Måndagen den 25 februari 2008

EU-nämndens uppteckningar 2007/08:22

ä1 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sysselsättning)

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin

Återrapport från ministerrådsmöte den 5 och 6 december 2007

Återrapport från informellt ministerrådsmöte den 1 februari 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 februari 2008

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi ska gå in på Epscofrågan sysselsättning med arbetsmarknadsminister Littorin.

Välkommen, arbetsmarknadsministern med medarbetare!

Jag kan säga att social-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsutskotten har informerats om rådsagendan, i förra veckan, antar jag.

Anf.  2  MAGDALENA STREIJFFERT (s):

Socialförsäkringsutskottet har inte rådfrågats.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då noterar vi det. Såvitt vi vet informerades socialförsäkringsutskottet om delar av frågorna – det här är ju de berörda delarna av råden – den 21 februari. Kansliet får fundera på eventuella felaktigheter i det.

Vi går in på återrapporten från ministerrådsmötet den 5 och 6 december. Det här är stora råd som är delade på en massa utskott och ministrar, och i de Littorinska frågorna kanske arbetsmarknadsministern vill säga någonting särskilt för att komplettera den redan utsända återrapporten. Ni ser att hälsofrågorna kommer tillbaka när vi har statssekreterare Marcelind här.

Anf.  4  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Vid Epscorådets möte den 5 december var tre direktiv uppe för förhandling. Det var arbetstidsdirektivet, tjänstepensionsdirektivet och bemanningsdirektivet. Som ni vet misslyckades rådet med att nå en överenskommelse i samtliga dessa tre direktiv. Vi var väldigt aktiva in i det sista för att försöka få till stånd en lösning. Jag är, som ni vet, den förste att beklaga att det inte blev på det sättet.

Rådet antog dock rådsslutsatser om gemensamma principer för flexicurity samt om den framtida sysselsättningsstrategin.

Den 6 december, dagen efter, hade vi en debatt om arbetskraftsinvandring där Tobias Billström förde regeringens talan.

Sedan jag var i nämnden sist har det också hållits ett informellt Epscoråd i Slovenien den 1 februari. Där deltog både jag och socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Temat var återigen flexicurity och hur flexicurityprinciperna ska kunna implementeras i medlemsländernas nationella strategier.

Våra inlägg berörde ett flertal aspekter av den här frågan, bland annat arbetsmarknadens parters roll, jämställdhet, ungdomars inträde på arbetsmarknaden och äldre arbetstagares villkor. Jag betonade vikten av att medlemsstaterna fokuserar på att genomföra reformer för att öka sysselsättningen.

Jag svarar gärna på frågor.

Anf.  5  LARS LILJA (s):

Det här med flexicurity är intressant. Jag har för mig, om jag inte minns fel, att arbetsmarknadsministern i någon debatt i kammaren uttryckte sig ungefär så här: När man pratar om flexicurity har varje land sin egen tolkning, mer eller mindre.

Då blir min fråga i det sammanhanget: Finns det några huvudpunkter som på något sätt kan sammanfatta vad rådet tyckte kring flexicurity och som är konkreta, annat än att det är lite lösligt sammansatt?

Anf.  6  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Jag skulle vilja uttrycka det ungefär så här: Det finns väl lika många tolkningar av vad flexicurity är som det finns deltagare i debatten.

Fördelen är naturligtvis att diskussionen väldigt mycket kommer att handla om omställningsförmåga och möjligheten att på ett bättre sätt möta framtidens utmaningar. Men på Lars Liljas konkreta fråga om det finns något konkret är svaret nej, om jag ska vara ärlig. Det finns en diskussion allmänt runt om i Europa som förs både på ministerrådsmöten, i parlamentet, i sysselsättningskommittén och bland arbetsmarknadens parter som handlar om att finna olika vägar till att underlätta en sådan omställning.

Kommissionen håller nu på att förbereda en mission, som jag ska återkomma till lite senare. Det handlar om att försöka beskriva fyra typländer, om jag får kalla det så, fyra medlems-cases, i Europa för att illustrera och exemplifiera hur de olika varianterna kan se ut, byggt på de historiska erfarenheter och olika modeller som man har runt om i Europa.

Där försöker vi vara väldigt aktiva. Jag skulle naturligtvis vilja att Sverige var ett av de länder som kanske illustrerade en nordisk modell, om man så vill. Nu fortsätter det här arbetet. Än så länge har vi inte fått exakt besked om hur och när, men det får vi väl återkomma till, hoppas jag.

Anf.  7  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Det står också i rapporten från Epscorådet den 5 december längst ned ”att en särskild arbetsgrupp inrättas för att bistå medlemsstaternas implementering av flexicurity”. Jag är lite nyfiken på hur resonemanget gick kring den arbetsgruppen och hur den skulle se ut. Är det bara några länder, eller är det flera länder? Hur aktiv är det tänkt att arbetsgruppen ska vara?

Anf.  8  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Det enda som vi känner till är just den arbetsgrupp som ska övervaka, om jag får kalla det så, den flexicurity mission som syftar till att illustrera med exempel. Tanken är att arbetsgruppen, om jag har förstått det rätt, ska sammanfatta resultatet och publicera det så att man visar upp ett antal olika exempel. Tanken är inte att det ska vara något mer styrande eller någonting annat än att överse att informationen kommer in och att det presenteras på ett någorlunda gemensamt sätt.

Anf.  9  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Det som står här är alltså att ”bistå medlemsstaternas implementering”. Det är det som jag är lite förvånad över. Det står inte att man ska följa hur det går. Men det kanske är formuleringen som inte är helt korrekt.

Anf.  10  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Som vi tolkar det handlar det om att bistå i informationsinsamlingen och beskrivningen. Det handlar inte om implementering av ett antal rådgivande slutsatser eller synpunkter, för det finns ju ingen skyldighet att implementera någonting som är enbart rådgivande. Det är ett sätt att beskriva, att få in informationen, att få en sammantagen informationsbild över hur det ser ut i de olika länderna. Så uppfattar vi det.

Anf.  11  ORDFÖRANDEN:

Vi lägger båda återrapporterna till handlingarna.

Då tar vi fram den blå agendan, nämligen den med rådets agenda. Vi tar A-punkterna sist, som vi brukar. Ni ser att det finns en ganska omfattande punkt 3, milt uttryckt, a till g. Där behandlas f och g så småningom, när statssekreterare Marcelind med medarbetare kommer hit. Om jag är rätt informerad är a till e Littorinpunkter – alla nickar.

Jag ska först säga att det har varit diverse behandling i de här frågorna i nämnden och i riksdagen. Kammaren antog den svenska handlingsplanen, betänkande 2007/08:NU5, den 23 januari. Man kan i förbifarten notera att detta dessutom verkar ha varit enigt. Ledamöter från närings- och arbetsmarknadsutskotten har också med ledamöter från Europaparlamentet varit på konferens i frågan den 11 och 12 februari. Sedan finns det diverse noteringar om nämnd- och utskottsbehandling och lite olika bakgrund punkt för punkt.

Arbetsmarknadsministern kanske vill börja med en allmän inledning, och sedan ska vi nog behandla punkterna en i taget eftersom de är lite olika.

Anf.  12  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Liksom tidigare år ska Epscorådet på mötet den 29 februari behandla sitt bidrag om genomförandet av Lissabonstrategin till vårtoppmötet. Utkast till nyckelbudskap och utkast till den gemensamma sysselsättningsrapporten utgör huvudbidragen till vårtoppmötet som Epscorådet förväntas anta på fredagens möte.

Den första treårscykeln av Lissabonstrategin och de integrerade riktlinjerna sedan den nystart strategin fick 2005 är nu avslutad. Det innebär att vid vårtoppmötet i mars förväntas EU:s stats- och regeringschefer ge vägledning och inriktning för arbetet för tillväxt och jobb under nästa treårscykel.

Nyckelbudskapen i dagordningspunkt 3 a, som tagits fram av sysselsättningskommittén och kommittén för social trygghet, understryker behovet av genomförande av strategin i linje med de integrerade riktlinjerna på sysselsättningsområdet.

Regeringen kan ställa sig bakom utkastet till nyckelbudskap. Budskapet om behovet av att öka sysselsättningen bland till exempel äldre, unga, funktionshindrade och utrikesfödda kvinnor och män är något som regeringen delar fullt ut.

I samband med antagandet av nyckelbudskapen kommer även rådet att hålla en riktlinjedebatt kring dagordningspunkterna 3 och 4. I diskussionen kommer jag att understryka vikten av att vi behåller riktlinjerna, fokuserar på fortsatt implementering i medlemsstaterna och fortsätter att främja omställning på arbetsmarknaden.

Regeringen avser också att i diskussionen välkomna kommissionens strategirapport, dagordningspunkt 3 b, som presenterades i december i fjol. Rapporten var föremål för behandling här i EU-nämnden förra fredagen inför allmänna rådets möte. Kommissionens övergripande bedömning är att framsteg gjorts men att fortsatta reformer behövs delas av regeringen.

I utkast till den gemensamma sysselsättningsrapporten, punkt 3 c, som utgör kommissionens bedömning av hur sysselsättningssituationen utvecklats inom unionen nämns bland annat att sysselsättningen ökat och arbetslösheten minskat. Oj! Trots detta höjs ett varnande finger beträffande EU:s möjligheter att bemöta globaliseringen och den demografiska utmaningen. Behovet av fortsatta reformer betonas därför flera gånger i rapporten.

Regeringen anser att det är mycket välkommet att rapporten på ett tydligare sätt än i fjol understryker behovet av just fortsatta arbetsmarknadsreformer. Trots ökad sysselsättning och fallande arbetslöshet inom EU är antalet arbetslösa och inaktiva alltför stort. Uppemot 100 miljoner européer i arbetsför ålder saknar ett arbete att gå till.

Det tydliga fokus på jobbskapande som utmärkte den reviderade Lissabonstrategin har inte fullt ut fått effekt i medlemsstaternas genomförande av de integrerade riktlinjerna. Att sysselsättningen ännu inte stigit så mycket som den borde har inte så mycket att göra med riktlinjernas utformning, som jag ser det, utan snarare med bristande reformvilja bland en del av medlemsstaterna.

På rådsmötet på fredag förväntas vi ta en allmän inriktning om sysselsättningsriktlinjerna, dagordningspunkt 3 d, som utgör en del av de integrerade riktlinjerna. Skälet till att vi på mötet inte kan anta en politisk överenskommelse är att rådet måste invänta Europaparlamentets yttrande i frågan innan man formellt sett kan göra det.

I sak ställer sig regeringen dock bakom det utkast till sysselsättningsriktlinjer som rådet förväntas ta ställning till på mötet. I diskussionerna om riktlinjernas utformning för perioden 2008–2010 har vi verkat för att riktlinjerna ska förbli oförändrade inför nästa treårsperiod. Regeringen kan också ställa sig bakom de ändringar som introducerats i löptexten tillhörande sysselsättningsriktlinjerna.

På rådsmötet förväntas också ministrarna nå en politisk överenskommelse om förslaget till integrerade länderspecifika rekommendationer, dagordningspunkt 3 e. Vad gäller just frågan om rekommendationer är regeringens övergripande ståndpunkt att rekommendationen är bra, eftersom den tydliggör för medlemsstaterna att fortsatta reformåtgärder är nödvändiga och önskvärda.

Sverige fick dock, liksom i fjol, inga rekommendationer. Skälet till detta är att kommissionen i sin bedömning ansåg att Sverige gjort mycket stora framsteg vad gäller genomförandet av de integrerade riktlinjerna. Däremot uppmanas Sverige på sysselsättningsområdet att verka för att genomföra och utvärdera reformer för att stärka incitament till arbete, öka sysselsättningen bland utrikesfödda, minska ungdomsarbetslösheten och återföra långtidssjukskrivna till arbete.

Regeringen delar kommissionens bedömning och kommer att fortsätta på den inslagna vägen i syfte att öka sysselsättningen och minska utanförskapet, särskilt för de individer som har svårast att få fäste på arbetsmarknaden.

Anf.  13  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi ge oss på konststycket att behandla dessa en i taget. Jag är medveten om att de delvis flyter ihop, men av tekniska skäl och för dem som läser vårt protokoll ska vi göra så, så att det blir lättare att hänga med. Nu är vi alltså på punkt 3 a, Nyckelbudskap, som är grundade på de övriga. Alla generaldebattliknande inlägg passar jättebra här.

Anf.  14  LARS LILJA (s):

Fru ordförande! Det är väl just detta som är problemet i sammanhanget. Det finns mycket som sägs här som det inte är så svårt att ställa upp på, men som arbetsmarknadsministern förmodligen har noterat i en och annan interpellationsdebatt har oppositionen och regeringen lite olika uppfattning om hur arbetsmarknadspolitiken ska bedrivas.

En del saker som sägs här är kanske bra och går att acceptera, men eftersom punkten a egentligen grundar sig på punkterna b–g, och det i nästa alla de punkterna finns sådant som vi har större eller mindre invändningar mot, vill vi ange avvikande mening i det här sammanhanget. Ska den avvikande meningen anges under punkten a, eller vill ordföranden att jag ange den för de olika punkterna när de kommer upp?

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Du kan säga allting nu.

Anf.  16  LARS LILJA (s):

Vi har alltså avvikande mening i punkterna a–e.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Det är noterat. Eftersom det ändå flyter ihop kan jag också nämna att arbetsmarknadsutskottet har haft överläggningar om flexicurity. Det har också socialförsäkringsutskottet haft tidigare. Det ska vi tänka på inför eventuella generaldebattliknande inlägg.

Anf.  18  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Vi hade en genomgång i arbetsmarknadsutskottet i torsdags, vill jag minnas, där ministern inte var med, men väl statssekreteraren. Det som jag tycker är viktigast att lyfta fram är regeringens okunskap om Lissabonstrategin. Lissabonstrategin står på tre grunder: tillväxt och sysselsättning, den sociala agendan samt klimat‑ och miljöfrågorna. Här har man enbart koncentrerat sig på sysselsättning.

Som jag har uppfattat det har regeringen och oppositionen även den föregående mandatperioden varit överens om att de tre grundbultarna hjälper varandra när det gäller att nå det stora målet. Då är det konstigt att regeringen helt och hållet bortser från att föra in miljöteknik – gröna jobb – som ett sätt att öka sysselsättningen. Man pratar bara allmänt om att arbetsmarknadspolitik ska stärkas.

Vi kanske inte riktigt ställer upp på detta om att arbetsmarknaden ska stärkas eftersom är mer piskor än morötter. Därför är jag lite orolig om det i den svenska ståndpunkten bara står att det är bra med arbetsmarknad – vi vill ha ett förtydligande där vi blickar framåt och talar om hur vi ska få en starkare arbetsmarknad. Där vill vi i Miljöpartiet framför allt se till att vi genomför EU:s beslut om minskade utsläpp – alltså klimatpakten som slöts förra våren. Då måste vi satsa på den gröna sektorn. Det borde vara något som den svenska regeringen enkelt kan ställa upp på eftersom man tog åt sig äran på toppmötet när det gällde hur aktiv Sverige hade varit. Men detta saknas helt och hållet i underlaget.

Nu blir min diskussion lite övergripande, men ordföranden sade ju att det går bra. Det står mycket i underlaget om behovet av fortsatta arbetsmarknadsreformer. Det talas också om att genomföra och utvärdera reformer. Att genomföra har väl regeringen varit duktig på, men utvärdera har jag aldrig sett att regeringen har velat göra ordentligt. Det står både i rådets dokument och i den svenska ståndpunkten. Det skulle vara bra om vi kunde få lite utvärderingar av vad de reformer som genomförs innebär för arbetsmarknaden.

Vi meddelar avvikande mening på rubbet, punkterna a–e.

Anf.  19  TORBJÖRN BJÖRLUND (v):

Vi har också varit tydliga med vad vi tycker i debatten om arbetsmarknadspolitiken. Flexicurity och sådant är vi mycket kritiska till. Det finns andra saker som också tas upp här och som vi också har yttrat oss om i debatten. Jag tror att vår politik på arbetsmarknadsområdet är rätt väl känd. Vi kommer också att anmäla avvikande mening på hela punkt 3, alltså a–e.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Det noteras.

Anf.  21  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Jag noterar att Lars Lilja med flera konstaterar att det finns olikheter i synen på arbetsmarknadspolitiken. Den har vi ju diskuterat många gånger, och vi får säkert anledning att återkomma många gånger. Bara i dag noterar jag att det till exempel finns en intressant olikhet i synen på obligatorisk a-kassa. Det ska bli intressant att diskutera mer om detta vid tillfälle.

Ulf Holm tar upp att vi koncentrerar oss bara på sysselsättningsfrågorna och pratar gröna jobb och så. Låt mig uttrycka ett väldigt starkt stöd för de tre ben som Ulf Holm pekar på inom ramen för Lissabonstrategin. Det finns ingen tvekan om detta. Jag konstaterar också att exempelvis den sociala dimensionen har stärkts i riktlinjerna jämfört med tidigare.

Utvärderingar görs löpande av IFAU. Det finns också en mycket tydlig utvärdering i det faktum att sedan vi tillträdde är det en person var fjärde minut som har fått jobb, i stället för som det var under den period när Ulf Holm deltog i underlaget för den tidigare regeringen och det i stället blev 140 nya förtidspensionärer varje dag.

Jag säger ungefär samma sak, Torbjörn Björlund. Jag konstaterar att det finns gott om tillfällen att debattera arbetsmarknadspolitik framöver utöver EU-nämnden.

Anf.  22  ULF HOLM (mp):

Har ministern tänkt säga något om detta på ministerrådsmötet, och kommer ministern då att lyfta fram miljöteknik för att få gröna jobb i framtiden? Här har man haft information och diskussion med berört utskott, som man ju hade i torsdags, och sedan ändrar man inte en enda stavelse i regeringens ståndpunkt trots att alla håller med om att detta är viktigt att föra fram. Nu får vi återigen höra att det är viktigt att hålla fram detta, men ingenting tycks ändras i regeringens ståndpunkt, utan man säger bara att det är viktigt att stärka arbetsmarknaden. Det kan ju alla skriva under på. Det är viktigt att satsa på de grupper som står utanför i dag, men på vilket sätt ska man göra det?

Jag utgår från att ministern har tillfälle att vid själva ministerrådsmötet föra fram olika exempel på detta. Vi kan inte i dag ställa oss bakom regeringens allmänt luddiga skrivningar. Vi har ju sett hur det har fungerat de senaste ett och ett halvt åren.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Jag har två meddelanden från kansliet. För det första ska vi be Magdalena Streijffert om ursäkt vad gäller socialförsäkringsutskottet. De hade information om förra årets jämställdhetsrapport men inte årets, av en anledning som jag inte känner till. Det var alltså fel i kanslikommentarerna, och för detta ber kansliet och vi naturligtvis om ursäkt.

Det andra gäller arbetsmarknadsutskottet förra veckan. Där var det information inför rådsmötet men inte överläggningar. Jag säger detta så att alla vet det och att det förs till protokollet.

Anf.  24  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Det är kanske inte alldeles lustigt att Epsco kommer att fokusera just på sysselsättningsfrågorna. Det förefaller inte orimligt. Dessutom kommer rådet under året att diskutera de andra frågor som Ulf Holm tar upp, bland annat i sysselsättningskommittén.

Sedan säger Ulf Holm att alla kan ställa upp på de grundläggande frågorna. Då undrar jag varför man anmäler avvikande mening. Hur man ska satsa är naturligtvis föremål för en nationell politisk debatt, och där kan vi ha olika meningar. Det har vi också, som vi väl känner till. Men återigen: Jag välkomnar Miljöpartiets omsvängning när det gäller obligatorisk a-kassa.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Vi ska naturligtvis inte debattera just detta sista inrikespolitiska här i nämnden i dag, eller hur, mina herrar?

Anf.  26  ULF HOLM (mp):

Nej, fru ordförande, jag hade inte tänkt diskutera den saken.

Däremot blev jag ytterligare förvånad. Det ministern säger är alltså att det är viktigt att man har de tre grundbultarna i Lissabonfördraget, att de står fast och att de ska lyftas fram. Men sedan gör han en kovändning och säger att just på detta rådsmöte ska vi bara diskutera en del. Hela syftet är ju att man ska väva samman de tre delarna.

För att få en bättre sysselsättning ska man använda satsningar på den gröna sektorn som kan ge arbetstillfällen. Det är ett sätt. Sedan har vi den sociala dimensionen. Problemet är att arbetsmarknadsministern bara pratar arbetsmarknad. Det är det som är felet, och det är det som bryter mot Lissabonfördraget. Dessutom har utrikesministern lagt sig i saken när han i den utrikespolitiska deklarationen säger att vi ska lyfta in den externa dimensionen. Jag har hittills inte fått svar från någon om vad detta innebär. Sveriges regering har tidigare sagt att vi inte ska förändra Lissabonprocessen utan låta den vara som den är. Vi ska fortsätta jobba, för vi har inte lyckats med de tre delarna hittills.

Vad den externa dimensionen är har jag fortfarande inte fått svar på. Jag fick det heller inte i torsdags då vi fick information i utskottet från statssekreteraren.

Jag tycker att det är oroande att ministern inte försöker väva samman de tre grundbultarna och utnyttjar det tillfälle som ges på ministerrådet för att lyfta fram detta.

Anf.  27  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Det är flera olika rådskonstellationer som diskuterar de olika inläggen och de olika underlagen till vårtoppmötet i maj. Vår utgångspunkt måste vara att diskutera det som är vårt uppdrag, nämligen sysselsättningsstrategin och dess olika delar.

Anf.  28  ORDFÖRANDEN:

Vi har säkert anledning att återkomma till denna fråga i förberedelserna med regeringschefen. Finns det fler frågor om 3 a? Då kan nämnden gå till beslut. Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende, men vi noterar avvikande mening från s, v och mp.

Punkt 3 b, Strategirapport, var en informationspunkt. Den har också varit i nämnden förut, då inför Ekofin. Kan vi tacka för informationen i den frågan? Svaret är ja.

Punkt 3 c är en beslutspunkt angående den gemensamma sysselsättningsrapporten. Den är väl berörd? Om ingen vill fråga något extra om den går vi till beslut. Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt även i det ärendet, med avvikande mening från s, v och mp.

Vi går vidare till punkt 3 d. Jag har redan nämnt att arbetsmarknads‑ och socialförsäkringsutskotten har haft överläggningar i sakfrågan liksom att EU-nämnden tidigare har behandlat frågan och då haft majoritet – enhällighet, såvitt jag vet – för regeringens upplägg inför förhandlingarna sådant det då såg ut. För dagen finner jag sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt och noterar avvikande mening från s, v och mp.

Även punkt 3 e är en beslutspunkt, angående en rekommendation med mera, en politisk överenskommelse. Är det någon som vill säga något mer om den? Jag finner inte så. Då finner jag sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende och noterar avvikande mening från s, v och mp.

För stunden hoppar vi över punkterna f och g. Dem återkommer vi till med social‑ och hälsofolket.

Punkt 4 är såvitt jag förstår väldigt lik och krokar i punkt 3a. Är det ändå något som arbetsmarknadsministern vill säga om den?

Anf.  29  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Liksom tidigare år kommer ett möte med arbetsmarknadens parter på EU-nivå, ett så kallat socialt toppmöte, att äga rum. På rådsmötet kommer förberedelsen av detta trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning att behandlas. Diskussionen om detta kommer troligen att föras i samband med den övergripande diskussionen om just dagordningspunkt 3 a.

I kommissionens strategirapport liksom i utkast till nyckelbudskap understryks vikten av att engagera alla berörda aktörer, inte minst arbetsmarknadens parter, i genomförandet av Lissabonstrategin. Det är en uppfattning som jag naturligtvis delar fullt ut. Det sociala toppmötet stärker och fördjupar den sociala dialogen på EU-nivå.

Anf.  30  LARS LILJA (s):

Fru ordförande! Det här är bara en diskussionspunkt, såvitt jag kan förstå. I den information som vi har fått säger regeringen att det är viktigt att de sociala parterna får komma till tals. När vi hade den här diskussionen i nämnden tyckte vi att det var en måhända lite svag formulering. Vi tyckte att det var viktigt att de sociala parterna hade ett större inflytande på de här besluten. Jag kanske kan få någon kommentar om detta.

Det står också att målet med att arbetsmarknadens parter medverkar är förverkligandet av EU:s ekonomiska och sociala politik. I samband med Lavaldomen finns det ju vissa farhågor, åtminstone hos några av oss, när det gäller den sociala politiken. Det är risker för lönedumpning och annat. Kommer möjligtvis den frågan att diskuteras?

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag ska skicka med en fråga av teknisk natur till arbetsmarknadsministern, nämligen hur skarp diskussion han förutser på rådet. Det styr lite vad vi ska göra här, nämligen. Är det bara information, eller ska ni tycka saker också? Det styr vad vi ska göra här i nämnden.

Anf.  32  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Jag ser inte någon jättegenomgripande diskussion framför mig. Men det är klart att vi har möjlighet att ta upp den typ av diskussion som Lars Lilja efterfrågar, nämligen på vilket sätt vi kan delta i diskussionen, bjuda in parterna och vara tydliga i kommunikationen med parterna.

Som jag ser det är det många olika saker i detta. Jag har träffat företrädare för både fackföreningsrörelsen på europeisk nivå och arbetsgivarorganisationer, jag har varit i sysselsättningskommittén i Europaparlamentet och även på andra sätt försökt etablera en bra dialog. Poängerna med det är många. Dels är det ett sätt för oss att informera och öppna kanalerna när sådant som Lavaldomen händer, dels är det ett slags föreberedelse så att vi har upparbetat goda relationer när det börjar bli dags för ordförandeskapet.

Jag tror inte att Lavaldomen kommer att behandlas specifikt i formell mening. Däremot pratas det mycket om den. Jag har haft kontakt med både kommissionen och ett antal ministerkolleger som undrar hur vi hanterar domen i Sverige. Jag har då kunnat informera om att vi rätt raskt bjöd parterna till partssamråd och att vi, som det ser ut, har hittat både en form och en tidsplan som parterna är överens med oss om för att försöka hantera de juridiska konsekvenserna av detta.

Jag har också haft samtal om detta med Jan Andersson i sysselsättningsutskottet i parlamentet för att informera. Det finns en ganska stor nyfikenhet men också en tilltro till att parterna på svensk arbetsmarknad tillsammans med oss är beredda att hitta olika lösningar framåt på den frågan. Jag tror som sagt inte att den kommer i formell mening under denna diskussionspunkt, men det kommer definitivt att pratas och frågas om det. Det är min tolkning.

Anf.  33  CARL B HAMILTON (fp):

Vad kommer arbetsmarknadsministern att svara på frågan hur småföretagens intressen tillvaratas? Hälften av småföretagen har inte kollektivavtal, och dessa har ett intresse av hur denna diskussion fortlöper. Svenskt Näringsliv och fackföreningsrörelsen är två giganter, men det finns andra som kanske kan bli trampade på i denna process om man inte ser upp, bland annat små och medelstora företag.

Det finns även en annan grupp. Den kallas konsumenter och medborgare. Hur ska deras intressen tas till vara? Vad svarar arbetsmarknadsministern sina kolleger på det?

Anf.  34  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Jag svarar ungefär som jag brukar svara, nämligen att den svenska modellen har tjänat det här landet väl genom decennierna. Det var trots allt en borgerlig, frisinnad regering som lade fram lagen om kollektivavtal på riksdagens bord i maj 1928. Man gjorde det därför att man insåg att en kollektivavtalslösning skulle bidra till förutsägbarhet, stabilitet och arbetsfred under avtalsperioderna. Det är precis det som Sverige har fått.

Vi befinner oss i ett läge där vi förrförra året hade 3 906 hängavtal på svensk arbetsmarknad. Det var konflikt i 18 stycken. Det är inte ens ½ procent av fallen. Vi förlorade inte ens 2 000 arbetsdagar i strejker. 2 000 arbetsdagar motsvarar sju personer på heltid, tror jag. Det är ingenting om man jämför internationellt.

Nu är detta mer av en inrikespolitisk debatt, men jag kan konstatera att om jag jämför de politiska utmaningarna i att vi har var femte svensk i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden, som det förra gänget lämnade efter sig, med situationen när det gäller konflikter på arbetsmarknaden är det rätt uppenbart vad jag prioriterar.

Därmed inte sagt att Carl B Hamilton inte har rätt i sak i en dimension. Den handlar om att många mindre entreprenörer, med inga eller få anställda, kan uppleva att det har en situation där det inte finns en balans. Jag har uppmanat parterna när de nu träder in i någon typ av diskussion om ett nytt huvudavtal, vilket är historiskt, att ta den dimensionen i beaktande. De sitter själva på alla verktyg för att hantera denna obalans, och det förutsätter jag att de kommer att göra. Intill dess kommer det inte att ske några förändringar i lagstiftning och annat.

Vi har haft en rätt infekterad diskussion om lagstadgade proportionalitetsregler till exempel. Det kommer jag inte att initiativ till, och det har jag varit tydlig med. Skälet till det är att om man har den typen av lagstadgade proportionalitetsregler, i ett visserligen vällovligt syfte, så kommer man enligt min mening att uppnå det rakt motsatta. Man skulle uppnå en situation där parterna inte längre behöver ta ansvar för sina egna konflikthandlingar. I stället skulle det ansvaret lyftas över på politiker och domare. Jag är oerhört rädd för att det skulle leda till en konfliktpopulism som skulle leda till ett betydligt sämre näringsklimat i Sverige. Vi skulle få alla möjliga typer av strejker och konflikter eftersom man inte längre behöver ta ansvar för de konfliktåtgärder man vidtar. Jag tycker inte att arbetsmarknaden kännetecknas av för få lagar och regler utan snarare det omvända.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Som arbetsmarknadsministern sade blev detta delvis en inrikesdebatt. När vi nu landar i förberedelsen inför det sociala trepartstoppmötet med rådet kan jag skicka med ett skvaller i diskussionen. Såvitt jag förstår är moderater och socialdemokrater, och kanske flera allianspartier, överens i Europaparlamentet vad gäller skrivningar om just detta. Det kanske vi ska hålla ett öga på. Det är så klart inte formellt viktigt att nämnden gör, men det kan vara intressant i detta sammanhang apropå att Jan Andersson blev omnämnd. Vill arbetsmarknadsministern kommentera detta?

Anf.  36  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Jag glömde en dimension som inte ska förglömmas och som Carl B Hamilton också frågade om, nämligen vad vi säger till konsumenterna och kunderna. Vi säger naturligtvis att medlemskapet i Europeiska unionen har varit en framgångssaga för konsumenterna, skattebetalarna och Sverige. Den inre marknaden, öppnandet av arbetsmarknaden i Europa och annat har varit helt avgörande för att se till att vi får en god utveckling.

I mycket konkreta termer kan man se detta över sundet. Vi har 20 000 personer som pendlar dagligen mellan Sverige och Danmark. Det kommer att vara 40 000 inom några år säger prognoserna. Det är ingen slump. Den integration och tillväxtpotential som finns och som grundar sig i de fyra friheterna och i EU-medlemskapet är fantastiskt viktiga – och den inre marknaden därmed.

När vi nu utformar fortsättningen på hanteringen av Lavaldomen är poängen att vi ska kombinera de grundläggande principerna för den inre öppna marknaden men också se till att vi kan hantera den svenska modellen fullt ut.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Fortsättningsvis håller vi oss till rådsfrågan. Jag ber att även arbetsmarknadsministern gör det.

Anf.  38  ULF HOLM (mp):

Mot första halvan av arbetsmarknadsministerns senaste inlägg har jag avvikande mening. Men jag tror inte att det kommer att tas upp på ministerrådet.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Den del av det nyligen sagda som berör rådet kräver inte mer än att vi tackar för informationen. Vill Ulf Holm kommentera något av det?

Anf.  40  ULF HOLM (mp):

Nej, det var det där med framgångssagan.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Det finns säkert många arenor för den debatten, men det här är inte en sådan. Vi tackar för informationen i punkt 4.

Vi går in på punkt 5 som är en beslutspunkt som gäller översynen av den nyss omnämnda inre marknaden. Jag vill vädja till samtliga att hålla sig till ämnet för rådsagendan som, såvitt jag förstår, är de sociala delfrågorna. De har också varit i nämnden tidigare. Det var den 5–6 december då det fanns stöd för regeringens förhandlingsupplägg. Därefter har frågan också varit i nämnden inför Ekofin. Det var den 21 januari. Då fanns det majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande meningar v och mp. Senast var de uppe i nämnden i fredags när vi samrådde med handelsminister Björling inför konkurrenskraftsrådet. Även då fanns det stöd för regeringens ståndpunkt med avvikande mening v och mp.

Med det som bakgrund går vi in på det som ligger närmast på Epscorådsbordet och ger ordet till arbetsmarknadsministern.

Anf.  42  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Epscorådet ska i likhet med en del andra rådsformationer behandla kommissionens meddelande om översynen av den inre marknaden. Varje rådsformation yttrar sig främst inom sina respektive ansvarsområden. Rådets huvudbudskap avseende kommissionens rapport om översyn av den inre marknaden kommer att bestå av konkurrenskraftsrådets slutsatser i frågan.

Handelsminister Ewa Björling har vi två tillfällen, den 16 november i fjol och den 22 februari i år, informerat nämndens ledamöter om detta arbete och om regeringens övergripande ståndpunkt i frågan. Jag tänker därför inte närmare gå in på kommissionens rapport utan uppehåller mig endast vid det yttrande som Epscorådet förväntas ställa sig bakom på fredag.

Sysselsättningskommittén och kommittén för social trygghet har tagit fram ett yttrande om översynen. I yttrandet betonas att den inre marknaden varit viktig för Europa men att dess fulla potential ännu ej nåtts. Ökad effektivitet, bland annat genom förbättrat arbetssätt vad gäller genomförandet av den inre marknaden, översyn av EU:s sociala agenda liksom vikten av fortsatt diskussion om sociala tjänster i allmänhetens intresse lyfts fram som viktiga komponenter i översynen av den inre marknaden. Yttrandet sätter fokus på behovet av att effektivisera den inre marknaden i syfte att skapa ökad tillväxt och fler och bättre jobb.

Det är mot denna bakgrund regeringen kan ställa sig bakom det gemensamma yttrandet från sysselsättningskommittén och kommittén för social trygghet. Några diskussioner är inte att vänta vid rådsmötet.

Anf.  43  TORBJÖRN BJÖRLUND (v):

Jag antar att man ska ta beslut här. Vi har också i dessa frågor varit rätt tydliga. I konsekvens med tidigare ställningstagande har vi avvikande mening även här. Det handlar mycket om organiserandet av välfärdstjänster och sådana saker där vi ser att marknadens lösning många gånger inte alls är bra. Jag behöver kanske inte upprepa tidigare ståndpunkter från Vänsterpartiet; det är rätt tydligt vad vi tycker. Jag anmäler avvikande mening.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Det noteras och räcker utmärkt i och med att det har varit uppe förut.

Anf.  45  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Vi har också en avvikande mening i linje med vad vi har avgett tidigare. Detta handlar mycket om sociala tjänster och allmänhetens intresse där vi har haft en hel rad synpunkter under hela resans gång. Underlaget förtydligar inte frågorna utan tvärtom; frågor fortsätter finnas. Vi har avvikande mening.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Det noteras. Vill arbetsmarknadsministern kommentera det? Nej.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende och noterar avvikande mening v och mp.

Punkt 6 är en Marcelindfråga. Övriga frågor kan jag möjligen fråga arbetsmarknadsministern om han vill säga något om. Det är inte samrådskrävande och underlag är utsänt.

Anf.  47  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m):

Fru ordförande! Inför varje arbetsår antar sysselsättningskommittén sitt och undergruppernas arbetsprogram. På rådsmötet kommer ordföranden från kommittén att informera rådet om programmet. I arbetsprogrammet anges att kommittén ska förbereda Epscorådets bidrag till vårtoppmötet samt det årliga arbetet med sysselsättningsstrategins riktlinjepaket. Kommittén ska även ägna sig åt diskussioner av politiskt aktuella sakfrågor och öka utbytet av goda exempel och erfarenheter mellan länderna. I arbetsprogrammet nämns bland annat kompetensbehov, flexicurity, svartarbete, ungdomar, migration och andra relevanta sakfrågor som kan beredas utrymme.

På rådsmötet kommer kommissionen att informera rådet om uppdrag för flexicurity, vilket jag nämnde förut. Det är punkt 7c. Uppdraget är kommissionens svar på rådets uppmaning om genomförandet av ett offentligt initiativ i syfte att främja ägandet av flexicurity-principerna som antogs av Epscorådet och Europeiska rådet i december 2007. Som jag nämnde förut har Sverige för avsikt att ha en mycket aktiv roll. Vi vill hemskt gärna vara ett av dessa fyra exempelländer för att bättre kunna beskriva den skandinaviska eller svenska modellen.

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen. Enligt mina noteringar är vi då klara med arbetsmarknadsministern. Om det inte är något annat han vill ta upp tackar vi för i dag och önskar lycka till på rådet.

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (socialpolitik/hälso- och sjukvård)

Statssekreterare Ragnwi Marcelind

Återrapport från ministerrådsmöte den 5 och 6 december 2007

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 29 februari 2008

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Vi säger välkommen till statssekreterare Ragnwi Marcelind med medarbetare för samråd om de sociala och hälsopolitiska frågorna inför Epscorådet.

Vi börjar med en återrapport från ministerrådsmötet i december vad gäller de för det här departementet berörda frågorna. Underlag är utsänt. Statssekreteraren får gärna kommentera det om hon vill. Jag lämnar sedan öppet för frågor om detta.

I frågor som återkommer hela tiden och som kommer upp på kommande råd brukar vi försöka spara diskussionen i sak till samrådet inför kommande råd, förstås där det går att göra den åtskillnaden.

Anf.  50  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Jag ska fatta mig väldigt kort och ge utrymme för eventuella frågor.

Epscorådets möte hölls den 5–6 december. Det delades upp på sedvanligt sätt. Den första dagen talade man om sociala frågor och sysselsättningsfrågor och den andra dagen om hälsofrågor. Under den första dagen, då man berörde sysselsättningsfrågor och sociala frågor, var det Sven Otto Littorin som ledde delegationen.

På det sociala området fattade ministrarna den första dagen ett delbeslut om tillämpningen av bestämmelserna om familjeförmåner och arbetslöshetsförmåner med tillhörande finansiella bestämmelser i förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen. Man fattade också ett delbeslut om innehållet i en bilaga till förordningen.

Därutöver förde man en diskussion som handlade om sociala tjänster i allmänhetens intresse. Det man främst fokuserade på var tjänsternas kvalitet och tillgänglighet.

Man antog också en slutsats om active inclusion, som ju bär samma namn som den strategi som kommissionen arbetar med och som handlar om att försöka få människor att komma bort från utanförskapet, de som är allra längst bort från arbetsmarknaden.

Under den andra dagen, som leddes av socialminister Göran Hägglund, pratade man om hälsofrågor. En återrapport från mötet ges mer utförligt i samrådet inför Epscorådet i juni. Men eftersom det har varit en del funderingar och frågor kring den här frågan har vi i alla fall försökt att skaffa oss en viss förberedelse för att svara på eventuella frågor på området.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

En rapport även i hälsodelen är som sagt utsänd i en pm som har kommit nämndens ledamöter till handa.

Anf.  52  MARINA PETTERSSON (s):

På mötet den 6 december diskuterade hälsoministrarna det kommande direktivet om hälso- och sjukvårdstjänster. Vad innebär det här förslaget och var ligger frågan just nu? Måste man inte kringgärda detta med väldigt tydliga regler och värna om de nationella hälso- och sjukvårdssystemen?

Anf.  53  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Absolut, Marina Pettersson. Det är helt klart att man måste göra det.

Under lunchen fördes en informell diskussion om ett eventuellt förslag till direktiv på hälso- och sjukvårdsområdet, och där företrädde Göran Hägglund regeringens position. Jag var inte med på det informella lunchmötet, men det som jag har fått mig återrapporterat är att Göran Hägglund bara presenterade den del som regeringen anser vara dess position.

För att det ska bli korrekt återgett ska jag bara läsa några rader för er. Regeringen välkomnar ett rättsligt bindande instrument för hanteringen av hälso- och sjukvårdstjänster i EU. Vi tycker att det är positivt att skapa tydlighet om vilka regler som gäller för att söka vård eller för att arbeta inom hälso- och sjukvården i en annan medlemsstat. Detta anser regeringen är särskilt viktigt ur ett patientsäkerhetshänseende. Däremot understryker regeringen, och vill verkligen framhålla, vikten av att finansieringen och organisationen av hälso- och sjukvården förblir ett nationellt ansvar.

Bakgrunden till beslutet är den svenska ståndpunkten som bygger på att alternativet är att fortsätta att vara en del av utvecklingen i stället för att låta domstolen sköta utvecklingen framöver.

Det här är egentligen inget konstigt. Det har inte fattats några beslut och inte lagts fram något förslag till direktiv, men det kommer förmodligen så småningom. Då återkommer vi naturligtvis och redogör för det här hos er.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går vidare på talarlistan vill jag bara understryka att nämnden samråder inför beslut i rådet och inte om kommissionsförslag som ännu inte har kommit. Man kan ställa frågor om Regeringskansliets planer inrikes, och framöver kan man göra det vid frågestunder eller i interpellationer om man vill, men vi ska hålla oss till återrapporten här, som Marina Pettersson så riktigt gjorde. Jag vill bara säga detta så att vi inte får en bred inrikespolitisk eller hypotetisk debatt, för det är inte rätt tillfälle här.

Anf.  55  EVA OLOFSSON (v):

Jag vill bara få ett klargörande. Det står att i den majoritet som underströk vikten av att värna de nationella hälso- och sjukvårdssystemen ingick Göran Hägglund. Vi har haft frågan uppe i socialutskottet om förhandsbesked nationellt i de här frågorna. Var det en fråga som Göran Hägglund tog upp eller hade synpunkter på, eftersom den lyftes fram i de diskussionerna?

Anf.  56  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Som jag sade tidigare kan jag inte redogöra i detalj för vad han har sagt. Men det jag vet är att han inte har överskridit sina befogenheter. Det har inte fattats några som helst beslut, utan man har fört en diskussion. I den diskussionen har Göran Hägglund hållit sig till det beslut och den inriktning som den nuvarande regeringen har och som jag redogjorde för här nyss.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att vi kan lägga återrapporten i den delen till handlingarna.

Vi går nu in på information och samråd inför det kommande rådsmötet i de sociala delarna med mera, punkt 3 f, Gemensam rapport om social trygghet och social integration. Meddelandet är utsänt så underlag finns, men statsrådet får gärna kommentera det om hon vill.

Anf.  58  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Jag ska göra en kort sammanfattning. Vid Epscorådets möte ska ministrarna anta en gemensam rapport om social trygghet och delaktighet. Rapporten baseras på nationella rapporter som det beslutades om år 2006 och som man sedan arbetat med under 2007 i kommittén för social trygghet.

Bland de frågor som tas upp i den gemensamma rapporten märks insatser för att bekämpa barnfattigdom, frågan om ojämlikhet på hälsoområdet och insatser för att främja ett längre arbetsliv. Rapporten behandlar även samspelet mellan medlemsstaternas samarbete på det sociala området och också inom ramen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och vilka samarbetsformerna på det sociala området ska vara framöver.

Regeringen tycker att rapporten är bra. Den tar upp frågor där det är värdefullt att föra en diskussion och utbyta goda exempel mellan medlemsstaterna. Därför föreslår regeringen att Sverige ska stödja antagandet av rapporten.

Anf.  59  MARINA PETTERSSON (s):

Det är bra att vi får fram sådana här rapporter. Jag undrar om man i de här rapporterna också kan se hur orsakssamband och utfall av nationella system utvecklas över tid.

Regeringen säger att vi ska sprida våra goda exempel. Kommer Sverige då att säga något om samarbete och utveckling kopplat till rapporten?

Anf.  60  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Sverige har naturligtvis i sin egen rapport beskrivit Sveriges position och hur vi arbetar. I den här kommittén lägger man samman det som är positivt från de olika länderna och drar lärdom av de goda exemplen.

Jag kan ta ett exempel. Sedan 2004 presenterar kommissionen årliga rapporter om utvecklingen på jämställdhetsområdet. Det är klart att årliga rapporter om det som sker på jämställdhetsområdet är till för att man ska dra lärdom av det som varit bra och också försöka att förändra det som varit mindre bra. Konsekvensen blir att man rättar till saker utifrån denna gemensamma diskussion som man lär och drar nytta av.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Punkt 3 g är en informationspunkt om jämställdhet 2008. Det är ett ämne som ligger under statsrådet Sabuni och statssekreterare Hallerby. Det är en ren informationspunkt för vår del, men om det är någon av ledamöterna som har någon fråga är det ändå möjligt att ställa den.

Anf.  62  EVA OLOFSSON (v):

Det är bra att få en sådan här avstämning. Här tas många frågor upp om ekonomiskt oberoende, om att kunna förena arbete och familj, frågor som handlar om barnomsorg, äldreomsorg och annat. En fråga som jag tycker inte märks så tydligt i debatten, men som är en viktig jämställdhetsfråga och egentligen har bäring också på den förra diskussionen, är möjligheten att som ensamstående förälder vara ekonomiskt oberoende och förena att ha barn och jobb. Är det en fråga som diskuteras?

Anf.  63  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! I slutsatserna på s. 9 finns ett par kloka synpunkter, bland annat om behovet av bättre kvalitet i arbetet för kvinnorna och av att lyfta fram männens roll i jämställdhetsarbetet. Jag tror att detta är väldigt viktigt. Frågan är dock hur Sverige kommer att hantera detta. Man vill ha bättre kvalitet i arbetet och lägger ned Arbetsmiljöverket. Det låter inte så logiskt.

Hur kommer Sverige att ta till sig de här slutsatserna och jobba vidare med dem i Sverige och i EU?

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Frågor som gäller själva rapporten ska enligt mina noteringar Birgitta Åseskog kunna svara på.

Anf.  65  Ämnesrådet BIRGITTA ÅSESKOG:

När det gäller den första frågan är det alldeles riktigt att ensamstående föräldrar är en angelägen grupp i samhället när det gäller ekonomisk självständighet. Frågan debatteras ständigt inom EU. Det finns inte någon särskild uppföljning i den här rapporten som visar på utvecklingen när det gäller just den gruppen, men den är ständigt aktuell inom samarbetet i EU.

Hur Sverige hanterar den här rapporten är naturligtvis viktigt som underlag för insatser över huvud taget inom jämställdhetsområdet både i svensk politik och inom EU, inte minst inför planeringen av vårt kommande ordförandeskap i EU.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i den här frågan.

Vi går nu över till punkt 6, Situationen för funktionshindrade personer i Europeiska unionen: EU:s handlingsplan 2008–2009. Det är ett utkast till resolution som är utsänt till nämndens ledamöter.

Anf.  67  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Ordförande! Vid rådsmötet kommer ministrarna att anta ett förslag om en rådsresolution om situationen för människor med funktionshinder i EU. Resolutionen bygger på kommissionens handlingsplan på området som gäller för perioden 2008–2009 och som antogs av kommissionen i november 2007.

Syftet med resolutionen är att lyfta fram situationen för personer med funktionsnedsättning på EU:s dagordning och därutöver understödja bearbetningen och behandlingen av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

I resolutionen välkomnar rådet kommissionens handlingsplan, och en rad frågor lyfts fram som särskilt viktiga. Förutom ratificeringen och implementeringen av FN-konventionen omnämns tillgänglighetsfrågor inom arbetsmarknad, utbildning, kommunikation och infrastruktur. Resolutionen är inte ett rättsligt bindande dokument och medför inte några förpliktelser eller åtaganden för Sverige.

Regeringen föreslår att Sverige välkomnar rådsresolutionen och anser att resolutionen kan utgöra ett stöd för samarbetet mellan medlemsländerna och kommissionen som utgår från kommissionens handlingsplan för lika möjligheter för personer med funktionshinder i EU. Detta var i korta ordalag.

Anf.  68  MARINA PETTERSSON (s):

Beträffande personer med funktionshinder tänkte jag fråga om resolutionens innehåll vad gäller barn med funktionshinder. Finns det med något om barn med funktionshinder? Det gäller exempelvis sådant som att stärka deras rättigheter, skapa bättre fysisk tillgänglighet, se till att de kan inkluderas i alla verksamheter och så vidare. Finns det med i resolutionen?

Anf.  69  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Den gäller alla människor med funktionsnedsättningar, liksom FN-konventionen där vi just nu håller på att arbeta med lagstiftningen för att se till att Sverige har en lagstiftning som ligger i paritet med den. Vi kommer att få en ratificeringsprocess som vi kanske kan komma tillbaka till riksdagen med redan under hösten.

I de dokument som tagits fram berörs kvinnors och äldres funktionshinder väldigt tydligt, men när det gäller barns funktionshinder kan jag inte svara på det. Det kanske Anna kan göra?

Anf.  70  Departementssekreterare ANNA GRALBERG:

Barnens situation framgår inte så väldigt tydligt i rådsslutsatserna. Å andra sidan bygger rådsslutsatserna på handlingsplanen, och där omnämns, som Ragnwi sade, alla människor med funktionshinder, så även barn.

Anf.  71  EVA OLOFSSON (v):

Jag tänkte anknyta till det som Marina sade om barn med funktionshinder. De har naturligtvis rätt till utbildning och uppväxt, men i Sverige har ju Barnombudsmannen – och jag tror att det är en fråga som rör barn i hela Europa – höjt ett varningens tecken för att barn med funktionshinder är utsatta för mer våld än andra barn.

Hur man kan arbeta med den frågan kanske vi från Sverige ska försöka ta med oss, eftersom den inte finns med så tydligt i resolutionen.

Anf.  72  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Jag tycker att det är ett bra förslag, och vi kan gärna titta vidare på hur detaljerat barn finns med. Nu vet jag att de finns med i handlingsplanen, men jag tar gärna med det du sade, Eva Olofsson.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Därmed är vi klara med beslutspunkterna. Vill statssekreteraren säga någonting om någon övrig fråga, till exempel punkt 7 b?

Anf.  74  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Nej, det finns ingenting att säga.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen i den punkten.

En lunchdiskussion om den sociala agendan lär vara på gång. Vill statssekreteraren säga något om det? Det är ju informellt, alltså inte ett formellt samråd, men ibland vill ni berätta om det, och då lyssnar vi gärna. Ibland behövs det inte alls.

Anf.  76  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Nej, det finns ingenting särskilt att säga om det.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Därmed är vi i princip klara med rådsagendan, utom punkten Godkännande av A-punktslistan. EU-nämnden sammanträdde så sent som i fredags, och såvitt jag vet har det inte inkommit några nya punkter sedan dess. Då klubbar vi den punkten så är vi av med den.

Finns det något ytterligare som statssekreteraren vill ta upp med oss innan vi skiljs åt för dagen?

Anf.  78  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND:

Nej, jag tackar bara för i dag.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Vi önskar statssekreteraren lycka till.

Innehållsförteckning

ä1 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (sysselsättning) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  MAGDALENA STREIJFFERT (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 1

Anf.  5  LARS LILJA (s) 2

Anf.  6  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 2

Anf.  7  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 2

Anf.  8  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 3

Anf.  9  DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) 3

Anf.  10  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 3

Anf.  11  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  12  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 3

Anf.  13  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  14  LARS LILJA (s) 5

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  16  LARS LILJA (s) 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  18  ULF HOLM (mp) 6

Anf.  19  TORBJÖRN BJÖRLUND (v) 6

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  21  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 7

Anf.  22  ULF HOLM (mp) 7

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  24  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  26  ULF HOLM (mp) 8

Anf.  27  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 8

Anf.  28  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  29  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 9

Anf.  30  LARS LILJA (s) 9

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  32  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 10

Anf.  33  CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf.  34  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 10

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  36  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 11

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  38  ULF HOLM (mp) 12

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  40  ULF HOLM (mp) 12

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  42  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 12

Anf.  43  TORBJÖRN BJÖRLUND (v) 13

Anf.  44  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  45  ULF HOLM (mp) 13

Anf.  46  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  47  Arbetsmarknadsminister SVEN OTTO LITTORIN (m) 14

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 14

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (socialpolitik/hälso- och sjukvård) 15

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  50  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 15

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  52  MARINA PETTERSSON (s) 16

Anf.  53  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 16

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  55  EVA OLOFSSON (v) 16

Anf.  56  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 17

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  58  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 17

Anf.  59  MARINA PETTERSSON (s) 17

Anf.  60  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 17

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  62  EVA OLOFSSON (v) 18

Anf.  63  ULF HOLM (mp) 18

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  65  Ämnesrådet BIRGITTA ÅSESKOG 18

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  67  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 19

Anf.  68  MARINA PETTERSSON (s) 19

Anf.  69  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 19

Anf.  70  Departementssekreterare ANNA GRALBERG 19

Anf.  71  EVA OLOFSSON (v) 20

Anf.  72  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 20

Anf.  73  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  74  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 20

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  76  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 20

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  78  Statssekreterare RAGNWI MARCELIND 20

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 20