Onsdagen den 16 maj 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:30

1 §  Konsumentfrågor

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 12 mars 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 30 och 31 maj 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och hälsar statsrådet Britta Lejon med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför kommande ministerrådsmöten som gäller konsumentfrågor och ungdomsfrågor. Dessutom ska vi få en avrapportering av offentlighetsrättsakten.

Vi brukar börja med återrapporter. Vi börjar alltså med en muntlig återrapport från tidigare ministerrådsmöten.

Anf.  2  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Jag ska rapportera från föregående rådsmöte den 12 mars om konsumentfrågor på inremarknads-, konsument- och turismområdet. Där var det framför allt direktivförslaget om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter som var den punkten som kanske tog upp mest tid och som var svårast. Tyvärr kan jag rapportera att vi inte nådde en politisk överenskommelse som jag hade hoppats när jag senast var här före mötet. Däremot gjorde en klar majoritet vid detta rådsmöte ett åtagande att man på nästa rådsmöte nu i maj ska försöka åstadkomma denna politiska överenskommelse.

Övriga frågor som togs upp på rådsmötet och som gäller mitt ansvars-område var information från kommissionen om förberedelserna av konsumenterna inför eurons införande och en överenskommelse som fattats mellan konsumentföreträdare och bostadslånebranschen om en uppförandekod.

Portugal presenterade en not som underströk att konsumenternas skuldsättning måste uppmärksammas på EU-nivå.

Vill nämnden och ordföranden att jag på en gång gör en redovisning från rådsmötet beträffande ungdomsfrågor, eller ska vi ta fråga för fråga?

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi kan klara ut konsumentfrågorna först.

Anf.  4  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag såg i pressmeddelandet från förra mötet med konsumentministrarna där man också träffade inremarknadsministrarna att man konstaterade att det inte behöver finnas någon motsättning mellan konsumenter och producenter på den inre marknaden. För att säkra konsumenternas rättssäkerhet hade man diskuterat ett par frågor, vilket i och för sig är bra. Men jag skulle lite principiellt vilja säga att jag tror att man för att kunna ha en situation där konsumenterna har en möjlighet att vara aktiva på marknaden så handlar det väldigt mycket om information. Och där finns det fortfarande väldigt många brister, och det är ju inget som har tagits upp i detta pressmeddelande och inget som man egentligen arbetar direkt med just nu på EU-nivå. Och möjligheterna för konsumenterna att få information om en vara är väl egentligen det allra viktigaste. Och vi tycker att EU borde jobba med det.

Anf.  5  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Då kan jag glädja Yvonne Ruwaida med att också den svenska regeringen naturligtvis helt och hållet delar uppfattningen att information före köp och möjligheter till rättelse efter köp är viktiga frågor. Och det är faktiskt sådana frågor som vi driver på EU-nivå.

Det som Yvonne Ruwaida refererar till är inte föregående rådsmöte utan det informella möte som vi hade i Lund där vi faktiskt för första gången samlade ministrar som har ansvar för inremarknadsfrågor och konsumentfrågor för att just understryka behovet av att vi behöver se på konsumentfrågorna på ett helt annat sätt än tidigare. Vi måste integrera dem i andra politikområden. Och där är inremarknadsområdet väldigt viktigt, eftersom det handlar om handelsfrågorna.

Vi hade också lyckats ha ett möte där vi samlade Europas konsumentorganisationer. Det var 26 eller 29, jag minns inte. De hade möjlighet att direkt till dessa församlade ministrar framföra sina synpunkter på hur man bör handskas med konsumentfrågorna och vilka prioriteringar som bör vara vägledande för framtiden. Jag skulle vilja påstå att både detta informella möte och kopplingen till NGO-mötet – båda var faktiskt de första i sitt slag – innebär att vi sätter konsumentfrågorna mer i fokus, att vi faktiskt flyttar fram positionerna och att vi visar en ambitionsnivå som är högre än tidigare.

När det gäller informationsfrågorna kan jag säga följande. I alla de förslag där vi försöker flytta fram positionerna, t.ex. i detta direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter, så är naturligtvis frågan om graden av information före ett köp en av de absolut viktigaste. Men jag vill också påpeka att våra stora insatser på detta område, som förhoppningsvis så småningom kommer att krönas med framgång, handlar om dessa försök från vår sida att ”pusha” på utvecklingen mot en god sed, en reglering på marknaden av god sed, att vi skapar ett nätverk eller ett ramverk kring hur förhållandet mellan producenter och konsumenter i EU ska vara. Och där är informationsfrågorna oerhört väsentliga. Vi har inlett ett sådant långsiktigt arbete. När det gäller alla detaljerade punkter och direktiv så är informationsfrågorna naturligtvis med.

Men jag håller med Yvonne Ruwaida om att vi behöver göra mer. Men vi försöker verkligen.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på dagordningen för ministerrådet i nästa vecka.

Anf.  7  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Då kommer återigen arbetet med direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter upp. Vi har förhoppningen att vi denna gång ska lyckas nå en politisk överenskommelse.

Anledningen till att vi inte lyckades nå denna överenskommelse vid rådsmötet den 12 mars var en del problem som vissa medlemsstater har med ett helt annat direktiv, nämligen det redan antagna e-handelsdirektivet. Det har visat sig att vissa medlemsstater vill att finansiella tjänster ska undantas från tillämpningsområdet för ursprungslands-principen som den slogs fast i det e-handelsdirektivet.

För att komma vidare i arbetet med det direktiv som vi jobbar med har vi haft diskussioner särskilt före det förra mötet men också sedan mars tillsammans med kommissionen och ett antal medlemsstater där vi tycker oss kunna märka en viss ökad flexibilitet hos de motsträviga medlemsstaterna. Även om det i dag är oklart om vi ska lyckas så har vi ändå en förhoppning om att vi på rådsmötet den 30 maj kommer att nå en politisk överenskommelse. Vi ska åtminstone göra vårt yttersta och använda tiden fram till dess för att försöka se till att det blir så.

De övriga frågorna på dagordningen för rådsmötet den 30 maj är …

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Ett ögonblick. Detta är väl egentligen den enda beslutspunkten, så vi kan ta den separat.

Anf.  9  LARS TOBISSON (m):

Vi anser att den bästa konsumentpolitiken som EU kan bedriva är att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt. Detta direktiv syftar ju till att kombinera en fri rörlighet för finansiella tjänster med ett utbyggt konsumentskydd. Häri ligger ju ett slags motsättning. Reglerar man för mycket kommer man därmed också att störa den fria rörligheten för tjänster. Det gäller alltså att man tar sig i akt här.

Som vi ser det bör konsumenter betros med förmågan att själva välja fritt bland de finansiella tjänster som bjuds ut på en öppen europeisk marknad. Går man för långt är det egentligen något som motverkar konsumentens intresse. Den som förlorar mest på ett omfattande reglerat konsumentskydd är konsumenten själv.

I detta fall är väl knäckfrågan just om det ska vara ett fullharmoniseringsdirektiv eller ett minimiharmoniseringsdirektiv. Det är ju ingen obetydlig fråga i detta perspektiv. Utan tvivel hade det varit bäst om man hade fått ett fullharmoniseringsdirektiv där alltså en uppsättning regler gäller över hela området. Det har också kommissionen ursprungligen förordat och parlamentet uttalat sig för. Det vore önskvärt att komma längre. Nu har jag förstått att man befinner sig på en kompromisslinje som innebär att man tenderar att komma fram till en minimiharmonisering, dvs. att man lägger en gemensam botten och att länder sedan tillåts att sticka upp. Det betyder ju att olika konsumentskyddsregler då kommer att gälla i olika länder inom marknaden. Därmed har man egentligen inte en fri rörlighet inom marknaden för finansiella tjänster.

Hur mycket av avvikelse kan man räkna med här? Finns det någon bedömning av detta? Vad betyder denna kompromiss när det gäller att tillåta skiljaktiga regler på det som borde vara en gemensam marknad?

Anf.  10  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det förslag som det svenska ordförandeskapet har arbetat fram, och som är en fortsättning på det finländska ordförandeskapets förslag på detta område, är under behandling. Det innebär en kombination av minimiharmonisering och fullharmonisering. Det är enda vägen att nå någon form av överenskommelse och någon form av gemensam ordning kring hur vi ska handskas med dessa frågor.

Kompromissförslaget från det svenska ordförandeskapet innebär att bestämmelserna om vilken information som konsumenten ska ha tillgång till innan distansavtal ingås minimiharmoniseras men på en hög nivå. De medlemsstater som utnyttjar möjligheten att införa ytterligare informationskrav ska underrätta kommissionen om vilka dessa krav är, och kommissionen har sedan i uppgift att se till att man informerar konsumenter och leverantörer om de bestämmelser som sticker över denna minimiharmonisering. Övriga bestämmelser fullharmoniseras enligt vårt förslag. I detta förslag har vi naturligtvis en omfattande översynsklausul.

Beträffande avvikelser från detta område så har vi haft lite diskussioner när det gäller försäkringsområdet. Jag vet inte exakt hur vi ligger till där just nu. Men det kommer att finnas avvikelser, men de kommer att vara hanterbara inom den ordning som vi föreslår, eftersom kommissionen har till uppgift att informera konsumenter och producenter om dem i så fall. Detta är en ordning som vi känner till sedan tidigare. Det är ett sätt att hantera olika uppfattningar om vad som är möjligt att uppnå.

Jag menar inte att ett starkt skydd för konsumenten hindrar den fria rörligheten. Och i detta sammanhang håller jag inte med Lars Tobisson. Men vi har haft en diskussion på denna punkt tidigare i EU-nämnden. Vi ser i dag i stället att avsaknaden av ett fullgott konsumentskydd innebär att den fria rörligheten existerar mer på papperet än i verkligheten i vissa avseenden. Vi ser att vi missar enorma möjligheter till tillväxt, utveckling och handelsutbyte just därför att konsumenterna i dag inte vågar handla, vilket de har goda skäl för. Vi har ett behov av att stärka konsumentskyddet här.

Vad som är viktigt för framtiden för att det ska fungera i realiteten är att vi försöker åstadkomma en ordning som naturligtvis, precis som Lars Tobisson säger, inte får innehålla för många avvikelser. Det håller jag med om.

Jag vet inte om jag behöver tillägga något när det gäller försäkringar, men jag tror att det räcker. Visst kan man vara lite orolig inför om det blir för många nationella avvikelser, men vi gör den bedömningen att med det förslag som vi har nu så lägger vi ändå nivån så högt att det kommer att bli få avvikelser.

Anf.  11  LARS TOBISSON (m):

Jag har respekt för att om man inte kommer fram på något annat sätt så får man vara beredd på kompromisser. Det går väl inte att bestrida att när det gäller talet om en fri rörlighet för finansiella tjänster inom den gemensamma marknaden så blir det lite tvetalan, eftersom det kommer att vara på det viset att en leverantör av finansiella tjänster måste hålla reda på kanske upp till 15 och så småningom ännu fler olika regelsystem för att anpassa sin produkt? Han kan inte leverera en och samma produkt över hela marknaden, eftersom han då stöter på hinder i lokala föreskrifter som avser att skydda konsumenter och som ser olika ut i olika länder. Då har man ju inte förverkligat principen om den fria rörligheten för tjänster.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Vill statsrådet kommentera detta?

Anf.  13  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Man kan väl säga att vi inte har förverkligat den i dag. Vad vi jobbar med nu är att försöka åstadkomma ett steg ytterligare i den riktningen. Det kanske inte kommer att vara perfekt, men det kommer åtminstone att vara en förbättring jämfört med nuvarande förhållanden.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Då är vi mogna för att fatta beslut. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till punkt 4, som statsrådet redan delvis har varit inne på, nämligen det informella ministermötet i Lund.

Anf.  15  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

De övriga frågorna på dagordningen gäller bl.a. att rapportera om det informella mötet mellan de inremarknadsministrarna och konsumentministrarna i Lund och i detta sammanhang ta upp frågan om nya former för marknadsreglering som ju är en fråga som vi diskuterade väldigt mycket i Lund. Det handlar om att försöka åstadkomma detta ramverk för konsumentskydd som i dag inte finns. Den här diskussionen innebär att medlemsstaterna ska få en lägesrapport och en möjlighet till diskussion inriktad på den fortsatta arbetsprocessen.

Kommissionen har aviserat, vilket jag hoppas att man också gör, att den ska komma med en grönbok i början av sommaren.

Vi kommer också att ha en lägesrapport avseende konsumentkrediter. Vi har fått reda på att kommissionen kommer att föravisera ett arbetsdokument angående fördjupad översyn av konsumentkreditdirektiv. Vi har ännu inte sett detta arbetsdokument. Det kommer att delas ut till medlemsstaterna i början av sommaren.

Den sista punkten på dagordningen kommer återigen att vara euron.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Statsrådet tog allt på en gång. Det skadar inte.

Anf.  17  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja säga något med anledning av punkt 5. Det framgår ju av materialet att Sverige ofta placerar sig över genomsnittet när det gäller prisnivåer när man gör jämförelser inom EU. Detta är naturligtvis ett stort bekymmer. Då kan man undra hur vår marknad i Sverige fungerar.

Jag ska erkänna att jag fick en ordentlig tankeställare häromkvällen när jag tittade på ett TV-program som handlade om hur man i USA bekämpar karteller. Jag ska inte gå in på detta, vare sig när det gäller deras metoder eller annat. Men det framkom där att frågan om kartellbildningar och därmed också att man pressar upp prisnivåerna kanske är ett större problem i Sverige än i många andra länder, därför att vi har haft traditioner att tidvis uppmuntra karteller. Sverige är en liten marknad och är väldigt känsligt för karteller. Det kan räcka att några företag kommer överens, så driver de upp priserna väldigt mycket. Och den svenska konkurrensmyndigheten uttryckte i detta program att vi behöver vassare och bättre tänder för att kunna komma åt detta.

Min fråga är hur regeringen följer upp detta och hur diskussionerna förs i dag. Är vi överrepresenterade när det gäller kartellbildningar i Sverige, och i så fall, vad kan man göra åt detta? Det är definitivt ett konsumentintresse att vi är aktiva på detta område och att vi i så fall bryter mot de traditioner som kan ha funnits tidigare i historien.

Anf.  18  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Den prisstudie som Leif Pagrotsky och den engelske ministern presenterade vid detta informella inre marknads- och konsumentministermöte visar att bl.a. Sverige fortfarande ligger väldigt högt vid jämförelser av en stor mängd identiska varor. Vi vet sedan tidigare undersökningar på detta område som våra myndigheter har utfört att vi har anledning att rikta ännu mer av insatser och intresse mot detta område. Det finns förklaringar till den ibland högre prisnivån i Sverige. Men det är förklaringar som vi menar att vi inte ska nöja oss med. Ett av de områden där vi har kunnat konstatera att det finns mer att göra är just det som Holger Gustafsson är inne på, nämligen konkurrensen i Sverige, kanske framför allt importkonkurrensen men konkurrensen över huvud taget som vi behöver rikta in våra resurser och vårt intresse mer på. Det arbetar Konkurrensverket med på den nationella arenan. Konkurrenslagstiftningen är inte riktigt min lagstiftning. Men det är definitivt något som regeringen gemensamt fokuserar på. Och jag kan bara instämma i problembeskrivningen. Sedan kan jag inte svara på frågan om vi är överrepresenterade när det gäller karteller. Det vet jag faktiskt inte.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Jag har en fråga när det gäller punkt 5. Det står att det finns en not från ordförandeskapet. Vi har inte sett till den ännu. Men den skulle tas upp och beslutas om den 16 maj. Det är ju i dag. Den kanske ännu inte är färdig. Det är visserligen en diskussionspunkt. Jag bara undrar om det finns något utkast än.

Anf.  20  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är klart. Jag får ett utkast här.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då får vi det sedan.

Vi betraktar detta som en informationspunkt i dag. Då tror jag att vi har gått igenom alla dessa punkter på dagordningen. Ingen begär ordet, så då lämnar vi denna dagordning.

2 §  Ungdomsfrågor

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 9 november 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 maj 2001

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Vi går nu över till ungdomsfrågorna. Där har vi skrivit fel på vår egen dagordning. Det ska alltså ske en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 9 november 2000. Vi börjar då med den muntliga återrapporten.

Anf.  23  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Vid det förra ministerrådsmötet den 9 november behandlades följande frågor.

Först och främst behandlades frågan om ungdomarna och Europa. Rådet höll en offentlig debatt om ämnet ungdomarna och Europa. Debatten föregicks av ett möte mellan EU:s ungdomsministrar och en delegation bestående av 18 ungdomar från unionens medlemsländer och från kandidatländerna. Debatten inom rådet fördes mot bakgrund av det samråd med europeiska ungdomsorganisationer som har genomförts i medlemsstaterna under år 2000 samt ett europeiskt ungdomsmöte i Paris som hölls under hösten 2000.

Ministrarnas inlägg visade att det råder en djup enighet om behovet av att fortsätta dialogen med de unga och se till att ungdomarnas önskemål och krav vid behov framförs också till andra sammansättningar av rådet.

Vi hade också en punkt som hette Programmet ungdom där kommissionären fru Viviane Reding informerade om genomförandet av det nya ungdomsprogrammet som antogs i april förra året och som sträcker sig över sju år.

Vi hade en resolution om social integration av ungdomar. Resolutionen antogs. Syftet med den är att förbättra ungdomars socioekonomiska situation och den sociala integrationen samt att försöka förebygga och visa på vikten av att kampen mot den sociala utslagningen av ungdomar intensifieras.

Vi hade en punkt om skyddet för unga idrottsutövare. Det var en information från det franska ordförandeskapet och kommissionen om skyddet av unga idrottsutövare. Frågor som berördes var de risker som unga idrottsutövare utsätts för, t.ex. alltför intensiv träning, och ekonomiskt utnyttjande av unga spelare.

Slutligen, under övrigt, togs ett initiativ från Tyskland om kamp mot rasism bland ungdomar. Från Tyskland gjordes ett inlägg som handlade om vikten av att vi ökar våra insatser för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet bland unga. Syftet med det tyska inlägget var att inleda en politisk debatt i en mycket väsentlig politisk fråga. Jag gjorde ett inlägg under den punkten.

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag skulle vilja ställa en fråga när det gäller att uppvärdera icke formellt lärande. Jag undrar hur tankarna går kring detta. Om jag har förstått det rätt är man inne på att man kanske skulle ha något slags personligt CV där man noterar sitt kunnande. Min fråga i detta sammanhang är om detta är rätt. I dag kan var och en i sitt CV skriva det som man tycker att man kan osv. Om någonting sådant är på gång, hur ska man då hantera det för att det ska få någon form av myndighetskaraktär och trovärdighet?

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Denna fråga ligger lite mer på själva utbildningsrådet. Jag såg att det fanns med på den dagordningen. Ungdomsfrågorna är en del av utbildningsrådets område. Jag tror inte att statsrådet Britta Lejon är rätt person att ställa den frågan till. Holger Gustafsson får lugna sig till senare i dag.

Men vi går nu in på sakfrågorna inför det kommande ministerrådsmötet.

Anf.  26  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Jag tror att den viktigaste frågan på ministerrådsmötet den 28 maj för ungdomsministrarnas del kommer att vara den informations- och debattpunkt som vi ska ha om Europeiska unionens framtida arbete på ungdomsområdet. Denna diskussion kommer att föras mot bakgrund av kommissionens genomförda konsultationer inför den planerade vitboken om samarbete på ungdomsområdet i Europa. Särskild vikt kommer vi som ordförandeland att lägga vid slutrapporten från konferensen i Umeå den 16 och 17 mars i år. Debatten kan ses som en avslutning på kommissionens samrådsprocess som har pågått i drygt ett år med ungdomssektorns aktörer – ungdomar, forskare, politiker, det civila samhället och ideella organisationer inom detta område. Kommissionen har planerat att lägga fram vitboken till rådet i oktober 2001.

Senast i går nåddes jag av rykten – jag vill poängtera att det är rykten – beträffande denna vitbok och hela detta arbete som har pågått under så lång tid.

Enligt dessa rykten finns det en risk för att kommissionen kommer att överge sina planer på en vitbok och i stället lägga fram ett meddelande till rådet, en s.k. kommunikation. Skulle detta visa sig stämma kommer det att innebära att rådsmötet den 28 maj blir problematiskt. Jag tycker att det vore oerhört bekymmersamt. Den här processen har skapat en mängd förväntningar hos Europas ungdomsorganisationer. Eftersom det än så länge är ett rykte som jag ännu inte haft möjlighet att få bekräftat utgår jag från att kommissionen håller fast vid den ursprungliga tanken med en vitbok, men det återstår att se.

Anf.  27  LARS OHLY (v):

Jag har hört samma rykte från dem som jobbar för Vänsterpartiet i Europaparlamentet och att skälet skulle vara att Romano Prodi anser att det har gått lite inflation i vitböcker, att det är lite för mycket vitböcker. Det skulle vara ett av argumenten för att man inte vill lägga fram den.

Det som är lite problematiskt är ifall beslutet kommer upp så här sent i processen. Det beslutet skulle man ha fattat långt tidigare dels för att förhindra de förväntningar som finns men också för att en del av de åtgärder som har vidtagits det senaste året faktiskt har tagit tid, kraft och pengar i anspråk i syfte att nå någonstans.

Jag anser att det är ganska uppseendeväckande om det här ryktet stämmer. Det är ett dåligt sätt att hantera resurser såväl mänskligt som arbetsmässigt och ekonomiskt. Vi verkar vara helt överens här. Men ryktet har nått även oss, så det kanske ligger något i det.

Anf.  28  PER BILL (m):

Jag tror att man då och då måste ställa sig frågan om avgränsningen, alltså vad EU ska göra respektive inte göra. Att inleda en lång process och sedan avbryta den fem i tolv – det håller jag med Lars Ohly om – skapar först förväntningar och sedan besvikelse.

Jag tror också att vi som vill att EU ska fokusera på ett antal kärnområden måste fundera över om det verkligen är rätt sätt att driva ungdomsfrågorna såsom de drivs nu. Det finns ju en risk att man på lokal nivå, på nationell nivå och kommunnivå, tror att EU gör så mycket att man själv gör mindre och att frågorna därmed fokuseras på fel nivå.

När det gäller punkterna längre ned tycker jag att det sällan är något förgripligt som man vill åstadkomma. Men vi måste nog ibland göra en uppföljning och se vad dessa många möten, långa resor osv. faktiskt har lett fram till.

Anf.  29  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det är bara att instämma med både Lars Ohly och Per Bill. EU ska inte ägna sig åt något annat än de åtgärder och aktiviteter som är lämpliga på EU-nivå. Där kan vi visserligen ha olika uppfattningar. Men i grunden måste man överväga på vilka nivåer olika saker ska utföras. Det håller jag helt och hållet med om.

Men jag tror att EU ägnar sig åt så många för alla, även för ungdomar, oerhört väsentliga områden. Ta bara detta med arbetsmarknadspolitiken och möjligheterna för unga att träda in på arbetsmarknaden och de trösklar som kan finnas både i form av regelverk och attityder. Jag tror att det finns anledning för EU att ha ett ungdomsperspektiv på många områden. Jag kanske inte behöver gå in i sak på detta. Vi har ju inte sett något förslag från kommissionen om hur man skulle kunna tänka sig att se till att låta ungdomsperspektivet synas mer på den europeiska arenan, så det är lite prematurt. Mot bakgrund av de rykten som tydligen fler än jag har hört verkar det för närvarande vara högst osäkert vad vi kommer att få se från kommissionen på den här punkten.

Jag kan bara instämma i herr Ohlys bedömning. Nej – det ska jag inte göra. Det är fortfarande bara ett rykte. Jag avstår från att göra någon ytterligare kommentar.

Anf.  30  PER BILL (m):

Det finns också en annan risk som man kanske ska tänka på. Det är att man samlar ihop ungdomars perspektiv under en liten konferens och i en liten grupp i stället för att låta dem synas som tydliga inslag i utbildningspolitik och i sysselsättningspolitik, om nu EU ska ägna sig åt det, samt jämställdhet osv. Man borde integrera både ungas och gamlas perspektiv på varje område i stället för att samla ihop de ungas i en klump.

Anf.  31  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag är inne på samma tankegångar.

Jag skulle vilja höra av statsrådet vad det är för specifika önskemål om vad EU ska göra som har kommit fram från ungdomar i den här konsultationsprocessen och diskussionen.

I övrigt är jag också väldigt tveksam till att man på EU-nivå ska engagera sig direkt i ungdomsfrågor.

Anf.  32  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Det har funnits särskilda önskemål om att insatserna från den europeiska nivån borde rikta in sig mer på frågor kring ungdomars hälsa eller kring utbildning. Det som vi var inne på tidigare här om validering av informellt lärande t.ex. är en av frågorna. Det finns även ett antal andra.

Jag vill bara understryka att från den svenska regeringens sida har vi hela tiden försökt påtala just detta att man inte kan behandla ungdomsfrågor som en enstaka liten sakfråga vid sidan av, utan att man måste se dem från ett bredare perspektiv i redan existerande forum.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Det här är en informationspunkt i dag. Vi kan därmed lämna den och gå över till ärende 11, som ser ut att vara en beslutspunkt.

Anf.  34  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Dagordningspunkt 11, Deklaration om kampen mot rasism och främlingsfientlighet på Internet genom en intensifiering av arbetet med ungdomar, är en beslutspunkt.

Ordförandeskapet kommer att presentera en deklaration som ska ses som en uppföljning, vilket det är, av detta tyska initiativ från förra rådsmötet i november 2000. Hans-Eric Holmqvist kommer att göra ett inlägg under denna punkt med betoning på fortsatt och utökat samarbete mellan medlemsstaterna.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Deklarationen finns beskriven i handlingarna. Regeringens ståndpunkt är att man kan stödja detta utkast till deklaration. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens uppfattning.

Vi går nu vidare till ärende 12.

Anf.  36  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Dagordningspunkt 12 är en resolution som benämns Från utanförskap till makt, främjande av ungdomars initiativförmåga, företagsamhet och kreativitet. Detta är också en beslutspunkt.

Ordförandeskapet kommer att presentera resolutionen, som understryker betydelsen av att främja ungdomars initiativförmåga, företagsamhet och kreativitet inom olika områden, t.ex. när det gäller att förhindra social, politisk och kulturell utslagning. Utgångspunkten är att ungdomar ska tas till vara som den resurs de är i samhället både på nationell och på europeisk nivå. I resolutionen understryks bl.a. vikten av att utveckla samarbetet mellan medlemsstaterna, kommissionen och rådet vad gäller forskning, metodutveckling och validering av icke-formellt lärande. Här kommer vi in på en punkt som i sak behandlas av utbildningsministrarna.

Anf.  37  PER BILL (m):

Det här är just en sådan fråga som jag tycker skulle sortera under utbildningsområdet. Efter att ha haft några möten och gjort några resor skulle man försöka följa upp om Europas ungdomar har fått större initiativförmåga, blivit mer företagsamma och kreativa på grund av de EU-möten som har varit.

Anf.  38  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är lite oroligt med sådana här svepande resolutioner. Där sägs en massa vackra saker som sedan inte leder till någonting. Jag tycker att jag känner igen resonemanget också när det gäller kvinnor. Det är väl samma tankegångar man har när det gäller resolutionen som rör kvinnorna. Det är väl bra att det påminns om dessa frågor, men ibland har jag en känsla av att man slår in öppna dörrar när det gäller att säga saker. Sedan är det viktigt att veta vilka åtgärder det leder till.

Anf.  39  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Den första frågan vågar jag mig nog inte på att försöka svara på. Men de övergripande farhågorna för vackra ord och lite handling är någonting som jag generellt kan instämma i. Dock ska man se att det också finns ett värde av ord. Ord kan påverka, ord kan faktiskt flytta fokus och ord kan definitivt ha stor betydelse när det gäller vilka val av åtgärder och politiska prioriteringar som EU i stort och också medlemsstaterna ska ägna sig åt framöver.

Man kan säga att Sverige ses som ett föregångsland när det gäller ungdomspolitiken. Ett av syftena med en sådan här resolution är att faktiskt se till att ungdomsperspektivet betonas mer också på sådana ställen där det i dag är saligen avsaknad av sådant perspektiv.

Behovet av att trycka på att ungdomar ska ses som en resurs i samhället kan tyckas fullkomligt onödigt. Men även jag har under den korta tid som jag har haft hand om de här frågorna sett att det alldeles för ofta är så att man i både texter och muntligen gör det motsatta, lyfter fram ungdomar som problem. Jag tror att vi behöver lyfta oss själva i håret och påminna oss och varandra om att det faktiskt inte är någon framgångsrik väg att vi politiskt ansvariga har den utgångspunkten när vi fattar beslut om olika åtgärder, insatser och resurser och när vi funderar över hur vi ska lägga upp politiken framöver. Jag tror alltså att det finns, tyvärr, ett behov av att göra det här.

Om sedan frågor ska ligga på utbildnings- eller ungdomsministerområdet kan man verkligen diskutera ibland. Men vi har ju också ett gemensamt råd. Det säger väl kanske något.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då tror jag att vi är klara med ungdomsdelen av det här rådet. Då har vi en fråga kvar, och det är din slutrapport från förhandlingarna om offentlighetsrättsakten. Vi har fått en mycket informativ promemoria från Justitiedepartementet. Jag lämnar över ordet till dig för en redovisning av hur det här har gått till. Vad jag har förstått har det på allmänna rådet träffats en politisk överenskommelse för att binda fast det hela lite grann, och på det kommande konsumentrådet ska detta alltså slutligen beslutas.

Anf.  41  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Som nämnden känner till och som redovisats i den promemoria som ni fick i förrgår godkände Europaparlamentet den 3 maj den kompromiss som utarbetades av det svenska ordförandeskapet och ordföranden i parlamentets LIBE-utskott Graham Watson. Jag ska inte upprepa vad som står i promemorian utan i stället beskriva vad som kommer att hända i framtiden.

Precis som ordföranden säger träffades en politisk överenskommelse vid det allmänna rådets möte i måndags mellan de 15 medlemsstaterna. Den bekräftar den av Europaparlamentet antagna texten men innebär inte att förordningen är formellt antagen.

För närvarande granskar experter och jurist-lingvister översättningarna. Det är först när dessa översättningar är klara som förordningen kan antas formellt. Det förväntar vi oss att vi kan göra vid ungdomsrådet den 28 maj.

Förordningen kommer att träda i kraft sex månader efter det att den formellt har antagits av rådet. I praktiken blir det alltså den 1 januari. Under tiden mellan antagandet och ikraftträdandet kommer institutionerna att se över sina interna arbetsordningar, så att de stämmer med de principer som slås fast i förordningen.

Översynen medför naturligtvis att institutionernas nuvarande regler om handlingsoffentlighet måste upphävas eller ändras. Vad som definitivt kommer att upphävas är det s.k. Solanabeslutet från förra sommaren. Jag vet att vi var inne på den frågeställningen när jag var här senast, och jag tror att vi har varit det alla gånger. Jag tror att det fortfarande råder en begreppsförvirring på den här punkten. Jag tänker därför ta tillfället i akt att reda ut hur det förhåller sig.

Det som i den allmänna debatten har kallats för Solanabeslutet är det beslut som fattades av rådet den 14 augusti förra året. Beslutet innebär, som ni känner till, att handlingar som rör säkerhets- och försvarspolitiken och klassificeras som top secret, secret eller confidential ska undantas från tillämpningsområdet för rådets nuvarande regler om handlings-offentlighet. Som ni känner till röstade Sverige, Finland och Nederländerna emot detta beslut.

Detta ska inte blandas ihop med beslutet som fattades av Solana själv i juli förra året och som innebar att man ändrade i rådets dåvarande säkerhetsskyddsregler. Dessa har ju fr.o.m. i mars i år genom ett nytt rådsbeslut ersatts av nya regler. Beslutet i juli hade ingenting med handlingsoffentlighet att göra.

Beslutet från den 14 augusti är som bekant fortfarande i kraft. Men detta beslut kan inte gälla när den nya förordningen om handlingsoffentlighet vid EU:s institutioner träder i kraft. De nya reglerna innebär ju att en institution inte får undanta hela kategorier av dokument från reglerna om handlingsoffentlighet.

En prövning av om sekretess föreligger ska enligt de nya reglerna ske varje gång som någon begär att få ut ett av institutionen upprättat dokument, oavsett om dokumentet rör försvars- eller säkerhetspolitiken eller något annat område. Ett avslag på en ansökan ger också den sökande rätt att överklaga till EG-domstolen eller till den europeiska ombudsmannen.

Solanabeslutet, som är baserat på de gamla rådsreglerna om allmänhetens tillgång till rådets handlingar, försvinner alltså när de nya reglerna träder i kraft.

Som ni vet har arbetet de senaste månaderna varit mycket intensivt. Alla berörda parter har investerat oerhört mycket tid och resurser i arbetet för att få till stånd så bra öppenhetsregler som möjligt. Från regeringens sida har vi varit angelägna om att hålla nämnden informerad om processen, bl.a. i form av textförslag som rör de mer problematiska delarna av rättsakten och också genom muntliga föredragningar. Som exempel kan nämnas de olika förslag som berör förhållandet till våra nationella regler om handlingsoffentlighet, som i motsats till vad som felaktigt uppgetts i medierna redovisats både i nämnden och för riksdagen vid ett flertal tillfällen.

Den kommande förordningen är inte en kopia av våra svenska regler om handlings offentlighet. Som ordförandeland har vår uppgift inte varit att överföra vare sig svenska eller några andra nationella regler om handlings offentlighet till institutionerna. Vår uppgift har snarare varit att smälta samman det bästa i de olika medlemsstaternas förvaltningskulturer och historiska erfarenheter med hänsyn tagen till institutionernas egna erfarenheter och behov av speciella anpassningar. Jag har i rådet tillsammans med företrädare för parlamentet lyckats med detta.

Den förordning som antas i slutet av maj är utformad för att passa tre sinsemellan väldigt olika institutioner, samtidigt som medborgarnas rätt till handlings offentlighet förbättras.

Jämfört med våra nationella utgångspunkter, såsom vi redovisade dem i en ståndpunktspromemoria till nämnden förra våren, har vi lyckats uppnå de flesta av våra önskemål och krav. Det enda principiella undantaget är att det för de allra känsligaste dokumenten som kommer in till en institution finns en viss vetorätt. Detta har jag förklarat för nämnden tidigare.

I övrigt har vi kommit mycket långt med öppenheten, så långt som det i dagsläget är möjligt. Hur bra de nya reglerna än är måste de undan för undan anpassas till nya krav på öppenhet. Därför innehåller den kommande förordningen en bestämmelse om översyn och utvärdering av de nya reglerna. Enligt förordningen ska kommissionen senast den 31 januari 2004, i god tid före nästa val till Europaparlamentet, presentera en utförlig rapport om hur de nya öppenhetsreglerna har fungerat i praktiken och vid behov föreslå ändringar. Vi har i förordningen på så sätt försäkrat oss om möjligheterna att på sikt ytterligare öka öppenheten i EU.

Till sist vill jag säga att självklart kan man göra olika bedömningar av betydelsen av den nya rättsakten. Och jag har förståelse för dem som menar att reglerna borde ha varit ännu mer öppenhetsvänliga och kanske också mer lika våra nationella regleringar. Men jag vill säga att jag har väldigt lite förståelse för den kritik som går ut på att de nya reglerna är onödiga eller t.o.m. innebär ett bakslag för den europeiska öppenheten. Jag tycker att det är sorgligt att vi har fått uppleva den typen av osaklig kritik, t.o.m. från svenska ledamöter i Europaparlamentet, för det är faktiskt så att på punkt efter punkt går det att visa att de nya reglerna är överlägsna de nuvarande, samtidigt som de innehåller garantier för att den öppenhet som gäller enligt de nationella ordningarna inte kommer att försämras.

För många av EU:s medlemsländer innebär de nya reglerna faktiskt en kulturchock i öppenhetsvänlig riktning. Förhoppningsvis kommer de nya reglerna att i många fall påverka och inspirera andra medlemsstater till att förbättra och utveckla sina system för handlingsoffentlighet.

Hur man då kan påstå att de nya reglerna innebär ett steg tillbaka är för mig obegripligt. Jag menar att det helt enkelt vittnar om avsaknad av politiskt ledarskap att inte kunna erkänna att en överenskommelse som vi med stöd av en stor majoritet i Europaparlamentet nu har lyckats med faktiskt är en händelse av historisk betydelse för alla som vill leva i ett öppnare och mer demokratiskt EU.

För min del är jag oerhört glad och tacksam över att ha fått vara med och bidra till detta och över att vi har lyckats i detta svåra arbete.

Anf.  42  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tänker inte gå in på all kritik som den gröna gruppen, inklusive Miljöpartiet de gröna, har mot de nya öppenhetsreglerna. Vi tycker inte att man har nått så långt som man skulle kunna göra. Kritiken går att läsa i dokument av Europaparlamentet men också i skrivelser av Heidi Hautala. Det är en kritik som vi alla i den gröna gruppen delar.

Men jag vill poängtera en sak. Det gäller frågan om öppenhetsreglerna och ESDP-handlingar. I och med ett beslut den 14 augusti 2000 gick Sverige med på att utan diskussion acceptera en procedur som heter written procedure och godtog därmed nya regler när det gäller ESDP-handlingar. Det innebär, för dem som inte vet, att man från alla huvudstäder accepterar ett förslag via fax. Jag tog upp att det här är en fråga som är så viktig inför de kommande förhandlingarna om öppenhetsreglerna att Sverige som var emot de nya reglerna skulle ta upp frågan på ett rådsmöte. Britta Lejon var ju inte själv inblandad i den processen. Det är ju inte hennes ansvarsområde.

Själv ringde jag till Sveriges representant i Bryssel för att fråga varför man gick med på den här hanteringen. Då svarade han mig väldigt öppenhjärtigt att det berodde på att man var tvungen att ta hänsyn till Nato-länderna och till de olika huvudstäderna i de andra EU-länderna och att man därför gick med på den här ordningen. Man ville inte bråka i frågan. Man var säker på att det inte skulle påverka diskussionen om öppenhetsreglerna. Som jag ser det har det ändå gjort det. Jag tycker att det var fel av Sverige i det läget att inte bråka utan att gå med på en försämring av reglerna för ESDP-handlingarna på detta sätt. Det är bara en markering som jag vill framföra här i EU-nämnden.

Man kan alltid diskutera hur långt man skulle kunnat förhandla i en fråga. Men vi i gröna gruppen, inklusive Miljöpartiet de gröna, är kritiska till de nuvarande öppenhetsreglerna. Vi skulle velat att man redan i nuläget hade drivit dessa frågor längre än vad man gjort.

Anf.  43  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Till att börja med vill jag bara kommentera att begreppet nationella regler, som spelade en rätt stor roll i en tidigare diskussion i EU-nämnden, dök upp i parlamentets hantering av dessa frågor. Så småningom försvann det utan att egentligen ha gjort någon nytta när det dök upp och utan att ha skadat någonting när det försvann. Jag menar alltså att det i grunden inte ändrade förhållandena. Man kan då fundera över att det kunde tänkas spela en viss roll vid något givet tillfälle.

Nu har vi det här på plats. Efter att ha läst vad som sades om de svenska grundlagarna och den svenska öppenheten när vi anslöt oss till Europeiska unionen och de europeiska gemenskaperna och utifrån vad som har kommit på bordet, tycker jag att det finns anledning att känna tillfredsställelse över att det blir större öppenhet i unionen, att det blir bättre reglerade förhållanden på området och att vi inte har förändrat positionen beträffande de svenska öppenhetsreglerna sedan anslutningen.

Anf.  44  LARS TOBISSON (m):

Även vid en optimistisk bedömning av vad som var möjligt att åstadkomma på det här området, kan man konstatera att vi har nått så mycket som fanns. Det gör att jag tycker att det är opåkallat att gnälla över att man inte nådde en hundraprocentig framgång i förhållande till vad vi är vana vid i Sverige. Det här är förmodligen den största framgången som det svenska ordförandeskapet har haft hittills. Vi får väl se om det blir några fler.

Anf.  45  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill också uppehålla mig vid termen national arrangement, som vi hade så mycket och intensiv debatt om här i EU-nämnden. Vi fick en känsla av detta var väldigt angeläget. Det handlade om en ändring från national law till national arrangement, men plötsligt hade det ingen betydelse alls att termen togs bort. Jag har undrat en hel del över det och inte förstått varför vi tydligen missförstod detta i EU-nämnden.

Anf.  46  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

När det först gäller Yvonne Ruwaida och de grönas kritik har jag redan redogjort för att jag tycker att kritiken på den här punkten inte uppfyller kraven på saklighet. Jag kan dock ha förståelse för att man önskar att vi hade kommit längre. Vi kan inte se att vi på något sätt inte har tagit alla möjligheter och satt in alla resurser för att åstadkomma bästa möjliga resultat. Vi menar att vi har drivit förhandlingarna så pass långt och så pass hårt som det över huvud taget har varit möjligt. Jag som ändå haft huvudansvaret för det här de senaste åren kan inte se vad vi skulle ha kunnat göra annorlunda.

Sverige röstade emot beslutet den 14 augusti. Vi gick med på ett skriftligt förfarande, men vi röstade emot beslutet. Den viktigaste åtgärden för att se till att detta beslut får så liten påverkan som möjligt är att se till att de nya reglerna, den nya rättsakten, träder i kraft och blir antagen, för då omintetgörs den gamla. Trots detta har vi anslutit oss till Nederländerna och stött den klagan som har gjorts mot beslutet.

Jag håller med Yvonne Ruwaida på en punkt, nämligen att detta beslut innebar att diskussionerna och förhandlingarna om öppenhet under hösten fick ett olyckligt fokus när det gällde hur man inom ramen för en ny rättsakt om öppenhet på bästa sätt skulle kunna åstadkomma att de känsliga dokumenten som måste vara sekretessbelagda skulle hanteras på bästa sätt. Det var flera månader som vi fick ägna åt sådana pedagogiska övningar i stället för att diskutera hur vi på bästa sätt kan se till att öppenhetsreglerna blir så bra som möjligt. Men detta tror jag att vi hade behövt göra ändå, uppriktigt sagt, för en del av motståndet från en del håll har ju handlat om en genuin osäkerhet om hur man inom ramen för ett system för öppenhet kan garantera att det som ska vara sekretesskyddat verkligen blir det.

Jag tror inte att det här beslutet var någonting som gynnade öppenhetsarbetet. Men vi har nu en ny rättsakt som omintetgör detta och som sätter det gamla beslutet ur spel.

Göran Magnusson och Helena Bargholtz tar upp de nationella reglerna. I vårt drömförslag, som vi från den svenska regeringens sida arbetade efter och som vi har haft diskussioner med like-minded-kretsen av länder, alltså de öppenhetsvänliga länderna, fanns aldrig de här formuleringarna med. Sedan blev detta ganska sent i processen ett initiativ från parlamentets sida, från utskottet där Graham Watson är ordförande. Det är ytterligare ett hängsle, ytterligare en livrem som påpekar och påvisar att de nationella reglerna inte påverkas, så det är klart att vi inte tackar nej till det. Men vi hade inte i vår ursprungliga bedömning gjort gällande att detta måste finnas med för att vår offentlighetsprincip inte ska bli påverkad av den nya rättsakten.

Sedan kan man alltid diskutera varför parlamentet under en viss tid väldigt hårt drev att formuleringen om de nationella arrangemangen inte ska påverkas, men i slutändan tyckte att det här var någonting som man kunde förhandla bort. Det finns olika tolkningar av varför parlamentet har betett sig på det sättet. Det finns ingen anledning för mig att spekulera i det. Resultatet är gott. Det innebär att vår nationella grundlag inte påverkas. Med det låter jag mig nöja. Jag kan konstatera att parlamentets aktivitet naturligtvis har varit till fördel för oss.

Jag vet inte om detta var uttömmande. Vice ordförandens inlägg känner jag att jag inte behöver kommentera. Jag bara instämmer och tackar. Jag hoppas att Göran Magnusson och Helena Bargholtz känner sig nöjda.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna att slutföra det här ärendet. Jag kan bara säga att det från min utgångspunkt är en stor framgång för det svenska ordförandeskapet. Vi har följt den här frågan länge i nämnden.

Men det formella beslutet är kvar. Det ska fattas nu på ministerrådsmötet. Då ska väl jag också vara formell, och jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi tackar dig och dina medarbetare för medverkan i dag. Vi går strax över till nästa punkt på dagordningen.

3 §  Utbildningsfrågor

Statsrådet Ingegerd Wärnersson

Rapport från ministerrådsmöte den 12 februari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 28 maj 2001

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra överläggningar och hälsar statsrådet Ingegerd Wärnersson med medarbetare välkomna hit för information och samråd.

Vi gör som vi brukar göra, vi börjar med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 12 februari i år.

Anf.  49  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Herr ordförande! Vid mötet den 12 februari behandlades och antogs Europeiska rådets rapport om konkreta framtidsmål för utbildningssystemen. Rapporten överlämnades senare till mötet i Stockholm den 23 och 24 mars, och uppföljningen av denna rapport återkommer på dagens agenda.

Det vi också diskuterade var strategier för ett livslångt lärande utifrån dess roll i genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna 2001 och även kommissionens promemoria om livslångt lärande. Bl.a. dessa diskussioner ligger till grund för den rådsresolution om utbildningens roll i sysselsättningspolitiken som kommer att behandlas den 28 maj.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Vi kan gå vidare och komma in på dagordningen för mötet nästnästa vecka.

Anf.  51  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Herr ordförande! Vi har ännu inte fått A-punktslistan. Det mötet ligger ju en tid framöver, så den har vi tyvärr inte med oss i dag.

Punkt 3, Uppföljning av Stockholmstoppmötet, den 23–24 mars 2001, gäller just det som vi tidigare har diskuterat, hur vi kommer att utforma de konkreta framtidsmålen. Det föregående ministermötet var Stockholmsmötet och det vi nu är på väg mot är toppmötet i Barcelona 2002.

Det är ordförandeskapet som nu lägger en not på bordet som anger utgångspunkterna för hur uppföljningen kan ske. Tanken är att vi i den diskussion vi ska ha bl.a. ska resonera om olika metoder och olika områden inom utbildningen. Vi kan t.ex. ta upp att man inom vissa områden kan använda indikatorer för att kunna göra uppföljning och utvärdering. Men det är inte säkert att det är lämpligt inom alla områden. Ibland kan det räcka med erfarenhetsutbyte, att man kan visa upp goda exempel.

Områden som vi kommer att diskutera och som vi också diskuterade vid mötet i Uppsala är grundläggande färdigheter, baskunskaper brukar vi säga, IKT, matematik, naturvetenskap och teknik.

Uppföljningen ska också ha dimensionen att man ser det här ur ett världsvitt perspektiv, alltså även utanför själva EU-området.

Kommissionen har också uppgiften att delta i alla de här faserna av uppföljningsarbetet.

Anf.  52  PER BILL (m):

Ordförande! Vi har diskuterat de här frågorna många gånger, och en av de saker vi har varit mycket överens om är att utbildningspolitiken är så viktig att vi verkligen måste sätta den nationella prägeln först. Det som görs inom EU ska bidra till ökad rörlighet för studenter och för lärare.

Vi har också sagt att det kan vara bra med en del benchmark-studier, att ta fram en del indikatorer osv. Men det är oerhört viktigt att se till att dessa blir bra. Annars riskerar de att långsiktigt driva bort från det vi egentligen vill ha, dvs. att det ska fattas nationella beslut kring utbildningsfrågorna. Då kan de här benchmark-kriterierna sakta men säkert göra att man ändå försöker sträva efter att få så många guldstjärnor i boken som möjligt, och därmed får man en olycklig likriktning av utbildningen, när just mångfalden i utbildning kanske är det som är mest dynamiskt i Europa.

Anf.  53  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Det Per Bill tar upp berör egentligen både punkt 4 och punkt 5, utbildningens roll i förhållande till sysselsättningspolitiken och även rörligheten. Det är viktigt att hela tiden slå fast, och det kommer vi tillbaka till under punkten om rådsresolutionen, att det är utbildningsministrarna som äger den här frågan och att vi fortfarande bygger den på varje nations inriktning av sin utbildningspolitik. Ändå bör vi hitta möjligheter att öppna för studenter, lärare och forskare att kunna ha ett samröre.

Om jag går tillbaka till det möte vi hade i Uppsala, där vi hade en genomgående diskussion om detta, kan jag säga att det är den uppfattning som alla stater för fram. Alla understryker värdet av sin egen identitet och den inriktning man har. Ändå kommer vi fram till att vi på vissa områden måste kunna ha en form av benchmarking eller indikatorer, helt enkelt för att vi måste kunna göra jämförelser. Om jag har läst ett visst område och sedan flyttar till ett annat land, hur kommer det jag läst att valideras? Hur kommer man att se på den kunskap som vi har med oss?

Där är vi inne på att pröva olika typer av examina, inte exakt hur man ska nå dem, men vi kanske kan ha gemensamma mål för omfattningen, så att vi kan säga att vi har en garanterad kvalitet. Det handlar framför allt ännu om högskolesidan. Det arbetet pågår.

Samtidigt kom vi fram till att indikatorer inte lämpar sig för alla områden. Det görs redan mycket via OECD när det gäller indikatorer. Vi är angelägna om att hitta en särart som kanske är just det specifika som vi inom EU kan ta fram. Men diskussionen runt det här är långt ifrån färdig. Vi är inne i en diskussionsfas och det är det här vi vill ta upp igen nu när vi lägger noten på bordet den 28 maj.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan lämna punkt 3, det är ju en informationspunkt i dag, och gå över på ärende nr 4, som är en rådsresolution.

Anf.  55  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Herr ordförande! Det här är återigen ett ärende som har diskuterats i EU-nämnden tidigare, den 9 november. Det handlar just om det nationella perspektivet i förhållande till det som vi ska förena oss om internationellt.

Syftet med resolutionen är att slå fast att det är utbildningspolitiken som för sin egen dagordning. Vi vet att utbildning nu diskuteras inom många olika ministerområden. Det är bra att utbildningen sätts högt på dagordningen inom olika områden, men det måste ändå vara hos utbildningsministrarna som ansvaret ska ligga.

I den här resolutionen ställs alla de dokument om sysselsättning och utbildning som har beröring med varandra samman. Man poängterar i resolutionen att utvecklingen och uppföljningen av arbetsprogrammet är en process på sina egna villkor. I resolutionen framhåller utbildningsministrarna också utbildningspolitikens roll för den sociala agendan.

Jag ser själv på den här resolutionen ur just det perspektivet att det är angeläget för oss att utbildningsfrågor i förhållande till sysselsättning får diskuteras på flera områden. Men det är vi som sätter upp hur vi ska kunna nå målen. Det bygger återigen på det nationella perspektivet.

Anf.  56  PER BILL (m):

Herr ordförande! Jag ville bara meddela att vår ståndpunkt länge har varit att eftersom vi inte vill att EU ska ägna sig åt sysselsättningspolitik behöver man inte heller försöka få in utbildningspolitiken på detta område. Men flera av ministerns små brasklappar gör att jag känner mig lugnare i dag inför den risk som vi såg förut för att utbildningspolitiken baklänges skulle harmoniseras på grund av sysselsättningspolitiska strävanden i EU.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till ärende nr 5.

Anf.  58  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Ärende nr 5 är en rekommendation om rörlighet. Även det har diskuterats tidigare. Det var även uppe till omröstning i plenum i EU-parlamentet i går. Då följdes det röstningsmönster som förelåg i kulturutskottet. Kombinationen kan antas under ett kommande ministermöte och processen slutföras under det svenska ordförandeskapet enligt Stockholmstoppmötets beställning.

Det här handlar om olika typer av åtgärder där vi förbinder oss att se till att öka möjligheten till rörlighet för såväl studenter som forskare och lärare. Detta kommer också att tas upp vid ett senare möte om den s.k. Bolognaprocessen när det gäller högskolan.

Detta är en lång process och nu är vi äntligen framme vid beslutet.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går då över till e-learning.

Anf.  60  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Herr ordförande! I dag talar vi om e-learning, förut talade vi om datorns användande. Vi går framåt i all utveckling.

Syftet med den här punkten är dels information från kommissionen om en handlingsplan för e-learning, dels antagande av en rådsresolution om e-learning.

När det gäller själva handlingsplanen har länderna ombetts redovisa vad som sker inom det här området. Det har ställts samman i den här stora planen som man kan säga är en stor katalog och guide fylld med idéer om olika sätt som man hanterar e-learning på i olika länder.

Resolutionen baseras i stora delar på handlingsplanen. Resolutionen kan man för svenskt vidkommande säga speglar mycket av den ITiS-verksamhet som vi har. Vi har alltså gjort en stor satsning på att utbilda våra lärare i att arbeta tillsammans runt datorn, att utveckla de pedagogiska metoderna och förhållningssättet mellan lärare och elev. Det syns i den resolution som vi kommer att lägga fram.

Jag kan nämna vad som har skett, för det sker mycket runt e-learning.

Under förra veckan invigde jag en s.k. e-skolavecka i Gallerian i Stockholm. I den deltog 1 000 skolor runt om i världen. Det här är ett projekt som också går utanför EU:s naturliga gränser. Det handlar ju om att lärare och elever, även högskolor ibland, utbyter idéer, får erfarenheter och lär av varandra. Man kan kalla det ett klassrum utan gränser.

Jag var också i förra veckan på en konferens i Bryssel som i sitt slag, när det gäller vårt område, var lite ovanlig. Initiativet till konferensen hade tagits av kommissionen. Där medverkade också Liikanen. Det var en konferens för det privata näringslivet där jag som minister företrädde ordförandeskapet och berättade om hur viktig de som är verksamma på utbildningens område anser att e-learning är, men ur perspektivet vilken roll staten ska ha i framtiden och vilken roll den privata sektorn ska ha. På 80-talet stod staten för både utbildningen och mjukvaran, medan vi i dag ser till att ta ansvar för utbildningen medan andra får producera själva mjukvaran. Detta är inte självklart i alla länder. Det var väl därför som kommissionen ansåg det viktigt att markera.

Måndag och tisdag i nästa vecka har vi en IT-konferens i Västerås, bl.a. i samverkan med ABB.

Slutligen har vi Rigamötet, som jag kommer till i en av de sista punkterna på dagordningen. Det genomsyras också av IT.

Detta är något av en röd tråd som jag kan följa under vår del av ordförandeskapet.

Det var lite utanför själva punkten.

Anf.  61  PER BILL (m):

Ordförande! Det finns både gott och ont i denna resolution. Det jag tycker är lite oroande är lite samma sak som vi var inne på förut, nämligen integrationen av det livslånga lärandet med EU:s sysselsättningsplaner. Där känner jag mig lite oroad, medan det också finns många positiva punkter som möjliggör att man visar upp modeller för samarbete och att man får bättre jämförelsemöjligheter och kan lära sig av varandra.

Avslutningsvis är det oerhört viktigt att se till att detta inte är någonting som stannar vid EU:s gränser, utan att den här typen av projekt är så öppna som möjligt. Precis som det projekt ministern redovisade är det viktigt att inte stänga skolportarna vid EU:s gränser, utan att låta dem vara så öppna som möjligt.

Anf.  62  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har bara en fråga om en mening som står under punkt 6. Det skrivs att resolutionen om e-learning som rådet har lämnat har en i jämförelse med handlingsprogrammet mindre tvingande karaktär. Jag vill bara fråga vad som döljer sig bakom detta ”tvingande karaktär”.

Anf.  63  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Handlingsprogrammet bygger väldigt mycket på att alla länder har kunnat redovisa exakt hur de bygger upp sin verksamhet. Intentionen med resolutionen är inte att vi på något vis ska säga att vi ska göra exakt som alla andra har gjort. Det är väl i det perspektivet vi menar att det inte är av tvingande karaktär. Men handlingsplanen ägs av kommissionen. Det är också kommissionen som bestämmer över själva handlingsplanen. Resolutionen är rådsmötets.

Jag ska be en medarbetare göra en ytterligare kommentar, så att detta blir tydligt.

Anf.  64  Departementssekreterare MYRNA SMITT:

Bakom formuleringen ligger att det handlingsprogram som redovisas är väldigt konkret till sin karaktär. Det tar upp exakt vad som pågår i olika program i gemenskapen. Vi har velat poängtera att vi i resolutionen har gått mycket mjukare fram och tagit fram det som alla kan ställa sig bakom. I handlingsplanen går man lite snabbare fram.

Det har också att göra med att vi inte har satt ut någon tid. I en del länder vill man gå snabbare fram och i andra vill man gå långsammare. Det är en stor spännvidd mellan medlemsländerna i den här frågan.

Anf.  65  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Det är möjligt att man måste studera lite mer bakgrundsmaterial än vad jag har gjort. Men med tanke på det Per Bill har framfört tidigare ringer på något sätt en del varningsklockor. Här finns alltså program som tvingar in oss i ett system. Jag ville höra lite grann om hur tvingande detta är. Jag har inte det riktigt klart för mig.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Det är kanske viktigt att framhålla att det är kommissionen som håller på att utarbeta ett program. Men det är inte antaget någonstans ännu. Det är bara ett kommissionsdokument, eller hur?

Anf.  67  Departementssekreterare MYRNA SMITT:

Ja, det är kommissionens program. I en del av samarbetet har man kommit längre än i vissa länder. Man kan säga att resolutionen är minsta gemensamma nämnaren.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi är mogna för beslut.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare. Det är några punkter av informationskaraktär kvar.

Anf.  69  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Herr ordförande! Det är två ytterligare större möten som återstår. Det ena är ett utbildningsministermöte i Prag den 18 och 19 maj. Då kommer man att följa upp den s.k. Bolognaprocessen. Mötet kommer att ledas av Thomas Östros.

Sedan har vi ytterligare ett möte och det är i Riga den 28–30 juni. Det mötet kommer jag själv att vara ansvarig för. Till det mötet bjuder vi in ett stort antal länder. Vi har bjudit in 170 deltagare. Det är långt utöver EU. Tanken är att på denna konferens just ta upp IT och IT:s betydelse även i de länder som har en lång väg att gå när det gäller utvecklingen av sina totala utbildningssystem, men också förhållandet att ingen ska ställas utanför.

Vi har bjudit in en professor från Mexiko som huvudtalare för att just ge ett perspektiv på vad som sker i de länder som fortfarande har lång väg kvar inom sin utbildning. Det är såvitt vi vet också en av de första gångerna som man bjuder in en huvudtalare som kommer från ett land utanför EU till den här typen av konferens.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av de återstående punkterna på dagordningen, eftersom statsrådet inte har fler särskilda kommentarer.

Vi avbröt Holger Gustafsson vid samrådet med Britta Lejon och hänvisade till att den fråga han då tog upp rörde Ingegerd Wärnerssons område. Du får chansen att ta upp frågan nu.

Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag gör ett nytt försök, så får vi se om frågan passar bättre här.

Under den sista informationspunkten står det omnämnt att man ska ta fram någon form av gemensamt CV, där man som enskild kan få sina kunskaper noterade. Där skulle också kunna finnas utrymme för praktiska kunskaper, alltså sådant som inte är dokumenterat av skolor och myndigheter.

I de CV vi använder i dag kan den enskilda skriva i stort sett vad man vill och uttrycka vilka erfarenheter och kunskaper man anser sig ha. Min fråga är: Om man arbetar för att komma fram till något slags gemensam europeisk modell, vem har rätt att fylla i innehållet och hur får man en trovärdighet kring det? Det kanske ska ha lite större tyngd än att man bara räknar upp sina egna meriter. Finns det en tanke kring detta?

Anf.  72  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Tyvärr kan jag inte ge mycket till svar. Vi kommer att få information, men i dag har jag inte något ytterligare besked att ge. I så fall ber jag att få återkomma. Vi har inte fått något som helst underlag till den här punkten. Vi väntar på dem.

Anf.  73  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det är väldigt magert med papper, men i utbildningsutskottet fick vi en ordentlig dragning om mötet i Prag och Bolognaprocessen. Det är lite synd att det står så väldigt lite i de papper som EU-nämnden fått. Normalt sett är jag glad när det inte är så mycket papper, men här finns det faktiskt flera mycket viktiga frågor att diskutera, frågor där det verkar som om vi har varit mycket överens om hur man ska kunna få en större rörlighet både för studenter och lärare, hur man ska kunna jobba med validering, certifiering och examinering.

Det kanske är mer konkret att man på sikt underifrån försöker komma fram till en ordning som skulle innebära att man hade ett treårigt system för det som motsvarade en fil.kand. eller en Bachelor, att man sedan skulle ha ett tvåårigt master-program och därefter forskarutbildningsstudierna. Det finns fler universitetsrektorer och andra som säger att det börjar bli dags för Sverige att faktiskt ta de steg som behövs i vår examinationsordning.

Det kan göras på flera sätt. Antingen kan man ha kvar de svenska examina och strunta i de europeiska. Eller också kan man införa de europeiska och ta bort de svenska. Ett annat alternativ är att man gör både–och, dvs. man låter de universitet som så vill utfärda också de europeiska examina som nu växer fram.

Här tror jag att vi kommer att få mycket diskussion och en hel del bråk. Om vi t.ex. skulle ta bort de svenska examina skulle civilingenjörsutbildningen, för att ta ett exempel, hamna mitt emellan den treåriga och master-varianten. Försök att få civilingenjörerna att säga hejdå till sin titel och i stället ha en European Master of Engineering eller något sådant. Det tror jag blir väldigt svårt.

Därför tycker jag att man redan nu skulle kunna fundera på ett system där man låter de universitet och högskolor som så vill också utfärda de framväxande europeiska examina, men att man skulle hålla kvar vid de mycket vedertagna svenska examina som också finns. Då skulle studenterna själva avgöra vilka examina man vill ta ut, vilka man vill sätta på sina business cards, vilka som kommer att ha något värde när man söker arbete osv.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att det här inte är något beslutsärende i dag. Det är en informationspunkt, så den kommer väl tillbaka till oss så småningom. Men statsrådet Ingegerd Wärnersson kanske vill kommentera det senaste som sades.

Anf.  75  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Jag vet att Thomas Östros har varit i utbildningsutskottet. Jag beklagar att man inte skickat ut mer papper om den punkt han informerade om. Men Thomas Östros har uttalat sig om att han på sikt, verkligen på sikt, kan tänka sig någon form av European Master. Men inom vilka områden det skulle vara vet jag i dag inte vilka tankar han har om.

Givetvis har vi vissa examina som vi inte vill ge avkall på utan vill behålla som svenska. Men de här frågorna berör inte bara EU. Det handlar återigen om världen utanför EU.

Efter det att vi har haft mötet i Prag tycker jag att det är viktigt att Thomas Östros också får redovisa de resonemang som har förts.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då var vi färdiga med din dagordning för i dag. Vi tackar för informationen och samrådet och går på vår egen dagordning vidare till övriga frågor.

Innehållsförteckning

1 §  Konsumentfrågor 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  YVONNE RUWAIDA (mp) 2

Anf.  5  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  7  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  10  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 4

Anf.  11  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  13  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 5

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  15  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 5

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  17  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 5

Anf.  18  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 6

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  20  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 6

2 §  Ungdomsfrågor 8

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  23  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 8

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  26  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 9

Anf.  27  LARS OHLY (v) 9

Anf.  28  PER BILL (m) 10

Anf.  29  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 10

Anf.  30  PER BILL (m) 10

Anf.  31  HELENA BARGHOLTZ (fp) 11

Anf.  32  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 11

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  34  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 11

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  36  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 11

Anf.  37  PER BILL (m) 12

Anf.  38  HELENA BARGHOLTZ (fp) 12

Anf.  39  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 12

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  41  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 13

Anf.  42  YVONNE RUWAIDA (mp) 15

Anf.  43  GÖRAN MAGNUSSON (s) 16

Anf.  44  LARS TOBISSON (m) 16

Anf.  45  HELENA BARGHOLTZ (fp) 16

Anf.  46  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 16

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 17

3 §  Utbildningsfrågor 18

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  49  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 18

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  51  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 18

Anf.  52  PER BILL (m) 19

Anf.  53  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 19

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  55  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 19

Anf.  56  PER BILL (m) 20

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  58  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 20

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  60  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 20

Anf.  61  PER BILL (m) 21

Anf.  62  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 22

Anf.  63  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 22

Anf.  64  Departementssekreterare MYRNA SMITT 22

Anf.  65  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 22

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  67  Departementssekreterare MYRNA SMITT 22

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  69  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 23

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 23

Anf.  72  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 23

Anf.  73  PER BILL (m) 23

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  75  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 24

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 25