Onsdagen den 8 maj 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:31

1 §  Allmänna frågor

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 april 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 maj 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat.

Vi går över till vår föredragningslista, och jag ber att få hälsa utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför allmänna rådet den 13 maj. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från rådsmötet den 15 och 16 april.

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Till skillnad från det möte vi ska ha på måndag var den 15 april ett väldigt fullmatat möte. Jag återkommer till utvidgningen, Mellanöstern och västra Balkan, som kommer upp även den här gången.

Lunchen vid förra mötet ägnade vi framför allt åt Mellanöstern, som brukligt är numera. Vi diskuterade också ESDP, möjligheten att få till stånd en Berlin-plus-överenskommelse. Det återkommer jag till.

Afghanistans utrikesminister deltog under en del av lunchen och berättade om återuppbyggnadsansträngningarna men också om problemen som finns i Afghanistan.

Neil Kinnock var på GAC för att berätta om läget i reformprocessen och presentera läget när det gäller tjänsteföreskrifter för de anställda i EU:s institutioner. Man har en tidsplan som innebär att man ska bli färdig med det arbetet före sommaren 2003. Från svensk sida tog vi upp samma punkter som vi har presenterat här, nämligen yttrandefriheten, vikten av att hålla nere kostnaderna, vikten av att öka öppenheten och att göra någonting åt pensionsfrågorna.

Olaglig invandring diskuterades. Precis som jag tror att jag sade i nämnden förra gången blev det en ganska balanserad diskussion där man både ville diskutera problemen med olaglig invandring och hur man ska arbeta med problemen i ursprungsländerna, bistånd m.m., för att få en bättre situation för dem som annars blir olagliga invandrare. Kommissionärerna Vitorino och Chris Patten fick i uppdrag att fortsätta att titta närmare på hur man ska kunna arbeta med de frågorna.

Vi diskuterade EU:s relationer till grannländerna i öst efter utvidgningen, och kommissionen sade att man ska komma med ett meddelande om relationerna till våra nya medlemsgrannar i öst under hösten.

Afghanistan och Zimbabwe diskuterades också. Vi hade hoppats att man skulle kunna göra en trojkaresa till Zimbabwe före det GAC vi ska ha nu. Då skulle vi ha diskuterat Zimbabwe på måndag. Men nu har man inte gjort någon trojkaresa och därmed kommer inte heller Zimbabwe upp på dagordningen.

Vi tog också upp handlingsplanen mot terrorism. Det var ingen diskussion. Men vi underströk återigen från svensk sida vikten av rättssäkerhet.

Slutligen var förhandlingsläget EU–Schweiz uppe på dagordningen. Kommissionen presenterade sitt förslag till förhandlingsmandat. Det innebär också att man börjar förhandlingar på nya områden, men att Schweiz uppmanas att snarast inleda förhandlingar om skatt på sparande och att vara mer konstruktivt när det gäller bedrägeribekämpningen, där de håller igen.

Det var ett ganska fullmatat möte. Kommande GAC upplever jag har lite färre frågor på dagordningen.

Anf.  3  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill bara ställa en fråga med anledning av rubriken Aktionsplanen mot terrorism. Det gäller den nya EU-lista som diskuterades vid ett tidigare EU-nämndsmöte. Hur ska man se på relationen mellan den listan och FN:s listor? Jag är inte riktigt på det klara med det. Är detta att betrakta som EU:s syn på hur FN borde se ut eller vad man vill lyfta fram inför FN så småningom? Vilken roll har EU:s lista i förhållande till FN?

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När säkerhetsrådet antog sina ursprungliga resolutioner om terroristbekämpningen uppmanade man alla länder att ta fram terroristlistor. De ska alltså inte ses som alternativ till FN-listan eller något slags i stället för, utan de är ett komplement till FN-listan. Men där äger vi själva beslutsprocessen. Det är därför de här listorna delvis ser olika ut. De namn som står på FN-listan står på FN-listan. Sedan antar vi själva terroristlistor i enlighet med FN-beslutet. Det gör vi inte i Sverige utan vi gör det gemensamt i EU.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar den muntliga återrapporten och går in på ärendelistan för nästkommande rådsmöte.

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med punkten om utvidgningen, som inte kommer att diskuteras på själva mötet men väl under lunchen. Såvitt vi har förstått kommer man från ordförandeskapets sida att ta upp en fortsättning när det gäller monitoring av hur kandidatländerna arbetar med sin administrativa process, att de inte bara säger att de ska tillämpa EU:s regler utan verkligen i praktiken tillämpar EU:s regler. Det är någonting som kommissionen följer.

Det som jag tror blir den stora frågan är diskussionen om vilka extra insatser som eventuellt ska göras för Bulgarien och Rumänien.

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON  (kd):

När det gäller regionalpolitiken och jordbrukspolitiken har kommissionen kommit med sin rapport där man så att säga har ett förslag om att trappa in de nya kandidatländerna. Har det förslaget till upplägg antagits av rådet som dess ståndpunkt?

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, det har vi inte gjort. Innan man har klarat jordbrukspolitiken är det svårt att göra det, särskilt det som gäller de sista budgetfrågorna, alltså infasningen av kandidatländerna. Därför kommer det förmodligen att antas senare.

Det är ganska rimligt, därför att tanken är att om kandidatländerna inte får den uppgörelse de hade velat ha inom jordbrukspolitiken kan de i infasningen få en viss kompensation på medlemsavgiften.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Detta är inget beslutsärende utan en informationspunkt. Vi lämnar den och går över på nästa.

Punkt 6 såg jag var struken, men den dök upp på A-punktslistan. Vi kanske kan få en liten förklaring av hur läget är när det gäller stadgan för Europaparlamentet.

Anf.  10  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ:

Det som det refereras till i A-punktslistan är ett brev från ordföranden i rådet till ordföranden i parlamentet där man utber sig en dialog om den här statuten. Det finns från legala utskottet ett utskottsutlåtande från parlamentets sida om hur man där vill se statuten. Rådet har sedan hösten 2000 delvis annorlunda utgångspunkter. Nu vill Pat Cox och den spanske ordföranden ha i gång en dialog för att försöka jämka parterna till varandra.

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är inga nya beslut eller förslag utan bara brevet som ska inleda den dialog som man egentligen redan borde ha haft.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Jag hörde orden ”jämka parterna”. Men det finns väl en position från rådet redan?

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det finns en position från rådet, och innan det blir tal om att ändra positionen från rådet kommer vi tillbaka till nämnden.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

När räknar ni tidsmässigt med att den här frågan kommer upp i rådet för beslut? Finns det någon bedömning av det?

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det har diskuterats. Jag vet att både Danmark och Grekland har beredskap för att den kan komma upp under deras ordförandeskap. Om det blir under det danska eller det grekiska är svårt att säga. Den har liksom hela tiden skjutits framåt.

Anf.  16  LARS OHLY  (v):

Jag har bara en kommentar. Det förslag som finns nu och som har behandlats i utskottet i EU-parlamentet är fullständigt oacceptabelt. Jag hoppas att den svenska positionen kvarstår, att man över huvud taget inte reformerar reseförmånerna eller höjer lönerna med nästan en fördubbling för svenska ledamöter. Det kan aldrig vara utgångspunkten för en kompromiss.

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den svenska positionen har inte ändrats.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare till Europeiska rådets möte i Sevilla.

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Den fråga som framför allt ska diskuteras är EU:s förberedelser inför Johannesburg. Vi trodde att det här skulle vara en informationspunkt, men i går presenterade kommissionen ett utkast till slutsatser. Det tycker vi i och för sig är bra, därför att det innebär också att EU nu visar att man samlar ihop ett gemensamt politiskt ställningstagande inför det sista förberedelsemötet inför Johannesburg som äger rum om ett par veckor.

Det är ganska allmänna slutsatser som diskuteras nu, och de detaljerade slutsatserna väntar vi att utvecklingsrådet ska anta den 30 maj. Tanken är att kopplingen mellan handel och utveckling ska lyftas fram, liksom vikten av att man genomför en biståndsökning i enlighet med Monterrey.

Från svensk sida vill vi också poängtera hur viktigt det är att EU ser över sin egen politik för att vara trovärdig när det gäller handel, jordbruk, fiske och biståndsfrågor samt att vi också ser över effekterna av EU:s subventioner jämfört med marknadstillträdet för u-länderna.

Sedan är också tanken att slutsatserna ska lyfta fram initiativ när det gäller vattenfrågor, energifrågor, hälsa och utbildning, skogsvård och fiske samt att man ska stryka under vikten av att i Johannesburg anta ett globalt tioårigt handlingsprogram för hållbara konsumtions- och produktionsmönster.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att vi hade en diskussion för ett tag sedan då vi uttryckte ett önskemål om att få lite tydligare underlag när det gällde rådsslutsatser. Vi har i dag fått en sammanfattning av förväntade rådsslutsatser. Den ligger här på bordet. Den är hemligstämplad eftersom det pågår förhandlingar i KUSP och i Coreper.

Jag tycker att det är bra att vi har fått den här sammanfattningen. Den ger alltså en fylligare bakgrund. Naturligtvis är det bra om vi kan få själva utkasten till slutsatser, men vi vet att ordförandeskapet många gånger håller på dem ända in i det sista. Vi tackar för att vi så snabbt har fått ett bättre underlag för våra överläggningar.

Anf.  21  MATS ODELL (kd):

Det här är ju ett stort och viktigt område. Samtidigt ser man, inte minst när man läser den senaste, hemligstämplade promemorian, att de områden som man ska fokusera på i detta globala arbete utvidgats kraftigt jämfört med vad som stod i den kommenterade dagordningen där det talades om energi, vatten och hälsa. Nu handlar det om vatten, energi, hälsa, utbildning, skogsvård, hållbart skogsbruk och fiske. Det är en ganska mäktig uppgift man tar sig an på global nivå.

Min fråga är: Prioriteras något av detta från den svenska delegationens sida? Hur ser prioriteringen ut i denna digra lista av saker som ska lyftas fram?

Anf.  22  KIA ANDREASSON (mp):

Vi befarar att det här mötet kommer att producera en mängd fina ord och lite handling.

Det finns många beslut från Rio som inte är implementerade. Det är sex treaties som fortfarande inte har implementerats. Hur kommer det att följs upp vid det nya mötet?

Anf.  23  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! I viss mån dyker kanske de här frågorna upp senare också, men när vi nu ändå har kommit in på förberedelserna inför Europeiska rådets möte i Sevilla och Johannesburgsprocessen vill jag peka på att det som är viktigt när man diskuterar biståndet är att det finns en prioritering med tyngdpunkt på det som är fattigdomsbekämpning. Men det är också viktigt att vi i det här sammanhanget för in de krav som är rimliga från svensk sida, nämligen en betoning av snabbare avveckling av tullar och en snabbare utveckling av frihandeln för de olika länder det gäller.

I det sammanhanget tycker jag också att det finns skäl att ta upp jordbruksfrågorna inom EU. De har en avgörande betydelse för samspelet mellan de fattiga ländernas möjligheter att exportera och att kunna fungera.

Jag tycker också att det finns anledning för Sverige att föra fram frågan om en större skuldavveckling för fattiga länder i det här sammanhanget. Det tas inte upp som punkt men bör likväl finnas med. Det dynamiska mönster som vi skulle kunna få fram är att man får ett snabbare och bättre marknadstillträde för fattiga länder. Man befriar dem från en skuldbörda som i dag hindrar en vettig verksamhet.

I det sammanhanget bör man också ange rätt tydliga kriterier för hur skuldavvecklingen ska se ut, dvs. att man tar itu med korruption, att man inte använder den möjlighet som nu finns att ta nya lån, att man inte bedriver destruktiva verksamheter som olika typer av militära aktiviteter utan att medel faktiskt går till att bygga upp infrastruktur och nytt företagande.

Jag säger detta därför att väldigt många av de områden som tas upp ger, som Mats Odell påpekade, en bild av många vida olika projekt. Jag tycker att det är viktigt att prioritera till innehåll men också till inriktning i den här delen.

Anf.  24  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag delar uppfattning om mycket av det som har sagts här. Jag måste säga att jag känner viss oro för det här mötet som verkar bli ett mastodontmöte. Mer och mer läggs på, så att säga, det blir större och större agenda. Såvitt jag förstår kommer tusentals människor att samlas. Frågan är vad som konkret kommer ut av det.

Utan att gå in på de olika detaljer som har tagits upp här tidigare om frihandel osv., som är väldigt viktigt, vill jag ändå ställa en fråga som gäller resursöverföringar, som också har med skuldavskrivningar att göra. Det som sades i Monterrey kommer väl också upp här. Men då är det viktigt att man håller fast vid tidsplanen och verkligen lyfter upp genomförandet av biståndsökningen.

Det kommer säkert att lyftas fram av många av utvecklingsländerna, men då är det också viktigt att EU:s representanter och Sverige driver de olika procentsatser som har föreslagits och att ett tidsschema tas fram så att det verkligen blir ett åtagande. Det kommer säkert att bli många vackra formuleringar, men det viktiga är att man kommer ned till konkreta åtaganden från i-värld till u-värld.

Anf.  25  LARS OHLY (v):

Jag instämmer i mycket av det som har sagts både om skuldavskrivningar och om vikten av att EU själv reformerar sin politik och avskaffar de hinder som finns för en friare handel, framför allt på jordbruksområdet som är en katastrof.

Jag tänkte också ta upp Johannesburgsmötet i förhållande till Dohaprocessen, alltså WTO-förhandlingarna. Det läckte ut ett förslag från kommissionen, ett s.k. draft paper, som innebär att man ställer krav på ett trettiotal utpekade länder att de ska förändra sin egen interna politik. Däri innefattas en liberalisering och en avreglering av vattensektorn. Där finns krav på att Mexiko inte ska få behålla sina restriktioner för spekulation i fritidsboende, att Venezuela inte ska få behålla 51 % nationellt ägande i vissa företag.

Det här är ganska långtgående krav som jag antar att kommissionen inte har tagit fram utan någon som helst politisk förankring. Jag tycker att det är oroväckande, därför att det är en ensidig bild som ges av kommissionen i det här papperet, nämligen att kraven ska ställas på utvecklingsländer, medan EU själv går fri från kritik.

Min uppfattning är precis den motsatta, att det första och främsta som EU kan göra för att förbättra förhållandena för länder i tredje världen är att själv avreglera sina tullar och sina avgifter.

Dessutom nämner man t.o.m. områden som hälsa, sjukvård och utbildning. I Sverige har vi ju en politisk majoritet som anser att det inte är områden som ska avregleras i meningen att privata initiativ ska tillåtas oreglerat. Ställer man krav på andra länder att de ska avreglera dessa sektorer och tillåta privata aktörer, t.ex. inom utbildning och sjukvård, blir det orimligt att man står för en annan position i Sverige.

Jag skulle vilja ha en kommentar till kommissionens läckta papper. Den enda kommentar jag har hört hittills är från kommissionen själv som beklagar att det läckte.

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först och främst den första och sista frågan. Jag måste nästan hänvisa detta till de ansvariga ministrarna. Jan O Karlsson kommer hit och föredrar de mer detaljerade slutsatserna ordentligt inför nästa utvecklingsråd. Handelsministern kommer att ha rapporter när det gäller förhandlingsmandaten och diskussionen inför Doha. Detta måste nästan de ansvariga ministrarna svara på och ta diskussionen om.

Till K-G Biörsmark vill jag säga att en stor del av tanken är att det nu verkligen gäller att realisera det man har kommit överens om tidigare och det man har gjort i Monterrey. Jag vågar inte hoppas på att vi kommer så mycket längre än man gjorde i Monterrey. Det var därför vi tyckte att det var viktigt att komma så långt det gick i Monterrey just när det gällde själva biståndsdelen. Därför är det också viktigt att man nu går in på alla de andra delarna. Hur långt kommer man när det gäller marknadstillträde? Hur långt kommer man när det gäller handel? Hur långt kommer man när det gäller att konkretisera och visa att man verkligen gör allvar av biståndsåtagandena från Monterrey? Därför har vi också tyckt att det är viktigt att man här stryker under handelsfrågorna.

Det är därför vi också tar upp att vi måste se över EU:s interna politik när det t.ex. gäller jordbrukspolitiken, även om jag inte vågar hoppas, trots att det vore önskvärt – det kan jag hålla med Gunnar Hökmark om – att vi kan reformera jordbrukspolitiken före Johannesburgsmötet. Men självklart är det, tycker vi, viktigt för vår trovärdighet att vi visar att det här området måste reformeras. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att påpeka att reformeringen av jordbrukspolitiken inte bara behövs på grund av utvidgningen utan vi behöver reformera jordbrukspolitiken på grund av WTO, Johannesburg och de globala förhandlingarna.

Man har som en viktig del inför Johannesburg med implementeringen både av Stockholmstoppmötet från en gång för länge sedan och från Rio. Det blir liksom viktiga delar i det som man också ska diskutera i Johannesburg när det gäller implementeringen.

Finns det några specifika frågor om vad man ska följa upp från Rio kanske det också blir klarare när Jan O Karlsson kommer hit och ger den redogörelsen.

Mats Odell tyckte att det var väldigt många områden. Men det här är ju områden som i princip ligger inom miljösektorn allihop. Även om det är många områden, vatten, energi, hälsa, skogsvård och fiske, tror jag att det är svårt att säga att det finns specifika frågor som man bör lyfta bort. Ofta är de här frågorna dessutom integrerade i varandra. Tanken är att EU på det här sättet ska visa att man tar initiativ med bistånd på alla de här områdena eftersom de alla har väldigt stark samhörighet med en hållbar utveckling.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då kan vi först konstatera att de här frågorna till stor del återkommer. Vi har sammanträde den 24 maj då vi ska ta upp biståndsfrågorna. Då återkommer vi till detta. Vi har nu också fått en redogörelse för regeringens ståndpunkt då det gäller de slutsatser som ska antas med anledning av Johannesburg, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Då lämnar vi ärende 8 och går till ärende 9.

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Här har kommissionen för första gången börjat ha en diskussion med rådet när det gäller den årliga politiska strategin. Det var bra att man hade en första diskussion med rådet tidigare i vår om de politiska prioriteringarna. Det vore ännu bättre om man hade slutfört den innan man lade fram budgeten. Men nu har de redan lagt fast budgeten, så det blir väl lite mer en rapport till rådet. Det är viktigt att man i fortsättningen har det här utbytet med rådet och medlemsstaterna innan man lägger fast budgeten.

Det som vi framför allt har agerat för från svensk sida har varit fattigdomsbekämpning och jämställdhet.

Anf.  29  LARS OHLY (v):

Detta var uppe i nämnden den 8 mars och jag har bara två frågor om det som står i underlaget som vi fick då. Dels eftersträvar man en förstärkning av samordningen av den ekonomiska politiken. Finns det något mer konkret om hur den förstärkningen av samordningen skulle gå till? Dels ska man fortsätta det pågående programmet för liberalisering av sektorer. Frågan är: Vilka sektorer? Finns det restriktioner för vilka sektorer som man avser att diskutera i skenet av liberalisering?

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, det är inte så att man har preciserat det här. Såvitt jag vet har man inte heller preciserat sektorerna. Såvitt vi har läst detta är svaret nej på båda frågorna.

Anf.  31  LARS OHLY (v):

När det gäller förstärkningen av samordningen av den ekonomiska politiken kan man ändå kanske ha en uppfattning. Är det en svensk uppfattning att det är ett stort behov av att förstärka denna samordning och i så fall på vilket sätt?

Anf.  32  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Jag begärde ordet i en annan fråga som gäller den finansiella flexibiliteten och frågan om resurser för att hantera krishanteringsåtgärder. Jag vill bara understryka att det finns skäl att vara rätt stram och korrekt när det gäller detta perspektiv och även ha klart för sig att när det finns behov av att göra särskilda insatser finns det faktiskt en buffert i form av medlemsstaternas vilja att ställa upp och göra olika saker. Det har vi också sett finns och det har kommit till uttryck när det verkligen gäller. Det har också kunnat leda till att man har gjort saker i stor omfattning i olika sammanhang. Jag tycker att det är ett rätt gott skäl och ett gott argument att understryka när man diskuterar budgeten.

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller att samordna den ekonomiska politiken är det först och främst klart att det för de länder som ingår i eurosamarbetet är viktigt att man också i ökad utsträckning kan diskutera den ekonomiska politiken. Det är ju att få politisk styrning.

När det gäller budgetmarginalerna har vi sagt att vi vill se att man inte har för lösligt flexibel inställning för att i efterhand skapa marginalerna. Snarare vill vi att man verkligen ser till att man har en ordentlig marginal från början, inte att man sedan kan gå in och använda extra resurser på det sätt som man har velat göra när det t.ex. gäller krishantering. Det gäller att från början budgetera så att du har en ordentlig marginal och sedan kan använda de pengarna.

Vi har ju tillhört de budgetrestriktiva och fortsätter av olika skäl att tillhöra de budgetrestriktiva.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till rubriken ”Yttre förbindelser”.

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har haft en allmän debatt om samordningen när det gäller utrikespolitiken, de yttre förbindelserna. Sedan har vi sagt att det är viktigt att man också tittar på t.ex. budgetflexibiliteten som just var uppe, hur kvaliteten i biståndet kan förbättras och hur man kan samordna bättre mellan olika pelare. Nu har man gått igenom de olika områdena och ger från ordförandeskapets sida något slags sammanfattning av och en rapport om hur samordningen går.

Man kan väl säga att samordningen mellan de olika pelarna och mellan de olika områdena blir bättre. Men det finns fortfarande väldigt mycket kvar som behöver göras.

Anf.  36  LARS OHLY  (v):

I kansliets kommentar står det om ett deltema, flexibiliteten i finansieringen av de externa förbindelserna, dvs. förmåga att få fram resurser för att möta plötsligt uppkommande behov utan att skära ned på övrig verksamhet inom området.

Min fråga är om det även gäller t.ex. militär krishantering. Är det en del av det man kommer att diskutera eller handlar det framför allt om andra områden?

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det här handlar framför allt om det som ligger inom den gemensamma utrikespolitiken, alltså det som handlar om hur man agerar snabbt när det gäller civila kriser, krishantering, katastrofinsatser och liknande.

Det anknyter lite grann till det som Gunnar Hökmark tog upp tidigare. Om det inträffar kriser – vi vet ju att det om inte annat inträffar naturkatastrofer regelbundet – handlar det om att snabbt kunna ta fram pengar utan att gå in och ha helt nya instrument. De skulle i princip kräva helt nya budgetmedel, att man tar från andra områden. I stället ska man ha en snäv budgetering från början så att man har marginaler.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Det här är en diskussionspunkt, så vi lämnar den.

Ärende 11 kommer sedan statssekreterare Lotta Fogde att föredra, för det är en handelsfråga.

Vi kommer nu till frågan om Mellanöstern.

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har väl alla sett den nya katastrofen med det nya självmordsattentatet som har inträffat under det senaste dygnet. Det är naturligtvis direkt kopplat till Sharons besök i USA. Det är alltför starka krafter som inte vill ha någon fredsprocess.

De internationella spåren för att ändå gå vidare nu är bl.a. en internationell konferens där man har med den s.k. kvartetten, alltså USA, EU, FN och Ryssland, tillsammans med parterna själva, Saudiarabien och de arabiska grannländerna. Förhoppningsvis kommer den, trots vad som har hänt nu, att kunna fullföljas. Det är ett sätt att binda ihop säkerhetssamtal och politisk lösning, och det är det hopp som vi alla arbetar med just nu. Tanken är också att den väldigt mycket skulle baseras på den saudiarabiska fredsplanen, som vi tidigare har diskuterat här i nämnden.

EU har också varit aktivt i diskussionerna om en lösning av den akuta situationen i Födelsekyrkan. Det verkar som det tyvärr antingen har skett ett missförstånd eller så har Italien ändrat sig, för den lösning som verkade vara klar verkar inte längre fungera. Vi hoppas ändå att det kommer att lösa sig snart.

Jag kan också tillägga att Kofi Annan har talat om fredsobservatörer, och han har för ett par veckor sedan preciserat vad han skulle vilja se i regionen. Man skulle då ha fredsobservatörer för att dels få stopp på våldet, dels som ett slags övervakning som skulle kunna bidra till att återupprätta säkerheten och till en stabil miljö till dess att det blir nya förhandlingar. Men han har också i princip sagt att det inte kommer att bli aktuellt förrän man har ett stillestånd. Det måste vara någon form av lugn på marken innan det kan bli aktuellt för FN att fatta ett sådant beslut.

Anf.  40  LARS OHLY (v):

Först vill jag säga att jag tror att vi samtliga instämmer i fördömandet av den terrorattack som skedde i natt. Det visar återigen att det finns en terror som drabbar civila på bägge sidor som det är oerhört viktigt att hålla en mycket klar rågång mot och tydligt markera mot. Det är terrordåd som ska förkastas, och vi ska på alla sätt visa vår avsky inför det.

Samtidigt innebär det också att det finns en risk att fokus flyttas. Så fort sådana här terrorattacker sker finns det en risk att fokus flyttas. Det skulle vara olyckligt, därför att det viktigaste just nu måste vara att vidhålla kraven på Israel att lämna ockuperat territorium och följa FN:s resolutioner.

Det mest uppseendeväckande agerandet från israelisk sida den senaste tiden har varit vägran att låga undersökningsgruppen komma in och studera förhållandena och vad som händer i Jenin. Det finns uppgifter om att lik har legat i kylrum för mat därför att man inte fått begrava dem, att människor har dödats i direkta strider men också vid raserandet av hus. Det finns en mängd uppgifter som vi inte vet sanningshalten i men som FN naturligtvis har helt rätt i borde undersökas så att man kan ställa de ansvariga till svars.

Den arrogans med vilken den israeliska regeringen möter FN:s krav på att låta Ahtisaari med medföljare komma in och undersöka förhållandena är uppseendeväckande. Jag har sett med viss tillfredsställelse att utrikesministern har uttalat sig mycket skarpt om det. Men jag önskar att den europeiska unionen inte släpper det här utan fortsätter att vara mycket, mycket kritisk mot att den israeliska regeringen sätter sig över den internationella organisation som finns för att hantera sådana här frågor.

Sedan vill jag också säga när det gäller Födelsekyrkan i Betlehem att det finns svenska medborgare som är därinne just nu och som inte har tillgång till mat och sjukvårdsartiklar på grund av belägringen. Ju längre det dröjer innan belägringen upphävs, desto svårare blir förhållandena, inte bara för de palestinier som är där utan också för de internationella observatörer som har kommit dit. Det är naturligtvis ett allmänintresse att se till att belägringen upphävs snarast. Det är olyckligt att Italien tydligen inte är berett att fullfölja det som Vatikanstaten utlovat.

För svensk del måste det handla om att, utöver kraven på att Israel upphäver belägringen, se till svenska medborgare. Jag undrar ifall regeringen gör något aktivt för dem som är inne i Födelsekyrkan och vad man i så fall gör. Jag har haft kontakt med en svensk som jag vet finns därinne, och han menar att läget är förfärande. Man har förvägrats rätten att ta hand om sjuka, man har sjukvårdsmaterial som står utanför som man inte får tillgång till och man har i princip ingen mat. Det här är en situation som har pågått under lång tid. Framför allt för de palestinier som har varit där hela tiden är situationen ohållbar, men även för de internationella observatörer som finns där börjar det bli oerhört svåra förhållanden.

Har Sverige agerat på något sätt just utifrån vår skyldighet att slå vakt om svenska medborgares intressen utöver det självklara, nämligen att vi agerar mot Israels belägring som ytterligare ett exempel på Israels aggressiva politik?

Anf.  41  GUNNAR HÖKMARK (m):

Det här är inte platsen att gå in på en djupare diskussion om Mellersta Östern och konfliktens olika orsaker. Det är tre saker som jag tycker är viktiga och som bör prägla det som Sverige nu bidrar med i EU-sammanhang.

Det första är att det nu är viktigt att ge stöd till den operativa process som kan ha möjlighet att uppnå något. Det är en process som leds av amerikanerna och som har möjligheter att sätta press på alla parter och se till att man kan nå någonstans.

Det andra är att det självfallet gäller att vara tydlig när det gäller Israels ansvar. Det är helt klart viktigt att understryka det beklagliga i att man inte har släppt in en kommission till Jenin.

Det tredje – och det är väl det som jag tycker i alla fall utåt sett har saknats mest – är att understryka att ett grundläggande problem i den process och utveckling som nu pågår är den rätt fundamentala brist på frihet och demokrati som präglar stora delar av regionen och också den brist på respekt för mänskliga fri- och rättigheter som ju är grunden för väldigt mycket av den terror som finns. Det finns en tendens att tala om terrordåden som på något sätt fritt hängande i luften, men så är det ju inte. De har en förankring i en verklighet som man av olika skäl kan diskutera och förklara på olika sätt, men det är likväl terrordåd som har sitt ursprung i en syn på samhälle och individer som i sig också är ett hot i den fortsatta processen. Jag tror inte att det gynnar processen för fred om man inte från EU:s sida understryker detta, likaväl som att alla parter måste agera för att få till stånd en förhandling och se till att upprätta en tvåstatslösning.

Anf.  42  KIA ANDREASSON (mp):

Ett stort problem är att Israel inte lyssnar till vad FN säger och resolutionerna. Just när det gäller undersökningskommissionen till Jenin är det extraordinärt att man som förövare kan vägra att låta undersökas vad man har gjort. Det finns internationella organisationer som har dokumenterade vittnesmål, men de gäller ju inte på samma sätt som en internationell kommission.

Vad får det för konsekvenser för diskussionerna i EU när Israel hela tiden säger nej till alla resolutioner och förslag från FN? Förs det någon diskussion om att agera kraftfullt mot Israel när man inte gör som världssamfundet och EU har stipulerat? Det är en kärnfråga för mig.

Sedan vore det ju väldigt bra om det kunde komma till stånd en fredsoperatör, för det finns ju inget skydd för barn och kvinnor i området. De är helt skyddslösa mot de kollektiva bestraffningarna.

Men en kärnfråga tycker jag är vad vi gör med Israel som säger nej hela tiden. Vi hade ju den diskussionen innan jag själv åkte till Jenin med undersökningskommissionen, och Anna Lindh sade att det säkert inte skulle bli några problem för Mary Robinson. Men det blev ju precis som jag sade.

Anf.  43  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Utrikesministern har dragit på sig kritik i dagens medier, därför att det påstås att utrikesministern har försökt att slå in en kil mellan Israels premiärminister och israelerna. Jag vill fråga om det är regeringens politik. Det är i så fall ganska allvarligt att kritisera en demokratiskt vald premiärminister. Jag utgår från att det kanske inte är hela sanningen. Jag vill gärna ha ett klarläggande kring den kritik som framkommit.

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om det sista kan jag säga att det är klart att vi måste kunna kritisera en regering. Vi har ju kritiserat Sharonregeringen när den inte har följt FN:s resolutioner bl.a., och det måste vi kunna göra. När israelerna reagerar över mitt citat, som jag kan stå för, tror jag att de inte riktigt inser att det är det som är vårt främsta argument för att inte stödja sanktioner och bojkotter gentemot Israel. Vi menar faktiskt att sanktioner och bojkotter skulle göra hela den israeliska befolkningen än mer militant och än mer ovillig att acceptera kompromisslösningar och också fredsförhandlingar med palestinierna.

Vi lägger oss inte i interna israeliska förhållanden. Men självklart måste vi kunna kritisera när vi anser att den israeliska regeringen gör uppenbara missgrepp, och det är ett missgrepp att t.ex. inte följa FN-resolutionerna och kraven på en undersökningskommission till Jenin.

När det gäller frågan vad vi kan göra för att Israel ska följa de kraven kommer vi naturligtvis att fortsätta kräva att Israel ska fullfölja kraven. Men den som framför allt har ansvaret för att se till att alla medlemsländer uppfyller både säkerhetsrådets och generalförsamlingens resolutioner är ju FN själv. Det är FN själv som måste ta initiativ till hur man ska få medlemsländerna att följa resolutionerna och besluten.

I natt hade generalförsamlingen en omröstning där EU-länderna stödde kravet på en undersökningskommission till Jenin. Det var också en väldigt stark markering att omröstningen skedde i generalförsamlingen. Sedan fanns det andra delar av resolutionen där EU-länderna gemensamt avstod, eftersom vi från EU:s sida hade krävt att det skulle finnas ett ordentligt krav på aktioner när det gäller de palestinska självmordsbombningarna. Eftersom detta inte fördes in i texten avstod EU på andra delar av den här resolutionen. Det jag ser som EU:s roll är att fortsätta driva på och försöka förmå USA att agera, eftersom USA har ett väldigt stort ansvar för att försöka få till stånd fredsförhandlingar.

När det sedan gäller hur länge man kan driva frågan om Jenin måste man i ärlighetens namn säga att det måste vara meningsfullt, och snart är det inte längre meningsfullt därför att det har gått för lång tid. Det är därför som vi har tyckt att det har varit viktigt att också i generalförsamlingen göra en markering, och vi hoppas fortfarande att det finns en öppning, men det kommer att vara ogörligt om en månad för då finns det inte längre något kvar för dem att göra.

När det gäller svenska medborgare överlag – för det handlar inte bara om de som sitter inne i Födelsekyrkan utan också om de som är utanför – har vi försökt att agera. Som jag också sagt tidigare bör de som åker ned till regionen ha kontakt med olika organisationer innan de åker, framför allt för att diskutera agerandet. De humanitära organisationerna får nu ägna mycket av sin kraft åt att just hjälpa dem som kommer ned till regionen. När man åker ned är det viktigt att göra det för att hjälpa till, inte för att bli något som ytterligare frestar på de humanitära organisationernas arbete.

Men självklart gör vi allt vad vi kan för de svenska medborgarna både i och utanför Födelsekyrkan. Framför allt har vi via EU:s representant där nere, Moratinos, och de svenska representanterna haft en väldigt tät kontakt direkt med svenskarna.

Anf.  45  GUNNAR HÖKMARK (m):

Jag vill gärna hålla med utrikesministern på en punkt, och det är att det är fullt legitimt och rimligt att kritisera den israeliska regeringen för sådant som man anser att de gör fel, liksom man ska kunna kritisera andra regeringar för fel som dessa gör. Men det som gjorde att jag begärde ordet var motiveringen, dvs. att det är det som är skälet till att vi inte ställer oss bakom en bojkott. Det är att föra resonemanget i en riktning så att man glömmer några fundamentala problem i situationen, nämligen hur man då ska betrakta de länder som öppet och i sina politiska deklarationer har som mål att krossa staten Israel och som öppet stöder olika terrorgruppers dåd i Israel. Hur ska man då hantera kontakterna med den palestinska administration som man alltför länge har tolererat? Man kan diskutera i vilken form man har gjort det, men likväl har man tolererat terrordåden som har tagit sin utgångspunkt från Västbanken.

Jag tror att skälet för att inte bedriva bojkott rimligtvis måste vara att man inte ska utpeka en part, i det här fallet demokratin, som den stora grunden till problemet. Men vad som är än mer viktigt är att hålla dörrarna och kontakterna så öppna som möjligt och vara lika konsekvent när det gäller att ställa krav på frihet, demokrati och respekt för rättsstaten gentemot alla parter. Det måste rimligtvis vara utgångspunkten.

Anf.  46  KIA ANDREASSON (mp):

Svaret på min fråga var att det bara är FN själv som kan besluta. Man har återigen en omröstning i säkerhetsrådet om en undersökningskommission till Jenin. Men det står väl också i FN:s stadga, vad jag förstår, att om det är ett land som hela tiden vägrar att följa resolutionerna och vad man i säkerhetsrådet kommer överens om kan man vidta åtgärder mot det landet genom sanktioner och bojkott. Det är därför som det här resonemanget uppkommer. Jag menar att om en part hela tiden vägrar följa något som FN säger urholkar FN sin egen kraft. Då blir det ju inte betydelsefullt. Hur många resolutioner har inte upprättats som man inte har följt? Till slut blir det ju meningslöst. Det är det problemet FN står inför nu.

Palestiniernas åsikter visar på en uppgivenhet. Det spelar ju ingen roll vad världssamfundet gör eftersom Israel säger nej. Det är där som kraven på bojkott och sanktioner kommer in och som det också står om i FN:s stadga.

Hur länge kan ett land vägra, och när kan man sätta in åtgärder? Man måste ju diskutera detta när det har gått så här långt, annars blir ju allting för sent, som undersökningskommissionen. Allting rinner ut i sanden. Varför sitter man hela nätterna och diskuterar och beslutar när det bara blir nej?

Anf.  47  LARS OHLY (v):

Det här är inte ett forum för debatt mellan partierna utan i första hand för rådgivning mellan regeringen och riksdagen. Men jag måste ändå få uttrycka min häpnad över Holger Gustafssons frågeställning. Att ens ifrågasätta att man skulle kritisera den israeliska regeringen när den uppenbarligen begår brott mot folkrätten och fullständigt nonchalerar FN:s säkerhetsråds och generalförsamlingens resolutioner är häpnadsväckande.

Demokratin Israel är dessvärre lika stor främjare av terror i dagsläget som de terrorgrupper som agerar mot israeliska civila. Det är ren terror som begås på palestinskt territorium. När man inte ens är beredd att låta en internationell undersökningskommission få tillträde till Jenin visar man att man har något att dölja. Då visar man att det sannolikt ligger en hel del i de uppgifter som talar om förbrytelser mot folkrätten och Genèvekonventionen.

Jag tycker att utrikesministern har förbättrat Sveriges ställningstagande genom att hon tydligare tagit ställning mot Israels upprepade brott mot folkrätten och klart och tydligt markerat att ansvaret för att en fredlig lösning ska bli möjlig i första hand ligger i att Israel drar sig tillbaka från ockuperade områden och följer FN:s resolutioner. Utrikesministern har också sagt att det är ett palestinskt ansvar att ta avstånd från all terror, och i det instämmer jag helhjärtat.

Anf.  48  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag hade inte tänkt gå in i den här frågan, men eftersom det blivit någon form av allmän diskussion vill jag ändå göra en markering från vårt håll om hur vi ser på konflikten.

Först och främst tror jag att det är omöjligt att börja gräva i skuldfrågan, för vi hamnar i en omöjlig diskussion som kan hålla på hur länge som helst om vem som ytterst bär skulden.

När det är sagt är det klart att FN:s resolutioner och vad FN säger måste följas. Det måste också markeras mycket tydligt.

När det gäller bojkotten har vi ingen annan uppfattning än vad regeringen har. I stort sett backar vi upp regeringens ståndpunkter när det gäller Israel–Palestina-konflikten.

Det som till slut ändå måste bli avgörande är USA:s agerande. Utan att USA går in kraftfullt i konflikten kommer den att rulla på, det är jag övertygad om. Det blir en fortsatt eskalering. Det kommer att gå fram och tillbaka, men ingenting kommer att ske konkret utan att USA går in kraftfullt. Till syvende och sist måste man tillbaka till förhandlingsbordet, och då måste det finnas kraft bakom. USA och FN:s resolutioner ligger till grund för lösningen. Hur man ska hamna där vet väl ingen runt det här bordet. Men återigen, grunden för det hela är USA:s agerande och FN:s resolutioner.

Anf.  49  MATS ODELL (kd):

Det finns kanske anledning att säga några korta ord om en allmän deklaration. Självklart måste det nu till en aktivitet där USA måste ha en ledande roll som innebär att det blir slut på våldet, att det blir en form av vapenvila, att det blir en fredskonferens, att det blir fred, att människor snart kan börja leva inom trygga och säkra gränser, både israeler och palestinier.

Men jag tycker ändå att det finns en slående brist på historiskt minne, för det är ändå så att staten Israels blotta existens är outhärdlig för ett antal grupper i Mellanöstern. Staten Israel har ända från sin födelse mötts med krig som har syftat till att kasta israelerna i havet. Det är en kamp på liv och död som pågår hela tiden. Om man bortser från detta i den här debatten kommer man att hamna snett, och jag tycker att det är stor risk att det sker på sina håll.

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan tillägga att vi har haft väldigt intressanta diskussioner om Mellanöstern i USA, och jag tycker att det finns en väldigt, väldigt stark övertygelse hos den amerikanske utrikesministern Colin Powell om att USA måste agera och agera starkt. I frågorna om en undersökningskommission till Jenin och vikten av att få i gång fredsförhandlingar etc. tycker jag att han agerar väldigt bra och starkt. Om det fortsätter så tror jag nog att det amerikanska engagemanget kommer att fortsätta vara starkt. Men sedan redovisar han också en besvärlig inrikespolitisk situation som gör att det naturligtvis kan bli svårigheter för USA att agera. Precis när vi var där antog kongressen resolutioner som den amerikanska regeringen försökte få kongressen att avstå från just därför att det band fast dem i en position som gjorde det svårare att försöka förhandla. Men jag hoppas att de ändå ska kunna agera starkt i fortsättningen.

Sedan är det självklart så att vi ska ha kontakter med alla parter och att vi ska vara öppna för alla parter. Men det som Gunnar Hökmark liksom den israeliska tjänstemannen som citerades i Dagens Nyheter i dag har missat är vilken fråga jag har svarat på. Jag har fått frågan ifall man ska vidta bojkotter och sanktioner mot Israel för att få Israel att följa det internationella samfundet, och då har jag svarat: Nej, därför att det skulle motverka sitt eget syfte. Det anser jag dessutom stämmer.

Sedan kom frågan upp vad FN kan göra. FN kan ju fortsätta att anta resolutioner. Det här är ett s.k. kapitel 6-beslut som FN har fattat. Det är politiska beslut som innebär att det krävs samtycke. Man kan alltså inte göra någonting emot parterna i det läget. Alternativet är att gå in med kapitel 7, dvs. tvångsåtgärder. Det tror jag inte är realistiskt i dag. Men det är alltid det som återstår för FN om man inte når framgång med kapitel 6.

I övrigt tror jag att vi har diskuterat frågan så pass länge och så mycket att regeringens position är välkänd.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Det här är inget konkret beslutsärende den här gången, utan vi har fått en allmän orientering om läget. Med det lämnar vi punkten och kommer över på den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Det som är nytt den här gången är att inom ramen för allmänna rådet ska också försvarsministrarna träffas. Men någon av delarna kommer att diskuteras gemensamt av utrikesministrarna och försvarsministrarna. Vad jag har förstått gäller det krisförvaltningen, som är en informationspunkt.

Anf.  52  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Försvarsministern kommer in på frågan om militära kapaciteter. Det som jag tror att vi framför allt kommer att diskutera när det gäller krishanteringen är om EU ska överta Natoinsatsen i Makedonien. Vi har tidigare sagt att vi är positiva till att överta insatsen i Makedonien om det sker efter valen i Makedonien, om parterna själva i Makedonien vill att EU övertar det och om vi känner att EU är fullt beredd så att vi inte gör en riskabel operation. Här är det klart att det försvårar så länge man inte har nått en överenskommelse om det som vi kallar Berlin-plus. Det har funnits väldigt starka försök att hitta en överenskommelse om samordningen EU–Nato, men det är fortfarande ett låst läge. Vi får se ifall det blir en lösning här.

Sedan räknar vi med att också få en kort diskussion under punkten Krishantering om vilken planering man har för polisinsatsen i Bosnien.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna den punkten och gå över till punkten Balkan, där det är slutsatser som ska antas.

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Kommissionen har gjort en översynsrapport, där de ger en bild av reformprocesserna i respektive länder och rekommendationer till ytterligare åtgärder. Jag kan bara kort konstatera, även om det fortfarande finns problem i t.ex. Makedonien, att jag tror att det är den första våren vi upplever på över tio år då det inte är krig på Balkan. Det kan man komma ihåg när man tycker att det ser mörkt ut i andra delar av världen. Även om det finns problem är det faktiskt en generellt positiv utveckling.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare till punkten Iran.

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om det blir enighet om det på mötet – det är fortfarande en diskussion – ska vi fatta beslut om att anta ett förhandlingsmandat för ett handels- och samarbetsavtal mellan EU och Iran och rådsslutsatser om relationerna EU–Iran. Tanken är att man ska ha ett s.k. blandat avtal. Det innebär att man också lyfter in den politiska dialogen, så att man kan diskutera mänskliga rättigheter, demokratifrågor, Mellanöstern m.m. med Iran. Det är regeringens syfte, och där har vi ändrat vår tidigare uppfattning att bara ha ett s.k. gemenskapsavtal. Nu vill vi ha ett blandat avtal, för det ger större möjlighet att ha en politisk dialog med Iran. Om det verkligen blir en överenskommelse eller inte på måndag vet vi inte än.

Anf.  57  GUNNAR HÖKMARK (m):

När det gäller Iran och den politiska dialogen vill jag understryka att det är viktigt, som det också står i promemorian och som utrikesministern sade, att man lyfter fram de mänskliga fri- och rättigheterna. Men jag tror att man gärna ska göra en understrykning av detta, därför att det handlar inte bara om en allmän politisk diskussion om vikten av mänskliga fri- och rättigheter. Iran är ju ett land som rätt grovt förtrycker mänskliga fri- och rättigheter.

Samma sak tycker jag ska sägas när man diskuterar synen på Mellersta Östern, så att man inte bara resonerar om detta som ett problem i sig utan att man också är tydlig i frågan om Irans inställning till staten Israel, därför att det är ett fundament i den här frågan. Det gäller även andra nationer som finns i regionen. Men det handlar inte bara om att på olika sätt diskutera parternas relationer med varandra utan också om att Iran har en direkt roll och en direkt uppgift att vara tydlig i frågan om att acceptera staten Israels existens, och jag tror att man med viss tydlighet kan konstatera att så inte är fallet i dag.

Anf.  58  LARS OHLY (v):

Du har ju själv varit där, så det skulle vara kul att höra dina synpunkter på möjligheterna att nå framgång i en reformprocess som leder till större respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag har under relativt lång tid varit relativt kritisk till att man har haft alldeles för stora förhoppningar om att Khatami skulle kunna genomföra mer än vad han faktiskt kan, därför att det är inte han som sitter på den yttersta makten.

I en intervju i söndags, som jag har framför mig, säger Khatami själv att han kommer att avgå om inte reformprocessen fortsätter. Då kan man fråga sig var gränsen går för honom. Jag anser att åtminstone de senaste två åren har alltför mycket gått i fel riktning. Jag kan bara som exempel ta förbjudandet av ett 80-tal tidningar och tidskrifter de senaste två åren och fängslandet av flera oppositionella som har försökt tala fritt. Tecknen på en liberalisering eller en större respekt för mänskliga rättigheter är rätt få, medan det däremot finns alltför många tecken på motsatsen.

Jag är därför tveksam till att EU går in i ett avtal utan att se de positiva tecknen. Det är möjligt att de finns. Du som har varit där nyligen vet säkert bättre än jag. Men om det är så att min bild är riktig skulle jag nog förorda att man faktiskt fortsätter förhandlingarna och låter Iran först visa framsteg. Det är inte orimligt att först ställa krav på en riktning innan man går in i ett avtal som sedan kan innebära att man ställer starkare krav på att mänskliga rättigheter och demokrati respekteras.

Just nu menar jag att den kunskap jag har inte visar på tillräckligt många positiva framsteg för att det ska gå att säga att det pågår en egentlig reformprocess. Alltför mycket talar i en annan riktning.

Anf.  59  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Den kritiska dialogen har pågått länge, och den har just inte gett några resultat. Det är bra att det går att gå in i någon form av dialog kring det gemensamma avtalet och att det blir ett blandat avtal.

Jag blev lite förvånad när jag såg regeringens ståndpunkt, men nu har man ju ändrat sig. Det skulle vara intressant att få veta vad som gjorde att man från början fastnade för den första ståndpunkten. Vilka var argumenten? Jag tycker att det var ganska givet att man skulle hamna på det blandade avtalet för att få lite mer kraft bakom orden.

Jag delar uppfattningen att Khatami verkar vara mer av en puppet som styrs av mullorna bakom honom. Han har verkligen inte lyckats. Det är möjligt att han försöker men att han inte har kraften och möjligheten i den roll han spelar.

Då är det viktigt att göra dessa tydliga markeringar innan avtalet skrivs under. Att skriva på ett avtal som redan i dagsläget inte har någon egentlig bäring på utvecklingen gör att det blir svårt att ställa krav i nästa skede. Det måste från början finnas konkreta exempel på framsteg.

Det ska bli intressant att höra om utrikesministern har fått några sådana indikationer vid sitt besök, dvs. att det verkligen görs framsteg. De signaler jag får från de kontakter jag har visar att det inte är så när det gäller inrikespolitiken i Iran.

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mina bestämda intryck av resan till Iran och diskussionerna i Iran är att reformprocessen har stora problem. Den står och stampar just nu. Men det finns en väldig öppenhet om att diskutera varför reformprocessen står och stampar och vilka problemen är. Det är en öppen diskussion om motsättningarna mellan den politiska majoriteten i parlamentet och presidenten som vill ha reformer och väktarrådet som motarbetar reformer. Man försöker att hitta vägar ut ur detta så att reformprocessen ska kunna fortsätta.

För en riksdagsledamot kan det möjligen vara intressant med en rapport om hur riksdagen fungerade. Vi träffade parlamentariker som har blivit dömda till fängelse för att ha kritiserat systemet och rättsväsendet. Det är för oss fullständigt absurt att den parlamentariska immuniteten inte fungerar. Men det är ändå tillräckligt öppet för att vi ska kunna ha möten med dessa dömda parlamentariker inför full uppsättning av kameror och åhörare och där vi kan ge vårt tydliga stöd till den fortsatta reformprocessen.

Vi fortsatte sedan till talmannen. Han ledde då parlamentet i en strejk eftersom han inte accepterade att parlamentariker fängslas. En parlamentariker släpptes ur fängelset och återtog sin stol.

Den sortens exempel visar ändå att det finns en dynamik hos reformvännerna, även om de står och stampar i frustration just nu.

Den bedömning vi gör, och som många andra länder gör, är att genom att besöka och genomföra förhandlingar stöder vi reformvännerna. De konservativa i Iran vill ha en isolering. De vill ha en isolering av landet. Därför är det viktigt att föra dialogen med dem.

K-G Biörsmark undrade varför vi någonsin hade tanken på en annan lösning. Det var en enkel och snabb lösning. När vi tänkte efter politiskt var det viktigare att vi kunde ha en ordentlig plattform för den politiska dialogen.

En annan fråga som var intressant att diskutera när vi var i Iran var Mellanöstern. Vi hade kommit dit i tanken att i huvudsak diskutera mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Men eftersom läget i Mellanöstern var som det var blev det också en huvudfråga vid nästan alla våra samtal att diskutera Israels existens. Vårt budskap till den iranska regeringen var att de är i princip ensamma kvar att inte acceptera Israel. Det är totalt ogörligt, och de måste ändra uppfattning.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det var framför allt intressant att se hur parlamentarikerna reagerade. Jag fick en känsla av att det var en av få gångerna som de hade deltagit i en öppen debatt om varför det var viktigt att acceptera Israel. Det är just ett exempel på att det är viktigt med en dialog och att det är viktigt att träffa dem. Då fick de höra oss framföra argumenten om hur viktigt det är att acceptera statens Israels existens och vilket ansvar de har för det.

Jag tycket att det var intressant och till en viss nytta.

Anf.  61  LARS OHLY (v):

Jag vill instämma i att det finns ingenting att vinna på att isolera Iran. Tvärtom. Dialogen ska fortsätta. Jag tycker också att det var riktigt att du åkte dit. Det är viktigt att upprätthålla kontakterna och att utöva påtryckningar.

Jag är inte för Vänsterpartiets del i dag beredd att säga ja till att ge förhandlingsmandatet. Först borde man ställa krav på att utvecklingen i Iran går åt rätt håll. Jag tycker att det finns alltför mycket som pekar på att den inte bara står och stampar utan att det på flera områden går åt fel håll. Vänsterpartiet ställer sig inte bakom beslutet.

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till Angola.

Anf.  63  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi ska anta rådsslutsatser om Angola. Vi stöder den inledda fredsprocessen. Vi menar att man ska sätta ett ökat tryck på Angolas regering att använda resurserna för återuppbyggnad. Det är bra att det har blivit ett fredsavtal, men det är också viktigt att de nu klarar att demobilisera de gamla Unitasoldaterna och att alla internflyktingar kan tas om hand.

Eftersom jag vet att det finns många här som är engagerade i Afrikafrågor, kan jag säga att man har börjat en diskussion om att lätta på FN-restriktionerna när det gäller Unita för att underlätta för Unita att ombilda sig till ett politiskt parti.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då ser det ut som om vi är klara med dagordningen.

Anf.  65  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det kommer en ny dagordningspunkt om Kongo inför kongolesiska dialogen. Vi fick veta det i går kväll. Vad vi vet kommer det inte förslag till rådsslutsatser. Vi ska enbart diskutera frågan och ge vårt stöd till den fortsatta fredsprocessen. Man ska försöka få med den gerillarörelse som står utanför fredsavtalet i fredsavtalet för att få med alla parter.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Då tänkte jag gå till listan på troliga A-punkter som delades ut i början av sammanträdet. Vi brukar behandla den i ett sammanhang. Den är uppdelad på utrikesrelaterade punkter och övriga A-punkter.

Jag lämnar ordet fritt med anledning av A-punktslistan. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller A-punktslistan.

Därmed är vi klara med genomgången med utrikesministern. Vi tackar för den.

2 §  Allmänna frågor (försvarsfrågor)

Försvarsminister Björn von Sydow

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 maj 2002

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar försvarsminister Björn von Sydow och medarbetare välkomna hit. Det är väl första gången du har kommit hit i egenskap av försvarsminister i nämnden. Du har varit här tidigare i egenskap av handelsminister. Du har kommit hit nu eftersom också försvarsministrarna träffas inom ramen för allmänna rådet. Vi har ärenden på dagordningen som berör dig. Som du väl känner till är vi väldigt korta och koncisa i EU-nämnden. Jag överlämnar ordet för en föredragning.

Anf.  68  Försvarsminister BJÖRN VON SYDOW (s):

Tack, herr ordförande och EU-nämnden! Jag är mycket nervös över att få komma hit för första gången i denna egenskap.

Jag har under de gångna åren vid informella möten haft liknande arbete med försvarsutskottet och utrikesutskottet.

Som ni vet ska det inom ramen för allmänna rådet vara försvarsministersessioner. De ska primärt vara inriktade på planeringsfrågorna. Hur kan EU:s medlemsländer tillhandahålla de militära och i viss mån andra resurser som kan behövas? Sedan handlar det i viss mån om de gemensamma arbetsprocesserna. Jag hoppas att det kan bli ett bra arbete också för min del av att få träffa EU-nämnden.

Det är två saker som jag vill lyfta fram som jag tror inte kommer till något egentligt avgörande denna gång.

Den ena saken är en process som startade under det belgiska ordförandeskapet men som ursprungligen var ett holländskt initiativ. Går det att hitta en arbetsmetod för att förbättra samverkan och bygga upp mer av kapaciteter, förmågor och kompetenser? Det har kommit i gång ett femtontal paneler. Där deltar länderna frivilligt alltefter önskemål. Vem vill man samverka med och kring vad?

Vi leder tillsammans med Tyskland och Nederländerna en panel som gäller obemannade farkoster som ska kunna spana. Vi deltar i ytterligare fyra paneler. Deltagandet är frivilligt, och man kan när man vill frivilligt gå ur.

EU:s militära kapaciteter är vad medlemsstaterna är beredda att ha och kunna ställa till förfogande. En lite grovt förenklad bild är att kanske 65–70 % av vad som är önskvärt finns tillgängligt. Panelerna handlar om de övriga 30–35 %. Det handlar om förband, människor och materiel. Går det att skapa gemensamma komponenter som t.ex. Sverige–Finland, Sverige–Finland–Norge? Det går att även tänka sig länder utanför själva EU-kretsen.

Det här är panelarbetet. Vi deltar i detta, och jag räknar inte med några större problem.

Sedan finns ett fikonord som heter översynsmekanismen som vi har arbetat energiskt med sedan Sverige var ordförande. Den handlar om hur man mellan EU och Nato ska kunna visa vad som pågår när det gäller utveckling av förband och var det är bestämt att de ska vara t.ex. vid en krishanteringssituation.

Om EU ska kunna genomföra sin första insats i Makedonien behövs kanske knappt tusen soldater. Nu verkar det inte som så mycket. Men då måste alla EU:s medlemmar veta vilka åtaganden elva Natomedlemmar – som också är medlemmar i EU – och resten av Nato – som har en inbördes solidaritetsförpliktelse – har i andra hänseenden. Det finns också ett berättigat önskemål från Nato på ett liknande synsätt, dvs. att Natoländerna – det är sex som inte är med i EU – också ska få veta vilka åtaganden EU har på gång som Nato inte vet om.

Anledningen till detta är framför allt att om man känner att en operation går dåligt eller det politiska, militära, polisiära eller humanitära läget börjar bli sämre ska man veta om det finns resurser och möjligheter att förstärka närvaron. Eller – vilket jag säger som en teoretisk möjlighet, men den måste man också tänka på – går det att evakuera eller dra sig tillbaka utan att det blir stora skador?

De två elementen, dvs. hur förband byggs upp och hur de används operativt, visar att det finns behov av ömsesidig transparens mellan EU-systemet och Natosystemet.

Under vårt svenska ordförandeskap jobbade vi som bävrar för att försöka få fram en lösning. Vi var mycket nära. Tyvärr gick det inte alldeles i lås. Därför sköts frågan på framtiden. Det hände inte så mycket under det belgiska ordförandeskapet, och nu har det spanska ordförandeskapet tagit tag i detta på ett bra sätt.

Det kan vara så att det går att komma framåt, men det har ännu inte blivit någon slutlig lösning. De flesta hoppas att det blir en lösning på detta. Om det inte blir en lösning under spanska ordförandeskapet är det stor risk att det hela förlamas ytterligare. Det beror på att från den 1 juli, som nämnden vet, tillträder inte Danmark utan i stället Grekland som ordförande för försvarsministerkretsen. Det beror på de danska undantagen i de s.k. Edinburghundantagen. Danmarks försvarsminister kommer inte att vara ordförande i EU:s försvarsministerråd, utan han kommer i stort sett att sitta utan att göra några inlägg. Det är Greklands försvarsminister som gör inläggen.

Eftersom Grekland och Turkiet – två medlemmar i Nato – har samarbetsproblem finns det risk för att EU:s utveckling lamslås. Anna Lindh har i dag säkert sagt att vi har just den situationen när det gäller Makedonien. EU kan och vill göra en insats i Makedonien. Sverige bör inte enligt mitt råd och regeringens linje överta en insats i Makedonien innan relationerna mellan EU och Nato, staberna, de gemensamma strukturerna, mellan ländernas regeringar, är helt utsorterade. Den primära delen för detta är den s.k. översynsmekanismen. Det finns också en annan parallell process, Berlin-plus. Det är också ett inneord som ingen begriper, men det var ett möte i Berlin för många år sedan där man försökte hitta en formel för detta.

Jag tror att det svenska ordförandeskapet gjorde så mycket som det över huvud taget gick. Vi var nära att lyckas. Tyvärr gick det inte. Just nu ser prognosen inte bättre ut än den var under det svenska ordförandeskapet.

Jag reagerade lite på den översättning som nämndens kansli eller Bryssel har gjort över begreppet armaments. Det har översätts på det råbrutala sättet med vapen. Det tycker jag inte är riktigt bra. Den korrekta översättningen på armaments är materiel, försvarsmateriel. Vi har t.ex. en krets som heter National Armaments Directors. De är motsvarigheterna till Birgitta Böhlin på Försvarets materielverk. Det är verkligen inte bara eld och verkan som man ägnar sig åt, utan man köper även in kläder, fotogen, informationsutrustning osv.

Det pågår ett arbete under det spanska ordförandeskapet för att skapa en form av ökad samverkan. Jag anser att arbetet för närvarande inte går framåt. Det beror på att flera länder inte ser detta som en prioriterad eller nödvändig uppgift. Vi sätter mer värde på panelarbetet, där både människor och materiel förs in.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Som vanligt när det gäller översättningar ligger inte felet här. I papperet som kommer från rådssekretariatet står det på engelska arms, dvs. vapen. Där har felet smugit sig in. Då är det utklarat.

Anf.  70  LARS OHLY (v):

Jag får börja med att beklaga Björn von Sydows närvaro här i dag. Det är inte för att jag har något emot dig personligen utan för att jag anser att försvarsministrarna inte ska träffas inom EU-kretsen. Därför skulle du inte ha behövt vara här i den egenskapen.

Dock får man ta skeden i vacker hand. Nu har vi ett samarbete som innebär att försvarsministrarna träffas inom ramen för allmänna rådet.

Det skulle ha varit rimligt att vi hade fått någon form av PM om Sveriges ståndpunkt just kring frågan om militära kapacitetsfrågor. Det är en stor fråga. Det finns lite i regeringens underlag om Sveriges ståndpunkt och lite utrett om vad frågan handlar om över huvud taget. Det är rimligt att vi får ett bättre underlag när vi diskuterar sådana frågor.

Jag har ett par konkreta sakfrågor. De handlar om de permanenta arrangemangen mellan Nato och EU. Jag har förstått att det finns en form av preliminär överenskommelse med Turkiet, men Grekland har bromsat. Har det skett några förändringar? Är Grekland på väg att ändra sig, eller kräver man någon form av ändring i det preliminära avtalet med Turkiet?

Anf.  71  GUNNAR HÖKMARK (m):

Ordförande! Ett grundläggande problem till varför det är svårt att komma fram inom detta område men också att ta på sig och lösa viktiga uppgifter är att de allra flesta medlemsstaterna har för lite kapacitet att utföra de uppgifter det handlar om. Det anslås för lite till fredsfrämjande insatser av olika slag. Detta gäller många olika medlemsstater, men det gäller också Sverige. Det är viktigt att Sverige dels ställer kravet på de andra medlemsländerna att leva upp till de krav som måste ställas med anledning av de uppgifter de tar på sig, dels att Sverige för att vara trovärdig i denna fråga självt vidtar åtgärder för att fylla de uppgifter som krävs. Problemet är inte bara en fråga om förhandlingar och diskussioner, utan det handlar också om faktiska resurser. Det är bestickande att de allra flesta saknar de resurser som krävs.

Anf.  72  MATS ODELL (kd):

Först vill jag hälsa Björn von Sydow välkommen till nämnden. Jag instämmer i att Sverige ska stödja ordförandeskapets strävan att fatta beslut om en mekanism så snart som möjligt och om de övriga föreslagna ståndpunkterna.

Jag har en fråga som gäller just företeelsen av försvarsministrarnas samarbete. Det finns två olika skolor. Dels de som vill att försvarsministrarna ska bilda ett eget råd, dels de, bl.a. Sverige, som anser att detta ska ligga inom allmänna rådet.

Hur är stämningsläget på den fronten i dag?

Den andra frågan knyter an till Gunnar Hökmarks inlägg: Om det blir en EU-aktion i Makedonien och Sverige ska delta, har vi i dag kapacitet och resurser avsatta för att klara detta?

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar över till försvarsministern vill jag påpeka att vi har haft dessa frågor uppe tidigare. Vi hade i slutet av förra året inför kapacitetskonferenserna ett ordentligt samråd med regeringen. Det är ingen ny fråga för oss. Varsågod!

Anf.  74  Försvarsminister BJÖRN VON SYDOW (s):

Min medarbetare Magnus Bergman pekade på en liten lapp att vi har gett utrikesministern och UD underlag – och de har säkert kommit till nämnden – om den viktiga fråga som var uppe i november. Vill kansliet på nämnden ta kontakt med Försvarsdepartementet för att få ytterligare material som belyser utvecklingen av kapacitetsfrågorna står vi självklart till förfogande.

Jag kan nämna att det här går tillbaka till det finska ordförandeskapet. Då bestämde man om något som kallas för Helsinki headline goals. Det var då man drog upp riktlinjerna för ungefär i vilken omfattning, med vilken uthållighet och inför vilka scenarier som en EU-ledd operation skulle kunna sättas in. Det är på den grundvalen som man genom en dialog i Bryssel har planerat fram de nationella bidragen, vilka nu går vidare i panelarbetet. Jag återkommer gärna om ledamöterna vill få processen ytterligare belyst. Helsinki headline goals är en ganska väletablerad grund. Vi har offentliggjort våra bidrag. Genom en bra journalistisk bragd publicerades alla länders bidrag i svensk press för något år sedan. Sedan spred detta sig vidare. Vår inställning är att det här ska vara öppet, och det blev på det sättet öppet.

Sedan var det Ohlys fråga om Grekland och Turkiet. Jag har inga nya informationer annat än att Grekland vidhåller sitt veto. Det som möjligen kan hända är att grekiska regeringen säger att man nu ska ta över ordförandeskapet i försvarsministerkommittén, Makedonien osv. Är det verkligen så att man ska sitta i ett år med denna olösta fråga över ett ordförandeskap som annars skulle kunna bli framgångsrikt? Det talar väl för att man ändrar sig. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Magnus Bergman instämmer.

Sedan till Gunnar Hökmarks fråga om de svenska kapaciteterna. Det är riktigt att länderna parallellt i samtal med varandra ska försöka skaffa sig de kapaciteter som saknas. Det jag anser vara den större utestående problemställningen är det som kallas för ledning–högkvarter. Ett högkvarter av det slag som leder dagens operation i Kosovo är ett högkvarter med ett par hundra officerare och servicepersonal.

Om ett Natoland säger att Nato inte ska vara en tillgänglig resurs för EU att leda en styrka kan inte EU använda sig av någon av de multinationella Natohögkvarteren och flytta en sådan till en viss operationsplats. Då måste det finnas alternativ. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det här anser jag vara en mycket viktig fråga. Sedan finns det två andra viktiga frågor. Den ena frågan gäller satelliter. Går det att ha satelliter som ger bra information om hur läget är på mark och i vatten? Där har det europeiska systemet en klar underlägsenhet jämfört med Förenta staternas system.

Den andra frågan gäller transportflygplan som kan flyga mycket långt och bära stora laster.

Där kan jag säga att det är ett antal länder som håller på att förnya sina flygplansflottor. Det finns ett stort problem med Tyskland och Tysklands deltagande i den stora, gemensamma investering som ett antal länder gör. Några länder har andra typer av flygplan. Sverige har åtta Herculesflygplan. Detta anser vi under överskådlig framtid är tillfredsställande. När vi fraktade den trupp och materiel vi har sänt till Afghanistan använde vi dels dessa, dels hyrde vi också in, på normala kommersiella villkor, stora flygplan från Ryssland. Det var en lösning som även Tyskland använde sig av för sina bidrag till Afghanistan.

Ni hör kanske på mina formuleringar att den här flygtransportfrågan enligt min mening är mer lösbar i verkligheten än vad de två andra kanske är, även om stabsfrågorna är under tillfredsställande utveckling.

Mats Odell frågade om försvarsministerråd. Jag har faktiskt försökt att lämna ett bidrag underhand i de här diskussionerna och sagt att när jag var handelsminister fungerade General Affairs Council i handelsministerformatet. Det kunde fungera ganska bra. Dock fungerade det inte alltid. Det var t.ex. viktigt att ha det som nu håller på att bli av, särskilda sammanträdestider och lokaler så att inte handelsministrarna sitter där och äter bananer timme ut och timme in medan de väntar på att utrikesministrarna kommer ut och rapporterar alla de viktiga ärenden som nämnden just har tagit del av.

Det verkar också som om det spanska ordförandeskapet håller på att organisera separata sessioner inom ramen för General Affairs Council. Det tycker jag verkar vara en mycket vettig lösning. Jag kan säga att i kretsen av försvarsministrar har några uttalat stött den här ståndpunkten, t.ex. den brittiske kollegan och, vill jag minnas, den finske kollegan samt möjligen ytterligare någon. Andra har däremot velat ha separata råd. Men eftersom det allmänna arbetet går ut på att försöka minimera antalet rådskonstellationer är jag av den meningen att detta är en bra lösning.

Slutligen till Mats Odells fråga om svensk kapacitet i händelse av att det blir aktuellt med Makedonien. Vi har ett s.k. snabbinsatskompani, ett mekaniserat kompani. Det har 30 dagars beredskap, dvs. det ska kunna vara på plats inom 30 dagar. Det är nästan 200 man. Det har sin huvudsakliga bas på P18 på Gotland. Det var i princip samma kompani som förstärkte vår insats i Kosovo under sju månader förra året, men det är lite omstrukturerat. Det har lite andra komponenter. Det är minröjning, och jag tror också att det finns militärpolis med.

Det är en resurs som skulle passa mycket bra i Makedonien. Jag har talat om för Solana och även för chefen för den militära staben att det här finns. Vi försöker i första hand använda det för en insats i Makedonien. Är det så att EU tar över ska det också vara så att EU:s länder är beredda att kompensera de utdrag som kan ske från t.ex. Danmark och från länder som kanske inte alls är medlemmar i EU i den som jag ser det mycket betydelsefulla och faktiskt framgångsrika operation som Nato bedriver i Makedonien.

Jag kan säga att under det svenska ordförandeskapet kände jag vid flera tillfällen att hade EU varit färdigt med sin militära, civila och politiska, institutionella, planering hade det varit mycket lämpligt att EU tagit ledarskapet för den mission som blev och t.o.m. aktualiserat det tidigt under första halvåret 2001.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi tackar försvarsministern för medverkan i dag.

3 §  Allmänna frågor (handelsfrågor)

Statssekreterare Lotta Fogde

Rapport från ministerrådsmöte den 15 och 16 april 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 maj 2002

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statssekreterare Lotta Fogde med medarbetare välkomna hit för samråd kring handelsfrågorna på allmänna rådet. Vi börjar som vanligt med en återrapport från rådsmötet den 15–16 april. Varsågod!

Anf.  77  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Tack för det, herr ordförande! Först vill jag berätta att anledningen till att handelsministern inte kan komma och samråda med nämnden i dag är att han debatterar med en medlem i nämnden, Göran Lennmarker, i Uddevalla. Jag hoppas att ni ser det som giltigt förfall.

Jag ska först återrapportera en fråga som var uppe på allmänna rådet den 15 april. Det gällde en begäran från Andinska pakten och de centralamerikanska länderna om att få förhandla fram ett frihandelsavtal, ett associationsavtal, med EU. Som Leif Pagrotsky redogjorde för inför den 15 april förelåg det ett förslag om att EU skulle ha lägre ambitioner och i stället erbjuda de här länderna ett partnerskaps- och samarbetsavtal som inte omfattar handelsliberaliseringar, vilket de här regionerna hoppas på.

Beslutet på allmänna rådet blev i enlighet med det att EU ska erbjuda ett partnerskaps- och samarbetsavtal. Det innebär en utökad politisk dialog och tekniskt bistånd i syfte att stärka de här ländernas handelspolitiska kapacitet och regionala integration, men att man inte i det här läget ska erbjuda någonting på handelssidan. Mandatet blev en aning mindre långtgående än vi hade önskat, men vi är nöjda med den här överenskommelsen. Vi tycker att det här ändå är ett litet steg i rätt riktning, att EU hjälper till att främja integration, stabilitet och demokratisering i de här två regionerna.

Anf.  78  PER WESTERBERG  (m):

Herr ordförande! Det är möjligt att man kan vara nöjd utifrån den ursprungliga utgångspunkten. Vi hade självfallet velat gå längre i den här delen. Vi skulle också gärna se fortsatta åtaganden från EU:s sida. Det är precis samma sak som gäller våra ståndpunkter inom WTO. Vi vill vara pådrivande i fråga om liberaliseringarna inom såväl teko som jordbruk och ser det som viktigt att vi fortsätter vara starkt pådrivande för ett större samarbete.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då tror jag att vi lämnar återrapporten och går över till ärendet för nästkommande veckas rådsmöte. Det gällde det här mandatet för förhandlingar med AKS-länderna. Varsågod!

Anf.  80  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Tack! Ja, de kallas AKS-länderna nu för tiden. Tidigare kallade vi dem AVS-länderna. Det är för att vi har slutat kalla Västindien för Västindien och nu säger Karibien i stället, därav skillnaden.

Kommissionen lade i april fram ett förslag till mandat för förhandlingarna om s.k. ekonomiska partnerskapsavtal mellan EU och de 76 AKS-länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet. Vid allmänna rådet nästa vecka ska man hålla en inledande debatt om det här mandatet. Beslut om mandatet beräknas fattas under juni. Därför kommer frågan även att vara uppe vid allmänna rådet om en månad.

Planerna på att ingå sådana här ekonomiska partnerskapsavtal är en direkt följd av Cotonouavtalet, som undertecknades för snart två år sedan och som ersatte Lomékonventionen. Ekonomiska partnerskapsavtal har som syfte att reducera handelshinder och på sikt etablera frihandel mellan de här 76 länderna och mellan dem och EU. Enligt gällande planering ska de här handelsförhandlingarna inledas i september i år och vara avslutade senast i december år 2007. Det är alltså en lång process.

Avsikten med handelsavtalen är att stödja AKS-ländernas eget ekonomiska samarbete för att stärka länderna i deras strävanden att integreras i världsekonomin och dra fördel av de möjligheter som världshandeln ger. Det handlar om ett mycket brett samarbete där öppningar för handeln hela tiden genomförs parallellt med biståndsinsatser från EU:s sida. Cotonouavtalet innefattar också delar om mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande.

Vi välkomnar det mandat som har föreslagits av kommissionen. Det knyter an till Cotonouavtalet och tar upp en rad viktiga substansfrågor. Det handlar om varuhandel, tjänstehandel och investeringar. Mandatet förespråkar ett sammanhållet synsätt vad gäller olika politikområden. Handel, investeringar och bistånd ska samverka i ett sammanhang.

På några punkter skulle vi vilja att mandatet förbättras. Det gäller dels frågan om tillträde till EU:s marknad, dels samstämmigheten med WTO:s regler. Vi skulle vilja se mer offensiva skrivningar i mandatet om tillträde till EU:s marknader. Vi tycker att det beslut som fattades under det svenska ordförandeskapet, det s.k. EBA-beslutet, Everything but arms, där de 49 minst utvecklade länderna fick tillgång till EU:s marknad tullfritt, vore en rimlig utgångspunkt. Det vore rimligt att erbjuda samma tillträde för de här AKS-länderna för deras export till EU. Vi tycker att det skulle ligga väl i linje med Cotonouavtalets anda om det var den målsättning som EU satte upp med den här förhandlingen.

Dessutom skulle vi vilja att mandatet blev lite tydligare, att det tydligare understryker vikten av att kommande avtal mellan EU och AKS lever upp till gällande WTO-regler.

Slutligen verkar vi också för att det blir en kontinuerlig återrapportering och konsultationer mellan EU-kommissionen och medlemsländerna under den här förhandlingsprocessens gång. Den kommer ju, som jag sade, att sträcka sig över ett antal år.

Anf.  81  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det finns inget som vi specifikt motsätter oss. Egentligen är grunden i själva upplägget mycket bra i sig. Problemet är snarast EU:s egen bromsande effekt här. Den bästa utvecklingsgrunden för den här typen av länder vore enligt vår uppfattning en bättre tillgång till den europeiska marknaden. Där ligger de stora blockeringarna på jordbruks- och tekoområdena. Tyvärr har de blockeringarna även kommit till stånd genom att vi har varit förhållandevis duktiga nationellt. Det har blivit ännu lönsammare för vissa länder att behålla de här blockeringarna.

Vi efterlyser naturligtvis största möjliga aktivitet för att få genombrott på de här delarna, för det är det bästa bistånd vi kan ge. De andra delarna är bra, men de är egentligen endast en halvmesyr så länge vi inte når genombrott på dessa områden.

Anf.  82  LARS OHLY (v):

Jag har inte heller några stora invändningar mot förhandlingsupplägget. Jag tycker framför allt att det här med att EBA skulle kunna ligga till grund för hur man hanterar handelsförbindelserna med AKS-länderna är en bra utgångspunkt. Min fråga gäller egentligen inte denna dagordningspunkt, men utrikesministern passade vidare en fråga som vi hade uppe tidigare om allmänna rådet, nämligen inför Johannesburg. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att fråga om detta.

Johannesburg kommer att handla mycket om frågor som också relateras till handel, bl.a. Dohaprocessen. Där pågår just nu framtagandet av kravlistor på olika håll och EU är inget undantag. Man har tagit fram en lista inom kommissionen som inte är offentlig men som har läckt ut och som handlar om krav som EU ställer på, tror jag, 29 andra WTO-länder.

I sak vet jag, efter att ha mött Lotta Fogde i en debatt i måndags, att regeringen inte är beredd att komma med några synpunkter på listan som den ser ut nu utan kommer att fortsätta förhandlingarna. Jag skulle mer vilja ställa frågan om öppenheten i de här förhandlingarna och i processen. Det finns stora brister där.

Vi riksdagsledamöter som är intresserade av frågan och gärna vill ha möjlighet att påverka har nästan inga sådana möjligheter i dagsläget. När läckor sker får vi samma tillgång till material som allmänheten får genom tidningar, men i övrigt får vi nästan ingen information alls. Om regeringen inte är beredd att diskutera t.ex. kraven på att avreglera vattenförsörjningen i vissa länder eller att ställa krav på Venezuela om att man inte får ha ett nationellt majoritetsägande i vissa företag är det naturligtvis ett demokratiskt problem. Vi i riksdagen har ju ingen möjlighet att påverka regeringen, utan förhandlingarna sker gentemot andra medlemsländer och kommissionen utan att vi egentligen är inblandade.

Min fråga är egentligen: Hur tänker regeringen informera allmänheten i den här processen och hur kommer riksdagen in i det arbetet?

Anf.  83  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Tack! Jag vet inte om det här riktigt är en fråga inför i Johannesburg så mycket som en del i den nya förhandlingsrundan i EU, där ju tjänstehandelsavtalet, som Lars Ohly åsyftar, nu är inne i ett skede där EU håller på och identifierar vilka krav man ska ställa på andra förhandlingsparter. I ett Johannesburgssammanhang kan man säga att det framför allt är jordbruksförhandlingarna i WTO som de flesta u-länder vill ta upp även under Johannesburgskonferensen. Man menar att det är väldigt svårt att diskutera hållbar utveckling utan att få ta upp frågan om den begränsade handeln på jordbruksprodukter.

Det här är det å andra sidan vissa i-länder som motsätter sig benhårt. De tycker inte att det hör hemma i ett Johannesburgssammanhang. Vi verkar för att EU ska ha en flexibel hållning, för vi inser att det ligger en del i att man inte under Johannesburgsmötet kan förförhandla en förhandling som ska äga rum i WTO. Samtidigt måste man kunna diskutera och tillsammans identifiera på vilka punkter rådande handelsregler är ett problem ur hållbarhetssynpunkt. Därmed kan vi kanske också få lite goda idéer inför förhandlingarna i WTO.

När det specifikt gäller tjänstehandelsförhandlingarna är vi nu inne i ett skede där det på expertnivå diskuteras vilka krav EU ska ställa på sina förhandlingsmotparter. Den lista som Lars Ohly hänvisar till, som har läckt ut, är ett förslag från EU-kommissionen, alltså en preliminär lista. Det är ett förslag på vilka krav EU ska ställa på ett antal länder som inte hör till de fattigaste länderna i världen utan som, kan man säga, är mer ledande u-länder. Det handlar om Indien, Malaysia, Brasilien och den typen av länder.

Att den här listan inte kunnat förbli ett internt arbetsmaterial som EU-ländernas tjänstemän diskuterar sinsemellan innan de kommer fram till någon sorts gemensam syn på vad som ska stå på den här listan har förorsakat oss problem vad gäller de listor som ska komma från andra förhandlingsparter, framför allt då de fattigaste länderna. Vi har inte kunnat få dem från kommissionen för att de är rädda att även dessa ska läcka ut. Det skapar problem för oss i våra möjligheter att ta ställning till innehållet i det här. Det sätter ljuset på de svårigheter som vi har när vi i 15 länder gemensamt ska komma fram till en förhandlingsposition. I den processen måste vi kunna överlägga utan att förhandlingsstrategin blir uppenbar för dem som vi så att säga ska förhandla mot. Det här är ett problem på många sätt.

Mandatet för EU att förhandla fram tjänstehandelsavtalet i Doharundan ligger fast sedan länge. Det slog vi fast i oktober 1999, tror jag, alltså utgångspunkten för vad EU ska eftersträva i förhandlingen. Vi har delegerat själva förhandlingen till kommissionen, och de rådgör som sagt nu med medlemsländerna på expertnivå om hur det här ska gå till. Om detta kommer att föranleda några avsteg från det mandat som finns sedan tidigare blir det aktuellt med ett beslut i ministerrådet, och då kommer det att betyda att handelsministern kommer att komma hit till EU-nämnden i vanlig ordning och begära mandat för en svensk position.

I övrigt när det gäller information till allmänheten har vi sedan tre år tillbaka en referensgrupp om WTO-frågor där alla intresserade, alla intresseorganisationer, är välkomna. Det är en grupp som sammanträder varannan månad ungefär och har gjort så i tre år. Många organisationer av vitt skild karaktär deltar i den här gruppen och har där också tillfälle att diskutera de frågor som är uppe i bl.a. 133-kommittén med våra tjänstemän. Det gäller bl.a. de här kravlistorna och vad vi har för principiell inställning till deras utformning.

Anf.  84  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då tror jag att vi är mogna att kunna fatta beslut. Vad jag förstår kommer det att bli fortsatta förhandlingar. Det här är första gången man diskuterar det här förhandlingsmandatet. Då sammanfattar jag med att det finns en majoritet bakom regeringens förslag till upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende. Då är vi klara med det. Har du någon ytterligare fråga som du vill ta upp? Annars har jag en fråga till dig.

Anf.  85  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Ja, jag har en ytterligare punkt som jag behöver redovisa. Den är inte av sådan karaktär att jag tror att det kommer att bli någon diskussion på allmänna rådet, men det är viktigt att nämnden känner till att i samband med nästa veckas allmänna råd hålls också ett gemensamt råd mellan EU och Mexiko. Det är för att följa upp frihandelsavtalet mellan EU och Mexiko som slöts i juli år 2000.

Där har jag glädjen att kunna rapportera att man kommer att försöka fatta ett beslut på det här gemensamma rådet mellan EU och Mexiko om att göra en snabbare avveckling av tullarna för vissa produkter. Kommissionen har lagt fram ett förslag om detta som innebär att man påskyndar liberaliseringen för vissa varor. Det gäller varor som fick övergångstider i förhandlingarna. Det finns utrymme i avtalet för att snabba på om man vill, och vi skulle vilja stödja kommissionens förslag om att göra så här. Bakgrunden är att man inom NAFTA har snabbat på tullavvecklingen för vissa varor, och då kan EU begära att motsvarande ska gälla för avtalet mellan EU och Mexiko.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet fritt med anledning av detta. Då har jag en fråga. Det gäller ståltullarna. Vi fick en fyllig information om detta för ett tag sedan av handelsministern. Det gällde detta med den här konflikten mellan EU och USA. Nu har jag sett på dagordningen som vi har fått från rådssekretariatet. Det står ingenting om ståltullarna där. Däremot i det danska notatet inför det danska Europautvalgets sammanträde finns det något skrivet om att kommissionen på rådsmötet den 13 maj väntas redogöra för läget. Det är ett beslut som ska fattas med kvalificerad majoritet. I dagens Financial Times står det de 15 EU-regeringarna enhälligt har ställt sig bakom kommissionens förslag. Då undrar jag: Var ligger det här? Vi har inte haft något samråd i den här frågan. Så jag undrar lite grann hur det står till med det här.

Anf.  87  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Det är mycket som pågår på stålområdet. Det är flera olika parallella processer. Såvitt jag känner till kommer det här inte upp på måndag i allmänna rådet. Det har jag ingen information om. Det ska inte göra det. Det har säkert funnits med i tidigare dokument men tagits bort. De informationer vi har är att kommissionen planerar att återkomma till allmänna rådet i juni i stålfrågan.

Det som det står om i Financial Times i dag handlar om den retaliationslista som EU-länderna håller på att sätta samman för att kunna lämna in till WTO för den händelse att EU vinner den här WTO-panelen som vi har begärt med USA om deras skyddstullar på stål. Där tror jag mig komma ihåg att handelsministern berättade om det förra gången, dvs. att vi från svensk sida tycker att det är viktigt att EU lämnar in den här retaliationslistan med specifikationer om vilka produkter som vi skulle kunna belägga med tullar, alltså amerikansk export till EU, om vi vinner i WTO.

Huruvida den här listan sedan ska användas är en annan fråga. Det är möjligen det som kan tänkas komma upp på allmänna rådet i juni och som vi har att ta ställning till inför det. Men det som det står om i Financial Times idag handlar om att man nu på tjänstemannanivå har kunnat komma överens om hur en sådan här lista ska se ut. Jag kan rapportera att vi för svensk del är väldigt nöjda med att så gott som samtliga de produkter som vi hade identifierat som kunde leda till högre priser för svenska konsumenter eller importörer inte längre finns med på listan. De har tagits bort, och därmed kunde våra tjänstemän säga ja till den här listan.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Så om jag förstår det rätt kommer frågan upp på EU-nämndens bord för allmänna rådet i juni, och då får vi ta ställning till det.

Anf.  89  Statssekreterare LOTTA FOGDE:

Såvitt vi vet i dag planerar kommissionen att det här ska upp i rådet i juni. Då gäller det framför allt frågan om hur EU ska ställa sig till att använda den här listan eller ej.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag för det. Därmed förklarar jag dagens sammanträde avslutat.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 2

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  7  HOLGER GUSTAFSSON  (kd) 3

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Departementsrådet MÅRTEN GRUNDITZ 3

Anf.  11  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  13  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  15  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  16  LARS OHLY  (v) 4

Anf.  17  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 4

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  21  MATS ODELL (kd) 5

Anf.  22  KIA ANDREASSON (mp) 5

Anf.  23  GUNNAR HÖKMARK (m) 5

Anf.  24  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 6

Anf.  25  LARS OHLY (v) 6

Anf.  26  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  28  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  29  LARS OHLY (v) 8

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  31  LARS OHLY (v) 8

Anf.  32  GUNNAR HÖKMARK (m) 8

Anf.  33  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  36  LARS OHLY  (v) 9

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  39  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  40  LARS OHLY (v) 10

Anf.  41  GUNNAR HÖKMARK (m) 11

Anf.  42  KIA ANDREASSON (mp) 12

Anf.  43  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 12

Anf.  44  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  45  GUNNAR HÖKMARK (m) 13

Anf.  46  KIA ANDREASSON (mp) 14

Anf.  47  LARS OHLY (v) 14

Anf.  48  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 15

Anf.  49  MATS ODELL (kd) 15

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  52  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 16

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  54  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  56  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 17

Anf.  57  GUNNAR HÖKMARK (m) 17

Anf.  58  LARS OHLY (v) 18

Anf.  59  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 18

Anf.  60  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 19

Anf.  61  LARS OHLY (v) 20

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  63  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  65  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 20

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 20

2 §  Allmänna frågor (försvarsfrågor) 22

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  68  Försvarsminister BJÖRN VON SYDOW (s) 22

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  70  LARS OHLY (v) 24

Anf.  71  GUNNAR HÖKMARK (m) 24

Anf.  72  MATS ODELL (kd) 24

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  74  Försvarsminister BJÖRN VON SYDOW (s) 25

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 27

3 §  Allmänna frågor (handelsfrågor) 28

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  77  Statssekreterare LOTTA FOGDE 28

Anf.  78  PER WESTERBERG  (m) 28

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  80  Statssekreterare LOTTA FOGDE 28

Anf.  81  PER WESTERBERG (m) 28

Anf.  82  LARS OHLY (v) 28

Anf.  83  Statssekreterare LOTTA FOGDE 28

Anf.  84  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  85  Statssekreterare LOTTA FOGDE 28

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  87  Statssekreterare LOTTA FOGDE 28

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  89  Statssekreterare LOTTA FOGDE 28

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 28