1 § Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 30 september 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 och 22 oktober 2002

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Då förklarar jag EU-nämndens sammanträde öppnat. Jag hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna till detta sammanträde som ska handla om information och samråd inför det kommande rådsmötet.

Anf. 2 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket. Innan jag börjar vill jag säga att jag ser fram emot att samarbeta med denna nygamla nämnd. Jag hoppas att vi ska få ett bra samarbete. Vi från Utrikesdepartementet försöker alltid att ge er så bra underlag som möjligt före mötena. Men det varierar hur mycket information vi får i förväg från ordförandelandet. Det innebär också att det inte är alltid som vi har den senaste informationen tillgänglig så att vi kan skicka över den till nämnden. Men vi försöker att göra så gott det går. I dag, t.ex., har vi inte fått någon A-punktslista. Därför har inte heller ni fått någon. Det har ännu inte kommit någon.

Både för er som är nya och er som är gamla vill jag passa på att introducera Magnus Robach som är ny chef för EU-enheten.

Anf. 3 Departementsrådet MAGNUS ROBACH:

Jag är nybörjare. Det kan möjligen finnas en och annan nybörjare också i nämnden. När jag ser det material som sänds över tillämpar jag för närvarande den principen att om jag förstår det så förstår säkert också nämnden det. Men det kan ju då bli lite för elementärt. Men jag ska försöka att snabbt sätta mig in i det här och, som sagt, från EU-enhetens och tjänstemännens sida är vi väldigt angelägna om att få höra, i första hand kanske via kansliet, era synpunkter på materialet och hur det eventuellt kan förbättras framöver.

Anf. 4 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Då börjar jag med att rapportera från det senaste mötet i allmänna rådet. De frågor som kommer tillbaka till dagordningen vid nästa sammanträde brukar jag ta upp i samband med den egna dagordningspunkten. Jag rapporterar alltså bara om de frågor som behandlades bara vid det mötet.

Lunchen handlade bl.a. om möjligheterna att få till stånd ett avtal om säkerhets- och försvarspolitiken. Det kallas för Berlin-plus, och det handlar om samarbete mellan EU och Nato när det gäller säkerhets- och försvarspolitiken. I dag finns det en konflikt framför allt mellan Grekland och Turkiet som gör att detta blockeras och att det inte går att fatta beslut. Det var bara en kort information där man från Grekland sade att man hoppades att det skulle kunna gå att lösa så snart som möjligt.

Vi hade en information om Frankrike när det gäller läget i Elfenbenskusten, fast till det kommer vi i och för sig också tillbaka till.

Vi hade en kort diskussion om Zimbabwe och i vilken form som man ska ha nästa möte med Zimbabwe. Förra gången när jag var på nämnden berättade jag om det problem som finns här. Tanken är att EU och alla länder i södra Afrika, SADC, ska träffas i november. Mötet skulle vara i Köpenhamn, men då skulle inte Zimbabwes utrikesminister kunna komma eftersom han har visumförbud. Det innebär att mötet nu i stället kommer att hållas i Moçambique. Om Zimbabwes utrikesminister förbjöds att komma till Köpenhamn var risken väldigt stor för att ingen utrikesminister eller ansvarig minister från södra Afrika över huvud taget skulle infinna sig till mötet. Så nu verkar det att bli ett möte där biståndsministrarna i södra Afrika träffar sina motsvarigheter i början av november i Moçambique.

Vi hade också en information av vice ordförande Amato från konventet. Vi fick ett meddelande från kommissionen om hur man ska kunna koppla ihop handels- och biståndsfrågor. Jag sade i nämnden förra gången att vi tycker att det är bra. Vi har också lagt fram ett speciellt förslag från svensk sida om inrättande av en ombudsman som skulle kunna hjälpa u-länderna med export i de fall som de skulle kunna öka sin export till EU. Vi har frågat kommissionen hur det har gått med det här förslaget. Då svarade man att man håller på att arbeta vidare med någon form av helpdesk där utvecklingsländerna ska kunna få hjälp med information om export till EU-länderna.

Vi hade också en kort diskussion om det s.k. grannlandsinitiativet som handlar om hur vi ska kunna jobba med EU:s nya grannländer, Ukraina, Moldavien, Vitryssland och också i och för sig Ryssland. Detta bygger bl.a. på ett svenskt initiativ om att man ska samarbeta från Murmansk till Marocko. Kommissionen och Javier Solana har kommit med ett bra första förslag. Men man vill nu avvakta lite grann med att diskutera detta ytterligare och komma tillbaka senare.

Det var en kort rapport från det senaste mötet.

Anf. 5 ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till dagordningen.

Anf. 6 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi kommer att diskutera Mellanöstern. Det gör vi på varje möte, men nästan aldrig i form av diskussioner på själva mötet utan nästan alltid på lunchen. Luncherna är det tillfälle som vi har att diskutera de mest komplicerade frågorna vid, eftersom diskussionerna då sker mest öppet och utan några andra närvarande.

Läget är att det danska ordförandeskapet har tagit fram en väldigt bra färdplan för en palestinsk stat till sommaren 2003. Den bygger på att man ska ha palestinska val tidigt i vår. Sedan ska man utarbeta en palestinsk konstitution och därefter fortsätta med att lösa problemen för att kunna utropa en palestinsk stat sommaren 2005.

EU har arbetat för detta i den s.k. kvartetten där, förutom EU, FN, USA och Ryssland ingår. De första mötena som man hade i New York för ett par veckor sedan var positiva. Nu ska det hållas nya möten i slutet av oktober. Vi hoppas att de också går bra. Problemet är att den första punkten på färdplanen är palestinska val. Under nuvarande förhållanden är det näst intill omöjligt att hålla palestinska val. Det går inte att anordna val om man inte kan färdas fritt och ha en öppen information om valet.

Samtidigt har Sverige och ett flertal andra europeiska länder varit väldigt negativt inställda till ett uppskjutande av valen. Då spricker ju färdplanen från början. Det är snarare viktigt att sätta press på Israel så att man drar sig tillbaka från de palestinska områdena för att det ska gå att genomföra en valkampanj. Annars kommer det att omöjliggöra den fortsatta reformeringen som vi har efterlyst av den palestinska administrationen.

Den stora diskussionen kring Mellanöstern ska hållas på vår lunch och framför allt i samband med den lunch som kommer att hållas tillsammans med Israel, eftersom det i samband med utrikesministermötet också ska hållas ett associationsråd med Israel. De som tidigare har suttit i EU-nämnden har följt diskussionen om våra avtal med Israel. Israel får inte exportera varor från de ockuperade områdena tullfritt. EU har efterlyst att Israel ska följa dessa regler och inte exportera varor från dessa områden. Men det misstänks att det i väldigt många fall ändå rör sig om varor från de ockuperade områdena.

Förra vintern begärde EU-kommissionen att alla tullmyndigheter skulle kontrollera när varor som man misstänker är producerade på de ockuperade områdena säljs till Europa. Flera hundra sådana fall har rapporterats i EU, bland annat ett tiotal här i Sverige. Det pågår nu utredningar om varifrån dessa varor kommer.

Detta kommer att diskuteras vid lunchen, och sedan ska vi ha en politisk diskussion med den israeliske utrikesministern som vi räknar med ska delta i lunchen. Det gäller alltså lunchen före själva utrikesministermötet, och det kallas för associeringsråd med tillhörande lunch.

Anf. 7 ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den informationen.

Anf. 8 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har först en fråga som rör situationen i Gaza och på Västbanken ur ett MR-perspektiv. Enligt internationella hjälporganisationer har situationen i Gaza och på Västbanken inte varit så här illa sedan 1948, och det handlar om MR-situationen. Då undrar jag vad man från svensk sida och i EU-sammanhang gör för att förbättra den akuta MR-situationen där. Jag utgår ifrån att det behövs mer resurser till regionen från EU. Tar EU upp frågan om skadestånd från Israel för alla investeringar som har gjorts och allt biståndsarbete som har lagts ned från EU:s sida i Gaza och på Västbanken som nu har förstörts av den israeliska ockupationsmakten? Driver man den frågan? Begär man något skadestånd? Vad är det som har hänt där?

Sedan undrar jag vad som menas när utrikesministern säger att mötet med kvartetten var positivt. Vad var det konkret som var positivt? Omvärlden påverkar Israels agerande i ganska liten utsträckning. Man agerar även mot USA:s vilja ibland. Till exempel gjorde Sharon förra veckan ett uttalande om att man åter ska ockupera Gaza. Hur agerar EU i den frågan? Räcker det verkligen med den typen av påtryckningar som man hitintills har ägnat sig åt? Eller är det kanske dags att utöka påtryckningarna så att de får en större effekt på det israeliska samhället och därmed på politiken?

När det gäller associationsrådet vill jag återigen ta upp frågan om det inte är dags att säga upp EU:s handelsavtal med Israel eftersom man bryter mot det. Jag vill återigen aktualisera den frågan.

Anf. 9 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill fråga om det förekommer några praktiska och konkreta förberedelser inför valet. Jag inser svårigheterna, men samtidigt kan man ju kanske göra den bedömningen att sådana förberedelser i sig skulle kunna utgöra en brygga till att lugna ned konflikten. Israel borde rimligen ta hänsyn till demokratins sätt att fungera. Man vill ändå vara en demokratisk stat. Därför tror jag att det vore värdefullt om det pågick en praktisk förberedelse. På det sättet skulle man bromsa upp Israels aktiviteter.

Anf. 10 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det till att börja med gäller situationen i Gaza och på Västbanken är den, precis som alla som läser tidningen kan se, förfärlig. Det som behövs är i första hand att man får tillträde till området så att man kan hjälpa till. Det allra största problemet i dag är alltså inte pengar, utan det är att få tillträde och få chansen att göra en insats.

Det är en väldigt kraftig internationell reaktion mot svårigheterna att kunna ge ordentlig hjälp i Gaza och på Västbanken. Vi har tidigare från svensk sida varit väldigt aktiva med akut humanitär hjälp såsom ambulanser och sjukvårdsutrustning, men allt sådant har nu förstörts under de militära aktionerna.

Det allra viktigaste i det här läget är kanske inte i första hand att ge mer pengar till den palestinska sidan – det gör både Sverige och EU-länderna – utan det är att det blir en starkare press på Israel så att man släpper in humanitär hjälp och slutar att förstöra på det palestinska områdena sådant som vi faktiskt har betalat för i form av bistånd.

Vid det senaste allmänna rådet diskuterade vi Mellanöstern vid lunchen. Flera ifrågasatte då det absurda i att vi hela tiden betalar för den fortsatta ockupationen och förstörelsen. Det finns liksom inget alternativ. Någon måste ju se till att det finns något slags akut humanitär hjälp. Situationen är ju helt förfärlig.

Vad har man då gjort för att få Israel att betala ut ersättning för detta? Både Sverige och EU har krävt att Israel ska ersätta det som man har skjutit sönder av direkta biståndsinsatser från oss och andra EU-länder. Men som nämnden förstår har vi inte fått några som helst positiva reaktioner på detta.

Däremot har Israel lovat att man ska betala en del av de innehållna skattemedel som vi sedan ett par år kräver att man ska betala ut till den palestinska sidan – inte allt, men man har lovat att betala ca 250 miljoner.

Hur får man då Israel att efterleva påtryckningarna från oss, EU och FN? Ja, det är till syvende och sist FN som måste se till att länder efterlever FN:s resolutioner. Det viktiga och det positiva med kvartetten var inte att den har gett resultat på marken, för det har den tyvärr inte gjort. Däremot har man kommit överens om att fortsätta att arbeta för färdplanen. Man har varit överens om hur man politiskt ska arbeta. Men jag kan hålla med Yvonne Ruwaida om att det fortfarande inte har gett något resultat på marken.

När det gäller associationsavtalet har vi tidigare från svensk sida hållit fast vid att det i det här läget vore helt fel att bojkotta Israel. Den opposition och de fredskrafter som finns i Israel pekar på att det skulle vara att direkt göra Israel ännu mer isolerat och minska Israels förståelse för omvärlden. I stället bör man få den israeliska opinionen att förstå vikten av att man når en fred och att det förs fredliga förhandlingar med den palestinska sidan.

Vi från svensk sida har däremot efterlyst att man ska gå vidare med att kontrollera att associationsavtalet följs. Eftersom Israel redan bryter mot det avtalet borde vi begära ett skiljedomsförfarande. Men det har vi inte nått en enighet om inom EU, och vi måste vara helt eniga för att vi ska kunna begära skiljedomsförfarande.

Jag kan hålla med Holger Gustafsson om vikten av att förbereda för valet. Det arbetar EU-kommissionen intensivt med, men kommissionen klagar över att det är oerhört svårt under nuvarande omständigheter. Men man försöker att arbeta gentemot den palestinska administrationen och förbereda en massiv insats med valobservatörer den dag som det blir val. Men kommissionen tycker alltså att det är en väldigt besvärlig situation.

Anf. 11 ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för de svaren.

Anf. 12 CARL B HAMILTON (fp):

Tanken att EU:s utrikesministrar sitter och äter lunch och diskuterar Mellanöstern utan att ta upp Irakfrågan förefaller ju lite osannolik. Jag undrar om du har någon kommentar eller om du kan förutse vad en sådan diskussion skulle kunna innehålla.

Anf. 13 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en följdfråga som gäller det som Anna Lindh tog upp. Det största problemet är inte resurser till den humanitära hjälpen, utan det är att få tillträde till Gaza och Västbanken. Då undrar jag vad den svenska strategin är för att lösa det problemet som har funnits under väldigt lång tid.

Sedan vill jag också ta upp Rafah. Jag har själv varit där och sett hur hus har förstörts i flera omgångar under det senaste året. Det är uppenbart att vilka militära skäl man än anför handlar det om att öka ingenmanslandet mellan Egypten och Israel. Man har ökat zonen från gränsen mer och mer.

De människor som har drabbats av detta i Rafah – och även på andra ställen – har fått sina liv och hus förstörda utan att de har fått någon som helst ersättning mer än humanitär hjälp, trots att det är så uppenbart att israelernas syfte enbart är att öka ingenmanslandet mellan Egypten och Gaza. Har man varit i Rafah har man sett att hus har krossats sönder i en bredd av 1 kilometer från gränsen. Det är en ganska rak linje som man hela tiden flyttar på för att öka ingenmanslandet.

Hur hanterar man den typen av frågor? Jag tycker att man internationellt borde stödja de personer som har bott i de hus som nu har krossats sönder, och ibland har det även krävts dödsoffer. Man borde stödja dessa människor så att de får ett rejält skadestånd, om man nu inte kan förhindra det hela, vilket naturligtvis vore det bästa.

Anf. 14 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med frågan om Irak. Jag vet inte om det kommer att bli någon särskilt lång diskussion om Irak. Men vi har haft en diskussion, och det som har varit den gemensamma nämnaren för alla länder har varit att det är viktigt att man använder sig av FN:s säkerhetsråd. Sedan är det ju samma skillnad mellan länderna som vi kan se i den dagliga medierapporteringen.

I de interna diskussionerna är Storbritannien betydligt mer angeläget om att använda FN och FN:s säkerhetsråd än vad det ibland framskymtar i medierna.

Det har tidigare förts diskussioner där vi i EU egentligen inte har försökt att komma fram till en gemensam linje, vid sidan av att man ska använda sig av FN och FN:s säkerhetsråd. Vi har fått rapportering om hur de länder som sitter i säkerhetsrådet agerar där. Diskussionen i säkerhetsrådet gäller nu framför allt hur en ny resolution ska utformas. USA har velat se en resolution. Frankrike har lagt fram ett förslag som i det närmaste kan bli en kompromiss med två resolutioner. Vi hoppas att det kommer att bli en ny resolution inom FN:s säkerhetsråd inom någon vecka. Det är möjligt att vi får något slags rapport från länderna som sitter i säkerhetsrådet.

När det gäller Irak och när man kommer så nära de nationella säkerhetsintressena och ländernas egna utrikespolitik är det problem att samordna det hela till en gemensam europeisk utrikespolitik. Skillnaderna är ganska stora.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

När det gäller Yvonne Ruwaidas fråga är strategin densamma som alltid när vi försöker bidra med humanitär hjälp. Vi arbetar med påtryckningar på Israel. Vi arbetar från svensk sida, samordnat inom EU och via kvartetten. Hjälpen omfattar allt, t.ex. praktiskt hjälp via Räddningsverket, lastbilar och chaufförer som lättare ska få tillträde till dessa områden.

Jag redovisade förra gången i den tidigare nämnden hur vi hade fått rycka in akut för att hjälpa till att få bort sopor och avfall från Arafats högkvarter och få dit friskt vatten. Ibland är det t.o.m. på den nivån som vi är tvungna att ingripa politiskt för att kunna hjälpa till.

Anf. 15 ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den information som vi har fått. Det här är ju en punkt där man följer utvecklingen. Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen, punkt 4, som handlar om västra Balkan.

Anf. 16 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller västra Balkan är det en beslutspunkt. Vi kommer att anta ett stabiliserings- och associeringsavtal med Albanien. Dessa avtal är en specialvariant med länderna på Balkan för att knyta dessa länder till ett närmare samarbete med EU. Det har varit ett väldigt effektivt sätt att använda både piska och morot till länderna på Balkan för att få ett närmare samarbete.

Sedan kommer vi att anta rådsslutsatser om läget på Balkan. Det mest allvarliga just nu är att det har hållits ett val i Serbien som inte lyckades dra till sig tillräckligt många väljare. Man kom alltså under de lagstadgade 50 procenten. Också i andra val som har hållits finns det en tendens till att nationalisterna återigen har haft framgångar i flera av länderna. Samtidigt hålls valet numera under väldigt ordnade demokratiska former. Det finns ingenting att klaga på när det gäller förhållandena under valen i Bosnien eller i Serbien. Tyvärr tycker vi att det finns lite att klaga på i fråga om resultaten. Men man får väl inte säga att man tycker att väljarna har fel.

Den 20 oktober kommer det att hållas val i Montenegro. Efter valen i Serbien och Montenegro hade vi hoppats på att snabbt få i gång förhandlingar för att få fram den nya konstitution som behövs mellan Montenegro och Serbien. Men detta svävar lite i oklarhet tills vi vet hur vi ska hantera de serbiska valen.

När det gäller Kroatien har vi också en fråga eftersom man inte samarbetar med ICTY för att lämna ut en av de tidigare krigsförbrytarna. Där kommer man att göra en gemensam démarche till Kroatien för att de ska samarbeta bättre med ICTY. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf. 17 ORDFÖRANDEN:

Den här punkten var ju uppe på EU-nämnden så sent som den 27 september då nämnden gav sitt stöd åt regeringens upplägg. Sammanfattningsvis finner jag alltså att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går då vidare till punkt 5 på dagordningen som handlar om Kimberleyprocessen.

Anf. 18 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Kimberleyprocessen handlar om att man försöker att reglera diamanthandeln eftersom inkomsterna från diamanthandeln väldigt ofta används för att finansiera inbördeskrig i Afrika. Tanken är att man ska försöka att hitta en certifiering av de diamanter som bryts lagligt så att man får en export- och importkontroll för att man ska kunna undvika en illegal diamanthantering som ger pengar till fortsatta inbördeskrig.

I början av november ska det hållas ett FN-möte om detta i Genève. Därför har man inom EU försökt att skynda på processen lite grann, och vi har fattat beslut om att ställa oss bakom ett certifieringssystem så att EU kan presentera detta vid FN-mötet i början av november.

Det finns en del tekniska frågor som är utestående, men jag hoppas att man ska kunna lösa det här. Det är det politiska budskapet som är det viktigaste.

Anf. 19 ORDFÖRANDEN:

Då finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här frågan. Vi går vidare till nästa punkt, punkt 6, som handlar om relationerna med Ryssland.

Anf. 20 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det ska bli ett toppmöte mellan EU och Ryssland den 11 november. På dessa toppmöten, som hålls regelbundet, går man igenom framsteg som har gjorts och de problem som finns. Risken är att detta toppmöte kommer att handla väldigt mycket om Kaliningrad. Vi hoppas att det inte gör det. Jag återkommer till Kaliningrad eftersom det är en egen punkt på dagordningen.

I stället vore det bra om man ägnade sig åt att till exempel diskutera de ekonomiska kontakterna med Ryssland. Common European Economic Space kallas initiativet om hur man ska fortsätta att utveckla handel och relationer med Ryssland.

Vi hoppas också att man kommer att tala om norra Kaukasien och Tjetjenien.>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Från svensk sida hoppas vi dessutom att man på toppmötet kommer att ta upp situationen i Vitryssland. Här finns det en mission från OSSE – det är den organisation för samarbete i Europa som bevakar demokrati och mänskliga rättigheter. OSSE har stora problem med Vitryssland. Vi vill vid det här tillfället förmå Ryssland att agera för att OSSE-missionen ska kunna fungera i Vitryssland.

Anf. 21 CARL B HAMILTON (fp):

Jag skulle vilja tala lite om Common European Economic Space. Det är problematiskt med den diskussion som utvecklats mellan EU och Ryssland. Väldigt mycket handlar om lagharmonisering, och väldigt mycket handlar om relationer på lång sikt. Vi ska ha ett allt närmare samarbete. Det är väldigt långtgående formuleringar i de ursprungliga toppmötesdeklarationerna. Det är högtidstal och väldigt omfattande vokabulär kring hur man ska förbättra relationerna. Samtidigt ser man att det i närtid är väldigt problematiskt med de ekonomiska relationerna. Bortsett från energi kan Ryssland praktiskt taget inte sälja några varor eller tjänster till EU utan att de möts av extra höga handelshinder. Det finns, tycker jag, ett växande gap mellan retoriken och det praktiska agerandet från EU:s sida.

Jag förstår att detta delvis är Leif Pagrotskys avdelning, men jag vill ändå dra utrikesministerns uppmärksamhet till detta. Det ligger i svenskt intresse att försöka få ned diskussionerna och relationerna med Ryssland på ett konkret plan och i närtid, snarare än att som vid varje kris fortsätta att bygga ut retoriken om de långsiktiga perspektiven med en flykt till framtiden. Om vi menar allvar med att vi vill ha en ekonomisk utveckling i Ryssland, att människor ska sluta fly av ekonomiska skäl, att trafficking ska upphöra osv. måste vi vidta åtgärder som leder till en bättre ekonomisk utveckling i Ryssland och inte hindrar det.

Anf. 22 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Min fråga anknyter till det sista som Hamilton tog upp, nämligen de ekonomiska flyktingar som inte har flyktingskäl och kommer till Sverige i ganska stor utsträckning nu. Är det ett problem för fler länder än Sverige? Kan det bli en fråga som tas upp i sammanhanget?

Anf. 23 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Angående den sista frågan vill jag säga att jag inte vet om det kommer upp i detta sammanhang. Belgien har tidigare haft sådana problem men löst dem. Jan O Karlsson räknar med att snart åka till Ryssland. Han hoppas att kunna lösa frågan så tidigt som möjligt.

När det gäller Carl B Hamiltons kommentarer ligger det mycket i det han säger. Det finns en väldig risk att vi hör de storstilade talen om det ekonomiska samarbetet och att det sedan när det kommer till den praktiska verkligheten visar sig att EU har skyddsintressen och Ryssland byråkrati. Det är inte ens fel att två träter i detta fall. Vi ser ofta dubbla problem.

Det var ett skäl till att vi tog det nya grannlandsinitiativet som jag sade att vi kort hade diskuterat på förra mötet men där kommissionen skulle återkomma. Det handlar om hur man samarbetar med de nya grannländerna Ryssland, Ukraina, Moldavien och Vitryssland och om hur man försöker hitta konkreta samarbetsformer.

När det gäller det ekonomiska samarbetet med Ryssland har Sverige ofta drivit konkret samarbete och pekat på att det är viktigt att vi bemöter Ryssland på ett sjyst sätt när vi diskuterar de ekonomiska avtalen och inte utsätter dem för politiska handelshinder. Samtidigt måste vi ställa krav på Ryssland, framför allt när det gäller energisektorn och att reformera den. Vi måste också ställa krav på Ryssland – det kanske är det allra viktigaste i dag – att fortsätta med de ekonomiska krav som ställs för WTO-medlemskapet. I dag finns det ibland en tro hos Ryssland att man ska kunna få något slags politiskt beslut om ett WTO-medlemskap. Det går inte. De måste faktiskt uppfylla kriterierna.

När vi upplever att det finns denna typ av interna EU-intressen eller egna handelsprotektionistiska intressen på EU-sidan brukar vi från svensk sida agera för att lösa de konkreta problemen.

Anf. 24 ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen som föreberedelse inför toppmötet.

Vi går vidare till punkt 7 som är Iran: Mänskliga rättigheter.

Anf. 25 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tanken är att vi ska fatta beslut om att inleda en dialog med Iran kring mänskliga rättigheter. Vi har sett positiva saker men också väldiga nedgångar och tillbakagångar de senaste åren. Det har funnits många problem det senaste året. Vi har sett att reformvännerna har vunnit i val men att det är de konservativa krafterna som dominerat i den praktiska politiken. Tanken är att man ska fatta beslut om en långsiktig dialog kring mänskliga rättigheter och att man också har en strategi för vad man ska göra om man inte når några framsteg så att man i så fall avslutar dialogen.

Det finns en annan fråga som handlar om huruvida vi ska lägga fram en resolution i FN:s generalförsamling om Iran och mänskliga rättigheter i Iran. Det anser vi från svensk sida att vi ska göra. Vi tycker att situationen i Iran är så pass allvarlig att vi bör lägga fram en resolution om läget där. Detta möter kraftiga protester från iranskt håll och ungefär hälften av EU:s medlemsländer är än så länge emot att man lägger fram en resolution i FN.

Anf. 26 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill börja med att överlämna några bilder till Anna Lindh. Det är bilder på hängningar som har skett i Iran i september. Det finns nu för tiden väldigt många uppgifter om såväl steningar av kvinnor som hängningar och dödsskjutningar. Dessa har ökat. Det finns rapporter från massvis med organisationer. Jag har haft kontakt med kurdiska organisationer i Iran som berättar om dödsskjutningar. Den senaste månaden var det två stycken. Jag har haft kontakt med andra organisationer. Det finns bildbevis på både hängningar och steningar som ska ha skett under september månad.

Jag tycker utvecklingen i Iran är skrämmande och oroande. Det är också så att Khatamis rådgivare i kvinnofrågor, Zahra Shojaei, i juli vid ett möte med belgiska företrädare och närvarande iranska journalister sagt att steningar är nödvändiga för att skydda familjens normer och att de som blir stenade till döds förtjänar straffet. Det handlar om de reformvänliga politikerna. Jag har själv varit i Iran och tagit del av människors oro och den totala rättslösa situation som råder i Iran. Den är fruktansvärd.

Jag anser verkligen att det är bra att Sverige stödjer en resolution i FN för att fördöma kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Det är bra att vi har en dialog, men jag tycker att man från EU:s sida varit alltför lam gentemot Iran. Man måste faktiskt skärpa kritiken mot kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Efter att EU har skrivit under det nya handelsavtalet med Iran har kränkningarna av de mänskliga rättigheterna ökat. Jag vill inte uttala mig om huruvida det hänger ihop. Det kan också ha att göra med att man utnyttjar kriget mot terrorismen för att komma åt intern opposition. Utvecklingen är skrämmande. Jag kan inte ge bakgrunden till varför det ser ut som det gör och varför det har blivit så mycket värre, men det går definitivt i fel riktning. Jag vill uppmana regeringen att agera i den här frågan.

Anf. 27 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har diskuterat Iran tidigare. Det var flera som höll med president Bush när han gick ut i våras och sade att Iran tillhör ondskans axelmakter. Irak, Iran och Nordkorea skulle alltså isoleras.

Vi håller inte med om det. Iran har självklart väldigt stora problem med mänskliga rättigheter, men det skulle i detta läge inte vara klokt att göra som USA vill, nämligen isolera Iran. Det skulle förvärra situationen i Iran. Vi har en dialog med iranska oppositionsgrupper. De säger samma sak. De vill att vi fortsätter att hela tiden kritisera det som går fel, men att vi också har en dialog och fortsätter att ha kontakter med Iran. Annars kommer de konservativa att få ännu större makt.

Det finns en del felaktiga uppgifter. EU har inte skrivit under ett handelsavtal med Iran. Det har Yvonne Ruwaida missuppfattat. EU har fattat beslut om ett mandat att börja förhandla om ett handelsavtal. Men det finns alltså inget handelsavtal än. EU börjar en dialog om mänskliga rättigheter, men om man inte når några framsteg i dialogen om mänskliga rättigheter kan man avbryta den. Det innebär också att handelsavtalet kan avbrytas. Det är en del av det som ligger i det s.k. mandatet.

Det finns väldigt skrämmande uppgifter om hängningar och steningar. De är oerhört otäcka. Men det finns också en del oklarheter. Det är uppenbart så att läget har försämrats under det senaste året. När det gäller steningar fick vi uppgifter i våras om att steningarna hade upphört. Vi har också fått dementier. De uppgifter som funnits i svensk press om fyra namngivna kvinnor som ska ha stenats har dementerats från Iran. De har också dementerats från vår ambassad i Iran som har gått in och tittat på dessa fall. Man hävdar fortfarande att i inget av dessa fall har stening ägt rum.

Vår ambassad har som högsta prioritet att tillsammans med andra EU-ambassader fortsätta att följa upp och få alla nya informationer som över huvud taget kan finnas om detta som naturligtvis är fullständigt barbariskt.

Anf. 28 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara markera att jag inte har sagt och inte har tyckt att Iran ska isoleras. Jag sade t.o.m. att det är bra att man har en dialog med Iran om de mänskliga rättigheterna. Däremot tycker jag att man från svensk sida har varit alldeles för okritisk gentemot Khatami och de politiker som finns runt honom. Man har även från EU:s sida lyft fram hur väldigt bra han är. Han har ju varit en reformvän, men i relation till vad, kan man fråga sig. Uttalandet från talesmannen i kvinnofrågor är väldigt oroväckande. Man stödjer steningar som en del i att upprätthålla familjens moral, vilket jag tycker är väldigt allvarligt.

Jag vill betona att det är viktigt att man fortsatt arbetar mycket med MR-situationen i Iran. Den är fruktansvärd. Jag tycker det borde påverka den svenska länderbedömningen när det gäller folk som söker asyl i Sverige. Jag hoppas att det kommer att få ett genomslag i den svenska länderbedömningen.

Anf. 29 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är självklart att vi ska fortsätta att prioritera mänskliga rättigheter i Iran. Det är därför EU hade detta utbyte i våras. Det är därför vi driver en MR-dialog genom EU och ska lägga fram en MR-resolution i FN för att också få en internationell enighet.

Anf. 30 ORDFÖRANDEN:

Ingen mer har begärt ordet, så vi är beredda att fatta beslut. Denna fråga var senast uppe i EU-nämnden i juni. Då ställde sig EU-nämnden bakom detta. Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för att stödja regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi kan gå vidare till punkt 8: Övriga frågor.

Anf. 31 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den fråga vi vet kommer upp är situationen i Elfenbenskusten. Den är väldigt allvarlig med ett stort soldatuppror. Risken att soldaterna är stödda av ett grannland är överhängande. Det finns egentligen inte så mycket vi kan göra i egen regi mer än att stödja den afrikanska organisationen ECOWAS som nu går in och försöker agera medlare och tittar på möjligheterna att få in styrkor. De samarbetar också med Frankrike som har ett tidigare försvarsavtal med Elfenbenskusten och bl.a. skyddar huvudstaden. Vi stödjer alla de ansträngningar som görs både av ECOWAS och av ECOWAS i samarbete med Frankrike.

Anf. 32 ORDFÖRANDEN:

Det handlar om att regeringen behöver stöd för fortsatt uppläggning av arbetet.

Anf. 33 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det kan vara så att vi ska anta slutsatser. Då kommer det självklart att handla om vikten av att hitta en fredlig lösning och att vi ger stöd åt ECOWAS. Det är väl ungefär det som kommer att stå i slutsatserna i så fall.

Anf. 34 ORDFÖRANDEN:

Jag finner i så fall att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi kan gå vidare till de allmänna frågorna. Först kommer resolutioner.

Anf. 35 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Normalt brukar vi inte kommentera om det inte finns frågor på det som angår resolutioner och beslut av Europaparlamentet eller läget i andra rådsformationer. Läget i andra rådsformationer redogör ju också andra ministrar för när de kommer till nämnden.

Anf. 36 ORDFÖRANDEN:

Då ställer jag frågan om det är någon som har några frågor till utrikesministern med anledning av dessa punkter.

Det är det inte. Då kan vi gå vidare.

Anf. 37 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Då gäller det förberedelser för Europeiska rådet i Bryssel, där vi kommer att ha en andra diskussion bland utrikesministrarna. Den viktigaste frågan gäller utvidgningen. Kommissionen har nu presenterat sitt strategipapper och lagt fram förslaget att tio kandidatländer ska kunna slutförhandla och få medlemskap fr.o.m. 2004. Det tycker vi är väldigt positivt. Vi kan också stödja det man säger om Bulgarien och Rumänien. Man säger att de inte är klara utan behöver ges extra stöd. Man säger att man tror att deras eget mål om anslutning 2007 kan vara realistiskt.

När det gäller Turkiet står man inför den svåra balansgången att man inte vill ge Turkiet något datum, eftersom landet fortfarande inte uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna. Samtidigt kommer man nog att vilja skicka positiva signaler om hur viktigt det är att Turkiet fortsätter med reformerna inför de turkiska valen så att vi inte stjälper utan snarare hjälper reformvännerna i Turkiet inför valen. Den svenska regeringen har varit positiv till det som man sagt och skrivit om Turkiet.

Den stora frågan vad gäller utvidgningen kommer att vara budgeten. Hittills har det handlat väldigt mycket om direktstödet, dvs. om man ska kunna få lika mycket direktstöd till kandidatländernas jordbrukare som till EU-ländernas. Kommissionen har föreslagit att man börjar att fasa in kandidatländerna på 25 % och sedan tio år senare, 2013, ska man vara uppe i 100 %.

Som ni och vi väl alla vet driver vi linjen att vi ska avveckla direktstödet, inte införa direktstöd och inte göra nya länder så beroende av direktstöd att det kommer att bli ännu svårare att fasa ut direktstödet och göra om hela jordbrukspolitiken.

Vi tycker att det är viktigt att påminna om att detta är ett paket. Det handlar om direktstöd men också om kvoter, vilket är ännu viktigare för flertalet av kandidatländerna. Hur stora kvoter av sin jordbruksproduktion ska de få sälja på den europeiska marknaden? Det handlar om regionalstöd och i sista ändan om budgetkompensation. Budgetkompensation är egentligen en omskrivning för att kandidatländerna betalar mindre medlemsavgift i början. De får alltså en viss budgetkompensation. De betalar full medlemsavgift men får i stället budgetkompensation.

Tanken är att när man har gjort paketet ska det sista man diskuterar vara budgetkompensationen så att man ska kunna se till att alla kandidatländer får ett bra paket. Det är också viktigt att de inte får någon form av take it or leave it från Bryssel. I sådant fall kommer de att få väldigt svårt att ta diskussionen i sina egna medlemsländer. De ska faktiskt ha en reell möjlighet att förhandla mellan Bryssel och Köpenhamn. De ska kunna se att det går att påverka sådant som kvoter och budgetkompensation.

Det land som har drivit på hårdast inför utvidgningen är Nederländerna. De har sagt att de vill ha en överenskommelse om en jordbruksreform och lite grann kopplat det till utvidgningen. Det är naturligtvis omöjligt. Då kan man försena hela utvidgningen.

Andra länder som varit kritiska till jordbruksreformen har framför allt varit de stora nettobetalarna Tyskland och Sverige och England också av principiella skäl när det gäller jordbruksreformen. Vi har sagt att vi helst inte vill ta kommissionens bud. Vi tycker att det är för generöst. Det är att betala kandidatländerna för mycket i direktstöd och att försvåra en möjlighet att senare förändra jordbrukspolitiken. Det är ingen katastrof om man betalar ut direktstödet mellan 2004 och 2006, eftersom det då är ganska litet och håller sig inom budgeten. Problemet skulle uppstå om man även i nästa budget skulle binda sig för att fortsätta betala ut direktstödet och binda sig för jordbrukspolitiken.

Samtidigt som vi hittills har sagt att vi inte varit beredda att acceptera kommissionens förslag när det gäller direktstöd och jordbrukspolitiken är det ju så att vi till varje pris vill undvika att åstadkomma en försening av utvidgningen. Det skulle vi aldrig kunna ta på oss från svensk sida. Här blir det något slags kompromiss där vi försöker hitta ett paket mellan Bryssel och Köpenhamn.

Sedan finns det vissa institutionella frågor som också måste lösas. När vi i Nice kom överens om de framtida traktaten för EU handlade det om hur EU ska se ut efter 2005 med 27 medlemsländer. Nu kommer vi att ha tio nya medlemsländer, alltså ett par färre, och från år 2004. Dels måste vi klara ut år 2004, dels hantera 25 länder i stället för 27 från 2005.

Det är ganska tekniska frågor. Det handlar om hur man lägger gränserna för kvalificerad majoritet och fördelningen av platser i Europaparlamentet. Ordföranden har lagt fram förslag som majoriteten står bakom. Det har också Sverige gjort. Ni kan gå igenom detta mer i detalj efteråt i dag.

Anf. 38 YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller frågan om direktstöd till jordbruket undrar jag hur de andra länderna ställer sig. Sveriges linje tycker jag är bra. Men kommer den att ha någon framgång? Hur kommer man att agera om den inte har någon framgång? Har man någon strategi?

Angående Turkiet vill jag bara till protokollet föra fram att vi inte alls är nöjda med den skrivning som finns i kommissionens strategipapper Towards the enlarged union. Vi tycker att man inte på ett rättvisande sätt beskriver de reformer som har gjorts i Turkiet. Kommissionen övervärderar dem och berömmer dem för mycket. Vi ställer oss inte bakom skrivningen.

Utrikesminister Anna Lindh nämnde för en och en halv månad sedan eller en månad sedan att hon skulle ta upp frågan om valobservatörer i vissa delar av Turkiet med andra utrikesministrar. Har frågan tagits upp? Vilket resultat har det lett till?

Anf. 39 GUNILLA CARLSSON (m) i Tyresö:

Jag vill inleda med att säga att jag tycker EU-kommissionens strategipapper till många delar är mycket bra. Vi står nu på tröskeln att avsluta den process som startade med murens fall 1989 och som nu handlar om att återförena Europa. Därför är det viktigt hur alla enskilda medlemsländer agerar och att man vet vad man först och främst vill åstadkomma. Jag delar regeringens uppfattning om hur nödvändigt det är med en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är ett långsiktigt och oerhört viktigt arbete. Men vi har tidigare i EU-nämnden avvisat regeringens position vad gäller infasning av direktstöd till kandidatländerna.

Jag skulle vilja ställa en retorisk fråga till utrikesministern. När Sverige en gång gick med i den europeiska unionen hade vi avreglerat vårt jordbruk. Vad hade vi sagt om vi inte hade fått komma med i detta, om vi hade fått ställa oss helt utanför eftersom vi redan var avreglerade och inte behövde komma med i den gemensamma jordbrukspolitiken? Vi ska komma ihåg att den är en av grunddelarna i unionen.

Jag har förståelse för vad EU-kommissionen väljer att göra, inte minst mot bakgrund av det tråkiga beslut som fattades när det gällde att inskränka den fria rörligheten för kandidatländerna som blir nya medlemsstater. Jag tror detta var ett strategiskt och beklagligt misstag som stärker opinionen mot ett medlemskap i kandidatländerna när de nu ska bli medlemmar i EU. Det skapas en känsla av ett B-lag. Det understöds av att de förvägras att helt ut ingå i den i och för sig förkastliga jordbrukspolitik som EU håller sig med.

Jag vill upprepa att vi inte delar regeringens ståndpunkt i detta fall. Vi tycker att EU-kommissionens förslag bör biträdas och att Sverige snarast bör dra sig tillbaka från sin ståndpunkt om man menar allvar med att utvidgningen har den största prioriteten.

Anf. 40 CARL B HAMILTON (fp):

Min första reflexion rör direktstöd och budgetrabatt. Det finns ett problem med det här. Anna Lindh var inne på det själv och sade att man till att börja med kan ha en budgetrabatt men inte binda sig för det i nästa period. Det är en väldig risk att man kommer att diskutera budgetrabatten de närmaste två eller tre åren men att själva jordbrukspolitiken som man har accepterat blir någonting evigt i Östeuropa.

Det är oerhört viktigt att ha det långsiktiga perspektivet i fokus. Dessa länder ska inte komma in i en västeuropeisk jordbrukspolitik även om det skulle köpas med budgetrabatter. Det är det långsiktiga som är det helt avgörande. En miljard hit eller dit är i den meningen inte avgörande i denna förhandling, menar jag.

Diskussionen nyss om Ryssland är ett ganska bra exempel. Om det är så att dessa länder låses in i en västeuropeisk jordbrukspolitik är det kört för Ukraina framför allt men även för Ryssland att bli en exportör till Västeuropa av jordbruksprodukter.

Min andra fråga gäller statsministern som i valrörelsen föreföll avvika från den tidigare intagna positionen, nämligen att det inte skulle vara några övergångstider för fri rörlighet för medborgare i de nya kandidatländerna. Så fort de blev medlemmar skulle de ha fri rörlighet och kunna komma som arbetskraft till Sverige. Jag uppfattade det som att han delvis backade från denna ståndpunkt i valrörelsen. Kan utrikesministern redogöra för regeringens ståndpunkt i dag?

Anf. 41 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller direktstödet håller jag fullständigt med Carl B Hamilton. Om man för in kandidatländerna i en felaktig jordbrukspolitik kommer vi att cementera denna för framtiden. Därför är det viktigt att vi på alla sätt försöker undvika detta. Det är också därför det är viktigt att vi tar diskussionen om direktstödet.

Vi vet inte vilken kompromiss vi kommer att hamna på i slutändan för att kunna ta beslut. Det är väldigt viktigt att man i kandidatländerna verkligen förstår att direktstödet ifrågasätts och att det inte är någonting som man ska kunna räkna med för framtiden. Annars kommer de att bygga in sig i en felaktig jordbrukspolitik. Jag tror att det hade varit bra för vårt jordbruk om vi inte hade behövt ingå i EU:s jordbrukspolitik efter att vi hade avreglerat vår egen.

Det finns inte samma sakliga skäl för ett hundraprocentigt direktstöd i kandidatländerna. De behöver inte kompenseras på samma sätt, eftersom det knappast finns skäl att tro att de kommer att få några prissänkningar för bönderna när de blir medlemmar i EU.

Det är framför allt Polen, ett stort land, som har intresse av direktstöd. De andra länderna har faktiskt större intresse av kvoter och ett bra budgetpaket. De har inte intresse av direktstödet. Det är också lite grann i deras intresse att markera mot direktstödet så att inte franska bönder blir styrande i diskussionen för alla EU:s kandidatländer där de skjuter EU:s kandidatländer framför sig för att få behålla EU:s jordbrukspolitik.

Angående den fria rörligheten är vår uppfattning att vi ska ha fri rörlighet. Men Göran Persson sade i en intervju att det finns en teoretisk möjlighet – och det finns det ju – att använda övergångsreglerna. Det har vi inte för avsikt att göra. Självklart inte. Det har vi också klargjort gentemot kandidatländerna.

Turkiet tycker, i likhet med Yvonne Ruwaida men av andra skäl, inte heller om texten som kommissionen har skrivit. De har protesterat ohyggligt hårt mot denna och är just nu oerhört upphetsade för att de tycker att de blir så illa behandlade i kommissionens rapport.

Anf. 42 GUNILLA CARLSSON (m) i Tyresö:

Vi ska inte förlänga diskussionen för mycket. Jag måste ändå fråga om det är regeringens ståndpunkt att CAP cementeras i och med att de nya länderna kommer in i systemet. I så fall skulle de ju inte heller ha del i kvoterna. Har man så lite tilltro till de öst- och centraleuropeiska länderna som har gjort så många reformer under tio års tid att man tror att de skulle förvägra EU möjligheten att kunna göra en ordentlig reformering av jordbrukspolitiken? Det tycker jag är en ganska så nedlåtande kommentar. De får inte heller 100 % direktstöd på en gång. Det handlar om 25 % och en infasningsperiod där signalen är att direktstödet är ifrågasatt och ska och bör avvecklas å det snaraste.

Allt det som utrikesministern nu pläderar för och vill uppnå tycker jag ändå uppnås. Samtidigt kommer man att kunna se till att vi inte skapar känslan av ett A- och ett B-lag i Europa. Jag tror det är oerhört viktigt. Därför är detta en principfråga för mig. Jag tycker faktiskt att det ska vara lika rättigheter och möjligheter. Jag vill invända mot den typ av positionsbestämning som jag fick i svaret.

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag efterfrågar svar på min fråga om valövervakare vid det turkiska valet.

Anf. 44 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Inget land har haft något intresse av det, framför allt eftersom inga politiska partier har velat ha några valobservatörer. Inga har efterfrågat några, inte heller i de sydöstra delarna.

Jag tror att Gunilla Carlsson polemiserade mot något som jag faktiskt inte sade. Jag har inte sagt att man säger 100 % från början. Jag säger att man säger 25 % från början, men att det är viktigt att vi markerar mot jordbrukspolitiken som vi ju faktiskt gemensamt i den svenska riksdagen tycker är felaktig och tycker illa om. De länder som framför allt vill ha kvar den gemensamma jordbrukspolitiken utnyttjar i diskussionen direktstödet och kandidatländerna. Det är inte kandidatländerna som kommer att bromsa en framtida jordbruksreform. Det är medlemsstater som kommer att utnyttja dem för att försöka bromsa en framtida jordbruksreform. Därför är det viktigt att vi får diskussionen och markeringarna nu.

Från vår sida är alla medvetna om att vi till syvende och sist måste se till att vi hittar en kompromiss så att vi klarar utvidgningen enligt tidtabell. Det mest oroande är Nederländernas regering som är den som tydligast har markerat för en jordbruksreform som något slags förutsättning för en utvidgning. Det vill ingen av de andra nettobetalare som också kräver en jordbruksreform ha. Ingen av de andra ser det på det sättet.

Man kan säga att det är en principfråga och att alla ska behandlas lika. Det är riktigt, men i så fall skulle man inte gå med på kommissionens förslag heller. Då skulle man haft 100 % ersättning till alla kandidatländer redan från dag 1.

Det är viktigt att vi på olika sätt fortsätter att verka både för att förändra jordbrukspolitiken och för att se till att vi klarar utvidgningen enligt tidtabell.

Anf. 45 ORDFÖRANDEN:

Denna fråga kommer tillbaka. Vi tackar för informationen och går vidare till nästa punkt som handlar om Kaliningrad.

Anf. 46 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det finns väldigt mycket som borde diskuteras när det handlar om att se till att Kaliningrad inte isoleras utan integreras när Litauen och Polen blir EU-medlemmar. Tyvärr har Ryssland valt att göra detta till en principfråga om huruvida det ska krävas visum för ryska medborgare eller inte. Det har gjort att Kaliningradfrågan fastnat där.

Från EU:s sida har man försökt hitta en ordentlig flexibilitet. Man har erbjudit något som kallas facilitated travel documents. Det innebär att det blir billigt och enkelt att få väldigt många viseringar så att man i praktiken ska kunna ha mycket täta resor för Kaliningradborna. Man ska kunna använda sina ryska inrikespass att söka visum på om man inte har ett ryskt pass.

Detta har varit viktigt för oss, eftersom man annars kommer att åka över litauiskt territorium utan att följa Schengenreglerna. Det skulle innebära att det kommer att sättas frågetecken för Litauen som Schengenmedlem. Litauen är väldigt noga med att de vill vara fullvärdiga Schengenmedlemmar. De vill framför allt inte att andra länder ska fatta beslut om deras territorium. Det är ju i praktiken vad som händer om EU och Ryssland kommer överens om att andra regler ska gälla när man åker över litauiskt territorium.

Från Rysslands sida har man fört fram ett förslag om att man ska ha någon form av plomberade tåg som ska åka fram och tillbaka och där man inte ska behöva visum. Det är ingen bra lösning för Litauen.

Vi försöker få en överenskommelse, men det är uppenbart att framför allt Italien och Berlusconi väldigt långt har gått Ryssland och Putin till mötes. Det har varit direktkontakter mellan den ryska presidenten och några av regeringscheferna. Kraven har ställts väldigt högt från Rysslands sida.

På det senaste allmänna rådet kom vi överens på ett bra sätt. Vi sade att vi skulle fortsätta att arbeta för att lösa detta med den typ av resedokument som jag beskrev och att man inte ska börja skapa andra regler vad gäller litauiskt territorium förrän Litauen är EU-medlemmar och själva kan vara med i diskussionen. Jag har förstått att de italienska påtryckningarna har fortsatt efter det senaste allmänna rådet. Vi får se hur diskussionen kommer att bli dels nu, dels i Bryssel. Men vi vill alltså stå fast vid de överenskommelser som vi har gjort.

Anf. 47 ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då får vi tacka för informationen. Denna fråga var också uppe i EU-nämnden i september.

Vi går vidare till punkt 14 som handlar om översvämningar.

Anf. 48 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är fortfarande en diskussion dels inom rådet, dels med Europaparlamentet om att få en överenskommelse om en fond för att kunna göra utbetalningar vid större katastrofer, i första hand naturkatastrofer. Det är naturligtvis det som vi tidigare har sett i Österrike, Tyskland m.fl. länder som är skälet bakom detta.

Tanken är att man dels ska säga att det ska vara naturkatastrofer och så strikt som möjligt försöka hålla sig till naturkatastrofer, dels att man ska ha gränser för när man ska kunna använda fonden. Det ska handla om 3 miljarder euro, har vi sagt, eller 0,6 % av ett lands bruttonationalinkomst. Det finns fortfarande vissa diskussioner kring hur dessa kriterier exakt ska se ut.

Anf. 49 ORDFÖRANDEN:

Om ingen begär ordet finner jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ställningstagande i denna fråga.

Hur blir det med A-punkterna?

Anf. 50 Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har ingen lista på A-punkter, men vi vet att vi kommer att få EU:s årliga rapport om mänskliga rättigheter och att vi får en uppföljning av handlingsplanen mot terrorism. Förmodligen får vi också fortsatt beslut när det gäller Burma bland A-punkterna. Det är inga nyheter i några av dessa. Det gäller att upprepa tidigare ståndpunkter.

I anslutning till mötet kommer vi att ha associeringsrådet med Israel. Vi kommer också att ha ett möte kring nordliga dimensionen i anslutning till ministerrådsmötet.

Anf. 51 ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Är det någon som har någon särskild fråga till utrikesministern med anledning av detta?

Nej. Då är vi klara och får tacka utrikesministern med medarbetare.

Innehållsförteckning

1 § Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN: 1

Anf. 2 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 1

Anf. 3 Departementsrådet MAGNUS ROBACH: 1

Anf. 4 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 1

Anf. 5 ORDFÖRANDEN: 2

Anf. 6 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 2

Anf. 7 ORDFÖRANDEN: 3

Anf. 8 YVONNE RUWAIDA (mp): 3

Anf. 9 HOLGER GUSTAFSSON (kd): 4

Anf. 10 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 4

Anf. 11 ORDFÖRANDEN: 5

Anf. 12 CARL B HAMILTON (fp): 5

Anf. 13 YVONNE RUWAIDA (mp): 5

Anf. 14 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 6

Anf. 15 ORDFÖRANDEN: 7

Anf. 16 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf. 17 ORDFÖRANDEN: 7

Anf. 18 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 7

Anf. 19 ORDFÖRANDEN: 8

Anf. 20 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 8

Anf. 21 CARL B HAMILTON (fp): 8

Anf. 22 HOLGER GUSTAFSSON (kd): 9

Anf. 23 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf. 24 ORDFÖRANDEN: 9

Anf. 25 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 9

Anf. 26 YVONNE RUWAIDA (mp): 10

Anf. 27 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 10

Anf. 28 YVONNE RUWAIDA (mp): 11

Anf. 29 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 11

Anf. 30 ORDFÖRANDEN: 11

Anf. 31 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 12

Anf. 32 ORDFÖRANDEN: 12

Anf. 33 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 12

Anf. 34 ORDFÖRANDEN: 12

Anf. 35 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 12

Anf. 36 ORDFÖRANDEN: 12

Anf. 37 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 12

Anf. 38 YVONNE RUWAIDA (mp): 14

Anf. 39 GUNILLA CARLSSON (m) i Tyresö: 14

Anf. 40 CARL B HAMILTON (fp): 15

Anf. 41 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 15

Anf. 42 GUNILLA CARLSSON (m) i Tyresö: 16

Anf. 43 YVONNE RUWAIDA (mp): 16

Anf. 44 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 16

Anf. 45 ORDFÖRANDEN: 17

Anf. 46 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 17

Anf. 47 ORDFÖRANDEN: 18

Anf. 48 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 18

Anf. 49 ORDFÖRANDEN: 18

Anf. 50 Utrikesminister ANNA LINDH (s): 18

Anf. 51 ORDFÖRANDEN: 18

Tisdagen den 15 oktober 2002

EU-nämndens uppteckningar