministrar. Jag antar att det inte är riktigt så.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Då får utrikesministern klarlägga detta.

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Samtliga Afrikas utrikesministrar inbjuds att delta, och samtliga EU:s utrikesministrar inbjuds att delta. Eftersom jag samtidigt är i Barentsrådet kommer Hans Dahlgren att delta från svensk sida. Det är en poäng eftersom han nu arbetar speciellt med Västafrika. Det är rätt, dvs. det handlar om EU–Afrika.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Även här finns det inga slutsatser att ta del av. Vi lämnar det ärendet och går vidare till nästa.

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det handlar också om Afrika, nämligen storasjöregionen. Då kan jag gå tillbaka till förra punkten och säga att i fråga om den regionala handeln och det regionala samarbetet har bl.a. Sydafrika lanserat ett nytt initiativ som är en huvudfråga för de afrikanska länderna, och vi från svensk sida och många andra EU-länder tycker att det är viktigt att stödja detta.

Därmed kan jag gå över till storasjöregionen. Det är en försiktigt positiv utveckling i Demokratiska republiken Kongo där i stort sett vapenvilan håller. FN har placerat ut observatörer. De inleder en dialog, den s.k. nationella dialogen, i slutet av nästa vecka. Vi har tyckt att det är bra att Belgien har lagt en så stor vikt vid Afrika och storasjöregionen. Samtidigt finns det skäl att framhålla att man måste komma ihåg andra kriser i Afrika också, inte minst Eritrea.

Slutsatserna handlar om att välkomna framstegen i fredsprocesserna, stöd för att EU ska vara med och finansiera delar av fredsprocesserna, planer på att en ministertrojka ska besöka regionen – jag har informerat nämnden tidigare, ett uppskjutet besök med ordförandeskapet och Solana – vikten av internationell samordning och vikten av att återuppta relationerna mellan IMF, Världsbanken och Demokratiska republiken Kongo, och att även EU, genom kommissionen, återupptar utvecklingssamarbetet med DRK.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Jag uppfattar det som så att det här finns ett utkast till slutsatser?

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har inte slutsatserna än. Det här är det som arbetsgruppen har meddelat att slutsatserna kommer att handla om.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar detta också som ett informationsärende.

Då går vi vidare.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan kommer fredsprocessen i Mellanöstern. Där kommer Javier Solana att rapportera om vad som händer. Just nu finns det en viss möjlighet att mötet Arafat–Peres kommer att få en uppföljning. Hittills har tyvärr alla fredskontakter strandat på kravet på ett totalt icke-våld under en viss tid innan det går att ha fredssamtal. Det har inneburit att det inte har gått att ha några fredssamtal. Vi tror att det är ett farligt krav från den israeliska regeringens sida. Det innebär att varje enskild palestinier därmed kan få ett veto mot fredsprocessen.

Vi kan dock se en positiv utveckling i att USA sätter en större press på den israeliska regeringen att acceptera fredssamtal, gå tillbaka till Mitchellplanen och att man börjar med den s.k. Tenetplanen, dvs. att börja göra lättnader i avspärrningarna och få en kalender för den fortsatta fredsprocessen. Om det finns något positivt att rapportera nästa måndag eller om vi är tillbaka på ruta ett återstår att se.

Anf.  22  LARS OHLY (v):

Jag har en fråga som egentligen inte handlar om ministerrådsmötet utan om din inställning. Frågan gäller den rättsprocess som eventuellt kan komma till stånd i Belgien mot Ariel Sharon. Tydligen har det belgiska åklagarämbetet sagt att det är fullt rimligt att ställa Ariel Sharon till svars för krigsförbrytelser i belgisk domstol. Har du några synpunkter på detta och hur det skulle kunna påverka processen för fred i Mellanöstern?

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag vågar nog inte spekulera i detta. Dels vet vi inte alls vad som kommer att ske efter det att åklagaren har sagt att en process är möjlig, dels måste beslut fattas om att faktiskt sätta i gång en sådan process. Huruvida det hjälper en fredsprocess eller tvärtom svetsar samman det israeliska folket i något slags stöd för sin premiärminister är svårt att säga. Hittills har den israeliska opinionen slutit upp bakom Sharon på ett, tycker jag, förvånansvärt sätt med tanke på hur mycket våldet och osäkerheten har ökat. Det finns väl risk att det blir fallet om han hotas av en rättsprocess utomlands också.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då lämnar vi den punkten – det är ju en diskussionspunkt. Vi går över till nästa ärende, nämligen Turkiet.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Turkiet står nu på dagordningen. Vi vet dock inte om Turkiet kommer att stå på dagordningen nästa vecka. Då är tanken att man ska ta upp ESDP, Cypernfrågan och mänskliga rättigheter. När det gäller ESDP var den turkiska utrikesministern med på Gymnichmötet, dvs. den del av mötet som var ihop med kandidatländerna. I samband med det hade den belgiske utrikesministern och han ett eget möte. Efter det fick vi rapporten att ingenting har hänt när det gäller ESDP. Varken Turkiet eller EU har rört på sig. Ingenting har skett.

När det gäller Cypernfrågan har Denktash tyvärr sagt nej till att delta i de fortsatta FN-samtalen. Allting stannade av den 11 september, och vi hoppas att man kommer att få Denktash att delta i återupptagna FN-samtal senare i höst.

När det gäller MR-situationen kan vi se att parlamentet i och för sig har antagit ett antal önskvärda förändringar i lagstiftningen. Men det är precis samma situation som tidigare, nämligen att samtidigt som parlamentet antar ändringar i lagstiftningen och nu ändringar i konstitutionen sker steg åt andra hållet i Turkiet på marken. Där har vi fortsatta rapporter om godtyckliga arresteringar, tortyr och fortsatta övergrepp mot kurderna. När det gäller kurderna har lite skett.

Tyvärr är det mycket fråga om något slags dubbelspår i negativ bemärkelse. Det är ett positivt spår när det gäller lagstiftning, och det är ett negativt spår när det gäller MR-situationen på marken.

Anf.  26  LARS OHLY (v):

Efter terrorattackerna mot New York och Washington har det blivit än viktigare för USA att ha goda förbindelser i den här delen av världen, framför allt med Turkiet. Jag såg en tidningsartikel i morse där det framgår att ett antal amerikanska senatorer har varit i Turkiet och hyllat Turkiet som en juvel i USA:s krona.

Det finns en risk med detta, nämligen att man glömmer bort det som EU och utrikesministern försöker att framhålla, dvs. kampen för mänskliga rättigheter, att Turkiet inte ska ha vetorätt i ESDP-samarbetet, men också Cypernfrågan. Den berör ett annat kandidatland, och det är oerhört viktigt att lösa frågan.

Jag vill försäkra mig om att det inte finns några liknande tankar bland EU-länderna, dvs. att tona ned den berättigade kritik som finns på grund av några säkerhetspolitiska överväganden eller andra överväganden, som i och för sig kan vara viktiga men som aldrig får innebära att man blir otydlig i fråga om mänskliga rättigheter och demokratiska rättigheter.

Anf.  27  GÖRAN LENNMARKER (m):

Kommissionens avi till Turkiet var mycket specifik. Kommer det någon redovisning av hur Turkiet fullföljer de kraven? Jag antar att kommissionen vid någon tidpunkt kommer att göra det.

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Kommissionens redovisning kommer samtidigt som man går igenom alla kandidatländer. Det viskas här till mig att det sker den 13 november.

Självklart ska man inte förändra medlemskapskriterierna eller synen på mänskliga rättigheter för att vi samtidigt samarbetar i fråga om den internationella terrorismen. Det kan jag lugna Lars Ohly med.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi går vidare.

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan möjligen tillägga att det finns en risk att man i många länder – inte bara i Turkiet – kommer att försöka att definiera många saker som terrorism. Där har vi ett gemensamt ansvar att se till att de inte gör det.

Punkten 9 gäller läget i andra rådsformationer. Där får EU-nämnden denna information bäst med de olika presentationer som sker här av mina kolleger.

Punkten 10 gäller utvidgningen. Vi har fortfarande inte fått kommissionens översiktsrapport. Det här är en möjlighet att kommentera halv-
tidsöversynen. Vi kan se att än så länge håller man tidtabellen, men det är ett antal svåra frågor som ska upp i höst. Det gäller t.ex. transportfrågor, skatter, veterinära och fytosanitära frågor, rättsliga och inrikes frågor. Det är viktigt att vi hittar gemensamma positioner. Vi vet att översynsrapporterna som kommissionen lägger fram den 13 november kommer att fokusera på kandidatländernas förmåga att tillämpa lagstiftning. Det gäller inte bara att kunna fatta beslut utan också att tillämpa lagstiftning. Det är naturligtvis viktigt, men det får inte missbrukas för att försvåra eller försena utvidgningen. Här är det viktigt att detta sker på ett så objektivt sätt som det är någonsin möjligt.

Anf.  31  LARS TOBISSON (m):

Efter slutspurten under det svenska ordförandeskapet då en hel del klarades av, och man kan säga att man låg i fas med programmet, tycker jag att det återigen verkar som om processen har stoppat upp. Det är ändå givet att det har varit en semesterperiod. Men nu har halva tiden som finns under det belgiska ordförandeskapet förbrukats. Inte hör man mycket om vare sig genombrott i förhandlingarna när det gäller tidigare öppnade kapitel eller att man tar itu med sådant som är oöppnat men som vi vet kommer att bereda problem.

Utrikesministern räknade upp ett antal områden som ska klaras av under hösten. Vi vet att därbortom ligger jordbruk och annat som är ännu mer komplicerat. Vi har uttalat från vårt håll att man borde försöka ta itu med dessa frågor åtminstone på det interna EU-planet för att veta vart det hela tar vägen.

Jag får en känsla av – och utrikesministern nämnde det också – att det myckna talet om att det inte räcker med att genomföra akin utan det gäller att förmå att tillämpa den kommer att bli ett tema för halvårsrapporten – eller årsrapporten – den 13 november, dvs. man söker efter orsaker till att detta tar längre tid än vad som är alldeles nödvändigt.

Anf.  32  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det står i slutet av denna punkt om att Turkiets förmedlemskapsstrategi bör utvecklas och eventuellt diskuteras. Jag skulle vilja höra lite mer substantiellt vad som ligger bakom detta och hur tankarna går i fråga om förmedlemskapsstrategin vad gäller Turkiet.

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Turkiet hamnar här också.

Det är helt klart att Turkiet inte kan påbörja t.ex. någon screening eftersom Turkiet inte uppfyller de politiska kriterierna än. Däremot måste man börja med att fortsätta att arbeta med förmedlemskapsstrategin. Den ger instrumenten till hur man ska arbeta med Turkiet i fråga om mänskliga rättigheter. Den huvudfråga som kommer att ställas är om Turkiet ska få påbörja en screening eller inte. Där har vi, än så länge, i alla underhandsdiskussioner sagt att landet inte är moget för det. Landet uppfyller ännu inte Köpenhamnskriterierna. Det måste landet göra först.

Sedan var det frågan om oron för utvidgningen. Jag kan känna samma oro som Lars Tobisson känner. Det gäller definitivt risken att man använder tillämpningen av lagstiftningen som ett sätt att ändå skjuta utvidgningen framåt. Här har vi lite grann ett dilemma av att Sverige är en tidigare ordförande. På detta område vet alla att vi gjorde ett oerhört bra arbete. Vi kan inte gå in redan efter ett par månader av belgiskt ordförandeskap och säga att de försinkar utvidgningen. Vi har inte heller sett några konkreta exempel på att så är fallet. De har ju haft en semestermånad. Vi kan bara hoppas på att det inte kommer att bli någon försening och fortsätta att se till att arbetet i rådsgruppen fungerar som det ska. Det är svårt för oss att gå in med den oro vi kan känna eftersom det kan lätt misstolkas på grund av att vi är tidigare ordförande. Vi får vänta lite innan vi kan börja driva på.

Anf.  34  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag välkomnar Sveriges ståndpunkt och utrikesministerns besked när det gäller just förmedlemskapsstrategin för Turkiet.

Min fråga gäller närmast hur resonemanget går i andra länder. Finns det länder som driver på för att få ett annat upplägg än det som Sverige står för?

Anf.  35  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det gäller mer ett påpekande i anslutning till den här diskussionen om Turkiet. Det är viktigt att man återupprepar det som är EU:s strategi, dvs. att Turkiet är välkommet – även om det är en muslimsk stat – om det uppfyller villkoren fullt ut. Det finns krafter som inte gärna vill se Turkiet av andra skäl än att det inte uppfyller villkoren. Jag tror att det just vid denna tidpunkt kan vara klokt att återupprepa det som redan har antagits.

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Självklart står vi fast vid att Turkiet är välkommet – även om, eller t.o.m. på grund av, att det är en muslimsk stat. Däremot måste Turkiet visa att man också kan förändra situationen för mänskliga rättigheter i praktiken, annars urholkas själva grundtanken med EU-gemenskapen. Här ser vi inte några förändringar bland andra länder, dvs. att de skulle vilja låta Turkiet börja med en screening. Vi vet inte vad som eventuellt kan hända. Det är ytterligare ett antal veckor kvar till den 13 november. Som det ser ut i dag finns det tvärtom en ganska stor besvikelse i många länder för att Turkiet inte har gjort mer när det gäller MR-situationen.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare. Utvidgningen var en diskussionspunkt på detta rådsmöte. Då kommer vi till framtidsdebatten.

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det som blir de två stora frågorna när det gäller framtidsdebatten blir bl.a. förberedelserna, dvs. hur ett öppet forum eller konvent ska utformas och hur länge det ska arbeta. Det som blir tvistefrågan efter Gymnichmötet är vilken status kandidatländerna ska ha. Vi vill gärna se till att det blir ett långt mellanrum mellan det att konventet slutar och regeringskonferensen börjar så att det blir en chans till nationell diskussion. Här finns det lite olika uppfattningar. Vi tycker också att eftersom detta inte är ett beslutande, juridiskt organ kan kandidatländerna ges fullvärdig status här. Där finns det också olika uppfattningar.

Det andra som kommer att diskuteras är att Belgien vill gärna redan nu lägga fast dagordningen för både nästa regeringskonferens och konventet. Vi menar att konventet bör få chansen att diskutera dagordningen.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Det här är en fråga som är synnerligen intressant för oss. Vi ska i morgon till ett COSAC-möte. Då blir konventet en av frågorna som ska diskuteras där. Det verkar som att många medlemsländer är starkt inriktade på att skapa konventet. Många talar om att det ska ledas av en stark man och ett självständigt sekretariat. Det tyder på att många redan har utarbetade planer på vad resultatet ska bli.

Det är viktigt att vi gemensamt diskuterar detta med regeringen. Vi har tidigare tillkännagivit våra synpunkter. Riksdagen antog i våras ett betänkande där det klart framgår vilken uppfattning vi har i stort när det gäller dessa frågor.

Anf.  40  MATS ODELL (kd):

När vi läser i rapporten från det förra informella mötet den 8 och 9 september ser vi en glädjande enighet om inrättandet av ett konvent med deltagande av rådet, kommissionen, Europaparlamentet, nationella parlament och kandidatländerna. Vi ser också där att det var en diskussion om kandidatländernas status. Vi gläds åt att det i handlingarna nu står att Sverige anser att kandidatländerna får delta på lika villkor. Detta är positivt.

Sedan kommer vi till konventets sammansättning, dvs. hur det ska se ut. Där vill jag upprepa vår ståndpunkt att det är viktigt att detta inte blir ett för litet konvent utan att vi har en representation som är större än vid det förra konventet. Det var då i princip bara två partier från Sverige som var representerade. Sverige ska snarare driva COSAC-modellen.

Utöver detta ska det då finnas ett bredare forum där det civila samhället ska ingå. Har tankarna omkring strukturen för ett sådant samarbete kommit längre än när vi senast diskuterade detta?

Anf.  41  LARS OHLY (v):

Även jag vill anknyta till riksdagsbeslutet den 9 maj. Det glömdes bort när utrikesministern talade i Europaparlamentet – åtminstone den mening som säger att Sveriges riksdag förespråkar ett konvent baserat på nationella parlament.

Eftersom jag satt i det sammansatta utskottet som hanterade betänkandet vill jag påstå att detta var en formulering som det filades på mycket. Från Vänsterpartiets sida hade vi helst sett att man hade uteslutit t.ex. Europaparlamentet. De har ingen rätt att hantera fördragen. Det blev en kompromiss som samtliga partier i det sammansatta utskottet ställde upp på. Vad jag tror att vi var överens om var vikten av de nationella parlamentens roll och att arbetet, som vi skrev, kan bedrivas i ett konvent och måste framför allt förankras i de nationella parlamenten. Jag måste instämma i Mats Odells synpunkt om storleken på konventet, som naturligtvis inte kan vara hur stort som helst men definitivt inte får bli så litet att olika politiska uppfattningar i medlemsländerna inte kan komma till tals.

Jag har också förstått att regeringen förespråkar ett konvent eller öppet forum medan det finns andra, t.ex. det belgiska ordförandeskapet, som vill ha bägge delarna. Är det rätt uppfattat? Jag skulle förespråka att man har ett konvent. Vitsen med ett öppet forum har inte riktigt gått upp för mig än. Frågan är om man ska ha bägge och vad vitsen det med skulle vara. Vad skulle ett s.k. öppet forum tillföra och vilken status skulle det ha gentemot konventet? Det är nog bättre att bedriva detta i konventform och att försöka föra debatten med medborgarna och invånarna genom detta konvent och inte genom att skapa ett öppet forum.

Anf.  42  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Under ordförandeskapet låg ju regeringen lågt när det gäller formerna för debatten om EU:s framtid. Man hade möjligheten att gripa initiativet men valde att prioritera andra frågor. Även efter ordförandeskapet består detta förhållande. Det är oklart utåt vad regeringen har för uppfattning i frågor där andra länders regeringsföreträdare gör mycket klara markeringar och är mycket aktiva när det gäller att lägga ut sina uppfattningar, inte bara när det gäller sakfrågorna utan också i själva procedurfrågan.

Jag säger, som flera tidigare, att det finns ett uttalande från riksdagen som arbetades fram under påfallande enighet. Vi har varit detaljerade på många punkter. Bl.a. är det genomgående temat att vi denna gång inte får försumma att förankra processen i de nationella parlamenten. Det är särskilt viktigt med hänsyn till att förankringen av hela EU-tanken nu är ifrågasatt. Det handlar om vilket utrymme som de nationella parlamentens företrädare ska ha.

Jag fick en undersökning som hade gjorts i form av en trebetygsuppsats här i Sverige – kanske mer än så, för den var ganska kvalificerad – av konventets sätt att fungera. Den visade med stor tydlighet att medan företrädarna för Europaparlamentet var väl samtrimmade och kunde driva sina frågor, inte minst för att sammanträdena fördes på deras hemmaplan, var de nationella parlamentarikerna en splittrad grupp som av olika praktiska skäl hade svårt att göra sig gällande i processen. Här måste man se till att de förhållandena förändras i samband med att vi kommer in på frågorna som rör Europas framtid.

Rent allmänt är jag angelägen om att konventstanken blir förankrad i de nationella parlamenten och att man inte automatiskt överför de styrkeförhållanden som rådde numerärt vid det förra konventet.

Sedan var det de frågor som nämndes i förbigående. Vi ska sträva efter att kandidatländerna får en så likaberättigad ställning som möjligt, med hänsyn till att detta ändå inte är ett beslutande organ. Jag har inte förstått hur man parallellt ska kunna köra ett konvent och ett öppet forum. Konventet bör väl ha som arbetsmetod, liksom det förra konventet, att vara öppet för uppfattningar som kommer utifrån, arrangera hearings osv.

Sedan kommer vi till tidsaspekten. Den utmätta tiden totalt är begränsad. Om det ska köras i gång innan uppdraget lämnas under våren, så att det kanske inte kommer i gång förrän framåt sommaren, och det på andra ändan ska vara ett tidsmässigt uppehåll för diskussion i nationalstaterna, blir det en förhållandevis kort period som konventet ska arbeta. Här får man nog tänka igenom balansfrågorna, inklusive frågan om det ska vara alldeles nödvändigt att vara färdig med IGC under 2004. Själv tycker jag att detta är så stora frågor att det kan vara svårt att se hur allt ska klaras av på den korta tid som står till förfogande. Arbetet gjordes visserligen kort 1809 i Sverige och 1789 – eller när det nu var – i USA, men här är det flera länder, kulturer, nationalstater, som ska enas i frågor som rör deras egen suveränitet. Det är väl så komplicerat som att skriva en författning för ett enskilt land.

Anf.  43  GÖRAN MAGNUSSON (s):

I och för sig är vi ganska samstämda i synen på detta. Jag vill bara, utifrån mina erfarenheter och mot bakgrund av riksdagsbeslutet från det sammansatta utskottet, peka på att det är viktigt att konventet inte ses som någonting annat än ett beredningsorgan för det som sedan ska komma i de nationella parlamenten och den processen. I diskussionen om huruvida det ska heta öppet forum eller konvent finns det många som förespråkar konvent eftersom detta ”konvent” har alldeles speciella uppgifter ur grundlagssynpunkt. Egentligen borde man alltså undvika att använda begreppet konvent. Vi kan dock konstatera att konventet, eller denna samling, nu är ett faktum på ett eller annat sätt.

En erfarenhet som speglas i många inlägg, även i den trebetygsuppsats som vice ordföranden nämnde, är att man nu måste göra klart för sig hur beslutsprocessen ska gå till, om det nu ska finnas en beslutsprocess. Det som präglade det förra konventet var ju att de fyra olika parterna skulle bereda var för sig. Sedan skulle man träffas, och så skulle egentligen ordföranden bestämma när ett beslut var fattat och vilken kvalitet det var på det beslutet. Det här är naturligtvis inte hållbart. Ju fler parter man tar in i detta beredningsorgan, desto svårare blir det naturligtvis att veta exakt hur man ska fatta besluten.

Jag vill för min del gärna understryka att det måste vara ett beredningsorgan, så att det inte blir så att nationella parlamentariker och andra företrädare för andra intressen i praktiken fattar de beslut som ska fattas långt senare. Däri ligger, som jag ser det, den stora faran i de här resonemangen.

Dessutom, det vill jag gärna säga, är det ett stort önskemål från starka krafter inom EU-systemet att beslut faktiskt ska komma att tas i det man kallar konventet. Jag vill starkt understryka att det är nödvändigt ur demokratisk synpunkt och förankringssynpunkt att man undviker att gå i den fällan. Jag har ingen anledning att säga detta speciellt till vår regering, men det finns anledning att säga det från riksdagens sida. Det här kan diskuteras ordentligt innan man går att verkställa det.

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Även om nu Lars Ohly har hittat ett tillfälle då jag glömt att säga att det ska baseras på de nationella parlamenten kan jag säga att jag i alla andra sammanhang säger detta. Vi har stött att det ska vara ett konvent, att det ska ha en bra representation från de nationella parlamenten och att det – precis som Göran Magnusson m.fl. understryker – ska vara ett beredningsorgan, dvs. att det ska ge flera olika alternativ och lämna öppet så att vi kan diskutera och ta ställning efter det att man har lämnat sin rapport.

Sedan har det varit en diskussion om detta med öppet forum: Ska man inkludera de civila organisationerna och NGO:erna i konventsarbetet? Ska man då ha en ordentlig representation från medlemsstaternas nationella parlament och från kandidatländerna blir det nästan ohanterligt, har vi till slut sagt, att också lägga till NGO:er och civila organisationer. Då är det rimligare att ha två parallella organ som diskuterar – dels konventet, dels, som belgarna har föreslagit, ett eget forum som diskuterar med de civila organisationerna.

I övrigt kan jag instämma i väldigt mycket av det som har sagts här runt bordet.

Anf.  45  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara understryka att för vår del är det helt i sin ordning att detta baseras på de nationella parlamenten. Men vi tycker att Europaparlamentet har en given roll här. Det är faktiskt också folkvalt, av både svenskar och medborgare i andra medlemsländer. Dessutom är det valt för att hantera EU-frågor. Att det ska vara med i sammanhanget tycker vi är en självklarhet – tillsammans med de nationella parlamenten.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Det här är ju ingen beslutspunkt utan en diskussionspunkt i dag. Men det kan ändå vara bra att sammanfatta med att det finns en samstämmighet runt bordet om att regeringen kanske tydligare bör framhålla att det finns ett nationellt beslut i Sverige när det gäller framtidsdebatten. I frågan om konventet, eller öppet forum som det kallades vid det tillfället, är det väldigt viktigt att framhålla att de nationella parlamenten ska ha en stark ställning i det arbetet. Det innebär att om det här ska bli ett arbetsdugligt forum eller konvent så måste naturligtvis Europaparlamentet och andra grupper maka på sig. Jag tror att det är väldigt viktigt att regeringen har detta med sig och känner det stödet i ryggen då man ska argumentera.

Med det tycker jag att vi kan lämna den här frågan och gå vidare. Du har ett antal ärenden kvar, tror jag, på dagordningen.

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ärende 12 är dialogen med antiglobalisterna. Här har ordföranden Verhofstadt skrivit ett underlag, ett öppet brev eller vad man ska kalla det, om dialog med vad han kallar antiglobaliseringsrörelsen. Dessutom kommer kommissionen att presentera ett dokument inför vårt möte, som vi inte har fått än, om hur man ska ha en dialog med det civila samhället om globaliseringen och dess effekter.

Allmänt kan sägas att innan man diskuterar dialogen som sådan är det viktigt att titta på vad EU kan göra när det gäller globaliseringen och oron över problemen med denna. Det är bl.a. att se till att man tar rättvisefrågorna inom handeln på allvar inför nästa WTO-runda. Det är att se till att medlemsländerna ställer upp bakom kraven på ökat bistånd, att man ställer upp för fattigdomsbekämpningen m.m. Här finns säkert en hel del som vi faktiskt skulle kunna göra som vi egentligen redan är överens om men som också kräver att alla medlemsländer genomför det på allvar.

Anf.  48  LARS OHLY (v):

Om man ska föra en sådan här dialog är det bra att veta vem man ska föra den med. Jag tror att det är väldigt få organisationer, i varje fall seriösa, som kommer till ett möte dit man kallar antiglobaliseringsrörelsen. Det är väl rimligt att man försöker finna ett uttryck för motståndet mot globaliseringens orättvisa effekter som är något mer bekant bland dem som jobbar i de här rörelserna. Annars kommer ingen att dyka upp på någon sådan dialog; det kan jag lova.

Anf.  49  LARS TOBISSON (m):

Olof Palme hade ett uttryck. Han brukade kritisera personer för att sjunga med änglarna. Jag förstod aldrig riktigt den exakta betydelsen av detta, men jag tror att jag kan använda det här i alla fall.

Jag sade redan i den överläggning vi hade med finansministern att det finns en fara i att vara så tillböjlig och angelägen om att vara till lags att man ger sig in i en utveckling som man sedan inte förmår kontrollera. Jag tänker kanske särskilt på de eftergifter som gjorts när det gäller att diskutera Tobinskatten. Här vill man, ofta av inrikespolitiska skäl och inför förestående val, visa sig positiv mot det som kan kallas antiglobaliseringsrörelsen. Man ger efter och håller med och inleder så en process som man kanske inte förmår stoppa när alla egentligen inser att detta inte är en framkomlig väg. Medan man naturligtvis ska diskutera i de termer som utrikesministern angav – hur man ska frigöra handel och sådant – ska man vara medveten om att detta ju inte är vad dessa motparter är intresserade av. Det är helt andra frågor som de driver.

Jag vill rent allmänt varna för att tro för mycket på att man kan resonera sig fram till samförstånd. Framför allt är jag angelägen om att man inte ger för mycket på hand i en diskussion så att man sedan får besvär när man måste ta tillbaka det.

Anf.  50  MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Jag studsar också lite när man pratar om dialog med antiglobalisterna. Hur definierar man den gruppen i så fall? Jag känner mig inte som en antiglobalist, utan jag är för globalt samarbete. Men det kanske inte är det viktiga, utan det viktiga i detta sammanhang är hur man ska få den här dialogen. I alla politiska sammanhang pratar vi många gånger om att vi behöver ha en dialog, vi behöver nå ut till vanliga människor i större utsträckning osv., men det blir ofta bara prat. När vi sedan kommer till handling finns det ofta inga bra modeller för hur vi ska nå ut.

Det skulle vara intressant att höra vilka tankegångar man har inför den här dialogen. Hur ska den se ut egentligen? Har man några bra förslag för att nå ut och få en dialog?

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Observera att det inte är jag som har kallat detta för dialog med
antiglobalisterna, utan det är den belgiske ordförandens förslag till rubrik.

Det jag menar med det jag sade inledningsvis är egentligen att innan vi skaffar oss en s.k. antiglobaliseringspolitik för en dialog med antiglobalister bör vi skaffa oss en bra globaliseringspolitik. Det finns väldigt mycket som EU kan göra på det här området som vi redan är överens om och som vi ska arbeta vidare med. När man har en seriös politik kan man också, inte för att flirta med olika grupper utan för att redovisa sin seriösa politik, bjuda in till en debatt kring den politiken.

Det här tror jag är sådant som man gör bäst nationellt, men man kan göra det på EU-nivå också. Belgien har inbjudit till en konferens den 30 oktober. Vi vet ingenting om denna konferens än, men det är därför vi tror att det är desto viktigare att ta fram seriösa förslag som vi kan stå för och som vi tror kommer till rätta med globaliseringens problem – men som en del av en seriös debatt, inte som en del av något slags flirt med olika grupper. Sådant är inte riktigt ärligt.

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då lämnar vi den punkten. Har du ytterligare punkter?

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan har vi uppföljning av terroristattackerna den 11 september. Här kommer det stora arbetet att göras av rätts- och inrikesrådet. Coreper kommer att koordinera detta arbete, och sedan kommer även den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att diskuteras.

Anf.  54  LARS OHLY (v):

Jag vill ta upp en A-punkt, nämligen antagandet av EU:s gemensamma ståndpunkt inför associeringsrådet med Marocko. Först och främst har vi inte fått veta vad den gemensamma ståndpunkten innehåller. Vet utrikesministern något mer?

Det andra är frågan om Västsahara, som jag med en papegojas envishet återkommer till varje gång Marocko nämns. Anledningen är naturligtvis att det finns väldigt få framsteg. Tvärtom finns det indikationer och tecken som tyder på att upprustningen i regionen ökar och att lidandet i flyktinglägren i Algeriet är värre än på mycket länge. Den här frågan kan man inte bortse från när man nu har utvecklade förbindelser med Marocko. Det måste vara en av de frågor som man använder sitt samarbete till att lösa. Därför vill jag veta ifall det nämns något om Västsahara i den gemensamma ståndpunkten eller om Sverige avser att ta upp detta på något sätt.

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nu har jag inte den gemensamma ståndpunkten framför mig. Jag vet inte ens om vi har fått den. Jag vet bara att när jag själv har ställt samma fråga tidigare har jag fått svaret att den kommer att inkludera något om Västsahara. Förmodligen kommer det att handla om ett fortsatt stöd till FN:s arbete, för det är det som vi har uttryckt hittills. Men vi har fortfarande inte fått den.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Då tycker jag att vi gör så här: Eftersom vi själva har sett till att förlägga samrådet så här tidigt i veckan, beroende på COSAC-mötet som vi ska åka till, tar vi inte upp detta till beslut. Vi gör ett undantag den här gången.

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag får fria händer på alla punkter – är det så?

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Bara den här gången – det betonar jag. Men så småningom är vi inne på normalt spår igen, och då ska alla de här punkterna underställas oss i god tid.

Med det tror jag att vi kan tacka utrikesministern för samrådet i dag.

2 §  Allmänna frågor

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från informellt handelsministermöte den 7 september 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 och 9 oktober 2001 (handelsfrågor)

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statsrådet Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit. Vi ska naturligtvis börja med en återrapport, som sig bör, och det är från ett informellt handelsministermöte den 7 september. Varsågod!

Anf.  60  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack! Mötet ägnades helt och hållet åt förberedelserna för WTO:s nästa ministermöte i Doha, Qatar. Man kan säga att mötet bekräftade att det fortfarande råder enighet i medlemskretsen om att vi kan fortsätta att agera utifrån de beslut vi tog inför det förra ministermötet i Seattle. De rådsslutsatser som vi antog inför det mötet har fortfarande giltighet. Medlemsländerna tyckte inte att det fanns behov av att nu ändra i dem, utan vi kan fortsätta att agera utifrån det förhandlingsmandatet.

Jag framhöll för min del vid mötet att EU i förhandlingarna måste agera konstruktivt och med öppenhet. Vi vill också i fortsättningen ha en ambitiös agenda för att försöka uppnå de mål vi satte upp i rådsslutsatserna i så hög grad som möjligt. Det innebär att vi anser att vi från EU:s sida måste visa flexibilitet på sådana områden där andra har krav och önskemål på oss. Ska vi åstadkomma någonting på våra hjärteområden måste vi vara beredda att erbjuda saker som andra vill ha. Från det perspektivet är naturligtvis jordbruket det centrala. Det är ju det som omvärlden i extremt hög grad koncentrerar sig på när man vill förhandla med oss.

Min bedömning är att processen rör sig i rätt riktning, från EU:s horisont sett, även om denna rörelse är ganska långsam. Det bekräftas av det utkast till deklaration inför ministermötet som nu föreligger. Det fanns inte vid det här mötet och ingick inte i det vi diskuterade, men den rörelse vi tycker oss ha sett förefaller fortsätta – även om det inte är säkert att hastigheten är tillräcklig för att vi ska gå i mål med detta.

Vi för vår del fortsätter det aktiva arbetet för att få till stånd en bred och balanserad runda på grundval av rådsslutsatserna från oktober 1999.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vi kommer ju till de här frågorna på dagens dagordning, så kan vi lämna återrapporten och gå in på de skarpa förslagen på en gång. Varsågod!

Anf.  62  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag beklagar att förslagen nog inte är så skarpa. De brukar inte vara det i allmänna rådet. Det är liksom inte den kulturen som råder i allmänna rådets arbete över huvud taget.

Men nästa vecka fortsätter diskussionerna, baserat på vad som diskuterades i Brügge och på det utkast till deklaration som har kommit fram sedan vi sågs sist. Läget verkar nu vara lite mer gynnsamt än förra gången. Det tycks finnas en underliggande vilja att få till stånd en ny runda, även om det råder delade meningar om rundans bredd och djup. De delade meningarna kan stjälpa hela frågan. Att man är överens om att börja förhandla men blir oense om hur kan ju innebära att det inte blir någon förhandling alls. Det är naturligtvis det som ligger i potten.

Terrordåden i USA gör det än mer angeläget att starta en ny runda. Den behövs, tycker vi, som en förtroendeskapande åtgärd i ett läge som präglas av osäkerhet och vikande konjunktur. USA har efter de här attackerna gjort vad som åtminstone i mina ögon är en ganska radikal omsvängning i sin attityd i olika frågor. Det multilaterala samarbetet har fått ökad betydelse. Behovet av globalt samarbete har kommit i centrum i USA på ett sätt som var helt främmande förut, då den unilaterala vägen tycktes vara det dominerande alternativet i amerikansk utrikespolitik. Det märker vi tydligt på det här området. Amerikanerna var inte lika tydligt unilaterala förut, men det kraft och engagemang de nu visar inför WTO-mötet är något ganska nytt jämfört med hur det var före den 11 september.

Ordföranden i WTO:s allmänna råd har, som jag sade för en liten stund sedan, presenterat ett första utkast till en ministerdeklaration. Han har gjort det på basis av ett stort antal konsultationer, s.k. bikter. Han har träffat alla länders representanter en och en, intervjuat dem och pressat dem noggrant på olika sätt och sedan presenterat ett eget förslag. Om jag har fattat rätt har ni fått del av det förslaget. Jag vet inte om det är utdelat. Jag ser nickningar, så jag tolkar det så.

Vi gör bedömningen att den här deklarationen åtminstone vid en första anblick ser ut att utgöra en bra grund för den fortsatta processen. De flesta frågor som vi har drivit från EU:s sida finns med eller är åtminstone omnämnda. Utkastet poängterar vikten av att ta hänsyn till u-ländernas situation. Det är viktigt för oss, eftersom vi från svensk sida vill ge den här rundan en utvecklingsdimension. Ett paket med åtgärder beträffande implementering av tidigare ingångna WTO-avtal har också utarbetats och presenterats. Implementeringsfrågorna är särskilt viktiga i förhållande till u-länderna, som gör detta till en bedömningsgrund för huruvida vi är trovärdiga eller inte i det vi säger om behovet av att prioritera u-ländernas intressen. De synar våra kort, så att säga, genom att se vad vi erbjuder på det här området.

Efter en första läsning av den här texten finns det enligt vår uppfattning ingen anledning för EU att nu ändra på sina positioner och att nu börja revidera rådsslutsatserna från oktober 1999. Vi tycker också i fortsättningen att de utgör en bra utgångspunkt för det fortsatta arbetet.

Det här utkastet kommer nu att diskuteras intensivt i första hand i Genève fram till Doha. Inom EU kommer diskussionerna att föras dels i 133-kommittén, dels – tror vi – vid rådsmötet i nästa vecka. Vi har inte fått det riktigt bekräftat men vi tror det, och det är därför vi tar upp det nu.

Sakområdet handel och arbetsvillkor finns omnämnt i rätt riktning, men skrivningarna är i våra ögon alldeles för vaga. Vi måste i de fortsatta förhandlingarna driva att de ska vässas, men det är ett utgångsbud i förhandlingarna, ett slags minsta gemensam nämnare som rådsordföranden har formulerat under sitt eget namn, men vi tycker att det behöver preciseras i de fortsatta förhandlingarna.

Detsamma gäller på miljöområdet, där vi tycker att man är mindre ambitiös än vad vi skulle önska. Investerings- och konkurrensavsnittet innehåller två skilda alternativ när det gäller hur vi skulle kunna gå vidare i dessa frågor. Vi föredrar för vår del det alternativ som innebär förhandlingar i de här frågorna.

På jordbruksområdet finns det inte någon färdig text, och det området kommer att bli föremål för fortsatta intensiva diskussioner de närmaste veckorna. Jordbruksavsnittet är kanske det enskilt viktigaste i hela dokumentet. Kanske var det för känsligt för att läggas fram så här tidigt. Jag vet inte vilken taktisk bedömning han har gjort, men det finns i alla händelser inte med. Där kommer vi alltså inte att kunna gå in i närkamp med någon materia.

Anf.  63  LARS TOBISSON (m):

Ordförande! Det är kanske riktigt att säga att den sista tidens händelser har hjälpt oss att komma ett så här pass långt stycke på vägen mot ett underlag för mötet i Doha, men det är åtskilligt som återstår. När jag läste utkastet till förklaring tyckte jag ändå att det var klart bättre än det som förelåg vid motsvarande tid före Seattlemötet – om det över huvud taget förelåg något sådant då; jag har för mig att det var dåligt med det. Ändå finns det här besvärliga saker som ligger kvar.

Jag tycker att handelsministern har rätt inställning rent allmänt när han säger att vi måste vara förhandlingsvilliga och beredda att ompröva ståndpunkter, men hur är det med tillämpningen? Det går an att säga att jordbruksfrågorna är de svåraste och att vi där måste se till att få fram en mera flexibel hållning från EU:s sida. Jag håller med om det. Men det som sedan nämndes på slutet om arbetsvillkor och krav på miljösidan har utvecklingsländerna väldigt svårt att acceptera. Att vässa formuleringarna är inte så lätt. Då blir det kanske så som hände i Seattle, när president Clinton vässade alldeles förfärligt på arbetsvillkorssidan och därmed åstadkom att det hela bröt samman. Det hade kanske skett ändå, men den enstaka avgörande insatsen för den prestationen var väl vad Clinton sade vid mötet beträffande sanktioner på det här området.

Jag vet inte om handelsministern menade att även föredra punkten 15 här – punkterna kom i lite olika ordning – men det finns i tredje stycket på s. 3 i den bilaga som vi har fått innehållande ett meddelande från kommissionen till rådet om att främja core labour standards en passus som precis fångar problemet i det här sammanhanget. ILO anses för svagt jämfört med WTO, som har både sanktionsmöjligheter och dispute settlement mechanism, och det finns därför en tendens att på WTO lägga över frågor som egentligen ska hanteras någon annanstans, i det här fallet ILO. Detta leder till att WTO blir ett offer för sin egen styrka. Man lägger på WTO frågor som blockerar möjligheterna att komma fram med den egentliga uppgiften att frigöra handel.

Därför är väl vår inställning den att man i möjligaste mån ska låta arbetsvillkor vara en fråga som hanteras inom ILO. Miljöfrågor hanteras i för detta behöriga organ, och man ska se till att inte blockera möjligheterna att komma fram till en uppgörelse om frihandeln genom att lasta in frågor som egentligen ska hanteras på annat håll. Där tycker jag att det fortfarande finns anledning att vara kritisk mot regeringens uppläggning. Man talar om att vässa de här inslagen så att man riskerar att stöta utvecklingsländerna ifrån sig och inte få den allmänna samstämmighet som krävs för att få i gång rundan.

Promemorian om hjälp med implementering tycker jag är alldeles riktig, och den går i utvecklingsländernas riktning. Man bör nog, om man vill ha framgång på det här området, se till att göra det även vad beträffar arbetsvillkor och miljövillkor.

Anf.  64  LARS OHLY (v):

Ordförande! Det känns alltid skönt att vara oense med Lars Tobisson, för då känner man att man är på fast mark igen. Spörsmålet om var olika frågor ska hanteras är viktigt. Ser man WTO enbart som en organisation som ska arbeta med frihandel utan att ta hänsyn till miljö, arbetsvillkor och annat, är man ganska långt från den ståndpunkt som Sveriges riksdag har. Vi har ju behandlat regeringens skrivning inför WTO-förhandlingarna i Seattle, och där nämner vi uttryckligen att vi ska arbeta för mänskliga rättigheter i arbetslivet, för en god miljö osv. Det är alltså utgångspunkter för handeln. Om man för dem åt sidan riskerar man att få en handelspolitik som inte sätts in i helheten utan som isolerat faktiskt kan bidra till att förvärra läget t.ex. i fråga om mänskliga rättigheter eller miljöproblem. Det är alltså helt nödvändigt att integrera synen på handeln med synen på hållbar utveckling och på mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Jag begärde också ordet för att fråga om ett par saker. Vi har tidigare varit inne på frågan om förhandlingsstöd till fattiga länder. Statsrådet har bl.a. svarat att >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<har motsatt sig det, tydligen på grund av att det finns något generellt beslut om att >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<inte godkänner beslut om mer pengar från EU-systemet till den typen av åtgärder. Jag vet inte om det har rört sig i den frågan, men jag tror att det är helt nödvändigt om man ska få en uppslutning kring en ny runda att de fattiga länderna faktiskt får förutsättningar att delta på ett någorlunda jämlikt sätt. Vi kommer inte att nå dit, men ojämlikheten är i dag så uppenbar att jag tror att bara det i sig är grund för misstänksamhet, vilket också försvårar en ny runda.

Därmed kommer man även in på de viktiga frågorna om WTO:s reformering. WTO behöver bli mer demokratiskt och genomskinligt. Det är inte bara så att det finns något slags allmän gnällighet och misstänksamhet från det som en del kallar antiglobaliseringsrörelsen, utan det finns snarare en grund för kritik. Den måste man ta på allvar om man ska komma vidare. Jag tror, och jag utgår från att också regeringen gör det, att WTO kan vara ett oerhört viktigt instrument i kampen för global rättvisa. Att WTO i dag inte riktigt fyller den funktionen beror bl.a. på brister i WTO:s sätt att fungera och framför allt kanske på ojämlikheten mellan olika länder och ländergrupper inom WTO.

Sammanfattningsvis bör utgångspunkten även fortsatt vara riksdagens beslut inför Seattle, eftersom det då inte blev någon ny runda. Mina frågor gäller alltså framför allt demokratiseringen, genomskinligheten och förhandlingsstödet till fattiga länder.

Anf.  65  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag vill börja med att kommentera det sista. Jag håller med om det som Lars Ohly säger. Den svenska politiken på det här området bygger på just den verklighetsuppfattningen. De fattiga länderna, framför allt de allra fattigaste, har formella rättigheter i systemet som är likadana som de som alla andra har, men realiteten är att de är nya i systemet, inte har hunnit lära sig och inte har ekonomiska resurser att klara detta ännu. Vår syn är den att vi som en gemensam uppgift ska ha att anstränga oss för att göra något åt hela systemets legitimitet. Det är också i vårt intresse och det är vår skyldighet och vårt ansvar som värnare av systemet att sätta in sådant här stöd till dem.

Våra möjligheter att göra det genom WTO har begränsats av att >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<har den synen att man över huvud taget inte går med på permanenta anslagshöjningar till internationella organisationer. Det hindrar inte att vi gör saker, men då blir det på tidsbegränsad basis, treårsprogram och liknande som gör mycket nytta och som är väldigt bra men som innebär att man inte kan fastanställa personal och bygga upp fasta organisationer. Det blir sämre effektivitet, och det blir dyrare, för man måste basera det på konsultarbete. Man kan t.ex. inte öppna fasta kontor i Afrika där man skulle kunna ägna sig åt denna verksamhet, för det kräver fasta åtaganden.

Detta innebär inte att vi är passiva, men vi jobbar efter de vägar som finns, och vi sätter av mer och mer resurser både inom WTO och inom EU men också inom det bilaterala biståndet t.ex. från svensk sida. Jag håller med om att sättet att arbeta inom WTO måste fortsätta att förändras, men denna förändring pågår, och ambitionerna höjs. Den nuvarande generalsekreteraren har precis samma åsikt om det här som Lars Ohly och jag. Han är i själva verket en agitator för det här när han är ute och reser. Han beskriver mycket färgstarkt Vanuatus glädje när dess företrädare ska möta USA i en förhandling. Här är det verkligheten som är vår motståndare. Det tar tid att lära upp människor i denna svåra materia.

Lars Tobisson frågar vad vi menar med flexibilitet i förhandlingarna. Jag menar att det finns två sorters flexibilitet, och jag talar för den ena. Man kan å ena sidan säga att EU vill ha en ambitiös förhandling, men det verkar svårt, så vi sänker ambitionsnivån. Man kan å andra sidan resonera så att EU vill ha en ambitiös förhandling, en bred runda med många frågor. Alla frågor som någon vill förhandla om ska vara med. Vi ska inte säga nej till något. Om vi ska åstadkomma detta menar jag att vi från EU:s sida måste vara beredda att erbjuda andra mer. Om vi vill åstadkomma mer, måste vi vara mer flexibla när det gäller vad vi vill erbjuda. Om vi är flexibla genom att sänka ambitionsnivån på vad vi vill åstadkomma, är vi snart tillbaka vid att en runda blir obehövlig. Då räcker det kanske att vi förhandlar om tjänster, jordbruk och några andra enskilda sektorer i Genève.

Själva utgångspunkten för EU:s hela arbete med detta var att vi behövde en ambitiös runda, som tar upp många frågor och som kan skriva om grundreglerna för handeln så att de speglar dagens värld och inte den värld som fanns för 15 år sedan. Förhandlingsrundan började föras på basis av de problem som man identifierade i mitten av 80-talet. Därför menar jag att det är fel väg att visa flexibilitet genom att sänka ambitionsnivån. Det är den andra flexibiliteten som vi ska visa. Jag uppfattar att vi är överens om att vi inte ska mota förhandlingarna om jordbruket genom att säga att det här är för svårt för EU och att vi inte vill prata om det. Därvidlag vill Sverige naturligtvis gå längre än en del andra länder i EU. Nyckeln ska som sagt vara att om vi vill åstadkomma mycket, måste vi vara beredda att erbjuda mycket. Alternativet, att åstadkomma lite därför att vi vill erbjuda lite, tycker jag är fel sorts flexibilitet.

Anf.  66  LARS TOBISSON (m):

Jag vill säga till både handelsministern och Lars Ohly att det som jag har pläderat för är ökad lyhördhet för krav och synpunkter som kommer från den fattiga världen. Jag har mindre benägenhet att instämma i det som kommer från påtryckningsgrupper inom i-världen, inte minst fackföreningar. Jag har inte sagt att vi ska avstå från att driva ståndpunkter som vi tycker är viktiga, men jag har varnat för att under frihandelsförhandlingar dra in många frågor som hör till andra avsnitt av det internationella umgänget och ställa villkor på dessa mera vid- sidan-av-liggande frågor på ett sätt som kan äventyra framgången för frihandelsförhandlingarna i stort. Till den kretsen räknar jag vässade krav när det gäller arbetsvillkor och miljö. De frågorna ska diskuteras i sina forum, och det kan hända att dessa inte ger samma möjlighet till utpressningstaktik som förekommer i WTO-sammanhang, men vi ska inte bjuda på detta utan vara förstående för de synpunkter som förs fram från de fattiga länderna om att vi kan hålla igen lite grann.

Vi kan säga: Visst ska vi diskutera arbetsvillkor, men låt oss göra det i det forum där de egentligen hör hemma, nämligen i ILO.

Anf.  67  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag ska vara mycket kortfattad i det här sammanhanget. Det är helt uppenbart när man möter representanter för WTO att de själva inom sin organisation inser att handelspolitik inte kan leva ett eget liv. Man kan inte föra en handelspolitik som är så liberal att den inte tar hänsyn till omvärlden. De säger själva att de så att säga behöver nya koncept för att passa in i samhället och för att få en legitimitet. Vi tycker att man ska stötta dem i det avseendet.

Anf.  68  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ordförande! Det här är en viktig principfråga. Sverige har ju traditionellt agerat mycket för den öppna och fria handeln men valt att icke ställa krav för att ha en sådan handel. Vi har t.ex. mycket tidigt gått emot idén om att Kuba skulle isoleras därför att man där bryter mot mänskliga rättigheter och inte har core labour standards. Den här nämnden har enigt ställt sig bakom EU:s krav på att så inte ska ske.

Vi har Everything but arms-avtalet och de 48 fattigaste länderna som vi inte alls ställer de här kraven på. Vi tycker tvärtom att det är viktigt att ge tillträde för de fattigaste länderna utan att ställa krav.

Vi har också den åsikten att EU inte ska ha en sanktionspolitik som vidgas utan att det är FN:s säkerhetsråd som ska sätta in sanktioner. I det verkliga livet har alltså inte vare sig Sverige eller för den delen EU agerat för att vi ska ställa krav för att ha frihandel. Man har sagt att den fria handeln är viktig därför att den främjar både ekonomi och förhoppningsvis långsiktigt mänskliga rättigheter och demokrati. Vi ska alltså inte omtolka det som vi har gjort. Då skulle vi ha haft en helt annan Kubapolitik – för att bara peka på det exempel som vi själva har haft uppe i den här nämnden under sex års tid.

Anf.  69  LARS OHLY (v):

Det här är ju inte ett forum för intern debatt mellan partierna i de här frågorna, men jag vill bara påpeka att Göran Lennmarker satt i utrikesutskottet när vi behandlade regeringens skrivelse. Moderata samlingspartiet hade inte en enda reservation vid betänkandet. Reservationerna kom från Kristdemokraterna och Centerpartiet vad gällde jordbrukspolitiken. Det är kanske dags att gå hem och läsa på detta betänkande och fråga sig om man då gjorde rätt eller fel.

Anf.  70  MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Efter den här diskussionen tycker jag att det är intressant att få höra om regeringen anser att det beslut som riksdagen har fattat ska vara underlag för regeringens ställningstagande för det som man driver i EU-sammanhang.

Anf.  71  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Ordförande! Jag börjar återigen bakifrån. Svaret på Marianne Samuelssons fråga är ja. Det är den grund som vi arbetar efter. Förändrar vi den kommer jag till nämnden och berättar om det. Detta är den bas som vi agerar från. Sedan får vi se vad som sker den sista natten i förhandlingarna, men det här är vår självklara utgångspunkt. Jag drar mig till minnes samma struktur på beslutssituationen som Lars Ohly just påminde om.

Låt mig vad gäller Göran Lennmarker säga, vilket kanske är överraskande, att vi inte har något krav på att det ska sättas in handelssanktioner mot länder som bryter mot ILO:s standarder. Vi föreslår inte att det här ska tas in i förhandlingssystemet. Det är en missuppfattning som är spridd inte minst bland u-länder. Clinton är inte längre kvar, och eftersom det amerikanska kravet på den här typen av inblandning i förhandlingssystemet är borta från bordet har möjligheterna att få igenom någonting konstruktivt på det här området ökat ganska radikalt. Oron i u-landskretsen har minskat kraftigt, och det är lättare att få förståelse för den linje som vi hela tiden har drivit från EU:s sida.

Jag vill också på en annan punkt tillrättalägga det som Göran Lennmarker sade. EU har aldrig gjort den här typen av kopplingar. Det finns faktiskt ett exempel, det exempel som Lennmarker nämnde, Everything but arms-avtalet, EBA. Det är ju en ensidig EU-åtgärd som vi har vidtagit inom ramen för vårt allmänna system för tullpreferenser, GSP-systemet. Det är alltså inte ett element i en multilateral överenskommelse som olika parter signerar. Men i GSP-systemet har vi ett undantag för Burma, eftersom man där använder sig av slavarbete. Just på grund av det utsträcker vi inte den aktuella förmånen till Burma. Men att införa handelssanktioner av typen extratullar och antidumpningsavgifter eller vad det kan vara i en ny förhandling inom WTO:s ram är vi emot. Kommer det sådana förslag kommer vi att rösta emot dem. Det är inte det som det gäller. Jag förstår om u-länderna är rädda för den typen av smygprotektionism bakvägen. Jag vill understryka att det som vi föreslår inte kan missbrukas för sådana syften.

Anf.  72  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara instämma i det som handelsministern nyss har sagt. Det är just det som är det viktiga. Tyvärr är det ibland så att det inte i debatten framgår att man inte ska använda sanktioner annat än i extrema fall av typen Burma. Det finns också några andra exempel där en samlad bedömning ger samma resultat.

I debatten framställs det tyvärr som om vi skulle kräva sanktioner från EU. Det är, precis som handelsministern sade, det som gör att man inom u-världen är så rädd för det här. Man ser det på ett protektionistiskt sätt. Det vore därför bra om man tydligt uttalade detta.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att jag nu kan sammanfatta det här. Vi har fått en redovisning av regeringens ståndpunkt inför de fortsatta förhandlingarna, och jag konstaterar att det finns stöd för detta upplägg inför de fortsatta förhandlingarna vid WTO-konferensen.

Vi går vidare. Jag tror att du också hade ett ärende som gäller varv.

Anf.  74  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Just det. Jag var väldigt kortfattad i frågan om arbetsvillkoren, eftersom jag hade tänkt ta det som en separat information, men nu har vi redan avverkat detta. Jag har inget ytterligare att berätta än det som vi just har sagt. Nämndens ledamöter kom före mig med att ta upp det, och det var bara bra.

Jag går vidare med varvsfrågan. Den är uppsatt på agendan som en diskussionspunkt, inte som en beslutspunkt, men vi vet inte riktigt hur ordförandelandet tänker hantera detta.

Jag kan allmänt säga, och det gäller samtliga frågor som vi hittills har haft uppe, att vi inte vet vad belgarna tänker ta sig före. Det får vi normalt veta när vi kommer dit. Det underlättar alltså inte för mig att på ett tydligt och klart sätt informera nämnden och söka nämndens råd, eftersom det flyter lite grann för oss. Men vi vet i alla fall att det snart blir en diskussion utan beslut om den här frågan. Jag har tidigare berättat att kommissionen har föreslagit att vi ska göra det möjligt att införa ett temporärt stöd för europeisk varvsindustri för att kunna neutralisera effekten av de subventioner som man menar att den koreanska staten ger till de koreanska varven. Vi tycker att frågan i första hand bör lösas bilateralt. Om det inte är möjligt bör vi använda oss av de internationella forum som står till buds för den här typen av tvistlösning. I det här fallet gäller det WTO.

Vi kan från EU:s sida komma fram till att det koreanska stödet står i strid med WTO:s regler. Vi tycker inte att återinförda direkta statsbidrag till skeppsvarven är en metod att använda i den tvist som vi nu har med Sydkorea.

Anf.  75  LARS TOBISSON (m):

Ordförande! Det här har vi haft uppe tidigare på ungefär samma stadium när kommissionen har lagt fram sitt förslag. Det är inte moget för beslut ännu. Vi instämmer i den ståndpunkt som handelsministern utvecklade här och som finns uttryckt längst ned på s. 7 i föredragningspromemorian. Det är bara ett ord där som gör mig lite orolig. Det står så här: Sverige anser principiellt att statligt stöd till varvsindustrin inte gynnar branschen.

Man brukar i sådana fall i nästa mening skriva att man i praktiken gör på annat sätt, och här öppnas det för detta.

Om man nu ska uttrycka något slags mandat för regeringen i denna fråga skulle jag därför vilja att vi stryker ordet ”principiellt” och rakt ut säger att vi anser att statligt stöd inte gynnar branschen i ett längre perspektiv.

Jag skulle alltså vilja ha det så som jag tyckte att handelsministern utvecklade detta, nämligen bilaterala kontakter mellan EU och Sydkorea. Om detta inte är en framkomlig väg kan man inte ge detta för mycket tid, utan göra en anmälan till en WTO-panel och avvakta beskedet om detta. Men under mellantiden ska man inte köra i gång med egna stödinstrument, som bara kommer att skapa ytterligare problem på varvsområdet.

Anf.  76  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det tycks inte råda några olika åsikter i sakfrågan. Det här är ett ordval som man har gjort i en föredragningspromemoria. Jag kan inte se att det har någon större betydelse. Här handlar det om en fråga som det ska fattas beslut om med kvalificerad majoritet. Det innebär att det kommer att bli en köpslagan vid bordet och korridordiskussioner av olika slag. Svensk strävan är att ge tyngd åt vårt sätt att se på det genom att delta i samtal och förhandlingar, om det visar sig vara det taktiskt lämpliga. Jag tycker därför att det är viktigt att vi har ett manöverutrymme, men vår grunduppfattning är den att detta är fel väg att gå. Den uppfattningen kommer vi att driva i dessa förhandlingar.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Regeringen har redovisat sin ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet för den.

Vi tackar för din medverkan och tar en kort paus.

3 §  Sysselsättning och sociala frågor

Statsråden Mona Sahlin och Ingela Thalén samt jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 11 juni 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 oktober 2001

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsråden Mona Sahlin, Ingela Thalén och Margareta Winberg välkomna hit med sina medarbetare. Vi ska ha information och samråd inför rådet för sysselsättning och sociala frågor. Vi börjar som brukligt är med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 11 juni i år.

Anf.  79  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Jag kan göra det mycket kort. Ni har redan fått en skriftlig återrapport.

Mötet den 11 juni blev en väldig framgång också för Sverige som ordförandeland, eftersom det uppnåddes tre politiska överenskommelser om tre direktiv som vi har lagt ned väldigt mycket arbete på. Det var klassikern om information och samråd med arbetstagare, bullerdirektivet och likabehandlingsdirektivet, som jag tror att Margareta Winberg kommer att redovisa en del av.

Ni har ju den skriftliga rapporten, så jag kanske inte behöver säga mer.

Vi hade också ett informellt ministermöte i Liège. Jag vill bara kort nämna att frågeställningen om kvalitet i arbetet var central också där. Den återkommer under flera punkter på de olika ministerråden under hösten.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar detta och går in på dagens lista där punkt 3 är den första.

Anf.  81  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Punkten 3 på dagordningen handlar om arbetstagarinflytandet i
Europabolag. Den sakfrågan har vi haft uppe ett flertal gånger här i EU-nämnden. Den har, som ni kanske minns, varit blockerad under en längre tid. Men nu är frågan upptagen på dagordningen som en beslutspunkt. Vi ser det som mycket glädjerikt om den här segdragna frågan äntligen kan vara mogen för ett beslut.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller kompletteringen av stadgan för Europabolag vad gäller arbetstagarinflytande och stadgan för Europabolag.

Sysselsättningspaketet kommer statsrådet Björn Rosengren att ta upp sedan. Kvalitet i arbetet blir därför nästa punkt.

Anf.  83  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Den frågeställningen var central under den svenska ordförandetiden. Som jag nämnde tidigare var den också uppe till diskussion i somras på det informella ministerrådet. Nu är den också uppe som en diskussionspunkt och som ett meddelande som kommissionen har presenterat om sysselsättningspolitik och socialpolitik.

Syftet är här också att utveckla det som finns med i den socialpolitiska dagordningen med tonvikt framför allt på målet att främja kvaliteten i arbetet. Det är ett mycket omfattande grepp som kommissionen tar i det här meddelandet, eftersom det indirekt handlar om både sysselsättning och socialpolitik för hela unionen, även om det koncentreras mer eller mindre på just begreppet kvalitet i arbetet.

Sverige tycker att det är väldigt viktigt att man när man i fortsättningen ska jobba fram de mer konkreta indikatorerna för kvalitet i arbetet försöker hålla sig till det som antogs av stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möte i Stockholm, liksom att arbetet ska bedrivas inom ramen för sysselsättningsstrategin på ett sådant sätt som stats- och regeringscheferna också beslöt.

Slutligen ska kvalitet i arbetet också finnas med som ett allmänt mål i sysselsättningsriktlinjerna redan till nästa år, och indikatorerna ska tas fram till Europeiska rådets möte i Laeken den 14–15 december i år. Dessutom finns detta med i höstpaketet. Men det drar statsrådet Rosengren senare i dag.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar inte detta som en beslutspunkt i dag. Det är en debattpunkt, så vi kan lämna den och gå vidare.

Anf.  85  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 7 handlar om att ordförandelandet Belgien när det gäller jämställdhet har valt att arbeta med jämställdhetsintegrering i den s.k. Barcelonaprocessen och i de allmänna ekonomiska riktlinjerna. Vi har inte fått någon förhandsinformation om hur detta ska gå till. Det enda vi vet är att ett seminarium riktat till specialister ska hållas i mitten av oktober. Då ska man utarbeta ett ramdokument. Det ramdokumentet ska så småningom antas i slutsatser i Laeken.

Anf.  86  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag har tittat i den promemoria som är utdelad och som heter EU:s sysselsättningssamarbete. Sverige får beröm för sitt ordförandeskap, men där står också talat om att Sveriges utmaningar ligger i att förbättra arbetsmarknadssituationen för invandrare och att minska den könssegregerade arbetsmarknaden. Då tyckte jag att det kunde vara intressant att höra statsrådets funderingar kring de frågorna, även om vi har diskuterat dem tidigare.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Det är väl inte riktigt samma ärende. Det är sysselsättningspaketet du är inne på nu. Men Margareta Winberg kan säkert svara på frågan.

Anf.  88  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Den tangerar jämställdhetsfrågan.

Anf.  89  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Dessvärre måste jag erkänna att jag inte kan svara så bra på den första punkten, för det är Mona Sahlins punkt och handlar om integrering av invandrare.

När det däremot gäller att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden kan jag säga att man naturligtvis kan göra det på många sätt. Min och regeringens uppfattning är att man allra bäst gör det så tidigt som möjligt. Därför stöder vi på olika sätt initiativ i förskolan. Jag kan nämna Tittmyran och Björntomten i Gävleborgs län som alldeles utmärkta exempel på en frigörande och jämställdhetsinriktad pedagogik, som de nu sprider över Sverige.

Dessutom är det klart att AMS fortfarande har sitt uppdrag att för vuxet folk försöka bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Till det fanns det också pengar i budgetpropositionen.

Anf.  90  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Statsrådet öppnade också för att statsrådet Sahlin skulle kunna berätta något om hur man förbättrar arbetsmarknadssituationen för invandrare, enligt den rekommendation som EU har.

Anf.  91  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Det kan jag göra rent allmänt. Annars kommer de frågeställningarna upp när ni diskuterar hela höstpaketet.

Det kom en rapport från Integrationsverket, som ni hörde om ni lyssnade på nyheterna i morse, som visar att vi nu möjligen har sett ett trendbrott när det gäller arbetsmarknadssituationen för nyanlända flyktingar. Bakom det ligger ett mycket långsiktigt arbete som bedrivs av många kommuner och landsting genom storstadsavtalen, de särskilda pengar som AMS har fått under en längre tid och skärpningen av diskrimineringslagarna. Det är med de metoderna som Sverige har försökt att arbeta för att bryta segregationen på arbetsmarknaden.

Jag kommer att titta mycket noga på detta för att se om det är ett trendbrott, om vi verkligen kan se att de metoder vi har använt, t.ex. storstadssatsningen, ger en skillnad i de områden som har haft den typen av insatser jämfört med andra, om vi alltså har hittat en bra väg för att tidigt ge flyktingar ett inträde på arbetsmarknaden. Det är det som man i EU-arbetet pekar på att Sverige har haft och fortfarande har problem med.

Anf.  92  HELENA BARGHOLTZ (fp):

När ungefär kan en sådan utvärdering bli klar?

Anf.  93  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Den pågår nu, men under hösten ska de olika utvärderingarna av framför allt storstadsarbetet presenteras.

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ska kort nämna något om b och c under punkten 7.

Punkt 7 b handlar enbart om en konferens som man har haft under det belgiska ordförandeskapet och som handlar om kvinnor och ekonomisk utveckling i Medelhavsområdet.

Punkt 7 c handlar om en fortsättning av det arbete som vi också höll på med, nämligen utarbetandet av indikatorer. Här handlar det om lika-lön-indikatorer. Det ska man ta fram som ett led i EU:s uppföljning av slutdokumentet från världskonferensen i Peking 1995.

Man har skickat ut en enkät som kommer att presenteras. Löneindikatorer är inte helt enkla, eftersom statistiken i Eurostat enligt vår mening inte är riktigt bra. Vi inledde också under vår ordförandetid ett arbete på att förbättra statistiken.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Detta är en informationspunkt i dag. Det kommer att föras en diskussion på rådet. Det är inga beslut som ska fattas.

Vi går vidare till ärende 8.

Anf.  96  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Det handlar om det man kallar social medling. Kommissionen har initierat ett arbete för att försöka utforma ett medlingssystem på Europanivå. Nu på måndag ska ordförandelandet Belgien lämna information om detta arbete.

Det är en ganska knixig fråga, som regeringen hittills har intagit en ganska avvaktande hållning till, eftersom man än så länge inte riktigt kan veta vad detta innebär och vilka implikationer som är de riktiga. Vi har valt att säga att det måste vara ett system som bygger på frivillighet, att det måste vara parterna som ska väcka detta initiativ och att systemet måste respektera de nationella regelverken.

Men det är bara en informationspunkt från ordförandelandet.

Anf.  97  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Det finns onekligen inte så mycket underlag för att ha några långtgående synpunkter. Jag ville ändå begära ordet för att uppmuntra regeringens avvaktande hållning.

Man kan redan i utgångsläget sätta ett frågetecken för om detta egentligen är att betrakta som en unionsuppgift. Det finns också skäl att varna för att man inte i realiteten inför ett sorts unionsmedlingssystem som blir till en utmärkt förevändning för nationerna att fly från sitt ansvar på det nationella planet.

Trots den knapphändiga informationen vill jag markera att vi känner en betydande tveksamhet inför detta.

Anf.  98  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Jag kan instämma i de frågeställningar som Mikael Odenberg tar upp och dessutom notera att moderaterna tycker att det är bra att inte Näringsdepartementet gör någonting, på detta område i alla fall. Det noterar jag med tacksamhet.

Det finns säkert anledning att återkomma, därför att det är många som tycker att det här området är intressant. Men det finns inget mer underlag än det vi har i dag. Vi återkommer säkert.

Anf.  99  LARS TOBISSON (m):

Jag vill bara klargöra att vi vill att regeringen ska göra någonting, nämligen hålla emot.

Dessutom vill jag ställa en fråga. Det framgår inte av det som finns rapporterat här, men jag anar att där bakom ligger den aktuella konflikten i framför allt Frankrike med Marks & Spencers och det företag som gör småkakor. Är det detta som har förorsakat det här initiativet?

Anf.  100  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Herr ordförande! Jag vet inte riktigt om det är just nedläggningen av Marks & Spencers som ligger bakom. De fyra områden som kommissionen har pekat på som en anledning till att ta upp den här frågan har gällt om det uppstår hinder eller ovillighet att bilda sådana Europabolag som omfattas av direktivet som vi nyss informerade om. Det skulle kunna vara ett ämne för en sådan här europeisk medling. Om det blir svårigheter för löntagargruppen att driva igenom de europeiska företagsråd som också finns i direktiv skulle kunna vara ett annat eller när det t.ex. finns avtalsinitiativ på Europanivå mellan parterna som man inte kommer någon vart med. Det är de områdena som kommissionen har pekat på. Men alla de områdena har också sina lösningar på den nationella nivån. Därav vår mycket skeptiska hållning till hela denna frågeställning.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan lämna den frågan för dagen och gå vidare till ärende 9.

Anf.  102  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Herr ordförande! Den här punkten handlar om arbetet med att förenkla och modernisera förordningen 1408/71. I slutsatserna från Europeiska rådets sammanträde i Stockholm i mars fick ministerrådet i uppdrag att före det här årets utgång fastställa s.k. parametrar för det fortsatta arbetet med förenkling och modernisering. För att kunna göra detta krävs det indikationer på vilka grundprinciper man ska ha som vägledning.

Den belgiska ordförandegruppen har påbörjat denna diskussion enligt de planer som antagits. Nu har man ställt tre frågor till medlemsländerna. Den första frågan handlar om sjukvård för pensionerade gränsarbetare. Den andra frågan handlar om arbetslöshetsförmåner för arbetslösa gränsarbetare. Och den tredje handlar om en fråga som tidigare har varit uppe till diskussion ett antal gånger, nämligen utvidgning av förordningen till tredjestatsmedborgare.

Den första frågan handlar alltså om att en gränsarbetare har rätt till sjukvård i arbetslandet eller bosättningslandet. Han kan välja detta. Men när gränsarbetaren pensioneras upphör rätten att välja. Den fråga som nu berörs är alltså om valmöjligheten ska utvidgas till att också gälla gränsarbetaren efter hans eller hennes pensionering.

Sverige har tidigare ansett att man inte ska särbehandla pensionärer som sådana, utan har man gått i pension har man samma förmåner och rättigheter som övriga pensionärer, oavsett om man har varit gränsarbetare eller inte. Det Sverige säger i förhållande till den här punkten är att vi är positiva till att ge en pensionerad gränsarbetare möjlighet att fortsätta den behandling som man redan har påbörjat. Det kan ju förekomma sådana situationer. Detta kan vi säga är en något mer positiv inställning från svensk sida än vi har redovisat vid tidigare diskussioner.

Den andra frågan handlar om de nuvarande reglerna om ersättning till arbetslösa gränsarbetare. På den här punkten anser Sverige att vi ska ha ett sammanhållet ansvar hos en medlemsstat, dvs. medlemsstaten ska både betala ut arbetslöshetsersättning och kunna vara ansvarig för arbetsförmedlingskontakterna.

Enligt det förslag som lyfts fram ska den arbetslöse kunna välja, dvs. det senaste arbetslandet betalar ut arbetslöshetsersättningen, men den arbetslöse ska sedan kunna välja att ställa sig till förfogande hos arbetsförmedlingen i bosättningslandet eller i arbetslandet. Det menar vi inte är något bra sätt. Det kan i värsta fall leda till att arbetslöshetsperioden förlängs. Vi fäster stor vikt vid att hålla samman arbetsförmedlingens arbete med utbetalning av arbetslöshetsersättning. På den punkten har Sverige en mycket bestämd uppfattning.

Den tredje frågan handlar om tredjestatsmedborgare och på vilket sätt utvidgningen av reglernas personkrets ska omfatta även tredjestatsmedborgare. Där har Sverige en positiv hållning. Vi anser att det är bra att man utvidgar förordningen till de tredjestatsmedborgare som lagligen är bosatta i ett EU-land. Vi anser dock att undantag i dag bör göras för artikel 69 i rådets förordning.

Vi analyserar också den materiella räckvidden under den diskussion som nu pågår.

Det är väl ungefär vad som kan sägas om de här tre frågorna.

Anf.  103  MIKAEL ODENBERG (m):

Vår utgångspunkt, som i och för sig inte skiljer sig från regeringens, är att de här frågorna är genuint nationella frågor. Samtidigt råder inget tvivel om att 1408-förordningen är viktig och att byggandet av de olika sociala konventionerna är viktigt om man ska få en rörlighet över gränserna för fysiska personer som de facto fungerar. Vi får återkomma till parametrarna senare i höst när det blir aktuellt med beslut.

Däremot hade det naturligtvis varit önskvärt om vi före mötet hade fått ut besked om vilka de tre frågorna var som Ingela Thalén nu har redovisat. – Har de gått ut? Regeringens överväganden i anslutning till det också? Det dokumentet har jag i så fall missat. Jaså, inte regeringens överväganden.

Det är naturligtvis lite svårt att så här sittande vid bordet ta ställning till de överväganden av hur man ska förhålla sig som Ingela Thalén nu har redovisat. Spontant kan jag tycka att det förefaller ligga en hel del i att inte ett helt annat regelsystem för sjukvårdsförmånerna ska gälla i samma ögonblick som en anställning i ett annat land upphör och man går över till en pensionärstillvaro. Men det är lite svårt att bara efter en muntlig föredragning ha en bestämd uppfattning om hur Sverige ska förhålla sig till de här tre frågeställningarna. Det hade varit värdefullt om det hade varit möjligt att få ut de övervägandena tidigare.

I övrigt får vi återkomma inför decemberbeslutet om parametrarna.

Anf.  104  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Alla de här frågorna har ju varit uppe tidigare, så det är inte någon som är ny. Dessutom har de varit uppe i utskottet. På en punkt är det dock någon förskjutning. Det gäller då synen på sjukvården, dvs. att vi i någon mening har förflyttat oss – beroende på hur man ser det – i positiv riktning. Har man påbörjat en behandling innan man blir pensionerad ska man kunna fortsätta med den också efter sin pensionering. I övrigt är det kända ståndpunkter.

Rent allmänt anser jag att det är riktigt att nämnden ska ha information i tid.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Vi har tidigare i dag förklarat att vi ligger lite tidigt i schemat den här veckan, vilket gör att inte alla handlingar har kommit fram.

De här frågorna har vi diskuterat tidigare, och regeringens ståndpunkter verkar rimliga inför de fortsatta förhandlingarna och ett så småningom definitivt ställningstagande.

Jag konstaterar att det finns ett stöd för det upplägg som regeringen har redovisat inför de fortsatta förhandlingarna.

Därmed går vi vidare till punkten 10 om europeiska handikappåret 2003.

Anf.  106  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Herr ordförande! Det finns inte så mycket att säga. Under den här punkten kommer det upp en lägesrapport beträffande arbetet. Avsikten är att i anslutning till den 3 december samtidigt starta diskussionen kring den europeiska informationen om handikappåret. Vi har påpekat att det är värdefullt att både kandidatländer och EES-länder bjuds in till debatten, men också det är en fråga som man återkommer till.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Därmed kan vi kanske lämna den frågan. Däremot ser punkten 11 ut att vara ett beslutsärende, för där ska en rådsresolution antas. Varsågod!

Anf.  108  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Tack, herr ordförande! Ja, det gäller ett utkast till en resolution om ”e-integration”. Den handlar om på vilket sätt man ska utnyttja informationssamhällets olika delar för att öka möjligheten till social integration. I ett svenskt perspektiv är det ett väldigt bra initiativ. I och för sig kan man inte med resolutionen som grund säga att det är särskilt många nyheter, utan det gäller sådant som är väl anpassat också efter svenska förhållanden och sådant som vi i långa stycken använder i vårt eget samhälle – i olika handlingsplaner och i olika strategier. Det är naturligtvis väldigt bra att få den här typen av uttalande – det är ju vad det handlar om – från ministerrådet.

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Vi har nu hört en redovisning av regeringens ståndpunkt, för vilken jag konstaterar att det i detta ärende finns en majoritet.

Beträffande övriga ärenden verkar det vara fråga om lägesrapporter. Kanske har någon av nämndens ledamöter frågor att ställa.

Anf.  110  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Möjligen kan punkten 13 nämnas. Det gäller då pensionernas kvalitet och hållbarhet. Där vill jag fästa nämndens uppmärksamhet på att det, när det gäller det öppna samarbetet där subsidiaritetsprincipen ska framgå, från medlemsländerna har framförts synpunkter på vikten av att inte kopiera andra processer, utan beträffande pensionsfrågan ska man i Ekonomiska och sociala kommittén samarbeta kring en process som är anpassad efter just pensionsfrågan. Det är väl den punkt som jag vill fästa uppmärksamhet på.

Anf.  111  LARS TOBISSON (m):

Jag har en fråga som inte gäller något speciellt ärende i dag. Vi har ju redan haft tre statsråd här, vilket är trevligt, och nu väntar vi hit näringsminister Björn Rosengren. Ska alla fyra resa till samma ministerrådsmöte – vittnar det i så fall inte om en ganska dålig tillpassning vad gäller fördelningen av ärenden i regeringen och EU:s rådsstruktur?

Anf.  112  Statsrådet MONA SAHLIN (s):

Det är vänligt att visa omsorg om att vi inte ska behöva resa så mycket till Bryssel. Min information är att två statsråd åker, jag och Ingela Thalén.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Därmed har vice ordföranden fått svar på sin fråga.

Vi får tacka för dagens samråd och information.

4 §  Sysselsättning och sociala frågor

Näringsminister Björn Rosengren

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 oktober 2001

(Sysselsättningspaketet)

Anf.  114  ORDFÖRANDEN:

Vi kommer nu till den sista punkten på vår dagordning och fortsätter vårt samråd med regeringen. Det gäller sysselsättningen och höstpaketet. Jag hälsar näringsminister Björn Rosengren med medarbetare välkomna hit. Såvitt jag förstår är det här det enda ärendet på näringsministerns föredragningslista. I dag är det första läsningen i EU-nämnden. Det är lika bra att på en gång nämna för EU-nämnden att vi återkommer inför Ekofin och slutligen inför Europeiska rådet i Laeken när det gäller dessa frågor. Varsågod, näringsministern!

Anf.  115  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag får tacka så mycket för det. Jag tänkte tala om EU:s sysselsättningsarbete, som ju är en prioriterad fråga för Sverige. Den 12 september presenterade kommissionen sitt s.k. sysselsättningspaket, vilket består av tre dokument: ett utkast till gemensam rapport om sysselsättning, en rekommendation till rådsrekommendationer för medlemsstaterna samt förslag till riktlinjer för sysselsättning för år 2002.

En första diskussion om sysselsättningspaketet kommer att hållas vid rådsmötet den 8 oktober. På ett övergripande plan är vi nöjda med det gedigna arbete som kommissionen har lagt ned på årets sysselsättningspaket. Sverige sätter stort värde på den gemensamma rapporten om sysselsättningen. Nytt för i år är att den gemensamma rapporten är avsevärt kortare och mer fokuserad på politiska utmaningar än tidigare års mer detaljerade och omfattande rapporter.

Kommissionen gör bedömningen att år 2000 har varit det mest framgångsrika året för EU gällande sysselsättning och ekonomisk tillväxt sedan sysselsättningsstrategin initierades. Jag kan nämna att BNP-tillväxten var i genomsnitt 3,3 %. Arbetsproduktionen ökade med 1,6 %, och 3 miljoner nya arbetstillfällen skapades i EU under detta år.

Trots att strukturella reformer börjat ge resultat menar kommissionen att strukturella svagheter på den europeiska arbetsmarknaden återstår, såsom hög arbetslöshet bland unga, könsspecifika skillnader i sysselsättningsgraden och låg sysselsättningsgrad bland äldre. Jag delar denna bedömning.

Överlag får Sverige mycket goda vitsord. Kommissionen skriver att Sverige har sänkt skatterna men att skattenivån fortfarande är hög i EU-sammanhang. Kommissionen anser att Sveriges framtida utmaningar handlar om att förbättra arbetsmarknadssituationen för invandrare och om att minska den könssegregerade arbetsmarknaden.

Rekommendationsförfarandet anser jag vara ett viktigt instrument i Luxemburgprocessen. Sverige har fått tre rekommendationer, varav två – liksom föregående år – behandlar skatter och incitamentsstrukturer samt könssegregeringen på arbetsmarknaden. Dessutom har Sverige fått ytterligare en rekommendation om att se över effektiviteten i de arbetsmarknadspolitiska programmen, särskilt utifrån långtidsarbetslösas och invandrares behov.

Rekommendationerna till Sverige ligger i linje med regeringens politik, och jag delar kommissionens uppfattning om att sänka skattetrycket på arbete, i synnerhet för låg- och medelinkomsttagare. Dock anser jag att rekommendationen kan nyanseras för att på ett bättre sätt ta hänsyn till nationella förhållanden.

Förslaget till riktlinjer innehåller inte lika stora ändringar som förra året. Det är jag positiv till eftersom det gäller att eftersträva långsiktighet i strategin.

Föreslagna ändringar grundas på slutsatsen från toppmötet i Stockholm. Särskilt välkomnar jag att förslaget till riktlinjer innehåller det intermediära sysselsättningsmålet samt äldremålet och detta med att medlemsstaterna uppmanas att fastställa nationella mål för sysselsättningen – en fråga som ju Sverige har drivit hårt samt har haft här på nationellt plan och fått genomslag för i EU. Dessutom har främjandet av kvalitet i arbetslivet blivit ett nytt horisontellt mål för riktlinjerna. Tack, herr ordförande!

Anf.  116  MIKAEL ODENBERG (m):

Herr ordförande! Jag tar fasta på ordförandens fina vink om att ärendet återkommer inför besluten i Ekofin och på Europeiska rådets möte i december och ska därför inte bli särskilt långrandig. Men några ord vill jag säga beträffande de tre rekommendationerna.

Den första rekommendationen har vi ju nu haft ett par år. Vi står kvar vid den kritik som vi tidigare riktat mot regeringen för att man har en sorts dubbla budskap här. Å ena sidan instämmer man, som statsrådet Rosengren nyss gjorde, i rådsrekommendationen och säger att den ligger väl i linje med regeringens sysselsättningspolitik och ekonomiska politik. Å andra sidan gör man samtidigt, enligt vår uppfattning, väldigt lite för att efterkomma rekommendationen att göra något åt incitamentsstrukturen och den extrema beskattningen på arbete och företagande i Sverige.

Den tredje rekommendationen är ny. Det är väl bara att välkomna om den kan bidra till att vi får till stånd utvärderingar av traditionell svensk arbetsmarknadspolitik – utvärderingar värda namnet.

I vanlig ordning – det hör liksom till – vill vi understryka att vi tycker att det är viktigt att alltid erinra om att huvudansvaret för sysselsättningspolitiken inte ligger på unionsnivå utan att det ligger på medlemsstaterna. Jag vet att det i och för sig inte är kontroversiellt i förhållande till regeringen.

När det gäller den svenska ståndpunkten konstaterar jag ändå en förnyelse från regeringens sida när man nu rätt ut säger att skatterekommendationen bör nyanseras. Tidigare har den ju bara höjts till skyarna. Nu finns det ändå en antydan om att regeringen ser en viss diskrepans mellan sin egen politik å ena sidan och rekommendationen å andra sidan.

Slutligen har jag en fråga. Sverige hävdar också, heter det i förslaget till svensk ståndpunkt, att likabehandlingsprincipen bör beaktas vid utfärdandet av rekommendationer. Vad syftar den meningen mer specifikt på?

Anf.  117  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Allmänt kan jag hålla med föregående talare när det gäller de tre rekommendationerna men jag skulle vilja fokusera lite extra på rekommendation nr 2 som jag tycker är anmärkningsvärd. Det gäller obalansen mellan kvinnor och män. Jag tycker att det nästan känns generande att få en sådan här uppmaning mot bakgrund av att vi svenskar, och inte minst regeringen, på detta område vill hålla fanan väldigt högt i argumentationen i debatter och på olika konferenser världen över. Att då få en sådan här kritik, rekommendation, från EU känns inte särskilt bra.

Min fråga är vad regeringen radikalt vill göra på området så att man slipper se detta fler gånger.

Anf.  118  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Holger Gustafsson tog upp en punkt som också jag har fäst mig vid. Över huvud taget kan man väl beträffande dessa rekommendationer från kommissionen säga att det är flera politiska partier, inklusive Folkpartiet som har förespråkat det här, så det är inte på något sätt fråga om några nyheter. I stället är alla rätt medvetna om detta. I och för sig kan man kanske undra varför EU över huvud taget behöver tala om för oss något som vi egentligen redan vet.

Vidare är det intressant att se att Sverige, jämfört med andra länder som fått liknande rekommendationer, inte på något sätt är bäst. Sverige är ett land bland många som har en ofullständig politik. Också jag är intresserad av att höra speciellt vad näringsministern har att säga när det gäller rekommendation nr 2.

Anf.  119  WILLY SÖDERDAHL (v):

Herr ordförande! Vi står också kvar vid vår kritik som brukar komma i sådana här sammanhang. Vi tycker inte att det behövs några rekommendationer från kommissionen, utan både rekommendationer och beslut ska lämnas av församlingar där ansvar kan utkrävas – det kan vi ju inte avkräva kommissionen. Även om de två senare rekommendationerna här inte är speciellt kontroversiella tycker vi så.

Precis som Mikael Odenberg sade skriver regeringen att det här bör nyanseras. Jag vet inte om det är ett diplomatiskt sätt att säga att man inte riktigt gillar att man får rekommendationen om skatterna. Jag gillar den alls inte, utan jag tycker att man gärna hade kunnat uttrycka sig klarare där om det är så man menar.

Just beträffande den första punkten, om skattesystemet och bidragssystemet, undrar jag kring syftet med den. Syftet måste ju vara att kommissionen menar att man ska öka sysselsättningen genom en sådan här rekommendation. På vilka grunder hävdar kommissionen att ett sänkt skattetryck i Sverige skulle ge fler arbeten? Anger man det? Vilka grunder har man för ett sådant påstående? Blir det samma effekt om skatterna ersätts av avgifterna, eller uteblir effekten då? Jag tycker gott att man kunde kräva besked om grunderna här.

Anf.  120  MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Även jag tycker att det vore intressant att få jämställdhetsaspekterna lite mer utvecklade. Jag är också intresserad av det principiella kring skattefrågorna. Är det så att man i allt större utsträckning trycker på och försöker samordna skatterna inom EU?

Anf.  121  MARIANNE ANDERSSON (c):

Jag kan sälla mig till de andra frågarna. Jag tänker på rekommendation nr 3 där det står om behoven vad gäller etniska minoriteter och invandrare i fråga om de arbetsmarknadspolitiska programmens effektivitet. Vi hörde lite grann i morse om ett möjligt trendbrott men vi har ju haft en lång räcka av år med stora misslyckanden när det gäller att få in invandrare på arbetsmarknaden. Det här är väldigt intressant, och vi kommer att granska detta. Det gäller att verkligen få en utvärdering eftersom det, tycker jag, finns anledning till ganska stark kritik mot hur det har fungerat ute i verkligheten och hur de enskilda arbetsförmedlingarna har arbetat just när det gäller dessa frågor. Som jag ser det finns det anledning att göra ganska stora förändringar.

Anf.  122  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag börjar med själva skattefrågan. Låt mig ändå göra konstaterandet att det inte finns några empiriska bevis för att det totala skattetrycket på arbete har effekter på arbetskraftsutbudet. Som alla vet behövs skatt för att finansiera välfärdspolitiken. Däremot finns det starka empiriska belägg för att marginalskatter påverkar arbetskraftsutbudet. Därför är marginal- och genomsnittsskatter relevanta indikatorer – liksom hur skatte- och bidragssystemet påverkar incitamentet till arbetet; det tror jag att man kan säga.

Jag vill också säga att marginalskatten jämförelsevis inte är hög i Sverige. Vi kan jämföra med många andra länder – t.o.m. med Danmark, som dessvärre nu har en avsevärt bättre tillväxt än Sverige. Marginalskatten där är högre än den är i Sverige.

Regeringen ser det därför som en viktig uppgift att se över skatte- och bidragssystemets marginaleffekter. Maxtaxan är faktiskt ett väldigt bra exempel på en viktig reform för att minska marginaleffekterna och stärka incitamentet till lönearbetet.

När det gäller frågan om arbetsmarknadspolitiken, som också nämndes här, liksom frågan om skattepolitiken vill jag säga att det är nationella frågor – frågor som vi själva rår över och bestämmer över.

Beträffande jämställdhetsfrågan skiljer det väldigt mycket mellan Sverige och andra EU-länder. Vi har ju en oerhört hög sysselsättningsgrad bland kvinnor. Detta bottnar framför allt i att vi har en stor och stark offentlig sektor. Ändå är det så att år 1999 var 47 % av de arbetande kvinnorna verksamma inom privat sektor. Vi ser alltså en förskjutning där. Jämfört med exempelvis Tyskland, ett stort industriland, är sysselsättningsgraden bland kvinnor avsevärt högre i Sverige. Detta i sin tur har nog också lett till att vi har fått en segregation uttryckt i att många kvinnor finns just i det och det arbetet, på den och den arbetsplatsen, medan många män finns i det och det arbetet, på den och den arbetsplatsen. Vi jobbar hårt med att förändra detta men det tar sin tid. Det bottnar ju i att man får gå ned till skolnivå och ändra sättet att se på yrken osv. Det handlar också väldigt mycket om vår infrastruktur i form av barnomsorg och att vi har ett skattesystem som gör det möjligt att arbeta.

Därför menar jag att vi ändå måste se till att Sverige är lite annorlunda, varför vi får det lite annorlunda uttryckt. Därav följer frågeställningen om att Sverige bör likställas med andra medlemsländer vad gäller kommissionens bedömning. Det är vad vi menar med likabehandlingsprincipen. Vi måste behandlas lika men vid jämförelser ska utgångspunkten vara att vi är lite olika.

I alla mätningar som görs anses Sverige vara ett av de mest jämställda länderna – mycket kopplat till att vi har en väldigt hög sysselsättningsgrad bland kvinnor.

Avslutningsvis: När det gäller frågan om invandrare återstår självklart mycket att göra. Ändå vill jag säga att under de senaste åren har sysselsättningen procentuellt ökat mer för invandrare än för det totala genomsnittet för hela landet. Givetvis har det mycket att göra med att vi har haft en relativt god tillväxt. Arbetskraft har saknats, och plötsligt har det upptäckts att här finns – om jag får använda det uttrycket – en resurs som besitter stor kunskap och som är välutbildad. Plötsligt upptäcker arbetsmarknaden, de olika marknaderna, detta. Det har alltså skett en svängning. Mot det kan anföras: Vad händer nu när konjunkturen går ned?

Från regeringens sida gör vi en hel del. Inom arbetsmarknadspolitiken satsar vi riktade pengar för att förbättra för invandrare. I invandrartäta områden går vi in med stöd för att förändra strukturer och annat som gäller där som inte alltid är positivt för sysselsättningsökningen för dessa personer.

Anf.  123  MIKAEL ODENBERG (m):

Herr ordförande! Jag vill bara understryka följande. Att kommissionen och ministerrådet år efter år riktar rekommendationen till Sverige att minska skattetrycket på arbete, framför allt för lågavlönade, är inte precis ett uttryck för att regeringen gör tillräckligt. I stället är det ett uttryck för att Sverige har haft, och alltjämt har, extremt höga skatter på arbete.

Här handlar det om att se till de totala skattekilarna på arbete – inte bara om att lyfta ut en komponent, nämligen den direkta inkomstskatten, och jämföra sig med andra länder. Man måste ju se till de samlade
skattekilarna – sociala avgifter och annat som kommer ovanpå lönen.

En bidragande orsak till att vi haft väldigt stora marginaleffekter för många inkomsttagare, inte minst för lägre inkomsttagare, har ju varit den starka progressivitet som gällt i många avgifts- och bidragssystem. I den utsträckning man är beredd att ompröva det och exempelvis införa en enhetstaxa i barnomsorgen är det självklart en åtgärd som är ägnad att minska marginaleffekterna. Men den utformning som maxtaxan har givits är framför allt ägnad att ge kraftiga inkomstförstärkningar till höginkomsttagare i Sverige som anlitar offentlig barnomsorg.

Anf.  124  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Herr ordförande! Statsrådet talar om att vi i Sverige har en unik situation genom att vi har så många kvinnor ute på arbetsmarknaden, men i och med att de fastnar inom ett område där lönerna är låga blir det svårt att få en mer jämställd lönepolitik. Det är intressant att då se rekommendation nr 2 från kommissionen där det sägs att Danmark har blivit av med sin rekommendation – sedan förra året. Jag undrar om det i så fall inte går att hämta idéer därifrån. I Danmark har man ju en samhällssituation som väldigt mycket påminner om den svenska. Vad har alltså Danmark lyckats göra när det gäller jämställdhetsfrågor som vi i Sverige inte har lyckats med?

Anf.  125  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Jag börjar med skatten. Det är nu tredje gången som vi föreslår en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare. Den pågående inkomstskattereformen har resulterat i att marginella inkomstskatter för personer som enbart betalar kommunalskatt minskat med 2,5 %. Även marginalskatten har minskat. Allt färre betalar numera statlig skatt.

Kommissionen ger oss ett erkännande för det vi gör – jag avser då den påbörjade skattereformen. Det är fråga om insatser för att stärka incitamentsstrukturen. Därav följer ändå att vi har gjort mycket av det som kommissionen talar om.

Vad gäller Danmark kan jag inte riktigt svara, utan den frågan får jag möjligtvis återkomma till. Orsakerna kan vara många men jag kan, som sagt, inte ge något svar. Jämfört med de flesta länder är nog Sverige i detta avseende ett ganska framgångsrikt land men självklart kan vi bli avsevärt bättre.

Anf.  126  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Därmed är vi kanske mogna för en sammanfattning. Som jag sade inledningsvis återstår flera turer när det gäller sysselsättningspaketet men jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Vi tackar för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  8  GÖRAN LENNMARKER (m) 3

Anf.  9  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m) 3

Anf.  13  LARS OHLY (v) 3

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  22  LARS OHLY (v) 5

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  26  LARS OHLY (v) 6

Anf.  27  GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  31  LARS TOBISSON (m) 7

Anf.  32  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 7

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  34  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 8

Anf.  35  GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf.  36  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  38  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  40  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  41  LARS OHLY (v) 9

Anf.  42  LARS TOBISSON (m) 10

Anf.  43  GÖRAN MAGNUSSON (s) 11

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  45  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 12

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  47  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  48  LARS OHLY (v) 13

Anf.  49  LARS TOBISSON (m) 13

Anf.  50  MARIANNE SAMUELSSON (mp) 13

Anf.  51  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  53  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  54  LARS OHLY (v) 14

Anf.  55  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  57  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 15

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 15

2 §  Allmänna frågor 16

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  60  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 16

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  62  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 16

Anf.  63  LARS TOBISSON (m) 18

Anf.  64  LARS OHLY (v) 19

Anf.  65  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 20

Anf.  66  LARS TOBISSON (m) 21

Anf.  67  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 21

Anf.  68  GÖRAN LENNMARKER (m) 21

Anf.  69  LARS OHLY (v) 22

Anf.  70  MARIANNE SAMUELSSON (mp) 22

Anf.  71  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 22

Anf.  72  GÖRAN LENNMARKER (m) 23

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  74  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  75  LARS TOBISSON (m) 24

Anf.  76  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 24

3 §  Sysselsättning och sociala frågor 25

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  79  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 25

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  81  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 25

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  83  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 25

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  85  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 26

Anf.  86  HELENA BARGHOLTZ (fp) 26

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  88  HELENA BARGHOLTZ (fp) 26

Anf.  89  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  90  HELENA BARGHOLTZ (fp) 27

Anf.  91  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 27

Anf.  92  HELENA BARGHOLTZ (fp) 27

Anf.  93  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 27

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 27

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  96  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 28

Anf.  97  MIKAEL ODENBERG (m) 28

Anf.  98  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 28

Anf.  99  LARS TOBISSON (m) 29

Anf.  100  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 29

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  102  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 29

Anf.  103  MIKAEL ODENBERG (m) 30

Anf.  104  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 30

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  106  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 31

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  108  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 31

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  110  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 32

Anf.  111  LARS TOBISSON (m) 32

Anf.  112  Statsrådet MONA SAHLIN (s) 32

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 32

4 §  Sysselsättning och sociala frågor 33

Anf.  114  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  115  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 33

Anf.  116  MIKAEL ODENBERG (m) 34

Anf.  117  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 34

Anf.  118  HELENA BARGHOLTZ (fp) 35

Anf.  119  WILLY SÖDERDAHL (v) 35

Anf.  120  MARIANNE SAMUELSSON (mp) 35

Anf.  121  MARIANNE ANDERSSON (c) 36

Anf.  122  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 36

Anf.  123  MIKAEL ODENBERG (m) 37

Anf.  124  HELENA BARGHOLTZ (fp) 37

Anf.  125  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 38

Anf.  126  ORDFÖRANDEN 38