Tisdagen den 18 maj 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:32

1 §  Jordbruk och fiske

Statssekreterare Ingrid Petersson

Rapport från dels ministerrådsmöte den 26 och 27 april 2004, dels informellt ministermöte den 9–11 maj 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 24 maj 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Statssekreterare Ingrid Petersson med medarbetare hälsas välkomna. Vi börjar med några rapporter från ministerrådsmöten. Varsågod!

Anf.  2  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Tack så mycket! Jag ersätter Ann-Christin Nykvist som i dag är på konkurrenskraftsrådsmöte i Bryssel för att diskutera konsumentfrågor.

Det första rådet som jag ska återrapportera från är jordbruks- och fiskerådet den 26 och 27 april. Den stora frågan på det rådet var djurtransporterna. Efter intensiva konsultationer med medlemsländerna såg ordförandeskapet att det inte fanns förutsättningar att nå en överenskommelse om djurtransporter, bland annat därför att man såg att det fanns en blockerande minoritet – som vi tillhörde tillsammans med bland annat Danmark och Tyskland. Det gällde transporternas längd och utrymmeskraven.

Vi tyckte att det i dåvarande läge var ett bra beslut. Vi vill ju inte se några försämringar på det här området, utan vi vill ha förbättringar.

Vad som nu kommer att ske är väl lite oklart. Vi vet inte ifall det pågår ett arbete bakom kulisserna för att försöka få upp delar av förslaget igen under det irländska ordförandeskapet eller, om det här skjuts på framtiden, tills Holland, Luxemburg eller – om det skjuts ännu längre fram – britterna tar över ordförandeskapet. Det var den stora frågan på det här rådsmötet.

Det fanns en stor mängd A-punkter – på vårt område bland annat vad gäller livsmedels- och veterinärområdet, jordbruksgenetiska resurser, biodling och gränsvärden för bekämpningsmedel. De gick igenom som det var tänkt. Det fanns ingen majoritet för genmodifierad sockermajs, Bt11, så kommissionen går nu vidare enligt procedurerna.

Det fanns också en informationspunkt på det här rådsmötet. Danskarna har gjort provfiskningar och då sett att det finns så mycket dioxin i lax att fisket har stoppats.

Det här var alltså rådsmötet den 26 och 27 april.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner härmed den rapporten och går vidare.

Anf.  4  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Det har också varit ett informellt ministerrådsmöte i Killarney. Då hade man från den här sejouren med några sakfrågor. Nytt var att de nya medlemsstaterna nu satt med vid bordet som fullvärdiga medlemmar och att Rumänien, Bulgarien och Turkiet var med som observatörer.

Det hade skickats ut två diskussionsämnen. Det första ämnet handlade om att man skulle diskutera hur man kunde öka kännedomen om den gemensamma jordbrukspolitiken i tredjeland. Det andra ämnet handlade om hur u-länderna skulle få möjlighet att utnyttja EU:s tullpreferenser.

Det blev inte så mycket diskussioner om detta därför att dagen innan, eller kanske två dagar innan, hade kommissionärerna Fischler och Lamy skickat ett brev till samtliga medlemsländer angående WTO-förhandlingarna; detta finns med i era handlingar. Diskussionen kom att handla om huruvida det var taktiskt eller bra att skicka det här brevet. Vissa länder tyckte att det kanske inte var så klokt att man sålde grisen i säcken, att man fick betala två gånger, medan andra länder – däribland Sverige – tyckte att det var detta som vi har efterfrågat. Vi tycker att Sverige ska vara offensivt i WTO-förhandlingarna. Att visa en vilja på jordbruksområdet är viktigt för att man ska kunna gå vidare och fastställa ett ramverk i sommar.

Diskussionen om WTO kommer återigen upp, nu som en lunchdiskussion på ministermötet den 24 maj.

Anf.  5  ULF HOLM (mp):

Den stora diskussionen kring WTO gäller om det finns någon substans i det som nu sägs. I en rapport sägs det att det finns väldigt delade meningar i ministerrådet. Finns chansen att någonting kommer att hända? Det här kan vara en fråga som kommer längre fram, men för säkerhets skull lyfter jag fram den redan nu.

Anf.  6  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

När det gäller vad som sägs i det här brevet tycker jag att det finns en substans i brevet och i EU:s vilja och åtagande. Vad man då kräver är att det ska bli en balanserad förhandlingsöverenskommelse. Tar EU bort sina exportsubventioner är frågan hur USA, Kanada och andra ställer sig till livsmedelsbistånd, handelsmonopol och annat. Det är alltså fråga om vilka kort man spelar tillbaka.

Det andra är väl hur G20-gruppen kommer att ställa sig på andra områden beträffande Singaporefrågorna. Men det är ett reellt steg framåt och ett offensivt steg.

Anf.  7  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det gäller brevet. När det gäller exportsubsidierna kan man anmärka på att det inte är ett tydligt och entydigt erbjudande om att ta bort dessa. Det ska vi väl ändå ha. Det är väl dessutom ett åtagande från WTO att de ska tas bort. Det tycker jag att man från svensk sida borde insistera på.

Anf.  8  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Från svensk sida driver vi den frågan. Precis som du säger är det lite vaga skrivningar i brevet, men det finns med i våra talepunkter att vi driver detta ordentligt.

Anf.  9  ULF HOLM (mp):

Jag instämmer i kraven beträffande innehållet och tycker, precis som Sveriges regering, att det är bra att man tar de här stegen. Men frågan gäller mest hur handlingskraftiga EU och medlemsstaterna är i de förhandlingarna. Som jag förstått det är det väl inte alla medlemsstater som håller med om det innehåll som nu gått ut. Frågan är då med vilken kraft man kan tänka sig att EU-kommissionen och ministerrådet tar tag i den här frågan så att det verkligen händer någonting.

Anf.  10  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Det var väl framför allt Frankrike som ställde sig tveksamt till det här och tyckte att det inte var ett taktiskt drag. Vad vi har kunnat se efter det, men bara i pressen än så länge, är vad Financial Times har skrivit. Där är man mindre kritisk och har en större öppning för att det här var ett bra steg framåt. Diskussionen kommer väl att lite grann utvisa var man står.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner härmed också den rapporten och går vidare till kommande ministerråd. Varsågod!

Anf.  12  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Det ministerrådsmötet varar bara den 24 maj. Det kommer att vara fiskefrågor som tas upp på förmiddagen, och man blir nog klar med dessa. Under lunchen blir det en diskussion om WTO. Sedan tror vi att mötet är slut.

Den första punkten handlar om regionala rådgivande nämnder, regional advisory committees, RAC:er. Det här går tillbaka till beslutet om en reformering av den gemensamma fiskeripolitiken i december 2002, då man sade att RAC:erna skulle inrättas. Syftet med dessa kommittéer är att man ska lämna rekommendationer till kommissionen och medlemsländerna för att få ett hållbart fiske. Det gäller då återhämtningsplaner, tekniska åtgärder med mera.

Vad man nu diskuterar och vad den här förordningen ska reglera är strukturen på RAC:erna. Det gäller då hur många det ska vara samt sammansättningen, utnämningen och finansieringen.

I det papper som gått ut till er föreslås att det ska vara sex RAC:er – en för Östersjön, en för Medelhavet, en för Nordsjön, en för vatten i nordväst, en för vatten i sydväst och en för pelagiska bestånd. I de fortsatta förhandlingarna har en sjunde RAC tillkommit. Den rör långdistansflottan och internationellt vatten. Man tycker att samarbetet med regionala fiskeriorganisationer och tredjeland är viktigt och att det ger ökade möjligheter att diskutera relevanta problem för detta fiske.

Sett till sammansättningen är två tredjedelar från fiskerisektorn och en tredjedel från forskare, miljöintressen och andra intressenter – vattenbruket. Här har det, kan jag väl säga, pågått en kamp. Flera länder har velat ha med flera från fiskerisektorn. Den svenska positionen har varit att hålla emot och att se till att det finns en bra representation från det övriga samhället. Så ligger det också nu.

En fråga som diskuterats mycket är öppenheten i RAC:erna. Kommissionen har sagt att man vill ha en väldigt stor öppenhet och en transparens – detta för att ge kommittéerna en legitimitet. Det har också varit Sveriges linje. Vi har stött kommissionen och på alla sätt jobbat för öppenheten.

Vad som nu finns i förhållande till de kompromissförslag och de diskussioner som varit är en kompromiss som ser ut ungefär så här: Generalförsamlingen ska alltid vara öppen. Verkställande kommittén ska ha som huvudregel att vara öppen, men man ska kunna besluta att den inte ska vara öppen för allmänheten. Efter önskemål bland annat från Sverige ska kraven på öppenhet också gälla kommittéernas rekommendationer, alltså att de ska vara offentliga.

Vi tycker att det här är ett stort steg i fråga om den öppenhet som vi vill ha. Miljöorganisationerna, forskarna och andra från det civila samhället är med i RAC:erna. För att kunna nå en kompromiss, ifall vi är helt ensamma om att stå på kommissionens sida, skulle vi kunna acceptera förslaget vad gäller öppenhet och transparens och, naturligtvis, verka för att verkställande kommittén inte har några stängda möten.

Vad gäller finansieringen finns det nu ett förslag där det handlar om att det ska vara gemensamhetsfinansiering under en startperiod om tre år och att det under den treårsperioden sker en liten nedtrappning. Vad det är fråga om är kostnaderna för sekretariat, forskare, översättning och tolkning. Vi har inte kunnat se att det generellt skulle gälla resekostnader.

Efter de tre åren ska det vara en utvärdering av hur det har fungerat. Dessutom ska det vara självfinansiering, utom vad gäller översättning och tolkning.

Flera länder har tyckt att det här förslaget från kommissionen har varit för snålt och vill att det ska vara mer av gemensamhetsfinansiering. Vad vi här har sagt, för att nå en kompromiss, är att vi ska kunna stödja begränsade ökningar av belopp och tidsperiod för att få fram en överenskommelse. Vi tycker att det är viktigt att beslut kan tas om de rådgivande kommittéerna.

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp):

Den avgörande frågan tycker jag är huruvida inrättandet av de här nya organen, församlingarna, i praktiken blir ett skydd för fiskbestånden eller ett skydd för fiskarna. Blir det så att ett gammalt särintresse får en ny representation? Jag är väldigt skeptisk till att inrätta församlingar där två tredjedelar utgörs av de särintressen som har idkat rovdrift och som har åstadkommit behovet av återhämtning. Ska de ha majoritet? Det tycker jag är att sätta bocken till trädgårdsmästare – för att använda ett jordbruksuttryck som är väl så talande.

Jag kan alltså se att detta kommer att utvecklas till att ett gammalt särintresse får en ny organisation för att driva sin påtryckning mot en långsiktigt hållbar politik på det här området. Därför menar jag och Folkpartiet att maximalt en tredjedel – inte minimalt en tredjedel – i de här råden ska komma från fiskeriindustrin, så att forskare och andra intressen har en stabil majoritet. Annars kommer detta säkert som döden i grytan att bli ett nytt särintresse till förmån för fiskeriindustrin.

Av precis samma skäl är det här med öppenhet helt centralt. Det är klart att särintressena alltid avskyr när det blir insyn i sådana här processer och råd. Därför tror jag att det som sades här tidigare om att Sverige driver en öppenhetslinje är oerhört viktigt.

Jag tycker att det är självklart med rekommendationen om att generalförsamlingen ska vara öppen. Verkställande kommittén kan jag inte riktigt bedöma. Och hur är det med handlingar, beslutsunderlag? Är de också offentliga i sammanhanget?

I linje med denna skepsis är vi naturligtvis skeptiska till att finansiera det här mer än minimalt – det vill säga en minimal gemenskapsfinansiering under de första tre åren. Jag vill verkligen markera här att vi är mycket oroliga för att detta blir ett organ med en helt felaktig faktisk inriktning när det väl är ute på banan och har varit i funktion ett tag.

Anf.  14  CHRISTINA AXELSSON (s):

Herr ordförande! Också jag skulle vilja ställa ett par frågor. Vi har ju inte haft uppe detta till samråd tidigare, så allting är inte solklart – i alla fall inte för mig.

Jag tänkte fråga om indelningen av RAC:erna. I bilaga 1 i materialet står det om Östersjön, Medelhavet, Nordsjön och så vidare. Men hur är det med Skagerrak och Kattegatt? Kommer de att tillhöra Nordsjöområdet och utgöra en undergrupp, eller hur blir det? Jag förstår inte riktigt de romerska siffrorna och hur det är tänkt.

Sedan vill jag också höra angående ekonomin. Det står ju i materialet att det här på längre sikt ska bli självfinansierat, precis som sades i redogörelsen av ärendet. Men jag undrar hur det ska kunna självförsörjas senare. Det är väl viktigt att få en sådan finansiering att de NGO:er och andra som ska vara med också har råd att åka till mötena och att de kan delta aktivt. Det tycker jag är en viktig princip. Även om vi inte vill ha en massa nya kostnader måste man se till att de, om man nu ska ha de med, också får chansen att komma med. Detta känner jag är angeläget. Det är väl då också viktigt att vi från Sverige medverkar till att det blir en finansiering som gör det möjligt att träffas under de här förhållandena.

Vidare tycker jag att det är viktigt med den öppenhet som det talats om. Speciellt om vi inrättar nya organ, eller vad de nu ska kallas för, är det viktigt att ha en så bred öppenhet som möjligt så att också andra intressenter kan ta del av vad man kommer fram till i de här RAC:erna.

Anf.  15  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här har ju inte tidigare varit uppe till samråd här och, tror jag, inte heller i miljö- och jordbruksutskottet – men jag kan ha fel. Därför har vi nu en del frågor om detta. Jag säger som Carl B Hamilton. När jag läste om sammansättningen och om att två tredjedelar kommer från särintressena blev jag lite kritisk till detta. Frågan är vad en sådan här organisation egentligen då har för roll. I och för sig kan det vara positivt med regionala organisationer. Det kan betyda närhet, och det kan betyda en ökad demokratisering. Det kan också betyda att det blir en ökad legitimitet för ett hållbart fiske. Men jag blir lite orolig när två tredjedelar kommer från särintressena.

Sedan gäller det vad som sagts här om transparens, att kommitténs rekommendationer ska vara offentliga. Det måste väl egentligen vara helt självklart, och naturligtvis också att generalförsamlingen ska vara öppen. Verkställande kommittén ska också vara öppen.

Jag har också funderat lite grann på finansieringen. Det är klart att man inför ytterligare ett steg, ett byråkratiskt steg, som sedan ger rekommendationer. Detta kommer att kosta ganska mycket. Det här är lite dubbelt så att säga. För att en organisation ska få legitimitet måste man ha ett kansli och pengar. Jag tror inte att någon av oss är så positiv till att ge så mycket pengar till den här organisationen. Att binda upp sig för tre år kan också vara en lång tid eftersom vi inte vet så mycket om detta. Finns det möjligheter att ta upp frågan och i så fall kanske ge pengar för något år för att se hur den här organisationen utvecklas.

Anf.  16  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Man kan titta på detta med särintressen och på hur de verkar. Jag skulle nog vilja säga att det här skulle bli bättre jämfört med hur det är i dag. Det skulle betyda en formalisering och ett tydliggörande, också vad gäller transparensen.

De som ska representera fiskerisektorn är fartygsägare, småskaliga fiskare, anställda fiskare, producentorganisationer, beredningsorganisationer och marknadsorganisationer. Kvinnliga nätverk har också tagits fram där. Det är alltså en lite bredare representation än man i förstone kanske kan tro. Forskarna kommer också att finnas vid sidan om. Man kommer att kalla in forskare för att ge rekommendationer.

Vad gäller öppenheten står det här att alla steg i beslutsprocessen bör vara öppna. Det har väl också med underlagsmaterial och annat att göra att det ska finnas en öppenhet. Det finns en tveksamhet här kring hur det här kommer att fungera, men det finns kontrollstationer. Det ska vara en utvärdering efter tre år, och det kommer att vara årliga budgetbeslut. Det finns en möjlighet att följa detta och att på olika sätt korrigera.

Vad gäller indelningen i Nordsjön kan jag svara att Skagerrak och Kattegatt ingår. Där finns också önskemål om att kanske göra underkommittéer. Tanken med detta är att man ska täcka in alla vatten.

Anf.  17  ESKIL ERLANDSSON (c):

Herr ordförande! Först och främst instämmer jag i det förslag till svensk ståndpunkt som finns om att vi bör ha en mer balanserad sammansättning av de här nämnderna.

Sedan kommer jag till min fråga, eller snarare till mitt ställningstagande. Jag ifrågasätter också det här med finansieringen. Den som betalar har ju ett inflytande över en verksamhet. Om jag förstår detta rätt är det tänkt att näringen i en förlängning ska ta över betalningen för de här nämnderna. I och med detta får också näringen ett inflytande över vilka som kan resa, vilka som kan delta och vilka som kan lägga sig i de här mycket viktiga frågorna.

Jag tycker alltså att det är rimligt att samhället, gemenskapen, står för de kostnader som sådana här saker för med sig. Det är inte bara yrket, näringen, som har bidragit till de problem som finns, utan det har vi allesammans gjort genom föroreningar och annat. Rimligen bör vi då stå för kostnaderna för att lösa det hela.

Anf.  18  ULF HOLM (mp):

Om jag förstått detta rätt är syftet med de här nämnderna att man ska ha en rådgivning. Vi har länge hävdat att den vetenskapliga grunden ska vara den bärande delen. Men sett till dem som ska sitta med i de här nämnderna är det knappast fråga om vetenskap och rådgivning, utan det handlar om särintressena. Dessutom kommer två tredjedelar från fiskerisektorn. Jag kan inte se att de kan spela någon roll i en meningsfull rådgivning utöver vad vi redan får. Jag delar således många av de kritiska synpunkter som tidigare kommit.

Om man över huvud taget ska ha de här nämnderna måste man se till öppenheten och finansieringen. Jag kan instämma i de synpunkter som kommit fram. Dessutom måste man reagera på det som Ingrid här läste upp om definitionen av fiskesektorn där kvinnonätverk kommer in. Naturligen borde sådant väl i så fall komma in i samband med andra intressegrupper. Däremot har man när det gäller andra intressegrupper lagt in fritids- och sportfiskare. Jag förstår inte riktigt definitionen här – kanske har jag missat något i EU-byråkratin. Jag tror att det beträffande de här rådgivande nämnderna behöver beredas betydligt mer – om man över huvud taget ska ha dem. Jag ifrågasätter att Sverige ska stödja att vi ska ha dem om man inte kan ha en bättre motivering.

Anf.  19  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ordförande! Fiskeripolitiken är ett av de största bekymren vi har inom EU. Det är ett av de områden där unionen inte lyckas särskilt väl, inte minst beroende på starka nationella intressen som undergräver det vi gemensamt kommer överens om. Det talar för att man bör överväga hur man ska arbeta med fiskerifrågorna framöver. Jag förstår att det är det som ligger bakom hela den här idén.

Även om man tar in de synpunkter som Carl B Hamilton och många fler framför, om bristande balans och risken för att det blir ett särintresse, kan jag se två fördelar. Den ena är att man får ihop fiskare från olika länder som har ett gemensamt stycke hav att bära ansvar för. Det blir inte den nationella kompetensen, att det alltid är de andra som rovfiskar. Det är ju så det brukar heta. I Öresund är det alltid danskarna som rovfiskar. I Bohuslän är det alltid norrmännen, naturligtvis aldrig svenskarna. På andra sidan gränsen låter det tvärtom, antar jag.

Det handlar om att få samman fiskare från olika länder, och jag tror att det ligger ett betydande värde i det.

Det andra, som kanske hänger samman med det här, är om man kan få en större efterlevnad av det man faktiskt kommer överens om, för det är där det brister väldigt mycket. Vi kommer överens om TAC:er, total allowable catches, och sedan fiskar alla betydligt mer än det. Man räknar med att man har ett slags moms, höll jag på att säga, på fiskemängderna.

När det gäller finansieringen ligger det mycket i de invändningar som har förts fram: Varför ska man nu gå in för en annan finansiering? Är det inte bättre att ha en prövoperiod och sedan utvärdera det hela? Det ligger naturligtvis någonting i att det kan vara olyckligt att en myndighetsuppgift, som är vad det de facto handlar om, ska vara beroende av finansiering från näringen själv, i alla fall om det gäller ett slags direktfinansiering. Det är väl det enda som kan komma i fråga när det gäller EU, för EU kan ju inte utfärda någon skatt på fisket

Med de funderingarna tycker jag att det är bättre att pröva det här än att låta det vara som det är. Det är inte bra som det är.

Anf.  20  MATS ODELL (kd):

Som vanligt är kommissionen helhetens och i det här fallet det balanserade fiskebeståndets bästa vän. Sedan är det lömska nationella, egoistiska intressen som med de nuvarande alltför veka beslutsreglerna lyckas bryta sönder detta. Det behövs bättre beslutskraft för demokrati och att vi inte har de möjligheter som hittills har förorsakat den utfiskning som vi nu bevittnar

Herr ordförande! Jag vill bara stödja förslaget till svensk ståndpunkt och även de synpunkter som har kommit fram, att det bör vara en gemenskapsfinansiering för det här området fram till dess att man gör en utvärdering. Det ligger också mycket i att Sverige bör sträva efter en mera balanserad sammansättning av nämnderna.

Anf.  21  CARL B HAMILTON (fp):

Jag ska inte upprepa vår ståndpunkt. Jag är inte övertygad av det som har sagts. Jag ska dock lägga till en sak. Anledningen till att fiskeriindustrin har ett så gediget dåligt rykte är att man har backat upp kriminell verksamhet – fusk – som har lett till överfiskning och rovfiske. Min fråga är om efterlevnadsfrågorna, att stävja det kriminella beteendet, också ligger inom ramen för de nya organens verksamhet och syfte. I så fall blir naturligtvis sammansättningen ännu mer egendomlig.

Anf.  22  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Vi ser också det här som ett nytt verktyg, en ny möjlighet att jobba med fiskerifrågor där man inte har bara det nationella spåret att gå på utan de som finns runt haven kan samarbeta. Det ger också en struktur för samarbetet som ska vara öppen och transparent, så att kanske fler får se vad som sker bakom kulisserna.

Det gäller inte bara rådgivningen utan också att försöka få en förståelse för implementeringen och efterlevnaden av de regler som tas. Det är en del av en förankringsprocess.

Vad jag har förstått ska man ha möjlighet att diskutera alla regler i de här kommittéerna.

Det har frågats vad som finns i det här och uttryckts farhågor här i rummet. Om det skulle visa sig att vissa farhågor besannats får man väl titta på det i utvärderingen. Vi har en utvärdering efter tre år. Det finns nu ett förslag vad gäller finansiering. Sverige har en restriktiv linje men skulle kunna tänkas gå lite ytterligare för att få fram ett beslut. Vi skulle hellre se att man prövar det här enligt det kompromissförslag som det finns en möjlighet att få majoritet kring än att vi inte prövar någonting alls

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns ett stöd för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Samtidigt noterar jag också att flera har uttryckt önskemål om en mer balanserad sammansättning. Skulle det uppnås skulle stödet här i EU-nämnden för de här kommittéerna vara ännu starkare.

Då går vi vidare.

Anf.  24  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Då kommer jag in på nästa fiskefråga, och den gäller strukturstödet inom fiskerisektorn. Även här går jag tillbaka till 2002 när man tog fram en strategi för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket. Det var framför allt tre saker som man tog upp. Det var för det första vattenbrukets betydelse för att skapa arbetstillfällen. För det andra var det att konsumenterna ska ha tillgång till bra produkter, bra mat. För det tredje var det miljöfrågor.

När det gäller att uppfylla mål på fiskeriområdet är Fonden för fiskets utveckling ett viktigt redskap. Nu kommer man med vissa förslag som berör bland annat vattenbruket. Jag tar upp områden där vi har en del problem. Som det är i dag, när man blir tvungen att upphöra med fisket, omfattas bara yrkesfisket och inte vattenbruket. Nu finns det förslag som gäller även vattenbruket, nämligen skaldjursodlare som drabbas av toxiska alger, giftiga alger, så att man måste lägga ned verksamheten och inte kan sälja. Man vill kunna använda fonden för att kompensera vattenbrukare.

Sett ur ett svenskt perspektiv menar vi att det är en del av affärsrisken. Fiskeriverket säger att man får räkna med detta. Man brukar få ligga nere med odlingarna kanske två–fyra månader. Det är också beroende på var man har odlingarna, genomströmning och annat.

Om man ska gå vidare på den här linjen har vi sagt att det ska vara någonting extraordinärt, att odlingen måste ligga nere i sex månader och att man då skulle kunna få ersättning för sex månader. De som är mest för förslaget tycker att man redan efter 15 dagar skulle kunna få ersättning från fonden. Det har vi svårt att stödja. Man måste kunna hitta en annan lösning.

Det finns också ett förslag om moderniseringsstöd för fartyg som ändrar fiskeinriktning i samband med återhämtningsplaner. Det har nu ändrats så att det endast gäller stöd till kostnad för byte av redskap. Vi tycker att det är fortsatt tveksamt, då stöd till byte av redskap kan betraktas som finansiering av löpande kostnader, vilket går emot principerna för stöd. I dagsläget kan man få stöd om man ändrar till mer selektiva metoder. Är det inte mer selektiva metoder tycker vi inte att stöd bör kunna utgå.

Det har också kommit in förslag väldigt sent i processen om att fiskare som blir arbetslösa för att det finns en återhämtningsplan ska kunna få individuella stöd, utan krav på att fartyget skrotas. Nu kan man få stödet om fartyget skrotas. Vi tycker att det är tveksamt att man, om man blir arbetslös ett år i samband med en återhämtningsplan och får det här stödet, sedan kan fortsätta att fiska som förut. Vi menar att man ska dra ned fiskerikapaciteten. Om man skulle försöka nå en kompromiss skulle undantaget för skrotningskravet kunna godtas om fiskaren inte får bidrag för ett år utan fiskeriverksamheten får upptas om tre år eller efter en längre period. Syftet bör vara att dra ned kapaciteten på fiskeområdet.

Här har vi en del problem. Diskussioner pågår, och det kan finnas möjlighet att nå acceptabla kompromisser.

Anf.  25  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle vilja ställa en fråga. Man kan jämföra fiskare med bönder som har djur. Vi har just gjort halvtidsöversynen av EU:s jordbrukspolitik. Man måste väl på något sätt likställa näringarna. Då är det viktigt att vi kan ge fiskarna hjälp på olika sätt när deras produkter inte går att sälja till konsumenterna och så vidare. Har man funderat någonting på det?

Anf.  26  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Det är en bra jämförelse med jordbruksområdet. Tidigare fick man ersättning för skördeskador. Det är man oerhört restriktiv med nu. Det ska vara fråga om en naturkatastrof och inte något som man kan räkna med regelmässigt. De jämförelserna görs. Vad vi säger från svensk sida om de toxiska algerna är att man får räkna med att de kommer, kanske varje vinter. Det ingår i själva produktionen. Om det ska finnas ett stöd här ska det gälla när det är någonting exceptionellt, något som man inte har kunnat skydda sig mot eller förutse.

Anf.  27  ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag kan stödja många av de svenska ståndpunkterna. Det här beslutet ska ju tas med kvalificerad majoritet. Hur ser chanserna ut för Sverige att få igenom de förändringar som är den svenska ståndpunkten?

Anf.  28  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Jag har lite svårt att bedöma det i dagsläget eftersom diskussioner pågår. Men det finns väl rörelser i rätt riktning, och vi ligger nära kommissionen i de här frågorna.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Punkterna 5 och 6 är strukna och vi går över på punkt 7.

Anf.  30  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Där har vi fått en tjock rapport som Tony Blair har beställt, Sustainable and Profitable Future for UK Fishing. Den kommer bara att presenteras. Vi har precis fått den till departementet och håller på att läsa in oss på den, så där blir det väl inte någon diskussion.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen.

Anf.  32  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Lunchdiskussionen kommer att röra WTO:s jordbruksförhandlingar. Där kommer Sverige ånyo att ta upp sin väl kända position. Vad som blir intressant att höra är framför allt om det har skett någon förändring i de andra medlemsländerna och hur man ser på utspelet. Vad man också säger är att kommissionen ska ge en lägesrapport om hur brevet har mottagits hos våra förhandlingsparter i andra delar av världen.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi också den informationen. Inga A-punkter?

Anf.  34  Statssekreterare INGRID PETERSSON:

Inte vad vi vet. Det ska vara A-punkter, men vi har inte fått A-punktslistan ännu.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Då är vi färdiga och tackar statssekreteraren med medarbetare.

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning)

Biträdande statssekreterare Carl Lindberg

Rapport från ministerrådsmöte den 26 februari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 maj 2004

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara få okej från nämnden för att Anna Aspegren och Cecilia Lekberg Sommerholt, både föredragande i utbildningsutskottet, har rätt att närvara. Välkomna!

Jag säger välkommen till statssekreteraren som är här för att först ge en rapport från ministerrådsmötet den 26 februari. Vi börjar med den och går sedan över på samrådet.

Anf.  37  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Herr ordförande! Återrapport från rådsmötet den 26 februari: Vid mötet antogs rådets och kommissionens gemensamma rapport i Europeiska rådet om genomförande av arbetsprogrammet för uppföljning av målen för utbildningssystem i Europa. Det var den enda beslutspunkten vid det rådsmötet.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den rapporten.

Anf.  39  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Herr ordförande! Jag vill också ge en återrapport från det informella utbildningsministermötet i Dublin den 28 och 29 april. Vid det mötet diskuterades studie- och yrkesvägledningsfrågor i perspektivet av livslångt lärande. Det mötet ägnades huvudsakligen åt att experter från kommissionen, OECD och medlemsstater framförde sina synpunkter på frågorna

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den rapporten och går över på samråd inför kommande möte.

Anf.  41  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Herr ordförande! Som framgår av det underlag som är delat är både den här och de följande tre punkterna på dagordningen ett resultat av den överenskommelse man uppnådde hösten 2002 när det gäller ett ökat samarbete inom yrkesutbildningsområdet, den så kallade Köpenhamnsprocessen. Den inleddes på en uppmaning av det europeiska rådet, som ville se en motsvarighet på yrkesutbildningsområdet till Bolognaprocessen inom den högre utbildningen. I Köpenhamnsprocessen är studie- och yrkesvägledning ett prioriterat område på samma sätt som kvalitetssäkring inom yrkesutbildning, den enhetliga ramen för tydlighet i kvalifikation och meriter, validering och också frågan om det europeiska centret för utveckling av yrkesutbildning men även andra åtgärder för att främja rörlighet och ömsesidigt erkännande av kvalifikationer.

Ett huvudbudskap i resolutionen om studie- och yrkesvägledning är att det ska vara en tillgång för alla åldersgrupper till vägledning av god kvalitet och att det är en viktig förutsättning för förverkligandet av det livslånga lärandet. Med vägledning av god kvalitet avses bland annat tjänster som ger möjligheter för individen själv att styra sitt lärande. Det är också ett område som OECD ägnat särskild uppmärksamhet på sistone.

Syftet med den här resolutionen är att stimulera en kunskapsöverföring mellan medlemsländerna på ett område där utbildning och utformning av studie- och yrkesvägledning varierar mycket stort mellan olika länder. För det ska i första hand de befintliga utbildningsprogrammen utnyttjas, särskilt Leonardo da Vinci, där det för övrigt sedan länge genomförts projekt med inriktning på just vägledningsfrågor. Sverige stöder det förslag som lämnas fram.

Anf.  42  PER BILL (m):

Ordförande! Först skulle jag vilja veta vilka dagordningspunkter som statssekreteraren pratar om nu. Jag trodde att vi skulle börja på sexan, men det kanske var fel av mig.

Anf.  43  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Förlåt, det här är dagordningspunkt 6.

Anf.  44  PER BILL (m):

Och bara punkt 6?

Anf.  45  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Ja. Sedan kommer sjuan och åttan. Jag introducerade genom att tala om att denna punkt plus de följande handlar om just frågan om Köpenhamnsprocessen.

Anf.  46  PER BILL (m):

Då har jag en fråga om hur stor omfattning statssekreteraren tror att det här får och vad de ungefärliga kostnaderna är. Det framgår inte av det underlag vi har fått.

Anf.  47  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Det här handlar om ordförandeskapsinitiativ från den irländska ordförandeskapet, att följa upp och få till stånd ett ökat erfarenhetsutbyte. Jag har inte sett några beräkningar på kostnaderna för de här processerna. Här handlar det om att få till stånd och utnyttja de möjligheter som finns för att stärka yrkesutbildningarna i de olika länderna. Någon direkt siffra har jag inte sett i just den här frågan. Men det här är ju ett område som har varit eftersatt i relation till högre utbildning. Det är därför Europeiska rådet har tagit det här initiativet, som nu följs upp av det irländska ordförandeskapet.

Anf.  48  PER BILL (m):

Ordförande! Om detta kan genomföras utan ökade kostnader är det svårt att motsätta sig någonting som kan främja rörligheten på det här området.

Anf.  49  ULF HOLM (mp):

Jag har synpunkter liknande Per Bills i det här ärendet. Det är väldigt många vackra ord, och det behövs säkert. Men vilken påverkan har det i praktiken, i Sverige? Vad är bedömningen av vilka åtgärder vi måste vidta här? Det hänger ju delvis samman med den tidigare frågan, vilka ekonomiska konsekvenser det kommer att få.

Anf.  50  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Rent generellt gäller på det här området liksom i övriga utbildningsfrågor att det är nationerna själva som bestämmer vilka åtgärder som ska vidtas. Det har som syfte att också vi ska kunna ta intryck av vad som sker i andra länder för att förbättra våra egna system. Det är en ömsesidighet. På de områden där vi själva har varit framgångsrika finns det skäl att bidra även till andra länders möjlighet att utveckla sina system.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. Vi går vidare.

Anf.  52  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Herr ordförande! Punkt 7 på dagordningen är förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om en enhetlig ram för tydlighet i kvalifikationer och meriter, det som ibland kallas Europass. Här fick nämnden en information om kommissionens förslag och regeringens positiva inställning vid det samråd som gällde inför rådsmötet den 26 februari. Förslaget har sedan dess fått ett mycket positivt bemötande av både övriga medlemsstater och Europaparlamentet. Förslaget har därmed förändrats bara i detaljer under vårens förhandlingar.

Sverige har egentligen bara haft två synpunkter på beslutstexten som vi har framfört. Det är att medlemsstaterna också i framtiden ska avgöra vilka dokument som ska ingå i denna kompetensportfölj som nu inrättas och dessutom att medlemsstaterna ska ha full frihet att välja organisation för hantering av här berörda dokument. De synpunkterna är tillgodosedda och regeringen förordar att förslaget till politisk överenskommelse om denna gemensamma ståndpunkt godkänns.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt

Anf.  54  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Herr ordförande! Punkt 8 handlar om utkast till rådets slutsatser just om kvalitetssäkring i yrkesutbildningarna. Kvalitetsfrågorna har fördragsenligt en given plats på utbildningsministrarnas dagordning, och där sker också ett mycket värdefullt samarbete rörande sådana frågor. Ett exempel på det är det nätverk för kvalitetssäkring inom den högre utbildningen som inrättades för sex år sedan och som nu är en mycket stor tillgång i Bolognaprocessen.

Avsikten med det här förslaget är att man ska få något liknande på sikt inom yrkesutbildningsområdet. Det kommer säkerligen att ta några år med tanke på att det här finns mycket stora skillnader mellan ländernas system. Av det skälet menar regeringen att det är angeläget att arbeta för en utveckling men att inte skynda, med tanke på att det finns så stora skillnader. Regeringen fäster stor vikt vid att det är angeläget att etablera ett ömsesidigt förtroende mellan de nationella systemen och har det som den främsta utgångspunkten. Det är precis på det sättet som slutsatserna nu är utformade, och regeringen föreslår att vi ska stödja dem.

Anf.  55  PER BILL (m):

Herr ordförande! Under de år jag har suttit i EU-nämnden är det få dokument som har varit mera oförståeliga när det gäller vad det verkligen handlar om, vilken typ av informell kompetens det handlar om och så vidare. Jag hoppas att de beslutsunderlag som finns bakom detta dokument är något mer …

Jag kan se stora fördelar, till exempel att man får större möjligheter för hantverkare att verka i hela unionen. För oss som tror på tjänstedirektivet och de möjligheter som det för med sig är det viktigt att bryta ned många av de murar som finns på detta område kring olika yrken. Men det är svårt att veta om det är vad det handlar om eller om det handlar om annan, mycket informell utbildning. Det vore spännande om statssekreteraren kunde ta något exempel och illustrera vad detta syftar till långsiktigt.

Anf.  56  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Det handlar om att skapa en ram som kallas a Common Quality Assurance Framework. Inom den ska man tillsammans utveckla en lämplig modell som skulle kunna vara något slags pilotmodell. Det är riktigt som Per Bill påpekar att det här ännu inte är något särskilt väl utvecklat förslag. Syftet är att man successivt ska göra det. Men man måste någon gång ta de första stegen, också inom det här området, eftersom man bedömer det som så viktigt.

Det andra är att man ska försöka etablera metoder för självvärdering av de nationella systemen och att man ska få till stånd mätverktyg av olika slag för att utveckla kvaliteten inom yrkesutbildningarna. Men här återstår, precis som Per Bill säger, mycket att göra.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Då finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  58  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Herr ordförande! Punkt 9 handlar om slutsatser av rådet och företrädare för medlemsstaterna om gemensamma europeiska principer för identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande. Också i de här sammanhangen handlar det om väldigt stora skillnader mellan länderna både vad gäller förhållningssätt och nationella principer, och så ska det ju också vara.

De gemensamma principer som slås fast är därför mycket allmänt hållna och kommer naturligtvis bara att tillämpas om berörda parter finner det lämpligt. Det är återigen en fråga som är upp till nationerna att själva ta ställning till, i vilken grad man vill samarbeta på det området om att identifiera och validera det icke-formella och informella lärandet.

Anf.  59  PER BILL (m):

Herr ordförande! När jag hade läst nian insåg jag att åttan var relativt lättbegriplig. Ge exempel på några typer av parter, någon typ av icke-formell utbildning och vilka principer för identifiering det ska kunna vara fråga om. Det är fullständigt obegripligt i det engelska underlag vi har.

Anf.  60  TOBIAS KRANTZ (fp):

Herr ordförande! I papperen som vi har fått ut från kansliet nämns bland annat att det konkret handlar om examina från folkhögskolor och studieförbund. Min fråga är egentligen: Är det här verkligen en fråga som det är viktigt att just EU ägnar stor kraft och tid åt? Vi för ju diskussioner kring universitetsutbildningar och en del annat som vi tidigare har tagit upp. Det här handlar om den ideella eller den sociala sektorn eller vad man brukar kalla den. Är det verkligen en fråga som EU behöver reglera och ha synpunkter på?

Anf.  61  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Förlåt en okunnig yngling: Vad är det för skillnad på icke-formellt och informellt lärande?

Anf.  62  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Jag försöker svara på den sista frågan först. Det icke-formella lärandet är det som sker utanför de reglerade utbildningssystemen. I Sverige kan vi till exempel ta folkbildningen. Den regleras inte. De sköter sig själva utifrån vissa principer som statsmakterna lägger fram. Det informella lärandet är allt det lärande som äger rum genom att vi själva ser på något TV-program, Utbildningsradion och så vidare. De här begreppen har etablerats genom kommissionens rapport om det livslånga lärandet. Där slår man fast dessa tre grunder för lärande. Det är det som återkommer här.

Vad gäller obegripligheten även i det här avseendet: Det är möjligt att det är svårt att tolka. Men det handlar i grunden om att människor som har skaffat sig kompetens på olika sätt ska kunna få den identifierad och även bedömd när de söker till utbildningssystem av olika slag eller när de söker arbete. Det finns här en strävan att också de människor som inte har genomgått och genomgår högre utbildning ska få sin kompetens bedömd och att man ska kunna öka mobiliteten inom Europa, inom EU, också för de personerna. Det är det som är ambitionen med det här förslaget.

De principer som det här talas om handlar i väldigt hög grad om att det avgörande är vad den enskilde individen själv vill få värderat. Sedan rör det sig om att stakeholders, de olika intressenterna, har ett ansvar för att försöka gå individerna till mötes när dessa kommer med påståenden om sina kvalifikationer och vill få dem validerade. Då är det dessa som inom ramen för sitt ansvarsområde har att vidta de nödvändiga åtgärderna.

Vad som också påpekas är att det handlar om att försöka skapa system som är transparenta och som innebär att vi kan förlita oss på varandra och på det sättet öka rörligheten mellan länderna. Vi ska försöka att nationellt se till att vi har trovärdiga system som är legitima. Det är väl egentligen detta som det handlar om – att underlätta för de människor som har den här typen av utbildning att få den godkänd så att de ska ha chansen att fortsätta sitt livslånga lärande, kanske i andra länder.

Anf.  63  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Jag tycker att det är viktigt att i det här sammanhanget påpeka att de skandinaviska länderna har mycket att vinna på det resonemang som här förs. Med tanke på hur stor folkbildningen är i våra länder och hur stor del av befolkningarna som faktiskt får både kunskap, kompetens och färdighetsträning på ett icke-formellt och informellt sätt är det för oss väsentligt att man kan tillgodoräkna sig de kunskaperna även ute i Europa. Det är lite svårt att förklara när man kommer ut i Europa vad folkbildning egentligen är för någonting och vad det är för kunskaper man har med sig. Detta gäller inte bara folkbildningen, studieförbunden, folkhögskolor utan hela Folkrörelse-Sverige. Hur mycket ledarskapsutveckling får man inte informellt till exempel genom att vara ordförande i en idrottsförening eller ledare i en ungdomsförening av något slag. Allt det här är alltså kunskaper som det för många människor i norra Europa är väldigt viktigt att få tillgodoräkna sig ute i Europa.

Det är kanske inte fullt så oklart och flummigt som man kanske kan få intryck av i de första läsningarna när man får det konkreta att hänga upp det på. Den senaste årsrapporten från Folkbildningsrådet visar att 2,2 miljoner människor i landet faktiskt hade direktkontakt med folkbildningen under 2003. Så jag menar att det här är väsentligt för oss.

Anf.  64  PER BILL (m):

Herr ordförande! Just för att det är väsentligt är det väl bra att vi vet vad vi fattar beslut om.

Låt mig börja med den icke-formella utbildningen. Där blir det studieförbunden som är stakeholders. Är det så det ska uppfattas? Där finns det ett folkbildningsråd, och det kanske finns sådana i andra länder. Ska de försöka utkristallisera några kriterier för ledarskap och olika saker som man lär sig på den icke-formella utbildningen? Där kan jag åtminstone i huvudet göra mig en bild av hur det skulle kunna fungera.

När det däremot gäller informellt lärande handlar det om att man till exempel har sett något på TV. Om man har följt någon tiopoängskurs i biologi på Utbildningsradion eller på TV, blir det ganska enkelt. Men om det blir lite mera sporadiskt TV-tittande, hur bedömer man det? Jag försöker vara allvarlig därför att jag ändå kan se både dator och TV som bra sätt att lära sig på. Blir Utbildningsradion och televisionen då stakeholders, eller är det Skolverket och Högskoleverket som kommer in, eller är det Folkbildningsrådet? Jag skulle vilja se en grafisk skiss över vilka som blir ansvariga för vad.

Anf.  65  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag ska bara klargöra att det inte är fråga om vi är varma eller svaga anhängare av folkbildning, utan det är fråga om hur det organiseras. Jag är en mycket varm anhängare av svensk folkbildning, vi har mycket att bidra med i europeiska sammanhang. Frågan är om det här är någonting som EU är bäst på att reglera och sätta upp standarden för, eller om frågan om informellt eller icke-formellt lärande kan skötas på ett mycket mer informellt sätt.

Anf.  66  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Jag börjar med Per Bills inledande fråga om studieförbunden skulle kunna vara stakeholders. Jag skulle då vilja säga att den andra grenen av folkbildningen, folkhögskolorna, mycket väl skulle kunna komma i den situationen att man har att bedöma om någon sökande till en folkhögskolekurs har de kvalifikationer som man tycker är lämpliga. I studiecirklar brukar vi aldrig fråga vilka kvalifikationer personen har; det är själva idén. Men här handlar det om dem som ska bedöma de här personernas kunskaper. Precis som Majléne Westerlund Panke framhöll förut är den svenska folkbildningen för oss en självklarhet. Folkbildning förekommer i ringa omfattning i många andra av EU:s medlemsländer. Förhoppningen kan möjligen vara den att de goda idéerna kommer att sprida sig också till de länderna, kanske delvis genom den typ av tankeutbyte som det är tänkt ska komma till stånd här.

När det gäller det informella lärandet tog jag exemplet att man ser på ett TV-program, inte nödvändigtvis på Utbildningsradion, och även det förhållandet att vi i Sverige har ett väldigt rikt nät av folkbibliotek, kvalificerade massmedier som många människor skaffar sig goda kunskaper genom. Det är de kunskaper som människorna sammantaget skaffat genom att vara alerta och följa med på många olika sätt som man kallar det informella. Det blir så vi lär oss. Vi lär oss hela tiden, varje dag, kan man påstå, men våra kunskaper får vi kanske inte i första hand genom det formella systemet, inte heller genom det icke-formella, utan vi lär oss i vardagen. Också det har ett värde, och det är det som EU tidigare uttalat genom kommissionens rapport om livslångt lärande.

Tobias Krantz väckte tanken att EU kanske inte är den lämpligaste att reglera detta. Det må vara så. Det handlar inte om reglering. Det handlar om att försöka finna goda former för samarbete som kan vara till glädje för medlemsstaterna för att utveckla möjligheterna för medborgarna till ett livslångt lärande. Det är det som är det djupa syftet.

Anf.  67  ULF HOLM (mp):

Den här frågan kan man diskutera väldigt länge. Syftet är ju gott. Men frågan är: Vad händer i nästa steg? Det finns ingen reglering på EU-nivå om detta i dag. Men om man ska ta fram principer för validering och så vidare måste någon fastställa dem, och det kan i sin tur påverka utbildningsväsendet, det informella lärandet och allt vad det heter och vilka riktlinjer som ska ligga till grund för en viss kompetens. Det är det som är steg 2 och som jag inte kan finna något ordentligt underlag för, vilket man borde ha när man börjar ta fram underlag. Det är egentligen det som fattas i dag. Det är väldigt fint uttryckt i fina visioner. Vi ska kunna åka till andra länder och så vidare, men så är det redan i dag. Det brukar man kunna lösa på till exempel svenska folkhögskolor på ett smidigt sätt utan en massa principer på EU-nivå.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Vad beträffar eventuella andra steg vill jag uppmärksamma på det som står på första sidan i kansliets kommentarer, att harmonisering inte får förekomma på de här områdena.

Anf.  69  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag kan säga att det inte heller får förekomma enligt förslaget till ett nytt konstitutionellt fördrag, så i den delen kan vi vara lugna. Det finns ingen lagstiftningsmakt för EU på utbildningsområdet, däremot en stödjande kompetens.

Anf.  70  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Jag vill bara understryka vad Göran Lennmarker sade; det är så det förhåller sig.

Jag är inte övertygad om att de personer som har genomgått kvalificerad utbildning på svenska folkhögskolor och som därefter skulle vilja söka sig ut i Europa utifrån den kompetens som de har så lätt får denna erkänd. Jag tror att det verkligen finns skäl att fundera över hur vi ska kunna underlätta också för den mycket stora grupp av människor som har de här kunskaperna och som vill kunna röra sig. Det är till fördel för EU att den typen av mobilitet kommer till stånd.

Anf.  71  ULF HOLM (mp):

Naturligtvis är jag väl medveten om att det inte finns någon beslutanderätt i dag, men man vet aldrig hur EU kan utvecklas. Det enda sanna med EU är att det är en process som ständigt förändras. Då kan även detta förändras. Det var min poäng på den första punkten.

Den andra punkten är att jag förstår mycket väl problematiken med validering överlag, men det är inte direkt en EU-fråga, utan det finns faktiskt länder också utanför EU som en hel del studenter söker sig till och vill pröva på. Där finns samma problematik. Därför pågår det redan ett arbete på internationell nivå i dessa frågor för att öka rörligheten i hela världen. Det kan inte vara en direkt EU-fråga.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  73  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Punkt 10 handlar om förslag till ändring i rådets förordning vad gäller uppbyggnaden av europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning, det som förkortas Cedefop, det europeiska centret för utbildning, i Thessaloniki och som grundades 1976. Man vill ändra förordningen lite utifrån det förhållandet att EU nu utvidgas med tio nya medlemsstater. Man vill få till stånd en jämnare könsbalans i de styrande organen. Man kan säga att det i första hand handlar om en formalitet, eftersom de nya reglerna tillämpas i praktiken. Men det syftar också till att bidra till en effektivare styrning av stiftelsens verksamhet, något som regeringen välkomnar. Viktigt är också att de nya medlemsstaterna snabbt ska kunna komma in i arbetet som fullvärdiga styrelseledamöter. Det är vad den punkten handlar om.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Så tar vi den sista punkten.

Anf.  75  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Här välkomnar regeringen meddelandet från kommissionen som ska behandlas under den här punkten, Den nya generationens gemenskapsprogram för utbildning efter 2006. Här beskrivs kommissionens avsikter med den framtida utbildningsverksamheten.

Det är alldeles uppenbart att kommissionen har tagit starka intryck av de synpunkter som vi från Sverige tidigare har fört fram om krav på ett integrerat ramprogram och en enklare och mer decentraliserad programadministration. Det är särskilt glädjande att också andra medlemsstater vill stödja detta genom de slutsatser som föreslås antas vid rådsmötet.

De mål som kommissionen här sätter upp för rörligheten i det nya integrerade programmet är mycket ambitiösa. Det omfattar 10 % av alla elever och lärare i skolan, det vill säga 3 miljoner Erasmusstudenter, 150 000 praktikanter och 50 000 vuxenstuderande. Vi ska också försöka utvidga Tempusprogrammet till att inte bara omfatta högre utbildning.

Just utvidgningen av Tempusprogrammet kommer att kräva vissa ökade resurser för utbildning i EU-budgeten. Men här avvaktar kommissionen och framför allt rådet utfallet av förhandlingarna om nästa långtidsbudget. Men regeringens allmänna hållning i de här förhandlingarna, som är redovisade tidigare för nämnden, är som bekant att EU-budgeten inte ska överskrida 1 % av bruttonationalinkomsten.

Jag föreställer mig att regeringen får anledning att återkomma till nämnden i de här frågorna när kommissionen har lagt fram sitt formella förslag till beslut, men vi menar att de här rådsslutsatserna lägger en bra grund för de kommande förhandlingarna om förslagen.

Anf.  76  PER BILL (m):

Herr ordförande! Ska vi uppfatta det som att vi inte antar någon svensk ståndpunkt i dag utan att vi återkommer i detta ärende?

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Slutsatserna ska antas.

Anf.  78  PER BILL (m):

Slutsatserna ska alltså antas. Den här utvidgningen tycker jag är tveksam och tveksamt motiverad. Dessutom har den definitivt en budgetpåverkan. Det känns lite märkligt att ställa sig positiv till en utvidgning som man är tveksam till och som dessutom har budgetära konsekvenser.

Anf.  79  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Ur svensk synvinkel har vi konstaterat att den totala budgeten inte på något sätt får ökas på grund av att man försöker få till stånd en ökad mobilitet på studerandeområdet. Men ännu så länge vet vi inte hur kommissionens förslag kommer att se ut på det här området. Mitt förslag är att vi bör stödja förslaget till slutsatser men återkomma om detaljer längre fram.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi har inga A-punkter.

Anf.  81  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG:

Vi har inga A-punkter, men en övrig fråga. Sverige avser att som övrig fråga anmäla den konferens vi nyligen genomförde i Göteborg, Learning to change our world, som var ett initiativ som statsministern tog i Johannesburg och som handlar om utbildning för hållbar utveckling. Den konferensen har vi pålyst tidigare på rådsmöten, och nu vill vi lämna en rapport. Den konferensen samlade 354 delegater från över 70 olika länder i världen för att diskutera utbildningen i det perspektiv av hållbar utveckling som Johannesburgsmötet lyfte fram, inte minst mot bakgrund av att FN:s generalförsamling har tagit ett beslut om att årtiondet 2005–2014 ska vara ett årtionde för utbildning för hållbar utveckling. I Johannesburg talade man om att FN-systemen ska genomsyras av tanken på hållbar utveckling och en uppmaning till medlemsstaterna att utbildningssystemen ska genomsyras av motsvarande.

Det här blir bara en kort rapport om att konferensen har genomförts men också ett påpekande om det förhållandet att EU är en del i en större värld.

Anf.  82  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen och tackar statssekreteraren.

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom)

Statssekreterare Johnny Nilsson

Rapport från ministerrådsmöte den 24 och 25 november 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 maj 2004

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar statssekreterare Johnny Nilsson och medarbetare välkomna. Vi går direkt in på en rapport från tidigare ministerrådsmöte.

Anf.  84  Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Först om det framtida samarbetet på ungdomsområdet, som i sin tur bestod av två delar, en beslutspunkt och en diskussionspunkt. Beslutspunkten handlade om en resolution om ungdomars delaktighet och information. Det ingår som en uppföljning av den vitbok som antogs 2001 och där man har den öppna samordningsmetoden, som det heter, vad gäller samarbetet på ungdomsområdet. Man ska sprida goda exempel och erfarenheter. I resolutionen hade man fokus på ungdomars delaktighet och information.

Den andra punkten var en diskussionspunkt om det sektorsövergripande samarbetet och sektorsövergripande frågor på ungdomsområdet. Det är en fråga som vi i Sverige har jobbat mycket med. Lena Hallengren hade ett inlägg om de svenska erfarenheterna. Vi försöker integrera ungdomspolitiken i varje politikområde i stället för att skapa en egen ungdomspolitisk fråga. Vi försöker få in den i arbetsmarknadspolitiken, jämställdheten och andra politikområden.

Lena Hallengren betonade också vikten av att behålla ett separat ungdomsprogram och vikten av att jobba med validering av det icke-formella lärandet och det informella lärandet, som är punkter som Sverige ofta återkommer till.

Den andra punkten på dagordningen var mera en formalitet. Det är ju krav på att det ska finnas en rättslig grund för alla beslut. I det här fallet gällde det bidrag till europeiska ungdomsforum och internationella ungdomsorganisationer. Man tillskapade på mötet ett handlingsprogram för att ha en rättslig grund för att betala ut bidragen.

Anf.  85  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag tycker generellt sett att det här är ett område där medlemsstaterna klarar det mycket bättre än EU. Det borde egentligen inte vara en EU-fråga. Men det framgår att det har skett en hel del arbete på det här området som visar att det finns ambitioner att samordna och öka regleringen från EU:s sida.

Min fråga är av ett annat slag: Vad kommer det här arbetet konkret att innebära? Kan vi få några exempel på vad det här arbetet kommer att innebära för svensk del? Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta med anledning av det arbetet? Kan vi få några exempel på det?

Anf.  86  PER BILL (m):

Jag vill bara påpeka att även vi tycker att ungdomsfrågor är någonting som sköts mycket bättre på nationell nivå än på EU-nivå.

Anf.  87  Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Man ska ha respekt för vad detta är. Det gäller inte några beslut som i någon bemärkelse är styrande över vår nationella ungdomspolitik. Det vi gör på ungdomsområdet inom ramen för EU-samarbetet handlar, som i så mycket annat, om att vi sprider goda exempel och erfarenheter som vi förhoppningsvis kan ha nytta av i de olika länderna.

Vi i Sverige har kommit väldigt långt, tycker vi, i vår ungdomspolitik och är ofta efterfrågade när det gäller exempel på hur vi jobbar med ungdomars delaktighet och engagemang i kommunalpolitiken och de sätt varpå vi försöker organisera det i Sverige genom att sätta upp särskilda mål för ungdomspolitiken inom arbetsmarknad, utbildning, bostad och så vidare för att få en systematik också i redovisningen av vad vi åstadkommer för att förbättra ungdomars villkor.

Jag skulle vilja säga att vi i stor utsträckning bidrar med goda exempel och erfarenheter. Givetvis tar vi till oss goda exempel och erfarenheter. Det är svårt för mig att peka ut några konkreta exempel. Vi får se det som ett ökat erfarenhetsutbyte som stärker våra olika nationella politikerinsatser på det här området. Det är det viktigaste syftet.

Anf.  88  PER BILL (m):

Betyder det att Sverige är bättre än EU-snittet när det gäller yngre människor i kommunpolitiken? Är det så vi ska uppfatta inlägget från statssekreteraren? Det vore ju spännande och kanske lite skrämmande också med tanke på hur det i så fall kan se ut i andra länder.

Anf.  89  Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Jag skulle vilja säga att vår bild är att vi har kommit längre vad gäller att systematiskt arbeta med ungdomars delaktighet till exempel i politiken än många andra länder. Vi önskar att vi hade kommit mycket längre i Sverige. Vi kan ofta i internationella sammanhang visa att vi har kommit långt, mycket längre än många andra länder, i vårt sätt att ta ungdomars delaktighet på allvar.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Tack, vi godkänner rapporten. Vi går in på samrådet inför kommande ministerrådsmöte.

Anf.  91  Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Det är rådsmöte den 27 och 28 maj. Det är två beslutspunkter och en diskussionspunkt. Den första beslutspunkten handlar om en resolution om social integration av ungdomar. Där ligger fokus på ungdomar i riskzonen. Man rekommenderar och föreslår medlemsstaterna att utveckla strategier för att få en ökad social integration inom de områden som är centrala för ungdomar, till exempel utbildning, sysselsättning, boende. Även här är det fråga om att samla goda exempel på hur de olika nationerna har arbetat för att få med ungdomar, särskilt de i riskzonen, i de olika politikområdena. Vi stöder förslaget till resolution.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Nästa.

Anf.  93  Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Den andra punkten är ett utkast till uttalande om rasism och intolerans. Det är frågor som vi från svensk sida lyfte fram under vårt ordförandeskap. Vi hade också en resolution om rasism kopplad till insatser för att motverka dess spridning på Internet.

Det här behandlades i Coreper i fredags, den 14 maj. Den diskussionspunkten var framför allt föranledd av att Frankrike lyfte fram att man särskilt ville lägga till ordet antisemitism i uttalandet. Vi från Sveriges sida tyckte att det var olämpligt att bara peka ut just antisemitism. Vi ville ha en mera generell skrivning som omfattade all intolerans och diskriminering. Det blev till slut i Coreper en kompromiss som innebar att man använde ordet antisemitism as well as related intolerance. Man fick en vidare definition med. Därmed var vi beredda att ställa oss bakom och stödja förslaget till uttalande.

Anf.  94  ULF HOLM (mp):

Jag sökte efter definitionen av diskriminering och intolerans, men jag hittar ingenting. Tar man upp det här tycker jag att det är väldigt viktigt att man även tar upp till exempel alla homofoba strömningar som finns i flera av EU:s länder och lyfter upp de frågorna. Jag hittar ingenting i underlagen om detta.

Sedan skulle jag vilja veta vad som händer efter det att man har antagit det här uttalandet. Finns det någon handlingsplan som varje nation ska gå efter för att gå vidare? Det är, precis som i mycket annat när det gäller de rådgivande frågorna, många vackra ord, men sedan tycks det hela läggas till handlingarna när man väl är klar. I det här fallet tycker jag inte att man ska lägga det till handlingarna.

Anf.  95  Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Regeringen delar fullständigt den uppfattningen att detta är ett område som vi måste arbeta aktivt med. Det är inte bara ett resolutionsområde. Vi försöker göra det på olika sätt i Sverige. I det här fallet får det ses som en viktig markering för ungdomsarbetet i alla nationer och även i kommissionens arbete att man vill lyfta fram de här frågorna. Det är också avsikten att man ska göra en uppföljning under 2005 och samla upp vad de olika medlemsländerna faktiskt har gjort med anledning av den här resolutionen. På det sättet ska man få ett tryck på att alla ska göra aktiva insatser och inte bara skriva under en resolution.

Det finns inte någon given definition, och det är inte heller möjligt att göra en sådan. Vi har samma diskussion här i Sverige. Vi hamnar ofta i att vi räknar upp alla de diskrimineringar som vi vill motverka för att indirekt göra en definition. Vi tolkar det så att skrivningen i den här resolutionen om related intolerance ska tolkas mycket vitt och gälla all typ av intolerans, till exempel mot sådana som har annan sexuell läggning. På det sättet är det bra att vi fick igenom en vid skrivning så att vi också kan jobba brett med intolerans och diskriminering och inte bara med sådan som är riktad till en speciell grupp.

Anf.  96  ULF HOLM (mp):

Det är jättelyckat med en vid tolkning så att alla medlemsländer kan tolka det hur man vill. Det är väldigt praktiskt. Därför skulle jag vilja att man faktiskt klart och tydligt skrev ut vad det gäller. Det finns det ju ganska stora samband här. Nynazistiska grupper ger sig inte bara på invandrare utan även på dem med annan sexuell läggning. Det finns klara samband här, och då bör man vara tydlig med det så att vissa medlemsländer inte kan göra en annan tolkning än den som den svenska regeringen gör. Då faller ju det mesta ut i tomma rymden.

Anf.  97  Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Sexuellt orienterad diskriminering nämns också särskilt i resolutionen. Det sker i artikel 13 i fördraget.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då är allt glasklart. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då går vi över till punkt nr 14 om aktivt medborgarskap.

Anf.  100 Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Det är en diskussionspunkt och inte en beslutspunkt. Det är tre meddelanden som ska diskuteras. Det första handlar om nästa generations program på ungdomsområdet, det vill säga 2007–2013. Det här meddelandet är fortfarande väldigt öppet och allmänt. Vi i Sverige har tänkt att betona två viktiga perspektiv som vi tycker fattas i det här meddelandet.

Det ena är det som jag nämnde tidigare att det icke-formella lärandet inte finns med tillräckligt tydligt i det här meddelandet.

Det andra handlar om att motverka utanförskap. För svenskt vidkommande har det varit viktigt i det ungdomsprogram som vi har nu att man har fokus på den grupp av ungdomar som har det svårast och som har sämst möjligheter att delta i samhället och även i det europeiska samarbetet. Vi har velat trycka särskilt tydligt på att ungdomsprogrammet också ska användas för att de som har socialt och utbildningsmässigt sämst förutsättningar att ta del av ett utbyte ska prioriteras. Geografiskt ska också glesbygden kunna prioriteras. Det har varit viktiga punkter i det nuvarande programmet, och vi tycker inte att det framgår tillräckligt tydligt i det här meddelandet.

Sedan vill vi i Sverige också betona det som vi har betonat flera gånger om ett fristående ungdomsprogram. Det ska inte vara en del av ett ramprogram utan ha sin fristående status.

Det har varit diskussioner om detta tidigare också, och det kommer också tillbaka flera gånger, som ni vet. Kommissionen förväntas komma med ett konkret förslag om det nya ungdomsprogrammet i sommar. Då får vi väl anledning att gå in mer i detalj på detta.

Det andra och det tredje meddelandet är också en uppföljning av vitboken och handlar om mål och erfarenhetsutbyte vad gäller volontärverksamhet och ungdomsforskning. Även på det här området får vi möjlighet att återkomma till beslut vid novembersammanträdet. Det här blir en första diskussion. Vi fick detta ganska sent, och därför pågår fortfarande gemensam beredning på det här området.

Anf.  99  PER BILL (m):

Herr ordförande! Här är det väl inga slutsatser vi ska anta eller i alla fall inte någon ståndpunkt vi ska ta ställning till.

Men man måste ändå titta på om de här programmen ska kontinueras med automatik eller om vi kan flytta över en del av de här pengarna. Om det nu fattas pengar både i forskningsbudgeten och i Tempus Plus, som rör unga människor, finns det kanske goda skäl att titta på möjligheten att flytta över en del av de här pengarna från punkt 14 till någon av de tidigare.

Anf.  100  Statssekreterare JOHNNY NILSSON:

Vi har ännu inte tagit ställning till några pengar. Det kommer vi tillbaka till. Den uppfattning som vi i Sverige hittills har drivit är att vi tycker att det är värdefullt att ha ett utbyte också på ungdomsområdet. Det är värdefullt med ett erfarenhetsutbyte och med möjligheter för ungdomar och ungdomsorganisationer att ta del av ett utbyte på europeisk nivå.

Det har varit en svensk position att vi vill se ett fortsatt ungdomsprogram även när det gäller den kommande generationens program. Vi tycker att det har ett värde. Sedan är det en prioriteringsfråga hur mycket pengar man ska avsätta för detta program jämfört med andra, och där är vi inte ännu.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet godkänner vi den informationen. Finns det några övriga frågor eller A-punkter? Då tackar vi statssekreteraren med medarbetare.

4 §  Utbildning, ungdom och kultur (kultur)

Kulturminister Marita Ulvskog

Rapport från dels ministerrådsmöte den 24 och 25 november 2003, dels informellt ministermöte 1–3 mars 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 maj 2004

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar kulturministern med medarbetare välkomna. Först har vi en rapport från tidigare ministerrådsmöte. Varsågod!

Anf.  103  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack så mycket! Jag vill börja med en rapport från det förra rådsmötet den 24 och 25 november förra året. Där godkände rådet en resolution om samarbete mellan kulturinstitutioner inom museiområdet. Det var helt okomplicerat för oss. Dessutom godkändes en resolution om deposition av filmverk i EU för att vårda och samla det filmarv som finns inom EU-området. Det var också helt okomplicerat för oss.

Sedan hade vi vid det tillfället en diskussion om den framtida inriktningen på de ramprogram som vi har på kultur- och medieområdet, nämligen Kultur 2000 och de två medieprogrammen Media Plus och Media Yrkesutbildning.

Jag kan kanske samtidigt återrapportera från den ministerkonferens som vi hade Dublin i mars månad. Där var medieministrar och IT-ministrar närvarande. Den konferensen handlade enbart om TV-direktivet och den pågående översynen av detta direktiv.

Där påpekade Sverige tillsammans med många andra länder att TV-direktivet, som ju är ett minimidirektiv, i praktiken egentligen inte fungerar som ett sådant. Det gör det väldigt svårt att upprätthålla nationell lagstiftning på området. Därmed försvårar det för medlemsländerna att ha egna nationella kommersiella TV-företag. Tillsammans med ett antal andra länder uppmanade vi kommissionen att återigen gå på djupet i denna fråga. Det var inte första gången vi kom med den uppmaningen, men den här gången var stödet väldigt starkt från många andra länder. Kommissionen tvingades då att ändra sin ståndpunkt och åtog sig att titta närmare på TV-direktivet när det gäller jurisdiktionsfrågan. TV-direktivet är ju ett tjänstedirektiv där ursprungslandets regler gäller. Nu har kommissionen, utifrån de ganska bestämda ordförandeslutsatser som blev resultatet av den här ministerkonferensen, lovat att återkomma till ministerrådet i denna fråga.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet godkänner vi rapporterna och går in på kommande ministerråd. Varsågod!

Anf.  105  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack så mycket! Det är alltså ett formellt ministerråd den 27 maj. Vi inleder för ovanlighetens skull med lunch. Där har ordförandeskapet aviserat en fri diskussion om litterär och språklig mångfald som en uppföljning till ett expertmöte på samma tema som har ägt rum på Irland. Det har ännu inte kommit något underlag till denna diskussion. För oss kommer det att vara viktigt att, precis som förra gången när vi diskuterade kulturramprogrammet, verka för att det till exempel finns väldigt goda möjligheter till översättningar så att vi i högre utsträckning än i dag kan ta del av varandras litteratur inom EU-området.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner den informationen.

Anf.  107  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Agendan för mötet i övrigt är inte särskilt omfattande. Den innehåller bara en beslutspunkt, men diskussionspunkterna rör viktiga framtidsfrågor. När det gäller A-punkterna vill jag säga att det fortfarande saknas en A-punktslista. Såvitt vi känner till kommer det inte att finnas någon A-punkt som rör kulturområdet och det audiovisuella området.

Punkt nr 3 gäller frågan om europeisk kulturhuvudstad. Dagordningspunkten består av tre delar. Först handlar det om att besluta om kulturhuvudstäder 2007 och 2008. De föreslagna städerna är Luxemburg och Sibiu i Rumänien för 2007 och Liverpool och Stavanger för 2008. Som framgår av detta är det alltså inte bara EU-medlemsländer som är med när det gäller kulturhuvudstäderna.

Den andra frågan rör rådets nominering av ledamöter till den panel som gör urvalet av kulturhuvudstäder. Det är som vanligt årets ordförande i rådet, det vill säga Irland och Nederländerna, som nominerar personer. Namnen är inte kända ännu, men nomineringen är en ren formalitet.

Den sista frågan rör en politisk överenskommelse angående en ändring av beslutet om europeisk kulturhuvudstad som har att göra med utvidgningen. Vi har ju en tabell som löper fram till 2019 om vilka länder som ska ha kulturhuvudstäder. Nästa gång det är Sveriges tur är 2014. Den listan måste ju fyllas på med anledning av att vi i dag är många fler medlemsländer. Ett politiskt beslut om detta ska alltså fattas under den här dagordningspunkten.

Anf.  108  HILLEVI LARSSON (s):

Stavanger ligger väl i Norge. Är det på grund av deras EES-medlemskap som de kan komma i fråga, eller finns det något annat skäl till det? Östeuropa fick ju inte vara med tidigare.

Anf.  109  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Redan från första början har uppdraget som kulturhuvudstad varit så utformat att man kan fylla på med ett annat land i Europa som inte är medlem av EU. Det har varit väldigt viktigt. Beslutet om att Stockholm skulle vara kulturhuvudstad fattades till exempel långt innan Sverige var medlem av EU. Det är en ordning som löper vidare, men sedan måste den fastlagda tidtabellen fram till 2019 fyllas på genom att vi nu har många fler medlemsländer. Vi har dessutom en ordning med kulturmånader där kulturhuvudstäderna kan bestämma sig för att inbjuda ytterligare något land som inte är medlem av EU till att få ha en månad med kulturaktiviteter.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Regeringen stöder som sagt förslagen. Jag har inte funnit att någon annan har en annan uppfattning. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  111  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Punkt nr 4 på dagordningen är ett meddelande från kommissionen som egentligen handlar om de två program som jag nämnde, det för kultur och det för medier. Här föreslås en sammanslagning av medieprogrammet Media Plus, som egentligen stöder distribution och marknadsföring av europeisk film, och Media Training, som är ett utbildningsprogram för film- och medieområdet. Dessa ska slås samman till Media 2007. Det handlar inte om några förändringar av innehållet. När det gäller kulturramprogrammet är förslagen bara att man ska utveckla flexibiliteten i de här programmen ytterligare.

För oss är detta oproblematiskt. Vi kommer ändå att tydligt understryka att den tänkta övergripande strategin, som handlar om att ge full innebörd åt EU-medborgarskapet och främja europeisk kultur och mångfald och så vidare, inte får inkräkta på de enskilda medlemsländernas suveränitet att utveckla det egna nationella kulturlivet. Det gäller inte minst länder med små språkområden. Detta kommer jag att framföra, som vi regelmässigt brukar göra i de fall då vi inte tycker att det är utom alla tvivel att detta kommer att gälla.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen begär ordet konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  113  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Därmed är jag inne på punkt nr 5. Det är ett meddelande från kommissionen som just handlar om detta TV-direktiv som har varit uppe vid så många tillfällen och senast vid ministerkonferensen i Dublin. Det här meddelandet redovisar kommissionens syn på den framtida europeiska lagstiftningen på det audiovisuella området. Kommissionen tänker sig bland annat att tillsätta tre fokusgrupper som ska undersöka möjligheten och behovet av en revidering av TV-direktivet. Kommissionen har också i april fattat beslut om ett tolkningsmeddelande om vissa reklambestämmelser och ett meddelande om uppdatering av rekommendationen om skydd av minderåriga.

Under lång tid har vi tillsammans med ett antal andra medlemsländer varit starkt kritiska till hur kommissionen har agerat i den här frågan. Vi tycker att man borde ha haft en högre ambitionsnivå bland annat när det gäller tidtabellen. Vi upplever att man hela tiden försöker att skjuta detta framför sig. Ett förslag till nytt TV-direktiv kan inte väntas förrän tidigast 2006, och då träder det inte i kraft förrän 2008. Som jag nämnde har vi länge drivit frågan om jurisdiktion för utflaggade kanaler. Vi har fått stöd från många andra länder. Det är problematiskt att kommissionen inte nämner den här frågan i det här meddelandet. Man bortser från en fråga som bekymrar många medlemsstater och som särskilt behandlades i Dublin. Vid den här konferensen i Dublin fick ju, som jag nämnde tidigare, kommissionen ändå ge sig. Man har sagt att frågan ska behandlas i en av fokusgrupperna. Vi har föreslagit att Sverige i denna fokusgrupp om jurisdiktionen ska representeras av hovrättsrådet Robert Nord som ska vara expert i den gruppen.

Vi tycker också att ribban skulle sättas högre i direktivet när det gäller frågan om barnreklam, tobaks-, alkohol- och läkemedelsreklam. Det här är frågor som vi ofta återkommer till. Det kommer att ytterligare än en gång vara en diskussion om de här frågorna med anledning av meddelandet. Vi kommer återigen att framföra våra ståndpunkter.

Anf.  114  TOBIAS KRANTZ (fp):

Herr ordförande! Vår uppfattning är ju i huvudsak att TV-direktiv i nuvarande omfattning bör avvecklas. Det ska dock enligt vår uppfattning finnas vissa minimiregler när det gäller reklam som riktas till exempelvis minderåriga. Utifrån detta vill jag ta upp två saker. Den ena är en ståndpunkt, och den andra är en fråga som inrymmer en ståndpunkt.

I det här papperet som vi har fått från departementet refereras de olika medlemsstaternas ståndpunkter. Det refereras att det finns länder som vill att det här TV-direktivet också ska utvidgas till att gälla andra medieformer än television. Här vill jag framföra att det är väldigt viktigt att Sverige är tydligt med att TV-direktivet inte ska utvidgas. Jag vill ha kulturministerns synpunkt på det.

Sedan gäller det detta som har varit väldigt omdiskuterat när det gäller TV-direktivet, det vill säga kvoter för europeiska program. I papperen kan man se att det också finns en diskussion om att de här kvoterna skulle utvidgas. Jag vill höra kulturministerns bedömning av hur läget ser ut i diskussionen om detta och skicka med ståndpunkten att de här kvoterna inte bör utvidgas utan i allra möjligaste mån avvecklas.

Anf.  115  INGVAR SVENSSON (kd):

I motsats till några andra partier i riksdagen är vi för att det finns ett TV-direktiv, men det behöver revideras på ett antal punkter. Det är lite oroande att det går så sakta. Jag instämmer i statsrådets otålighet på den punkten. Bland annat är jurisdiktionen och lagvalsreglerna mycket komplicerade. Det gäller också detta med reklamen.

Låt mig ta ett exempel. Såvitt jag vet har regeringen planer på att förbjuda lättölsreklamen i svensk kommersiell TV-reklam. Men samtidigt får man nu se starkspritsreklam i det digitala marknätet. I går slog jag på TV 3 en stund. Då var det reklam för Smirnoff. Samtidigt diskuterar man att förbjuda lättölsreklam i TV 4. Det blir väldigt konstiga effekter.

Anf.  116  HILLEVI LARSSON (s):

Låt mig börja med att kommentera detta med lättöl. Enligt den information jag har fått från Morgan Johansson handlar det om att alkoholen syns i fel sammanhang. Båtliv hör inte ihop med alkohol. Det skulle vara det som frågan gäller.

Min fråga handlar om barnreklam. Jag är väldigt angelägen om att stoppa den. Jag undrar hur det kan komma sig att man inte kan få gehör för detta när det gäller skydd för minderåriga. Jag tycker att det är ganska solklart att det borde falla in där. Vad är det annars man skyddar minderåriga från? Är det våldsamma eller sexuella skildringar på tid då barn kan se dem, eller är det något annat man talar om?

På ett ställe stod det att den mänskliga värdigheten skulle skyddas och på ett annat att den allmänna ordningen skulle skyddas i samband med skyddet för minderåriga. Jag undrar vilket det är som gäller. Gäller båda två? Finns det några konkreta exempel på vad man då menar?

Anf.  117  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Låt mig ta Tobias Krantz fråga först. Det finns medlemsländer som också tycker att TV-direktivet ska avvecklas, men de är ganska få. Sedan finns det andra som står för den andra extrema uppfattningen, det vill säga att utvidga detta TV-direktiv till att handla om Internet och alla andra medieformer. Där har vi i Sverige varit väldigt kritiska av flera olika skäl. Eftersom detta också är en uppfattning som drivs av kommissionen ser vi det som ett sätt att ytterligare försinka att vi ska komma fram till ett TV-direktiv som är reviderat och lite skarpare. Om man ska ta in andra medieformer har man väldigt många år av diskussioner och utredningsarbete framför sig. För oss är det dessutom en grundlagsfråga. Det är väldigt svårt för oss att hänga med på någonting som står i strid med våra grundlagar. Vi tycker att det är en viktig diskussion. Det är möjligt att EU någon gång i framtiden bör hantera de här frågorna, men i dag är det fortfarande så att TV är ett medium med stor genomslagskraft. Därför behövs ett TV-direktiv för televisionen. Därför vill vi att kommissionen ska lägga sin energi på att äntligen efter fem års diskussioner komma fram till någonting. Tyvärr befarar jag att den nuvarande kommissionären inte tänker göra någonting under den korta tid hon har kvar. Vi har nog upplevt att hon har skjutit detta till nästkommande kommissionär.

Kommissionen studerar frågan om kvoterna för närvarande. Det finns inget förslag ännu. Vi i Sverige har förhållit oss väldigt neutrala i den frågan. Vi tycker väl inte riktigt att kvoter stämmer med vårt sätt att agera, men vi har egentligen inte lagt oss i den här diskussionen ännu eftersom frågan inte har hunnit så långt. Vi vet ju att det finns vissa länder som driver kvoteringsfrågorna väldigt hårt.

Ingvar Svensson har sett alkoholreklam i det digitala marknätet. Jag upplever att det finns ett starkt stöd här i EU-nämnden för dessa frågor som vi har drivit så länge. Det blir väldigt konstigt i det digitala marknätet där satellitkanaler också sänder. Nu finns det ett förslag från Robert Nord, som jag nämnde och som sitter i radio- och TV-lagsutredningen, som handlar om att man faktiskt skulle kunna sätta upp villkor från Radio- och TV-verkets sida när man rangordnar vilka som ska få tillstånd att sända i det digitala marknätet. Man skulle alltså kunna ta med den nationella lagstiftning vi har när det till exempel gäller alkoholreklam. Det skulle kunna vara ett kriterium som kan vara avgörande för om man placeras högt eller långt ned på listan. Det är någonting som riksdagen kommer att få ta ställning till. Vi är inte klara med remissbehandlingen av detta och än mindre fått fram en proposition. Men vi söker naturligtvis vägar för att skapa en situation där de nationella värderingar som kommer till uttryck i våra barnreklamregler och alkoholregler för televisionen kan få ett starkare genomslag än vad vi lyckas med i dag.

Till Hillevi Larsson vill jag säga att tyvärr är det så att väldigt många andra medlemsländer inte tycker att barnreklamen passar in under skydd för minderåriga. Däremot tycker alltfler medlemsländer att det är ett problem med barnreklamen. En del har olika typer av förbud även om det bara är vi som har ett totalförbud i likhet med till exempel Norge. Vi har olika synsätt på barn. Det de avser med skydd av minderåriga gäller just detta med pornografi och våld.

En kort version av den grundinställning som företrädarna för den andra uppfattningen brukar redovisa är att det är bra om barn vänjer sig vid reklam från det att de är små. Då kan de lära sig att ha ett kritiskt förhållningssätt till reklamen. Vi tycker att det är skönt om man kan ha en fredad zon åtminstone under några uppväxtår där man inte blir behandlad som köpare av varor och tjänster.

Anf.  118  TOBIAS KRANTZ (fp):

Jag tackar för kulturministerns besked när det gäller direktivets omfattning, att Sverige intar ståndpunkten att direktivet inte ska utvidgas till att omfatta andra medieformer. Jag tycker att det var ett bra besked och hoppas att kulturministern driver detta med full kraft också i de fortsatta diskussionerna.

Däremot är jag lite orolig över att regeringen inte verkar ha tagit frågan om kvoterna på lika stort allvar och inte agerat lika kraftfullt där. Jag vill gärna skicka med att jag tror att det är viktigt att man rätt tidigt i den här processen är tydlig med att kvoterna inte ska utvidgas och gärna att de ska minskas och allra helst avskaffas. Enligt min uppfattning är detta en helt oacceptabel reglering som EU verkligen inte borde ägna sig åt. Jag vill uppmana regeringen att vara lite tuffare på den punkten.

Anf.  119  PER BILL (m):

Herr ordförande! Jag hade egentligen inte tänkt gå in i den här debatten. Vi är inte heller några stora förespråkare av TV-direktivet. De förändringar som regeringen vill göra går väl snarare åt det motsatta hållet mot det vi skulle vilja. Men jag blev tvungen att gå in i debatten när jag hörde hur rörande många här i EU-nämnden som är motståndare till alkoholreklam. Det finns åtminstone några som snarare tycker att det hyckleri som finns är rörande. Man ska alltså förbjuda lättölsreklam i svensk TV samtidigt som vi kan se vodkareklam i TV 3. Det blir väldigt konstigt, särskilt i ett statsägt digitalt marknät.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Vill kulturministern kommentera de två sista inläggen? Det var ju medskick och kommentarer mer än frågor.

Anf.  121  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag tar med mig dessa medskick.

Till Per Bill vill jag gärna säga att jag redogjorde för de förslag som regeringen kommer att redovisa och som riksdagen får ta ställning till, just för att göra skillnaderna mellan den satellitsända televisionen, som vi inte når med nationell lagstiftning, och de nationella kommersiella TV-företagen mindre. Det betyder att det kommer förslag som innebär att man förhoppningsvis inte kan se Smirnoff som reklam i en satellitkanal, samtidigt som vi behåller de alkoholfria zonerna i de kanaler som fortfarande ändå har de absolut största tittarsiffrorna.

Anf.  122  PER BILL (m):

Då skulle jag möjligen också vilja säga att om man tittar på den alkoholreklam som svenska företag har gjort sedan lagstiftningen förändrades, sedan EU-lagstiftningen blev rådande, har den varit väldigt måttfull. En del lättölsreklam är väl det som ligger närmast det man möjligen skulle kunna tycka var tveksamt, men annars har det ofta varit fråga om väldigt strikt reklam och mer konsumentupplysning än reklam.

Anf.  123  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det här är ju inte en diskussion i riksdagen, men jag är glad över att Per Bill och hans parti är rätt ensamma i riksdagen om att stå för dessa uppfattningar när det gäller alkoholreklam.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Jag är övertygad om att den här debatten kommer att fortsätta även på annat håll.

Jag konstaterar ändå att det finns ett stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Det finns inga övriga frågor.

Vi tackar kulturministern och medarbetare.

Innehållsförteckning

1 §  Jordbruk och fiske 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare INGRID PETERSSON 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Statssekreterare INGRID PETERSSON 2

Anf.  5  ULF HOLM (mp) 2

Anf.  6  Statssekreterare INGRID PETERSSON 2

Anf.  7  GÖRAN LENNMARKER (m) 2

Anf.  8  Statssekreterare INGRID PETERSSON 3

Anf.  9  ULF HOLM (mp) 3

Anf.  10  Statssekreterare INGRID PETERSSON 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  12  Statssekreterare INGRID PETERSSON 4

Anf.  13  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  14  CHRISTINA AXELSSON (s) 5

Anf.  15  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 6

Anf.  16  Statssekreterare INGRID PETERSSON 6

Anf.  17  ESKIL ERLANDSSON (c) 7

Anf.  18  ULF HOLM (mp) 7

Anf.  19  GÖRAN LENNMARKER (m) 8

Anf.  20  MATS ODELL (kd) 8

Anf.  21  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  22  Statssekreterare INGRID PETERSSON 9

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  24  Statssekreterare INGRID PETERSSON 9

Anf.  25  CHRISTINA AXELSSON (s) 10

Anf.  26  Statssekreterare INGRID PETERSSON 10

Anf.  27  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  28  Statssekreterare INGRID PETERSSON 11

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  30  Statssekreterare INGRID PETERSSON 11

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  32  Statssekreterare INGRID PETERSSON 11

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  34  Statssekreterare INGRID PETERSSON 11

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 11

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning) 12

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  37  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 12

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  39  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 12

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  41  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 12

Anf.  42  PER BILL (m) 13

Anf.  43  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 13

Anf.  44  PER BILL (m) 13

Anf.  45  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 13

Anf.  46  PER BILL (m) 13

Anf.  47  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 13

Anf.  48  PER BILL (m) 14

Anf.  49  ULF HOLM (mp) 14

Anf.  50  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 14

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  52  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 14

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  54  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 14

Anf.  55  PER BILL (m) 15

Anf.  56  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 15

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  58  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 15

Anf.  59  PER BILL (m) 16

Anf.  60  TOBIAS KRANTZ (fp) 16

Anf.  61  INGVAR SVENSSON (kd) 16

Anf.  62  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 16

Anf.  63  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) 17

Anf.  64  PER BILL (m) 17

Anf.  65  TOBIAS KRANTZ (fp) 18

Anf.  66  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 18

Anf.  67  ULF HOLM (mp) 18

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  69  GÖRAN LENNMARKER (m) 19

Anf.  70  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 19

Anf.  71  ULF HOLM (mp) 19

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  73  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 19

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  75  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 20

Anf.  76  PER BILL (m) 20

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  78  PER BILL (m) 20

Anf.  79  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 21

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  81  Biträdande statssekreterare CARL LINDBERG 21

Anf.  82  ORDFÖRANDEN 21

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom) 22

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  84  Statssekreterare JOHNNY NILSSON 22

Anf.  85  TOBIAS KRANTZ (fp) 22

Anf.  86  PER BILL (m) 22

Anf.  87  Statssekreterare JOHNNY NILSSON 23

Anf.  88  PER BILL (m) 23

Anf.  89  Statssekreterare JOHNNY NILSSON 23

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  91  Statssekreterare JOHNNY NILSSON 23

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  93  Statssekreterare JOHNNY NILSSON 24

Anf.  94  ULF HOLM (mp) 24

Anf.  95  Statssekreterare JOHNNY NILSSON 24

Anf.  96  ULF HOLM (mp) 25

Anf.  97  Statssekreterare JOHNNY NILSSON 25

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  100 Statssekreterare JOHNNY NILSSON 25

Anf.  99  PER BILL (m) 26

Anf.  100  Statssekreterare JOHNNY NILSSON 26

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 26

4 §  Utbildning, ungdom och kultur (kultur) 27

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  103  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 27

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  105  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 27

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  107  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 28

Anf.  108  HILLEVI LARSSON (s) 28

Anf.  109  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 28

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  111  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 29

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  113  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 29

Anf.  114  TOBIAS KRANTZ (fp) 30

Anf.  115  INGVAR SVENSSON (kd) 30

Anf.  116  HILLEVI LARSSON (s) 30

Anf.  117  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 31

Anf.  118  TOBIAS KRANTZ (fp) 32

Anf.  119  PER BILL (m) 32

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  121  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 32

Anf.  122  PER BILL (m) 33

Anf.  123  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 33

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 33