Onsdagen den 28 augusti 2002

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:41

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 juli 2002

Information och samråd inför informellt ministermöte, s.k. Gymnich, den 30 och 31 augusti 2002

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Därmed hälsar jag utrikesministern och hennes medarbetare välkomna hit. Därmed är också sammanträdet öppnat.

Innan vi går in på de allmänna frågorna ska jag påpeka att ni har fått en reviderad föredragningslista. Det har också skickats ut information per mejl om att det har kommit upp en punkt om fiske. Det har uttryckts önskemål om att få vidare informationer om detta. Det kommer upp senare på dagordningen.

Vi ska nu få informationer om det informella utrikesministermöte som äger rum i slutet av veckan. Vi brukar alltid ha samråd eller information kring detta. Normalt tar vi inte upp de informella ministerrådsmötena, men vi har undantag för det s.k. Gymnichmötet och för det informella Ekofinmötet eftersom det är fråga om viktiga händelser där riktlinjerna för den kommande terminens arbete läggs upp.

Varsågod, utrikesministern!

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket. Jag tänkte också säga några ord om det förra mötet med allmänna rådet. Jag gör dock en ganska kort presentation. Jag ska erkänna att jag var på semester och inte var där.

Det som bl.a. gjordes var att utöka listan när det gäller sanktioner och reserestriktioner för Zimbabwe så att ytterligare 52 personer inkluderas – inklusive presidentens hustru, som jag minns att vi nämnde senast på EU-nämnden.

Det danska ordförandeskapsprogrammet presenterades och de fem övergripande prioriteringarna – som ni kanske kommer ihåg; utvidgning, frihet, säkerhet och rättvisa, hållbar utveckling och, sista punkten, säkra livsmedel och globalt ansvar.

Sedan antog man rådsslutsatser om potentiella konfliktområden. Det tycker vi är intressant eftersom det var vi som tog initiativet till att börja arbeta med att förebygga konflikter. Här ser vi äntligen resultatet i att presentera ordentliga förslag när det gäller att förebygga konflikter och titta på potentiella konfliktområden. Det är en rapport som Solana och Patten har presenterat gemensamt vid senaste GAC. Det är en tydligare och mer preciserad plan än tidigare. Vi ska i veckan ha ett möte om konfliktförebyggande i anslutning till Gymnichmötet, och många EU-ministrar är intresserade av att vara med. Det visar att det har gått bra att arbeta med frågor om konfliktförebyggande arbete.

Det här är ingen kioskvältare i medierna, men jag tror att det här kommer att bli viktigt i den praktiska politiken.

Gymnichmötena börjar ta form, och fler och fler ämnen tas upp. Jag vet inte om ni har fått se alla frågorna: Utvidgningen, Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Slovakien, EU:s östra grannländer, Mellanöstern, Irak, ESDP, Indien, Pakistan, Johannesburg, översvämningarna och ICC som nu står på dagordningen för denna informella överläggning. Jag ska försöka att snabbt gå igenom punkterna.

Utvidgningen handlar nu framför allt om att få en tidsplan för de fortsatta förhandlingarna och ett stöd för danska förslaget att nu försöka göra klart alla frågor som inte har med budget att göra under september. Sedan ska man koncentrera sig på budgeten, och i början av november måste det finnas en gemensam position för att sedan få förhandla med respektive kandidatland fram till mötet i Köpenhamn. Det finns goda och realistiska möjligheter att den här tidsplanen ska hålla. Vi kommer självklart att ge den vårt fulla stöd. De två orosmoment som finns är om det blir ett nej i folkomröstningen på Irland och vad det kommer att innebära och om det kan bli förändringar i den tyska politiken under hösten vid ett eventuellt regimskifte. I övrigt menar vi att det är en realistisk och bra tidtabell.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske ska stanna till vid varje delpunkt. Vi går vidare.

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Bulgarien och Rumänien kommer att tas upp. Tanken är att man där inte ska diskutera budget utan även där diskutera tidtabell. Vi tror att man kommer att vilja föreslå något slags måldatum även för Bulgarien och Rumänien som ligger några år senare, runt 2007. De behöver detta för att verkligen få fart på sitt interna reformarbete. Ordföranden kommer säkert att ta upp möjligheten att något öka förmedlemskapsstödet.

Det här är tankegångar som vi inte ser några problem med. Det gäller att Bulgarien och Rumänien nu känner att de har stöd att gå vidare med sitt arbete även om de inte kommer med i första omgången i Köpenhamn.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Du nämnde Irland och folkomröstningen. Är det bestämt något datum?

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, det finns inget datum. Man säger att den förmodligen blir i oktober. De är väl tvungna att säga till ett visst antal veckor i förväg? Hur många veckor i förväg? Jag tror att det är fyra veckor eller något sådant. Den kan komma ganska snabbt på.

Anf.  7  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har fått reda på att USA och Rumänien har tecknat någon typ av avtal vad gäller Internationella brottmålsdomstolen. Jag vet inte om USA har försökt att utöva tryck på Sverige. Jag tror inte att vi har tecknat något sådant avtal. Det rör sig om att utlämna medborgare och sådant.

Kommer detta att påverka synen på förhandlingarna med Rumänien? Hur ser du på detta?

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, det kommer det inte att göra.

Vi har en särskild punkt om detta. Jag tänkte komma tillbaka till diskussionen om Internationella brottmålsdomstolen och förhandlingen med USA. Vi menar att den definitivt inte ska påverka förhandlingarna med Rumänien, Bulgarien eller de andra ansökningsländerna. Det är ett stort problem, och jag tänkte ta upp detta längre ned på dagordningen.

Anf.  9  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare.

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

I Turkiet antogs den 3 augusti ett stort paket med viktiga reformer som vi har efterlyst. Dödsstraffet ska avskaffas, TV- och radiosändningar på kurdiska och undervisning i kurdiska språket ska tillåtas. Vi står nu inför en besvärlig balansgång. Det gäller bl.a. att uppmuntra reformvännerna. Vi har sett vilka interna konvulsioner detta har resulterat i i Turkiet, splittring i parlamentet, flera ministrar har avgått och bildat ett nytt parti för att driva reformprocessen vidare. Det gäller att uppmuntra reformprocessen samtidigt som vi inte låter oss nöja med beslut i parlamentet som vi inte vet om de blir verklighet.

Vi kommer att ha den diskussionen på Gymnichmötet. Vår utgångspunkt är att vi ska vänta till den översynsrapport som kommissionen ska lägga fram i oktober. Då ska det finnas en ordentlig utvärdering av vad som har skett i Turkiet och hur man har gått vidare med de senaste besluten i parlamentet. Det blir naturligtvis en diskussion fram till Köpenhamnsmötet. Turkiet kommer att vilja ha någonting i gengäld. De ska ha uppmuntran, men de kan naturligtvis inte få löften som innebär att de lättare kan glida igenom Köpenhamnskraven.

Anf.  11  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det är tveksamt att kalla de reformer som har antagits i den turkiska riksdagen för viktiga. T.ex. dödsstraffet har bara begränsats. Nu har inte dödsstraffet använts på över 20 år i Turkiet, däremot finns det många människor som försvinner varje år eller dödas i fängelser. Rapporter förs, och det sker fortfarande lika mycket i dag som förut.

Dödsstraffet får användas om någon utgör ett hot mot den, som det har uttryckts, turkiska enheten. Vem bedömer vad som är ett hot mot den turkiska enheten? På vilket sätt bedöms detta?

Vidare var det kurdiska språket. Det är lite lustigt; av beslutet framgår det att till viss del ska kurdiska tillåtas. När jag var där, efter beslutet, beslöt valmyndigheten att kurdiska inte får användas i valdebatten, varken i material, i valdebatter eller på något sätt. Det kurdiska språket får inte användas i valrörelsen. Det strider mot riksdagsbeslutet om att kurdiska ska få användas i radio- och TV-sändningar. Jag vet att det är utbildningsdepartementet i Turkiet som ska bestämma hur kurdiska får användas i undervisningen. Vad jag har förstått får undervisning ske i kurdiska bara som hemspråk om det sker på ett sätt som inte hotar den turkiska enheten. Där ska det finnas någon typ av övervakning.

Betydelsen av dessa reformer har överdrivits i europeiska medier. Jag tycker att det behövs en tydligare analys av vad reformerna innebär i realiteten.

Jag vill också ta upp det kommande valet. Jag har åkt runt till en del turkiska byar omkring Diyarbakır och har pratat med folk. Samtliga i byarna säger att de inte kommer att våga rösta på det parti de vill rösta på. Även om det råder valhemlighet vet militären hur en by har röstat. Om 60–90 % av en bys invånare röstar på ett parti som militären inte gillar är invånarna rädda för trakasserier från militären. Med tanke på hur det ser ut i regionen med militära och polisiära checkpoints mellan varenda stad, inte bara en utan flera, med en tydlig militär närvaro i varenda stad, och med tanke på det vi i Miljöpartiets delegation upplevde, förstår vi att människor känner sig hotade av militären. De kommer inte att våga rösta fritt. Det ser jag som allvarligt.

Jag skulle vilja att Sverige agerar, att EU agerar, så att det kommande valet blir ett fritt val. Jag föreslår att valövervakare skickas till de aktuella regionerna som även stannar ett tag efter valet. Det här är ju inte aktuellt i hela Turkiet.

Anf.  12  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag var i Turkiet i februari–mars. Jag har alltså inte så aktuell information som Yvonne Ruwaida har. Jag håller fullständigt med Yvonne Ruwaida i fråga om valobservatörer. Det vore bra.

Det är i och för sig positiva lagförändringar som Turkiet har antagit. De måste väl ändå godkännas av presidenten? Det har väl presidenten ännu inte gjort?

Det är bra att det görs en översynsrapport. Den måste väl ändå kompletteras med en analys av hur lagarna har implementerats i det turkiska samhället? Går det att göra fram till oktober? Det är ganska kort tid. Det får inte bara vara ord från Turkiets sida. Sverige och EU måste trycka på.

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det är viktigt att först avvakta. Det är det korrekta sättet. Kommissionens rapporter brukar vara mycket noggranna och specifika. Jag tror att det därmed finns ett gott underlag för en vidare bedömning.

Vi ska samtidigt komma ihåg att ett EU-medlemskap för Turkiet kanske skulle vara den största chansen att lösa den kurdiska frågan – för att använda den formuleringen – dvs. få ett Turkiet som fullt ut respekterar mänskliga rättigheter på en europeisk nivå. Enda chansen är via EU-processen. Vi måste ständigt hålla det i minnet så att inte den processen huggs av. Då kan vi se en backlash.

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först och främst ska presidenten skriva på. Vi är dock inte oroliga om att det där ska uppstå problem. Han har tidigare varit en av dem som har stött reformer. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Den översyn som kommissionen ska göra ska innehålla en analys av vad som faktiskt sker i Turkiet. Det är precis det du efterlyser.

Vad går det att säga om detta? Det är ändå ett stort steg framåt att man avskaffar dödsstraffet i fredstid. Det är klart att det är ett steg framåt att få använda kurdiska språket. Man säger samtidigt att det kommer att ta ungefär ett år att genomföra detta. Man har alltså inte lovat att göra det med en gång. Naturligtvis måste vi noga titta på om detta genomförs eller inte.

Jag tror att vi alla kan känna stark oro, och dela Yvonne Ruwaidas oro, för att detta inte kommer att genomföras. Det är samtidigt viktigt att visa att vi stöder reformansträngningarna. Om vi i det här läget säger att vi inte tror på detta, att vi fördömer, att något inte räcker, dvs. bara ger ett negativt budskap, blir det att smälla igen dörren i ansiktet på dem som ändå försöker arbeta med reformer. Det riskerar att stötta de konservativa och militära krafter som inte vill ha ett närmande till EU. Därför är det viktigt att gå balansgången mellan att både uppmuntra reformerna samtidigt som vi inte naivt får ta någonting för givet.

Vi får avvakta och sedan återkomma. Det avgörande kommer att ske i Köpenhamn i december. Vi har all tid att återkomma innan dess och se vad som har hänt och vad som bör göras då.

Anf.  15  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag fick inte svar på en av mina frågor, herr ordförande. Jag vill påminna utrikesministern. Det var frågan om valobservatörer. Hur går det att garantera fria demokratiska val där folk känner att de faktisk vågar rösta på det parti de vill rösta på?

Den information vi fick var inte bara att folk är rädda för att rösta utan också att folk är rädda för att militären ska ta med sig valboxarna från byarna och byta ut valsedlarna.

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Där det finns särskilda problem är naturligtvis i några regioner där det är undantagstillstånd. Jag ska gärna ta upp detta informellt med mina EU-kolleger i helgen. Om det ska bli någon nytta måste detta hanteras försiktigt. Jag ska ta upp frågan om hur regioner med undantagstillstånd hanteras med de andra.

Anf.  17  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Normalt brukar vi ha den ordningen att det är OSSE med Europarådet, med inslag från Europaparlamentet, som brukar sköta valövervakningen. Det finns ingen anledning att inte göra det när det gäller Turkiet.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Vi lämnar den delen av mötet och går över till de andra frågorna. Varsågod, utrikesministern.

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan har vi Slovakien på dagordningen. Jag tror att det är lite olyckligt att Slovakien formellt är med på dagordningen. Det finns en stor oro för vad som ska hända i slovakiska valet. Ska Mečiars parti komma tillbaka och få majoritet? I detta läge är det nog alltid farligt om det ser ut som om man försöker påverka valprocessen. Helst hade vi sett att Slovakien inte stod på dagordningen. Vi har dock förstått att Danmark inte avser att skicka några särskilda signaler eller uttalanden från mötet till Slovakien. Det bästa för att garantera att reformister och demokrater fortsätter att ha makten i Slovakien är att inte lägga oss i i förväg och ge öppna pekpinnar inför valet.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare.

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller diskussioner om våra östra grannländer och wider Europe har Leif Pagrotsky och jag skrivit ett brev. Vi har föreslagit att få i gång en diskussion om de nya grannarna till EU. När denna fråga var uppe vid utrikesministermötet i april fick Patten och Solana i uppdrag att gemensamt presentera förslag inför Gymnichmötet. De har skrivit ett bra förslag om hur man kan fortsätta att arbeta med grannländerna, allt inklusive Ukraina, Moldavien, Vitryssland. Deras förslag är att inte inkludera Ryssland i detta, dvs. att Ryssland ska ha ett särskilt spår. Det är väl den enda punkten där vi skiljer oss. Vi tror att det är bra att inkludera Ryssland. Ryssland är en viktig brygga över till Vitryssland, Moldavien och Ukraina.

Rapporten handlar om att öka handeln, integrationen, samarbetsprojekt, samtidigt som den innehåller kritik och förslag till stöd av demokratiserings- och reformsträvanden i dessa länder. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare.

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Kaliningrad kommer också upp här. Där har inte minst Ryssland haft en aktiv diplomatisk offensiv. Man vill ha total visumfrihet för Kaliningradborna, annars kommer de att helt isoleras.

Många uttalanden har tolkats och snabbt förts ut av ryska medier med innebörden att det måste vara viseringsfrihet. Jag upptäckte detta själv i förra veckan när jag var i Helsingfors och höll tal. Jag sade att det inte behövdes viseringsfrihet men att man i stället skulle försöka hitta flexibla lösningar, t.ex. multipla visum, billiga visum, och möjlighet till undantag för vissa personer. Detta presenterades ett par timmar senare av ryska medier som att jag hade föreslagit viseringsfrihet. Det hade jag alltså inte gjort.

Vi diskuterade detta med de baltiska länderna i förrgår. Det här är inte minst viktigt för Litauen för att kunna känna att landet blir fullvärdig medlem av Schengen. Landet vill inte ha en lösning som innebär att landet inte skulle förutsättas klara Schengenakin.

De ryska tankarna om plomberade tåg för tankarna tillbaka till långt före Berlinmurens fall. Vi måste få Ryssland att acceptera att börja diskutera flexibla lösningar inom Schengenakin och inte kräva total viseringsfrihet, plomberade tåg och liknande.

Anf.  24  GÖRAN LENNMARKER (m):

Det viktiga är det som utrikesministern var inne på, nämligen att det ändå ska vara möjligt för en vanlig fattig kaliningradbo att röra sig över gränsen. En hederlig människa ska inte stoppas i onödan.

Måste man över huvud taget ta betalt för visum? Man kan ju tänka sig en sådan ordning. Det viktiga är att kontrollera att det inte är kriminella som rör sig över gränserna. Det är ju det vi är ute efter.

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Man kan i princip ge visum vid gränsen. Man kan göra detta i och för sig gratis, men framför allt näst intill gratis. Visum kan ges för lång tid. Det finns många möjligheter.

Det stora problemet hittills har varit att det är få kaliningradbor som har pass. Även om man i Ryssland försökte skulle man inte hinna producera pass i den omfattningen.

Det finns en typ av ryska inrikespass. En diskussion har varit att använda inrikespasset för att få visum på det. Om det går att få visum billigt finns det alla möjligheter också för en fattig kaliningradbo att som tidigare resa i princip fritt.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare.

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Mellanöstern. Även om det kan tyckas konstigt med tanke på alla negativa rapporter ser det ändå lite ljusare ut än vad det har gjort på ett tag.

För några dagar sedan blev det en säkerhetsöverenskommelse om ett israeliskt tillbakadragande. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Sedan har det börjat utkristallisera sig något slags färdplan som vi kommer att diskutera vid Gymnichmötet i helgen. Tanken är att inför det möte som kvartetten – EU–FN–Ryssland–USA – ska ha i september, där man ska träffa arabländerna och parterna, ska man ta fram en färdplan som innebär att en palestinsk stat ska bildas inom tre år. Tanken är att sätta upp tidpunkter, vad parterna ska uppnå, ett datum för att upprätta en permanent palestinsk stat sommaren 2005.

Det är naturligtvis för tidigt att säga om kvartetten kommer att tycka att detta är bra, om det kommer att gå att klara att upprätthålla alla tidsgränser som kommer att behöva respekteras för att komma vidare.

Det är en bra början att se en politisk process framåt, att det äntligen tar fart med en politisk process. Första steget är förberedelserna för de val som ska hållas på de palestinska områdena i januari 2003. Hela det arbetet ska ske på båda sidor för att detta ska bli möjligt, dvs. att öppna och reformera på den palestinska sidan och att göra tillbakadraganden från den israeliska sidan så att det går att bedriva valkampanj och rösta. Efter valet är tanken att börja det svåra arbetet med en konstitution osv. för att en palestinsk stat sedan ska ligga klar.

Anf.  28  YVONNE RUWAIDA (mp):

Först har jag en fråga. Du pratar om denna färdplan. Jag förstår inte vem det är som skriver denna färdplan.

Du pratar om planer på bildandet av en palestinsk stat inom tre år. Är det Sveriges önskan eller EU:s önskan? Var har detta artikulerats någonstans?

Jag har främst två funderingar. De gäller bl.a. valet i januari. Ju mindre tid det finns för ett normalt samhälle där det går att arbeta, gå i skola, ha bröllop osv., ju svårare blir det att ha en valrörelse med en bra ton och bra debatt. Nu är det sex veckor innan tillbakadragandet. Det innebär två och en halv månad av en normal situation inför ett val. Det är väldigt kort tid.

Jag vet inte om ni har diskuterat om det är olämpligt att ha ett val med så kort tid av normalt tillstånd i de palestinska områdena. De sex veckorna kan förlängas.

Min andra fundering gäller varför tillbakadragandet skjuts upp. Jag har hört vissa som kopplar ihop detta med att USA skjuter på sin attack mot Irak. Jag har förstått att Israel inte vill ha sin militär i de palestinska städerna när USA attackerar Irak. Det skulle också vara en säkerhetsrisk för den israeliska militären. Det skulle vara något som en israelisk president skulle ha svårt att förklara för allmänheten om Irak attackerar Israel igen. Det finns få möjligheter att skydda sig mot missiler i de palestinska städerna – skyddsrum osv. Däremot finns det sådant i de israeliska samhällena. Ni kanske inte ens har funderat över om det finns en koppling mellan dessa två frågor?

Anf.  29  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag skulle vilja passa på och fråga utrikesministern om en aktuell fråga.

Israel trängde in i södra Gaza under natten enligt ett TT-meddelande. Trupper trängde in med stöd av pansar i Gazas södra delar. Det finns inte några uppgifter om skadade i angreppen, men det har varit beskjutning. Har ni på UD agerat eller har EU gjort någonting? Kan ni ger mer information om den aktuella bilden?

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller den första frågan från Yvonne Ruwaida: Nej, vi ser ingen koppling mellan de här två frågorna. Det är klart att man kan säga att det är svårt att genomföra ett val när man inte har haft en normal situation. Självklart är det bättre att ha val efter en längre period av lugn. Men det är väldigt farligt om man börjar diskutera att skjuta på valet och sätta upp en massa rekvisit som ska vara uppfyllda. Det kommer bara att få till resultat att man skjuter på fredsförhandlingar och en palestinsk statsbildning. Det är sådant som hela tiden hittills har lagt stenar i fredsprocessen, skjutit upp den och omöjliggjort den. Därför tror jag att vi nu måste göra motsatsen. Vi måste bestämma oss för tidsgränser, och sedan får det hända nästan vad som helst. Vi ska ändå se till att vi fortsätter enligt färdplanen.

Det är EU som har satt upp målet juni 2005. Det är ett initiativ som började diskuteras i och med att USA har sagt att man ska vara aktiv men egentligen inte har kommit med några förslag. Inför det möte som ska ske med USA och andra i kvartetten i september bör vi själva arbeta fram förslag och idéer som vi hoppas att kvartetten ska ställa sig bakom.

Det här är i stor utsträckning en EU-driven process som vi hoppas kommer att få stort stöd. Jag tycker att Danmark som ordförandeland har skött det väldigt bra. Vi får se vad som blir resultatet i helgen. Jag hoppas att det blir ett stort stöd för det. Då kan vi också hoppas på att det får ett stort stöd av kvartetten.

Vårt förslag till Danmark har också varit att man, i samband med att kvartetten träffas i september, också ska träffa grannländerna och parterna för att diskutera färdplanen med dem. Eftersom det inte verkar bli någon internationell konferens på ett tag är det bra att man kommer i gång med hela processen på det sättet. De har tagit till sig det förslaget och försöker nu göra så.

Sedan var det en fråga om vad som hände under natten. Vi vet ännu inte riktigt vad som har hänt. Israel själv uppger vid förfrågningar att det inte var en militär aktion utan att man helt enkelt jagade smugglare och att det var därför det här skedde. Vi har ingen mer information om det än så länge.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då går vi vidare med de frågor som är sist i herdabrevet.

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har frågan om Irak. Där har den svenska synen varit helt klar, att det är säkerhetsrådets ansvar och att vi måste ge säkerhetsrådet allt stöd. Vi har också uttalat vår förståelse för att säkerhetsrådet inte tackar ja till Iraks inviter eftersom Irak har ställt villkor för att släppa in vapeninspektörerna. Det kan man inte acceptera. Vi har därmed också varit tydliga med att vi inte anser att ett enskilt land, USA, kan fatta beslut om militära aktioner mot Irak. Det har varit i princip andra EU-länders ställningstagande också.

Anf.  33  GUSTAF VON ESSEN (m):

Det finns ju resolutioner om massförstörelsevapen och inspektioner. Tror utrikesministern att man kommer att förnya och skärpa kraven på Irak och ställa Irak inför något slags ultimatum: ”Nu måste ni efterleva de tidigare resolutionerna. Vi måste kunna komma in med vapeninspektörerna, annars så …”

Just nu verkar det som om ingen vill angripa Irak för att få en lösning. Det kan vara förståeligt. Å andra sidan verkar inte Irak vara särskilt intresserat av att släppa in några vapeninspektörer. Därmed är det ett limbo. Man räknar med att någon eller ett par medlemmar i säkerhetsrådet kommer att ”vetera” alla förslag till FN-ingripanden.

Det här måste redas ut, så att vi förstår vad som faktiskt kan komma att ske med den inställning som den svenska regeringen har.

Anf.  34  YVONNE RUWAIDA (mp):

Bara en fråga som rör att amerikanska stridsflyg har anfallit mål i norra och södra Irak under året, senast nu i veckan, tillsammans med Storbritannien: Hur har Sverige agerat?

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är så som Gustaf von Essen beskriver det som det borde gå till: Man tar en ny diskussion i säkerhetsrådet. Säkerhetsrådet måste i det läget också kunna hota med militära aktioner. Hittills har USA inte velat återföra frågan till säkerhetsrådet. Vi hoppas att den kommer tillbaka till säkerhetsrådet. Det är ändå Kofi Annan och FN som har haft reaktionerna under sommaren gentemot Irak och som också har varit tydliga i sina krav. De har tydligt markerat att man inte accepterar villkor för att vapeninspektörerna ska återinträda.

Det är väldigt svårt att uttala sig hypotetiskt i förväg om risken för veto om frågan kommer tillbaka till säkerhetsrådet – att t.ex. Ryssland eller Kina skulle säga att man inte bör eller får ta upp den i säkerhetsrådet eller att de skulle lägga veto mot åtgärder. Jag tror att det också beror på om man håller det samlat i säkerhetsrådet. Då tror jag att det blir en starkare press på att Irak måste komma med motprestationer.

Till syvende och sist kommer det att bli en diskussion i säkerhetsrådet om det är bra eller inte att använda militär aktion. Men det är åtminstone viktigt att de kan hota med det och vara beredda att sätta det i verket. Det är en av de få saker där FN har ett starkt verktyg och ett starkt hot mot regimen i Irak.

Vi har inte agerat på något särskilt sätt när det gäller flygövervakningen. Det är väldigt komplicerat med flygövervakningen. Å ena sidan finns ett tveksamt stöd för flygövervakningen från USA och Storbritannien och de bombningar som har gjorts. Vid några tillfällen har vi kritiserat de bombningar som har gjorts. Samtidigt ska man se att det har fungerat som ett skydd för den del av befolkningen som tidigare utsattes för Saddam Husseins attentat och för kemiska stridsmedel. För dem har flygövervakningen också varit ett skydd mot att Saddam Hussein inte flyttar fram sina trupper. Det är en av de frågor som inte är glasklar folkrättsligt.

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då går vi vidare.

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan kommer en favorit i repris: ESDP, samarbetet EU–Nato. Javier Solana ska tala om möjligheterna att få till stånd en överenskommelse mellan EU och Nato. Vi får väl se ifall denna favorit i repris sedan ett och ett halvt år ger något resultat. Det kan hända. Grekland har nu övertagit ordförandeskapet just i den här delen eftersom Danmark har ett försvarsförbehåll. Det finns naturligtvis en vilja från Grekland att visa att man kan åstadkomma resultat trots att man i högsta grad är inblandad. Jag har inga särskilda nyheter för dagen om detta.

Indien–Pakistan har vi väl inte heller några direkta nyheter om. Javier Solana, Chris Patten och både den franska och den brittiska utrikesministern har besökt Indien–Pakistan. Det är uppe på dagordningen mest för att påminna om att EU ska fortsätta att spela en roll och vara aktiv i dialogen samt bidra informellt till att det finns valövervakare och övervaka situationen.

Vi vet ännu inte om det blir diskussioner om Johannesburg. Det beror på hur förhandlingsläget nere i Johannesburg ser ut. Om det är ett svårt läge kommer vi att ta upp Johannesburg i Helsingör. Men det vet vi alltså inte i dag.

Anf.  38  YVONNE RUWAIDA (mp):

Som jag har fått information om har EU-kommissionen tagit fram ett förslag till ett energisamarbete mellan EU och världens utvecklingsländer. Förslaget omfattar 700 miljoner euro. Vad jag vet är det inte förankrat i EU-parlamentet eller riksdagen. Det är ett förslag som helt och hållet har utformats av EU-kommissionen och som nu läggs fram i Johannesburg.

Jag undrar över bristen på demokratisk förankring. Jag undrar också över Sveriges roll. Sedan har jag också förstått att en del av förslaget går ut på att man ska exportera kärnkraft till tredje världen. Jag undrar om det är regeringens politik, dvs. att exportera kärnkraft till tredje världen.

Jag vill också ta upp frågan om en konvention om storföretagens sociala och miljömässiga ansvar. Vi har drivit att man i Johannesburg ska få ett principbeslut om en konvention och att man ska anta en tidtabell för när de anslutande parterna ska vara överens om innehållet och vill veta hur regeringen ser på det.

Anf.  39  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Vi läser i tidningarna om vad som händer där nere i Johannesburg, och det verkar lite rörigt på sina håll. Det är en stor organisation, med 40 000–50 000 människor. Det har kommit rapporter om att de enskilda organisationerna inte riktigt kommer till tals. Min fråga är helt enkelt om vi har någon information om hur svenska enskilda organisationer som är på plats kan föra fram sina synpunkter och finnas med i processen. Hur ser det ut egentligen? Det är svårt att bedöma från massmediehållet.

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller Yvonne Ruwaidas fråga om att EU-kommissionen ger resurser känner jag inte närmare till det. Jag tycker i och för sig att det är bra om EU-kommissionen satsar pengar på miljöprojekt. Självklart ska de inte satsa pengar på att exportera kärnkraft. Det är så kontroversiellt bland många av EU:s medlemsländer, så jag kan inte tro att det görs. Det handlar väl om att lära ut energiteknik, energieffektivisering och sådant. Det är bl.a. sådant som vi har velat se. Kommissionen kan fatta beslut själv. De kan också fatta beslut om resurser ifall det finns pengar. Men, som sagt, jag tror inte att de fattar beslut om att exportera kärnkraft.

Det är ofta ett problem att de civila organisationerna inte kommer till tals. Vi har erfarenhet av samarbete med organisationer och NGO:er och brukar ofta vilja inkludera dem i våra delegationer. Jag vet att den svenska delegationen har bra diskussioner och kontakter med organisationerna. Men det brukar vara mycket kontroversiellt i internationella sammanhang.>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<De svenska företrädare som finns på plats får helt enkelt diskutera med organisationsrepresentanterna vad man kan göra, hur man kan bidra till att de får komma in.

Anf.  41  YVONNE RUWAIDA (mp):

Om jag får läsa på engelska så slipper jag översätta: On Sunday the 1st of September the European Union intends to launch in Johannesburg in the framework of the WSSD a partnership initiative on energy claimed worth 700 million euros. The launch will be done in presence of the Danish Prime Minister Mr Rasmussen, the two EU Commissionnaires Wallström and Nielson and several ministers from development countries.

Det här förslaget har inte antagits formellt av EU-länderna. Det innehåller både kärnkraft och kolkraft. Hade det bara handlat om förnybar energi hade vi jublat, naturligtvis. Men vi har fått information om att det ska innehålla de två delarna. Det har över huvud taget inte diskuterats i EU-parlamentet.

Anf.  42  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag ville bara säga att Sverige, liksom praktiskt taget alla andra länder, är folkrättsligt förpliktade att dela med sig av kärnkraftens fredliga användning. Det ingår i ickespridningsfördraget. Det var ett åtagande som industriländerna gjorde för att icke få spridning av kärnvapen. Alla EU:s 15 medlemsländer är förpliktade att göra det.

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Både vice ordföranden och Yvonne Ruwaida får förlåta mig, men jag tror varken att vi deltar eller kommer att delta när det gäller kärnkraftsexport. Vi kan ha många åsiktsskillnader när det gäller Danmark. Men tanken att den danska statsministern skulle leda ett möte och sätta i gång ett initiativ för kärnkraftsexport är, med tanke på Danmarks inställning till det, helt främmande. Utan att känna till alla detaljer i planen kan jag säga att det inte är syftet med initiativet. Tanken är att man ska få en ordentlig satsning på precis den här typen av energieffektiviseringar och energiinitiativ som är viktiga för att tredje världens länder ska kunna få en mer hållbar utveckling. Även om det inte har diskuterats i Europa-parlamentet är det positivt att EU visar länderna som träffas i Johannesburg att man är beredd att komma med pengar konkret för att sätta i gång den här sortens partnerskap. Det är bristen på sådana initiativ som vi har klagat över hela tiden, inte att de faktiskt tar initiativ, ger pengar och sätter i gång partnerskap.

Anf.  44  LENNART DALÉUS (c):

Jag tror att utrikesministern gör rätt bedömning och jag ställer mig gärna bakom den.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Nu har vi klarat Johannesburg. Översvämningarna i Centraleuropa var också uppe. Har utrikesministern några kommentarer där?

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har ju två medlemsländer som är berörda, Tyskland och Österrike. Två kandidatländer, Tjeckien och Slovakien, är också berörda. Sverige har lämnat hjälp till framför allt Tjeckien för att hantera den katastrof som har varit. Vi har fått en diskussion om hur man ska kunna bistå länderna i det svåra arbetet efter översvämningarna. Det snabbaste och enklaste verkar vara att använda pengar från de regionala strukturfonderna, att man fördelar om strukturfondsmedel för att bistå till återuppbyggnaden efter översvämningarna. Det har också förts diskussioner om man ska bygga upp nya katastroffonder. Man får värdera om det behövs, hur de skulle se ut, vad det skulle kosta osv. Det tar ganska lång tid. De snabba insatserna gör man genom de strukturfonder som redan finns.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Har utrikesministern något ytterligare att säga?

Anf.  48  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi hade en punkt till. ICC kommer upp, alltså Internationella brottmålsdomstolen. Både vi och andra länder har fått brev från USA om att USA vill sluta avtal med oss om att inte lämna ut amerikanska medborgare till ICC. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det kommer inte att bli något beslut den här helgen utan bara diskussioner inom EU. Alla stöder domstolen och tycker att det är viktigt att vi upprätthåller respekten för domstolen. Det handlar om ifall det finns något sätt att genom t.ex. politiska uttalanden ge USA något, så att man kan hitta en kompromiss utan att det undergräver förtroendet för domstolen eller minskar dess befogenheter. Jag har svårt att se hur det skulle se ut, som skulle kunna få USA att acceptera en sådan överenskommelse. Tanken är att vi har en diskussion om det. Sedan ska vi fatta beslut vid det möte som är den 29 september.

Budskapet har också gått till alla kandidatländer att vi förordar en EU-samordning i det här fallet. Här har påstötningarna på kandidatländerna varit mycket oblyga från visst amerikanskt håll. Man har gått ut och sagt att de inte får bli medlemmar i Nato eller att de inte får någon militär hjälp om de inte gör den här sortens överenskommelser. Andra amerikanska representanter har sedan dementerat det. Rumänien, Östtimor och Israel har ingått de här avtalen. Jag tror att många kandidatländer känner sig rätt pressade. Vi förutsätter ändå att de andra kommer att söka EU-samordning.

Det var också ett svar på den tidigare fråga jag fick om Rumänien och avtalet.

Anf.  49  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det gäller det sista som utrikesministern sade, om att vissa EU-länder darrar på manschetten och eventuellt skulle falla undan för USA:s påtryckningar när det gäller ICC. Det lät oroväckande. Missuppfattade jag det?

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag menade inte EU-länderna utan kandidatländerna. Det är de som har utsatts för de starkaste påtryckningarna. EU-medlemmarna tror jag ändå har haft en gemensam inställning. Kandidatländerna är mycket bräckligare i det här läget. När de får höra att deras Natomedlemskap hotas om de inte gör den här överenskommelsen är det klart att en del av dem darrar på manschetten. Men jag tror att de som finns kvar efter Rumänien i stället kommer att vilja se EU-samordning.

Anf.  51  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag skulle vilja ta upp två frågor. Den ena rör Georgien. Jag har tyvärr inte kunnat följa utvecklingen sedan i förrgår. I förrgår anklagade Georgien Ryssland för statsterrorism och för att bryta mot FN-reglerna, med anledning av angreppen i Georgien. Ryssland gick ut och sade att de inte hade gjort någonting. I ett uttalande av försvarsministern sägs att det måste ha varit Georgien som angripit sig själv.

Vad har ni för information om det inträffade? Hur ser ni på det? Kommer ni att agera?

Den andra frågan har jag tagit upp tidigare. Det rörde frågan om att ta fram konsekvensanalyser av de olika åtgärderna som har varit en del av den globala kampen mot terrorism. Som exempel tog jag bl.a. upp sanktionerna mot Somalia. Vad har de fått för effekter? Har det hänt något där? Kommer man att försöka göra någonting på den fronten?

Anf.  52  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det vi vet när det gäller Georgien är att OSSE har konstaterat att det har varit bombningar från plan som kommit från norr. Det kan i praktiken bara vara ryska plan. Sedan har man gjort ett ordförandeskapsuttalande med anledning av det. Efter det har också Georgien gjort insatser för att, som man säger, se till att man inte har terroristöverströmning över gränsen. Man använde väl inte termen terroristöverströmning, utan det var för att se till att man inte hade oönskade element vid gränserna. Förhoppningsvis kan läget lugnas ned. Det påminner om det vi också tar upp inför förebyggandekonferensen, att det är ett väldigt oroligt hörn. Här finns många pågående konflikter och problem. Vi gör nog klokt i att inte bara titta på Afghanistan med omnejd utan också i förebyggande syfte försöka se vad som händer i den här regionen och agera rätt mycket.

Den andra frågan gällde konsekvensanalyser. Man gör konsekvensanalyser i varje fall. Vi ser över sanktionslistorna och vad som kan göras för att förbättra rättssäkerheten där. Vi arbetar med frågorna när det gäller t.ex. Somalia i ett annat sammanhang och tittar på hur man ska kunna bidra till att man bygger upp ett ekonomiskt fungerande system för Somalia igen. Där finns många krafter som har börjat sätta i gång alternativa, fungerande system.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Vi ber att få tacka för informationen och samrådet inför Gymnichmötet.

2 §  Fiske

Departementsrådet Tommie Sjöberg informerar inför förhandlingar i Östersjökommissionen den 7–13 september 2002

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi har lagt in en extra punkt i dag som gäller fiske. Jag hälsar departementsrådet Tommie Sjöberg, som ansvarar för enheten på Jordbruksdepartementet som har hand om fiskefrågor, välkommen hit med några medarbetare. Det har framförts önskemål om att få frågan belyst. I utskicket till nämnden har kansliet gett en del bakgrund till den förhandling som nu ska äga rum inom den s.k. Östersjökommissionen. Jag lämnar ordet till departementsrådet Tommie Sjöberg för en genomgång.

Anf.  55  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG:

Jag vill passa på att presentera mina medarbetare, Malin Månsson från EUI-kansliet och Robin Rosenkranz som är på fiskeenheten, min expert och grå eminens i de här frågorna.

Jag har förstått att ni vill ha en kort redovisning av arbetet etc. inför förhandlingarna i fiskerikommissionen för Östersjön. Det arbetet pågår för fullt just nu på departementet. Vi har inte helt igenom gjort klart för oss hur vi vill hantera de olika frågorna.

Arbetet tar sin utgångspunkt i den skrivelse som regeringen presenterade för riksdagen tidigare i våras som också har behandlats av riksdagen. I den skrivelsen anger regeringen riktlinjerna för hur fiskeripolitiken framöver ska bedrivas, hur vi ska bedriva arbetet beträffande översynen av EU:s gemensamma fiskeripolitik, som förhoppningsvis ska sättas i sjön – det är ju naturligt att den sätts i sjön – den 1 januari nästa år. Där finns en hel del riktlinjer för hur politiken ska bedrivas. De riktlinjerna använder vi oss av i arbetet med att ta fram de svenska positionerna i förhandlingsarbetet i fiskerikommissionen för Östersjön.

Beträffande resurspolitiken säger regeringen att de politiska styrmedel som står till buds ska säkerställa att resursen kan bevaras på en hållbar nivå. De medlen är bl.a. fleråriga TAC:er, flerartsmodeller och ekosysteminriktad förvaltning av resurserna. Detta ska genomföras genom långsiktiga förvaltningsplaner och med tillämpning av försiktighetsprincipen. Regeringen säger också att om den vetenskapliga rådgivningen så kräver ska man också kunna arbeta med att föreslå fiskestopp för sådana bestånd som är allvarligt hotade. Ett av de bestånd som är hotade har vi att hantera nu i förhandlingarna med fiskerikommissionen i Östersjön.

Robin Rosenkranz får närmare redovisa bakgrunden och hur förhandlingarna har gått till samt regeringens överväganden rörande positioneringarna i förhandlingsarbetet.

Anf.  56  Departementssekreterare ROBIN ROSENKRANZ:

Herr ordförande! Jag tänkte börja med en kort bakgrundsbeskrivning av vilken organisation som fattar den här typen av beslut. Fiskerikommissionen för Östersjön, i folkmun IBSFC som står för International Baltic Sea Fishery Commission, är den organisation som reglerar fisket i Östersjön. Den består av sex medlemmar. EU är en. Det är framför allt Sverige, Danmark, Finland och Tyskland som är aktiva i den organisationen. Sedan har vi Ryssland, Polen och de tre baltstaterna. Det som IBSFC beslutar om är fångstkvoter, framför allt de fyra kommersiella bestånden sill, skarpsill, lax och torsk. Man beslutar också om förvaltningsåtgärder för dessa bestånd. Det kan vara frågor som tillåtna fiskeredskap, tekniska regleringar och återhämtningsplaner för hotade bestånd, vilket nu är aktuellt ganska ofta.

Just nu föreligger ett antal samrådsmöten på olika plan och nivåer. I dag träffar kommissionen i Bryssel representanter från fiskenäringen runtom i Europa. Kommissionen, med sina biologer, ska försöka förklara det biologiska läget och vilka överväganden man har gjort. Vi själva kommer att ha överläggningar och samråd med Fiskeriverket den här veckan. Vi kommer också att ha samråd med NGO:er och träffa fiskenäringen.

Våra positioner är i princip klara, men vi vill också höra vad de olika parterna har att säga.

Om jag går in på våra förhandlingspositioner, med den reservationen att vi ska träffa fiskeriverksbiologer också, kan de enkelt uttryckas som att Sverige tycker att den biologiska rådgivningen från ICES ska följas för bestånden i Östersjön. ICES står för Internationella havsforskningsrådet. Det är deras rådgivande kommitté ACFM som ger våra specifika råd för bestånden i Östersjön.

Vad gäller bestånden av sill, skarpsill och lax har vi den positionen att vi ska följa rådgivningen. Inga större avvikelser väntas från den positionen. Frågan om torsken är väl den fråga som kommer att vara svårast att lösa av många olika skäl. Ni känner säkert till att torskbeståndet har varit vikande i flera år. Vi har inte lyckats vända den trenden riktigt än. För ett år sedan antog vi en återhämtningsplan där vi införde flera olika beståndsbevarande åtgärder. Det var saker som selektiva trålmodeller, större maskor för garnen och biologiska viloperioder.

Det här tillkom till stor del genom svenska initiativ. Vi drev den här frågan ganska hårt både i Bryssel och i förhandlingarna, som oftast sker i Warszawa. Vi är inte säkra på att de här åtgärderna har räckt eller ens att de kommer att räcka. Det gör att det är ganska angeläget att arbetet med den återhämtningsplan som har införts fortsätter.

Om vi fortsätter med vad den biologiska rådgivningen säger om torsken, så säger man enkelt uttryckt att det fortfarande finns biologiska skäl att inte låta något fiske ske i det s.k. östra beståndet i Östersjön. Med en verkningsfull återhämtningsplan kan man dock tillåta ett visst fiske i området, ett begränsat fiske men dock ett visst fiske.

Innan vi går vidare ska jag också förklara att det alltså finns två torskbestånd i Östersjön. Det finns ett som kallas för det västra och ett som kallas för det östra. Det västra ligger väster om Bornholm och det östra ligger öster om Bornholm, vilket i princip innebär hela den egentliga Östersjön.

Regeringen anser mot bakgrund av att det är en allvarlig situation, och innan vi har en fullständig återhämtningsplan, att vi ska vi driva linjen om ett torskstopp för det östra beståndet. Under det här stoppet kan vi – inte i lugn och ro men i alla fall med mindre press – arbeta med att utveckla den här återhämtningsplanen, som vi anser är väldigt viktig, så att vi kan få verkningsfulla tekniska regleringar och åtgärder. Det var i korthet de positioner som vi hittills har utvecklat.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag ska snart lämna ordet fritt. Jag har själv en fråga om själva hanteringsgången sedan. Det kanske kan vara bra att få reda på den. Vad jag förstår ska det vara ett sammanträde första gången den 7 september i den här kommissionen. Sedan rullar förhandlingarna framåt. De ska tydligen vara slutförda i slutet av året. Jag utgår ifrån att frågan kommer tillbaka till EU-nämnden när vi har de här rådsmötena som berör jordbruk och fiske under hösten. Sedan vill jag också bara ha ett kort klarläggande. Den här regeringsskrivelsen och det betänkande som riksdagen antog i våras – det är väl det som är den svenska ståndpunkten när det gäller fiskepolitiken i Östersjön?

Anf.  58  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG:

Jo, det är alldeles riktigt. Där anger regeringen de riktlinjer efter vilka Sverige ska arbeta i fiskeripolitiska sammanhang.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Och de är godkända av riksdagen. Det är naturligtvis det som är viktigt. Ni kanske kan återkomma till själva tidsplanen för förhandlingarna senare. Jag släpper in några frågande här.

Anf.  60  YVONNE RUWAIDA (mp):

Som jag har förstått det ska förhandlingarna mellan EU och de fyra kandidatländerna samt Ryssland vara klara den 13 september. Sedan kommer man att ta upp det på rådsmöte för godkännande. Det är väldigt otroligt att man kan göra större förändringar i det läget. Det är väldigt svårt att göra det. Det var därför vi ville att man skulle ta upp det här på EU-nämnden innan förhandlingarna påbörjas.

Vi har fått samma information om vad ICES anser, nämligen att den återhämtningsplan som finns i dag inte är verkningsfull. Det finns t.ex. inga kontrollmöjligheter, och det behövs en mer kraftfull återhämtningsplan för att man ska kunna tillåta visst fiske. Det handlar absolut inte om fiske i samma utsträckning som i dag, men ett visst fiske. I nuläget rekommenderar de faktiskt torskstopp. Det verkar också vara regeringens linje, om man inte ändrar sig efter diskussion med näringen eller Fiskeriverket, att man ska ha ett torskstopp för det östra beståndet. Det är en linje som vi är nöjda med.

Om det är så att man ändrar den här linjen skulle jag vilja att man försöker informera riksdagspartierna innan förhandlingarna börjar. Sverige är delaktigt i förhandlingarna även om man inte förhandlar själva. Sverige kommer att kunna prata med kommissionen under arbetets gång. Vill man ha en annan linje än vad man har sagt nu skulle vi i alla fall önska att man kom tillbaka till riksdagen för att diskutera och motivera den innan man driver den.

Anf.  61  LENNART DALÉUS (c):

Jag undrar över några formuleringar du hade när du beskrev problemet och vad som har gjorts. Jag tycker, antagligen felaktigt, att man kunde spåra lite av en position som säger att det kanske ordnar sig. Du sade att vi inte är säkra på att de här åtgärderna har räckt. Är det inte så att man är bergsäker på att de inte har räckt? Det är väl snarare det som är situationen? Det som hittills har gjorts har uppenbarligen inte räckt.

Min andra fråga är: Är det inte fler och fler som gör bedömningen att det inte finns någon knivskarp gräns mellan de östra och västra bestånden? Om det är så att bestånden, så att säga, flyter ihop, så påverkar väl det förhållningssättet till vart och ett av dem – alltså om det i själva verket är så att det handlar om ett biologiskt bestånd?

Anf.  62  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Herr ordförande! I dessa förhandlingar gäller det naturligtvis att ribban sätts ganska högt från svensk sida. Det hoppas jag att ni gör. Sedan har jag haft ungefär samma fundering som Lennart Daléus om just att västra och östra bestånden går samman. Om man inför ett torskstopp för östra delen så måste det påverka västra delen. Det kanske är en hel del som går över och fiskar på västra delen. Hur är egentligen situationen i den västra delen? Behöver det inte vidtas åtgärder där?

Om inte Sverige får igenom sina krav i fiskerikommissionen under förhandlingarna, går det inte att ändå göra nationella saker för Sveriges som land och i så fall begära undantag?

Anf.  63  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en fråga som rör kontrollen av alla de olika åtgärder som ska sättas in och som sätts in. Hur sker den egentligen? Det är ju stora områden, och det kanske kan vara svårt att kontrollera. Jag skulle vilja höra lite om hur det egentligen går till i praktiken och om man verkligen har koll på vad som sker ute i Östersjön, vare sig det gäller den östra sidan eller den västra.

Anf.  64  CARL G NILSSON (m):

För det första, herr ordförande, är det naturligtvis klokt att lyssna på de expertorganisationer som finns, i det här fallet ICES. Det måste vara en riktig åtgärd. Men den stora frågan är vilka möjligheter som finns att komma överens om att få de här nödvändiga begränsningarna, eller de nödvändiga stoppen om det blir aktuellt. Frågan är: Hur ser de andra länderna på det här? Ni har säkert känt av stämningen bland de länder som är inblandade.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Då har ni fått ett antal frågor. Ni får själva bestämma vem som ska svara på vilken av frågorna.

Anf.  66  Departementssekreterare ROBIN ROSENKRANZ:

Tack, herr ordförande! Jag kan börja med Lennart Daléus frågor. Du frågade om det sätt jag uttryckte mig på, ifall det var bergsäkert att de här åtgärderna inte räcker. Att jag var osäker var inte någon form av diplomati, utan det sker en viss fördröjning i rådgivning och verkningar när man inför åtgärder. Vi kan med säkerhet säga att det vore väldigt mycket lättare att nå målet om vi införde fler åtgärder, om jag uttrycker mig på det sättet i stället.

Sedan hade du frågat om de östra och västra bestånden. Biologerna anser att det finns en skillnad. Det är två olika bestånd. Däremot sker det en interaktion mellan bestånden. Ibland smiter några från västra beståndet över till östra, och det kan också ske åt andra hållet. Det här anknyter också till den fråga som Sven-Erik Sjöstrand ställde om vad det får för effekter för det västra beståndet om man ska försöka stänga det östra. Biologerna anser att det västra beståndet är i bättre skick, men den återhämtningsplan som vi anser ska gälla, och som ska fyllas med en del andra kraftfulla och verkningsfulla åtgärder, ska gälla för båda bestånden.

Sedan var det en fråga om kontrollen. Det gällde alla de här åtgärderna och hur vi ska göra för att kunna se att det här fungerar. Det är en svår fråga. Vissa saker är mycket lättare att kontrollera än andra. En sådan sak är t.ex. frågan om minimimått, som vi driver. I dag har vi ett minimimått på 35 centimeter på torsken i Östersjön. Man får alltså landa torsk som är 35 centimeter och större. Om man, som regeringen anser, ska höja det minimimåttet till 40 centimeter är det mycket lättare att kontrollera på land att man verkligen inte tar någon torsk som är mindre än 40 centimeter. Det är en åtgärd som är lätt att kontrollera.

Kontroll till havs kan vara svår. Men det sker. Kustbevakningen gör detta regelbundet, men det är förstås svårare att kolla sådana saker. Andra saker som är lätta att kontrollera är t.ex. vilken typ av redskap man använder. Vi har ju trålmodeller som är de enda som får användas. Finns det en annan trålmodell på fartyget kan man anta att de använder en felaktig modell. Det var i alla fall ett kort svar på frågan.

Den sista fråga jag ska svara på gäller hur de andra ländernas positioner är. Där kan vi väl säga att vi brukar försöka låta bli att hänga ut andra länder inför en förhandling. Grovt kan man säga att det finns en skiljelinje mellan EU å ena sidan och de andra länderna å den andra. EU driver en betydligt mer beståndsbevarande linje än de baltiska staterna, Ryssland och Polen. De har kanske inte samma sociala och ekonomiska förutsättningar. Det låter jag vara osagt, men någonstans där finns skiljelinjen.

Sedan finns det förstås också skiljelinjer inom EU-familjen. Sverige ligger väl på ytterkanten även där. Kort sagt kommer det alltså, som jag sade tidigare, att vara en ganska svår förhandling just när det gäller torsken.

Anf.  67  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG:

Jag ska svara på Yvonne Ruwaidas fråga om att vi ska återkomma därest den svenska inställningen skulle förändras före förhandlingarna. Jag ska självfallet ta med mig hem till departementet att så ska ske. Jag kan säga att den position som regeringen har intagit när det gäller torsken tror jag inte ska kunna förändras. Det är den position som vi har med oss i bagaget när förhandlingarna påbörjas.

Anf.  68  YVONNE RUWAIDA (mp):

När jag kollar på fördelningen av torskfångstkvoterna mellan de olika länderna ser jag att det främst finns tre länder som har stora kvoter. Det är Sverige, Polen och Danmark. I och för sig kan man tycka att Litauen har rätt stor kvot med tanke på landets storlek och befolkning, men det är inte så att det är jämnt fördelat utifrån hur stor befolkning de här länderna har, utan det är just Sverige, Polen och Danmark som har de största kvoterna. Polen har ju en väldigt stor kvot, faktiskt den största. Sedan kommer Sverige.

Jag undrar lite grann: Är det från Polen som det största motståndet kommer? Det måste drabba dem mest ekonomiskt av alla dessa länder i relation till den befolkning man har. Eller är motståndet lika stort även hos Ryssland, som ändå har en ganska liten kvot – en väldigt liten kvot, speciellt med tanke på deras befolkning?

Anf.  69  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG:

Det är ju Polen, som Robin sade nyss, som kommer att drabbas mest. Att de känner en motvilja mot ett totalstopp har ju sin grund i att de inte har samma sociala och ekonomiska förutsättningar att kunna bära ett sådant här torskstopp som EU-länderna har. Därför kan det största motståndet sannolikt antas komma därifrån.

Anf.  70  YVONNE RUWAIDA (mp):

Diskuterar ni över huvud taget att kanske kvitta mot andra kvoter, kvoter på annan fisk? Då skulle t.ex. ett land som Polen kanske kunna få en viss kompensation. Eller driver ni bara förhandlingarna för varje fisksort? Jag funderar lite på det. Diskuterar ni även viss hjälp till länder som är mer utsatta än andra? Det kan ju vara ett sätt att få till det här torskstoppet som är nödvändigt för att torsken ska överleva.

Anf.  71  Departementssekreterare ROBIN ROSENKRANZ:

I förhandlingarna i IBSFC sker inte den typen av diskussioner. Däremot sker den typen av diskussioner i andra förhandlingar. Vi har bilaterala avtal med de baltiska staterna och även Polen. Där har vi ju ett fiskutbyte där gemenskapen betalar för kvoter. Ersättningen används för att bygga upp administrationen i de baltiska staterna. Det förekommer alltså stöd. Men det sker också via EU:s andra stödformer med tanke på utvidgningen.

Vad gäller huruvida vi funderar på att kvitta ut Polen med andra kvoter har inte detta skett. Jag är rätt säker på att Polen inte är intresserade av det. Torsk är en väldigt värdefull art för Polen. De har nog tänkt behålla sina kvoter själva.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då kanske det är dags att sammanfatta. Jag tycker att vi har fått en mycket värdefull information om de förhandlingar som ska starta. Vi vet ju också att riksdagen faktiskt har tagit ställning till regeringens förslag till riktlinjer. Därmed finns en officiell svensk ståndpunkt. Sedan äger vi ju inte helt frågan eftersom det är EU-kommissionen som tillsammans med några andra länder ska komma fram till något. Jag utgår ifrån att vi under resans gång kommer att följa frågan nära i EU-nämnden. Blir det avvikelser i den svenska ståndpunkten ska dessa naturligtvis diskuteras och behandlas i EU-nämnden. Med det tackar vi för den information som vi har fått i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Allmänna frågor och yttre förbindelser 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 2

Anf.  7  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 3

Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  9  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  10  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 3

Anf.  11  YVONNE RUWAIDA (mp) 3

Anf.  12  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 4

Anf.  13  GÖRAN LENNMARKER (m) 4

Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  15  YVONNE RUWAIDA (mp) 5

Anf.  16  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 5

Anf.  17  GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  21  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  23  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 6

Anf.  24  GÖRAN LENNMARKER (m) 7

Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 7

Anf.  28  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  29  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 8

Anf.  30  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 8

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  32  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 9

Anf.  33  GUSTAF VON ESSEN (m) 9

Anf.  34  YVONNE RUWAIDA (mp) 10

Anf.  35  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  37  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 10

Anf.  38  YVONNE RUWAIDA (mp) 11

Anf.  39  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 11

Anf.  40  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 11

Anf.  41  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  42  GÖRAN LENNMARKER (m) 12

Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 12

Anf.  44  LENNART DALÉUS (c) 13

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  46  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  48  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 13

Anf.  49  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 14

Anf.  50  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  51  YVONNE RUWAIDA (mp) 14

Anf.  52  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 14

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 15

2 §  Fiske 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG 16

Anf.  56  Departementssekreterare ROBIN ROSENKRANZ 16

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  58  Departementsråd TOMMIE SJÖBERG 18

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  60  YVONNE RUWAIDA (mp) 18

Anf.  61  LENNART DALÉUS (c) 18

Anf.  62  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 19

Anf.  63  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 19

Anf.  64  CARL G NILSSON (m) 19

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  66  Departementssekreterare ROBIN ROSENKRANZ 19

Anf.  67  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG 20

Anf.  68  YVONNE RUWAIDA (mp) 20

Anf.  69  Departementsrådet TOMMIE SJÖBERG 21

Anf.  70  YVONNE RUWAIDA (mp) 21

Anf.  71  Departementssekreterare ROBIN ROSENKRANZ 21

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 21