Måndagen den 28 april 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:23

1 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning)

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte den 6 februari 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 5 och 6 maj 2003

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Härmed förklaras EU-nämndens sammanträde den 28 april 2003 öppnat. Vi börjar med dagordningens punkt 1 som handlar om utbildning, ungdom och kultur.

Jag vill hälsa utbildningsminister Thomas Östros med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Som vanligt börjar vi med en rapport från senaste ministerrådsmötet. Sedan går vi över till information och samråd.

Varsågod, utbildningsministern!

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack så mycket, fru ordförande! Återrapporten från föregående ministerrådsmöte den 6 februari kan göras väldigt kort. Vi behandlade då de frågor som diskuterats här i nämnden. Egentligen finns det inga överraskningar därutöver att meddela.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för det och går över till dagordningens punkt 3. Varsågod!

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, fru ordförande! Denna punkt handlar om utkast till slutsatser om referensnivåer för europeiska genomsnittsresultat i utbildning – benchmarks. En fråga som vi flera gånger har talat om i EU-nämnden är ju att vi inom EU ska utarbeta ett arbetssätt som mycket påminner om OECD:s arbetssätt. Det handlar då om att vi skaffar oss relevanta indikatorer, relevanta benchmarks, som vi använder för att utvärdera europeisk kvalitet och europeiska resultat inom utbildningsväsendet. På nästa sammanträde kommer vi att diskutera konkreta förslag till några sådana benchmarks.

Som framgår av underlaget handlar det om ambitioner kring hur andelen elever som lämnar skolan i förtid kan minskas, om ambitioner när det gäller antalet utexaminerade inom områdena matematik, naturvetenskap och teknik samt om ambitioner när det gäller andelen 22-åringar med avslutad gymnasieutbildning, andelen 15-åringar med otillräcklig läsförmåga och andelen av den vuxna arbetande befolkningen som deltar i livslångt lärande.

Det här är ett sätt att skapa ett system av utvärdering av medlemsländerna där vi också sätter lite press på varandra att ständigt bli bättre – en gammal kär fråga som tagits upp många gånger i EU-nämnden och som nu konkretiseras.

Anf.  5  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Fru ordförande! Jag har en fråga om tyskarnas alternativa förslag. Bland annat har de ett alternativt förslag om utländska studenter. Hur kommer detta att behandlas?

Andelen elever som lämnar skolan i förtid är högst 19 % men i papperen här står det 10 %.

Anf.  6  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är 10 % som gäller.

Anf.  7  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Tack! Därmed är jag nöjd.

Anf.  8  PER BILL (m):

Fru ordförande! Jag tycker att det har blivit ganska bra benchmarks-kriterier. Ett tag såg det hela ut att kunna bli lite illa som ledande kriterier, men som utformningen nu är ser det ganska bra ut. Möjligen kan man säga att definitionerna för många av dem fortfarande saknas. Vad menas till exempel med relevant läskunnande? Ska man kunna läsa skönlitteratur? Det finns ju ett stort antal saker i sammanhanget. Kanske måste man så att säga i undermål slå fast vad som krävs. Det här ser dock ut att vara på väg åt rätt håll.

Anf.  9  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Annelie Enochson pekar på en tysk reservation. Det finns också ett antal andra förslag om benchmarks som skulle kunna användas. Egentligen finns det ingenting oklokt i vad tyskarna föreslår. De snuddar vid ett problem i samband med alla benchmarks, nämligen att det också måste finnas en relevant statistik för att kunna följa upp det hela. Därför kan man vara väldigt kreativ när det gäller att komma på intressanta benchmarks. Däremot kan det visa sig vara svårt att i praktiken genomföra dem. Vad tyskarnas förslag hittills faller på är väl att än så länge verkar inte de uppgifter finnas som är jämförbara länder emellan. För att kunna ha den typen av benchmarks krävs det ett utvecklingsarbete där vi ser att vi verkligen kan följa upp varje land. En nackdel med detta är naturligtvis att man blir beroende av den statistik som finns att tillgå. Dessutom tar det lite tid att ta fram nya resultat.

Per Bill har alldeles rätt i att det krävs ett utvecklingsarbete för att få bra definitioner till exempel när det gäller läskunnigheten. Här finns mycket att hämta hos OECD. PISA har lång erfarenhet av att via forskares hjälp försöka skapa mätbara resultat. Det är svårt men alls inte omöjligt att ta fram sådana. I de undersökningarna faller det hela väldigt väl ut för svenskt vidkommande. Det finns alltså mycket att hämta från den kunskapen.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! På EU-nämndens sammanträde den 31 januari fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Det upprepas nu. Det finns alltså en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till dagordningens punkt 4 om lika möjligheter till utbildning för elever och studenter med funktionshinder. Varsågod, utbildningsministern!

Anf.  11  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, fru ordförande! Här handlar det om ett ordförandeskapsinitiativ som framför allt handlar om att stärka erfarenhetsutbyte mellan länder när det gäller hur vi arbetar med inkludering av elever med funktionshinder i skolan. Egentligen är det väl mest fråga om att man vill att vi pekar på vikten av detta. Jag ser egentligen inga nya initiativ i det här förslaget till förändring av arbetssätt.

Vi tycker att det här är bra och att det är ett viktigt område som Sverige prioriterar högt, och vi tar gärna en diskussion med andra om det också.

Anf.  12  ULF HOLM (mp):

Detta är jättebra. Här finns många fina ord, och det hela är mycket viktigt. Men frågan är om det måste fattas beslut om detta, som egentligen inte är en EU-fråga. Ni skriver ju själva så i texterna. Om detta inte är en EU-fråga förstår jag alltså inte varför det måste fattas beslut.

Får detta konsekvenser i Sverige, eller är det bara ett papper som läggs till handlingarna därför att vi uppfyller allt fint som står där?

Anf.  13  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Det är inte så att vi inte redan arbetar med detta, för det gör vi. I Danmark finns det dessutom ett institut som på EU-nivå jobbar just med att stärka erfarenhetsutbytet när det gäller medlemsländernas arbete med inkludering av elever med funktionshinder. I den meningen finns alltså detta redan. Här är det fråga om ett sätt från ordförandeskapet att visa en vilja att lyfta upp frågan och att ge den ökad status och prioritet. Det är rimligt och innebär ingen ny kurs.

För svensk del vill vi detta, och vi är redan inkluderade i arbetet och deltar i erfarenhetsutbytet. På det här viset lyfts frågan upp ytterligare en gång, vilket vi tycker är positivt.

Konsekvenserna kommer framför allt när de i professionen och också eleverna möter varandra och lär av varandra. Det är det som man med det här papperet vill underlätta.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till dagordningens punkt 5 om flerårigt program. Varsågod, utbildningsministern!

Anf.  15  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, fru ordförande! Här handlar det om ett program för en effektiv integrering av informations- och kommunikationsteknik i de europeiska utbildningssystemen. Egentligen är det ett fullföljande av vad vi flera gånger haft uppe i EU-nämnden, nämligen e-learning-arbetet i EU. Detta pågår redan. Man arbetar med den budget som EU-parlamentet har tagit initiativ till.

Vad som nu sker handlar om att det måste finnas en formell grund i form av ett program för att arbetet ska fortsätta med samma budget. Det här är förslaget till det programmet.

Verksamheten har alltså påbörjats. Nu blir det formaliserat i form av ett program som grundas på ett arbete kring e-learning som vi ser går tillbaka i tiden. Sverige som ordförandeland var där en av pådrivarna.

Det pågår en diskussion om budgeten. Från svensk sida tycker vi att man, efter det att vi nu har slimmat programmet i diskussioner medlemsländerna emellan, också kan minska på budgeten. Vi är ju alltid noga med att försöka hålla budgeten så tajt som möjligt. Nu återstår att se om vi lyckas med det. Den svenska ståndpunkten är i varje fall att försöka dra ned omfattningen lite grann eftersom vi har minskat lite grann på ambitionerna. Här har parlamentet en annan åsikt. Som vanligt blir det debatt och diskussion.

Anf.  16  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Hur ser förutsättningarna ut bland de andra medlemsstaterna när det gäller att gå på Sveriges linje att dra ned budgetramen?

Anf.  17  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Enligt uppgift är ungefär hälften av medlemsstaterna på vår sida. Med den andra halvan på den andra sidan får vi alltså en kraftmätning där.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Också den här frågan var uppe i EU-nämnden den 31 januari. Då fanns det en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag gör tolkningen att det även nu finns en majoritet i EU-nämnden för regeringens ståndpunkt i frågan.

Vi går vidare till dagordningens punkt 6 om ett program för att höja kvaliteten i den högre utbildningen och främja interkulturell förståelse. Varsågod, utbildningsministern!

Anf.  19  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Denna punkt gäller det som vi tagit upp ett par gånger tidigare: ett förslag till ett nytt program – Erasmus World, som ska vara ett sätt för Europa att via stipendier se till att vara väldigt attraktivt som utbildningskontinent, framför allt när det gäller högre utbildning och masternivån inom denna. Det är ju på det området som det är störst internationell rörlighet.

Tanken är att göra motsvarigheten till vad USA under en lång tid har gjort, nämligen att via generösa stipendieprogram locka studenter från andra länder och därmed internationalisera sina universitet. Dessutom handlar det om att många människor får kännedom om landet.

Jag tycker att detta är väldigt positivt och tror att det kan betyda mycket. Det här är nu ett första steg. Vi räknar med att ungefär 4 000 studenter kommer att vara involverade. Men om detta blir framgångsrikt tycker jag att vi ska argumentera för att det i en framtid bör kunna öka.

Svenska universitet är intresserade. Bland annat Karolinska Institutet och Lunds universitet är nu inne i arbetet med att förbereda dessa typer av utbildningar och att erbjuda sådana.

Naturligtvis är det en budgetdiskussion. Vi tycker att vi inledningsvis kan hålla oss lägre än kommissionens förslag. Ska det här bli bra är det, tror jag, bra att bygga upp det i en lugnare takt. Parlamentet ligger mycket högre jämfört med kommissionens förslag. Här blir det naturligtvis en förhandling. Ungefär hälften av länderna intar den svenska ståndpunkten. För den andra hälften gäller en mera expansiv budgetkalkyl.

Anf.  20  PER BILL (m):

Fru ordförande! Det här är väl ett utmärkt sätt att dels internationalisera våra egna universitet, dels öka rörligheten – som ju är en av de saker som EU verkligen ska bidra till. Jag tror också att det är bra att börja med en något mindre budget och att först bli duktig, så att det inte svävar i väg.

Hur väl står sig de svenska universiteten? Vi har ju fått en del rapporter som, tycker jag, visar att det inte är särskilt många kurser – det gäller även på hög nivå – som bedrivs på engelska och att det kan finnas en del språkproblem. På masternivån är detta kanske ett mindre problem än på grundnivån. Det vore ändå intressant att lite grann titta närmare på hur det ser ut.

Anf.  21  CARL B HAMILTON (fp):

Grundidén här är mycket god. Men hur motverkar regeringen genom sitt agerande de byråkratitendenser som finns i de här stipendiesystemen och som gör det svårt att de facto utnyttja desamma?

Anf.  22  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Inledningsvis vänder jag mig till Per Bill, men först vill jag säga att jag är glad över att ni har samma positiva förväntningar på de här programmen, som jag tycker är mycket vettiga program att ägna sig åt.

Under de senaste åren har antalet kurser på engelska vid de svenska universiteten ökat så pass kraftigt att den utredning om det svenska språkets ställning som tittade på olika delar av samhället uttryckte viss oro för att man går över till engelskan på universiteten. Jag tycker att det är positivt, men det ska naturligtvis ske med kvalitet så att det inte blir bruten engelska som talas på universiteten.

Våra universitet måste vara konkurrenskraftiga internationellt. Då måste vi, inte minst på masternivån, ha kurser som ges på engelska. Det är bra att våra studenter också på svenska universitet förbereds på internationellt studerande och arbetsliv. I Sverige har vi fått ett kraftigt ökat inflöde av utländska studenter, bland annat på grund av detta, och det här kommer att ytterligare höja ribban. Om detta blir attraktivt, vilket vi hoppas, kommer flera av de europeiska universiteten att vara intresserade av att kämpa om att få den här typen av Erasmus World-studenter – förresten kommer det efter det att parlamentet har sagt sitt att heta Erasmus Mundus – kanske inte helt lyckat.

Carl B Hamilton frågade om byråkratin. I det här läget har vi ju pekat på den saken och sagt att det måste bli enkelt. Men vi måste också se till att driva uppföljningsfrågorna. När detta kommer i gång måste vi även låta våra svenska universitet komma med konstruktiva synpunkter på hur det fungerar. Sedan är vi beredda att föra fram det. Jag håller helt med om att det måste bli ett system som är användbart och hanterbart, inte ett system på det typiskt krångliga sätt som ibland växer fram i internationella sammanhang.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Frågan var uppe som en informationspunkt den 8 november då nämnden förra gången diskuterade detta. Jag kan konstatera att det i dag finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till dagordningens punkt 7 om universitetens roll i kunskapens Europa. Varsågod, utbildningsministern!

Anf.  24  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Jag kan fatta mig väldigt kort här eftersom detta egentligen är ett slags debattpunkt. EU-kommissionen har skickat ut ett idépapper till svenska och andra universitet i Europeiska unionen och till myndigheter där man ställer ett antal frågor om universitetens kvalitet, finansiering och samverkan med omvärlden. Jag tror att det är en relevant och viktig diskussion att föra. Det är väl också det som vi ska föra en första diskussion om på det kommande rådsmötet. Det här kommer också att vara en del av underlaget inför det Berlinmöte som sker efter sommaren – Bolognaprocessens fortlöpare. Företrädare för 30–35 stater träffas i Berlin för att diskutera hur vi närmar olika länders högre utbildning till varandra.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Är det ett material som kommer att vara intressant för riksdagen när det gäller att göra jämförelser mellan olika länder?

Anf.  26  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande! Så kan det nog bli. Jag är ännu inte säker på hur det som kommer in kommer att användas från kommissionens sida. De får ju in ett väldigt flöde av synpunkter. Jag hoppas att de gör en bra sammanfattning av dem, för då kan det bli ett intressant debatt- och diskussionsdokument som vi kan använda oss av hemma.

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp):

När jag läste detta undrade jag vad det är för mervärde i det. Ingen är ju emot en högre kvalitet på universiteten. Vad jag vid närmare eftertanke tycker skulle kunna vara bra här är framför allt om man får en bättre kvalitetskontroll på de nya anslutningsländernas universitet och läroanstalter. Därför menar jag att det inte vore en nackdel om regeringen betonade det i sammanhanget.

Anf.  28  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag håller med. Det är en intressant synpunkt.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Vi får tacka för den här informationen.

Innan vi släpper i väg utbildningsministern vill jag fråga om det finns något på A-punktslistan som är intressant eller om det finns något under Övriga frågor som vi borde ta upp.

Anf.  30  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Vi har inte fått någon information om A-punktslistan vid det här tillfället, så jag har ingenting att meddela där.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Vi får tacka utbildningsministern och hans medarbetare.

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom)

Statsrådet Lena Hallengren

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 5 och 6 maj 2003

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar ungdomsminister Lena Hallengren med medarbetare välkomna till EU-nämnden för information och samråd inför ministerrådsmötet.

Vi har börjat med att klara av de första punkterna på dagordningen tillsammans med utbildningsministern. Nu går vi över till den första punkten, och jag lämnar över ordet till ungdomsministern.

Anf.  33  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Tack! Det har gått nästan ett år sedan ungdomsministrarna träffades senast i rådet. Därför tänkte jag göra en kort lägesbeskrivning. I dag har vi ett nytt europeiskt samarbete på ungdomsområdet. I november 2001 överlämnade som ni vet kommissionen en vitbok till rådet med titeln Nya insatser för Europas ungdom. Det var ett resultat av två års konsultationer på området mellan medlemsländerna. Efter vitboken antog rådet en resolution om ett nytt ramverk för en europeisk ungdomspolitik i maj förra året. Det var början på en viktig process som också har en mycket ambitiös tidsplan.

Ramverket innehåller förslag till samarbete med gemensamma mål på fyra prioriterade områden enligt den öppna samordningsmetod som nu också gäller på ungdomsområdet. Kommissionen har nyligen lagt fram förslag till gemensamma mål för de två första prioriteringarna av de fyra. Det gäller delaktighet och information till ungdomar. Jag kommer att återkomma till just de två prioriteringarna lite senare, för det är de som berörs under rådsmötet den 5 maj. Arbetet med de nästföljande två prioriteringarna, som är volontärverksamhet och bättre kunskap om unga i form av forskning, kommer att påbörjas snart.

I övrigt innehåller ramverket också sektorsövergripande samarbete med andra politikområden än det rena ungdomspolitiska området. Syftet är helt enkelt att förstärka ungdomsperspektivet på andra politikområden – utbildning, sysselsättning, social integration och självständighetsfrågor. Det finns en tidsplan för respektive process när det gäller de frågorna.

Avslutningsvis vill jag säga att Sverige har varit aktivt och deltagit framgångsrikt i arbetet med det nya ramverket. Vi har nått framgång när det gäller bland annat jämställdhetsperspektivet och principen om icke-diskriminering, som nu ska tas upp och behandlas i samband med varje initiativ som tas upp och som rör det europeiska samarbetet på ungdomsområdet.

Anf.  34  ORDFÖRANDEN:

Tack för informationen! Jag lämnar ordet fritt med anledning av detta.

Anf.  35  HILLEVI LARSSON (s):

Jag var på en information för ungefär ett år sedan om vitboken. Allting var positivt, men det fanns några problem. Till exempel var kampen mot rasism prioriterad, men det som gällde kampen mot homofobi var för känsligt. Det kunde man inte ta med.

När det gäller jämställdhet var det hela väldigt allmänt hållet. De problem som vi har i Sverige med Fadime och liknande fall, som även finns ute i Europa, vågade man inte gå in på. Det är sådant som händer inom familjen. Det var annorlunda med jämställdhetsproblemen på arbetsmarknaden än de som gäller inom familjen.

Givetvis gäller det även unga tjejers graviditeter och abort – det var också alldeles för känsligt att ta upp.

Jag tänkte ändå höra efter om man på något sätt kan driva detta vidare. Även om det är känsligt bör Sverige vara i framkanten när det gäller de här frågorna och åtminstone nämna att vi tycker att de är viktiga och hoppas att man kan ta upp dem i framtiden.

Är det någonting som har kommit upp eller som man kan tänka sig att ta upp i de här sammanhangen?

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Vill ungdomsministern gå in nu, eller ska vi ta upp detta under dagordningspunkten? Finns det något speciellt som gäller detta historiskt?

Anf.  37  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Jag kan säga något kort. Det är precis det som jag avslutade med att säga, nämligen att nu ska jämställdhetsperspektivet och icke-diskrimineringsperspektivet tas upp i alla frågor när man lägger fram nya initiativ. Det återstår väl att se vilka resultaten blir och vad man vågar framöver när det gäller att faktiskt ta sig an det som Hillevi Larsson nämnde.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer talar med anledning av rapporteringen, utan då går vi in på punkt 8, om framtidsutsikter för ungdomen i Europeiska unionen.

Anf.  39  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Den första delen av punkt 8, nämligen 8 a, handlar om kommissionens förslag till gemensamma mål för ungdomars inflytande och delaktighet samt information till ungdomar. Det är de två delmål som jag nämnde. Det är ett led i uppföljningen av vitboken. Tillämpningen av den öppna samordningsmetoden inleds nu med de här två första områdena.

Kommissionens förslag innefattar först och främst ett allmänt mål, som lyder: att vidta och stödja åtgärder som främjar ungdomars aktiva medborgaransvar och ökar deras medverkan i det demokratiska livet. För att förverkliga detta allmänna mål finns också delmål, nämligen att öka ungdomars inflytande och delaktighet i samhällslivet, att öka ungdomars inflytande och delaktighet i den representativa demokratins struktur och att lära sig deltagande, det vill säga learning to participate.

I likhet med tillvägagångssättet för den öppna samordningsmetoden när det gäller utbildningsområdet föreslår man också att det ska finnas åtgärdsområden för att förverkliga de mål som har ställts upp.

Det allmänna målet när det gäller del två, nämligen information, är att förbättra ungdomars tillgång till information av god kvalitet för att öka deras delaktighet i det offentliga livet och att stärka deras personliga utveckling i riktning mot att bli aktiva och ansvarsfulla medborgare i en utvidgad europeisk union.

Även här finns det delmål till detta allmänna mål. De lyder: att förbättra ungdomars tillgång till informationstjänster, att tillhandahålla information av god kvalitet och att öka ungdomars delaktighet i utformningen och spridningen av information. Med hänvisning till det målstyrningssystem som vi har i den svenska ungdomspolitiken kommer jag att göra ett inlägg i frågan som baseras på likheterna häremellan.

Eftersom rådet förväntas anta de gemensamma målen i november i år kommer vi att få återkomma och diskutera frågan ytterligare.

Den andra delen av punkt 8 är 8 b. Den handlar om våra slutsatser om verksamheter på ungdomsområdet i den framtida generationens program, som också kommer att antas som en A-punkt på rådsmötet. I slutsatsen understryker man vikten av att man vill behålla och även utveckla gemenskapens instrument som man i dag har och som är särskilt riktade till ungdomar. Då menar man det pågående programmet Ungdom som löper 2000–2006. Kopplingen mellan ett nytt program som kommer att gälla från 2007 och det nya ramverket för ett europeiskt samarbete betonas också. För närvarande pågår nationella utvärderingar av programmet Ungdom. Kommissionen väntas lämna förslag om nya instrument både när det gäller ungdomsprogrammen och utbildningsprogrammen i slutet av detta år eller i början på nästa år. Sverige stödjer ordförandeskapets förslag till slutsatser.

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp):

Det står här under punkten att Sverige kommer att göra ett inlägg i diskussionen. Min fråga är mycket enkel: Vad är kärnan i det inlägget?

Anf.  41  ULF HOLM (mp):

Min fråga är: Vad är egentligen politiskt kontroversiellt i dokumentet? Det var många vackra ord om ungdomars delaktighet och så vidare, men det var väldigt lite konkret.

Om man tittar själv på till exempel ungdomars delaktighet i EU-frågor ser man att det är lite skrämmande. Titta bara på dem som sitter i EU-parlamentet! Då blir man ganska skräckslagen – nu pratar jag givetvis i generella termer! När jag satt där för några år sedan fanns det några ungdomsorganisationer vid sidan om, men de gavs inget inflytande alls. De bjöds in till något möte där det oftast var företag som skulle prata, och sedan fick de två minuter för att säga vad de tyckte och så var det nog med det.

Detta gör att det konkret inte är någon som hoppar och studsar inför demokrati på EU-nivå. Du kanske kan utveckla detta lite. Finns det något konkret som Sverige kommer att bidra med i debatten?

Anf.  42  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Till Carl B Hamilton vill jag säga att kärnan i inlägget egentligen handlar om att detta är ett nytt arbete och att vi välkomnar förslaget och pekar på de likheter som finns med det svenska målstyrningsarbetet och det som man har som ambition att faktiskt arbeta med inom EU. Det är ju ganska nytt att arbeta med den öppna samordningsmetoden och att arbeta med en europeisk ungdomspolitik över huvud taget. Vi välkomnar alltså det arbetet och ser till att understödja det så att det förhoppningsvis – som Ulf Holm talar om – kan bli mer framgångsrikt.

Detta är ännu i sin början. Som tidigare ersättare i EU:s framtidskonvent kan jag bara hålla med om bilden av att det inte direkt väller in unga människor och nytänkande såsom man skulle kunna önska sig. Men jag tror att det nya arbetet förhoppningsvis kan leda till det. Det blev svar på båda frågorna, tror jag.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att vad gäller 8 a finns det ett stöd för upplägget och regeringens ståndpunkt i ärendet, eftersom frågan kommer tillbaka till EU-nämnden senare under året.

Vad gäller 8 b blir det tydligen en A-punktsfråga.

Vi går vidare till punkt 9, Utkast till uttalande om ”Idrottens sociala värde för ungdomar”.

Anf.  44  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

Uttalandet om idrottens sociala värde för ungdomar har tagits fram mot bakgrund av de kommande olympiska spelen och ett beslut om att man ska inrätta det europeiska året för utbildning 2004. Där betonar man idrottens sociala värde för ungdomar, och särskilt det skapande av identitet och gemenskap mellan människor som idrotten kan innebära. Det gäller friheten att utvecklas fysiskt, intellektuellt och moraliskt, men det handlar också om att sprida idrottens värderingar och att försöka se idrottens roll i det informella och icke-formella lärandet. Man ska också stödja de demokratiska värderingar som idrott ju kan spegla.

Vi kommer att stödja de förslag till uttalanden som finns.

Anf.  45  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga är om regeringen i sammanhanget tänker ta upp dopningsfrågorna.

Anf.  46  Statsrådet LENA HALLENGREN (s):

De finns omnämnda i förslaget, men inte i så starka ordalag som Carl B Hamilton kanske skulle önska. Vi får avvakta lite grann och se hur diskussionen går, men det är inte vår ambition att ta upp detta.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi tackar ungdomsministern med medarbetare för att ni kom hit.

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (kultur)

Kulturminister Marita Ulvskog

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 5 och 6 maj 2003

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar kulturminister Marita Ulvskog med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi fortsätter på dagordningen och har nu kommit till punkt 10, som handlar om kulturens övergripande aspekter. Varsågod, kulturministern!

Anf.  49  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Tack så mycket! Jag går rakt in på punkt nr 10. Den handlar om en resolution där man vill lyfta fram kulturens horisontella aspekter. Den syftar också till ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna vad gäller kulturens sociala och finansiella dimensioner.

Från svensk sida kan vi stödja förslaget. Vi tycker att det är bra att det tydliggörs att kulturen måste beaktas även på andra områden, till exempel konkurrensområdet. Vi vill inte hamna i en situation där EU:s konkurrensregler omöjliggör medlemsländernas kulturpolitiska satsningar.

Anf.  50  ORDFÖRANDEN:

Om ingen begär ordet kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 11 på dagordningen, som handlar om tillgång till kulturell infrastruktur och kulturell verksamhet för personer med funktionshinder.

Anf.  51  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Resolutionen är en inbjudan till medlemsstaterna och kommissionen att verka för ökad tillgänglighet för människor med funktionshinder. Sverige stöder förslaget. Vi har dessutom, bland annat med stöd av Finland, kompletterat förslaget så att tillgängligheten inte bara begränsar sig till att man kan vara passiv konsument av kultur utan att det också ska handla om tillgång till eget skapande och ökade möjligheter på det området när det gäller funktionshindrade.

Anf.  52  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tänkte bara fråga om man i det här sammanhanget menar fysiskt funktionshinder. Det finns ju även mentala funktionshinder, till exempel utvecklingsstörning. Där har vi i Sverige till exempel Moomsteatern med utvecklingsstörda som med stor framgång själva spelar teater på mycket hög nivå för publiken.

Är det framför allt fysiskt eller psykiskt funktionshindrade det gäller?

Anf.  53  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag återkommer till det här med osynliga funktionshinder. Det blir ganska komplicerat om man ska tala om funktionshinder i största allmänhet.

Det finns funktionshinder där man kanske inte kan använda ljud och ljus på ett särskilt sätt utan att man framkallar funktionshindret. Därför undrar jag vad man egentligen menar med att man ska ha tillgång till eget skapande och att man ska ha möjlighet att uppsöka evenemang.

Jag skulle aldrig kunna gå på en konsert där det blinkar lampor till exempel, för då skulle mitt funktionshinder utlösas. Jag tycker att det är viktigt att man är distinkt när man diskuterar det här.

Anf.  54  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Funktionshinderbegreppet utvecklas väl inte så där kolossalt i just den här resolutionen. Jag tror att de formuleringar som används är alla typer av funktionshinder och att man är öppen för anpassningar till olika typer av funktionshinder. Det kan ju vara allt från syn och hörsel till en utvecklingsstörning eller att man är rullstolsburen – alla typer av funktionshinder – och en öppenhet när det gäller att anpassa så att tillgängligheten ökar för alla. Däremot finns det inte några detaljer.

Men när jag tänker efter tror jag faktiskt att just det här med ljus och ljud finns nämnt i underlaget till resolutionen.

Det är alltså vida ramar, utan att man direkt skriver någon på näsan. Det handlar ju om en inbjudan till medlemsstaterna och kommissionen.

Anf.  55  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga följer upp Hillevi Larssons fråga, för jag tycker att den var viktig. Tänker regeringen ta upp och aktualisera detta och peka på det, det vill säga att det inte bara är fysiska utan även mentala funktionshinder som kan vara aktuella?

Anf.  56  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det som finns nämnt redan i rubriken på resolutionen är people with disabilities. Därmed menar vi att det är en väldigt vid definition. Jag tror inte att det är nödvändigt att börja räkna upp olika hinder, för då kan man kanske hamna i en situation där man avgränsar i stället för att hålla det hela öppet när det gäller synliga handikapp och icke synliga handikapp. När man har det knutet till individen, alltså people with disabilities, har man ju den vidaste begreppsformen.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 12 på dagordningen, som handlar om en europeisk kulturhuvudstad.

Anf.  58  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag har inget att säga om det.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet, och jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 13, om förslag till förlängning av programmet Kultur 2000 till år 2005–2006.

Anf.  60  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Kultur 2000-programmet löper, och kommissionen har nu presenterat ett förslag om förlängning med ytterligare två år, det vill säga 2005 och 2006. Anledningen till detta är att när det gäller fortsättningen för kulturprogrammet finns det en önskan om att kandidatländerna i egenskap av fullvärdiga medlemmar bör vara med och avgöra om ett eventuellt nytt program och dess inriktning. Därför föreslår man en förlängning. Jag har redovisat den här frågan tidigare i EU-nämnden eftersom det har förts diskussioner vid tidigare rådsmöten kring detta.

Jag kan nämna att detta också innebär att det anslås medel för 2005 och 2006, men det är inte en reform och inte en ökning av medlen. Det är samma belopp som har använts under den tid som programmet har löpt.

Vi stöder från svensk sida en förlängning.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet, och jag konstaterar att det finns ett stöd för …

Anf.  62  PER BILL (m):

Får jag bara fråga en sak? Är det pengar som har blivit kvar under de år som hittills har varit, eller tänker man fortsätta med en lika stor budget som man normalt har haft under de vanliga åren? Det är en viss skillnad.

Anf.  63  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag lämnar ordet till Eva Bergquist som är handläggare på Kulturdepartementet.

Anf.  64  Departementssekreterare EVA BERGQUIST:

Det är alltså inte tal om att man ska använda medel som har blivit kvar. Man anslår nya medel för detta men på samma nivå, det vill säga ca 34 miljoner euro, som är vad som har gått åt årligen under den tid som programmet har löpt.

Anf.  65  PER BILL (m):

Det är väl kanske inte riktigt någon av de högsta prioriteringarna från moderat sida. Men detta är ju ännu bara en diskussion och inget ställningstagande. Det är väl så vi ska se det?

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Eftersom Sverige ställer sig bakom det här handlar det om att vi ska ge ett stöd för den fortsatta handläggningen. Det är det som är förslaget från kulturministern.

Om ingen begär ordet kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna i ärendet.

Vi går vidare till punkt 14, som är direktivet Television utan gränser.

Anf.  67  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Detta är vår vanliga långkörare TV-direktivet. I januari i år presenterade kommissionen sitt slutliga underlag om tillämpningen av direktivet inklusive ett arbetsprogram för innevarande år, alltså 2003, för den översyn och utvärdering av direktivet som vi från svensk sida har varit väldigt angelägna om att komma fram till.

Nu har kommissionen satt den 15 juli 2003 som deadline för skriftliga synpunkter från samtliga aktörer när det gäller TV-direktivet. Arbetsprogrammet har ett antal särskilda teman som vi ska diskutera ministrarna emellan i ministerrådet.

De tre punkter som finns med på det här mötet är först tillgången till evenemang av särskild vikt för samhället – vi kallar det i korthet för sportlistan. Nummer två är skydd för allmänintresset i fråga om TV-reklam, sponsring, köp-TV och egenreklam. Punkt tre är korta utdrag från evenemang, det vill säga citaträtten. Det brukar ofta handla om att få sända de spännande målen i en lång match till exempel.

De svenska ståndpunkterna är följande: När det gäller sportlistan, det vill säga tillgången till evenemang av särskild vikt för samhället, delar vi kommissionens uppfattning att den inte bör utvidgas utan bibehållas på nuvarande nivå.

När det gäller punkt två, det vill säga skydd för allmänintresset i fråga om TV-reklam och så vidare, anser vi att det är mycket viktigt att direktivet håller en hög skyddsnivå avseende reklambestämmelser – i synnerhet när det gäller regler om annonsering av tobak, alkoholvaror och läkemedel samt TV-reklam direkt riktad till barn. Även när det gäller kvantitativa bestämmelser anser vi att det är viktigt att direktivet innehåller restriktioner.

Vi har i sammanhanget, vilket är väl bekant för er, vid ett flertal tillfällen framfört krav på skärpta bestämmelser. Det har vi gjort tillsammans med många andra medlemsländer. Men vi har också framfört att reglerna om sändarlandsprincipen bör ses över. Bakgrunden till det är att varje medlemsland enligt direktivet har rätt att besluta om strängare regler än direktivets, vilket vi har gjort i Sverige. Då är det viktigt att den medlemsstat som har gjort det också kan se till att dessa strängare bestämmelser tillämpas och inte kan kringgås via sändning från ett annat medlemsland med andra regler. Det får tuffa konsekvenser också ur konkurrenssynpunkt för de nationella kommersiella TV-företag som lever efter de nationella reglerna.

I den tredje frågan tar man upp korta utdrag från evenemang. Där ställer vi oss från svensk sida tveksamma till behovet av en reglering i TV-direktivet på just denna punkt. Vi menar att de möjligheter som redan finns genom upphovsrättslagen är tillräckliga.

Anf.  68  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Fru ordförande! Jag skulle bara vilja ha ett tydliggörande på punkten om skyddet för allmänintresset i fråga om TV-reklam. Man kan läsa texten som står på s. 114 i det som vi fick här, och vi hörde det som ministern läste upp här just om att reglerna om sändarlandsprincipen bör ses över. Jag undrar med vilken inriktning och hur man tänker agera och gå vidare med detta. Det är ju tydligen lite komplext, om jag förstår frågan rätt.

Anf.  69  PER BILL (m):

Ordförande! Jag ska inte räkna upp alla de tveksamheter som vi känner inför det här direktivet och som vi har känt under den långa tid som det har diskuterats. Det gäller också de skiljaktiga åsikter vi har jämfört med regeringens. Jag ska bara konstatera att samtliga dessa kvarstår också efter det här.

Anf.  70  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är positivt att Sverige driver de här frågorna. När jag var i Bryssel för ett tag sedan med lagutskottet tog vi upp detta till diskussion. Det var inga som helst problem med tobak. Där vill man ju till och med helst förbjuda våra lakritspipor i affärerna! Det var alltså inga problem, även om olägenheten med subventioner till tobaksodlingar fortfarande finns kvar.

Men när det gäller reklam är saken ju klar.

Däremot fick jag uppfattningen att det inte fanns samma förståelse för vår syn på reklam till barn och på alkoholreklam, speciellt inte vad gäller vinreklam. Jag tänkte fråga: Hur långt gånget är det på det området? Hur stora är problemen med skillnader i attityder?

Avslutningsvis vill jag ta upp könsdiskriminerande reklam. Främst tänker man på kvinnor som diskriminerade, men det kan hända att även män utsätts för detta och visas på ett klichéartat eller schablonartat sätt. Det är visserligen inte förbjudet i Sverige, men man kan bli prickad i efterhand. Förs det över huvud taget någon sådan diskussion, om att det är negativt med könsdiskriminerande reklam – kanske inte att man ska förbjuda det, men att det är något negativt med det?

Anf.  71  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara nämna att vi också är tveksamma till många delar i detta. Jag ska inte gå in mer utförligt på det, men jag vill ändå betona det som inte tas upp här, nämligen punkt 3.4, om kvoteringar av TV-program, sändningstid och programbudget. Det diskuteras inte alls, stämmer det?

Anf.  72  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Först vill jag svara på frågan om sändarlandsprincipen. Den bör ses över. Man kan säga att vi från svensk sida tillsammans med ett antal andra medlemsländer har drivit frågan om en högre generell skyddsnivå på detta område. Det är inte bara Sverige utan också många andra länder som har strängare nationell lagstiftning i olika avseenden när det gäller till exempel reklam till barn. Man vill göra skillnaderna mindre än de är i dag, bland annat av konkurrensskäl, eftersom nationella kommersiella TV-företag hamnar i en mycket sämre situation. Utan att överge den linjen vill vi börja föra en diskussion om sändarlandsprincipen.

Om man i stället säger att det inte ska vara det land man sänder från utan det land och den publik man sänder till som ska vara avgörande och att det är lagstiftningen där som ska vara den man måste efterleva är önskemålet om en generell nivåhöjning inte lika angeläget. Det innebär inte att vi överger den handlingslinjen, men vi tycker att det är viktigt att föra in en diskussion om att se över sändarlandsprincipen. För de medlemsländer som på olika sätt har en striktare nationell lagstiftning innebär den att lagstiftningen hela tiden kringgås genom att man sänder från ett land med annan lagstiftning.

Till Hillevi Larsson vill jag säga att könsdiskriminerande reklam självfallet också diskuteras men att de andra formerna av reklam diskuteras mer. Jerker Stattin, som är handläggare vid vår medieenhet, kan kanske säga något mer om det.

Anf.  73  Departementssekreterare JERKER STATTIN:

Frågan gällde de olika typerna av reklam och ståndpunkterna i unionen. Man kan säga att alla tycker att det ska råda ett absolut förbud mot att marknadsföra tobak i TV. Märkligt nog tycker man motsatsen när det gäller alkohol. Det är egentligen bara de nordiska länderna som anser att det finns skäl att ha ett förbud mot alkoholreklam. Det är inte bara frågan om pengar, men man får komma ihåg att de stora producenterna i Europa också ingår i unionen. Det spelar säkert en roll.

När det gäller barnreklam varierar det lite grann. Vi i Norden är väl strängast, men det varierar fram och tillbaka. Vissa länder tycker till exempel att man kan ha särbestämmelser om att vissa leksaker är olämpliga att marknadsföra till barn medan andra är mindre farliga.

Diskussionen om könsdiskriminerande reklam är nog också en nordisk ingångspunkt, skulle man kunna säga.

Anf.  74  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag ska också svara på Carl B Hamiltons fråga. Kvotering finns inte med bland det som ska diskuteras på det här ministerrådet. Vi får väl se om det dyker upp på lunchen, men inget sådant har förannonserats. Det kommer vi sannolikt att få återkomma till.

Anf.  75  PER BILL (m):

Ordförande! Många gånger har det rått en relativt stor enighet i Sverige om att man ska försöka hitta medieneutral lagstiftning, det vill säga att det som är tillåtet i skrift ska vara tillåtet också i radio och TV, på Internet och så vidare. Är detta möjligt om man går över till en mottagarlandsprincip? Blir det inte väldigt svårt att reglera det som går till exempel via Internet eller satellit om man har en mottagarlandsprincip? Det är en fråga.

Anf.  76  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag tror inte att jag ska ge mig in i den allmänpolitiska diskussionen. Jag konstaterar bara att vi inte har en så medieneutral lagstiftning vare sig nationellt eller på EU-nivå. Vi har konstaterat att TV-mediets genomslagskraft fortfarande är av ett sådant slag att det kräver ett särskilt förhållningssätt. Det tror jag att det finns en stor enighet om.

Samtidigt vet vi att teknikutvecklingen innebär att vi får mycket mer av teknikkonvergens. Det är ett problem som vi diskuterar i olika sammanhang i ministerrådet för mediefrågor.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i november. Då fanns det majoritet, och jag konstaterar att det finns fortsatt stöd för regeringens upplägg i det fortsatta arbetet.

Vi går vidare till punkt 15 på dagordningen, om förslag om förlängning av medieprogram till 2006.

Anf.  78  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Det är samma som för Kultur 2000-programmet. Eftersom det kommer in nya medlemsländer föreslår kommissionen en förlängning av detta program för att de ska vara med och påverka innehållet i en eventuell fortsättning. Här handlar det inte om en tvåårig förlängning, som i Kultur 2000-programmet, utan det gäller bara ett års förlängning, det vill säga år 2006. Det är samma sak där. Det är alltså så att säga en fortvarighet av de rådande medlen. Man förlänger programmet med ytterligare pengar, men man höjer inte nivån. Man genomför inte någon reform på området, men man tillför nya pengar.

Media Plus-programmet innehåller också ett medieträningsprogram som för den redan beslutade perioden omfattar sammanlagt 400 miljoner euro. Nu blir det alltså ett litet tillskott för att förlänga det med ett år.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet.

Jag konstaterar att det finns stöd för den redovisade uppläggningen i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 16, Övriga frågor. Den första är moms på skivor och ljudkassetter.

Anf.  80  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag ska bara kort beröra frågan om moms på skivor, kassetter och CD-skivor. Det är en skriftlig information från den franska delegationen. Vid ett antal tillfällen har man fört upp den här frågan. Huvudansvaret för frågan ligger förstås i Ekofinrådet. Det kommer att bli en skriftlig rapport från den franska kulturministern om detta.

Anf.  81  CARL B HAMILTON (fp):

Min fråga är: Vad står det i den skriftliga informationen – vet man det?

Anf.  82  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vi ska se om Jerker Stattin oförberett kan ge någon kort sammanfattning av innehållet.

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara lägga till att jag inte är bekant med den franska ståndpunkten. Avser man att främja europeisk produktion, eller vill man att främja kulturkonsumtion i största allmänhet? Vad är motivet, och vilken är den svenska ståndpunkten?

Anf.  84  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

De franska motiven handlar om att stödja kulturkonsumtion. Sedan utgår jag från att det handlar om att stödja konsumtion av europeiskproducerad kultur, men det är inte säkert att det finns klart utsagt. Från svensk sida har vi valt att inte agera i kulturministerrådet. Det här ligger ju i Ekofin. Vi har bara sagt att vi inte har något principiellt emot att fransmännen tar upp detta och redovisar sin ståndpunkt och hur de själva ser på saken.

Anf.  85  Departementssekreterare JERKER STATTIN:

I botten ligger den konstnärliga delen. I dag laddar ungdomar ned väldigt mycket musik via nätet. Det handlar om många arbeten i Frankrike. Man vill genom en sådan här kassettavgift skydda industrin, helt enkelt.

Anf.  86  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen och går vidare till punkt b, om en konferens om kultur och civilisationer för kulturministrarna.

Anf.  87  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Jag har inget att säga om detta. Jag bara konstaterar att jag är i Peking i juni.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Tack för den informationen. Då undrar jag: Finns det några A-punktsfrågor?

Anf.  89  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Vi har inte fått definitivt besked om detta. Sannolikt har vi en A-punkt på vårt område. Den berör arkivområdet. Det är en resolution vars syfte är att det ska upprättas en expertgrupp som representerar medlemsstaternas nationalarkiv. Gruppen ska inrikta sig på att se över situationen för de offentliga arkiven och konsekvenserna av de senaste årens förändringar av villkoren på arkivområdet, särskilt utvecklingen av den nya tekniken, och öka samarbetet och informationsutbytet mellan olika arkivfunktioner. Detta kan bli en A-punkt.

Jag vill i det här sammanhanget också nämna att vi under lunchen kommer att ta upp frågan om kulturarvet i Irak.

Anf.  90  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara fråga: Vad tänker ministern säga i fråga om kulturarvet i Irak?

Anf.  91  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s):

Från svensk sida är vi djupt engagerade i de här frågorna. Vi har ett kulturbistånd som är omfattande.

Nu har ju den franske kulturministern agerat i saken, och Unesco har med allas vårt stöd också agerat. Vi tycker att det är viktigt att i det här sammanhanget ta upp hur vi ska kunna arbeta tillsammans för att vara så effektiva som möjligt när det gäller att stötta återuppbyggnaden av Irak – det handlar om rövade skatter och om institutioner som har slagits i spillror.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar kulturministern med medarbetare för att ni kom hit.

4 §  Rättsliga och inrikes frågor

Justitieminister Thomas Bodström (rättsliga frågor)

Rapport från ministerrådsmöte den 28 och 29 februari 2003 samt från informellt ministerrådsmöte den 28 och 29 mars 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 maj 2003

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Vi går vidare med punkt 4 på dagordningen, om rättsliga och inrikes frågor. Jag hälsar justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna till EU-nämnden.

Som vanligt börjar vi med en återrapportering från ministerrådsmöte den 28–29 februari, och sedan går vi in på information och samråd. Varsågod, justitieministern!

Anf.  94  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vid det senaste mötet, och då talar jag om det möte som var den 27 februari 2003, uppnåddes enighet om rambeslutet om angrepp mot informationssystem. Avtal mellan EU och USA om straffrättsligt samarbete och utlämning diskuterades, och det återkommer på dagordningen för det kommande mötet. Det gör även rambeslutet om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av bötesstraff. Rambeslutet om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet diskuterades men kommer inte tillbaka för diskussion under det grekiska ordförandeskapet eftersom det råder stora meningsskiljaktigheter angående begränsning av möjligheten att åberopa kravet på dubbel straffbarhet vid framställningar om rättslig hjälp.

Det grekiska ordförandeskapet anordnade ett informellt RIF-rådsmöte i norra Grekland den 28–29 mars. Vi justitieministrar diskuterade där i huvudsak två frågor.

För det första diskuterades rättssäkerhetsgarantierna. Diskussionen fördes med utgångspunkt i kommissionens grönbok om rättssäkerhetsgarantier. Det var intressant att notera att rådets rättstjänst ansåg att det i det nuvarande fördraget inte fanns någon rättslig grund för dessa frågor.

För det andra diskuterades konventet. Det visade sig vid mötet att flertalet av de medlemsstater som yttrade sig utgick från att samarbetet på RIF-området ska vara överstatligt. Jag betonade i mitt inlägg att beslutsformerna inte var den viktigaste frågan, utan att det viktiga var vilken kompetens EU ska ha på området.

Jag manade i mitt inlägg till försiktighet. Visserligen skulle jag kunna tänka mig vissa frågor eller områden där den överstatliga vägen bör väljas, men det måste vara tydligt vilken kompetens som överlåts. På vissa områden är jag också beredd att diskutera beslutsfattande med kvalificerad majoritetsomröstning. Genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande är mycket viktigt. Jag framhöll också vikten av att framtidskonventet följs av en ordentlig reflexionsperiod innan regeringskonferensen tar vid.

Anf.  95  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ingen har begärt ordet med anledning av återrapporterna.

Då börjar vi med punkt 6 på dagordningen. Är den fortfarande kvar, eller är den struken?

Anf.  96  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Den är struken, liksom punkt 7.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

De är alltså strukna bägge två. Då går vi vidare till punkt 9 på dagordningen.

Anf.  98  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är en uppföljning av Sevilla inför Thessaloniki. Under denna punkt kommer man att ta upp genomförandet av handlingsplanen för yttre gränser från juni 2002. Avsikten med behandlingen på rådsmötet är klar. Sannolikt önskas en allmän uppgradering av frågans betydelse, i likhet med tidigare tillfällen under det grekiska ordförandeskapet.

Handlingsplanen har resulterat i att en rad åtgärder har genomförts under året för att fördjupa och förbättra gränssamarbetet inom EU. Bland annat har Sverige tillsammans med Österrike utformat ett förslag till gemensam utbildningsplan för gränskontrollpersonal. Andra åtgärder är gemensam riskanalys och en rad operativa insatser vid land- och sjögränser samt på flygplatser.

Sverige ser positivt på att gränssamarbete utvecklas för att effektivisera såväl gränspassage som bekämpning av gränsöverskridande brottslighet, däribland olaglig invandring. Vi anser dock att samarbetet kan och bör effektiviseras. I detta ingår att finna former för en fungerande strategisk ledning och samordning av det operativa samarbetet. Det är emellertid viktigt att genomförandet av den operativa gränskontrollen ligger på de nationella myndigheterna.

Anf.  99  CARL B HAMILTON (fp):

Vi har i diskussion med Jan O Karlsson haft uppe frågan om finansiering av den yttre gränskontrollen. Intrycket är närmast att om man är med och betalar kanske man kan hoppas på att den fungerar bättre.

Därför vill jag fråga: Är det en förstahandsposition att även finansieringsfrågan är en nationell angelägenhet? Hur ser statsrådet på detta att den som betalar bestämmer? Om övriga EU-länder är med och betalar kan de också ha ett inflytande på hur gränskontrollen på nationell nivå genomförs, inte minst vad gäller hanteringen av asylfrågorna. Grekland tar ju i praktiken inte emot särskilt många asylsökande. Hur ser man på denna trade-off?

Anf.  100  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Sverige anser att finansieringen av den yttre gränskontrollen är en nationell angelägenhet, i första hand av det skäl som jag nämnde. Den gemensamma finansiering som kan komma i fråga ska ske inom ramen för den befintliga EU-budgeten, de gemensamma kostnaderna.

Anf.  101  CARL B HAMILTON (fp):

Jag uppfattade att Jan O Karlsson var något mer flexibel i den meningen att han höll öppet för att man skulle kunna finansiera mera gemensamt, eventuellt inom EU-budgeten, just för att åstadkomma en mer positiv asylpolitik i en del länder. Känner justitieministern igen den diskussionen?

Anf.  102  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nej, inte det som har sagts om asylpolitiken. Men det du nämner här, alltså den gemensamma EU-budgeten, är det svar som jag också ger.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Carl B Hamilton kan annars återkomma med frågan när statsrådet Jan O Karlsson kommer hit.

Jag har ingen mer på talarlistan utan konstaterar att det finns stöd för regeringens fortsatta upplägg i de här förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 10, om Schengenförhandlingarna.

Anf.  104  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Under denna punkt kommer ordförandeskapet att informera om de förhandlingar som pågår med Schweiz om deltagande i Schengensamarbetet. Enligt förhandlingsmandatet ska ett avtal överensstämma med de avtal om Schengen som föreligger med Norge och Island. Ett par olika frågor är utestående. Den svåraste avser rättsligt samarbete och om Schweiz ska kunna driva igenom sina krav på positiv särbehandling för att upprätthålla sin banksekretess.

Sverige anser att förhandlingsmandatet är väl avvägt. De krav Schweiz ställer innebär ett avsteg från mandatet och bör därför inte accepteras. Det är viktigt att slå vakt om de nordiska intressena. Schweiz bör inte få till stånd ett avtal som är fördelaktigare än avtalen med Norge och Island.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet.

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna.

Vi går vidare till punkt 11, om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp.

Anf.  106  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Förhandlingarna är i stort sett avklarade. Vid mötet ska vi komma överens om avtalstexterna samt om vissa förklaringar till några av bestämmelserna. Avtalstexten är densamma som jag redogjorde för inför förra ministerrådsmötet. Dessutom ska vi nå en samsyn över ett rådsbeslut som innebär att ordförandeskapet ges ett mandat att formellt underteckna avtalet.

Förhandlingarna har varit intensiva. Man har diskuterat svåra frågor. Till exempel ville USA reglera utlämningen av egna medborgare. Nu blev det inte någon överenskommelse på den här punkten. Jag tycker ändå att slutresultatet är bra, och avtalet kommer att skapa ett mervärde i förhållande till vad som gäller i dag. Jag kommer därför att stödja ordförandeskapets vilja att vi ska enas om texterna.

De rådsbeslut som vi ska nå samsyn över har jag inga problem med. Det är endast en formalitet. På uppmaning av ordförandeskapet kommer jag vid mötet att säga att Sverige avser att lämna förklaring enligt artikel 24 i Fördraget om Europeiska unionen. En sådan förklaring innebär att Sverige blir folkrättsligt bundet av avtalet först efter att vi har vidtagit de åtgärder som krävs enligt regeringsformens bestämmelser.

Anf.  107  LARS OHLY (v):

Om man ska ingå ett nytt avtal om utlämning och asylrättslig hjälp i en situation där vi samtidigt vet att rättssäkerheten inte har varit särskilt högt hållen, speciellt inte från den amerikanska sidan, är det rimligt att man också ifrågasätter den tillämpning av rättssäkerhet som finns just nu. Det gäller till exempel frysning av tillgångar hos organisationer och privatpersoner. Det gäller kanske framför allt de krigsfångar som hålls i strid med allt vad rättssäkerhet heter. Men det finns också en diskussion om dödsstraffet i USA i dag. Vi vet att flera dödsdömda har dömts på tvivelaktiga grunder, ibland till och med på helt felaktiga grunder.

Detta borde föranleda att man använder diskussionen och förhandlingarna till att ifrågasätta de principer som vägleder USA:s rättstillämpning i dagsläget. Jag menar att det inte har gjorts. Det är närmast uppseendeväckande att man inte har försökt få en förklaring på det här området från den amerikanska sidan. Därför menar jag att det heller inte är rimligt att man ingår ett avtal som utökar det avtal som redan finns i dag. Jag menar att man i stället borde avstå.

Anf.  108  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag delar Lars Ohlys uppfattning – det som sägs om krigsfångar, dödsstraffet, frysning av tillgångarna och så vidare – och det har jag också sagt vid flera tillfällen direkt till USA:s justitieminister. Det har också tagits upp i de diskussioner som har förts i EU. Det är flera andra länder som också har tagit upp det. Det är riktigt att det har varit ett bra tillfälle, och det tillfället har man också tagit till vara på.

Nu har inte detta avtal någon betydelse där. Frågan som gällde egna medborgare är kanske skälet till att det inte blir någon överenskommelse på detta område. Men jag tycker att det har varit ett bra tillfälle, och jag tycker att vi ska fortsätta att sträva efter att lyfta fram dessa frågor och kritisera när vi har möjlighet. Och vi har möjlighet att göra det därför att USA är angeläget om den här typen av avtal.

Anf.  109  LARS OHLY (v):

Jag är övertygad om att du framför den kritik som Sveriges regering har, framför allt mot hur man behandlar fångarna på Guantánamo men även i andra frågor.

Frågan är: Finns det i dag en svensk tilltro till det amerikanska rättssystemet med tanke på just dessa fall och med tanke på det som har avslöjats om att personer har dömts till dödsstraff på tveksamma eller ibland direkt felaktiga grunder och i efterhand frikänts? Rättssäkerhet verkar ses som något slags restpost på dagordningen, sedan man först har bekämpat det man kallar för terroristisk brottslighet. Finns det från svensk sida någon tilltro till rättstillämpningen och rättssäkerheten i USA i dag?

Anf.  110  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag är av uppfattningen att vi inte ska döma ut alla delar av det amerikanska rättssystemet. Däremot håller jag med om det som vi har talat om här – följderna av den 11 september och det krig som vi nu har bevittnat. När det gäller dödsstraffet är vi också av samma uppfattning. Att människor döms och sedan visar sig vara oskyldiga förekommer i alla länder. Det kommer fram nya bevis och omständigheter. Detta är dock ett tungt vägande skäl mot dödsstraffet. Det blir ju därigenom irreparabelt, och det är ett av de skäl som jag har framfört till USA:s justitieministrar.

Anf.  111  HILLEVI LARSSON (s):

Jag instämmer i den tveksamhet som Lars Ohly och justitieministern uttrycker. Men det jag tycker är den allra viktigaste principen är att vi aldrig någonsin ska gå med på någonting som USA inte går med på. Till exempel har USA länge velat att vi ska tvingas lämna ut medborgare som de misstänker eller som de vill ta hand om, medan USA vägrar lämna ut sina misstänkta krigsförbrytare till internationella domstolar. Jag tycker att detta är en viktig princip som vi måste hålla fast vid: Vi ska aldrig gå med på att göra något som USA inte vill gå med på att också göra. Då blir det ju ett än mer ojämlikt förhållande än det är i dag, när USA till exempel håller en svensk medborgare på Guantánamobasen.

Anf.  112  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tycker att det ska vara som i dag, att vi bestämmer vilka personer som ska lämnas ut till USA. Vi har ju bland annat frågan om dödsstraff och att det inte ska få verkställas.

Självklart har vi också möjligheten att avgöra själva vad vi själva vill ska gälla. De kraven kan vi också ställa i förhållande till USA. Det ska vi förstås fortsätta att göra.

Anf.  113  LARS OHLY (v):

Efter dessa stora frågor vill jag ta upp en mycket mindre fråga. Ser du någon möjlighet till att det här avtalet eller de diskussioner som förts med USA:s justitiedepartement i övrigt skulle kunna leda till någon framgång i fallet Annika Östberg?

Anf.  114  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag ser ingen direkt sådan möjlighet på det formella planet eftersom fallet Annika Östberg är en delstatsfråga. Men ju mer vi diskuterar, förhandlar och lyfter fram våra åsikter, desto mer lyfter det fram positionerna också i andra frågor. Det har ju visat sig att vi genom det här avtalet kan sätta press på USA på ett annat sätt än till exempel när Sverige var det enda landet som protesterade mot krigsfångarna på Guantánamobasen och mötte en väldigt nonchalant inställning. Man kan väl inte helt utesluta att det på sikt kan påverka fallet. Jag har också tagit upp Annika Östberg med John Ashcroft. Men formellt är det alltså en delstatsfråga.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer talare anmäld, utan då kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då går vi vidare till tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av bötesstraffet. Varsågod, justitieministern!

Anf.  116  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack. Vid det här laget känner ni ju till det här väl. Det har varit uppe många gånger. De utestående frågorna är kravet på dubbel straffbarhet och möjligheten att vägra verkställa ett bötesstraff. Vi har tidigare enats om att reglera kravet på dubbel straffbarhet genom en lista på brott där ett sådant krav inte ska ställas upp. Vi diskuterar fortfarande vilka brott som ska tas med i listan. Sverige har förslagit bland annat narkotikabrott och skattebrott, något som jag hoppas att de andra medlemsstaterna ska stödja. I övrigt är jag nöjd med den lista på brott som nu föreslås.

Vad gäller behovet av att kunna vägra verkställa ett bötesstraff med hänsyn till en stats grundläggande rättsprinciper innehåller instrumentet som ni har sett en paketlösning. Dessa bestämmelser ska ses tillsammans. Sverige har fått med sitt förslag om preambeltext, som är hämtat ur den europeiska arresteringsordern och som bland annat tar hänsyn till våra regler om tryck- och yttrandefrihet. Övriga delar av denna lösning tycker jag är bra, och jag kommer att stödja den.

Vissa tekniska frågor återstår för en del medlemsstater, men jag hoppas och tror att vi äntligen kommer att nå en politisk överenskommelse om rambeslutet på det här mötet.

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då lämnar jag ordet fritt. Jag har ingen talare anmäld. Precis som justitieministern sade var den här frågan uppe i EU-nämnden senast den 21 februari. Då fanns det stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Jag kan konstatera att det stödet fortfarande finns kvar i de fortsatta förhandlingarna.

Då går vi vidare till punkt 13, som eventuellt ska strykas. Ska den strykas? Den ska strykas.

Anf.  118  JOE FRANS (s):

Får jag i anslutning till detta ställa en fråga till justitieministern? Detta ska inte tas upp mer under den här ordförandeperioden. Vet du när det kommer tillbaka igen? Om ett år, om två år eller aldrig?

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Kan frågor ”försvinna”?

Anf.  120  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

På fråga 1 svarar jag att jag inte vet. Men jag tror inte att det är alternativ tre i det som Joe Frans nämner. Jag tror att det kommer upp. Jag tror att det första alternativet – inom ett år – är mer rimligt. Vi vet inte, men det brukar i alla fall göras något nytt försök. Man brukar inte vänta så länge.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:
Tack för det. Finns det några övriga frågor eller någonting på A-punktslistan? Nej. Då tackar vi justitieministern och hans medarbetare för att de kom hit. 5 §  Allmänna frågor – Gymnich (informellt)

Utrikesminister Anna Lindh

Rapport från ministerrådsmöte den 14 april 2003

Information och samråd inför informellt ministermöte den 2 och 3 maj 2003

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi det ajournerade sammanträdet med EU-nämnden den 28 april 2003. Vi hälsar utrikesminister Anna Lindh med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Som vanligt börjar vi med en rapport från ministerrådsmötet. Sedan går vi vidare till information och samråd.

Anf.  123  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag återkommer till många av punkterna senare, så jag ger bara en återrapport av lunchen med några fler punkter.

Lunchen ägnade vi, återigen, åt Mellanöstern. Vi kommer tillbaka till Mellanöstern. Vi strök framför allt under vikten av att Abu Mazen fick bilda regering och att vi måste fortsätta att försöka få färdplanen offentliggjord, fortsätta processen och att det måste ställas starka önskemål på USA:s roll när det gäller att fortsätta hävda färdplanen och genomförandet av den gentemot Israel.

På lunchen fick vi också upp en rapport från Belgien om det planerade minitoppmöte som äger rum i morgon, som Belgien har tagit initiativ till. Det är Tyskland, Frankrike och Luxemburg som är inbjudna. Där kom det väldigt hård kritik från andra Natoländer mot det planerade mötet. De som skulle ha mötet menade att de inte hade tänkt göra någonting utanför EU:s ramar. De hade inte tänkt göra någonting som bröt mot konventsdiskussioner eller den gemensamma utrikespolitiken. Här kunde man se att det fanns en stark spänning internt bland Natoländerna.

Vi hade också en stund med den afghanske utrikesministern efter själva lunchen, där vi återigen fick den mycket bekymmersamma bilden av säkerhetsläget och situationen i Afghanistan.

I övrigt kom Wider Europe upp på mötet. Det är en fråga som jag också har drivit aktivt från svensk sida. Flera strök, precis som Sverige, under behovet av att göra en åtskillnad mellan östra Europa och Medelhavsområdet. Medelhavsområdet har ändå sina olika processer i gång medan vi måste upprätta konkreta handlingsplaner just för våra östra grannländer – framför allt Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Det tyckte kommissionen också var viktigt.

Sedan tog vi upp kampen mot trafficking. Det fick vi också ett ordentligt stöd för.

Vi hade en punkt om förberedelserna inför samarbetsrådet med Ryssland. Där hade Sverige som förslag att man ska utnyttja det samarbetsråd som finns på ett bättre sätt i stället för att försöka skapa nya organisatoriska former. Det var många som tyckte att det var bra. Vi framhöll också miljöfrågorna och Tjetjenien för toppmötet.

Eftersom jag har sett uppgifter i Dagens Nyheter om att man på samarbetsrådet kom överens om att man skulle avskaffa visumtvånget kan jag, på förekommen anledning, säga att det nog är lite förhastat. Det var det ryska önskemålet som refererades, att man skulle avskaffa visumtvånget. EU:s inställning är precis densamma som tidigare. Det låg också klart inför samarbetsrådet.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för den rapporten, och jag lämnar ordet fritt.

Anf.  125  CARL B HAMILTON (fp):

Det kanske kommer upp senare, men jag vill ta upp frågan om minitoppmötet med de länder som funderar på en mer gemensam försvarspolitik inom EU:s ram, det som du nämnde diskuterades väldigt intensivt. Yttrade sig Sverige där, och i så fall, vad sade Sverige?

Den andra frågan är följande. Det har ju varit ett toppmöte sedan sist och vi hade inte statsministern här. Jag undrar om du har någon efterrapport från toppmötet att lämna, eftersom statsministern inte ska redovisa det i kammaren.

Anf.  126  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gällde diskussionen om det belgiska initiativet: Nej, jag yttrade mig inte. Intressant nog gjorde inte heller något av de andra icke-Natoländerna det. Det här blev en oerhört hetsig, intern Natodebatt där framför allt Storbritannien, Spanien och Holland var oerhört kritiska mot mötet. Det blev en intressant batalj som det dock inte fanns så stark anledning för oss att gå in i.

När det gällde konventsdiskussionen i Aten var det egentligen ingenting nytt som sades där utan länderna redovisade ungefär samma uppfattningar som de har haft sedan tidigare. Det blev dessutom inte någon särskilt lång diskussion. Det var fråga om två- till treminutersinlägg för alla länder. Då finns det inte så mycket tid att gå in på några nyheter.

Från svensk sida strök Göran Persson under att man inte ska ändra Nicebeslutet om kommissionens storlek. Han sade att han tror, när det gällde den för oss kontroversiella frågan om en vald ordförande, att det kommer att bli en möjlig lösning. Han sade samtidigt att den svenska riksdagen inte står bakom en sådan lösning.

Vi har sagt att vi är öppna för att använda QMV i större utsträckning inom GUSP, alltså utrikespolitiken, men att det är viktigt att de centrala frågorna fortsätter att vara någonting som vi är eniga om. Det här är ändå ett mellanstatligt område, och vi måste vara eniga om de centrala frågorna.

Sedan sade han också att det är viktigt att man utformar ESDP så att alla länder verkligen kan delta. Det strök också Finland under. Detta är med anledning av bland annat de belgiska diskussionerna.

Vi strök också återigen under att det är viktigt att konventet ger olika alternativ.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare till det informella ministermötet.

Anf.  128  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vår största diskussion inför detta möte gällde var det ska äga rum någonstans, för det blev klart ungefär en vecka före mötet, till viss förvirring för oss alla. Det är dessutom inte bara de 15 som ska delta utan också de 10 anslutningsländerna, för första gången.

Ni har fått herdabrevet där man tar upp Irak med flera punkter. Nu har också lagts till fredsprocessen i Mellanöstern och västra Balkan.

När det gäller Irak kommer väl diskussionen att fortsätta utifrån där vi avslutade den senast, nämligen vikten av att EU och också FN har en roll när det gäller återuppbyggnaden och att det är FN som håller samman den politiska processen och återuppbyggnaden. Där har vi haft enighet förut mellan EU-länderna. Det räknar jag med och förutsätter att vi ska ha nu också. Det som verkar vara inriktningen för dem som sitter i säkerhetsrådet är att man ska försöka hitta ett sätt att inte göra en stor resolution som tar allting utan att man steg för steg lägger fram resolutioner som säkrar och ökar FN:s roll när det gäller återuppbyggnaden och ger FN en ordentlig roll.

Det var positivt att säkerhetsrådsmedlemmarna hade gemensamma möten i Aten och där inte hade några problem att komma överens sinsemellan. Sedan är dock frågan att övertyga USA om att ge FN den roll som vi vill. Där återstår nog en hel del att göra.

Vi har inga nya rapporter från New York om hur diskussionerna går. Om man ska kunna avskaffa sanktionerna måste man också hitta en roll för FN i den fortsatta processen. Här har bland annat Frankrike arbetat med att försöka hitta kompromisser, lösningar för att garantera att man kan ge FN en roll och upphäva sanktionerna. Egentligen stryker väl allt det här under att man så snart som möjligt måste få en legitim irakisk administration. Det är väl egentligen ”cloun” i alltihop, att de måste få en irakisk administration som är legitim. Då måste amerikanarna också lyssna på FN och andra när det gäller hur man får en sådan administration. Förhoppningsvis ska man kunna lösa det.

En annan diskussionsfråga är vapeninspektörerna. Alla EU-länder står, som jag har uppfattat det, bakom att de snart bör kunna komma tillbaka för att avsluta sitt uppdrag.

Vi gör en inventering av svenska möjliga insatser. Framför allt handlar det om demokratiutveckling, rättsväsende inklusive mänskliga rättigheter. Men det handlar också om vad man gemensamt från FN:s sida kommer att vilja att olika regioner bidrar med.

Vi har också naturligtvis gett prioritet till att återbemanna den svenska ambassaden. Det får vi ta i takt med att det är praktiskt möjligt. Då måste det finnas en legitim regering på plats som kan acceptera en ny svensk diplomatisk personal.

Anf.  129  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Vi är ganska överens från svensk och europeisk sida om att FN ska spela en betydande roll. Min fråga är vad EU vidtar för åtgärder i annan form än enbart ord och krav. Om man är realist i sammanhanget måste man konstatera att USA och England har burit de stora uppoffringarna, dels kritiken mot kriget, dels kostnaderna för det i mänsklig uppoffring men också ekonomiskt. De sitter nu på möjligheten att styra och ställa och behålla initiativet i Irak.

För att få en förändring till stånd krävs det kanske lite mer än ord. Är det då pengar som EU går in med i sammanhanget, eller hur hanterar man frågan? Det finns ju ett enormt behov i Irak av att gå in i återuppbyggnad. Jag föreställer mig att det inte räcker med att man begär och önskar utan det måste också till reella alternativ som kan vara intressanta för England och USA, för att väga upp deras tidigare uppoffringar. Hur ser den bilden ut?

Anf.  130  HILLEVI LARSSON (s):

Man kanske inte ska förenkla alltför mycket. Förutom att man kan rikta kritik mot Storbritannien och USA för attacken utan folkrättsligt stöd kan man också rikta kritik mot hur de har skött det efteråt. Det gäller inte bara att det är en ockupation, utan det är väldigt mycket laglöshet som breder ut sig nu. Det kan man inte klandra det irakiska folket för. I alla sådana här situationer, speciellt efter en diktatur, är risken för laglöshet väldigt stor, till och med för inbördeskrig.

Det kanske finns olika uppgifter om situationen. De uppgifter som jag har fått är att man har varit otroligt dålig på att skydda kulturarvet. Jag har till och med hört uppgifter om att man har underlättat för tjuvar att ta sig in. Argumentet för fortsatt amerikansk närvaro i Irak blir naturligtvis starkare om det är laglöshet i landet, det vill säga USA behövs för att gå in och garantera att lagen följs. Något ytterligare som talar för att USA kanske inte riktigt har skött sitt uppdrag är att vissa delar har varit intakta, som oljedepartementet. Inrikesdepartementet har inte plundrats, men på andra ställen har plundring skett.

Jag undrar om det finns någon möjlighet för FN eller EU i framtiden att åtminstone se till att skydda kulturarvet. Alla kan vara överens om att det är fruktansvärt att mycket av de kulturskatter som funnits nu är borta för alltid. Hur kan man förhindra att det händer om det skulle bli framtida liknande situationer? USA har visat att man inte klarar av det här uppdraget, förutom alla andra saker som man inte har klarat av efter krigets slut.

Anf.  131  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Till att börja med när det gäller FN:s roll: Det är inte för vår skull som vi ska in i processen. Det är inte av vänlighet mot oss som USA ska släppa in framför allt FN i processen. Det är framför allt för att den ska få en legitimitet, för att man ska klara efterkrigssituationen på plats bättre. En administration som inte har legitimitet i Irak eller regionen får väldigt svårt att klara sig. Därför finns det ett egenintresse från amerikansk sida att få in FN och därmed legitimitet i den fortsatta processen. Det tycker starka intressen i USA också. Här finns det olika amerikanska uppfattningar. Det är alltså viktigt för legitimiteten.

Självklart är EU i det läget berett att hjälpa till och göra stora insatser, alltifrån civilpoliser till ekonomisk återuppbyggnad. Allt detta är EU berett att gå in med. Det har man också förklarat. Man skall också utse en särskild EU-representant för Irak. Men man vill ha klart FN-mandatet först. Vi kan bara agera om vi har det legitima mandatet i botten.

Vi kan egentligen se att de amerikanska intressena har fortsatt att vara splittrade. Man kan ta det exempel som Hillevi Larsson tar, med kulturskatterna. Jag tror absolut inte att amerikanska intressen på något sätt hjälpte till. Det är vad jag tror. Det var allvarligt nog att man inte förhindrade plundringen. Men det fanns inget som helst intresse för dem att hjälpa till. Det här blev ju en skandal. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Nu verkar det förhoppningsvis som om åtminstone de religiösa krafterna i Bagdad har fått rätt stark kraft bakom att försöka få tillbaka en del av kulturskatterna.

Det visar bara hur farliga situationer av den här sorten är. Man behärskar inte läget, den plundring som blev resultatet av kriget.

EU är berett att gå in på alla möjliga områden bara man sköter processen på ett legitimt sätt. Från England har man hittills varit väldigt mån om att se till att man hittar den här bryggan till FN och till resten av världen. Vi har från EU:s sida, som sagt, sagt att vi skulle ha en särskild representant för EU.

Ett exempel på vilket kritiskt läge återuppbyggnaden är i är mobiltelefonsystemet. Nu finns amerikanska intressen som vill bygga upp det mobilnätsystem som man har i USA. Det är bara det att inte något annat land i regionen använder det systemet. Det innebär att det blir en ö, med ett avvikande mobiltelefonsystem. Sådant är inte bra för legitimiteten i regionen.

Anf.  132  CARL B HAMILTON (fp):

Jag tänkte fråga om diskussionen om skulderna, att Frankrike och kanske också Ryssland ska ge upp sina gamla krav på återbetalning av lån som Saddam Hussein tog upp. Min fråga är om Sverige har någon position i den frågan och om Sverige har någon önskan att EU ska ha någon position i frågan.

Anf.  133  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ordförande! Jag vill bara ha ett förtydligande. Jag tolkar utrikesministern så, att det nu krävs ett FN-mandat men att EU kommer att göra väl definierade uppgifter, inom ramen för både kapacitet och mandat men också tillsammans med USA. Här fanns ju två olika uppfattningar från nämndens olika ledamöter. Som Holger Gustafsson säger finns det starka amerikanska intressen och redan en amerikansk närvaro. Den kommer att finnas under en rätt lång tid. Därför är det viktigt med en relativt snabb klarhet från FN men också att man därmed inte ersätter USA:s närvaro.

Anf.  134  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

USA:s närvaro behövs så länge man inte kan säga att kriget är avslutat, så länge du har en akut säkerhetssituation. Så länge är ingen annan beredd att gå in och ta över situationen på marken. En del har talat om att man i det här läget skulle skicka in fredsbevarande FN-trupper. Jag tror inte att det har funnits förutsättningar för det i säkerhetsrådet hittills. Andra länder har inte velat gå in så länge man ser att säkerhetssituationen är dålig.

Om man får en snabb förbättring av säkerhetsläget tror jag att kraven kommer att öka på att USA bör vara kvar i samma utsträckning som alla andra länder men också bör dra sig tillbaka militärt och framför allt ändra sin attityd när det gäller den irakiska administrationen och inte själva försöka driva igenom en amerikansk-irakisk administration. Det är där, när det gäller administrationen, som den stora oenigheten finns. Att USA är kvar och sköter säkerheten på marken så länge det inte finns någon annan som vill in där tror jag inte att det råder någon oenighet om. När detta är klart kan EU gå in.

Carl B Hamilton tog upp skulderna. Den frågan tas upp i den så kallade Parisklubben. För att man ska kunna skriva av skulder måste det finnas en ekonomisk överenskommelse mellan Irak och IMF. Den här typen av skuldlättnader fattar man beslut om ifall man anser att skulden är i princip ohållbar, alltså att det inte går för Irak att klara av skulderna. Här bör man som i andra fall följa gängse principer, tycker vi.

Anf.  135  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag vill ändå fördjupa min fråga något. Vi kan inte blunda för de intressen som USA har i det här sammanhanget. Alla nationer har ett intresse i en konflikt, och USA har det i högsta grad här. Om man inte väger in det tillräckligt starkt tror jag att det är ett misslyckande. Det jag egentligen funderar på är hur pass enigt EU är i dag. EU är ju den stora aktören som i någon mån kan väga upp. Finns det i dag en dialog mellan Frankrike och England och övriga EU-länder som är sammanhållen, där man kan redovisa för USA vad man är beredd att göra i Irak när FN har gett mandat för det? Det är en mycket viktig fråga i dag. Man kan inte blunda för USA:s intressen i sammanhanget, även om inte vi gillar dem.

Anf.  136  CARL B HAMILTON (fp):

Det är riktigt att det finns en process i skuldfrågan, Parisklubben, och där finns principer. Det gäller själva processen. Men jag var mera intresserad av själva innehållet i det svenska ställningstagandet. Vare sig det sker i Parisklubben eller någon annanstans måste Sverige förr eller senare ha en position. Då sade Anna Lindh att skuldavskrivningsproceduren i allmänhet används för länder som inte kan betala tillbaka – så kallade MUL, minst utvecklade länder och andra – om jag förstod rätt. Men då måste tolkningen bli att den svenska positionen är att Irak förr eller senare bör betala tillbaka de här lånen, eftersom Irak inte tillhör de allra fattigaste länderna och har stora potentiella oljetillgångar – eller hur? Det är min slutsats. Är det en riktig tolkning?

Anf.  137  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det var en snabbt dragen slutsats. Det jag menar är att man får gå igenom situationen: Hur ser Iraks ekonomiska läge ut? Hur ser skuldsituationen och skuldbördan ut? Jag tycker att det är för tidigt att säga i dag ifall Irak ska betala tillbaka sina skulder eller inte. Det handlar i så fall inte bara om ett land utan det är många länder som är indragna. Det måste också vägas mot vilka skuldavskrivningar länder gör när det gäller att acceptera skuldavskrivningar för andra, fattigare länder. Jag tycker att det är för tidigt att svara på.

När det gäller amerikanska intressen förstår jag inte riktigt frågan. Jag vet inte om Holger Gustafsson menar att vi bara ska acceptera att USA anser att de har amerikanska affärsintressen och därmed dra oss åt sidan eller om vi ska fortsätta att hävda FN:s överhöghet i det här fallet och att det är viktigt för legitimiteten att det är FN som får gå in. Jag hoppas att det är det senare. I så fall hoppas jag även där att EU kommer att fortsätta att ha en enighet. Det är det vi ska diskutera den här helgen, och vi kommer att diskutera det mer i detalj än vad vi gjorde förra gången. Hittills har vi kunnat se att det finns en enighet mellan EU-länderna. Så var det också i Aten. Jag hoppas att den består också nu när vi börjar komma in på lite mer detaljerade diskussioner.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till fredsprocessen i Mellanöstern.

Anf.  139  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det har varit en prioriterad EU-fråga att man nu åtminstone ska få till stånd en ordentlig aktivitet när det gäller fredsprocessen i Mellanöstern. Vi kan hoppas att den nya regeringen på den palestinska sidan kommer att godkännas av den palestinska kongressen i morgon eller i övermorgon. Därmed bör det vara klart att man då från kvartettens sida ska kunna offentliggöra färdplanen för en palestinsk stat i princip omedelbart och att man inte heller ska fortsätta förhandla om den i någon större utsträckning. Den ska faktiskt genomföras. I den ingår också att man ska ha en övervakningsmekanism. Det handlar om att få folk på marken som övervakar att avtalet följs.

Nästa viktiga steg är att man ska genomföra palestinska val. Då måste Israel också dra sig tillbaka från ockuperat område för att valen ska kunna genomföras på ett riktigt sätt. Det kräver att alla i det här läget utövar ett ordentligt tryck på Israel, inklusive USA, för att man verkligen ska kunna genomföra de palestinska valen.

Anf.  140  HILLEVI LARSSON (s):

Den här fredsplanen har ju två delar. För det första handlar det om en palestinsk stat, och det är verkligen jättebra och på tiden. Den andra delen handlar om att den palestinska ledningen och myndigheten måste bekämpa terrorismen på ett bättre sätt och hårdare gå emot terroristerna och deras nätverk. Då är min fråga om det handlar om kampen i sig eller om kampens resultat. Om vi ser fler terrorattacker trots att man kämpar mer för att bekämpa terrorismen, ska det då leda till att det inte blir någon palestinsk stat? Eller handlar det om vilka ansträngningar man gör? Det finns ju olika riktningar hos palestinierna för hur man ska lösa konflikten. Det finns våldsamma riktningar där man inte tycker att det här räcker. Det kan faktiskt bli ett och annat terrordåd trots att kampen utökas. Jag tänkte bara fråga vad det handlar om.

Anf.  141  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är ansträngningarna. Här har det funnits olika syn från Israels sida och andra sidor. Sharon har tidigare sagt att om det händer terrrorattentat kommer det att sätta stopp för fredsprocessen. Syftet med färdplanen från EU:s sida och USA, FN och Rysslands sida – de har ju i princip godkänt den – var ju att man inte längre kan inlägga veto på det sättet när det gäller enstaka, enskilda terrorister. Då räcker det med att någon genomför ett terrorattentat så har det satt stopp för fredsprocessen. I stället måste den palestinska myndigheten göra allt för att sätta stopp för terrorattentat. Om de gör det måste också fredsprocessen pågå lika aktivt även om någon enskild person genomför ett terrorattentat.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare till frågan om västra Balkan.

Anf.  143  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det kommer att vara ett toppmöte den 21 juni om västra Balkan, alltså under midsommarhelgen. Det kommer att vara ett förberedelsemöte inför det. Det gäller det som vi bör föreslå inför det mötet. Vi har gett några förslag från svensk sida för att man ytterligare ska fördjupa processen. De här länderna är ju presumtiva EU-medlemmar. De har stabiliserings- och associationspartnerskap. De har möjlighet att göra egna planer och också att, med hjälp av EU-medel, genomföra SA-partnerskapen. Ytterligare förslag som vi har framfört från svensk sida är att man utvecklar det interparlamentariska arbetet med hela regionen. Vi tror att det är väldigt viktigt att parlamentarikerna i alla Balkanländerna omfattas.

Vi har föreslagit att man ska bilda en regional utbildning för tjänstemän inom regionen när det gäller offentlig förvaltning. Vi har föreslagit att man ska införa twinning för alla länderna på västra Balkan. Twinning-projekten har varit mycket bra när vi har jobbat med kandidatländerna i EU. Vi tror att man skulle kunna jobba med twinning-projekt på ett bra sätt här också.

Vi har också sagt att man ska utfärda utvärderingsmekanismer för organiserad brottslighet och hur man ska följa upp konferensen i London om att bekämpa organiserad brottslighet. Det har flera föreslagit.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt. Ingen begär ordet. Några ytterligare punkter?

Anf.  145  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan har man också föreslagit att vi ska diskutera transatlantiska relationer inför EU–USA-toppmötet den 25 juni. Där handlar det om att återupprätta förtroendet för båda sidor, att gemensamt fortsätta arbetet när det gäller Mellanöstern, att få USA – som jag har sagt tidigare – och att acceptera FN:s roll beträffande återuppbyggnaden av Irak. Men det gäller också vikten av ett fortsatt samarbete på andra områden: organiserad brottslighet, hiv/aids och kampen mot massförstörelsevapen.

Vi kommer att diskutera hur man ska stärka den gemensamma utrikespolitiken. Jag vet inte hur mycket reell diskussion det blir eftersom konventet inte är riktigt klart. Här kommer väl också en del av konventsförslagen att ingå. Många länder har varit väldigt förtjusta i detta att man ska slå samman Pattens och Solanas roller. Det finns en väldigt stor majoritet för detta. De flesta har sagt att de tycker att det är ett väldigt bra förslag. Men vi är väldigt tveksamma. Vi tror att detta är någonting som låter väldigt bra, men som i realiteten kommer att bidra till en sammanblandning mellan kommissionen och rådet på ett sätt som inte är bra. Om man gör såsom det är tänkt får den personen en oerhört stark maktställning, och det är inte säkert att det är bra.

Jag förmodar att vi får en rapport från det belgiska mötet i försvarsfrågan. Då kommer vi också att eventuellt ta upp de diskussioner som har förts om att man ska ha något slags flexibel integration när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.

Jag ser inga förslag vare sig i konventet eller i de belgiska papperen som skulle vara direkta risker för Sverige eller för den militära alliansfriheten. Däremot ser jag stora risker för den gemensamma utrikespolitiken, att dessa förslag kan leda till att man snarare splittrar än förstärker vår gemensamma utrikespolitik.

Sedan har vi ytterligare en fråga som kommer upp, och det är massförstörelsevapen. Där har Sverige ombetts att inleda den diskussionen. Som jag sade förra gången blev det ett väldigt stort intresse för det svenska förslaget om att vi politiskt ska arbeta mera mot massförstörelsevapen. Jag skulle vilja ge några exempel på de frågor som vi kommer att ta upp.

Det handlar inte bara om kontroll och spridning utan det handlar också om reell nedrustning, och då framför allt kärnvapennedrustning. Det är den fråga som är mest kontroversiell för kärnvapenländerna. Just därför är den också viktig att driva.

Vi kommer att fortsätta att arbeta mot taktiska kärnvapen, men det är för tidigt att säga om de kärnvapenländer som finns inom EU verkligen vill gå vidare på det området.

När det gäller biologiska vapen bör EU skärpa reglerna för handel med material som kan användas för biologiska vapen. Men man måste också komma vidare med att kontrollera att det inte tillverkas biologiska vapen. Det är ingen idé att ha internationella regler om man inte följer dem. Här var det paradoxalt nog USA som tidigare satte stopp för dessa inspektioner, eftersom den amerikanska läkemedelsindustrin inte accepterade att man gjorde inspektioner hos den. Däremot har den engelska, tyska och svenska läkemedelsindustrin accepterat kontroller>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi vill att EU tar upp massförstörelsevapen vid diskussioner med tredjeland, både med traditionella kärnvapeninnehavare och med misstänkta spridare eller innehavare. Politiken för exportkontroll borde också skärpas. Vi borde utnyttja den inspektionsregim som finns för kemiska vapen. Vi bör också inom FN driva att vapeninspektörerna ska ha en framtida roll – och det har vi också diskuterat med Hans Blix – inte bara gentemot Irak, utan att de kan användas för inspektioner eftersom de har en så stor erfarenhet och kunskap. Man kan också använda dem för den typ av inspektioner som sker ganska rutinmässigt i dag. Då skulle det bli mindre dramatik bakom dessa inspektioner.

Sedan tycker vi att man bör stärka den så kallade uppförandekoden mot missilspridning. Missiler kan användas för att sprida massförstörelsevapen offensivt. Därför bör man få fler länder att ansluta sig. EU bör också se till att man stärker det arbetet.

Anf.  146  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Till att börja med vill jag kommentera diskussionen om det framtida EU.

Utrikesministern nämnde Patten och Solana. Jag vet att Anna Lindh har väldigt bra relationer med båda två. Det har ju gått rätt bra under den här perioden tack vare att det är två människor som tar ansvar och respekterar varandras olika befogenheter.

Men jag skulle ändå vilja varna för den inställningen att Sverige ska vara rädd för att det skulle bli för mycket makt samlat hos en person. Den splittring som nu har skett inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kan bero på att det inte finns klara beslutsregler och på att det är ett så nytt samarbetsområde. Jag tror att det långsiktigt blir väldigt svårt att ha två personer med ungefär lika stor befogenhet som konkurrerar med varandra. Jag har en mer positiv inställning till att dessa två funktioner, som nu innehas av Patten och Solana, slås ihop. Det har fungerat bra under den här perioden tack vare att det har varit just dessa två personer.

När det gäller flexibel integration på utrikes- och säkerhetspolitikens område tolkar jag det som att den svenska regeringens hållning är rätt så avvaktande, ja, kanske rentav negativ, eftersom flexibel integration på det här området kan leda till splittringstendenser.

Referatet vi fick handlade mest om att Natoländerna hade blivit extremt upprörda på varandra. Men man skulle kunna tänka sig ett antal år framåt i tiden, att de skulle kunna bli samma situation om ett antal EU-länder skulle gå före de andra EU-länderna på områden som uppfattas som genuint gemensamma.

Jag tror att det här är ett rätt olyckligt initiativ som har tagits av dessa länder. Jag skulle önska att man från svensk sida verkligen slogs för gemenskapen även på det här mycket känsliga området.

När det gäller den transatlantiska länken tycker jag att det är modigt och viktigt av det grekiska ordförandeskapet att ta upp den frågan nu. Det får ju återverkningar, inte bara på det politiska läget utan även handelsmässigt, om vi inte kan komma sams.

Jag tycker att Holger Gustafsson ställde mycket relevanta frågor om återuppbyggnaden i Irak. Det går inte att bara hävda att USA har gjort sitt och att man nu får dra i väg därifrån. Här tror jag att det krävs en viss form av lyhördhet och ödmjukhet i attityden för att man ska kunna få till stånd ett delat ansvar. Vi kan tvista om det som hände, men nu är nu och så fort det råder ett bättre säkerhetsläge och FN har fattat sin beslut kan ju inte EU diktera vilken roll USA ska ha i Irak, utan detta måste vara ett mer gemensamt ansvarstagande.

Med anledning av att det har gjorts ett uttalande om Kuba och att problematiken där fortsätter undrar jag om den frågan kommer upp även på detta utrikesministermöte.

Anf.  147  CARL B HAMILTON (fp):

Låt mig börja med att säga att jag tycker att initiativet mot massförstörelsevapen och att EU ska spela en större roll där är väldigt lovvärt och mycket bra.

Sedan är jag intresserad av frågan om det belgiska försvarspolitiska samarbetsinitiativet. Vi har här hört ett referat av den intensiva diskussionen. Det förefaller som att fransmännen har fått kalla fötter i frågan.

Min fråga är: Vad är den svenskar regeringens position här? Du antydde att Sverige är tveksamt till detta eftersom det påverkar sammanhållningen inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, och det är naturligtvis bara en västanfläkt jämfört med den större frågan. Om det skulle utvecklas ett europeiskt försvarssamarbete med ett visst antal länder och de andra länderna håller sig till Nato spiller ju detta över även på svensk säkerhetspolitik. Därför är det en viktig fråga för Sverige huruvida man landar i den ena eller den andra positionen.

Utrikesministern och jag har haft en diskussion i kammaren utifrån våra olika utgångspunkter, jag med min positiva Natosyn och utrikesministern med sin syn att det är viktigt med alliansfriheten. Men vi kom båda till den slutsatsen att klausulen i konventsdiskussionen var okej och acceptabel, men att samarbetet inte skulle gå längre.

Så min fråga är: Vilken position har egentligen Sverige i den här diskussionen? Nu är det väl ändå dags att bekänna färg.

Anf.  148  LARS OHLY (v):

Jag tror att det är ett fruktansvärt misstag att i dag säga att USA ska lämna Irak under kort tid. Man är nu ockupationsmakt och har att uppfylla de åtaganden som ockupationsmakt som anges i Genèvekonventionen och i andra internationella rättsakter. Vad man däremot måste göra är att kräva att FN får en avgörande roll både politiskt och ekonomiskt. Möjligheten för FN att spela en roll är beroende av att USA inser att man inte är en makt som ska vara kvar i Irak för evigt, utan att det är fråga om en övergångsperiod. Säkerhetsmässigt är det i dagsläget omöjligt att på kort sikt överta befogenheter från den amerikanska armén. Det finns inte resurser och möjligheter att genomföra något sådant.

Det måste ställas krav på USA att FN bör gå in för att gradvis öka inflytandet och gradvis ta över befogenheterna för att man så småningom ska få en legitim irakisk regering på plats.

När det gäller utrikespolitiken allmänt, förstärkningen av den gemensamma utrikespolitiken och en gemensam utrikespolitisk talesman eller taleskvinna tror jag att det är feltänkt, men jag vill gå längre än vad utrikesministern gör, och det är inte så underligt. Jag menar att många av de steg som har tagits mot en större samsyn i utrikespolitiska frågor de facto har inneburit att länder har avstått från att föra fram sina uppfattningar – och det gäller även Sverige – till förmån för någon sorts minsta gemensam nämnare. Det har gjort att EU i princip ibland har avsagt sig möjligheterna att spela en roll.

Det värsta exemplet på detta var när det grekiska ordförandeskapet yttrade sig i FN:s säkerhetsråd innan kriget bröt ut. Man kunde i princip inte säga någonting eftersom det var så stor oenighet i EU-gruppen. Inte heller något medlemsland yttrade sig. Därför är den gemensamma utrikespolitiken som den ser ut i dagsläget snarare ett hinder för en radikal alliansfri politik. Självfallet skulle den utvecklingen förstärkas än mer med en central utrikespolitisk funktion, till exempel genom en ihopslagning av funktionerna som Solana och Patten har i dag.

Det som jag egentligen begärde ordet för var detta med kampen mot massförstörelsevapen. Det är bra att vi är överens om att det är ett mycket bra initiativ. Vad jag är intresserad av är: Finns det på detta stadium någon diskussion om var de största hoten finns? Länder som har genomfört provsprängningar kan inte hålla det hemligt. Vi känner till Indien och Pakistan. Vi befarar att Nordkorea har sådana vapen, men det vet vi inte lika säkert. Många av oss misstänker att Israel har, inte bara kärnvapen utan också biologiska och kemiska vapen. Sydafrika säger sig ha förstört den arsenal som tidigare har funnits. Det finns inte hundraprocentiga bevis för det, men för en lekman låter det rimligt.

Sammantaget innebär detta ett problem. Kan man inte vara öppen om var hoten finns riskerar detta att bli ett slags allomfattande välvilja. De största hoten i form av massförstörelsevapen finns hos länder som visar att de är beredda att använda vapenmakt för att gå över sina egna gränser. Det tydligaste exemplet på detta är Israel. Det andra exemplet är USA självt som laddade upp med kärnvapen i Persiska viken inför Irakkriget. Man hade till och med strategier för att eventuellt använda taktiska kärnvapen i konflikten om det blev nödvändigt.

Där hoten är som störst måste också åtgärderna vara som starkast. Då är frågan: Finns det i det här läget någon diskussion om att ta upp vilka regioner och länder som utgör de största hoten i dagsläget?

Sedan tycker jag att det är bra att man inte stannar vid bara spridningsriskerna. Det finns ett hot i dag som mycket tydligt syns i militära strategier i olika länder, och det hotet är mycket reellt och måste därför bekämpas.

Anf.  149  HILLEVI LARSSON (s):

När det gäller gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är jag lite förvånad över att man blir rädd när man hör talas om det, om det innebär att vi ska ge upp vår alliansfrihet och om det blir EU:s förenta stater. Men verkligheten är precis motsatt i dag. Det är för lite av gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. I praktiken innebär det att vi blir ännu svagare gentemot inte minst USA som är den supermakt som dominerar totalt.

I Jugoslavien och i Irakkriget har det visats att man inte bara har haft en väldigt klen gemensam nämnare utan man har till och med gått emot varandra. Det har varit en öppen konflikt mellan länderna där man har förstärkt splittringen och konflikten.

Om det nu skulle komma förslag som leder till ännu mer splittring är det inte bra, men jag tror ändå inte att man ska ge upp tanken på en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Det skulle bli en bättre värld om vi i Europa lyckades ena oss.

När det gäller Palestinafrågan har Javier Solana hälsat på Arafat när han har suttit i husarrest. Han har förvisso inte alltid släppts in av Israel, men det var i alla fall en gemensam fråga där EU-länderna var någorlunda överens. Jag hoppas att man inte ger upp kampen för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

När det gäller massförstörelsevapen såg jag några siffror – men jag vet inte om de stämmer – om att USA:s försvarsbudget ligger på 330–340 miljarder kronor medan den samlade resterande världens försvarsbudget ligger på ca 150 miljarder kronor. USA har alltså en rejält större försvarsbudget än hela den övriga världen tillsammans. I de skurkstater som pekas ut – bland annat i Irak – är siffrorna försvinnande små.

Därför tycker jag i likhet med Lars Ohly att det är viktigt att man nämner USA när man talar om avrustning och nedrustning. Annars kan det bli väldigt svårt att förmå världen att rusta ned. Det gäller även de stater som inte sköter sig riktigt. De kan bli svårt att få med dem när de ser att man inte riktar kritik mot USA. USA rustar ju till och med upp trots att man har så mycket vapen.

Däremot är det glädjande att man riktar kritik mot Israel. Jag har själv läst ett papper som utrikesministern står bakom där Israel nämns som ett exempel på ett land med kärnvapen där man borde rusta ned.

Det bästa är nog att inte låta USA komma undan en viss kritik. Det handlar inte om att avrusta USA, utan om en allmän nedrustning i världen. Man måste även kunna rikta kritik mot de EU-länder som har kärnvapen.

Bortsett från detta tycker jag att det är ett positivt initiativ, men jag tror att man ska se till hela fältet och inte bara peka ut vissa stater som mer skurkaktiga än andra.

Anf.  150  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Till att börja med hoppas jag att ingen missuppfattade mig. Jag vill självklart ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, till skillnad från Lars Ohly. Jag tror att det är väldigt viktigt.

Angående Gunilla Carlssons kommentar om att slå samman dessa två funktioner vill jag säga att om jag trodde detta skulle stärka utrikespolitiken skulle jag vara för det. Men jag tror inte att det gör det. Funktionen blir då så pass stor och inflytandet från Europaparlamentet så starkt att jag inte är så säker på att det i realiteten kommer att stärka den gemensamma utrikespolitiken. Jag tror helt enkelt inte att det blir bra. Det blir för rörigt, och då kan det tyvärr bli så att en sådan sammanslagning leder till en försvagning.

Det är inte fråga om någon jättedramatik. Jag vet att vi är ganska ensamma om den här synen. Många ser alla sådana här förslag som en automatisk förstärkning av utrikespolitiken, men tyvärr tror jag inte att det blir så.

Carl B Hamilton undrade över det belgiska initiativet. Det är klart att jag inte vill ha ett gemensamt försvar för EU-länderna. Där har också Belgien och övriga länder som står bakom initiativet försökt att tona ned detta efterhand och sagt att det inte är fråga om att man ska gå vid sidan av och genom ett förstärkt samarbete försöka att bilda ett gemensamt försvar. Jag tror inte att det blir några förslag som strider mot den svenska alliansfriheten. Men hela den här utvecklingen med att man försöker att hitta gemensamma punkter, arbetar med ett förstärkt samarbete och flexibel integration på utrikes-, säkerhets- och försvarsområdet är farlig. Om det blir en splittringstendens får man inte den tydliga gemensamma rösten.

Om man skulle få ett sådant samarbete på försvarsområdet tror jag att det skulle bli svårt att behålla en gemensam röst på utrikespolitikens område. Jag har samma uppfattning som jag har haft tidigare när Carl B Hamilton och jag har diskuterat, att jag tror att det är viktigt att man behåller en gemensam utrikespolitik. Jag vill inte se ett gemensamt EU-försvar.

Jag kan instämma med Lars Ohly i att det är klart att USA inte kan dra sig undan från Irak från en dag till en annan. Det är ju inte så att EU försöker att diktera några villkor. Däremot har FN, regionen och andra länder i detta sammanhang väldigt starka synpunkter. Återigen: För att en administration ska få legitimitet kan det inte vara enbart amerikanska intressen som ska vara styrande. I så fall kommer man att få oerhört stora problem i framtiden, och det angår inte bara amerikanarna, utan det angår också Irak, regionen och oss.

Även om en del använder uttrycket att USA har investerat i kriget är det fler som ska vara med och se vad som händer efter kriget. Annars blir det problem som vi allihop får ta hand om. Självfallet ska denna diskussion föras tillsammans med USA och med andra aktörer, men hittar man inte en legitim roll för FN får vi allihop jättestora problem.

För övrigt ska Kuba inte tas upp till diskussion på nästa möte.

Slutligen när det gäller massförstörelsevapen: Det situationscenter som Lars Ohly tidigare var emot när vi hade den frågan uppe i EU-nämnden diskuterar nu hotbedömningen. Det kanske visar sig att det kan vara bra att ha ett sådant center. Man ska nu ta fram en hotbildsanalys, och jag förutsätter att det kommer att inkludera massförstörelsevapen, för att sedan återkomma. Vi har inte haft någon sådan diskussion ännu.

Jag kan instämma i att det finns ett antal länder som kan vara allvarliga och att det inte alltid rör sig om Indien, Pakistan och Nordkorea där riskerna är som störst. Men vid sidan av sådana länder finns det också ett terroristhot i dag. Det är därför som det är så farligt med små länder som till exempel Nordkorea som kan bidra till en spridning av terrorism. Även om de inte själva använder dessa vapen kan de bidra till en spridning.

Anf.  151  CARL B HAMILTON (fp):

Vid det här mötet kommer den transatlantiska länken att bli ett väldigt intensivt diskuterat ämne. Diskussionen om ett EU-försvar är ett lackmustest på detta. Då är min fråga hur man ser på världen, relationerna mellan världens länder och regioner. Det finns de som säger ungefär som Hillevi Larsson, att det är bra med olika maktcentrum som balanserar varandra, en multipolär värld. Är det också utrikesministerns vision om relationerna i världen?

Anf.  152  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag tror inte att man ska prata om multipolär värld och gå tillbaka till det gamla kalla kriget-tänkandet med två som står emot varandra. Men jag tror att det är viktigt med olika röster. Det är bra om vi kan agera gemensamt. När det gäller till exempel den transatlantiska länken kan vi uppnå avgörande skillnader när vi agerar gemensamt, och det är väldigt bra. Men när vi inte har samma uppfattning ska vi ju inte automatiskt säga att det är bättre att inte ha flera röster och att vi därför ska anpassa oss till en amerikansk linje. Då far världsläget bättre av att vi har olika röster. Men det behövs också en stark europeiska röst. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Anf.  153  LARS OHLY (v):

Jag konstaterar bara att utrikesministern inte tycker att det är bra med flera olika röster i Europa.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Då finns det ingen mer på talarlistan. Vi får tacka utrikesministern med medarbetare för att ni kom hit. Vi andra går vidare till punkt 6 på dagordningen som handlar om rättsliga och inrikes frågor.

6 §  Rättsliga och inrikes frågor

Bistånds- och migrationsminister Jan O Karlsson (asyl och migration)

Rapport från ministerrådsmöte den 28 och 29 februari 2003 samt från informellt ministermöte den 28 och 29 mars 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 8 maj 2003

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Välkommen bistånds- och migrationsminister Jan O Karlsson med medarbetare! Vi trodde att vi skulle bli snabbare, men intresset för utrikespolitik är så brinnande i nämnden att vi var tvungna att ta lite mer tid på oss.

Vi börjar som vanligt med en rapport och sedan går vi vidare till information och samråd.

Anf.  156  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag hoppas att detta brinnande intresse inte har lett till att EU-nämnden har bränts till aska, utan att något återstår för mina frågor.

Jag ska återrapportera från dels RIF-rådet den 27 och 28 februari i Bryssel, dels det informella RIF-rådet i Veria den 28 och 29 mars. Veria ligger en timmes resa från Thessaloniki i norra Grekland.

Vid RIF-rådet i Bryssel den 27 och 28 februari nådde man en politisk uppgörelse om direktivet om familjeåterförening. Det var mycket detaljerade förhandlingar, och det grekiska ordförandeskapet gjorde en paketlösning där det viktigaste innehållet var en kompromiss i fråga om tillträde till arbetsmarknaden, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

En begränsning av tillträde till arbetsmarknaden kommer att få gälla under endast ett år. Vi hade ursprungligen för vår del slagits för sex månader, men det viktiga var att tyskarna och österrikarna fick ge sig så att det inte blev en begränsning tills vidare utan en tidsbestämd begränsning av tillträde till arbetsmarknaden.

Sedan har vi det franska förslaget som har rosat marknaden en tid om att om man inte har en giltig inresestämpel i sitt pass ska det betraktas som att vistelsetiden har förflutit. Om passpolisen är slarvig och inte stämplar i passet bestraffas den som vistas i Schengenområdet. Där hade kommissionen i stället föreslagit att Schengenhandboken skulle ändras, alltså anvisningarna för hur Schengensystemet ska tillämpas, och att man för att kunna säkerställa den lagliga vistelsen helt enkelt i alla medlemsstater inför en inresestämpel i passen när en person kommer sjö- eller luftvägen, vilket innebär en rättstrygghet för resande i stället för godtycke, vilket vi andra tyckte att det franska förslaget innebar.

Även om stämpel saknas ska man dock ha möjlighet att genom andra resedokument bevisa hur länge man har vistats i landet, så att man inte bara på grund av avsaknad av stämpel kan förvisas ur Schengenområdet.

Sedan var det en information under punkten Ekonomiska resurser. Där handlade diskussionen om svårigheten att göra jämförelser av de faktiskt kostnaderna för gränskontroll. Redovisningen sker på ett sätt som gör att siffrorna inte blir jämförbara mellan länderna. Än en gång uppmanades vi medlemsstater att inkomma med användbara jämförelsedata så att den rapport som vi har lovat ska läggas fram för Europeiska rådet i Thessaloniki ska kunna färdigställas.

Det konstaterades också att hela diskussionen förs inom ramen för de finansiella perspektiv som gäller för perioden 2001–2006. Det är bara omfördelningar inom budgeten som det kan bli fråga om.

Sedan går jag över till det informella RIF-rådet i Veria. Dessa diskussioner överskuggades i väldigt hög grad av konsekvenserna av det då pågående kriget i Irak. Vi utgick allesammans ifrån att något av de mera omfattande alternativ som FN hade lagt fram rörande flyktingströmmarna skulle komma att bli verklighet. Under mötets gång anmälde man att FN:s prognos hade justerats ned från det så kallade mellanalternativet till det lägre alternativet.

Historien ändras snabbt i dessa dagar. Det här är nu inte längre aktuellt på något sätt. Annat än internflyktingar har vi inte haft från Irak under kriget.

Det man emotsåg med störst intresse var den brittiske inrikesministern Blunketts redogörelse för Storbritanniens förslag om så kallade skyddszoner. De går ut på att på kort och medellång sikt upprätta processcentrum, det vill säga asylprövningscentrum, i framför allt europeiska transitländer, dit man skulle hänvisa asylsökande som nu kommer till Storbritannien.

För förståelsen för den diskussion som sedan följde vill jag understryka att detta inte är något färdigt förslag. Det har i den allmänna debatten behandlats som ett färdigt och framlagt förslag, men det är det inte fråga om. Det är snarast ett slags reaktion eller en serie tankar som den brittiska regeringen har tagit upp. Blunkett redogjorde mycket noga för dem, nämligen att en stor del av dem som anländer till Storbritannien inte har asylskäl, och en betydande del av dem som kommer som asylsökande och sedermera visar sig inte ha asylskäl stannar i landet.

Jag vill tillägga utöver referatet – det här sades inte – att det är underförstått i alla diskussioner med engelsmännen att de saknar till exempel vårt system med personnummer. Det folkbokföringssystem vi har i Sverige gör att man inte så lätt undslipper myndigheternas skarpa ögon. Det har inte England. Det är en ideologisk fråga i England. Det anses vara en fråga om medborgerlig frihet att inte registrera sina medborgare med nummer. Baksidan av detta är att det är lätt att försvinna i England.

Det intressanta i det här fallet var att flyktingkommissarien var med på det här mötet. Han gjorde en föredragning i anslutning till Blunketts presentation av de brittiska tankegångarna. Han ställde upp ett slags alternativ. Jag vill understryka att flyktingkommissarien var inte, och har aldrig varit, särskilt kritisk till de engelska tankegångarna. Jag ska försöka förklara varför jag tror att han inte är det. Vad han framför allt såg som relevant i det brittiska förslaget var att det ska ses som ett komplement till nationell asylprövning. Flyktingkommissarien ville vidareutveckla ett försök att skapa regionala lösningar och att komplettera med en snabbprocedur för uppenbart ogrundade asylansökningar. Det är ett system som vi själva i Sverige har genomfört i vår lagstiftning.

Det var flera stater som ställde frågor om både praktiska och rättsliga komplikationer i det brittiska förslaget. Från svensk sida framhöll jag tre saker.

För det första: Jag uttalade vårt stöd till framför allt flyktingkommissarien, men även till andra som menar att man ska sätta in så starka åtgärder som möjligt i närområdet i en flyktingsituation. Det förutsätter att länderna – bland annat Storbritannien – kraftigt ökar sitt stöd till flyktingkommissarien. Hela den totala budgeten för flyktingkommissarien är 1 miljard dollar. Det ska jämföras med det nationella flyktingmottagandet i världen som kostar 10 miljarder dollar. Vi lägger ned 4 ½ miljarder svenska kronor, 500–600 miljoner dollar, på flyktingmottagande. Flyktingkommissariens budget är utomordentligt mager. Han har att ta hand om 18 miljoner flyktingar. De allra flesta av dem kommer aldrig ens i närheten av Europa. Det finns i världen 900 000 asylsökande. 400 000 söker asyl i ett EU-land. Det är siffror från FN:s generalsekreterare. De förekom också i diskussionen. Alltså: Vi säger ja till stöd i närområdet och regionala lösningar.

För det andra: Vi säger nej till tanken att man inte ska få söka asyl i det land man kommer till utan hänvisas någon annanstans. Har man kommit till ett land måste man få söka asyl. Det har diskuterats huruvida detta strider mot Genèvekonventionen eller inte. Därom finns olika bud, men jag har för Sveriges del – och där känner jag starkt stöd av hela vår opinion och alla partier – sagt att vi är mot förslaget oavsett om det till äventyrs inte skulle strida mot Genèvekonventionen.

För det tredje: Det är viktigt att migrationspolitiken är hel, det vill säga att man verkställer de beslut som fattas. Det är ett av de verkligt stora problemen.

Vi ska vara klara över att det var i mycket kritiska ordalag man över huvud taget berörde – framför allt flyktingkommissarien – hela flyktingpolitiken i hela världen, inte bara i EU utan över huvud taget i världen. Det råder – jag tror han använde uttrycket – kaos. Ruud Lubbers menar att vi har en rättslig reglering av att söka asyl, men vi har ingen rättslig reglering för annan migration. Den enda möjligheten att ta sig in är att vara förföljd. Då gäller det att visa att man är förföljd. Då uppstår hela situationen – till oerhörda kostnader och med oerhört mänskligt lidande – där prövningen handlar om något annat än verkligheten. Det är flyktingkommissariens utomordentligt skarpa och tydliga ord. Blunkett var i och för sig ännu skarpare och tydligare, men det är intressant att EU-nämnden får höra dessa synpunkter från FN:s flyktingkommissarie.

Vi tillsammans med de övriga nordiska länderna – Danmark i något fallande grad eftersom man har skurit ned sitt anslag, men det är fortfarande stort – Holland, USA och Japan är de som egentligen håller flyktingkommissarien med de pengar han har. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Det här är vad vi tog upp och den diskussion som fördes. Den får fortsätta. Vi räknar med att flyktingkommissarien kommer att återkomma. Även FN:s generalsekreterare har signalerat att han kommer att ta ett större initiativ när det gäller migrationen i världen.

Det här var de två RIF-råden.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Tack. Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den bra och utförliga rapporten. Ingen begär ordet.

Vi går vidare på dagordningen. Vi går in på punkt nummer 3 om miniminormer.

Anf.  158  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Skyddsgrundsdirektivet.

Vi har alltså ingen A-lista. Vi har inte fått någon. Det har ni sett. Om det är någonting revolutionerande på den får vi återkomma.

Vi räknar med att ordförandeskapet kommer att ta upp hela direktivförslaget till förhandling. De har nått så långt att det slutdatum som bestämdes för det här direktivet vid Europeiska rådet förra året, i Sevilla, får anses vara ganska realistiskt. Det kan finnas en viss risk att det går över på det italienska ordförandeskapet. Sverige kan enligt vår mening ställa sig bakom förslaget, men vi har ett problem, nämligen familjens enhet. Vi menar att det måste klart framgå – och det har vi framfört – att familjemedlemmar till en person som har flyktingstatus måste ses som en flyktingfamilj i sin helhet. Det går inte att ha två statuslägen i en och samma familj. Kring detta finns det ännu inte enighet, men vi kommer att fortsätta att driva detta. Det är egentligen den enda stora frågan.

Det är en principdebatt om övriga rättigheter, att de båda grupperna, flyktingar och alternativt skyddsbehövande, ska jämställas i största möjliga utsträckning. Den frågan driver vi med stort eftertryck, framför allt när det gäller tillträde till arbetsmarknaden, sociala förmåner och tillgång till hälso- och sjukvård.

Jag kanske ska nämna, eftersom det är bara två RIF-råd kvar innan toppmötet, att reglerna har också förbättrats på vissa punkter. Det viktigaste där är tillträde till arbetsmarknaden. De alternativt skyddsbehövande har fått klart genom det föreliggande direktivförslaget att de får rätt att arbeta omedelbart efter det att deras skyddsstatus har fastställts. Tidigare kunde medlemsstaterna utestänga den gruppen från arbetsmarknaden under en sexmånadersperiod, men det har tagits bort i förslaget. Det stöder vi naturligtvis. Jag vill gärna understryka att det finns tillfällen även i denna ibland ganska sorgliga behandling där man kan konstatera att förbättringar har ägt rum.

Anf.  159  LARS OHLY (v):

Eftersom det är miniminormer som gäller och inte harmonisering tror jag att detta kan vara bra. Jag skulle vilja understödja den linje som du föredrar – och kanske till och med förstärka den. Det handlar om likställighet mellan olika grupper.

I den PM vi har fått står det att ”frågan om lika rättigheter för de båda skyddsgrupperna är viktig men den kan inte få blockera ett antagande av direktivet”. Redan där börjar ni säga att det kanske inte kommer att gå att nå någon framgång med den svenska positionen, och då kommer man ändå att gå med på ett direktiv som inte i lika stor utsträckning som Sverige skulle ha önskat jämställer de båda skyddsgrupperna. Det är beklagligt. Den svenska positionen är helt riktigt, och vi ska driva den oerhört hårt. Jag är säker på att du gör det, men din bedömning är att det inte går att komma fram längre än till åtminstone fortfarande någon grad av skillnad när det gäller tillgång till hälso- och sjukvård, arbetsmarknad med mera.

Det är olyckligt. Det är till och med så att jag tycker att man kan överväga att dra det hela ett varv till. Det här är en så pass viktig principiell fråga.

Anf.  160  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, ordförande! Om jag uppfattade det rätt får Sverige kämpa för att en familj ska betraktas som en gemensam asylenhet. Vad beror det på? Har man en annan definition på familj i andra länder? Varför detta? Det förefaller ganska självklart för mig, men vad beror det på att vi inte är överens med andra? Hur är den andra bilden vi kämpar mot?

Anf.  161  CARL B HAMILTON (fp):

För en gångs skull håller jag med Lars Ohly att likabehandling är oerhört viktigt. Jag vill understryka att vi inte vill se Jan O Karlsson ge upp i förtid utan hålla ut ända in till slutet.

Jag vill understryka inte minst kravet på likabehandling vad beträffar skolgång. I de länder där det finns obligatorisk skolgång ska barnen behandlas likadant som de inhemska barnen.

Sedan var det familjebegreppet. I Sverige har vi arbetat hårt för att ta bort skillnaden mellan de olika könen. Hur ser man på homosexuella par i denna lagstiftning? Såvitt jag förstår är det endast heterosexuella familjer som avses. Vad kommer Jan O Karlsson att göra åt det?

Anf.  162  HILLEVI LARSSON (s):

En fråga som är intressant gäller abort. Det kan handla om barnäktenskap som har ingåtts i hemlandet. Även om det inte är fråga om barnäktenskap kan det vara fråga om en kultur där preventivmedel inte används. Risken är att de unga flickorna och kvinnorna därmed tvingas föda barn. De kan vara gifta, men vad hjälper det? De har inte själva valt om de vill föda barnet eller göra abort. Ingår abort i konceptet för vad man kan få hjälp av sjukvården för? Dessa kvinnor har ingen egen ekonomi, inga egna pengar för att betala för en abort. Jag förstår att det är en mer känslig fråga i Europa än i Sverige. Det är ändå en intressant fråga, speciellt när det gäller flickor som kan vara både under 18 år och under 15 år. Det är svårt för dem med skolgång och självständigt liv om de tvingas att föda barn så tidigt mot sin vilja.

Anf.  163  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag håller ofta med både Carl B Hamilton och Lars Ohly. När man tillhör ett stort parti har man många kontaktytor!

Jag delar uppfattningen att vi naturligtvis ska inta en fast hållning när det gäller likabehandling i det här avseendet mellan olika kategorier flyktingar och innehavare av skyddsstatus.

Formuleringen i promemorian kan låta en aning oroväckande, men situationen är sådan att man kan hamna i den typen av lägen att det är relativt hårfina skillnader till vad man kan kalla tillfredsställande – och man kan vara ensam. Det finns tillfällen när man hamnar i tvångslägen.

Jag ska återkomma till Holger Gustafssons fråga om familjen. Där har vi en annan situation.

I förberedelserna till det här mötet har jag sett till att försöka få hjälp med att inte vara ensam. Situationen gäller 14.1.

Får jag erinra nämnden om att jag i höstas var ensam två gånger. Det var en fight med Frankrike och en med England. Det var taktiskt kanske inte den elegantaste uppläggningen att vara ensam, liten nation mot alla de andra där huvudmotståndaren är stor. Nu lyckades vi faktiskt driva frågan eftersom vi var beslutsamma. Då tog jag kontakt med nämndens ordförande omedelbart efter mötet och bordlade allt. Vi har den tidssituationen också nu. Men om det under sittande möte uppstår avvägningar av den typ jag menar är svåra att exakt förutse, räknar jag med att ha möjlighet att ta kontakt med nämndens ordförande för att bedöma läget. Det gäller inte bara för mötet den 8 maj. Det är min statssekreterare som kommer att företräda Sverige eftersom jag inte kan delta. Jag är i Afrika då. Men det här gäller också i slutbehandlingen. Vi kommer att ha en EU-nämnd däremellan. Sista tåget går i Luxemburg den 5–6 juni.

Rent arbetsmässigt har jag vinnlagt mig om att vi ska kunna ta en snabb kontakt med nämndens ordförande i sådana avvägningssituationer. Jag inriktar mig på i förberedelserna för dessa två möten att ha ett antal bundsförvanter så att vi inte blir sittande ensamma. Då kan man hamna i tvångslägen. Vi har också – som jag många gånger har understrukit – ett intresse av att hålla Sevillatidtabellen, som vi var med om att driva fram just med hänsyn till EU:s utvidgning.

Jag vill be Per Sjögren och Ola Henrikson ge kompletterande kommentarer sedan när det gäller de homosexuella och abortfrågan.

Abortfrågan har vi inte haft uppe i rådet utan enbart på expertnivå. Jag har ingenting emot att ta upp frågan. Tvärtom! Under striderna om UNFPA har det varit kärt besvär att ta upp den typen av frågor. Också här har vi en viktig uppgift.

Det land som har gått i spetsen för att inte separera familjemedlemmar är holländarna. Vi har här haft partnerskap med Holland och driver frågan tillsammans med Holland. Nu är den holländska politiska situationen komplicerad, men på den punkten håller Holland fast vid sin ursprungliga ståndpunkt. Här har vi ett land som har drivit denna fråga minst lika intensivt som vi.

Jag har försökt att påpeka det som indirekt ligger i Holger Gustafssons fråga för till exempel Tyskland. Om det finns någonting man håller högt i Tyskland så är det familjen. Varför ska inte en flyktingfamilj respekteras på samma sätt när det finns ett tydligt familjebegrepp och hela rättssystemet och socialpolitiken – i högre grad än hos oss – är uppbyggt kring familjen? Då hävdar man från tysk och österrikisk sida att det kan vara komplicerade familjeförhållanden. I muslimska familjer kan det finnas exempel på månggifte och så vidare. Det kan vara nog så komplicerat menar de. Om detta har jag argumenterat att det är riktigt och att man får använda sunda förnuftet. Framför allt har vi en barnkonvention som gäller i alla EU:s länder och i alla länder som dessa människor kommer från, om de inte kommer från Somalia. Vi vet mycket väl vad vi ska göra, nämligen att om det råder någon tveksamhet gäller barnets bästa.

Det här har att göra med komplexiteten bland de asylsökandes familjeförhållanden som åberopas som skäl för detta. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Jag får be Per Sjögren säga någonting om det som gäller för partnerskap och om Ola Henrikson har något att säga om rätten till abort när det gäller rätt till sjukvård för asylsökande.

Anf.  164  Utrikesrådet PER SJÖGREN:

Förföljelse på grund av sexuell läggning har förts in i direktivets del I. Det omfattas av helheten. Artikel 21 är just garantin för att hålla familjen samman.

Däremot vill vi hävda att artikeln ska omfatta en partnerskapssituation. Som den är formulerad i dag är det något tveksamt. Där sägs att den part som inte har fått flyktingstatus men som tillhör familjen ska ansöka om att få denna status. Det finns med som skyddsgrund, men det är för dagen oklart om vi direkt kan tillämpa artikel 21 vid partnerskap.

Anf.  165  Departementsrådet OLA HENRIKSON:

I artikel 2 i direktivet finns de definitioner som gäller. I 2i talar man om make/maka, vad som ska ses som en familj och hans eller hennes ogifta partner, om man i den berörda medlemsstaten behandlar ogifta par på samma sätt som gifta enligt dess utlänningslagstiftning. Där finns det reglerat i själva direktivet.

Frågan om abort har inte varit uppe till diskussion i förhandlingarna. Det som finns i direktivet är artikel 27, som reglerar hälso- och sjukvård. Där sägs det att medlemsstaterna ska se till att personer som innehar flyktingstatus eller subsidiär skyddsstatus har tillträde till hälso- och sjukvård på samma villkor som medborgare i den medlemsstat som har beviljat flyktingstatus. Det är inte en exakt harmonisering av de olika medlemsstaterna. Det är upp till medlemsstaten. Att det ska vara på en viss nivå är harmoniserat, men inte innehållet mer specifikt.

Anf.  166  CARL B HAMILTON (fp):

Du nämnde en text; unmarried partners. Då kan man skjuta in irrespective of sex, eller någon formulering av den typen.

Anf.  167  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Nu får vi ge oss lite grann. Vi pratar om miniminivåer för att garantera vissa grundläggande rättigheter och möjligheter för människor som är i behov av skydd. Det står att det går att tolka som man vill.

Vi måste ha någon respekt för subsidiariteten. I Sverige kommer det inte att inskränka vår rätt – om man läser artikel 21, punkt 4 – vad gäller till exempel homosexuella relationer. Det är oerhört viktigt att ni jobbar för att få igenom denna bottenplatta. Sedan tillämpas detta lite olika utifrån de medlemsstater som finns.

Vad gäller sjukvården skulle det bli alltför komplicerat att skriva i detalj vilka möjligheter till sjukvård man har. Det står tydligt att man ska behandlas i princip på samma sätt som medborgarna i landet i övrigt.

Det är därför viktigt att vi inte fastnar i små detaljregleringar som är viktiga för oss när vi diskuterar EU-frågorna. Vi måste ha respekt för subsidiariteten och se att det är fråga om miniminivåer som inte inskränker vårt mottagande men som också möjliggör gemensamma åtgärder för att komma till rätta med problemen i Europa.

Det här är bra, och jag instämmer i de svenska ståndpunkterna. Jag hoppas att man kan anta detta – som är förhoppningen – i juni 2003.

Anf.  168  BÖRJE VESTLUND (s):

Jag instämmer i de synpunkter och det svar statsrådet gav till Carl B Hamilton. De homosexuellas situation är en gammal fråga som har diskuterats i samband med flyktingfrågor under en lång rad år. Vi har i lagstiftningssammanhang en generös lagstiftning i det avseendet. Sedan finns det synpunkter på hur man har tillämpat lagstiftningen. Det kan vi debattera vid annat tillfälle. Den diskussionen finns.

Vi ska försöka driva frågan mer i Europa. I många länder är homosexuellas situation och samlevnad ett problem. I många fall kan det vara föremål för flyktingskäl. Jag tycker att man ska driva på frågan mer, och sedan får man se var man hamnar.

Anf.  169  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Här sägs att vi ska driva på frågan mer, men just så som direktivet är skrivet vet jag inte vad som avses. Här ges utrymme för svenska tolkningar så som vi vill ha dem. Vi diskuterar nu inte skyddsbehovet för personer med viss sexuell läggning. Eller hur? De artiklar som statsrådets medarbetare har klart och tydligt redogjort för visar att detta inte inskränker vårt sätt att se på detta, men samtidigt skapar vi inte konflikter i Europa om skyddsbehovet för personer med viss sexuell läggning. Det är inte det som diskuteras. Är det rätt uppfattat?

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Red ut detta nu!

Anf.  171  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Problemet är inte så stort. I definitionsartikeln 2j, moment 1, ges en principiellt rätt hållbar definition, utifrån de utgångspunkter som förslagsställaren har företrätt när det gäller Sverige. Subsidiariteten är tillvaratagen. Det innebär att de länder som reglerar partnerskap på det sätt som vi gör kan låta detta gälla också för de skyddsbehövande. För dem som inte har detta går det inte att den vägen föra in en partnerskapslagstiftning om den inte finns i övrigt i landet. Det får man ha förståelse för.

Jag tror att frågan är på ett rimligt sätt löst i och med att man har fångat upp det som Gunilla Carlsson nämner, att följa subsidiariteten, nämligen den lagstiftning som gäller i varje EU-land. Den är inte samordnad.

Detta skapar naturligtvis ett problem. Det finns många gånger här. Människor som ska vistas stadigvarande i ett land ska naturligtvis följa det landets lagstiftning. Det är väl tillvarataget här. Det är för att vi har drivit frågan. Vi får inte glömma bort att vi har en utomordentligt fin kommissionär på området som ofta för fram synpunkter som är bra för Sverige – som vi för övrigt, inom parentes, har ett utomordentligt bra samarbete med.

På den här punkten, som Ola Henrikson påpekade förut, ger formuleringen oss den bottenplattan. I de länder där motsvarande progressiva system finns har man samma bottenplatta.

Anf.  172  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden den 21 februari. Då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt. Nu kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4 om den gemensamma asylpolitiken och agendan för internationellt skydd. Varsågod, ministern.

Anf.  173  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Den har utgått.

Anf.  174  ORDFÖRANDEN:

Den har utgått. Då går vi till punkt 5 i stället, Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning.

Anf.  175  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Här har vi ett parallellt problem, fru ordförande. Vi är i grunden positiva till direktivförslaget. Det betyder att tredjelandsmedborgare får en starkare rättslig ställning inom unionen. Det är en sak som man har behövt lösa.

Det är svårt att se vilket genomslag det kan få i Sverige. Det gäller personer som varit bosatta minst fem år. Det är en tidsperiod där man normalt brukar erhålla medborgarskap i Sverige. Därför uppstår inte kategorin i någon särskilt stor utsträckning hos oss.

Ur europeisk synpunkt ser vi det som ett framsteg. Det gäller framför allt i länder där det tar längre tid med naturalisering. Det gäller till exempel i Tyskland, som är ett stort land där man inte har våra medborgarskapsregler.

Detta omfattar alltså inte personer med alternativa skyddsformer, vilket vi mycket starkt beklagar. Här har vi stöd endast av någon medlemsstat>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Vi kommer att driva den här frågan. På den här punkten, fru ordförande, vill jag dock i det här samrådet understryka att det är viktigt att vi får till stånd direktivet under alla omständigheter med de svagheter som vi riskerar att få.

Sedan till vilka rättigheter det handlar om. När det gäller likabehandlingsprincipen har vi haft mer framgång. Här finns det väldigt egendomliga argument som har förts fram, men de har ordförandeskapet i stort sett röjt undan. Vi har nu en principiell huvudregel om likabehandling.

Det stora problem som återstår i ett övrigt ganska bra direktiv är att personer med alternativa skyddsformer inte nu föreslås omfattas. Jag har framfört mina bekymmer också direkt till kommissionären redan innan sammanträdet. Jag har sagt att jag har den här uppfattningen och har meddelat att jag skulle framföra det till EU-nämnden i dag.

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Ingen har begärt ordet. Frågan var uppe i EU-nämnden den 11 oktober. Regeringen fick då stöd i de fortsatta förhandlingarna. Jag kan nu sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Vi går vidare till punkt 8 om erkännande av beslut om avvisning eller utvisning. Varsågod, ministern.

Anf.  177  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Den punkten har utgått.

Anf.  178  ORDFÖRANDEN:

Har vi någon övrig fråga? Det är inte fallet. Vi har tagit upp alla andra frågor. Carl B Hamilton hade en kvarvarande fråga.

Anf.  179  CARL B HAMILTON (fp):

Jag har en fråga jag ställde till justitieministern som bollade över den till Jan O Karlsson, eller om det var någon annan som bollade över den till Jan O Karlsson.

Det gäller finansiering av den yttre gränskontrollen, som enligt svenska positioner är en nationell angelägenhet. Om gemensam finansiering kan komma ifråga ska den ske inom ramen för den befintliga EU-budgeten.

Där hade Jan O Karlsson och jag tidigare en diskussion där jag hävdade ståndpunkten att den som finansierar också kan ha en större kraft i att vara med och bestämma. Om vi är med och finansierar till exempel den grekiska yttre gränskontrollen kan vi möjligen påverka den grekiska asylpolitiken och deras vilja att ha en något mer generös, eller mindre ogenerös, asylpolitik.

Vill bistånds- och integrationsministern kännas vid den diskussionen? Det ville nämligen inte justitieministern.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Han sade att det lite grann var en Ekofinfråga, rättare sagt.

Anf.  181  Statsrådet JAN O KARLSSON (s):

Jag har väldigt indirekt kommenterat det i min inledning här. Vi hade en diskussion kring finansieringsfrågorna i Veria. Under alla omständigheter måste vi nog se den diskussionen inom ramen för den budgetperiod vi nu befinner oss i från 2001 till 2006. Det är inom den ramen som det över huvud taget är meningsfullt att föra en diskussion.

Jag vill inte tillråda att vi nu öppnar någon ny frontställning när det gäller finansieringen. Det här är en intressefråga för transitländerna i södra Europa. Diskussionen skulle kunna föras mycket långt. Frågan har en sådan omfattning att den påverkar hela budgeten. Jag tror att vi bör förbereda den för det nya budgetdirektivet från 2006.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Jag kan avslöja en sak som jag tänkte återkomma till i ett senare skede till EU-nämnden. Jag överväger att ta upp frågan om ett initiativ om en gemensam europeisk migrationspolitik.

Jag har den uppfattningen att det är utomordentligt egendomligt att vi som har en gemensam arbetsmarknad, och som dessutom står inför ett oerhört arbetskraftsbehov i hela unionen inom en femårsperiod eller något sådant, inte redan nu börjar förbereda det genom att ha en gemensam politik för den arbetskraftsinvandring som under alla omständigheter kommer att äga rum i vår världsdel inom icke alltför avlägsen framtid.

I det perspektivet kan det vara mycket intressant att också diskutera finansieringsfrågorna. Men då handlar det också om en helt annan ambitionsnivå. För dagen vill jag inte tillråda att vi öppnar den fronten. Då kan det bli fråga om, vilket det ibland har varit tidigare i unionen, att vi betalar för samma sak flera gånger utan att få särskilt mycket resultat.

Anf.  182  ORDFÖRANDEN:

Då har vi fått ett klargörande även vad gäller den frågan.

Vi är klara med dagens ärenden. Jag vill tacka bistånds- och migrationsminister Jan O Karlsson med medarbetare för att ni kom hit.

Innehållsförteckning

1 §  Utbildning, ungdom och kultur (utbildning) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 1

Anf.  5  ANNELIE ENOCHSON (kd) 2

Anf.  6  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 2

Anf.  7  ANNELIE ENOCHSON (kd) 2

Anf.  8  PER BILL (m) 2

Anf.  9  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 2

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  11  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 3

Anf.  12  ULF HOLM (mp) 3

Anf.  13  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 3

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  15  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 4

Anf.  16  ULF HOLM (mp) 4

Anf.  17  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 4

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  19  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 4

Anf.  20  PER BILL (m) 5

Anf.  21  CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf.  22  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 5

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  24  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 6

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  26  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 6

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf.  28  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 7

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  30  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 7

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 7

2 §  Utbildning, ungdom och kultur (ungdom) 8

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  33  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 8

Anf.  34  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  35  HILLEVI LARSSON (s) 9

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  37  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 9

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  39  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 9

Anf.  40  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  41  ULF HOLM (mp) 10

Anf.  42  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 11

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  44  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 11

Anf.  45  CARL B HAMILTON (fp) 11

Anf.  46  Statsrådet LENA HALLENGREN (s) 11

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 11

3 §  Utbildning, ungdom och kultur (kultur) 12

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  49  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 12

Anf.  50  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  51  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 12

Anf.  52  HILLEVI LARSSON (s) 12

Anf.  53  BÖRJE VESTLUND (s) 12

Anf.  54  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 13

Anf.  55  CARL B HAMILTON (fp) 13

Anf.  56  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 13

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  58  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 13

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  60  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 14

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  62  PER BILL (m) 14

Anf.  63  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 14

Anf.  64  Departementssekreterare EVA BERGQUIST 14

Anf.  65  PER BILL (m) 14

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  67  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 14

Anf.  68  ANNELIE ENOCHSON (kd) 15

Anf.  69  PER BILL (m) 15

Anf.  70  HILLEVI LARSSON (s) 16

Anf.  71  CARL B HAMILTON (fp) 16

Anf.  72  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 16

Anf.  73  Departementssekreterare JERKER STATTIN 17

Anf.  74  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 17

Anf.  75  PER BILL (m) 17

Anf.  76  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 17

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  78  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  80  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  81  CARL B HAMILTON (fp) 18

Anf.  82  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  83  CARL B HAMILTON (fp) 18

Anf.  84  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 18

Anf.  85  Departementssekreterare JERKER STATTIN 19

Anf.  86  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  87  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 19

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  89  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 19

Anf.  90  CARL B HAMILTON (fp) 19

Anf.  91  Kulturminister MARITA ULVSKOG (s) 19

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 19

4 §  Rättsliga och inrikes frågor 20

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  94  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 20

Anf.  95  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  96  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 21

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  98  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 21

Anf.  99  CARL B HAMILTON (fp) 21

Anf.  100  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 21

Anf.  101  CARL B HAMILTON (fp) 21

Anf.  102  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  104  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  106  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  107  LARS OHLY (v) 23

Anf.  108  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 23

Anf.  109  LARS OHLY (v) 23

Anf.  110  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 24

Anf.  111  HILLEVI LARSSON (s) 24

Anf.  112  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 24

Anf.  113  LARS OHLY (v) 24

Anf.  114  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 24

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  116  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 25

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  118  JOE FRANS (s) 25

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  120  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 25

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 25

5 §  Allmänna frågor – Gymnich (informellt) 27

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  123  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 27

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  125  CARL B HAMILTON (fp) 28

Anf.  126  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 28

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  128  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 29

Anf.  129  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 29

Anf.  130  HILLEVI LARSSON (s) 30

Anf.  131  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 30

Anf.  132  CARL B HAMILTON (fp) 31

Anf.  133  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 31

Anf.  134  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 31

Anf.  135  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 32

Anf.  136  CARL B HAMILTON (fp) 32

Anf.  137  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 32

Anf.  138  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  139  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 33

Anf.  140  HILLEVI LARSSON (s) 33

Anf.  141  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 33

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  143  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 34

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 34

Anf.  145  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 34

Anf.  146  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 36

Anf.  147  CARL B HAMILTON (fp) 36

Anf.  148  LARS OHLY (v) 37

Anf.  149  HILLEVI LARSSON (s) 38

Anf.  150  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 39

Anf.  151  CARL B HAMILTON (fp) 40

Anf.  152  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 40

Anf.  153  LARS OHLY (v) 40

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 41

6 §  Rättsliga och inrikes frågor 42

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  156  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 42

Anf.  157  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  158  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 45

Anf.  159  LARS OHLY (v) 45

Anf.  160  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 46

Anf.  161  CARL B HAMILTON (fp) 46

Anf.  162  HILLEVI LARSSON (s) 46

Anf.  163  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 46

Anf.  164  Utrikesrådet PER SJÖGREN 48

Anf.  165  Departementsrådet OLA HENRIKSON 48

Anf.  166  CARL B HAMILTON (fp) 48

Anf.  167  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 48

Anf.  168  BÖRJE VESTLUND (s) 49

Anf.  169  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 49

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  171  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 49

Anf.  172  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  173  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 50

Anf.  174  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  175  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 50

Anf.  176  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  177  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 51

Anf.  178  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  179  CARL B HAMILTON (fp) 51

Anf.  180  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  181  Statsrådet JAN O KARLSSON (s) 51

Anf.  182  ORDFÖRANDEN 52