Onsdagen den 31 maj 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:28

1 §  Ekofin
Finansminister Bosse Ringholm
Rapport från ministerrådsmöte den 8 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 juni 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och hälsar finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit dels för en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 8 maj, dels för information och samråd inför ministerrådsmötet den 5 juni.

Jag lämnar ordet direkt till dig för återrapporten.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Jag är på vanligt sätt beredd att svara på de frågor som kan finnas efter den dokumentation ni har fått från den 8 maj.

Anf.  3  JOHAN LÖNNROTH (v):

Jag är lite nyfiken på detta att ECB skulle få en utvidgad ram för valutareserven. Jag tror att det var 50 miljarder euro, dvs. lite drygt 400 miljarder kronor. Det är en ganska saftig summa. Jag skulle vilja veta om finansministern har någon synpunkt på att detta ytterligare stärker ECB:s position.

Anf.  4  Kanslirådet PETER HOLMGREN:

Det handlar om bankens reserver. Det är inga pengar som sätts in till banken, utan det är pengar som finns i de nationella centralbankerna men som står till ECB:s förfogande i den mån man exempelvis vill gå in och intervenera på marknaderna. Det har bedömts att det var för stor skillnad mellan de pengar som banken tidigare disponerade på ett sådant avtal med de nationella centralbankerna och de behov som kan finnas. Det fanns alltför mycket pengar i de nationella centralbankerna och för lite direkt till ECB:s förfogande. Det var skälet till att man, på önskemål från ECB, beslutade att reservera mer av de nationella centralbankspengarna till ECB.

Anf.  5  JOHAN LÖNNROTH (v):

Men det betyder väl ändå att ECB kan hävda åtkomsten av de här pengarna? Det skulle kunna uppstå en konflikt mellan olika behov. Det måste ändå rimligen innebära att man stärker ECB på de nationella centralbankernas bekostnad.

Anf.  6  MATS ODELL (kd):

Är det inte så att även de pengar som formellt disponeras av ECB fortfarande finns kvar hos de nationella centralbankerna och att de nationella centralbankerna både förvaltar sina egna valutareservportföljer och ECB:s? Stämmer det?

Anf.  7  Kanslirådet PETER HOLMGREN:

Ja, det stämmer.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Vi fick en bekräftelse på den frågan. Då kan vi lämna den här återrapporten och gå över till dagordningen för nästkommande Ekofinmöte.

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har ju fått en del underlag. Det kan naturligtvis bli aktuellt med en del ändringar i dagordningen, men det är sådant som jag inte kan informera om eftersom det just i dag är möte med Coreper. Där sker en avslutande behandling av dagordningen. Jag har ingen slutlig information om det eftersom det mötet pågår parallellt med detta.

Det första ärende som kommer upp är finansministrarnas bidrag till toppmötet i Feira. Det är alltså de allmänna riktlinjerna, skattepaketet och handlingsplaner för finansiella tjänster. Därutöver kommer Europeiska investeringsbanken att redovisa sitt bidrag till uppföljningen av toppmötet i Lissabon. Det kallas för Innovation 2000.

Kommissionens rekommendationer till årets allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken behandlades vid det förra samrådet med nämnden. Det utkast till riktlinjer som går till Ekofinrådet har nämnden nyligen fått. Svensk ekonomisk politik ligger väl i linje med den strategi för tillväxt och sysselsättning som utstakas i årets allmänna riktlinjer. För Sverige viktiga frågor har fått stort utrymme i riktlinjerna. Jag ser positivt på att slutsatserna från Lissabon redan har fått stort genomslag.

Jag vill vid behandlingen av kommissionens utkast till riktlinjer verka för att hållbarheten i de offentliga finanserna lyfts fram och innebörden i stabilitets- och tillväxtpakten bibehålls. Dessutom är det viktigt att framtida påfrestningar på de offentliga finanserna till följd av en åldrande befolkning uppmärksammas och att arbetet med ekonomiska reformer fortgår.

Jag vill samtidigt understryka att de avvägningar som görs i enskilda medlemsstater är något som medlemsstaterna själva beslutar om. I detta avseende vill jag naturligtvis nämna subsidiaritetsprincipen.

Vi har fått gehör får våra synpunkter om avsnittet om Sverige i den länderspecifika delen av riktlinjerna.

Skattepaketet blir huvudpunkten på dagordningen. Det kommer att ta en hel del tid i anspråk. Det finska ordförandeskapet fick, trots stora ansträngningar, inte till stånd en uppgörelse om skattepaketet. Det har vi talat om ett antal gånger här. Den springande punkten var frågan om skatt på sparande. Europeiska rådet i Helsingfors gav Ekofin i uppdrag att återkomma nu till Europeiska rådets möte i Portugal i juni.

En högnivågrupp har arbetat vidare under våren för att nå en överenskommelse i frågan om skatt på sparande. Gruppen hade sitt sista möte nu i måndags och ska lämna en rapport om läget när det gäller skattepaketet. Sedan ska det diskuteras av finansministrarna. I rapporten lämnas förslag till riktlinjer till ledning för att färdigställa ett direktiv om skatt på sparande.

Gruppen är emellertid inte enig. En majoritet av medlemsländerna, däribland Sverige, uttalar sig för att ett system för beskattning av sparande bör grundas på uppgiftslämnande mellan länderna så att beskattning kan ske i hemlandet. Denna grupp är emellertid beredd att godta att beskattning alternativt kan ske genom att ett land tar ut källskatt på räntebetalningar under en inte närmare angiven tidsperiod.

Storbritannien kan som bekant inte godta en sådan lösning. Deras förslag är att ett system som grundas på uppgiftslämnande ska beslutas direkt. En möjlighet ska ges för vissa länder att få tillämpa källskatt under en begränsad tid.

De resterande fyra länderna, dvs. Belgien, Grekland, Luxemburg och Österrike, kan bara godta ett direktiv som innebär att samexistensmodellen tillämpas fullt ut, dvs. att källskatt och uppgiftslämnande likställs. De motsätter sig också att rådet uttalar att målsättningen ska vara att på sikt övergå till ett system grundat på uppgiftslämnande.

Mot den här bakgrunden är det väl inte alltför djärvt att gissa att det kommer att bli svårt att nå en uppgörelse på måndag. Om denna övergripande fråga kan lösas föreslår högnivågruppen att Ekofin även tar ställning till skattesatsens nivå i de fall som en källskatt då aktualiseras.

En annan fråga som har koppling till ett källskattesystem är s.k. revenue sharing, dvs. att det land som tar ut källskatt ska överföra skatt till den skattskyldiges hemvistland. I högnivågruppens diskussioner är det bara Luxemburg som varit negativt inställt till revenue sharing.

De övriga delarna av skattepaketet har endast diskuterats översiktligt i högnivågruppen. Det finns en mycket bred uppslutning kring hur dessa arbeten ska föras vidare om en uppgörelse kan nås i sparandefrågan, som ju är den helt centrala.

Jag stannar där.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Det är punkterna a och b vi har först här, dvs. dels de allmänna riktlinjerna, dels skattepaketet. Vi tar dem först.

Anf.  11  CARL ERIK HEDLUND (m):

Herr ordförande! Skattepaketet har ju diskuterats ett antal år. När man lyssnar på finansministerns redogörelse för vad högnivågruppen har kommit fram till tyder det på att man inte heller nu kommer att kunna komma fram till någon överenskommelse. Då är min fråga om finansministern anser att det är meningsfullt att fortsätta de här diskussionerna. De ödar tid och resulterar inte i någonting. Ibland blockeras förslag av Storbritannien, ibland av Luxemburg och ibland av några andra länder. Det verkar mer vara ett spel där det inte finns någon avsikt att nå ett resultat.

Under tiden försvinner det ut stora belopp från Sverige beroende på våra höga skatter. Vore det inte bättre att avsluta de här diskussionerna och i stället ta tag i de svenska sparandeskatterna så att åtminstone en del av dessa 350 miljarder, eller vad det nu kan röra sig om, kommer tillbaka till Sverige?

Anf.  12  JOHAN LÖNNROTH (v):

I det svenska avsnittet i det här utkastet till riktlinjer tar man specifikt upp skatten på arbete. Man anser att det är ett mycket högt skatteläge här i Sverige. Man säger också att benefit schemes, dvs. arbetslöshetsunderstödet är generöst.

När man sedan ger rekommendationer säger man att Sverige bör ge hög prioritet åt att minska den höga skattebördan på arbete, särskilt vad gäller low take-home pay from work. Det är väl ungefär hushållsnära tjänster. Sedan säger man också att man bör begränsa the benefit duration by activation policy, och det ska väl betyda bortre parentes. Man går in på det området.

Jag skulle vilja höra finansministerns kommentarer till de pekpinnar som utdelas i detta utkast. Kommer finansministern att ta upp detta och på något sätt bemöta det? Vi arbetar ju nu med en ny proposition när det gäller a-kassan, och där är det väl snarare en diskussion om att taket bör höjas.

Anf.  13  MATS ODELL (kd):

Jag antar att finansministern kommer att säga att han tycker att det är meningsfullt att fortsätta de här samtalen med tanke på att de alternativa strategierna att hantera den alltmer lättrörliga situationen för de här skattebaserna i en globaliserad ekonomi inte tycks, som Johan Lönnroth mycket riktigt belyser, vara särskilt substantiella från regeringens sida.

Därför vill jag fråga om finansministern har någon alternativ strategi om det här fortsätter. Kan vi se fram emot att även kommande år sitta och pricka av de motsättningar som finns alltmedan lättrörligheten skapar allt större problem för Sverige? Som Johan Lönnroth påpekade är de rekommendationer som framförs i det här dokumentet någonting som är oacceptabelt för den svenska regeringens samarbetspartners. Det skulle vara intressant att få en kommentar inför mötet hur finansministern ser på de alternativa strategierna.

Anf.  14  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Beträffande sparandedirektivet läste jag i Financial Times i går att det här Svarte Petter-spelet ska fortsätta. Nu har Luxemburg i spetsen för de länder som vill behålla banksekretessen anklagat Storbritannien för att Storbritannien saboterar det hela genom sitt krav att banksekretessen åtminstone på sikt måste upphävas. Så här kommer det ju att hålla på. Det har vi förutsagt. Det är ännu mer egendomligt att man fäster avseende vid det här spelet när det ändå, som jag också har påpekat tidigare, har en så begränsad räckvidd. Det rör endast vissa former av sparandeinkomster, nämligen banksparande – vilket inte är så vanligt att man ägnar sig åt över gränserna eftersom det nästan inte finns någon ränta vart man vänder sig – och vissa obligationer. Däremot berör det inte aktiebeskattning. Framför allt har det en begränsad räckvidd i den meningen att det rör EU-länder. Ingenting hindrar att man placerar ut sparande i länder utanför EU som gärna tar emot det.

Det finns en tendens att man från svensk sida hävdar att man i avvaktan på att man ska se hur det går i de här förhandlingarna avstår från att göra någonting på kapitalbeskattningens område. Jag har påpekat det tidigare och säger det igen: Egentligen spelar det här inte så stor roll eftersom sparandedirektivet har en så begränsad räckvidd. Är det så att man inte kommer fram – och det tyder ju alla tecken på nu – är det ännu mer angeläget att vi från svensk sida harmoniserar våra kapitalskatter gentemot omvärlden för att förhindra fortsatt skatteflykt.

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Carl Erik Hedlunds fråga knyter an till det som både Mats Odell och Lars Tobisson också tog upp. Där kan jag bara konstatera att vi är beredda att fortsätta diskussionen. Tio länder av de femton har en ganska god bild av hur man skulle kunna gå vidare. Vi har naturligtvis inte gett upp hoppet om att det finns möjlighet att övertyga fler länder om denna lösning. Det är den linje som vi kommer att försöka driva de närmaste mötena. Sedan får toppmötet i Feira i sista hand hantera frågan om hur man går vidare om man inte hittar en bra lösning.

Jag vill säga till Johan Lönnroth att jag markerade tidigare – och jag brukar göra det i olika sammanhang, inte minst när jag träffar finansministrarna – att skattefrågorna är en nationell angelägenhet. Varje land bestämmer självt i skattefrågorna.

Därför kan kommissionen eller andra i olika sammanhang ha synpunkter på svenska skatter utifrån både konjunkturpolitiska och andra utgångspunkter, men det är trots allt vi själva som hanterar skattefrågorna. Vi lyssnar naturligtvis på de synpunkter som finns, men vi förbehåller oss rätten att dra våra egna slutsatser på det området.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Jag tolkar diskussionen så att när det gäller punkt a om allmänna riktlinjer finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. När det gäller punkt b, som är en rapport och även handlar om fortsatta förhandlingar och mandat för det, finner jag att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna om det här skattepaketet.

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

För cirka ett år sedan presenterades en handlingsplan för finansiella tjänster. Planen innehåller ett stort antal konkreta förslag till åtgärder som rör såväl institutionella marknader som konsumentmarknader och tillsynsfrågor. Vid toppmötet i Lissabon sattes slutdatum för åtgärderna till år 2005. Vidare pekades vissa prioriterade frågor ut.

Vid mötet nu på måndag kommer vi att ta del av kommissionens andra lägesrapport som pekar ut nyckelfaktorer för utvecklingen av den finansiella sektorn. Tanken är att Ekofinrådet ska diskutera rapporten och i form av slutsatser till Europeiska rådet i Feira ge ett klart budskap.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Jag tolkar det så att den här frågan i dag handlar om en rapport. Vi behöver inte göra något ställningstagande för dagen i detta ärende. Vi betraktar det som en information.

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Även nästa fråga om EIB:s plan Innovation 2000 är en ren information.

Sedan har vi en punkt på dagordningen som handlar om förberedelser för det Ekofinrådsmöte som ska hållas i samband med toppmötet i Feira för att framför allt fatta det formella beslutet om Greklands anslutning till valutaunionen. Detta kommer att ske efter det att toppmötet iklätt sig rollen som ministerråd och behandlat frågan.

Den 3 maj publicerade kommissionen och ECB sina respektive konvergensrapporter. På basis av rapporterna har kommissionen därefter presenterat ett förslag till rådsbeslut där man föreslår att Greklands status som s.k. land med undantag ska hävas. Frågan har också diskuterats i Europaparlamentet som tillstyrker kommissionens bedömning. Allt pekar därmed på att beslutet om Greklands inträde kan fattas i Feira som planerat och att Grekland inför euron som landets valuta den 1 januari 2002.

Behandlingen av Sverige är i dagsläget inte en fråga för rådet eftersom kommissionen inte har presenterat något motsvarande förslag om Sverige. Från svensk sida har vi naturligtvis inget att invända mot att Grekland nu går in i valutaunionen.

Anf.  20  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Till att börja kan man konstatera att materialet som vi får från Finansdepartementet fortsätter att vara ganska rapsodiskt i sin uppläggning. Man berättar lite grann vilka frågor som kommer upp, men man anger t.ex. inte vad som är avsett att vara den svenska ståndpunkten. Det gäller ärendet om konvergensrapporterna.

När prövningen av förutsättningen för att gå över i det tredje steget i EMU skedde i maj 1998, dvs. för två år sedan, konstaterade man att Sverige uppfyllde alla konvergensvillkor utom ett, dvs. växelkursstabiliteten. Den gången var det ett annat land som inte heller kunde få godkänt, och det var Grekland. De uppfyllde inte konvergenskriterierna på någon punkt.

Det är ju sagt att de här prövningarna ska ske med två års mellanrum eller tätare om något land så begär. Nu är vi alltså framme vid den här obligatoriska prövningen. Då är det så att Grekland har förbättrat sin position i alla avseenden så att man får godkänt när det gäller alla konvergenskriterier. Därmed rekommenderas man också för inträde i det tredje steget. Men Sverige har inte förändrat sin ståndpunkt. Vi får fortfarande underkänt beträffande växelkursstabiliteten.

Då undrar jag hur regeringen kommer att ställa sig när det här kommer till ett avgörande. Kommer regeringen att stödja förslaget att Grekland ska övergå i det tredje steget och införa euron? Det framgår faktiskt inte av presentationen här. Hur kommer Sverige att rösta när det gäller Sveriges ståndpunkt? Delar man bedömningen att Sverige inte uppfyller växelkurskriteriet och därmed inte kan gå vidare? Eller har man någon annan uppfattning på den här punkten? Kommer man att göra gällande att vi i själva verket har en stabil växelkurs?

Anf.  21  MATS ODELL (kd):

Det är naturligtvis intressant att få höra hur finansministern tolkar det faktum att Grekland, men inte Sverige med den starka ekonomiska utveckling som vi har, platsar bland de länder som fullt ut kan delta i EMU:s tredje fas. Det är väl alldeles uppenbart att det i dag finns en majoritet i den svenska riksdagen för ett svenskt deltagande i EMU om man tittar på de partikongresser som har avhållits under senare tid. Jag har samma fråga som Lars Tobisson. Kommer Sverige att rösta nej, dvs. att vi inte uppfyller kravet? Det är intressant. Hur kommer finansministern att presentera den svenska situationen i diskussionen under det här mötet? Det måste ju ändå bli en diskussion om Sveriges situation. Det tycker jag är intressant. Kommer han att redogöra för att det finns en majoritet i riksdagen, att vi ser fram emot en folkomröstning så fort som möjligt och att vi därefter är beredda att ansöka om deltagande i ERM2? Det tycks ju numera finnas en majoritet för det också i kammaren.

Anf.  22  JOHAN LÖNNROTH (v):

I den här konvergensrapporten från kommissionen tar man ju också upp den svenska riksbankslagen och hävdar att den inte uppfyller kraven i fördraget och i ECBS-stadgan. Bl.a. nämner de följande oförenligheter: lagstiftningen säkerställer inte att Riksbanken integreras fullt ut i ECBS, ECBS befogenheter på det penningpolitiska området erkänns inte i de bestämmelser som rör Riksbankens befogenheter. Sedan tar man också upp att Riksbankens ensamrätt att ge ut sedlar formuleras utan något erkännande av ECBS befogenheter på detta område.

Sedan har jag också hört att vicechefen Noyer har varit i den monetära kommittén i EU-parlamentet och riktat mycket skarp kritik mot den svenska riksbanken när det gäller öppenheten och hävdat att vi måste ändra våra regler och sluta upp med den mycket stora öppenhet som vi har när det gäller den svenska riksbankens protokoll.

Jag förutsätter att finansministern på det här Ekofinmötet mycket tydligt klargör att vi ska ha en folkomröstning och till dess att svenska folket avgjort om vi ska gå med i EMU eller inte är det vi själva som avgör vår lagstiftning. Vänsterpartiet har i och för sig varit kritiskt till den lagstiftning som vi har nu, men nu har vi den. Jag förutsätter att finansministern hävdar den svenska ståndpunkten att frågan om huruvida vi kommer att ändra mer på lagstiftningen avgörs i folkomröstningen. Det kan inte vara så att vi tvingas ändra vår lagstiftning om Sverige inte ska vara med EMU.

Anf.  23  KIA ANDREASSON (mp):

Jag hade precis samma frågor som Johan Lönnroth.

Anf.  24  KARIN PILSÄTER (fp):

Det här ju inte bara ett forum för att ställa frågor även om det ofta kan behövas. Vi ska också ge råd. Jag skulle vilja föreslå att finansministern, i samband med att Sverige diskuteras, säger att vi i Sverige har för avsikt att fatta beslut om ett svenskt deltagande i det tredje steget genom en folkomröstning relativt snart. Vi i Folkpartiet har ju föreslagit att det skulle kunna ske i höst i samband med att Danmark håller sin folkomröstning. Det är faktiskt inte för sent ännu att göra ett sådant ställningstagande här hemma. Det finns ju en mycket bred majoritet bland de svenska partierna, vad vi förstår. Då vore det rimligt att det också avspeglades i det besked som den svenska regeringen lämnar till de andra länderna.

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har all förståelse för att ledamöterna förbereder sina frågor på förhand. Men när jag hör Lars Tobissons, Mats Odells och Karin Pilsäters frågor ber jag er lyssna mycket noga när jag upprepar vad jag sade alldeles nyss. Jag ber om ursäkt för att jag får repetera två saker som jag sade alldeles nyss och som faktiskt var svar på de frågor som nu framställdes.

Jag sade att när det gäller behandlingen av Sverige är det i dagsläget inte en fråga för rådet, eftersom kommissionen inte har presenterat något motsvarande förslag om Sverige. Från svensk sida har vi naturligtvis inget att invända mot att Grekland nu går in i valutaunionen. Det var två utomordentligt tydliga svar. Frågorna hade inte behövt ställas om svaren hade uppfattats i förra omgången.

Till det som Johan Lönnroth och Kia Andreasson tar upp kan jag lägga till att de svenska ståndpunkterna är väl kända för EU:s medlemsstater. Det finns ingen majoritet i Sveriges riksdag i dag för det ena eller det andra. Frågan är inte aktualiserad. Det socialdemokratiska partiet har på sin kongress gjort ett ställningstagande som är villkorat med ett antal saker som ska inträffa före en ansökan. Det gäller framför allt en folkomröstning. De här frågorna kommer att aktualiseras när den tiden kommer. De här diskussionerna om ändringar i vår lagstiftning både när det gäller Riksbanken och annat har vi till en del redan kunnat uppfylla och en del kommer att naturligtvis att aktualiseras i den fortsatta processen.

Jag är ledsen att behöva säga till Mats Odell, Karin Pilsäter och Lars Tobisson att ni redan har fått svar på era frågor, men ni fick svaret en gång till nu. Jag hoppas att det ska tillfredsställa er.

Anf.  26  MATS ODELL (kd):

Jag har all respekt för en formell hantering. Min erfarenhet är ändå att när europeiska politiker träffas förekommer det en debatt som försöker gå lite in på de utvecklingstendenser som finns i länderna. Det hade inte varit helt orimligt om finansministern hade förberett sig på att det kommer frågor kring hur processen i Sverige ser ut. Men så är det tydligen inte.

Anf.  27  LARS TOBISSON (m):

Det var ett mycket formalistiskt resonemang. Låt mig då gå till den föredragningspromemoria som vi har fått ut. Jag tycker att den är knapphändig och mest beskriver bakgrunden. Där står det: ”Enligt fördraget ska Kommissionen och ECB minst en gång vart annat år, eller på begäran av ett land, avge en rapport till rådet om hur respektive land uppfyller konvergenskriterierna och övriga villkor för att införa den gemensamma valutan. Därefter är det rådet som, efter att ha hört Europaparlamentet, beslutar om ett land uppfyller de nödvändiga villkoren. Förfarandet gäller s.k. medlemsstater med undantag, och i nuläget berörs endast Sverige och Grekland.”

Enligt denna ordalydelse är det rådet som beslutar om ett land uppfyller de nödvändiga villkoren, och de länder som är berörda är Sverige och Grekland. Det är faktiskt så att Sverige har ett åtagande att delta i det gemensamma valutasamarbetet. Det framgår om inte annat av ECB-yttrandet som mycket tydligt klargör detta. Om man fattar ett beslut nu om att Sverige inte uppfyller villkoren – vilket ju är innebörden av förslaget, att Sverige inte ska intas i det tredje steget – måste det vara någonting som finansministern medverkar till och får förklara i sammanhanget.

Om jag förstår det rätt, så kommer Sverige inte på något sätt att bestrida att vi inte uppfyller växelkursmålet att ha en stabil valuta. Jag tycker att det bör framhållas att Sverige, liksom vid prövningen för två år sedan, håller med om både ECB:s och kommissionens bedömningar att vi inte klarar att ha en sådan stabilitet i valutan som krävs av oss enligt vårt anslutningsfördrag.

Anf.  28  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är möjligt att finansministern förbereder sina svar innan han hör inläggen. Själv brukar jag inte göra på det viset, utan jag brukar lyssna först. Det kanske är så att finansministern själv inte alltid är så helt glasklar och övertydlig i det han säger.

Jag kan upprepa det jag sade på samma sätt igen. Jag ställde ingen fråga, utan jag lämnade ett förslag till vad jag tycker att finansministern borde säga i stället för det som han tydligen har för avsikt att säga.

Han borde säga att Sverige har för avsikt att hålla en folkomröstning snart, och att en majoritet i Sveriges riksdag kommer att driva en ja-linje i den folkomröstningen. Det var mitt förslag.

Anf.  29  JOHAN LÖNNROTH (v):

Jag kanske också skulle lägga fram ett förslag i stället för att ställa en fråga. Jag tycker att finansministern på ett mycket tydligt sätt borde klargöra att det är Sveriges riksdag som ensam beslutar om den svenska riksbankslagstiftningen. Fram till dess att vi har haft folkomröstningen så har inte kommissionen med vår svenska riksbankslag att skaffa. Det tycker jag att finansministern borde säga.

Då svarar kanske finansministern att de vet precis vad vi tycker. Men mitt klara och bestämda intryck, som jag fått bl.a. genom att samtala med mina kamrater i EU-parlamentet, är att det råder stor oklarhet och stor okunnighet om detta. Vicechefen i ECB, Noyer, lär ha uppträtt på ett oerhört arrogant sätt och förutsatt att Sverige är tvingat att ändra sin lagstiftning, helt oavsett om vi tänker rösta ja eller nej till ett EMU-medlemskap.

Jag är därför övertygad om att det finns ett mycket stort behov av att finansministern på ett tydligt och klart sätt talar om för kommissionen och rådet att vi kommer att ha en folkomröstning och att det kan bli ett nej i den. I det fallet har Sverige inte några som helst avsikter att ändra riksbankslagen på något annat sätt än vad vi själva i Sveriges riksdag bedömer vara bra. Det gäller helt oavsett vilka reglementen det finns i ECB-stadgarna.

Anf.  30  KIA ANDREASSON (mp):

Det är precis det som Johan Lönnroth tar upp som är oklart. När man läser kommissionens rapport på s. 36 om bedömning av förenlighet, så får jag absolut intrycket att vi juridiskt sett redan har förbundit oss. Det som vi hela tiden har diskuterat är ju huruvida juridiken står över politiken. Regeringspartiet har hela tiden sagt att vi själva avgör detta politiskt. Men där står också, att av fördraget och ECBS stadgar följer att vi måste ändra.

Frågan jag vill ha ett klart svar på är: Måste vi ändra detta juridiskt sett, även om vi får ett nej i folkomröstningen och vi inte ska vara med i EMU? Kan vi ställas inför domstol om vi inte gör det?

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Innan jag låter finansministern svara på frågorna har jag en egen fråga. Jag såg ett uttalande i en tidning av kommissionens ordförande Prodi, där han kommenterade just Sveriges situation. Han sade att Sverige fick välja sin egen väg. Det verkade inte finnas någon automatik i det avseendet. Jag undrar om finansministern har läst den här artikeln och om han kan kommentera den något.

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande, det kan jag gärna göra. Det som kommissionens ordförande sade har ju sagts av kommissionären Solbes tidigare vid ett flertal tillfällen. Jag delar deras gemensamt framförda uppfattning.

Att jag var formell, Lars Tobisson, berodde på att jag tycker att en del av frågorna kanske ligger utöver det som kommer att behandlas enligt dagordningen. Det finns ingen dagordningspunkt på måndag som handlar om huruvida Sverige ska söka medlemskap i växelkurssamarbetet eller valutaunionen. Det är inte det som utgör dagordningspunkten på måndag.

Jag ville vara tydlig och säga att kommissionen inte har presenterat något förslag. Sverige har inte heller bett att kommissionen ska göra det. Därför kommer detta inte att behandlas, och det kommer inte att fattas något formellt beslut över huvud taget i den här frågan på måndag.

Vad kommissionen har noterat – och vad ni själva också har kunnat läsa i handlingarna – är att den svenska kronan inte har deltagit i ERM och inte heller i ERM2 under den tid som granskningen avser. Kommissionen säger sedan att kronan har fluktuerat gentemot ERM-valutorna och euron. Det är också en följd av att det inte har funnits något växelkursåtagande. Det är ett konstaterande som kommissionen gör.

Det ska inte i första hand handla om Sveriges relation till valutasamarbetet, utan det är Grekland som är huvudpunkten i det här sammanhanget på måndag. Jag vill gärna göra tydligt att det inte är någon av medlemsstaterna – i varje fall inte någon av finansministrarna – som svävar i okunnighet om den position som Sverige har intagit och om den diskussion som har förts och de ställningstaganden som har gjorts i Sverige av olika politiska partier och från regeringens och riksdagens sida.

Anf.  33  LARS TOBISSON (m):

Det var finansministern som var formell i dag. Han sade att det inte är fråga om att Sverige ska söka medlemskap i valutaunionen vid detta tillfälle. Nej, det är riktigt – vi är redan med i valutaunionen. Vi är med i EMU. Men vi befinner oss i andra steget. Frågan är när vi kvalificerar oss för att kunna övergå till det tredje steget. Vi har skyldighet att sträva efter att kvalificera oss, och det är den skyldigheten som regeringen hela tiden har försökt undvika.

Jag ska ge regeringen det erkännandet att inte heller jag tycker att man kan begära av Sverige att vi ska ändra vår lagstiftning innan vi har kvalificerat oss. Det vore konstigt att i lagstiftningen lägga in bestämmelser som inte kan bli aktuella förrän om några år, när vi har hunnit kvalificera oss för medlemskapets tredje steg.

Däremot är jag kritisk mot att man inte gör någonting för att vinna den kvalifikationsgrund som en stabil växelkurs skulle utgöra. Jag förstår inte varför finansministern inte kan tänka sig att erkänna det. Det är den punkten det handlar om. Vi har åtagit oss att vara med i valutaunionen. Vi är med i valutaunionen och har åtagit oss att verka för att vi också får en fungerande gemensam valuta över EU-området, med undantag för de länder som har ett undantag i fördraget, nämligen Danmark och Storbritannien.

Detta är något som vi ska leva upp till, men genom åtgärder från regeringens sida dröjer vi med inträdet i ERM2. På så sätt skaffar vi oss ett ”alibi” för att inte behöva ändra i lagtexterna – i avvaktan på att vi har kvalificerat oss med en stabil växelkurs.

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara konstatera – och det är ingen nyhet – att Lars Tobisson och jag har olika uppfattningar i just den här frågan. Vi får trösta oss med att jag delar hans uppfattning i lagstiftningsfrågan åtminstone.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Vi har kommit till det läge då vi kan sammanfatta den här diskussionen. Det som ska behandlas av rådet är alltså ett förslag från kommissionen om att Grekland ska gå in i valutaunionen. Det är en uppfattning som regeringen delar, och jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  36  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Montenegro kommer upp igen. Vid det förra mötet ombads kommissionen och EIB att gemensamt undersöka möjligheterna för banken att ge lån till projekt i Montenegro. Kommissionen har indikerat att man kommer att föra fram tankar på ett mer begränsat mandat än det på 50 miljoner euro som diskuterades tidigare. Tanken är att banken bara ska gå in i projekt som ligger tidigt i utvecklingsfasen och där samfinansiärer redan har identifierats eller håller på att identifieras.

Om detta upplägg vinner Ekofinrådets gillande ska banken till nästa möte ha undersökt vilka samfinansiärer som finns till projekten. Det förväntas inget ställningstagande på mötet på måndag.

För egen del vill jag fortsatt hävda att det saknas ekonomiska förutsättningar att ge lån över huvud taget. Vad landet behöver är alltså inte lån utan gåvobistånd. Det finns emellertid ett starkt politiskt tryck på EU att agera snabbt. Jag kommer inte ensam att motsätta mig långivning från EIB, om det nu skulle finnas ett brett stöd för detta bland mina kolleger. Fortsatt gäller dock att alla insatser måste rymmas inom det finansiella perspektivet.

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m):

Vi delar uppfattningen att det ska vara gåvobistånd till länder som är svaga. Däremot kan man möjligtvis tänka sig en temporär manöver när Investeringsbanken får gå in. Sedan kan man lösa ut det med gåvobistånd. Det kan vara ett sätt, eftersom det är angeläget med snabbhet. Den politiska utvecklingen i Montenegro är sådan att det är angeläget att man kan agera så snabbt som möjligt.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i frågan om bistånd till Montenegro.

Anf.  39  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa fråga gäller euromynten och myntautomater. Bakgrunden är att branschen för tillverkning av myntautomater vill kunna använda sig av provexemplar av de nya mynten för att kunna testa sina maskiner i god tid före införandet. Kommissionen föreslår att detta ska kunna ske i form av att man upprättar ett standardkontrakt mellan medlemsstaterna i euro-området och alla berörda företag inom EU.

Det sistnämnda är naturligtvis viktigt för svenska automatfabrikanter. Jag har därför inga problem att ansluta mig till förslaget. Jag tror inte heller att ärendet leder till någon diskussion inom rådet.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Det är tyst runt bordet. Jag tolkar det som att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  41  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

På statistikområdet förväntas Ekofinrådet anta ett uttalande med syfte att snabba på en harmonisering av statistiken och lösa de praktiska problem som finns kring genomförandet. Det är naturligtvis även en svensk angelägenhet att den samlade statistiken inom EU är av god kvalitet och därmed kan utgöra ett bra underlag vid utformningen av den ekonomiska politiken.

Till skillnad från många länder i euroområdet har Sverige bara ett fåtal undantag när det gäller genomförandet. Dessa bedöms dessutom inte ha någon större betydelse för EMU:s behov.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Även här gör jag tolkningen att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi har två skattefrågor. Den första gäller kampen mot skattebedrägerier. En arbetsgrupp har kartlagt svagheter i den nuvarande ordningen för bekämpning av skattebedrägerier inom följande tre områden: gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen, det administrativa samarbetet samt kontrollsystemet. Gruppen ska också lämna ett antal rekommendationer om åtgärder som bör vidtas på både nationell nivå och gemenskapsnivå. De berör både direkta och indirekta skatter.

Rekommendationerna är tyvärr ganska allmänt hållna och pekar snarast på svårigheterna att nå enighet. Gruppen önskar få Ekofinrådets godkännande av rapporten. Någon egentlig substansdiskussion förutses inte.

Det här är en svensk angelägenhet, och därför ser jag mycket positivt på gruppens arbete. Det är också viktigt att arbetet kan fortsätta, även om man ska vara öppen för att diskutera formerna för det fortsatta arbetet.

I ett spanskt initiativ har man tagit fasta på problemen som gäller direkta skatter. Jag håller med och ser det som viktigt att direkta och indirekta skatter behandlas samtidigt och samordnat i det fortsatta arbetet. Själva rapporten har just anlänt och finns bara på franska. Jag räknar med att vi snart får den också på andra språk, och jag kommer att se till att den delges nämnden så fort vi får den.

Den andra skattefrågan rör införseln. Nyligen överlämnade kommissionen ett förslag om direktivändring beträffande de svenska införselreglerna. Förslaget överensstämmer med vad som tidigare överenskommits med kommissionen, förutom att det har skett en teknisk justering som föreslås ändra kvoterna för cigariller, cigarrer och röktobak från den 1 juli 2000. Den är en teknisk justering som regeringen kan godta.

Förslaget till direktivändring diskuterades också på ett möte den 25 maj. Vid detta möte hade ett antal länder starka invändningar mot att kommissionsförslaget inte innehåller en upptrappning av starkvinskvoten. Efter det att Sverige accepterade ett tillkännagivande i protokollet om att den svenska regeringen är beredd att föreslå en teknisk justering i form av ökade införselkvoter för mellanprodukter i budgetpropositionen för 2001, så kunde mötet avslutas. Ett tillägg till förslaget om direktiv-ändring, som i annat fall skulle ha försenat beslutsprocessen, kunde på det här sättet undvikas.

Europaparlamentet beslutar troligen om sitt yttrande vid dess kommande session. Den ekonomiska och sociala kommittén har inlett en snabbprocedur, vilket innebär att yttrandet kan väntas senast den 29 juni. Sedan dessa punkter inkommit kan ärendet beslutas som en A-punkt genom ett skriftligt förfarande. Jag vill dock betona att direktivförslaget inte kommer att bli föremål för rådets behandling nu på måndag.

Kommissionen har vidare lämnat en rapport till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om de restriktioner som tillämpas av Danmark, Finland och Sverige beträffande de kvantiteter punktskattepliktiga produkter som av resande för eget bruk får föras in från andra medlemsstater.

Anf.  44  MATS ODELL (kd):

Jag hade ett par frågor om kampen mot skattebedrägerier. Det framgår av den kommenterade dagordningen att den svåraste frågan har varit hur beskattningen av sparande ska behandlas. Är det verkligen nödvändigt att den frågan blockerar ett fortsatt arbete med kampen mot skattebedrägerier i övrigt? Det var min första fråga.

Det framskymtar att formerna för hur arbetet ska bedrivas kan diskuteras, liksom frågan om kommissionens roll i sammanhanget. Vad döljer sig bakom detta? Jag tror att kampen mot gränsöverskridande brottslighet är någonting som EU borde kunna vara ett kraftfullt organ för. Men det verkar på något sätt som att det snarare är kraftlöshet som präglar arbetet. Vilka offensiva förslag har finansministern att föra fram i den diskussionen?

Den andra frågan handlar om den skattefria införseln. Finansministern sade att frågan kunde komma till en lösning när Sverige deklarerade att ett förslag skulle komma i budgetpropositionen inför år 2001. Då är min fråga: Kommer budgetpropositionen för 2001 också att innefatta skatteförändringar för de motsvarande produkterna inom det svenska Systembolagets sortiment?

Anf.  45  LARS TOBISSON (m):

Finansministern nämnde att vissa länder hade protesterat mot att kvoten för starkvin inte hade ändrats på det sätt som de hade väntat sig. I det material som vi har fått från EU-nämndens kansli ser jag att man har en ordning där man tänker sig att trappa upp antalet liter sprit över tiden men däremot inte ändra på nuvarande bestämmelser om starkvin.

För närvarande får man föra in en liter sprit eller tre liter starkvin. Den 1 januari 2003 ska man få rätt att ta in fem liter sprit men fortfarande bara tre liter starkvin. Är det verkligen tänkt att vara så? Jag kan förstå att producenterna av vermouth tycker att det verkar konstigt.

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Frågorna om skattebedrägerierna ska jag överlåta till en av mina medarbetare, Frank Walterson, att svara på strax.

På Mats Odells andra fråga gäller fortfarande svaret att vi överväger skattefrågan på alkoholområdet inför budgetpropositionen. Vi återkommer alltså på det området.

Frågan som Lars Tobisson tog upp, och som har väckt en del diskussioner bland vinproducenterna, har vi löst i samförstånd på det sätt som förslaget visar. Det kan tyckas vara en egendomlig lösning. Men vi har från början varit beredda på en parallell upptrappning av ändringar av reglerna på olika områden. Där fanns inte starkvinet med från början, så det var mer ett förbiseende att det inte följde den parallella utvecklingen. Det är den överenskommelse som nu har träffats mellan medlemsstaterna som har resulterat i det här.

Anf.  47  Kanslirådet FRANK WALTERSON:

När det gäller behandlingen av sparandefrågor i ad hoc-gruppen mot skattebedrägerier är det närmast ett konstaterande att det har funnits meningsskiljaktigheter. Vissa medlemsstater har velat att gruppen skulle gå in på den frågan, medan andra medlemsstater bestämt har motsatt sig att just den gruppen skulle ta upp frågan med tanke på arbetet med skattepaketet. Tyvärr har den frågan kommit att ta ganska mycket tid i gruppens arbete.

Sedan gällde det formerna för det fortsatta arbetet. Just erfarenheterna av ad hoc-gruppens arbete visade att det troligtvis behövs ett smidigare organ än den ganska stora församling som diskuterade frågorna i ad hoc-gruppen. Detta är en förutsättning för att man ska kunna komma vidare i de här frågorna och komma fram till skarpare rekommendationer och åtgärder som förbättrar arbetet mot skattebedrägerier.

Detta är vad man bör söka sig fram till. Vi har trott att kommissionen kan ha idéer om lämpliga arbetsformer.

Anf.  48  LARS TOBISSON (m):

Man bör ju undvika att ha alltför besynnerliga regler som sticker i ögonen. Från och med den 1 januari 2003 skulle det alltså vara så att vi får ta in tre liter starkvin eller fem liter sprit. Det verkar vara ett konstigt val. Hur mycket starkvin får man ta in den 1 januari 2004? Det blir alltså lika mycket som i övriga EU-länder. Det måste vara åtskilliga tiotal liter, antar jag.

Anf.  49  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag överlåter den frågan till Agneta Bergqvist som har ett konkret svar på Lars Tobissons fråga.

Anf.  50  Departementsrådet AGNETA BERGQVIST:

Från den 1 januari 2004 får man ta in 20 liter starkvin. Det är alltså den fulla EU-ransonen i sammanhanget.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då ska vi försöka sammanfatta detta. Det här beslutet delas i två punkter. Vi har bl.a. rapporten om skattebedrägerierna. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingar som kommer att äga rum i detta ärende.

Sedan har vi punktskattefrågan. Vad jag kan begripa är den färdig nu, så jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordförandelandet Portugal kommer på eget initiativ att presentera en lägesrapport från det pågående arbetet med att utvidga och skärpa direktivet om penningtvätt. Det är alltså en ren informationspunkt.

Från svensk sida vill vi att den föreslagna utvidgningen och skärpningen av direktivet ska antas så snart som möjligt. I det perspektivet ser jag dagordningspunkten som ett sätt att öka det politiska trycket på att avsluta de ganska segdragna förhandlingarna.

På den formella dagordningen kommer också frågan om statsstöd till skydd för miljön. Den drog jag tillbaka vid det förra mötet. Jag redovisade inför nämnden de farhågor som jag såg och hur vi resonerade från svensk sida. Sedan dess har kommissionen meddelat att man kommer att presentera ett nytt utkast till riktlinjer. Man kommer också att hålla ett nytt möte med medlemsstaterna för att diskutera det nya förslaget.

Ett av skälen till att jag begärde att få upp frågan på dagordningen har således redan tillgodosetts. Men behovet av att diskutera själva problematiken med statsstödsregler och miljörelaterade skatter kvarstår naturligtvis.

Anf.  53  MATS ODELL (kd):

Vi går här igenom område efter område där den svenska högskattepolitiken kommer att få ordentliga problem i framtiden. Det här är kanske det område som har den största effekten för det svenska folkhushållet, om den här inriktningen skulle gå igenom. Då skulle den svenska elintensiva industrins villkor fullt ut betraktas som ett statsstöd som ska fasas ut.

Förnöjsamheten över att man nu har fått upp frågan på dagordningen står inte i proportion till det allvar som faktiskt finns i den här utvecklingen. Frågan är om man har utarbetat några konsekvensanalyser. Har man gjort detta ordentligt klart i de olika medlemsländerna? Reser regeringen runt och pekar på vad det skulle innebära? Jag menar här ett verkligt aktivt arbete.

Jag ställde frågan till den biträdande näringsministern för några veckor sedan, och hon hänvisade till att det var finansministern som höll i det här.

Anf.  54  KARIN PILSÄTER (fp):

Det blir lite märkligt att det betraktas som ett stöd, trots att de svenska företagen har högre skatt än alla andra. Man skulle kunna vända på steken och säga att det var hushållen som hade en extra förhöjd skatt och företagen som hade normalskatt. Då skulle man kanske inte behöva få den här diskussionen över huvud taget. Det är klart att de andra inte kan uppfatta det som att vi särskilt gynnar den svenska industrin jämfört med andra länders.

Jag tycker att det är bra att man har höga energiskatter, och det vore mer angeläget om regeringen kunde arbeta för sänkt skatt på arbete. Men jag skulle ändå vilja höra lite mer om hur diskussionerna kan tänkas gå om man hittar en lösning med generella regler för alla företag och inte specifika regler för industrin. Det skulle bli en mycket mindre förändring än om man skulle behöva höja skatten för alla företag till hushållsnivån.

En annan frågeställning handlar om huruvida det kan bli någon typ av gemensam koldioxidskatt i Europa. Det skulle kunna vara en annan lösning på frågan. Vad jag förstår finns det ett tryck från andra länder om detta, men vi kan aldrig riktigt få något besked vare sig om var frågan ligger eller hur den svenska regeringen egentligen agerar. Det är liksom alltid fel ställe. När jag talade med Mona Sahlin senast, så var det fel. Med koldioxidfrågan hamnar man alltid hos fel minister, fel ministerråd och alltid fel möte. Men någon gång måste man kanske agera aktivt för att det ska bli både rätt minister och rätt möte.

Jag skulle alltså vilja höra mer om hur det går med den gemensamma koldioxidskatten och hur det går med tankarna på att bredda skatten till alla företag.

Anf.  55  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

För det första tycker jag att det var en stor framgång för Sverige att vi i samband med förra mötet fick informellt stöd av ett stort antal länder. De var beredda att backa upp vår ståndpunkt.

Som jag nämnde pågår det också ett stort arbete mellan dessa två möten, och Tyskland och ett antal andra länder är beredda att agera i den här frågan på måndagens Ekofinmöte. Jag är glad över att vi har fått ett sådant växande stöd från olika håll. Jag tror att vi mot den bakgrunden kan komma till en överenskommelse med kommissionen som gör att vi kan reda ut den fråga som vi tycker är viktig, nämligen:

Om vi ska ha en hög ambition i miljöpolitiken, vilket vi vill, så ska vi inte straffas genom att inte få möjlighet till konkurrensneutralitet för en del av våra företag gentemot andra företag. Det gör att de hamnar i ett sämre läge när det gäller export och annat till omvärlden. Därför är det bra att vi har fått stöd från Tyskland och flera andra stater.

Anf.  56  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ställde en fråga om gemensam koldioxidskatt.

Anf.  57  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Om frågan gäller om någon sådan konkret diskussion kommer att tas upp på måndag så är svaret nej.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i denna fråga.

Anf.  59  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Till sist kommer ett antal frågor som gäller bedrägeribekämpning. Det handlar om tre delfrågor som är kopplade till åtgärder för att förbättra den finansiella styrningen och bedrägeribekämpningen med EU:s medel. Samtliga frågor avser presentationer från kommissionens sida, och det är fortfarande oklart om de över huvud taget kommer upp till behandling.

Budgetkommissionären Schreyer skulle bl.a. ha presenterat en strategi för den framtida bedrägeribekämpningen inför Europeiska rådet i Feira. Men det arbetet har försenats betydligt. Nu talar man om beslut tidigast i slutet av juni. Det är alltså sannolikt att denna delpunkt kommer att utgå.

Det råder också stor osäkerhet om den andra delpunkten om skydd av finansiella intressen och finansiell styrning. Den avsåg bl.a. en uppföljning av de åtgärder som kommissionen hade aviserat i sin åtgärdsplan. Meningen var att bringa ned omfattningen av de felaktigheter som Revisionsrätten har uppdagat. Men det är oklart om kommissionen kommer att ha något av substans att säga på denna punkt i dagsläget.

Slutligen skulle den nya chefen för OLAF, kommissionens bedrägeribekämpningsbyrå, presentera OLAF och dess verksamhet. I ljuset av läget vad gäller de två första delpunkterna och i kombination med den mycket tunga agendan för ett Ekofinrådsmöte överväger man nu om inte samtliga delpunkter bör skjutas upp till Ekofinrådsmötet i juli, under det franska ordförandeskapet.

Som jag sade från början kommer den slutliga dagordningen för Ekofinrådet att fastställas vid dagens Corepermöte. Om ärendet kvarstår på agendan blir det enbart en fråga om muntliga presentationer från kommissionens sida utan någon efterföljande debatt eller några slutsatser.

Därför har vi inte heller räknat med något svenskt inlägg, även om vi är angelägna om att kommissionen uppvisar framsteg och ger det här området hög prioritet.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. Jag lämnar ordet fritt om det är några ledamöter som har några frågor till finansministern. Det är det inte. Då ber jag att få tacka för samrådet i dag.

2 §  Sysselsättning och socialpolitik
Näringsminister Björn Rosengren och statsrådet Ingela Thalén
Rapport från ministerrådsmöte den 8 maj 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 juni 2000

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statsråden Björn Rosengren och Ingela Thalén och deras medarbetare välkomna hit för samråd inför ett rådsmöte om sysselsättning och socialpolitik som ska äga rum nästa vecka på nationaldagen. Men först ska vi få tillfälle att få en återrapport från det tidigare sysselsättningsmötet. Den är utskickad, men det finns tillfälle för er att också lämna en muntlig återrapport. Varsågoda!

Anf.  62  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Tack herr ordförande! Jag hade tänkt göra en väldigt kort återrapportering. Om så önskas gör jag sedan en kort muntlig föredragning när det gäller uppföljningen av toppmötet i Lissabon. Därefter tar jag upp diskrimineringspaketet, och sist tar jag upp arbetsutrustningsdirektivet, det s.k. stegdirektivet.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Vi börjar då med återrapporten.

Anf.  64  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Rådet för sysselsättning och socialpolitik diskuterade huvudsakligen frågan om de allmänna ekonomiska riktlinjerna vid mötet den 8 maj. Diskussionen ägde rum mot bakgrund av att man i Lissabonslutsatserna uppmanade ett flertal rådskonstellationer att bidra till arbetet med att utarbeta ekonomiska riktlinjer. Samtliga medlemsstater välkomnade inriktningen i kommissionens rekommendation till ekonomiska riktlinjer och betonade vikten av att dessa frågor fortsättningsvis kommer att diskuteras i rådet för sysselsättning och socialpolitik samt att slutsatserna kan bidra till Ekofins slutsatser.

Själv lyfte jag fram betydelsen av de ekonomiska riktlinjerna, att de stämmer väl överens med de sysselsättningsrekommendationer som rådet beslutade om tidigare i vår samt att de inte bör vara för detaljerade. Rådets ordförande avslutade mötet med att informera om att den tänkta lunchdiskussionen om antidiskrimineringspaketet, vilket jag ber att få återkomma till, fick skjutas upp till rådsmötet den 6 juni.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ingen begär ordet. Då tror jag att vi kan lämna den här återrapporten. Det finns inga fler saker att återrapportera om. Då kan vi gå in på nästa veckas dagordning.

Anf.  66  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Jag hade kortfattat tänkt ta upp uppföljningen av toppmötet i Lissabon. Det är den första punkten på dagordningen som handlar om uppföljningen av toppmötet i Lissabon den 23 och 24 mars. Som nämnden väl är medveten om beslutade Europeiska rådet i Lissabon om ett flertal åtgärder på sysselsättningsområdet. Regeringen är givetvis angelägen om att följa upp slutsatserna på ett effektivt sätt under vårt eget ordförandeskap.

Vid rådets möte den 6 juni kommer formerna för uppföljningen att diskuteras. Det gäller i första hand hur olika rådskonstellationer på bästa sätt ska kunna bidra till arbetet med de allmänna ekonomiska riktlinjerna. Syftet med diskussionen är att rådet ska kunna enas om rådsslutsatser i frågan.

Jag tycker att det är angeläget att de berörda rådskonstellationerna ges möjlighet att delta i uppföljningen av riktlinjerna men också att det finns tillfälle att lämna ett bidrag vid utarbetande av nya riktlinjer. Enligt min mening finns det en samsyn mellan medlemsländerna på denna punkt.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen som begär ordet. Det här är ju mer en informationspunkt i dag. Då kan vi gå vidare.

Anf.  68  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då vill jag ta upp diskrimineringspaketet, också det mycket kortfattat.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Det är punkt 8.

Anf.  70  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Vi hoppar alltså lite i dagordningen, men jag tänkte att jag skulle få ta upp mina punkter först.

Den här punkten handlar om tre förslag mot diskriminering som kommissionen presenterade hösten 1999. Ordförandens ambition är nu att träffa en politisk överenskommelse vad gäller det etniska direktivet. Överenskommelsen innebär att man i praktiken kommer att anta direktivet. Och Sverige hoppas och tror att det blir möjligt att träffa en sådan överenskommelse. Det formella antagandet kommer att ske vid ett senare tillfälle när de olika språkversionerna blir klara.

Diskrimineringspaketet innebär en gemensam lagstiftning. Det säkerställer en enhetlig skyddsnivå mot diskriminering inom EU, vilket enligt vår mening är mycket angeläget. Naturligtvis kan det finns synpunkter på om skyddsnivån är tillräckligt hög. Men detta är ett viktigt och stort steg i rätt riktning.

Arbetet med diskrimineringspaketet har drivits hårt och i högt tempo. Regeringen ser det som en stor framgång om vi nu kan komma överens om en del av paketet. Detta krafttag mot diskrimineringen är som alla förstår mycket bra. Arbetet med de övriga delarna av diskrimineringspaketet kommer att fortsätta under Frankrikes ordförandeskap.

När det gäller frågan om ras, som vi har tagit upp, finns det nu en skrivning. Förhandlingar om det här pågår i Coreper just nu, så det är inte riktigt slutfört. Men man säger att EU avvisar teorier som försöker fastslå att det finns olika mänskliga raser. Användningen av termen ”ras” i detta direktiv innebär inte att sådana teorier accepteras.

Som nämnden vet har vi fört en diskussion om att man inte ska använda ordet ”ras”. Nu är det inte så lätt att ta bort. Det finns i FN och på andra ställen. Det kanske t.o.m. finns någonstans i svensk lagstiftning. Men det är klart markerat att det inte handlar om att man skiljer ut människor i olika raser. Det tycker vi är en framgång för oss i detta avseende.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

När det gäller punkterna a och c uppfattar jag det som att arbetet fortsätter; det är information i dagsläget. Däremot har regeringen intagit en ståndpunkt när det gäller punkt b. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den ståndpunkten. Då kan vi gå vidare.

Anf.  72  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Herr ordförande! Då ska jag ta upp arbetsutrustningsdirektivet. Förslaget till ett arbetsmiljödirektiv lades fram av kommissionen i november 1998 och gäller särskilda minimikrav för arbetstagare som använder arbetsutrustning som möjliggör tillträde till och vistelse på arbetsplatser över mark- eller golvplan, dvs. använder stegar, byggnadsställningar eller linor – därav stegdirektivet.

Frågan har beretts i rådsarbetsgruppen under de finska och portugisiska ordförandeskapen. Under de senaste månaderna har processen intensifierats, och ordförandeskapet har tillsammans med medlemsstaterna och kommissionen arbetat kreativt och förtjänstfullt. Rådet är efter Corepermötet den 26 maj i princip överens om en text. Jag kan väl säga att det endast är Danmark som har kvar sin parlamentariska granskningsrevision. Europaparlamentet har dock ännu inte avgivit sin ståndpunkt, och detta är en anledning till att förslaget inte är uppe för beslut om en gemensam ståndpunkt, som tidigare var planerat, utan för en riktlinjedebatt. Rådet vill invänta parlamentet, och arbetet med förslaget kommer att återupptas så snart parlamentet har avgivit en ståndpunkt.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Det här är väl ett ärende som inte är riktigt färdigt ännu. Därför tror jag att vi kan avvakta tills man börjar komma till klarhet. Då kan vi få redovisat exakt vilka ståndpunkter som regeringen har.

Om du har något mer att ta upp kan vi gå vidare. Men du är kanske klar med din del.

Anf.  74  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):

Ja, jag får tacka för mig.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Jag bara frågar rent allmänt om det är någon som har någon övrig fråga till näringsministern som gäller dagordningen. Det är det icke. Då tackar vi för din medverkan i dag.

Då ska vi lämna över ordet till statsrådet Ingela Thalén. Varsågod!

Anf.  76  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Herr ordförande! På dagordningen för den 6 juni är punkterna 5, 6 och 7 inom mitt ansvarsområde.

När det gäller punkt 5 kan jag bara kort säga att den interimistiska högnivågruppen av tjänstemän har haft i uppdrag att förbereda rapporter för att utveckla underlag för samverkan mellan medlemsstaterna, och man har valt att koncentrera sig på två områden i rapporterna: främjande av social integration och säkerställande av hållbara pensionssystem. Båda dessa rapporter är avsedda att presenteras i Nice i december.

Under punkt 6 föreslås ett politiskt beslut. Det handlar om att inrätta en permanent social kommitté vars uppdrag ska vara att just skapa förutsättningar för samverkan mellan nationerna. Den svenska ståndpunkten framgår av dokumentet, och vi anser att det finns ett stöd i artikel 202 för att man ska kunna inrätta en sådan social kommitté för social trygghet.

Vår inställning är att det är ett viktigt arbete som behöver göras. Det handlar om att skapa kunskap, sprida erfarenheter och därmed underlätta för länderna i deras eget arbete för att modernisera och säkerställa social trygghet också i framtiden.

När det gäller punkt 7…

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Förlåt mig, men vi kanske kan stanna till ett tag. Jag glömde att säga till redan efter punkt 5. Det var några som begärde ordet. Det gällde inte punkt 5, men vad jag har förstått av punkt 5 är det bara en debatt som ska äga rum. Det är inga direkt klara ställningstaganden ännu. Då betraktar vi det som en informationspunkt.

Däremot har två begärt ordet när det gäller punkt 6. Det är först Kia Andreasson och sedan Gustaf von Essen.

Anf.  78  KIA ANDREASSON (mp):

Herr ordförande! När det gäller inrättandet av den här kommittén är Miljöpartiets och min åsikt att det låter väldigt vackert när ministern berättar hur det är tänkt, men det blir lätt något annat när det permanentas. Det ska ju vara ett politiskt beslut om att den här permanenta, formella kommittén ska inrättas.

Mina farhågor är att det är på väg mot en harmonisering i stället för detta utbyte som det så vackert heter. Det finns ord som man kan tolka olika. Olika länder gör det också. Och det gäller sådana som är för en harmonisering. Det står alltså ”modernisering”. En modernisering kan man ju tolka just som en harmonisering.

Jag tycker att Sveriges socialpolitik ska vara svensk, med det som vi har uppnått här. Jag är väldigt oroad över vad den här permanenta kommittén kommer att göra i det framtida arbetet, och när det väl kommer i gång är det ju väldigt svårt att stoppa. Den inriktningen, som vi i dag får reda på, är då inte likadan om några år.

Min synpunkt är att man inte ska inrätta detta permanent utan i stället samarbeta i lösare grupper. Att ha det här utbytet, som ministern säger, är ju positivt men inte att permanenta en kommitté.

Anf.  79  GUSTAF VON ESSEN (m):

Herr ordförande! Det är ju väldigt komplicerade saker som ligger i dessa socialförsäkringssystem. Det krävs samverkan, utbyte av olika erfarenheter och benchmarking. Vi är från moderat håll helt på det klara med att ett sådant arbete måste ske och att man måste försöka bilda sig uppfattningar om trender, utveckling och demografiska frågor. Det finns rader av saker att utbyta erfarenheter om.

Men när det gäller den här kommittén pekar man på att det kanske ska finnas ett samband mellan den ekonomiska politiken och processerna på både sysselsättningsområdet och det sociala området, som det står i slutsatserna från Lissabonmötet. Den här kommittén kan då komma att få en status som till en början kanske inte är annat än hanterbar, men det kan så småningom komma att bli ett organ som driver på utvecklingen mot en ökad harmonisering och en fördjupning av samarbetet på områden som i dag faktiskt ligger utanför det som vi ska samarbeta omkring.

Från vårt håll är vi inte för att man inrättar en sådan här kommitté. Däremot tror jag att det finns all anledning att fördjupa dialogen mellan riksdagen och regeringen på den här punkten, så att vi vet vad vi talar om. Vi använder ord och kanske tankegångar som vi tror att motparten förstår. Man kanske inte gör det riktigt. Vi behöver helt enkelt veta mer, stämma av våra värderingar, ståndpunkter och vart vi är på väg och analysera detta. Men i avvaktan på att vi får en sådan fördjupning av våra kunskaper vill vi inte att vi ska ta några steg vidare. Därför är vi emot inrättandet av denna kommitté. Det går än så länge att klara av mycket i arbetsgrupper och i ad hoc-kommittéer och sådant.

Anf.  80  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Det gäller samma principiella frågeställning, som egentligen inte bara tar sikte på dagordningspunkten om inrättande av kommittén utan tar sikte på många av de punkter som återfinns på arbetsmarknads- och socialministermötet. För att nå övergripande välfärdsmål och fördragsfästa mål tenderar unionen att vidga de frågeställningar som involveras på unionsnivå. Det gäller bl.a. det i och för sig förtjänstfulla arbetet för en hög sysselsättning i Europa. Man har vidgat diskussionen från att gälla uppenbara EU-frågor, som förverkligandet och effektiviseringen av den inre marknaden, till att omfatta allmänna riktlinjer rörande ekonomisk politik, utbildning och skatter, dvs. områden som det fattas beslut om på nationell nivå.

Jag noterar att i den kommenterade dagordningen finns ett resonemang som leder fram till det statsrådet Thalén sade, nämligen att det finns en rättslig grund i artikel 202. I den kommenterade dagordningen konstaterar man just att det är slutsatserna från Lissabonmötet och det sätt på vilket man vid Lissabonmötet understryker de sociala frågornas vikt som tydliggör sambandet mellan den ekonomiska politiken och processerna på sysselsättningsområdet och det sociala området. Just genom detta tydliggörande har man gett erforderligt stöd för att åberopa artikel 202.

Den underliggande principiella frågeställning man ändå har anledning att föra upp till diskussion är naturligtvis var gränsdragningen ska ske mellan nationalstaterna i unionen och unionen. Jag noterar hur gränserna i praktiken successivt vidgas, låt vara att det formella beslutsfattandet inte sker på unionsnivå. Under den förra diskussionspunkten konstaterade finansministern att vissa av riktlinjerna som man inte gillade behövde man inte rätta sig efter. Det avgörs på nationsnivå.

Inrättandet av kommittén är uppenbart ett steg ytterligare i den riktningen att ändå föra frågor som bör ligga kvar på nationalstaterna till diskussion och beslutsfattande på unionsnivå.

Anf.  81  BERIT ANDNOR (s):

Tack, herr ordförande! Vi har i socialförsäkringsutskottet vid ett flertal tillfällen diskuterat denna fråga och följt den sedan starten av den diskussion vi nu ser ett resultat av, nämligen inrättandet av kommittén.

Det är min uppfattning att vi där har haft stora möjligheter att diskutera frågorna med departementet. Vi har haft en ganska genomgripande och bra diskussion. Det finns en fullständig enighet om att uppdraget för kommittén ska begränsas till att omfatta uppföljning, utbyte av erfarenheter och en rapport med en sammanställning av läget. Det är på den nivån som samarbetet ska genomföras.

Det finns ingenting i kommitténs uppdrag som går utöver vad vi har diskuterat vid ett flertal tillfällen. Det är viktigt att poängtera att det finns en gemensam uppfattning från utskottets sida att det är fråga om benchmarking och att det är fråga om att följa upp de gemensamma problem och utmaningar som vi ser i Europa. Det är värdefullt att ta del av de olika erfarenheter som vi har i olika delar av unionen. Det är på den nivån som arbetet ska genomföras. Mot bakgrund av hur detta är formulerat anser jag att det kan vara bra att få en form för arbetet som också underlättar ett samarbete utifrån det som är beskrivet i uppdraget från regeringen.

Anf.  82  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, ordförande! Det här gäller naturligtvis också målsättningen för kommittén.

Tidigare inom EU har man arbetat mycket med hur försäkringssystemen och de sociala frågorna fungerar för gränsöverskridande arbetare – dvs. som flyttar runt och arbetar i olika länder – och vad som följer med och inte följer med. Det är viktigt för att öka rörligheten.

Är det kommitténs uppgift att fortsätta att arbeta med frågor om gränsöverskridande? Vad händer när man går över nationsgränserna? Är det en harmonisering som har diskuterats runt bordet?

Man kan anta att EU gärna driver en harmonisering på den sociala sidan, ungefär som man driver frågan om skatteharmonisering, dvs. att få en liknande konkurrenssituation i hela Europa. I så fall är det lite förvånande. Regeringen är ganska rädd för en harmoniserad skattesituation, men här är man mera positiv. Varför? Vad är det som kommer ur kommittén? Vilka målsättningar har kommittén?

Anf.  83  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Tack, ordförande! Vänsterpartiet ser utvecklingen och risken för att man driver på mot en harmonisering. Därför tror vi att det är viktigt att ha en dialog och öppenhet med den fasta kommittén. Vad jag har förstått av den information vi fick i går i socialförsäkringsutskottet av statsrådet Thalén ska tjänstemän sitta i kommittén. Det blir två från Sverige. Det är departementet som utser dem som deltar i den fasta kommittén.

Vilka möjligheter har socialförsäkringsutskottet och socialutskottet att få information, och vilka möjligheter har vi i EU-nämnden att få information från den fasta kommittén?

Anf.  84  INGVAR SVENSSON (kd):

Tack, herr ordförande! Jag har en mer formalistisk synpunkt. Jag har tittat här på artikel 202 som åberopas som rättslig grund. Den är vid. Jag undrar vad det är som är substansen i den rättsliga grunden. Är det vad som står i den första punkten, nämligen medlemsstaternas allmänna ekonomiska politik? Då är det vittgående.

Anf.  85  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Tack, herr ordförande! Först till frågan om risk för harmonisering.

I denna sociala kommitté finns inte någon inbyggd risk för harmonisering. Detta är ett beredningsorgan. Som Sven-Erik Sjöstrand påpekade är det ett beredningsorgan som är uppbyggt av tjänstemän utsedda av medlemsstaterna. Beträffande återrapporteringen till riksdagens förtroendevalda, till utskott och till EU-nämnd, kommer vi att förfara på det sätt vi har gjort hitintills. Krävs det ytterligare skriftliga rapporter kommer vi naturligtvis att underlätta den typen av information. Avsikten är att arbetsgruppens delegater, ledamöter från Sverige, ska rapportera till departementet, som sedan bereder frågan i vanlig ordning.

Harmonisering kan det finnas risk för av andra skäl, men inte genom inrättandet av denna sociala kommitté.

När det gäller diskussionerna om modernisering och risken för harmonisering den vägen, vill jag poängtera att diskussionen om modernisering är närmast knuten till förordning 1408, som är ett utomordentligt tekniskt komplicerat uppbyggt verk. Där krävs det modernisering, inte minst för att skapa en öppenhet för medborgarna och att ge medborgarna möjlighet att förstå exempelvis rättigheter och skyldigheter vid gränsarbete. Enligt min uppfattning är diskussionen om modernisering absolut nödvändig för att säkerställa trygghet på både kort och lång sikt för medborgarna i Europa.

Behovet av ett fördjupat samarbete mellan EU-länder kan lösas på många sätt. I ministerrådet har vi diskuterat och kommit fram till att just en social kommitté skulle underlätta för medlemsländerna att få en bättre överblick. Det som beskrivs i promemorian är viktigt för medlemsländerna i EU, dvs. erfarenhetsutbyte genom kunskapsunderlag, skaffa sig gemensamma kunskaper om metoder att tolka utveckling, statistikunderlag och en årlig rapport där länder själva beskriver den årliga utvecklingen.

Till Mikael Odenberg får jag säga följande. Jag har inga synpunkter på ståndpunkten om att unionen – medlemsländerna – tenderar att vidga sitt uppdrag. Det är en politisk tolkning och uppfattning. Jag har inte samma uppfattning.

När det gäller socialförsäkringsområdet, pensionsområdet osv. är ambitionen både beträffande förordning 1408 och den sociala kommitténs uppdrag att skapa förutsättningar som underlättar just för individens rörlighet och trygghet – att säkerställa dennes möjlighet att röra sig.

Holger Gustafsson tog upp en direkt fråga om gränsarbete. Denna kommitté kommer inte alls att syssla med det frågekomplexet. Det kommer sedan i de andra arbetena som ligger i de övriga arbetsgrupperna som är knutna till just moderniseringen av förordning 1408. Några frågor finns berörda under punkten 7.

Sven-Erik Sjöstrand tog upp frågan om tjänstemän. Det är precis så. Vi kommer att se till att informera på ett bra vis, både till länderna och till de berörda utskotten.

Ingvar Svensson tog upp frågan om den rättsliga grunden för artikel 202. Enligt den svenska regeringens ståndpunkt är det just sambandet mellan de ekonomiska frågorna, sysselsättningsfrågorna och det nära sambandet med de sociala trygghetsfrågorna, inte minst kring frågor som rör socialförsäkring och pensioner, som är viktigt som en utgångspunkt för den rättsliga grunden.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  87  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

Herr ordförande! När det gäller punkten 7 har jag inte mycket att tillägga. Detta är en första läsning, och Sveriges ståndpunkt är att vi är öppna för gränsarbetare och deras familjer. Däremot vill vi inte skapa särskilda beskrivningar för pensionärer, oavsett om de varit gränsarbetare eller inte. Vår uppfattning om de administrativa fördelningsrutinerna är att de ska vara så korrekta och sakligt grundade som möjligt och inte skapa ökad byråkrati och ökade administrativa kostnader.

Anf.  88  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en fråga som gäller just att det ska vara enklare för den enskilde att förstå, dvs. tydligare regler och lätt att tillgodogöra sig informationen. Det är det som är meningen med arbetet med förordning 1408.

Samtidigt står det i bakgrundstexten att kommissionens främsta avsikt nu är att modernisera och förenkla nämnda förordning. Vilka är de andra avsikterna?

Anf.  89  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har en fråga som kanske kan hänga på den tidigare. I fråga om svenska regler framgår det att debatten har ingen effekt på gällande svenska regler. Det är väl ganska självklart att en debatt inte kan ha det. Det intressanta är om förslaget har en effekt på reglerna. Det är viktigt att veta det inför en debatt. Det är vår möjlighet i EU-nämnden att ha synpunkter på regeringens ståndpunkt. Själva förordningen handlar om en samordning av trygghetssystemen. Jag har dessvärre inte läst hela förordningen, så jag kan inte veta i hur stor grad det är en harmonisering. Jag skulle vilja veta om förordningen har någon effekt på gällande svenska regler.

Anf.  90  Statsrådet INGELA THALÉN (s):

När det gäller K-G Biörsmarks fråga om det finns någon underliggande avsikt bakom den främsta avsikten att göra det hela enklare finns ju i frågeställningen att för ett antal medlemsländer hitta fördelningsnycklar som är annorlunda. Där har Sverige som utgångspunkt att inte förändra fördelningsnycklarna. Vår ambition och vår uppfattning är att göra förenklingar. Det ska erkännas att vad som är en förenkling i det här sammanhanget inte alltid är detsamma som förenkling i medborgarens ögon. Det är fråga om stegvisa förändringar. Några av paragraferna har förändrats ett tjugotal gånger under sin historia.

På Maggi Mikaelssons fråga kan jag säga att i den mening det blir förändring i förordningen får det tillämpning i Sverige när det gäller de individer som är gränsarbetare. Men eftersom detta är en första läsning kan vi inte exakt svara på vilka förändringar det blir.

Anf.  91  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag vill skicka med att i fråga om punkt 7 känner jag med anledning av det vi har tagit upp lite större osäkerhet jämfört med punkten 6. Vi får följa arbetet. Jag vill gärna notera att i den svenska ståndpunkten gör regeringen en markering i fråga om mer balanserad kostnadsfördelning. Det noterar jag med tacksamhet.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Det här får betraktas som en informationspunkt i dag. Det är en rapport. Vi hade frågan uppe i november förra året då regeringen fick stöd för sitt redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna.

Då lämnar vi den punkten, och med det är vi klara för i dag. Vi tackar statsrådet Ingela Thalén och hennes medarbetare för er medverkan i dag. Vi går då vidare.

3 §  Utbildning
Bitr. statssekreterare Carl Lindberg
Rapport från ministerrådsmöte den 26 november 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 juni 2000

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Vi går då vidare på vår ärendelista. Vi kommer in på utbildningsrådet, och vi hälsar statssekreterare Carl Lindberg med medarbetare välkomna hit. Vi fick besked tidigare i dag att utbildningsministern har fått lov att lämna förhinder på grund av vård av sjukt barn som det heter enligt gällande regelverk. Med det lämnar jag över ordet till dig. Först blir det en muntlig återrapport från det tidigare ministerrådsmötet, och sedan går vi in på dagens ärende. Varsågod.

Anf.  94  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG:

Tack, ordförande! Jag är den första att beklaga att ministern var tvungen att vara hemma och ta hand om sitt sjuka barn. Jag har till stöd kanslirådet Karin Henriksson.

Jag har en kort rapport från utbildningsministerrådsmöte den 26 november. Där gav rådet sitt politiska samtycke till den uppgörelse som uppnåtts med parlamentet om den andra etappen av Sokratesprogrammet. Sedan antog rådet ordförandeskapets förslag till resolution om det fortsatta EU-samarbetet på utbildningsområdet. Sedan fördes det en offentlig debatt med anslutning till de prioriterade utbildningsfrågorna för 2000-talet. Det var det som tog merparten av mötestiden i anspråk.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket för det. Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Då går vi över till den dagordning vi har inför utbildningsrådet nästkommande vecka. Varsågod.

Anf.  96  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG:

Nämnden har fått dagordningen. Jag väljer att försöka kommentera den punkt för punkt.

Inga bekymmer med punkten preliminär dagordning. Under punkten godkännande av A-punktslistan är det ännu inte klart vilka punkter som kommer att vara A-punkter. Det brukar inte vara några bekymmer därvidlag.

Sedan har man i förberedelsearbetet i Coreper bestämt sig för att slå samman punkterna 3 och 4. Det är väl synnerligen naturligt att göra så. Det leder till att man kommer att föra en offentlig debatt om utbildningssystemen i kunskapssamhället och EU:s roll i detta. Underlaget är det som ordförandeskapet har tagit fram. Det är utifrån det extra toppmötet i Lissabon. Utbildningsfrågorna får en helt annan roll när det gäller sysselsättning, ekonomisk reform osv.

Syftet med den diskussion som ska äga rum den 8 juni är att i första hand ta fram rapporten som är beställd och som ska föreligga vid det extra toppmötet i Stockholm nästa år, den 23–24 mars. Förberedelsearbetet har i hög grad kommit att inriktas på att det ska kunna föreligga en bra rapport till Stockholmsmötet med de angelägna utbildningsfrågorna.

Den andra delen utgörs av det ansvar som utbildningsministrarna har för att också påverka riktlinjerna för sysselsättning i enlighet med Amsterdamfördraget. Det är det som kommer att utgöra motivet för diskussionen. Det ska alltså utmynna i denna rapport.

Låt oss ett ögonblick titta på bakgrunden för punkterna. Sedan 1994 är utbildningsfrågorna ett huvudområde i arbetet för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Sedan några år har utbildningsministerrådet fått en betydelsefull roll i det arbetet. Det har bl.a. Sverige arbetat starkt för.

Det handlar nu om att uppdraget från Europeiska rådet ska leda till att man bidrar till Luxemburg- och Cardiffprocessen vad gäller sysselsättning och ekonomiska reformer. Det ska leda fram till den breda rapporten vid toppmötet i Stockholm. Det handlar om att försöka etablera ett helhetsperspektiv på livslångt lärande och se hur man kan få in det i riktlinjerna för sysselsättningen.

Det är viktigt att vi som ett resultat av mötet ska kunna få fram rapporter som sedan ska leda till beslut om en tydlig strategi för de kommande tio åren på området och där utbildningsfrågorna är betydelsefulla. Det är viktigt att kommissionen har en stark press på sig att se till att få fram bra underlag inför beslut vid toppmötet i Stockholm.

Det är ett stort uppdrag som utbildningsministerrådet har fått av ordförandeskapet efter toppmötet. Här gäller det att arbeta för att Europa verkligen blir ett kunskaps- och informationssamhälle för alla. Man ska se en koppling mellan utbildning och strävan efter den fulla sysselsättningen. Utbildningen ska vara en uppgift för att förhindra tvåtredjedelssamhället och främja demokrati och lika möjligheter. Det är syftet med åtgärderna.

Utbildning ska ses i det breda perspektivet, dvs. vikten av utbildning för den enskildes möjligheter att leva ett rikt och meningsfullt liv.

Här har vi den rättsliga grunden att respektera. Varje medlemsland har att ta ansvar för sitt eget utbildningssystem. Det kommer naturligtvis inte att på något sätt åsidosättas. Vad vi bedömer som angeläget här är att ett intensifierat kunskaps- och erfarenhetsutbyte ska komma till stånd som ett resultat av rapporterna. Det blir det svenska ordförandeskapets ansvar att sedan under vårt ordförandeskapshalvår fullfölja rapporten till toppmötet i Stockholm så bra det går.

Det är viktigt att se om det går att få en koppling mellan utbildning, forskning och sysselsättning. Det var en av sakerna vi från svensk sida var angelägna om inför det extra toppmötet i Lissabon.

Detta var vad jag ville säga om punkterna 3 och 4. De slås samman till en offentlig diskussion.

Det ska syfta till att rådet ger kommissionen i uppdrag att redan till utbildningsministerrådsmötet den 9 november presentera ett utkast till rapporten, som framgår av de papper ni har fått. Här har Sverige redan nu tilldelats av det portugisiska ordförandeskapet en viktig roll. Trots att vi inte ingår i trojkan har man från portugisernas sida ansett det angeläget med ett nära samarbete med Sverige, eftersom vi i många avseenden har haft likartade ståndpunkter inom utbildningsområdet.

Punkten 5 kommer att handla om …

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Vi kan stanna till där. Vi försöker ta detta punkt för punkt.

Anf.  98  PER BILL (m):

Ordförande! Statssekreteraren sade att detta är ett stort och viktigt uppdrag. Det råder inget som helst tvivel om det.

När jag läser igenom detta och anteckningarna från föregående möte får jag intrycket av att utbildningspolitiken är på väg att glida från att vara en nationell angelägenhet till en EU-angelägenhet. Regeringen är på väg åt ett mer federalistiskt tänkande.

Det behöver ingalunda vara positivt för själva utbildningen. Det ännu trögare beslutsmaskineriet i EU kan göra att detta blir en hämsko för den utveckling som måste ske.

Var och en av de små detaljerna kan tyckas vara petitesser. Det ena leder till det andra, till det tredje och till det fjärde, osv. Är det verkligen regeringens uppfattning att ett europeiskt cv och ett europeiskt bevis för grundläggande IT-kunskap är grundläggande EU-angelägenheter?

Mitt intryck är att vi har plockat in mycket sysselsättningspolitik i EU. Eftersom man logiskt sett fort kommer fram till att sysselsättningspolitik är hårt knutet till utbildnings- och IT-politik, börjar man flytta in detta inom EU:s kompetensområde. Jag vill ha en diskussion.

Om vi ska ta ett så stort steg och bygga upp delar av Sveriges EU-ordförandeskap kring detta borde vi ha en ordentlig diskussion om vad som är EU:s kompetens och vad som är de enskilda ländernas kompetens. Var ligger beslutsmakten?

Anf.  99  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG:

Jag tycker att Per Bill berör en oerhört angelägen fråga. Samtidigt får vi aldrig glömma bort att om det är något som de enskilda nationerna slår vakt om är det sina respektive utbildningssystem. Risken för att man från något land skulle vara beredd att göra särskilt mycket avkall på sin rätt att utforma sitt nationella utbildningssystem är oerhört liten.

Däremot finns det för oss alla en stor anledning att välkomna ett ökat erfarenhetsutbyte, dvs. det vi kan lära av varandra. Där har Sverige mycket att bidra med för den europeiska framtiden med kunskap inom både utbildning och forskning.

Men med den kännedom jag har om det europeiska samarbetet är vaktslåendet om de nationella intressena mycket starkt från varje nation. Jag tror alltså inte att Per Bill behöver vara särskilt orolig på den punkten.

I de exempel som Per Bill nämner, i första hand om ett europeiskt cv, handlar det lite om att försöka underlätta rörligheten samt om ett erkännande av olika slag av kompetenser och examina. Det viktiga är den grundläggande EU-tanken – att människor ska kunna röra sig friare över gränserna. Det är det som kommer till uttryck. Men att slå vakt om de nationella systemens integritet är något som alla har en stark känsla för.

Anf.  100  PER BILL (m):

Vi ska inte föra någon längre politisk debatt om detta. Det är tråkigt att ministern inte är här.

Man kan vända på det hela och säga att varje sådan här åtgärd kan ses som ett sätt att öka rörligheten. Man kunde t.ex. säga att alla som ska gå en grundläggande biologisk utbildning ska börja med sin kemidel eller vad det nu kan vara för del, därför att det då är lättare att flytta från ett universitet i ett land till ett annat universitet i ett annat land.

Men det finns två sidor av detta mynt, för det innebär ju samtidigt att man börjar gå in och detaljreglera vad universiteten ska göra, i vilken ordning de ska ha kurserna och vilka kurser de ska ha.

Anf.  101  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG:

Jag tror mig säga det som jag har sagt med större emfas än vad jag kanske skulle ha gjort för några månader sedan, efter att ha diskuterat utbildningsfrågor med bl.a. den tyske delegaten. Jag insåg då att man i de 16 tyska delstaterna har ett utbildningssystem som man slår oerhört mycket vakt om, och som är det system som vi hade på 50-talet. Man har inga som helst planer på att överge den gamla realskoletanken där.

Om vi tar detta som exempel på nationellt vaktslående om vars och ens system så tror jag alltså att risken är liten för att man via olika åtgärder, som har annat syfte, kommer att kränka den nationella suveräniteten vad gäller utbildningssystemet.

Anf.  102  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill bara helt kort säga att jag tycker att tanken med gemensamt eller likartat cv är väldigt bra för ungdomar och många andra som ska arbeta i olika länder. Det är bra att man förstår det hela. Jag tycker alltså att detta är ett riktigt steg mot den internationalisering som kommer och som är på gång. Vi stöder den tanken.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi ska betrakta detta mer som en informationspunkt i dag, även om den är väldigt viktig. Detta är ju ett uppspel inför det svenska ordförandeskapet. Vi har tagit del av det material som finns bakom det hela, och vi ser fram emot att gå djupare in i samrådet så småningom här i EU-nämnden.

Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  104  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG:

Tack för det.

Punkt 5, e-learning och framtidens utbildning, är en föredragning av kommissionen. Ni ser ju själva i materialet att det inte är mycket som man behöver orda om. Detta gäller inför Europeiska rådets möte nu i juni i Feira, där frågorna om IT kommer att komma upp.

Punkt 6 är en föredragning av kommissionen samt diskussion. Där avser Sverige inte att göra något inlägg. Vi menar att vi ska avvakta utgången av ministermötet med kandidatländerna i Bukarest och se vad det kommer att leda till.

Punkt 7 gäller rekommendationer om kvalitetsbedömning inom skol-utbildning. Här handlar det också om en informationspunkt. Ordförandeskapet ska redovisa läget i beredningen. Där är de svenska ståndpunkterna mycket klara – vi menar att frågan om att utveckla utbildningens kvalitet är en av de viktigaste punkterna på gemenskapens dagordning. Detta sker på olika sätt. I Sverige har vi en lokal planering och uppföljning av skolans arbete som en viktig del i den svenska skolpolitiken. Sverige välkomnar alltså det internationella erfarenhets- och informationsutbyte som kan komma till stånd på den här punkten för att stärka kvaliteten. Sverige anser att rekommendationen, i den version som nu föreligger, ligger väl i linje med de svenska ståndpunkterna.

Om herr ordförande inte misstycker så går jag vidare.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Vi kan nog stanna till där, eftersom detta ser ut att bli en form av beslutspunkt, där det finns en klar ståndpunkt från regeringens sida. Ingen har begärt ordet på den här punkten, och då kan jag konstatera att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt.

Då går vi vidare.

Anf.  106  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG:

Tack, herr ordförande! Punkt 8 är också den en information om hur arbetet framskrider med rekommendationen om rörlighet. Det gäller för studerande, personer med yrkesinriktad utbildning, unga volontärer, lärare och utbildare. Det är alltså unga människor på utbildnings- och ungdomsområdena, och det handlar om att underlätta för dem att kunna röra sig.

Här finns en del oklarheter, som man inte har rett ut. Därför har arbetet inte kommit fram så långt som vi hade trott. Vi menar att arbetet får fortsätta. Däremot tycker vi att det är angeläget att man får en lösning på problemet – det är det inget tvivel om. Vi räknar alltså med att det ska kunna bli ett antagande av en gemensam ståndpunkt vid ministerrådsmötet den 9 november.

Det, herr ordförande, var de synpunkter som jag har på dagordningspunkterna.

Anf.  107  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Jag lämnar ordet fritt i övrigt, om någon har någon fråga. Det är det inte, och då får vi tacka Carl Lindberg för medverkan i dag i samrådet.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin Finansminister Bosse Ringholm Rapport från ministerrådsmöte den 8 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 juni 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  JOHAN LÖNNROTH (v) 1

Anf.  4  Kanslirådet PETER HOLMGREN 1

Anf.  5  JOHAN LÖNNROTH (v) 1

Anf.  6  MATS ODELL (kd) 2

Anf.  7  Kanslirådet PETER HOLMGREN 2

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  11  CARL ERIK HEDLUND (m) 3

Anf.  12  JOHAN LÖNNROTH (v) 4

Anf.  13  MATS ODELL (kd) 4

Anf.  14  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  20  LARS TOBISSON (m) 6

Anf.  21  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  22  JOHAN LÖNNROTH (v) 7

Anf.  23  KIA ANDREASSON (mp) 7

Anf.  24  KARIN PILSÄTER (fp) 7

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  26  MATS ODELL (kd) 8

Anf.  27  LARS TOBISSON (m) 8

Anf.  28  KARIN PILSÄTER (fp) 9

Anf.  29  JOHAN LÖNNROTH (v) 9

Anf.  30  KIA ANDREASSON (mp) 10

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  33  LARS TOBISSON (m) 11

Anf.  34  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  36  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  37  GÖRAN LENNMARKER (m) 12

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  39  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  41  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  44  MATS ODELL (kd) 14

Anf.  45  LARS TOBISSON (m) 14

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 14

Anf.  47  Kanslirådet FRANK WALTERSON 15

Anf.  48  LARS TOBISSON (m) 15

Anf.  49  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf.  50  Departementsrådet AGNETA BERGQVIST 15

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf.  53  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  54  KARIN PILSÄTER (fp) 16

Anf.  55  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  56  KARIN PILSÄTER (fp) 17

Anf.  57  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  59  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  60  ORDFÖRANDEN 18

2 §  Sysselsättning och socialpolitik Näringsminister Björn Rosengren och statsrådet Ingela Thalén Rapport från ministerrådsmöte den 8 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 juni 2000 19

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  62  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  64  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  66  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 19

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  68  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 20

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  70  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 20

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  72  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 21

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  74  Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s) 21

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  76  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 22

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  78  KIA ANDREASSON (mp) 22

Anf.  79  GUSTAF VON ESSEN (m) 23

Anf.  80  MIKAEL ODENBERG (m) 23

Anf.  81  BERIT ANDNOR (s) 24

Anf.  82  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 24

Anf.  83  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 24

Anf.  84  INGVAR SVENSSON (kd) 25

Anf.  85  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 25

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  87  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 26

Anf.  88  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 26

Anf.  89  MAGGI MIKAELSSON (v) 26

Anf.  90  Statsrådet INGELA THALÉN (s) 27

Anf.  91  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 27

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 27

3 §  Utbildning Bitr. statssekreterare Carl Lindberg Rapport från ministerrådsmöte den 26 november 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 juni 2000 28

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  94  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG 28

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  96  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG 28

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  98  PER BILL (m) 30

Anf.  99  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG 30

Anf.  100  PER BILL (m) 30

Anf.  101  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG 31

Anf.  102  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 31

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  104  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG 31

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  106  Bitr. statssekreterare CARL LINDBERG 32

Anf.  107  ORDFÖRANDEN 32