2 § Allmänna frågor (Gymnich)

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från ministerrådsmöte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 22 mars 2004

Information och samråd inför informellt ministermöte den 16–17 april 2004

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar utrikesministern med medarbetare välkomna till EU-nämndens sammanträde. Vi har bytt ordförande men vi har inte bytt procedurer. Tanken är att vi gör som vanligt. Utrikesministern får börja med att rapportera från ministerrådet. Efter det tar vi information och samråd inför kommande Gymnich.

Anf. 2 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nämnden har erhållit en rapport från det förra rådsmötet den 22 mars. Jag gör därför bara en kort redogörelse från det mötet.

Vid det allmänna rådet diskuterades den annoterade agendan inför vårtoppmötet en sista gång. Sverige lyckades få gehör för preciseringen av att det indikativa målet rör energieffektivitet. I övrigt var ändringarna av texten marginella.

Den deklaration om kampen mot terrorism som tidigare behandlats av justitieministrarna godkändes av utrikesministrarna. Texten fick generellt stort stöd av medlemsländerna. Flertalet länder uttryckte sitt stöd för att inrätta en koordinator, anta solidaritetsklausulen, och man betonade vikten av att genomföra redan antagna beslut.

Flera länder, däribland Sverige, underströk vikten av att angripa de bakomliggande orsakerna till terrorismen. Deklarationstexten gick efter godkännande vidare till Europeiska rådet.

I rådet för yttre förbindelser gjordes ett gemensamt uttalande om mordet på Hamasledaren Ahmed Yassin. I uttalandet fördömdes avrättningen. Samtidigt erkändes Israels rätt att skydda sin befolkning, dock ej genom utomrättsliga avrättningar.

Vidare diskuterades Kosovo, EU:s strategiska partnerskap med Medelhavsområdet och Mellanöstern samt ASEM-utvidgningen. Jag återkommer till de frågorna. De står också på Gymnichdagordningen.

Under lunchen diskuterades Iran, och flertalet länder framhöll vikten av att EU upprätthåller kontakterna med landet avseende den nukleära frågan.

Under lunchen diskuterades även FN:s kommission för mänskliga rättigheter, och Sverige framhävde vikten av att EU ger aktivt stöd åt Brasilien som förslagsställare om icke-diskriminering på grund av sexuell läggning. Sverige sade också att MR-situationen i Kina och Iran motiverade att EU borde lägga fram en resolution om dessa länder, men något beslut om att lägga fram MR-resolution för Kina och Iran fattades inte vid rådsmötet. Ordföranden föreslog dock att möjligheterna skulle undersökas vidare på plats i Genève. Jag stannar där.

Anf. 3 ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen.

Anf. 4 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag tänkte tacka speciellt för det sista som utrikesministern sade. Det var ju det vi kom fram till när vi sågs senast på EU-nämnden. Det här med Kina och Iran framgår dock inte av rapporten från förra mötet. Jag tror att det vore klokt att föra in det, eftersom det var ett svenskt initiativ, så att det verkligen syns i annalerna vad vi faktiskt har gjort. Det var egentligen bara det jag hade att säga. Vi får höra sedan vad som kommer fram av diskussionerna i Genève.

Anf. 5 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Två korta saker. Först ett tack för att Sverige åtminstone enligt rapporten här, och den litar vi på, underströk vikten av att angripa de bakomliggande orsakerna till terrorismen. Precis som Lennmarker var inne på i en annan fråga är det bra om det framgår lite tydligare i rapporten vad Sverige har sagt och vad andra har sagt. Här står bara ”flera MS” och Sverige var också en av dem.

Den andra saken gäller det som också diskuterades om förberedelserna inför vårtoppmötet i mars. Det står att två MS ville stärka texten om personers rörlighet. Var en av de två medlemsstaterna Sverige och, om inte, nämnde Sverige någonting i den diskussionen?

Anf. 6 ORDFÖRANDEN:

Göran Lennmarker tog upp det här med informationen. Det framgår visserligen några rader om det på s. 3. Men Göran Lennmarker kanske efterlyste mer information.

Anf. 7 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det står ingenting om Kina och Iran. Det står om Brasilien men inte det specifika som vi faktiskt diskuterade förra gången, som utrikesministern också redogjorde för muntligt.

Anf. 8 ORDFÖRANDEN:

Men det står om Brasilien. Det är rätt, om man tolkar det så. Utrikesministern får en chans att svara.

Anf. 9 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag förstår ingenting. Övergångsreglerna diskuterades inte.

Anf. 10 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

För min del var det inte samma fråga som den om Kina och Iran. Jag ska vara tydligare.

På s. 4 i de utskickade handlingarna där man diskuterar förberedelser inför vårtoppmötet den 25–26 mars står det i tredje stycket: ”Två MS ville stärka texten om personers rörlighet, medan en annan MS sade sig kunna leva med texten som den var. Ingen förändring av texten ägde rum på denna punkt.”

Uttalade sig Sverige i den diskussionen om personers rörlighet?

Anf. 11 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej.

Anf. 12 ORDFÖRANDEN:

Om ingen har några fler frågor kan vi godkänna informationen och gå vidare.

Då blir det information inför Gymnich.

Anf. 13 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Utrikesministrarnas informella möte, det som kallas Gymnich, äger rum den 16–17 april. Ett sådant möte äger rum en gång per ordförandeskap. Det är som ni vet avsett för en mera fri och framåtblickande diskussion utan att några formella slutsatser antas.

Nämnden har erhållit det så kallade herdabrevet i vilket ordförandeskapet har angivit vilka frågor som ska tas upp under mötet. Det är Kosovo, Irak, strategi för Mellanöstern, sannolikt även fredsprocessen, multilateralism och förberedelse inför det ASEM-möte som sedan följer.

Jag vill redan här säga att jag kommer att anlända lite sent till första dagens möte på grund av att jag vill delta i den socialdemokratiska kongressens inledning när bland annat parentation sker med anledning av Anna Lindhs bortgång. Den vill jag vara med på. Det gör att jag anländer lite sent på eftermiddagen. Det betyder att jag inte kommer att vara med på lunchen då Kosovo diskuteras. Men jag tänker ändå tala om vilken ståndpunkt vi har. Den framförs ju under beredningen av frågorna i alla fall, även om inte jag kommer att framföra den.

Kosovo kommer att vara den första diskussionspunkten. Den har diskuterats vid tidigare rådsmöten, både i GAERC och Europeiska rådet. De händelser som inträffade den 17–18 mars är naturligtvis djupt oroväckande, och det har rests frågor om den framtida inriktningen på den politiska processen i Kosovo.

Det är nu viktigt att reflektera över hur den FN-ledda processen för att definiera områdets status har påverkats av de här händelserna. Det internationella samfundet måste, anser vi, satsa all sin kraft på att gjuta liv i den här processen. Det kommer att kräva stor uthållighet och en större resursinsats och målmedvetenhet.

Det internationella samfundets politik att skapa förutsättningar för ett multietniskt Kosovo har naturligtvis inte ändrats. Vi kan inte acceptera motsatsen. En halvfärdig monoetnisk ”kosovarisk” stat skulle dessutom vara regionalt destabiliserande, tror vi.

Solana har nyligen besökt Kosovo tillsammans med Chris Patten, och de kommer att ge en inledande presentation vid mötet av sina besök. I ljuset av det inträffade har Solana utsett en personlig representant i Priština, Fernando Gentilini. Det innebär ett viktigt bidrag till EU:s närvaro och arbete i Kosovo, och det välkomnar Sverige.

Låt mig slutligen säga att det som har inträffat visar tydligt hur angeläget det är att EU utökar sitt engagemang i Kosovo. Kosovo är en del av Europa, och EU kommer att finnas kvar efter det att FN har lämnat.

Anf. 14 CARL B HAMILTON (fp):

Beträffande Kosovo frågade vi Göran Persson när han var här senast om det var några nya svenska åtaganden som låg i korten eller som förutses. Gäller det fortfarande eller har tänkandet beträffande svenska åtaganden utvecklats på något sätt?

Anf. 15 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vi satsar betydande resurser i Kosovo. Vi har för närvarande en truppnärvaro på 520 soldater, men vi har haft fler. Det har tidigare varit ända upp till 800. Mot bakgrund av den senaste tidens oroligheter har regeringen fattat beslut om en temporär förstärkning till den svenska kontingenten i Kfor. Förstärkningen kommer att uppgå till ca 130 personer. De ska vara där en kortare tid. Vi räknar fram till mitten av juni i år.

Anf. 16 MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en mera filosofisk fundering. Har utrikesministern några funderingar över hur lång EU:s närvaro i Kosovo kommer att behöva vara? Den kommer inte att kunna avslutas inom de närmaste åren, det tror jag att vi är rätt övertygade om.

Hur ska man få det multietniska tillståndet att förverkligas i den här delen av Europa? Det är inte bara Kosovo utan fler delar av gamla Jugoslavien som har de här spänningarna inom sig. Krävs det att de här länderna blir medlemmar i den europeiska unionen för att man ska hitta en lösning som verkar vara någorlunda stabil?

Anf. 17 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Att Kosovo eller över huvud taget länderna på västra Balkan skulle kunna bli medlemmar i EU inom överskådlig tid bedömer jag som inte sannolikt. Det är en lång process som måste pågå där innan medlemskap blir aktuellt. Den processen måste EU vara aktivt deltagande i, både för att förhindra fortsatta konflikthärdar där men också för att på det viset förbereda området för ett medlemskap.

Jag bedömer att EU på olika sätt – det beror på utvecklingen – kommer att vara mycket engagerat i området. Men jag vill inte spekulera över hur snabbt utvecklingen kan gå och vilka svårigheter vi har. Vi har problem med att vi ännu inte riktigt överblickar vad den nya regeringen i Serbien innebär och hur deras agerande blir. Jag vill inte spekulera riktigt ännu.

Anf. 18 GÖRAN LENNMARKER (m):

När det gäller trupperna var väl den stora konsekvensen att man inte ska dra ned trupperna i Kosovo så snabbt som man annars hade räknat med att göra, om jag har förstått det rätt. Det är väl det stora beslutet, bortsett från Sveriges del i just detta.

Det står att det finns somliga som vill att man skulle ändra politiken. Det står ”ny EU-politik för Kosovo” i referatet från det förra utrikesministermötet. Det tror jag vore olyckligt. I grunden handlar det om att hålla i den strategi som EU har haft, i det europeiska perspektivet. Det är särskilt farligt att ändra om man gör det efter våldsutbrott. Då kan det ge intrycket att det lönar sig att göra sådana här saker, för då kan man få EU att ändra sin politik. Det stod att det var ett medlemsland som ville göra det. Vilket var det, i så fall?

Anf. 19 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är riktigt att neddragningen av trupperna nu måste ske i långsammare takt än vad vi har tänkt oss. Det är helt rätt. Jag vet inte vilket land det var som föreslog ändring. Det tror jag inte heller att man ska nämna – är det inte så? Jag vet inte, jag är alltid så osäker på det där.

Anf. 20 GÖRAN LENNMARKER (m):

Det stryks i protokollet eller hemligstämplas.

Anf. 21 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, det är klart att vi inte ska ändra vår politik. Möjligtvis måste vi komplettera den och fundera över den mot bakgrund av senare händelser. Men annars måste vår politik ligga fast, i Europaperspektivet: standards before status.

Anf. 22 ORDFÖRANDEN:

Som sagt, det är sekretessbelagt här. Om det är så att utrikesministern eller medarbetarna vet med sig … . Nej, okej.

Anf. 23 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Som ministern nämnde har vi diskuterat Kosovo och olika frågeställningar kring det flera gånger. Jag har en substantiell fråga som tangerar det som Margareta Andersson var inne på tidigare och också det ministern nämnde i sin inledning när hon sade att en utveckling åt fel håll i Kosovo kan vara regionalt destabiliserande. Vi vet att vissa ”entiteter” i Bosnien tittar på vad som händer med Kosovos självständighet och funderar på liknande krav. I den mån Sverige nu försöker lyfta sin position och diskuterar det här med de andra i EU-kretsen, hur mycket och hur kraftfullt försöker vi föra in bilden av att det som händer i Kosovo inte är något isolerat för Kosovo? Det påverkar också situationen för ”entiteterna” kontra statsmakten i Bosnien och andra delar av Balkan.

Anf. 24 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Mitt intryck är inte att det finns några stora skiljaktigheter i uppfattningar i EU-länderna när det gäller hur vi ska agera i förhållande till Kosovo och bedömningen av vad som kan vara farliga utvecklingar, tvärtom. Det finns en stor enighet kring det liksom kring diskussionerna som har varit om utvecklingen i Serbien. Jag ser inga svårigheter att fortsätta den politik som vi hittills har enat oss om.

Anf. 25 CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en fråga om hur utrikesministern tänkte lägga upp föredragningen här. Är det bara Kosovo som utrikesministern tänker tala om?

Anf. 26 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nej, jag tänker gå igenom alla punkter. Kosovo är den enda som jag inte kommer att prata om på mötet.

Anf. 27 ORDFÖRANDEN:

Då är det inga fler frågor på Kosovo. Då kan vi gå vidare.

Anf. 28 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Nästa fråga som ska diskuteras är Irak. I ljuset av den senaste tidens allvarligt försämrade säkerhetssituation i Irak kommer frågan som rör återupprättande av stabilitet och säkerhet att stå på dagordningen.

Överlämnandet av den politiska makten till en irakisk interimsregering den 30 juni och det försämrade säkerhetslägets påverkan på den politiska processen kommer givetvis att diskuteras. Vi kommer även att diskutera möjligheten att genomföra val och hur det internationella samfundet kan bidra till att underlätta det arbetet. FN:s kommande roll i den politiska processen, innehållet i en eventuell säkerhetsrådsresolution och hur EU kan bistå världsorganisationen i dess insatser kommer också att diskuteras.

Europeiska rådet gav i oktober 2003 Solana och EU-kommissionen i uppdrag att utarbeta en strategi för EU:s relationer till Irak. Strategin kommer att presenteras vid Europeiska rådets möte i juni 2004. Jag förutser inte att det blir någon diskussion om den här gången.

För EU finns det anledning att i samband med utarbetandet av en strategi överväga en mer aktiv Irakpolitik. EU:s agerande i Irak bör ske till stöd för FN:s och det internationella samfundets ansträngningar i enlighet med den irakiska regeringens och Världsbankens prioriteringar. Ett tydligt irakiskt ledarskap är nödvändigt. Den diskussion vi kommer att ha kring den senare tidens utveckling måste naturligtvis påverka arbetet med utarbetandet av strategin.

Anf. 29 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tänkte fråga hur utrikesministern ser på förutsättningarna för en säkerhetsrådsresolution, vad som bör ingå utifrån ett EU-perspektiv och likadant utrikesministerns uppfattning om möjligheter att överlämna makten den 30 juni och i så fall till vilka.

Den mer aktiva rollen för EU bygger också på att enskilda länder kan bistå. Har det diskuterats eller kan man förutsäga att Sverige skulle öka sin närvaro i Irak under den närmaste tiden?

Anf. 30 MATS ODELL (kd):

Min fråga handlar också om Irak. Mot bakgrund av de väl dokumenterade skilda synsätt som finns runt Irakfrågan inom kretsen av medlemsländer inom EU vill jag fråga hur utrikesministern ser på möjligheten att få en samsyn. Är det inte rentav lite alarmerande att man ska börja tala om en strategi i juni när ett överlämnande ska ske den sista juni? Kommer inte EU då att på något sätt stå kvar på perrongen när tåget går?

Anf. 31 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det var bara en adderande synpunkt. Om man ska ta fram en sådan här strategi måste det ändå innebära att man måste söka samband med interimsregeringen. Det är ju den som ska ta över från den 1 juli. Ockupationsmakten lämnar över stafettpinnen till interimsregeringen. Det är dess prioriteringar och önskemål som måste vara tydliga, på samma sätt som när det gäller Afghanistan och Karzais regering där. Jag kan förstå att man inte kan ha gjort det än, för det är först efter överenskommelsen i början av mars som man kan säga att förutsättningen och övergångslagstiftningen finns på plats. Men det är väl angeläget att inleda dialogen med den regeringen för att få fram detta.

Anf. 32 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Vi kommer att återkomma till frågan i samband med framtida formella ministerrådsmöten där vi också har skrivningsförslag på bordet. Men nu när den allmänna diskussionen ska ske, som också ska vara förberedande inför vad EU ska enas kring i framtiden, är det ändå intressant att från svensk synpunkt – vi var ju väldigt tydliga på att kriget mot Irak var folkrättsvidrigt – se till att det inte är det som EU i slutändan fastnar vid. Det får inte bli ett legitimerande i efterhand av vad som har skett i Irak utan Europa måste hålla en stringent linje och fortsätta att visa att när vi går in i Irak och vill göra det bästa möjliga för irakierna gör vi det inte på USA:s villkor utan vi gör det på ett sätt som passar oss eller som vi tror på.

Då är det också viktigt att man är ganska nogsam med orden. Överlämnandet av makten till det styrande rådet eller interimsregeringen behöver inte innebära per definition att man menar att ockupationen upphör ifall ockupationstrupperna är kvar i oförminskad storlek, det styrande rådet är handplockat av ockupationsmakten och så vidare. Det är intressant när man sedan ser hur formuleringarna blir, särskilt om man vill att Europa ska kunna spela en aktiv roll och inte bara bli utmålat som en andra, lite senkommen del av USA:s närvaro.

Anf. 33 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag kan hålla med om att det kan vara sent med en strategi i juni, men det är den tid man har bedömt att man behöver. Det pågår ju ett arbete. Det är en diskussion som ska ske, bland annat nu på det informella mötet. Det är för att klarlägga vilka olika synpunkter som kan finnas från EU:s olika stater. Det kan nog finnas olika synpunkter. Det blir intressant att se vad vi kan komma överens om.

Vad gäller bedömningen av möjligheterna till överlämnandet tror jag att jag avstår från att uttala mig. Jag förstår att de allierade har bestämt sig för att det ska ske ett överlämnande, även om det finns säkerhetssvårigheter som det ser ut nu. Vad det betyder i form av fortsatt militär närvaro från de nuvarande allierade eller från andra tror jag är för tidigt att säga något om. FN har ju ställt som villkor för sitt engagerande att det är möjligt för FN att gå in och spela en roll i den politiska processen. Det måste finnas säkerhet för den personal som FN ska skicka in. Det är ett krav från FN. Det är klart att om säkerhetssituationen fortsätter att försämras försvåras möjligheterna för FN att gå in och spela den roll som vi vill att FN ska spela.

Det är många faktorer som spelar in i hur utvecklingen faktiskt kommer att bli. Hittills har inte vare sig den provisoriska regeringen eller de allierade uttalat något annat än att man följer det beslut som tidigare har fattats, att en suverän irakisk interimsregering ska tillsättas den 30 juni. Det står fast. Det är det vi har att utgå ifrån, med de svårigheter som man kan förutse kommer att uppstå.

På frågan om Sveriges militära närvaro i Irak kan jag direkt säga att vi inte har några planer på det. Vi har gjort prioriteringar vad gäller det svenska engagemanget i internationella uppdrag, och ni vet var det ligger. Det är på tre håll. Det finns inget utrymme för ett engagemang i Irak såsom läget är i dag.

Anf. 34 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det jag var ute efter var inte nödvändigtvis militär närvaro. Vi har ju civil förmåga att sätta in räddningsverk, poliser och mycket annat som inte handlar om militär kapacitet. Eftersom Sverige gör bedömningen att man inte kan bidra med militära insatser kan man bistå på annat sätt, just för att visa att man vill att EU ska spela en aktivare roll. Då måste man själv också kunna visa på att vi vill göra mer än vad vi faktiskt gör redan i dag i Irak.

Anf. 35 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller civila insatser av olika slag är ju Sverige redan där. Vi utbildar poliser och vi medverkar till uppbyggnad, på det stadium som man i dag kan göra det, av ett rättsväsende. Det pågår ett arbete med att utgräva massgravar. Det är en insats som Sverige är bra på, och Räddningsverket har beredskap för att utvidga det arbetet. På flera områden som gäller uppbyggnad av det civila samhället har Sverige en beredskap att öka vårt engagemang.

Anf. 36 ORDFÖRANDEN:

Det finns då inga fler frågor om Irak. Då går vi vidare till nästa område.

Anf. 37 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vid mötet kommer också Mellanösternstrategin att diskuteras. Som bekant väntas Europeiska rådet anta strategin i juni i år. Vi diskuterade den frågan inför GAERC och Europeiska rådet i mars också.

Vi har välkomnat den interimsrapport som ordförandeskapet har tagit fram och som reflekterar de svenska ståndpunkterna och de förslag vi har haft. Rapporten har nu, hoppas jag, delgivits nämnden.

Vi välkomnar nästa fas i arbetet, det vill säga att det ska vara konsultationer med regionen. Det är vår förhoppning att den här fasen kommer att resultera i att de här länderna verkligen känner ett delägarskap i det här initiativet. Vi anser att reformer inte kan påtvingas utifrån. Regeringarna och folkopinionen i de berörda länderna är skeptiska till utomstående aktörers initiativ, det vet vi, men om EU ska lyckas medverka till att de här länderna faktiskt genomgår reformering så måste det ske i samarbete med länderna, och det både på regeringsnivå och, tror vi, i en dialog med det civila samhället.

Dialogen med Mellanöstern får inte vara en ersättning för ett engagemang i den israelisk-palestinska konflikten, anser vi. Utan framsteg i fredsprocessen mellan Israel och Palestina kommer möjligheten att få gehör för våra reforminitiativ i arabvärlden att vara begränsade.

Ett tydligt och aktivt EU-engagemang i konflikten ger också trovärdighet, tror vi, i regionen. Därför måste vi använda oss av handlingsplanen för Israel och den palestinska myndigheten under European Neighbourhood Policy, och vi måste göra det på ett sätt som uppmuntrar till en positiv attityd vad gäller ansträngningarna för att skapa fred.

Anf. 38 CARL B HAMILTON (fp):

Vi har ju haft den här diskussionen uppe tidigare. Det jag vill påminna om och upprepa gäller att man säger att vi måste göra detta i dialog. Det blir väldigt svårt att ha en dialog med diktaturer om införande av demokrati i dessa länder. När man så att säga börjar med att säga att vi måste ha dialog så säger man på något sätt samtidigt att Egypten och Saudiarabien har vetorätt beträffande sina odemokratiska styrelseskick.

Jag vill bara än en gång upprepa ståndpunkten att jag tror att Europeiska unionen mycket tydligare och mycket klarare måste vara beredd att faktiskt ta en konfrontation med länder, inte för att de är arabländer utan därför att de är odemokratiska länder. Det handlar om de interna styrelseskicksfrågorna.

Anf. 39 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har två specialfrågor om det här. Den ena är: Vad sker med Libyen? Libyen är ju inte längre utsatt för FN-sanktion och kan därmed komma in i Medelhavsprocessen. Jag har inte sett något specifikt om hur Libyen ska hanteras i detta. Möjligtvis är det jag som har varit ouppmärksam. Men jag tycker att det vore viktigt att få klart för sig detta.

Den andra gäller att man tydligare bör betona det som faktiskt sker vad gäller den parlamentariska plattformen, alltså den parlamentariska församlingen. Även Sveriges riksdag ska ha tre representanter. Det är ju en viktig del i den här dialogen, och det är viktigt att man också från regeringssidan uppmärksammar den delen av processen.

För att knyta an till det Carl B Hamilton sade vill jag påpeka att det inte får bli så att det uppfattas att Europa i den meningen milt tar avstånd från Wider Middle East-initiativet från USA, som ju i grunden är en djup omprövning av den amerikanska politiken. Här har man i 30–40–50 år stött diktaturer utan att ställa krav på utveckling i demokratisk riktning och alla de olika komponenterna i detta. Det här initiativet från administrationen innebär ju att man måste ompröva detta. Det kan inte vara rimligt att ha en relation som decennium ut och decennium in över huvud taget inte kräver framsteg vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors ställning och utbildning, de fyra specifika komponenterna i detta. Där måste väl ändå vi i EU vara ganska tydliga med att vi instämmer i detta så att det inte på något sätt framstår som att vi tycker följande: Ni får gärna hålla på med er diktatur om ni tycker det – det är inte vår sak. Detta är förstås att hårdra det hela. De här orden kan tolkas så annars.

Anf. 40 GUSTAV FRIDOLIN (mp):

Jag vill understryka vikten av det utrikesministern säger om att det här inte får bli någon ersättning för fredsprocessen mellan Israel och Palestina, det europeiska deltagandet i den och Sveriges deltagande i den. Ett av problemen med dialogen med arabländerna, som är väl känt, är att de uppfattar att det väldigt ofta från Europa och den övriga så kallade västvärlden finns en dubbel måttstock. Man är till exempel inte beredd att kritisera såväl krigsövergrepp som diskriminering som utförs av Israel på samma sätt som av arabvärlden. Just den här dubbla måttstocken gör, precis som utrikesministern något var inne på, att det blir väldigt svårt att egentligen nå någon framgång med den dialog man vill föra.

I början av vårt sammanträde sade utrikesministern också att det är ganska troligt att det under den här punkten blir en viss allmän diskussion om fredsprocessen i stort. Eftersom frågan om Israels bygge av en mur inne på de palestinska eller ockuperade områdena just nu provas av Haagdomstolen är det ju intressant att veta om Sverige på något sätt lyfter upp den här frågan och ser till att den är med i diskussionen. Som jag har förstått den svenska politiken tycker vi att det är viktigt att det utfall som kommer av domstolen måste respekteras och få väga ganska tungt i den fortsatta processen, och då är det viktigt att man ser till att vid olika internationella möten också föra fram diskussionen om domstolen och se till att det finns på allas läppar och i allas medvetande att frågan om muren och dess förenlighet med internationell rätt faktiskt provas. Annars är det lätt att utslaget i domstolen i Haag blir en papperstiger, både där nere och i den internationella debatten.

Anf. 41 MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har några frågor här. Har man över huvud taget diskuterat hur man ska komma i en dialog med det civila samhället? När man läser tidningar och ser reportage är det ju ofta så att enskilda människor på den palestinska och den israeliska sidan hatar varandra även om de aldrig har sett varandra i ögonen. Det finns ett väldigt djupt och ingrott misstroende mellan människor, alltså enskilda individer. Har man någon strategi för hur man ska komma vidare med den diskussionen?

Det förs också en annan diskussion lite vid sidan om det här. Det finns en misstro därför att arabländerna upplever att vi från väst skulle ha uppfattningen att muslimer inte är pålitliga. Det finns alltså en religiös dimension i det här på så sätt att man drar muslimer över en kam. Även den misstron finns alltså i diskussionen.

Det kom upp ett förslag från ett par personer från Sida om att man skulle strypa bidraget till uppbyggandet av den palestinska staten och infrastrukturen där eftersom Israel nu har gått in i en ännu hårdare ockupation. Man tycker att det då är Israels sak att se till att det ockuperade folket får mat, mediciner och sådant. Det skulle inte vara FN:s eller andra staters uppgift, utan det skulle vara ett rent israeliskt uppdrag. Hur ser utrikesministern på det förslaget?

Anf. 42 PER ROSENGREN (v):

Jag vill bara påpeka att jag upplever att det finns en viss underton i det här dokumentet som går ut på att man vill lösa konflikter av strategiska och ekonomiska skäl. Jag tror att det är väldigt viktigt att Sverige betonar att det är de humanitära skälen som gör att konflikterna i området ska lösas. Det finns alltså i det här dokumentet en underton som jag tycker är lite oroande.

Anf. 43 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Libyen ingår i strategin. Det finns med där.

Vad gäller reformarbetet och en dialog tror jag att det är väldigt värdefullt att tänka sig att man även försöker skapa dialog på parlamentarisk nivå – i den mån det finns parlamentariker att tillgå på andra sidan. Det tror jag är mycket viktigt, det vill säga att stärka de demokratiska krafter som finns, oberoende av om de är i maktställning eller har en mera underordnad roll i de här samhällena.

När det gäller misstro mellan grupper – det handlade väl om Israel och Palestina då, åtminstone till hälften – pågår faktiskt en rad projekt på initiativ av olika huvudmän vad gäller att skapa förutsättningar för båda sidor att träffas. Det genomförs ungdomsläger av olika slag. Det genomförs kurser som bedrivs i området men även utomlands, till exempel i Sverige, där man för ihop olika kategorier av människor från de här två samhällena. Det är ett sätt att försöka skapa kunskap och förtroende mellan de här grupperna av människor. Dessutom är Genèveinitiativet ett bra exempel på hur samhällena själva tar initiativ till att samarbeta kring i det fallet förslag till lösningar av konfliktfrågan. Det finns all anledning att stödja den typen av aktiviteter, därför att de kommer att ha betydelse den dagen då det kanske ändå blir fred i området.

Det är naturligtvis viktigt att arbeta med misstro mot muslimer och annat som hänger ihop med det. Vi har ju ett beslut om att EU ska inrätta en dialogstiftelse. Vi har ju hopp om – det finns ett stort stöd från många av medlemsländerna – att den ska placeras i Alexandria. Det är ett svensk-egyptiskt initiativ, och tanken är att utnyttja vårt institut i Alexandria och det egyptiska Alexandriabiblioteket för att användas i Barcelonaprocessen. Det tror vi kan användas just för åtgärder som innebär att motarbeta misstro och öka kunskap och respekt för olika religiösa och kulturella delar av de här samhällena.

Jag kanske ska säga vad jag tror att diskussionen kan komma att handla om när det gäller fredsprocessen. I varje fall är jag intresserad av att föra en diskussion om det. Det är att EU måste överväga vad EU kan spela för roll i Gazaområdet om Israel genomför det man har sagt, nämligen ett tillbakadragande från Gazaområdet. Kravet är ju att det ska ske inom ramen för fredsprocessen. Det är ju ett krav från EU:s sida, och det är kvartettens krav också, och jag utgår från att USA kommer att stå fast vid det efter mötet med Sharon här nyligen. Genomförs det som ett led i fredsprocessen är det naturligtvis en utmärkt åtgärd, men då måste man också vara beredd på att det kommer att behövas insatser för att det palestinska området ska kunna fungera efter ett tillbakadragande.

Där har vi lite grann en koppling till initiativet från Sida, det vill säga att man skulle överväga att inte ge all den hjälp som i dag ges till palestinierna och det palestinska området. Det är onekligen så att det är Israel som ockupationsmakt som har ansvaret för befolkningen i de ockuperade områdena. Men Israel uppfyller inte det, och vi kan inte åse en humanitär katastrof, utan vi är tvungna att ta ansvar för att undvika en ekonomisk och social katastrof. Därför måste vi nog fortsätta, men det finns onekligen anledning att mera lyfta fram frågan om det ansvar som Israel faktiskt har. Men det blir ju annorlunda i det ögonblick då Israel drar sig tillbaka från ett område. Då aktualiseras ju omvärldens ansvar för att hjälpa människorna i området.

Anf. 44 ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till nästa fråga.

Anf. 45 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag välkomnar mycket att det irländska ordförandeskapet har föreslagit en diskussion om effektiv multilateralism och FN-reformeringen. Tanken är att specifikt diskutera EU:s input till generalsekreterarens högnivåpanel om FN-reformerna, men tanken är också att mera generellt prata om hur vi praktiskt kan bidra till ett mer effektivt multilateralt system.

Effektiv multilateralism utgör en av fyra frågor som Europeiska rådet i december i fjol angav som prioriterade områden för uppföljningen av EU:s säkerhetsstrategi. Det handlar till stor del om att stärka och reformera FN. I EU:s strategi konstateras att FN utgör kärnan i en multilateral världsordning. Ett samfällt EU-agerande till stöd för den reformprocess som pågår inom FN är därför viktigt för att bidra till utvecklingen av FN och att stärka FN:s roll. Men multilateralism handlar också om effektiv samverkan, inte minst på krishanteringsområdet, där EU och FN arbetar aktivt för att förbättra sitt samarbete. Regeringen anser också att effektiv multilateralism är ett internationellt system baserat på folkrätt inklusive respekt för de mänskliga rättigheterna, och vi eftersträvar ett samfällt och tydligt EU-agerande även här.

EU arbetar med att ta fram ett gemensamt dokument till högnivåpanelen. Ett utkast finns och ska diskuteras på tjänstemannanivå i Bryssel på onsdag. Sverige har i flera sammanhang uttryckt vår förhoppning att panelens arbete ska vara förutsättningslöst och att man ska våga presentera långtgående och djärva rekommendationer om hur FN:s institutioner kan reformeras. För att med trovärdighet försöka förmå panelen att vara djärv och långtgående i sina förslag bör naturligtvis EU ha beredskap att överlämna ett djärvt och långtgående dokument som vi gemensamt har tagit fram. Vår uppfattning är att vi i det dokumentet inte ska väja ens för kontroversiella frågor av olika slag. Nu gäller det att verkligen stimulera panelen till att våga göra förändringar inom FN-systemet.

Anf. 46 GÖRAN LENNMARKER (m):

Det sista som utrikesministern sade vill jag understryka. Det låter så puttenuttigt när man läser det här, och alla kan instämma i the apple-pie motherhood. Men saken är den att EU också måste lära sig att leva upp till vad man har kommit överens om internationellt. Det jag tycker är det största bekymret är den protektionism som sedan ofta undergräver precis det vi just säger om hur mycket vi älskar omvärlden och hur gott vi vill göra. När det sedan kommer till handelsfrågor har EU ett betydande drag av protektionism – eller egentligen somliga av EU:s medlemsländer, ska jag säga, för det är ju egentligen inte EU som institution det handlar om utan protektionistiska drag inom EU. Jag kan erinra om jordbrukspolitiken, och behöver inte säga mer än det.

Vi kan också ta exemplet Kina. Om vi nu tycker att vi ska ha en internationell ordning med en kommission för mänskliga rättigheter som faktiskt ska agera kan man ju inte säga: Jo, det ska vi ha, men vi ska inte agera där i praktiken, för då är det andra intressen som tar över. Jag tror att det vore klokt, när man har den här diskussionen, att tydliggöra de brister vi har inom EU för att uppfylla de här goda målsättningarna – alltså ett betydande mått av självkritik – så att man inte bara nu skriver nya tjusiga verser.

Anf. 47 ORDFÖRANDEN:

Om inte utrikesministern vill kommentera detta går vi över till nästa område.

Anf. 48 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det sista området gäller att vi ska ha en förberedande diskussion inför vårt ASEM-möte, som ju påbörjas samma dag. Huvudfrågan gäller nya medlemsländer, där beslut formellt ska fattas av ASEM vid toppmötet i oktober i Hanoi.

Som ni vet har Asean sedan 1997–99 tre nya medlemsländer: Burma, Laos och Kambodja. För EU är det självklart att våra tio nya medlemsländer ska delta i alla samarbeten inklusive ASEM, och från asiatisk sida har det framförts att om utvidgningen ska ske med tio nya EU-länder ska även deras tre få komma med fullt ut. Hittills har EU haft den inställningen att Burma inte ska tillåtas delta fullt ut i ASEM på grund av den politiska situationen i landet.

Frågan om utvidgningen och Burmafrågan har behandlats vid tidigare möten. Jag redogjorde för det tidigare. Slutsatserna vid GAERC den 22 mars blev att EU skulle kunna acceptera Burma under förutsättning att vissa positiva steg tagits av Burma, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

I syfte att förhindra att dialogen både inom ASEM och mellan EU och ett antal för Sverige och EU mycket betydelsefulla länder i Asien skadas bör lösningen av utvidgningsfrågan nås före toppmötet i Hanoi, om möjligt redan vid nästa utrikesministermöte.

Regeringens målsättning här är att vara flexibel. Vi måste kunna agera på olika sätt, och vi måste hitta en lösning på frågan. Men samtidigt måste vi fortsätta ha ett tryck på regimen i Burma för att den ska reformera och demokratisera.

EU diskuterar med nuvarande ASEM-länder andra lösningar än fullt medlemskap för Burma, och vi får väl se vad de diskussionerna kan leda fram till för lösning.

Anf. 49 ORDFÖRANDEN:

Det finns inga frågor på det här området. Finns det några övriga frågor?

Anf. 50 CARL B HAMILTON (fp):

Herr ordförande! Jag har inte mindre än tre övriga frågor. Låt mig ta dem ganska kortfattat och i alla fall ställa dem.

Den första frågan gäller vapenembargot mot Kina. Vad är tidsplanen för den beredningsprocess som utrikesministrarna ska vara involverade i? Sedan vi träffades senast har ju Europaparlamentet antagit en resolution med massiv majoritet mot att upphäva vapenembargot, det har också brutit ut en europeisk debatt i den här frågan, och Förenta staterna med sitt Taiwanintresse har också lagt sig i den här diskussionen. Frågan lever ju på ett helt annat sätt än i början av året, så det vore intressant att höra vad utrikesministern har att säga om detta.

Den andra frågan gäller regeringskonferensen. Det är svårt att tänka sig att alla utrikesministrarna träffas på Irland utan att diskutera. Jag föreställer mig att irländarna har något att komma med, och i så fall: Vet utrikesministern något om det, till exempel tidsplan, vad det är för knäckfrågor som man kommer att försöka ta fram och så vidare?

Den tredje frågan gäller vår interna beslutsprocess beträffande utseende av svensk kommissionär. Där kan man ju diskutera utifrån konstitutionella utgångspunkter vem det är som ska bestämma i relation till riksdagen, om det är Utrikesnämnden eller EU-nämnden, men EU-nämnden har ju i alla fall rätt att få information – det finns en informationsplikt visavi EU-nämnden. Sedan är det möjligt att samrådsplikten kanske mera föreligger med Utrikesnämnden – det är väl lite oklart. Det är ju inte så många fall vi har att falla tillbaka på i konstitutionell praxis här.

Min fråga är alltså: Hur ser utrikesministern på den här processen? Vad är tidsplanen? Vilka kriterier använder regeringen för att utse svensk kommissionär? Vem är det – för att gå rakt på den frågan? Det vore intressant att veta.

De borgerliga partiledarna har skrivit ett brev till regeringen eller till Göran Persson i den här frågan, och jag frågade Lars Leijonborg innan jag gick hit, men han hade ännu i dag inte fått något svar eller någon reaktion på det här brevet. Det vore alltså intressant att höra hur regeringen ser på det här samrådet med riksdagen.

Anf. 51 ORDFÖRANDEN:

Det var flera frågor som inte finns på dagordningen, så vi får väl se om utrikesministern kan kommentera dem.

Anf. 52 GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill också ta upp frågan om regeringskonferensen. Det blir väl ett intensivt skede nu, om målet att det ska vara klart till mitten av juni ska uppfyllas. Då vill jag för det första understryka vikten av att regeringen nu kämpar för den svenska positionen. Vi vet alla att det är en specifik fråga som är särskilt viktig, den fråga där riksdagen och regeringen har skilda ståndpunkter, nämligen frågan om en vald ordförande i Europeiska rådet.

Jag tycker att det har tillkommit ett moment sedan vi diskuterade det här i höstas, och det är en, som jag tycker, ganska illavarslande händelse, nämligen de tre storas toppmöte, där Tyskland, Frankrike och Storbritannien på något sätt skickar signalen att man ska bli ett slags stormaktsdirektorat inom EU. Egentligen handlar ju frågan om vald ordförande för Europeiska rådet om just denna fråga: den risk som de små och medelstora länderna känner att man ska glida bort ifrån kommissionen och den traditionella ordningen till just ett mer av stormakterna styrt Europa. Jag tycker att det finns anledning att väva in den oro som toppmötet mellan de tre förorsakade och den mycket, ska vi säga, bestämda reaktion som har funnits på många håll i diskussionen om en vald ordförande för Europeiska rådet. Jag tror att det egentligen är där som den alldeles centrala frågan ligger. Det gäller också risken för att EU får en annan utveckling än den som jag tror att vi från Sverige och som sagt små och medelstora länder i grunden skulle önska.

Anf. 53 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Naturligtvis vill jag kommentera de här frågorna!

Vad gäller vapenembargot mot Kina pågår det analysarbete som vi har krävt och som måste föregå ett beslut. Sverige och flera andra länder anser inte att frågan bör komma upp till beslut vid aprilmötet utan senare. Men vi får väl se inför det mötet.

När det gäller regeringskonferensen är det möjligt att Irland faktiskt kommer med en tidsplan nu under det informella mötet. De måste ju för sin egen del ha utarbetat en tidsplan, och de delger säkert det här. Men det kommer inte att bli någon substansdiskussion under det här mötet – det är helt klart – vare sig om vald ordförande eller någonting annat.

När det gäller utseende av svensk kommissionär måste jag bli svaret skyldig. Jag kan inte svara på någon av frågorna.

Anf. 54 GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Låt mig bara lägga till några ord beträffande vapenembargot mot Kina. Det har ju också att göra med att få in Kina i de här andra nedrustningsmekanismerna, till exempel att Kina ska sluta med att kanske exportera om inte kärnvapen så i alla fall saker som kan underlätta tillverkning av kärnvapen, alltså hela NPT och allt detta. I grunden är ju saken alltså lite mer komplicerad än det som Europaparlamentet antog rätt upp och ned. Kan det göras en deal där det här ingår kan det ju kanske vara ett steg framåt. Jag tror inte att Sverige och andra länder i alla fall kommer att exportera vapen till Kina på grund av vår interna lagstiftning. Möjligtvis är det inte där skon klämmer.

Jag ville bara säga det så att man inte faller in i Europaparlamentets, tycker jag, förenklade bild. Det finns andra väldigt viktiga värden i att förhindra kärnvapenspridning och massförstörelsevapen som vi måste försöka få in Kina på. Det verkar ju som om Kina kanske är mera intresserat i dag när det kan träffa dem själva än vad man var tidigare.

Anf. 55 ORDFÖRANDEN:

Om inte utrikesministern vill kommentera detta ytterligare kan vi godkänna informationen. Då tackar vi utrikesministern och hennes medarbetare för att ni har kommit hit!

Innehållsförteckning

2 § Allmänna frågor (Gymnich) 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf. 3 ORDFÖRANDEN 2

Anf. 4 GÖRAN LENNMARKER (m) 2

Anf. 5 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 2

Anf. 6 ORDFÖRANDEN 2

Anf. 7 GÖRAN LENNMARKER (m) 2

Anf. 8 ORDFÖRANDEN 2

Anf. 9 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf. 10 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 3

Anf. 11 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf. 12 ORDFÖRANDEN 3

Anf. 13 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf. 14 CARL B HAMILTON (fp) 4

Anf. 15 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf. 16 MARGARETA ANDERSSON (c) 4

Anf. 17 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf. 18 GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf. 19 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf. 20 GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf. 21 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf. 22 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 23 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 5

Anf. 24 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf. 25 CARL B HAMILTON (fp) 6

Anf. 26 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf. 27 ORDFÖRANDEN 6

Anf. 28 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 6

Anf. 29 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 6

Anf. 30 MATS ODELL (kd) 7

Anf. 31 GÖRAN LENNMARKER (m) 7

Anf. 32 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 7

Anf. 33 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf. 34 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 8

Anf. 35 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 8

Anf. 36 ORDFÖRANDEN 8

Anf. 37 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 9

Anf. 38 CARL B HAMILTON (fp) 9

Anf. 39 GÖRAN LENNMARKER (m) 9

Anf. 40 GUSTAV FRIDOLIN (mp) 10

Anf. 41 MARGARETA ANDERSSON (c) 10

Anf. 42 PER ROSENGREN (v) 11

Anf. 43 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf. 44 ORDFÖRANDEN 12

Anf. 45 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf. 46 GÖRAN LENNMARKER (m) 13

Anf. 47 ORDFÖRANDEN 13

Anf. 48 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 13

Anf. 49 ORDFÖRANDEN 14

Anf. 50 CARL B HAMILTON (fp) 14

Anf. 51 ORDFÖRANDEN 15

Anf. 52 GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf. 53 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 15

Anf. 54 GÖRAN LENNMARKER (m) 15

Anf. 55 ORDFÖRANDEN 16

Onsdagen den 14 april 2004

EU-nämndens uppteckningar