1 § Ekofin

Finansminister Anders Borg

Återrapport från ministerrådsmöte den 14 maj 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 3 juni 2008

Anf. 1 ORDFÖRANDEN:

Vi säger välkommen till finansministern och till statssekreterare Per Jansson och medarbetarna.

Jag kan för er presentera den tillförordnade kanslichefen från och med i dag, nämligen Margareta Ljunggren Hjorth. Hon är rimligen välbekant för samtliga närvarande här men har inte förut jämt suttit här bredvid mig. Det gör hon nu ett tag, till dess att nye kanslichefen Jan R. Olsson tillträder den 14 juli. När vi åter ses på budget-Ekofinmötet är han med, tror vi.

Vidare säger vi välkommen till Ulla Andersson, Vänsterpartiet, som sitter i finansutskottet och som i dag är extra suppleant här i samband med Ekofinfrågorna.

Vi har en hemlig mapp – varför vi nu har det – beträffande dagordningens punkt 8 om företagsbeskattning.

Nu kör vi i gång sammanträdet i övrigt. Först har vi en återrapport från rådsmötet den 14 maj. En rapport härifrån är skriftligen utsänd. Vill finansministern säga något om den är han välkommen att göra det. Varsågod!

Anf. 2 Finansminister ANDERS BORG (m):

Tack så mycket! Jag ska försöka fatta mig relativt kort. Ett par punkter blev det mer diskussion kring. Det rörde bland annat detta med den finansiella stabiliteten. Där fick vi, som väntat, en diskussion om frågeställningarna kring bördefördelning. Det var ju det vi hade uppe här i nämnden och att man möjligtvis kunde anta att det skulle bli en sådan diskussion. Vi landade i och för sig i den huvudinriktning som vi hade räknat med, och det var väl i grunden bra.

Vi hade också uppe frågan om finansiell utbildning som ju var aktuell i EU-nämnden. Där framhölls betydelsen av att detta även kan skötas på medlemslandsnivå.

Diskussionen gick lite grann i stå, får man väl säga, med Österrike och Tyskland om att få börja använda omvänd momsföring på experimentell basis i Österrike. Tyskland och Österrike hade gärna velat driva frågan lite längre. Vi får väl se om frågan återkommer. Ordföranden har sagt att man inte har för avsikt att ta upp frågan på nästa Ekofinmöte. Därmed har det blivit en viss förskjutning där.

Sedan hade vi en stor diskussion om utvärderingen av sparandedirektivet. Som ni vet får vi en rapport om detta i september. Det var en förpostfäktning, får man väl säga. Sverige, Tyskland och ett antal andra länder underströk betydelsen av att gå vidare med arbetet och sade att det är viktigt att vi får utvärderingen och att vi också ska titta på möjligheterna att låta direktiven omfatta andra kapitalinkomster.

Österrike och Luxemburg var väldigt skeptiska och kommer att förbli väldigt skeptiska i den här frågan. Det är upp till oss att i olika avseenden försöka bearbeta dem.

Jag var ju inte med på mötet, utan det var Per Jansson som jag har med mig här i dag och Ingemar Hansson som deltog och som företrädde Sverige i skattefrågorna.

Anf. 3 SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Först vill jag tacka finansministern för rapporten. Jag blev särskilt nöjd när finansministern beträffande det här med finansiell utbildning konstaterade att detta ska skötas på medlemslandsnivå. Det var Nederländerna som särskilt tog upp den frågan på mötet.

Statssekreterare Per Jansson tyckte att det inte fanns någon motsättning i att man också diskuterade på EU-nivå och underströk att det var viktigt att undvika finansiellt utanförskap. Jag vill gärna att finansministern talar om vilka kriterier som ligger i detta med finansiellt utanförskap.

Anf. 4 Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi kan låta statssekreterare Per Jansson lite grann utveckla den frågan.

Anf. 5 Statssekreterare PER JANSSON:

Det var så att holländarna började med ett inlägg där de konstaterade att detta rimligen i första hand måste vara en fråga för medlemsländerna. Mitt inlägg gick ut på att stödja den tanken, att konfirmera att det är så man måste tänka om detta, men att ett initiativ från kommissionens sida i det sammanhanget välkomnas som ett sätt att liksom ytterligare bygga upp runt frågan.

När det gäller detta med finansiellt utanförskap är det väl så att det i denna värld nu när kapitalmarknaden, den finansiella marknaden, utvecklas oerhört fort med nya instrument snart sagt är så att bankerna själva knappt hänger med. Då är det väldigt svårt för gemene man att hinna hänga med. Risken är stor att det här blir väldigt viktiga frågor där kunskapen är ganska grund. Det är väl ungefär så tanken är.

Mig veterligt finns det väl inte någon teknisk definition. Det var mer en term för att försöka fånga perspektivet att det är en snabb utveckling och att det är svårt för folk att hänga med.

Anf. 6 SONIA KARLSSON (s):

Jag förstår den förklaringen och inser att det om inte bankerna hänger med blir väldigt bekymmersamt för allmänheten. Kanske behöver till och med de på bankerna ännu mer utbilda sig.

Finansiellt utanförskap kan också vara arbetslösa och sjuka som får lägre ersättningar – om man ska titta så.

Anf. 7 ORDFÖRANDEN:

Vi får se det sagda som ett inlägg och tacka för informationen som härmed läggs till handlingarna.

Vi går nu in på information och samråd inför det kommande rådsmötet och tar fram den blå agendan. Det har inte varit någon sådan här särskild information inför rådsmötena i vare sig finansutskottet eller skatteutskottet. Däremot kommer det sådant i frågan om Solvens II som jag berättar mer om när vi kommer dit.

Först på listan har vi en punkt om genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten. Underlag har varit utsänt i utskick 1. Finansministern får kommentera detta om han vill det.

Anf. 8 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det handlar om att upphäva underskottsförfarandet för Italien, Portugal, Slovakien och Tjeckien, vilket skulle göra att vi är inne i en fas där inget av euroländerna har problem med sin uthållighet.

Man kan väl konstatera att det land som är mest bekymmersamt är, föga förvånande, Italien. Som ni ser i underlaget ligger man, även om man inte har 3 procents underskott, med en skuldnivå som är väsentligt högre än 60 procent. Reduktionen av skulden kan knappast beskrivas som kraftig, utan man ligger på nivån 104 procent av bnp.

Det här belyser att det har funnits stora brister i finanspolitiken i Italien.

För det första har man haft en väldigt låg kvalitet på de konsolideringsåtgärder som har vidtagits. Det har i väldigt ringa utsträckning rört sig om strukturellt inriktade minskningar av utgifterna. I stället har det mycket handlat om engångsintäkter och engångsminskningar av utgifterna. Man har så att säga inte tagit tag i grundproblemet.

För det andra har man, när man har en alldeles för hög skuldsättning, naturligtvis en för låg ambition med att ha överskott i sitt finansiella sparande.

För det tredje – det förmodligen allra viktigaste skälet – har man inte haft en strukturell inriktning på politiken, vilket gjort att man har haft en väldigt svag tillväxtutveckling. Det vanligaste är att länder minskar sin skuldsättning genom att göra konsolideringar som är strukturellt riktiga och som bidrar till att man varaktigt minskar utgiftskostymen samtidigt som tillväxtförutsättningarna förstärks. Italien har inte gjort något av detta.

Möjligtvis blir det viss diskussion om detta. Vi har ju en ny italiensk finansminister, Tremonti. Visserligen har han varit med tidigare. Möjligtvis finns det ett intresse för, ska vi säga, de mer försiktiga och konservativa medlemsländerna att redan nu markera mot Italien. Kanske låter man den diskussionen komma senare. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf. 9 SUSANNE EBERSTEIN (s):

Även för Sverige är det oerhört viktigt att Italien skärper sig – eller vad vi ska säga. Finansiell stabilitet i alla länderna är vi ju beroende av. Hur tänker finansministern agera vid mötet med tanke på att Italien knappast har visat prov på att vilja förändra sig?

Anf. 10 Finansminister ANDERS BORG (m):

Vad jag väl lite grann försökte antyda var att jag om det blir en diskussion om detta kommer att gå in i den och göra ett inlägg på temat att man måste ha en mer varaktig och kraftfull inriktning på finanspolitiken. I den mån det över huvud taget inte blir någon diskussion, vilket väl är det mest sannolika, kommer inte jag att ta upp någon.

Anf. 11 ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis finner jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 4 och diskussionen angående EMU tio år. Till grund för den diskussionen ligger ett meddelande på engelska som varit utsänt till nämndens ledamöter. På svenska kom det som mejl. Även det finns tillgängligt här på bordet för den som vill bläddra i det.

Anf. 12 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det lär inte bli någon omfattande diskussion i Ekofinrådet på den här punkten. Det naturliga forumet här är naturligtvis eurogruppen.

Man kan nog konstatera att ECB i några avseenden har fungerat väldigt väl. Framför allt har man lyckats upprätthålla sina inflationsmål. Man får väl också säga – det är väl egentligen framåtblickande utredningar som ska visa det – att hanteringen av den pågående finansiella krisen har skötts på ett skickligt och pragmatiskt sätt från Centralbanken.

Den del av valutasamarbetet som är mer kopplad till regeringarna har nog inte fungerat riktigt lika väl. Det gäller väl framför allt dels att man inte riktigt har upprätthållit de ambitioner som vi tycker att man borde ha beträffande offentliga finanser, dels att framgångarna när det gäller Lissabonstrategin är rätt ringa, lite försiktigt uttryckt.

Förmodligen blir det en väldigt kort diskussion. Vi har inga svårigheter med de slutsatser som dras.

Anf. 13 PEDER WACHTMEISTER (m):

Min fråga gäller kanske inte så mycket slutsatserna. Men några av oss som i veckan som gick var i Paris fick intrycket att det finns en viss oro för euron, dollarn och den kinesiska valutan och för vad som händer ute i världen och i framtiden. Jag undrar om finansministern har något att tillägga där.

Jag har lite svårt att specificera frågan, om jag ska vara ärlig. Men finns det en oro – det kan man väl fråga sig – för att euron skulle behandlas som en handelsvaluta som skulle ta skada?

Anf. 14 ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag vet inte om vi ska ställa oss bakom detta. Jag kommer inte att göra det.

Anf. 15 ORDFÖRANDEN:

Tekniskt uppfattar jag finansministern så att de mest ska informera sig på rådsmötet. De fattar inte beslut.

Anf. 16 ULF HOLM (mp):

Okej, då anmäler jag avvikande mening gentemot det som finansministern uttryckte – att han inte kommer att säga någonting. Jag tycker att finansministern ska säga någonting, för detta är höjden av … ja, det är så mycket jag skulle vilja säga om det här så jag vet inte var jag ska börja. Men det här är en hyllning till EMU som jag inte tror att de flesta invånarna ens i EMU-länderna håller med om. Det har ju inte varit så enkelt och så bra som EU-kommissionen försöker framhäva.

När det gäller slutsatserna står det att förr eller senare kommer alla länder att gå med i EMU. Man skriver om det blomstrande välståndet i euroländerna och om att stärka allmänhetens stöd för EU-integrationen. I texterna står det också att det som krävs framöver är en starkare ekonomisk styrning från EU-kommissionen. Man uttrycker det som att det ska vara ett stöd. I princip betyder det att det ska vara en ökad inblandning från EU i den ekonomiska politik som medlemsländerna för.

Jag tror inte att ens finansministern tycker att det är vettigt. I alla fall jag gör det absolut inte. Därför anmäler jag avvikande mening gentemot finansministerns tystnad.

Anf. 17 ORDFÖRANDEN:

Stenografen har noterat det. Även jag har åsikter om det här – andra än Ulf Holms – men detta är, som sagt, fortfarande en informationspunkt rent tekniskt. Det här kommer att stå i protokollet.

Anf. 18 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag har lite svårt att se vilken del i den information jag gav som gör Ulf Holm så störd. Jag ska kanske understryka att det inte är vi som så att säga har skrivit utvärderingen här, utan det är naturligtvis kommissionen som har gjort det. Rådet har, ska vi komma ihåg, en betydande grupp medlemmar som tycker att detta är ett alldeles utmärkt projekt för deras del.

Det är väl klart att huvuddelen av de problem som Europa har, och under de senaste åren haft, inte på något sätt är kopplad till valutaunionen utan snarare till medlemsländernas bristande förmåga att leva upp till de ambitioner man borde ha när det gäller offentliga finanser och Lissabonagendan.

Det som egentligen är det mer renodlade att utvärdera är naturligtvis hur ECB har skött sitt uppdrag. Jag måste nog ändå säga att slutsatsen är tydlig: att man å ena sidan har bidragit till prisstabilitet och å andra sidan, inte minst i samband med den senaste krisen, visat att man har en beredskap för att vara aktiv i att upprätthålla ekonomisk stabilitet och finansiell stabilitet när så krävs.

Men jag inser att Ulf Holm och jag kanske inte står allra närmast varandra i den här frågan. Jag får väl respektera att du har avvikande mening, även om jag tycker att det just i fråga om information är svårt att ha en avvikande mening.

Om jag tar Peder Wachtmeisters fråga är det klart att det finns en blandad känsla inför den ekonomiska osäkerhet vi har i världsekonomin i dag. Nu ska man i och för sig komma ihåg att euron har utvecklats relativt starkt under den här perioden. Det har i grunden varit ett tecken på att det finns ett rätt stort förtroende för den europeiska ekonomin. Jag är inte säker på att man ska ta det som ett stort orostecken. Det som i grunden håller på att ske i USA är att konsumtionen dämpas av att vi har väldigt svag utveckling av huspriser och bostadsinvesteringar samtidigt som exporten stiger väldigt kraftigt mot bakgrund av att dollarn har deprecierats – försvagats – med 10 procent samtidigt som man där har väldigt stark produktivitetstillväxt i verkstadsindustrin.

Det gör att vi nu ser ett väldigt skift i bytesbalansen, det vill säga att USA nu går från att ha varit överdrivet konsumtionsorienterat mot att bli mer produktionsorienterat. Det är ungefär den typen av omställning som den amerikanska ekonomin behöver. Sedan får vi hoppas att det kan ske under relativt ordnade former. Men jag tycker att vi hade mer anledning till oro i mars och april än vad vi kanske har nu. Det återstår att se var vi står om några månader.

Anf. 19 ULLA ANDERSSON (v):

Jag vet egentligen inte riktigt om frågan hör till den här punkten, men jag försöker i alla fall.

Det har kommit upp en diskussion om ECB:s förhållningssätt till andra europeiska banker. Man har gått in och bidragit ekonomiskt för att rädda i den utsatthet som nu finns i den finansiella oron. Sedan har det visat sig att de här bankerna inte ändrar sin utlåning, utan använder dessa medel till att fortsätta sin linje där man lånar ut till mindre säkerheter och därmed också underblåser inflation.

Kommer det här att diskuteras under den här punkten, eller kommer det över huvud taget att komma upp på dagordningen? Har finansministern någon kommentar till detta?

Anf. 20 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag får säga att utifrån svenskt perspektiv har ECB agerat på ett väldigt bra sätt. Det kanske farligaste en centralbank kan göra är att i tider när man har problem med det finansiella systemet eller där tillgångspriser, framför allt huspriser, och aktier börjar falla uppfattar att de ska agera väldigt konservativt och höja räntor därför att de ser inflationstendenser. Då finns det en väldig risk att ekonomin drivs in i en negativ spiral som kan sluta riktigt illa.

Nu har de varit försiktiga, de har hållit räntorna oförändrade för att säkra att vi inte får en andra ordningens genomslag av mat- och energipriser men å andra sidan tillhandahållit likviditet för banksystemet. Fem–tio år tillbaka i tiden tror jag att många hade varit oroliga för att ECB skulle ha agerat alldeles för konservativt i ett sådant läge och snarast varit mindre angelägna om att tillhandahålla likviditet till banksystemet. Det hade öppnat för att ett alltför hökaktigt, alltför centralbanksmässigt, om man uttrycker det så, agerande skulle kunna ha ställt till bekymmer.

Om jag jämför till exempel Bank of Englands och ECB:s agerande får man snarast säga att ECB har agerat oväntat klokt i de här delarna.

Det här kommer naturligtvis att få konsekvenser för utlåningen, kanske inte för enskilda banker. Men det är klart att vi nu ser generellt sett i Europa en rätt tydlig åtstramning av kreditgivningen både till företag och till hushåll. Ska man känna en oro för det? Jag vet inte om ni noterade det, men Almi hade gjort en undersökning för svensk del där man såg att det till och med här, även om våra banker i allt väsentligt inte är anfrätta, finns en risk att man stramar åt kreditgivningen till relativt sett sunda företag.

Anf. 21 ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen på den här punkten och går vidare till punkt 5 om konvergensrapporter. Det är däremot en beslutspunkt på basis av utsänt underlag.

Anf. 22 Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi har nu konvergensrapporter. Huvudfrågan är naturligtvis Slovakien, som uppfattas uppfylla kraven och som därmed börjar ta stora steg på vägen till ett medlemskap. Det ska visserligen till att Europeiska rådet ska göra sin bedömning på basis av den information som Ekofin, ECB och kommissionen ger, men i grund och botten är den frågan på väg framåt.

För svensk del kan man möjligtvis säga att det är ett litet framsteg att konvergensskrivningarna är lite bättre balanserade än vad de tidigare har varit. Vi uppfyller kriterierna för prisstabilitet, offentliga finanser och ränta men inte för växelkursstabilitet och den legala konvergensen. På marginalen är skrivningarna om den legala konvergensen lite mer förstående för den svenska positionen än vad de tidigare varit. Det gäller skrivningarna kring utdelningarna från Riksbanken.

Jag uppfattar nog att det i dag finns en stor förståelse för den svenska positionen, det vill säga att vi kommer att uppfylla de här kriterierna vid det ögonblick vi bestämmer oss för att gå med. Det kommer att föregås av att vi har en stark politisk uppbackning i den frågan. Det finns alltså en ömsesidig förståelse för att så här kommer att se ut fram tills frågan aktualiseras på nytt för svensk del.

Anf. 23 ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 6, Föreberedelse inför Europeiska rådet. Här ska det diskuteras livsmedelspriser, möjligen även Kosovo enligt mina noteringar. Vad gäller livsmedelspriserna är det ett meddelande utsänt i utskick 1. Den frågan har, som nämndens trognaste ledamöter vet, behandlats inom ramen för utrikes- och jordbruksministrarnas möten, så den har ni hört om förut.

Anf. 24 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag antar att EU-nämnden också fått information av Eskil Erlandsson i de här frågorna. Jag ska villigt erkänna i denna krets att statsrådet Erlandsson är en mycket större expert på matpriser än vad jag är.

Jag kan dock notera att den här frågan var det en rätt tydlig diskussion om i samband med IMF:s årsmöte. I den kretsen är vi lite bättre återspeglade i hur världen ser ut. Min indiska kollega Chidambaram var mycket bekymrad över livsmedelspriserna och påtalade att det för Indien handlade om hur många miljoner människor som skulle behöva gå och lägga sig hungriga på kvällen, inte bara en fråga om en finansiell oro, som vi ser det. Det vi ser i världen är naturligtvis en finansiell oro, och det är bekymmersamt nog, men för andra delar av världen som är mindre väl lottade än vi är blir diskussionen mycket mer dramatisk.

Det är därför bra att vi nu får den här genomgången. Man kan notera att ett par av de förhållanden som orsakar matprisuppgången med stor sannolikhet är av strukturell natur och därför med stor sannolikhet bestående. Det handlar framför allt om de förändrade konsumtionsmönster som vi ser i Indien och Kina. Där handlar det om att de nu har nått en välståndsnivå och börjar konsumera kött. Det gör att efterfrågan på spannmål som insatsvara blir dramatiskt mycket större.

Vi vet om att vi förra året hade ett par speciella förhållanden med dåliga skördar. Australien var typexemplet. Nu har vi sett på majskörderapporter att läget ser dramatiskt annorlunda ut. Såvitt jag kan förstå har huvuddelen av de stora producenterna haft en relativt bra förskörd. Därtill har man i Europa återtagit rätt betydande jordbruksarealer. Det sker också väldigt stora investeringar bortåt, framför allt mot Ukraina och delar av gamla europeiska kornbodar, om man uttrycker saken så. Det är väl troligt att det nu sker en ökning av jordbruksproduktionen, och det är en ökad lönsamhet i näringen.

Vi har fått den här diskussionen därför att det finns intressen, läs Frankrike, som vill se det här som ett skäl till att sprida CAP:s välsignelse över världen. Sverige kommer att vara i det andra lägret. Inte minst har Eskil Erlandsson drivit väldigt tydligt i jordbruksrådet att det här inte kan lösas med den typen av åtgärder, som närmast skulle förvärra situationen i underutvecklade länder.

Nu är läget inför mötet det att käre Darling har passat på att skriva ett brev där han bekymrar sig över frågan, men antagligen är han också väldigt bekymrad över klimatfrågan, för han tycker inte att han kan komma till mötet. Det kommer att vara vi som kommer att få ta konfrontationen med fransmännen.

Möjligtvis kan man undra varför man agerar på det sättet att man skriver ett brev och säger att det här är en väldigt viktig fråga och sedan inte ens bryr sig om att delta vid mötet. Men det är ett litet mönster vi har sett. Storbritannien är inte riktigt så aktivt som vi skulle önska.

I jordbruksrådet var Sverige lite i minoritet. I Ekofinrådet var vi i majoritet, men nu vet vi inte riktigt hur detta kommer att sluta. Fransmännen brukar vara väldigt skickliga. Så det är fullt möjligt att vi kommer att se en kantring under de här diskussionerna. Det är enhällighet i de här frågorna, och jag har för avsikt att bita mig fast vid den svenska positionen på det sätt som blir nödvändigt. Möjligtvis kan vi få ett visst stöd från danskar och holländare.

Anf. 25 ORDFÖRANDEN:

Jag var också i Paris med Peter Wachtmeister och andra i nämnden, halva nämnden närmare bestämt, och träffade fransmän inför ordförandeskapet. Det var tydligt och lite överraskande hur hårt de verkar vilja driva CAP-frågan under sitt sex månaders ordförandeskap. Jag vill fråga finansministern hur stor han bedömer risken vara att de börjar driva den frågan mer än vanligt. I våras lät till och med den franska Europaministern relativt rimlig och någorlunda reformorienterad, givet att Frankrike håller på att bli nettobidragsgivare. Bara det och budgetöversynsprocessen gav en viss press även åt dem. Det ser ut att spåra ur åt fel håll.

Jag undrar vad finansministern tror om det.

Anf. 26 ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Jag undrar om finansministern tänker göra något inlägg i diskussionen, för det antar jag. Det står på första sidan att två delegationer är emot hela texten, inte bara mot smådelar utan hela texten, vilket är ganska ovanligt i sådana här sammanhang. Man brukar ha en liten fotnot om att någon mening inte är bra, men här är det hela texten. Det är alltså två medlemsländer.

Sedan undrar jag om finansministern tänker lyfta fram köttfrågan. Jag tycker att det är lite synd att skylla på dem i Kina och Indien och inte unna dem det. Vi kanske ska diskutera hur man ska minska konsumtionen något i en del andra länder. Kommer finansministern att lyfta upp köttfrågan?

Anf. 27 SONIA KARLSSON (s):

Min fråga var i princip liknande den ordföranden ställde till finansministern. Jag var också med i Paris och blev bekymrad när vi hörde inställningen. Det är så stor skillnad mot den svenska ståndpunkten. När nu Frankrike tar över ordförandeskapet känns det som att de verkligen kommer att driva sina ståndpunkter. Då är det viktigt att vi håller fast vid de svenska och försöker få flera med oss.

Anf. 28 FREDRICK FEDERLEY (c):

Finansministern gjorde klart vilka som kunde tänkas vara våra vänner, och vi vet också vilka som är den största motpolen på andra sidan. Men det finns rätt många medlemsstater, och det kanske mest intressanta är att se hur de nya medlemsländerna ser på diskussionen, framför allt Polen som är en stor aktör och som har en enorm omställningsprocess inom jordbruket framför sig och som knappast kommer att bli lätt för någon.

Anf. 29 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag börjar med fru ordförandens frågor som också är Sonia Karlssons frågor om Frankrikes agerande. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<< Jag tror att det är lite svårt att dra någon slutsats.

Vi kan notera att i 18-månadersprogrammet har det varit det svenska arbetet som lagts till grund för rådssekretariatets arbete med det gemensamma. Där har man lyft fram ett antal frågeställningar som sedan har kommit in på ett väldigt bra sätt i mer normala formuleringar och för oss mer näraliggande formuleringar. Men det är svårt att förutse.

Jag tror att frågan om jordbrukssektorn kommer att vara med oss under en lång tid. Det är en så pass dramatisk förskjutning. Jag tror att man ska notera att om vi blickar bakåt och ser på spannmålspriserna har vi haft en 40-årig prisnedgång i reala termer. Om det nu är en så pass betydande förskjutning i konsumtionsmönstren lär den frågeställningen inte försvinna snabbt.

Sedan har det funnits en traditionell bild att jordbrukssektorn är relativt långsam i sin omställning. Det krävs betydande prisförändringar för att det ska påverka produktionen.

Jag är lite osäker på om det riktigt stämmer med det vi har sett under det sista halvåret. Det förefaller snarast vara så att man nu dels snabbt tar i anspråk jordbruksmark, dels också gör rätt betydande investeringar i områden som har väldigt produktiv jordbruksmark. Förmodligen får vi se en ökad jordbruksproduktion.

När man sedan tar Ulf Holms frågeställning om kött är det möjligt att Ulf Holm och jag har lite olika syn på det. Jag är rätt mycket för att folk får välja att äta vad de vill och att det kan vara en klok hållning.

Sedan kan det naturligtvis vara så att även jordbruket har ett behov av att ställa om sig när det gäller klimatfrågan. Det kan vara generellt sett sant både för Sverige och för övriga världen. Men just vad folk konsumerar skulle man möjligtvis kunna tycka att de får bestämma själva.

Jag kan i och för sig hålla med Ulf Holm om att det är svårt att moralisera över att indier och kineser får lite bättre mat. Det är någonting som vi i grund och botten måste vara positiva till.

Om jag sedan tar Fredrick Federleys frågeställning har de andra medlemsländerna lite tagit rygg på eller dolt sig bakom. Det är också därför jag är lite svävande om det. Om allting skulle gå som det har gått på EFK och i Coreper skulle det i den här frågeställningen betyda att det är Frankrike som i princip står ensamt. Det är ingen annan som har harklat sig ännu. Möjligtvis var det någon som nämnde att Bulgarien indikerade att de var beredda att gå in i frågan.

Jag är inte riktigt säker på att jag tror att det är en uthållig situation. Det är nog rätt sannolikt att det gäller ett antal länder som till exempel Spanien. Inte minst tror jag att Tremonti, som är ny italiensk finansminister, med förankring mot partier med lite tydligare intressen i de här frågorna skulle kunna tänkas gå in i diskussionen.

Vi har inte fått några signaler om att polackerna är bekymrade. Möjligtvis kan man tolka det som att Polen, Ukraina och ett antal länder till snarast är de som har att vinna på en process där jordbrukssektorn kan fungera väl.

Anf. 30 CARL B HAMILTON (fp):

Fru ordförande! Jag tycker att det är utmärkt om finansministern biter sig fast i den svenska positionen. Den har varit ganska enhällig här i EU-nämnden under många år. Han kan möjligen stödja sig mot det i argumentationen.

Det finns några saker som vi kanske inte riktigt håller med om. Att jordbruksministern är expert på detta, har framhållit det och diskuterat det är inte ett argument för att finansministern ska hålla sig borta. Vi brukar inte ha den typen av ordning. Försvarspolitiken sköts inte enbart av försvarsministern, som bekant. Här gäller det frågor om skatter, subventioner och köpkraft.

Om man till exempel tittar på listan över orsaker är det en salig blandning av kort och lång sikt. Det är inte så att tillväxten av befolkningen och köpkraft i Kina och Indien och på andra ställen har kommit under två år. Det är svårt att säga att det enbart är de faktorerna. Däremot kan man generellt peka på höga oljepriser och energipriser.

Klimatförändringen är något som det också står talat om här som en orsak. Det kan vara så i framtiden. Men det är inte så att det omedelbart har haft det genomslaget. Felslagna skördar i Australien har vi haft då och då.

Det blir hela tiden en fråga om att priset byggs upp av ett antal olika faktorer. Sedan väljer man att lägga det man tycker sämst om överst och säga: Detta är den viktigaste orsaken. Amerikanerna skulle aldrig säga att det är deras subventioner till majsodlingen som driver upp priserna, men så är det naturligtvis. Det är en förklaring.

Det som jag saknar i framställningen här och som jag tror att finansministern måste ta upp är att jordbrukspolitiken i Förenta staterna, kanske också i Kanada – jag kommer inte ihåg det riktigt – även i Europeiska unionen och framför allt potentiellt i Europeiska unionen kan komma att bidra till att matpriserna ligger högt och fortsätter att ligga högt.

Det är en faktor som skiljer sig från torkan i Australien och en del andra faktorer här som befolkningstillväxten i Kina. Man måste titta efter vilka variabler som man själv kan påverka genom politiken. Det är just skatter och subventioner. De faktorerna tycker jag att finansministern ska ta upp och diskutera snarare än att gå in i allmänna diskussioner om utvecklingen i andra delar av världen. Det är bättre att vi börjar sopa rent framför egen dörr.

Under Mid- and Long-term Measures står det som punkt 1 Improve market orientation in agriculture. Det är en utmärkt punkt för finansministern att starta på och understryka.

Finansministern är osäker på om bönder ställer upp snabbt. Det gör de. De gör det så snabbt som det finns ny boskap, men det får man inte fram så snabbt när säsongerna kommer så fort i varandra. Det finns många studier av jordbruket som visar att om det är några egenföretagare som reagerar snabbt på prisförändringar är det jordbrukare. Sedan finns det en naturlig tröghet i systemet.

Anf. 31 PEDER WACHTMEISTER (m):

Jag får tacka för berömmet från i första hand Carl B Hamilton. En kommentar till det är att det tar ungefär tre år att ställa om till full produktion av jord som har legat för fäfot. Det kan vara bra att veta. Det går inte från ett år till ett annat, utan det tar tre odlingsår för att få full produktion.

När det gäller förhållandet mellan kött och öl var det någon som roade sig med att räkna ut detta. Om varje kines, 1,3 miljarder kineser, tog en öl till i veckan har vi ingen spannmål kvar på hela jordklotet. Det är de proportionerna. Man får tänka på vilka mängder vi talar om. Men det var inte alls det jag skulle säga.

Den amerikanska uppgörelsen kom häromdagen där man hade låst fast 300 miljarder dollar för bönderna i Amerika under fem år. Jag antar att det ger fransmännen vatten på sin kvarn att säga: Titta nu på det stora landet där borta. Där har man pytsat ut så mycket pengar, som är mycket mer än vad vi i EU ger ut i förhållande per capita. Det är inte en fråga utan kanske mer en kommentar.

Anf. 32 ULLA ANDERSSON (v):

Jag har egentligen en jätteviktig och jättestor fråga som man skulle kunna angripa på flera sätt. Jag tänkte på Joseph Stiglitz lysande bok där han visar på jordbrukspolitikens konsekvenser för fattiga länder över huvud taget. De subventioner som finns får mycket större konsekvenser än vad vi bistår med i bistånd från västvärlden. Det är en grundläggande fråga.

Det jag tänkte ta upp som också diskuteras i detta och som det finns starka drivkrafter i är etanolen. Där ifrågasätter man odling för etanol eftersom det driver upp livsmedelspriserna. Jag hoppas inte finansministern tänker gå in och stödja en sådan diskussion. Jag skulle vilja höra lite om ingången i det. Jag tycker att det vore fel väg att gå. Det är inte heller den grundläggande orsaken till att livsmedelspriserna stiger.

Man kan diskutera detta. Det är egentligen en större politisk fråga. Tidigare har vi varit väldigt oroliga att fattiga länder inte har fått betalt för sin produktion. I dag kan de få betalt för sin produktion. Men däremot har man inte orkat lyfta den andra delen av befolkningen som kan betala detta. Det är egentligen det grundläggande felet i hela systemet.

Jag vill gärna ha en kommentar om etanolen och jordbrukssubventioner kontra bistånd.

Anf. 33 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag vill understryka till Carl B Hamilton att vi delar de bedömningar som görs här bland annat med hänvisning till det Carl B Hamilton själv lyfte fram. Rådet och kommissionen har gjort en väldigt rimlig analys, och de policyslutsatser som ligger kan vi stödja.

Jag var inte riktigt av uppfattningen att det inte var viktigt att frågan diskuterades. Det är tvärtom viktigt att den diskuteras just i Ekofinrådet och inte bara i jordbruksministerrådet. Detta är jag övertygad om att även Eskil Erlandsson är en stark anhängare av. Det är mer sannolikt att vi har gehör för Eskil Erlandssons synpunkter i Ekofin än vad vi har i jordbruksrådet. På den punkten tycker jag att vi har en stark och tydlig svensk hållning.

Man kan naturligtvis som Carl B Hamilton gör notera att jordbrukspolitiken i Europa och för den delen i USA och del andra utvecklade länder inte har varit någon stor tillgång för mänskligheten, för att uttrycka sig lite försiktigt. Chidambaram använde till och med formuleringen på IMF-årsmötet apropå etanolen att han betraktade det som ett brott mot mänskligheten att vi producerade bränsle av mat.

Nu är det sant att man ska komma ihåg att det är för amerikansk majsetanol. Det är något helt annat om vi talar om exempelvis sockerrörsetanol från Brasilien. Jag tänkte inte göra någon lång utläggning kring den frågan. Men det är alldeles uppenbart att den etanol vi importerar är en helt annan sak än den majsetanol som man framför allt subventionerat fram i USA.

För att gå tillbaka till Carl B Hamiltons fråga är det en viktig principiell ordning från svensk sida att frågan ska vara i Ekofin. Det är också viktigt att den inte enbart diskuteras av jordbruksministrarna. Om detta tror jag att det råder en viss enighet även om den franska positionen är just att de helst inte vill ha den här diskussionen alls och att de därför vill lyfta ut ett antal av de viktiga slutsatserna i rapporten. Vi är i grunden de som skulle vara väldigt nöjda om rapporten i helt oförändrat skick bara går rätt igenom. Då har vi fått gehör för vår position.

Jag noterar Peder Wachtmeisters synpunkter. Jag har följt diskussionen rätt noga under våren. Det har funnits en uppfattning, bland annat med lite övervägande fram och tillbaka kring hur lång tid man kan få upp produktionen och vad det är för jordbruksmark vi nu tar tillbaka. Det som ligger i träda är inte den bästa jordbruksmarken.

Även givet det förefaller det vara så att produktionsökningarna i globala termer har kommit lite snabbare än vad man skulle kunna ha förväntat sig. Nu kan det vara en slump, om Peder Wachtmeister har rätt, givet att det är Peder som är expert på detta och inte jag, skulle jag tro att det möjligtvis skulle kunna antyda att det är ännu större produktionsökningar som ligger de närmsta åren framför oss. Vi tycker oss redan nu kunna se att till exempel vetepriserna har vänt nedåt något efter att vi fick skörderapporterna under maj.

Det är naturligtvis så att vi borde föra en jordbrukspolitik och en frihandelspolitik som gör att länderna som är mindre utvecklade har möjligheter att få betalt för sin produktion på ett bra sätt och har större tillgång till europeiska marknader för den typ av produktion de har.

Bob Zoellich har gjort en väldigt viktig poäng av att jordbruket i många fall är en nyckelfråga i utvecklingsarbetet. Jag tror att siffrorna är att 1 procents bnp-tillväxt på jordbrukssektorn är tre eller fyra gånger så effektivt när det gäller fattigdomsbekämpning som annan tillväxt. Det är människor i de mer utsatta och fattiga områdena som drar störst nytta av detta.

Jag tänkte inte dra igång en etanoldebatt. Den riskerar att leda fel. Problemet är inte att vi har för mycket etanol – vi skulle kunna öka importen av etanol till Europa utan problem – utan det är att vi inte ska subventionera en felaktig användning av livsmedel.

Anf. 34 ORDFÖRANDEN:

Vi är ganska överens om att det är mycket viktigt att föra en sådan här diskussion. Finansministern känner säkert också redan till att riksdagen är enig i sitt motstånd även till exportsubventioner. Vi har säkert anledning att fortsätta att följa den frågan. Jag finner sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i denna fråga.

Jag hade en notering, men det hade inte Finansdepartementet, om eventuella diskussioner om finansiella insatser i Kosovo. Såvitt jag vet fattade vi beslut på nämnden den 13 maj inför förra Ekofinmötet till stöd för regeringens ståndpunkt. Det är möjligt att det har skickats vidare till Europeiska rådet. Jag konstaterar att det inte är något att tillägga i dag. Då är vi klara med punkt 6.

Vi går in på punkt 7. Jag kan ha fel där också. Den har enligt mina noteringar vuxit till tre delar där den tredje skulle vara insättargarantier. Jag tittar lite på tjänstemännen och finansministern som nickar. Vi tar dem en i taget, för de är lite olika.

Först har vi slutsatser angående clearing och avveckling. Här finns det utkast till slutsatser utsända i utskick 2. Frågan har också behandlats förut i nämnden den 5 oktober förra året.

Anf. 35 Finansminister ANDERS BORG (m):

På den här punkten har vi en slutlig kompromiss. Ärendet är därför i praktiken en falsk B-punkt. Det handlar om uppförandekod för marknadsaktörerna, T2S, det vill säga Target-2-systemet för avveckling av värdepappersaffärer och andra hinder för gränsöverskridande clearing och avveckling. Sedan är det säkerhets- och sundhetskrav som har funnits i rekommendationerna. Det lär det inte bli någon diskussion om.

Anf. 36 SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag vill ställa en fråga. Anders Borg sade nu att det var en kompromiss. Om man läser från dagordningen från svensk sida välkomnar vi det som gäller ECB och CESR men vi är mer tveksamma till ett framtida deltagande. Har vi bestämt oss något där, eller gäller fortfarande den skrivning som står här? När jag läser det tycker jag att det är viktigt att inte säga ja till något som vi inte känner till.

Anf. 37 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det här är ett pågående arbete som har stämts av. De slutsatser som gäller avstämningen har vi inga bekymmer med. Den typen av ställningstaganden som Sonia Karlsson nämner är sådant som kommer senare.

Anf. 38 ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 2, Solvens II. Frågan var uppe i EU-nämnden den 30 november då det fanns stöd för regeringens då redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar. Den har varit föremål för överläggningar i finansutskottet vid två tillfällen, som jag känner till, den 30 oktober 2007 då det fanns stöd för regeringens ståndpunkt om förslaget till direktiv och den 4 mars i år i frågan om ömsesidiga bolag och det som fortfarande diskuteras i finansutskottet. Mats Odell förväntas komma dit den 10 juni och ge en lägesrapport i den delen av frågan.

Även nu förväntas en lägesrapport, även om det står eventuellt inom parentes i mina papper.

Anf. 39 Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi ska göra en avstämning av en framstegsrapport. Direktivförslagen Solvens II handlar dels om att städa upp och strukturera om befintliga direktiv, dels om att fortsätta att reformera regelverket för försäkringsbolagen.

Några av de här sakerna har fått blixtbelysning under det senaste halvåret. Det gäller värderingsfrågor, vad man ska ha för kapitalkrav, företagsstyrning och tillsynsfrågor.

De grundläggande principerna är sådant som vi kan ställa oss bakom. Man ska ha en riskorienterad reglering och vi ska kunna ha en viss minskad regelbörda för försäkringsgrupper. Samtidigt ska man komma ihåg att det finns en naturlig motsättning mellan regelbörda och nationell kontroll. Det mest rationella är ju att det är ettlandskontroll som blir styrande för det hela. Om man tillhör de nya medlemsländerna som har fått se många av sina bolag uppköpta eller integrerade i större internationella koncerner uppfattar man att det kan vara bekymmersamt att släppa kontrollen ifrån sig. Vi vet ju att om det blir bekymmer är det i slutändan de nationella finansdepartementen som får öppna plånboken, med allt vad det innebär.

Vi kan i huvudsak ställa oss bakom detta.

Vi har frågan om överskottsfonder, surplus funds, som är aktuell och viktig för Sverige. Den kommer med stor sannolikhet inte upp till diskussion. Vi anser att den har mest att vinna på att stanna i de tekniska diskussionerna så långt det går. Det är också den bedömning som de andra tunga länderna som är intresserade av detta gör, till exempel Tyskland.

Vi ser inte att det är några riktigt stora frågor i detta vid det här tillfället, men det är alltid svårt att förutse.

Anf. 40 SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! När finansutskottet hade detta uppe senast stod vi bakom regeringens ståndpunkt, men utskottet underströk vid det tillfället just det som har med de svenska försäkringsbolagen att göra. Det är väldigt viktigt att man uppmärksammar det.

Jag förstår nu att det troligtvis inte kommer upp den här gången.

Anf. 41 ULLA ANDERSSON (v):

Jag har en fråga som gäller konkurrensen. Man kan under punkterna 2 och 3 läsa att man befarar att detta kommer att gynna de stora försäkringsbolagen eftersom det blir så tekniskt svårt konstruerat och att det kommer att undergräva konkurrensen. Man har hittills belyst konsumentfrågorna i väldigt liten utsträckning står det i underlaget. En bedömning som man kan göra också utifrån statsrådet Odells rapportering i finansutskottet är att dessa frågor kommer lite i skymundan.

Är det något som kommer att tas upp? Tänker finansministern trycka på detta på något sätt?

Anf. 42 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag välkomnar naturligtvis Sonia Karlssons synpunkter. Det är en fördel om de här frågorna kan hanteras på ett sådant sätt att vi har en bred uppbackning. Jag tror att de svenska positionerna i grunden är välbekanta och inte förändrade på något sätt.

Jag tycker att det ligger något av ett bekymmer i Ulla Anderssons fråga. Det grundläggande problemet med europeisk försäkringsmarknad är att den inte är tillräckligt integrerad, vilket konsumenterna får betala för mycket för. Det gör möjligtvis också att det finns vissa finansiella risker kopplade till detta.

I den mån vi får en bättre integration är det mer sannolikt att vi får å ena sidan färre försäkringsbolag än att vi får fler. Å andra sidan förbättrar det konsumenternas ställning i så måtto att det bör leda till lägre kostnader.

Det är inte alldeles entydigt hur man ska tolka detta. Minskad regelbörda kommer i det här sammanhanget naturligtvis att å ena sidan gynna de stora bolagen som är gränsöverskridande, men det kommer å andra sidan att vara gynnsamt för konsumenterna.

Anf. 43 ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i den frågan.

Punkt 7.3 handlar om system för insättargarantier, en riktlinjedebatt.

Anf. 44 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det här är alltså en riktlinjedebatt. Sveriges position är väl känd. Vi har en insättningsgaranti. Vi anser att det är viktigt och att det vore bra om det var det gängse systemet.

Vi har vissa olikheter i EU:s avgifter och insättningsdefinitioner som kan ge upphov till en del konkurrenssnedvridningar. Därför har vi länge förespråkat ytterligare harmoniseringar.

Vi har också argumenterat för att det ska vara ett ex ante-system som baseras på riskbaserade premier. Det är något som vi naturligtvis har anledning att fortsätta arbetet med.

Jag vet att statsrådet Mats Odell är väldigt angelägen om att komma fram med ytterligare åtgärder inom det här området. Det är centralt att vi är väl förberedda för att hantera kriser. Jag noterar att IMF i dag i sina conclusions drog slutsatsen att Sverige var väldigt framgångsrikt. Av många framhålls den svenska hanteringen av bankkrisen som ett föredöme. Men det får inte bli en ursäkt för att inte också se till att vi har ett regelverk som gör att vi är väl förberedda för framtiden.

Det senare är ju mer en reflexion över vårt eget behov av att förändra oss.

Anf. 45 ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 8, Beskattning. Den har också tre delar: moms, punktskatt och rapport från uppförandekodgruppen om företagsbeskattning. När det gäller det sistnämnda ligger det en hemlig handling i den blå mappen.

Vi tar frågorna en i taget och börjar med moms på finansiella tjänster och försäkringstjänster.

Anf. 46 Finansminister ANDERS BORG (m):

Som ni vet har vi inte moms på finansiella tjänster. Man har ändå velat se över de här frågorna. Rubriken ”Moms på finansiella tjänster” är ju lite konstig. I praktiken borde vi ha rubriken ”Fortsatt inte moms på finansiella tjänster”.

En fråga som har kommit upp är huruvida man ska ha en möjlighet för bolagen att själva välja om de vill betala moms eller inte på finansiella tjänster. Det skulle naturligtvis i så fall ske i huvudsak med kopplingen till att man uppfattar att man på det sättet får ned skattebelastningen.

Det har diskuterats fram och tillbaka. Vi är nöjda och positiva till det som vi nu har landat i. Vi ser egentligen inte något stort behov av att gå vidare med detta.

Vi tillhör inte de länder som är positiva till idén med valfrihet när det gäller moms för finansiella företag.

Anf. 47 ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens upplägg inför fortsatta förhandlingar i den här frågan.

Vi går vidare till 8.2, Punktskatt: Förslag till rådets direktiv. Underlag är utsänt.

Anf. 48 Finansminister ANDERS BORG (m):

Det vi nu håller på med är att ta fram ett nytt cirkulationsdirektiv. Det kommer förmodligen att heta något annat, men det är vad vi håller på med. Det handlar om excise movement control system, det vill säga ett försök att underlätta elektronisk kontroll av tullar och transporter.

Den fråga som är viktig för oss är naturligtvis den generella – det är viktigt att minska möjligheten till skattebedrägeri för att kunna hålla skattesatserna låga. Det kan även vara viktigt att understryka betydelsen av de indikativa nivåerna för alkohol och tobak. Det kommer jag naturligtvis att göra om det blir någon diskussion där dessa ifrågasätts.

Anf. 49 ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför fortsatta förhandlingar även i denna fråga.

Vi går vidare till 8.3 om slutsatser på basis av rapport från uppförandekodgruppen. Utkast är utsända i utskicket. Rapporten ligger här. Den kom nu. Jag hoppas att specialisterna har hunnit bläddra i den.

Anf. 50 Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi anser att vi kan ansluta oss till slutsatserna här.

Det har varit en diskussion med Italien och Estland som har reserverat sig mot delar av innehållet, i övrigt får man nog säga att det finns en lösning som kan hålla.

Anf. 51 ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Under Övriga frågor finns inget.

Anf. 52 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag har ett intressant övrigt ärende.

Anf. 53 ORDFÖRANDEN:

Är det på rådsagendan?

Anf. 54 Finansminister ANDERS BORG (m):

Man kan säga det. Vi kan ta det som en övrig punkt efter rådsagendan.

Anf. 55 ORDFÖRANDEN:

Då avslutar vi rådsagendan med A-punktslistan, så att vi inte glömmer den. Det finns en liten sådan med fyra små Ekofinrelaterade punkter, som den som så önskar ska få kommentera. Det är det ingen som vill.

Jag finner majoritet för regeringens ståndpunkt i dessa ärenden.

Därmed är rådsagendan klar och vi går över till Övriga frågor.

Anf. 56 Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag har en ytterligare punkt. Vi har haft en stark synpunkt på hur arbetet med att tillsätta tjänster har gått till, framför allt på Ekofinområdet. Det gäller den tidigare IMF-tjänsten och också hanteringen av EBRD-chefstjänsten.

Vi hade en tysk kandidat och det blev en del turer i eurogruppen där man i princip avförde de andra kandidaterna utan att vi hade haft den prövningsprocess som man skulle ha.

Vi har stött Mirows kandidatur. Det är en mycket kvalificerad person med ett långt förflutet i de här ekonomiskt-finansiella samarbetsformerna. Det var alltså inte riktat mot honom.

Vi har argumenterat för att vi måste få till stånd en sådan översyn. Det kommer nu att ske inom ramen för EFK att man behandlar frågan om hur tillsättningar ska gå till framöver. Frågan kommer sedan tillbaka till rådet.

Tanken är att vi ska försöka hitta ett antal moment. Vi ska gemensamt fastställa krav på kandidaterna. Vi ska få in ansökningstider så att medlemsländerna vet när det är dags att söka tjänster och det ska ske någon typ av strukturerade värderingar av kandidaterna så att det kan skötas på ett något mer öppet och transparent sätt.

Detta är inte något beslutsärende och det står inte på Ekofinagendan. Det är följaktligen en ren information till nämnden. Jag tycker att det är viktigt att avrapportera att vi har haft en del framsteg på det området – man kanske till och med kan säga framgångar.

Anf. 57 SONIA KARLSSON (s):

Vi tycker att det var positiv information.

Anf. 58 ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för i dag och önskar lycka till på rådet.

Innehållsförteckning

1 § Ekofin 1

Anf. 1 ORDFÖRANDEN 1

Anf. 2 Finansminister ANDERS BORG (m) 1

Anf. 3 SONIA KARLSSON (s) 2

Anf. 4 Finansminister ANDERS BORG (m) 2

Anf. 5 Statssekreterare PER JANSSON 2

Anf. 6 SONIA KARLSSON (s) 3

Anf. 7 ORDFÖRANDEN 3

Anf. 8 Finansminister ANDERS BORG (m) 3

Anf. 9 SUSANNE EBERSTEIN (s) 4

Anf. 10 Finansminister ANDERS BORG (m) 4

Anf. 11 ORDFÖRANDEN 4

Anf. 12 Finansminister ANDERS BORG (m) 4

Anf. 13 PEDER WACHTMEISTER (m) 4

Anf. 14 ULF HOLM (mp) 5

Anf. 15 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 16 ULF HOLM (mp) 5

Anf. 17 ORDFÖRANDEN 5

Anf. 18 Finansminister ANDERS BORG (m) 5

Anf. 19 ULLA ANDERSSON (v) 6

Anf. 20 Finansminister ANDERS BORG (m) 6

Anf. 21 ORDFÖRANDEN 7

Anf. 22 Finansminister ANDERS BORG (m) 7

Anf. 23 ORDFÖRANDEN 7

Anf. 24 Finansminister ANDERS BORG (m) 8

Anf. 25 ORDFÖRANDEN 9

Anf. 26 ULF HOLM (mp) 9

Anf. 27 SONIA KARLSSON (s) 9

Anf. 28 FREDRICK FEDERLEY (c) 9

Anf. 29 Finansminister ANDERS BORG (m) 9

Anf. 30 CARL B HAMILTON (fp) 10

Anf. 31 PEDER WACHTMEISTER (m) 11

Anf. 32 ULLA ANDERSSON (v) 12

Anf. 33 Finansminister ANDERS BORG (m) 12

Anf. 34 ORDFÖRANDEN 13

Anf. 35 Finansminister ANDERS BORG (m) 14

Anf. 36 SONIA KARLSSON (s) 14

Anf. 37 Finansminister ANDERS BORG (m) 14

Anf. 38 ORDFÖRANDEN 14

Anf. 39 Finansminister ANDERS BORG (m) 14

Anf. 40 SONIA KARLSSON (s) 15

Anf. 41 ULLA ANDERSSON (v) 15

Anf. 42 Finansminister ANDERS BORG (m) 15

Anf. 43 ORDFÖRANDEN 16

Anf. 44 Finansminister ANDERS BORG (m) 16

Anf. 45 ORDFÖRANDEN 16

Anf. 46 Finansminister ANDERS BORG (m) 16

Anf. 47 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 48 Finansminister ANDERS BORG (m) 17

Anf. 49 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 50 Finansminister ANDERS BORG (m) 17

Anf. 51 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 52 Finansminister ANDERS BORG (m) 17

Anf. 53 ORDFÖRANDEN 17

Anf. 54 Finansminister ANDERS BORG (m) 18

Anf. 55 ORDFÖRANDEN 18

Anf. 56 Finansminister ANDERS BORG (m) 18

Anf. 57 SONIA KARLSSON (s) 18

Anf. 58 ORDFÖRANDEN 18

Måndagen den 2 juni 2008

EU-nämndens uppteckningar