Onsdagen den 13 juni 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:35

1 §  Europeiska rådet

Statsminister Göran Persson

Information och samråd inför Europeiska rådets möte den 15 och 16 juni 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Klockan är tio. Jag förklarar nämndens sammanträdet öppnat.

Först vill jag hälsa Marianne Samuelsson välkommen till EU-nämnden. Det är första gången du är här i egenskap av ersättare i nämnden. Du är varmt välkommen.

Sedan vill jag fråga nämnden om Lina van der Weyden från utrikesutskottets kansli kan få närvara under överläggningen med statsministern. Svaret är ja.

Då kommer vi över på dagordningspunkten 1 på vår föredragningslista. Det är inför Europeiska rådets möte i Göteborg. Innan jag lämnar över till statsministern vill jag framföra mitt och nämndens tack till statsministern för medverkan vid vår COSAC-konferens. Många av deltagarna sade till mig att de verkligen uppskattade att statsministern tog sig tid och noga besvarade alla frågor. De uppskattade den tid statsministern tog sig an deras frågor.

Jag vill också framföra ett tack till. Vi ska fortsätta att umgås under toppmötet. Vi tackar statsministern för initiativet att bjuda in nämnden till Göteborg. Vi brukar inför våra kolleger i andra medlemsstater framhålla värdet av goda kontakter mellan regeringen och parlamentet. Det är oerhört viktigt då det gäller det europeiska samarbetet. Jag hoppas att detta är ett gott exempel som kan spridas i unionen.

Med detta lämnar jag över ordet till statsministern. Varsågod.

Anf.  2  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Tack, herr ordförande! Låt mig säga att vi från regeringens sida naturligtvis är mycket intresserade av att inom det europeiska samarbetet stärka de nationella parlamentens roll. Det är viktigt, inte minst för oss som har en ansats som kan beskrivas som mellanstatlig.

Under Göteborgstoppmötet kommer vi under dagarna naturligtvis att vara lite pressade i tid, så tillfälle till umgänge med nämnden kanske inte blir så väldigt frekvent för min del. Däremot kommer ambassadör Annika Söder att löpande hålla er underrättade om vad som händer och när vi tvingas glida i väg från våra nationella positioner för att se till det bästas och allmännas framgång och nytta.

Jag ser fram emot ett toppmöte i Göteborg som just nu känns hyfsat förutsägbart. Ni vet att vi vill att Göteborgstoppmötet ska bli ett utvidgningstoppmöte. Det kommer att vara huvudpunkten på dagordningen. Ni vet också att vi har försökt att föra in internationella frågor under hela det svenska ordförandeskapet. Ni vet också att vi har försökt att få EU att söka en roll i Mellanöstern. Det kommer att vara en punkt högt upp på dagordningen i Göteborg. Ni vet också att vi i anslutning till toppmötet i Göteborg kommer att ha ett toppmöte med USA och möjligheten att i gruppen av 15 stats- och regeringschefer möta president Bush i ett första meningsutbyte på europeisk mark i kretsen av Europeiska unionen. Så blir det också naturligtvis.

Ansatsen från början ser också ut att bli dagordningen i Göteborg. Vi hoppas sedan att detta går i den riktning vi önskar. Vi tror så i dag, men säkra kan vi inte vara förrän vi summerar detta på lördag eftermiddag.

Jag ska kort peka på de saker som jag tror är centrala på varje område.

Först har vi frågan om utvidgningen. Den irländska folkomröstningen är av två skäl en motgång. Bl.a. är det fråga om ett medlemsland som i en ratificeringsprocess säger nej till ett fördrag, som man samtidigt i nationell debatt på Irland har framhållit inte ska uppfattas som ett motstånd mot utvidgningen. Vi som har varit med om att förhandla fram Nicefördraget, vet dess politiska omgivning, är ju helt klara över att detta är en feltolkning. Nicefördraget är en förutsättning för utvidgning av unionen. Vi har ett reellt problem. Det går inte att lösa genom att tala om för det irländska folket: ”Sorry, ni begrep inte vad ni gjorde. Ni är inte kapabla att hantera detta. Ni får en chans till, och sedan får ni se till att det blir rätt.”

Den attityden finns av och till. Jag har sett den. Men vi från ordförandeskapets sida har varit mycket noga med att inta en annan attityd. Det här är en motgång i sak. Det här är ingenting som vi kan hantera. Nicefördraget ligger fast i substans. Däremot ska den irländska regeringen få allt stöd den vill ha från vår sida för att hantera sin situation. Exakt vad man gör vet jag inte.

Det enda som just nu känns lite trösterikt – för att använda ett ord från söndagsskolan – är att det inte är någon direkt tidsnöd. Jag tror att medan utvidgningsprocessen rullar på inom unionen har irländarna tid att hitta någon slags lösning på sin situation. Okej för ett samarbete med oss, men det ska aldrig någonsin sändas en signal att detta inte är någonting att bry sig om och att det går att rycka på axlarna. Då kan vi vara säkra på en sak, nämligen att då går vi in i en riktigt djup kris.

Min bedömning är att vi i Göteborg kommer att få – kanske beroende på det irländska resultatet – en vilja från alla att markera att utvidgningsprocessen av EU fortsätter. Den är icke möjlig att vända. Alla som har sett de ansträngningar som görs i ansökarländerna för att förändra sina samhällen förstår att det inte går att nu skicka signaler – Sorry! – om att vi gör halt i processen beroende på att ett medlemsland i en ratificeringsprocess med 30 % valdeltagande har vänt tummen ned. Det är inte politiskt möjligt. Den politiska möjligheten som finns nu är att skicka signalen att vi går vidare. Sedan finns det ett problem som vi måste hantera. Men det är primärt ett irländskt ansvar att göra detta.

Ni vet att vi har strävat efter att hitta någon typ av signal för tidtabellen, datum, som verkligen sätter utvidgningsprocessen utom allt tvivel. Vi har haft olika idéer för detta. Efter min rundresa till huvudstäderna tror jag att det går att få till stånd skarpare skrivningar än de som fanns i Nicefördraget. Mycket beror på de framgångar som Sverige har haft i förhandlingarna under sitt ordförandeskap. Vi har lyckats knäcka stora politiskt komplicerade kapitel, t.ex. den fria rörligheten för arbetskraften, ja alla fyra rörligheterna inom den inre marknaden och miljökapitlet.

Den roadmap, tidtabell, som kommissionen har lagt ut har det svenska ordförandeskapet visat är realistisk. Mot den bakgrunden har vi fått ytterligare en möjlighet att markera när vi är igenom den verkligt kritiska förhandlingsfasen och när vi kan sätta stopp för den för de första länderna. Det ska ske i kombination med en mer precis skrivning om Europavalet år 2004, tillsammans med deklarationen om att detta är en process som vi inte tänker vända utan fullfölja. Det kommer att skapa en sådan kraftfull markering i Göteborg att ansökarländerna tycker att de har fått det svar de vill ha från de 15 nuvarande medlemsländerna för att processen ska gå vidare.

Om vi för ett sådant resonemang i Göteborg kommer det att kräva att vi erkänner att det finns några ansökarländer som håller på att tappa distans. Det är framför allt Bulgarien och Rumänien. Vi måste se deras bekymmer. Vi kommer i Göteborg, mot den bakgrunden, att försöka få till stånd en extra ansträngning i slutsatserna för att lyfta fram Rumänien och Bulgarien. Annars får vi en situation där de successivt halkar efter, och det blir så småningom ett faktum att de på något sätt inte kommer att inom en rimlig tid bli medlemmar i unionen. Det är ett farligt scenario med tanke på den politiska utvecklingen i den delen av Europa och med tanke på att vi aldrig får tveka om att det är en utvidgning i sin helhet vi vill genomföra.

Till det här ska läggas att vi i Göteborg kommer att, precis som vi har gjort under rundresan i huvudstäderna, lyfta fram ett resonemang som handlar om Ukrainas situation. Den utvidgade unionen kommer att ha som närmaste granne Ukraina. Det är ett stort europeiskt land. Det är samma format både i befolkning och i areal som Frankrike. Det är ett land som just nu befinner sig i djup ekonomisk kris och som ändock försöker kämpa på med sina demokratiska reformer på sin väg mot ett ekonomiskt system som är mer öppet och jämförbart med Europa i övrigt. Det finns stark rysk närvaro.

Mot den bakgrunden kommer jag att säga att vi behöver förstärka dia-logen med Ukraina. Vi gör det i sammanhang med just utvidgningskapitlet. Det är inte för att skicka signalen till Ukraina att de kan bli medlemmar i unionen, utan för att markera för dem som blir medlemmar i unionen – Polen, Tjeckien, Ungern – att de vet om att deras närmaste grannskap ingår i vårt ansvar vad gäller demokratisk dialog och en demokratisk utveckling. Mot bakgrund av situationen i Ukraina kan vi sända en EU-mission under det svenska ordförandeskapet för att på plats med den nye premiärministern föra en dialog omkring detta. Det sker i så fall veckan efter toppmötet.

Vi står fast vid utvidgningen. Den är irreversibel. Vi behöver ha ytterligare skrivningar för att markera att tidtabellen håller. Vi ska hänga upp detta på förhandlingsframgångarna för det svenska ordförandeskapet. Vi ska erkänna problemen i Bulgarien och Rumänien. Vi ska inte släppa Ukraina – inte sända signal om medlemskap men en signal om gott grannskap byggt på demokratiska värderingar. Det är planeringen just nu för ordförandeskapet. Sedan vet vi inte vad som händer. Den irländska utvecklingen måste reflekteras. Vi kan inte lösa deras bekymmer. Å andra sidan får vi inte heller underskatta dem. Det är utvidgningen.

Sedan har vi det ekonomiska samarbetet, sustainable development. Det ligger i samma block under toppmötet. Jag ser inga större sensationer framför mig i det ekonomiska samarbetet. The Ecofin Council har nog löst den diskussionen, så långt som vi nu kan komma inom unionen. Jag har ingen ambition att dra upp en stor debatt i Göteborg om den europeiska ekonomiska utvecklingen utöver vad Ekofin redan har gjort.

Däremot har vi några left-overs – sådant vi inte klarade av under Stockholmstoppmötet. Det är först och främst den s.k. Single European Sky. Det är en viktig del för att fullfölja den inre marknaden. Det är naturligtvis ytterst en fråga om Spanien och Storbritannien. Det ”kokar” så småningom ”ned” till problemen med Gibraltar. Vi har haft signaler om att britter och spanjorer skulle vilja försöka komma runt problemet. Jag trodde att det skulle vara möjligt för några veckor sedan, men jag är inte lika säker i dag. De gör ett nytt ordentligt försök. Det var meningen att den brittiske utrikesministern, Robin Cook, skulle ha hanterat detta. Nu byter man besättning, och det kan vara den lilla tidsutdräkt som gör att vi inte hinner klara av detta under det svenska ordförandeskapet. Jag gör dock bedömningen att detta löses. Det ligger naturligt i allas intresse. Varför då? Spanjorer och britter är de verkliga tillskyndarna av en liberaliserad ekonomi i Europa. Det är lite bisarrt att det är de två som blockerar en stor del av de steg vi kan ta framåt för att skapa the Single European Sky. Vi vet att detta är betydelsefullt för folk; alla dessa charterturister som sitter i Medelhavsområdet och väntar på att få lyfta på nätterna hem till svalare och behagligare breddgrader! Ni förstår själva; denna våldsamt tryckande värme i avgångshallarna, någonstans långt borta svalt och lite molnigt. Tänk att få vänta i timmar. Den väntan är inte minst beroende på problemen med den europeiska flygledningen som kan knäckas av att vi skapar the Single European Sky. Det handlar om att komma snabbare hem till svalkan. Det är en bra och populär fråga att driva bland våra medborgare.

Det där kommer kanske upp vid mötet. Vi kommer att kunna skriva om det, och vi kommer att kunna skriva lite mer aggressivt än förut. Vi flyttar fram positionerna. Spanjorer och britter vill; frågan är om de orkar. Gibraltar är naturligtvis en av Europas absolut mest svåra politiska nötter att knäcka.

Sedan har vi the Community Patent. Där har Leif Pagrotsky varit mycket framgångsrik i sitt ministerråd. Vi kommer inte att lösa ut den frågan under det svenska ordförandeskapet. Vi kommer att komma så pass långt att vi ser att den går att lösa. Det kommer vi att fånga in i våra slutsatser i Göteborg.

Sedan blir det några rapporter om pensionssystemen i Göteborg. Det är i linje med det som har gällt i Lissabonprocessen. Det är en uppgift vi har fått, och vi ska presentera den. Vi har också i Göteborg att presentera en rapport om omsorg och vård av äldre. Det är europeiska frågor som tränger på. Det gäller den demografiska situationen i Europa. Vi känner en viktig input för den diskussion vi för nästa vår i Barcelona, då vi återigen följer upp Lissabonprocessen.

Det här var i huvudsak vad som ligger på det ekonomiska området. I anslutning till toppmötet med USA har vi en WTO-diskussion, som kanske kan vara av det slaget efter USA–EU-toppmötet att vi säger att vi nu har kommit överens om att försöka ta ett nytt tag för att inte återigen hamna i ett läge då nästa WTO-toppmöte blir en jättelik övning i demonstrationer.

Vi ska göra ett försök med ett myndighetspaket. Ni vet att vi egentligen har allting färdigt för en livsmedelssäkerhetsmyndighet. Det som fattas är lokaliseringen. Vi tror inte att det går att få till stånd ett isolerat beslut om lokaliseringen. Däremot kanske det går att få med i ett paket tillsammans med andra myndigheter som också är i stöpsleven. Det vi då tittar på är placeringen av den europeiska polisakademien. Vi tittar på en placering av myndigheten för sjöfartssäkerhet. Vi har en myndighet som ska titta på luftfartssäkerheten. Vi har en ytterligare utökning av europeiska rättssamarbetet, Eurojust. Vi har också en myndighet i Spanien som är under attack från några rationaliseringsexperter i Bryssel som tycker att den bör flyttas därifrån – en satellitmyndighet i ordets alla meningar. Den är också med i bilden. Sedan är det den IT-myndighet som vi i Sverige tycker att det skulle vara attraktivt att vara värdland för. Problemet med den myndigheten är att den frågan inte är färdigberedd. Frågan är kontroversiell i några medlemsländer, som kopplar den till den jättelika debatt som tycks florera överallt utom i Sverige, nämligen att alla våra telefoner är avlyssnade av någon främmande makt någonstans! Det har jag aldrig förstått. Jag pratar glatt vidare! I Europa är detta en jättestor fråga. Om detta kopplas till den dimensionen är det fullständigt omöjligt för oss att få fram den myndigheten så att den kan tas med i beslutsunderlaget. Detta känns inte moget. Vi ska väl göra ett försök i korridorerna, så får vi se var vi hamnar. Vår ansträngning är att försöka få myndigheten för livsmedelssäkerhet till Finland. Därmed lever vi upp till det beslut som fattades i Edinburgh som gick ut på att alla medlemsländer skulle ha en myndighet. Det återstår sedan bara ett land som inte har en myndighet, nämligen Sverige. Kan vi sedan i slutsatserna, om IT-myndigheten inte placeras, kroka upp oss på ett sådant resonemang, vet vi att vi har en sådan situation framöver som vi kan kassera in.

Jag tänker inte driva diskussionen om IT-myndigheten så långt att jag äventyrar hela paketet om myndighetslokaliseringen. Tvärtom. Det ligger i vårt intresse att se till att vi kan få hem allt det andra, dvs. skapa goodwill för vår egen situation. Det är klokt att vila lite på det svenska beslutet. Det här är en mycket svår förhandling. Ni vet själva att det här är det närmaste man kommer utlokalisering av statliga myndigheter i Sverige, och riksdagen är mer bekant än någon annan institution med hur svårt det är att fatta sådana beslut. Det är nästan i samma klass som att lägga ned flygflottiljer. Ni förstår själva – nu ska vi göra det på europeisk nivå, fast tvärtom. Nu ska inte flygflottiljer läggas ut, men myndigheter. Det är starka känslor. Det är inte alltid logik, men mycket politik. Vi ska se om vi klarar det. Men jag tänker inte köra detta på ett sådant sätt att toppmötet äventyras. Det gör jag inte. Det vore dystert om vi hamnade i en diskussion, när vi har så stora saker på dagordningen, att detta skulle lyftas fram som ett huvudsakligt intryck. Detta finns där, och ni ska vara medvetna om det.

Sedan är det frågan om hållbar utveckling. Vi slår fast en ny arbetsmetod för behandling av hållbarhetsfrågor. Det ska regelbundet ske på högsta politiska nivå. Det är kopplat till Lissabonprocessen. Vi arbetar nu mot konkreta mål på ett antal prioriterade områden. Det är bekämpning av klimatförändringar, ökat användande av rena energikällor, en hållbar utveckling av transportsektorn, och det är kamp mot hälsohot och för ett mer ansvarsfullt användande av naturresurser, t.ex. fiskeripolitik. Vi betonar unionens ansvar för de globala hållbarhetsfrågorna, inte minst vad gäller klimatfrågan.

Här är situationen sådan att vi har ett bra underlag från kommissionen. Hållbarhetspapperet som Prodis kabinett har jobbat med och miljöprogrammet som Margot Wallströms organisation har jobbat med är två bra underlag. Vi kan inte klaga på att kommissionen inte har levererat i substans. Däremot kom det lite sent. Jag tror att ni alla förstår att om vi i Göteborg driver kravet på att exempelvis ta bort all subvention till tobaksodlingen i Europa – vilket är en rimlig politisk hållning – kommer vi inte framåt i Göteborg. Vi måste hitta ett sätt att kunna stötta kommissionens papper så att det lever vidare i EU-arbetet samtidigt som vi också uttrycker oss så pass konkret det går utan att vi får blockeringar i gruppen av 15 kring bordet. Den avvägningen har vi försökt att hantera under ordförandeskapets resa. Jag tror att vi kommer att få ganska bra skrivningar på miljöavsnittet. Jag tror att vi kommer att kunna säga att det var i Göteborg som sustainable development tillfördes Europeiska unionen som en dimension i arbetet.

Vi kommer inte i Göteborg att förbjuda bidrag till tobaksodlingen. På den nivån hamnar vi så småningom när vi går in i nästa fas av exempelvis EU-budget, reformerad jordbrukspolitik osv. Detta var sustainable development.

Sedan har vi hela paketet EU–USA-toppmötet. Det är naturligtvis WTO, Kyotoavtalet och lite internationella frågor.

Angående WTO är det bra om vi kan skicka signalen att båda ska göra allt för att undvika att nästa förhandlingsomgång blir samma fiasko som i Seattle. Vi ska utnyttja den nya amerikanska administrationen, som är lite mer frihandelsvänlig än den gamla, att åstadkomma ett sådant momentum.

Angående Kyotoavtalet har jag ingen som helst förhoppning att vi ska komma överens i sak – agree to disagree in substance. De rör sig inte i positionerna, och vi rör oss inte heller.

Däremot är de utsatta för inrikespolitiskt tryck. Det finns också en del europeiska stater som har en sådan debatt. Jag hoppas att vi kan hålla ihop den europeiska fronten. Jag hade ett bra samtal i förra veckan med den inkommande italienske premiärministern Berlusconi om detta. Delar av hans koalition uttryckte under valkampanjen stor tveksamhet till Kyotoavtalet. Jag tror att vi håller ihop den europeiska fronten. Det är viktigt. Vi vill sedan med amerikanerna komma överens om att försöka hitta en metod för att komma tillbaka till ett gemensamt arbete. Vi siktar också på det som ligger efter Kyoto. Det är oerhört viktigt för att inse att Kyotoavtalet inte på något sätt är en lösning – möjligen ett blygsamt första steg – på ett globalt problem. Amerikanerna ser problemet men gillar inte metoden. Vi ska försöka hitta en process tillbaka. OECD har redan skissat på detta. Jag tror också att Allan Larsson har varit med och hjälpt till. Det vore utomordentligt nyttigt.

Sedan är det västra Balkan och Mellanöstern. Jag behöver inte gå så djupt in på västra Balkan. Jag tror att ni är väl briefade av utrikesministern och hennes team.

Jag har just kommit hem från Mellanöstern. Jag har varit i konstant kontakt med båda sidor, med Kofi Annan och Javier Solana – i allra högsta grad närvarande europeiskt ombud. Vi kommer att få en rapport från Javier vid EU-toppmötet om hur han ser på utvecklingen i Mellan-östern. Vi kommer tillsammans med amerikanerna att markera total uppslutning omkring Mitchellrapporten, som ju bygger på att vi först får en initial vapenvila, som båda parter respekterar, sedan en nedkylnings-period, därefter confidence binding measures, dvs. förtroendeskapande åtgärder. I nästa fas blir det reella förhandlingar.

Jag vet inte om detta går. Men vi kommer för första gången från EU:s sida att stå samlade. Vi kommer inte att använda Mellanösterndiskussionen till att försöka bevisa att några i gänget är mindre insatta än andra. Det har funnits mycket av detta inom EU – det vet jag att ni känner till – där man har haft mer eller mindre starka sympatier för den ena eller den andra sidan i konflikten och har hamnat i nationella ståndpunkter. Vi har strävat efter att försöka hitta en gemensam EU-linje så att EU kan spela en roll i konflikten. EU kommer, när konflikten väl är över, att vara den huvudsakliga ekonomiska aktören i området under den framtid vi har. Det är helt enkelt därför att vi är grannar. En utvidgad union kommer att understryka detta i ännu högre grad. Vi är grannar med denna del av världen. På samma självklara sätt som vi i Norden kan prata om en Östersjöpolitik växer det naturligtvis fram ett Medelhavsperspektiv i den europeiska unionens ansats. Vi har ett ansvar, och vi vill ta ett ansvar. Vi kanske kan göra det nu. Vi har strävat efter detta. Jag trodde inte att det skulle vara möjligt med tanke på det haveri som inträffade i förhandlingarna i januari månad, men möjligen kommer vi tillbaka nu. Det är Mitchellrapporten, fokusering på vapenvila och naturligtvis i grunden folkrättens principer, sedan tillbaka till förhandlingar. Utsikten är att EU kommer att vara en mycket stor aktör. Det kan gå åt rätt håll, men det kan, som ni vet, hända någonting i dag. Det kan vara en självmordsbombare som i grunden förändrar hela situationen. Ju längre vapenvilan kan bestå, ju mer den kan förbättras och fördjupas, desto mindre sårbar blir processen för den typen av galningars insatser. Men vapenvilan är fortfarande bräcklig. Jag är mycket pessimistisk för om någonting skulle hända i närtid.

Om någon vecka eller 14 dagar kan vi ha ett nytt läge. Vi ska göra allt vad vi kan för att hjälpa till där. Vi kan faktiskt hjälpa till – det har vi visat under det svenska ordförandeskapet. Det var också en ambition vi hade.

Det pratar vi naturligtvis också med amerikanerna om. Sedan blir det lite Korea och kanske lite Ryssland i den internationella delen.

Det där är i huvudsak vad det handlar om.

Framtidsdiskussionen – ni vet att det är sedan länge uppgjort att belgarna kommer att fokusera på den under sitt ordförandeskap. Vi hade att starta en bred debatt, och vi tycker att vi har startat en hyfsat bred debatt, där både briljanta européer och vanliga medborgare deltar. Vi tycker att det känns tryggt. Till vilken kategori man sedan räknar sig får var och en själv bestämma.

Detta är ett referat av vad jag nu ser framför mig, i dag 100 år efter den dag då Tage Erlander föddes. Det är rätt märkligt att som svensk statsminister sitta med den här typen av genomgång i det ljuset, därför att så totalt har politiken förändrats sedan den tid då han var statsminister. Det är en tid som väldigt många av oss har mycket klara kopplingar till och som vi på många sätt tycker är som i går. Men det är en helt ny verklighet, en helt annan vardag för en svensk statsminister, med helt andra möjligheter för en svensk regering och en helt ny roll för Sverige. Det är värt att göra också en sådan reflexion en dag som denna.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag vet inte om det har i sammanhanget att göra, men jag kan meddela att det är exakt 100 år sedan min mor föddes.

Jag tackar statsministern för den utförliga redovisningen. Jag kommer själv att försöka ge mina och Moderaternas kommentarer på de viktiga punkterna. Det kommer kanske att ta en stund, så jag förbereder ordföranden på att ta fram en anmärkning på den punkten. Jag ska å andra sidan försöka undvika att återkomma sedan.

När det gäller utvidgningen är det här med Irland onekligen ett bakslag. Det är lite ironiskt, med hänsyn till att Irland har tjänat så mycket på sitt medlemskap. Man får nästan en känsla av egoism bakom det hela, att de inte vill dela med sig till andra. Jag har ingen annan uppfattning än den som statsministern gav uttryck åt, att det här är väsentligen någonting som irländarna, den irländska regeringen, får ordna upp själv. Då ska EU naturligtvis vara berett att hjälpa till, men man kan inte gå in och styra och ställa där.

När det sedan gäller det som vi har förutsatt oss att åstadkomma förefaller det nu som om vi har kommit långt, när det gäller att både öppna och stänga kapitel enligt den mall som var utlagd. Jag såg med särskild tillfredsställelse att Ungern hade tagit förslaget om rörlighet för personer och fått med sig någonting som jag nästan kastade fram på skämt i början, att man skulle förbjuda tyskar och österrikare att ta jobb i Ungern under motsvarande tid. Det ingår nu tydligen i paketet. Jag tycker i så fall att det inte är mer än rätt att ha ett reciprokt förbud.

Jag hoppas att det också stämmer, som jag har sett uppgifter om, att Sverige tillsammans med andra länder anstränger sig för att när ordförandeskapet för vår del är klart förklara att vi avser att tillämpa så lite som det någonsin går av de här restriktionerna.

Det man kan säga om slutsatsen av arbetet med utvidgningen under det svenska ordförandeskapet är väl att det viktiga är att man i tid tar fram EU-positioner. Här har det gått lite på kryckor för vår del – det var i sista laget som det kom fram. Vi ser framför oss ännu svårare områden, som jordbruk, budgetfrågor osv. Även om vi nu lämnar det direkta ansvaret bör vi ha med oss det i bilden att försöka driva fram EU-positioner, som nyckeln till att få fram uppgörelser med kandidatländerna på skilda punkter.

Sedan vill jag påminna om vad jag har sagt tidigare, som inte var med i statsministerns föredragning, att en nyckelfråga är Cyperns ställning. Cypern ligger väl bland de främsta när det gäller att stänga kapitel, men det är andra faktorer som gör att landets inval är en nyckelfråga. Jag utgår från att Grekland aldrig skulle tillåta att det sker ett inval av några andra länder och att Cypern skulle få vänta därför att man inte har kontroll över sitt territorium. Samtidigt har vi på andra sidan Turkiet, som förklarat att om man skulle välja in en grek-cypriotisk regering ska de inkorporera norra Cypern. Det är något egendomligt, med hänsyn till att just Turkiet är det enda land som erkänt norra Cypern som en fri stat. Det förefaller motsägelsefullt.

När det gäller de ekonomiska riktlinjerna har vi tidigare sagt att vi finner den allmänna delen mycket bra i sina formuleringar, även de rekommendationer som ges om sänkt skatteuttag, mer arbetsfrämjande bidragssystem, avreglering, införande av ett bättre företagsklimat. Det är dock, som vi har framhållit när vi har gått igenom det här med finansministern, så att det gamla problemet är hur vi själva förfar på hemmaplan, med den dubbelmoral, det dubbelspel som förekommer när vi inte efterlever våra egna rekommendationer.

När det gäller åldrandets problem har jag sagt tidigare och tycker fortfarande att det är mycket bra att man aktualiserar detta på Europaplanet. Vi är ju lite skeptiska till den öppna samordningsmetoden som allena saliggörande, men det här är ett område där den passar. Det finns beröringspunkter mellan länderna, samtidigt som pensionssystemen bör vara ett område för nationella beslut.

I fråga om WTO är det angeläget att komma i gång. Där finns det ett samband med den hållbara utvecklingen och Kyoto. Jag tror alltså att vi från EU:s sida, även om vad som har inträffat är minst sagt förargligt, har anledning att lite grann stämma ned tonen. Av allt att döma får EU självt svårigheter att klara kraven enligt Kyotoprotokollet. Det har framgått inte minst av den vitbok om energipolitiken som har tagits fram nyligen av kommissionen. För att förhandlingarna med USA inte ska gå i stå tror jag att det är bättre att koncentrera sig på att undanröja handelspolitiska friktioner och bädda för en start på en ny WTO-runda.

När det sedan gäller klimatpolitiken sade statsministern att materialet är bra, men det har kommit fram sent. Jag har uppfattat att det finns ett antal punkter där den svenska regeringen tvekar att gå med på de förslag till hålltider som finns i kommissionens material och att det tyder på att det är en liten uttunning i ambitionerna. Vi fick inte höra något närmare om detta, och jag tycker att det skulle vara bra om statsministern kunde kommentera den saken.

När det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken sades det ingenting närmare om ESDP. Där har jag sagt tidigare, i samband med att utrikesministern varit här, att jag är imponerad av att man har kommit så långt som man har gjort under det svenska ordförandeskapet. Det är ju ett mycket omfattande arbete, och jag antar att det ska rapporteras av. Men det finns då två krux. Det ena är resursfrågan. Det är inte bara detta att vi måste ha militär att fylla ut de 60 000 personerna, utan vi ska ha resurser till detta. På den civila sidan kan man nästan ha ännu större bekymmer med att tillhandahålla de experter, poliser och andra som ska engageras i den civila krishanteringen.

Det andra problemet är Turkiets roll, återigen, där man bromsar möjligheterna att få tillgång till Natos resurser. Jag undrar om det har skett någonting där på sistone. Det har ju varit besked fram och tillbaka. Ett tag såg det ut som om bekymren var avhjälpta i samband med Natos ministermöte i Budapest och förhandlingarna mellan Storbritannien och Turkiet. Sedan fick vi veta att det nog inte hade blivit så mycket av detta. Finns det något hopp om att man ska komma loss med det här under det svenska ordförandeskapet?

Slutligen är det frågan om debatten om EU:s framtid, där vi har fått del av ett underlag, som det kallas. Jag vet inte vad det har för status, om det är färdigberett och färdigförhandlat med andra. Jag konstaterar att det först är en ganska lång redogörelse för saker och ting, som det inte finns anledning att diskutera, vad andra länder planerar osv. Sedan kommer det några sidor på slutet om hur man tänker sig att lägga upp det här för egen del. Det är det som börjar på s. 20 och som heter The continuing process. Det är ett konstigt uttryck på engelska – det borde väl heta The continuation of the process eller något sådant.

Vi har i riksdagen arbetat med ett betänkande, och vi har faktiskt fattat ett enhälligt beslut. Där är vår utgångspunkt att det är de nationella parlamenten som är de organ som ytterst förfogar över fördragen, eftersom det är där som ändringar ska ratificeras. I den här texten tar man i stället i den första meningen sats med att det är regeringarna som förfogar över de här frågorna, genom att man spelar sin roll i IGC. Det är inte fel i sig, men jag tycker att de nationella parlamenten och deras roll har kommit bort i det här sammanhanget.

Vi har också i den svenska riksdagens betänkande framhållit att arbetet bör i större utsträckning anknytas till det arbete som sker i de nationella parlamenten. Vi har ju en organisation färdig för detta, COSAC, och jag tycker att det är självklart att COSAC med dess struktur, där även kandidatländer kan vara delaktiga, är lämpat för att diskutera inte minst frågan om de nationella parlamentens ställning i ett framtida EU. Det har också uttalats i det bidrag från COSAC som har skickats till Göteborgsmötet. Men i den här texten, där det handlar om hur man ska bedriva debatten, nämns inte COSAC. Jag tycker att det finns anledning att göra det, med hänsyn till det som har förekommit tidigare.

Det är väldigt vagt skrivet hur man tänker sig att lägga upp den här processen, och ibland går det in i vartannat. Jag får intrycket att tanken är att man först skulle ha ett konvent, där man blandar med alla olika intressenter, och att det sedan kanske skulle vara tid för en mer expertbetonad reflexionsgrupp.

Jag har uppfattningen att det praktiska vore att börja på motsatt sätt, att man har en reflexionsgrupp tillsatt av regeringarna som framför allt koncentrerar sig på översynsfrågorna, de konstitutionella frågorna. Att Europaparlamentet kommer att arbeta med det här inom ramen för sin egen struktur är alldeles uppenbart – ingen människa kan förhindra dem och hålla dem borta från det – och COSAC får sedan diskutera inom sin ram, inte minst de nationella parlamentens roll. Därefter, kanske år 2003, sammanför man det i ett konvent, med reflexionsgruppen, med Europaparlamentets berörda utskott och med någon gruppering ur COSAC, eftersom den är så stor att den annars inte platsar. Jag tycker att det skulle vara en mera logisk uppläggning av det hela.

Det är bra att förbehåll görs för att organisationen inte är färdig, men jag har alltså vissa avvikande synpunkter på hur den här texten skulle kunna formuleras. Jag vet inte i vilket skede den befinner sig, om den är fastlagd såsom den är.

Anf.  4  LARS OHLY (v):

Jag skulle gärna vilja lyckönska regeringen och hoppas att det blir ett framgångsrikt toppmöte. Sedan kan man vara oense om vad ett framgångsrikt toppmöte innebär. I vissa frågor är vi säkert överens. T.ex. när det gäller strategin för hållbar utveckling tror jag att det är helt rätt att knyta den till Lissabonprocessen och till den ekonomiska utvecklingen, att få styrmedel för den ekologiska hållbarheten och miljöfrågorna även i fortsättningen.

I ansträngningarna för att få i gång en fredsprocess i Mellanöstern igen är ambitionen helt densamma. Däremot är det viktigt att påpeka att det finns en stat som regelmässigt har motsatt sig de folkrättsliga beslut som har fattats och de resolutioner som har tagits i FN och som fortsätter att våldföra sig på folkrätten. Det är Israel, som genom sina bosättningar och genom sitt strypande av tullinkomster till den palestinska myndigheten och på andra sätt hela tiden visar att man inte är beredd att börja en process på den grund som världssamfundet har pekat ut. Det måste ändå vara den grunden som en fredsprocess tar sin början på.

Självklart ska starka krav ställas på den palestinska sidan att göra allt för att komma till rätta med det meningslösa våldet. Självklart ska man ställa samma krav på bägge sidor vad gäller vapenvila och annat. Men det är också viktigt att den folkrättsliga grunden respekteras, därför att annars kommer man bara att få ett bakslag i form av revanschistiska hämndkänslor på den ena sidan. Det är aldrig en hållbar grund för en fredsutveckling.

I övrigt kommer jag inte att kommentera det som vi tycker är bra. Det finns säkert en hel del som regeringen gör och som kommer att behandlas på toppmötet som förhoppningsvis leder till förbättringar.

Min definition av ett framgångsrikt toppmöte är ändå en union som något återfår den demokratiska legitimitet som den har förlorat. Det vore det allra största framsteget för den europeiska unionen i dagsläget.

Den demokratiska legitimiteten uppnås inte enbart av att parlament i medlemsländerna eller regeringar i medlemsländerna är demokratiskt valda och står till svars inför sina befolkningar. Den uppnås också av att medborgarna känner sig delaktiga och att man har möjlighet att påverka utvecklingen i den europeiska unionen.

När så Irland utlyser en folkomröstning, enligt sin grundlag, för att ta ställning till Nicefördraget gör man det med de förutsättningar som finns i Europafördragen. Man gör det med de fördragen som grund. Ett irländskt ja tillsammans med ratificering i de andra 14 medlemsländerna innebär att Nicefördraget existerar och lever vidare. Ett irländskt nej innebär att Nicefördraget inte längre finns. Det kräver enhällighet. Det kräver att alla medlemsstater ratificerar fördraget för att det ska kunna godkännas.

Att därför lägga över bördan, skulden eller problemet på den irländska regeringen eller det irländska folket är en djupt felaktig syn. Detta är ett gemensamt legitimitetsproblem för hela den europeiska unionen och därmed för alla medlemsstater. Eftersom vi inte har haft folkomröstningar, och sannolikt inte kommer att få det, om Nicefördraget i någon annan medlemsstat kan man inte heller med någon tvärsäkerhet uttala sig om det folkliga stödet för Nicefördraget i andra stater.

Jag skulle tro att de flesta av oss här runt bordet togs med en viss överraskning av folkomröstningsresultatet på Irland, just därför att Irland av tradition har varit oerhört vänligt inställt till den europeiska unionen. Och visst kan det ha en del ekonomiska orsaker, som Lars Tobisson var inne på. Men jag tror också att det har funnits en ärlig vilja att utveckla den europeiska unionen från en klar majoritet av det irländska folket.

Då måste man i ännu högre grad fråga sig vad det är som har gått snett när irländarna säger nej. Man kan peka på ett lågt valdeltagande, men att inte rösta är också ett ställningstagande. Att inte bemöda sig om att gå till valurnan är också ett ställningstagande, som tyder på att man inte anser att de som styr och som har lagt fram förslag har förankrat dessa, diskuterat dessa och på ett demokratiskt sätt förmedlat till sin befolkning vad man har kommit fram till.

Regeringarna, inklusive den svenska och därmed ordförandeskapet, säger då att Nicefördraget är en förutsättning för utvidgningen. Jag ifrågasätter det. Om man skulle ha teorin om en ”big bang”, att samtliga ansökarländer skulle gå med samtidigt, är det klart att vi får problem med Amsterdamfördraget. Men om man tänker sig en utvidgning i flera steg, där den första utvidgningsrundan omfattar ett mindre antal stater, kan jag inte för mitt liv förstå varför en anslutning inte skulle kunna ske på samma grund som utvidgningen skedde när Österrike, Finland och Sverige gick med, alltså att i anslutningsfördrag, i medlemskapsförhandlingar, avgöra bl.a. styrkeförhållanden i ministerrådet, antal parlamentariker och annat.

På sikt är det klart att man behöver en överenskommelse som är heltäckande. Men att Nicefördraget är en förutsättning för utvidgningsprocessen i dagsläget menar jag är en rent felaktig beskrivning. Nicefördraget har ju blivit mycket mer än vad man sade att det skulle bli när man fortsatte processen efter Amsterdam. Det är inte längre bara fråga om överblivna frågor från Amsterdam. I så fall hade det irländska folket sannolikt inte ens behövt rösta. Hade de gjort det hade de med stor majoritet sagt ja. Hade man bara haft protokollet om ansökarländernas status i en framtida union att ta ställning till är jag övertygad om att det irländska folket hade sagt ja med mycket stor majoritet. Men Nicefördraget innefattar så mycket mer. Det innefattar ökad beslutsrätt till den europeiska unionen, minskad vetorätt i en mängd frågor, strukturer för militariseringen och en utveckling som knappast leder till att den demokratiska legitimiteten förstärks, utan tvärtom försvagas.

Det är alltså inte ett irländskt problem att hantera. Det är ett problem för alla regeringar, alla parlament och alla intresserade medborgare i den europeiska unionen. Det är ett gemensamt problem att folk i ett medlemsland har sagt nej till den fortsatta process mot en europeisk stat som Nicefördraget innebär.

Det finns säkert en del obehagliga inslag i nej-sidans kampanj. Jag har själv sett en del antiabortgrupper. Jag har också sett sådana som direkt har varit nationellt egoistiska. Det finns på alla sidor i massor av olika kampanjer. Men jag har också läst Bertie Aherns uttalande om folkomröstningsresultatet, och det var ändå respektfullt. Han säger just att detta inte bygger på någon främlingsrädsla eller främlingsfientlighet, att detta inte bygger på att irländarna skulle vara avogt inställda till utvidgningen som sådan, utan det är en tankeställare om vart den europeiska unionen är på väg och hur man har lyckats diskutera detta på ett jämställt sätt med medborgarna.

Det här hänger naturligtvis ihop med den framtidsdiskussion som vi ska ha inför nästa regeringskonferens. Man kan inte bara trampa på i gamla fotspår och tro att den demokratiska legitimiteten uppnås i val som inte handlar om den europeiska unionen. Man måste se till att den folkliga legitimiteten finns, och den finns i dagsläget i ganska liten utsträckning.

Jag är också oroad över den nya regeringen i Italien. Det är en regering som har inslag som är sjufalt värre än den regering med högerextrema inslag som finns i Österrike. Det är en regering med nyfascister och ett parti, Lega Nord, som i princip vill förbjuda all invandring och som dessutom är för en regionalisering som är byggd enbart på ekonomisk egoism.

Jag tycker inte att statsministern har talat klarspråk om det oroande i denna regeringsbildning. Jämför med uttalandena när Österrike hade haft val. Det var oerhörda fördömanden. Det var t.o.m. en gemensam aktion från 14 EU-stater utan någon fördragsmässig grund. Man försvarade med emfas i talarstolen i riksdagen det agerandet därför att det var så oerhört viktigt att tala om den gemensamma europeiska värdegrunden, om demokratins värderingar, om vikten av att man inte tillät högerextrema krafter att få ett stort utrymme, utan att markera att detta är utanför vad den europeiska unionen och vi medlemsstater och medborgare i Europa kan anse acceptabelt. Men den italienska regeringen går fri från kritik.

Göran Persson talar om goda samtal med Berlusconi, inte ett ord om en regeringsbildning där de små, högerextrema partierna har fått ett oproportionellt stort inflytande.

Jag tycker att Sverige skulle markera hårdare. Jag kräver inte att EU ska göra det, inte ens på den fördragsgrund enligt Nice som nu inte lägre finns, men jag tycker att Sverige ska markera. Detta är en regering som bygger på värderingar som står mycket långt ifrån dem som vi anser ska råda i framtiden.

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack för en bra information från statsministern!

Vi tycker att regeringen har jobbat väldigt bra med utvidgningen, och vi hoppas att man kan göra en stark markering här som ökar stimulansen i kandidatländerna att gå vidare i förhandlingarna, och inte minst en uppmaning till medlemsländerna – det är de facto där som bristen har varit den senare tiden – att ha gemensamma ståndpunkter. Om vi då också räknar in Irland i det sammanhanget är det på vår sida som det har strulat, och det bör rättas till. Vi understryker att det är viktigt med en markering för den fortsatta processen.

När det gäller hållbar utveckling har vi från vårt håll inför ordförandeskapet försökt lyfta fram frågan om den ekonomiska brottsligheten, trafficking, den slavhandel som vi anser att detta är. Vi tycker att regeringen har lyssnat på det här örat, men jag undrar om man inte skulle kunna få en markering i Göteborg. Detta är definitivt en viktig del inom hållbar utveckling, alltså de rättsliga frågorna och kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Dessutom har statsministern ett stort engagemang i frågor historiskt – jag tänker på förintelsefrågorna. Om ett antal år kan även den här verksamheten kanske betraktas som väldigt grav, där trafficking och annat bryter mot alla mänskliga rättigheter. Om Sverige då inte gör något kraftfullt uttalande under Göteborgsmötet är det ett fattigdomsbevis. Jag hoppas att det kan ges utrymme för det. Jag vill ha en kommentar av statsministern.

När det slutligen gäller utrikesfrågorna, kan vi få veta något om hur det går med diskussionerna om gränserna kring Kaliningrad? Där får man ju speciella bekymmer när det gäller visum och andra tekniska frågor för att inte få jättehöga stängsel kring detta land när EU får medlemmar på alla dess sidor.

Anf.  6  MATS ODELL (kd):

Först vill jag också önska Göran Persson och det svenska ordförandeskapet all framgång med toppmötet i Göteborg. Mycket ser ju positivt ut, även om jag blev lite konfunderad när Göran Persson redogjorde för positionerna, läget när det gäller strategin för hållbar utveckling. Jag kan inte annat än tolka detta som en ambitionssänkning. Göran Persson talar här enbart om att det är tidsbrist i den här frågan. Om jag minns rätt lade kommissionen fram sitt papper någon gång runt den 15 maj. Det är ju en tidsrymd som i den här nämndens arbete när det gäller dokument som vi får från regeringen gör att man närmast kommer att tänka på den tid som har förflutit sedan Tage Erlanders födelse, och Lars Tobissons mors födelse. Det är alltså en ganska lång tid i de här sammanhangen.

Då säger Göran Persson att ambitionen är att stötta kommissionens papper så att det lever vidare. Jag måste säga att det är en oerhörd minskning av ambitionerna jämfört med vad som står i det svenska ordförandeskapets förhoppningar om vad man ska kunna uppnå under toppmötet. Göran Persson är ju inte den skickliga strateg som han är om han inte också lägger ut en rökridå i det här fallet, den rök som kommer från de europeiska tobaksodlingarna, och säger att det stora hotet är att vi kanske inte får ett förbud mot subvention av tobaksodlingar. Har detta över huvud taget varit en fråga som har stått i vägen för att man ska kunna anta mål om konkreta och tydliga åtgärder mot ohållbara trender på ett antal områden, att vi ska prioritera och begränsa klimatförändringarna, att EU ska ta en tydlig ledning i det globala samarbetet, inte minst inför världs-toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg osv.?

Det skulle vara intressant om Göran Persson lite mer tydligt ville redogöra för var problemen nu finns. Jag antar att den här frågan har stått i centrum vid Göran Perssons rundresa.

Anf.  7  AGNE HANSSON (c):

Det finns väl ingen, hoppas jag, runt det här bordet som inte vill att regeringen ska bli framgångsrik i Göteborg – och ingen ute i landet heller. Jag vill också att regeringen ska bli framgångsrik.

Först vill jag göra ett par deklarationer och sedan ställa en fråga.

Vi tycker att det är viktigt och bra att miljöfrågorna och den hållbara utvecklingen nu kommer fram. Vi stöder en så offensiv linje som är möjlig för att sätta de här frågorna på kartan. Vi ser också att det vore bra om man kunde komma vidare i toppmötet när det gäller utsläppen, Kyotoprotokoll och annat. Det finns kanske saker i förberedelserna till det här som har gjort att positionerna redan har flyttats fram. Jag hoppas att det då skulle kunna vara möjligt att göra det ytterligare.

När det gäller utvidgningen står vi bakom linjen att man ska respektera folkviljan i Irland. Vi delar också uppfattningen att det är viktigt att gå vidare i utvidgningsprocessen enligt Nice.

Det är också viktigt att man ytterligare kan nå resultat för att inte bjuda med armbågen de nya medlemsländerna som ska in genom att förhindra rörlighet och begränsa den utan att man kan komma längre i den frågan.

En tredje kommentar gäller myndigheter. Jag har respekt för svårigheter i de sammanhangen. Jag vill understryka synen att det är behoven av myndigheter som bör vara utgångspunkten och inte att det finns gott om myndigheter i alla medlemsländer. Det är kanske en varning från min sida att inte göra EU alltför byråkratiskt och ge det för mycket av myndighetsstruktur. En viss restriktion vore bra i det sammanhanget.

Det finns ett uppdrag efter Nicemötet till det svenska ordförandeskapet och det belgiska ordförandeskapet att gå vidare med de konstitutionella frågorna. I ljuset av vad som har hänt i Irland är behovet av en konstitution alltmer nödvändigt liksom kompetenskatalog och uppgiftsfördelning. Var ligger den frågan nu i förberedelseskedet? Det är min slutliga fråga.

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag kan börja med att önska lycka till. Jag hoppas verkligen att vi får ett toppmöte utan våld vare sig från demonstranters eller polisens sida.

Jag vill hålla med om det Lars Ohly sade om Irland och omröstningen där. Jag har en fråga. Vad händer om Irland säger nej till Nicefördraget i en ny folkomröstning? Det har varit väldigt olika uttalanden från statsministerns sida om vad som händer med utvidgningen.

Innan fördraget antogs sade statsministern själv att Nicefördraget inte är någon förutsättning för att utvidgningen påbörjas. Men nu verkar det vara någon sorts förutsättning. Vad skulle hända om Irland skulle säga nej till Nicefördraget igen senare?

När det gäller miljöstrategin var vi positivt överraskade av kommissionens dokument. Även om vi inte tyckte att det var tillräckligt bra var det ändå bättre än vad vi hade hoppats på. Men nu verkar det bli bakslag där. Det som har läckt ut visar på det.

Det som vi har tyckt varit bäst i kommissionens underlag är också det som stryks. Det gäller t.ex. de tydliga skrivningarna om att subventioner för fossila bränslen ska fasas ut och lite annat.

Lars Tobisson var inne på att EU förmodligen inte kommer att kunna leva upp till Kyotofördragets målsättningar. Göran Persson sade att Kyotofördraget bara är ett blygsamt steg med tanke på det som är nödvändigt. Jag hoppas verkligen att statsministern kommer att sätta press på det så det blir tydliga och bra skrivningar och också blir mål. Det räcker inte bara med skrivningar som man senare ska försöka sätta mål till. Vi behöver mål i en miljöstrategi, och det nu.

Jag var ändå lite förvånad över det Göran Persson sade här om Kyotoprotokollet. Jag har uppfattat det som att Bush ifrågasätter om växthuseffekten över huvud taget finns och att han tänker avsätta forskningsresurser för att analysera huruvida växthuseffekten finns och huruvida den är skapad av mänsklig aktivitet. Jag tycker verkligen att det är ett otroligt bakslag med en president i USA som har den grundinställningen.

Sedan finns det väldigt många frågor som vi verkligen hoppas att statsministern kommer att ta upp med Bush. Det gäller Kyotoprocessen, Bushs inställning i Mellanöstern och andra frågor. Det finns en rad frågor. Det handlar om missilförsvaret och annat. Det kommer att bli intressant att senare få veta vad som har hänt i det samtalet.

När det gäller ESDP vill jag väldigt kort säga att vi tycker det är för mycket fokus på den militära krishanteringen och för lite fokus på den civila krishanteringen. Det har vi framfört innan, men jag vill ändå föra det till protokollet.

I Mellanöstern ser vi i dag en utveckling som är väldigt oroväckande. Tidigare har jag här i riksdagen varnat för att det skulle bryta ut en ny intifada. Då skakade alla på huvudet och sade: Nej, det kommer det inte att göra. Vi har en fredsprocess på gång, och allting är så bra.

Sedan bröt intifadan ut. Jag är väldigt rädd för att vi kommer att se en utveckling i framtiden som många av oss här vid bordet inte ens vill tro kan hända, och som är mycket värre än den vi ser i dag, om det inte blir en vändning i Mellanöstern, och det väldigt snart.

Den plan som nu har lagts fram är tyvärr ingen vändning. CIA-planen är väldigt ensidig. Palestinierna ska t.ex. fängsla terrorister medan israelerna inte får i uppgift att fängsla de bosättare som har begått handlingar som är fel.

Jag tycker att Mitchellrapporten är bra. Där säger man att palestinierna ska förbjuda terroristaktiviteter och i framtiden fängsla människor. Men att man nu ensidigt från palestinsk sida ska behöva fängsla Hamas-aktivister och andra kommer inte att skapa en möjlighet för Arafat att ha fortsatt förtroende. Tyvärr är vi i ett sådant läge i dag.

Det finns även andra saker. Israelerna vill att man ska införa buffertzoner som inte är definierade och som kan användas av Israel för att ändra fakta på marken. Man kan säga: Den här zonen ska vara en buffertzon. Den ligger mellan en bosättning och palestinskt område, eller den ligger mellan gränsen och palestinskt område. När palestinierna kanske protesterar mot buffertzonen kommer man att kunna anklaga palestinierna för att bryta mot vapenvilan och annat.

Såvitt jag har förstått har man satt en väldigt stor press på Arafat både från USA och EU, och även från Egypten och Jordanien. Jag tror att det finns en välvilja bakom och att man verkligen vill få en vändning på processen. Men jag tror att man underskattar den frustration som det palestinska folket lever under.

Detta har jag sagt tidigare. Den långa processen med först vapenvila, sedan nedkylning, sedan förtroendeskapande åtgärder och sedan nya förhandlingar är tyvärr inte realistisk. Jag tror också att EU kan spela en roll. Men jag är väldigt rädd för framtiden. Jag hoppas att man kan gå längre än att tro att den nuvarande processen är tillräcklig, för det är den inte.

Vilken analys man gör av nuläget beror väldigt mycket på vilken analys man gör av det som har skett tidigare. Det vi har sett kan vi inte glömma. Vi har nämligen sett hur Israel har byggt ut bosättningar i strid mot internationell rätt och hur man också har byggt ut säkerhetsvägar och säkerhetszoner i Gaza och på Västbanken. Omvärlden har då inte reagerat som den borde ha gjort. Det har stridit mot folkrätten. Man har investerat miljardtals med dollar, speciellt på Västbanken. Vem tror att man investerar miljardtals med dollar för att sedan lämna tillbaka det?

Vi måste ha en annan lösning, tyvärr. Jag önskar att man kunde ha en annan lösning med ett Israel och ett Palestina med en gräns emellan. Det är det enda sättet att få en framtid. I det nuvarande läget riskerar vi tyvärr att se än mer våld. Det är en fråga som inte bara berör palestinierna och israelerna, utan det berör hela världen. Jag tror tyvärr att vi kan komma att se våld även utanför de landområdena.

Det är en fara jag ser, och jag vill ändå framföra det.

Anf.  9  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Först skulle jag vilja tacka för den öppenhet som har rått under dessa månader, detta halvår, i dialog om det svenska ordförandeskapet. Det är ett upplägg som bådar gott för mötet i Göteborg, som också jag naturligtvis vill önska lycka till med.

Jag tar årtal här. Ett årtal som jag har är att det nu är tolv år sedan muren föll. Det kan i något perspektiv kanske tyckas vara en lång tid men i andra perspektiv en kort tid. Jag tycker ändå att det har hänt otroligt mycket under de tolv åren.

Det kan bli lite pessimistisk stämning runt bordet ibland när det gäller att se hur man går fram med ett enträget EU-arbete. EU-arbetet har präglats av två steg framåt och ett steg tillbaka. Nu har vi fått ett steg tillbaka, såsom jag ser det, genom folkomröstningen på Irland.

Man kan analysera detta på olika sätt. Jag skulle ändå vilja framhålla det som statsministern lyfte fram här. Det gäller att ge stöd till den irländska regeringen och dem som vill få ett annat resultat.

Man kan säga att det är en inblandning i Irlands angelägenheter och att irländarna får sköta det själva. Jag ser det inte så. Det är EU:s angelägenhet, och det är ett EU-problem.

Visionen om EU kan variera lite grann mellan oss. Men ändå har vi synen på EU som ett gemensamt samarbete. Jag tycker att vi ska vara tydliga om det. Vi ska säga: Vad har ni i Irland ändå fått under de år ni har varit medlemmar?

Jag har själv åkt omkring på Irland och sett hur skyltarna står, alla pengar som har kommit in, osv. Då måste man väl ändå kunna säga: Nu har vi ett solidariskt upplägg. Nu vill vi att andra länder som står och klappar på porten också ska komma in. Det måste man kunna säga.

Det är viktigt. Det är också en signal till kandidatländerna som nu gör sin hemläxa, och många gör det mycket bra och under stora svårigheter. Då måste den europeiska unionen och de 15 vara tydliga och säga: Ni ska vara välkomna.

Vi hade helst sett en tidtabell. Jag tycker att det är viktigt att man har någon form av måldatum så att man skickar en klar signal till medborgarna i dessa länder. Om EU inte visar en hög profil här kan det bli en backlash. Det har också visat sig, som i Estland, att det är stor risk för det. Här ligger ett tungt ansvar.

Jag ska inte ta upp så mycket om Mellanöstern. Jag vill ställa en fråga om Mitchellrapporten och rapporten från Solana. Det finns väl någon sorts avstämning här. Finns det några signaler om dessa två rapporter och om att den rapport som Solana nu ska ge skiljer sig från upplägget i Mitchellrapporten?

Det är också viktigt att man här gör klart missnöjet med den bosättningspolitik som förs. Det är mycket viktigt. Man har de bosättningar som finns i dag. Men de expanderar hela tiden. Israelerna säger att det inte är några nya, men det är mer människor. Man låser sig alltmer fast. Där måste EU vara mycket tydligt. Sedan vore det bra om man kan komma fram till en gemensam EU-ståndpunkt och att man kan driva detta.

Jag skulle också vilja ställa en fråga om resan till Nordkorea och Sydkorea. Vad kom egentligen ut av den? Det var nästan lite pinsamt i vissa lägen. Jag har själv varit i Nordkorea och gått upp till denna stora staty med Kim Il-Sung. Skakat hand med Kim Jong-Il har jag inte gjort, och det är jag glad för. Detta är en väldigt delikat fråga. Vad kom ut konkret av detta?

Slutligen lite kort. USA:s president kommer, och det ger ett tillfälle. Jag tänker inte ta upp detta med Kyoto och WTO. Det har andra talat om. Jag skulle vilja göra en annan markering som jag hoppas att statsministern som EU-ordförande skulle kunna föra fram. Det är EU:s tydliga politik när det gäller dödsstraffet. Vi är överens om detta. Vi har den politiken gentemot våra kandidatländer, och de ändrar sin politik. Var tydlig där om vad EU tycker.

När det gäller ESDP välkomnade vi den transatlantiska länken. Den är viktig. De papper som kommit fram och de diskussioner som varit om EU och FN är glädjande. Det välkomnar vi. Vi vill se mer av det.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Det nämndes här att vi hade fått rapporten om framtidsdebatten. Den har vi fått i nämnden, och vi har läst den. Den är beredd av regeringstjänstemän lokaliserade i Sverige och kanske också utomlands. Då kanske man inte tänker så mycket på att det är de nationella parlamenten som slutligen ska ratificera det hela.

Jag tycker att man kan ha överseende med det. Men det skulle ändå vara värt att statsministern gjorde ett försök när det nu ska antas slutsatser med anledning av rapporten att försöka ta upp den frågan. Jag tycker att man i rapporten har balanserat bort konventstanken på ett bra sätt. Då kanske man skulle ha med någonting om COSAC:s roll också. Varsågod, statsministern.

Anf.  11  Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Tack. Jag ska inte kommentera allt utan bara sådant som har gjort mig upprörd eller på annat sätt engagerat mig, eller för den delen gjort mig glad. Jag börjar med sådant som har gjort mig glad.

Jag tyckte om det Karl-Göran Biörsmark sade om optimismen, trots allt, om EU:s utveckling. Det är en fantastisk förändring som har skett i unionen de senaste tio åren. Det är en vital union. Vårt ordförandeskap syftade till att driva sakerna framåt, inte nödvändigtvis söka nya grandiosa beslut, utan att verkställa en del av de saker som just nu pågår.

Jag tog inte upp den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken, men som många har sagt kring bordet har vi gjort mycket under svenskt ordförandeskap. Jag är inte säker på att vi klarar Turkietkopplingen. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Nu hanteras det kanske just nu vid Natotoppmötet. Det är möjligt att man lyckas att till slut lösa ut det. Vi äger inte frågan. Vi har gjort det vi ska göra i vår del och kan lämna ifrån oss jobbet i den meningen. Sedan får vi se om den operationella länken skapas till Nato, vilket är en förutsättning.

Oerhört mycket sker. Vi har kommit ordentligt framåt med utvidgningen. Jag kan i den här församlingen säga att jag är oerhört imponerad av den svenska administrationens kraft och skicklighet. Det stänker bara väldigt lite på regeringen när jag säger det. Det är i huvudsak den ämbetsmannakår vi har som har skött det på ett väldigt bra sätt. Den är inte stor, men den är naggande god.

Det är för mig en osökt koppling över till det som Agne Hansson tog upp. Vi ska inte nödvändigtvis sträva efter stora administrationer och byråkratier. Det är ingen poäng i sig att ha en EU-myndighet i Sverige. Jag möter inte det trycket på gatorna att människor går och skriker på mig: Se till att vi nu får en EU-myndighet hit. Jag känner mig mycket avspänd i relation till detta.

Det är klart att om alla andra länder har någon blir det konstigt om inte Sverige har någon. Men inte för sin egen skull. Låt oss göra det när det dyker upp något som är väl berett och som vi tycker är rimligt. Vi ska inte köra den frågan i botten på något sätt.

Jag ska åter koppla tillbaka till det K-G Biörsmark slutade med. Jag ser heller ingen skillnad i det som Mitchell har skrivit och det som Solana kommer att skriva. Det är en poäng. Under min resa i helgen i regionen var jag oerhört noga med att framhålla att det inte finns någon luft mellan USA och EU. I det läge vi nu befinner oss gäller det att få vapenvilan att fungera och komma tillbaka till Mitchell. Det Solana skriver är detta.

Vad som möjligen skiljer Solana från Mitchell är att han har lite generösa och lite uppskattande referenser till det svenska ordförandeskapet. Det har inte Mitchell i sin rapport, av lätt insedda skäl, men i övrigt ligger vi tätt.

Det är ett första papper som tas fram. Vi kommer att reflektera om det i slutsatserna, och vi kommer troligen att kunna hålla ihop om det. Annars finns mycket av de stämningarna som finns här kring bordet också i unionen.

Vissa ser problemet i Mellanöstern utifrån palestiniernas perspektiv. Andra ser det väldigt starkt utifrån rätten för Israel att existera som stat. Vår uppgift är att se till att vi väger ihop det på ett sådant sätt att båda parter känner att de har stöd för legitima ståndpunkter.

Det är en oerhörd känslighet. Det gäller hela tiden att balansera. Vi måste naturligtvis också slå fast att vi startar i folkrätten och i de deklarationer som är antagna i FN. Det är vår utgångspunkt. Sedan gäller det att med allt det stöd vi kan ge politiskt och materiellt att få parterna tillbaka.

Det är inget trevligt perspektiv om man ser framåt om konflikten fördjupas och förvärras. Det är vår konflikt i allra högsta grad. Den kommer att påverka vår vardag direkt. Bortsett från allt mänskligt lidande och all förnedring som följer i spåret på krig får det också effekter i ekonomin.

Det kommer att få effekter i det politiska klimatet i hela världen. Det kommer att försämra och försvåra möjligheterna att bedriva konstruktivt samarbete på andra områden. Priset för en konflikt som eskalerar i Mellanöstern är groteskt högt.

Det är också på så sätt en ohyggligt smärtsam upplevelse att behöva se att ett fåtal miljoner människor i den delen av världen har på något sätt hela situationen i sin hand. Vi måste också kräva av dem att de tar sitt ansvar på båda sidor och faktiskt förstår att det är större saker än enbart situationen i Mellanöstern det handlar om.

Det har nu också skapats ett tryck. För första gången har man samlats från FN, USA, EU, Ryssland, Kina, Indien och staterna i regionen. Där spelar vi en liten men inte helt oviktig roll.

Det var bra att K-G Biörsmark tog upp frågan om Nordkorea och Sydkorea. Det utvecklades på ett sätt som blev långt mer framgångsrikt än vad vi kunde tro eller hade vågat hoppas. Det var ursprungligen ett initiativ från Kim Dae-Jung, som kände sig internationellt lite övergiven. Inte minst i läget när vi hade ny administration i USA behövde han ha ett stöd för sin politik.

Vi reste dit med vissa föresatser och vissa krav, och de levde Nordkorea upp till. Vi gjorde det naturligtvis i mycket nära samarbete med USA. Jag tror att vi hade ett tiotal möten med USA innan vi for. Vi rapporterade direkt efteråt till alla relevanta parter. Jag kan nu också avslöja att den amerikanska policy review som har gjorts är av det slaget att den ligger i linje med den position som vi intog innan den nya amerikanska administrationen hade kommit dit.

Man ger processen en chans, och man fortsätter en konstruktiv politik. Det är ingen hemlighet att detta är någonting som amerikanerna vill tala om när de nu träffar oss på EU–USA-toppmötet. Jag har också fått signaler om att president Bush vill ta upp ett direkt samtal med mig om intrycket från överläggningarna och hur det faktiskt var.

Det är naturligtvis en stor världspolitisk fråga av samma karaktär som den vi har i Mellanöstern. Det är en relativt begränsad konflikt mellan två stater som lätt kan expandera till att bli ett problem för hela världen.

Här har vi fortfarande gränssnittet kvar från det kalla kriget. Här finns resterna kvar från 1900-talets värsta övergrepp, en japansk ockupation som har gått över i andra världskrigets segrar och förluster och så småningom i 38:e breddgraden som lever kvar ohyggligt befäst.

Den konflikten kan också snabbt gå åt fel håll. Den finns i en region där vi har Kina, Ryssland, Japan, USA och väldigt många närvarande som på ett eller annat sätt har ett intresse i detta.

Det vi gjorde var naturligtvis fyllt med politiska risker och kanske lite i överkant chansartat, men intuitivt känt rätt. Kim Dae-Jung har varit oerhört modig, och han behöver ha ett stöd. Kim Jung-Il visade sig också vara en person som det i alla fall gick att föra politiska samtal med. När det gäller vad han sedan kan leverera och vad de sedan vill leva upp till ska man naturligtvis vara utomordentligt skeptisk och hela tiden förse det med kontrollmekanismer.

Det är någonting från det svenska ordförandeskapet som jag tror lyfts fram när vi så småningom summerar och värderar vad vi har gjort.

Det är klart att vi kommer att påpeka dödsstraffet. Det är självklart.

När det gäller Agne Hanssons framtidsdebatt och allt det som Lars Tobisson tog upp skulle jag sätta värde på om Lars Danielsson kunde säga något om det. Han är om inte mer framtidsorienterad än jag så åtminstone mer bekant med det papper som är framtaget.

Jag beklagar naturligtvis alla brister i den engelska översättningen. Jag hoppas att Lars Tobisson inte så till den milda grad stirrar sig blind på den sidan i dokumentet utan bläddrar en sida bakåt. Där hittar han hela resonemanget om COSAC rätt väl utvecklat. Det syns nog inte lika tydligt som felöversättningen, men är ändå inte helt utan betydelse.

Holger Gustafsson tog upp trafficking och the Northern Dimension. Sådant har vi självklart också med.

Jag kanske uttryckte mig lite onödigt defensivt om sustainable development. Det var inte min avsikt, utan kanske snarare ett slarvigt sätt att uttrycka mig. Vi kommer att ha bra slutsatser. Men vi kommer inte att kunna ta hem alla de konkreta förslag som kommissionen lade fram. Det är vad jag säger. Därmed vill jag inte att de ska avslås i Göteborg, utan att vi har dem kvar och kan komma tillbaka till dem. Inte minst när det gäller översynen av jordbrukspolitiken och inför nästa EU-budget är detta sådant som blir positioner som kan kasseras in. Det var vad var jag avsåg att säga.

Jag har ingenting mer att tillägga om Irland och utvidgningen. Vår bedömning, också stödd av kommissionens rättssekretariat, är att om fördraget faller har vi ingen grund för utvidgningen. Detta är naturligtvis någonting som man kan önsketänka bort, men så är det.

Den som vill medverka till en utvidgning där vi sätter stopp för uppdelningen av Europa i öst och väst, och som vill sända en signal till alla konservativa krafter i ansökarländerna som nu börjar gå emot reformpolitiken – och som inte så sällan har gamla kommunistiska strukturer som göder oppositionen mot EU-anpassningen – ska naturligtvis vara väldigt djupt bekymrad av utvecklingen på Irland just nu. Det är jag. Jag underskattar det inte.

Det finns naturligtvis mycket annat som jag skulle behöva kommentera, men jag avstår. Jag känner inte att det är så djup oenighet i substans att jag ska behöva känna att jag åker till Göteborg med en EU-nämnd emot mig kring det jag har sagt, särskilt nu när jag har förklarat vad jag avser med sustainable development. Jag stannar där, herr ordförande, och ber om överseende med att tiden är knapp.

Om det finns önskemål skulle jag gärna se att Lars Danielsson efter det att jag lämnat nämnden fick utveckla framtidsdebatten, om det går. Det är bara en praktisk omständighet.

Anf.  12  ORDFÖRANDEN:

Vi kan göra på det sättet. Jag vill tacka statsministern för medverkan i dag. Vi ser väl alla fram emot ett framgångsrikt europeiskt råd i Göteborg. Som jag sade förut får vi kanske tillfälle att mötas under de dagarna, och vi kommer att träffa andra företrädare för regeringen därnere. Om Lars Danielsson vill svara på frågor så inte mig emot. Då tackar vi statsministern och önskar lycka till.

Jag lämnar över ordet direkt till statssekreterare Lars Danielsson så att han kan förklara den rapport som vi har fått. Varsågod.

Anf.  13  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Tack så mycket. Den rapport som ni har fått del av är en s.k. ordföranderapport. Den är framtagen gemensamt mellan ordförandeskapet och rådssekretariatet. Den följer den ganska strikta beställning som Nicetoppmötet lämnade till oss och det belgiska ordförandeskapet. Vårt uppdrag var att dels försöka bidra till att den bredare dialogen sätts igång, dels att försöka beskriva till Göteborgstoppmötet hur man har dragit igång debatten på olika sätt.

Man kan säga att det mandat vi hade egentligen bara sträcker sig till de 49 första paragraferna i dokumentet. Det är där förväntningarna finns.

Eftersom debatten kring den fortsatta processen är så pass intensiv, har vi valt att på de sista fyra sidorna lite kortfattat beskriva ett antal olika trender som vi ser i debatten redan nu. Det har vi inte gjort för att försöka få till stånd beslut redan i Göteborg. Under statsministerns rundresa har vi fått mycket tydliga indikationer på att medlemsstaterna inte känner sig redo att gå till beslut i de här frågorna om den fortsatta processen. Man är ju, som vi har fått tydligt illustrerat i Irland, upptagna med ratifikationen av Nicefördraget. Man vill koncentrera sig på det innan man går till beslut i de andra frågorna.

Därför har vi valt att, utan att kräva beslut, försöka beskriva några trender. Det finns säkert förbättringar som skulle ha kunnat göras i den beskrivningen. Det är vi mycket väl medvetna om. Men det är inget beslutsunderlag utan en redovisning.

Anf.  14  LARS TOBISSON (m):

Det föreföll som det enda som hade gjort statsministern riktigt upprörd var att jag hade tagit upp att COSAC inte nämndes i förslagsavsnittet. Han hänvisade till att det skedde tidigare, men jag gjorde en klar distinktion här. Jag sade att det fanns en redogörelse för vad som har varit. Det gick jag inte in på, utan jag gick in på det som står under den sista rubriken om den fortsatta processen, för att vi inte ska ge oss in på några översättningsproblem. I det följande diskuterar man konvent och när det ska komma in, men man säger ingenting om möjligheten att utnyttja COSAC. Man nämner COSAC en gång under § 56, men det handlar om vad COSAC har sagt om konventet som kommer upp där.

Jag tycker att detta är en brist, och jag finner att ordföranden var inne på samma spår. Framhållandet av de nationella parlamenten och deras samarbetsorgan och rollen för dessa i den fortsatta processen – inte vad som har varit – är viktigt. Det saknas i det här dokumentet.

Jag har inte riktigt fått klart för mig om detta är ett dokument som är färdigt för framläggande i den form det har. Är det utarbetat i rådssekretariatet eller är det ett svenskt dokument? Hur ser det ut?

Anf.  15  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Som jag indikerade är detta – och det står också på förstasidan – ett av många s.k. ordförandepapper som presenteras under ett ordförandeskap. Det är ordförandeskapets ansvar men bygger i stor utsträckning också på bidrag från rådssekretariatet. Det är ett arbetspapper. Det ligger som det ligger. Tanken är inte att man ska revidera det. Det är tänkt som en ren redovisning av vad som har skett i enlighet med det uppdrag vi fick i Nice. Det har egentligen inget liv efter toppmötet i Göteborg. Sedan tar våra belgiska vänner över, och där vet vi att ambitionerna och planerna är mycket höga på olika sätt.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Vad jag förstår är detta ett underlag som eventuellt kan komma med i det uttalande som görs från rådsmötet, men vi vet inte om det kommer att bli något uttalande. Man kommer kanske bara att säga att man har tagit del av det här papperet.

Anf.  17  Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Det gäller ju slutsatserna generellt. Statsministern hänvisade till våra slutsatser. Det är våra utkast till slutsatser. Sedan ska detta behandlas under mötet. Vad slutresultatet blir av den behandlingen vågar vi inte ha någon uppfattning om.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Då är vi färdiga med det här samrådet. Vi ska snabbt gå vidare. Vi skulle ha börjat för en stund sedan med kulturministern. Jag tror att det är lika bra att vi klarar av det samrådet innan vi ajournerar oss för lunch- uppehåll.

2 §  Kultur och audiovisuella frågor

Kulturminister Marita Ulvskog

Rapport från informellt ministermöte den 21-22 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 21 juni 2001

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar kulturminister Marita Ulvskog med medarbetare välkomna hit för samråd inför ministerrådsmöte den 21 juni.

Vi brukar ju ha muntliga återrapporter från tidigare ministerrådsmöten. Det var ett sådant informellt ministermöte som ägde rum den 21–22 maj. Det senaste ordinarie mötet ägde rum den 23 november. Det är ganska länge sedan. Vi har ju fått en skriftlig återrapport från det mötet. Om det finns något som du vill säga om det får du gärna göra det. Ordet är ditt.

Anf.  20  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack för det! Jag tänkte inleda med en kort rapport från det informella kulturministermötet i Falun och sedan gå över till att kommentera frågorna 3, 4, 5, 7, 8 och 10 på dagordningen för ministerrådet i Luxemburg den 21 juni.

Jag kan parentetiskt nämna att kulturministerrådet den 23 november – där har ni ju fått en skriftlig redovisning – ägnades åt framför allt Media Plus-programmet, dvs. det stödprogram vid sidan av kulturramprogrammet som det ligger pengar i, som är till för att stödja framför allt filmfrämjande verksamhet. Där antog rådet en gemensam ståndpunkt för utbildningsdelen av programmet. Vi nådde slutligen en politisk överenskommelse när det gäller innehållet i programmen. Den godkända totalbudgeten för båda programmen blev 400 miljoner euro. Där hade budgivningen varit från 260–270 och upp till närmare 600 miljoner euro från början.

Det är kanske det enda jag behöver säga om mötet den 23 november förra året.

Det informella kulturministermötet i Falun var annorlunda genom att vi valde att bjuda in samtliga kandidatländers och även EES-ländernas ministrar till detta möte. Det var väldigt många som kom. Alla länder var representerade. På ministernivå tror jag att det handlade om 22–23 länder. Det var alltså ett mycket stort möte. Vi satt tillsammans en stor del av första dagen och praktiserade utvidgningen, kan man säga. Jag tror att det var överraskande positivt för alla som deltog.

Det här var första gången som denna utvidgade ministerkrets samlades till möte och diskussioner om gemensamma frågeställningar. Det rådde en bred enighet i diskussionerna som i huvudsak ägnades den audiovisuella sektorns betydelse i en utvidgad union. Av naturliga skäl kom det också att handla rätt mycket om public service ställning i hela detta område.

En bakgrund till diskussionen var också att när mötet inleddes var åtta av de tolv kandidatländer som deltar i förhandlingarna, dvs. inte Turkiet som dock var representerat vid bordet, klara med kapitel 20 i utvidgningsförhandlingarna, dvs. det som rör kultur och det audiovisuella området. Alldeles i anslutning till mötet och omedelbart efteråt slutfördes förhandlingar med ytterligare två av medlemsländerna. I dag är det bara två av de tolv som inte har stängt kapitel 20. Det är Ungern och Rumänien. Vi räknar med att det kommer att ta lite längre tid för dessa båda länder.

Både på kulturområdet och på det audiovisuella området har vi tagit initiativ i form av resolutioner om förstärkt utbyte av information och erfarenheter mellan EU:s medlemsstater och kandidatländerna. Ett syfte med mötet i Falun var ju att få en diskussion kring dessa initiativ.

Övrig tid under det informella ministermötet ägnades åt separata överläggningar mellan EU:s medlemsländer. Där diskuterade vi frågan om reklam riktad till barn. Syftet med att ta upp frågan var att ett antal medlemsländer är mycket angelägna om att frågorna ska finnas med tydligt på dagordningen inför den kommande översynen och revideringen av TV-direktivet. Diskussionen visade på ett brett stöd för att särskild hänsyn bör visas barn när det gäller reklam. Det faktum att många medlemsstater uttryckte ett stort intresse för att diskutera frågan gjorde att vi kände oss positivt överraskade. Vi fick ett starkare stöd än vi hade väntat. Vi känner oss nöjda med att frågan nu finns med tydligt också när Belgien tar över ordförandeskapet.

En bakgrund till den här diskussionen var att kommissionen alldeles före mötet presenterade en studie, egentligen en enkät, som rörde barnreklamfrågan som visade att en tredjedel av medlemsstaterna har olika typer av restriktioner och regler för att begränsa barnreklamen.

Kulturfrågorna i ett utvidgningsperspektiv var en annan fråga på dagordningen. Där betonades naturligtvis behovet av en fortsatt och förstärkt ömsesidig dialog med kandidatländerna i EU-medlemskretsen.

Avslutningsvis diskuterade vi frågan om public service där medlemsstaterna återigen betonade sin handlingsfrihet och självbestämmanderätt när det gäller finansiering, definition och programinnehåll i public service. Den diskussionen kommer att gå vidare på det formella rådet som vi har den 21 juni.

Anf.  21  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har bara en fråga. Jag vet inte om jag uppfattade kulturministern rätt. Skulle reklamen tas med i arbetet inför TV-direktivet? I återrapporten står det att det var många länder som avvisade de här problemen. Man hänvisade till detta med sändarlandsprincipen.

Anf.  22  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det fanns ett väldigt starkt stöd för att det måste tas särskild hänsyn till barn när det gäller reklam också, och inte bara i andra delar av medieutbudets olika inslag. Sedan finns det olika åsikter om hur man ska ta denna hänsyn, om det ska ske genom självreglering eller om det ska ske genom restriktioner och lagstiftning. Där har alltså en tredjedel av medlemsländerna redan infört olika typer av regler kring detta.

Det diskussionen i Falun ledde fram till var att belgarna mycket tydligt talade om att de kommer att fortsätta att driva den här frågan under sitt ordförandeskap. Det finns ett starkt stöd hos medlemsstaterna för att frågan ska finnas med, precis som frågan om kvoter och andra frågor, när revideringen av TV-direktivet inleds. Det är kommissionen som håller i taktpinnen, men medlemsstaternas markering var mycket kraftfull. Därför var vi positivt överraskade över att det blev en så tydlig markering av att frågan bör finnas med när kommissionen inleder sitt arbete med revideringen av TV-direktivet.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan gå över till ärendelistan för nästa veckas rådsmöte.

Anf.  24  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Jag börjar med punkt 3 som handlar om utkast till rådets slutsatser om kommissionens utvärderingsrapport om tillämpningen av rådets rekommendation om skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten. Avsikten är att slutsatserna ska antas av rådet.

Det här bygger på den rekommendation som antogs av rådet 1998. Syftet är att stärka skyddet av minderåriga genom att uppmuntra branscherna till självreglerande åtgärder som ett komplement till lagstiftningen.

Den utvärdering som kommissionen presenterade i februari kommer fram till att resultaten är uppmuntrande, men man tycker att två år är en för kort tid för att fullt ut kunna tillämpa rekommendationen.

De rådsslutsatser som nu har diskuterats i den audiovisuella rådsarbetsgruppen under våren pekar på att arbetet med rekommendationens genomförande måste fortsätta, att medieanvändarna måste involveras i större utsträckning och att kommissionen bör återkomma till rådet med en ny utvärdering.

Inga medlemsstater har haft några invändningar mot detta. Kommissionen stöder också förslaget. Vi förväntar oss ingen större diskussion vid rådsmötet.

Anf.  25  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Först har jag en allmän kommentar. Om man ser på listan på ärenden som ska upp på det här kulturministerrådet är det egentligen endast punkt 9, om export av kulturföremål och återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort, som otvetydigt är en fråga som hör hemma på EU:s bord. I övrigt handlar det om frågor som naturligen handläggs på det nationella planet, och oftare än vad som här föreslås utan inblandning av offentliga myndigheter.

När man ser på det första ärendet vill jag bara citera vad det handlar om. Det visar lite grann karaktären av ärendet. Det är alltså rådets rekommendation si och så om ”utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten”. Det vittnar ju om hur man verkligen har fått skruva sig igenom en ess-kornett för att över huvud taget försöka förvandla det till något slags marknadsfråga där det handlar om konkurrensregler och hur man påverkar marknadens struktur. Det är naturligtvis bara ett tecken på att här ger man sig in på att reglera frågor som egentligen inte platsar i EU-samarbetet.

Det gränsar till det som ministern talade om beträffande barnreklam. När jag läser den skriftliga rapporten – och det var visst Willy Söderdahl också inne på – blir jag inte alls lika imponerad av den uppslutning som skulle förekomma kring den svenska positionen på det här området.

I samband med punkt 3, där man har upptäckt att det finns nya medier – Internet osv. – som man också kan gå in och reglera, vill jag uttala att jag hoppas att man inte sönderreglerar även dessa marknader. Man borde kunna låta utvecklingen få fortgå fritt på ett sätt som naturligen kommer att hjälpa till att få fram ett vettigt system på området.

Anf.  26  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Vi har naturligtvis inget som helst intresse av att göra frågor som vi ska besluta om nationellt till något som ska beslutas på EU-nivån. Men vi har en rekommendation som antogs av rådet 1998. Då är det väldigt viktigt att vi ser till så att de beslut som är fattade faktiskt leder fram till någonting. Det är det som den här rådsslutsatsen handlar om.

Kommissionen kan alltså inte släppa frågan utan bör återkomma till rådet med en ny utvärdering. Vi anser att frågorna som gäller skyddet av minderåriga är kolossalt viktiga. I relation till TV-direktivet finns redan en överstatlighet som gör att vi är angelägna om att det faktiskt kan fungera. Om kommissionens utvärdering visar att de självreglerande åtgärderna inte räcker, menar vi att vi bör fortsätta att diskutera den andra sidan inte bara som ett komplement till lagstiftningen, utan vi bör också titta vidare på lagstiftningen. Medier är ju i likhet med miljöförstöring gränsöverskridande. Det gör att TV-direktivet redan existerar. Det är förklaringen till att vi är angelägna om att det här beslutet inte bara försvinner som en luftbubbla utan att kommissionen fortsätter att följa upp resultatet av det.

När det gäller de initiativ som vi har tagit – och vi kommer till det senare – kan man naturligtvis säga att de ligger lite vid sidan av det vi vanligtvis brukar göra. Det har en stark relation till det som har varit punkt 1 på den svenska ordförandedagordningen, nämligen utvidgningsperspektivet. Det är anledningen till att vi har tagit initiativen till de två resolutioner som jag kommer att redogöra för närmare lite senare.

När det gäller barnreklamen kommer jag inte ihåg exakt hur formuleringarna lyder i rapporten. Men det starka stödet i barnreklamfrågan var otvetydigt. Det handlade om en betydande del av medlemsstaterna. Sedan finns det olika förslag till lösningar. Men osedvanligt många var intresserade av att också gå längre än självreglering.

Däremot fanns det inget större intresse av att föra diskussionen om sändarlandsprincipen vid bordet vid det här tillfället. Vi var inte heller särskilt pådrivande, eftersom vi som ordförandeland inte ville uppfattas som talande i egen sak. Det hade verkligen varit fallet om vi hade talat om sändarlandsprincipen.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att jag kan sammanfatta punkt 3 med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare till nästa beslutsärende som är ärende 4, om jag förstår det hela rätt.

Anf.  28  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Herr ordförande! Det handlar alltså om en resolution om ett förstärkt informations- och erfarenhetsutbyte mellan EU och dess medlemsstater och kandidatländerna om den audiovisuella politiken. Bakgrunden är, som jag nämnde tidigare, naturligtvis utvidgningsförhandlingarna och vår prioritering av utvidgningsfrågorna. De audiovisuella frågorna hänger så intimt samman med demokrati och demokratiutveckling. Syftet med resolutionsinitiativet är att bidra till integrationsprocessen på det audiovisuella området, och det är en del av den rullande dagordning som vi har haft på kulturministerområdet. Det franska ordförandeskapet började med att föra en diskussion om detta på ett seminarium i Prag förra hösten. Vi gick nu vidare ganska snabbt med att föra upp det till ministernivå.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  30  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Då tar jag punkt 5 som handlar om film och andra audiovisuella verk. Under den här dagordningspunkten kommer kommissionen att ge information om ett arbetspapper om vissa juridiska aspekter när det gäller filmer och andra audiovisuella verk. De kommer också att informera om det möte som just nu pågår på Filmhuset här i Stockholm. Där är också DG Konkurrens representerat.

Arbetspappret är ett första bidrag till det meddelande om filmsektorn som kommissionen räknar med att lägga fram under andra halvåret 2001. Syftet är att starta en debatt kring ett antal rättsliga frågor, t.ex. hinder för cirkulation av verk och tillgång till tjänster för filmskapande.

En mycket viktig fråga berör också det statliga stödet som kommer att finnas med i ett särskilt kapitel i detta kommande meddelande.

Det här är en mycket stor fråga i kulturministersammanhang. Vi har haft mängder av diskussioner de senaste två åren. Kommissionen har tagit intryck av de diskussioner som har ägt rum på kulturministermötena. Vi upplever att det är en vändning på gång som innebär att konkurrensreglerna inte kan störa möjligheten för oss att på nationell nivå bestämma om vi ska ha en egen filmpolitik med statliga pengar i. Vi får väl se om den positiva stämning vi har känt under det nu aktuella mötet i Stockholm lever fram till den 21 juni. Det är ju då vid bordet som vi kommer att få kommissionens formella rapport. Det är också då medlemsstaterna kommer att kunna reagera. Jag bedömer att den här punkten blir den stora diskussionspunkten under det formella mötet.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Men det är ingen beslutspunkt. Det är en information för oss i dag. Sedan får vi återkomma till detta så småningom.

Anf.  32  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Punkt 7 är en kort informationspunkt från vår sida. Vi tog på oss att under vårt ordförandeskap se till så att information från telekomområdet när det gäller kommissionens förslag till nya regler för elektroniska informationstjänster regelbundet nådde fram till den audiovisuella rådsarbetsgruppen. Medieutvecklingen och utvecklingen av informationsteknologin innebär att det är svårt att ha skilda regelverk för alla slags elektroniska informationsnätverk och informationstjänster. Ambitionen är alltså att åstadkomma ett enda regelverk. Det handlar naturligtvis inte om innehållsreglering och audiovisuell politik, men det måste vara så utformat att det inte hindrar yttrandefrihet och lägger hinder för utveckling av många olika medier, och det gäller också public services framtid.

Det här är en ren informationspunkt som ministrarna har varit angelägna om att vi ska ta upp den 21 juni.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Det här är också ett informationsärende. Då kommer vi till punkt 8. Det är en ren beslutspunkt.

Anf.  34  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det är den andra resolutionen som vi själva har tagit initiativ till i ljuset av utvidgningsperspektivet och våra ambitioner där. Under ordförandeskapet har vi valt att lyfta fram en fråga som berör både utvidgningen och sysselsättningen, nämligen informations- och erfarenhetsutbytet om yrkeskonstnärernas villkor i hela Europa. Även här finns det ett slags demokrati- och yttrandefrihetsaspekt på arbetet.

Vi valde att ha ett stort möte i Visby i våras till vilket även konstnärer inbjöds. Ungefär hälften av deltagarna var konstnärer. Samtliga kandidatländer var också inbjudna och representerade. Konstnärerna hade sällskap av beslutsfattare från sina respektive länder.

Det här har nu utmynnat i ett förslag till resolution. Den kan parallellställas med den som rörde det audiovisuella området. Frågan behandlas i Coreper just nu. Det återstår några reservationer, men i nuläget verkar det som om texten kommer att kunna accepteras vid mötet den 21 juni.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärende 8.

Då har vi några återstående punkter kvar. De är väl mest av informationskaraktär. Du väljer ut det du tycker är viktigt.

Anf.  36  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag kan väl avsluta med att bara nämna att vi ska utse en person som ska vara med och bestämma vilken stad som ska bli kulturhuvudstad år 2006. Det finns ett rullande system med viss framförhållning, och ordförandelandet utser en representant. Vi har föreslagit Camilla Lundberg, musikchef på SVT, att vara den svenska representanten i den jury som ska vara med och utse kulturhuvudstad 2006.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Om jag kommer ihåg rätt så är frågan om kulturhuvudstad inte bara en EU-fråga, utan även länder utanför EU är inblandade i den processen. Stämmer det?

Anf.  38  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Ja, så är det. Man behöver inte vara medlem i EU. Sverige var ju inte medlem i EU när Stockholm utsågs till kulturhuvudstad. Det finns särskilda former för att också involvera kandidatländer i kulturhuvudstadsarrangemangen, oftast då i form av att man har en kulturmånad.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Jag vill återigen bara påpeka att den redovisning som vi får hit, den kommenterade dagordningen, är ett föredöme. Vi hoppas att fler departement tar åt sig av detta. Det underlättar vårt arbete högst betydligt.

Vi tackar för samrådet och informationen i dag.

Vi ajournerar vårt sammanträde till kl. 14.

3 §  Jordbruk

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 22 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 19–20 juni 2001

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar jordbruksministern med medarbetare välkomna hit. Vi ska gå igenom två rådsmöten, dels jordbruk, dels fiske.

Jag vet att väldigt många här är lite tidspressade i dag, så jag ser fram emot att vi ska klara det totala samrådet och sammanträdet inom ramen av en timme. Vi har också fått ett utförligt material och mycket bra skriftliga återrapporter, så det ska nog kunna gå.

Jag lämnar över ordet direkt till jordbruksministern när det gäller jordbruksrådet och återrapporten från den 22 maj. Varsågod!

Anf.  41  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Tack så mycket! Vi hade en öppen debatt om etiska aspekter på djurhållningen. Det var en bra debatt. Många deklarationer gjordes, och flera delegationer underströk att frågor kring djurens välfärd bör tillmätas större betydelse i de kommande diskussionerna om en reform av jordbrukspolitiken. Flera medlemsstater nämnde särskilt djurtransporter som en viktig fråga.

Nästa punkt handlade om BSE. Det var information från kommissionen som vanligt. Kommissionären berättade att ca 2 miljoner test hade utförts detta år, varav 450 varit positiva. Man sade vidare att man inom kort kommer att presentera ett förslag i Ständiga veterinärkommittén om en förlängning av det temporära förbudet mot kött- och benmjöl, utslakt av enbart kohort vid förekomst av BSE i en besättning samt krav på test av alla riskdjur över 24 månader i alla medlemsländer. Flera medlemsländer ansåg att krav borde ställas på masstest av alla djur över 24 månader, alltså också de som går in i normalslakten. Vi återkommer till den frågan under dagens överläggning.

Mul- och klövsjukan var också en information. Som jag sade när jag var här sist bekräftades också att denna är under nedgång och under kontroll. Bara ett fåtal nya fall hade upptäckts under den senare tiden.

När det gäller hygienpaketet gjordes en kortare lägesrapport om hur arbetet fortskrider av ordförandeskapet.

I fråga om socker lyckades vi, och det var ett historiskt beslut, för första gången någonsin röra i sockerregleringen. Det var ett enhälligt beslut – inte så bra, men alla var ändå med på det. Marknadsordningen förlängs med fem år, och en översyn med eventuella förslag ska presenteras av kommissionen i början av år 2003. Italien, Spanien och Portugal tillåts lämna nationella stöd för sin produktion. Finland tillåts lämna nationellt stöd för överlagring av C-socker.

När det gäller nötkött saknades förutsättningar för att fatta beslut om krispaketet. Konsumtionen återhämtar sig, berättade kommissionen, och låg vid det tillfället 10 % under normalläget. 475 000 ton kött hade tagits bort från marknaden genom destruktion eller intervention.

När det gäller får och get presenterades ett förslag till en reform av sektorn som innebär en förenkling och marknadsanpassning.

När det gäller olivolja hade vi en orienteringsdebatt. De två centrala frågeställningar som diskuterades var hur lång tid marknadsordningen ska förlängas samt när systemet med aktörsorganisationer ska börja tillämpas.

Nötter är en viktig fråga för några länder i Sydeuropa. Dessa påpekade att nötsektorn lider av svag lönsamhet och stark konkurrens från tredjeländer. Därmed ansåg man att fortsatt stöd måste lämnas. Kommissionen har inte bestämt sig för vilken lösning som kan vara lämplig.

Öppen deklaration av foder var en övrig fråga som bara diskuterades.

När det gäller destillation av vin begärde Portugal att få lämna nationellt stöd till detta.

Utvidgningen diskuterades under ministermiddagen på kvällen. Det konstaterades att Slovakien, Litauen och Lettland förväntas kunna öppna förhandlingarna i juni. Kommissionen påpekade vikten av att finna ytterligare handelsöppningar under Europaavtalen. Flera medlemsländer påpekade betydelsen av att lagstiftningen som rör livsmedelssäkerheten implementeras snabbt i kandidatländerna.

Frankrike ansåg att försäljning av mark var en jordbruksfråga som borde diskuteras under kapitel 7.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av återrapporten.

Då tror jag att vi kan gå vidare till nästkommande veckas ministerråd.

Anf.  43  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 3 handlar om BSE. Den frågan är i dag uppe i Ständiga veterinärkommittén, och om man lyckas ena sig där kommer den inte upp som en punkt under ministermötet. Vad det handlar om är dels hur testen ska gå till, dels huruvida man bekräftar den politiska överenskommelse som vi hade, nämligen att kött- och benmjölsförbudet ska förlängas, dock inte permanentas.

När det gäller testen är situationen för Sverige, vilket jag tror att jag berättade sist, att vi om kommissionens förslag blir veterinärkommitténs förslag kommer att kunna fortsätta att testa riskdjuren. Det har ju visat sig i den mycket omfattande analys och rapport som man gjort att man hittar en överväldigande del av BSE-fallen i just riskdjuren, om detta över huvud taget finns i ett land. Vi testar alltså dem.

Vi har också sagt att för att återigen kunna få sälja kött till andra länder och inte bara ha det för oss själva skulle vi kunna testa 10 000 djur ur normalslakten. Vi tror ju absolut inte att vi har BSE, men för att kunna få exportera, för att få stopp på det exportförbud vi för närvarande har för djur över 30 månader, skulle vi också kunna göra ett sådant stickprovskontrolltest på 10 000 djur.

Vi tror också att riskdjuren kommer att gå ned till 24 månader i stället för 30 månader.

Men som sagt: Vi vet inte om denna fråga kommer upp över huvud taget. Vi hoppas att den kanske kan lösas av Ständiga veterinärkommittén.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Om den skulle komma upp är dock regeringens ståndpunkt presenterad här, och jag kan konstatera att det finns stöd för den ståndpunkten.

Anf.  45  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Sedan kommer vi till frågan om animaliska biprodukter. Det är ett beslut som ska fattas. Jag tror att jag har dragit innehållit tidigare. Det handlar alltså om klassificering, insamling, transport, bortskaffande, bearbetning och användning av olika typer av animaliska biprodukter. Vad som möjligen kan nämnas är att om det här går igenom kommer också förbudet mot kannibalism att träda i kraft, dvs. att inte – och det här har vi pratat om förut – i kött- och benmjölsutfodringen t.ex. ge gris till gris.

Anf.  46  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har ingenting emot det. Jag tycker att icke-idisslare ska kunna äta kött- och benmjöl, men att man inte ska äta sig själv är väl logiskt.

Men hur ska man kontrollera det här? Betyder inte det i princip att man måste destruera kött- och benmjöl från svin? Eller hur ska man annars kunna skilja dem åt?

Anf.  47  Ämnesrådet URBAN JOHNSON:

Det blir helt enkelt så att man får separera. Vid insamlingen får man ta in svinbiprodukter för sig och andra biprodukter för sig, så att detta processas för sig i processindustrin och hela tiden hålls isär. Svinmjöl får sedan gå till fjäderfä. Det går att lösa rent praktiskt; det ska inte vara några problem.

Detta hade dessutom den svenska slakteriindustrin ändå tänkt införa på frivillig basis från 2003, så det är fullt realistiskt.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa fråga är ett direktiv som vi hoppas kunna fatta beslut om. Det handlar om skydd av svin, och det har vi arbetat mycket med. Vi har också den här veckan fått klartecken från Europaparlamentet om en uppsnabbad process så att vi verkligen ska kunna fatta beslut i nästa vecka. I och för sig har vi fått göra en del avkall på det vi tycker skulle vara ett bra direktiv. Det har nämligen varit ett ganska stort motstånd från en del håll. Men vi tror att vi ska kunna klara ett sådant beslut på tisdag.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Det är alltså minimiregler det gäller, så vi kan ha kvar våra egna hårdare bestämmelser.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Fråga 6 handlar om en rådsresolution om djurtransporter. Det är ett svenskt initiativ. Vi tycker att det dröjer lite för länge med förslag från kommissionen. Det har möjligen sin grund i att hela kommissionens tidsschema har förstörts eller förändrats på grund av BSE och mul- och klövsjukan. Det är ju bara kommissionen som kan lägga fram förslag. Man är rätt handlingsförlamat som råd i det fallet. Vi måste ju ha någonting att diskutera för att kunna fatta något beslut, och kommissionen har alltså inte kommit med något sådant förslag. Vad jag nu vill är att alla länder ska ena sig om att uppmana kommissionen att komma med ett förslag och det snabbt, nu när de här akuta sjukdomstillstånden tycks vara under kontroll och på väg bort. Det här gäller alltså en sådan rådsresolution.

Vad jag särskilt vill peka på är tiden för transporterna.

Anf.  52  HARALD NORDLUND (fp):

Min fråga handlar närmast om vad det är för skärpta regler som man diskuterar. Ministern säger att man inte har preciserat det. Vilken ståndpunkt kommer Sverige att hävda när det gäller transporttiden?

Anf.  53  CARL G NILSSON (m):

Sedan vi blev medlemmar har det ju antagits ett direktiv om en maximitid för transporter på, om jag minns rätt, åtta timmar. Det är väl väldigt viktigt att man först och främst ser till att den regeln efterlevs.

Anf.  54  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den här rådsresolutionen kommer vi ju inte att klara, för det finns inte enhällighet om detta. Vi kommer inte att där kunna säga: Vi vill att kommissionen ska lägga fram ett förslag om t.ex. sex timmar, vilket i och för sig skulle vara en rimlig skärpning av åttatimmarsdirektivet. Det kan vi inte göra, för det får vi inte igenom. Vad vi tror – och då säger jag verkligen tror med dubbla understreck – är att vi kan få med oss alla länder på en uppmaning till kommissionen att komma med ett förslag till skärpning av reglerna. Vi ska försöka att precisera resolutionen så att man också säger att tiden för transporterna bör finnas med i det förslaget. Det är dock inte säkert att det går igenom, för det finns synpunkter från åtminstone två länder om att det inte ska preciseras på det viset.

Carl G Nilsson har alldeles rätt. Vi fattade 1995 ett beslut om åtta timmar. Men åtta timmar är ju väldigt töjbart. Med avlastning, utfodring, vattendrickning osv. kan man ju fortsätta, och det betyder att en del djur faktiskt har rest väldigt många fler timmar. Han har dock också rätt i att många länder inte ens har implementerat detta beslut, och det är naturligtvis det viktigaste att göra. Jag hade en debatt i Europaparlamentet i förrgår kväll där kommissionären sade att han överväger att dra länderna inför domstol om man inte följer det här. Det tycker jag är alldeles riktigt.

Anf.  55  HARALD NORDLUND (fp):

Min reflexion är den här: Ska man tala om transporttider som man egentligen tycker är felaktiga? Kan man säga, om man har som utgångspunkt att djur inte bör transporteras längre tid än fyra timmar, att sex timmar ändå är bättre än nuvarande åtta? Är det ett klokt resonemang att föra om man ändå anser att det inte bör vara mer än fyra timmar? Bör inte Sverige ändå markera, även om vi inte tror att vi får gehör för det? Att kompromissa mellan flera olika felaktiga alternativ förefaller för mig felaktigt.

Anf.  56  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag skulle vara den första att applådera ett förslag på fyra timmar. Det är i och för sig helt orealistiskt, men någon måste ju stå för att sikta mot stjärnorna så att man kanske når trädtopparna. Nu finns det dock inget förslag alls. Jag menar att vi först åtminstone måste få fram ett förslag från kommissionen och se vad det innebär, och sedan får vi ta ställning. Det är klart att Sverige ska ligga i framkanten, absolut!

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Låt mig bara säga att när jag säger att det är helt orealistiskt menar jag inte utifrån en svensk utgångspunkt utan utifrån vad som går att få igenom. Det är fullständigt uteslutet att vi skulle få igenom ett sådant förslag. Jag känner mina kolleger.

Då är det nästa punkt, och det är svinpestdirektivet. Det är också ett beslut. Man förändrar det. Det handlar om hur ett land anmäler när man har fått svinpest. Det handlar om vaccination, det handlar om bekämpning och det handlar om test. Det som är utestående, kan man säga, är >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< landets uppfattning när det gäller kött- och benmjöl. Man vill nämligen att grisar ska kunna äta matavfall. Det har väl i sin tur sin grund i att man har byggt några stora anläggningar för att sterilisera matavfall. Vi andra tycker inte att grisar ska äta matavfall ens om det är steriliserat. Det är väl den enda utestående frågan, så vi tror att detta ska kunna gå igenom.

Anf.  59  HARALD NORDLUND (fp):

Jag tolkar skrivningen om att vi i andra hand anser att matavfall ska genomgå en steriliseringsprocess osv. på det sättet att om vi inte får igenom totalförbudet mot att utfodra grisar med matavfall så kan vi ställa upp på alternativet, som innebär en steriliseringsprocess. För mig blir det ologiskt, särskilt om beslutet om förbud mot kannibalism går igenom. Det kan väl inte vara så att steriliseringen upphäver kannibalismen, så att säga. Är det jag som tolkar fel, eller ligger det ändå inte en brist i logiken här? Eller är det fel i skrivningen?

Anf.  60  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det händer ju saker hela tiden här. De olika positionerna förändras. Men Sveriges absoluta förstahandsståndpunkt är att man inte ska tillåta grisar att äta matavfall över huvud taget, inte ens steriliserat. Jag är inte riktigt klar över hur det kan tänkas gå i rådet. Vi får väl se om det finns en möjlighet att få igenom detta, vilket jag hoppas och tror. Jag hoppas att vår fall-back-position aldrig behöver bli någon sådan. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  61  HARALD NORDLUND (fp):

Ursäkta att jag förlänger det här. Men kan vi alltså hamna i en situation där Sverige anser att vi måste säga ja till andrahandsalternativet?

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nej. Som jag ser det har det hänt så mycket att vi inte kommer dit. Vi har jobbat under tiden >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi lämnar svinpesten och går över till ärende 8.

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det handlar om officiell kontroll av foder. Vi hoppas att det ska kunna tas som en A-punkt. Jag tror att vi har gått igenom det tidigare här i EU-nämnden. Det är inte särskilt kontroversiellt.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det även här finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  66  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nummer 9 handlar om främmande ämnen. Det är en gemensam ståndpunkt som vi ska försöka ta. Också detta har jag dragit tidigare, bl.a. detta med foderblandningar, utspädning, som Sverige inte tyckte att man skulle acceptera.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  68  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkt 11 handlar också om en fråga som varit uppe här, nämligen direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Här är det ett något förändrat förslag. Det innebär ett förenklat system för jordbrukare som erhåller upp till 1 250 euro i direktstöd. Det innebär en förenkling för brukarna. Kort beskrivet går systemet ut på att de brukare som vill gå in i systemet ansöker om detta och då erhåller ett stöd som motsvarar vad de i genomsnitt har erhållit de senaste tre åren. Sedan får de detta belopp utbetalat varje år som systemet varar utan att behöva lämna in någon ny ansökan. Det här införs under en provperiod på fyra år, och sedan ska det ske en utvärdering. Det är frivilligt för medlemsstaterna att införa detta, precis som det är frivilligt för den enskilde brukaren att delta.

Jag räknar inte med att någon diskussion kommer att föras på mötet. Detta är rätt så genomtröskat. Vi har varit positiva till förslaget. Det är ett allvarligt menat försök till förenkling. Det är ett steg, inte ett stort men ett litet, som kanske inte innebär så mycket förenkling för svensk del som för andra länder. Men just därför att vi nu tar ett steg mot en förenkling är detta viktigt att stödja.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Jag kände igen ett gammalt ärende, men det var tydligen eventuellt. Det var detta med saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar. Har det ärendet utgått?

Anf.  70  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag ber om ursäkt. Jag tittade i fel papper. Det är också ett gammalt ärende som har varit uppe här förut. Vi vet inte riktigt hur det blir med det. Det har funnits ett motstånd tidigare >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi kan upprepa det vi sade tidigare, och det är att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi tillbaka till punkt 11, och där var det flera som anmälde sig.

Anf.  72  CARL G NILSSON (m):

Det är klart att det är mycket önskvärt med en förenkling av EU:s jordbrukspolitik. I det här fallet är det också påfallande många som berörs. I papperet står det att det är var tredje jordbrukare inom unionen. Jag har inhämtat att det i Sverige är 18–20 % som kommer att ha möjlighet till detta om Sverige väljer att gå in i det här systemet.

Det man möjligen kan fundera över, och jag tror att det har sagts tidigare här i nämnden, är att det finns en risk för att detta sätter ett omedelbart stopp för den strukturrationalisering som är väldigt önskvärd och nödvändig om vi har så här många ytterst små jordbruk. Intresset och incitamentet för att strukturrationalisera dem försvinner ju i och med detta. Man kan t.o.m. dessutom befara att det finns risk för att redan förut små fastigheter styckas upp.

Anf.  73  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det här är en liten och önskvärd, kan man säga, administrativ förenkling och förändring av jordbrukspolitiken som jag tror att man kan hälsa välkommen.

Jag skulle vilja fråga jordbruksministern om den förändrade jordbrukspolitiken som ligger framför oss. Vi talar ofta om att vi ska förändra jordbrukspolitiken radikalt, och min fråga är egentligen: Hur går den här processen till? Har arbetet med den nya jordbrukspolitiken startats? Vi kommer lite senare till en förändrad fiskepolitik, och där kan vi konstatera att man involverar fiskarna i politiken, dvs. fiskarna som finns på land. De får delta i detta arbete. Min fråga är: Kommer bönderna på något sätt att involveras i det här arbetet? Är det i gång, eller kommer det att bli någonting som kommissionen snickrar ihop själv och som sedan ska lanseras? Hur ser läget ut?

Anf.  74  WILLY SÖDERDAHL (v):

Det är bra med förenklingar. Men jag kan också läsa här att det blir ökat arbete för administrationen. Förenklingarna ger tydligen problem och mindre förenklingar på andra ställen.

Men det var egentligen inte det jag ville ta upp, utan det var det som Holger Gustafsson var inne på, nämligen den framtida förändringen av jordbrukspolitiken. Där ska vi lägga in en långsiktigt hållbar utveckling även i jordbrukspolitiken. Det jag undrar är: Har man gjort någon analys av denna förändring? Även om det inte rör så mycket stöden rör det väldigt många jordbrukare. Är denna åtgärd en sådan att den skyndar på eller ligger i riktning mot den långsiktigt hållbara utvecklingen?

Anf.  75  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Hur blir det här för Sverige? Det finns i dag i Sverige 65 000 brukare som erhåller direktstöd. Av dessa hamnar ca 12 000 brukare under maximigränsen för vad som gäller för att kunna delta i det här systemet. Av dessa 12 000 har 9 500 även miljöstöd eller kompensationsbidrag och måste då i vilket fall som helst lämna in arealanmälan varje år. Då är det kanske mindre attraktivt för de brukarna att delta i det här, kan man tro. Det ger ungefär 2 500 brukare kvar som helt kan slippa ansökningsförfarandet om de väljer att gå in i detta. Det är klart att det är en liten del av hela vår kår av bönder. Därav kan man dra slutsatsen att det är en förenkling för dessa producenter men knappast för administrationen, eftersom det krävs ett ganska omfattande parallellt system med de ordinarie stödsystemen.

Av vad vi har sett och lyssnat av i Sverige verkar det inte finnas något större intresse för detta i Sverige. Men vi får väl lyssna vidare, och är det så att man tycker att det här vore bra får vi väl göra överväganden mellan nyttan och den ökade administration som blir.

Det är klart att man kan se det som att detta konserverar de små brukarna. Å andra sidan är de små brukarna oftast äldre brukare, och man kan då se detta som en övergång till pensionering. Så tror jag att det kommer att bli.

När det sedan gäller Holger Gustafssons och Willy Söderdahls frågor om den nya jordbrukspolitiken är det ju så att nästa år, 2002–2003, inleds den midterm review, dvs. översyn, som beslutades i samband med Agenda 2000. Kommissionen och enskilda medlemsländer har nu under våren börjat aktivera sig för att förbereda sig för den översynen. Vi hade ju den diskussionen i Östersund, som jag har redogjort för här. Efter det har jag t.ex. varit i Berlin och diskuterat med min tyske kollega. Jag har fått dokument både från Italien och från Portugal om hur de ser på detta och vad de skulle vilja göra för förändringar. Jag vet att min danska kollega håller på med ett motsvarande arbete. Jag vet att min holländske kollega gör det osv.

I varje land pågår det alltså ett tankearbete och en diskussion om hur det nya ska se ut. Men till syvende och sist är det kommissionen som gör de formella analyserna och kommissionen som lägger fram det formella förslaget 2002–2003.

Men vad vi kan göra till dess är ju att försöka få så många länder som möjligt att inse att detta system inte håller utan att man måste göra det på ett annat vis.

Vårt formella arbete i Sverige består bl.a. i att vi har ett livsmedels-ekonomiskt institut som gör ett antal analyser. Men sedan har vi också engagerat professor Janken Myrdal som arbetar med att se på miljön och djurskyddet och kostnaderna för det kopplat till produktionen av mat. Bl.a. ska vi ha ett seminarium om detta på Gotland under Almedalsveckan. Vi har haft ett seminarium i Tyskland. Vi försöker på det sättet få en opinion att delta i debatten.

Sedan träffar vi LRF inför varje rådsmöte. Naturligtvis har jag också diskussioner med LRF lite mer långsiktigt om dessa saker.

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag vill precisera frågan lite mer. Kommer de direkt berörda livsmedelsproducenterna att ingå i arbetsgrupper när man så att säga ska konstruera den nya politiken? Jag tycker att det är viktigt att veta hur det ligger till med detta, inte bara i Sverige utan tillsammans med kommissionen.

Anf.  77  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag vill också precisera min fråga om en långsiktigt hållbar utveckling. Det som jag menar är att om man nu gör en förändring så ska man göra en analys av om den går i den riktningen att man verkar för en långsiktigt hållbar ekologisk utveckling. Gör den inte det så ska man inte göra det. På det viset sätter man ju upp någon sorts riktning som innebär att alla förändringar som vi gör i fortsättningen ska genomsyras av detta. Det är därför som jag menar att man behöver göra en analys av det. Går det i den riktningen så är det okej. Då kan man ha det som motiv också för andra förändringar.

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Exakt hur kommissionen arbetar kan jag inte svara på, Holger Gustafsson, eftersom jag inte vet det. Vad jag vet är att den nu reser runt till alla huvudstäder, och där bjuder man in olika intressenter för att diskutera hur framtiden ska se ut. Det har man börjat med efter vårt informella möte i Östersund. Och jag förutsätter att även producenterna är med, eftersom de i högsta grad är intressenter i frågan.

Vi får väl så småningom också fundera på hur vi ska sätta samman våra grupper. Det är klart att vi också måste ha en lite formaliserad diskussion om de förslag som kommer från kommissionen. Och när vi hade det förra gången i KOMICAP, denna kommitté som då kom med förslag till hur det skulle kunna se ut, var det många arbetsgrupper från både producenthåll och konsumenthåll med. Därför förutsätter jag att det blir så.

Till Willy Söderdahl vill jag säga att själva grunden naturligtvis är att det ska vara ett ekologiskt hållbart jordbruk. Nu håller vi också på att titta på hur det ska betalas. Det som vi tidigare har trott vara gratis är faktiskt inte gratis – öppna landskap, våtmarker, biodiversitet, osv. Det har ett pris. Någon ska sköta om att det blir så. Jag menar att några av dem som är bäst på att sköta om det är bönderna själva. Men då måste vi betala för det på något sätt. Och jag tror inte att det är möjligt att betala det via priset, utan man måste betala det över skatten, dvs. med någon typ av ersättning för att man sköter ett jordbruk på ett sådant sätt att det blir ekologiskt hållbart. Men det håller vi på att analysera, och det är professor Janken Myrdal som mest håller på med det.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går då vidare till förlängningen av stödsystemets tillämpning och om kvalitetsstrategin för olivolja. Det är också en gammal bekant.

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det blir också en information från kommissionen om hur det fortsatta arbetet med förenklingen kommer att gå. Det gällde punkten 11 b. Men i fråga om detta vet vi inte så mycket.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Det betraktar jag som en ren informationspunkt. Därför hoppade jag över den.

Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi kommer då till punkt 12 om olivolja. Vi räknar där med ett beslut. Det står ganska väl beskrivet i den kommenterade dagordningen vad reformförslaget innebär. Sverige stöder kommissionens föreslagna förlängning av produktionsstöd fram till den 1 november 2003. Det blir en höjning av kvaliteten, och det tycker vi är bra ur ett konsumentperspektiv. Vi tror också att det omdiskuterade fusket kommer att bli mindre om produktionsstödet ska vara förbehållet de olivodlingar som är anslutna till det geografiska informationssystemet. Vi står alltså bakom detta.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Punkt 13 är en informationspunkt.

Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den handlar om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker. Det är en diskussionspunkt som presenterades sist.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Punkt 14 handlar om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött. Det är också en fråga som vi har haft uppe ett flertal gånger här.

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Den här frågan togs upp i Särskilda jordbrukskommittén i måndags. Vi hade under det förra jordbruksministermötet bilaterala diskussioner med alla länder. Och det finns ett ganska stort motstånd mot detta nötköttspaket. Man hävdar att marknaden håller på att återhämta sig. Och visst gör den det. Därför vill man egentligen inte ha detta.

Kommissionen är dock angelägen om att vi ska diskutera denna fråga en gång till utifrån ett reviderat förslag. Det kommer vi väl att göra. Men vi vet i dag inte om det finns ett stöd för att fatta något beslut. Vi vet inte så mycket om förslaget, men det är reviderat. T.ex. gränsen på maximalt 90 bidragsberättigade djur per producent har mött ett stort motstånd.

Det är egentligen bara djurtätheten som sänks från 2,0 djurenheter/ha till 1,8 djurenheter/ha som en majoritet, dock inte alla, kan acceptera. Vi får väl se om det går att fatta något beslut. Jag är osäker på det.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar ändå att vi har haft denna fråga uppe vid flera tillfällen. Regeringen har tidigare fått stöd för sin ståndpunkt, och vi kan naturligtvis upprepa det stödet.

Vi går vidare till punkt 15 om den gemensamma organisationen av marknaden för humle.

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det handlar om en tvåårig förlängning av nuvarande stödordning. Det innebär också att vi ska se över humlesektorn. Därmed hoppas vi att vi ska kunna göra en mer omfattande förändring senare av den stödordningen.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa punkt, 16, om en åtgärdsplan för biologisk mångfald i jordbruket, handlar om antagande av rådsslutsatser. Och det kan, som det står i ert papper, bli en A-punkt. Då är det kanske inte så mycket att säga om det.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Det är i alla fall en beslutspunkt, och regeringen har naturligtvis en ståndpunkt.

Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Vi stöder ordförandeskapets förslag till rådsslutsatser.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Det är originellt. Vi har läst ståndpunkten, och ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Då går vi raskt vidare till punkt 17.

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är den franska regeringen som, på samma sätt som vi har sett med andra regeringar, vill betala ut nationellt stöd i samband med destillering av vissa viner. Det kan nog också bli en A-punkt.

Anf.  95  LARS TOBISSON (m):

Jag har tydligen blivit vinmannen i dag. Jag noterar att vi vid det förra sammanträdet hade ett ärende där det gällde Portugal som på samma sätt ville förbränna vin och destillera det. Då hade vi ståndpunkten att vi var emot det. Vi läste i protokollet att kommissionen hade varit emot det. Sedan beslutade rådet enhälligt att bifalla det. Nu står det återigen att den svenska grundinställningen är att Sverige är negativt till att nationella stöd betalas ut, eftersom de snedvrider konkurrensen. Det ställer jag mig helt bakom. Om jag nu ställer mig bakom detta, och ordföranden säger att det finns stöd för den ståndpunkt som regeringen företräder, kommer det att betyda att man enhälligt bifaller Frankrikes förslag?

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ibland måste man sitta på flera stolar samtidigt. Det är klart att Sverige rent principiellt inte är anhängare av detta. Jag ser det dock som oerhört svårt att i ett läge där vi innehar ordförandeskapet gå emot det, därför att det krävs enhällighet för att det ska kunna ske. Kommissionen gillar det nämligen inte. Om man ställer sig bakom regeringens position här innebär det, trots att vi tycker illa om det, att vi kommer att säga ja.

Anf.  97  LARS TOBISSON (m):

Jag inser att detta inte är en så väldigt stor fråga. Men på något sätt så blir det ju en orimlig situation om man sitter här och säger att vi anser en viss sak och sedan gör tvärtemot. Jag kommer inte ihåg om det var exakt så förra gången. Men jag fick en känsla av att man sade att det inte var så farligt att göra på detta sätt en gång när det gällde Portugal. Men omedelbart så är ju detta ett prejudikat som åberopas av andra. Till slut kommer väl alla vinproducerande länder att falla in i trallen och göra likadant.

Anf.  98  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Först och främst är det ett tillfälligt stöd som man begär, inte ett permanent. Jag ser det som lite svårt att nu, >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< säga att vi ska gå emot det. Vi har ju tidigare sagt ja, och det har också varit uppe här och godkänts så att säga.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått en redovisning av detta delikata ärende. Efter ordförandeskapet kanske vi kan tuffa till oss något och stödja kommissionen emellanåt i sådana här ärenden.

Anf.  100  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Nästa ärende, punkt 18, är ett initiativ från Danmark som för några veckor sedan hade en konferens om ekologisk produktion. Jag lovade då Ritt Bjerregaard att vi skulle föra in detta under det svenska ordförandeskapet på vårt möte i juni. Det handlar om en gemensam ståndpunkt kan man väl säga om att be kommissionen att lägga fram en aktionsplan för hela EU när det gäller ekologisk produktion.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Det ska eventuellt blir rådsslutsatser här. Vi har hört regeringens ståndpunkt. Jag finner att det finns stöd för den.

Vi har några övriga frågor.

Anf.  102  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det finns en annan begäran, punkt 19, från den danska delegationen om en förstärkning av den danska politiken för bekämpningsmedel i livsmedel. Danmark har ett antal bekämpningsmedel som inte hinner bli omregistrerade innan Danmarks deadline löper ut på grund av att det har blivit fördröjningar i detta program. Då vill man kunna ha kvar gränsvärdena för bekämpningsmedel som inte längre är godkända.

Den svenska ståndpunkten framgår klart på sista sidan, att vi tillämpar en fall-till-fall-bedömning av bekämpningsmedel i livsmedel då harmoniserade gränsvärden saknas. Vi tycker att det ska kunna vara tillämpligt också i detta fall.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Jag vet inte om det blir något beslut i fråga om detta. Det är väl en diskussionspunkt som vi för dagen kan lämna?

Anf.  104  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Ja, det stämmer.

4 §  Fiske

Jordbruksminister Margareta Winberg

Rapport från ministerrådsmöte den 24 april 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 18 juni 2001

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Vi övergår då till fisket. Där finns det också en återrapport, vilken vi har fått i skriftlig form. Det är möjligt att jordbruksministern i telegramform kan ge oss en muntlig återrapport här.

Anf.  106  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det är mycket som kommer tillbaka nu på detta möte. Det handlar om en presentation av grönboken, om en hållbar utveckling i den gemensamma fiskeripolitiken, Cardiffprocessen, där vi antog slutsatser som vi nu har skickat och hoppas ska komma upp på Göteborgsmötet, inte minst gäller det utfiskningen av våra hav.

Vi fick också en gemensam ståndpunkt inför mötet i internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten. Kommissionen redogjorde för det komplicerade arbetet med torsk och kummel.

Vi enades också om en hantering av Marockofrågan.

Anf.  107  HARALD NORDLUND (fp):

Vi får nästan dagligen rapporter om hur det står till med olika fiskarter. Det är nästan en ny fiskart om dagen som rapporteras vara utrotningshotad. Det som står här och de 16 punkterna är viktiga. Men hur ser ministern på möjligheten att man inom en rimlig tid ändå kommer fram till något slags åtgärder? Att döma av de rapporter som kommer så är det ju oerhört bråttom.

Anf.  108  KIA ANDREASSON (mp):

Jag hade tänkt fråga ministern om ungefär samma sak. I dessa krisrapporter sägs det att 41 av 51 arter är hotade i Östersjön och i Västerhavet. Det går inte att köpa den fisk som tidigare har funnits att köpa. Läget är alltså akut. När man läser dessa handlingar är det mål, och man har identifierat problem. Men ingenstans ser man något om någon verklig åtgärd. Eftersom läget är sådant, vilket även Harald Nordlund har framfört, så krävs det ju absolut ett handlingsprogram nu akut med en massa restriktioner, såvitt jag kan se. Jag skulle vilja veta lite mer om detta.

Anf.  109  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag blev lite förvirrad. Är vi på återrapporten eller på punkt 3?

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Vi är på återrapporten.

Anf.  111  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag kanske kan svara på frågorna under respektive punkt.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Det går bra.

Vi går då raskt över till rådsmötet den 18 juni.

Anf.  113  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Då är det återigen grönboken som ska diskuteras på ett lite djupare sätt än förra gången. Jag vill bara säga att trots att vi inte skulle diskutera den förra gången så blev det en diskussion från vissa länder. Då var det en kritik mot det som man tyckte var alltför restriktiva inslag i grönboken.

Det finns ett antal mål för fiskeripolitiken i framtiden. Det handlar om en förbättring av bevarandepolitiken, miljödimensionen, människors och djurs hälsa och säkerhet, flottpolitiken, förvaltnings- och beslutsprocesser, övervakning och kontroll, ekonomiskt livskraftig och självbärande fiske- och vattenbrukssektor, strukturella anpassningsproblem, ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna i internationella vatten, partnerskapet med tredjeländer, förbättring av kvaliteten och mängden av relevanta vetenskapliga data.

Jag ska då gå in på frågan hur Sverige agerar. Det sträcker sig över flera punkter här, men jag kan redogöra för det nu. Sverige har faktiskt försökt att driva en ganska restriktiv fiskepolitik. Det är inte lätt. Det är inte ens lätt runt Östersjön. Och vi har t.ex. fått kämpa ganska hårt för att bara öka minimimåtten i trålen. Vi arbetar för en ökad selektivitet när det gäller fiskeredskap. Vi arbetar för lägre kvoter i Östersjön. Och vi har sagt att sommarfredningen av torsk, alltså det tillfälliga torskfiskestoppet, skulle kunna bli permanent. Likadant är det i Nordsjön. De åtgärder som kommissionen har föreslagit har Sverige varit en tillskyndare av, plus att vi också där vill försöka vara mer selektiva när det gäller fiskeredskap.

Jag skulle tro att den här frågan kommer upp på Göteborgstoppmötet. Toppmötet handlar ju om ett ekologiskt hållbart samhälle. Och alla de rapporter som vi kan se innebär ju att vi kan inte fortsätta som vi har gjort på detta område. Det kommer att bli en utfiskning. Det är väl bra att det lyfts upp på den nivån, därför att stats- och regeringscheferna säkerligen är mindre känsliga för t.ex. socioekonomiska konsekvenser av ett ännu mer restriktivt fiske. Det är klart att man måste lösa den frågan också. Då är det väl de som i första hand har möjlighet att göra det. Om man drar ned fisket ytterligare blir en massa människor arbetslösa, och då får man väl ta ansvar också för det.

Anf.  114  MAGGI MIKAELSSON (v):

Det är svårt att veta var man ska börja. Jag kan förstå att det är svårt att få till stånd några förändringar. Jag har mött detta motstånd mot att göra några förändringar inom det som jag gör i Europarådet. Man blir förskräckt. Även om man kan tycka att svenska fiskare i bland är tjuriga och envisa, så är det ett intet mot hur fiskarna är i andra länder, måste jag tyvärr säga.

Jag var på ett fiskeseminarium på denna food chain-konferens. Där framfördes det väldigt mycket kritik mot TAC-systemet. Man menade att det egentligen inte handlar om tillåtna fångster. Systemet fungerar så att det egentligen är det som man landar som blir intressant. Får man då väldigt mycket dålig fisk så skeppar man den i havet innan man landar fångsterna, vilket innebär att man egentligen fångar väldigt mycket mer än dessa kvoter.

Detta ser jag som ett stort problem. Men detta tas inte såvitt jag har förstått upp i samband med diskussionen om grönboken. Det tycker jag borde aktualiseras på något sätt.

Det kanske inte är så mycket som är fel i det som står i grönboken. Det är väl snarare det som inte står om hur man ska nå dit som är problemet.

En sak som jag tycker är problematisk gäller diskussionen om vattenbruk kontra hållbart fiske. Det finns som jag ser det ett problem med att mycket av den fisk som vi kallar för skräpfisk eller som inte är matfisk i dag kan användas för att producera fiskfoder. Jag tror att det finns väldigt lite forskning om vilken effekt det har totalt i ekosystemet i haven. Den balansen tycker jag att Sverige på något sätt också borde aktualisera, genom egen forskning men också på en annan nivå.

Det sista som jag skulle vilja ha synpunkter på gäller förslaget när EU ska ha ett hållbart fiske i andras vatten så att säga. Det står väldigt lite om att man ska reducera fisket. Det skulle nämligen kunna vara ett sätt för EU att faktiskt överlåta mer av fisket till andra länder och jobba på internationell nivå för att få ett hållbart fiske. Det finns ju många länder där EU har fiskeintressen.

I och med medlemskapet i EU så fick Sverige tillgång till många fler fiskevatten och mer fiske. Och vi har ju nogsamt utnyttjat vartenda kilo av dessa kvoter.

Beträffande den nya fiskeripolitiken som nu ska antas, hur tänker sig regeringen att den ska hanteras? Hur ska vi få en svensk hållning till den? När det gällde CAP hade vi en lång process, utredning och en proposition. När det gäller landsbygdsutvecklingen blev det inte en proposition, men det berodde ju inte på departementet utan faktiskt på riksdagen. Men den här frågan är ju minst lika viktig.

Anf.  115  CARL G NILSSON (m):

Först och främst tycker jag att det är bra att det tas ett helhetsgrepp på fiskeripolitiken och att det finns framtida mål om att man ska betrakta fiskerinäringen som en näring och att man har skrivit in här att man avser att fasa ut olika typer av stöd som ju snedvrider näringen mer än de hjälper. Så det är bra.

Men det som nu diskuteras gäller utfiskning och de tillåtna kvoterna. De högsta tillåtna kvoter som delas ut till de olika länderna ska grundas på de vetenskapliga råd som finns och som gör rekommendationer när det gäller hur mycket bestånden tål att fiskas på. Då är frågan: Hur stämmer dessa vetenskapliga råd i förhållande till de beslut om TAC som sedan fattas?

Anf.  116  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Det var många frågor på en gång. Först vill jag säga att vi försöker arbeta tillsammans med de svenska fiskarna, alltså de som är på land eller i båten, inte i vattnet, därför att vi ändå tror att det är en bra och framkomlig väg. Vi har också på olika sätt försökt få forskningen och praktikerna att närma sig varandra, eftersom de har varit väldigt oense. Det gäller inte bara i Sverige. Som svar på den sista frågan hur råden stämmer med besluten kan jag säga att den svenska positionen alltid är att följa de råd som vi får. Men det blir ju inte besluten i EU i Bryssel, därför att man tar andra mer socioekonomiska hänsyn i de länder där man har en väldigt stor fiskeflotta. Men om man försöker få dessa två parter att närma sig varandra så kan man också från fiskarnas sida få en större förståelse för vad som faktiskt behöver göras.

När det gäller att kasta fisk över bord så talas det i faktapromemorian om antagande av kraftfullare tekniska åtgärder för att skydda ungfisk och minska mängden fisk som kastas över bord.

Det är klart att det också är något som vi arbetar för att åstadkomma.

Beträffande vattenbruket försöker vi främja forskningen för att hitta ett mer miljövänligt vattenbruk. Jag tror personligen att det är en viktig näring om man lyckas hitta en metod för utfodring. Det handlar framför allt om det, t.ex. att utfodra med något som inte sjunker ned på botten utan som finns kvar så att de kan äta upp det. Men det pågår ett sådant arbete.

Jag vill också påminna om Kustfiskeutredningen som hade till syfte att se över hur vi kan förändra fiskepolitiken så att kustregionerna kan överleva, dvs. så att man kan fiska mer nära kusten och så att de som bor där kan få göra det.

När det gäller andras vatten, tredjelands vatten, pågår det en diskussion om det nu. Nu utgår Senegal från mötet i nästa vecka. Men där pågår t.ex. en diskussion som handlar om att om EU köper fiskevatten av Senegal, ska vi då samtidigt ställa krav? Kommissionen vill nämligen det. När vi har forskat lite grann i vad dessa krav innebär så handlar det om att ställa krav på att man t.ex. gör en inventering av bestånden i sina vatten. Detta är en svår fråga, eftersom vi ju vill veta att EU inte bidrar till att fiska ur vattnen som vi har betalat för, samtidigt som vi gärna ser att ett kommersiellt avtal ska vara obundet. Det är ju den gängse metoden.

Där har vi alltså den konflikten och den diskussionen.

Hur ska riksdagen komma in i debatten om den nya fiskepolitiken på ett mera formellt sätt? Min avsikt är att lämna en skrivelse till riksdagen om detta. Men i övrigt menar jag att de positioner som jag försöker driva i EU bygger på propositionen från 1997 eller 1998 tror jag att det var.

Anf.  117  MAGGI MIKAELSSON (v):

Min oro när det gäller vattenbruket handlar om miljöproblemen men framför allt om att jag tycker att jag märker en tendens till att man i norra Europa, eller inom EU, börjar diskutera vattenbruk som ett sätt att lösa problemet med att det inte finns någon annan fisk i havet. Det ser jag som att man är inne på en farlig väg, att man tänker: Nu är det slut på torsk, kolja, osv., och nu kan vi ta den andra fisken. Då kan vi i alla fall föda upp fisk i vattenbruk. Då sågar man verkligen av den gren som man sitter på. Detta måste man ta tag i innan detta har växt till ett stort problem.

Anf.  118  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag har ingen annan åsikt. Och vi försöker också föra in mer om resonemangen kring vattenbruk i grönboken. Det kommer vi att ta upp i vår diskussion.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Detta är en riktlinjedebatt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Då går vi vidare till punkt 4 om åtgärdsplan för biologisk mångfald för fiskeriet.

Anf.  120  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Detta är ett beslut som liknar det som vi ska fatta om jordbruket. Mycket av det som vi tar upp här är sådant som vi enades om i april och som vi skickade till Göteborg inför den s.k. Cardiffprocessen.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går nu vidare. Det är inte så många beslutspunkter kvar, utan mest informationspunkter.

Anf.  122  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Punkten om torsk och kummel är ett meddelande. Här blir det möjligen en diskussion men inget beslut.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt för de ledamöter som eventuellt har några frågor till jordbruksministern om de återstående ärendena på dagordningen.

Anf.  124  CARL G NILSSON (m):

Vi brukar nästan varje gång kommentera avtalet med Marocko. Vi har nu sett att det inte blir något avtal. Vi har under ett antal år betalat pengar till detta från den gemensamma kassan, vilket har gjort att man i Spanien och Portugal har byggt upp en fiskeflotta. Nu ska vi betala dem, om jag förstår saken rätt, för att också avveckla den. Det vore väl naturligt att de sålde sina båtar till Marocko i stället.

Anf.  125  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Situationen just nu är sådan att vi inte kan komma överens med Spanien och Portugal, framför allt inte med Spanien, om hur mycket de ska ha betalt för att avveckla delar av sin fiskeflotta. De kräver nämligen väldigt mycket pengar. Att de kan göra det baserar sig på beslutet i Nice, som de hävdar. Detta kommer säkert upp också på Göteborgsmötet.

Vad som sannolikt kommer att bli beslut i nästa vecka är en prolongering av att de får använda sina strukturfondspengar fram till den 31 december i år i stället för till halvårsskiftet för att den del av flottan som tidigare har fiskat i marockanska vatten ska ligga still.

Anf.  126  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har två frågor.

När det gäller punkt 5 undrar jag om den svenska regeringen anser att återhämtningsplanerna räcker? Är det tillräckliga åtgärder?

På punkt 6 står det om FUP:en, där man skär ned kapaciteten. Men hittills har man köpt gammalt tonnage och byggt nytt i stället. Effektiviteten är på så sätt så mycket större att man fångar minst lika mycket fisk. Frågan är om det finns någon inriktning som verkligen ger en minskning.

Anf.  127  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

När det gäller torsk och kummel är det fråga om ganska stora nedskärningar, upp till 40 %. Det stöder vi, och vi hoppas att det ska räcka. Om kommissionen föreslår ytterligare begränsningar är vi inte främmande för att också stödja detta, men i nuläget stöder vi kommissionens förslag beträffande torsk och kummel.

Den andra frågan kan jag inte svara på.

Anf.  128  Departementssekreterare ANNA LARSSON:

Vad detta ärende gäller är den FUP som är gällande i dag och som går ut vid det kommande årsskiftet. Eftersom flottpolitiken är en väldigt viktig del av grönboksresonemanget och den framtida strukturpolitiken, handlar detta om att förlänga nuvarande FUP med ett år. Vi vet inte hur förslaget kommer att se ut. Troligtvis blir det vissa kraftigare nedskärningar under nästkommande år. Men det kommer att bli en ordentlig diskussion om den framtida flottpolitiken i samband med grönboken. Det är där den nya regimen och de starkare kraven kommer att komma.

Anf.  129  LARS TOBISSON (m):

Jag funderar på omstruktureringen av gemenskapsflottan. Till den beskrivning som Carl G Nilsson gjorde kan man väl också lägga att den här flottan förmodligen en gång är uppbyggd med EU-bidrag, eftersom det betalats via strukturfonderna. Nu är tydligen lösningen att inte ta itu med omstruktureringsfrågan utan att låta dem ligga i hamn mot ett fortsatt uppbärande av strukturbidrag. Till slut står vi väl inför att det ska göras någonting som innebär att det som vi försöker skjuta på framtiden kommer att kosta lika mycket pengar i alla fall.

Jag skulle vilja tillråda att man snabbt försöker komma fram till ett slut i den här frågan, så man blir av med den. Restriktivitet bör anbefallas. Jag tycker att det ligger mycket i tanken att i stället för att skrota fartygen använda dem för fortsatt fiske, men i annans regi.

Anf.  130  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har en fråga om något som möjligen lyder under övriga frågor. Det förekommer ju i Sverige en diskussion om dioxininnehåll i fisk. Jag undrar om den också förekommer på EU-nivå och i så fall var.

Anf.  131  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Jag har ingen annan mening än vice ordföranden, för omväxlings skull, när det gäller att vi snabbt ska fasa ut gemenskapsflottan. Det är ju inte ovanligt att man bygger upp någonting med EU-medel som efter utveckling och ett antal år visar sig vara felaktigt. Jag kan bara påminna om de syditalienska slakterierna, som kräver väldigt mycket djurtransporter för att kunna få någon slakt. De är också uppbyggda av EU-medel, och det tycker vi inte om. Man får väl försöka att förändra det. Det har med utvecklingen och tidsandan att göra att någonting som var bra för 20 år sedan kanske inte är bra i dag.

Det här är någonting som har utvecklats – jag har talat mycket med Marocko om det här – i och med att de själva vill ha sitt vatten. Jag tycker att det är en ganska rimlig begäran av ett land som är fattigt att det ska kunna fiska sin egen fisk. De tycker att det är bättre än att de får pengar från EU för detta.

Jag delar fullständigt uppfattningen att vi så fort som möjligt ska se till att bli av med gemenskapsflottan. Sedan ska de pengar som man nu kan använda för den på sikt fasas ut ur den stora strukturfonden, så förhoppningsvis ska vi inte göra så här i fortsättningen.

När det gäller Willy Söderdahls fråga om dioxinet bjöd jag in partierna, en del var också närvarande, till en hearing för cirka en vecka sedan om just denna fråga, för dioxin i fisk är en mycket svår fråga.

Det är en fråga som inte är särskilt stor inom EU ännu, men den kanske kan bli. Den är kontroversiell därför att vad kommissionen kanske vill göra är någonting som inte har stöd av någon instans i Sverige, inte av Livsmedelsverket, inte av Miljömedicinska institutionen – ingen instans som har sett det gränsvärde som kommissionen vill sätta. Man tycker alltså att det inte är en rimlig åtgärd i förhållande till risken. I Sverige har vi i stället våra kostråd från Livsmedelsverket som har fungerat bra. Men det har alltså inte kommit något formellt förslag från kommissionen ännu, utan vad vi har diskuterat är bara de underhandspapper som vi har fått. Jag tror att det var någon från Vänsterpartiet som deltog i hearingen.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Då får jag tacka jordbruksministern och hennes medarbetare för informationen och samrådet i dag. Vi kommer att återses före sommaruppehållet. Den 13 juli har vi EU-nämnd om jordbruksfrågor igen. Vi tackar som sagt för samrådet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Europeiska rådet 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 8

Anf.  4  LARS OHLY (v) 11

Anf.  5  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 13

Anf.  6  MATS ODELL (kd) 14

Anf.  7  AGNE HANSSON (c) 15

Anf.  8  YVONNE RUWAIDA (mp) 15

Anf.  9  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 17

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  11  Statsminister GÖRAN PERSSON (s) 19

Anf.  12  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  13  Statssekreterare LARS DANIELSSON 22

Anf.  14  LARS TOBISSON (m) 22

Anf.  15  Statssekreterare LARS DANIELSSON 23

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  17  Statssekreterare LARS DANIELSSON 23

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 23

2 §  Kultur och audiovisuella frågor 24

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  20  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 24

Anf.  21  WILLY SÖDERDAHL (v) 25

Anf.  22  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 25

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  24  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 26

Anf.  25  LARS TOBISSON (m) 26

Anf.  26  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 27

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  28  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 28

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  30  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 28

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  32  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 28

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  34  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 29

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  36  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 29

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  38  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 30

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 30

3 §  Jordbruk 31

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  41  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 31

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  43  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 32

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  45  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 33

Anf.  46  MAGGI MIKAELSSON (v) 33

Anf.  47  Ämnesrådet URBAN JOHNSON 33

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  49  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 33

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  51  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 34

Anf.  52  HARALD NORDLUND (fp) 34

Anf.  53  CARL G NILSSON (m) 34

Anf.  54  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 34

Anf.  55  HARALD NORDLUND (fp) 34

Anf.  56  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 35

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  58  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 35

Anf.  59  HARALD NORDLUND (fp) 35

Anf.  60  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 35

Anf.  61  HARALD NORDLUND (fp) 36

Anf.  62  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  66  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  68  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 36

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  70  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 37

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  72  CARL G NILSSON (m) 37

Anf.  73  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 37

Anf.  74  WILLY SÖDERDAHL (v) 38

Anf.  75  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 38

Anf.  76  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 39

Anf.  77  WILLY SÖDERDAHL (v) 39

Anf.  78  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 39

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  80  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 40

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  82  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 40

Anf.  83  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  84  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 40

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  86  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 40

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  88  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 41

Anf.  95  LARS TOBISSON (m) 41

Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 42

Anf.  97  LARS TOBISSON (m) 42

Anf.  98  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 42

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  100  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 42

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  102  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 43

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  104  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 43

4 §  Fiske 44

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  106  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 44

Anf.  107  HARALD NORDLUND (fp) 44

Anf.  108  KIA ANDREASSON (mp) 44

Anf.  109  MAGGI MIKAELSSON (v) 44

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  111  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 44

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  113  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 45

Anf.  114  MAGGI MIKAELSSON (v) 45

Anf.  115  CARL G NILSSON (m) 46

Anf.  116  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 46

Anf.  117  MAGGI MIKAELSSON (v) 47

Anf.  118  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 47

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  120  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 48

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  122  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 48

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  124  CARL G NILSSON (m) 48

Anf.  125  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 48

Anf.  126  WILLY SÖDERDAHL (v) 48

Anf.  127  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 49

Anf.  128  Departementssekreterare ANNA LARSSON 49

Anf.  129  LARS TOBISSON (m) 49

Anf.  130  WILLY SÖDERDAHL (v) 49

Anf.  131  Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) 49

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 50