Onsdagen den 17 oktober 2007

EU-nämndens uppteckningar 2007/08:5

1 §  Europeiska rådet

Statsminister Fredrik Reinfeldt

Utrikesminister Carl Bildt

Statsrådet Cecilia Malmström

Information och samråd inför informellt stats- och regeringschefsmöte den 18 och 19 oktober 2007

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar alla välkomna till det här mötet.

Vi hälsar statsministern, Europaminister Malmström, utrikesminister Bildt, statssekreterare Nicola Clase och Sveriges EU-ambassadör Sven-Olof Petersson med flera välkomna. Jag hälsar också ledamöterna i nämnden välkomna, inklusive nämndens nytillträdde folkpartiledamot Christer Winbäck. Välkomna alla ni som följer sammanträdet här i salen och uppe på läktaren och ni som tittar på storbild, på webben eller på tv-skärmen hemma.

Detta är alltså ett öppet sammanträde med riksdagens EU-nämnd. Det syftar till att vi ska få information och kunna samråda med statsministern inför det informella möte med EU:s stats- och regeringschefer som han ska åka till i morgon.

Detta så kallade toppmöte i Lissabon är informellt, vilket innebär att de inte ska fatta skarpa beslut i en massa olika frågor på samma sätt som de gör vid de formella toppmötena. Det vet ni som har varit med förut. Men det pratas naturligtvis politik ändå, och stats- och regeringscheferna har ambitionen att vid detta möte komma överens om det förslag till reformerat fördrag som har framförhandlats sedan i somras, senast nu vid den tekniska genomgången. Därför samråder vi här i nämnden om hela toppmötet, inklusive regeringskonferensfrågor, och behandlar till sist de eventuella förhandlingsmandat som kan tänkas behövas till de eventuella beslutsfrågor som föreligger.

Detta möte fungerar så, för er som inte har varit här så ofta, att jag strax kommer att ge ordet till statsministern för att han ska presentera vad som förväntas hända, vad han förväntas göra och så vidare. Därefter ges partierna möjlighet att kommentera detta och ställa frågor i storleksordning. Hur många gånger de får fråga beror lite grann på hur kortfattat eller långrandigt det blir.

Innan jag lämnar ordet till statsministern ska jag bara nämna det underlag som finns inför mötet, så att alla startar på samma punkt.

I måndags fick nämnden ett utskick med diverse underlag inför toppmötet. Det går ut ett brev från ordförandelandets företrädare, alltså den portugisiske premiärministern i det här fallet, och det är med i svensk översättning. Vi har fått Europeiska kommissionens meddelande inför toppmötet om konkurrenskraft i globaliseringens tid, ett brev från den franske presidenten Sarkozy och den tyska förbundskanslern Merkel till den portugisiske premiärministern inför detta möte och ett brev från president Sarkozy till statsminister Reinfeldt med förslag inför bland annat detta möte. Nämnden har också tidigare fått förslaget till reformfördrag i svensk översättning. Det fick nämnden senast inför nämndmötet i fredags, då detta också behandlades med Europaministern inför hennes ministerrådsmöte i början på denna vecka.

För er som inte är i EU-nämnden så ofta ska jag också nämna att det stora huvudsakliga svenska mandatet behandlades av hela riksdagen, alltså i kammaren med debatt och votering i juni, då det antogs ett förhandlingsmandat inför toppmötet i midsommarhelgen med 87 procent av rösterna i riksdagen. Därefter har frågan återkommit till EU-nämnden så gott som hela tiden vid en handfull tillfällen, däribland under midsommarnatten. Frågan har också behandlats i ett särskilt utskott som har informerats sedan dess. När beslut av stats- och regeringscheferna så småningom fattas kommer frågan tillbaka till riksdagen igen.

Då vill jag lämna ordet till statsministern för att han ska informera oss, och därefter återkommer vi som sagt till frågestunden.

Anf.  2  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Fru ordförande! Ledamöter av riksdagens EU-nämnd! Den portugisiske premiärministern Sócrates har kallat till ett informellt möte med Europeiska rådet i Lissabon i morgon, den 18 oktober. Mötet kommer framför allt att fokusera på fördragsfrågan. Det gäller nu att slå fast att det finns politiska förutsättningar att slutföra fördragsprocessen. Målsättningen är att fördraget ska undertecknas vid Europeiska rådets möte i december. Förhoppningen är att fördraget ska kunna träda i kraft den 1 januari 2009.

Det portugisiska ordförandeskapet har även föredragit att vi i Lissabon ska diskutera hur vi kan vidareutveckla den externa delen av Lissabonstrategin, det vill säga hur våra förbindelser med länder utanför EU kan bidra till att öka vår tillväxt och konkurrenskraft. Kommissionen har nyligen presenterat en interimsrapport på detta tema som kommer att utgöra grunden för vår diskussion.

Premiärminister Sócrates har därtill informerat om att han gärna också vill ta upp för det första läget på finansmarknaderna samt för det andra klimatfrågan inför FN-mötet på Bali i december i år.

Inga formella beslut kommer att fattas, som nämndes av ordföranden här i dag, och inga slutsatser kommer att antas vid det informella toppmötet. Inte desto mindre är det naturligtvis viktiga teman som berörs.

Som ni minns var det efter en utdragen förhandling som Europeiska rådet i midsommarhelgen kunde enas om ett mandat för en regeringskonferens om ett reviderat EU-fördrag. Det var i sin tur resultatet av ett imponerande arbete av det tyska ordförandeskapet och förbundskansler Angela Merkel. EU kunde härmed sätta punkt för den osäkerhet som uppstått sedan det konstitutionella fördraget förkastats i både Frankrike och Nederländerna.

Regeringen har, med brett stöd i riksdagen, välkomnat den uppgörelse som nåddes i juni. Uppgörelsen utgör, enligt vårt sätt att se, just den institutionella reform som behövs för att stärka den utvidgade unionens handlingskraft. Låt mig nämna ett par exempel på detta.

Möjligheten till majoritetsomröstning i frågor om till exempel brottsbekämpning ger bättre förutsättningar att möta framtidens utmaningar på viktiga områden. Unionens möjligheter att agera på den utrikespolitiska arenan stärks, bland annat genom att unionen får en hög representant för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor som företräder både medlemsländerna och kommissionen.

Samtidigt utökas Europaparlamentets roll som medbeslutare, och den demokratiska legitimiteten i beslutsfattandet stärks. Även de nationella parlamentens roll stärks i prövningen om respekt för subsidiaritetsprincipen, det vill säga om unionen bör vara verksam i en viss fråga eller om frågan kan skötas bättre på nationell eller regional nivå.

De skrivningar som finns i det konstitutionella fördraget kvarstår. Dessutom görs ett tillägg i reformfördraget som innebär att en särskild uppföljningsmekanism inrättas som gör det möjligt att fälla ett förslag från kommissionen.

Även öppenheten och de demokratiska principerna stärks i det nya fördraget. Rådets sammanträden öppnas när det handlar om lagstiftning. Viktiga principer fastslås om tillgång till handling, god förvaltning, jämlikhet mellan medborgare liksom mellan kvinnor och män.

Arbetet i regeringskonferensen har fungerat väl, och resultatet av det tekniska arbetet är nu klart. Vid Lissabonmötet vill det portugisiska ordförandeskapet i ett möte i regeringskonferensen få bekräftat att medlemsländerna är redo att ge sitt politiska godkännande till texterna. Mycket talar för att detta kommer att vara möjligt att uppnå.

Fördragstexterna ska därefter behandlas ytterligare för att säkerställa den rättsliga kvaliteten och översättningar till unionens officiella språk. Detta arbete kommer att fortsätta under hösten i syfte att reformfördraget ska kunna undertecknas i december. Vi skulle därmed äntligen kunna sätta punkt för en långdragen diskussion om hur EU:s arbetsformer och uppgifter på bästa sätt kan anpassas till dagens och framtidens behov.

Några frågor kan ändå komma under diskussion. Det handlar då om andra frågor än de som reglerades i mandatet från junitoppmötet.

Bland dessa frågor finns det polska önskemålet att den så kallade Ioanninakompromissen ska flyttas in i själva fördraget som ett protokoll i stället för att behandlas i en förklaring. Det handlar dock inte om att ändra innehållet i bestämmelsen. Ioanninamekanismen innebär, som bekant, att ett beslut i rådet kan skjutas upp även om en blockerande minoritet inte finns men om en viss minoritet motsätter sig beslutet. Detta kan alltså ses som en form av minoritetsskydd.

För regeringen är det viktigt att unionens beslutsfattande inte försvåras. Vi menar att en förklaring är att föredra eftersom det då inte krävs en regeringskonferens om man vill avskaffa mekanismen.

Det har också hörts polska önskemål om att bland annat revidera bestämmelserna om generaladvokater i EG-domstolen. Den frågan förutsätter inte en fördragsändring. Fördraget tillåter redan rådet att enhälligt besluta om att öka antalet generaladvokater. Vi har ingen anledning att på principiella grunder avvisa den polska propån, men domstolens faktiska behov bör naturligtvis vara styrande.

Österrike har rest en fråga om tillträde till nationella universitet där medlemsländerna inte får diskriminera andra EU-medborgare. Från svensk sida har vi svårt att se varför denna fråga skulle behöva regleras i fördraget.

Från Österrikes sida har det även tidigare signalerats missnöje med uppgörelsen om förutsättningar för unionens utvidgning. Från svensk sida lade vi stor kraft och energi på att nå den lösning som nu är tydligt reglerad i mandatet. Vi kommer inte att acceptera några försök till uppluckringar.

Vår uppfattning är och förblir att ett utvidgat EU blir ett starkare EU. EU ska vara ett dynamiskt samarbete som står öppet för europeiska länder som uppfyller medlemskapskriterierna, ett samarbete som bygger på demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och rättsstat.

En annan speciell fråga är stavningen av euro på bulgariska. Detta är en laddad politisk fråga i Bulgarien. Där finns dock, bland annat från Europeiska centralbankens sida, starka synpunkter om att ordet ska användas likalydande på alla språk. Detta är inte en fråga där Sveriges röst väger tungt eftersom vi inte deltar i eurosamarbetet. Min bedömning är att det kommer att kunna gå att finna en kompromiss som ger utrymme för Bulgarien att använda en egen stavning på nationell nivå som inte påverkar stavningen på sedlar och mynt.

Tjeckien har föreslagit att medlemsstaterna ska kunna kräva att kommissionen lägger fram ett förslag om hur man ska kunna avskaffa redan existerande lagstiftningsakter. Det finns i dag inget stöd för den tjeckiska positionen i medlemskretsen, inte heller från svensk sida.

Jag kan också nämna att öppenhetsprincipen i det tekniska arbetet på svenskt initiativ givits en mer framträdande placering än vad som först var aktuellt. Den svenska regeringen kan ställa sig bakom den tekniska omsättningen av uppgörelsen.

Till sist några andra ämnen som blir aktuella vid toppmötet.

Vi kommer, som jag nämnde, också att tala om hur unionens förbindelser med andra länder kan stärka EU:s konkurrenskraft. Kommissionen har på uppdrag av Europeiska rådet i mars i år tagit fram en så kallad interimsrapport om genomförandet av Lissabonstrategin i ett globalt perspektiv. Den kommer att presenteras på mötet av kommissionens president Barroso för att bidra till en mer strukturerad diskussion.

Regeringen välkomnar att EU:s gemensamma arbete för hållbar tillväxt och sysselsättning tydligare sätts in i ett globalt sammanhang. Lissabonstrategin är vårt gemensamma verktyg för att bättre kunna ta till vara globaliseringens möjligheter till jobb, företagande och tillväxt i vår del av världen. Långsiktig tillväxt och välfärd i Europa kan vi bara åstadkomma genom att bejaka öppenhet mot omvärlden och motverka protektionistiska tendenser. Vår hållning är därför att EU måste visa öppenhet mot omvärlden och kunna agera globalt. Att vi är tydliga i detta är mycket viktigt, inte minst därför att det på sina håll finns en tendens att se globaliseringen som ett hot snarare än som en möjlighet. Det är inte regeringens perspektiv.

De som hävdar att vägvalet handlar om att vara för eller emot globaliseringen gör mer eller mindre medvetet ett tankefel, för det handlar inte om det. Globaliseringen är här för att stanna, och vårt perspektiv måste därför vara att ständigt ställa oss frågan: Hur kan vi dra nytta av de möjligheter globaliseringen för med sig samtidigt som vi strävar efter att möta de nya utmaningar som följer av att världen vävs samman alltmer?

En fråga med bäring på dessa utmaningar är den senaste tidens internationella finansiella oro. Den portugisiske premiärministern har uttryckt särskilt önskemål om att denna fråga ska tas upp. Toppmötet blir också ett tillfälle att bekräfta unionens hållning i klimatfrågorna, inte minst inför det internationella möte som hålls i Bali senare i höst. Det senare är mycket viktigt då vi tyvärr inte kan ta för givet att man vid mötet på Bali kan enas om att starta förhandlingarna om en ny internationell klimatregim.

Det franska förslaget om att upprätta en grupp av visa män, och kvinnor får man väl anta, för att diskutera EU:s framtid kommer att beröras. Från fransk sida vill man att stats- och regeringscheferna ger en signal om att gruppen ska inrättas. Därmed utfäster sig också Frankrike att inte blockera anslutningsförhandlingarna med Turkiet under hösten. Ett formellt beslut där även frågan om mandatet regleras skulle dock komma först vid det formella toppmötet i december.

Från svensk sida ställer vi oss tveksamma till behovet av en grupp av detta slag men inser samtidigt att det mesta talar för att gruppen kommer att inrättas. Vi har i ljuset av detta betonat att mandatet för gruppen måste respektera ingångna avtal om utvidgningen samt att det inte får handla om en inåtvänd diskussion om institutionella frågor. Vi har också påtalat vikten av gruppens sammansättning. Vi vill inte se gårdagens politiker diskutera framtidens politik.

Ordförandeskapet har meddelat att utrikesministrarna vid sitt möte bland annat kommer att diskutera Burma, fredsprocessen i Mellanöstern samt situationen i Libanon.

Slutligen vill jag uppmärksamma nämnden på att Europeiska rådet i juni uppmanade Europaparlamentet att lämna ett förslag till hur platserna i parlamentet ska fördelas mellan medlemsstaterna under det nya fördraget. Vi kan konstatera att förhandlingarna har varit framgångsrika för svensk räkning. Sverige får enligt förslaget 20 ledamöter från och med 2009, vilket kan jämföras med 19 i dag och 18 enligt den fördelning som skulle råda enligt Nicefördraget från och med 2009.

Det är bara Tyskland som förlorar platser i förhållande till den fördelning som enligt Nicefördraget skulle ha gällt från 2009. Tyskland får nu 96 platser att jämföra med 99 i dag. Några medlemsländer, framför allt Italien, är missnöjda med uppgörelsen, varför det inte kan uteslutas att några medlemsstater kommer att kräva att godkännandet av parlamentets förslag skjuts upp.

Som ni noterar är det frågor av skiftande karaktär och av vitt skilda slag som står på dagordningen. Inte desto mindre är det på det stora hela frågor som markerar vikten av en aktiv och konstruktiv svensk röst i Europa.

Med detta är jag beredd att ta del av nämndens synpunkter och svara på frågor.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Eventuella frågor till utrikes- och Europaministrarna går också bra att ställa, men eftersom detta är ett samråd med statsministern stannar vi där.

Anf.  4  SUSANNE EBERSTEIN (s):

Tack för föredragningen.

När man ska göra inlägg vid så här viktiga möten förutsätter jag att man som statsminister och Sveriges röst där noga planerar sitt agerande och förbereder sig. Nu undrar jag i vilka frågor statsministern tänker agera och ha inlägg vid mötet.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Jag glömde nyss att säga att som vi brukar buntar vi ihop tre fyra frågor åt gången. Det vet ni som har varit med förut.

Jag ska själv ställa en fråga och ta min utgångspunkt i en nyligen publicerad undersökning som visar att det svenska stödet för medlemskapet nu är större än någonsin hittills sedan vi gick med. En annan undersökning som publicerades i våras visade att stödet för att samarbeta mer för att lösa viktiga frågor som till exempel miljön var överraskande stort. Det var det en tydlig majoritet som ville.

Man ska vara väldigt försiktig med att tolka undersökningar naturligtvis, men en signal som man kan ta till sig av det här är, enligt min mening, att människor vill använda EU till att lösa vardagsproblem. Det är det viktiga med att nå fram med fördragsförhandlingarna nu, som jag ser det. Den största vinsten skulle vara att få loss energi till att börja prata vardagsfrågor. Dit hör jobben. Därför hoppas jag att det blir tid kvar nu på toppmötet för att diskutera Lissabonstrategin och de utmaningar som bland annat tas upp i kommissionsmeddelandet.

I det meddelandet, som är ganska intressant, framhävs bland annat vikten av att fler får tillgång till EU, till EU:s inre marknad, rörlighet för både människor och företag och fungerande och icke snedvridande konkurrens. Det är sådant som har gjort Europa rikt och som är viktigt för oss att fortsätta att driva. Även fortsatt utvidgning är viktigt i detta perspektiv. Kommissionsordföranden Barroso poängterade detta när han träffade de nationella parlamenten tidigare i veckan, även nyttan av att människor kommer hit från andra länder, från tredjeländer.

Jag undrar lite mer hur statsministern bedömer det politiska läget i de här frågorna. Samtidigt finns det kritiska röster, som statsministern också nämnde. Det finns de som är lite rädda för globalisering, och de finns kanske även i stats- och regeringschefskretsen. Hur är läget i detta? Hur ser chanserna ut att nå framgångar i svensk och frihetlig riktning? Det var min fråga.

Nästa frågeställare är centerpartist. Centerpartiet är större än Folkpartiet i riksdagen om än inte i nämnden. Så funkar det. Jag vill inte tjata om det, men det är därför det sitter två folkpartister här. De sitter bredvid Staffan Danielsson, c, som får ordet nu.

Anf.  6  STAFFAN DANIELSSON (c):

Vi går inte in på tillfälliga opinionsundersökningar!

Det är viktigt för EU att vi får ett nytt fördrag. Jag hoppas verkligen att det blir ett framgångsrikt toppmöte så att EU kan välkomna fler länder, vilket också är viktigt för Europa. EU:s grund är som vi alla vet fred, säkerhet, handel och ekonomisk utveckling i Europa. EU har haft en oerhörd betydelse.

Jag var också med i Lissabon när vi träffade representanter för de nationella parlamenten. Det är fantastiskt att se vilken nytta Portugal har haft av EU. Det var en diktatur för 30 år sedan, ett fattigt land och är nu ett välfärdsland på väg upp med en stark och livskraftig demokrati. Så EU gör skillnad och har gjort det inte minst för Portugal.

Det jag ville lyfta fram var utvecklingen av EU. Utöver jobbet för att få ihop inre marknaden och utveckla Europa blir det en allt viktigare kraft internationellt och globalt. Kommissionsordförande Barroso lyfte i sitt dokument fram vikten av EU som global aktör. Även Portugals ordförande premiärminister Sócrates lyfte fram detta.

Klimat-, miljö- och energifrågorna är oerhört betydelsefulla för Europa men även för världen och måste lösas genom kraftfulla åtgärder och i samarbete. EU markerar också i det nya fördraget – vilket är en förbättring, tycker jag – att man ska ha ett ansvar för detta och jobba globalt med de här frågorna. Jag och Centerpartiet tycker att det är en väldigt viktig dimension i hur EU nu utvecklas och en del som jag tror kan ligga bakom att folket ser att EU gör skillnad, att Sverige kan driva sina frågor internationellt tillsammans med EU-länderna.

Då är min fråga: Delar statsministern synen på den roll det nya fördraget har – som egentligen bejakar utvecklingen vad gäller klimat- och miljöfrågorna – i EU:s arbete internationellt?

Det andra är konkret: När nu FN:s länder träffas i Bali, kommer EU att vara där, och kommer vi att driva frågorna? Det var lite oroande att höra att statsministern var lite tveksam om var det landar i Bali. Det kan vara intressant att höra något mer utvecklat kring detta.

Anf.  7  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Fru ordförande! Ibland åker man till möten, där man känner att viktiga saker som vi står för står på spel, rustad att säga emot. Här är vår utgångspunkt att det tekniska fördrag som baseras på den överenskommelse som ingicks i juni, och där vi var mycket aktiva till stöd för utvidgningen bland annat, kom till en slutsats som vi stöder. Därför kan jag inte förutse annat än att det i så fall måste avgöras om det kommer krav – jag nämnde faktiskt en del medlemsländer i mitt anförande – av en karaktär som vi menar skulle förändra den positiva utgångspunkten.

Det antyds att det kan bli diskussioner som är lite svåra att se hur omfattande de kommer att vara. Hur mycket kommer vi att diskutera den externa dimensionen av Lissabonstrategin? Hur mycket kommer vi att diskutera vise-mäns-förslag och vad det kan tänkas vara?

Min utgångspunkt är att begära ordet på det sätt som Sverige ofta får begära ordet, till stöd för frihandel, öppenhet och utvidgning av EU varhelst jag upplever att det möjligen sätts i fråga. Så det är den utgångspunkt jag åker ned med till mötet den här gången.

Det bakar delvis in svaret till Anna Kinberg Batra. EU som global aktör är väldigt pålitligt när det gäller synen på demokrati, och när det gäller klimat. Jag har varit på möten där det har uppfattats som mer splittrat i synen på frihandel av det enkla skälet att det finns en inre splittring i synen på frihandel. Där är det tydligt var Sverige står. Vi är en tydlig röst för frihandel som idé med det lilla landets erfarenhet av att ha blivit rikt tack vare öppen handel och ett brett folkligt stöd – också med de demokratiska institutionernas stöd – i Sverige för frihandel som idé. Det ser inte likadant ut i alla länder. Därför märker jag att den politiska diskussionens vågor ofta går höga, bland annat kring den typen av frågor.

Det kopplas ibland också till en eventuell utvidgning och hur man ska se på det. Det är väl det politiska läget, eller vad man ska kalla det. Jag är övertygad om att under åren som följer kommer det ofta att komma upp till diskussion. Efter att EU har tittat inåt mot de egna strukturerna och försökt komma igenom reflexionsperioden, som det bland annat har kallats, kommer det säkert att bli mer, om jag får uttrycka det så, politik igen. Hur ska EU se på världen? Vilket vägval ska vi göra? Då kommer vi att märka igen att det finns grund för viss oenighet, samtidigt som vi, som sagt, är väldigt överens när det gäller mer av klimat och synen på demokrati.

Det är väl också svaret till Staffan Danielsson. Jag ser framför mig att ett EU som inte blickar inåt blir bättre på att blicka utåt, och det är väldigt viktigt att vi gör det kommande år. Vi ser den växande ambitionen att ta säkerhetspolitiskt ansvar utanför EU:s gränser, där EU bland annat i de diskussioner som förs kring Tchad har fått uppgiften av FN att sätta samman en styrka som ska finnas på plats. Vi har samma typ av diskussioner i nära nog alla EU:s länder om att vara en del av ett insatsberett försvar som tänker mycket mer proaktivt och modernt kring säkerhetspolitik och fredsskapande åtgärder än vad som kanske har funnits i vår historia.

När det gäller klimatfrågan är jag alldeles övertygad. Min marginalmarkering när det gäller Bali var inte att ifrågasätta Europas roll utan mer att konstatera att det finns fler världsdelar i vår värld och att det i en del andra fall är mer tveksamt hur man kommer att se på denna process. Vi har ett initiativ i USA där stora utsläppsländer, eller som de kallar det stora ekonomier, har träffats för att diskutera frågan. Det är bra. Det är bra att de erkänner problemet. Det är tveksamt att de inte helt entydigt talar om att gå in i en process där vi fattar beslut om övergripande gemensamma mål som vi ska möta för att mota klimatutmaningen. Där talas det mer om frivillighet utifrån egna åtaganden. Om man landar i det blir det möjligen att man på den grunden ifrågasätter en del av utgångspunkterna i Bali. Men, som sagt, där känner jag inte oro för EU och Europas roll, snarare tvärtom. Vi är nog väldigt mycket motorn i den process som FN leder.

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp):

Fru ordförande! Låt mig anknyta lite till det som statsministern sade på slutet om uppmarschen till Balimötet. Man kan säga att Förenta staterna har blivit glädjande aktivt, men samtidigt finns det en önskan hos denna stormakt att ta befälet över den här processen och kanske sätta FN-processen om inte på undantag så dock bredvid.

Därför skulle jag gärna vilja höra av statsministern hur han ser på den potentiella eller halvt utvecklade konkurrensen mellan Europeiska unionen och FN å ena sidan och Förenta staternas ambition å den andra om det blir ett stort problem eller inte framöver.

Det andra som jag skulle vilja ta upp är Lissabonprocessens externa dimension, som det så vackert heter, som kommer upp förutom fördraget. Det är det bland annat förutom kommissionens dokument ett brev från Sarkozy och Merkel.

När man som liberal läser om franska politiker som skriver om ekonomi i utrikesrelationerna osäkrar man på något sätt alltid sin frihandelspistol för att försvara Europa mot nya tullar och handelshinder. Därför läser jag det här papperet med blandade känslor. Den allmänna tonen är protektionistisk. Det talas om att styra växelkurserna och att se till att skyddsmekanismerna i Europa är tillräckligt skarpa så att man kan hålla ute, underförstått, kinesiska och andra asiatiska varor. Man kanske även ska skydda Europa mot att bli uppköpt av företag med kapital utanför Europa.

Jag skulle vilja att statsministern var lite mer konkret och kanske också osäkrade sin frihandelspistol lite tydligare just i relation till det här brevet, för det är brevet som kommer att stå i fokus snarare än kommissionsrapporten. Det ju brevet som är kontroversiellt.

Anf.  9  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Mänskliga rättigheter är viktiga för alla, så även för EU-medborgare. Om man tittar tillbaka har det inte funnits särskilt starkt skydd för medborgarna att hävda sina mänskliga rättigheter gentemot EU:s institutioner. Nu tog ett speciellt konvent i Nice fram en rättighetsstadga som antogs som en politisk deklaration. Man nöjde sig dock inte med detta utan satte i gång en process om att göra denna stadga bindande. Den hanterades i framtidskonventet och i det konstitutionella fördraget.

Nu noterar jag i artikel 6, om jag fattar det hela rätt – jag fattade uppgörelsen från i somras så att det skulle vara något slags annex till fördraget – att det står att den ska ha samma rättsliga värde som fördraget. Det betyder att den inte ingår i fördraget, såsom jag tolkar det hela. Samtidigt finns det hänvisningar till detta i fördraget. Den processen måste därför vara på plats innan man antar fördraget, för man kan ju inte göra hänvisningar till något som är icke-existerande.

Därför undrar jag hur processen beträffande rättighetsstadgan kommer att ske och vilken substans stadgan kommer att ha. Kommer den att vara identisk med det som det konstitutionella fördraget föredrog?

Anf.  10  JACOB JOHNSON (v):

Jag deltog, liksom bland annat ordföranden och Staffan Danielsson från EU-nämnden, i det så kallade interparlamentariska Cosacmötet i Lissabon i går och i förrgår. Vid det mötet antog Cosac olika uttalanden. Ett av dem handlade om fördraget.

Jag kunde inte själv ställa mig bakom de trosvissa förklaringarna om fördragets bidrag till transparens, öppenhet och demokrati. Detta ganska obegripliga textdokumentet är nämligen mycket svårläst. Det kommer i framtiden, om det ratificeras, att stå över vår egen grundlag.

Texten är alltså svårläst, och vi har därför bett riksdagens utredningstjänst att ta fram en förteckning över fördragets ändringar, relativt nuvarande förslag, och vi ställer tre frågor. Vi vill veta inom hur många områden artiklar som den nationella vetorätten tas bort, inom hur många områden Europaparlamentet får medbeslutanderätt, där de inte har det i dag, och inom hur många områden EU ges ny kompetens jämfört med existerande fördrag. Vi har fått svar från utredningstjänsten. De gör ett antal förbehåll men lämnar dock tre listor som svar på våra frågor.

Det skulle vara intressant att få höra statsministerns bedömning av dessa frågor, alltså: Inom hur många områden tas den nationella vetorätten bort? Inom hur många områden får EU-parlamentet ny medbestämmanderätt? Inom hur många områden ges EU ny kompetens jämfört med existerande fördrag?

Anf.  11  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag vill börja med att tacka statsministern för föredragningen av de frågor som blir tunga på EU-toppmötet.

EU-nämndens ordförande Anna Kinberg Batra sade i början att svenska opinionsmätningar visar att en stor majoritet av svenska folket vill att vi ska jobba med miljöfrågor och klimatfrågor i EU. Det ska vi använda EU till. Såvitt jag minns är det en av de få frågor där det faktiskt finns en majoritet för att man ska driva i EU. Därför är det märkligt att statsministern kommer att åka till ett EU-toppmöte där man i stort sett gör alla andra ändringar utom att få en bättre miljö- och klimatpolitik. I det nya fördraget har man lagt till en enda mening om att det finns en målsättning för miljöfrågorna. Det är inte särskilt konkret, och vi vet inte exakt vad det kommer att betyda i framtiden.

De ändringar man däremot kommer att göra innebär att det ska finnas en EU-president och en EU-utrikesminister samt att EU ska tala med en röst i världen. Det kommer att ske överföring av makt från de nationella parlamenten till EU när det gäller rättsliga och inrikes frågor, utrikespolitik, rymdpolitik, idrottspolitik och så vidare.

Det verkar som om svenska folket har större tilltro till EU när det gäller miljö- och klimatfrågorna än vad statsministern har. Frågan är därför om statsministern kommer att lyfta upp det förslag som statsministern hade i våras om att den konstitution som nu ska antas borde vara något mer klimatanpassad just för att möta EU:s framtid.

Statsministern sade också att vi måste ha ett starkare EU. Om EU blir starkare måste det betyda att någon annan blir svagare. I detta fall är det de nationella parlamenten. Jag vet inte om statsministern läste ledarsidan i Dagens Industri i måndags. De skriver ganska bra om detta, bland annat: ”Här börjar det politiska tricksandet på allvar”, ”måste de politiska ledarna luras”. Det är en rätt allvarlig kritik. Det EU som ska finnas för framtiden får människorna i EU alltså inte säga någonting om. Det syftar på att det tydligen inte kommer att bli någon folkomröstning i Sverige och kanske inte i något annat land heller, utom i Irland. Samtidigt är tanken med hela processen om ett EU-konvent, en EU-konstitution, att just föra EU närmare människorna.

Därför är det märkligt att man inte vågar fråga människorna ifall detta är rätt väg för EU i framtiden. Jag och Miljöpartiet tror inte det. Vi tror mer på den opinionsmätning som EU-nämndens ordförande refererade till. EU måste syssla med miljö- och klimatfrågorna. Det är det viktigaste.

Miljöpartiet vill inte ge statsministern mandat att åka till EU-toppmötet och inte göra några förändringar i den här konstitutionen. Vi tycker att det måste göras förändringar om det ska finnas en konstitution.

Anf.  12  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Fru ordförande! En eventuell konkurrenssituation, FN-process och kopplingen EU–USA kommer säkert inte att diskuteras på detta toppmöte. Det är inte minst en intressant fråga.

Jag delar uppfattningen att den amerikanska opinionen och mycket av det som nu sker i USA visar att landet rör på sig ganska snabbt. Det sker på delstatsnivå. Det sker definitivt i den amerikanska kongressen. Det sker också i amerikanskt näringsliv. Och detta sker alltså under nuvarande administration, framför allt om man betänker vad utgångspunkten var.

Sedan ska vi veta att mycket av det som nu följer, som att försöka få i gång en förhandlingsstart på Bali, måste ses i ljuset av att även amerikanerna erkänt att det finns en FN-ledd process. Förhoppningsvis ska vi senhösten 2009 i Köpenhamn kunna möta en ny amerikansk administration, en ny amerikansk president. Det finns därför all anledning att noga följa hur amerikanska presidentkandidater beskriver sitt vägval, för det kommer säkert att mötas av att USA på något sätt vill markera sin ledning. Det brukar ju amerikaner tycka om att göra. Gärna för mig, om det leder till att frågan hanteras på ett bättre sätt.

Beträffande fransk syn på frihandel vill jag gärna säga att i fransk politik, och det spelar ingen större roll på vilken kant man anser sig höra hemma, är man ofta skeptisk till frihandel. Det är ibland också lite grann det stora landets perspektiv, alltså att de själva ska lösa saker och ting i sitt land. Ibland heter det att man ska skydda sig mot det som finns där ute.

Sarkozy ger lite olika signaler i detta fall vill jag säga. Dels markerade Sarkozy mycket tydligt i våra samtal, och har också sagt i franska medier, att de franska jordbrukarna nu får ställa in sig på att leva med en jordbruksnäring utan subventioner. Det är inget litet uttalande av en fransk president kan jag säga, givet bakgrunden i den historien. Om det verkligen kommer att fullföljas och föras in i budgetöversyn och kommande förhandlingar i EU har något mycket viktigt skett.

Men jag hör allt det andra också, vill jag säga, det som handlar om att inte vara naiv inför att det möjligen finns intressen runt om i vår värld som vill köpa inhemska företag och har behov av att skydda sig mot Kina. Vi måste därför vara tydliga med hur vi ser på saker och ting, hur vår utgångspunkt ser ut, och vara beredda på ett Europa som kommer att diskutera utgångspunkter för frihandel, globaliseringens konsekvenser och vad som ger rikedom och tillväxt under åren som ligger framför oss.

När det gäller Ingvar Svenssons fråga är idén den att stadgan om grundläggande rättigheter fortsatt ska vara rättsligt bindande och att den är identisk med det som låg i fördraget. Sedan har jag förstått att tanken är att stadgan, som det heter, ”kommer att utropas” av Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Den ska dessutom publiceras i Europeiska unionens officiella tidning innan fördraget undertecknas, och en referens till datum och plats för utropandet kommer att föras in i EU-fördraget. Det bör noteras att med den behandlingen är frågan okontroversiell i medlemskapskretsen.

När det gäller att försöka siffersätta det exakta antal som efterfrågades kan man säkert diskutera en exakt siffra. Den viktiga utgångspunkten tycker jag är att påpeka att det inte tillförs något nytt i förhållande till det ursprungliga fördraget. Det har man tittat på. Den stora förändringen sker egentligen inom RIF-området, vilket jag också sade i mitt inledningsanförande, och det nämndes även av någon av frågeställarna.

Utgångspunkten där var att möjligheten att lägga in veto var menligt för arbetet, eller för brottsoffren, när det gäller rättssäkerheten och vår vilja att möta en allt grövre internationaliserad brottslighet med åtgärder som kan vara gränsöverskridande. Där kan man ha olika uppfattningar om ifall den typen av behov finns. Vi menar att det gör det. Det slutna nationella rättssystemets svar matchar inte alltid hur modern grov gränsöverskridande brottslighet faktiskt ser ut. Det är, trots allt, det verkligt nya. Andra saker är inte lika omfattande.

Det är riktigt att det talats om en vald ordförande; ordet president har väl inte använts. Det har förts en lång diskussion – jag ska inte upprepa den – i Sveriges riksdag, där positionerna varit olika. Och visst finns det även en ambition att mer föra samman utrikesagerandet. Jag vill påpeka att vi många gånger efterfrågat just det. Inte minst gäller det oss i det lilla landet som ser de stora baka ihop sig – eller hur? – två och två åt gången, eller hur det nu går till, medan vi inte får vara med. Vi är övertygade om att det lilla landets möjlighet att påverka är särskilt viktig, och utgångspunkten är att inte leva kvar i en värld där det finns en samordning mellan några få huvudstäder, som utgör Europas försök att möta internationella oroligheter, eller vad det kan tänkas vara. Därför har vi all anledning att bejaka just den delen. Det öppnar upp för ett bättre och mer samlat utrikespoliskt agerande.

Anf.  13  KENNETH G FORSLUND (s):

Fru ordförande! När statsministern tidigare svarade på Susanne Ebersteins fråga inledde han med att säga att han kommer att begära ordet närhelst det behövs till försvar för frihandel och utvidgning samt andra frågor som ligger oss alla varmt om hjärtat. Jag utgår från att han har fullt stöd för det. Det är ingen som ifrågasätter det.

Det finns emellertid en annan fråga som kommer längre fram, nämligen: Hur ska EU hantera sitt förhållande till Afrikanska unionen, och hur ska statsministern göra på kommande möte mellan EU och Afrikanska unionen ifall det visar sig att Zimbabwes ledare Robert Mugabe deltar i det mötet? Gordon Brown har mycket tydligt sagt att han inte tänker vara med på ett sådant möte.

Statsministern har i den svenska debatten sagt att han inte vill agera solo – det är inte ett direkt citat, men det är ändå min slutsats av det som statsministern sagt – eftersom det är viktigt att medlemsstaterna samarbetar i fråga om utrikespolitiken. Det är vad statsministern också säger nu. Jag tror att det är klokt och riktigt. Det är viktigt framför allt för oss i de små länderna att sträva efter en gemensam utrikespolitik och ett gemensamt förhållningssätt.

Hur kommer statsministern att agera på detta möte för att eftersträva den gemensamma hållningen i EU i förhållande till Afrikanska unionen? Och hur ska man hantera ett möte där Robert Mugabe eventuellt kommer att vara en av deltagarna?

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går vidare ska jag säga att det kommer att ges en utrikesministermiddag under mötet där diverse utrikesfrågor förväntas bli behandlade. Något Afrikatoppmöte står dock inte nämnt vare sig där eller i brevet från det portugisiska ordförandeskapet som gäller mötet.

Statsministern svarar naturligtvis på det han vill, och Kenneth Forslund får givetvis fråga vad han vill. Jag vill bara inskärpa detta så att vi håller oss till det som förväntas tas upp på mötet. Rätt fråga vid rätt tillfälle, så att säga.

Anf.  15  BJÖRN HAMILTON (m):

Fru ordförande! Efter det att vi träffade statsministern här förra gången har näringsutskottet gjort en studieresa i USA, och jag var med på den. Vi hade energi- och klimatfrågor på vår agenda. Vi träffade ledamöter från kongressen och var i Kalifornien och träffade guvernörens stab. Vi diskuterade de här frågorna väldigt ingående. Trots att det finns en väldig ambition på statlig nivå och inte på den federala nivån, kändes det som om kongressen på något sätt ändå ville ligga lite lågt, om jag uttrycker mig lite modest, inför presidentvalet och kanske inte skulle agera så kraftfullt under den nuvarande administrationen. Det känns kanske lite stökigt inför Balimötet när det gäller att få med sig USA på någon form av handlingskraftig linje. Statsministern har varit inne på detta tidigare, och vi ska kanske inte förlänga den diskussionen, men jag vill ändå berätta att vi fick det intrycket när vi var i USA helt nyligen.

En annan sak som jag kanske tycker är det viktigaste med det nya fördraget är att det underlättar för en kommande utvidgning av EU, och det sett utifrån ett globaliseringsperspektiv. Det är oerhört viktigt att Europa kan stärka sina inre marknader och få större marknader nu när vi står inför globaliseringen. Vi ska vara medvetna om att Kina, Indien och även USA representerar oerhört stora marknader. Då krävs det att även Europa stärker både sina ekonomier och sina inre marknader för att matcha detta. Jag tycker att det nya fördraget är en förutsättning för att detta ska hända. Det är ett av de viktigaste instrumenten för att möta globaliseringen på ett jämbördigt sätt. Jag tycker att det är viktigt att vi talar i de termerna när vi talar om det nya fördraget.

Det är lite tveksamt vad de vise männen ska göra och hur visa de egentligen är. Man kanske på något sätt skulle kunna förmedla svensk visdom via de vise männen och på det sättet styra upp verksamheten. Vad vet jag?

Anf.  16  KERSTIN LUNDGREN (c):

Fru ordförande! Tack, statsministern! Med anknytning till den senaste frågan uppskattar jag särskilt statsministerns kommentar om att de vise männen också kunde vara visa kvinnor och att det dessutom var framtidens politik som skulle formas av framtidens politiker. Den signalen är välkommen om den diskussionen kommer upp.

Jag tänkte knyta an till det som statsministern sade om möjligheterna att få en effektivare brottsbekämpning till följd av det nya fördraget. För att kunna komma till rätta med trafficking och gränsöverskridande grov brottslighet är det viktigt att man får en kraftsamling i hela EU-grupperingen och att alla medlemsländer finns närvarande. Ser statsministern någon risk för en utveckling av opt-outs, det vill säga att man ställer sig vid sidan om i den här delen, från olika aktörer i den diskussion som kommer nu på toppmötet?

Jag skulle också vilja ställa en fråga som gäller beslutsprocessen i fråga om persondatainsamling. Det är måhända en detalj, men en viktig sådan. Jag vet att det finns krav på antingen möjligheter för domstolen att agera eller för parlamentet att finnas med i den processen. Om den typen av krav kommer, hur kommer statsministern då att möta dessa?

Anf.  17  CHRISTER WINBÄCK (fp):

Det är positivt att fördragsdiskussionerna fortsätter och att ni tänker lägga mycket vikt vid dessa vid det kommande mötet. Vi kan dock känna oss bekymrade över de vise männen och eventuella kvinnorna och hur man tänker jobba med detta vad gäller fördragstexter och annat. Det är viktigt att vi inte startar om någonting utan fortsätter framåt.

En av de många frågor som diskuteras här är klimatet, som en del har återknutit till. Det känns positivt att man säger att det ska utformas i en anda av solidaritet mellan medlemsländerna, men det kräver också av oss att vi visar goda exempel, visar framfötterna och driver de här frågorna.

Jag vill gärna fråga statsministern hur man tänker agera mer konkret i den här frågan.

Anf.  18  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Fru ordförande! Det var möjligen några frågor här som landade lite vid sidan av toppmötesagendan, men jag tycker att det är viktigt att vi kan föra en dialog om dem också.

Låt mig säga att det toppmöte mellan EU och Afrikanska unionen som är tänkt att äga rum i Lissabon helgen före mötet med Europeiska rådet i december blir ett misslyckande om alla bara tänker på Robert Mugabe. Vi får verkligen hoppas att det varken blir toppmötets ingång eller slutsats. Det finns 53 nationer i Afrika. Vi har ett betydande utbyte mellan Europa och Afrika i handel, i biståndsinsatser, i säkerhetspolitiska ambitioner och inte minst i migrationsflöden. Afrikaner försöker väldigt ofta kommer över till Europa. Vi har all anledning att bejaka och välkomna att vi för en bra dialog med varandra.

Jag tycker att det vore märkligt om vi lät en man ha veto och kunna sätta stopp för allt detta. Jag hoppas EU-nämnden trots allt delar den uppfattningen att det är bättre att vi alla säger till ordförandeskapet att vi önskar att det ska markeras att Robert Mugabe helst inte kommer och framför allt inte ges en särställning på detta möte. Men det bör lämpligen framföras av ordförandeskapet som har tagit initiativ till att kalla till detta möte. Eller menar man att 27 länder ska ringa vart och ett och sedan meddela 27 olika positioner? Då har vi lyckats med det som man ofta använder som metod för att driva isär Europa, nämligen att försöka få oss splittrade. Det vill inte jag medverka till. Då får man ta en och annan anklagelse om att vara passiv, att inte förstå, att vara mesig och allt vad det har varit. Jag tror i grunden att jag har hedrat hur EU-samarbetet är tänkt att fungera men samtidigt, som sagt, varit tydlig och framfört till sittande ordförandeskap vad vi vill se.

Till Björn Hamilton vill jag säga att jag också stötte på kongressens taktiserande eller vad man ska kalla det. Det är rätt fascinerande för övrigt att prata med den amerikanska kongressen. Jag vill be Sveriges riksdag om ursäkt om jag någon gång har framställt det så att det är svårt att få Sveriges riksdag att fatta beslut. Det här är en väldigt beslutskompetent institution ställt i ljuset av hur man känner sig efter att ha suttit tillsammans med en del kongressledamöter. Där är allting uppenbarligen möjligt att förhandla om. Om man börjar i ena änden skjuts det in saker i andra änden som inte alls har med saker och ting att göra. Ställd inför detta förs en väldigt taktiserande diskussion om när det är lämpligt att fatta vilka typer av beslut. Precis så är det nu. Ska man göra det nu eller ska man vänta på den nya amerikanska administrationen? Det visar den starka rörelsen i USA och hur viktigt det är att följa det kommande presidentvalet.

När det gäller de vise männen utgår vi ifrån ett franskt initiativ. Sarkozy har skrivit ett brev där han använder uttrycket vise män, men det kan, som sagt, vara vise män och visa kvinnor. Det nämns att de skulle vara tio–tolv. Låt mig säga att om man då skulle välja att lägga sig på en nivå på tio samtidigt som EU har 27 medlemsländer är det alltså 17 medlemsländer som inte får en representation, apropå idén om ett svenskt deltagande. Då kan man undra om Sarkozy tänker börja med att generöst erbjuda att Frankrike inte ska ha någon plats. Vad tror ni om det?

Redan det visar begränsningen i att tro att tio män och kvinnor, hur visa de än är, kan fånga hela framtidsdebatten i Europa. Den kommer rimligen att föras i en krets som inte ens representerar alla medlemsländer. Som jag uttryckte det tror vi att detta ändå kommer att komma på plats. Men det är väldigt viktigt för oss – och det kan ju vara en anledning att begära ordet, apropå Susanne Ebersteins fråga – hur mandatet ser ut och vad det är man har tänkt sig att diskutera.

I franska medier och fransk valrörelse användes det som ett sätt att börja rita kartor. Och det har vi ju hört förut, eller hur? Här ska nu markeras var Europas gränser går. Det är vår uppfattning att sådana kartor inte ska ritas. Vi ska inte ägna oss åt att på det sättet redan nu markera – för det är ju tanken – mot länder att de inte är en del av det Europa kommer att bli. Det är min avsikt att markera att vi inte tycker att det hör hemma i en sådan här grupp. Man kan också ha andra synpunkter, men detta är en uppenbar synpunkt.

Finns det risker för opt-out inom det rättsliga området? Det är Storbritannien som har en möjlighet, som det heter, att välja att inte delta när existerande tredjepelarrättsakter ändras. Jag ska också säga att när det kom fram under toppmötet i juni anmälde faktiskt också Irlands premiärminister, som har rättslig gemenskap med Storbritannien av historiska skäl, att det kan komma att få samma påverkan för Irland, trots att det i grunden är ett land som sällan gör den typen av invändningar. Det har väl framgått att den brittiska debatten är väldigt starkt ifrågasättande av Europaidéer på de här områdena. Ja, den typen av öppningar för en så kallad opt-out finns när det gäller Storbritannien, och möjligen följer Irland med.

Vi menar att persondata kan regleras i en särskild så kallad förklaring.

Anf.  19  CHRISTER WINBÄCK (fp):

Hur kan Sverige driva på och vara ett gott exempel i klimatfrågan framför allt?

Anf.  20  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Med risk för att få en intressant och bred inrikespolitisk diskussion menar vi nog att vi gör en hel del. För att lugna dem som eventuellt vill säga att så är det inte vill jag säga att en hel del gjordes innan vi tillträdde. Vi tycker att det är viktigt att använda de styrmedel som IPCC och andra pekar på bör användas. När man går igenom detta kan man notera att Sverige använder nästan alla de styrmedel som andra länder säger att det inte är möjligt att använda eller som man ska titta på.

Sedan blir det naturligtvis en nationell diskussion om hur det här ska vägas av, hur skatter och liknande ska användas. Det är viktigt att vi också är pådrivande för att utsläppsrättshandeln fungerar bättre och för att den också breddas. Det är någonting som vi också framför i olika sammanhang. Vi kan tänka oss en bredare utsläppsrättshandel som tar in transporter, flyg och sådant som nu finns utanför, för att nämna några exempel.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Tack för det, och ett särskilt tack för statsministerns lilla extrahedrande av Sveriges riksdag. Jag ska också säga till er som inte var med att Afrikafrågan var föremål för samråd i EU-nämnden i fredags när vi behandlade utrikesfrågor.

Anf.  22  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Jag vill instämma i skepsisen när det gäller de vise männen. Den historiska erfarenheten är att de vise männen – eller enstaka kvinnor – inom EU har haft en tendens att gå väldigt snabbt fram. En gång i tiden myntade Bengt Westerberg uttrycket de små stegens tyranni. Jag vände det till något positivt, nämligen de små stegens filosofi. Man får vara försiktigt när man rör sig framåt så att man inte tar för drastiska steg, för då kan man råka ut för kraftiga bakslag. Jag tror att det är viktigt att man tillämpar det när det gäller EU:s utveckling framöver.

Jag har en fråga som gäller kommissionens bidrag till diskussionen. Man talar väldigt vackert om tillväxten och att man måsta växla upp. På svenska skulle vi kanske säga lägga i en ny växel. Det är väldigt lite fokus på klimat- och miljöfrågorna i kommissionens dokument. Det är skillnad om man lägger i en ny växel om man har en biogasbil eller om man har en bensinslukande monsterbil. Det handlar också om tillväxtens innehåll. Hur ser statsministern på kommissionens synsätt i de här sammanhangen?

Anf.  23  JACOB JOHNSON (v):

Det var ingen lätt fråga jag ställde till statsministern om antalet områden där det sker ändringar av nuvarande fördrag. Jag kan berätta att enligt en lista vi fått från riksdagens utredningstjänst är det inom ett hundratal områden som jag menar att makt har flyttats från staterna till EU. Det är alltså ett tydligt steg från mellanstatlighet till överstatlighet i EU-samarbetet. Det är vårt huvudargument till varför vi anser att det så kallade reformfördraget ska underställas svenska folket i en folkomröstning.

Jag har tre mer klara frågor som belyser oklarheter i reformfördraget. Den första gäller FN-mandatet för att EU ska kunna agera militärt. Det sägs på olika sätt i fördraget. Ibland står det att EU ska visa respekt för principerna i FN-stadgan, på ett annat ställe står det att man ska agera i enlighet med de här principerna och på ett tredje ställe att EU ska vara bundet av FN-stadgan. Vilket är det som gäller – är det ”respekt för”, ”i enlighet med” eller ”bunden av” FN-stadgan? Kommer ni på mötet att försöka ta upp den här frågan?

Det andra gäller frågan om det gemensamma EU-försvaret. Där finns det också olika skrivningar. På ett ställe står det att det ”kan bli” ett gemensamt försvar i en framtid, på ett annat ställe står det att det ”kommer att bli” ett sådant. Vilket är det som gäller?

Så vitt jag har kunnat förstå anser EU-kommissionen att fördragstexten innebär att Sverige är förpliktat att införa euron. Varför har Sverige inte fått något undantag som Storbritannien och Danmark?

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag ska berätta för er som inte går på EU-nämnden lika ofta som Jacob Johnson och jag att delar av fördraget var föremål för samråd i fredags med Europaministern, som var ganska tydlig om att det som nu ligger på bordet är väl inom ramen för det mandat som Sveriges riksdag har behandlat förut och inför förändringar i delar. Detta återkommer säkert statsministern till alldeles strax.

Anf.  25  MAX ANDERSSON (mp):

Jag vill för en gångs skull instämma i regeringens ståndpunkt. Det gäller den stora skepsisen mot att utse en grupp så kallade visa män. Om jag har förstått saken rätt ska man redan nu börja processen med nästa fördragsändring, för att flytta ännu mer makt till EU och göra EU ännu mer till en stat. Det är väldigt bra att vara skeptisk mot det förslaget.

Men nu är det slut på berömmet. Jag har en fråga om de så kallade röda linjerna som Storbritannien har fått, en form av undantag från fördraget. Mycket tyder, åtminstone enligt brittisk debatt, på att de är väldigt bräckliga. Det har spekulerats om att Gordon Brown kommer att kräva att de ska förstärkas. Han vill förstärka de brittiska undantagen. Min fråga till statsministern är: Om sådana förslag kommer, kommer Sverige då att säga nej till de förslagen, eller kan vi tänka oss att vara generösa mot britterna?

Jag har också en fråga angående den kraftiga minskning av Sveriges inflytande som det här fördraget innebär. Sveriges förmåga att säga nej till ny EU-lagstiftning i de fall där EU fattar beslut med kvalificerad majoritet, vilket kommer att bli den överväldigande majoriteten av fallen, minskar från en niondel av röststyrkan till en nittondel av den röststyrka som krävs. Det är en allvarlig försvagning av Sveriges möjlighet att säga nej. Är inte statsministern lite orolig för att det fördrag han är på väg att skriva under kommer att förvandla Sverige till en C-stat inom EU?

Slutligen har jag en fråga om klimatet. Nya undersökningar visar att klimatsituationen är mycket mer oroande än vi hittills har trott. Risken är att Arktis kommer att vara isfritt på sommaren redan år 2013, vilket är mycket tidigare än man tidigare har varit rädd för. Jag undrar om inte statsministern är beredd att driva att det nya fördrag man ska underteckna borde innehålla åtminstone någon form av förbättringar av EU:s möjligheter att hantera klimatfrågorna.

Anf.  26  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Fru ordförande! Kommissionens rapport handlar om de externa dimensionerna av Lissabonstrategin. Klimat- och miljöfrågorna har efter marstoppmötet en särskild tidtabell. Det är tänkt att kommissionen den 5 december, vad jag förstår, ska lägga fram den särskilda bördefördelningsrapporten till Europas länder. Vi förutser att detta blir en svår diskussion om vad det kommer att innebära i form av nationella åtaganden för vart och ett av medlemsländerna. Bland annat diskuterades mycket målet om 20 procent förnybar energi. Man kan tro att Sverige, som redan ligger en bra bit över 20 procent, inte skulle få något ytterligare krav, men bördefördelningen ska göra att Sverige ändå får det.

Europa har nu fortsatt sin egen process att ta hänsyn till under kommande år för att därefter också vara drivande i internationella sammanhang. Jag tror inte att någon i dag behöver vara bekymrad över att Europasamarbetet inte innehåller klimat- och miljöfrågan. Som sagt kommer detta att synas också i decemberrapporten.

Jag tror att det vid utfrågningen i torsdags angavs att det i diskussionen om översättningar, som är naturlig i en krets som rör sig med många olika språk, hade framkommit att det korrekta ordet är ”respekt” i förhållande till FN-mandatet. Jag tror att det också återgavs så i ett svar angående den frågan.

När det gäller euron är det enkla svaret att Sverige inte förhandlade fram något undantag. Då är det svårt att få ett. Vi förde det beslutet efter att vi själva hade ställt om Sverige för att möta första och andra steget i EMU-processen. Bland annat grundade vi en oberoende riksbank, som jag menar är ett av 1990-talets viktigaste beslut för att få makroekonomisk stabilitet i Sverige. Som alla vet röstade svenska folket i september 2003 nej. Vi har sagt att vi respekterar det beslutet. Vi följer naturligtvis hur svenska folkets syn på detta utvecklas över tid.

När det gäller det som Max Andersson nämnde vill jag bara påpeka att det inte är avsikten att man ska dra i gång någon ny fördragsprocess med de vise männen. Det menar inte heller fransmännen. Man kan alltid diskutera om detta blir en grund för att diskutera utvidgning, och det uttryckte jag viss oro för, men någon ny fördragsprocess blir det inte. Snarare hävdar Sarkozy det omvända, att vi ska komma ut ur fördragsdiskussionerna och de institutionella diskussionerna och i stället prata politik. Så långt kan vi naturligtvis vara överens.

Frågan om Gordon Brown och Storbritanniens så kallade röda linjer verkar nu vara löst. Detta är också det besked Gordon Brown har förmedlat till det brittiska parlamentet. Men det var en lång diskussion i juni, och det fördes långa förhandlingar. När det gäller hur detta exakt ska uttryckas vill jag säga att de har speciella undantag som är möjliga att följa, bland annat på det rättsliga området. Vi tror inte att det blir mer. Avsikten var ju att det politiska mandatet skulle vara klart i juni. Det var tydligt för alla.

Nu ska vi komma överens om det vi ska komma överens om. Sedan ska det ske en teknisk genomgång av detta för att möjliggöra en process under hösten för ett undertecknande i december. Jag tror att man ska ha klart för sig att det är detta som är ingången. Vi åker inte ned till Lissabon för någon nyöppning av förhandlingarna. Detta påverkar en del av de svar jag har givit här också i dag.

Jag har träffat bröderna Kaczynski, som bestämmer i Polen. De pratar mycket om röstregler, kan jag säga. Nu menar jag inte att jämföra detta med Max Andersson. Men man får en känsla av att vissa tror att hela arbetet går ut på att man ska votera, att man ständigt sitter och röstar. Sanningen är ju att det inte är så. Som flera av oss har frågat: Är inte alla dessa röstningsdiskussioner lite konstiga i ett samarbete där man knappast någonsin använder röstreglerna? Vi har kraftigt överdrivit oron i förhållande till hur det faktiskt utnyttjas.

Hela idén är att man ska veta att man som enskilt land inte kan mäla sig ur helt och hållet och att det finns en möjlighet att gå framåt på detta sätt. Men det skapar inte ett klimat där man hela tiden tar fram voteringsknapparna. Snarare skapare det ett klimat där man hela tiden vill försöka komma överens, det vill säga att nå en samsyn. Detta är min erfarenhet. Det är så Europa samarbetar. Detta blir väldigt ofta konsekvensen av kvalificerat beslutsfattande i praktiken.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Vi hinner åtminstone börja på en frågerunda till. Vi tar partierna i storleksordning, så vi får se om vi hinner till de allra minsta.

Anf.  28  MARYAM YAZDANFAR (s):

Fru ordförande! Med all respekt, Fredrik Reinfeldt, skulle jag uppskatta om du skulle vara tydligare i den fråga som Susanne Eberstein ställde i början. När den borgerliga regeringen tillträdde för ett år sedan fick vi alla läsa och höra att det nu skulle bli en radikal förändring av Sveriges EU-politik. Vi skulle bli en aktiv och konstruktiv part i EU:s kärna. På ett helt annat sätt än den förra regeringen skulle vi vara med och påverka det europeiska samarbetet.

Nu sade statsministern: Ibland åker man till ett möte med en klar agenda att säga emot, men det tänker jag inte göra nu. Det innebär att statsministern inte heller kommer fram med några initiativ. Om man nu vill vara en stark och aktiv part i det europeiska samarbetet, ska man inte då åka på dessa möten med ett klart initiativ och en tydlig agenda med frågor man vill driva och uttala sig i? Jag tycker att det är viktigt att riksdagen får höra det.

Jag vill ta upp två frågor. Vi har pratat om klimatfrågan. Den är allvarlig. En annan fråga är flyktingströmmarna, som vi här i EU-nämnden pratade om för bara några veckor sedan. Vi talade bland annat om situationen vid Europas södra sjögräns men också om strömmarna av människor som kommer från Irak och den misär som råder på många ställen där. Det är frågor som jag tycker att statsministern skulle kunna lyfta fram. Det kan han säga till oss att han ska göra, om det nu är så att han vill att Sverige ska vara en tydlig och aktiv part i det europeiska samarbetet.

Anf.  29  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m):

Fru ordförande! Det är väldigt spännande och intressant att det finns en sådan bred accept för fördraget här i Sveriges riksdag. Det tror jag att också statsministern känner i ryggen. Jag skulle gärna vilja koppla ihop fördragets roll med sakfrågor.

Vi kan konstatera att EU har varit mycket framgångsrikt på många områden, inte minst när det gäller konkurrens och frihandel. Vi har dessutom ernått relativa prissänkningar i Sverige på ett antal områden tack vare EU-medlemskapet. När det gäller skydd för hälsa och miljö har exempelvis Reach, inom kemikalieområdet, varit oerhört framgångsrikt. Det har också blivit globalt accepterat och är en linjeriktning för övriga världen.

I Sverige har, inte minst genom statsministerns engagemang, miljöfrågorna och klimatfrågan satts på piedestal, vilket jag tycker är väsentligt. Jag skulle vilja fråga om statsministerns bedömning av fördraget som sådant. Jag tänker inte bara på detta att det blir lättare med fler länder. Ser statsministern att fördraget kan underlätta också möjligheten att komma framåt i svåra frågor på miljöområdet?

Anf.  30  STAFFAN DANIELSSON (c):

Jag tänkte ställa en kanske lite naiv fråga, men det må väl också vara tillåtet. Jag återkommer till president Sarkozy och hans visa personer. Han kopplar ju denna grupp om Europas framtid till Turkietfrågan. Där har han låst upp sig kraftigt i valet.

Från svensk sida ser vi gärna fler medlemmar. Vi tycker att det är bra att Turkiet får komma med.

Om man ser till vad Sarkozy själv har sagt, bland annat i ett tal nyligen, vill han att personerna i gruppen ska diskutera vilket slags Europa vi ska ha 2020 och 2030 och vad dess uppgifter ska vara. Det är den fråga han vill att gruppens arbete ska handla om. Sedan säger han att om unionen tillsätter den här gruppen är han beredd att gå vidare med Turkiet och slutföra 30 av 35 kapitel. Han håller öppet för om det ska bli medlemskap eller en mycket nära association för Turkiet. Till Turkiets statschef har han sagt att om vi gör på detta sätt har Turkiet hopp, och sedan får vi se när de 30 kapitlen är klara. Han öppnar alltså för någonting. Han villkorar detta med att gruppen tillsätts.

Jag delar den tveksamhet inför detta upplägg som statsministern har gett uttryck för. Men om man bara tar Sarkozy på orden innebär detta att man ska titta på Europas framtid och vad EU ska jobba med 2020–2030, och så kör man i gång med Turkiet, och så får det hela landa. Statsministern sade ju att vi är tveksamma, men det kanske är på detta sätt det blir.

Min fråga är därför: Om nu Turkiet är så viktigt för oss, kan vi leva med ett projekt med visa personer? Eller finns det någon baktanke som syftar till att för all framtid stänga frågan om Turkiet? Det är ju det man kan befara.

Anf.  31  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Fru ordförande! Regeringsförklaringens beskrivning av att föra in Sverige i Europasamarbetets kärna har vi försökt uttolka på tre sätt. Vi vill öka vår närvaro i det europeiska samarbetet varhelst det kan vara aktuellt, på ministerråd och i olika sammanhang. Vi vill ta ett bredare ansvar för Europas framtidsfrågor. Vi har inte synsättet att vi åker till Europa för att berätta vad som händer i Sverige, utan vi är också del av ett samarbete där det handlar om att gå in även i stora frågor som ibland inte handlar om Sverige.

Bland annat har jag nämnt att det innebar att jag, men även Carl Bildt och Cecilia Malmström, varit mycket aktiva under slutet av fördragsprocessen under våren, även när det handlade om frågor som egentligen inte berörde Sverige. Vi insåg att för att få Europasamarbetet att fungera bättre var det viktigt att stödja det tyska ordförandeskapets insatser för att faktiskt få en fördragslösning på plats. Jag besökte själv alla de länder som åtminstone av utomstående betraktare beskrevs som de som hade störst invändningar eller där svårigheterna kunde vara som störst just för att markera detta ansvarstagande.

Det tredje är att vi har sagt att vi ska bidra till att förändra opinionen. Nu vill jag inte påstå att det är det allena som har lett till ett förbättrat opinionsläge när det gäller synen på EU, men trots allt har vi fullföljt vårt åtagande ungefär som jag nu har beskrivit det.

Migrationsfrågan och kopplingen till Irak är naturligtvis viktig, men jag vill markera att den inte står på dagordningen. I stället kommer RIF-rådet den 8–9 november, där Tobias Billström avser att vara närvarande, bland annat att ta upp detta. Det är absolut viktiga frågor, men allting tas inte upp vid alla möten.

Jag vill gärna markera att just aspekten att föra Sveriges talan vid de här mötena på intet sätt har varit något problem, om nu någon har trott det. Jag har varit på fyra möten med Europeiska rådet, och jag har talat vid alla fyra. Jag vet inte om det finns någon som tror att det råder någon sorts mötesskräck här eller problem att uttrycka sig.

Däremot tycker jag inte att vi ska ha synen att det är ett självändamål. Det pratas alldeles för mycket av politiker som inte har något att säga. Det är ett återkommande problem även i Europa, kan jag säga. Poängen ska nog vara att man har något att säga och att man i stället är tydlig med den synpunkt man vill framföra. Jag försöker att agera på det sättet.

När det gäller fördraget vill jag gärna säga att det, Giscard d’Estaings arbete och allt detta ju växte fram i en tid när inte klimatfrågan hade den betydelse och det genomslag som den har i dag. FN:s klimatpanel och Al Gore, nya fredspristagare, har betytt oerhört mycket för frågans förskjutning och förändring.

Däremot gjordes den förändringen när det gällde artikel 174 i fördraget att man tillförde en bisats när det gäller unionens miljöpolitik. Det står: att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem. Och så fördes det till: särskilt för att bekämpa klimatförändringen. Det var ett sätt att på junitoppmötet uppmärksamma frågan och möta den diskussion som hade varit och som det också fanns frågor om i EU-nämnden.

Men det måste sägas att hela den process som nu kommer mer följer FN:s ledarskap och det särskilda toppmöte som i mars antog de särskilda målformuleringar och den bördefördelning som ska följa efter att Barosso och kommissionen lägger fram sitt förslag i december.

Till sist Sarkozy och synen på Turkiet. Frankrike anser inte att Turkiet ska bli medlem av EU. De kan möjligen tänka sig att man öppnar ett antal kapitel som ger någon annan sorts status i relation till EU som inte kan kallas medlemskap. Man gör ofta en poäng av att det finns vissa kapitel, därför 30 och inte 35, som är av den karaktären att man menar att de är kärnan i medlemskapet. Det finns ibland också i andra länder, ska jag säga, liknande resonemang. Men det kanske är mycket tydligt, som här redovisas, just i Frankrike.

Vår utgångspunkt är att hedra ingångna avtal, det vill säga att vi här har kommit överens i unionen om att bereda Turkiet möjlighet att genomföra medlemskapsförhandlingar som syftar just till medlemskap. Men vi konstaterar att det säkert kommer att ta lång tid. Och på vägen till medlemskapet kommer väldigt mycket att förändras i Turkiet. Det blir ett annat Turkiet, ett Turkiet som inte minst vi i Sverige har anledning att bejaka – en marknadsekonomisk, demokratisk, fungerande rättsstat – som i så fall också ansluter sig som medlem av Europeiska unionen. Det är ju en av idéerna, menar jag, att vi på det här sättet kan lägga grunden för att få välfungerande demokratier och marknadsekonomier som i öppen handel och öppet utbyte med varandra utgör Europa.

Vår uppfattning, och den kommer vi att framföra, är att det inte ska lösas ut i en särskild grupp, utan här ska fortsatt de löften som ställts ut till Turkiet gälla. Sedan noterar vi att Sarkozy i franska medier och i fransk debatt har använt det på ett annat sätt. Men så är det i Europa. Alla tycker inte likadant, och vi kommer säkert att få återkomma till den här frågan vid många tillfällen under de år som nu följer.

Anf.  32  CARL B HAMILTON (fp):

Här gäller det att fatta sig kort. Alltför många politiker talar om saker och ting som de inte har någonting att säga om.

Beträffande Turkiet och Frankrike vill jag understryka det som statsministern sade, att det inte är bara Frankrike. Det finns andra länder som hukar bakom Frankrike – Österrike och Cypern inte minst. Jag kan egentligen inte se hur man kan komma i mål i fråga om Turkiet utan att lösa Cypernfrågan. Den måste ju upp på bordet förr eller senare, kanske i ett FN-sammanhang snarare än i ett europeiskt sammanhang.

Den fråga som jag vill ställa till statsministern mera konkret är en fråga som lyfts fram rätt mycket i de här dokumenten men som inte har fått någon som helst uppmärksamhet i Sverige därför att det inte är något problem i Sverige, nämligen den amerikanska bolånekrisen och dess spridningseffekter till Europa, det europeiska betalningssystemet och eventuella banksystem i Europa.

Man kan säga att det inte spelar någon roll för Sverige, men det är en felaktig uppfattning, därför att om det här blir en stor fråga i Europa smittar det av sig till svenska banker och det svenska betalningssystemet. Därför är det lite intressant att veta vad Sverige faktiskt säger i den här frågan, som till exempel handlar om huruvida man ska ha en europeisk finansinspektion och hur aktivt ECB ska vara. Kort sagt, vilken är den svenska positionen i den här frågan?

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Jag ska ge en förklaring till ovana tittare. Säga vad man vill om den amerikanska finansmarknaden i råds- och EU-sammanhang, men i det här fallet står den faktiskt mycket riktigt på agendan eftersom den nämns av ordförandeskapet i brevet. Det är de som styr sådana här informella möten.

För er som undrar över det kommer svar alldeles strax.

Anf.  34  INGVAR SVENSSON (kd):

Fru ordförande! Jag följer statsministerns råd och konstaterar att jag inte har något mer att säga.

Anf.  35  JACOB JOHNSON (v):

Jag vill utnyttja tillfället att ställa en fråga om den svenska positionen när det gäller Lissabonstrategin. Där upprepar regeringen sin syn att man ska öka arbetsutbudet genom att stärka incitamenten till arbete. Borde inte en anhängare av marknadsekonomins principer se sambandet mellan behoven och efterfrågan på arbete, det vill säga att man bör lyfta fram de eftersatta samhällsbehoven för att åstadkomma mer arbete i stället för att öka incitamenten – i klartext försämra för dem som står utan arbete?

Anf.  36  ULF HOLM (mp):

En liten sak vill jag tillföra, fru ordförande. Det är helt uppenbart att Miljöpartiet och statsministern inte har riktigt samma syn på EU-konstitutionen. Det är väl ganska tydligt att jag och Miljöpartiet vill ha mycket aktivare klimatpolitik i Sverige, i EU och i världen, medan statsministern vill syssla mer med att minska EU:s makt. Jag tycker att det är lite skrämmande att höra att vi inte ska bry oss så mycket om röstreglerna i ministerrådet. Det är skrämmande faktiskt.

Visst är det så att det i de frågor där vi tycker lika inte är några problem om det är enhällighet, majoritet, tre fjärdedelar eller vad det kan vara. Det är i de frågor där vi inte kommer överens det är viktigt att det finns regler för hur beslut fattas. En av de aktuella frågorna gäller GMO till exempel. Där krävs en viss majoritet för att få igenom ett beslut, och det blockeras hela tiden därför att vi inte är överens. Det är i de kontroversiella frågorna som små länder som Sverige – vi är ett litet land i EU – måste ha makt och inflytande över politiken. Besluten innebär ju att vi måste följa regelverket. Då måste vi också kunna ha ett inflytande.

Jag hoppas verkligen att statsministern inte åker till Lissabon och bara är tyst i de här frågorna. Det kan inte vara syftet med att tillhöra kärnan i EU om kärnan är att man inte ska opponera sig mot de stora länderna när förslaget går ut på att små länder kommer att ha mindre inflytande.

Jag vill slutligen önska – statsministern nämnde ingenting specifikt om det – att man i en sådan här viktig fråga för Sveriges och EU:s framtid också ska kunna fråga folket: Tycker ni att detta är bra eller inte? En folkomröstning är att föredra, inte minst för att vi ska få en debatt i Sverige om EU:s framtid. Där kan vi ha olika åsikter. Det respekterar jag. Men vi måste ha en debatt, och det har vi inte så mycket i dag. En folkomröstning är ett bra sätt att få en debatt om EU:s framtid.

Anf.  37  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Fru ordförande! För att återgå till mitt tema om att prata när det är nödvändigt ska jag gärna erkänna att jag kanske tror att det är bra om Europas stats- och regeringschefer inte pratar alldeles för mycket om bolånekriser, därför att dels kan man undra vad den kretsen avser att göra åt det i så fall, dels sänder det en signal om att det här kanske är av en allvarligare karaktär än det finns anledning att signalera.

Vår uppfattning är att det absolut inte nu ska föras fram några idéer om ytterligare regleringar i det här läget. Väldigt ofta återspeglar finansiell oro obalanser som finns i olika länder och som man oftast har all anledning att agera gentemot nationellt. Det kan handla om ofullständigheter i makroekonomin och ibland också i kontrollsystemet. Men, som sagt, det är nog mitt tips när det gäller just den diskussionen att säga så lite som möjligt men att avvisa idéer om regleringar i det här läget.

När det gäller Lissabonstrategin gör sig säkert även här inrikespolitiska skiljaktigeter påminda. Vi menar att den demografiska förskjutning som sker i Sverige såväl som i Europa måste mötas av en politik där fler jobbar, både i arbetsför ålder och att vi betraktar arbetsför ålder som någonting som följer med längre upp i åren. Där ligger Sverige, bedömer jag, ganska långt framme. Men vi ska vara ödmjuka för att många andra länder jobbar ungefär med den inriktningen också. Jag tror nog att just ett Europa där fler jobbar fortsatt kommer att vara en väldigt viktig del av Lissabonstrategin. Sedan kan vi säkert ha lite olika utgångspunkter i nationell politik för vad det betyder.

Jag förstod kanske inte riktigt hur vi fördelade vem som tyckte vad om EU. För att återställa ordningen vill jag säga att det väl är Ulf Holm som vill lägga ned EU eller åtminstone att Sverige ska lämna EU och jag som är för EU. Det lät nästan som om det var tvärtom. Jag har ju detta instrument. Jag har trott på det. Jag har agerat för att Sverige ska vara en del av det. Det gör att vi kan utverka svar inom miljöpolitiken på europeisk nivå som ju sätter press även på länder som kanske inte har den framsynta inställning på miljöpolitikens område som Sverige oftast präglas av.

Miljöpartiet saknar därmed kanske ett av de viktigaste instrumenten för att göra något åt det, eftersom de inte tror på EU. Det är mycket märkligt att man ropar på en aktivare klimatpolitik i någonting som man inte tycker ska finnas.

Jag återkommer till att röstreglerna får ses i ljuset av Europas näraliggande historia. När man diskuterade röstningsfördelningen fanns sådana aspekter som att de stora länderna fick överge en av sina kommissionärer. Man skulle faktiskt ha ökat antalet därför att det var ett EU som var på väg att utvidgas, och man skulle hitta en balans i detta. De diskussionerna har förts ofta och länge. Men jag hävdar fortsatt att det är överbetonat i förhållande till hur ofta och mycket som det faktiskt röstas.

Det kan sannerligen inte längre hävdas som det ibland beskrevs – jag vet inte om det någonsin var så – att huvudstäderna, framför allt Berlin och Paris, pratade med varandra och sedan var det klart. Det kan vi konstatera inte kommer att fungera i detta nya EU. Det är nu mycket större, mycket mer vittomfattande. Därför blir det till att lära sig att lyssna på allas positioner och att jobba med att hitta kompromisser. Det är så jag uppfattar att det här i praktiken nu används. Det är skälet till mitt svar när det gäller röstreglerna.

Anf.  38  BILLY GUSTAFSSON (s):

Ordförande! Jag tänkte fråga statsministern lite grann om vilken taktik och vilket förhållningssätt som han nu har inför slutfasen i vad som skulle kunna kallas sista delen i en lång förhandlingsprocess. Vi ser förhoppningsvis slutet på en väldigt lång resa.

Ett förhandlingsarbete präglas ofta av att olika intressen möts och skiljs, och nu har det vaskats fram någon form av slutlig produkt. Men man kan väl ändå på ganska goda grunder anta att det skulle kunna bli på det sättet att någon eller några medlemsstater återigen i ett sista försök aktualiserar någon eller några av sina hjärtefrågor.

Min fråga till statsministern är: Hur ser statsministerns strategi ut, och vilka prioriterade frågor har statsministern att föra in utifrån svenska intressen i en sådan tänkt situation?

Anf.  39  MARIE WEIBULL KORNIAS (m):

Fru ordförande! Jag tänkte ställa en fråga till statsministern beträffande WTO och Doharundan. Doharundan har varit i gång sedan 2001 med varierande framgång. Under dessa år har fler och fler länder anslutit sig, och många nya hjärtefrågor har tillförts. Det har blivit en något tung process, och i dagsläget finns det många som tvivlar på att man ska kunna nå ett resultat i förhandlingarna.

Är detta en fråga som statsministern kommer att lyfta fram på detta rådsmöte?

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara nu på slutet skicka med att den frågan bland annat omfattas lite grann av kommissionsmeddelandet.

Anf.  41  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m):

Fru ordförande! Jag har inte för avsikt att föra fram frågan på detta toppmöte. Jag läser också dessa rapporter om att fortsatt mandat existerar, och förhoppningsvis når vi framgång. Men det är också bekymmer.

Återigen: Det frihandelsvänliga landet Sverige hoppas mycket på detta. Det skulle betyda väldigt mycket för hela världshandeln om vi kunde få en överenskommelse till stånd. Men det finns starka protektionistiska krafter på olika håll i världen som försöker hålla emot. Men, som sagt, jag förutser inte att det ska bli en fråga under detta toppmöte.

Det är alldeles korrekt att det är slutfasen på en lång resa. Min uppfattning är att den politiska överenskommelsen slöts i juni. Det kommer alla att vara väldigt noggranna med att påpeka just därför att det inte ånyo ska göras försök att hitta på saker som har med detta att göra. Ibland kommer det också sådant som inte har med saken att göra.

Jag nämnde några aspekter i min inledning. Jag satt själv med den bulgariske presidenten och diskuterade stavningen av euro. Ni vet själva att en nationell fråga ibland blir väldigt stor och stark. Vi hoppas att detta ska kunna hanteras. Det finns en del sådana saker. Men jag förutser inga stora politiska öppningar, och jag förutser att om någon försöker kommer det att göras klart att detta inte är ett möte då man ska öppna upp igen utan snarare bara tekniskt justera och få på plats det som vi kom överens om i juni.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Därmed måste vi börja runda av. Jag finner att nämnden är reda att gå till beslut.

Det är, som sagt, ett informellt statsministermöte, och vi ska tacka för den information som statsministern har gett.

Stats- och regeringscheferna ska förhoppningsvis kunna gå i mål inom den så kallade regeringskonferensen när det gäller just det nämnda reformfördraget. Då ska vi för säkerhets skull fatta beslut även i den frågan, varför jag sammanfattningsvis finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i fördragsärendet. Jag noterar avvikande meningar från v och mp i den frågan.

Skulle det hända något nytt och överraskande där ser jag fram emot att statsministern eller Europaministern ringer mitt i natten som ni brukar eller skickar e-post eller vad ni nu kan hitta på. Men i övrigt önskar vi er lycka till i Lissabon och tackar för i dag.

För er som läser kalendariet noggrant har statsministern sedan länge utlovat att komma till kammaren på tisdag kl. 13.30 för att rapportera om vad som har hänt under det informella toppmötet. Ni lär säkert kunna följa det på Internet och i tidningar. Men både ledamöterna här och de som följer detta från annat håll är välkomna till kammardebatten för att följa upp hur allting gick. Därefter kommer vi att ses här, och det blir toppmöte igen, och vi träffas säkert snart igen.

Ingen har några övriga frågor. Då tackar jag nämnden för i dag och förklarar sammanträdet avslutat.

Innehållsförteckning

1 §  Europeiska rådet 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 2

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  4  SUSANNE EBERSTEIN (s) 6

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  6  STAFFAN DANIELSSON (c) 7

Anf.  7  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 7

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  9  INGVAR SVENSSON (kd) 9

Anf.  10  JACOB JOHNSON (v) 9

Anf.  11  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  12  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 11

Anf.  13  KENNETH G FORSLUND (s) 12

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  15  BJÖRN HAMILTON (m) 13

Anf.  16  KERSTIN LUNDGREN (c) 13

Anf.  17  CHRISTER WINBÄCK (fp) 14

Anf.  18  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 14

Anf.  19  CHRISTER WINBÄCK (fp) 16

Anf.  20  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 16

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  22  INGVAR SVENSSON (kd) 16

Anf.  23  JACOB JOHNSON (v) 16

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  25  MAX ANDERSSON (mp) 17

Anf.  26  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 18

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  28  MARYAM YAZDANFAR (s) 19

Anf.  29  BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) 20

Anf.  30  STAFFAN DANIELSSON (c) 20

Anf.  31  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 21

Anf.  32  CARL B HAMILTON (fp) 22

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  34  INGVAR SVENSSON (kd) 23

Anf.  35  JACOB JOHNSON (v) 23

Anf.  36  ULF HOLM (mp) 23

Anf.  37  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 24

Anf.  38  BILLY GUSTAFSSON (s) 25

Anf.  39  MARIE WEIBULL KORNIAS (m) 25

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  41  Statsminister FREDRIK REINFELDT (m) 25

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 26