Måndagen den 3 mars 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:17

1 §  Sysselsättning och socialpolitik

Statsrådet Hans Karlsson

Rapport från ministerrådsmöte den 2 december 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 6 mars 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Då förklarar jag sammanträdet öppnat.

Jag vill börja med att adjungera Henning Envall från UD, här på utbildning.

Sedan går vi in på föredragningslistan punkt 1, Sysselsättning och socialpolitik.

Jag vill hälsa statsrådet Hans Karlsson med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Som vanligt börjar vi med rapporten från ministerrådsmötet den 2 december 2002.

Varsågod, statsrådet!

Anf.  2  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag vill inleda med en kort återrapport över de frågor som Berit Andnor och jag ansvarade för vid rådsmötet den 3 december i fjol och vid det informella ministermötet i Nafplio den 24 januari i år.

Jag vill påminna om att Regeringskansliet har lämnat en skriftlig återrapport till nämnden. Flera av frågorna som behandlades den 3 december kommer upp igen den 6 mars.

Vid rådet den 3 december fick ministrarna en första möjlighet att diskutera direktivförslaget om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag. Sveriges inlägg fokuserade på att säkerställa möjligheten till reglering genom kollektivavtal. Jag återkommer till den frågan när jag diskuterar torsdagens rådsmöte med er.

Vi diskuterade även den årliga samordningen av den europeiska politiken och sysselsättningspolitiken, och vi antog en rapport som påverkar vikten av att processerna samordnas.

I fråga om att inrätta ett socialt toppmöte fastställdes målet att anta ett formellt beslut – ett beslut som nu är med på dagordningen för den 6 mars.

Rådet enades om en rekommendation om tillämpning av arbetsmiljölagstiftningen för egenföretagare. Dessutom antogs en rådsresolution om företagens sociala ansvar och slutsatser om att motverka våld mot kvinnor och att integrera jämställdhetsarbetet i EU:s politik.

När det gäller att modernisera och förenkla EG-förordningen 1408 om samordning av de sociala trygghetssystemen kunde rådet ställa sig bakom det kapitel som handlar om förmåner vid sjukdom och moderskap, arbetsolyckor och arbetssjukdomar samt ersättning vid dödsfall. Rådet kunde även ställa sig bakom förslag om att utvidga förordningen till att gälla tredjelandsmedborgare som på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av förordningen.

Vid det informella mötet i Nafplio diskuterades den framtida sysselsättningsstrategin. Ministrarna ansåg att strategin bör utifrån ett brett angreppssätt fokusera på ett färre antal riktlinjer och bli mera resultatinriktad. Den framtida sysselsättningsstrategin utgör en viktig del av EPSCO-rådets bidrag till vårtoppmötet, som jag återkommer till strax.

Ministrarna diskuterade även det pågående samarbetet på det sociala området, särskilt samarbetet på pensionsområdet. Jag återkommer lite senare till pensionsfrågan då EPSCO-rådet underställs en rapport om säkra och hållbara pensioner.

I dag avser jag att gå igenom hela dagordningen, det vill säga även de frågor som berör Margareta Winberg och Berit Andnor, eftersom jag kommer att representera Sverige under samtliga dagordningspunkter på rådsmötet.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av rapporten. Det är ingen som begär ordet. Då kan vi godkänna den, och vi går vidare in på dagordningen. Det är punkt 3, Förberedelser inför vårtoppmötet.

Varsågod, statsrådet!

Anf.  4  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Till vårtoppmötet ska rådet den 6 mars anta ett bidrag om den framtida sysselsättningsstrategin. Sysselsättningskommittén har antagit ett yttrande om den framtida strategin. Texten i detta yttrande föreslås i form av en rapport utgöra EPSCO-rådets bidrag till vårtoppmötet. I denna rapport framhålls strategins betydelse för att nå Lissabonmålen. Vikten av fortsatta strukturreformer för att målen ska nås understryks. Rapporten poängterar att de nya riktlinjerna bör främja de övergripande målen full sysselsättning, kvalitet i arbete och ökad produktivitet samt en arbetsmarknad öppen för alla. Den framtida strategin bör fokusera på följande prioriteringar: Aktiva och preventiva åtgärder, göra arbete lönsamt, entreprenörskap, öka arbetsutbudet, främja anpassningsbarhet på arbetsmarknaden, främja investeringar i humankapital och rörligheten för en bättre jobbmatchning, jämställdhet, integration och icke-diskriminering samt bemöta regionala skillnader.

I rapporten framhålls att riktlinjerna ska bli färre och att vissa kvantitativa mål kan ingå. De nationella handlingsplanerna ska bli mer fokuserade dokument. Dessutom understryks att fler aktörer bör engageras i processen.

Rapporten speglar Sveriges ståndpunkter om den framtida strategin och de prioriteringar som bör ingå. Vi kan därför stödja den som vårt råds bidrag till vårtoppmötet. Inte minst är det glädjande att frågan om ökat arbetsutbud ges ett vidare perspektiv samt att rörligheten finns med.

Vid rådsmötet ska även kommissionens och rådets gemensamma sysselsättningsrapport antas. Rapporten kan välkomnas, och regeringen instämmer i bedömningen av de utmaningar Sverige står inför vad gäller arbetskraftsutbud.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Den här frågan var uppe senast i EU-nämnden i november. Då hade vi inga speciella synpunkter på detta.

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den punkten.

Anf.  6  MATS ODELL (kd):

Tack fru ordförande! Det här är goda intentioner och på många sätt positiva signaler. Man hoppas att regeringarna efterlever detta.

Jag har en fråga som handlar om den svenska ståndpunkten, där det står att Sverige välkomnar att vikt läggs vid investeringar i utbildning och innovation, men ett komplement till investeringsmått bör vara att även se till resultatet av investeringarna. Vad är det som efterlyses här? Vad är bakgrunden till detta?

Vi vet att det här är en svag punkt för svensk del. Vi investerar ganska mycket i exempelvis innovationer men har ganska litet utbyte av detta. Vad är det regeringen vill se här som inte redan finns med i materialet?

Anf.  7  KARIN PILSÄTER (fp):

Tack. Det här är en typisk fråga där det egentligen handlar mest om inrikespolitik, både för att analysera och för att verkställa. Rapporterna kan alltid vara till både nytta och nöje i det arbetet. Vi behöver inte ta någon inrikespolitisk debatt här. Det finns inga åhörare.

Jag skulle vilja höra lite närmare vad statsrådet menar med effektiva marginalskatter och hur de relevanta indikatorerna ska uttryckas och på vilket sätt detta skulle få någon konsekvens för den svenska politiken.

Om jag har räknat rätt var det 11 riktlinjer, och det står att det bör bli ca 8 riktlinjer. Har ni någon idé om vilka riktlinjer som ska tas bort, eller handlar det mer om att slå ihop två stycken så att de får samma innehåll? Egentligen handlar det väl om inte bara hur man uttrycker sig utan om hur många olika faktorer som ska mätas och utvärderas?

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

EU-nämndens uppgift är inte att föra en inrikespolitisk debatt, utan det är här samråd inför ministerrådsmötet. Det är det som är tanken.

Anf.  9  BÖRJE VESTLUND (s):

Tack, fru ordförande! I den svenska ståndpunkten står det att det inte ska vara en särskild riktlinje för att minska svartarbete. Problemen med den stora rovdrift som sker av människor i svartarbete börjar bli större och större. Vore det inte tid för Sverige, liksom för hela EU, att ta de frågorna på allvar och lägga in dem i sysselsättningsstrategin?

Anf.  10  ULF HOLM (mp):

Jag har bara en kompletterande fråga. Det står angående strategin att man ska möta den demografiska utvecklingen, vilket i EU-språk brukar betyda att man ska se positivt på arbetskraftsinvandring. Då är frågan hur den svenska regeringen ställer sig till det. Jag tycker att det är bra att man tar tag i den frågan eftersom vi vet att utvecklingen 10–15 år fram i tiden inte är den bästa. Vi måste ta tag i frågan på något sätt. Hur är den svenska linjen i den frågan innan den kommer upp på EU-nivå?

Anf.  11  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Tack, fru ordförande! Jag börjar med att svara på och kommentera Karin Pilsäters fråga och inlägg. Sedan ber jag att Sofia Grundström gör ett inlägg på de andra frågorna, Mats Odells fråga om innovationer, Börje Vestlunds fråga om svartarbete och Ulf Holms fråga. Jag ber att få återkomma i en senare runda.

Jag börjar med Karin Pilsäters fråga.

Ungefär samma fråga, vill jag minnas, dyker upp och har dykt upp varje gång i EU-nämnden. Vi har kanske delvis olika ståndpunkter när det gäller skattefrågan. Jag tror att jag svarade ganska utförligt förra EU-nämndssammanträdet. Jag ska ändå be att få göra en kommentar när det gäller hela frågan om Sveriges syn på skatte- och bidragssystemen och vad regeringen gör.

Sverige har en ständig dialog med kommissionen om detta. Vår åsikt är att fokus bör vara på de samlade marginaleffekterna och incitament att arbeta eftersom dessa påverkar arbetsutbudet. Det finns inga entydiga empiriska bevis för att det totala skattetrycket har effekter på arbetskraftsutbudet. Däremot finns det starkare empiriska belägg för att marginalskatter påverkar arbetsutbudet. Därför bör fokus vara på marginal- och genomsnittsskatter vid jämförelser mellan olika länder. Marginalskatten är inte jämförelsevis hög i Sverige, och vi har genomfört förändringar i till exempel a-kassan och maxtaxan på dagis.

När det gäller sänkta skatter på arbete har regeringen ambitionen att fullfölja inkomstskattereformen. Reformen har resulterat i att den marginella inkomstskatten för personer som enbart betalar kommunalskatt har minskat med 2 ½ %. Även marginalskatten för dem som betalar statlig inkomstskatt har minskat. Andelen som betalar statlig skatt har minskat. Grundavdraget har höjts som en del i den gröna skatteväxlingen. Det finns inga entydiga empiriska bevis för att totalt skattetryck har effekt på arbetsutbudet eller sysselsättningen. För regeringen är det viktigt att de finanspolitiska målen hålls. För närvarande finns det inget utrymme för ytterligare skattesänkningar, det vill säga det fjärde steget i skattereformen. Det är regeringens ståndpunkt när det gäller den frågan.

Sedan ber jag Sofia kommentera de andra frågorna.

Anf.  12  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM:

Jag tänkte börja med frågan om innovationer och humankapital. Regeringens ståndpunkt är att det är viktigt att investera i humankapital och utbildning. Det är självklart. Men det kan även vara värdefullt att följa upp och se resultaten av dessa investeringar som ett komplement till att se till själva investeringens storlek. Man ska även se till vad som kommer ut.

Sedan var det frågan om de ca 8 riktlinjerna från de 11 föreslagna i kommissionens meddelande. Det kommer i slutändan att bli en kompromiss. Det är många länder som är inblandade, och det är i sig positivt. Till exempel kan svartarbete ingå som en del i någon annan riktlinje i stället för att vara en egen riktlinje, även om det är viktigt att motverka svartarbete. Det finns många länder som har stora problem. Det kanske kan ingå som en del i en annan riktlinje.

Även invandring skulle kunna ingå i en annan riktlinje, till exempel arbetskraftsutbud.

Jag har precis kommenterat att svartarbete kan ingå i en annan riktlinje.

Sedan var det en fråga om arbetskraftsinvandring och den svenska linjen på EU-nivå. I första hand är regeringens linje att vi ska ta hand om den arbetskraft som redan finns inom unionen men som inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning – invandrare, arbetshandikappade, ungdomar, i flera länder kvinnor som inte arbetar i tillräckligt stor utsträckning. Sedan får vi se hur det blir med arbetskraftsinvandringen. Det kan jag inte svara på här.

Anf.  13  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är just för att det inte ska vara inrikespolitik som jag ställde frågor om vad man menar med marginalskatter. Det är klart att man kan ha helt olika åsikter om både det statsrådet sade och vad som är lämpligt. Men jag skulle vilja veta hur regeringen vill att dessa frågor tas upp. Det handlar till exempel om synen på skatter kontra avgifter, skattekilar och den typen av marginaleffekter. Är det det som ska lyftas fram tydligare? Det handlar också om jämförbarhet och att komma bort från den ensidiga diskussionen om skattetrycksprocenttal och effekter av hur olika skatter och avgifter är konstruerade.

Det andra gällde hur det kan bli ca 8 områden. Uppfattade jag det rätt att det handlar om att lägga in några riktlinjer under andra riktlinjer, inte att något ska prioriteras bort?

Anf.  14  ULF HOLM (mp):

Tack så mycket. Man får inte blanda ihop hur det är när det gäller arbetskraftsinvandrings-situationen i dag och hur det blir om 15–20 år. Jag är mycket medveten om att det i dag inte finns något större behov av arbetskraftsinvandring, men jag pratar om 15–20 år. Det är bättre att planera nu för hur man ska integrera en sådan politik än att börja om 15 år och stå handfallen när det saknas 200 000 personer bara i Sverige. Situationen är likartad i många EU-länder. Man borde kunna planera redan nu, men regeringen och Miljöpartiet har kanske olika åsikter där.

Anf.  15  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Marginalskattefrågan är en del av Ekofinrådets frågor. Jag skulle vilja avstå från att närmare beröra dem. Jag ber Sofia Grundström kommentera Karin Pilsäters inlägg också på den punkten.

Anf.  16  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM:

Vi tänker främst på att det ska vara viktigt att se till marginaleffekterna snarare än det totala skattetrycket, vilket kommissionen tittar på i dag och som det utfärdas rekommendationer för. Man ska i stället se på vad som påverkar sysselsättningen och hur man i större utsträckning får ut kvinnor på arbetsmarknaden. Jag vill inte heller gå in i detalj på hur det här ska utformas eftersom det ligger inom ramarna för Ekofin.

På sysselsättningssidan ska detta stimulera till ett ökat arbetsutbud. Det ska löna sig att ta ett arbete. Vi har till exempel vår maxtaxa som påverkar att kunna komma ut på arbetsmarknaden och marginaleffekten.

Det stämmer i fråga om 8 och 11 riktlinjer att de är ingenting som vi i sak säger absolut inte får finnas med i en framtida strategi. Det kommer, som sagt, att bli en kompromiss. Det är ingenting som vi absolut måste ha ut. Däremot ser vi gärna att man strävar efter få riktlinjer, en bra balans, och inte ett för stort antal.

Ulf Holm hade en fråga om arbetskraftsutbud på längre sikt. Utformningen av strategin som vi diskuterar i dag sträcker sig fram till 2010 – Lissabon. Vi får återkomma till frågan längre fram.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer anmäld talare. Då kan jag konstatera att det återigen finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 4 på dagordningen, Ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning. Precis som i förra ärendet var den här frågan uppe i EU-nämnden i november. Då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag lämnar ordet till statsrådet, varsågod.

Anf.  18  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag undrar om vi inte hoppade över punkt 3b?

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Jag uppfattade att vi tog allting i en klump. Det gjorde vi inte?

Anf.  20  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Nej.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Då backar vi i så fall.

Anf.  22  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Okej. 3b.

Under dagordningspunkten som handlar om social trygghet inbjuds EPSCO-rådet att godkänna två rapporter samt en text om social trygghet, som vi ska vidarebefordra till Europeiska rådets vårtoppmöte. Den första rapporten handlar om hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Denna rapport är en beställning från Europeiska rådets vårtoppmöte i Barcelona 2002.

Kommissionen och rådet ombads då att se över hur tillgänglighet, kvalitet och ekonomisk hållbarhet avseende hälso- och sjukvård och vård och omsorg av äldre ser ut inom EU. Medlemsstaterna fick därför i uppgift att lämna svar på en enkät. Enkätsvaren har nu sammanställts och presenterats i en gemensam rapport. Syftet med rapporten är ett ömsesidigt lärande samt informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna inom ramen för den så kallade öppna samordningsmetoden. Medlemsstaterna föreslås framför allt koncentrera sig på förbättring av information och utformning av samarbetsmetoder. För det sistnämnda föreslås medlemsstaterna studera det pågående samarbetet mellan Eurostat, OECD och WHO inom området. Sverige kan välkomna rapporten.

Den andra rapporten handlar om säkra och hållbara pensioner. Målen och arbetsmetoderna för samarbetet på pensionsområdet fastställdes vid Europeiska rådet i Laeken 2001. Under hösten 2002 har medlemsstaterna tagit fram nationella rapporter med strategier för utformningen av hållbara pensionssystem.

Den rapport som nu föreläggs EPSCO-rådet och Ekofinrådet för godkännande bygger på dessa nationella pensionsrapporter och beskriver situationen på pensionsområdet i medlemsstaterna. En utvärdering görs av hur länderna uppfyller målen när det gäller adekvata pensioner, finansiell stabilitet och modernisering av pensionssystemen.

Vi är nöjda med rapporten som helhet. Den ger en intressant jämförelse av EU-ländernas strategier för hållbara pensionssystem. Viktiga frågor om den framtida utformningen och behovet av reformer av pensionssystemen lyfts fram.

Sist under den dagordningspunkten inbjuds rådet att anta en kortfattad text om social trygghet. Texten bygger på ett yttrande från kommittén för social trygghet angående kommissionens syntesrapport och utgör EPSCO-rådets bidrag till vårtoppmötet. I texten välkomnar rådet att den sociala dimensionen lyfts fram.

Anf.  23  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tänkte fråga om det blir en diskussion om europeiska pensionssystem. Det är vissa länder som för närvarande har stora problem. Kanske framför allt Tyskland är genom sina problem ett stort problem för Sverige och för stabilitetspakten. Tänker statsrådet delta i diskussionen om det tyska pensionssystemet och dess effekter på stabilitetspakten inför EMU-folkomröstningen? Vad är den svenska positionen?

Anf.  24  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag ber att Bengt Sibbmark besvarar frågan inledningsvis.

Anf.  25  Departementsrådet BENGT SIBBMARK:

Rapporten är tills vidare bara en rapport över hur systemen ser ut i Europa. Utgångspunkten är dels en undersökning som har gjorts hos befolkningen, en opinionsundersökning, dels uppgifter som har tagits fram om hur det faktiska läget ser ut. Därefter har man dragit slutsatser över hur ett system bör vara uppbyggt för att det ska uppfylla de ställda villkoren.

Den svenska pensionsreformen har fått gott betyg i dessa sammanhang. Man ser sällan en rapport där det finns så många positiva omdömen om Sverige och där Sverige finns nämnt på så många ställen som i den rapporten. Tills vidare är det bara det det hela handlar om. I ett senare skede kommer man kanske att diskutera hur pensionerna ska vara utformade och synpunkter på systemen i andra länder. Tills vidare är det en deskriptiv rapport. Sedan kommer förslag till hur man kan gå vidare inom ramen för den öppna samordningsmetoden för att dra lärdom av varandra när det gäller systemens utformning.

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp):

Jag trodde att statsrådet skulle fylla på med någonting om den svenska positionen om det kommer upp en diskussion om det tyska pensionssystemet eller de andra länder som har problem med sina pensionssystem. Det här var bara en redogörelse i det svar tjänstemannen gav. Jag vill ha politikerns svar.

Anf.  27  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Det kommer fortfarande inte att bli någon diskussion om detta på rådsmötet.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer talare anmäld. Då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Då går vi vidare till punkt 4. Varsågod, statsrådet.

Anf.  29  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Tack, fru ordförande! Det grekiska ordförandeskapet har presenterat ett förslag till beslut i rådet att inrätta ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning. Syftet är att stärka samrådet mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå och i EU-institutionerna, framför allt vad gäller ekonomi och socialpolitik. Beslutet innebär också att den ständiga sysselsättningskommittén avskaffas.

Förslaget är baserat på kommissionens förslag samt den rapport som rådet fattade beslut om vid sitt möte i december förra året. Medlemsländernas synpunkter och textförslag som framfördes vid årets förhandlingar har inarbetats i texten, varför det inte finns någon utestående fråga inför behandlingen i rådet

Sverige stöder förslaget. Vi anser det vara av största vikt att parterna på alla nivåer medverkar till att möta de nya krav på strukturomvandlingen som ställs på ett kunskapsbaserat samhälle med behov av ökad rörlighet, ny kunskap och skicklighet och därmed livslångt lärande.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Frågan var uppe i EU-nämnden senast i november, då det fanns en majoritet för den.

Anf.  31  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Fru ordförande! Jag ser hur förfarandet att faktiskt stifta lag på EU-nivå växer genom den sociala dialogen och genom att trepartstoppmötena nu ytterligare skulle institutionaliseras. Vi kommer ju senare i dag i beredningsgruppen inför IGC att diskutera hur det ska bli lättare att utkräva ansvar, att se var besluten har fattats och att ha ett beslutsfattande som är transparent och möjligt att följa.

Jag har en hel del synpunkter på hur korporativismen i EU-systemet nu växer sig ännu starkare genom det här förslaget. Det har framförts bekymmer med den rättsliga grunden inom nuvarande fördrag för att kunna genomföra detta. Samtidigt har det i Regeringskansliets promemoria, men också i andra sammanhang, framgått hur svag den sociala dialogen och arbetsmarknadens parters relation är i kandidatländerna.

Jag ser alltså en stor risk med att man här bygger ett beslutsfattande på strukturer som till vissa delar inte finns, och som till vissa delar är klart överskattade, men som framför allt inte har vad jag skulle vilja kalla för en demokratisk legitimitet. Därför delar jag inte regeringens entusiasm inför införandet av detta.

Anf.  32  KARIN PILSÄTER (fp):

Det finns alltid anledning att varna för korporativism och för att bygga upp strukturer alltför parallellt. Men detta kan ju ändå vara någonting bra.

Jag tror inte att jag riktigt hängde med i diskussionen kring rättslig grund. Skulle vi kunna få det förtydligat? Det är ju ganska viktigt.

Anf.  33  MATS ODELL (kd):

I princip är vi kristdemokrater för den sociala dialogen. Vi tycker att den är ett viktigt inslag. Men jag håller samtidigt med om det som sägs här om den bräckliga struktur som nu finns i kandidatländerna. Det behöver naturligtvis inte vara ett argument emot detta, utan snarare för att se till att stödja och skapa bilaterala kontakter med de sociala parterna också i de länderna.

Jag tror att detta är en ståndpunkt som vi kan ställa oss bakom.

Anf.  34  ULF HOLM (mp):

Gunilla Carlsson har vissa poänger här, måste jag erkänna. Framför allt är poängen att man börjar prata så smått och sedan sakta men säkert väver in något och till sist står med en lagstiftning på EU-nivå på ett område som man kanske inte hade tänkt sig – eller som inte alla hade tänkt sig eller var medvetna om var på gång.

Välfärdssystemet i Sverige ser ju lite annorlunda ut än i övriga EU-länder, om man uttrycker det milt. Om man läser vad som står under de svenska reglerna ser man att det står att förslaget inte väntas påverka det nuvarande svenska systemet. Nej, det kan väl jag också hålla med om. Men om man tar en framtidsvision – om tio år – så kan man fråga sig hur det påverkar det svenska systemet då.

Anf.  35  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag ska be att Siw Warstedt kommenterar den rättsliga grunden.

Det kom fram frågor och synpunkter när det gäller risken för ökad korporativism. Nej, det är inte regeringens uppfattning att detta är en risk. Det är snarare regeringens uppfattning att det är en tillgång att involvera parterna också i det politiska arbetet på EU-nivå. Det är ju en tradition som vi har goda erfarenheter av i Sverige. Jag skulle snarare vilja säga att det är ett synnerligen viktigt komplement till en demokratisk process i ett land där organisationer som är starkt demokratiskt uppbyggda också kan föra en medlemsdebatt både på arbetstagar- och arbetsgivarsidan på alla nivåer i samhället om viktiga angelägenheter. Det möjliggörs av att parterna ges en roll i tillkomsten av regler och lagar som ska fungera i ett samhälle.

Det är, fru ordförande, en tillgång och innehåller egentligen ingen risk. Däremot är strukturerna naturligtvis olika i olika länder. De nordiska länderna och flera länder i Mellaneuropa präglas av ett väl utvecklat partsarbete medan det finns andra länder som inte har kommit dit ännu. Jag kan inte se att detta är någon risk. Snarare är det en tillgång också för de länder – framför allt kandidatländerna – som inte har kommit lika långt som många andra EU-länder att sådana strukturer byggs som man kan delta i och som även sannolikt understöder tillkomsten av partsformationer också i de länderna.

Jag lämnar ordet till Siw.

Anf.  36  Kanslirådet SIW WARSTEDT:

När det gäller den rättsliga grunden är det riktigt som det återges och som ni talar om här – det har förts en diskussion om den. Det är rådets rättstjänst som har ifrågasatt om man kan använda artikel 202, para 2, som ett rättsligt underlag för beslut.

Frågan har inte diskuterats i rådsarbetsgrupper, utan gick direkt upp i Coreper nu den 27 februari. När man hade den uppe i Coreper hade samtliga medlemsländer ställt sig bakom detta. Man baserade beslutet på att det är parterna själva som i sin gemensamma skrivelse inför Laeken föreslog att man skulle formalisera det hitintills ad hoc-betonade förmötet inför Europeiska rådets möte. Man ville få en starkare struktur på detta.

Arbetsmarknadsministrarna har också vid flera tillfällen understrukit den politiskt mycket viktiga viljan att backa upp det sociala trepartstoppmötet och samarbetet med parterna.

Det är också mot bakgrund av utvidgningen som man vill ha detta tydligt och klart.

Vid Coreper i förra veckan ställde sig alltså alla medlemsländer bakom förslaget. Två medlemsländer ville ha ett så kallat statement fört till beslutet. De skriver att de instämmer helt i beslutet när det gäller innehåll och mål och hänvisar till arbetsmarknadens parters skrivelse till Laeken. Skälet till att man gör det här är, precis som övriga medlemsländers skäl, att man vill visa på en stark politisk vilja i frågan. Samtidigt säger man att beslutet inte får utgöra något slags prejudikat för att inrätta andra kommittéer.

Anf.  37  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag kan med viss ledsamhet konstatera hur pass lätt det politiska systemet kan kidnappas. Det är klart att parterna vill ha en starkare struktur för att ha ett större inflytande på EU-nivå. Jag tycker att det är tragiskt att vi inte för en större debatt om detta i Sverige – om hur lagstiftning och beslut på de här områdena ska fattas i EU och vilka typer av beslutsmekanismer som faktiskt nu kommer i prejudikat. Det gäller också hur förankringsprocesser går till.

Jag vill bara påminna om att detta förvisso är demokratiskt uppbyggda organisationer, men jag skulle vilja ifrågasätta parternas legitimitet på EU-nivå. Vi har låg anslutningsgrad, både på arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Det är många som inte känner sig delaktiga i de propåer och annat som parterna på denna nivå driver och för.

Därför vill jag som sagt ifrågasätta legitimiteten, jag vill varna för korporativismen och jag ser att vi inte får någon bra debatt om hur lätt beslutsfattandet kan komma i händerna på andra, som inte är demokratiskt valda.

Jag tycker också att det är synd att vi inte har fört någon diskussion om detta vad gäller subsidiaritet. Jag erkänner att parterna i Sverige har en viss betydelse. Här kan vi tillsammans lösa en hel del saker utifrån de svenska förutsättningarna. Men nu adderar man detta till en EU-nivå, som kanske lite grann bär skenet av ett gammaldags sätt att driva politik i de här länderna och samtidigt påtvingar man kandidatländerna strukturer som de inte har någon historisk erfarenhet av och i många fall inte heller ser någon anledning att bygga upp. Nu kommer de att tvingas bygga upp den typen av strukturer just för att kunna vara med i sådana här förhandlingar.

Jag tycker att det är alldeles fel sätt att fatta beslut i EU. Där ska alltså parterna sitta och samråda inför vårtoppmötena. Jag skulle hellre se att det fanns en förankring utifrån parternas synpunkter till ministrarna när de åker från respektive länder och att det är politiker som fattar beslut.

Anf.  38   Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag delar inte Gunilla Carlssons uppfattning om att här föreligger en risk för att partssystemet, som hon säger, kidnappar det politiska systemet. I själva verket tror jag att det är precis tvärtom.

Problemet är snarare att EU-systemet lider brist på folkligt deltagande och folkligt stöd. Partsdeltagande och partsmedverkan kommer att kunna öka det folkliga stödet och den demokratiska insynen i EU-arbetet. Det är min och regeringens övertygelse.

Anf.  39  MIKAEL ODENBERG (m):

Ordförande! Låt mig ställa den kanske lätt retoriska frågan: Hur ska det folkliga stödet kunna förbättras därför att tre premiärministrar och Romano Prodi träffar 20 representanter för fackföreningar och arbetsgivarorganisationer på olika håll i Europa?

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp):

Jag undrar om detta är regeringens hållning. Det här är en principiellt viktig fråga. Är det valda regeringar som är sprungna ur valda parlament, vare sig det är nationella parlament eller Europaparlamentet, som ska styra, eller är det någon annan? Regeringens hållning är väl trots allt att det är valda parlament och Europaparlamentet som ska styra inom den europeiska unionen, eller hur?

Anf.  41  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Till Mikael Odenberg vill jag säga att de representanter från parterna som kommer att träffa regeringscheferna naturligtvis kommer att vara representativa för de fackliga organisationerna i Europa. Något annat är väl inte aktuellt. Det är klart att de kommer att företräda en samlad partsuppfattning på ömsesidigt håll, även om den inte är gemensam, och föra fram det. Jag kan inte se att det är något stort problem.

Som Carl B Hamilton också säger kommer inte partssystemet att styra. Men det vore klokt av det politiska systemet att också lyssna på partsståndpunkter. Det är en möjlighet till påverkan och inflytande för att bredda den demokratiska processen, i synnerhet på arbetsmarknadens område där så många människor berörs så mycket av regelverk och annat som hänger samman med det som parterna traditionellt, fast på olika sätt, sysslar med i de olika länderna.

Anf.  42  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi har helt klart olika uppfattningar. Jag tycker att det är besvärande att diskussionen kommer samtidigt som vi ska ha en översyn av fördragen där man ska göra det lättare att utkräva ansvar. Vi kan ju se vad som händer på dessa slutna middagar – eller i vilka sammanhang detta nu ska föras.

Parterna har givits en unik möjlighet inom EU-systemet att stifta lag. Genom att göra överenskommelser på övergripande nivå kan de få detta lagfäst direkt i bindande rättsakter, om man är överens på EU-nivå, utan någon som helst möjlighet för det politiska systemet att gripa in. Jag ser framför mig en risk med dessa middagsövningar, där man sitter och delar upp frågorna. En del frågor, som är svåra att hantera inom det politiska systemet, uppmuntras parterna ännu mer att ta tag i och tvärtom.

Jag anser att detta är kontraproduktivt gentemot den debatt som vi för om att öppna och skapa ett mer demokratiskt och mer legitimt EU-samarbete.

Dessutom kommer det förmodligen inte att bidra till att ge Lissabonprocessen någon vidare mer kraft när det gäller att skapa konkurrenskraft.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Statsrådet har ingen mer kommentar. Då kan jag konstatera att det sammanfattningsvis finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 5 på dagordningen, som handlar om Sysselsättningskommitténs arbetsprogram 2003.

Anf.  44  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Rådet ska informeras om Sysselsättningskommitténs arbetsprogram för år 2003. Kommittén ska under året bland annat granska kommissionens förslag till nya riktlinjer samt komma överens om format och innehåll i de nationella handlingsplanerna. Kommittén ska även diskutera indikatorer för sysselsättning i den framtida strategin, de allmänna ekonomiska riktlinjerna samt kommissionens förslag till strukturindikatorer.

Sverige kan i stort välkomna arbetsprogrammet.

Slutligen vill jag informera om att kommittén har utsett en svensk till ordförande för de kommande två åren. Det är departementsrådet på arbetsmarknadsenheten i Näringsdepartementet Mats Wadman.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av informationen. Om ingen begär ordet kan jag konstatera att vi tackar för informationen.

Vi går vidare till nästa punkt på dagordningen, som är punkt 6 – Arbetsprogram för Kommittén för socialt skydd 2003.

Anf.  46  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Rådet kommer att informeras om arbetsprogrammet för Kommittén för social trygghet för år 2003. Huvuddelen av kommitténs arbete kommer att ägnas åt den andra omgången nationella handlingsplaner i kampen mot fattigdom och social utestängning. Målsättningen är att kommissionen och rådet ska presentera en gemensam rapport vid EPSCO-rådet i december.

I arbetsprogrammet anges även att kommittén kommer att diskutera strömlinjeformningen av den sociala processen utifrån kommissionens meddelande, som väntas under våren. Sverige kan välkomna arbetsprogrammet.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Tack för informationen! Om ingen begär ordet så kan vi gå vidare till punkt 7 på dagordningen, om uppföljningen av handlingsplan för kompetens och rörlighet.

Anf.  48  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Som uppföljning till handlingsplanen för ökad kompetens och rörlighet som lades fram våren 2002 kommer kommissionen vid rådsmötet att presentera sina insatser. Kommissionen har tagit fram ett förslag till införande av ett gemensamt europeiskt sjukförsäkringskort. Förslaget innehåller ett stegvis införande. Kortet är tänkt att tas i bruk år 2004.

Man har också enats om att ändra den rättsliga grunden för de europeiska arbetsförmedlingarnas nätverk, Eures, för att göra detta till ett mer effektivt instrument.

Kommissionen har även presenterat ett meddelande om fri rörlighet för arbetstagare. Meddelandet är av informationskaraktär, med syfte att klargöra tolkning och tillämpning av bestämmelserna på detta område.

Handlingsplanen för ökad kompetens och rörlighet är ett värdefullt bidrag i arbetet att nå de gemensamma målen, och jag välkomnar därför att arbetet fortsätter.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen. Ingen har begärt ordet, så vi kan gå vidare till punkt 8, som handlar om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag.

Anf.  50  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Det grekiska ordförandeskapet satte i sin preliminära dagordning till ministerrådsmötet den 6 mars upp direktivet om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag som en politisk överenskommelse.

Efter mötet i Coreper förra veckan har man ändrat detta, och i stället blir det endast en debattpunkt nu på torsdag. Förhandlingar i rådsarbetsgruppen inleddes i juni förra året. Den 21 november lämnade Europaparlamentet ett betänkande efter en första läsning. Den 28 november lämnade kommissionen ett ändrat förslag till direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag. I det ändrade förslaget har man tagit hänsyn till de ändringsförslag som Europaparlamentet lämnade i sitt betänkande efter den första läsningen.

Direktivförslaget ställer upp en likabehandlingsprincip. Enligt den ska uthyrda arbetstagare få åtminstone de grundläggande arbets- och anställningsvillkor som motsvarar de som skulle gälla om de hade anställts direkt av det aktuella kundföretaget för att utföra samma arbete. De grundläggande arbetsvillkor som avses relaterar till arbetstid, semester och lön. Vid tillämpningen av denna princip ska de regler som är gällande i kundföretaget avseende arbete som utförs av gravida och ammande kvinnor liksom barn och ungdomar samt åtgärder som syftar till att förhindra diskriminering följas. Undantag från denna huvudregel kan enligt förslaget tillåtas genom kollektivavtal under förutsättning att avtalet garanterar ett adekvat skydd.

När jag i november förra året presenterade den svenska ståndpunkten för EU-nämnden sade jag att regeringen ställer sig positiv till direktivförslaget. Men jag sade också att vi arbetar för att direktivet ska tillåta avvikelser genom kollektivavtal och att denna undantagsmöjlighet utformas på ett sådant sätt att arbetsmarknadsparternas autonomi inte begränsas.

Vi har nu, så sent som i torsdags, lyckats nå en tillfredsställande överenskommelse i denna fråga. Det innebär bland annat att det uttalade kravet på ett adekvat skydd har tagits bort. På så sätt har risken för att EG-domstolen ska kunna överpröva ett kollektivavtals materiella innehåll undanröjts.

Jag vill understryka att denna överenskommelse förutsätter att Sverige stöder direktivet. Genom detta stöd har vi kunnat delta konstruktivt i förhandlingarna. I gengäld har vi fått gehör för lösningar som är anpassade till svenska förhållanden.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Tack! Precis som statsrådet sade var denna fråga uppe i EU-nämnden i november. Då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt inför de fortsatta förhandlingarna.

Anf.  52  MIKAEL ODENBERG (m):

Fru ordförande! Frågan var alltså uppe i november, och den lär komma upp igen. Jag vill ändock markera att vi gärna hade sett att regeringen inte hade varit fullt så konstruktiv.

Vår ståndpunkt är att direktivförslaget bygger på en i grunden bisarr icke-diskrimineringsprincip. Hela idén bakom direktivförslaget är att relationerna mellan ett bemanningsföretag och bemanningsföretagets anställda ska styras av vilka kunder bemanningsföretaget har. Det innebär i praktiken att man devalverar bemanningsföretagen som arbetsgivare. De är inte arbetsgivare med de rättigheter och skyldigheter som normalt tillkommer en arbetsgivare och de har inte samma möjlighet och samma ansvar som andra arbetsgivare när det gäller att träffa avtal och överenskommelser med sina anställda.

Direktivet innebär till exempel, överfört till svenska förhållanden, att den avtalsmodell som TCO-sfären har valt i sina avtal med bemanningsbranschen sätts på undantag till förmån för den avtalsmodell som LO har valt.

Men alldeles bortsett från de synpunkter som man kan anlägga på icke-diskrimineringsprincipen tycker jag att man kan ifrågasätta den rättsliga grunden för hela lagstiftningsarbetet. I praktiken innebär det att unionen går in och styr och påverkar lönesättningen i en hel bransch. Vi tycker inte att det tillhör EU:s kompetensområde. Vi tycker att grundläggande frågor om anställningsförhållanden och lönevillkor är en nationell fråga. Den ska avgöras på nationell basis och i förhandlingar mellan parterna. Mot den bakgrunden anser vi att Sverige bör säga nej till direktivet.

Anf.  53  LARS OHLY (v):

Det blir tydligen inte någon politisk överenskommelse, utan enbart en debatt. Ändå hänvisar du till att man så sent som i torsdags gjorde en form av överenskommelse som kommer att kunna finnas med i en slutlig politisk överenskommelse vad gäller kollektivavtalsrätten.

Kollektivavtalens ställning är oerhört viktig, inte minst därför att två system krockar här. Det är en fråga om att mer detaljreglera i lag eller att ha mer dispositiva regler, som parterna på arbetsmarknaden kan hantera själva. Den svenska modellen är ju den senare. Det är oerhört viktigt att den försvaras.

Jag tycker att det låter som att du har kommit en bit på väg. Det är bra att vi tar bort det här med adekvat skydd och att man visar att kollektivavtalen alltid kan reglera dessa förhållanden. Det innebär också att TCO-modellen inte alls ställs åt sidan, som Mikael Odenberg säger, utan att den faktiskt kan förekomma även i fortsättningen.

Däremot undrar jag om sexveckorsregeln är kvar. Jag har svårt att se att man ska ha ett undantag på sex veckor – någon sorts karens – ifall man ska göra en sådan här överenskommelse. Detta fanns också med bland det som ordförandeskapet sammanfattade som nödvändiga delar av en kompromiss, då blir det lite svårt att se att det skulle kunna försvinna. Men jag vill ändå fråga dels om regeringens uppfattning om möjligheterna att ta bort det, dels om inställningen till frågan i sak.

Jag tycker att mycket av det som beslutas om på EU-nivå vad gäller arbetsmarknaden i och för sig inte alltid hör hemma på den nivån. Det finns tillfällen då man kanske snarare skulle ifrågasätta om den här typen av direktiv eller politiska överenskommelser ska antas. I stället kanske man bör ha en nationell lagstiftning som bygger på egna länders traditioner och som i väsentlig grad kommer att skilja sig åt mellan olika länder på grund av att de system som är uppbyggda bygger på helt olika traditioner.

I det här fallet har vi ingen anledning att gå emot det arbete som har gjorts med att påverka direktivet. Men jag hoppas dels att kollektivavtalens ställning garanteras, dels att man också kan ifrågasätta sexveckorsregeln.

Anf.  54  ULF HOLM (mp):

Ordförande! Det finns flera problem med bemanningsföretag – det är jag den första att erkänna. Men problemet här är om EU verkligen ska ha kompetens på det här området. Är det rätt nivå att fatta besluten på? Där är jag mycket mer negativ, och jag tycker inte alls att det är bra. Det gäller framför allt klåfingrigheten – om jag uttrycker det så – i att EU ska ha kompetensen att fastställa lönenivåer. Ursäkta, men jag tror inte att EU är den rätta nivån att fastställa sådana saker på.

Det är väldigt farligt om den svenska regeringen går med på detta. Har man en gång börjat fastställa det på en nivå så är det väldigt lätt hänt att det kommer på andra områden också, och då blir det ett prejudikat och vi vet inte riktigt var det slutar. Framför allt var det intressant att höra den förra debatten om hur den sociala dialogen med arbetsmarknadens parter skulle stärkas. Hur hänger det ihop med att EU plötsligt ska ha kompetens på de här områdena?

Det står här att man har tagit hänsyn till EU-parlamentets ändringsförslag. Ursäkta, men jag har inte kunnat få ordning på det här och kunnat se vilka av parlamentets ändringsförslag som egentligen har kommit med här. Sedan kommer det ju ett tillägg. I torsdags gjordes en ny ändring, så det här papperet verkar vara inaktuellt. Men vi kanske kommer tillbaka till detta längre fram, vid nästa möte, så att man kan se detaljerna.

Jag skulle önska att den svenska regeringen satte ned foten och sade nej till detta av principiella skäl.

Anf.  55  CHRISTINA AXELSSON (s):

Fru ordförande! Jag tänker först ställa en fråga. Som jag har förstått av materialet är detta oerhört viktigt. Vi kommer att kunna ha kvar de kollektivavtal som vi har. På så sätt kommer vi inte att bli berörda i enlighet med vad som står tidigare i och med ändringen.

Men jag skulle vilja höra en sak nu när man i stället ska föra en diskussion om detta i stället för att anta det. Kommer ministern att ta upp det här med skyldighet att samråda innan man anlitar ett bemanningsföretag, som LO och TCO har lyft fram i sina remissvar? Hur ställer man sig till det?

Anf.  56  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara för protokollets skull framhålla att vi står fast vid vår negativa hållning, som redogjordes för i november.

Anf.  57  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag vill börja med att säga att det här är svårt. Här skaver två olika principer, förhållningssätt, mot varandra, nämligen om löne- och anställningsvillkor ska regleras i lagar eller om de ska regleras i avtal. Vi har en svensk tradition som starkt hävdar att löner ska bestämmas i kollektivavtal.

Den situation som vi har fått anledning att fundera på har uppstått i och med att det framförs krav på och önskemål om att stärka löntagare, anställda i bemanningsföretag i de olika europeiska länderna. För Sveriges del har vi löst den frågan i Sverige. Vi känner inget behov av att lagstifta därvidlag. Däremot finns det andra som känner behov av det.

Då har vi varit tvungna att besvara två frågor, som förhållningssätt inför jobbet med direktivet. Den ena frågan är: Tycker vi att det är rimligt att stärka de anställdas skydd i länder där man rimligen inte kommer att kunna få till stånd kollektivavtal som reglerar detta? Jag svarar ja på den frågan. Det är rimligt att stödja människor i andra länder.

Den andra frågan är: Finns det risk för att det kommer till ett direktiv som kan gripa in också i den svenska kulturen där vi träffar kollektivavtal, och som på så sätt kan undanröja eller göra det möjligt att på EU-nivå överpröva de kollektivavtal som har träffats i Sverige? Jag svarar ja på den frågan. Det kan komma till ett sådant direktiv.

Vilken är då den bästa svenska ståndpunkten inför det? Regeringen har resonerat på följande sätt: Bejaka tillkomsten av ett direktiv som ger ett ökat skydd under förutsättning att de svenska kollektivavtalen garanteras få gälla utan risk för att bli överprövade. Det är det läget vi har just nu.

Vi kommer rimligen att kunna nå en sådan överenskommelse om tillkomsten av detta direktiv att svenska kollektivavtal kommer att kunna gälla vare sig de är bättre eller sämre – om man ska använda de termerna – än EU-direktivet. Det betyder också att det Mikael Odenberg kallade TCO:s avtal kommer att kunna fortleva i Sverige trots detta direktiv. Det blir alltså tillåtet att avvika från den här likabehandlingsprincipen om att anställda i bemanningsföretag ska ha samma villkor som gäller i kundföretag. Det är alltså möjligt att avvika från det. I Sverige har vi ju som bekant två olika principiella system för att reglera löne- och anställningsvillkor i bemanningsföretag. De kommer att kunna fortleva sida vid sida.

Vad vi dessutom gör, om vi kan gå i mål med det här direktivet med den svenska ståndpunkten, är att vi nu får stadfäst i ett direktiv att i Sverige regleras löne- och anställningsvillkor i avtal. Det är ju en väldigt viktig princip som vi därmed får fastslagen i detta EU-direktiv, att vi kan använda kollektivavtalen för att reglera villkoren här, och det kan inte överprövas på EU-nivå. Det är en klockren framgång för den svenska modellen i anslutning till den minimilagstiftning, och nu också mera direkt lönereglering, som gör sig gällande på det europeiska planet och i flera andra europeiska länder, där vi ju har olika synsätt.

Lars Ohly frågade om sexveckorsregeln. Den säger vi nej till. Sveriges grundhållning är att direktivet ska gälla från första dagen då någon hyrs ut. De allra flesta länder bejakar tillkomsten av en så kallad karenstid. Vi har signalerat att ska det vara möjligt för Sverige att vara med på en sådan diskussion skulle det i så fall vara att under en övergångstid, som en övergångsregel, ha en så kallad karensperiod men som upphör efter en tid och då blir gällande från första dagen.

På Christina Axelssons fråga kan jag svara att Sverige inte har drivit frågan om något ytterligare stärkt samråd. Där finns en informationsskyldighet, men inget ytterligare stärkt samråd.

Jag tror att jag har fångat upp de inlägg som har gjorts så här långt.

Anf.  58  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Tack för Hans Karlssons svar. Det är glädjande att höra just att vi inte har haft några problem med bemanningsföretagen i Sverige. Tvärtom är det väl så, som det står i promemorian, att de bland annat har bidragit till att det har skapats arbetstillfällen och framför allt också för en del underlättat både deltagande i och inträde på arbetsmarknaden. De har blivit ett bra komplement, och det är en utveckling som i alla fall jag och mitt parti har haft anledning att uppmärksamma som mycket positivt. Här har funnits ett behov, och det har haft många goda effekter.

Därför kan jag inte för mitt liv förstå varför ni lånar ut Sverige till att nu, när några länder påstår sig ha bekymmer med bemanningsföretagen, skapa lagstiftning i detaljer och på EU-nivå där det inte alls behöver höra hemma. Jag kan inte förstå varför man inte i stället har använt det goda exemplets makt, att visa upp Sverige med självförtroende, visa hur det fungerar här, att vi låter parterna ha ett ansvar och därmed också få vissa befogenheter. Någon gång måste nog den socialdemokratiska regeringen sätta ned foten om man vill behålla den tradition vi har haft på den svenska arbetsmarknaden, om vi nu inte ska gå över till mer av lagstiftningsprinciper från Bryssel för att börja reglera förhållandena på den svenska arbetsmarknaden.

Jag ser det här direktivet bara som en början. Jag tycker att det är tragiskt att man startar med att ge sig på just denna bransch.

Jag är oerhört kritisk. Jag kan också konstatera att det möjligtvis riskerar att vara så att när den här frågan väl kommer upp i riksdagen finns det inte en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  59  CHRISTINA AXELSSON (s):

Det kan väl också komma bemanningsföretag från andra länder, där de inte har våra avtal, som lägger anbud och kanske vill komma in i Sverige. Då kan det väl vara bra att ha den här regeln.

Anf.  60  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Följdfrågan till statsrådet lyder då: Även om det kommer bemanningsföretag från utlandet, kommer de svenska kollektivavtalen att gälla?

Anf.  61  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag tycker att Gunilla Carlsson tar i. Vi lånar inte ut Sverige. Däremot har vi säkerställt att den svenska modellen kan fungera i Sverige. Det har varit nog så viktigt att göra det, därför att här löpte vi en risk. Jag håller gärna med alla som har gjort inlägg här om att det skulle vara ödesdigert för den svenska modellen om vi fick lagstiftade löne- och anställningsvillkor. Vi vill inte ha det. Hade vi kunnat kämpa ned opinionen och efterfrågan på den typen av lagstiftning i övriga Europa? Nej, jag tvivlar uppriktigt sagt på det.

Däremot har vi kunnat lägga kraften på att se till att svenska avtal gäller i Sverige, oberoende av om de är bättre eller sämre än ett EU-direktiv. Den framgång vi har önskat oss hela tiden i frågan om svenskt EU-medlemskap är ju att kunna trygga svenska kollektivavtal i Sverige. Där har vi varit osäkra tidigare. Nu kan vi få ett ordentligt genombrott på det. Det har blivit nödvändigt, just därför att kulturerna, traditionerna, krockar med varandra. Den nordiska modellen och den central- och sydeuropeiska modellen är olika därvidlag. Vi ska inte ha överprövning av svenska kollektivavtal.

Vi har nu gjort både-och. Vi har kunnat bejaka tillkomsten av bättre skydd. Vi hade gärna sett att det hade varit genom kollektivavtal. Företrädare för andra länder tycker inte att det är en bra, användbar och framkomlig väg i deras länder. Vi tycker att det är det i våra. Nu får de det skydd som de tycker sig behöva mot att vi kan behålla den svenska och nordiska modellen med ett kollektivavtal. Det är framgången.

I fråga om utländska företag gäller svenska kollektivavtal, naturligtvis under förutsättning att man träffar ett svenskt kollektivavtal. Men det är ju parternas uppgift att se till att fånga in företag med svenskt kollektivavtal om man utför arbete i Sverige.

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Då har jag bara en fråga med anledning av de Coreperöverläggningar som har skett: Har jag förstått det hela rätt, att det är bara Sverige som har haft den här typen av invändningar och synpunkter?

Anf.  63  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

När det gäller kollektivavtalsrätten har vi haft god support från en rad länder. Det är nog inget land som har drivit det lika hårt som Sverige. Vi har gjort frågan tydlig, och vi har kunnat visa det svenska exemplet. Hade vi gått på ursprungstanken i direktivet hade ett av två svenska kollektivavtal blivit underkänt. När de andra länderna förstod att det var så reellt, att det inte var ett antagande utan att ett avtal skulle bli underkänt, nämligen att tjänstemännens individuella löneavtal skulle bli underkänt enligt ett sådant direktiv, har vi fått gott stöd och har också kunnat träffa överenskommelser med eller fått uppbackning från en rad andra länder. Det land som ivrigast inte vill ha en reglering på detta område är UK. De tycker nog att de inte behöver en reglering över huvud taget på detta område.

Sedan finns det andra delar i detta som fortfarande är utestående som jag inte tror att vi behöver gå in djupare på nu. Men i grundfrågan när det gäller kollektivavtal har vi fått gott stöd av de andra länderna.

Anf.  64  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

När det gäller argumentationen om kollektivavtalen, har också här skett förändringar. Men inledningsvis hette det att vi kanske inte ser så stora problem med bemanningsföretag, att det kanske inte behövs ett direktiv. Då har jag fått svar på frågan, att i alla fall Blair och Storbritannien ansåg att det här avtalet inte hade behövts. Då hade man möjligtvis kunnat få en majoritet för att stoppa det.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det precis som vid EU-nämndens sammanträde i november finns ett fortsatt stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 9 om integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

Anf.  66  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Vid rådets möte den 6 mars 2003 kommer det grekiska ordförandeskapet att ha tagit fram ett underlag för en debatt om hur man ska stärka rutinerna för jämställdhetsintegrering. Hittills har fokus legat på att följa upp jämställdhetsintegreringen i olika rådskonstellationer. Efterhand har ett behov av en mer övergripande uppföljning och återrapportering blivit allt tydligare. En sådan övergripande återrapportering till Europeiska rådet skulle svara mot krav som ställts av stats- och regeringscheferna 1995 och skulle kunna ge en bättre överblick av vad som sker inom jämställdhetsområdet och beträffande jämställdhetsintegrering såväl nationellt som på EU-nivå.

Regeringen stöder det grekiska ordförandeskapets förslag på återrapportering. Vi vill poängtera att denna rapportering ska bygga på befintliga processer och inte skapa någon ny process.

Det grekiska ordförandeskapet har också lyft fram frågan om hur en fortlöpande övervakning av jämställdhetsintegreringen skulle kunna organiseras. I detta sammanhang kommer Sverige återigen att föra fram skapandet av ett europeiskt gender-institut. Ett sådant institut skulle kunna komplettera rådets arbete och stå för ett långsiktigt och strategiskt tänkande i frågor som rör jämställdhet och jämställdhetsintegrering.

Anf.  67  ORDFÖRANDEN:

Det fanns i november i EU-nämnden en majoritet för rådsslutsatserna. Då ingen begär ordet med anledning av uppföljningsarbetet kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi kan gå vidare till punkt 10 om det europeiska handikappåret.

Anf.  68  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Punkterna 10 och 11 är endast diskussionspunkter, och om det tillåts mig ställer jag frågan om nämnden vill ha en föredragning om det.

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Då ingen begär ordet på punkterna 10 och 11 nöjer vi oss med det material vi har fått.

Vi är då på punkt 12, som är övriga frågor.

Anf.  70  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM:

Kommissionen har så sent som i torsdags meddelat att man kommer att presentera en rapport om det sociala läget i Europa. Det är den enda övriga fråga som har tillkommit hittills. Jag vet inte om det är en muntlig rapport eller när rapporten kommer, men det blir en presentation och en information om när en sådan rapport kommer.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi statsrådet med medarbetare för detta.

2 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 18 februari 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 7 mars 2003

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Jag vill hälsa finansministern med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Som vanligt börjar vi med en rapport från ministerrådsmötet den 18 februari, och därefter fortsätter vi med samrådet.

Anf.  73  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag svarar gärna på frågor om det finns sådana. Jag är på väg till Finland, så jag har lite ont om tid. Men om jag får korta frågor svarar jag också kort.

Anf.  74  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den skriftliga rapport som vi har fått.

Anf.  75  MATS ODELL (kd):

Det handlar om dagordningspunkt 4, om röstningsförfarandet inom ECB. Det står i handlingarna att ”slutsatserna godkändes utan de delar som i sak godkänner förslaget”. Det låter outgrundligt. Det skulle vara intressant att få en kort beskrivning av läget från finansministern.

Anf.  76  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tänkte återkomma till det, eftersom det också finns på dagens dagordning.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Vi går då in på dagordningen, och det är först punkt 3.

Anf.  78  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är två smärre justeringar i dagordningen. Dels kommer en årsrapport från Kommittén för ekonomisk politik om strukturreformer som lagts till förberedelserna inför vårtoppmötet. Dels har under övriga ärenden Tyskland begärt att få upp frågan om moms på gränsöverskridande luftfart. Det kommer att nämnas där.

Vi kommer att fortsätta förberedelserna inför vårtoppmötet. Det handlar framför allt om huvudbudskapet inför de kommande allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, som kallas Key Issues Paper. I dokumentet ska de viktigaste utmaningarna för den ekonomiska politiken för de närmaste åren anges. På basis av detta ska stats- och regeringscheferna vid toppmötet ge politisk vägledning för de allmänna riktlinjer som presenteras av kommissionen i april. Ordförandeskapet har presenterat ett utkast till Key Issues Paper som fortfarande behandlas i kommittén och under rådet.

Från svensk sida framhåller vi vikten av en stabilitets- och tillväxtorienterad makroekonomisk politik med sunda offentliga finanser och stabila priser. Vi betonar också de ömsesidiga kopplingarna mellan den makroekonomiska politiken och strukturpolitiken. Vi verkar också från svensk sida för tydliga budskap om att förbättra den inre marknaden för tjänster, driva på sysselsättningsarbetet, stärka ramvillkoren för innovationer och kunskapsinvesteringar och integrera miljöfrågorna i den ekonomiska politiken. Vi poängterar särskilt också skyndsamma pensionsreformer.

Man kan konstatera att EU:s ekonomisk-politiska strategi för att uppnå en hög och uthållig tillväxt och sysselsättning med sunda offentliga finanser i allt väsentligt redan finns på plats. Eftersom strategin är medelfristig till sin karaktär bör den också ligga fast. Samtidigt är EU som helhet tämligen långt ifrån de gemensamma mål som satts upp exempelvis för sysselsättningen, även om det gjorts en hel del framsteg.

Som jag ser det handlar det nu framför allt om att genomföra de åtgärder som vi har åtagit oss. Det gäller både makropolitik och strukturpolitik.

Diskussionen om Key Issues Paper understöds av den rapport om framstegen med strukturreformer som Kommittén för ekonomisk politik har tagit fram. Rapporten är ett resultat av de länderexaminationer av strukturreformer som genomförs i kommittén varje år. Den visar tydligt att våra ökade ansträngningar är nödvändiga för att uppnå EU:s ambitiösa mål för sysselsättningen. Rådet ska vid mötet ställa sig bakom rapporten.

När det gäller den ekonomisk-politiska samordningen är tanken att vi ska anta slutsatser för att bättre samordna budgetpolitiken. Det är nu andra gången som vi diskuterar den frågan, och där har Ekonomiska och finansiella kommittén precis diskuterat ett utkast till slutsatser. Efter det att Ekofinrådet antagit slutsatserna ska de vidarebefordras till Europeiska rådets vårtoppmöte.

Det är en fråga som vi prioriterar mycket högt från svensk sida. Det är viktigt att hitta vägar för att främja efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpakten och därigenom förbättra förutsättningarna för en sund finanspolitik – en finanspolitik som förmår hantera behoven av såväl kortsiktig stabilisering som långsiktig uthållighet. Det verkar också finnas goda förutsättningar för att uppnå enighet om en slutsatstext som väl motsvarar de svenska prioriteringarna.

Enligt mitt sätt att se bör slutsatserna bland annat framhålla behovet av en ansvarsfull finanspolitik sett över hela konjunkturcykeln, långsiktig uthållighet, inbegripet ökat fokus på skuldreducering, samt möjlighet till ökad flexibilitet för länder som redan har uppnått en låg skuldkvot och att genomföra reformen i syfte att höja den långsiktiga tillväxten. Därmed kan man säkerställa att de offentliga finanserna bidrar till tillväxten både på kort och på lång sikt.

Vi ska också i Ekofinrådet diskutera reformer på pensionsområdet utifrån en rapport som är utarbetad av Kommittén för ekonomisk politik och även Kommittén för social trygghet och kommissionen. Initiativet till det här arbetet togs bland annat under det svenska ordförandeskapet. Det är en rapport som är skriven på mandat från Europeiska rådet just i Göteborg och i Laeken. Rapporten behandlar principer som är betydelsefulla vid pensionsreformer. I rapporten jämförs och utvärderas hur medlemsstaterna uppfyller ett antal kriterier när det gäller pensioners tillräcklighet och framför allt den finansiella stabiliteten i pensionssystemen och behovet av modernisering. Det är ett led i det erfarenhetsutbyte som pågår på pensionsområdet bland EU:s medlemsstater.

Jag välkomnar rapporten som en grund för fortsatt erfarenhetsutbyte just på pensionsområdet. Jag tycker att rapporten visar att det bland EU:s medlemsstater finns ett behov av fortsatta pensionsreformer, framför allt för att säkerställa den finansiella hållbarheten i och med den åldrande befolkningen.

Vi ska också diskutera en rapport om nationella reformstrategier i Ekofinrådet. Det handlar om att säkerställa tillräckliga och hållbara system för hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Den är också skriven av de här berörda kommittéerna och kommissionen. Diskussionen kommer att handla om behovet av nationella reformer på hälso- och sjukvårdsområdet och inte minst äldreomsorgen också för att möta trycket av en åldrande befolkning. Det är också en rapport framtagen på mandat från Europeiska rådet i Göteborg och i Lissabon. Rapporten innehåller en genomgång av tillgänglighet, kvalitet och ekonomisk hållbarhet för hälso- och sjukvårdssektorn samt äldreomsorgen i EU. Det är en beskrivning av hälso- och sjukvårdssystem och äldreomsorg i rapporten, och den bygger på enkäter från medlemsstaterna. Det är också en del av erfarenhetsutbytet. Vi tycker att det är en bra rapport som en grund för det fortsatta erfarenhetsutbytet.

Jag stannar där och svarar gärna på frågor kring detta.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara göra er uppmärksamma på att ni har fått ett material som heter Draft Ecofin Council Report, som jag hoppas att ni alla har det.

Därmed lämnar jag ordet fritt med anledning av hela punkt 3.

Anf.  80  MATS ODELL (kd):

Jag har bara en fråga som gäller Key Issues Paper. Där talas det om ”fortsatt integrering av miljöaspekten i den ekonomiska politiken”. Detta är ett gammalt tvisteämne runt bordet här med olika ministrar. Det brukar ofta vara ”fel minister”, har vi lärt oss när vi tar upp den här frågan.

Vad innebär detta? Är det så att regeringen nu börjar lätta på sitt motstånd mot att också minimiavgifter och så vidare på exempelvis koldioxidutsläpp ska kunna beslutas med majoritetsbeslut? Eller är det fortfarande så att den som strävar emot ska kunna lägga in sitt veto mot sådana åtgärder?

Anf.  81  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Svaret är att det finns inga ändrade positioner från regeringens sida.

Anf.  82  MATS ODELL (kd):

Då undrar jag bara: Vad innebär ”fortsatt integrering av miljöaspekten”, om den som är emot det kan lägga in ett veto?

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp):

Det kommer att bli en diskussion om tillväxt- och stabilitetspakten och hur den tillämpas av länder som Frankrike. Jag efterlyser bara vad finansministern kommer att säga i den diskussionen och sedan diskussionen om själva pakten i sig. Det sägs här i papperet att den ska bli mera flexibel, tycker Sverige. Sverige går med på det.

Det här är en ganska besvärlig avvägning, att å ena sidan säga att vi ska stå fast vid allt vad vi tidigare har sagt, men att den å andra sidan samtidigt för framtiden ska vara mer flexibel. Jag undrar om finansministern kan vara lite mer precis om vad denna ökade flexibilitet innebär. Är det att man ska bli mera brittisk? Eller hur vill han formulera det?

Anf.  84  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Till Mats Odell vill jag säga att vi har höga ambitioner när det gäller integrering av miljöpolitiken i EU, miljöfrågorna, det ekologiska perspektivet i den ekonomiska politiken. Vi har lika höga ambitioner framöver. Däremot vet vi att vi har olika uppfattningar ibland när det gäller just skattefrågornas hantering. Vi har fortfarande uppfattningen att skattefrågorna ska beslutas i enhällighet. Där har vi inga nya positioner.

För Carl B Hamilton vill jag gärna framhålla att jag delar uppfattningen att diskussionen om tillväxt- och stabilitetspakten naturligtvis är den stora, övergripande frågan den här gången. Det är en balansgång som man hela tiden måste gå. Vi har tillhört – och tillhör alltfort – de länder som väldigt hårt markerar behovet av att fullfölja tillväxt- och stabilitetspakten. Jag är glad över att det numera inte väcks några frågor om att ändra principerna för tillväxt- och stabilitetspakten, utan den ligger helt fast.

De tolkningar och tillämpningar som diskuteras är lite grann i brittisk anda, som Carl B Hamilton också nämner. Britterna har fört fram att om man har en låg skuld ska det också kunna värderas in i sammanhanget. Länder som Italien och andra som har över 100 % i skuld är inte aktuella i det här sammanhanget. Det är länder som har relativt låg skuld men exempelvis stort behov av offentliga investeringar i infrastruktur och annat. Där kan man göra en annan bedömning över en kortare period. Men det innebär inte på något vis en ändrad position när det gäller grunderna för tillväxt- och stabilitetspakten, utan det är just i tillämpningsförfarandet. Den diskussionen har ju pågått rätt länge nu i EU, och jag tror att det finns ett stöd för uppfattningen att man måste ha en nyans där man också väger in skuldsituationen för länderna.

Anf.  85  CARL B HAMILTON (fp):

Hur tror finansministern att kritiken av den franska positionen blir? Kommer fransmännen att ha en annan inställning eller en reviderad inställning? Hur tror finansministern att den diskussionen kommer att föras från fransk sida?

Anf.  86  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

I stället för att spå vad fransmännen gör skulle jag vilja säga att jag hoppas att fransmännen har förstått att det inte går att bara avvisa åtgärder och initiativ. Man måste inse att även utifrån Frankrikes horisont, och naturligtvis för hela EU:s horisont, måste fransmännen visa vilka initiativ de ska ta för att hantera situationen. Det går inte bara att inkassera 3 % spräckta vallar och sedan säga att ”vi gör ingenting, det här löser sig självt”.

Jag vet inte hur den franska diskussionen går just nu, men det finns ett tryck från övriga medlemmar runt bordet på att fransmännen måste ta initiativ för att visa att de också vill hantera situationen, och inte bara låtsas som att den inte finns eller att den ska försvinna av sig själv.

Jag vågar inte göra någon bedömning eller spådom om hur de kommer att agera. Det är min förhoppning att de ska ta till sig kritiken.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer talare anmäld, och vi ska ta ställning till den här punkten. Det har tillkommit en punkt 3e, Rapport om strukturreformer. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går då vidare till punkt 4 om stabilitets- och tillväxtpakten.

Anf.  88  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi fortsätter med de stabilitetsprogram som är kvar. Det är Portugal och Luxemburg. Det sker på vanligt sätt i form av ett yttrande över respektive lands program. De här programmen offentliggjordes i slutet på förra året.

Jag tror kanske inte att det kommer att bli någon stor debatt kring programmen. Luxemburgs är helt oproblematiskt; jag delar den bedömningen. När det gäller Portugal är det glädjande att de har gjort stora ansträngningar just för att åtgärda det stora underskott som rådet identifierade redan 2001. Portugal fick då särskilda rekommendationer kring det. Enligt programmet hade de ett underskott på 2,8 % av BNP förra året. Det innebär att de har hamnat på rätt sida av 3-procentsgränsen. Det visar att processen fungerar i det här fallet. Vad jag kan förstå finns det också en relativt stor enighet i Portugal om den förda budgetpolitiken och de åtgärder som har vidtagits.

Den här gången ska rådet inte ta ställning till den legala frågan om Portugal kan anses ha levt upp till rådets rekommendation för november. Det kommer att ske senare i år. Hanteringen av Portugal är ännu ett exempel på att medlemsstaten har tagit intryck och gjort saker som också har resulterat i en klart förbättrad situation.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt. Eftersom ingen har begärt ordet blir det här en informationspunkt. Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 5, Finansiella tjänster.

Anf.  90  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar om att kommissionen ska presentera ett nytt direktivförslag om öppenhetskrav för noterade bolag. Direktivförslaget har ännu inte antagits av kommissionen. Enligt de uppgifter vi har fått kommer det att ske på onsdag den här veckan. Vi har inte fått del av den slutliga texten. Men eftersom förslaget offentliggörs så kort tid före rådets möte förväntas inte någon närmare diskussion om förslaget utan det är främst fråga om en presentation från kommissionens sida.

Direktivförslaget är ytterligare ett led i genomförandet av handlingsplanen för finansiella tjänster. Förslaget kommer att avse öppenhets- och informationskrav som ska ställas på bolag som har givit ut värdepapper som handlas på en reglerad marknad, exempelvis på en börs. Det är till en viss del fråga om en modernisering av nu gällande EG-regler på området. Förslaget väntas innehålla regler bland annat om hur ofta och inom vilka tidsfrister bolagen ska lämna viss finansiell information. I den delen kommer förslaget troligtvis att innehålla ett krav på att bolagen ska lämna kvartalsrapporter.

En annan fråga som kommer att ingå i förslaget är hur investerare ska offentliggöra ändring av större innehav av värdepapper, det som brukar kallas för flaggning. Förslaget kan också komma att innehålla vissa regler om företagsstyrning.

Eftersom vi ännu inte har sett det färdiga direktivförslaget från kommissionen kan jag naturligtvis inte ge någon inställning till förslaget. Jag kan säga generellt sett att vi naturligtvis brukar vara positiva till ökad öppenhet och insyn. Sedan, när direktivförslaget har offentliggjorts, kommer vi att informera genom en faktapromemoria både om innehållet i det och den ståndpunkt vi kan inta.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den här informationen. Ingen har begärt ordet, så då går vi vidare till punkt 6 som gäller omröstningsförfarandet i ECB-rådet. Där fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt vid EU-nämndens sammanträde den 14 februari.

Anf.  92  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan ta upp Mats Odells fråga samtidigt. Det var en diskussion vid förra Ekofin kring detta. Det var en viss osäkerhet i den diskussionen som framför allt bestod i att Finland markerade att man ville ha mer tid för diskussioner. Vad jag har förstått har Finland, eller i varje fall EU-nämnden, under förra veckan också sagt att de inte är beredda till något ställningstagande ännu. Jag är fortfarande inte säker på att frågan kan följa den tidtabell som var avsedd att sluta i ett beslut på vårtoppmötet den 21 mars.

Vi har ingen ny position för vår del. Vi har sagt att vi är beredda att diskutera någon form av utformad kompromiss på området, på det sätt som godkändes förra gången här i nämnden. Det finska ställningstagandet är fortfarande ett frågetecken, och det kan komma att försena hela processen.

Anf.  93  LARS OHLY (v):

Det var väl värre än så. Om jag har förstått det rätt var det bara sex medlemsstater som uttryckligen stödde förslaget. Flera medlemsstater sade att man ville ha mer tid på sig och Finland hade kritik mot förslaget mer uttryckligen.

Jag beklagar att den svenska regeringen inte stod upp tillsammans med Finland och kritiserade förslaget. Det är ett dåligt förslag som vi tidigare har sagt att Sverige borde ha avvisat och som jag menar leder fel. Det kommer att innebära att man delar upp medlemsländerna i A-, B- och C-lag på längre sikt och att de stora ekonomierna kommer att få styra i än större utsträckning.

Anf.  94  ULF HOLM (mp):

Vi har samma åsikt som vid det förra mötet från Miljöpartiets sida, att vi inte gillar det här förslaget. Däremot skulle jag vilja fråga när det gäller Finland. I papperen står det att Finland motsatte sig förslaget. Men finansministern säger att de ville ha mer tid. Det står sedan att ett par andra medlemsstater behövde mer tid.

Jag undrar: Vad var Finlands kritik egentligen? Uppenbarligen hade de, enligt det här papperet, kritik mot förslaget. Du försöker släta över det, finansministern. Jag vill veta vad som egentligen gäller.

Jag har för mig att även Sverige hade en del invändningar mot en del detaljer, tror jag det uttrycktes som på förra EU-nämndsmötet. Har man tagit hänsyn till några av dessa? Framfördes de på mötet?

Anf.  95  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det var olika uppfattningar kring detta i EU-nämnden förra gången. Den huvudlinje som EU-nämnden godkände, som var regeringens huvudlinje, var att vi tycker att det förslag är rimligt som säger att alla länder vid något tillfälle får avstå från att rösta. Den principen bör ligga till grund för hur man utformar rösträttsreglerna i fortsättningen. Sedan kan man naturligtvis alltid diskutera avvägningen mellan de indikatorer som bestämmer hur omröstningsförfarandet ska ske. Det jag sade var att det kan man alltid vara beredd att överväga i en kompromiss.

För Finlands del vet jag inte riktigt vad deras slutgiltiga ställningstagande har varit. Men de markerade på mötet att de hade en pågående diskussion både i riksdagen och regeringen och att de behövde mer tid. De hade också synpunkter på själva avvägningsförfarandet. Jag kan inte som Lars Ohly säga att det var sex stater. Så uppfattade inte jag läget kring bordet, att man kunde räkna in ett antal stater som avvisade förslaget. Det fanns ju en beredskap runt bordet att fatta ett beslut, men eftersom det kräver enhällighet fanns det inget skäl att driva fram ett sådant beslut när det fanns länder som ville ha mer tid till diskussioner.

Anf.  96  LARS OHLY (v):

Bara för tydlighets skull: Jag läste högt ur de kommentarer som EU-nämnden själv har tagit fram. Där står det så här: Av den utsända återrapporten framgår att Finland motsatte sig förslaget, att ett par andra medlemsstater behövde mer tid och att sex medlemsstater uttryckligen stödde förslaget. Det är den återrapport som vi har fått redogjord för oss i kommentarer från EU-nämnden.

Anf.  97  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är riktigt som det står i rapporten, att det var sex länder som uttryckligen stödde förslaget som ville fatta beslut vid bordet. Övriga länder hade inga invändningar mot att man hade kunnat fatta beslut. Men eftersom det fanns länder, framför allt Finland, som inte var beredda till ett beslut ställdes frågan inte på sin spets, helt enkelt.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det, precis som vid EU-nämndens sammanträde den 14 februari, fortsättningsvis finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 7 som handlar om skatter. Vi tar alla skattefrågorna i ett sammanhang.

Anf.  99  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ett samlat skattepaket. Vid förra mötet i januari åtog sig rådet att formellt anta skattepaketet före Europeiska rådet nu i mars. Det träffades en politisk överenskommelse om de olika delarna i skattepaketet. Jag ska kort redovisa varje del.

Först är det direktivet om skatt på sparande som ska antas. Där kom rådet överens redan i december 2001 om en text i ett direktiv som ska ligga till grund för förhandlingar med de aktuella tredjeländerna. Den texten måste nu justeras så att den stämmer överens med den politiska överenskommelsen från januarimötet. Det arbetet pågår just nu i en rådsarbetsgrupp. Samtidigt pågår intensiva förhandlingar med Schweiz och övriga aktuella tredjeländer om tillämpningen av åtgärder motsvarande dem som finns i direktivet.

Jag har tyvärr ingen färsk information om förhandlingsläget. Jag vet bara att det har rapporterats att Schweiz fortfarande ställer ett antal krav för att gå med på ett avtal. Det som har rapporterats är att det viktigaste av Schweiz krav är att EU:s moder- och dotterbolagsdirektiv ska tillämpas i förhållande till de schweiziska företagen.

Direktivet reglerar under vilka förhållanden ett moderbolag kan ta hem vinster genom utdelning skattefritt från ett dotterbolag i utlandet. Det ska förhindra dubbelbeskattning av vinster inom koncerner. Går medlemsstaterna med på det kravet finns det möjlighet att Schweiz släpper sina övriga krav och accepterar ett avtal i enlighet med den politiska överenskommelsen från Ekofin i januari.

Jag menar att vi redan har gjort stora eftergifter i förhållande till Schweiz. Under förutsättning att Schweiz inte ställer några ytterligare krav är jag dock villig att acceptera att de får tillämpa moder- och dotterbolagsdirektivet. För Sveriges del har det inte någon ekonomisk betydelse eftersom vi redan tillämpar sådana regler genom det skatteavtal som Sverige har med Schweiz.

Sammanfattningsvis är det på denna punkt således ett antal frågor såväl inom unionen internt som gentemot tredjeland som ännu inte är lösta. Min förhoppning är emellertid att vi kan hitta en lösning under veckan så att sparandedirektivet också kan antas.

Uppförandekodgruppen fick i uppdrag att bedöma om de avvecklingsåtgärder som medlemsstaterna vidtagit är tillräckliga och rapportera tillbaka till mötet på fredag. Ekofinrådet ska mot bakgrund av gruppens rapport bedöma avvecklingen och försöka få de medlemsstater som alltjämt anses ha skadliga inslag i sina skatteåtgärder att vidta nödvändiga förändringar.

Uppförandekodgruppen har ännu inte slutfört sitt arbete. De har ett möte i dag. Vi har således ännu inte fått någon rapport om hur gruppen bedömer avvecklingsåtgärderna. Vad jag har erfarit har stora framsteg nåtts, men den svenska delegationen har fortfarande en del förbehåll när det gäller enstaka skatteåtgärder.

Till sist handlar det om ränte- och royaltydirektivet som i princip är färdigbehandlat och bör kunna antas.

Vi har också en fråga om energibeskattningen på dagordningen. Den har vi haft med på de fyra senaste mötena. Som jag redovisade på förra EU-nämndsmötet vet vi att Frankrike och Tyskland sinsemellan har gjort en överenskommelse. Det finns ett problem med Italien som handlar om övergångsregler för italienska skattelättnader för åkerinäringen. Vi gör fortfarande bedömningen från svensk sida att energiskattedirektivet väl tillgodoser svenska intressen och att vi snarare ska komma överens kring detta i Ekofinkretsen.

Anf.  100  LENNART HEDQUIST (m):

Jag har en fråga i anslutning till skattepaketet och de källskatter som ska dras i de berörda länderna. Har det inom Finansdepartementet gjorts någon beräkning eller något antagande av ungefär hur stora summor det handlar om, som därmed skulle kunna komma tillbaka till Sverige i form av källskatteinkomster?

Anf.  101  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Svaret är nej. Jag tror att det är utomordentligt svårt att göra sådana beräkningar. Det kommer att bygga på ett antal antaganden som naturligtvis alltid kan ifrågasättas. Vi har inte gjort några sådana beräkningar.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer talare anmäld. De här frågorna har också varit uppe vid flera tillfällen tidigare i EU-nämnden. Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i den här frågan. Vi går då vidare till punkt 8 som gäller gemenskapsbudgeten.

Anf.  103  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Rådet ska varje år ta ställning och lämna en rekommendation till Europaparlamentet huruvida kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för genomförande av EU-budgeten. I november förra året presenterade revisionsrätten sin årsrapport för 2001. Budgetkommittén har under januari–februari i närvaro av representanter för revisionsrätten och kommissionen behandlat rapporten.

I budgetkommittén diskuteras bland annat revisionsrättens kritik av att EU-budgeten för 2001 uppvisar ett mycket stort överskott, lite drygt 15 miljarder euro. Det motsvarar ungefär 16 % av EU-budgeten. Överskottet beror framför allt på förseningar av genomförandet av strukturfondsprogrammen men även avseende förmedlemskapsstödet. Förutom att detta är ett generellt disciplinproblem är det för Sverige otillfredsställande eftersom det innebär att Sverige liksom övriga medlemsländer måste betala in en högre EU-avgift än nödvändigt för det aktuella året. Visserligen får Sverige tillbaka överskottet året efter men förskotterar då medel helt i onödan.

Sverige har inte pekats ut särskilt i rapporten men har fått några få synpunkter på bland annat egna medel. Det handlar dock mer om en fråga av teknisk karaktär där Sverige inte ser någon anledning att vidta några korrigeringsåtgärder med anledning av revisionsrättens kritik.

Punkterna i årsrapporten som särskilt gäller Sverige är färre till antalet jämfört med tidigare år. Arbetet i budgetkommittén har resulterat i ett antal rekommendationer till kommissionen men också i enighet om att rekommendera Europaparlamentet att bevilja ansvarsfrihet för kommissionen. Sverige står bakom rekommendationen att Europaparlamentet beviljar kommissionen just denna ansvarsfrihet för budgetåret 2001.

När det gäller budgetarbetet i rådet har det, sedan det svenska ordförandeskapet 2001, inletts med en övergripande diskussion om riktlinjer för det kommande budgetåret. Budgeten för 2004 är speciell i två avseenden. Dels blir det den första budgeten för ett utvidgat EU med 25 medlemsstater, dels är det den första budgeten som presenteras enligt de nya principerna om en verksamhetsbaserad budget som i högre utsträckning än tidigare bygger på principen om mål- och resultatstyrning.

Det utkast till rådsslutsatser som budgetkommittén och Coreper enats om beträffande budgetprioriteringar är från svensk utgångspunkt tillfredsställande. Rådet betonar vikten av att det finansiella perspektivet respekteras och att det finns marginaler upp till utgiftskategorierna. Ett fåtal områden nämns som prioriterade. Det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, immigration och gemensam gränskontroll. Rådet betonar också vikten av att kommissionens utgiftsprognoser förbättras och att överbudgetering av utgifter beklagas.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Jag vill påminna EU-nämnden om att nämnden diskuterade den här frågan senast den 22 november. Då hade vi också besök av Lars Tobisson som föredrog rapporten.

Anf.  105  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Vi har ju fått rapport om revisionsrättens rapporter. Det är en ganska trist läsning, inte minst för en finansminister, förstår jag. Det står ungefär samma sak de senaste 25 åren, att det fortfarande finns väldigt stora oegentligheter av diverse slag i EU:s budget. Det är alltid trist att behöva läsa sådant.

Jag finner ingen mening i att inte bevilja ansvarsfrihet, det ska jag säga meddetsamma. Men man kan i en sådan förklaring ange en viss ton. Där tycker jag nog att man bör vara strängare gentemot kommissionen, just därför att kommissionen inte vidtar tillräckligt mycket åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det är samma problem år efter år. Någon gång måste faktiskt medlemsstaterna säga: Nu måste det hända någonting mer. Man kan inte sitta och vänta på att samma saker ska komma i revisionsrättens rapport.

Nu kan jag inte det där intressanta byråkratiska språket, hur man utformar sådana förklaringar. Jag har förstått att man kan ha olika skrivningar för att markera olika saker. Jag tycker att man ska ha en ganska skarp skrivning när man beviljar ansvarsfrihet.

Anf.  106  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi hade ju revisionsrättens Lars Tobisson här. Jag tror att de bekymmer som Ulf Holm letar efter ibland har sin upprinnelse i att man på nationell nivå inte sköter EU-medel tillräckligt väl och att man ibland ger pengar till olika projekt som visar sig kontraproduktiva. Jag uppfattade det så, med den föredragning som Lars Tobisson gjorde, att det inte var den typen av oegentligheter som vi tvingades åse för ett antal år sedan från EU-kommissionen och att styrsystemen nu sakta men säkert förbättras.

Jag vill, utifrån de handlingar jag har läst och sett, stödja regeringens ståndpunkt i frågan.

Anf.  107  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordförande! Jag delar också uppfattningen att det finns nyanser i redovisningen. Det finns fortfarande mycket att kritisera. Men det är klart att det inte är den typ av kritik som vi såg för ett antal år sedan, när till och med frågan ställdes om man skulle bevilja ansvarsfrihet eller inte. Det ledde till ordentliga förändringar i kommissionens sammansättning och arbete, så det har skett en gradvis förbättring. Fortfarande är det ett bekymmer med verksamheten som sådan, både i medlemsstaterna och EU-kommissionen, men kanske av en annan karaktär än tidigare.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går då över till övriga frågor.

Anf.  109  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som vi anmälde finns det en övrig fråga. Det är Tyskland som har meddelat att man kommer att börja mervärdesbeskatta den del av de internationella flygresorna som äger rum över tyskt territorium. Skälet är naturligtvis att man vill förstärka sin budget. Tyskland uppmanar också övriga medlemsstater att beskatta internationella flygresor.

För närvarande beskattar inte Tyskland internationella flygresor. Sverige och de övriga medlemsstaterna gör det inte heller. Medlemsstaterna har rätt att undanta sådana transporttjänster från beskattning. Samtliga kandidatländer har rätt att tillämpa undantag.

En sådan beskattning som Tyskland planerar att införa står i överensstämmelse med EG-rätten. Åtgärden medför dock problem, och jag är inte beredd att följa Tyskland eftersom stora administrativa bördor för flygföretagen kan förutses. För att veta hur mycket moms som ska tas ut och redovisas måste man i princip veta hur stor del av den totala flygresan som äger rum i tyskt luftrum. Den skattskyldige måste också momsregistreras i Tyskland. Med tanke på svenska flygföretag som bedriver internationell trafik är det naturligtvis en ganska bekymmersam åtgärd. Tyskland har bett att få upp frågan. Sedan får vi väl höra hur de vill gå vidare med den.

Anf.  110  MATS ODELL (kd):

Jag har inte någon fråga utan vill bara konstatera vilken desperat situation den tyska regeringen befinner sig i och att Sverige med kraft motverkar att även detta blir ett beskattningsobjekt framöver.

Anf.  111  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag har ingen annan uppfattning. Jag tycker heller inte att det är någon bra idé.

Anf.  112  ORDFÖRANDEN:

Om vi inte har någonting mer på dagordningen får vi tacka finansministern.

3 §  Miljö

Miljöminister Lena Sommestad

Rapport från ministerrådsmöte den 9 december 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 mars 2003

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi det ajournerade EU-nämndssammanträdet den 3 mars. Vi har kommit till punkt 3, som handlar om miljöfrågor. Jag hälsar miljöministern med medarbetare välkomna till EU-nämndens sammanträde. Som vanligt börjar vi med rapporten från ministerrådsmötet den 9 december. Därefter fortsätter med information och samråd. Varsågod, miljöministern!

Anf.  114  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Tack! Det förra mötet ägde rum i Bryssel under ledning av den danske miljöministern Hans Christian Schmidt. En politisk överenskommelse nåddes då om gemensam ståndpunkt för ett system för handel med utsläppsrätter och för ett system för spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer i livsmedel och foder.

När det gäller handeln med utsläppsrätter kunde ordförandeskapet efter långa förhandlingar få till stånd en politisk överenskommelse som en gemensam ståndpunkt. En av huvudfrågorna var tilldelningen av utsläppsrätter. Där beslutades det att tilldelningen i den andra perioden, 2008 till 2012, kommer att vara gratis till minst 90 %. Det möjliggör då en auktionering av resterande del.

Förhandlingarna om GMO:er koncentrerades till hur exakta spårbarhetskrav EU bör ställa. Rådet enades dels om att operatörerna ska ange vilka GMO:er som har använts, det blev formuleringen, i blandningar, dels om en översynsklausul som anger att kommissionen inom två år ska se över den här förordningen.

Vid mötet antogs också fyra rådsslutsatser. Den första antogs mot bakgrund av kommissionens meddelande rörande en tematisk strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel. Den slutsatsen betonar bland annat den pågående översynen av bekämpningsmedelsdirektivet, EU:s kemikaliestrategi och slutsatserna från Johannesburgskonferensen som viktiga utgångspunkter för arbetet med strategin.

Den andra slutsatsen behandlar kemikaliepolitiken och förberedelser inför UNEP:s 22:a styrelsemöte i Nairobi. Det var ett inspel till styrelsemötet, och i slutsatserna anges EU:s övergripande position beträffande en global kemikaliestrategi. På svenskt initiativ sägs också i slutsatserna att en EU-strategi om kvicksilver ska tas fram år 2004.

Den tredje slutsatsen behandlade frågan om miljöskador efter Prestigeolyckan vid Galiciens kust, och de slutsatserna betonar bland annat vikten av att vidta säkerhetsåtgärder för att dels minska risken för att olyckor inträffar, dels minska skadorna när olyckor inträffat.

Den fjärde rådsslutsatsen behandlade COP 8, alltså klimatförhandlingarna. Den togs som en A-punkt.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den här rapporten. Ingen har begärt ordet, utan då får vi tacka för rapporten. Då går vi in på dagordningen. Har vi någon A-punktslista? Det har vi inte. Då går vi vidare till punkt 3 på dagordningen, som är övervakning av skogar och miljösamspel i gemenskapen.

Anf.  116  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Då kan jag först säga att vi hade ingen A-punktslista, men däremot har vi faktiskt två nya punkter på dagordningen som jag bara vill nämna. Det är en informationspunkt om bekämpningsmedel, hur man ska hantera nedbrytningsämnen och bekämpningsmedel, och en punkt om partikelutsläpp – för er information.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Vi tar dem under övriga frågor.

Anf.  118  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Okej. När det gäller skogsövervakningsförordningen ska en gemensam ståndpunkt antas i morgon. Vid det förra rådsmötet, då frågan behandlades som en lägesrapport, redogjorde vi från Sveriges sida för de problem som vi ser med den här förordningen, bland annat att vi är tveksamma till att utöka gemenskapspolitiken på skogsområdet och att förordningen är så uppbyggd att det är svårt att överblicka vilken omfattning den kommer att få.

Sedan det förra rådsmötet har arbetet fortsatt, och en kompromiss har vuxit fram. Den innebär framför allt att det har blivit tydligare hur skogsövervakningen ska utvecklas. Det föreslås, i linje med svenska önskemål, att beslut om eventuella nya övervakningsaktiviteter ska ske stegvis och med kvalificerad majoritet i den för förordningen beslutande kommittén. På det sättet ges medlemsstaterna större möjlighet att påverka utformningen av nya aktiviteter så att de passar in i de nationella systemen.

Europaparlamentet har behandlat frågan och slutförde sin första behandling den 13 februari. Europaparlamentet har i stora delar utgått från kompromissförslaget och betonar bland annat behovet av hänsyn till subsidiariteten. Därutöver har Europaparlamentet föreslagit en budgetökning på 30 % och att de åtgärder för förebyggande brandskydd som tidigare fanns med i en brandskyddsförordning införs i den här förordningen.

De flesta länder har ställt sig bakom och accepterat kompromissen. Fyra sydeuropeiska länder vill gå Europaparlamentet till mötes i fråga om förebyggande brandskydd och ökad budget. Sverige kvarhåller nu som enda medlemsstat en reservation när det gäller utvecklingen av förordningen med hänvisning till att denna bör ske utifrån ännu tydligare behovsanalyser.

Kommissionen kvarhåller också en reservation beträffande den för Sverige mycket viktiga frågan om huruvida kommittén ska bli föreskrivande eller förvaltande. Vi utgår från att den nu kommer att bli föreskrivande, för det vill alla medlemsstater att den ska bli. Det betyder att beslut ska fattas med kvalificerad majoritet i den kommitté som arbetar med utvecklingen av förordningen.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Innan jag lämnar ordet fritt vill jag bara påminna om att EU-nämnden hade att behandla den här frågan den 6 december, och då fanns det en majoritet för detta i nämnden. Då lämnar jag ordet fritt.

Anf.  120  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Sverige har en tvekande inställning till det här, men det verkar ändå som om Sverige kommer att gå med på det. Det gör mig lite frågande, för jag trodde nog att grundinställningen var att vi inte skulle gå med på det här. Om man läser remissinstansernas ståndpunkter är ju i stort sett både skogs- och miljöorganisationerna väldigt kritiska till det här. Frågan är om Sverige verkligen ska gå med på den här kompromissen. Är det inte bättre att sätta ned foten och säga att vi inte vill ha detta på gemenskapsnivå?

Anf.  121  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Jag är också lite orolig för den svenska ståndpunkten här. Om man ser på Europaparlamentets åsikt betonar man väldigt mycket de här brandförebyggande åtgärderna. Det tar mycket utrymme i diskussionen. Det är också olyckligt.

När man sedan ser på finansieringen står det att det för de fyra första åren kommer att kosta i genomsnitt 13 miljoner euro. Det är samma nivå som i tidigare förordningar. Men nu ska man ta pengar från landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det tycker jag också känns väldigt konstigt. Dessutom ska det ökas med 20 % årligen när kandidatländerna kommer in. Det kan skena iväg väldigt mycket.

Jag undrar om miljöministern kan ge oss lite begrepp om hur detta kommer att hanteras och om hur ni ser på också de ekonomiska ökningarna.

Anf.  122  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag tänkte också ställa en fråga med anledning av att vi säger att vi är tveksamma. Hur kommer det att bli i framtiden om man ska kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet? Då kommer vi väl att ha ännu svårare att kunna sätta stopp för exempelvis det här med brandövervakning. Det var någonting som vi motsatte oss väldigt mycket när vi hade den här frågan uppe för ganska länge sedan, vill jag minnas.

Anf.  123  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag har också varit mycket bekymrad. Orsaken till att vi nu har den position som vi har är att vi har varit mycket ensamma. Det har varit mycket få länder på vår sida. Vi har inte haft någon chans att få en blockerande minoritet i den här frågan. Vi har insett att vi kommer att bli nedröstade. Vi har haft några länder med oss. Vi har bland annat haft med oss Finland länge, men nu har faktiskt Finland lyft sin reservation i slutändan, så vi är de enda som är kvar med reservationen.

I ett sådant läge står man inför frågan om man bara ska tala om att vi tycker väldigt illa om det här och reservera sig eller om man ska försöka påverka arbetet. Då anser vi ändå att det är bättre att försöka påverka arbetet. Vi menar att vi har varit väldigt framgångsrika i att påverka arbetet för att bromsa utvecklingen av nya aktiviteter och påverka utvecklingen av den här förordningen.

Men vi kan alltså inte stoppa den. Vi kan så att säga bara höja vår röst och protestera. Det är väl en strategisk fråga. Frågan är om vi, efter att ha fått in väldigt många av de förslag som vi har, ändå ska reservera oss mot detta. Vår linje har alltså varit att försöka påverka utvecklingen av direktivet i så positiv riktning som möjligt. Vi arbetar väldigt hårt med detta, också precis just nu inför detta möte, för att se om vi kan stärka skrivningarna ytterligare på ett sätt som ger oss möjlighet att påverka den här förordningens utveckling. Det är svaret på varför vi, trots att vi i grunden ogillar detta och gärna skulle ha stoppat denna förordning om vi hade kunnat, har sett oss nödsakade att i stället försöka påverka så att det ska bli så bra som möjligt.

Nu har vi en andra läsning i parlamentet. Vi har ytterligare en tid kvar för att försöka påverka. Vad vi just nu gör inför det här rådsmötet är att försöka få med ytterligare skrivningar från parlamentet, stödja parlamentet och få ytterligare skrivningar för att stärka möjligheten att påverka från medlemsländernas sida.

Vi är negativa till de budgetökningar som föreslås av Europaparlamentet. Jag ska säga att i rådet är det inte lika stora budgetökningar som föreslås. Det är väl en och en halv miljon som föreslås där och ett slags utfasningsvariant. Man har inte från de sydeuropeiska ländernas sida hunnit ta till sig den här förändringen och menar att man behöver ytterligare någon tid. Här kan det eventuellt bli tal om kompromisser, men i grunden vill man inte se någon utökning av budgeten.

Vad vi kan tänka oss är att om vi kan få in ytterligare skärpningar när det gäller vår möjlighet att få gehör för våra ståndpunkter skulle vi kunna gå de sydeuropeiska länderna något till mötes. Vi får se om en sådan kompromissmöjlighet öppnar sig.

När det gäller detta med kvalificerad majoritet har vi alltså valmöjligheten mellan en förvaltande kommitté, och då är det enkel majoritet, eller en föreskrivande kommitté, och då är det kvalificerad majoritet. Vi kan alltså inte få det skarpare än till kvalificerad majoritet i det här fallet. Mitt svar är detsamma som till Ulf Holm, att vi tyvärr står väldigt ensamma i våra synpunkter här.

Anf.  124  MATS ODELL (kd):

Europasamarbetet handlar ju mycket om solidaritet mellan olika länder och mellan olika naturliga risker som finns med olika verksamheter. Den som har upplevt en stor skogsbrand vid Medelhavskusten, som jag gjorde sommaren 1986 i Sydfrankrike där allting brann runtomkring och folk fick fly, inser så klart att det här är en typ av risker i skogshanteringen som vi aldrig är i närheten av. Vi måste väl ändå ha en viss förståelse för detta och inte enbart se till ett väldigt snävt, egoistiskt, nationellt perspektiv om vi ska försöka ha en gemenskap där också skogsfrågor ska inkluderas.

Anf.  125  LARS LINDBLAD (m):

Till skillnad från Mats Odell tror jag nog att jag är lite mer bekymrad i enlighet med dem som har talat om det här tidigare, något som jag också har framfört vid tidigare EU-nämnd. Jag har bara en fråga till ministern om vilka konsekvenser det kommer att få för landsbygdsutvecklingsprogrammet om man löser finansieringen på det här viset. Vilka konsekvenser kommer det att medföra för det som man får ta pengarna ifrån för att föra över till den här saken, som väl i praktiken redan i dag fungerar ganska väl?

Anf.  126  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig säga till Mats Odell att vi i grunden har förståelse för brandövervakningsproblemen även om vi inte vill ha en så stor ökning som 30 procent i det här programmet. Det handlar mer om att det nu ska hanteras på ett annat sätt inom ramen för det här landsbygdsutvecklingsprogrammet.

Här måste jag säga att riktigt på vilket sätt det ska ske under programmet får jag överlämna till Armas Jäppinen att besvara. Vi ska se om du kan säga något om det, om på vilket sätt det kommer att påverka. Det handlar om en överföring till ett annat sammanhang, och de sydeuropeiska länderna har alltså haft svårt att hinna med i omställningen.

Anf.  127  Departementssekreterare ARMAS JÄPPINEN:

Tanken är att en del av den gamla brandförordningen, brandövervakning och även brandförebyggande åtgärder som skedde i den gamla förordningen, ska flyttas över till landsbygdsutvecklingsförordningen. Bara den del som handlar om brandövervakning skulle ligga kvar tillsammans med de övriga miljöövervakningsaktiviteterna. Det innebär alltså att man inte tar några medel från landsbygdsutvecklingen för att finansiera det här. Däremot frigör man på det här sättet vissa medel för att öka miljöövervakningen.

När det gäller brandövervakning handlar det ju i princip om solidaritet med Sydeuropa, och Sverige har varken för avsikt att ta del av den brandövervakning som ska ske i miljöövervakningsförordningen eller att ge oss in i landsbygdsutvecklingsförordningen och de brandförebyggande åtgärder som ska ske där. Vi bevakar givetvis vad som händer när det gäller landsbygdsutvecklingsförordningen och över huvud taget vad som händer när det gäller skogsåtgärder och skogsbruksfinansiering. Men det är en annan del, och något som det förhandlas om för närvarande i den särskilda jordbrukskommittén – och också via Jordbruksdepartementet.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då har jag ingen mer talare anmäld utan kan konstatera att precis som vid EU-nämndens sammanträde den 6 december finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då går vi vidare till punkt 4 på dagordningen, om kvaliteten på badvattnet.

Anf.  129  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

I november 2002 presenterade kommissionen sitt förslag till Europaparlamentet och rådets direktiv om kvaliteten på badvatten. Förslaget har behandlats i rådsarbetsgruppen i januari och februari, och vid rådsmötet den 4 mars kommer en offentlig debatt att hållas om badvattendirektivet. Det är den offentliga debatten som är viktig vid det här rådsmötet, kan vi säga.

Vid den offentliga debatten kommer två frågor att tas upp. Den ena frågan innefattar en mer övergripande diskussion om det nya direktivförslagets konsekvenser mot bakgrund av det gällande direktivet. Den andra frågan tar upp hur man ska hantera det vi kallar för andra fritidsaktiviteter, såsom vindsurfing och kajakpaddling. Frågan omfattar delvis några av de saker som varit centrala i förhandlingarna hittills.

Generellt sett är det nya direktivet bättre för Sverige än det nuvarande. Sverige har under debatten möjlighet att beskriva några av de problem som vi har haft med det nuvarande direktivet och lyfta fram positiva förändringar som det nya förslaget innebär.

Vad gäller frågan om hur de här andra fritidsaktiviteterna, exempelvis vindsurfing, ska hanteras är Sveriges inställning att vi inte tycker att det här ska behandlas i badvattendirektivet. Det är naturligtvis viktigt med tanke på förhållandena för utövare av de här andra aktiviteterna att de har bra vatten, men det bör inte regleras i det här direktivet för vår del. Många av de aktiviteterna pågår inte alls vid badstränder, så det här kan medföra komplikationer för vår del.

En annan central fråga gäller hur man ska definiera badvatten. Frågan är viktig eftersom kraven på badvatten är kopplade till den här definitionen. Sedan är det också provtagning, där vi som ni vet i Sverige har haft svårt att uppfylla direktivets krav.

Det grekiska ordförandeskapet planerar för en gemensam ståndpunkt i juni. Vi tror att det kommer att bli svårt för dem att hinna med det här tills dess.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Den här frågan var också uppe i EU-nämnden den 6 december. Jag lämnar ordet fritt. Ingen begär ordet. Då kan jag konstatera att det även fortsättningsvis finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vi går vidare till punkt 5, om förberedelserna för vårtoppmötet. Varsågod, miljöministern!

Anf.  131  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Tack! EU-nämnden fick den 21 februari en genomgång av dagordningen för vårtoppmötet och av den svenska positionen när det gäller de tre dimensionerna av Lissabonstrategin. Sverige välkomnar, kan vi säga, förslaget till inspel till vårtoppmötet. Även om vissa framsteg har gjorts för att bättre integrera miljödimensionen i Lissabonstrategin finns det fortfarande ett stort behov av att stärka miljöfrågorna, bland annat genom att ta in några nya, konkreta och mätbara mål för att få en väl avvägd strategi. Här arbetar vi och har några utestående punkter som jag återkommer till.

Vi tycker också att det är viktigt att EU följer upp åtaganden från vårtoppmötet i Johannesburg. Vi bör integrera resultaten i det fortsatta hållbarhetsarbetet och fortsätta att vara ledande internationellt. Det gäller särskilt befrämjande av hållbara produktions- och konsumtionsmönster, målet att öka andelen förnybar energi och målet att säkerställa att kemikalier senast år 2020 enbart används och produceras på ett sätt som minimerar betydande negativa miljö- och hälsoeffekter. Vi menar att EU här bör gå längre än de åtaganden som gjordes i toppmötesdeklarationen och handlingsplanen.

Vi anser också att konkreta beslut bör fattas vid vårtoppmötet för att främja en ren och resurseffektiv teknologi, miljövänligare transporter och alternativa energislag samt att detta är viktiga steg mot ett konkurrenskraftigt och modernt Europa. Det är något som också Göran Persson har varit ute och talat omkring i en debattartikel som ni kanske har sett.

Vi har lyckats få in en hel del av detta i det inspel som miljöministrarna ska göra till EU:s vårtoppmöte. Jag vill säga att vi har varit ganska framgångsrika. Vi är också nöjda med att svenska förslag om att stärka EU:s interna arbete för att sektorerna ska få ett större miljöansvar inom det som vi kallar Cardiffprocessen har kommit med nu i miljöministrarnas slutsatser. Vi hoppas att vi också ska kunna få stöd för konkreta mål för att öka andelen förnybar energi, för ökad energieffektivitet och för miljövänligare drivmedel. Här står vi ensamma med krav kvar inför rådsmötet i morgon. Vi har faktiskt ett växande antal länder som stöder oss på de här punkterna, men det är tveksamt om vi når ända fram eftersom det är konsensusbeslut. Vi känner dock ett väldigt starkt stöd från många länder.

Utestående frågor handlar om hur starkt man ska understryka behovet av reformer av den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken. Sverige anser ju att det måste vara bättre överensstämmelse mellan EU:s interna och externa politik, till exempel mellan EU:s handels- och biståndspolitik å den ena sidan och jordbruks- och fiskepolitiken å den andra. Vi hoppas att vi ska kunna få ett tydligare budskap i det avseendet från det här vårtoppmötet än från tidigare.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då vill jag bara innan jag släpper ordet fritt påminna om att den här frågan var uppe i EU-nämnden den 21 februari. Det som vi då fick på engelska har nämnden nu också fått översatt till svenska. Det tackar vi så mycket för.

Anf.  133  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Jag vill bara säga att det är uppskattat att miljöministern försöker få stöd för konkreta mål och driver den linjen. Det har varit mycket ord och lite handling, till exempel när det gäller kemikaliestrategin och även mycket annat. Därför är det viktigt att sätta upp konkreta mål. Det uppskattar jag.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 6, Ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador.

Anf.  135  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

När det gäller detta direktiv har arbetet pågått en längre tid. Vid rådsmötet den 4 mars ska två nyckelfrågor diskuteras.

Tidigare har det diskuterats om verksamhetsutövare ska vara skyldig att teckna en ansvarsförsäkring eller annan typ av finansiell säkerhet. Med hänsyn till svårigheten att enas om ett obligatoriskt system för finansiell säkerhet har det grekiska ordförandeskapet föreslagit att det under en inledningsperiod på tre år, från och med genomförandedatum, inte kommer att uppställas krav på ekonomisk säkerhet. Därefter kommer ett system för ekonomisk säkerhet att i etapper bli obligatoriskt för olika verksamheter.

Vid rådsmötet ska diskuteras om detta är en framkomlig väg, samt om det skulle vara önskvärt eller möjligt att ytterligare definiera i vilka fall en ekonomisk säkerhet bör vara obligatorisk genom utarbetande av vissa kriterier. Vi ska också diskutera räckvidden av definitionerna av skyddade arter och naturtyper.

När det gäller Sveriges ståndpunkter i detta är vår uppfattning att kostnaderna för nödvändiga åtgärder efter miljöskada ska följa polluter pays principle och falla tillbaka på verksamhetsutövaren, inte på staten. Med ett system som uppställer krav på finansiell säkerhet vad avser verksamhetsutövarens skyldigheter enligt direktivet kan den här principen genomföras effektivt i praktiken.

Sverige anser att en lösning med infasning av kravet på finansiell säkerhet ger medlemsstaterna möjlighet att införa relevanta mekanismer som garanterar finansiell säkerhet för hjälpåtgärder. Från svensk synvinkel tycker vi dock att det är bra om det blir obligatoriskt för alla verksamheter. Vi har egentligen inget intresse av att diskutera att ha skillnader, med utgångspunkt i de miljörisker som olika verksamheter medför och så vidare, men en sådan diskussion kan komma upp och den får vi naturligtvis ta.

Sverige anser att det är tveksamt att definiera i vilka fall en finansiell säkerhet bör vara obligatorisk utifrån den typ av skador som en verksamhet ger. Det är inte aktuellt för oss att över huvud taget diskutera en sådan inriktning. Vår grund är att den finansiella säkerheten är oerhört viktig.

När det gäller skyddade arter, naturtyper och naturliga livsmiljöer är det en fråga som också har diskuterats länge. Sverige anser att definitioner av skyddade arter och naturtyper bör omfatta de naturtyper och arter som förtecknas i fågel- respektive art- och habitatdirektivet, inklusive arternas livsmiljöer. Det ligger också i linje med vad de två befintliga naturvårdsdirektiven omfattar och syftar till. Alltså anser vi inte att miljöskadeansvaret bör begränsas till förtecknade naturtypers och arters förekomst i Natura 2000-områden, utan var än en skyddad art förekommer ska det gälla.

Vi menar också att definitioner av skyddade arter och naturtyper även ska omfatta sådana områden som medlemsstaterna valt att skydda i motsvarande syften, som avses i direktiven. Det här ska enligt vår uppfattning alltså vara en möjlighet. Det är de ståndpunkter vi kommer att föra fram i debatten.

Anf.  136  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Vad jag förstår vill miljöministern att man ska öka omfattningen av direktivförslaget när det gäller miljöskador. Vi hade från vårt partis sida gärna sett att skador på den biologiska mångfalden, som ligger utanför skyddade områden, också skulle omfattas, liksom skador på områden som skyddas enligt internationella konventioner. Därför tycker jag att miljöskadegaranti borde införas.

I texten sägs att om man från en offentlig myndighet får tillstånd till verksamhet ska man undantas från ersättningsansvar. Kanske har jag uppfattat det fel. Jag hoppas det. Det kan gälla till exempel genetiskt modifierade grödor som odlas kommersiellt. Där kan det vara fråga om miljöskador. Hur blir det i ett sådant fall?

Anf.  137  LARS LINDBLAD (m):

Fru ordförande! Jag har tre synpunkter som jag skulle vilja ställa frågor kring. Den första gäller miljöorganisationers deltagande i rättsprocesser. Jag skulle önska att ministern nämnde någonting om det. Det finns väl en punkt i förslaget som innebär att miljöorganisationer ska få ett ökat ansvar, vilket jag känner mig lite skeptisk till – om jag nu inte uppfattat det hela fel. Det vore bra om miljöministern kunde kommentera detta.

Punkt två handlar om – som jag uppfattar den svenska ståndpunkten – att det kan komma till situationer där verksamhetsutövaren får ta ett finansiellt ansvar för till exempel saneringskostnader, även om verksamheten bedrivs efter givna tillstånd eller i enlighet med föreliggande vetenskapliga kunskaper. Det skulle vara bra om ministern kunde kommentera detta. Jag ställer mig nämligen mycket tveksam till detta, ifall det ska uppfattas på det sättet.

Den tredje punkten handlar om att man inte kan ge carte blanche, i alla fall inte från vår sida, när det gäller skador på den biologiska mångfalden. Det finns fortfarande massvis med frågor om vad detta innebär, och det skulle vara bra om det kunde klargöras innan åtminstone vi ställer oss bakom det. Vi är initialt positiva, men det hela hänger helt och hållet på vad detta innebär. Så här långt är det väldigt oklart.

Anf.  138  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag svarar på frågorna i ett sammanhang.

När det gäller frågan om tillståndsgiven verksamhet eller det vi kallar utvecklingsskador – det vill säga om man vid tillfället när man började använda detta ansåg att det var i linje med beprövad erfarenhet och vetenskap och det sedan visar sig att det ändå blir skador – är Sveriges uppfattning att denna typ av skador inte ska vara undantagna. Vi delar alltså inte Lars Lindblads uppfattning utan driver frågan att även om en verksamhet har drivits med tillstånd, men orsakar miljöskador, ska det falla under detta. Detsamma gäller om man när man började trodde att det var okej. Hur detta kommer att sluta är ännu inte klart. Här finns olika uppfattningar, men det är den linje som Sverige driver.

När det gäller biologisk mångfald är det så – som svar till Sven-Erik Sjöstrand – att arter som är skyddade omfattas också utanför skyddade områden. När det däremot gäller biologisk mångfald som ”begrepp” gäller det inom skyddade områden. Detta har det varit en stor diskussion om, och här finns också juridiska komplikationer. Det handlar till exempel om hur man vet att det blivit en skada på den biologiska mångfalden i områden som inte är ordentligt kartlagda. Om detta kan man naturligtvis föra en diskussion, men Sveriges uppfattning är att vi kommit så långt som det inom direktivet är möjligt i dag.

Som det också har påpekats är det något helt nytt att vi över huvud taget ska ha ett skadeståndsansvar för skador på den biologiska mångfalden. Det är därför kanske inte helt orimligt att vi börjar pröva denna typ av skadeståndsprocesser på ett reglerat område som kommissionen upplever att man kan hantera. Jag tror att jag därmed har svarat på de frågor jag fick.

Anf.  139  LARS LINDBLAD (m):

Jag tycker inte att jag fick svar på den fråga som gäller miljöorganisationer, som står nämnt i bilaga 4.

Anf.  140  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig komplettera med ytterligare en punkt. När det gäller tillståndsgiven verksamhet och annat föreslår Sverige att det ska införas en skälighetsregel av samma typ som den som vi har i vår egen miljöbalk. Det ska alltså inte under alla omständigheter, oavsett omständigheter, vara straffbart. Vi anser att man ska ha en skälighetsregel, vilket vi också har i vår egen lagstiftning. Detta driver vi.

När det gäller miljöorganisationernas rätt överlåter jag frågan till min medarbetare Karin Berkestad.

Anf.  141  Ämnessakkunnig KARIN BERKESTAD:

Som direktivet ser ut i dag är det ingen civilrättslig ordning och därför är det logiskt, såsom direktivet nu ser ut, att miljöorganisationer inte kan vända sig direkt till verksamhetsutövaren. Om däremot tillsynsmyndigheten – som man kanske kan kalla den – inte gör vad den ska har miljöorganisationer, alltså sådana som är direkt berörda, enligt direktivet möjlighet att vända sig till tillsynsmyndigheten och begära att den helt enkelt gör vad den ska.

Anf.  142  LARS LINDBLAD (m):

Med anledning av detta vill jag fråga: Innebär det här något nytt i vårt prövningsförfarande som det ser ut i Sverige i dag?

Den andra frågan gäller det som miljöministern nämnde tidigare angående verksamhetsutövarens ansvar. Jag tycker inte att det är rimligt att landet Sverige genom olika myndigheter ger tillstånd för en verksamhet. Om vi sedan vetenskapligt eller lagstiftningsmässigt får en förändrad syn på detta, och det i sin tur får negativa konsekvenser för miljön, tycker jag att det är en mycket tveksam princip att verksamhetsutövaren, det företaget eller liknande som följer de regler och bestämmelser som finns, ska få ett finansiellt ansvar. Det skulle vara bra om ministern kunde kommentera även den delen.

Anf.  143  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig bara säga att det är den principen med en skälighetsregel vi har i svensk lagstiftning i dag.

Anf.  144  Ämnessakkunnig KARIN BERKESTAD:

Tanken är väl inte att det just är de här sakerna man med en skälighetsregel ska kunna ta hänsyn till, men man kan tycka att det leder för långt att helt undanta de tillfällen från direktivet när verksamhetsutövaren har tillstånd. Det begränsar direktivets tillämpningsområde väldigt mycket. Då är frågan hur man ska hantera det hela, att helt och hållet undanta en stor del av verksamhetsutövarna från direktivet eller att försöka hantera frågorna på något annat sätt, till exempel genom att pröva ansvarets räckvidd och därvid beakta att de har tillstånd.

Anf.  145  ULF HOLM (mp):

Nu tänker jag kanske högt, men vad händer om flera länder är inblandade i det här? Vem bestämmer vad i så fall?

Anf.  146  Ämnessakkunnig KARIN BERKESTAD:

Om en skada orsakas i ett land och den har verkningar på ett annat är en fråga som också diskuteras. Det finns en bestämmelse i direktivet som det ser ut nu att man ska lämna information. Jag tror inte att det sträcker sig mycket längre än så, men det diskuteras om man ska kunna gå längre.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det återigen finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 7, Marin miljö.

Anf.  148  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det sjätte miljöhandlingsprogrammet slog bland annat fast att en marin strategi ska arbetas fram inom EU senast 2005. Som ett första steg i detta överlämnade kommissionen i oktober 2002 ett meddelande, Mot en strategi för att skydda och bevara den marina miljön, till rådet och Europaparlamentet. Miljöministrarna kommer nu att anta rådslutsatser angående det meddelandet. Det betyder att rådet kommer att uttala sitt stöd för kommissionens utkast och att arbetet med strategin nu kan börja på allvar.

Meddelandet innehåller ett utkast till vad kommissionen bedömt bör ingå i en kommande strategi, och den ger också en beskrivning av tillståndet i haven. Beskrivningen visar vad vi redan förstått, nämligen att havsmiljön är hotad och att det är hög tid att förändra den negativa inverkan som människan har på havsmiljön. Ekosystemen måste förvaltas på ett ansvarsfullt och uthålligt sätt.

Sverige har under lång tid strävat efter det som nu fått tydligare genomslag, nämligen en helhetssyn på förvaltning av ekosystem i enlighet med konventionen om biologisk mångfald. Vi menar att en helhetssyn är grunden för hållbart nyttjande av haven. Sverige har varit drivande för att få till stånd denna helhetssyn, ekosystemansatsen. Det är tydligt också i slutsatserna.

Regeringen tillsatte i somras en havsmiljökommission som bland annat har till uppgift att utforma övergripande strategier och att föreslå åtgärder som kan bryta den negativa utvecklingen för havsmiljön. Direktiven har också skickats till kommissionen, som är medveten om det arbete som vi gör och tycker att det är bra. Vår förhoppning är att vi genom detta på ett bra sätt ska kunna bidra till arbetet med den marina strategin.

Strategin kommer att innehålla förslag på mål som ska uppnås och åtgärder som behöver vidtas inom olika sektorer för att vi ska kunna hävda den marina miljön. Den kommer också att innehålla mål och åtgärder vad gäller sjöfartens miljöpåverkan.

Sverige driver havsmiljöfrågorna mycket aktivt inom EU. Kommissionen har deklarerat att det kommande arbetet med att ta fram strategin ska drivas i en öppen process, där myndigheter såväl som organisationer och andra intressenter ska kunna delta. Det är naturligtvis viktigt att vi på alla sätt tar del i det arbetet.

Det finns stora regionala skillnader när det gäller frågor om havsmiljön och de förhållanden och förutsättningar som råder i Nordsjön och Östersjön. Dessa är ju andra än i Medelhavet. Det är viktigt att vi utformar innehållet, eller att innehållet utformas i det kommande meddelandet på ett sätt som utgår från dessa skillnader.

Vi tycker att meddelandet visar på en hög ambitionsnivå hos kommissionen och att de slutsatser som vi nu har enats om är bra. Vi ställer oss alltså bakom riktlinjerna. Sverige kommer att stödja att de antas, och vi kommer att medverka i den dialogen framöver.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Punkt a har ju varit uppe i EU-nämnden den 6 december, och punkt b är en informationspunkt. Jag lämnar ordet fritt med anledning av detta.

Anf.  150  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är en viktig fråga. Det gäller en strategi och ett meddelande, och jag undrar hur miljöministern och Sveriges regering egentligen ser på hur stort ansvar EU bör ha på det här området. Det kan också vara intressant att höra hur mycket vi ska anstränga oss med dessa frågor. Vill vi ha en lagstiftning och vill vi ha nya direktiv när det gäller marina frågor?

För att kunna nå de miljömål som vi har satt upp kanske det inte räcker med ett meddelande. Vi måste kanske ha mera lagpåslag.

Anf.  151  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tänkte fråga om det som står under 7b om Prestigeförlisningen. Tänker miljöministern i den diskussionen ta upp frågan, såsom ett miljöhot i vår del av världen, om de mer eller mindre rostiga skorvar som går genom is i Östersjön och in i Finska viken?

Anf.  152  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Sveriges uppfattning är att havet är ett område där internationellt samarbete är oerhört betydelsefullt, och vi ser den här strategin som ett första steg. Det är också kommissionens uppfattning att vi nu samlar ihop arbetet kring de marina frågorna, som sedan kan bli utgångspunkt för mer konkreta förslag på olika områden.

Tanken är också att det inte ska bli dubbelarbete. Vi har ju en lång rad andra organ som också arbetar med havsmiljöfrågorna, till exempel OSPAR och Helcom. Idén är alltså att EU ska samordna sig och utifrån denna strategi, och de prioriteringar som görs i den, på ett aktivt sätt i alla relevanta forum driva de ståndpunkter som vi har.

När det gäller skyddet av Östersjön och skorvarna kan jag väl först lite allmänt säga hur vi ser på den punkten generellt. Det här var uppe även förra gången, och det har visat hur viktigt det är att förhindra liknande olyckor och att skydda våra havs- och kustområden. Diskussionen om Östersjön har varit livlig sedan Prestigeolyckan skedde. Vi har också från regeringens sida varit mycket aktiva i kontakterna över Östersjön, inte minst med Finland, i samband med isfrågorna.

Vi håller på att förbereda en PSSA-ansökan. Sjöfartsverket arbetar med en ansökan som både kan användas för en enskild svensk ansökan och för en ansökan i samarbete. Det här ska behandlas av Östersjöländernas miljöministrar 2003.

Vi har tagit upp detta även i Nordiska rådet, och vi har ett starkt stöd från övriga länder där. När det gäller punkten på EU-dagordningen är det framför allt en rapporteringspunkt från Spanien och från kommissionen hur man har hanterat denna konkreta olycka. Vi har inte från svensk sida planerat att ta initiativ till att ta upp andra frågor som till exempel isfrågan. Det har Finland redan tagit initiativ till i andra sammanhang. Det ligger närmast på transportrådet. Vi har varit aktiva med att stödja Finland i detta, dels direkt genom Ulrica Messing, dels kommer vi att göra det inom EU. Vi har alltså inte för det här miljöministermötet planerat några aktiva insatser kring just den frågan eftersom den närmast ligger på transportrådet.

Men självklart om det blir en större diskussion, vilket det blev senast, har vi all anledning att gå in med våra ståndpunkter. Det gjorde vi med mycket stor kraft förra gången då vi tydliggjorde våra ståndpunkter. Det kan också bli så att Finland vill söka stöd för att agera, men hittills har de inte signalerat att de vill göra det just vid detta möte.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i punkt a. Vad gäller punkt b tackar vi för informationen.

Vi går vidare till punkt 8, Kemikalielagstiftningspaketet. Vad jag förstår väntas ett förslag först till sommaren. Det här är en informationspunkt, och det förväntas inte bli någon debatt.

Har miljöministern några kommentarer eller ska vi vänta med frågan tills den kommer tillbaka?

Anf.  154  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag tror att vi kan vänta med frågan. Låt mig bara säga att vi arbetar mycket aktivt för att bidra till att kommissionen får upp detta på bordet.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till punkt 9, Femte alleuropeiska ministerkonferensen ”Miljön för Europa”.

Anf.  156  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Här handlar det också om att anta rådslutsatser inför det alleuropeiska miljöministermötet som kommer att äga rum i Kiev i slutet av maj. Det är det femte mötet i rad som under 90-talet har genomförts med 55 länder i regionen och med FN:s ekonomiska kommission för Europa.

Vi menar att mötet kommer att få stor betydelse för inriktningen av miljöpolitiken i de tolv länderna i det forna Sovjetunionen som nu inte blir medlemmar i EU, och för västvärldens stöd i deras miljöarbete. Det kommer alltså att vara en mycket viktig punkt.

En strategi för arbetet för de tolv länderna kommer att antas. Dessutom ska mötet bland annat anta tre protokoll till olika konventioner och en strategi för utbildning för hållbar utveckling som Sverige har förberett.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Eftersom ingen har begärt ordet kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 10, Användningsområden för haloner.

Anf.  158  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är en informationspunkt som kan bli intressant. Sverige driver starkt en linje där vi vill att kommissionen ska inta en mer återhållsam linje när det gäller haloner.

Ministerrådet och EU-parlamentet ska alltså under våren behandla kommissionens förslag till ändringar i EG:s förordning om ämnen som bryter ned ozonskiktet. Det gäller tidsfristen för kritiska användningsområden för haloner, export av haloner i bulk, export av produkter och utrustning som innehåller klorfluorkarboner och kontroll av bromklormetan. Arbetet är i ett tidigt skede, och Sverige verkar nu framför allt för att försöka förhindra ett beslut som innebär att vi tillåter bulkexport av haloner. Vi tycker att det vore mycket olämpligt. Vi anser att halonerna bör destrueras i Europa och inte exporteras till tredje världen. Det är den linje vi nu driver och försöker få stöd för.

Anf.  159  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det här är en spännande och viktig fråga. Vi har infört halonförbud och diskuterat det en hel del i tron att EU antog förbudet för två år sedan. Samtidigt säger man att när halonerna nu ska skrotas ska de kunna skickas till u-länderna. Det är fruktansvärt att vi i det rika väst ska sända i väg halonerna för att inte behöva ta de kostnader som finns för att avveckla dem. Det gäller också bulktransporterna. Det känns som om miljöstrategierna i EU går tillbaka om man gör så här.

Anf.  160  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det här är en mycket viktig fråga. Jag tycker att den svenska positionen verkar vara bra. Däremot skulle jag gärna vilja ha lite klargöranden om de militära tillämpningarna. Miljöministern får gärna säga något mer om dem eftersom jag inte kunde hitta någonting i dokumentet som närmare förklarar vad det innebär och vari problemen ligger.

Övergripande ger jag mitt stöd till den svenska regeringen för att kraftfullt agera i denna fråga.

Anf.  161  CARL B HAMILTON (fp):

Jag håller i sak med de föregående talarna. Det här är en viktig principiell fråga. Vi har ju drivit andra frågor, och vi har andra principer på andra områden som gäller miljöfarliga varor och avfall.

Anf.  162  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det gläder mig att vi i grunden har liknande inställning till detta. Vi ser det också som en viktig principfråga när det gäller hanteringen av farliga ämnen.

När det gäller försvaret finns det som kallas ”kritiska tillämpningar”. Där har det varit tillåtet att använda haloner. Det har bland annat gällt militär användning. Det här förslaget har bäring på de militära tillämpningarna. Nu pågår en diskussion inom Regeringskansliet om behovet finns kvar inom militära tillämpningar, och hur det ska hanteras. Jag kan inte närmare säga var vi kommer att hamna, men det är helt klart att de militära tillämpningarna fortfarande finns kvar. Ur miljösynpunkt ska de naturligtvis begränsas.

Vi måste försöka se till att få incitament som gör att man även på dessa områden vill använda annan teknik. Bland annat därför är det så olyckligt om vi stjälper över detta på u-länderna och därmed ytterligare minskar deras intresse av att utveckla ny teknik. Även i u-länderna ska det bli förbud mot användning av haloner 2010.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 11, Övervakningsmekanism för utsläpp av växthusgaser och genomförandet av Kyotoprotokollet. Den här frågan var uppe i EU-nämnden den 6 december. Vad jag förstår är tidsplanen för den fortsatta behandlingen inte klar, utan det här är en informationspunkt.

Anf.  164  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är en informationspunkt som rör övervakningsmekanismerna, alltså hur vi ska mäta utsläpp och liknande. Det är alltså tekniska frågor som handlar om hur vi ska kunna hantera protokollet och åtagandena.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Vi går vidare till punkt 12, GMO. Också det är en informationspunkt.

Anf.  166  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Såvitt jag förstår har ni haft uppe den här punkten tidigare. Det ligger två ansökningar hos EU-kommissionen, och denna punkt har därför tagits upp på begäran. Sveriges linje är att dessa ansökningar kan tas upp, men det vägledande ska vara de beslut som i höstas fattats om spårbarhet och märkning. Nu ska vi alltså hålla oss till det regelverk som gäller. Det är Sveriges position.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Precis som miljöministern säger var detta uppe inför jordbruksministrarnas samråd. Vi hade frågan uppe i EU-nämnden den 14 februari.

Anf.  168  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det är riktigt att vi har haft GMO uppe vid några tillfällen i EU-nämnden. Men jag tycker att där finns en liten glidning, vilket jag bland annat kan se på jordbruksministerns uttalanden i tidningar. Jag hoppas att miljöministern är lite klarare.

Vad jag menar är att det är bäst om vi har klara och tydliga regler för samexistens, miljöskadeansvar och liknande innan nya livsmedel och växter kan godkännas. Det bör man markera. Vi har inte haft försiktighetsreglerna när det gäller GMO, och vi får inte springa i väg för fort. Riksdagen har ju velat ha ett moratorium, och det kanske inte går med lagstiftning. Men det är också viktigt att markera att det finns en debatt bland konsumenter, bland svenska folket. Därför är det bra att här ha en försiktighetsprincip.

Anf.  169  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Med anledning av det senaste inlägget skulle jag vilja säga – inte tvärtom, för jag tycker också att försiktighetsprincipen rätt uttolkad är bra – att miljöministern har gett prov på att kunna bemöta konsumenters oro genom att ha en, som jag tolkar det, positiv attityd, vilket jag välkomnar.

Anf.  170  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi vill alltså vara tydliga i detta på det sättet att vi inte anser att kommissionen ska ta upp ansökningar som inte följer det nya regelverk som nu gäller, även om lagstiftningen ännu så länge inte är på plats.

När det gäller samexistensen inleds nu diskussionen, och det vi får av kommissionen är en information. När det gäller de svenska positionerna pågår arbetet inom Regeringskansliet. Jag hoppas att vi får anledning att återkomma till detta och också bidra till en bra offentlig diskussion kring vilka regler vi ska ha för samexistens och vilka regler som ska gälla när vi nu börjar använda det här ute i markerna.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Ingen ytterligare talare har begärt ordet. Då kan jag, precis som vid EU-nämndens sammanträde den 14 februari, konstatera att det finns ett fortsatt stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 13, Övriga frågor – Satellitprogram för spårning av kolväteutsläpp i havet och Begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar.

Anf.  172  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är mindre punkter som jag egentligen inte tror att vi har anledning att gå igenom i detalj.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till de övriga frågor som miljöministern ville ta upp.

Anf.  174  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Mitt syfte var att jag vill att ni ska veta att Danmark har tagit upp en fråga om bekämpningsmedel. Det har under en längre tid pågått ett arbete med en vägledning för hur vi ska hantera nedbrytning av bekämpningsmedel och de gränsvärden som ska råda. Detta har vållat en ganska stor politisk debatt i Danmark.

Från svensk sida tycker vi att arbetet har skötts på ett bra sätt. Det är ett vägledande arbete som pågår, men danskarna har bett att få upp den här diskussionen. Vi har stött danskarna i att det är viktigt att vi tar upp det på rådet och klargör positionerna.

Den andra punkten har jag ingen kommentar till. Den gäller partikelfrågor och är en mindre fråga som vi kanske får anledning att återkomma till.

Anf.  175  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen, och vi tackar miljöministern med medarbetare för att ni kom hit i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Sysselsättning och socialpolitik 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  6  MATS ODELL (kd) 3

Anf.  7  KARIN PILSÄTER (fp) 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  BÖRJE VESTLUND (s) 3

Anf.  10  ULF HOLM (mp) 4

Anf.  11  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 4

Anf.  12  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM 4

Anf.  13  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  14  ULF HOLM (mp) 5

Anf.  15  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 5

Anf.  16  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM 6

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  18  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 6

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  20  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 6

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  22  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 6

Anf.  23  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  24  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 7

Anf.  25  Departementsrådet BENGT SIBBMARK 7

Anf.  26  CARL B HAMILTON (fp) 8

Anf.  27  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 8

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  29  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 8

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  31  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 8

Anf.  32  KARIN PILSÄTER (fp) 9

Anf.  33  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  34  ULF HOLM (mp) 9

Anf.  35  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 9

Anf.  36  Kanslirådet SIW WARSTEDT 10

Anf.  37  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 10

Anf.  38   Statsrådet HANS KARLSSON (s) 11

Anf.  39  MIKAEL ODENBERG (m) 11

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  41  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 11

Anf.  42  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 12

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  44  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 12

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  46  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 13

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  48  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 13

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  50  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 13

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  52  MIKAEL ODENBERG (m) 14

Anf.  53  LARS OHLY (v) 15

Anf.  54  ULF HOLM (mp) 16

Anf.  55  CHRISTINA AXELSSON (s) 16

Anf.  56  KARIN PILSÄTER (fp) 16

Anf.  57  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 16

Anf.  58  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 17

Anf.  59  CHRISTINA AXELSSON (s) 18

Anf.  60  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 18

Anf.  61  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 18

Anf.  62  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  63  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 19

Anf.  64  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 19

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  66  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 19

Anf.  67  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  68  Statsrådet HANS KARLSSON (s) 20

Anf.  69  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  70  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM 20

Anf.  71  ORDFÖRANDEN 20

2 §  Ekofin 21

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  73  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 21

Anf.  74  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  75  MATS ODELL (kd) 21

Anf.  76  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 21

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  78  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 21

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  80  MATS ODELL (kd) 23

Anf.  81  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 23

Anf.  82  MATS ODELL (kd) 23

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp) 23

Anf.  84  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 24

Anf.  85  CARL B HAMILTON (fp) 24

Anf.  86  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 24

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  88  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 25

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  90  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 25

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  92  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 26

Anf.  93  LARS OHLY (v) 26

Anf.  94  ULF HOLM (mp) 27

Anf.  95  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 27

Anf.  96  LARS OHLY (v) 27

Anf.  97  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 27

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  99  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 28

Anf.  100  LENNART HEDQUIST (m) 29

Anf.  101  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 29

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  103  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 29

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  105  ULF HOLM (mp) 30

Anf.  106  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 30

Anf.  107  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 31

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  109  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 31

Anf.  110  MATS ODELL (kd) 31

Anf.  111  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 31

Anf.  112  ORDFÖRANDEN 32

3 §  Miljö 33

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  114  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 33

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  116  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 34

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  118  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 34

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  120  ULF HOLM (mp) 35

Anf.  121  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 35

Anf.  122  CHRISTINA AXELSSON (s) 35

Anf.  123  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 35

Anf.  124  MATS ODELL (kd) 36

Anf.  125  LARS LINDBLAD (m) 36

Anf.  126  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 37

Anf.  127  Departementssekreterare ARMAS JÄPPINEN 37

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  129  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 37

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  131  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 38

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  133  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 39

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  135  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 39

Anf.  136  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 40

Anf.  137  LARS LINDBLAD (m) 41

Anf.  138  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 41

Anf.  139  LARS LINDBLAD (m) 42

Anf.  140  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 42

Anf.  141  Ämnessakkunnig KARIN BERKESTAD 42

Anf.  142  LARS LINDBLAD (m) 42

Anf.  143  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 42

Anf.  144  Ämnessakkunnig KARIN BERKESTAD 43

Anf.  145  ULF HOLM (mp) 43

Anf.  146  Ämnessakkunnig KARIN BERKESTAD 43

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  148  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 43

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  150  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 44

Anf.  151  CARL B HAMILTON (fp) 44

Anf.  152  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 44

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  154  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 45

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  156  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 46

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  158  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 46

Anf.  159  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 46

Anf.  160  ULF HOLM (mp) 46

Anf.  161  CARL B HAMILTON (fp) 47

Anf.  162  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 47

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  164  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 47

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  166  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 47

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  168  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 48

Anf.  169  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 48

Anf.  170  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 48

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  172  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 49

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  174  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s) 49

Anf.  175  ORDFÖRANDEN 49