1 § Regeringskonferensen

Utrikesminister Laila Freivalds

Rapport från sammanträdet den 17 och 18 maj 2004

Information och samråd inför sammanträde den 24 maj

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Vi hälsar utrikesministern och hennes medarbetare välkomna. Jag säger också välkommen till Lars Danielsson från Statsrådsberedningen.

Vi är glada över att vi kan genomföra det här extra mötet. Det berördes när vi träffades sist.

Detta möte är föranlett av att det ska hållas ett extra utrikesministermöte i Bryssel kl. 13, och Laila Freivalds måste bryta upp kl. 11 för att hinna dit. Vi har också med oss fyra ledamöter per telefon.

Vi börjar med en rapport från det förra sammanträdet. Det har hänt en del, och det finns lite olika uppgifter i medierna om detta.

Anf. 2 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag börjar med återrapporteringen. Vid mötet måndagen den 17 behandlades gruppordförandeskapet, kommissionens sammansättning och de ändringsförslag som ordförandeskapet har lagt fram och som framgår av dokument CIG 75/04.

På punkten om gruppordförandeskap fick alternativ 2 det största stödet. Ordförandeskapet konstaterade att det fanns samsyn om gruppordförandeskap omfattande tre medlemsstater under 18 månader och ett system baserat på jämlik rotation. Ordförandeskapet kommer att återkomma med ett förslag.

För svensk del framhöll jag att vi välkomnar fortsatt arbete på grundval av ett gruppordförandeskap med bibehållet krav på jämlik rotation mellan medlemsstaterna. Vi visade också öppenhet för de olika modellerna, med viss preferens för den tredje modellen.

Medlemsländernas tidigare kända positioner beträffande det finansiella perspektivet och budgetproceduren bekräftades. Ett förslag till överbryggande klausul i form av en koppling till bestämmelser om egna medel fick inte tillräckligt stöd. Beträffande budgetproceduren menade ordförandeskapet att en lösning vore att förlikningskommittén fick en starkare roll, men något förslag lades inte fram.

Även frågan om domstolskontroll över offentliga underskott var uppe till diskussion, liksom tjänstehandeln. Beträffande tjänstehandeln kunde vi notera en oro även bland en del andra medlemsstater, som signalerade problem med majoritetsomröstning på det området.

Också stadgan om grundläggande rättigheter kom upp till diskussion, och den tidigare kända brittiska hållningen om en tydlig referens till de så kallade förklaringarna bekräftades.

Vid mötet på tisdagen företrädde Lars Danielsson Sverige. Vid mötet diskuterades utestående frågor om majoritetsomröstning, och kända svårigheter bekräftades. Ordförandeskapet drog slutsatsen att en lösning måste baseras på förståelse för vissa enskilda delegationers behov. De ärenden om majoritetsomröstning som var uppe till diskussion rörde främst straffrättsliga frågor, den europeiske åklagaren, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, skatter, social trygghet, egna medel och en så kallad passerell inom förstärkt samarbete.

Ordföranden konstaterade att invändningarna på RIF-området inte var så starka som på andra området. För svensk räkning framhölls att det finns utrymme för mer majoritetsomröstning på RIF-området men att vi har förståelse för enskilda delegationers problem. En nödbroms kan vara en framkomlig väg. Vi påpekade också att användningen av passerellen bör begränsas och att konventets förslag beträffande skatter, GUSP och egna medel är väl avvägt.

I fråga om kommissionens sammansättning ville en majoritet behålla systemet med en kommissionär per medlemsland. Flera såg behov av en minskning på sikt. Årtalet 2014 nämndes som möjlig tidpunkt för en sådan minskning. För svensk räkning framhölls i enlighet med riksdagens uppfattning att principen om en kommissionär per medlemsland bör bestå.

Ett krav är under alla eventualiteter strikt likabehandling mellan medlemsstaterna, vilket även upplevdes av ordförandeskapet som en grundförutsättning i de vidare diskussionerna.

Flera medlemsstater framförde också synpunkter på det dokument som ordförandeskapet avsett vara i huvudsak överenskommet, det vill säga dokument CIG 76/04. Två medlemsstater framförde tidigare kända ståndpunkter, en med referens till kristna värden i preambeln. Ordförandeskapet indikerade tydligt att man inte var beredd att ta upp nya förhandlingsfrågor men öppnade för en diskussion på måndagen, alltså på det extrainsatta möte som äger rum i dag.

Anf. 3 CARL B HAMILTON (fp):

Det vore väl intressant att få lite mera kött på benen om själva förhandlingsatmosfären i de andra länderna – om man liksom stod och boxades mot varandra eller om det ändå fanns en positiv grundhållning. Jag har själv varit i Dublin de senaste dagarna och fick vissa intryck därifrån. Det vore kort sagt intressant att få höra något om stämningen runt bordet. Vilka länder är tongivande? Jag såg att Lars Danielsson i någon tidning hade sagt att på sätt och vis fokuserade man nu väldigt mycket på den brittiska eftergivenheten eller bristen därpå.

Anf. 4 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det vet jag inte om jag ska…

Anf. 5 CARL B HAMILTON (fp):

Jag ger det bara som ett exempel på en stämningsbeskrivning som det vore intressant att få kommenterad.

Anf. 6 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jo, jag kan börja eftersom jag inte var där den andra dagen. Det kan ju finnas nyansskillnader. Jag vill absolut säga att jag tycker att det finns en positiv grundhållning. Jag tycker mig märka att alla har en önskan att faktiskt nå en överenskommelse. Men det är ändå så att vissa länder tydligt markerar att de har problem med några saker. Man kan väl uppfatta det på det viset att de vädjar om förståelse för det. England är väl ett sådant land som markerar att man har vissa frågor som man svårligen tror att man kan hantera på hemmaplan om inte vissa förändringar sker.

Men allmänt sett är det helt klart att alla hoppas kunna nå enighet, och det finns en beredskap för att vara öppen för nya lösningar. Man är alltså verkligen inne i något slags finlir för att där det fortfarande finns olika uppfattningar ändå försöka hitta någon ny liten ändring som skulle kunna lösa problemet. Det märktes tydligt till exempel när man skulle se vilket av de tre olika alternativ som gällde för gruppordförandeskapet. Även om alla hade någon preferens tror jag att praktiskt taget allihop markerade en öppenhet även för något av de andra alternativen. Det var ju därför som ordföranden kom fram till att det största stödet var för alternativ 2.

Detta visar väl att det finns en vilja att inte låsa sig helt utan att försöka vara öppen.

Lars Danielsson! Kan du lägga till något om ifall det var likadant den andra dagen?

Anf. 7 Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Det var precis samma intryck, det vill säga att alla var väldigt medvetna om kravet på att nå resultat. Framför allt var alla medvetna om vilket högt politiskt pris man får betala om man inte når en överenskommelse vid toppmötet. Det som förstärktes dag 2 var väl att frågan om röstviktningen, som ju åtminstone på ytan var den avgörande stötestenen i december, så att säga minskar i politisk svårighet. Det är rätt naturligt givet de signaler vi hör från framför allt Spanien och Polen om större beredvillighet. Utrikesministern kommer till den frågan inför dagens möte alldeles strax.

Vad som däremot sedan i stället kommer fram som konfliktfrågan är ju i hur stor utsträckning man ska använda sig av kvalificerad majoritetsomröstning under olika titlar i fördraget. Här var intrycket kanske inte så mycket att britternas position var hårdare utan snarare att framför allt Tyskland och Frankrike på ett tydligare sätt än vad man gjort tidigare markerade sin hållning, det vill säga mer kvalificerad majoritet, vilket jag tror leder till att denna fråga blir det stora problemet den 17 och 18 juni.

Jag tror också att det är viktigt att komma ihåg ordförandeskapets taktik i det här läget. Det är en taktik som jag för övrigt tror är mycket klok. Det är inte så att man förväntar sig att någon nu vid sittande bord ändrar sina positioner utan vad den irländske utrikesministern sade som avslutning på tisdagen var att vi har haft den här debatten inte för att våra positioner ska komma närmare varandra utan i första hand för att när vi från ordförandeskapets sida så småningom lägger fram ett kompromissförslag ska alla förstå den politiska miljö i vilken vi lägger fram detta förslag. Man ska alltså förstå varför ordförandeskapet föreslår det som det föreslår. Man ska då i detalj ha hört vad de olika medlemsländerna tycker i enskilda frågor.

Också givet detta tror jag att det är en ganska rimlig atmosfär just nu i det här skedet i förhandlingarna.

Anf. 8 GÖRAN LENNMARKER (m):

Ordförande! Jag har mest kontrollfrågor vad gäller sådant som väl inte ligger kvar inför i dag och i morgon. Det handlar för det första om parlamentets roll vid utseende av ordförande i kommissionen, den förstärkta styrningen av parlamentarism. Är den de facto tagen, eller ligger det kvar på konventets förslag?

Det handlar för det andra om kompetenserna. Är energin ute och turismen inne?

Det gäller för det tredje det förenklade förändringsförfarandet. Är det accepterat, eller ligger den på konventets förslag i den delen?

Anf. 9 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ja, energi är ute, men den finns ju på annat håll. Det är bara en omskrivning. Energin finns på annat håll i fördraget, men i den skrivning där den fanns tidigare är den borta nu. Turismen är inne, men det var den redan i höstas på italienarnas förslag.

Parlamentets roll överlämnar jag till Lars Danielsson att kommentera.

Anf. 10 Statssekreterare LARS DANIELSSON:

När det gäller val av ordförande i kommissionen är den text som Göran Lennmarker refererar till oförändrad sedan i höstas. Det har där inte hänt någonting. Det som har hänt är ju att det när det gäller nominering av enskilda kommissionärer tidigare fanns ett förslag att om att man kunde nominera tre kandidater, men det är borta, så det är en kandidat. När det gäller ordföranden är det samma text som i höstas.

Vad beträffar förenklat förfarande för att ändra fördraget är det det italienska ordförandeskapets tidigare förslag som ligger på bordet. Där finns dock en diskussion som inte kommer upp i dag och som vi kanske kan återkomma till, och det är den fråga som utrikesministern nämnde, en så kallad passerell inom ramen för ett förstärkt samarbete. Men där finns ännu inga förslag från ordförandeskapets sida.

Anf. 11 ORDFÖRANDEN:

Det finns inga fler frågor. Då godkänner vi rapporten.

Anf. 12 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Ordförande! Får jag innan jag går in på dagens möte, även om det här inte är någon återrapportering från GAERC, redan nu nämna att jag fick stöd för det förslag som jag kom med när det gäller att stärka EU:s arbete med internationell rätt. Rådssekretariatet och kommissionen har fått i uppdrag att återkomma med konkreta förslag om hur EU skulle kunna gå vidare med det arbetet.

Anf. 13 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Vid mötet i eftermiddag kommer röstviktningen och den lägsta tröskeln för antalet platser i parlamentet att behandlas. Möjligen kommer även kristna värden upp igen. Till grund för diskussionen ligger ordförandeskapets dokument CIG 77/04, som har delgivits nämnden.

Med hög sannolikhet kommer frågan om röstviktning att i fortsättningen diskuteras med utgångspunkt i konventets förslag. Jag instämmer i ordförandeskapets utgångspunkt att båda de så kallade trösklarna, det vill säga antalet medlemsstater och andelen av befolkning som står bakom ett beslut, sannolikt måste höjas. Eventuellt kan andra kompletterande lösningar bli nödvändiga. Min utgångspunkt är att systemet bör vara så enkelt och så tydligt som möjligt.

När det gäller minimitröskeln för antalet mandat i Europaparlamentet kan vi acceptera en viss höjning av tröskeln. Frågan om platsfördelningen i övrigt mellan medlemsländerna bör i enlighet med konventets förslag behandlas i ett senare separat beslut.

Detta är de frågor som vi vet finns på dagordningen.

Anf. 14 CARL B HAMILTON (fp):

Vi har från svensk sida inte haft så starka åsikter om de här trösklarna och röstviktningen, men jag tycker att enkelhet och tydlighet är viktigt, om vi nu inte har så starka åsikter om själva talen. En god demokrati är också en pedagogisk demokrati, det vill säga att man ska förstå hur besluten fattas. Det talar väl för att man försöker att få samma tal i båda fallen, vare sig det blir 60 % av medlemsländernas befolkning eller 55 % av medlemsländernas befolkning, eller hur?

Anf. 15 GÖRAN LENNMARKER (m):

När det först gäller frågan om trösklarna är jag tveksam till om man verkligen ska höja tröskeln från 60 % vad avser befolkningen. Det måste ju finnas en beslutsfrihet. Det är ändå det som på något sätt är grunden.

När det gäller enkel majoritet, det vill säga 13 av 25 nu – även om antalet 25 inte träder i kraft nu utan förmodligen senare – är det klart att man kan tänka sig en viss höjning, men likväl kan det väl inte vara en ambition att försöka höja det. Problemet är väl just att få beslut inom de områden där vi har sagt att EU faktiskt ska ha kompetens.

Att höja minimiantalet för att sitta i parlamentet från fem till sex tycker jag är korrekt med tanke på att det väl är vad Luxemburg nu har och att det vore konstigt om nytillträdande skulle ha en lägre gräns bara därför att de är nytillträdande. Vi måste ju ha en viss ordning på detta. I övrigt har jag inga djupare synpunkter på Europaparlamentet annat än att det måste vara ett arbetsfört parlament. Man kan inte ha ett hur stort parlament som helst – det fungerar inte.

Anf. 16 KARIN THORBORG (v):

Jag tänker ta upp lite om den kristna värdegrunden. Det känns lite oroande att diskussionerna om att lägga så stor vikt vid Europas kristna rötter har kommit upp igen. Vi tycker att kyrkan redan har en stark ställning i fördragstexten. Vi har den inställningen att ett demokratiskt samhälle och EU, som säger sig representera det, måste bygga på sekularism och inte gilla någon religion.

Fördragstexten står redan som den är i motsättning till en utökad dialog och förståelse mellan människor innanför och utanför EU:s murar. Det är viktigt att EU inte diskvalificerar och diskriminerar religiösa minoriteter eller människor från olika länder och med annan religion, och därför ska skrivningarna om att EU baseras på kristen värdegrund inte vara med. Jag vill trycka på att jag tycker att den svenska regeringen ska framföra de åsikter som jag här har redovisat.

Anf. 17 BÖRJE VESTLUND (s):

Regeringens uppfattning har tidigare varit tydlig och klar, att kristna värden aldrig kan vara aktuella. Det är en svensk ståndpunkt som en del av detta. De religiösa samfunden har en betydligt starkare ställning i fördraget än vad andra organisationer har. Att man dessutom skulle skriva in den kristna värdegrunden i inledningen av fördraget skulle stärka detta ytterligare. Vi vet varifrån det här kommer, men den svenska regeringen vidhåller verkligen sin tidigare uppfattning att det här är något som från svensk synpunkt är helt oacceptabelt och i varje fall inte har någon grund i det svenska parlamentet.

Anf. 18 YVONNE RUWAIDA (mp):

Så här i ett sent förhandlingsskede är det väldigt viktigt att man väljer prioriteringar och att man tydligt har bestämt sig för vilka frågor som är viktigast att driva. Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi har en parlamentarisk förankring av vilka frågor som regeringen driver som viktigast i det här slutskedet.

Jag tror inte att regeringen följer ett riksdagsbetänkande i alla delar och lägger lika stor vikt vid allting i detta utan man väljer någon prioritering. Här skulle jag gärna vilja få lite mer beskrivet vad regeringen anser är de viktigaste frågor som Sverige måste driva.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att det faktiskt vore väldigt angeläget att i diskussionerna om konstitutionen föra in möjligheten att från svensk sida återinföra införselregler för alkohol. Det är någonting som vi tycker att Sverige ska ta upp. Det finns andra länder som har tagit upp nya frågor, som till exempel England, som har en tanke om att få en förankring av konstitutionen hos den engelska allmänheten. Det finns naturligtvis ett intresse från regeringen att få en förankring också i den svenska allmänheten.

Vi tycker också att det är väldigt viktigt att stödja strävanden efter att nå enhällighet och inte kvalificerad majoritet, förutom just i fallet miniminivå på koldioxidskatt. Det är något som vi tycker att Sverige ska driva.

Jag håller med Vänstern när det gäller kristna värden. Jag vill betona att jag tycker att nödbromsen är väldigt olycklig. Hellre enhällighet än en nödbroms. Jag tror att nödbromsen politiskt blir väldigt svår. Det är också svårt att förklara att vi har kvalificerad majoritet men att länderna har en nödbroms. Jag tycker inte om den typen av system utan vill hellre ha enhällighet.

Jag tror också att det kan vara väldigt svårt för medlemsstaterna att använda en nödbroms rent psykologiskt. Den kan vara svår att använda om man egentligen ska ha kvalificerad majoritet. Jag tycker att bromsen är en väldigt diffus varelse, som jag helst inte vill se.

När det sedan gäller GUSP:en undrar jag hur hårt Sverige driver att det ska vara enhällighet för ett fördjupat samarbete inom GUSP. Driver Sverige även att det inte ska stå som det står i konstitutionsförslaget om att man ska ha ett gemensamt försvar i framtiden?

Anf. 19 CARL B HAMILTON (fp):

Jag begärde ordet igen eftersom jag inte tycker att det är riktigt att det, som Börje Vestlund sade, inte finns någon grund för de kristna värdena i Sveriges riksdag. Nu är Kristdemokraterna inte här, men de har faktiskt den hållningen, och det får vi respektera.

Jag tycker också att man ska säga att det som vi här talar om är en historisk referens till kristendomen i Europa. På något sätt blir jag lite orolig här. Jag kommer ihåg folkomröstningen 1994 när man varnade för påvens inflytande, och i Norge var det paven som var det stora hotet. Jag tycker ändå att en viss måttfullhet kanske är av nöden här.

Jag vill också peka på en helt annan sak. Under punkten 11 står det om röstnedläggning såsom en nejröst, och sedan förs en liten diskussion om olika möjligheter för att hävda beslutskraften. Avslutningsvis framhålls att ordförandeskapet skulle sätta värde på delegationernas synpunkter på ett sådant tillvägagångssätt. Min fråga är då: Vad är den svenska delegationens synpunkter på de frågor som tas upp under punkten 11?

Anf. 20 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ordförande! Tar vi nu på en gång upp alla frågor till behandling, så att vi inventerar allt som vi vill diskuterar, eller tar vi upp saker i någon turordning?

Anf. 21 ORDFÖRANDEN:

Du är sista anmälda talare här, så jag tror att alla andra har tagit upp sina frågor.

Anf. 22 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag har en fråga som gäller stadgan för grundläggande rättigheter och diskussionerna med Storbritannien. Jag kan ibland tänka mig att den brittiska delegationen kan söka stöd från Sverige. När nu britterna diskuterar hur man ska kunna klargöra vad stadgan för grundläggande rättigheter kommer att få för räckvidd undrar jag om det är något som den svenska regeringen har börjat engagera sig i och kommer att bidra till för att göra det tydligt var unionen har kompetens och inte.

Anf. 23 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Låt mig börja med frågan om kristna värden. Vi förordar den formulering som finns i det nuvarande textförslaget, där det refereras till det europeiska arvet på ett utmärkt balanserat sätt. Vi kommer alltså att hävda att den bör vara oförändrad, om nu någon skulle vilja göra några förändringar i den.

När det gäller prioritetsfrågor prioriterar vi naturligtvis att behålla det som vi har uppnått. Kristna värden är en sådan fråga som vi kommer att fortsätta att hävda. Sedan har vi några frågor som vi fortsätter att driva. Alkoholfrågan ingår ju i det som handlar om folkhälsan. Vi vill att alkoholen där ska finnas med just för att vi ska kunna driva en egen politik på det området.

Tjänstehandeln är en annan sådan fråga som vi driver för att få förtydliganden och för att inte bakvägen få svårigheter. Rättssäkerhet vid sanktioner mot enskilda är också en fråga där vi fortfarande har en ambition att uppnå någonting.

När det gäller enhällighet eller en nödbroms har ju riksdagen uttalat sig för QMV, men det är en fråga där man kanske måste hitta en kompromiss av något slag.

Då har vi sett det som kallas en nödbroms som en möjlighet för att på det viset säkerställa att vi inte hamnar i en situation där vi blir överkörda i fråga om något som är en stor angelägenhet för oss.

Jag kan hålla med om att beteckningen nödbroms kanske inte är den mest lyckade psykologiskt sett. Men man kan väl fundera på vad man borde översätta det med. Men att man har en möjlighet att i samband med ett beslut kunna hävda den nationella rätten är en kompromiss som vi i många sammanhang kan tänkas leva med.

Beträffande ett gemensamt försvar anser vi att vi kan leva med den formulering som finns i dag. Vi skulle helst vilja ha kvar det som det stod tidigare. Men nu har det gjorts en liten förändring som vi inte tycker är bra, och det fortsätter vi att hävda. Men vi tycker inte att det är något stort problem eftersom det ändå krävs enhällighet för att det ska bli någon förändring.

Beträffande förslaget om trösklarna är siffrorna inte lika, utan det är 50–60. Det är det som vi har att utgå från. Om det ska bli en höjning blir det naturligtvis på båda. Man kan tänka sig att det kan diskuteras 55–65 eller något. Men jag tror att det blir en skillnad, att det inte blir samma siffra på båda.

Vi håller med om att varje höjning som sker gör att beslutsförheten minskar. Det är bakgrunden till diskussionen om att man möjligtvis inte skulle räkna siffrorna i fråga om nedlagda röster. Om man höjer 50–60 till något högre skulle man kunna kompensera det genom att man räknar på avgivna röster i stället. Det är en lösning som är tänkbar för att öka beslutseffektiviteten.

Lars Danielsson, som har varit inne i de tekniska resonemangen, kanske kan lägga till något om hur diskussionerna går om de olika siffrorna.

Anf. 24 Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Jag tror att hela diskussionen kring röstviktningen på något sätt bygger på förutsättningen att man tror att huvudkonflikterna i unionen står mellan stora och små länder. Det är det som har varit utgångspunkten. Tror man att det kanske inte är en helt korrekt förutsättning – regeringens uppfattning är att detta inte är en helt korrekt förutsättning – blir frågan betydligt mindre dramatisk.

Det är klart, som Carl B Hamilton säger, att det vore väldigt pedagogiskt om man hade samma tal. Men jag tror, precis som utrikesministern sade, inte att det finns några som helst förutsättningar att nå en överenskommelse då. Framför allt de stora länderna kräver en skillnad mellan de två talen. Frågan är hur stor skillnaden blir. Ordförandeskapet säger i sitt dokument mycket tydligt att man inte ser att konventets förslag är underlag för en överenskommelse.

Röstsiffrorna handlar egentligen inte om hur många procent av befolkningen som krävs för att få ett beslut, utan det är snarare det omvända som är det intressanta, det vill säga hur mycket som krävs för en blockerande minoritet. Det är egentligen det som är huvudfrågan. Där är en nyckelfråga: Ska det räcka för de tre stora länderna Tyskland, Frankrike och Storbritannien att slå sig samman och blockera beslut? Ska de kunna göra det? Det är kanske den frågan som man ska försöka svara på.

Det är ganska sällan i EU-politiken som dessa tre stora länder har gemensamma intressen. Men det är mer en detalj.

Jag ska svara på Gunilla Carlssons fråga om stadga för grundläggande rättigheter. Vi har ansett att den ställning som den här förklaringen har i det förslag som ligger på bordet är tillräckligt klargörande. Den ger de försäkringar som vi vill ha och som riksdagen tydligt har uttalat sig för, nämligen att stadgan inte ska ge större rättsverkan än vad som är avsett.

Nu behöver britterna uppenbarligen både hängslen och livremmar här, och det är väl i och för sig inget problem för oss att stödja det. Men vi har gjort den strikt juridiska bedömningen att den förklaring som nu finns har tillräckligt stark ställning.

Jag ska till sist säga något till Yvonne Ruwaida. Jag tror att det skulle vålla oerhört stor konsternation i förhandlingsspelet om vi förde upp frågan om införselregler, som faktiskt inte är en fördragsfråga, på förhandlingsbordet nu. Det är inte riktigt att britterna har fört in nya förslag. De har varit mycket konsekventa när det gäller att driva sina gamla förslag. Men jag kan garantera att man inte skulle ha någon framgång om man nu förde in en fråga av detta slag nu. Dessutom tror jag att det skulle vålla mycket stor förvåning, för att uttrycka sig milt. Frågan om hur vi hanterar alkoholpolitiken får bedrivas med kraft på andra sätt. Jag tror inte att vi genom att försöka få in den frågan i fördraget så här på sluttampen har möjlighet att nå framgång.

Anf. 25 YVONNE RUWAIDA (mp):

När det gäller frågan om införselregler har vi nog samma uppfattning. Men jag tycker att det är bra att man från regeringens sida tar upp frågan om rättssäkerhet vid sanktioner. Det är en väldigt viktig fråga. Jag har en fundering där, nämligen vilken typ av rättssäkerhet som regeringen funderar på. Handlar det om att man ska kunna överklaga och till vilken instans, och hur ser det förslag ut som man funderar på?

Jag vill också nämna två andra saker som vi tycker är viktiga och där vi inte tycker att det förslag gäller är tillräckligt bra. Det gäller både den så kallade passerellen och unionsrättens företräde. Vi tycker att båda skulle ha utgått ur förslaget.

Anf. 26 GÖRAN LENNMARKER (m):

När det gäller frågan om röstviktningen måste det centrala vara att se till att man har beslutsförhet. Det är det som hela operationens syfte går ut på. Har vi bestämt oss för att EU ska hantera en fråga måste EU också ha möjlighet att ta beslut. Gillar vi inte att EU ska hantera det, ska EU inte ha kompetens att ha frågan. Men att bakvägen på något sätt säga att man ger EU kompetens men att det sedan blir så förbaskat svårt att ta beslut att det inte blir något tycker jag är en bakvänd tankegång. Ursäkta språkbruket.

Därför tycker jag att den svenska regeringen möjligtvis skulle kunna lägga fram ett motförslag och säga att man vill ha 40 % av befolkningen så att man tillsammans med några små länder får en motvikt i dessa förhandlingar, så att det inte blir bara den sidan som framför allt vill öka befolkningströskeln. Tyskland sitter med 18 % och de andra tre stora med 13 % var. Om vi räknar bort Tyskland har de andra tre 39 %. Det betyder att Storbritannien och Frankrike inte riktigt klarar av att blockera. De behöver ett litet land till med sig för att göra det. Det är naturligtvis på det sättet som de sitter och räknar. Skulle man inte kunna göra så och sedan hamna på konventets förslag, som väl är den rimliga kompromissen?

Sedan kan man väl göra en deklaration och säga att Polen och Spanien visserligen har 40 miljoner invånare, men de kan anses ha 60. Då har man tydliggjort vad allt går ut på, att alla är lika men att somliga är mer jämlika än andra. Lägg fram ett sådant förslag så att man tydliggör vad det hela handlar om. Jag tycker nämligen att det är lite pinsamt att hålla på att fiffla. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<Det tycker jag är det viktiga att komma fram till.

Britterna bestämde i väldigt stor utsträckning konventets förslag om stadgarna. Foreign Office ägnade halva sin tid under konventet åt att fila på paragraferna 51, 53 och 54 och vilka det nu var under avdelning två för att de skulle bli korrekta så att common law inte skulle omfattas av mer än exakt det som EU hade kompetens till.

Jag har en känsla av att britterna bråkar mer i den här frågan mest för att det ska synas. De skrev de facto de alldeles avgörande formuleringarna i den delen. Jag tror att vi kan känna oss ganska trygga.

Europaminister Peter Hain, som var deras kabinettsmedlem, sade att man hade fått vad man vill från brittisk synpunkt när det gäller hängslen och livrem så att stadgan inte skulle innebära en utvidgning av EU:s kompetens. Så stod det uttryckligen förut.

Anf. 27 CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill bara instämma i den allmänna andan i det som Göran Lennmarker sade om beslutsfähighet. Jag tror att det är bra om vi är tre stora, eller åtminstone halvstora, partier som är överens om att beslutsfähighet är väldigt viktigt och att vi från svensk sida driver det.

Anf. 28 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

När det gäller frågan om rättssäkerhet vid sanktioner vill vi ha en text som tydliggör att domstolen kan pröva sådana typer av åtgärder och på det viset säkerställa att det blir en rättslig prövning av beslut om sanktioner.

Frågan om beslutsförheten får Lars Danielsson besvara.

Anf. 29 Statssekreterare LARS DANIELSSON:

Göran Lennmarker efterlyser något mer radikalt balanserande förslag när det gäller procentsatsen. Åtminstone min matematiska själ protesterar kraftigt mot att man skulle lägga sig under 50 %. Då talar vi inte om någon majoritet. En majoritet av länder – ja – men inte en majoritet av befolkningen.

Däremot finns det redan en motvikt mot de stora länderna som vill dra i väg befolkningskriteriet ganska mycket. Och jag tror inte att man behöver vara orolig för att de stora länderna drar detta i en sådan riktning att det skulle bli till förfång för de små länderna.

Beslutsförhet och beslutsfähighet är viktigt, precis som Carl B Hamilton noterar. Men det är också viktigt med legitimitet. Det kan också vara viktigt att beslut fattas åtminstone med deltagande oftast av något eller några av de stora länderna. Det blir alltid en avvägning av både beslutsförhet och legitimitet i beslutet. Och att sätta befolkningströskeln för lågt innebär faktiskt att man kanske riskerar att tappa något av de stora länderna. Och historien visar att beslut i unionen där ett enskilt stort land inte har varit med på båten ofta helt enkelt inte har genomförts. Man har dragit fötterna efter sig på annat sätt. Då kan det ofta vara klokt att lägga beslutströskeln på ett sådant sätt att man åtminstone regelmässigt har med sig de flesta stora länderna också.

Samtidigt vill jag återigen upprepa det som jag sade tidigare. För det första röstar man som ni vet i ganska få frågor, och för det andra, om man tittar på röstmönstret, är det aldrig stora länder mot små, utan det är en blandning av stora och små. Det är viktigt att komma ihåg.

Yvonne Ruwaida tog upp två frågor, den så kallade passerellen och unionsrättens företräde. Regeringen har försökt att efter bästa förmåga följa det som riksdagen sade i november förra året. Och vi menar att de påpekanden som riksdagen har gjort i denna fråga har tillgodosetts i det förslag som nu ligger på bordet i bägge dessa avseenden. Därför går det att stödja det förslag som ligger.

Anf. 30 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Eftersom vi har en liten stund kvar vill jag ta upp en sak med tanke på den allmänna debatten och för att jag ska vara uppdaterad. Vi har talat mycket om tjänster i allmänhetens intresse tidigare. Här har jag en känsla av att det har funnits lite grann av en motsättning i Sverige. Det var från början ett franskt förslag att det skulle ges en rättslig grund för att kunna skydda tjänster i allmänhetens intresse. Jag skulle därför vilja fråga hur man bedömer den förändring som nu föreslås i annex 32 i CIG 76, hur diskussionerna går och vad som är på gång. Kommer väldigt många av den typen av tjänster som allmänheten efterfrågar och ibland också vill ha finansierade av medlemsstaterna bli vad man kan kalla för konkurrensutsatta eller inte?

Jag tycker att det är bra, när vi nu ändå diskuterar den här frågan i valrörelsen, att få reda på hur regeringen agerar. Vi har också en PM där det faktiskt framgår att riksdagen inte vill ha någon europeisk lag eller rättslig grund för tjänster i allmänhetens intresse. Därför vill jag höra lite grann hur diskussionerna går och hur regeringen agerar.

Anf. 31 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Först och främst måste jag säga att det inte är någon ändring, utan det står som tidigare. Där sker ingen förskjutning. Det finns redan en rättslig grund, även om den finns på olika håll i fördraget. Jag vet inte vad Gunilla Carlsson syftade på för ändring. Det finns nämligen ingen ändring.

Anf. 32 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Såvitt jag har förstått fördes detta in rätt så sent på ett franskt initiativ i framtidskonventets förslag att det tydligare skulle framgå att man skulle kunna skydda, om jag får uttrycka mig så, tjänster i allmänhetens intresse. Nu när man läser dessa CIG-papper är det något som är skrivet med fet stil. Då trodde jag att det var ytterligare förändringar och diskussioner på gång i den frågeställningen. Det var därför som jag ville fråga om detta eftersom jag också uppfattar att det är något oklart vilket förhandlingsmandat som regeringen har i denna del med tanke på KUU-betänkandet.

Anf. 33 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Jag tror att det är på följande sätt. Det irländska ordförandeskapet har övertagit texter från det italienska ordförandeskapet. Och det som var skrivet med fet stil under det italienska ordförandeskapet har kommit med med fet stil även under det irländska ordförandeskapet trots att det inte är någon förändring. Man blir vilseledd på det viset av dokumentet.

Anf. 34 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

När man nu skriver att europeiska lagar ska definiera dessa principer och förutsättningar utan att gripa in i enskilda medlemsstater betyder det att man på detta område kan se nya definitioner framöver där besluten kommer att tas med kvalificerad majoritet, att lite tydligare definiera vad som är tjänster i allmänhetens intresse.

Anf. 35 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s):

Det är riktigt.

Anf. 36 ORDFÖRANDEN:

Då var det klargjort.

Det finns inga övriga frågor. Då konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Då önskar vi er lycka till.

Innehållsförteckning

1 § Regeringskonferensen 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 1

Anf. 3 CARL B HAMILTON (fp) 2

Anf. 4 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 2

Anf. 5 CARL B HAMILTON (fp) 3

Anf. 6 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 3

Anf. 7 Statssekreterare LARS DANIELSSON 3

Anf. 8 GÖRAN LENNMARKER (m) 4

Anf. 9 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf. 10 Statssekreterare LARS DANIELSSON 4

Anf. 11 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 12 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 4

Anf. 13 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 5

Anf. 14 CARL B HAMILTON (fp) 5

Anf. 15 GÖRAN LENNMARKER (m) 5

Anf. 16 KARIN THORBORG (v) 5

Anf. 17 BÖRJE VESTLUND (s) 6

Anf. 18 YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf. 19 CARL B HAMILTON (fp) 7

Anf. 20 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 7

Anf. 21 ORDFÖRANDEN 7

Anf. 22 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 7

Anf. 23 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 7

Anf. 24 Statssekreterare LARS DANIELSSON 8

Anf. 25 YVONNE RUWAIDA (mp) 9

Anf. 26 GÖRAN LENNMARKER (m) 9

Anf. 27 CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf. 28 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 10

Anf. 29 Statssekreterare LARS DANIELSSON 10

Anf. 30 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 11

Anf. 31 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 11

Anf. 32 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 12

Anf. 33 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf. 34 GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m) 12

Anf. 35 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s) 12

Anf. 36 ORDFÖRANDEN 12

Måndagen den 24 maj 2004

EU-nämndens uppteckningar