Måndagen den 1 mars 2004

EU-nämndens uppteckningar 2003/04:23

1 §  Miljö

Miljöminister Lena Sommestad

Rapport från ministerrådsmöte den 22 december 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 2 mars 2004

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Härmed förklaras sammanträdet med EU-nämnden den 1 mars 2004 öppnat.

Innan vi startar mötet ska närvaro godkännas för Jemina Holmberg, handläggare på UD. Jemina är praktikant på kammarkansliet.

Miljöministern med medarbetare hälsas välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt och börjar med rapporten från ministerrådsmötet den 22 december. Sedan går vi vidare till information och samråd. Varsågod, miljöministern!

Anf.  2  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Tack så mycket! Förra miljörådsmötet ägde alltså rum den 22 december, i Bryssel. Miljöminister Mattioli ledde mötet. Jag var där som delegationsledare. Det var ett ovanligt kort rådsmöte, bland annat därför att ordförandeskapet beslöt att väldigt snabbt avbryta förhandlingarna om badvattensdirektivet, som jag innan har informerat er om.

Man konstaterade att det var omöjligt att komma till en överenskommelse. Vi stod för långt från varandra i centrala frågor om hur man skulle bedöma och klassificera badvatten och gränsvärden för de här parametrarna. Frågan lämnades således över till det irländska ordförandeskapet. Det är ännu oklart om irländarna tar upp frågan. Det beror på om de ser någon öppning i nyckelfrågan om vad som är en acceptabel hälsorisk.

På mötet antog vi tre rådsslutsatser.

Det gäller då rådsslutsatsen om utsläpp i atmosfären från havsgående fartyg. Där betonas vikten av att åtgärder och arbetsplaner tas fram för hur man ska minska utsläppen från sjöfarten. På den här punkten passade jag på att ta upp direktivet om svavel i marina bränslen och betonade betydelsen av att direktivet på ett effektivt sätt reglerar de här utsläppen.

Vidare gäller det rådsslutsatsen inför det sjunde partsmötet för konventionen om biologisk mångfald och det första partsmötet för Cartagenaprotokollet för biosäkerhet. Där tog vi upp frågor om uppföljningen av världstoppmötet, skyddade områden och tillgången till en rättvis vinstdelning av genetiska resurser samt frågan om traditionell kunskap.

Den tredje rådsslutsatsen handlar om kommissionens rapport om en översyn av miljöpolitiken år 2003. Det är den första rapporten i sitt slag. Där konstateras bland annat att arbetet med förbättring av skyddet för miljön och främjandet av hållbar utveckling behöver intensifieras inom unionen. Rådet välkomnade rapporten som ett bidrag till miljörådets inspel till vårtoppmötet.

Inför mötet i december var det flera av er som hade frågor om en övrig punkt på dagordningen. Det handlade om information från kommissionen som den tyska delegationen hade bett om, nämligen om koldioxidutsläpp från bilar. Vad den tyska delegationen frågade om var vilken status som råder när det gäller frivilliga åtaganden som ingåtts mellan EU och bilindustrin om att minska koldioxidutsläppen till år 2008. Kommissionen svarade nu att man granskat de här frivilliga åtagandena, att man anser att de har varit ett bra instrument för att minska koldioxidutsläppen och att man har för avsikt att återkomma till frågan under det här året.

Jag kan också kort informera er om att förhandlingarna är avslutade om en annan fråga som senast diskuterades, nämligen förordningen när det gäller att genomföra Stockholmskonventionen och protokollet om långlivade organiska föreningar. Senast den 6 december hade vi uppe frågan här. Rådet och Europaparlamentet har vid första läsningen lyckats komma överens i denna väldigt viktiga fråga. Det innebär att alla länder i Europa nu kan ratificera avtalen. Protokollet trädde i kraft den 23 oktober förra året, och Stockholmskonventionen om långlivade organiska föreningar kommer att träda i kraft den 17 maj i år. Därför var det väldigt angeläget att få den här förordningen på plats.

Vi är väldigt nöjda med hur förhandlingarna om denna förordning har gått. Vi har fått igenom många av våra förslag om ändringar och tillägg. Vi har till exempel fått in skrivningar om att förhindra att nya sådana här kemikalier, till exempel bekämpningsmedel, produceras, släpps ut på marknaden och används och om att åtgärder ska vidtas mot de POP-kemikalier som redan i dag finns på marknaden. Vi har alltså lyckats skärpa skrivningarna på ett bra sätt. Vi har också fått igenom stränga gränsvärden för POP-kemikalier, att tas fram senast i december 2005.

På en punkt har kommissionen reserverat sig. Det gäller då den lagliga grunden. Men alla medlemsländer är eniga om att miljöbestämmelsen i artikel 175.1 ska vara grunden, inte inremarknadsbestämmelser. Detta tycker vi är en framgång som det är roligt att kunna meddela om.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Vi godkänner härmed rapporten.

Vi går vidare på dagordningen och börjar med punkt 3 om Europeiska rådets vårmöte 2004 och ”Förverkliga Lissabon”.

Anf.  4  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Detta är den stora beslutspunkten på det här rådsmötet. Vi välkomnar det ganska omfattande förslag som finns som inspel till vårtoppmötet. Det gäller ett femtiotal slutsatser där ett antal viktiga frågor tas upp som är prioriterade i EU:s hållbarhetsstrategi. Vi har både drivit och lyckats få in flera frågor i slutsatserna som vi anser är viktiga. Jag kan nämna några av dem.

Det gäller till exempel att säkerställa EU:s ledande roll i att utveckla och använda mer miljöteknik och att främja tekniskt samarbete med utvecklingsländerna. Vi har också drivit frågan om att EU successivt bör öka sin andel av den globala marknaden. Det är angeläget att de handlingsplaner för miljöteknik som kommissionen nu har presenterat genomförs skyndsamt och visar på positiva resultat. Vi har också fått in att man betonar resursanvändningens konsekvenser för miljön. Detta hör samman med förebyggande och återvinning av avfall och den integrerade politiken.

Vi har också slutsatser om åtgärder för att nå målet att till år 2010 stoppa minskningen av förlusten av biologisk mångfald. Den nya förordning om kemikalier som är under behandling måste, säger miljöministrarna, säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön och samtidigt främja innovation och konkurrenskraft inom berörd industri. Denna bör antas snarast.

Vi är glada över att ha lyckats få stöd för kommissionens planer på att bättre integrera folkhälsoaspekter i Lissabonprocessen.

Det finns några utestående frågor, och förmodligen blir det en ganska het diskussion i morgon. Det gäller då energin. Sverige har drivit att rådet bör enas om att sätta upp ett ambitiöst mål för energieffektivitet som ett väsentligt bidrag till att minska klimatförändringar och till att samtidigt säkra energiförsörjningen och främja konkurrenskraften genom att ge incitament åt nya tekniska lösningar.

Detta finns nu med i ordförandeskapets förslag men ifrågasätts av vissa länder. Vi anser att man bör specificera förslaget till minst 1 % genomsnittlig minskning per år i EU – det gäller alltså energikonsumtionen i relation till BNP. Det här är nödvändigt för att EU ska kunna visa på avsevärda förbättringar i energieffektiviteten fram till år 2010, som man enats om i Barcelona.

Vi tycker att det också är viktigt att EU:s handlingsplan för energieffektivitet genomförs så snart som möjligt. Vi anser alltså att de två direktivförslag som nu ligger på EU:s bord och som gäller ekodesign för energiförbrukande produkter respektive energitjänster bör antas snarast möjligt, senast vid utgången av år 2005.

När det gäller klimat bekräftar ordförandeskapet åtagandet enligt Kyotoprotokollet om att framsteg bör visas till år 2005 och att det bör övervägas att sätta nya mål för reduktionen av växthusgaser på medellång och lång sikt.

Sverige anser liksom UK och vissa av de övriga länderna att det är hög tid att börja tänka på vad som ska hända efter år 2012. Vi har därför stött idén om att ett långsiktigt mål ska beslutas vid vårtoppmötet 2005. Vi uppmanar kommissionen att analysera kostnaderna och fördelarna med att sådana mål sätts. Andra länder försöker tvärtom försvaga det förslag som föreligger och till och med kräva att EU:s klimatåtagande ska villkoras mot att Kyotoprotokollet träder i kraft. Det menar vi är helt oförenligt med EU:s klimatpolitik.

En viktig uppgift både här och på det kommande toppmötet blir således att försöka få till stånd enighet om att EU ska fullfölja Kyotoprotokollet.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske ska ta meddelandena också – främjande av teknik och sådana saker.

Anf.  6  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det ingår i slutsatserna om det som jag nämnt här.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara påpeka att miljö- och jordbruksutskottet förra veckan hade möte om dessa frågor.

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp):

Fru ordförande! Jag skulle vilja fråga om två saker. Först gäller det detta med att integrera folkhälsoaspekter. Det är angivet som en svensk ståndpunkt. Vad innebär detta? Vad menas med detta? Gäller det tobak och alkohol, eller vad? Och varför drar inte folkhälsoministern den här svenska positionen i EU-nämnden? Ärendena är väl fördelade så i regeringen att det är han som ansvarar för folkhälsopolitiken.

Vidare handlar det om det som står under rubriken om energi – inte om svensk ståndpunkt, märk väl! Det står att Sverige anser att detta mål bör specificeras till 1 % energieffektivitet, 1 % i minskad energiintensitet per år i unionen. Men varför är inte detta en svensk ståndpunkt? Om det är en svensk ståndpunkt undrar jag vad kostnaden för detta är. Vilka medel tänker man använda för att uppnå det här målet? Vi kan väl inte ta positionen som sådan utan att känna till ekonomiska och andra implikationer och vilka medel som ska användas för att nå positionen.

Anf.  9  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Tack så mycket, miljöministern, för en utförlig rapport! Jag tycker naturligtvis att den svenska ståndpunkten är bra men skulle vilja gå ännu längre. Det fattas en hel del konkret när det gäller hur man når upp till det som de vackra orden på flera ställen säger. På vissa punkter anser jag att Sverige borde driva en betydligt hårdare linje, framför allt med beaktande av vad man själv skriver i materialet om utvecklingen på miljöområdet, som tyvärr går i fel riktning utifrån tidigare uppsatta mål. Uppenbarligen har man inte lyckats infria de mål som sattes upp för några år sedan. Tvärtom går det i fel riktning. Således borde man vara ännu tydligare när det gäller att ha starkare mål för att åtminstone försöka få in utvecklingen mot rätt mål.

Jag har en del frågor liknande de frågor som Carl B Hamilton ställde, till exempel vad detta med folkhälsoaspekter konkret innebär. Vidare gäller det detta med 1 % minskad energiintensitet. Där tycker jag att målet borde sättas högre – att minskningen ska vara minst 2–3 %. Det räcker inte med en minskning med 1 % sett till utvecklingen i dag. Naturligtvis behöver det därför konkretiseras hur man ska nå dit.

Jag förmodar att detta ska antas enhälligt, så det blir väl ganska hårda diskussioner. Hur långt kan regeringen tänka sig att gå, kompromissa bakåt, för att nå enhällighet? Jag vill att ni inte ska kompromissa utan att ni ska vara ganska tydliga och säga: Nej, det här accepterar vi inte från svensk sida. Man får skjuta på diskussionen kanske en månad till om inte tillräckligt höga miljömål kan nås. Miljöfrågorna i EU är ju en svensk angelägenhet och något som vi har kämpat mycket för. Således måste vi också visa att detta är det minsta kravet vi kan gå med på.

Anf.  10  MARGARETA ANDERSSON (c):

Tack, miljöministern, för en intressant genomgång! Jag har ett par frågor som mer är sakupplysningsfrågor, bland annat när det gäller energin. Hur ligger Sverige till jämfört med de andra EU-länderna i fråga om energieffektiviteten? Har vi goda förslag, eller kommer vi att hämta goda förslag från andra?

Här finns också kemikaliedirektivet. Där har man kommit ganska långt. Men det gäller också den andra delen – bekämpningsmedel och sådant – som också skulle tas fram. Det fick jag veta för ungefär ett halvår sedan. Hur långt har man kommit när det gäller det direktivet, och var hanteras det?

Anf.  11  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Också jag tycker att regeringens ståndpunkt här är bra. Det är ganska bra slutsatser, även om jag precis som Miljöpartiet hade velat att man gick lite längre.

När det gäller klimatförändringarna är det beklagligt att vissa länder försöker försvaga klimatåtgärderna. Det är väldigt bra om ni jobbar för nya mål på medellång och lång sikt. Likaså gäller det vad som ska hända efter år 2012. Kan miljöministern berätta lite grann om de diskussioner som kanske försiggår? Vad kan hända efter år 2012? Hur långt kan vi nå? När man talar med miljörörelsen är det fråga om att vi kanske måste reducera med 50–70 % på lång sikt vad gäller koldioxiden.

En annan fråga gäller transporterna. Vi har ju haft kraftigt ökade transportvolymer. Det har varit alldeles för mycket. Det i sig leder till att vi måste vidta klimatåtgärder. Men det står här att andra önskar tona ned problemet med kraftigt ökade transportvolymer. Det måste verkligen analyseras. Andra medlemsländer försöker nämligen tona ned problemet med kraftigt ökade transportvolymer. Jag hoppas att ni kan lyfta upp den frågan. Kanske kunde vi få en kort redogörelse om vilka de länder är som vill tona ned de här problemen. Det är farligt att undvika verkligheten sådan den är.

Anf.  12  BÖRJE VESTLUND (s):

Fru ordförande! Jag har två frågor.

Den ena frågan handlar om att transportarbetet ökar, vilket är ett problem. Dessvärre är det väl så att den minst miljövänliga delen av transportarbetet ökar, i huvudsak den tunga trafiken. Räcker det här till för att här konstatera att målen måste uppnås? Behövs det inte extraordinära åtgärder? Här drar det ju i väg åt helt fel håll. Kan man nöja sig med det som står i dokumentet, eller behövs det mer kraftfulla dokument för att klara detta?

Den andra frågan gäller energiområdet och det som sägs om en minskad energiintensitet om 1 %. På vilket sätt ska det gå till? Det är en svår materia när det gäller att få ändringar i energisystem där man har kanske både tradition och lång erfarenhet. Kanske vill man inte förändra sitt system på samma sätt som skett i många andra länder i Europa.

Anf.  13  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! Några av mina frågor har redan tagits upp, så de behöver jag inte upprepa.

Statsrådet har vid ett antal tillfällen nämnt om vissa länder. Är det möjligt att på något sätt specificera ”vissa länder”? Är det ett par tre länder som ständigt återkommer i frågan, och vad kan man göra för att måhända skjuta dem något framför sig eller för att få dem att utifrån våra utgångspunkter ändra till en riktigare position?

Vidare gäller det energieffektiviseringsmålet om 1 % per år. Vilken grad av operabilitet finns det i detta mål? Hur hanterar man detta? Jag förstår att det inte är enklaste sättet att mäta på det viset. Men kan man åstadkomma så mycket mer med tanke på olika branschstrukturer, de olika klimatlägen som vi befinner oss i etcetera?

Anf.  14  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Ni får göra ett påpekande om jag glömmer någon fråga.

Först till detta med ett konsensusbeslut. Det här är inte ett beslut som det går att skjuta fram någon månad därför att det är ett inspel till vårtoppmötet. Det är nu vi helt enkelt måste enas. Det kommer att bli hårda förhandlingar kring de punkter där vi har olika uppfattning.

När det gäller folkhälsoaspekterna är det hela regeringens uppfattning att det här är bra. Det är också det som Statsrådsberedningen kommer att driva. Att miljörådet, trots att folkhälsan i sig inte är vår fråga, är inne på detta har att göra med att vi ofta berör folkhälsoaspekter och sambandet mellan miljö och folkhälsa. Därför är det naturligt för miljörådet att stötta detta förslag, även om det också är en fråga för folkhälsoministrarna.

Vilka indikatorer som ska finnas med i Lissabonprocessen gäller ganska breda frågor. Att det också ska finnas indikatorer för folkhälsan tycker vi är viktigt.

I energifrågorna kan jag säga att när det gäller möjligheterna till ökad energieffektivitet i Europa har kommissionen väldigt genomarbetade förslag där de visar att det finns mycket stora möjligheter till ökad energieffektivisering i Europa. Kommissionen har också lagt fram ett förslag som det dock är energiministrarnas sak att behandla. Det är betydligt vassare och mer långtgående än det förslag som vi diskuterar här. Det handlar om att minska energiintensiteten med 1 % i varje land i unionen. Det diskuteras nu väldigt intensivt i energiministrarnas rådskonstellation.

Det här målet, som har diskuterats i Lissabonprocessen, knyter direkt an till den indikator som vi redan har i Lissabonprocessen på energiintensitet. Där ligger Sverige ungefär i mitten. Sverige ligger först i Lissabonprocessen. Lägger man ihop alla indikatorerna ser man att Sverige är bäst i Europa. Det här är ett av de områden där vi inte ligger bäst till utan där vi ligger någonstans i mitten. Det har naturligtvis att göra med att vi har en energiintensiv industri och med att vi har kallt klimat och långa avstånd. Men i Sverige finns det självklart också stora möjligheter att spara energi.

Ett brett arbete är alltså på gång: dels ett gott underlag för att visa att det finns en potential för energisparande, dels ett arbete på flera håll i EU med hur det här ska preciseras. Men här utgår vi från den indikator som redan finns i Lissabonprocessen.

Förra året var miljöministrarna eniga om att till vårtoppmötet spela in det här med 1 % minskning i relation till BNP för hela EU. Det mottogs positivt av Europeiska rådet. Ett land har gått emot, nämligen Portugal förra året. Vi är ganska besvikna över att det nu är betydligt svårare. Det är oklart om vi når fram. Men det har också att göra med att det nu har kommit in andra mål från kommissionen och att många kanske känner att det här ska diskuteras i andra sammanhang. Vi kommer att starkt driva frågan.

Hur ska vi göra? Vilka möjligheter har vi?

Ja, det handlar om ekodesigndirektiv och direktiv om hur man ska producera elektriska produkter effektivare och också om fastighetsbeståndet. Här arbetar både EU och Sverige. Från regeringens sida återkommer vi med en plan för energieffektivisering. Det finns ett stort intresse för samarbete inom Europa. I miljötekniksamarbetet är till exempel energieffektivisering i byggnader en viktig fråga. Vi samarbetar också bilateralt, till exempel med Storbritannien, i de frågorna. Vi ser alltså en stor potential och vill gärna stötta kommissionen i det här arbetet. Vi menar att det finns en vinnande situation här, att det finns mycket energislöseri som vi kan åtgärda utan kostnader – ja, tvärtom med vinster. Vi kan få en ökad konkurrenskraft om vi vidtar den här typen av åtgärder.

När det gäller bekämpningsmedel och det direktivet pågår ett arbete inom miljörådet. Det är vi som har den frågan på vårt bord. Jag kan inte ange en exakt tidpunkt i sammanhanget.

Anf.  15  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

Såvitt jag vet har arbetet påbörjats och pågår under våren för att intensifieras mer under hösten.

Anf.  16  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Sedan har vi klimatfrågorna och vad som händer efter år 2012. Det är två frågor. I de internationella förhandlingarna är vi fortfarande i ett låst läge – inga förhandlingar har ens påbörjats avseende perioden efter år 2012. Vad som nu pågår är försök att lösa upp motsättningar för att vi över huvud taget ska kunna få upp frågan på bordet.

Det är just mot den bakgrunden som vi tycker att det är viktigt att EU ändå visar en viljeinriktning om vart man vill nå efter år 2012. Vi vill att kommissionen återkommer med ett förslag om en långsiktig målsättning. Det är ju viktigt för vår industri att veta vart det här är på väg, vilken storlek på reduktionen vi är ute efter.

Vår egen statsminister har tillsammans med Tony Blair uttryckt att det rör sig om minskningar på 50–60 % till år 2050. Det vet vi behövs.

När det gäller transportvolymer kan jag säga att vi kommer att starkt driva transportfrågorna. Här är kommissionen väldigt tydlig om att utvecklingen går åt fel håll. Rådet kommer enligt ordförandeskapets förslag att konstatera att det här är oroande. Det är länder som Italien och Spanien som är emot. Jag fick ju frågan vilka länder som är emot och kan då säga att det väldigt mycket är Italien som är emot, både i energifrågorna och i klimatfrågorna. Man är emot att hänvisa till att det finns en bekymmersam koppling mellan tillväxt och miljöeffekter från transporter.

Vi ställer oss bakom ordförandeskapets förslag. Många kommer att peka på att det pågår debatter i andra rådskonstellationer, till exempel när det gäller eurovinjettdirektivet. Sverige stöder naturligtvis detta och menar att det är viktigt att vi kommer fram med detta direktiv men det kommer att vara många länder som inte vill gå så långt eftersom diskussioner pågår. Vi ska driva den frågan så starkt vi kan i debatterna i Bryssel.

Jag hoppas att jag har svarat någorlunda på de frågor som jag har fått.

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp):

Först gäller det folkhälsofrågan. Det är tydligen så att innebörden är att den svenska regeringen vill att det ska finnas indikatorer för folkhälsan. Då blir min fråga: Varför finns inte de indikatorer presenterade som föreslås från den svenska regeringens sida?

Min andra fråga gäller energieffektiviteten. Jag är lite grann inne på samma spår som Börje Vestlund. Det handlar om två frågor här.

För mig blir det så konstigt när miljöministern efter att ha gått igenom det hela säger att det finns stora möjligheter att spara i Sverige utan kostnader – ja, med vinster till och med. Men om det är så varför ska då regering och riksdag hålla på med detta? Det är ju bara att peka så kommer folk att skära guld med täljkniv genom att göra dessa vinster? Det är någonting som inte stämmer här.

Om energianvändningen i fastigheter kan minskas utan kostnader skulle väl fastighetsägarna göra det. Jag tror inte riktigt på talet om att det går att göra stora energibesparingar utan att göra investeringar eller utan att lägga ut pengar på annat sätt. Jag undrar hur finansutskottet skulle reagera om det kom förslag om att man här kan göra fullständigt kostnadslösa förändringar av den ekonomiska strukturen i landet.

Jag efterlyser alltså fortfarande ett slags samhällsekonomisk kostnads- och intäktskalkyl. Under punkt 3 om budgetära konsekvenser är det alldeles tomt. Finns det inga budgetära konsekvenser av att sätta upp denna målsättning som en svensk position? Det här stämmer inte, miljöministern!

Anf.  18  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Det här låter mycket som en typisk svensk kompromisslösning. Det är många vackra ord. Men den fråga som jag ställde var hur långt regeringen är beredd att gå. Utifrån detta och utifrån att flera länder kanske vill stoppa olika förslag, som jag personligen kan mena egentligen är för lågt satta mål men där den svenska regeringen verkar vara inne på att det väl får duga just nu, undrar jag: Är den svenska regeringen beredd att backa på någon punkt, och i så fall på vilken punkt?

Om Italien nu sätter hårt mot hårt och säger att de aldrig går med på en sådan här skrivning, kommer Sverige då att backa och säga att vi backar i våra positioner? Jag vill att Sverige tvärtom ska driva på ännu mer och säga att vi, om Italien inte går med på detta, kommer att säga nej och att vilja fortsätta att förhandla för att nå framåt i positionerna. Där verkar vi vara ganska överens. Vi borde alltså egentligen gå längre inom områdena klimat, transporter och energi – till exempel när det gäller att vi kan spara energi. Där verkar vi vara relativt överens. Vi borde kunna gå ett steg längre.

Frågan är om Sveriges regering kommer att driva detta. Eller var går smärtgränsen för regeringen? Det är väl det som vi ska samråda om. Jag vill alltså lite mer konkret höra var smärtgränsen går.

I övrigt kan jag instämma i mycket av det som Börje Vestlund tog upp om transporterna. Man borde göra mer på det området.

Anf.  19  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Hur långt är regeringen beredd att gå? frågar Ulf Holm. Det ligger förslag från ordförandeskapet som är acceptabla men inte bra. Man säger till exempel att vi ska sätta ambitiösa mål för bättre energieffektivitet, men man säger inte vilket. Man nämner ingen siffra. Det är på det sättet det ser ut. När det gäller till exempel Kyotoprotokollet är det naturligtvis fullständigt oacceptabelt för Sverige att man ifrågasätter EU:s klimatpolitik i grunden. Men maktförhållandena i rådet ser också sådana ut att det är enstaka länder som står för de mest dramatiska och fullständigt oacceptabla förslagen.

Däremot är det en stor besvikelse att vi här backar från positioner som vi tidigare har haft i fråga om energieffektiviteten. Där kan vi komma att få mer allmänna skrivningar. De är acceptabla, men de innebär att vi inte säger så mycket om innehållet. Vi pekar i en riktning, men vi säger inget om innehållet.

Carl B Hamilton talar om energieffektiviteten. Det stämmer att väldigt många analyser visar att vi kan ta hem kostnader när det gäller energieffektivitet i fastighetsbeståndet. Problemet är hur incitamenten ser ut. Det är vi själva också ansvariga för, och det ser vi över i regeringen. Det är inte alltid samma personer som investerar som sedan ska betala vad det kostar. Det kan vara kostnader man tar hem på fem eller tio år. Det ska vara lönsamt för den som investerar i ögonblicket också, även om kostnaden i stället ligger på hyresgästerna.

Vi ser över det här nu. Det är uppenbart att vi, inte minst när det gäller fastighetsbeståndet, har stora möjligheter att göra mer än vad vi gör. Vi måste se över det så att vi får en struktur som gör det intressant att göra de här investeringarna. Här behöver vi göra mer. För att ge den signalen är det viktigt att Europeiska rådet anger en riktning. Det som föreslås här, 1 % ökad energieffektivitet, är ett mål som Sverige har haft i många år. Jag kan förse dig med många analyser av de möjligheter som finns att göra energibesparingar. Jag ser inga problem med det målet.

Nu sitter däremot energiministrarna och analyserar det betydligt skarpare förslaget från kommissionen, där man går in på nationell nivå i medlemsstaterna, inte kopplar det till BNP och så vidare. Det måste analyseras noga.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Jag skulle föreslå att vi fortsätter den energipolitiska debatten i annan form.

Anf.  21  ULF HOLM (mp):

”Acceptabelt men inte bra” säger miljöministern. Det är väl en typisk svensk position, kanske. Jag tycker inte att det är acceptabelt, för det är ett steg tillbaka när vi borde gå framåt. Därför har jag två krav.

Det ena är att Sverige absolut inte får backa en millimeter från sin position, som i dag dock inte är helt glasklar. Där är jag förmodligen i minoritet i nämnden.

Det andra är att jag tycker att EU-nämnden ska inkallas för samråd om det under mötet i morgon skulle vara så att vi märker att vi måste backa, om något land går emot. Jag tycker att det är oacceptabelt att Sverige backar i position om en aktiv miljöpolitik på EU-nivå.

Anf.  22  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Mitt svar är att vi på vissa punkter måste välja om vi vill ha något inspel till vårtoppmötet över huvud taget. Vill vi att man ska sätta upp ett ambitiöst mål för energieffektivisering ska vi inte säga någonting alls. Det är där man hamnar till slut, om man inte når en kompromiss.

Jag tror att vi ligger väl i linje med dina ambitioner och kommer att göra allt vi kan för att driva de här positionerna så hårt vi kan. Men vi kommer också att se till att vi säger något som är framåtsyftande, för att över huvud taget lyfta upp miljöfrågorna på det europeiska rådets möte och driva dem i rätt riktning.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

EU-nämnden får också en möjlighet att diskutera hela programmet när statsministern kommer. Det är inte kört än.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går då vidare till punkt 4, Avfallstransporter.

Anf.  24  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är en riktlinjedebatt som gäller Europaparlamentets och rådets förordning om transporter av avfall. Förordningen om avfallstransporter inom, till och från den europeiska gemenskapen syftar till att reglera avfallstransporter genom olika procedurer och kontrollfunktioner utifrån typ av avfall, behandlingsmetod och vart avfallet ska transporteras. Kommissionen beslutade om förslaget om en reviderad förordning i juni 2003.

Vi ska diskutera tre frågor vid rådsmötet. Den första frågan handlar om ifall medlemsländerna under förordningen ska kunna invända mot en föreslagen transport av avfall för återvinning för att förhindra så kallad ekodumpning.

Avfall för återvinning har hittills betraktats som en vara som ska kunna transporteras fritt inom EU. Avfallsanläggningar med högt ställda miljökrav är dock oftast dyra att använda, vilket medför en risk för att avfallet går till en billigare anläggning med lägre miljökrav. I avsaknad av standarder på anläggningarna på gemenskapsnivå finns därmed en risk att det sker så kallad ekodumpning.

Sverige anser att det är viktigt att avfallet omhändertas på bästa miljömässiga sätt och att nationella standarder därmed ska kunna utgöra en grund för invändning mot en transport av avfall för återvinning. Vi menar dock att det på sikt finns anledning att införa gemensamma standarder för olika omhändertagningsmetoder. Det har redan förts fram initiativ till detta av kommissionen i meddelandet, och en tematisk strategi om omhändertagande och förebyggande återvinning av avfall är på väg. Vi välkomnar det arbetet och ser en möjlighet att vi kan få friare transporter framöver.

Den andra frågan handlar om vilka kontrollförfaranden som ska gälla för blandat, icke farligt avfall i förordningen. Här anser Sverige av miljöskäl att det finns anledning att iaktta en försiktighetsprincip vid hantering av transporter med blandat avfall. Det är inte säkert att det är att föredra att en blandning sker av två från början icke-farliga avfall för att det därefter ska omhändertas. Vi menar att om man förenklar kontrollförfarandet för den här typen av blandningar finns det risk att det sker en ökning av sådana blandningar som kan vara negativ. Dagens system som säger att blandning av icke-farligt avfall ska behandlas som farligt avfall bör därför gälla även i fortsättningen.

Den tredje frågan handlar om återtagningskraven i förordningen, om de ska gälla även för transporter av icke-farligt avfall. Sverige anser att återtagningskraven ska omfatta även det icke-farliga avfallet. Det finns inte någon anledning att inte det här avfallet ska omfattas av tydliga bestämmelser om vad som ska gälla vid situationer när avfallstransporter inte kan fullföljas eller när de har skett olagligt.

Anf.  25  CARL B HAMILTON (fp):

Jag skulle bara vilja fråga om den rättsliga grunden. Det står att samtliga medlemsstater menar att den rättsliga grunden bör vara enbart artikel 175. Men kommissionen anser tydligen att det ska vara både 133 och 175. Då blir det väl som kommissionen vill?

Anf.  26  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vår bedömning, och den delar vi med alla länder, är att det i grunden är en miljöförordning. Därför bör det regleras av den här miljöförordningen.

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp):

Det är en juridisk fråga. Är det inte så att kommissionen har initiativrätten? Kommissionen säger att det är båda två. Därmed är väl kommissionens ståndpunkt det som gäller till dess att den eventuellt omkullkastas i EG-domstolen?

Anf.  28  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Ursäkta att jag inte lyssnade ordentligt på frågan. Om alla medlemsländer är eniga kan man genomdriva detta även mot kommissionens uppfattning. Men då krävs att alla länder är eniga, och det är vi i det här fallet.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i den här frågan. Vi går då vidare till punkt 5, Registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier.

Anf.  30  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det här är ett mellanmöte när det gäller den viktiga kemikalieförordningen. Kommissionen presenterade det slutliga förslaget till kemikalieförordning på föregående miljörådsmöte. I december startade arbetet i rådets ad hoc-arbetsgrupp under konkurrenskraftsrådet. En lägesrapport över arbetet och en sammanfattning av de politiskt viktiga frågorna kommer att ges på det här mötet.

Vi är nöjda med hur arbetet bedrivs under det irländska ordförandeskapet. Det är målinriktat och effektivt. Det går framåt på ett bra sätt. Ordförandeskapets målsättning om en övergripande genomgång av direktivet kunde nästan slutföras på det förra mötet, men inte riktigt. Ett antal huvudfrågor har identifierats i lägesrapporten till rådsmötet den 2 mars. Sedan kommer förslaget att behandlas mer i detalj. De utvalda politiska stora sakfrågorna kommer att diskuteras i en policydebatt på rådsmötet i maj och i juni. Som ni vet är det både konkurrenskraftsrådet och miljörådet som tar upp det. Det ligger nu i huvudsak under konkurrenskraftsrådet, men vi medverkar aktivt. I stort sett alla länder har en aktiv medverkan av sina miljödepartement i den här handläggningen.

Vi har analyserat förslaget. Analysen kommer att kompletteras med svar från remissbehandlingen som går ut den 18 mars och utfallet av de konsekvensanalyser som Sverige har initierat. Det här kommer att ske under senvåren. Vi beräknar att vara klara med arbetet före sommaren.

Vi presenterade vår position i de här förhandlingarna förra gången jag var här. Positionerna kvarstår.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Det här var uppe i EU-nämnden den 12 december. Då var vi överens i frågan.

Anf.  32  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

När miljöministern var här i december månad inför mötet den 22 december var den här frågan uppe, som sagt var. Ministern berättade då att kommissionen var klar med analyserna av hälsa och vad REACH skulle innebära för industrin men att man höll på med analysen av miljökonsekvenserna och räknade med att bli klar ganska snabbt. Jag fick nästan uppfattningen att det skulle vara klart under fjolåret.

Vet ni hur länge det dröjer innan den tredje konsekvensanalysen är gjord?

Anf.  33  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har bara en synpunkt som innebär att jag vill stötta regeringen. Det gäller kemikalier som tillverkas eller importeras i låga volymer. Det kan vara små mängder som är oerhört giftiga. Där måste vi jobba vidare på alla sätt.

Kommer det att bli andra direktiv där man plockar in andra saker än det som har kommit upp nu, till exempel transporter och utsläpp från dem? Är det frågor som kommer upp i andra direktiv eller kommer man att arbeta vidare med dem här?

Anf.  34  ULF HOLM (mp):

Jag ska inte gå in på själva sakfrågan, för den har vi diskuterat och vi kommer att diskutera den längre fram. Det tycks pågå ett otroligt lobbyarbete från vissa industrier i EU. Frågan är om den svenska regeringen har någon strategi för att försöka ta kommandot i debatten och driva opinionen. Jag ser en uppenbar risk att industrilobbyn kan komma att lyckas. Det vore bra om man inte bara väntade på remissammanställningen utan kanske gjorde någonting aktivt under tiden, så att vi inte förlorar den här viktiga kampen om en bättre kemikalielagstiftning.

Anf.  35  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Låt mig först säga att jag instämmer helt i hur oerhört viktigt det här är. Miljömålsrådet kom med sin rapport häromdagen och sade att REACH bara är ett steg på vägen för att vi ska klara målet om en giftfri miljö.

När det gäller små volymer och frågorna kring att vi har ett för svagt regelverk är det en av de frågor som vi driver allra starkast i rådet, att vi ska bli starkare där.

När det gäller andra kemikaliefrågor och utsläppsfrågor i fortsättningen är det många frågor som kommer att tas upp i andra direktiv och andra sammanhang. Här handlar det om industrins ansvar för prövning innan man släpper ut nya kemikalier och så vidare. Det här är ett speciellt övergripande regelverk som är grundläggande. Det finns en lång rad kemikaliefrågor som tas upp i andra sammanhang.

Vad gör vi för att driva frågorna framåt? Bland annat har vi initierat egna konsekvensanalyser där vi tar upp just miljöpåverkan. Vi är väldigt aktiva på alla områden, i rådet och i kemikaliekommissionens arbete. Vi har arbetat mycket intensivt mot kommissionen när det gäller att påverka förslagets utformning och vi fortsätter att göra det.

Kommissionen har också tagit intryck av den stora efterfrågan på ytterligare konsekvensanalyser. Jag vill låta Charlotte Unger säga något om vad kommissionen nu gör och när det kan komma resultat av det arbetet.

Anf.  36  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER:

Samtliga kommissionens konsekvensanalyser är färdiga. Det man har haft problem med är att analysera de positiva effekterna av att ha en bra REACH-lagstiftning. Det är här Sverige kommer in. Det är egentligen Sverige och Danmark som har konsekvensanalyser som tar upp den här delen. Kommissionen har varit väldigt tydlig på att den analys de har gjort ligger fast. De håller dock på att göra en överenskommelse med industrin om vilka ytterligare analyser som ska göras. De kommer att fungera som ett tillägg. Men kommissionen kommer inte att skriva om sin egen analys.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Den här debatten tror jag att vi får ta i utskottet, när det sker återrapportering. Nu börjar det bli så specialiserat. Har Sven-Erik Sjöstrand någon följdfråga?

Anf.  38  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Då undviker jag den frågan. Den kan jag ta senare, om vi har tidsbrist här.

Anf.  39  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det är inte mycket att tillägga mer än att det är ett omfattande arbete. En väldigt viktig fråga är också de nya medlemsländerna. Frågan kommer att behandlas när de nya medlemsländerna är inne i unionen fullt ut. Det beaktar vi starkt i vårt arbete.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då vill jag bara upprepa beslutet från den 12 december, att det finns ett fortsatt stöd för regeringens fortsatta arbete i de här frågorna.

Vi går nu vidare till punkt 6 på dagordningen, som gäller information om ett system för handel med utsläppsrätter som också var uppe den 12 december.

Anf.  41  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Även här är det en lägesrapportering om förhandlingsläget när det gäller det så kallade länkdirektivet. Ordförandeskapet har aviserat en eventuell lunchdiskussion kring detta.

Det var den 23 juli 2003 som kommissionen lade fram ett direktiv som sammanlänkar Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer med EU:s system för handel med utsläppsrätter som startar 2005. Som vi tidigare har meddelat, inför förra rådsmötet, innebär förslaget att verksamhetsutövare med anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem ska få möjlighet att tillgodogöra sig utsläppsminskningar som är genomförda i projekt utomlands som kallas för Joint Implementation, JI, och Clean Development Mechanism, CDM.

Rådet och Europaparlamentet har ambitionen att nå en överenskommelse i en första läsning under våren, och vi stöder den ambitionen.

I Europaparlamentet pågår arbetet för fullt. Omröstning i plenum är planerad till den 20–22 april i år. Europaparlamentets rapportör presenterade sitt utkast till ändringsförslag i slutet på januari. Enligt rapportören finns framför allt tre frågor av stor vikt i en uppgörelse med rådet.

För det första att säkerställa supplementaritet, det vill säga att en betydande andel av utsläppsminskningarna ska göras inhemskt, i det egna landet. För det andra gäller det att utesluta projekt som använder så kallade sänkor, koldioxidsänkor. För det tredje gäller det att utesluta projekt som innebär icke hållbar, storskalig vattenkraft. Rapportörens avsikt vad gäller storskalig vattenkraft är att utesluta sådana projekt som inte uppfyller de riktlinjer som anges i World Commission on Dams.

Sveriges position har jag tidigare redogjort för. I dessa frågor är den som följer. Vi är principiellt positiva till att låta medlemsstaterna vara ansvariga för att säkerställa supplementariteten i sin helhet, och vi driver frågan om supplementaritet väldigt starkt i rådet. Det är viktigt att vi diskuterar på vilket sätt vi ska säkerställa att vi gör utsläppsminskningar hemma. Vi tycker dock att det är bra att inte bara JI och CDM beaktas, utan alla typer av krediter.

När det gäller så kallade koldioxidsänkor har Sveriges position varit, som jag redogjorde för er tidigare, att vi avvaktade de internationella förhandlingarna i Milano förra året i klimatkonventionen. Vi sade att om vi kommer till en acceptabel överenskommelse där bör EU följa denna, eftersom vi anser att vi ska följa de internationella överenskommelserna. Vi lyckades bra där, och det öppnades en möjlighet att också säga vilken typ av koldioxidsänkor man kan acceptera. Sverige har haft positionen att vi inte ska godkänna sänkor som använder genmodifierade trädslag eller främmande trädslag.

I de fortsatta förhandlingarna har det visat sig att det är svårt att hitta en teknisk lösning på hur sänkorna ska hanteras i handelssystemet. Vår bedömning i dag är att det inte är troligt att det går att hitta en bra lösning. Då är det bättre att avvakta med sänkorna. Då säger vi att vi bör acceptera projekt som sänkor i CDM så snart som möjligt, senast 2008. Men det måste finnas en acceptabel, teknisk lösning för det.

När det gäller storskalig vattenkraft menar vi att vi ska beakta kriterierna i World Commission on Dams.

Vi har splittrade positioner i rådet, inte minst kring de här frågorna som är centrala för Europaparlamentet, men det verkar inte omöjligt att nå en uppgörelse. Vi tror att det finns en god uppgångspunkt för att nå en uppgörelse i de här frågorna.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för informationen och går vidare till punkt 7, som handlar om det tolfte mötet i Kommissionen för hållbar utveckling. Det ska också vara information, vad jag förstår.

Anf.  43  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det handlar om förberedelserna för FN:s kommission för hållbar utveckling. Det är alltså den kommission som följer upp världstoppmötet i Johannesburg. Det handlar om EU:s positioner när vi träffas i New York i april.

Huvudtemat för uppföljningen av Johannesburg de första två åren är vatten, sanitet samt boende och hållbar bebyggelse. Årets möte kommer att fokusera på erfarenhetsutbyte, analyser av hinder för genomförande och goda exempel. Det är ett nytt sätt att jobba för Kommissionen för hållbar utveckling. Man jobbar ett år med analys och nästa år med policy.

EU har prioriterade frågor inom vattenområdet. Det är planer för integrerad vattenresursförvaltning och våtmarksförvaltning kopplat till klimatförändringar. Det är förvaltning av nationella och gränsöverskridande vattendrag. Det är fokus på hållbar produktion och konsumtion för att minska föroreningar och effektivisera vattenanvändning. Alla tre är områden där Sverige är väldigt aktivt allmänt sett, och vi stöder EU:s positioner här.

När det gäller sanitet prioriterar EU sambandet mellan vatten, sanitet och hygienutbildning, att avlopp inte bör ses som avfall utan som en återvinningsbar resurs och att effektiv, billig och ekologisk sanitet bör vara alternativ till existerande linjära energiintensiva lösningar. Även det ligger väl i linje med Sveriges arbete på området.

Inom boende och hållbar bebyggelse prioriterar EU förbättrad statsförvaltning, strategisk markplanering, hållbar bostadspolitik, tillgång till bostäder till rimliga priser, effektiv decentralisering och tillräckliga resurser på lokala myndigheter samt tillgång till grundläggande service inklusive hållbara transporter.

Anf.  44  ORDFÖRANDEN:

Har utskottet fått den information som vi får nu? I mina handlingar sägs att utskottet har fått all den här informationen. Då behöver vi inte upprepa den utan bara det som är av särskild vikt. Vi behöver inte få samma information som utskottet. Här ska vi ha samråd.

Anf.  45  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det är mer en information om vilka frågor EU kommer att driva.

Anf.  46  ORDFÖRANDEN:

Eftersom utskottet redan har fått den här informationen behöver vi inte upprepa den.

Anf.  47  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Fru ordförande! Jag skulle vilja fokusera på det här med boendefrågor som är en av de frågor som även kommer upp på det åttonde extra mötet i Korea, punkt 8 på dagordningen. Det är en stor fråga. Miljön är viktig just när det gäller boendefrågorna och urbaniseringen och hur det påverkar saniteten i våra stora städer. Jag skulle vilja att man verkligen betonar den frågan.

I Habitatkommittén, som Lena Sommestad var aktiv i, lyfte vi fram en fråga som jag tycker att vi kan fokusera mer på. Det är kvinnors rätt att äga mark. Vi vet att det är ett stort problem. Jag skulle vilja att vi lyfter fram det när vi pratar boendefrågor. I vissa länder har kvinnan ingen rätt att äga mark. När mannen dör står hon där.

Sanitetsfrågan är en viktig fråga, och jag vill att vi lyfter fram den också.

Anf.  48  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag har en annan fråga som jag också tycker är väldigt viktig att föra fram. Det är rent fredsskapande. Det gäller samarbete kring gränsöverskridande vattenresurser. Vi ser på flera håll i världen att man funderar på att leda vatten åt ett annat håll, från vissa områden som i dag har vattentillgångar. Det är framför allt Iran och Irak. Mellanöstern är ett område där vattenfrågorna kan leda till spänningar. Därför är det viktigt att man driver de frågorna väldigt hårt.

Anf.  49  MARIA ÖBERG (s):

Jag vill bara fråga en sak. Någon information till bostadsutskottet har inte skett mig veterligt när det gäller boende- och bebyggelsefrågorna.

Anf.  50  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

När det gäller bostadsutskottet ska jag se på vilket sätt frågan hanteras i relation till utskottet.

När det gäller övriga frågor kan jag säga att vi driver precis de frågor ni tar upp. Sverige har initierat ett större seminarium i Korea, som jag kommer att leda, just när det gäller jämställdhetsfrågor framför allt i relation till vatten. Vi kommer att driva jämställdhetsfrågorna väldigt starkt. Det gör vi också i CSD, Kommissionen för hållbar utveckling, som en prioriterad fråga från svensk sida.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen och går vidare till punkt 8, som gäller det åttonde extra mötet i styrelsen/det globala miljöministerforumet.

Anf.  52  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag ska fatta mig kort och säga att det här mötet också kommer att bidra med inspel till CSD i slutet av april. Det är samma tema: vatten, sanitet och byggande. Det kommer att bli rapporter från det här mötet. Det görs ingen EU-samordning av inläggen i ministerkonsultationen. Sverige kommer, som jag sade, att särskilt lyfta fram jämställdhetsfrågor och möjligheterna för kvinnor att ha inflytande över vattenfrågorna under det här Jejumötet.

Anf.  53  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag har bara en kort fråga. Detta möte ska fokusera på UNEP:s bidrag till CSD. Min fråga är: Var någonstans kommer Habitat in i detta? Habitat ligger också i Nairobi, i samma korridor som UNEP. Kommer de in med sina frågor, som är mer inriktade på boende?

Anf.  54  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Det görs inspel till Kommissionen för hållbar utveckling från alla relevanta FN-organ. UNEP gör sitt inspel, och såvitt jag känner till gör också Habitat det och medverkar självklart aktivt i arbetet.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Då godkänner vi den informationen och går vidare till punkt 9, Konventionen om biologisk mångfald.

Anf.  56  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Mötet mellan parterna var i huvudsak ett framgångsrikt möte. Jag ska inte gå in på det i detalj. Det visar dock ett fortsatt starkt politiskt intresse för konventionen om biologisk mångfald. Man tog beslut om flera viktiga frågor, bland annat ett arbetsprogram för skyddade områden och ytterligare steg mot en internationell regim angående tillgång till rättvis fördelning av vinster från genetiska resurser, hanteringen av traditionell kunskap och ursprungsbefolkningars och lokalbefolkningars rättigheter. Det var de frågor som avhandlades. Det togs konstruktiva men små steg framåt vid det här konventionsmötet, kan vi säga.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var också uppe i EU-nämnden den 12 december. Jag finner att vi godkänner den information som givits.

Vi går nu in på övriga frågor. Den första gäller sjösäkerhet.

Anf.  58  BÖRJE VESTLUND (s):

Det finns ingenting som säger vad man kommer att ta upp i de sammanhangen? Sjösäkerheten är en stor fråga just nu, inte minst med anledning av Sveriges agerande när det gäller Östersjöpolitiken.

Anf.  59  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Vi har ännu inte fått in dokumentet kring vad man kommer att ta upp.

Anf.  60  ORDFÖRANDEN:

Då kan det vara lämpligt att utskottet får det när det kommer, så att utskottet kan få den informationen.

Anf.  61  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vill ta upp skyddet av den marina miljön. Driver Sverige någon speciell position eller linje när det gäller tänkbara lösningar för ballastvattnet?

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på punkt b, Skydd av den marina miljön.

Anf.  63  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Jag har inga underlag om vad som kommer att tas upp under den punkten. När det gäller ballastvatten driver Sverige en väldigt hård linje för säkerheten och hur vi ska lösa de här frågorna. Det pågår ett konstruktivt arbete inom en rad olika organ kring detta. Jag har ingenting särskilt att tillägga i dag om att Sverige skulle driva någon speciell linje utan vi arbetar med den lösningen. Slutligen hamnar det egentligen på IMO, därför att det är en fråga som måste regleras internationellt om vi verkligen ska komma framåt.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi göra likadant med det, att frågan går tillbaka till utskottet. Vi går nu över till punkt c, Global övervakning för miljö och säkerhet. Har miljöministern någonting att tillägga där?

Anf.  65  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

Nej. Det gäller för alla de här frågorna att vi inte har fått dokument.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Då får de återrapporteras till utskottet. Om ingen vill ställa någon fråga med anledning av de återstående punkterna går vi över till A-punktslistan. Är det något som är kontroversiellt, som vi borde känna till?

Anf.  67  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s):

A-punktslistan kommer i morgon.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Då hoppas vi att den ser bra ut!

Vi har ingenting mer på dagordningen, och jag tackar miljöministern med medarbetare för att ni har kommit hit.

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (Sysselsättning)

Statsrådet Hans Karlsson

Rapport från dels ministerrådsmöte den 1 och 2 december 2003, dels informellt ministermöte den 16 och 17 januari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 mars 2004

Anf.  69  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Hans Karlsson och hans medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi gör som vanligt och börjar med en rapport från ministerrådsmötet den 1 och 2 december och information från ministermötet den 16 och 17 januari. Därefter går vi in på information och samråd. Varsågod, statsrådet!

Anf.  70  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag vill inleda med en kort muntlig återrapport från EPSCO-rådet den 1 december 2003 och det informella arbetsmarknadsministermötet i Galway den 16 januari 2004.

Jag påminner om att vi har lämnat skriftliga rapporter från dessa möten till riksdagen.

Vid rådsmötet den 1 december antogs slutsatser på ämnet invandring, integration och sysselsättning. I slutsatserna betonades medlemsländernas kompetens på området samtidigt som behovet av att diskutera frågorna underströks.

Vi antog även rådsslutsatser på uppföljningen av Pekingplattformen. Slutsatserna innebär en kartläggning av kvinnors och mäns representation i beslutsfattande organisationer för att kunna följa upp effekterna av det arbete som bedrivs i syfte att nå balans mellan kvinnors och mäns representation.

Rådet noterade förslaget till strukturella indikatorer som sedan gick till allmänna rådet för antagande.

Vid lunchen diskuterade vi Wim Koks rapport om sysselsättning. Rapporten välkomnades av rådet. Rapporten ligger som underlag till den gemensamma sysselsättningsrapporten, något som vi återkommer till när jag går igenom dagordningen för den 4 mars.

Vid Galwaymötet var temat Att göra arbetet lönsamt. Diskussionen fokuserades på att utveckla en förebyggande och aktiv arbetsmarknadspolitik, förena familjeliv och arbete och att förlänga arbetslivet.

Inför torsdagens rådsmöte vill jag informera nämnden om att dagordningspunkterna 3 och 4 har integrerats, varför jag drar punkterna som en.

Berit Andnor kommer att samråda om dagordningspunkt 3c. Jag tänker inte säga något om dagordningspunkt 5, Sysselsättningskommitténs arbetsprogram, eftersom detta endast är en informationspunkt.

Anf.  71  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi godkänna de rapporterna.

Vi tar de båda punkterna 3 och 4, förutom 3c, samtidigt.

Anf.  72  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Som en del av förberedelserna inför vårtoppmötet kommer EPSCO-rådet den 4 mars att diskutera och anta ett bidrag till vårtoppmötet. Detta bidrag kommer att vara gemensamt mellan sysselsättningsministrarna och socialministrarna.

Min kollega statsrådet Berit Andnor kommer senare att redogöra för de delar av bidraget som gäller det sociala området.

Sysselsättningskommittén samt Kommittén för social trygghet har antagit ett gemensamt förslag till bidrag som regeringen kan ställa sig bakom. I bidraget framhålls sysselsättningsstrategins centrala vikt för att nå sysselsättningsmålen i Lissabonstrategin och vikten av att fokusera mer på genomförande och uppföljning.

Det är mycket positivt att bidraget understryker vikten av balans mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden för både företag och arbetstagare, vikten av ett ökat arbetskraftsutbud i alla grupper, vikten av att göra arbete lönsamt genom åtgärder på en rad områden – även icke-finansiella såsom tillgång till barnomsorg – och genom individuell beskattning samt genom att investera mer effektivt i humankapital.

Rådet ska även anta den gemensamma sysselsättningsrapporten. Rapporten kan välkomnas och regeringen delar kommissionens uppfattning om de utmaningar Sverige står inför, inte minst vad gäller arbetskraftsutbud, att minska sjukskrivningar och att integrera invandrare på arbetsmarknaden.

Kommissionen har i år för första gången inför ett toppmöte lagt fram en jämställdhetsrapport. Detta kommer hädanefter att göras varje år. Jag välkomnar rapporten och kommer att verka för att den uppmärksammas och diskuteras. Regeringen vill gärna se att rapporten får genomslag vid vårtoppmötet.

Ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning kommer att äga rum i samband med vårtoppmötet. Ett åsiktsutbyte inför detta ska hållas på rådsmötet.

Jag anser att de sociala parterna är viktiga aktörer för genomförandet av den gemensamma sysselsättningsstrategin och välkomnar därför mötet.

Anf.  73  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar då ordet fritt med anledning av punkterna 3a, 3b, 3d och 4.

Anf.  74  CARL B HAMILTON (fp):

På s. 3 i den kommenterade dagordningen under Förslag till svensk ståndpunkt står den finurliga formuleringen: ”Hitta rätt balans mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden.”

Det som är rätt för den ene är inte alltid rätt för den andre, så ett sådant yttrande om vad som är rätt säger inte så mycket.

Skulle statsrådet kunna säga var de olika länderna står i den här frågan för att vi ska få litet mer precision i det hela?

Anf.  75  ULF HOLM (mp):

Jag tycker att det är viktigt och bra att Sverige lyfter fram jämställdhetsfrågorna i det här sammanhanget. Det måste jag ge beröm för. Det kanske är vi från Miljöpartiet som har påverkat detta?

Hur går diskussionen med de nya länder som kommer med den 1 maj? Vi får ju tio nya kamrater i EU då. Hur påverkar det diskussionen?

Jag vill också fråga om det pågår någon diskussion om arbetskraftsinvandring i EU-sammanhang, alltså inte om den fria rörligheten i EU utan om arbetskraftsinvandring från länder utanför EU efter den 1 maj.

Anf.  76  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Det står att rådet ska ställa sig bakom en lägesrapport om en specialstudie vad gäller pensionssystemet. Lägesrapporten omfattar bland annat en studie om att förlänga arbetslivet.

Hur ser de andra länderna på det? Sverige är väl det land som har den högsta pensionsåldern?

Jag skulle vilja veta hur man har tänkt.

Min andra fråga gäller punkt 4. Där står att deltagarna i toppmöte ska vara bland annat arbetsmarknadens parter. Vilka länder kommer de ifrån? Finns det någon svensk representant bland dessa?

Anf.  77  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag vill ställa en fråga i anslutning till Ulf Holms fråga, som ju handlar om arbetskraftsutbudet. Jag vill utvidga hans fråga till att också diskutera om man på sammanträdet kommer att göra en gemensam analys när man gör inskränkningar i det tillflöde som man kanske hade hoppats på efter utvidgningen. Hur ser man långsiktigt på den arbetskraftspotential som finns i och med utvidgningen som äger rum den 1 maj?

Jag förstod på statsrådet att regeringen delar de slutsatser som beskrivs, nämligen att Sverige har bekymmer på arbetsmarknaden där arbetslösheten inte utvecklas i den riktning som vore önskvärt. Det är bara ett konstaterande.

Min fråga gäller det samråd som ska göras i Sverige med parterna. Har det ägt rum? Vad framkom då? Vilka intryck har tagits? Var det statsrådet Karlsson som skötte det, eller någon annan?

Jag vill också fråga om regeringen – eftersom man hyllar Lissabonstrategin – tänker använda detta på något sätt i de tillväxtsamtal som skulle komma att äga rum.

Anf.  78  ANDERS G HÖGMARK (m):

Lissabonprocessen bygger ju på att man ger och tar och tar intryck av det som är bra och försöker bli bättre själv. Definitionsmässigt är vi på god position när det gäller att antal av kriterierna. Om man ska höja genomsnittsvärdet gäller det ju också att höja sig på de egna fronterna och tävla med sig själv.

Dessutom har vi fått synpunkter, och vi har fått i hemläxa att tänka på det ena och det andra framöver. Vad har regeringen på hemmaplan tagit till sig av goda anvisningar och uppmaningar? På vilka områden har vi själva blivit bättre än året innan?

Anf.  79  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag instämmer med dem som säger att jämställdhetsrapporten är värdefull. När man träffar kolleger från andra delar av Europa ser man att vi har kommit långt och behöver stötta och hjälpa till och ibland vara förebilder som vågar ta ett steg framåt.

Det står att vi understryker vikten av att öka arbetskraftsutbytet i alla relevanta grupper. Vilka konkreta åtgärder kommer man att vidta? Vilka exempel kommer man att ta fram för att få detta att bli verklighet?

Anf.  80  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Den första frågan gällde var de andra länderna står när det gäller balans mellan flexibilitet och trygghet. Det kanske inte är ändamålsenligt att försöka identifiera varje lands ståndpunkt, men det finns tre tydliga olikheter inom Europa, åtminstone EU-15.

Det är det anglosaxiska synsättet med UK och Irland som utskiljer sig. Det är det sydeuropeiska som innebär ett annat synsätt när det gäller balans mellan flexibilitet och trygghet. Det är det nordiska och nordeuropeiska – med de nordiska länderna, Tyskland, Holland och delvis Frankrike – som mer förordar ett synsätt som det vi ger uttryck för i Sverige, nämligen att det finns en produktiv trygghet som är just produktiv och som också är ekonomiskt lönsam.

Vi menar att människor som inte känner sig hotade och inte är osedda på sin arbetsplats bidrar mer till omstrukturering och omvandling av arbetsmarknaden än människor som är rädda för omställning. Människor som är trygga vågar bejaka omställning. Därmed får man en effektivare omställningsprocess. Det är det synsätt som förenar länderna i Nordeuropa.

Var de nya medlemsländerna står i detta kan jag inte riktigt redogöra för. Jag har personlig erfarenhet från några av dem. Man kan rent allmänt säga att några av de nya medlemsländerna förefaller att ansluta sig till det anglosaxiska synsättet, medan andra ansluter sig mer till det nordeuropeiska. Det är ungefär den skillnaden, med undantag för de allra sydligaste av de nya medlemsländerna som jag inte riktigt kan identifiera.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns en klassisk motsättning i ländernas syn på flexibilitet i meningen mindre anställningstrygghet och mindre regler, lagar och förordningar som reglerar löntagarnas anställningstrygghet – alltså åt det anglosaxiska hållet, och åt det nordeuropeiska som betonar tryggheten på arbetsmarknaden som en produktiv faktor.

Den kampen utkämpas varje gång vi diskuterar förordningar och förändringar på arbetsmarknaden. Det kommer den väl att göra också i fortsättningen. Jag kan inte ange var det kommer att hamna. Som ett filosofiskt betraktelsesätt får det vara mitt svar.

Frågan om jämställdheten och de nya länderna får jag be någon av mina bisittare att kommentera. Jag har inte aktuellt var länderna finns när det gäller den frågan.

När det gäller arbetskraftsinvandringen förs ingen diskussion bland mina ministerkolleger i EPSCO-rådet om gemensamma europeiska anordningar.

Jag tror att Sofia Grundström kan säga något om jämställdhetsfrågan.

Anf.  81  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM:

Fru ordförande! Det är en bra fråga. Jag är glad att jämställdheten finns med och att det kommer en årlig rapport. Det pågår naturligtvis en diskussion med de nya medlemsländerna om jämställdhet på alla områden. Det är ju ett jätteviktigt område.

Exakt hur det kommer att se ut framöver och hur det kommer att påverkas kan jag inte svara på på rak arm.

Anf.  82  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag minns inte Annelie Enochsons fråga kristallklart.

Jag tar i stället Gunilla Carlssons fråga. Vi har ett samråd med parterna i Sverige som inte jag utan min statssekreterare Jan Grönlund har lett. Det samrådet ansluter i stora drag till den linje som är Sveriges och regeringens linje i de allra flesta frågor. Här finns naturligtvis också en traditionell arbetstagare- och arbetsgivarskillnad i synen på flexibilitet och trygghet. Det finns ett intresse på arbetsgivarsidan att minimera regelverk – i varje fall centralt anordnade regelverk till förmån för mer lokala. Det är en traditionell ståndpunkt som finns i det svenska partssystemet.

Anders G Högmark ställde frågan: Vad kan förbättras, och vilka slutsatser har vi dragit?

En fråga som jag kontrollerade precis innan jag gick hit är om vi uppfyller målet när det gäller avhoppen från gymnasieskolan. Det gjorde vi inte när rapporten sammanfattades.

Vi kan nu konstatera att vi gör det. Vi ligger på 9 %. Vi hade lite drygt 10 % 2002, om jag minns rätt. Vi har anledning att successivt bli bättre på att integrera invandrare på arbetsmarknaden. Där är vi sämre än många andra länder.

Även om vi förbättrar våra resultat hela tiden är det ett område där jag känner särskilt stort ansvar för att vi behöver bli bättre. Hur, tycker jag inte att det finns skäl att gå in på just nu. Det tillhör den nationella debatt som vi kan återkomma till i parlamentet.

Också när det gäller att bekämpa ohälsa har vi ju genomfört en rad åtgärder som jag bedömer ännu inte har fått genomslag i tydliga minskningar av sjukskrivningarna. Trots att vi har en del minskningar vill jag hävda att de inte till någon stor del beror på regelförändringar som vi har gjort i riksdag och regering, utan mer är ett resultat av en intensiv debatt där många parter spontant har tagit sitt ansvar för ohälsobekämpningen.

Vi har också det fenomenet att när arbetsmarknaden försvagas minskar antalet sjukskrivningar. Det finns ett samband mellan högre arbetslöshet och färre sjukskrivningar.

Vi har anledning att vara hyggligt optimistiska. Det går åt rätt håll. Det behöver gå litet snabbare. Jag väntar på att våra åtgärder, både de som är genomförda och de planerade, kommer att ge resultat framöver.

Jag hann inte notera Margareta Anderssons fråga så jag är tacksam att få höra den igen.

Anf.  83  ORDFÖRANDEN:

Vi tar en omgång till och börjar på talarlistan.

Anf.  84  ANDERS G HÖGMARK (m):

Jag vill ta upp en aspekt som jag undrar om man diskuterar i kretsen av kolleger från andra länder och som jag tycker att statsrådet kanske bör oroa sig över. Det finns ett uttalat mål i Lissabonstrategin att EU i en alltmer globaliserad värld ska behålla och framför allt utveckla sin konkurrensuppgift i olika avseenden.

Vecka efter vecka kan man nu ta del av hur företag i Sverige och stora koncerner ute i Europa lägger ut mellankvalificerade jobb, framför allt inom tjänstesektorn. Jag såg att Siemens lagt ut 15 000 och att man planerade att lägga ut 15 000 jobb till Indien.

Vad drar man för slutsatser av det? Är det ett ämne som tilldrar sig statsrådens och ministrarnas ökade intresse? Att lägga ut varuproduktion har tagit 15-20 år. Tjänsteproduktionen kommer att läggas ut på bara tre fyra år.

Anf.  85  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Med tanke på utläggningen om skillnaden mellan det anglosaxiska och en mer nordeuropeisk modell måste man väl ställa sig frågan: Vad gäller för arbetsproduktivitetens tillväxt och den utveckling som vi ser i USA?

Det står i kommissionens papper att man i USA har lyckats kombinera goda sysselsättningsresultat med ökad arbetsproduktivitet. Vi moderater beskylls – senast i veckan som gick av statsministern – för att inte bry oss om Lissabonprocessen. Liksom många andra är vi naturligtvis måna om att Lissabonprocessen ska kunna visa resultat, men här finns en uppgivenhet och oförmåga att göra hemläxan i Sverige och lära av andra.

Har statsrådet tittat närmare på vad som gör att man lyckas något bättre med Lissabonmålen vad gäller den anglosaxiska modellen? I EU har man valt att jämföra sig med USA när man säger att man ska bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin. Samtidigt vill man behålla den här typen av regleringar på arbetsmarknaden som kanske främjar den arbetsmarknadstillväxt som vi ändå ser i ett land där man lyckas bättre med att bland annat integrera invandrare på arbetsmarknaden.

Jag tycker att diskussionen om den anglosaxiska modellen gav mer frågor än svar. När vi nu snart går in i halvlek på Lissabonprocessen är jag ganska oroad att det kommer att ha blivit en papperstiger där man inte har gjort hemläxan tillräckligt väl.

Jag fick heller inte svar på hur man avser att möta det arbetskraftsutbud som kommer fram i Europa om man nu tänker strypa tillförseln av arbetskraft från de nya medlemsländerna. Detta måtte väl ändå vara något som man diskuterar i den krets som statsrådet Karlsson tillhör eftersom kommissionen nu mycket kritiskt har gått ut mot de nuvarande EU-länderna när de begränsar möjligheten att få bättre dynamik i ekonomin genom fler arbetstagare.

Anf.  86  MARGARETA ANDERSSON (c):

Min fråga var: Vilka konkreta förslag har man för att öka arbetskraftsutbudet i alla relevanta grupper?

När man för diskussonen om anglosaxiska och nordiska modeller tittar man då någon gång på Kanada? Kanada finns någonstans mittemellan det extremt amerikanska och det mer nordiska. Man lyckas nog ganska bra både med integration och med att få in fler människor samtidigt som man har en relativt hög social välfärd av mer nordisk modell.

Anf.  87  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Då ska jag upprepa min fråga. Den handlar om det trepartstoppmöte som alltid ska vara i samband med vårtoppmötet. Jag undrade om det är någon svensk med bland de parter från arbetsmarknaden som ska ingå i detta.

Anf.  88  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Anders G Högmark tar ju upp ännu en stor fråga om hur vi ser på den relativt nya företeelsen att lägga ut tjänsteproduktion. Jag tror att det kommer att fortsätta. Jag tycker inte att vi omedelbart behöver se det som ett stort problem.

Under förutsättning att vi tar in ungefär motsvarande kompetens och arbetstillfällen till Sverige är väl det en utväxling som kommer att ske. Det kanske är väl starkt att säga att det är ofrånkomligt, men jag tror ändå att man kommer att försöka hitta produktionsställen eller produktionsländer som antingen är närmare en marknad eller där man hittar billigare arbetskraft eller av annan anledning väljer att lägga sin produktion.

Vår strategi måste vara att se till att vi har ett högt kunskapsinnehåll i våra jobb. Vi måste se till att vi förmår ställa om till produktion som passar oss och som vi är bra på vare sig det är varuproduktion eller tjänsteproduktion. Vi har anledning att ha förtroende för vår förmåga till kvalitet, högteknologi, leveranstrygghet och liknande faktorer som vi hela tiden måste bli bättre på för att möta en hårdnande konkurrens som blir mer och mer global.

Det finns inte något ödesmättat i det. Det är dessutom en ganska självklar utgångspunkt. Så snart vi skulle välja det omvända, nämligen att försöka behålla jobb som vi inte i konkurrens kan ha kvar och därmed kanske tvingas försämra löne- och anställningsvillkor för att behålla de jobben, vore vi väldigt illa ute – på kort sikt för de enskilda individerna, på längre sikt innebär det att vi får ett allt mindre friskt arbetsliv där man upprätthåller icke konkurrenskraftig verksamhet med låga löner och sämre anställningsvillkor. Jag tror inte att det är den socialdemokratiska regeringens färdriktning.

Så till Gunilla Carlssons fråga om varför vi inte drar några slutsatser från det man gör i USA. Det är av det enkla skälet att det finns någonting som är bra i det som jag kallar det anglosaxiska systemet. Det innehåller en hög potential drivkrafter för utveckling.

Å andra sidan finns det också något som är dåligt – från mina utgångspunkter – i det anglosaxiska systemet. Det är att det lämnar väldigt många människor efter sig i form av fattigdom och stora skillnader som skapar spänningar i samhället.

Det ideala, som vi försöker fånga in i vårt synsätt och vårt förhållningssätt när det gäller de här frågorna, är att förena det rationella i det anglosaxiska systemet med att värna om människors trygghet och sociala villkor och få det till en mix som gör att vi uthålligt kan ha konkurrensfördelar jämfört med det anglosaxiska systemet.

Det är mer en idépolitisk filosofisk fråga, men det är väl ingen tvekan om att inte allt i det anglosaxiska arbetsmarknadssystemet är av sådan art att vi har anledning att kopiera det från rent politiska utgångspunkter.

Sedan har vi frågan om arbetskraftsbehovet. Det är ett gemensamt europeiskt problem som inkluderar de nya medlemsländerna hur vi på sikt ska klara arbetskraftsförsörjningen i Europa. Det kommer inte att lösas genom att vi byter arbetstagare med varandra inom Europa. Det demografiska problemet finns ju också i de andra europeiska länderna. Det är väl inte heller avsikten med den fria rörligheten. Till det krävs säkert många andra saker, inte minst det vi just nu fokuserar på både här hemma och i övriga Europa, nämligen att öka utbudet av arbetskraft och arbetstimmar i produktionen genom att minska ohälsan, öka integrationen av invandrare, göra det attraktivt för ungdomar att snabbt komma ut på arbetsmarknaden och så vidare. Det är den väg vi har valt att gå.

Utöver allt detta finns ju frågan om vi i Sverige, och även i övriga Europa, behöver förstärka med arbetskraftsinvandring utifrån. Den debatten har vi väl framför oss i allt väsentligt i Sverige. Det tror jag att man också har i många andra europeiska länder.

Margareta Andersson ska få ett mer precist svar av Sofia Grundström alldeles strax. Låt mig bara nämna något om Kanada. Jag kan hålla med om att Kanada som exempel förtjänar mer uppmärksamhet. Det är kanske där som man ser bättre och godare exempel på hur man förenar flexibilitet och trygghet. Vi som i högre grad företräder det synsättet kan ha mycket att lära där.

Annelie Enochson var sist nu, och jag svarar på din fråga alldeles strax, men nu svarar Sofia på Margaretas fråga.

Anf.  89  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM:

Du frågade efter konkreta åtgärder för att öka arbetsutbudet för alla relevanta grupper. Om vi jämför Sverige med många andra medlemsstater har vi väldigt hög sysselsättning bland både kvinnor och äldre. Vi ligger på 68 % bland äldre. Genomsnittet i EU är 40 %. Där ser man att vår främsta källa till arbetskraft knappast ligger i de grupperna, utan det är kanske främst bland invandrare, sjukskrivna, unga och andra.

Ministern var just inne på att fler åtgärder för sjukskrivna har vidtagits även om resultaten kanske inte syns ännu. Det handlar om att öka fokus på arbetsförmåga och att precisera medicinska skäl.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Har inte det här tagits upp som information i utskottet redan? Är inte det här en upprepning av den information som ansvarigt utskott redan har fått?

Anf.  91  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM:

Det kan man nog säga.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då tycker jag att vi lämnar den frågan.

Hade Annelie Enochson en fråga som gällde samrådet?

Anf.  93  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag har svaret.

Frågan var vilka som sitter med i det här partssamrådet. På den politiska sidan är det ordförandelandet plus kommande och nästkommande ordförandeländer. Dessutom utser respektive parter på Europanivå vilka som ska vara med på partssidan. Vi vet inte vilka som kommer att representera de olika parterna i det partssamrådet. Det kan vi inte svara på. Det var svaret.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Var det din fråga Annelie? Nej, då tar vi den.

Anf.  95  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Jag anade att jag skulle få ett svar så jag har en annan kommentar. Det gäller det som Anders Högmark var inne på, nämligen att tjänsteproduktionen flyttar. Det är ju ändå dagsaktuellt nu. Jag blir allvarligt oroad när statsrådet svarar som han gör, nämligen att det inte finns något ödesmättat i det utan att det är mer illa om vi ska försöka behålla jobben och få dåliga löner. Det är det inte. Det är mest illa att de jobben ersätts med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kommissionen har sagt att vi måste få folk i arbete och se över vårt bidragssystem. Man svarar i stället att man får 15 000 nya åtgärdsjobb, och det är illa. Villkoren för att behålla tjänsteföretagen måste ju ha absolut högsta prioritet.

Anf.  96  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi ska kanske inte hänga oss fast vid detta för länge. Men det är ändå så gott som halvlek i Lissabonprocessen, och vi har nu fått en diskussion om hur statsrådet i den här delen ser på balansen mellan regleringar och frihet och, vad jag förstår, hur det samtal och samråd som har skett mellan arbetsmarknadens parter i Sverige handlar om att företagen har sina krav som vi traditionellt tycker är lite bekymmersamma. Det låter ungefär: Ni vet ju hur det är, och därför vill vi inte ha den här förändringen av regelverket som skulle öka otryggheten.

Hela min poäng är att man har valt att jämföra sig med USA. Därmed blir det kanske svårt att skapa den mest dynamiska ekonomin, eftersom man har valt den parametern. Det är det jag vill komma fram till. Jag tror också att det är viktigt att statsrådet, när man nu pratar om den anglosaxiska modellen eller inte, tittar på vad som har åstadkommits i Storbritannien. Jag är inte för att Sverige ska ändra modell helt och hållet. Jag ser många fördelar med att vi kanske har ett högre mått av trygghet i våra lagar. Men jag tror att det är oerhört viktigt att man ser nackdelarna i detta system som skapar det här utanförskapet.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi här i EU-nämnden, när vi talar om Lissabonprocessen och går in i halvlek, talar om att man kanske rentav ska reformera målsättningarna om man ser att man inte kommer att uppfylla dem, men också att vi i Sverige har en lite mer positiv inställning till företagandet. Det är just i företagandet och i framväxten av de nya jobben som Sverige har ett av sina problem. Jag tycker att man inte bara kan vifta bort det på det sätt som statsrådet nu har gjort.

Anf.  97  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag tror att vi närmar oss en allmänpolitisk debatt om de här frågorna. Därför avstår jag från att kommentera detta.

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

När det gäller den första punkten om nyckelbudskapet kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt. De andra punkterna under a har jag tolkat som informationspunkter.

När det gäller punkten under b konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt vad gäller den europeiska strategin för sysselsättning.

Punkt 4 är också en information.

Är det rätt uppfattat? Kan vi då besluta i enlighet med det förslaget? Jag finner att så är fallet.

Jag tänker lämna ordet fritt när det gäller punkt 5, även om statsrådet inte hade tänkt att säga någonting där. Är det någon som har någon fråga om Sysselsättningskommitténs arbetsprogram? Eftersom ingen begär ordet tackar vi för den information som vi har fått.

Vi går vidare till punkt 7.

Anf.  99  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Kommissionen har presenterat ett meddelande om översyn av arbetsdirektivet. Meddelandet är nu föremål för samråd med parterna och ska diskuteras för första gången vid EPSCO-mötet den 4 mars. Meddelandet innehåller inga konkreta förslag men tar upp behovet av en översyn i ljuset av EG-domstolens beslut som definierar jourtid som arbetstid, vilket kan komma att skapa problem framför allt för sjukvårdssektorn, samt en översyn av den så kallade opt out-möjligheten.

Meddelandet innehåller en diskussion kring vilka frågor som man enligt kommissionen bör utgå ifrån vid den fortsatta översynen av direktivet. De fem ämnen som kommissionen pekar ut som angelägna för diskussion är beräkningsperioder, arbetstidsbegreppet, opt out-regeln, kombinationen av arbets- och familjeliv samt att hitta en lösning som kan tillmötesgå de fyra förstnämnda kriterierna.

Jag stöder en lösning som behandlar problemet i ett sammanhang för att finna en helhetslösning som är rimlig och en avvägning mellan arbetstagarnas behov av skydd för hälsa och verksamhetens behov av flexibilitet. Jag vill därför hitta en lösning på de problem som uppstår på grund av domen men samtidigt avveckla möjligheten för enskilda arbetstagare att avtala bort 48-timmarsregeln, det vill säga den så kallade opt out-möjligheten.

Regeringen kan således ställa sig bakom inriktningen som meddelandet pekar mot för att lösa problemen. Det är också viktigt att finna en snabb men långsiktigt fungerande lösning på detta problem.

Anf.  100  ANNELIE ENOCHSON (kd):

Vi har haft detta uppe till diskussion i utskottet. Det är en problemfylld sak att diskutera. Jag vet att det har sagts att vi skulle få en proposition. Var det inte meningen att den skulle komma i januari? Jag läste någonstans att det skulle komma en proposition om detta.

Jag vet att man är väldigt oroade över detta på kommunnivå. Jag vet inte riktigt hur vår inställning är till fullo. Jag hör vad ministern säger, men jag blir inte riktigt klar över det. Kommer det att innebära att man får anställa fler läkare eftersom jourtiden kommer att räknas in? Det blir ju en ökad kostnad för hela hälsosektorn. Jag är alltså inte riktigt säker på var vi står i den här frågan. Jag skulle vilja ha ett klarläggande av det.

Anf.  101  CARL B HAMILTON (fp):

Det jag vill ta upp är lite i samma anda. Statsrådet säger att han vill söka en helhetslösning, en kompromiss. Det kan jag förstå. Men om man ska göra en kompromiss måste man ju själv veta väldigt noga vad man vill uppnå så att man vet vad det är man kompromissar om. Vad är det man ger, och vad är det man får?

Det gäller den punkt som Annelie Enochson tog upp om jourtiden. Vilka konsekvenser har den position som statsrådet nu vill presentera för EU-nämnden för hälsosektorn i Sverige? Det är en central fråga för att vi ska kunna ta ställning till om vi ska stödja eller inte stödja den här positionen att vi vet vilka implikationerna det blir för landstingen och kommunerna.

Sedan uppfattade jag det så att regeringen säger nej till opt out-möjligheten. Jag vill bara få det bekräftat.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Visst är det väl så att detta bara är en debatt och att frågan kommer att återkomma för slutligt ställningstagande? Eller är det så att vi ska fatta beslut i dag?

Anf.  103  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Nej, detta är första gången vi konfronteras med den här frågan i rådet.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Det handlar alltså om en debatt. Då är det rätt uppfattat. Jag vill bara att alla ska veta var vi befinner oss i beslutsprocessen.

Anf.  105  ANDERS G HÖGMARK (m):

Fru ordförande! När vi har behandlat detta i arbetsmarknadsutskottet har vi fått mycket klart för oss att vi har fått kritik för att vi inte har införlivat det gällande direktivet i vår lagstiftning. I detta direktiv, som inte har införlivats, finns det en regel som säger att man ska göra en översyn. Min fundering rent formellt blir då: Hur hanterar regeringen detta? Kommer man att agera för att först införliva ett direktiv som vi egentligen inte tycker om i stora delar? Ska vi sedan med liv och lust delta i en översyn av detta? Det är ju inte bara frågan om en kostnad, om vi ser på konsekvenserna om vi skulle göra detta. Den modell som EU har valt strider egentligen mot en gammal tradition som vi har haft att avtalsvägen hitta praktiska lösningar på olika delområden. Man har beräknat att ytterligare 2 000–3 000 läkare skulle behövs. Det är inte bara en fråga om kostnader, utan de finns inte att tillgå för närvarande.

Det gäller formfrågan först, sedan kan man ha synpunkter i sak. Tänker regeringen först se till att riksdagen beslutar om ett införlivande av ett dåligt direktiv och sedan med liv och lust agera för att omförhandla detta så att det blir något bättre på ett antal års sikt? Då kommer vi ju att få leva med eländet under den tiden.

Anf.  106  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är för väl att det är en diskussionspunkt. På s. 5 finns förslaget till svensk ståndpunkt. Det skulle vara väldigt svårt att ställa sig bakom helhetslösningar och rimliga avvägningar. Det är väldigt svårt att veta vad det är vi tar ställning till, precis som Carl B Hamilton antyder. Nu är det bara en diskussionspunkt.

Jag vill understryka det Anders G Högmark säger. Vi har arbetat och slitit i Hans Karlssons arbetstidsutredning och konstaterat att en alltför detaljerad EU-lagstiftning ställer till bekymmer på den svenska arbetsmarknaden där vi av tradition inte går lagstiftningsvägen utan jobbar via kollektivavtal. Därför kan jag inte förstå varför Sverige inte i stället försöker vattna ned det här så mycket som möjligt för att skapa bästa möjliga flexibilitet utifrån de olika förhållanden som gäller. Jag tror att de erfarenheter vi har dragit av den kommitténs arbete, som också vittnar om att vi ännu inte helt har införlivat lagstiftningen, tyder på att Sverige skulle försöka verka för att det blir så få regleringar som möjligt eftersom det skapar mer trassel i stället för att lösa problem.

Jag tycker också att det är rimligt att opt out-regeln får finnas kvar. Det är min uppfattning.

Anf.  107  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag ska försöka svara någorlunda strukturerat utan att ta varje fråga för sig. Vi har inte införlivat det EU-direktiv som vi skulle ha gjort för länge sedan. För detta är vi nu stämda till EG-domstolen. På den punkten har vi inget val. Vi är skyldiga att implementera det gällande direktivet. Det är den propositionen som regeringen arbetar med. Det innebär, som flera antydde i sina frågor, att den rättspraxis som har uppstått omkring jourfrågan kommer att bli tillämplig också på svensk arbetsmarknad. Det blir konsekvensen när vi införlivar det här direktivet.

Däremot är det inte per automatik givet att det kommer behövas det antal läkare som uppges i den allmänna debatten. Det beror alldeles på hur parterna väljer att i nästa led införliva regelverket i sina kollektivavtal och hur man löser detta. Det återstår att se. Det är ingenting som regeringen kan diktera. Det kommer att bli föremål för förhandlingar enligt god tradition på den svenska arbetsmarknaden. De debattinlägg vi nu ser om risker för detta ska också ses som partsinlagor i en begynnande och kommande förhandlingsprocess om arbetstidsfrågorna.

När det är sagt kan man ändå konstatera att de två domar som har kommit, som innebär att jourtid ska räknas som arbetstid, är för långtgående enligt vårt synsätt. Det ställer till för stora problem. Därför företräder Sverige linjen att detta bör ändras i direktivet eller att direktivet rättare sagt bör kompletteras med bestämmelser som tar undan den effekt som de här domarna har gett. Den linje som Sverige företräder därvidlag är att direktivet ska ange att jourtid som man inte arbetar på inte ska räknas som arbete. Jourtid när man arbetar ska räknas som arbete. Det är en ganska enkel och rimlig linje.

Sedan finns det länder, framför allt England, som vill använda sig av den här opt out-möjligheten. Den innebär att EU-direktivet ger nationalstaterna rätten att i sin egen lagstiftning införa en möjlighet till individuella överenskommelser mellan den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren. Det kan bland annat eliminera effekterna av den här jourregeln. Vi i Sverige vill inte att den möjligheten ska finnas i EU-direktivet av det enkla skälet att EU-direktivet om arbetstider är en skyddslagstiftning som inte ska kunna dyrkas upp genom att man inför möjligheter för enskilda löntagare att träffa överenskommelser med sin arbetsgivare. Till det är styrkeförhållandena alldeles för olika. Detta är en idépolitisk skillnad mellan många av oss. Det inser jag. Det är också en fråga som skiljer de olika regionerna i Europa åt, som jag beskrev i den tidigare diskussionen vi hade.

Det som kommer att bli kvintessensen av diskussionen den 4 mars är säkert Englands linje som innebär att man löser detta snabbt genom att ändra direktivet och behålla opt out-regeln. Jag kan tänka mig att det handlar om att ändra direktivet ungefär åt det håll som vi förespråkar men inte göra några andra ändringar. Jag bedömer att flesta av de andra länderna vill göra den ändringen i direktivet, men göra det samtidigt som man stärker skyddet för löntagarna som helhet i direktivet så att det blir just en vettig balans mellan flexibilitet och trygghet. Det är detta vi kommer att diskutera. Jag är säker på att England kommer att vara väldigt tydligt i sitt ställningstagande för att kunna bevara opt out-regeln.

Anf.  108  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tror inte att det finns en total enighet kring denna ståndpunkt, och det är inte sista gången vi samråder kring den här frågan. Jag vill påminna om att det står i analysen från kommissionen att Storbritannien med god marginal uppfyller alla de kvantitativa mål för sysselsättningen som fastställdes i Lissabon. Här finns det en del att lära av. Vi har också ett behov av att se till att det får se lite olika ut inom EU. Vi vet också hur bekymmersamt det är när de svenska kollektivavtalslösningar och annat som är traditionellt svenskt blir hotat av en alltför omfattande och detaljrik EU-lagstiftning på det här området. Det ställer till stora bekymmer på vår arbetsmarknad. Det gäller inte minst de här jourtiderna.

Därför skulle jag vilja vädja till statsrådet att titta lite mer på detta och ha en lite mindre krigisk inställning till Storbritanniens, som jag tycker, rättmätiga önskemål att få behålla en nationell möjlighet att ha opt out-positionen kvar.

Anf.  109  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Nu har Gunilla Carlsson så många gånger sagt att vi har anledning att lära av England och USA. Det har vi möjligen, men som motvikt till detta behöver det ändå sägas att Sverige väl är det land som uppnår de flesta och de bästa resultaten när det gäller sysselsättningsstrategin på väldigt många områden. Även om det möjligen finns sådant vi kan lära har vi ingen anledning att huka för den modell vi använder oss av. Den har under en lång följd av år visat sig vara nog så konkurrenskraftig och till och med bättre i många avseenden också när det gäller produktivitetsökning och produktivitet jämfört med USA. Det där ändrar sig lite fram och tillbaka, men vi tillhör väl dem som kan mäta sig både med hög produktivitet, hög omställningsförmåga och god social trygghet. Det är någonting som varken England eller USA kan stoltsera med.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Anders G Högmark har begärt ordet, och jag vill bara fråga om det gäller den svenska debatten eller inför EU-mötet.

Anf.  111  ANDERS G HÖGMARK (m):

Självfallet inför EU-mötet eftersom vi sitter i EU-nämnden.

Är vi nu, och jag har ingen anledning att betvivla det även om jag tycker illa om det, tvingade att följa direktivet och domstolens utslag – man ska ju inte trotsa lagen alltför mycket – vill jag bara höja ett varningens finger för detta att uppnådda förmåner sedan ska reduceras och tas bort. Statsrådet har ju en bakgrund som förhandlare. Han sade, fru ordförande, att nu kommer parterna att försöka att förhandla fram saker utifrån direktivet. Det är klart att de har en utomordentligt stark position när det gäller att börja omvandla jourtid till arbetstid med lagens hjälp, även icke arbetad jourtid. Det är ganska uppenbart. Efter en översyn av det här direktivet ska man kanske börja hävda att arbetstagarparten ska frånträda de förmånerna. Jag trodde faktiskt att statsrådet hade insikt om vad parterna agerar efter när man har vunnit en förmån. Jag vill peka på en mycket stark fara för att vi, efter en revidering av direktivet, får leva med ett system med kostnader som är mycket omfattande.

Anf.  112  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Jag håller med om detta inte är komplikationsfritt. Det som skiljer oss från flera andra länder är att vi är sena med att implementera det här direktivet. De som gjorde det innan har kunnat undgå en del effekter av de här domarna. Nu kommer vi att behöva få den här regeln för att sedan ändra den i ytterligare ett skede. Det är alldeles sant. Vad det betyder rent faktiskt får vi väl återkomma till. Min erfarenhet som förhandlare är också den att parter i det här landet har hyggligt god insikt om vad som är nödvändigt både ur skyddssynpunkt och driftssynpunkt. Det brukar trots allt bli en hygglig balans i de överenskommelserna.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Den här diskussionen kommer att fortsätta. Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens upplägg i de fortsatt förhandlingarna.

Då går vi vidare till övriga frågor. Vi kanske kan ta första delen av a och b som är statsrådets ansvarsområden. Det gäller både kvinnors ställning, 48:e sessionen och nya horisonter i jämställdhetsfrågorna.

Anf.  114  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag har ingen kommentar.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt, och eftersom ingen begär ordet kan vi godkänna den information vi har fått.

Anf.  116  CARL B HAMILTON (fp):

Nu samlas EU:s arbetsmarknadsministrar, och en fråga som har diskuterats de senaste två tre månaderna med växande intensitet är ju övergångsregler. Då är min fråga: Hur kommer statsrådet att beskriva Sveriges position och åtgärder i den frågan när den diskussionen kommer upp formellt eller informellt?

Anf.  117  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag kommer att beskriva de bakomliggande skälen till att vi i regeringen så här långt har kommit till den positionen att vi förordar övergångsregler. Längre kan jag inte gå eftersom vi inte har någon färdig modell för dessa övergångsregler. Jag kommer att lägga mig vinn om att beskriva hur debatten har gått i Sverige och vad som är regeringens bakomliggande skäl. Det har jag för övrigt redan gjort vid otaliga träffar med företrädare för andra europeiska länder. Men hur dessa övergångsregler kommer att presenteras för riksdagen så småningom är ännu inte fastställt.

Anf.  118  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för den informationen. Jag undrar om det finns någon A-punktslista.

Anf.  119  Statsrådet HANS KARLSSON (s):

Svaret är nej.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi statsrådet med medarbetare för att ni kom hit.

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (Socialpolitik)

Statsrådet Berit Andnor

Rapport från dels ministerrådsmöte den 1 och 2 december 2003, dels informellt ministermöte den 16 och 17 januari 2004

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 4 mars 2004

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Berit Andnor med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Som vanligt börjar vi med en rapport från ministerrådsmötet den 1 och 2 december och från det informella ministermötet den 16 och 17 januari. Efter det går vi vidare till information och samråd. Varsågod, statsrådet!

Anf.  122  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Tack för det, fru ordförande! Ministerrådet den 1 december resulterade i en politisk överenskommelse när det gäller vissa delar av förslaget till ny, moderniserad och förenklad förordning 1408/71. Som EU-nämnden känner till är det en förhandling som har pågått sedan 1998.

Sedan var det ett informellt ministermöte den 16 januari i Galway. Hela det mötet ägnades åt diskussionen om att göra arbete lönsamt. En stor del av det här mötet diskuterade vi vikten av att kunna förena familjeliv och arbete för att öka arbetskraftsutbudet, framför allt bland kvinnor.

Från svensk sida tog vi upp vikten av en väl utbyggd föräldraförsäkring och vikten av en barnomsorg med hög kvalitet som man också har råd med. Det var uppe till diskussion.

För att göra en liten personlig reflexion måste jag säga att det nog var det första ministermötet som jag har varit på där det var en genomgripande diskussion i just dessa frågor. Det kändes mycket trevligt för min del.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av dessa rapporter. Ingen begär ordet. Då kan vi godkänna dem och gå in på dagordningen, punkt 3c, som handlar om det sociala skyddet.

Anf.  124  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Hans Karlsson har ju varit här och föredragit de andra punkterna. Jag ska hålla mig till den del som ligger inom mitt område. Detta blir alltså en komplettering.

I det gemensamma bidraget tas behovet upp av att skräddarsy åtgärder för dem som har svårast att få arbete. De sociala trygghetssystemen måste vara tillräckliga, tillgängliga och också ge incitament till arbete.

Sedan uppmärksammas också behovet av bostad, hälsa, livslångt lärande, insatser för de mest utsatta, insatser för att förhindra avhopp från skolan, insatser för att komma till rätta med barnfattigdom och förstärkta insatserna för att integrera invandrare och etniska minoriteter.

När det gäller pensionssystemen framhålls nödvändigheten av att de ska befrämja ett längre arbetsliv.

Förutom det gemensamma bidraget kommer det också att lämnas ett antal rapporter som ska antas och vidarebefordras till vårtoppmötet. Det gäller bland annat den gemensamma rapporten om social sammanhållning. Vi tycker att den ger en både intressant och rättvisande bild av utvecklingen på det sociala området. Den ger också en bild av medlemsländernas ambitioner att utveckla trygghetssystemen och värna om de mest utsatta grupperna.

Jag delar också bedömningen av de viktigaste prioriteringarna och instämmer särskilt i att mer måste göras för att integrera invandrare och flyktingar.

När det gäller det fortsatta arbetet skulle jag välkomna att vi fick ett tydligare fokus på insatser för personer med funktionshinder och strategier för att undanröja de hinder som finns för den fulla delaktigheten för de funktionshindrade.

Sedan kommer vi också att godkänna en lägesrapport från Kommittén för social trygghet. Det har genomförts specialstudier på pensionsområdet. Denna lägesrapport är en beställning från vårtoppmötet förra året. Då efterlyste stats- och regeringscheferna ett närmare samarbete för att öka reformtakten när det gällde pensionssystemen i medlemsländerna.

Man gjorde då olika specialstudier och utvecklade indikatorer. Lägesrapporten omfattar bland annat en studie om att förlänga arbetslivet. Det har gjorts beräkningar av ersättningsgraden, det vill säga den pension som man får i förhållande till slutlönen. Man har då tittat på typfallsindivider, hur situationen är nu och hur det ska bli i framtiden.

Från svensk sida har vi framfört en rad synpunkter eftersom vi anser att jämförbarheten mellan länderna inte är tillräckligt bra. Sådana påpekanden kommer också att framgå av rapporten. Det är vanskligt att göra den här typen av jämförelser. Det beror helt och hållet på vilka antaganden man gör i dessa studier.

Anf.  125  MARGARETA ANDERSSON (c):

Tack för den informationen. Det rör sig om många spännande frågor här. Någonting som för min del är ganska viktigt är kopplingen mellan livslångt lärande och en förlängning av arbetslivet. I Sverige är det ganska knepigt. Har man fyllt 50 har man inte så stora möjligheter att studera vidare trots att man har 15–17 år kvar i arbetslivet.

Hur ser det ut i andra EU-länder? För man i EU-sammanhang någon diskussion om hur man ska få detta att fungera på ett bättre sätt? Människor som känner att de inte har tillräckliga kunskaper för sina jobb blir lätt utslagna, och då kan det vara svårt att komma tillbaka.

Anf.  126  PER BILL (m):

Det här är ju en punkt som ingår i de svenska prioriteringarna inför vårtoppmötet. Det är väl en fortsättning av vår diskussion i november om 1408/71. Detta är komplexa frågor och vår diskussion då handlade om huruvida 1408 hade någonting att göra med utvidgningen och den ökade rörligheten. Om jag kommer ihåg rätt var svaret från statsrådet att det inte hade med utvidgningen att göra.

En av strecksatserna i Sveriges prioriteringar inför vårtoppmötet handlar just om att det är viktigt att denna modernisering går framåt och att det har att göra med den fria rörligheten inom Europa. Det ter sig som en positionsförändring från regeringens sida – och en positiv sådan i så fall.

Jag skulle vilja ha lite kommentarer kring hur detta ligger till. Vad är och vad är inte framkomliga vägar?

Anf.  127  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Låt mig börja med Margareta Anderssons fråga om livslångt lärande och en förlängning av arbetslivet. Jag delar helt den uppfattning som Margareta Andersson ger uttryck för. För att kunna vara kvar på arbetsmarknaden är det naturligtvis oerhört viktigt att man har möjlighet att komplettera sin utbildning. Från svenska sida är ju detta ett område som vi uppmärksammar särskilt. Jag kan tyvärr inte kommentera det här i detalj eftersom frågan inte ligger inom mitt område, utan den får hänföras mer till Hasse Karlssons område. Men detta är naturligtvis oerhört centralt och viktigt, precis som Margareta Andersson säger.

När det gäller 1408/71 – vår följetong – har vi andra fortfarande inte lärt oss. Som jag konstaterat tidigare är det väldigt komplicerat. Den har omförhandlats sedan 1998. Det har alltså varit ett långvarigt arbete. Varje ordförandeland har ju fått sitt uppdrag att ge sig i kast med ett nytt kapitel. Så har arbetet gått till. Man har betat av kapitel efter kapitel. Det handlar om att förenkla och modernisera.

Vad 1408 går ut på är att man ska se till att reglera förhållandena för människor som rör sig över gränserna. När vi flyttar ska vi också kunna ha med oss våra sociala rättigheter. Den pensionsrätt som har inarbetats i Frankrike ska man kunna tillgodoräkna sig om man flyttar till Sverige, Tyskland och så vidare. Det är då definierat i de olika kapitlen hur detta ska gå till och hur man lägger ihop det hela – detta för att underlätta rörligheten för enskilda medborgare.

Jag sade då och jag säger i dag att 1408 egentligen inte har med utvidgningen att göra. Sverige har varit anslutet till 1408 ända sedan vi blev medlemmar. Den moderniseras nu, förenklas och anpassas efter utvecklingen i alla medlemsländer. Det händer saker och ting inom de sociala trygghetsområdena.

Det handlar inte om någon positionsförändring – absolut inte – utan det är bara ett konstaterande att det är viktigt att det hela fungerar när vi rör oss mellan medlemsländerna.

Anf.  128  PER BILL (m):

När frågan var uppe i november hade Sverige anmält – om jag minns rätt – att underhållsstödet inte skulle omfattas av samordningsreglerna. Det var då flera av oss som undrade om detta var ett sätt att undanta eller hitta inkvalningsvägar för till exempel barnbidraget och föräldrapenningen. Är detta någonting som ministern har borrat vidare i? Finns det mera information? Det ter sig som en framkomlig väg. Vi är ett öppet land från utvidgningens första dag, men vi tillämpar 1408 för att undanta tre fyra av våra sociala system.

Anf.  129  CARL B HAMILTON (fp):

Jag vill förtydliga det som Per Bill tog upp. Vi fick en beskrivning av regeringens ståndpunkter som Göran Persson ska driva vid vårtoppmötet. Där fanns det en position angiven. Både jag och Per Bill uppfattade det som att den gällde 1408 och det frågekomplexet.

Vi behöver inte lösa detta här och nu, men det är viktigt att vi får ett svar på frågan. Ta helt enkelt ett samtal med Statsrådsberedningen och jämför positionerna!

Anf.  130  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det refereras nu till Spring Swedish priorities. Dessa antogs förra fredagen, eller hur? Spring European Council, Swedish priorities är antagen och nedskickad. Men när antogs de i EU-nämnden? Antas de nu eller antogs de förra fredagen? Jag var inte med förra fredagen.

Anf.  131  Föredraganden MARGARETA HJORT LJUNGGREN:

Den skickades ut tidigare. Men det är regeringens pritoriteringslista. Den har inte antagits av EU-nämnden.

Anf.  132  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Vi samråder inte kring detta. Vi i nämnden får inte tillfälle att lämna synpunkter.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Vi betar nu av ämnesområde för ämnesområde. Sedan gör vi en summering när statsministern kommer hit. Så är ju gången. Det är nu som det finns tillfälle att ställa frågor om socialpolitiken.

Anf.  134  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Då är vi inne på better employment i denna del av dokumentet, eller hur? Min poäng gäller det formella. Papperet är redan nedskickat, eller hur? Såvitt jag förstår samråder vi kring detta i efterhand. Dessa Swedish priorities är väl redan på något sätt …

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

De ursprungliga prioriteringarna har ju EU-nämnden haft samråd om för länge sedan. Dem har vi varit överens om. Vad vi gör nu är att vi betar av område för område, och sedan sker slutsummeringen när statsministern kommer hit.

Anf.  136  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det här fick vi av Statsrådsberedningen den 12 februari 2004. Jag var inte med när vi diskuterade allmänna frågor förra fredagen.

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

Vi hade inga frågor förra fredagen. Det var sportlov då.

Anf.  138  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Ursäkta mig, jag menade vid förra sammanträdet. Det här dokumentet som vi enligt ordföranden betar av steg för steg i diskussionsform är ju redan antaget av regeringen och har skickats till Bryssel, eller hur?

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Vi tar ju ställning i sakfrågorna och sedan har vi möjlighet att återkomma när de vägs ihop. Så är gången.

Anf.  140  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Just det. Alltså när de vägs ihop innan statsministern åker till toppmötet, men då har ju han sedan långt tillbaka skickat över de svenska ståndpunkterna, eller hur? Det är bara ett diskussionsunderlag som vi behandlar i efterhand. Om vi skulle vilja ändra på någonting eller lägga till något är vi ute i ogjort väder.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Nej, vi har fortfarande möjlighet i och med att allt är öppet fram till vårtoppmötet.

Anf.  142  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Swedish priorities kan då utökas successivt och det skickas in löpande efter samråd med EU-nämnden.

Anf.  143  ORDFÖRANDEN:

Nu har vi klarat ut det.

Anf.  144  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Jag tycker att det är rätt viktigt. Den här typen av dokument brukar samrådas på annat sätt. Jag frågar därför att vi hade en livlig diskussion med statsrådet Karlsson om synen på företagande och en del annat som man kommer att diskutera på vårtoppmötet. Så här långt ingår inte detta i de svenska prioriteringarna. Man har fått en mycket god respons på Wim Kok-rapporten i övriga Europa. Där handlar det inte bara om miljöförbättringar och 1408, utan det handlar också om att skapa förutsättningar för etablering av nya företag, om att göra det lönsamt att arbeta och så vidare, vilket ingår i kommissionens förberedelsearbete och i en del annat. Detta är ju uteslutet i de svenska prioriteringarna så här långt i det papper som vi har fått.

Då är min fråga: När diskuterar vi hela papperet och när kan vi lägga till ytterligare på önskelistan?

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Vi gör en summering. Den vanliga rutinen är att utskotten går igenom sina sakområden. Så småningom summerar vi allting, precis som vi alltid arbetar. Det här är inte fråga om någon annan hantering, utan så gör vi alltid inför toppmötena.

Anf.  146  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Bra, men min fråga är fortfarande om det här papperet allaredan har gått ned till Bryssel.

Anf.  147  Föredraganden PIA TÖRSLEFF HERTZBERG:

På beredningsgruppen fick vi exemplaret för information i februari. Sedan skickades det in av regeringen till EU-nämnden i samband med en fråga på allmänna rådet. Men det var ingen egen fråga som diskuterades här. Huruvida det har skickats från regeringen ned till Bryssel kan vi inte svara på här i dag. Men vi kan forska i den saken och återkomma, om det önskas.

Anf.  148  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

För min del finns det under punkt 3c tre olika dokument som jag nu går igenom. Det första är ett antagande av rapporten om sammanhållning. Det andra gäller ett godkännande av lägesrapporten från Kommittén för socialt skydd när det gäller pensionerna, som jag särskilt kommenterade. Det tredje är ett yttrande för Kommittén för socialt skydd som gäller den övergripande strategin för att göra arbete lönsamt. Det är dessa frågor som gäller mitt område, och det blir liksom en input med alla rapporter till vårtoppmötet.

Låt mig sedan gå vidare till Per Bills och Carl B Hamiltons synpunkter på 1408 och frågan om barnbidraget kan undantas. Det som har hänt är att underhållsstödet tidigare var undantaget, men det kom en dom 1999, Anna Humer-domen, som innebar att underhållsstödet helt plötsligt skulle betraktas som exportabelt. Vi påpekade att detta skulle ses som en förmån som inte skulle vara exportabel. Om man kan göra undantag eller inte går tillbaka på att 1408 är en utlöpare av själva fördraget där principerna i grunden handlar om likabehandling. Det är utifrån det fördraget som den här förordningen kom till.

Det innebär att vi i Sverige inte ensidigt kan säga att vi vill undanta barnbidraget – eller vad det nu kan vara – från 1408. Det bestämmer vi inte själva, utan det bestäms genom de förhandlingar som genomförs och har genomförts när det gäller 1408. Så kan man beskriva det hela.

Innan vi blev medlemmar i den europeiska unionen hade vi ett krav på att man när det gäller till exempel barnbidraget skulle vara svensk medborgare och ha bott i Sverige i sex månader. Det kravet fick vi ta bort i samband med EU-medlemskapet. Detta är alltså inget nytt, men det har blivit väldigt aktuellt och tydligt hur det fungerar i praktiken.

Jag vidhåller det som jag sagt tidigare, att 1408 reglerar hur man ska lägga samman dessa rättigheter, hur man ska kunna utnyttja den fria rörligheten för personer. Vi bestämmer ingenting ensidigt, utan det görs i förhandlingar, och detta har gällt sedan 1971.

Övergångsreglerna är en annan fråga som regeringen återkommer till.

Anf.  149  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m):

Det är intressant att diskutera 1408. Den blir på något sätt boven i dramat. Men precis som Berit Andnor säger är detta ett sätt att möjliggöra den rörlighet som vi vill se i Europa. Samtidigt har det kommit att bli det stora kodnamnet när vi diskuterar övergångsregler och en del annat.

När man nu står inför detta som ansvarig i regeringen för den här typen av frågeställningar, vad har statsrådet gjort i övrigt och är beredd att göra vid kommande rådsmöten? För ett halvår sedan blev detta plötsligt ett jättestort bekymmer, men regleringen har ju hela tiden funnits. Men frågeställningen har i ökande grad bollats upp i våra respektive EU-länder.

Det blir nästan som en holländsk kollega sade till mig, att om vi adderar alla våra bekymmer som utvidgningen skulle medföra av folkomflyttningar skulle det bli tomt i Öst- och Centraleuropa eftersom alla skulle flytta till oss. Det ligger väl en del i detta med tanke på de proportioner som frågan har fått.

Därför undrar jag vad statsrådet mer allmänt har gjort. Jag inser också att man inte kan ändra på den här regleringen, och att det inte är den som är problemet, utan det är de svenska förhållandena som är ett bekymmer. Har man diskuterat detta formellt och informellt i EU?

Statsrådet Karlsson kommer att diskutera arbetskraftsutbudsbehovet, och det är en del av det hela. Men det handlar också om att ha sociala trygghetssystem som är kompatibla och som man kan föra med sig. Var tänker statsrådet göra på kommande möten? Vad har man gjort på tidigare möten för att möjliggöra detta och inte skapa så mycket bekymmer kring att det nu blir fler människor i unionen och för att främja en ökad rörlighet?

Anf.  150  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Jag vill återkomma till det som jag inledde med, att detta har varit en lång process. I det allra senaste skedet – och då talar jag om skyddet efter 1998 – har kapitel efter kapitel förhandlats, förenklats, moderniserats och anpassats efter den lagstiftning som har införts och de domar som har fällts. Det har alltså skett en fortlöpande förhandling och fortlöpande ställningstaganden från både svenska sida och medlemsländerna i övrigt.

Vid ministermötet den 1 december träffades det en politisk överenskommelse om 1408. Den är redan slutförd. Det som nu diskuteras är att vi vill att detta ska slutföras. Jag glömde säga en sak angående påpekandet från Carl B Hamilton om de svenska prioriteringarna. Det är det som poängteras, att vi måste få förhandlingarna slutförda. 1408 kommer inte att gälla fullt ut innan det har gjorts en anpassning av tillämpningsföreskrifter. Alla medlemsländer är nu mycket angelägna om att detta ska slutföras före den 1 maj.

Så är läget. I de svenska prioriteringarna uttrycker vi vår förhoppning om att detta ska kunna slutföras så snabbt som möjligt.

Anf.  151  ORDFÖRANDEN:

Vi får hoppas att utskottet kan ta tillbaka frågan så att vi får den klargjord.

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen om arbetsprogrammet för Kommittén för socialt skydd 2004, som är en informationspunkt såvitt jag förstår.

Anf.  152  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Ja, det är en information om det arbetsprogram som kommer att gälla under 2004. Hälso- och sjukvård och äldreomsorg kommer att diskuteras utifrån ett förslag från kommissionen som vi förväntar oss att få i slutet av mars. Pensionssamarbetet fortsätter att stå i fokus, och bland annat förväntas kommittén att diskutera vilka aspekter som ska tas upp i de nationella strategirapporterna som ska utarbetas under 2005.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Ingen begär ordet. Då kan vi tacka för den informationen. Vi går vidare till punkt 8, Övriga frågor. Det gäller då Daphne II-programmet som det också ska hållas en information om.

Anf.  154  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Vi har inget underlag på den punkten.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Det är ingen som vill ställa några frågor eller skicka med något. Vi tackar för den informationen.

Då går vi över på ordförandskapets konferens om möjlighet att förena rörlighet och social integration, den ekonomiska politikens och socialpolitikens roll.

Anf.  156  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Vi vet inte någonting om vad det kommer att bli för inriktning på den konferensen, om det kommer att bli på ministernivå, på tjänstemannanivå eller hur det kommer att utformas.

Anf.  157  ORDFÖRANDEN:

Ingen har begärt ordet, så vi godkänner det. Då undrar jag bara om det finns några A-punkter.

Anf.  158  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):

Nej, det gör det inte.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Då vill vi tacka statsrådet med medarbetare för att ni har kommit hit.

Innehållsförteckning

1 §  Miljö 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN: 1

Anf.  2  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN: 2

Anf.  4  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 2

Anf.  5  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  6  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 4

Anf.  7  ORDFÖRANDEN: 4

Anf.  8  CARL B HAMILTON (fp): 4

Anf.  9  ULF HOLM (mp): 4

Anf.  10  MARGARETA ANDERSSON (c): 5

Anf.  11  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 5

Anf.  12  BÖRJE VESTLUND (s): 5

Anf.  13  ANDERS G HÖGMARK (m): 6

Anf.  14  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 6

Anf.  15  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER: 7

Anf.  16  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 7

Anf.  17  CARL B HAMILTON (fp): 8

Anf.  18  ULF HOLM (mp): 8

Anf.  19  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 9

Anf.  20  ORDFÖRANDEN: 9

Anf.  21  ULF HOLM (mp): 9

Anf.  22  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 10

Anf.  23  ORDFÖRANDEN: 10

Anf.  24  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 10

Anf.  25  CARL B HAMILTON (fp): 11

Anf.  26  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 11

Anf.  27  CARL B HAMILTON (fp): 11

Anf.  28  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 11

Anf.  29  ORDFÖRANDEN: 11

Anf.  30  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 11

Anf.  31  ORDFÖRANDEN: 12

Anf.  32  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 12

Anf.  33  MARGARETA ANDERSSON (c): 12

Anf.  34  ULF HOLM (mp): 12

Anf.  35  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 13

Anf.  36  Departementssekreterare CHARLOTTE UNGER: 13

Anf.  37  ORDFÖRANDEN: 13

Anf.  38  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): 13

Anf.  39  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 14

Anf.  40  ORDFÖRANDEN: 14

Anf.  41  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 14

Anf.  42  ORDFÖRANDEN: 15

Anf.  43  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 15

Anf.  44  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  45  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 16

Anf.  46  ORDFÖRANDEN: 16

Anf.  47  ANNELIE ENOCHSON (kd): 16

Anf.  48  MARGARETA ANDERSSON (c): 16

Anf.  49  MARIA ÖBERG (s): 16

Anf.  50  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 16

Anf.  51  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  52  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 17

Anf.  53  ANNELIE ENOCHSON (kd): 17

Anf.  54  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 17

Anf.  55  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  56  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 17

Anf.  57  ORDFÖRANDEN: 17

Anf.  58  BÖRJE VESTLUND (s): 17

Anf.  59  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 18

Anf.  60  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  61  ANDERS G HÖGMARK (m): 18

Anf.  62  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  63  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 18

Anf.  64  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  65  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 18

Anf.  66  ORDFÖRANDEN: 18

Anf.  67  Miljöminister LENA SOMMESTAD (s): 18

Anf.  68  ORDFÖRANDEN: 18

2 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (Sysselsättning) 19

Anf.  69  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  70  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 19

Anf.  71  ORDFÖRANDEN: 19

Anf.  72  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 20

Anf.  73  ORDFÖRANDEN: 20

Anf.  74  CARL B HAMILTON (fp): 20

Anf.  75  ULF HOLM (mp): 21

Anf.  76  ANNELIE ENOCHSON (kd): 21

Anf.  77  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 21

Anf.  78  ANDERS G HÖGMARK (m): 21

Anf.  79  MARGARETA ANDERSSON (c): 22

Anf.  80  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 22

Anf.  81  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM: 23

Anf.  82  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 23

Anf.  83  ORDFÖRANDEN: 23

Anf.  84  ANDERS G HÖGMARK (m): 24

Anf.  85  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 24

Anf.  86  MARGARETA ANDERSSON (c): 24

Anf.  87  ANNELIE ENOCHSON (kd): 25

Anf.  88  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 25

Anf.  89  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM: 26

Anf.  90  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  91  Departementssekreterare SOFIA GRUNDSTRÖM: 26

Anf.  92  ORDFÖRANDEN: 26

Anf.  93  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 27

Anf.  94  ORDFÖRANDEN: 27

Anf.  95  ANNELIE ENOCHSON (kd): 27

Anf.  96  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 27

Anf.  97  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 28

Anf.  98  ORDFÖRANDEN: 28

Anf.  99  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 28

Anf.  100  ANNELIE ENOCHSON (kd): 28

Anf.  101  CARL B HAMILTON (fp): 29

Anf.  102  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  103  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 29

Anf.  104  ORDFÖRANDEN: 29

Anf.  105  ANDERS G HÖGMARK (m): 29

Anf.  106  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 30

Anf.  107  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 30

Anf.  108  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 31

Anf.  109  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 31

Anf.  110  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  111  ANDERS G HÖGMARK (m): 32

Anf.  112  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 32

Anf.  113  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  114  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 32

Anf.  115  ORDFÖRANDEN: 32

Anf.  116  CARL B HAMILTON (fp): 33

Anf.  117  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 33

Anf.  118  ORDFÖRANDEN: 33

Anf.  119  Statsrådet HANS KARLSSON (s): 33

Anf.  120  ORDFÖRANDEN: 33

3 §  Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsument (Socialpolitik) 34

Anf.  121  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  122  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 34

Anf.  123  ORDFÖRANDEN: 34

Anf.  124  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 34

Anf.  125  MARGARETA ANDERSSON (c): 35

Anf.  126  PER BILL (m): 35

Anf.  127  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 36

Anf.  128  PER BILL (m): 36

Anf.  129  CARL B HAMILTON (fp): 36

Anf.  130  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 37

Anf.  131  Föredraganden MARGARETA HJORT LJUNGGREN: 37

Anf.  132  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 37

Anf.  133  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  134  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 37

Anf.  135  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  136  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 37

Anf.  137  ORDFÖRANDEN: 37

Anf.  138  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 37

Anf.  139  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  140  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 38

Anf.  141  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  142  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 38

Anf.  143  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  144  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 38

Anf.  145  ORDFÖRANDEN: 38

Anf.  146  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 38

Anf.  147  Föredraganden PIA TÖRSLEFF HERTZBERG: 38

Anf.  148  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 39

Anf.  149  GUNILLA CARLSSON i Tyresö (m): 39

Anf.  150  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 40

Anf.  151  ORDFÖRANDEN: 40

Anf.  152  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 40

Anf.  153  ORDFÖRANDEN: 41

Anf.  154  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 41

Anf.  155  ORDFÖRANDEN: 41

Anf.  156  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 41

Anf.  157  ORDFÖRANDEN: 41

Anf.  158  Statsrådet BERIT ANDNOR (s): 41

Anf.  159  ORDFÖRANDEN: 41