1 § Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Laila Freivalds

Återrapport från ministerrådsmöte den 13 december 2004

Samråd inför Europeiska rådets möte den 16 och 17 december2004

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa utrikesministern med medarbetare välkomna hit. Jag har förstått att utrikesministern vill återrapportera vad som har hänt.

Anf. 2 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Tack så mycket för möjligheten att få komma hit så här på morgonen. Jag bad om den här möjligheten om det skulle visa sig finnas ett behov av det. Det berodde på att det fanns risk för att frågan om Kina och vapenembargot kunde komma upp på gårdagens GAERC-möte, trots att den inte fanns på dagordningen, och den finns inte heller på dagordningen för toppmötet.

Det var så som jag befarade: Frågan kom upp under lunchdiskussionen, där det föreslogs att vapenembargot skulle hävas mot Kina och det på toppmötet på fredagen.

Den diskussion som sedan utspann sig visar att de flesta – jag kan inte exakt ange antalet, eventuellt alla utom ett land och Sverige som inte uttryckte någon uppfattning i den frågan eftersom den inte hade diskuterats i Sverige, vilket jag har förklarat för de övriga medlemsländerna – ansåg att det inte var möjligt att lyfta embargot nu på toppmötet, utan en förutsättning för ett lyftande av embargot var att man hade nått en enighet inom EU-kretsen om en förstärkt kod som reglerar frågor om vapenförsäljning. Det behövdes också tryck för att åstadkomma mera resultat när det gäller mänskliga rättigheter.

Det här ledde fram till en bild för ordförandeskapet som går ut på att man kommer att föreslå en text i slutsatserna från toppmötet, där man säger att EU kommer att arbeta för ett upphävande av vapenembargot. Det kommer antagligen inte att stå någonting om när, men tanken är att det ska vara i vår, kanske vid nästa toppmöte med Kina, under förutsättning att man då har uppnått en enighet om uppförandekoden och de verktyg som ska kunna användas i samband med att ett embargo hävs.

Vi har inte fått någon text från ordförandeskapet ännu, men det ska komma under dagen. Förhoppningsvis kommer den före kl. 14.00 i dag.

Jag skulle vilja diskutera den här frågan nu, och jag hoppas att EU-nämnden har fått ett underlag i form av en redovisning av MR-situationen och vad det här med koden för vapenförsäljning innebär samt de verktyg man under hösten har arbetat med i arbetsgruppen för att få fram en enighet.

Min bedömning är att den här frågan kommer att leda till att det finns ett klart ställningstagande från 24 av länderna vid toppmötet om att kunna acceptera ett beslut om att arbeta för ett hävande av embargot, under förutsättning att det finns en enighet om koden och verktygen och också någon form av formulering kring förbättringar av MR-situationen.

Det är därför jag vill nu samråda med EU-nämnden om den svenska ståndpunkten. Regeringens uppfattning är att regeringen förespråkar att Sverige bör acceptera ett upphävande av embargot under förutsättning att EU har en förstärkt uppförandekod inklusive tillämpning av koden i form av tillgång till verktyg och en fortsatt press från EU:s sida mot Kina vad gäller mänskliga rättigheter.

Anf. 3 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ja, nu är vi där vi hela tiden har befarat att vi skulle vara. Den här frågan är inte ny för nämnden, och det har talats snart sagt åtskilliga timmar om den här frågan utan att det har getts något intryck av att frågan skulle vara aktuell eller att vi skulle behöva ta ställning. Så blir det ändå, som vi har uppfattat det, ett relativt skarpt läge i samband med de diskussioner som har förts i GAERC men också i det EU–Kina-toppmöte som löpte av stapeln i förra veckan.

Jag var mycket förvånad över att höra utrikesrådet redogöra för utrikesutskottet att man dagen efter från regeringens sida inte hade några insikter om vad det hade varit för deklarationer eller slutsatser i deklarationer och att man inte heller kunde redogöra för det materiella innehållet, som vi andra hade kunnat läsa om både i tidningar och via nätet.

Jag tycker att hela den här frågan om EU:s relationer med Kina har beretts på ett synnerligen ofullständigt sätt av regeringen vad gäller relationerna inte minst med EU-nämnden. Vi har från flera olika ledamöters håll gång på gång försökt ta upp frågan för att vi skulle kunna ge regeringen ett parlamentariskt stöd för sitt agerande i EU. Men här har det inte funnits någon vilja att ha den plattformen, och därför har Sverige bevisligen i alla dessa samtal tydligen inte gjort några som helst insatser i den ena eller den andra riktningen därför att man inte har, som man säger, någon position i frågan. Detta till skillnad från många andra regeringar som har försäkrat sig om att ha ett stöd för att driva en viss uppfattning och därmed också konstruktivt kunnat bidra i de olika diskussioner och även i de beslutspunkter som blev fallet med EU–Kina-toppmötet.

Nu är frågan aktuell. Vi har fått bevis för det i dag, och ministern begär ett mandat med kort varsel med ett underlag som bara är samordnat av Utrikesdepartementet. Hon begär att vi vid sittande möte ska ta ställning. Det finns anledning att diskutera hur pass mogen nämnden är att göra det.

Men det vi också har efterlyst under hela den tid som vi har diskuterat den här frågan är om det har funnits några allierade. Det är detta som vi nu får svar på. Det finns andra i EU som är mycket kritiska till att EU nu häver vapenembargot och som vill arbeta för att dels kunna få en förstärkt uppförandekod för vapenexport, dels se till att man på ett verkningsfullt sätt driver vidare MR-dialogen med Kina.

Jag är som sagt kritisk mot hur hela det här ärendet har hanterats. Jag tycker – det visar den diskussion vi hade när bland annat KU-ledamoten Ingvar Svensson var här – att det är lite konstigt att säga att frågan inte har diskuterats i Sverige. Vi har diskuterat den vid återkommande möten i EU-nämnden. Men saken är den att utrikesministern inte har velat ta några instruktioner och inte har velat ha något parlamentariskt stöd för sitt agerande i Bryssel. Jag tycker att det här är synnerligen allvarligt.

Anf. 4 CARL B HAMILTON (fp):

Låt mig instämma med Gunilla Carlsson i den meningen att det är väldigt kuppartade beteenden här. Först tog fransmännen upp frågan om vapenembargots hävande våren 2004, och på EU–Kina-mötet och nu också inför toppmötet, trots att frågan inte stod på dagordningen vare sig på det ena eller på det andra mötet.

Sedan blir jag inte riktigt klokt på det utrikesministern sade. Hon sade i sin sammanfattning att det var 24 andra länder, det vill säga alla utom Sverige, som kunde tänka sig att acceptera detta. Men tidigare i föredragningen uppfattade jag att det var ytterligare ett land förutom Sverige som inte hade accepterat förslaget.

Nåväl, låt mig gå till själva sakfrågan. Vi tycker naturligtvis att det är bra om koden skärps och om den blir mera bindande fortsättningsvis. För oss kan det trots allt inte vara avgörande. Det som är avgörande för oss huruvida man ska lyfta vapenembargot mot Kina eller inte måste vara MR-situationen i Kina, vad sker beträffande mänskliga fri- och rättigheter i Kina, utveckling mot demokrati, situationen i fängelserna, behandlingen av oliktänkande och så vidare – detta inte minst mot bakgrund av EU:s och Sveriges olika åtaganden vad beträffar utrikespolitikens fokusering eller den centrala rollen av mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. Mänskliga rättigheter är ett prioriterat område, tror jag att det står så om Sveriges utrikespolitik. EU:s grundlagsförslag innehåller mycket solenna åtaganden vad beträffar de grundläggande värden som EU ska stå upp för. Då menar vi att det står i konflikt med en åtgärd som att häva vapenembargot.

Jag behöver inte utveckla det ytterligare, utan jag ska bara fastslå att för oss är kriteriet det som händer i Kina.

Det andra som är viktigt här är att det här är, som vi uppfattar det, de facto en beslutspunkt vad beträffar hävandet av vapenembargot mot Kina eller inte. Är det så att toppmötet gör det här uttalandet är det, som vi ser det, inte möjligt politiskt att sedan backa ifrån att häva vapenembargot. Man kanske kan förskjuta det tidsmässigt i några månader hit eller dit i avvaktan på att enighet uppnås beträffande vapenexportkoden, men den enigheten kommer man ju att mangla fram på det ena eller det andra sättet. Det kan naturligtvis bli hårda förhandlingar, men förr eller senare kommer man att uppnå en enighet och lyfta embargot.

Jag uppfattar det som att vi vid detta sammanträde de facto står inför en beslutspunkt om Sverige ska ge sitt stöd till att häva vapenembargot eller om Sverige inte ska ge sitt stöd till att häva vapenembargot. Det är alltså en beslutspunkt i den meningen.

Då är det föga förvånande för närvarande att Folkpartiet inte kan stödja ett uttalande med den här bindningen att i praktiken vid ett senare tillfälle häva vapenembargot mot Kina.

Anf. 5 ULF HOLM (mp):

Jag kan instämma i mycket av det som sagts av Gunilla Carlsson och Carl B Hamilton när det gäller hanteringen av och innehållet i den här frågan. Jag har inte varit med på alla möten men det har min kollega Yvonne Ruwaida. Vi har diskuterat det här ganska många gånger, men det verkar vara vissa problem med att lyssna på debatten i EU-nämnden när man är minister. Man lyssnar bara på det som behagar en, tycks det vara. Det är synd. I den här frågan skulle det ha behövts mer insatser från Sveriges sida.

Men hanteringen kan jag återkomma till, eller KU kan få återkomma till den längre fram. Det återstår att se.

När det gäller sakfrågan är det, som sagts tidigare, så att vi inte tycker att förändringarna i Kina vad gäller de mänskliga rättigheterna är tillräckliga. I det underlag som vi har fått är det en massa utfästelser som att de kanske någon gång längre fram kommer att göra si och så. Det är inte tillräckligt. Dödsstraffet används fortfarande, och det finns inskränkningar i yttrandefriheten och så vidare. Det väger tyngre. Det är bara så.

Sammanfattningsvis från Miljöpartiets sida vill jag säga att vi är mot att man häver vapenembargot mot Kina vid detta tillfälle. Jag hoppas att Sverige kommer att framföra den synpunkten på EU-toppmötet.

Anf. 6 ALICE ÅSTRÖM (v):

Jag kan instämma med de tidigare talarna. Den här frågan har varit uppe vid ett flertal tillfällen, och det har ändå funnits en ganska tydlig majoritet för att man inte är beredd att häva vapenembargot mot Kina. Däremot har det funnits någon öppning där man har sagt att vi måste titta på de förändringar som görs när det gäller code of conduct även om bland annat jag själv har uttalat att jag inte riktigt har trott att det har kunnat gå att genomföra de förändringarna och att koden inte har förstärkts tillräckligt för att man ska kunna häva embargot.

Jag håller med Carl B Hamilton om att det här blir en beslutspunkt. Här finns ingen återvändo när man väl tagit den här ställningen vid toppmötet. Att i dag fatta beslut, med ett underlag där vi egentligen inte har den förstärkning av code of conduct som har diskuterats utan en mera allmän skrivning, är inte möjligt.

Jag vill ändå lyfta upp det som jag och som vi från Vänsterpartiets sida ser som ett problem. Det står i promemorian från regeringen att förslag har rests om att koden ges en rättslig status genom att anta den som en gemensam ståndpunkt. Flera medlemsländer är dock tveksamma till om en sådan åtgärd verkligen skulle göra koden mer effektiv eftersom risken är stor att texten skulle urvattnas innan alla kan enas om ett sådant dokument. Det här visar att det finns mycket klara problem och att det finns olika ståndpunkter om hur långt man är beredd att gå när det gäller att förstärka code of conduct och hur pass bindande det här ska vara för länderna. Promemorian visar egentligen att man inte kommit speciellt långt när det gäller att förstärka code of conduct. När det gäller MR–situationen i Kina har man inte heller kommit så långt att det finns en anledning att häva vapenembargot på grund av de positiva förändringarna.

Från Vänsterpartiets sida kan vi utifrån detta material inte medverka till att regeringen får ett mandat för att verka för att häva vapenembargot.

Anf. 7 AGNE HANSSON (c):

Det är två frågor som jag tycker är besvärande ur regeringens synpunkt i det här fallet. Det ena är att man har manövrerat Sverige in i en situation som närmar sig en vetosituation, vilket inte hade varit nödvändigt som regeringen hade agerat tydligt, klart och distinkt. Det andra är att vi nu sitter i en situation där vi formellt inte tar ett beslut men ändå tvingas att i realiteten ta ett beslut om ett upphävande.

Det är en fråga som jag skulle vilja ställa till utrikesministern. I rapporten säger utrikesministern att hon inte kunde göra något inlägg i debatten vid förra GAERC-mötet på grund av att vi inte hade diskuterat den här frågan i EU-nämnden och i Sverige. Inför förrförra GAERC–mötet fick utrikesministern en klar majoritet i EU-nämnden för att agera så att vapenembargot inte skulle hävas. Jag utgår ifrån att utrikesministern framförde Sveriges uppfattning vid det tillfället. Jag var själv med vid det EU-nämndsmötet och var mycket tydlig på den punkten. Om Sverige hade gjort det hade det inte funnits möjligheter för den höge representanten att i toppmötet med Kina göra deklarationen att man på sikt arbetar för att häva embargot. Nu har man redan gett ett halvt löfte, så följer man upp det med ett uttalande. Det är självklart att man, vid det läget som vi diskuterade förrförra gången vid EU-nämnden, borde ha agerat från regeringens sida på ett sådant sätt att man använde diplomatin för att undvika att komma i den här svåra situationen.

Min fråga är till utrikesministern vad utrikesministern har sagt och gjort för att undvika denna vetosituation. Nu finns det i praktiken ett förslag om att vi skulle ställa upp på ett uttalande som har två villkor. Det ena är att code of conduct ska förändras och det andra att MR-situationen ska bli bättre i Kina. Förrän vi har sett de här ändringarna i verkligheten är det inte möjligt för EU-nämnden att ha en direkt uppfattning. I det läget kan inte jag från Centerpartiets sida säga någonting annat än att vi inte ska ställa oss bakom ett uttalande av det slag som utrikesministern här föreslår.

Anf. 8 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Processen fram till dagens möte har beskrivits väl av många här. Jag kan bara ställa mig i skaran av dem som är väldigt förvånade över att regeringen har försatt sig själv och Sverige i den situation som vi har. Jag har på flera EU-nämndsmöten försökt lyfta upp frågan. Det har varit så uppenbart att det har funnits en majoritet i den här frågan som i sak är emot att lyfta embargot. Det hade varit minst sagt klokt av ministern och regeringen att försöka ta upp frågan i tid. Det var vår avsikt – jag tror att samtliga här har varit tydliga från början att tala om att det fanns ett utrymme för det – att skapa allianser. Vi har också förstått att det fanns andra länder som är intresserade av det. Men nu är tydligen den tiden förbi.

Jag ska försöka att inte låta det här avgöra Kristdemokraternas hållning, utan vår hållning gäller i sak. Vi vet att Kina egentligen inte är särskilt beroende av ett lyft i det här sammanhanget. De kan formellt köpa sina vapen ändå. Möjligen kan de köpa lite modernare vapen med embargot lyft.

Vad det handlar om är att Kina vill få sin politik godkänd, en positiv signal från väst. Väst står för mänskliga rättigheter och demokrati. Då är det viktigt att få den signalen.

Om det blir en upprustning, vilket mycket talar för i varje vad gäller kvalitet, i den här regionen är detta mycket bekymmersamt. Vi ska inte medverka till det om det inte är nödvändigt. Taiwan har varit hotat tidigare direkt från Kina. Vi vet att det finns andra länder som känner att om Kina får möjlighet att köpa andra vapen måste de kompensera. Det har också uttryckts från USA:s sida, så det är samfällt.

Jag blir alltmer övertygad om vår hållning när jag läser regeringens skrivelse i dag där man går igenom MR–situationen. Man pekar på de små framstegen, och det är vi tacksamma för. Vi är i princip för en dialog i det här sammanhanget. Men man skriver också uppriktigt att det brister i fråga om de mänskliga rättigheterna, oerhört mycket skulle jag vilja säga.

Det gör att vi fullföljer vår hållning att vi inte kan acceptera att man går med på det här beslutet, som vi också betraktar som ett beslut de facto, till våren. Att sedan ändra är inte möjligt. Därför vill vi fortsätta att vara lika tydliga som tidigare.

Anf. 9 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag ska inte kommentera så mycket det som har hänt i EU-nämnden, däremot vad som hänt i EU självt. Ordförandeskapet verkar vara inne på tanken att man skulle använda slutsatsen från Kina–EU-toppmötet som en bas för att få fram eftergifter från Kina på tre områden: mänskliga rättigheter, stabilitet och säkerhet i regionen och national security of friend and allied countries. Den uppgiften har vi fått från ordförandeskapet.

Jag tror att om man använder beslutet som en grund för en förhandling för att nå en bättre ordning i Kina kan det vara en framgångsrik väg. Men där är vi inte nu. Det måste i så fall vara en process. Det innebär att tiden inte är mogen nu att gå till beslut om att häva vapenembargot. Frågan är inte ordentligt beredd i EU självt. Vi har ingen tydlig analys. Bara en sådan fråga som att det skulle kunna innebära att risken för krig i Taiwansundet skulle öka är en alldeles central fråga. Det handlar faktiskt om krig och fred. Den är inte analyserad, vi har inget svar på denna centrala fråga. Vi har erfarenhet ibland att toppmöten rusar å stad. Vi minns en gång i tiden det olyckliga med Österrike då man sprang i väg, tvärtemot EU:s egen konstitution för övrigt.

Vi måste ha beredda beslut. I Sverige har vi beredda beslut. Det står till och med i vår grundlag att saker ska beredas ordentligt. Vi menar att inom EU ska man ha en ordentlig beredning av sina förslag. Det är väl av omsorg om EU och EU:s beslutsmekanism viktigt att man har en noggrann beredning. Frågan är inte mogen för beslut.

Anf. 10 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag måste på det skarpaste protestera mot Gunilla Carlssons beskrivning av vad som har förevarit tidigare. Hon menade att Sverige inte skulle ha gjort insatser eller sökt allierade och verkat för att säkerställa det som för oss har varit viktigt, nämligen att sätta press på Kina vad gäller MR-situationen, utnyttja den situationen att Kina vill ha embargot hävt och att vi vill se förbättringar av MR-situationen i Kina.

Vi har från svensk sida lagt ned mycket arbete på det, och vi har samarbetat med de likasinnade länder som finns i den frågan.

Jag måste också protestera mot att vi inte skulle ha verkat för att säkerställa att vapenexporten till Kina inte ökar. Situationen i dag är den att det säljs mycket vapen från Europa och från EU-länderna – för flera hundra miljoner euro årligen. I det arbete vi har lagt ned på att förändra koden och ta fram verktygen i en post-embargosituation har Sverige varit pådrivande för att på det viset säkerställa att det i varje fall inte sker en ökning av försäljningen av vapen, utan snarare en minskning.

Jag protesterar också mot att jag inte skulle ha velat ta instruktioner från EU-nämnden. Det är tvärtom så att jag har försökt värja mig från den instruktion som jag fick vid ett EU-nämndssammanträde som Carl B Hamilton ledde där det sades att det fanns en enig nämnd som slog fast att Sverige inte fick agera för ett hävande av embargot. Jag har försökt att vädja till nämnden ett antal gånger att inte ta ställning till den frågan förrän vi har avslutat arbetet med att förstärka koden och se vad vi kan få ut när det gäller skärpningar av kraven på MR-frågorna.

Instruktioner har jag alltså fått. Det tycks råda förvirring i nämnden om huruvida det finns instruktioner eller inte, men några av ledamöterna har uppfattat situationen precis som jag, och har sagt att jag har fått ett klart besked av en majoritet i riksdagen om att Sverige inte får verka för ett hävande. Jag har hela tiden agerat utifrån det, men har försökt att skapa en situation där MR-frågorna och vapenexportfrågorna blir hanterade på ett sådant sätt att det för nämnden och för Sverige skulle kunna vara acceptabelt att embargot någon gång i framtiden hävs.

Nu är vi i den situationen att det finns en övervägande majoritet. Jag kan inte exakt säga hur den är. Men i de samtal jag har haft med alla som har ingått i det samarbete vi har haft i frågan om MR och vapenembargot är man beredd att säga man i ett beslut vid toppmötet är beredd att arbeta för ett hävande av embargot under förutsättning att man kan nå enighet om skärpningar av koden och se förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter.

Det är så situationen ser ut. Jag är inte beredd att acceptera beskrivningar som ger en fullkomligt falsk bild av det som hittills har hänt.

Alice Åström tog upp frågan om kodens rättsliga status. Det är en fråga som diskuteras i den arbetsgrupp som arbetar med förbättringar av koden. Det är ingen fråga som man behöver ta ställning till – inte ens när man beslutar sig för att göra de ändringar som finns i koden. Men det är möjligt att frågan ändå så småningom ställs inför beslut. Vi har inte tagit ställning till frågan, och jag återkommer naturligtvis till den när det blir aktuellt att vi ska fatta beslut om hur koden ska se ut.

Agne Hansson undrar vad jag har gjort för att undvika en vetosituation. Hela arbetet har gått ut på just att säkerställa att det finns några med oss som tycker att situationen för mänskliga rättigheter i Kina är allvarlig och att man måste använda vapenembargot och möjligheten att häva det som ett påtryckningsmedel. Vi har samarbetat hela tiden, och det är det som har varit utgångspunkten för Sveriges och många andras agerande. Vi har arbetat för skärpningar av koden och för att få ett större tryck när det gäller MR-situationen för att inte hamna i en situation där vi var ensamma i de här frågorna. Eventuellt är vi nu ensamma i frågan om huruvida tiden inte är mogen för att använda situationen att öka trycket på Kina genom att säga att vi är beredda att arbeta för en hävning av vapenembargot under dels en förutsättning som riktar sig mot Kina, dels en förutsättning som riktar sig inåt mot medlemsstaterna själva inom EU.

Anf. 11 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har tidigare diskuterat MR-situationen i Kina här, och jag vet att det har funnits ett stort engagemang från regeringens sida för att bidra och se till att det blir goda resultat inom EU när man nu diskuterar EU:s Kinarelationer. Jag vet också att vapenexportkoden har varit under översyn. Jag har inte sagt att Sverige inte har varit delaktigt där.

Jag kritiserade utrikesministern för något annat. Det gäller när vi har velat föra en saklig diskussion i EU-nämnden om de här frågorna, eftersom flera av oss har haft en känsla av att frågan har rört sig under lång tid. Redan från 2003 vid toppmötet under sommaren kom man fram till att koden på sikt skulle ses över. Den har ju sina klara brister, både av legala och politisk-diplomatiska skäl men också, precis som utrikesministern säger, av de facto-skäl. Det exporteras vapen i alla fall. Det jag kritiserar är alltså att vi har fått höra att frågan inte är aktuell för beslut och att det inte har funnits någon anledning att diskutera.

Följaktligen har vi inte heller fått några underlag som visar något. Vi har naturligtvis fått hänvisning till Utrikesdepartementets hemsida när det gäller de mänskliga rättigheterna. Där kan vi läsa om Kina om vi vill. Det är ju inte bara helt bra saker som står där. Det finns en hel del frågor med mänskliga rättighets-aspekter som inte går i rätt riktning.

Vi har inte fått en känsla av att regeringen har agerat speciellt kraftfullt tillsammans med andra i EU. För oss moderater är det uppenbart; vi tycker inte att tiden är mogen för EU att häva vapenembargot mot Kina. Det är den uppfattningen som vi hela tiden har velat framföra. Vi har också uppfattningen att det finns flera länder som vill avvakta med att häva embargot. Vi konstaterar att det fortfarande sker allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina. Genom att upprätthålla embargot och bereda och förhandla kan man påverka situationen.

Dessutom handlar det om ett strategiskt intresse, vilket också har berörts av bland andra Holger Gustafsson. Det handlar om de transatlantiska relationerna, men det handlar också om säkerhetspolitiska avväganden som EU måste vara berett att göra.

Det är därför vi tillsammans med utrikesministern kritiserar att detta kommer upp kuppartat, som det har beskrivits, och att det inte heller är berett inom EU.

Nu får vi kanske en möjlighet att under en tid i EU diskutera frågan. Men jag konstaterar med sorg att de facto-beslutet redan verkar ha fattats vid EU–Kina-toppmötet i förra veckan och att regeringen vid detta möte verkar ha blivit helt tagen på sängen av slutsatsen.

Det är därför jag kommer att fortsätta att hävda att Sverige inte verkar ha varit relevant i de diskussioner som har förts inom EU när det gäller just relationerna EU–Kina. Man visste ju inte ens vilka slutsatser som skulle komma i deklarationen.

Anf. 12 ORDFÖRANDEN:

Bara för att reda ut diskussionen om vapenembargot ska jag säga något. Nu har vi ju inte texten på bordet, och jag ser fram emot att få återkomma till en diskussion då. Men om jag har uppfattat utrikesministern rätt föreslås ett upphävande av embargot under förutsättning att det finns en enighet – observera ordet enighet – om en ny, förstärkt uppförandekod. Det innebär inte att vi häver vapenembargot nu. Jag vill bara göra detta klart. Jag fick intrycket av att Gunilla Carlsson menar att vi häver det nu. Men som jag har uppfattat det får vi tid här, och sedan blir det hela under förutsättning att vi under enighet har en annan uppförandekod.

Anf. 13 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr ordförande! Gunilla Carlsson protesterar mot att jag har sagt att det inte har varit aktuellt för beslut när det gäller koden. Det är fortfarande så att det inte är aktuellt för beslut. Det arbetet pågår fortfarande, och jag kan inte redovisa det. Ni har fått en redovisning i PM:n om att sakfrågorna handlar om det, men det finns fortfarande inget förslag för EU-nämnden att ta ställning till. Det förutsätts att det arbetet fortsätter för att en hävning av koden ska kunna ske, och det förutsätter att arbetet kan avslutas med enighet.

Anf. 14 ORDFÖRANDEN:

Just det. Moderaterna får ju svara för sig själva, men den 17 november sade ni att ni var intresserade av att fortsätta diskutera frågan och även titta på alternativ. Den 8 oktober var nämnden tydlig när det gäller att man inte ville diskutera alternativ. Det är i alla fall så det har uppfattats i protokollet. Utifrån det har också utrikesministern agerat. Okej – då har vi rett ut det.

Anf. 15 AGNE HANSSON (c):

Utrikesministern säger att regeringen har arbetat på den diplomatiska vägen också. Jag har ingen anledning att betvivla det, och inte kan jag kontrollera det heller.

Men min fråga kvarstår. Den gäller vad som hade hänt om utrikesministern hade följt majoriteten i EU-nämnden och deklarerat Sveriges ståndpunkt vid det möte som utrikesministern själv betecknar som det möte där Carl B Hamilton var ordförande. Om hon hade gjort det tydligt och klart – hur kunde då det holländska ordförandeskapet i EU-toppmötet förutskicka att man är beredd att arbeta på ett hävande av embargot? Då borde ordförandelandet ha varit betydligt försiktigare med att säga det.

Jag delar den uppfattning som Göran Lennmarker nämnde. Innan man har analyserat vad detta får för signaler och följder i hela området förutskickar man nu att man ska häva embargot och kräver dessutom att man ska få enighet om en ny uppförandekod som man ännu inte har sett förslag på. Vad finns det för anledning från EU:s sida att i förväg i ett uttalande förutskicka någonting som man inte i sak ännu vet om man klarar av att uppfylla? Faller möjligheten att nå enighet om en skärpt uppförandekod faller ju även löftet om ett hävande av embargot, som det här är upplagt. Då finns det ingen anledning att gå i förväg med det här. Det borde finnas starka argument från Sveriges sida att hävda att man inte gör det här uttalandet med den inriktning som nu finns.

Anf. 16 CARL B HAMILTON (fp):

Beslutsprocessen i EU har ju varit lite kuppartad, som jag nämnde förra gången. Jag tror i och för sig inte att utrikesministern bestrider en sådan beskrivning. Det har försatt oss här vid bordet i den situation som vi nu är i. Som jag ser det glider vi in mer och mer i en situation där vi i praktiken har upphävt vapenembargot. Så blir det om vi ska fortsätta och bara glida vidare här och säga att det här inte riktigt är det slutliga ställningstagandet och så vidare.

Jag menar att vi de facto i dag har att ta ställning till frågan om hävande av vapenembargo eller inte. Politiskt är EU så ”comittat” till att häva embargot om man gör det här uttalandet vid toppmötet att det inte finns någon väg tillbaka. Ingen, inte ens ordföranden, kan ta ifrån mig eller oss rätten att göra den bedömningen, till skillnad från ordföranden.

Jag har en fråga beträffande de länder som accepterar den här tanken. Det är ofta så i sådana här sammanhang att länder säger ungefär så här: Om alla andra är överens om att acceptera ett hävande av vapenembargot kommer vi inte att gå emot det. Det är alltså något slags följa John-princip för agerandet. Tänk om alla länder har den hållningen och alla sitter defensivt och säger: Om alla andra är överens är vi med på det! Då blir det få länder som beslutar.

Därför skulle jag vilja att utrikesministern utvecklar hur många länder som kan tänkas ha den hållning som jag just beskrev – att de i själva verket är beredda att gå åt majoritetens håll snarare än att de har någon stark egen uppfattning. Det betyder rätt mycket för hur man ska tolka siffran 24 länder som accepterar det här. Är det i själva verket ganska många som är beredda att gå åt vilket håll som helst bara de går med majoriteten?

Anf. 17 ULF HOLM (mp):

Herr ordförande! Jag vill protestera mot ditt sätt att beskriva vad vi ska fatta beslut om. Jag delar inte den åsikt du beskriver. Det står på föredragningslistan att det är dels återrapport, dels eventuellt samråd. Detta är väl ett samråd, och i samråd kan nämnden fatta beslut.

Utrikesministern sade själv att det kommer att finnas ett förslag till slutsatser på EU-toppmötet nu senare i veckan om utfästelser om att häva embargot. Det är det vi har att fatta beslut om. I det samrådet säger jag och majoriteten i nämnden nej. Vi är inte beredda att göra en politisk utfästelse på så lösa grunder om att försöka komma överens längre fram om ändringar av code of conduct och förhoppning om att Kina ändrar sin inställning i mänskliga rättighets-frågan. Det är ju det vi ska ha samråd om, och där säger vi nej.

Jag har inte blivit övertygad av utrikesministerns inlägg i debatten, utan vi står fast vid detta. Vill ni inte ha en ståndpunkt från EU-nämnden nu kommer den ju i eftermiddag. Ni kan själva avgöra vilket tillfälle som är bäst.

Anf. 18 ORDFÖRANDEN:

Självfallet är det ett samråd; det har jag aldrig sagt någonting om. Jag ville bara klara ut hur texten ser ut. Men nu har vi inte sett texten, och samrådet kan ju inte vara komplett och slutfört förrän vi har texten. Det har ju flera andra sagt här också under diskussionens gång. Jag vet inte om vi kommer att ha den vid tvåtiden. Vi får väl ha en beredskap om att ha möten senare om vi inte har den framme så dags. Självfallet ska vi ha ett samråd, och det här är den första delen i diskussionen.

Jag var bara mån om att förtydliga att det inte finns något ensidigt hävande av vapenembargot här, utan det är förknippat med vissa villkor. Vi gör olika analyser för vad det här står för och så vidare. Den debatten ska fortsätta.

Anf. 19 LENNART HEDQUIST (m):

Jag tar upp den tråden. Jag har uppfattat att det glider lite grann här. Det beror väl på att vi inte har den slutliga texten. Det ena alternativet, som framgick först när utrikesministern begärde ett ställningstagande från nämnden, var att det i stort sett skulle heta att man beslutade att häva embargot under förutsättning av ett antal punkter. Lite senare sade utrikesministern att det var fråga om ett beslut om att arbeta för ett hävande av embargot under vissa förutsättningar. Det är ju genast lite svagare, om man får uttrycka det så.

Det finns ett alternativ som väl skulle tillgodose vad till exempel Göran Lennmarker tog upp om vikten av att man använder tiden fram till ett beslut och en ordentlig beredning av frågan för att verkligen se om det föreligger förutsättningar. Då handlar det mer om att man skulle kunna utforma det så att man beslutar ta upp frågan om hävande av embargot under vissa förutsättningar. Då är det tydligt att det inte är fråga om ett beslutsfattande nu, utan att det mer ställs i framtiden att EU är berett att ta upp frågan om embargot men att man då vill se vissa förutsättningar tillgodosedda. Där handlar det tydligt om en motprestation för Kinas del.

Jag tycker att det känns oerhört angeläget att Sverige nu mycket tydligt verkar för att beslutsformuleringen här blir sådan att det inte fattas ett beslut om hävande av embargot.

Anf. 20 ALICE ÅSTRÖM (v):

Herr ordförande! Det känns som om diskussionen blir ganska svår eftersom man inte har ett ordentligt beslutsunderlag och eftersom det är någonting i framtiden som man ska diskutera.

Man måste försöka vara så rak, ärlig och tydlig som möjligt. Arbetet med den här frågan har pågått under en lång tid. Anledningen till att frågan kom upp – jag tänker på toppmötet med Kina och att slutsatserna var som de var – är att det uppenbarligen finns en stark majoritet inom EU som vill häva vapenembargot mot Kina. Man tycker att det är en viktig signal till Kina. Det handlar framför allt om handelsförbindelserna med Kina. Man måste försöka vara ärlig även om man ska prata inom diplomatin om anledningen till att frågan är uppe. Den är inte uppe på det här sättet för att man vill sätta ytterligare press på Kina när det gäller MR-frågan. Det är ganska uppenbart. Alla vapenembargon som införs hävs givetvis om landet har förändrat politisk inriktning eller förändrat sig i MR-frågor. Det finns inget vapenembargo någonstans som kan hålla mot ett land som har gjort de förändringarna

Frågan är då om förändringarna är tillräckliga för att man ska tycka att detta ska hävas. För Vänsterpartiet är bristerna fortfarande stora. Frågan är då om code of conduct skulle kunna träda in i stället för vapenbembargot. Vi har ju inte ens det underlaget. Beskrivningen av om man skulle ta det som en rättslig status och höja det till en gemensam ståndpunkt är att man i så fall kommer att få en så urvattnad text att den inte kommer att ha någon betydelse. Det skulle egentligen inte förbättra code of conduct.

Om man ska vara diplomat kan man vara beredd att gå med på vissa skrivningar och vissa skärpningar. Men det är inte säkert att man över huvud taget tänker följa dem. Om man ska göra det rättsligt bindande kommer man inte att vara beredd att föra in starkare skrivningar. Sådant är hela det här spelet.

Vi fattar alltså inte beslut nu. För oss i Vänsterpartiet som ofta får kritik för diskussionen om Kuba eller om huruvida man är för MR-frågor eller inte blir det här en ganska tydlig dubbelmoral. Det handlar också om vem motparten är. Frågan för oss är: Vem ska pressen vara på? Nu säger man att man ställer vissa krav på Kina och att man vill se vissa förbättringar när det gäller MR. Den andra pressen sätter man snarare internt, mot EU-länderna, för nu måste man enas om code of conduct. Jag är orolig för att se ett perspektiv framför mig där Sverige är det land som sedan vill ha lite ytterligare skärpningar när det gäller code of conduct. Vi har en majoritet som inte vill införa det. Pressen hamnar då snarare på Sverige för att vara berett att gå med på code of conduct än på Kina för att förbättra MR-situationen. Det är det spelet vi ser här nu framför oss.

Jag är helt övertygad om att om man får med att man är beredd att häva vapenembargot mot Kina på toppmötet är risken snarast att pressen kommer att hamna på Sverige för att godkänna en code of conduct som inte går tillräckligt långt och där man öppnar upp för Kina och ytterligare vapenexport till Kina. Det kan inte vi ställa oss bakom.

Anf. 21 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Regeringen har fått kritik från många runt bordet för att inte tidigt ha tagit kontakter för att skapa en allians i den riktning som majoriteten i nämnden förespråkar.

Därför tror jag att det är viktigt för nämnden att få veta en sak, och jag frågar: Är det något medlemsland som har kontaktat Sverige för att efterhöra regeringens inställning i sak i frågan? Det gäller alltså om huruvida regeringen är nöjd med demokrati och mänskliga rättigheter och vill arbeta för ett lyftande av embargot. Finns det andra som har tagit kontakt för att skapa allianser i den riktningen med vår regering?

Anf. 22 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Herr ordförande! Frågan om att embargot är på väg att i alla fall ses över alternativt lösas upp fattades väl i princip redan 2003. Det bekräftas också i den deklaration som beskrevs efter EU–Kina-toppmötet den 8 december. Vi rör oss i allt väsentligt i den riktningen. Då är det bara frågan om när i så fall.

Jag upprepar att Moderaterna anser att detta inte är moget för beslut. Vi tycker inte att det är tillräckligt väl förberett i EU för att nu fatta beslut om att upphäva vapenembargot. Vi känner också att vi inte har tillräckligt med beslutsunderlag för att här från en stund till en annan kunna vända och ha klara uppfattningar.

Eftersom ordföranden frågade om den 17 november vill jag ändå få tala om vad som är vår uppfattning. Vi anser att tiden ej är mogen för att häva EU:s vapenembargo mot Kina. Det är vår grundförutsättning. Men vi vill samtidigt se till att det sker framsteg. Vi har kritiserat regeringen för att det har funnits en otydlighet. För att man ska kunna ha en tydlighet i de svenska positionerna krävs det också ett parlamentariskt underlag som är baserat på beslut och på att de parlamentariker som ska ta ansvar för sådana här beslut också har fakta.

Jag tror inte att Sverige vinner i inflytande genom att vi agerar och säger att vi över huvud taget inte vill diskutera det här hävandet av embargot. Det var lite det som Alice Åström också var inne på. Hur når vi framsteg?

Vi måste hålla fast vid att EU inte hanterar det här slarvigt och att det kommer snabba rådsslutsatser redan i december. Där finns det såvitt jag kan bedöma absolut inga mandat. Däremot är det viktigt att det som en komplettering till de slutsatser som kom den 8 december nu blir en tydlighet i att vi vill se framsteg i relationerna EU–Kina. För att fortsatt diskutera frågan vill vi också ha garantier för att det varken sker kvalitativt eller kvantitativt ökad export till Kina. Därför blir code of conduct EU:s verktyg för att dels säkerställa exportkontrollen, dels för att kunna diskutera och utvärdera för det första säkerhetsläget och för det andra mänskliga rättigheter-situationen.

Därför har jag i alla dessa delar inget underlag för att över huvud taget kunna säga att jag är nöjd. Jag upprepar därför det som Göran Lennmarker sade: Detta är inte moget för beslut.

Anf. 23 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag börjar med det som Gunilla Carlsson sade och försöker skapa lite reda i situationen här. Beslutet som kan fattas på toppmötet gäller enbart att EU ska arbeta för ett hävande av embargot. För att det vid en senare tidpunkt ska kunna fattas ett beslut om hävande ska ett antal villkor ställas upp. De handlar om att det ska finnas en enighet om en skärpt code of conduct. Vi kan arbeta för att få in skrivningar om att det inte heller får leda till en ökad vapenexport. Det ska leda till att det sker förbättringar i Kina vad gäller MR-läget. Vad gäller säkerhetsläget är det kopplat till ökad vapenexport.

Allt detta kan vi säkerställa i ett beslut där EU åtar sig att arbeta för ett hävande av embargot. Det binder upp EU både med avseende på vad EU självt måste göra för att säkerställa att det inte blir en ökning av vapenexporten och att kontrollen av den blir bättre. Det gäller också att EU sätter press på Kina vad gäller MR-situationen.

Det skapar alltså egentligen ett skarpare läge inom EU för att åstadkomma de förbättringar i olika avseenden som vi är många inom EU som vill se. Detta ska man se som en fortsättning på toppmötet.

Några – jag tror att det var bland andra Agne Hansson – har varit inne på hur ordförandelandet kunde agera vid toppmötet som man gjorde med det resultat som kom. Det har att göra med att toppmötesdeklarationen inte förhandlas fram. Ordförandeskapet inhämtar synpunkter från olika länder, bland annat från Sverige. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det är naturligtvis den typen av resonemang som ordförandeskapet förde för att komma fram till den toppmötesdeklarationen. Det ligger också bakom det förslag som ordföranden är beredd att lägga fram inför toppmötet som ett motargument mot dem som vill att man redan nu vid toppmötet ska fatta beslut om ett hävande. För det finns ingen majoritet. Vi har skapat starka allianser inom EU att inte häva embargot utan att villkoren är uppfyllda.

Därför förstår jag inte riktigt Gunilla Carlssons resonemang att frågan inte är mogen för beslut. Nej, det har ju varit mitt argument hela tiden. Frågan är inte mogen för beslut, att nu häva embargot. Frågan har inte heller varit, och är fortfarande inte, mogen för beslut vad gäller om vi har uppnått förändringar i koden som vi tycker är acceptabla. Alla de frågorna kräver fortfarande fortsatt beredning. Det enda som vi kan ta ställning till nu, och det är det som är frågan, är om det är dags att säga att vi är beredda att arbeta för ett hävande av embargot, under förutsättning att det som är viktigt för så många av EU-länderna blir uppfyllt. Det är den enda frågan som ställs. Ordförandeskapet har gjort bedömningen att det främjar just våra intressen bäst att agera på detta sätt. Min uppfattning efter att haft samtal med många av de länder som vi samarbetar med nära är att de gör samma bedömning.

Jag tycker att Sverige också borde göra samma bedömning. Om det verkligen är fråga om vapenförsäljning, om möjligheterna att arbeta med Kina och förbättra de mänskliga rättigheterna i Kina är det viktiga för oss, inte principiella ställningstaganden av partipolitiska skäl, om vi verkligen tycker att detta är det viktiga, kan jag inte se att vi borde bedöma situationen annorlunda än alla dem som vi är allierade med i denna situation. Man har kommit fram till att det bästa är att säga att vi vill arbeta för ett hävande under de villkoren. Det är det som nämnden har att ta ställning till. Ingenting annat.

Anf. 24 AGNE HANSSON (c):

Jag tackar för svaret på min fråga. Det gällde att toppmötesunderlag inte förhandlas fram. Det kan jag förstå.

Vad sade Sverige i det läget man inhämtade synpunkter från ordförandelandet inför en sådan toppmötesförhandling? Vad sade Sverige som gjorde att ordförandelandet kunde förutskicka det uttalande som gjordes vid det tillfället?

Hur mycket ska MR-situationen förbättras i landet för att embargot slutligen ska kunna hävas?

Hur och på vilket sätt bedömer man att säkerhetssituationen i området ska förändras för att man inte ska häva embargot? Ska till exempel Japan omedelbart börja öka sin upprustning? Ska USA tvinga på Taiwan de åtta ubåtar landet vill sälja dem eftersom säkerhetssituationen blir svagare i området om embargot hävs? Vilka villkor ska vara uppfyllda av de villkor som ställs upp för att göra det uttalandet?

Svaret på frågorna är självklart. Det går inte att förutskicka löftena förrän situationerna har analyserats.

Anf. 25 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har sagt ungefär vad jag vill säga. Men för att inte verka gnällig eller något annat vill jag säga något om att tiden är mogen för beslut.

Eftersom vi har diskuterat detta så många gånger vill jag säga följande till ledamöterna. Tänk om vi hade fått de två PM:en för ett halvår sedan! Hade vi inte då haft en mer konstruktiv, givande och bättre diskussion i EU-nämnden? Om vi hade haft en annan typ av öppenhet om vad som pågår och diskuteras i EU, hade det då inte varit lättare för var och en av oss att nu fatta beslut och se till att Sverige inte blir sittande i en obehaglig situation i EU där det verkar som att vi inte är konstruktiva? Jag konstaterar detta.

Jag har lagt ned mycket arbete på egen research. Den öppenhet som jag har efterlyst tidigt och vid flertalet tillfällen i EU-nämnden är något som är oerhört svårt att förklara för våra väljare och är oerhört svårt att ta med i partigrupperna. Det blir så tydligt att vapenembargot släpps. Vad kommer i stället?

Varför kan vi inte ha uppriktiga diskussioner i EU-nämnden grundade på fakta och papper? Det skulle underlätta för oss folkvalda att vara delaktiga i besluten.

Anf. 26 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Utrikesministern undvek att svara på min fråga. Jag hoppas att hon vill göra det nu i stället.

Anf. 27 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vilken fråga?

Den fråga som jag har antecknat är om vi har skapat allianser och om någon har efterfrågat våra allianser.

Arbetet kan inte bedrivas på annat sätt än att man arbetar mycket nära varandra. Det är ett arbete som sker på många nivåer. Det har tillsatts arbetsgrupper med tjänstemän från olika länder. I de arbetsgrupperna söker man naturligtvis att samarbeta med dem som tänker likadant, att försöka övertyga dem som tänker annorlunda, för att så småningom arbeta sig fram till en gemensam ståndpunkt.

Jag förstår inte ens frågan. Hur kan man tro att man kan bedriva arbete inom en organisation som EU utan att man hela tiden samarbetar med de andra länderna, med dem som tycker likadant men också med dem som tycker annorlunda för att påverka dem i deras syn? De som tycker lika lutar sig mot varandra.

Jag kan inte förstå frågan om någon har efterfrågat oss som allierad. Det går inte att svara på den frågan eftersom vi hela tiden samarbetar intensivt med varandra. I det intensiva arbetet finns det hela tiden en efterfrågan av ett samarbete, stöd och argumenterande.

Sedan var frågan vad Sverige sade inför toppmötet. Samma sak som jag och alla tjänstemän säger på alla nivåer, nämligen att det inte finns parlamentariskt stöd i Sverige att häva embargot med mindre än att en rad villkor vad gäller MR och vapenexport är uppfyllda. Det är hela tiden Sveriges sammanfattande svar. Det är bland annat det som har lett fram till att ordföranden hanterar situationen och menar att genom att ställa alla dessa villkor som en förutsättning för ett hävande anser säkerligen ordförandeskapet att man har uppfyllt just bland annat Sveriges krav. En förutsättning för hävande är att vi kommer längre vad gäller MR, att vi får en vapenkod som hindrar en ökning av mängden vapen.

Jag kan inte se något annat än att ordförandeskapet har landat i att lägga fram detta förslag, och det är ett resultat bland annat av Sveriges väldigt tydliga ställningstagande i frågan. Därför går frågan till oss. Är vi beredda att säga att vi vill arbeta för ett upphävande av embargot, under förutsättning att villkor av olika slag blir uppfyllda? Det betyder att vi får fortsätta ett mycket omfattande och tufft arbete för att säkerställa att villkoren blir uppfyllda som vi har tänkt oss. Men att inte på det stadiet kunna säga att man är beredd att arbeta för ett upphävande av embargot är kontraproduktivt mot bakgrund av vad vi vill åstadkomma.

Anf. 28 HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Det är klart att vi inser att det finns tillfällen att ställa frågor mellan länderna. Det har vi insett i EU-samarbetet. Det som förvånar oss allesammans är att det skulle kunna vara så att enbart den svenska EU-nämnden eller motsvarande, en majoritet, skulle ha en annan åsikt och alla andra 24 länder skulle ha en positiv hållning i sammanhanget. Det är förvånande att vi skulle vara ensamma om denna ställning i vår EU-nämnd. Det är det som föranleder min fråga. Har andra medlemsländer en liknande hållning och vill skapa en allians? Men det går tydligen inte att få svar på frågan.

Anf. 29 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag skulle vilja fråga angående det sista utrikesministern sade. Till nämnden har gått ut utkast till rådsslutsatser daterade den 9 december. Men som utrikesministern nu uttryckte sig verkar det finnas andra utkast till slutsatser som skulle underlätta för oss att komma fram till ett beslut.

Anf. 30 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, som jag sade tidigare: I den här delen finns inget utkast. Det här var en fråga som kom upp i går. Ordförandeskapet har bara muntligen formulerat vad man tänker föreslå och har utlovat ett skriftligt underlag. Vi får det under dagen. Jag vet inte när. Jag kan återge vad som muntligen har sagts från ordförandeskapets sida. Det är därför jag har lite svårt att vara absolut exakt. Det är därför man kan uppfatta det som att jag glider lite grann.

Det beror på att det är muntliga uppgifter, och vi väntar på det skriftliga. Men innebörden ska vara att man ska arbeta för ett hävande, någon gång i framtiden, när vissa specifika villkor är uppfyllda.

Jag kan inte se att det skulle vara så förvånande att inte alla de länder som i princip har samma synsätt som vi i Sverige accepterar detta. Det som kommer att vara förvånande är att man inte i Sverige ser att detta är en möjlighet att komma framåt i de frågor som för oss är väsentliga.

Gunilla Carlsson efterlyste att dessa papper skulle läggas fram tidigare. Vi förbereder EU-ärenden i EU-nämnden. Ärenden i övrigt förbereder vi i andra utskott i riksdagen.

Anf. 31 ORDFÖRANDEN:

Vi ska ha fortsatt samråd när vi har texter på plats. Vi får återkomma till en tid om detta. Det är möjligt att vi hinner i eftermiddag, men vi måste ha beredskap för möten både i morgon och på torsdag.

Anf. 32 AGNE HANSSON (c):

Vi har kanske inte mycket mer att tillägga i debatten. Jag tackar också för förtydligandet på min följdfråga. Det är bra att regeringen hela tiden arbetar aktivt för att förändra situationen i Kina. Det är utomordentligt viktigt.

Ordförandeskapet gör naturligtvis den bedömning man gör efter dessa kontakter. Jag vill få fört till protokollet att jag inte har uppfattat att vi i nämnden har sagt något annat än att för närvarande är tiden inte mogen att häva embargot. Vi har inte varit inne på att diskutera att omgärda det med villkor. Det är min uppfattning.

Anf. 33 LENNART HEDQUIST (m):

Jag fick inledningsvis intrycket att det handlade om att besluta häva embargot ”under förutsättningar” och så vidare. Nu har jag fått klart för mig att det är formuleringen att ”arbeta för” ett hävande av embargot ”under förutsättningar”.

Man ska då så småningom ta ställning till huruvida förutsättningarna är uppfyllda. Där kan det förvisso råda delade meningar. Då är det viktigt att inte tolka beslutet att arbeta för att ha en ganska legär bedömning av förutsättningarna utan att den ska vara så strikt som möjligt.

Jag vill bara förvissa mig om att formuleringen ”arbeta för” och ”under förutsättningar” innebär att vid beslutstillfället kvarstår de olika medlemsstaternas vetorätt. Det är ett beslutsläge som ligger fram i tiden, och det här är bara en beredningsprocess som startar.

Anf. 34 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det gällde bara när jag efterlyste papper. Ibland tycker jag att det är bra med till och med faktaöverskott. Det stämmer att vi ibland i utrikesutskottet får föredragningar där vi diskuterar allmänt läget för mänskliga rättigheter i Kina men också en del om vad som har förevarit i EU.

Ta dokumentet om EU:s uppförandekod för export av krigsmateriel. Jag uppfattar att det är samrådspliktigt och behöver diskuteras. Att det nu antas den 14 december har inget med vapenembargodiskussionen att göra. Code of conduct finns där i alla fall. Den ska ytterligare, som jag förstår att utrikesministern formulerade det, skärpas. Helt klart är att vi inte kan hävda att det ska vara utrikesutskottets ansvar att kolla igenom uppförandekoden. Nu verkar den utan samråd ha varit godkänd redan i dag av rådsarbetsgrupperna.

Jag tyckte denna PM var bra. Jag ville bara i all vänlighet påstå att det hade varit bättre om vi i hela nämnden tidigare hade varit informerade om arbetet med hur vapenkoden utvecklas, används och vilka för- och nackdelar som finns.

Anf. 35 ORDFÖRANDEN:

Vad beträffar den 14 december finns en upplysning från Ingrid Larén Marklund.

Anf. 36 Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Det som står i promemorian om att medlemsstaterna ska godkänna revideringen av vapenkoden den 14 december är inte fråga om ett slutligt godkännande. Det ska tas upp i rådsarbetsgrupp, ska upp i KUSP och ska sedan förmodligen tas som en A-punkt på någon av de rådsmöten som kommer att äga rum eller med tyst procedur. Det kvarstår.

Anf. 37 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är därmed EU-nämndsfrågor.

Anf. 38 ORDFÖRANDEN:

EU-nämnden ska titta på texterna så småningom när det gäller toppmötet. Det är det som samrådet gäller nu. Vi återkommer till det.

Vill utrikesministern kommentera?

Anf. 39 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag vill understryka att den dag nämnden ska ta ställning till förändringar av koden, de skärpningar som pågår, arbetet med de nya instrumenten, verktygslådan, kommer frågan naturligtvis att komma upp i EU-nämnden.

Anf. 40 ORDFÖRANDEN:

Okej. Vi kommer inte längre nu. Diskussionen går runt. Det var ändå viktigt att få informationen och ett första samråd. Det är lite svårt att samråda i blindo när vi inte har texten. Det var uppskattat att vi fick möjligheten att ventilera frågan, inte minst om den kommer upp redan klockan två. Vi får hålla öppet för möten både på onsdag och på torsdag.

Vi tackar utrikesministern och medarbetare.

Innehållsförteckning

1 § Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf. 3 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 2

Anf. 4 CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf. 5 ULF HOLM (mp) 4

Anf. 6 ALICE ÅSTRÖM (v) 4

Anf. 7 AGNE HANSSON (c) 5

Anf. 8 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf. 9 GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf. 10 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf. 11 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 8

Anf. 12 ORDFÖRANDEN 9

Anf. 13 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf. 14 ORDFÖRANDEN 9

Anf. 15 AGNE HANSSON (c) 9

Anf. 16 CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf. 17 ULF HOLM (mp) 10

Anf. 18 ORDFÖRANDEN 11

Anf. 19 LENNART HEDQUIST (m) 11

Anf. 20 ALICE ÅSTRÖM (v) 11

Anf. 21 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 12

Anf. 22 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 13

Anf. 23 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 13

Anf. 24 AGNE HANSSON (c) 15

Anf. 25 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 15

Anf. 26 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 15

Anf. 27 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 16

Anf. 28 HOLGER GUSTAFSSON (kd) 16

Anf. 29 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf. 30 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 17

Anf. 31 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 32 AGNE HANSSON (c) 17

Anf. 33 LENNART HEDQUIST (m) 17

Anf. 34 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf. 35 ORDFÖRANDEN 18

Anf. 36 Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 18

Anf. 37 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf. 38 ORDFÖRANDEN 18

Anf. 39 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 18

Anf. 40 ORDFÖRANDEN 19

Tisdagen den 14 december 2004

EU-nämndens uppteckningar