Fredagen den 9 mars 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:21

1 §  Inre marknaden

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 30 november 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 12 mars 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat och hälsar samtidigt handelsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från ett ministerrådsmöte den 30 november år 2000. Varsågod!

Anf.  2  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack, herr ordförande. Låt mig börja med att tacka så mycket för er vänlighet att kasta om dagordningen för min skull, så att jag fick komma först i dag. Det tackar jag för.

Om jag ska börja med att redogöra för förra mötet, den 30 november, vill jag lyfta fram att kommissionen redovisade innehållet i resultattavlan för den inre marknaden, som den gör vid två tillfällen per år. Här vill jag bara peka på att tre medlemsstater uppfyllde kommissionens målsättning om mer än 98 ½ % genomförda EG-direktiv. Det var Sverige, Finland och Danmark.

Därefter presenterade vi från svensk sida som kommande ordförande-land trojkans gemensamma arbetsprogram för den inre marknaden. Det programmet fick stöd av rådet.

För en mer utförlig redogörelse kan jag hänvisa till rapporten som har skickats till er efter rådsmötet.

Anf.  3  LARS TOBISSON (m):

I det skriftliga dokumentet från den 30 november står det beträffande turism att ordförandens försök att få rådet att anta slutsatser misslyckades eftersom flera medlemsstater endast kunde acceptera slutsatser från ordförandeskapet. Skälet för detta var bl.a. att subsidiariteten är viktig och att man inte stöder en turismpolitik på gemenskapsnivå, enligt två medlemsstater. Vilken var den andra? Vem mer än Sverige var det?

Anf.  4  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Ingen här vid bordet kommer ihåg det. Vi får be att få återkomma. Jag kan bara säga att jag för min del var återhållsam vid mötet med tanke på det annalkande ordförandeskapet. Jag var inte så militant i framförandet av de svenska positionerna som en del ledamöter här vid bordet kanske skulle ha önskat.

Vi får återkomma till detta.

Anf.  5  ORDFÖRANDEN:

Ni kan meddela kansliet.

Då är vi klara med den muntliga återrapporten. Då går vi in på dagordningen för nästa vecka. Varsågod.

Anf.  6  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det blir det första mötet med detta råd under det svenska ordförandeskapet. Jag kommer att vara ordförande, och statssekreterare Sven-Eric Söder kommer att vara nationell delegat vid alla dagordningspunkter utom vid dagordningspunkten 6 – distansförsäljning av finansiella tjänster – där Britta Lejon kommer att vara ordförande i rådet.

Vi kommer att inleda mötet med en öppen debatt om Europeiska rådet i Stockholm – Stockholmstoppmötet. Jag kommer tillbaka till den punkten om en liten stund.

Dessutom vill jag säga att dagordningen innehåller flera presentationer av kommissionen, men också en mycket viktig fråga som vi prioriterar, nämligen frågan om gemenskapspatent.

Jag tänkte nu gå igenom dagordningspunkterna 3, 4 och 9 och frågan om patenterbarhet av datorprogram som kommer att behandlas under lunchen. Jag svarar naturligtvis på frågor om andra punkter också, men det är de fyra sakerna som jag tänker ta upp själv.

Först gäller det punkten 3 om Stockholmstoppmötet. Det gäller inremarknadsaspekter inför det. Det blir alltså en offentlig debatt, och det innebär att TV-kamerorna som är fastmonterade i taket är påkopplade. Journalister och andra kan sitta runtom i huset och titta och lyssna och rapportera om detta. Möjligen sprids det vidare i parlamentet och på andra ställen. Jag vet inte riktigt. Det brukar inte sändas ut på CNN, men det är tillgängligt för alla som så önskar.

Denna punkt är nu ganska omfattande, och den rymmer flera viktiga element som alla utgör en del av det som vi brukar kalla för Lissabon-strategin och som ju syftar till att göra Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomin i världen och som ska följas upp vid toppmötet i Stockholm.

Reformarbetet när det gäller marknadsöppningar och konkurrensförbättringar tar sig som vanligt uttryck i att rådet kommer att anta slutsatser om den s.k. Cardiffprocessen om ekonomiska reformer. Dessa slutsatser kommer att utgöra vårt råds bidrag till toppmötet, som är på samma tema. Slutsatserna innehåller konkreta och operativa rekommendationer och förslag på en rad olika områden som t.ex. statsstöd, konkurrens, liberalisering, regelförenkling, stimulans av entreprenörskap, tekniska handelshinder och inte minst kopplingen till medborgarnas ekonomiska fördelar av dessa reformer.

Slutsatserna ligger väl i linje med våra svenska prioriteringar. Jag förväntar mig inte att det blir någon längre diskussion eftersom vi redan har nått enighet kring slutsatserna på Coreper i förra veckan.

En viktig fråga i detta sammanhang gäller att skapa en inre marknad för tjänster. Som svar på en beställning från toppmötet i Lissabon presenterade kommissionen strax före jul en sammanhållen och övergripande strategi för hur vi ska kunna undanröja hinder för tjänster på den inre marknaden.

Den tredje frågan som jag vill framhålla är den om regelförenkling. Kommissionen har i dagarna presenterat sin första delrapport inför Stockholmsmötet. På grund av att den har varit tillgänglig en kort tid är vi fortfarande i färd med att gå igenom den i Regeringskansliet.

Vid rådsmötet kommer också den delrapport om regelförenkling som utarbetats av den s.k. Mandelkerngruppen att tas upp. Gruppen föreslår bl.a. att regelförenkling bör vara en allmän policy hos medlemsstaterna och EU:s institutioner. Man betonar också vikten av mera dialog och mera samråd på ett tidigt stadium i beslutsprocessen med alla berörda parter och att konsekvensanalyser ska utföras vad gäller alla kommissionens lagförslag.

En del av inspirationen har de hämtat från Lagrådet. Vi får se hur det går med detta.

Slutligen presenterade kommissionen den 28 februari ett meddelande om nya europeiska arbetsmarknader år 2005. Meddelandet är ett samprojekt mellan de två kommissionärerna Diamantopoulou och Bolkestein och deras medarbetare. Det är anledningen till att meddelandet också ska presenteras vid rådsmötet den 12 mars. Meddelandet innehåller en strategi för att undanröja hinder för rörlighet och en strategi för att höja den europeiska arbetskraftens kunskap och kompetens. Det är en sorts kunskapslyft som de vill sätta i sjön på europeisk nivå, om man uttrycker sig på svenskt vis.

Det var vad jag hade tänkt säga om den dagordningspunkten.

Anf.  7  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Vad gäller det omfattande material som nu flyter fram mot Stockholmstoppmötet – rapporter och rekommendationer – kan man säga att det som har med Cardiffprocessen att göra och som i mycket emanerar från inremarknadsrådet i allmänhet är förslag som är bra och konkreta. Det gäller avregleringar och avveckling av statsstöd, osv. Det har vi anledning att stödja. Jag har inga egentliga frågetecken eller synpunkter utan tycker att det verkar som om det går åt rätt håll.

Sedan har man från annat håll de delar som har med Luxemburgprocessen att göra. Det blir mer pratiga förslag med försök till benchmarking, t.ex., som jag ställer mig mera tvivlande till värdet av. Men det behöver vi inte diskutera här, för det tillhör inte detta råd.

Jag har en fråga. Man ska nu skapa en strategi för tjänster på den inre marknaden. Jag läser i dag i tidningen att EG-domstolen har behandlat och avgjort målet om Gourmet och reklam för sprithaltiga drycker. Om jag förstår det rätt var man något mildare än generaladvokaten men har ändå ställt sig frågan om syftet att gynna folkhälsan uppnås bäst på detta sätt. Man har uppdragit åt tingsrätten i Sverige att pröva om det inte står i strid med tanken på ett utbyte av tjänster utan hinder över gränserna.

Financial Times har i dag slagit upp det som första nyhet, och man skriver att detta utslag kommer att öppna just för avveckling av gränshinder när det gäller överskridande tjänster – inte minst reklamtjänster. Man pekar på att förbudet mot TV-reklam för barn, t.ex., inte heller kommer att kunna upprätthållas.

Nu kan man välja mellan två olika sätt att gå framåt. Det ena är att låta det ha sin gång i domstolarna. Om nu tingsrätten skulle finna att den svenska lagstiftningen är hållbar kommer det säkert att överklagas, och till slut hamnar ärendet i alla fall i EG-domstolen för avgörande. Mycket talar för att man kommer att finna att det inte är korrekt.

Är det inte bättre, i synnerhet om man antar en strategi för tjänster på den inre marknaden, att via politiska åtgärder och via egen lagstiftning se till att klara ut dessa frågor och undanröja den typen av hinder? Jag undrar vad statsrådet har för strategi på detta område med tanke på det utslag som har kommit i domstolen.

Anf.  8  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag vill markera en hållning när det gäller avvecklingen av statsstöd, som jag tycker måste bevakas av båda statsråden Pagrotsky och Winberg, nämligen vad gäller de jordbrukspolitiska frågorna. Situationen är sådan att bl.a. Frankrike förbereder nya nationella statsstöd till jordbruket. Det kan inte vara förenligt med en gemensam marknad att vissa länder ska stödja och att andra inte ska göra det. Jag menar att detta inte bara är en jordbrukspolitisk fråga, utan det är viktigt att den som svarar för inre marknaden ser till att det inte växer upp nya nationella stödformer här.

Anf.  9  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det gäller punkten 3 d – rörligheten på arbetsmarknaden – i synnerhet när det gäller informationssamhället. Jag tillhör en delegation som har kommit tillbaka från Indien lite smärtare och slankare. Vi har noterat att man där producerar ungefär 110 000 nya högskoleutbildade IT-ingenjörer per år och att man ska upp till 300 000 inom loppet av några år. Tyskarna talar om en form av arbetskraftsinvandring eller utbyte för att öka förutsättningarna att stärka konkurrenskraften i den europeiska industrin.

Vi noterar samtidigt att svensk bilindustri har svårt att rekrytera tillräckligt med personal och får tacka nej till utvecklingscentrum på IT- och elektronikområdet.

Jag vill ställa en fråga när det gäller konkurrenskraften i den europeiska industrin. Är man beredd att göra någonting inte bara för utbytet och rörligheten inom Europa utan även för att kunna ta in mera av experthjälp från och ha arbetskraftsutbyte med andra länder?

Anf.  10  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag hade också tänkt att ställa en fråga angående alkoholreklam-domen, men jag har en annan ingångsvinkel än föregående talare. Jag tänkte fråga, eftersom detta hör till inre marknaden, om statsrådet tänker ta upp denna diskussion.

Vi har haft ett antal avgöranden där man har konstaterat för Systembolagets del att det inte är ett handelshinder utan en del av socialpolitiken. Kommer man att ta något initiativ nu eller i något annat sammanhang för att få frågan avgjord, så att det inte blir ett ständigt pågående krig mellan Sverige och EU i varje upptänklig instans om de olika delarna av alkoholpolitiken? Jag hoppas att man kan komma runt det förhållandet att samma fråga ska behandlas ur olika perspektiv i olika sammanhang.

För övrigt tycker jag att punkterna i stort sett verkar bra. Problemet är, som vanligt, implementeringen i verkligheten. Det gäller särskilt förenklingsarbetet.

Anf.  11  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag börjar med de frågor som har väckts apropå domstolsutslaget. Jag bor i förort, så jag får inte Financial Times på morgonen. Det finns cykelbud bara inne i stan.

Jag har inte detaljstuderat domen, men vad det handlar om är ju att Sverige försöker få in dessa frågor i den politiska beslutsprocessen. Det gäller t.ex. reklam riktad till barn. Jag tycker att detta är viktiga första rangens politiska frågor som ska avgöras av politiker. Jag blir orolig när jag hör att utslaget blev att tingsrätten ska avgöra om detta är ett bra eller dåligt medel för att bekämpa alkoholmissbruk. Det tycker jag är en bedömning som ska göras av folkvalda – av folket avsättbara politiker i riksdagen. Det är en syn på detta som jag tycker är oroande som Lars Tobisson refererar, om det nu stämmer. Men vi jobbar för att detta ska bli föremål för politiskt beslutsfattande som undanröjer osäkerhet och oklarhet. Vi har också åsikter om hur det politiska innehållet i de besluten bör se ut. Det är vad vi gör på den fronten.

Vad gäller Holger Gustafssons fråga om jordbruksstödet kan jag säga att jag delar oron för det som nu sker på jordbruksområdet. Om det blir fritt fram för alla länder att subventionera sina egna jordbruk som de själva vill hamnar vi i det läget att den gemensamma marknaden för livsmedel blir en marknad där man tävlar med statsbidrag och inte på lika villkor om konsumenternas gunst.

Å andra sidan tycker jag att det finns fördelar i att länderna medfinansierar en större del av jordbruksutgifterna. Det är kanske inte lika enkelt att då kräva större bidrag till alla tänkbara ändamål. Då får vi en avvägning av detta, så att bidragen blir någorlunda konforma och stämmer överens med någorlunda rimliga konkurrensvillkor. Det tycker jag är en viktig uppgift för oss.

Nu känns det som att hela havet stormar på detta politikområde. Man bör ha perspektiven genomtänkta när det plötsligt dyker upp krislägen och man måste fatta beslut snabbt, och det vill jag påstå stämmer in på oss. Jag känner också att det är frågor där vi har en rätt bred och stark enighet mellan partierna i Sverige, och det tror jag är en trygghet för Margareta Winberg när hon agerar i denna fråga.

Men från min utgångspunkt delar jag oron att konkurrensförhållandena blir snedvridna här som på alla andra områden där det finns statsbidrag som gör att en del länders näringsliv får försteg framför andra för att de har generösare finansministrar och kanske sämre statsfinanser.

Sedan var det frågan om experthjälp i företag – Per Westerbergs fråga. Vi har nu en gemensam arbetsmarknad i hela EU, och den kommer snart att växa ytterligare. Det är det viktigaste bidraget vi har, men att vi därutöver nu programmatiskt och systematiskt ska börja dränera fattiga länder på deras utvecklingskapacitet känner jag mig ganska kluven inför, även om jag är öppen för att också vi kan börja diskutera att underlätta för nyckelpersoner med expertkunskaper att få uppehållstillstånd i Sverige för arbete på våra forskningscentrum och universitet, t.ex.

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag ville bara säga det att Sverige faktiskt är ordförande i EU just nu. Det åligger den svenska regeringen att komma med just detta tänkande kring jordbrukspolitiken, särskilt i ett dramatiskt skede som vi nu har, då man nog kan säga att möjligheten att påverka den aktuella situationen och framför allt linjen framåt är som störst. Därför är det angeläget att den svenska regeringen har ett ganska tydligt förhållningssätt i jordbrukspolitiken.

Den andra frågan gällde inre marknaden och det som Lars Tobisson tog upp om domen. Om man nu har det synsätt som Leif Pagrotsky har är det angeläget att den svenska regeringen tydliggör ett agerande när det gäller var man ska besluta om bestämmelserna. Det är rätt att frågan om undantag för hälsa, säkerhet och miljö ska avgöras på politisk väg. Men då är det också angeläget att man agerar. Vi är inte åskådare i sammanhanget – allra minst just detta halvår.

Anf.  13  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det är inte frågan om att dränera Indien eller annat u-land på utbildad arbetskraft; det är en uttalad policy från deras sida. De har fått mer av den irländska situationen. Efter att ha haft mycket stor nettoexport av kvalificerad arbetskraft har de fått väldigt många återvändare som satt i gång en stor del av den oerhört snabba utvecklingen i framför allt Bangaloreområdet, som närmast är på väg att bli ett indiskt Silicon Valley.

Det handlar om ett arbetskraftsutbyte under ett antal år, som jag tror är klart positivt. Jag skulle vilja se att även EU som helhet – det ska inte bara gälla den tyska regeringen – är mer positiv till detta, så att det blir ömsesidiga fördelar för Indien och Europa. Det kanske inte bara kan gälla Indien.

Anf.  14  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Göran Lennmarker oroar sig för att Sveriges regering är passiv när det gäller jordbrukspolitiken. Nu nämnde jag några aspekter som rör just mitt råd och vad som sker på jordbrukspolitiken. För den händelse Göran Lennmarker tror att Margareta Winberg är passiv i jordbruksrådet kan jag rekommendera läsning av den förträffliga tidningen Financial Times, som inför kvinnodagen lyfte fram hur de tre kvinnliga jordbruksministrarna i EU var de pådrivande för den förändring som nu drivs fram. Jag har svårt att tro Margareta Winberg i EU-nämnden har gett uttryck för någon passivitet eller ovilja till förändring vad det gäller jordbrukspolitiken.

Mitt inlägg begränsade sig till vad vi gör på inremarknadsrådet. Där ska jag försöka hålla ögonen på just denna fråga om konkurrenssnedvridning med hjälp av nationella subventioner.

Anf.  15  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag vill bara påminna om att statsminister Göran Persson på en direkt fråga om huruvida det svenska ordförandeskapet skulle begagna det tillfälle som har uppenbarat sig genom BSE-krisen att tidigarelägga avregleringen av jordbruket har sagt att man inte kommer att göra det. Jag vill minnas att det t.o.m. skedde på fransk mark, som en tydlig markering om att man inte ska irritera fransmännen.

Jag kan förstå att ordförandeskapet sätter vissa gränser för vad man kan göra, men samtidigt skulle jag ändå önska att man så långt det är möjligt utnyttjar det tillfälle som har uppenbarat sig genom BSE-krisen och de krav detta ställer på det finansiella perspektivet för att tidigarelägga och påskynda ett omtänkande vad gäller den hårda regleringen av jordbrukspolitiken inom EU.

När det gäller den andra frågan jag tog upp, om utslaget i EG-domstolen, är vi väl i grunden överens om att det inte ska vara domstolarna som sätter gränserna, utan det bör man så långt möjligt göra på politisk väg. Men det går inte att göra på det vis som jag tyckte att det verkade som statsrådet ville, dvs. att man skulle fatta beslut om t.ex. förbud mot reklam-TV för barn eller i detta fall reklam för alkoholhaltiga drycker.

Om sådana beslut strider mot gemenskapsrätten vad gäller fri rörlighet för tjänster kommer de i alla fall att undanröjas i den juridiska prövningen. Det gäller att finna fram till en ordning som kan överensstämma med tanken på en inre marknad för tjänster. Det är precis det som ska diskuteras här – en strategi för tjänster på den inre marknaden.

För att upprätthålla den typ av förbud som Sverige försöker upprätthålla måste man egentligen göra en fördragsändring som skulle inskränka rörligheten.

Anf.  16  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag uppfattade medlemskapsförhandlingarna som att den dåvarande regeringen med kraft och framgång drev frågan att vi på detta område skulle kunna fortsätta att värna en alkoholpolitik av traditionellt svenskt märke som innebar en avvikelse från vad som gäller i övriga EU. Såsom jag uppfattade de besked som jag som väljare fick i folkomröstningskampanjen var det någonting som vi hade förhandlat framgångsrikt om. Det tycker jag är en linje vi ska upprätthålla inom ramen för gemenskapen nu när vi är medlemmar. Vi ska inte ha sämre rätt som medlemmar än vad vi hade som kandidater som förhandlade.

Vad gäller jordbruksfrågan vill jag säga att det är en bedömningsfråga vilken som är den effektivaste taktiken. Bedömningen om frågan tjänar på att tas upp på den ena eller andra nivån eller om den förlorar på det, dvs. leder till låsningar som minskar utrymmet för förändringar eller annat, är en bedömning som man måste göra.

Svenska ordförandeskapet är inte passivt i frågan, men om man skulle tjäna på att frågan togs upp på toppmötet i stället för bland jordbruksministrarna eller inte kan vi diskutera. Men det är i alla fall inte en fråga som hör hemma på inremarknadsrådet, och därför tänker jag inte gå närmare in på det just nu.

Anf.  17  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill bara fortsätta diskussionen kring svensk alkoholpolitik. Jag anser att vi har en situation där hela havet stormar när det gäller alla angrepp som görs på den svenska alkoholpolitiken på alla möjliga områden. Det är skattedelen, reklamdelen och försvaret av Systembolaget.

På grund av alla de angrepp som görs från EU-håll kan jag inte se det som att vi framgångsrikt har fått igenom kravet att vi ska få behålla svensk alkoholpolitik. Jag är benägen att hålla med om att vi måste hitta andra sätt att se till att vi inte hela tiden behöver försvara den svenska alkoholpolitiken på alla möjliga områden utan får tydligare besked från EU – kanske i form av fördragsändring – om att vi verkligen ska få behålla svensk alkoholpolitik.

Anf.  18  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har lyssnat på Yvonne Ruwaida, och jag har inte radikalt annorlunda uppfattningar. Även jag är störd över att utvecklingen har blivit en annan än vad vi förväntade oss när vi gick till folkomröstning i denna fråga – en helt annan än den bild vi fick under förhandlingarna. Kanske är det så att man ska tänka igenom en strategi för framtiden i stället för att föra de enskilda debatterna en och en. Jag vet inte. Det är i alla fall inte en fråga för inremarknadsrådet, så jag har ingen anledning att i dag ha någon precis uppfattning om taktiken i den frågan.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då har vi gått igenom ärende 3. Beslut ska tas när det gäller delpunkten a. Regeringen har redovisat sin ståndpunkt, och jag konstaterar att det finns en majoritet bakom den ståndpunkten.

Då kan vi gå vidare. Varsågod!

Anf.  20  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag till punkt 4 som handlar om gemenskapspatent. I somras antog kommissionen ett förslag till en förordning om sådana här gemenskapspatent. Därefter har arbetet bedrivits i en rådsarbetsgrupp. Jag vill gärna understryka att det är en fråga som är högt prioriterad av vårt ordförandeskap.

Det som nu ska tas upp vid rådsmötet är en fråga som gäller relationen mellan gemenskapspatentet och den europeiska patentkonventionen, EPC. Kommissionens förslag innebär att gemenskapen ska ansluta sig till den europeiska patentkonventionen, EPC. De flesta medlemsstaterna delar den här uppfattningen. Ett antal medlemsstater har dock ännu inte velat ta ställning. Samtliga medlemsstater anser att EPO, den europeiska patentmyndigheten, måste få en stor roll i arbetet med att granska gemenskapspatent – de enskilda patenten.

Oavsett om man ska välja modellen att gemenskapen ansluter sig till EPC, konventionen, eller låta EPO, patentorganisationen, granska ansökningar om gemenskapspatent på uppdragsbasis, måste patentkonventionen ändras om man vill göra det möjligt för organisationen att vara inblandad i arbetet. Det är inte möjligt med nuvarande regler. En sådan ändring sker genom tre fjärdedels majoritet vid en diplomatkonferens för de stater som är medlemmar i konventionen.

I dagsläget har EU:s medlemsstater just en sådan majoritet i den här kretsen. Förutom våra 15 medlemmar är Cypern, Liechtenstein, Monaco, Schweiz och Turkiet anslutna till konventionen. Det gör att vi har en sådan här kvalificerad majoritet. Det här läget kommer att förändras den 1 juli år 2002. Då kommer fler stater att anslutas till patentkonventionen. Därför är det ett starkt intresse att få till stånd en sådan här konferens före den 1 juli 2002, dvs. när vi i EU fortfarande har det här starka inflytandet.

Eftersom en sådan konferens tar bortemot ett år att förbereda bör beslut om att hålla konferensen fattas senast vid patentorganisationens möte i slutet av juni i år. För att göra det möjligt att förbereda det här beslutet bör vi i EU kunna ge en signal till EPO om att vi önskar ett sådant beslut redan vid mötet dessförinnan, som äger rum den 14 och 15 mars.

Förslaget är nu därför att rådet ska ge ordförandeskapet i uppgift att vid mötet i mitten av mars framföra EU:s önskan att beslut om sammankallande av en diplomatkonferens sätts upp på förvaltningsrådets dagordning i juni 2001.

Den svenska ståndpunkten är att vi delar kommissionens uppfattning att gemenskapen bör ansluta sig till patentkonventionen. Vi anser att det är det som ger den bästa möjligheten att utnyttja patentorganisationens kunnande i arbetet med att granska ansökningar om gemenskapspatent. Vi anser också att det kommer att ge EU större inflytande i den europeiska patentorganisationen och att det vore bra, särskilt med hänsyn till allmänhetens ökade intresse för patentfrågor. Därför är vi också positivt inställda till förslaget att ge EPO en signal om att vi önskar ett beslut om en diplomatkonferens.

Anf.  21  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  22  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag går vidare till dagordningspunkt 9. Den gäller en strategi för integrering av miljöskydd och hållbar utveckling på den inre marknaden.

Vid toppmötet i Helsingfors lämnade inremarknadsrådet en rapport om integrering av miljöskydd och hållbar utveckling på den inre marknaden. Rådet fick samtidigt i uppdrag att fortsätta arbetet att till toppmötet i Göteborg i juni också ta fram en strategi. Den här strategin ska innehålla tidtabeller och indikatorer där så är möjligt, enligt den här beställningen.

Det franska ordförandeskapet har inte arbetat med frågan. Kommissionen har inte heller bidragit i tid med de dokument som de utlovat. Det gäller framför allt kommissionens s.k. tolkningsmeddelande om miljöhänsyn vid offentlig upphandling som de ännu inte presterat.

Eftersom miljöfrågorna är prioriterade under det svenska ordförandeskapet tog vi från svensk sida i december i fjol ett initiativ för att föra frågan framåt. Ett s.k. non-paper lämnades då över till de andra medlemsstaterna innehållande ett antal frågor om hur de såg på det framtida arbetet. Svarsfrekvensen var rätt bra. På grundval av de svar som kommit in och hur vi vill att strategin ska se ut har ett första utkast till strategi arbetats fram av oss.

Strategin, som bygger på rapporten till toppmötet i Helsingfors som jag nämnde inledningsvis, innehåller mål för miljöarbetet på den inre marknaden. Till de instrument som identifierades i rapporten har tid- tabeller och indikatorer kopplats i så stor utsträckning som möjligt. Nytt i förhållande till rapporten är att den produktrelaterade miljöpolitiken ska utgöra en ram för arbetet där det är möjligt. IPP, som den vardagliga förkortningen lyder, underlättar integreringen av miljöhänsyn på den inre marknaden bl.a. genom att tillhandahålla lämpliga verktyg.

Kommissionens meddelande om IPP kommer att presenteras av Margot Wallström under en särskild dagordningspunkt vid rådsmötet på måndag. Men den huvudsakliga diskussionen om förslaget kommer att äga rum i miljörådet. Kjell Larsson var här och informerade om IPP i EU-nämnden den 2 mars. Den här informationen räcker kanske vid det här tillfället, eftersom detta redan har redovisats här i nämnden.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

I dag betraktar vi det som en informationspunkt. Detta återkommer ju inför mötet i Göteborg, och då får vi ta ställning till det.

Anf.  24  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har bara en fråga om den fortsatta behandlingen av den här grönboken, IPP. Det sägs ju att den ska vara en av de framträdande och innovativa delarna i det sjätte miljöhandlingsprogrammet. Sedan står det också att det ska vara en hearing den 27 mars om den. Kommer regeringen att skicka något mer till utskotten eller göra någonting annat för att behandla detta? Den sägs ju vara så viktig.

Anf.  25  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ber att få hänvisa alla frågor om det här mer i detalj till Kjell Larsson som är huvudansvarig för arbetet i regeringen. Jag informerar i dag eftersom jag ska hantera frågan på måndag i inremarknadsrådet. Det är miljöministern som är ansvarig för den hearing som Willy Söderdahl beskriver. Jag har tyvärr inte mer information.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna den frågan för dagen. Är det något ytterligare på din dagordning som du särskilt vill föredra?

Anf.  27  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag har en fråga till som gäller vår lunchdiskussion. Där tar vi upp patenterbarhet av datorimplementerade uppfinningar, som den formella dagordningstermen lyder. Juristlingvisterna har döpt den på det viset. Vi kallar det i dagligt tal för mjukvarupatent.

Vad det gäller är att kommissionären Bolkestein vill ha ministrarnas svar på två frågor. Den ena är det lämpliga i att lägga fram ett förslag till direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagar när det gäller den här typen av patent. Den andra gäller rent allmänt om det europeiska patentverkets rättspraxis ska kodifieras genom harmoniseringen.

Enligt de patentlagar som gäller i dag inom EU är datorprogram som sådana inte patenterbara. En uppfinning som innefattar ett datorprogram kan man dock patentera om uppfinningen har teknisk karaktär och om den uppfyller övriga patenterbarhetskrav, dvs. att det ska vara en viss höjd osv. Patentskyddet omfattar dock inte de s.k. käll- och objektkoderna som ju kan vara föremål för ett skydd som är upphovsrättsligt. Patentskyddet gäller i stället de idéer och principer som ett program baseras på. Möjligheten till patent på datorprogramrelaterade uppfinningar är i vissa avseenden större i USA än i Europa. Det gäller bl.a. patent på affärs- metoder.

Kommissionen har under hösten genomfört ett samrådsförfarande om patenterbarheten för sådana här saker. Till grund för förfarandet har legat ett dokument med ett förslag till inriktning av en harmonisering. Denna inriktning är i linje med den praxis som utvecklats vid EPO, Europeiska patentorganisationen. Det innehåller inte någon utvidgning av det patenterbara området när det gäller t.ex. affärsmetoder, utan det bygger på de gamla vanliga grundläggande patenterbarhetskriterierna. Det är alltså inte en utvidgning för att hamna på samma linje som USA där man kan patentera affärsmetoder. Det föreslås inte här.

Vi har remitterat kommissionens dokument i det här samrådsförfarandet här i Sverige. Flertalet av de svenska remissinstanserna har varit för ett harmoniseringsdirektiv. De flesta instanserna har stött inriktningen av en harmonisering i enlighet med kommissionens dokument, som alltså innebär en kodifiering av den praxis som redan råder hos EPO.

Den svenska inställningen bör vara att välkomna en harmonisering av reglerna när det gäller patenterbarheten. Den huvudsakliga inriktningen av den här harmoniseringen bör vara den som angetts i kommissionens dokument och som alltså innebär att hittillsvarande praxis slås fast. Värdet av en sådan harmonisering ligger framför allt i att åstadkomma klarhet och förutsägbarhet när det gäller möjligheten till patentskydd. Vi bör, enligt vår uppfattning, dock inte stödja en utvidgning av det patenterbara området när det gäller t.ex. affärsmetoder.

Men vi tror att förutsägbarhet, klarhet och tydlighet är viktigt för att understödja teknisk utveckling, investeringar och utvecklingsarbete med Europa som bas i den här branschen. Den osäkerhet och förvirring som råder i dag uppfattar vi som en broms i den här viktiga sektorn.

Anf.  28  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Det är viktigt att området inte utvidgas så att vi hamnar i den amerikanska situationen eftersom det naturligtvis också är konkurrenshämmande med för många patent. Patenten ska ägnas områden där forskning och utveckling är väldigt dyr och där det handlar om att kunna tjäna in dessa saker under en begränsad tid.

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill egentligen ta upp samma fråga, men möjligtvis ur en delvis annorlunda vinkel. Vi vet ju att Europa har svårt att hävda sig på många områden när det gäller forskning och utveckling. Ibland kan det hänga samman med patentsituationen, men inte alltid. Vad är då skälen för att inte utvidga? Har det gjorts ett övervägande av detta?

Anf.  30  Hovrättsassessor CARL JOSEFSSON:

Detta är en problemställning som spänner över olika aspekter. Det handlar om konkurrensrättsliga frågor och konkurrenseffekterna av patentsystemet. Där har utvecklingen i USA gett anledning till en del eftertanke.

Den möjlighet jag har är att titta på frågan mer patenträttsligt. Vi menar att man bör hålla fast vid de grundläggande patenterbarhetskriterierna. Att gå ifrån dem, vilket man skulle behöva göra för att anpassa sig helt till USA på den här punkten, skulle kräva att man ändrade vissa av grundstenarna i patentsystemet. Det skulle kräva långtgående överväganden för att gå in för en sådan utveckling. Den bedömning som ligger till grund här är väl att man inte är beredd att göra det i det här skedet utan att man ska hålla fast vid de gängse patenterbarhetskriterierna. Man ska inte göra särlösningar för olika områden.

Anf.  31  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Men hur argumenterar de andra länder som har en annan uppfattning? Jag uppfattade det så att vi var splittrade inom EU i den här frågan.

Anf.  32  Hovrättsassessor CARL JOSEFSSON:

Som jag har uppfattat det finns det nog inga EU-stater som förespråkar en sådan här utvidgning. Däremot finns det naturligtvis en diskussion i patentkretsar och industrikretsar om den lämpliga utvecklingen på sikt. Men enligt de signaler som har kommit från EU-stater så här långt har det inte funnits något stöd för en sådan här utvidgning.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Det här var alltså en lunchdiskussion. Den finns inte med som en dagordningspunkt. Jag vet inte om vi har haft ärendet uppe tidigare. Det är möjligt att det har flaggat förbi i något fackutskott. Vi kan inte ta ställning till detta i dag.

Anf.  34  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Detta var ett försök från min sida att vara öppen med information och hålla nämnden informerad om frågor som inte är föremål för beslut nu men som är viktiga. Det är kanske en förberedelse för den dag framöver när det ska göras ställningstaganden.

Anf.  35  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill ta upp några av de dagordningspunkter som statsrådet inte nämnde som rör relationen mellan inre marknaden och miljön. Jag har några kommentarer och någon fråga.

Nu jobbar man ju med att ta fram ett märkningssystem för GMO. Men vi i Miljöpartiet är negativa till att man över huvud taget accepterar GMO-produkter. Vi skulle egentligen vilja ha ett GMO-förbud tills riskerna med GMO är ordentligt belysta.

Sedan är det också anmärkningsvärt att i det märkningssystem som man nu diskuterar står det: spårbarhet så långt som är möjligt. Det kommer inte ens att vara ett säkert märkningssystem fullt ut. Det tycker vi är anmärkningsvärt.

Den här hearingen om grönboken om en integrerad produktpolitik nämndes tidigare. Vi tycker att det är bra att regeringen avvaktar med sitt ställningstagande tills den hearingen har varit. Men vi vill ändå lyfta fram en av de frågor som är allra viktigast, nämligen offentlig upphandling. För att kunna få en bra produktpolitik och kunna ha en bra balans mellan miljön och den inre marknaden måste man kunna ställa de miljö-krav som man vill ställa i offentlig upphandling. Det ser vi som en av de absolut viktigaste frågorna.

Vitboken om kemikaliestrategi är ju inte alls så långtgående som den svenska kemikaliepolitiken. Enligt den senaste kemikaliepropositionen som lades fram för riksdagen ganska nyligen ska miljöfarliga kemikalier tas bort. Det ska inte finnas någon lägsta gräns för informationskrav om vilka kemikalier man använder. Man har också mycket skarpare tidsmål. Vitboken om en kemikaliestrategi är inte alls lika långtgående som den svenska kemikaliestrategin. Då undrar jag hur regeringen kommer att försvara Sveriges rätt att ställa mycket mer långtgående krav på kemikaliesidan. Med en gemensam politik på det här området finns det en risk att man kommer att säga att det här ska harmoniseras och att man inte har rätt att ställa högre krav nationellt. Hur ska vi försvara rätten att kunna ha den kemikaliestrategi som vi själva vill ha nationellt?

Anf.  36  ORDFÖRANDEN:

Jag har Karin Pilsäter på listan också. Vi ska kanske låta handelsministern svara på detta, men jag vill bara upplysa om att Kjell Larsson var här vid förra sammanträdet med EU-nämnden. Då tog han upp den här vitboken om kemikalierna och redogjorde för det här ärendet.

Anf.  37  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det var en lång rad frågor. Jag kanske kan ta med dem och påminna Kjell Larsson om dem. Jag nöjer mig med att säga att vid vårt möte på måndag kommer kommissionen bara att redovisa tidsschemat för när vi kan förvänta oss ett förslag till spårbarhet och märkning. Sedan är det miljörådet som kommer att ha den viktiga diskussionen om detta.

Vår grundläggande inställning här är att vi ska ha ett system som gör det möjligt för konsumenter och användare att själva göra rationella val. I övrigt behöver jag kanske inte gå in mer på frågan här i dag.

Anf.  38  KARIN PILSÄTER (fp):

När det gäller GMO vill jag hålla med ministern om att det är angeläget att det snabbt kommer ett system där spårbarhet och öppenhet fungerar så att man kan häva det här moratoriet.

Svaret på det jag tänkte fråga om kom väl egentligen redan när punkt 7 inte nämndes. Vi i Folkpartiet hade väl hoppats att det kreativa kaos som nu har uppstått på livsmedelssidan skulle ha gjort att regeringen hade tänkt om när det gäller livsmedelsmyndigheten och drivit att vi skulle få en livsmedelsmyndighet som har lite mer kraft och även sanktionsmöjligheter. Men jag antar att jag tyvärr ska uppfatta det faktum att punkten inte ens nämndes så att ni inte har tänkt om i ärendet?

Anf.  39  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Frågan har ju tagits upp många gånger här i nämnden tidigare, både av mig och andra ministrar. Vi jobbar hårt och framåt för att den verkligen ska komma på plats den 1 januari när det är bestämt. Det är det viktigaste vi gör nu. De ställningstaganden som har gjorts när det gäller arbetets inriktning osv. är inte uppe på dagordningen nu.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag handelsminister Leif Pagrotsky för deltagandet i dag.

2 §  Konsumentfrågor

Statsrådet Britta Lejon

Rapport från ministerrådsmöte den 30 november 2000

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 12 mars 2001

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statsrådet Britta Lejon med medarbetare välkomna hit. Vi börjar som vanligt med en muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 30 november.

Anf.  42  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Tack så mycket herr ordförande! Från mötet det 30 november tänkte jag bara säga några korta ord.

Vi hade frågan om produktsäkerhetsdirektivet uppe. Vi hade hoppats att vi skulle kunna uppnå en politisk överenskommelse där, och det gjorde vi också.

Dessutom var den andra frågan som jag informerade om innan uppe som rörde tjänster i allmänhetens intresse. Jag tror att jag nämnde när jag var här senast att det franska ordförandeskapet inför detta råd mycket sent hade delat ut ett förslag till uttalande som vi inte hade hunnit gå igenom i detalj när vi var här senast. Det dokumentet hänvisade till kommissionens meddelande om tjänster i allmänhetens intresse som kom i september förra året.

Under mötet delade ordförandeskapet ut ett nytt utkast som till en början kritiserades av flera medlemsstater, däribland Sverige. Kritiken gick bl.a. ut på att dokumentet verkade utstråla skepsis mot konkurrens- och inremarknadsreglerna och till viss del även mot liberaliseringen. Efter synpunkter på både Coreper och rådsmötet ändrades skrivningarna och medlemsstaterna kunde ställa sig bakom ett uttalande. I det uttalandet sägs bl.a. att en regelbunden utvärdering behöver göras av tjänsters kvalitet, av tillgängligheten, av tillförlitligheten och att prissättningen ska vara rättvis och överskådlig.

Därefter har den här frågan behandlats av Europeiska rådet i Nice, som ni kanske känner till. Där antog man slutsatser som noterar kommissionens meddelande, och man godkände rådets uttalande. I övrigt innebar detta att rådet och kommissionen uppmanas att fortsätta sitt arbete i enlighet med de riktlinjer och bestämmelser som finns i artikel 16 i fördraget.

Man noterade också i Nice kommissionens avsikt att i nära samarbete med medlemsstaterna överväga metoder som säkerställer större förutsägbarhet och ökad rättssäkerhet vid tillämpningen av konkurrensrätten. Man säger slutligen att rådet och kommissionen ska avlägga rapport vid Europeiska rådets möte i december i år under det belgiska ordförandeskapet.

Det är ungefär där den frågan befinner sig för närvarande.

Det var vad jag tänkte säga som rapport från det förra mötet.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag lämnar ordet fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Det är ingen som begär ordet. Då går vi vidare och går in på dagordningen för mötet den 12 mars.

Anf.  44  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

På rådsmötet den 12 mars, på måndag, kommer jag, som det ser ut nu, att ansvara för punkten om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenterna.

Som ni redan vet har arbetet med det här direktivet gått mycket långsamt ända sedan starten 1998. För att vi över huvud taget ska få till stånd ett direktiv på det här området är det nödvändigt att finna kompromisslösningar mellan de medlemsstater som förespråkar ett minimiharmoniseringsdirektiv fullt ut och de medlemsstater som förespråkar en full harmonisering i alla avseenden. Vi menar att det finns ett stort behov av att öka konsumentskyddet på området för distansförsäljning av finansiella tjänster.

Efter det att det franska ordförandeskapet inte riktigt lyckades flytta frågan framåt har Sverige i januari lagt fram ett förslag till ytterligare en ny variant av kompromisslösning. Det här förslaget har hittills fått ett ganska positivt mottagande. Det går i huvudsak ut på att de bestämmelser som rör förhandsinformation till konsumenterna blir minimiharmoniserade. Samtidigt inför man en bestämmelse som säger att medlemsstaterna, om man vill gå längre än denna minimiharmonisering, ska meddela kommissionen vilka ytterligare krav man då reser. Kommissionen ska i så fall i sin tur ha till uppgift att informera om dessa ytterligare krav till konsumenter och leverantörer. Övriga bestämmelser fullharmoniseras. I förslaget som det ser ut nu bestäms t.ex. ångerrätten till 14 dagar. Men det pågår diskussioner om att det eventuellt kan finnas några undantag från den bestämmelsen som kommer att röra försäkringsområdet. Förslaget innehåller förstås också en omfattande översynsklausul.

Vid rådsmötet på måndag kommer medlemsstaterna ge sin syn på kompromissförslaget. Vissa medlemsstater vill använda det här direktivet för att lösa problem som de upplever i sitt nationella arbete med att genomföra ett helt annat direktiv, nämligen e-handelsdirektivet. Därför är det inte helt säkert att vårt förslag kommer att antas, men vi hoppas på och arbetar på en politisk överenskommelse i den här frågan på måndag. I förlängningen är syftet att vi ska kunna komma i mål vid junimötet.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Ordet är fritt med anledning av detta gamla bekanta ärende. Ingen begär ordet. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  46  Statsrådet BRITTA LEJON (s):

Ursäkta herr ordförande! Jag inser att jag missade en sak. Vi har nu fått reda på att några övriga punkter förväntas komma upp. Jag kan säga några korta ord om det.

Portugal har anmält att man vill ta upp överskuldsättning under övriga punkter. Vi har också fått reda på att kommissionen vill presentera en rekommendation om konsumentinformation i samband med bolån. Kommissionen kommer eventuellt också att säga några ord om konsumenterna och euron. Men det återstår att se vad som presenteras.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av detta. Det är ingen som har någon fråga på det området. Då tackar vi statsrådet Britta Lejon för medverkan i dag.

3 §  Rättsliga och inrikes frågor samt räddningstjänst

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Rapport från ministerrådsmöte den 30 november‑1 december 2000 samt från informellt ministermöte den 8 och 9 februari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 och 16 mars 2001

Anf.  48  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Maj-Inger Klingvall med medarbetare välkomna hit. Vi är lite försenade i dagordningarna i dag, och det innebär att jag utgår från att ledamöterna kring bordet kommer att vara koncisa och kortfattade. Därmed lämnar jag över ordet till Maj-Inger Klingvall. Det är dels en återrapport från ministerrådsmöte den 30 november‑1 december, dels från mötet som ägde rum den 8 och 9 februari. Det är muntliga återrapporter.

Anf.  49  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Låt mig börja med november/decembermötet. Där diskuterades de två franska initiativen: det ena var direktiv om transportörsansvar, det andra var direktiv och rambeslut om människosmuggling. Den senare frågan kommer upp på mötet nästa vecka, och jag tänkte ta upp läget när det gäller det direktivet i samband med att jag går igenom dagordningen. Om det tredje franska initiativet, ömsesidigt erkännande om avvisnings- och utvisningsbeslut, nådde rådet politisk enighet. Vi väntar på Europaparlamentets yttrande som ska komma den 13 mars. Det innebär att vi, om allt går vägen, kan fatta beslut på rådsmötet i maj.

I enlighet med slutsatserna från Tammerfors och Feira antog rådet slutsatser om att förbättra informationsutbytet och samarbetet med medlemsstaterna när det gäller att bekämpa olagliga nätverk som organiserar olaglig invandring men att också bättre hantera migrationsströmmar genom att bl.a. utnyttja de system som finns för tidig varning.

Kommissionen informerade att parallellavtalet till Dublinkonventionen med Norge och Island hade paraferats. Jag kan också berätta för er att Europaparlamentet den 14 februari har avgett ett positivt yttrande. Vi har för avsikt att fatta beslut i denna fråga på rådsmötet i mars.

Detta gäller också viseringsförordningen. Vid rådsmötet i december nåddes politisk enighet. Den 1 mars fattade Europaparlamentet ett positivt beslut, och vi kommer, om allt går vägen, att kunna fatta beslut i nästa vecka.

När det gäller det direktiv som ska komma om mottagandevillkor för asylsökande presenterade rådet vid decembermötet slutsatser, vägledning, i vissa frågor. Det gäller t.ex. rörelsefriheten för den asylsökande, asylsökandes tillgång till arbetsmarknaden och också vilka personer som ska omfattas av det kommande direktivet. Här finns dock meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna. Den diskussion som vi hade på rådsmötet var ändå nyttig, för den visade var medlemsstaterna stod i olika frågor. Uppgiften för kommissionen nu är förstås att utarbeta ett så kompromissvänligt direktiv som möjligt. Vi tror att det här kan komma i månadsskiftet mars/april.

Också som vägledning inför kommissionens väntade förslag om harmonisering av den rättsliga ställningen för tredje lands medborgare, som har varit bosatta i en medlemsstat under en längre tid, presenterade rådet slutsatser om medlemsstaternas ställningstaganden. Det var från förhandlingar som ägt rum under hösten. Vidare presenterade kommissionen i enlighet med slutsatserna från Tammerfors meddelanden rörande asylpolitiken och invandringspolitiken. Detta var om mötet i november/december.

Anf.  50  LARS TOBISSON (m):

Jag har två frågor. Den ena rör transportörsansvaret. Jag läser i skriftliga redovisningar av vad som hände att Sverige anförde en generell reservation mot förslaget om harmonisering av bötesstraffen och förklarade att man avsåg att bringa bestämmelserna i Sverige i samklang med Schengenkonventionen. Det skedde genom ett utredningsarbete som skulle avslutas senast i juli i år. Man kan räkna ut att då är vi framme med lagstiftning i riksdagen först som bäst i höst. Nu går vi med i Schengen fullt ut den 25 mars. Vad gäller egentligen vad beträffar transportörsansvaret under tiden i väntan på resultatet från utredningsarbetet och den kommande lagstiftningen?

Den andra frågan gäller den diskussion som fördes om människo-smuggling. Jag minns från våra överläggningar här att vi från moderat håll sade att begreppet vinstsyfte kanske inte är det bästa, huruvida syftet är att taktiskt göra vinst på affären kan man alltid diskutera. Ett kriterium skulle snarare vara att man lämnade hjälp till människosmuggling ”mot betalning”. Det återspeglas inte i det här referatet. Har det förts fram tanken att man bör överge krav på vinstsyfte och i stället nöja sig med att tala om ”mot betalning”?

Anf.  51  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag undrar om jag inte för helhetens skull skulle få föreslå att svara på dessa två väldigt relevanta frågor av Lars Tobisson i samband med att jag redovisar läget inför mötet. Jag kommer att svara på bägge frågorna, men då kan jag också redogöra för bakgrunden till förhandlingsläget. Det skulle underlätta för helheten i genomgången i dag. Är det okej?

Anf.  52  ORDFÖRANDEN:

Vi tar alltså allt i ett sammanhang.

Du skulle återrapportera också från mötet i februari.

Anf.  53  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då hade vi det informella ministermötet. Det var väldigt viktiga frågor som stod på dagordningen. Uppfattningen från ordförandeskapets sida var att det här mötet avlöpte väl. Vi diskuterade uppföljningen av Tammerforsslutsatserna från oktober 1999. Det man kan säga är att det pågår ett intensivt arbete med att genomföra slutsatserna från toppmötet och att bygga upp området för fred, säkerhet och rättvisa.

Det var många konkreta synpunkter på arbetets inriktning och på rådets arbetsmetoder som framfördes under den här delen av mötet. Jag vill understryka att det var mycket tydliga uttalanden om att Tammerforsslutsatserna ska genomföras och också krav på att öka tempot i arbetet. Det här fortsätter nu på tjänstemannanivå. Eventuellt kommer vi att få en rapport från kommissionen till mötet i maj om just arbetsläget.

I sammanhanget är det också viktigt att säga att vi kommer att få samtliga förslag på asylområdet under det svenska ordförandeskapet från kommissionen. Vi kommer förhoppningsvis att kunna slutföra några av de förslag som vi redan har fått och påbörja arbetet med andra. I och med det har kommissionen gjort sitt. Den har avlämnat alla sina förslag. Sedan kommer det att bli rådet som får ta över och fortsätta genomförandearbetet.

En fullständig utvärdering av arbetet kommer att äga rum i december 2001 när det gäller RIF-området under det belgiska ordförandeskapet.

Vid lunchen diskuterade vi hur dagordningen ska se ut för vårt möte med kandidatländerna, som vi ju ska ha i samband med RIF-mötet den 16 mars. Vi var överens om att kandidatländerna måste få tydliga riktlinjer i det fortsatta harmoniserings- och anpassningsarbetet. Jag kommer att ta upp den frågan ytterligare när jag går igenom dagordningen för RIF-mötet.

Sedan hade vi en inbjuden gäst, vår nytillträdde högkommissarie för flyktingfrågor Ruud Lubbers, som presenterade UNHCR:s initiativ om globala konsultationer för internationellt skydd. Vid asyldebatten framhölls behovet av en helhetssyn på det migrations- och asylpolitiska området. I den fortskridande harmoniseringsprocessen var ministrarna överens om att det måste finnas ett nationellt spelrum.

Anf.  54  ORDFÖRANDEN:

Vi övergår då till ärendelistan inför mötet den 15 och 16 mars.

Anf.  55  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Mötet den 15 och 16 mars kommer att bestå av lite olika delar. Vi kommer att ha ett möte i den gemensamma kommittén, vi kommer att ha ett vanligt ministerrådsmöte, och vi kommer att ha ett möte med våra kandidatländer.

Låt mig först bara informera om det som vi tror ska bli A-punkter på mötet, nämligen viseringsförordningen och ändringar i gemensamma konsulära instruktioner.

När vi kommer in på själva dagordningen så blir det alltså diskussioner i den gemensamma kommittén där även Norge och Island deltar. Där kommer vi som första punkt att kortfattat informera om de åtgärder som nu vidtas för att bekämpa den olagliga invandringen via västra Balkan. Sedan för vi en orienteringsdebatt i fråga om människosmuggling. Därefter kommer vi att fortsätta diskussionen i ministerrådet med att diskutera direktivet om tillfälligt skydd. Vid lunchen kommer Thomas Bodström och jag att informera kollegerna om uppläggningen inför mötet med kandidatländerna. Eftermiddagen kommer att ägnas åt Justitiedepartementets frågor, och dag två kommer helt och hållet att ägnas åt diskussion med kandidatländerna.

Så ser dagordningen ut.

Jag tänkte därefter gå in på frågan om västra Balkan. Vi har där sett en kraftig ökning av den olagliga invandringen, under det senaste året med 20 %. I vissa rapporter menar man att det är 50 %. Det rör sig mest om kinesiska, iranska och turkiska medborgare som använder sig av den här vägen vidare in till EU, inte sällan med hjälp av människosmugglare. Detta är en utveckling som har skapat en djup oro, och det pågår en hel del arbete – kommissionen, Storbritannien, högnivågruppen för asyl och migration och ordförandeskapet.

Kommmissionen har hållit expertmöten om frågan. Man driver nu en process för att genomföra både kortsiktiga och långsiktiga insatser i regionen. Där ingår bl.a. att stärka asylsystemet, stärka institutionsbyggnaden, stärka det som jag vill kalla för det förebyggande arbetet, förbättra gränskontrollen men naturligtvis också att utveckla och förbättra den politiska dialogen mellan EU och länderna i regionen. I detta sammanhang understryker kommissionen vikten av regionalt samarbete och pelaröverskridande insatser, vilket jag till fullo stöder.

Storbritannien har tagit initiativ och hållit en del möten om operativa insatser i regionen. Ett konkret initiativ från Storbritannien är att sända poliser och migrationstjänstemän till Bosnien och Kroatien. Motivet för det är att stärka ländernas gränskontroll, bl.a. genom att bygga upp kunskap och kompetens på plats med hjälp av dessa utsända personer.

Sedan har också högnivågruppen genomfört en resa till Albanien på hög nivå för att diskutera genomförandet av handlingsplanen för Albanien med närområde. Det är bara att konstatera att den albanska regeringen är mycket positiv till samarbetet med EU för att också förbättra den egna institutionella kapaciteten i landet när det gäller migration och asyl.

Själv är jag mitt uppe i förberedelserna av en trojkaresa till västra Balkan som kommer att ske den 27–28 mars. Tanken är då att följa upp de åtaganden som länderna på västra Balkan gjorde inom området för rättsliga och inrikes frågor i samband med toppmötet i Zagreb under det franska ordförandeskapet. Tanken är förstås att få i gång ett regionalt samarbete om migration och asyl för att länderna bättre ska kunna ta ansvar och hantera migrationsströmmarna i denna del av Europa och också förstås att bekräfta EU:s stöd till detta arbete inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Tanken är att man genom detta arbete ska kunna föra länderna på västra Balkan närmare EU och att trojkaresan då är ett led i denna integrationsprocess.

Vad jag kommer att göra på ministerrådsmötet är att redogöra för alla dessa olika insatser som pågår. Jag kommer också att trycka på vikten av att samordna dessa insatser, så att vi inte arbetar parallellt.

Detta var vad jag tänkte säga om västra Balkan.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Jag vill ställa en fråga till statsrådet. I dagsläget är väl detta en informationspunkt och inte en beslutspunkt?

Anf.  57  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det är enbart en informationspunkt.

Anf.  58  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har några frågor. Västra Balkan är ett stort problem, och det rör sig om många människor. Som statsrådet nämnde talar man om en ökning med 20–50 %. Men hur många människor kan det röra sig om totalt? Finns det någon uppfattning om det? Och är detta fråga om personer som är i behov av skydd, eller är de bara att betrakta som illegala invandrare? Man nämner inte frågan om asylrätt och Genèvekonventionen så mycket i dessa sammanhang, utan man talar mest om att detta är personer som har råkat i klorna på människosmugglare.

Anf.  59  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill bygga på den frågan. Nu nämnde statsrådet att hon ska fara till Balkan. Men några EU-länder har ju expertis på Balkan för att arbeta med frågorna och hjälpa till i fråga om illegal invandring och asylansökningar. Men Sverige har inte det i dag. Jag tänkte höra om det är på gång att vi ska få det, eller är det tänkt att de samordnade insatserna ska täcka det? Jag vill gärna ha en kommentar till detta.

Anf.  60  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag ska vara mycket kortfattad. Jag tycker att man måste balansera de åtgärder som är av kortsiktig polisiär karaktär med långsiktig kunskaps-uppbyggnad osv. Den svenska ståndpunkten verkar väl avvägd. Även att man prioriterar högnivågruppens roll i området och kanske gör detta till ett land som kan omfattas av en handlingsplan tycker jag också är riktigt.

Anf.  61  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag ska först vända mig till Sven-Erik Sjöstrand. Han pekade i sin fråga på ett av de stora problem som vi vill vara med och belysa under vårt ordförandeskap, nämligen den stora bristen på tillförlitlig statistik. Vi vet alltså väldigt lite om hur många människor det handlar om. Vi kan avläsa det i de strömmar av asylsökande som kommer till EU:s medlemsländer. Förra året var det nära 400 000, vilket i och för sig är en väldigt kraftig ökning. Men hur många som kommer på dessa olika vägar och transitleder har vi alldeles för lite kunskap om.

Det statistikseminarium som vi nu anordnar i Bryssel är ett sätt att rikta fokus just på den bristande statistik som ju i detta fall naturligtvis är väldigt svår att komma till rätta med. Att ha en god uppfattning om dem som kommer olagligt till våra länder är väl det allra svåraste. Men vi måste på något sätt börja med väldigt elementär jämförande statistik för att vi ska kunna veta vad vi faktiskt talar om när vi arbetar med en harmonisering av asyl- och migrationspolitiken.

Det som vi hela tiden pläderar för från ordförandeskapets sida är naturligtvis att vi måste ha en balans mellan de genuint förebyggande insatserna att stödja kandidatländerna i deras arbete nu med att bygga upp egna rättsordningar, egna mottagningssystem, en god lagstiftning i förenlighet med Genèvekonventionen och andra internationella konventioner och det som då mer handlar om kontrollåtgärder, gränskontroll osv.

Detta är som sagt en inställning som vi hävdar i alla sammanhang, inte minst också som ett underlag för den resa som vi ska göra nu och som handlar om att fördjupa dialogen med länderna. Jag ska ju besöka Belgrad och Sarajevo med trojkan.

Till Helena Bargholtz vill jag säga att vi har migrationstjänstemän både i Sarajevo och i Belgrad. Vi har svenska frivilligorganisationer på plats, och vi har ju en aktiv ambassad där nere. Våra möjligheter att inhämta information och spela en roll är hyfsat goda skulle jag vilja säga. Vi har genom de personer som vi har placerade där möjligheter att få en god information om läget.

Gustaf von Essen ställde egentligen ingen fråga tror jag.

Anf.  62  GUSTAF VON ESSEN (m):

Det var bara ett allmänt stöd.

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Detta är ju en informationsfråga, och vi kan nu lämna den för dagen och gå över på nästa ärende.

Anf.  64  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då kommer jag till frågan om människosmuggling, och jag har redan fått en fråga om detta av Lars Tobisson.

Frankrike presenterade i början av sitt ordförandeskap, i juli förra året, två rättsakter, ett direktiv och ett rambeslut. Syftet var att förstärka kampen mot illegal invandring och människosmuggling.

Avsikten med rättsakterna är att man genom direktivet ska vidareutveckla Schengenregelverket och lägga fast de förfaranden som ska vara förbjudna och genom rambeslutet fastställa att medlemsstaterna är skyldiga att införa effektiva straffrättsliga sanktioner för att bekämpa människosmuggling.

Behandlingen i rådet syftar till att nå enighet i de principiella frågorna, och det handlar då om tre principiella frågor. Den första är utformningen av en humanitär klausul. Det är artikel 1 i direktivet. Den ska ge medlemsstaterna möjlighet att undanta sådan hjälp som utförs av humanitära skäl. Den andra är vilka åtgärder som ska omfattas av straffrättsliga sanktioner och som kan leda till utlämning. Det är artikel 1.1 i rambeslutet. Och den tredje är utformningen av ett minsta gemensamt maximistraff för de allvarligaste formerna av människosmuggling som sker i vinstsyfte. Det är artikel 1, punkterna 3 och 4 i rambeslutet.

Ni har ju fått dokument. Då kan ni också se att dessa förslag innehåller betydligt fler bestämmelser än just dem som jag nu har räknat upp. Men flera av dem har ännu inte diskuterats i detalj, och jag tänker inte gå in på dem i dag. Anledningen till att vi har lyft fram dessa tre frågor om en humanitär klausul, omfattningen av de straffrättsliga sanktionerna och ett minsta gemensamt maximistraff är just därför att de är av principiell natur och att det framstår som väldigt nödvändigt att nå enighet om dem innan vi går vidare med övriga detaljer i förslaget.

När det gäller Sveriges allmänna inställning till förslaget är den att det måste säkerställas att medlemsstaterna kan undanta åtgärder som utförs av humanitära skäl och att rambeslutet lämnar möjligheter för medlemsstaterna att fastställa ett minsta maximistraff på sex år.

Huvudsyftet med dessa två rättsakter är, som jag sade, att förstärka kampen mot människosmuggling. Ett stöd för detta är också Europeiska rådets toppmöte i Feira där man väldigt klart uttryckte att den vinstdrivande brottsligheten ska bekämpas.

Här rör vi oss på ett väldigt svårt område. Det är av yttersta vikt att vi bekämpar den organiserade brottsligheten som profiterar på människors olycka. Samtidigt ska vi också beakta det arbete som utförs för att hjälpa människor i nöd. Därför måste det enligt regeringens mening finnas en sådan ventil för åtgärder som utförs av humanitära skäl.

Under det svenska ordförandeskapet har vi nu också lyckats föra in en humanitär klausul i förslaget. Och uppslutningen har faktiskt varit väldigt stor för denna humanitära klausul, även om inte alla medlemsstater ännu har godtagit den. Men det är vår ambition att vi ska försöka nå enighet i denna fråga i ministerrådet.

När det sedan gäller de straffrättsliga bestämmelserna som alla finns i rambeslutet är den svåraste frågan utformningen av ett minsta gemensamt maximistraff för de allvarligaste formerna av människosmuggling. I det nu liggande förslaget har det angetts ett minsta gemensamt maximistraff på åtta år med möjlighet till justering av straffskalan ned till sex år för att anpassa den till respektive lands påföljdssystem. Här ser det ju väldigt olika ut i medlemsländerna. Därför är detta ett sätt att också där skapa en möjlighet att anpassa straffskalan till det nationella påföljdssystemet. I dag är ju maximistraffet i Sverige för planlagd och organiserad människosmuggling fängelse i fyra år. Om människosmugglingen är organiserad och sker i syfte att göra profit och om den sker under hänsynslösa former kan det vara berättigat att höja straffskalan. Och i de tilläggsdirektiv till Anhörigkommittén som regeringen har lämnat ingår också, på riksdagens begäran, att man ska se över straffskalan för smuggling av människor.

Detta är de principiella frågor som vi vill försöka nå enighet om vid ministerrådsmötet. Och det finns alltså ytterligare förslag och ytterligare bestämmelser, men detta är det viktigaste att göra nu, att försöka nå enighet om dessa principiella frågor.

Jag ska svara på Lars Tobissons fråga om människosmuggling. Man kan förklara det på ungefär följande sätt. Den humanitära klausulen kommer att vara tillämplig vid olaglig inresa. Det innebär en förändring i förhållande till nuvarande svensk lag som faktiskt är hårdare på den punkten än vad som gäller i det förhandlingsläge som vi just nu har om direktivet. Man kan säga att det i så fall blir en uppmjukning av nuvarande svensk lag.

När det gäller vinstsyftet så kommer det att ha sin verkan när det gäller olaglig vistelse. Där kommer vinstsyftet att finnas kvar enligt direktivet som det nu ser ut. Jag tror att detta var svar på Lars Tobissons fråga om människosmugglingen.

Anf.  65  INGVAR SVENSSON (kd):

Jag har åsikten att det kanske var synd att man gjorde den humanitära klausulen till en undantagsbestämmelse och att den inte blev en huvudbestämmelse.

Jag har en fundering när det gäller 1 a i direktivförslaget. Det innehåller ju inte financial gain, vinst. Däremot nämns det i rambeslutet när det gäller maximistraffet. Varför finns inte financial gain med i 1 a? Är det medvetet? Där har man ju en undantagsbestämmelse när det gäller humanitära skäl. Men om man inte har denna lagstiftning i andra länder kan man ju bli fälld enligt 1 a.

Jag har en fråga. Klarar man av att hantera kriterierna för humanitära skäl i Sverige? Det är kanske en inte helt enkel fråga att svara på. Men det vore bra om jag kunde få en indikation på detta.

Anf.  66  KIA ANDREASSON (mp):

Jag har en synpunkt när det gäller harmonisering av straffrätten, att ha miniminivå på maximistraff. Som vi hörde här är straffet i Sverige i dag fyra år. Och nu höjer man detta straff på ett bräde med två år. Vi har ju en egen lagstiftning med systematik. Den håller nu på att naggas i kanten gång på gång. Första gången som detta kom fram i ett ramavtal var när det gällde förfalskning av euron. Det struntade jag i eftersom vi inte har infört euron. Men nu finns det flera lagförslag där man föreslår gemensamma straff. Jag vill här tydligt markera att jag inte tycker att vi ska godkänna detta när det gäller ramavtalen.

Det finns också andra delar där det står att om det ska bedömas som särskilt straffvärt ska brottet ha begåtts inom ramen för en kriminell organisation. Det har vi ju inte gjort här i Sverige. Det är alltså många delar i den gemensamma straffrätten som man inte kan göra så här med. Därför tycker jag inte att vi ska godkänna det.

Anf.  67  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Det är viktigt att föra en kamp mot människosmuggling och organiserad brottslighet. Det tror jag att alla vid detta bord anser. Men vi ser också att det finns en hel del problem med detta förslag. Några av dem är att det är en frivillig humanitär klausul. Jag vet inte vilka länder som kan tillämpa den. Personer som anklagas för att ha hjälpt till med illegal flyktinghjälp måste själva i så fall bevisa att det har skett av humanitära skäl. Det är en jättesvår bevisföring, och det kan vara svårt t.o.m. för ideella organisationer. Jag tycker att vi borde få lite information om detta.

Såvitt jag har förstått har Europaparlamentet den 15 februari förkastat detta franska förslag. Det finns inte med i handlingarna såvitt jag kan se. Det finns en massa konstiga saker här. Dessutom bör vi tänka på att den parlamentariska anhörigkommittén finns som ska se över straffbestämmelserna. Jag tycker därför inte att det finns något fog för att säga någonting i dag och binda upp sig. Det känns väldigt fel parlamentariskt sett.

Anf.  68  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Även jag känner tveksamhet till detta. Kan man fastställa vad som skulle vara humanitära skäl måste man väl ta ett helhetsgrepp på hela Genèvekonventionens asylregler. Man måste alltså ha någon gemensam tolkning och vara överens om vad som ska ligga i tillämpningen av asylreglerna och sedan utifrån det komma fram till om man kan hitta ett gemensamt system för dessa människosmugglingsregler. Jag tycker att det verkar väldigt svårt. Och precis som Sven-Erik Sjöstrand sade så sitter dessutom en särskild kommitté och diskuterar dessa frågor. Till det kommer att jag själv tillsammans med Kia Andreasson ingår i den sexualbrottskommitté som just har lämnat förslag till regler när det gäller människohandel för sexuella ändamål som ju utgör en stor del av dessa människosmugglingsregler. Jag är lite nyfiken på att få höra om statsrådet vet hur läget är när det gäller förhandlingarna just på det området, eftersom jag vet att man ser över detta också.

Anf.  69  LARS TOBISSON (m):

Jag tänkte komma tillbaka till detta med vinstsyfte eller hur det hela ska definieras. Men först vill jag ställa en fråga med anledning av vad Sven-Erik Sjöstrand sade om Europaparlamentet. Har det med detta att göra? Detta är väl en tredjepelarfråga? Krävs det medbestämmande i denna fråga? Detta är bara för min egen upplysning.

Min poäng med frågan var att jag erinrade om att vi har sagt att det inte är så lätt att urskilja om det föreligger ett vinstsyfte, därför att den som utför handlingen kan ju säga att han eller hon bara har sett till att få täckning för sina kostnader, och ingen människa kan bevisa vilka kostnader som har varit förenade med en människosmuggling. Därför var tanken att man egentligen skulle skärpa kravet och säga att det som utförs mot betalning är kriminellt. Det är ett annat begrepp än att kräva att det faktiskt ska vara ett syfte att uppnå en finansiell vinst. Då skulle man naturligtvis fortfarande kunna hålla undan de handlingar som görs av humanitära skäl, då man förutsätter att det inte är pengar med i bilden. Detta var min fråga, och jag tyckte inte att jag riktigt fick svar på den.

Med anledning av en maximigräns för straff vill jag säga att det för Sveriges räkning skulle vara aktuellt att gå från maximalt fyra år till maximalt sex år. Men kommer det att räcka? Jag har sett uppgifter om att det finns länder som är betydligt hårdare i detta sammanhang och som kräver åtta år utan undantag, t.ex. Storbritannien. Blir det över huvud taget möjligt att komma fram här med hänsyn till de ganska olika uppfattningar som tycks råda?

Anf.  70  GUSTAF VON ESSEN (m):

Vi hade ju anledning att i går i utskottet i en och en halv timme diskutera alla dessa frågor. Jag kommer därför inte att dra detta igen. Jag kan säga att vinstsyftet som Lars Tobisson tog upp egentligen är något som socialförsäkringsutskottet har uttalat sig om. Jag tror t.o.m. att det var med anledning av en motion som vi väckte 1998. Det finns alltså ett slags uppdrag. Det är väl i så fall ett slags fullföljande av det som jag ser det. Vinstsyftet är ju just att smuggla in, och man vill ju komma åt dessa hänsynslösa smugglarligor. Det är ju det som är syftet. Där måste man vara tuff och hård och rak och kalla en spade för en spade och inte hålla på att flumma runt. Här är det allvar. Det är fråga om människor som är fullständigt hänsynslösa och utnyttjar människors svaghet och det förtvivlade läge som många människor befinner sig i. Låt oss därför vara klara över detta och vara klara över att det ska vara ordentligt med straff i detta sammanhang. Det ska vara tydligt och klart och inget snack om den saken.

Sedan ska man ha en humanitär klausul, och den kan vara lite knepig att definiera, så att kriterierna blir de riktiga. Men det tror jag att vi kan lyckas med. Och där måste vi arbeta för att man inte straffbelägger så att säga ideella handlingar.

Jag kan säga att jag tycker att detta är en väl avvägd linje som regeringen intar i detta sammanhang. Men vi ska definitivt inte försöka minimalisera detta med vinstsyfte och försöka devalvera det, utan vi ska verkligen ta det på mycket stort allvar. Det är lika viktigt att klämma åt dessa smugglare som att klämma åt knarksmugglarna. Det är inget snack om den saken.

Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Till att börja med tycker jag att det är bra att man ändå är inne på en gemensam reglering för hela EU, eftersom det naturligtvis är det som man måste ha för att det ska fungera på ett bra sätt. Och det ser ju ut som om vi ändå är på väg mot det. Och det kräver självklart en del kompromisser när det gäller straffsatser och annat. Man får vara beredd på det.

Frågan om betalning och vinstsyfte är oerhört känslig. Jag tycker kanske inte att man kan vara så radikal som Lars Tobisson när han säger att man ska kräva att allt som sker mot betalning är att betrakta som smuggling. Men det kostar ju. Man måste ju köpa mat och bränsle. Även om det är fråga om en ideell organisation är det ju fullt rimligt att det förekommer i sammanhanget utan att det är fråga om något slags ekonomisk brottslighet.

Men det som är viktigt och som vi faktiskt kanske borde veta mer om redan i dag är vad den humanitära klausulen innehåller, om vi kan få någon bättre bild av det. Det är faktiskt det som är den humanitära kärnan här och som gör att vi kan ta ställning till de övriga delarna. Om den är helt oskriven så är det ett bekymmer, tycker jag. Men vi kanske kan få lite indikationer från ministern om vad den kan innehålla och hur den kan komma att se ut. Regeringen måste ju ha tänkt något i detta sammanhang redan nu, inte minst som ordförande.

Anf.  72  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

När det gäller frågan om den humanitära klausulen som många har tagit upp i sina inlägg så kan jag läsa upp den, om den möjligen kan bidra till ett klarläggande. Förslaget till humanitär klausul lyder på engelska:

Any member state may decide not to impose sanctions in regard of the behaviour defined in paragraph 1 a for cases where the aim of the behaviour is to provide humanitarian assistance to the person concerned.

Det finns alltså en direkt koppling i detta förslag om humanitär klausul till paragraf 1 a. Den koppling som jag tror att Ingvar Svensson var ute efter tycker jag framgår väldigt tydligt i detta förslag till humanitär klausul.

Jag tror att det var Helena Bergholtz som tog upp frågan om innehållet, men det går ju så att säga inte att hänvisa till Genèvekonventionen, därför att i Genèvekonventionen finns inte några humanitära skäl uppräknade. Den handlar ju om skydd undan förföljelse och ingenting annat.

Jag vill också understryka att den humanitära klausulen alltså gäller inresa. Och det är det som framgår i paragraf 1 a. Den är tillämplig på inresa, inte vistelse. Det är när vi kommer över på vistelse som detta med vinstsyftet är så att säga spärren när det gäller att inte kriminalisera humanitära handlingar. Och där har vi vårt eget nationella arbete som pågår när det gäller frågan om vinstsyfte. Men i detta direktivförslag som vi nu har att förhandla om där är det så att säga vinstsyftet som skulle vara denna spärr.

Jag kan i detta sammanhang också instämma i Holger Gustafssons synpunkter på vad begreppet mot betalning i förhållande till vinstsyfte innebär.

Sedan frågade Lars Tobisson vilka pelarfrågor det här är. Direktivet blir en förstapelarfråga och rambeslutet blir en tredjepelarfråga. Alltså måste EU-parlamentet höras. Det är inte någon tveksamhet på den punkten.

Bl.a. Kia Andreasson tog upp frågan om det här med minsta maximistraff och om hur det ska kunna falla in i den straffskala vi har i Sverige. Lars Tobisson var också inne på att ha hört tankar om betydligt hårdare straff.

I det förhandlingsläge vi nu befinner oss i handlar det, som jag redovisade, om åtta år, med möjlighet att nationellt ha sex år som minsta maximistraff. Självfallet måste det finnas en rimlighet i detta även i den svenska lagstiftningen.

Det är möjligt att det här också skulle vara en fråga att diskutera med justitieministern, som ju kommer efter mig. Men så här ligger i alla fall förhandlingarna.

Frågan om straffskalan är oerhört besvärlig i förhandlingssituationen. Vi försöker nu att se om vi kan få konsensus för tanken på åtta år, med utrymme för sex år nationellt.

Sammanfattningsvis tycker jag ändå att det är rätt intressant. Vi befinner oss totalt sett, med de här svåra avvägningarna, i det förhandlingsläget att vi skärper straffen mot den cyniska människosmugglingen medan vi lättar på lagstiftningen när det gäller de humanitära handlingarna. Där får vi en förbättrad situation i förhållande till dagsläget, så på något sätt tycker jag ändå att balansen mellan skärpningen och mildringen känns rätt rimlig.

Anf.  73  INGVAR SVENSSON  (kd):

Herr ordförande! Vi kan förstås läsa innantill i de texter vi har fått, när det gäller 1 och 2. Min fråga gäller varför man i 1 a eller 1.1 a, om man läser det på artikelnivå, inte lyckas få in financial gain. Det gäller ju bara som ett instrument för maximistraffet enligt rambeslutsförslaget. Det var min fråga.

Anf.  74  KIA ANDREASSON (mp):

Som ministern här säger är det besvärligt med de gemensamma straffrågorna. När vi har sett papper här tidigare har det varit en diskussion inom medlemsstaterna. Några har tyckt att man inte ska göra detta i rambeslut, utan man ska lyfta upp frågan och diskutera den generellt: Ska vi över huvud taget ha med det i rambesluten?

Jag efterlyser att regeringen ska trycka på för att i EU-sammanhang få en diskussion, som en ensam fråga, om ifall vi ska fortsätta på den här vägen, om vad det får för konsekvenser och för att analysera det hela på ett bättre sätt.

Anf.  75  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag har några kompletterande frågor. Man kan ju tillämpa grovt vållande till dråp eller grovt vållande till kroppsskada också när det gäller människohandel. Jag undrar om ni har funderat på det. Jag undrar om det verkligen behöver göras en helt ny lagstiftning, även om jag tror att vi ser det här med människosmuggling som grova saker.

När jag har gått igenom det här kan jag se att det finns en öppning i konfiskering av transportmedel. Om någon människosmugglare använder sig av ett transportmedel som båt kan man konfiskera den. Är inte risken att maffiagrupperna använder transportmedel som är mycket dåliga och att de på det sättet utsätter människor för stor skada och stora risker?

Jag har också en fråga som jag haft uppe vid något tillfälle med statsrådet Klingvall. Fiskare i sundet mellan Skåne och Danmark fraktade 1943 över judar som egentligen skulle ha hamnat i förintelseläger i Tyskland. Bevisligen fick en hel del av fiskarna betalt, uppemot 25 000 kr. Det var mycket pengar vid den här tiden. Enligt det här förslaget är de att betrakta som människosmugglare och ska in i fängelse mellan sex och åtta år – om man hade tillämpat det här i dag. Det är i alla fall viktigt att vi klarar ut den här diskussionen.

Sedan till bilaga 4 under artikel 3. Här är det fråga om straff för personer. Det gäller t.ex. upplösning av organisationer, juridisk övervakning, tillfälligt eller permanent yrkesförbud m.m. – saker som vi egentligen inte har haft i det här samhället. Dessa straff kan ju faktiskt personer råka ut för som på något sätt gör en humanitär insats, som jag ser det. Därför tycker jag att vi ska vara vaksamma och avvakta tills bl.a. Anhörigkommittén har kommit med sitt yttrande.

Anf.  76  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag tänkte bara klara ut det här med vinstsyfte. Vi ser att vinstsyfte måste man ha för att kunna bevisa något. En åklagare kan ju inte bevisa något. Hur ska man kunna bevisa att en smugglarliga har gjort vinst? Man måste ju komma åt detta, och då är det detta med betalning. Och det är också vad socialförsäkringsutskottet uttalade. Svårare än så är det inte.

Jag delar helt Maj-Inger Klingvalls analys att det är en skärpning för att klara de läskiga ligorna, och det är en uppmjukning när det gäller den humanitära biten. Jag tolkar det faktiskt så, och därför stöder jag detta.

Sedan finns det en problematisk fråga. Det är att regeringen kanske binder upp sig – med rätta, tycker jag. Samtidigt har man lagt det här på en utredning. Det sker parallellt, och utredningen har blivit rätt så uppbunden av de ställningstaganden som görs här.

Anf.  77  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Sven-Erik Sjöstrand tar upp Anhörigkommittén, som jobbar med de här frågorna. Men måste man inte ha gemensamma regler när det gäller asylansökningar i hela Europa för att utifrån det sedan kunna bedöma människosmugglingsreglerna? Annars kommer de länder som tillämpar asylreglerna mer generöst att få förhållandevis många fler människo-smugglare till sig. Kopplingen mellan Genèvekommissionens asylregler och reglerna för människosmuggling skulle jag vilja få en kommentar till.

Anf.  78  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Först till Ingvar Svenssons fråga om den humanitära klausulen som gäller inresa och vinstsyftet som gäller vistelse. Som i så många andra sammanhang är det här en kompromiss. Det fanns inte majoritet för någonting annat när det gällde inresa. Jag tycker att det är bra. För vår del betyder det att vi får en mildring i vår egen lagstiftning. Jag har inga problem med den humanitära klausulen, skyddet att inte straffa humanitära handlingar när det gäller inresa.

Sedan ställde Kia Andreasson en mycket principiell fråga om hur vi ska se på straffskalan och straffsatserna. Som jag sade i mitt tidigare svar vill jag inte ta över den principiella mer generella frågan från justitieministern. Jag tycker att det är en fråga som bör ställas till och besvaras av Thomas Bodström.

Sven-Erik Sjöstrand frågade varför det är nödvändigt att gå fram med det här i förhållande till att vi också har möjlighet att döma efter andra brottsrubriceringar. Det här är något som finns med i Tammerforsslutsatserna. Vi ska ta fram en lagstiftning på det här området. Det står också i fördragstexten, så uppdraget är tydligt. Det här är något som vi ska göra i rätts- och inrikesrådet.

Det var också en fråga om artikel 3 och andra strafformer. De är fakultativa. De behöver vi inte införa i svensk lagstiftning. Det bestämmer vi själva. Det kan vara viktigt att säga.

Sedan var det fiskarna. För mig är svaret oerhört enkelt. Det var humanitära handlingar. Det skedde inte i något vinstsyfte. Med den humanitära klausul som vi nu har är saken solklar, enligt min uppfattning. De skulle inte på något sätt ha straffats.

Slutligen var det frågan från Helena Bargholtz om hur vi ska se på gemensamma asylregler. Det är bara att konstatera att vi har andra skyddsgrunder, det vi kallar för subsidiärt skydd, som en viktig del i vår utlänningslagstiftning. Det står i dagsläget helt vid sidan av Genèvekonventionen. Det här är nu en diskussion som förs. Vi kommer att få förslag från kommissionen när det gäller både flyktingstatus och subsidiärt skydd. Det är en fråga som kommer att återkomma i diskussionerna och naturligtvis även här på EU-nämnden.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då tror jag att vi är mogna att sammanfatta detta. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  80  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Med anledning av att Lars Tobisson också ställde en fråga om transportörsansvaret vill jag, så att EU-nämnden känner sig fullt informerad, bara säga att det inte är uteslutet att t.ex. Frankrike, som har lagt det här förslaget, kommer att fråga om förhandlingsläget. Det finns inte på dagordningen, men det finns ju alltid möjlighet för en minister att ställa en fråga till ordförandeskapet.

Om den frågan nu ställs är svaret från mig och ordförandeskapet att vi håller på med sonderingar med de andra medlemsstaterna om det finns några förutsättningar för att nå en politisk överenskommelse i maj.

Den viktiga frågan är naturligtvis den suspensiva effekten, att inte ta ut någon ekonomisk sanktion i samband med att man söker asyl, utan att skjuta på detta tills ärendet är avgjort.

Kan vi förhandla oss till en sådan skrivning kan jag bara se att det skulle vara en fördel för oss om vi kunde få frågan avgjord under vårt ordförandeskap. Det är helt i överensstämmelse med vår egen nuvarande svenska lagstiftning att vi har en suspensiv effekt när det gäller dem som söker asyl. Men det här är fortfarande definitivt på sonderingsstadiet.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Det var ett svar på vice ordförandes fråga förut.

Kia Andreasson begärde ordet. Var det med anledning av transportörsansvaret?

Anf.  82  KIA ANDREASSON (mp):

Det har med Schengenregelverket och transportörernas bötesstraff att göra. Är det det vi pratar om nu?

Jag förstår inte riktigt den här diskussionen. Det finns en utredning som ska utreda den här frågan. Men när vi i riksdagen beslutade om Schengenavtalet stod det ju tydligt i Schengenavtalet att detta krävs. Det är det som krävs av Sverige. Det ville Vänstern och Miljöpartiet lyfta upp till diskussion. Men det godtogs av alla.

Jag förstår inte diskussionen om att man nu ska utreda det. Jag förstår inte hur det ska hjälpa. Jag känner det som att man ville visa Schengenkontrollörerna: Nu har vi ett direktiv där det står att vi ska införa bötesstraff, vilket vi tidigare inte hade, så nu ska vi bli godkända. Det är alltså ett spel för gallerierna.

Vad ska vi kunna ändra med en utredning när vi redan har skrivit på ett avtal där det står att vi ska införa detta? Det skulle jag vilja fråga statsrådet om.

Anf.  83  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag känner ungefär detsamma som Kia Andreasson. Det finns ju också ett tilläggsdirektiv när det gäller det här.

Det känns också konstigt att frågan kommer upp här på EU-nämnden. Den har inte varit på dagordningen, vi har inte fått några handlingar om den och det finns ett tilläggsdirektiv till Anhörigutredningen. Då känns det konstigt att statsrådet här säger att ni hoppas att det ska lösa sig under maj månad. Då har ju inte utredningen presenterat sitt resultat. Det känns som om man här faktiskt spelar med demokratin.

Anf.  84  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Precis som jag sade, det här står inte på dagordningen. Men eftersom frågan ställdes av Lars Tobisson och eftersom den också kan ställas i nästa vecka av någon medlemsstat tycker jag att det är viktigt att ni ska känna er informerade om vad jag i så fall kommer att svara. Det var skälet till att jag gav detta svar.

Till Kia Andreasson vill jag säga att när förhandlingarna genomfördes om Schengensamarbetet och Schengenanslutningen gjordes allmänt den bedömningen att det transportörsansvar vi har haft i nästan 50 år var tillräckligt. När vi hade utvärderingen, genomgången i höstas från medlemsstaternas sida, riktades anmärkningar mot Sverige: Ni uppfyller inte kravet på att också ha en ekonomisk sanktion. Därav tilläggsdirektivet till Anhörigkommittén, som jag naturligtvis också kommer att ha kontakt med under den här processen.

Direktivförslaget handlar konkret om att lägga fast ett minsta maximibelopp. Det innebär att utredningen ska se hur en fullständig harmonisering med Schengenkonventionen skulle kunna utformas. Det är inte så att direktivet handlar om att vi ska harmonisera en fullständig ekonomisk sanktion. Det handlar om att lägga fast ett minsta maximibelopp. Det är det fransmännen har lagt fram förslag om i sitt direktiv. Förslaget ligger på 5 000 euro, med möjlighet för medlemsstaterna att gå under eller över beroende på hur man vill ha sitt regelverk utformat. Som jag tidigare har sagt i olika sammanhang, dock inte så tydligt just i EU-nämnden, ser det väldigt olika ut i olika länder. Det ska utredningen också titta på.

Anf.  85  GUSTAF VON ESSEN (m):

Från moderat sida har vi ända sedan vi i riksdagen ratificerade Schengenöverenskommelsen anfört att vi har tolkat Schengenkonventionen på det sättet att det helt enkelt föreligger tvång att också ha bötesbelopp. Den tolkningen har vi gjort, men den valde regeringen att inte aktualisera. Trots att det stod böter ansåg man ändå att det inte skulle gälla i Sverige eftersom vi hade lagstiftning. Det visade sig vara en felaktig bedömning, och nu får vi rätta upp det här.

Den bindning regeringen har gjort gentemot de andra länderna gjordes ju faktiskt mer eller mindre samtidigt eller t.o.m. efter det att vi hade satt igång den utredning som skulle utreda just detta, så det känns lite schizofrent. Men det kommer kanske att hända då och då eftersom det ju är en pågående process. Därför är det viktigt att man stämmer av mycket tydligt och mycket tidigt när det gäller bindningar av olika slag under processens gång.

Egentligen borde regeringen ta tillbaka direktivet om transportörsansvaret till beredning i departementet i vanlig ordning. Men om man inte vill göra det får vi väl gneta på och se vad det är för beställning vi ska effektuera.

Anf.  86  KIA ANDREASSON (mp):

Jag vill bara understryka att tolkning av avtal gör man ofta från regeringens och majoritetens sida, trots att det klart och tydligt står i skrift. Det förstår jag inte hur man kan tolka.

Nu har jag fått klart för mig att det är en förpliktelse att vi ska införa bötesbelopp. Men nu är det fråga om hur stort det ska vara. Det är så jag ska uppfatta svaret.

Anf.  87  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det var lite mer sofistikerat än så, herr ordförande. Det vi har att diskutera i EU-sammanhang, detta franska direktiv, handlar om ett minsta maximibelopp. Hur själva den ekonomiska sanktionen ska se ut i de olika medlemsstaterna kommer inte direktivförslaget att lägga fast. Det är medlemsstaterna som kan avgöra det själva, med möjlighet att lägga sig både under och över och att ha olika straffskalor beroende på hur man vill utforma den ekonomiska sanktionen.

Jag vill understryka lite av det Gustaf von Essen säger. Det är klart att det är ett dilemma att vi har två parallella linjer. Det är säkert så på flera politiska områden att dels pågår det en process inom EU som vi har att ta ställning till där vi kan vara aktiva och påverka, dels har vi en egen nationell process som pågår. Vi får naturligtvis försöka att hantera det här så väl som möjligt och med full insyn. Det är därför vi nu diskuterar denna fråga i EU-nämnden.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi kan lämna den här punkten som var ett svar på vice ordförandens fråga tidigare och gå vidare på dagordningen.

Anf.  89  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då vill jag bara informera om nästa punkt som handlar om tillfälligt skydd. Det är EU-kommissionens förslag till direktiv om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid en massiv tillströmning av fördrivna personer. En första läsning av det här förslaget påbörjades under förra halvåret. Vi hoppas att kunna nå en politisk överenskommelse i maj.

Men det finns fortfarande en del frågor som kan betraktas som besvärliga. Vi hoppas på att kunna lösa dem på arbetsgruppnivå eller i den strategiska kommittén.

Asylarbetsgruppen anmälde fyra utestående frågor till den strategiska kommittén den 22 februari. Då diskuterades de med, kan man säga, viss framgång. Flera reservationer har lyfts.

Man kan säga att läget är väldigt intressant just nu. Det har gått bra i arbetsgruppsdiskussionerna. Vi är för närvarande inne i en verklig drafting-process av mer teknisk natur, som därför lämpar sig väl att lösa på arbetsgruppsnivå. För att ni ändå ska få en bild av vilka frågor det är som vi genom kompromisskrivning ska kunna lösa utan ministrarnas hjälp vill jag bara kort ange vilka de är. Det är artikel 4, om hur länge det tillfälliga skyddet ska gälla. Förslaget i direktivet är ett år med möjlig förlängning upp till ett år. Det finns medlemsstater som tycker att det är för kort. Andra tycker att det är för långt.

Det finns också en koppling mellan artikel 4 och artikel 2 a, som ju definierar vad tillfälligt skydd vid massiv tillströmning är. Den kopplingen kan kanske också vara en bra utgångspunkt för en kompromiss. Men vi hoppas att vi på arbetsgruppnivå ska kunna hitta en kompromiss mellan de olika uppfattningarna om för kort och för långt.

Den andra frågan är beslutandeformen. Förslaget från kommissionen är att man ska besluta om att införa tillfälligt skydd med kvalificerad majoritet och att man också ska upphäva skyddet med kvalificerad majoritet.

Det är några medlemsstater som motsätter sig det här. Man tycker att det berör utrikespolitiska frågor och att det därför ska beslutas med enhällighet. Andra, t.ex. Sverige, tycker att det är viktigt att beslut fattas med kvalificerad majoritet eftersom det kan vara mycket brådskande beslut och man måste kunna agera snabbt och handlingskraftigt. Det ska också gälla upphörande av skyddet.

Här finns det faktiskt inga kompromissförslag. Man måste bestämma sig för antingen kvalificerad majoritet eller enhällighet. Det ser nu ut som att vi är på väg att kunna få en majoritet för kvalificerad majoritet.

Sedan har vi artikel 16. Det handlar om när den asylsökande ska garanteras att få tillgång till asylproceduren, alltså få sin asylansökan prövad. Förslaget är att det ska man få senast vid det tillfälle då det tillfälliga skyddet upphör.

Det är en fakultativ rätt för medlemsstaterna att skjuta upp prövningen av ansökan. Varför ska man få möjlighet att göra det? Jo, får man en massiv tillströmning av personer klarar asylsystemet helt enkelt inte av att hantera så många asylansökningar.

En majoritet av medlemsstaterna tycker att den skrivningen från kommissionen är bra. Det finns några få som inte tycker det, utan som tycker att det är ett brott mot Genèvekonventionen och att man ska börja pröva asylansökningarna på en gång.

Vi tycker dock att kommissionens förslag är en bra kompromiss. Man garanteras tillgång till asylproceduren senast vid det tillfälle då skyddet upphör, men det är också en fakultativ rätt att skjuta upp prövningen.

Det råder en god stämning när det gäller det här direktivförslaget. Det har hänt flera positiva saker under denna process i arbetsgrupperna. Vi kommer att arbeta mycket intensivt med det här direktivförslaget och hoppas att vi kan komma fram till en politisk överenskommelse i maj. Det innebär att jag på rådsmötet nästa vecka kommer att informera om förhandlingsläget.

Anf.  90  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag skulle bara vilja säga att vi tycker att det här är ett bra direktiv, som bl.a. kommissionen har jobbat med på ett bra sätt. Det är ju en hel del saker som går längre än t.ex. här i Sverige när det gäller familjeåterförening. Det ser vi som positivt. Men borde man inte försöka att behålla enigheten om direktivet? Det tror vi hade varit viktigt.

Anf.  91  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Med det här förslaget om när man ska pröva asylansökan, kan inte den enskilde individen råka väldigt illa ut? Blir det inte påfrestande för de personer som är föremål för prövning att inte veta när de får sin asylansökan prövad? Vore det inte bättre att snabba upp prövningen så mycket som möjligt och då kanske förstärka asylprövningsmöjligheterna? Det blir, som jag ser det, påfrestande för de olika individerna att inte veta hur det här kommer att fungera.

Anf.  92  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Skillnaden för den som kommer hit och får tillfälligt skydd är att den personen direkt får skyddsstatus. Man får tillfälligt skydd till skillnad mot den som kommer hit och söker asyl, som verkligen lever i ovisshet om vad som ska hända. Det är ett, tycker jag, mycket tydligare besked till dem som kommer hit i en sådan här situation. De får tillfälligt skydd, och de vet också att deras individuella asylansökan kommer att prövas senast den dag som det tillfälliga skyddet upphör.

Sedan förstod inte jag, om jag ska vara helt ärlig, Sven-Erik Sjöstrands fråga. Vad var det för enighet vi skulle behålla?

Anf.  93  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag menar enhälligheten i beslutet.

Anf.  94  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Vi stöder kommissionens förslag att det ska vara kvalificerad majoritet eftersom vi tror att det skulle underlätta att snabbt fatta beslut i en mycket akut krissituation. Det är den svenska hållningen.

Anf.  95  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag har faktiskt ingen fråga. Jag vill bara säga att vi tycker att det här är ett väldigt bra förslag, med vilket man kan hantera en svår situation. Vi är väldigt nöjda med det här upplägget.

Anf.  96  KIA ANDREASSON (mp):

Rent formellt är det väl inte en förstapelarfråga, och då ska väl beslutet fattas med enhällighet. Varför kan man själv bestämma när det ska vara kvalificerad majoritet just på detta område?

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Vi kanske behöver få ett svar på det, eftersom det råder delade meningar om ifall det verkligen går att ha kvalificerad majoritet.

Anf.  98  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Det är två saker: Det är en förstapelarfråga. Direktivet ska antas med enhällighet. Tillämpningen ska tas med kvalificerad majoritet. Så är det tänkt.

Vi diskuterar hur besluten ska fattas när direktivet ska tillämpas. Då gäller kvalificerad majoritet. Men när direktivet ska antas av rådet krävs enhällighet.

Anf.  99  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar sammanfattningsvis att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  100  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Då har jag bara en sak kvar att redovisa, och det är det möte som vi ska ha med kandidatländerna den 16 mars. Vi har från ordförandeskapet bjudit in justitie- och inrikesministrarna i samtliga kandidatländer, även Turkiet, till ett möte dagen efter rådsmötet. Vi kommer att förbereda det här mötet med en lunchdiskussion den 15 mars.

Vårt syfte med denna inbjudan till våra ministerkolleger från kandidatländerna är förstås att få tillfälle att diskutera ett intensifierat samarbete mellan EU och kandidatländerna redan före dessas anslutning. Vi kan konstatera att kandidatländerna har gjort en hel del imponerande framsteg, inte minst när det gäller att anpassa den egna lagstiftningen. Men det återstår väldigt mycket, inte minst när det gäller en god tillämpning av regelverket.

Vi vill inleda en diskussion om olika sätt att stärka asylrätten och om hur sådana insatser samtidigt kan hjälpa till att förebygga olaglig invandring. Det är en fråga som vi har varit inne på tidigare. Vi kommer att ge några konkreta exempel från vårt samarbete i Norden med de baltiska staterna, och vi kommer att föreslå en diskussion kring ett fördjupat samarbete på asylområdet.

Vi tycker att det är viktigt att den fortsatta dialogen får utgå från våra erfarenheter från hittillsvarande projekt och även möjligheter att utnyttja fördelarna av en utökad samordning. Vi kommer förstås att uppmuntra till en diskussion om att utveckla det här samarbetet mellan medlemsstaterna och kandidatländerna. Vi kommer också att be kommissionen att redogöra för vilka möjligheter vi har till gemenskapsfinansiering av det här stödet till kandidatländerna.

Anf.  101  ORDFÖRANDEN:

Då är vi i princip klara med din dagordning. Jag vill bara fråga en sak. Du nämnde inledningsvis att A-punkterna 1 och 2 låg på ditt ansvarsområde.

Anf.  102  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Ja, och sedan kommer justitieministern med ett antal A-punkter.

Anf.  103  ORDFÖRANDEN:

Jag tänker ta upp dem i ett sammanhang eftersom det är beslutsärenden. Är det alltså A-punkterna 1 och 2 som ligger på ditt område?

Anf.  104  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Ja, tillsammans med A-punkterna 4 och 5, totalt alltså A-punkterna 1, 2,4 och 5.

Anf.  105  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller de A-punkterna.

Vi tackar dig för din medverkan i dag.

4 §  Rättsliga och inrikes frågor samt räddningstjänst

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 30 november–1 december 2000 samt från informellt ministermöte den 8 och 9 februari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 och 16 mars 2001

Anf.  106  ORDFÖRANDEN :

Vi återupptar våra överläggningar. Jag hälsar justitieminister Thomas Bodström och hans medarbetare välkomna hit. Vi ligger efter tidsschemat, och det innebär naturligtvis en press på oss att vara korta och koncisa. Vi börjar som vanligt med att ge dig möjlighet till en muntlig återrapport. Det gäller ett ministerrådsmöte som har ägt rum under hösten och ett informellt ministermöte i början på detta år.

Anf.  107  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr ordförande! Jag vill först nämna något om mötet den 30 november–1 december. Den stora frågan var att det vid mötet fattades beslut om Schengen. Sveriges och de övriga nordiska ländernas inträde kommer, som ni känner till, att ske den 25 mars. Vidare antogs åtgärdsprogrammet för genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens respektive straffrättens område. Rådet nådde också politisk överenskommelse om förordningen om domstolars behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område, den s.k. Bryssel I-förordningen.

Dessutom diskuterade rådet riktlinjer för det fortsatta arbetet för en förordning om ömsesidig verkställighet av domar i mål om umgängesrätt när det gäller barn, Bryssel II a-förordningen.

Vidare presenterades två förslag till nätverk. Det ena handlar om rättslig utbildning och det andra om brottsförebyggande frågor. Förslaget om att inrätta nätverket för brottsförebyggande frågor presenterades av Sverige och det dåvarande franska ordförandeskapet. Som nämnden säkert har noterat återkommer denna fråga vid mötet nästa vecka.

Detta är i korthet vad jag har att säga om det mötet.

Vid vårt informella möte i Stockholm diskuterade vi uppföljningen av Tammerforsslutsatserna. Vi konstaterade att det allra största lagstiftningsarbetet inom EU-samarbetet äger rum inom den rättsliga och inrikes sektorn. Vi diskuterade arbetets inriktning och arbetsmetoderna. Vi kunde konstatera att arbetets inriktning ligger rätt, alltså att vi ägnar oss åt rätt saker. Däremot fanns det anledning att se över arbetsmetoderna. Både arbetsstrukturen i rådet och frågan om resursfördelning bör ses över. Vi gav i uppdrag till våra tjänstemän att om möjligt presentera idéer till förändringar vid rådsmötet i maj. En formell utvärdering av Tammerforsslutsatserna ska göras under belgiskt ordförandeskap, och grunden för den processen lades alltså här i Stockholm.

Vi diskuterade också samarbetet mellan EU och kandidatländerna. Den frågan följs upp vid vårt första möte nästa vecka. Den stora enskilda fråga som diskuterades var kampen mot människohandel, som togs upp under den andra mötesdagen. Jag presenterade ordförandeskapets syn på möjligheterna att effektivisera kampen mot människohandeln. Det handlar om förbättrad myndighetssamverkan inom t.ex. Europol, fortsatt finansiering av projekt som bidrar till bekämpning av människohandel, samarbete med länder utanför EU, i synnerhet kandidatländerna, och lagstiftning.

Ministrarna ombads att kommentera de förslag till två nya rambeslut mot människohandel och sexuell exploatering av barn som kommissionen nyligen har presenterat. Vi var eniga om att frågorna bör tas om hand så fort som möjligt. Frågorna innehåller dock förslag som kräver djupare analys, såsom straffsatser, definitioner och påföljder. Nu förhandlas förslagen i den ansvariga rådsarbetsgruppen. Min förhoppning är att vi ska kunna nå politisk överenskommelse om delar av dessa förslag vid rådsmötet i maj.

Jag nämnde inledningsvis att vi antog ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på civilrättens område vid rådsmötet i december. Frågan om genomförandet följdes upp vid vårt informella möte genom att ministrarna kom överens om att starta ett pilotprojekt om obestridda fordringar.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Vi kan stanna till här för att höra om någon vill ställa frågor med anledning av dessa två muntliga återrapporter.

Anf.  109  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Kan statsrådet berätta något lite mera i detalj om diskussionerna om människohandel? Det som rör människohandel för sexuella ändamål har just presenterats i Sexualbrottskommitténs förslag på området, och det är naturligtvis väldigt spännande att se om de synpunkter som förs fram från den kommittén blir föremål för diskussioner också i det här sammanhanget.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara helt kort påminna om att vi nyss har ägnat ganska lång tid åt att diskutera människohandel och även fattat beslut i frågan.

Anf.  111  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill påpeka att jag ställde en fråga till Maj-Inger Klingvall just om detta men inte fick något svar. Det är därför som jag riktar denna fråga till Thomas Bodström.

Anf.  112  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

De förslag som presenterades av kommissionen är arbetsförslag som bygger på FN-protokollet. Det som jag har sett av Sexualbrottskommitténs förslag är att de glädjande nog ligger väldigt nära de förstnämnda förslagen. En del detaljer kommer förhoppningsvis fram genom kommissionens förslag vid överenskommelsen i maj. Vi vet inte heller vad vårt svenska förslag kan komma att leda fram till. Men generellt tycker jag att förslagen stämmer väl överens.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå in på ärendelistan för rådsmötet den 15–16 mars.

Anf.  114  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Statsrådet Klingvall har diskuterat Schengen, och jag tänker börja med A-punkterna. Jag vill särskilt nämna rambeslutet om brottsoffrets ställning i det straffrättsliga förfarandet, som vi har informerat om tidigare. Rådet uppnådde politisk enighet om rambeslutet vid mötet i september och ska nu anta rambeslutet. Sverige anser att det är mycket glädjande att unionen för första gången faktiskt antagit ett instrument som tar sikte på brottsoffer.

Sveriges övergripande ambition på det kriminalpolitiska området är att bygga på tre hörnstenar: förebygga brott, bekämpa brott och reparera brott.

Vi har sett att stor energi har lagts ned på att bekämpa brott, och det är förstås oerhört viktigt, men vi måste också ta vårt ansvar för att utforma bestämmelser som tar sikte på brottsoffren. Rambeslutet innehåller bestämmelser som tar sikte på brottsoffrets ställning i det straffrättsliga förfarandet. För svensk del – vi har i Sverige kommit långt när det gäller stöd till och skydd av brottsoffer – innebär rambeslutet inte någon egentlig förbättring för den som har utsatts för brott i Sverige. Vi klarar det redan nu. Däremot kommer positionerna att flyttas fram väsentligt för en del medlemsstater. Det ges också en möjlighet att anmäla brott i hemlandet även om brottet skett i ett annat EU-land, vilket förstås är oerhört viktigt för svenska medborgare.

En annan viktig aspekt av rambeslutet är att det lyfter fram det betydelsefulla arbete som sker genom ideella brottsofferorganisationer.

Detta är det som jag vill lyfta fram. Kommentarer till samtliga A-punkter finns i det skriftliga underlaget. Om ni inte har några frågor kommer jag inte att uppehålla mig längre vid A-punkterna utan gå in på det som de främsta diskussionerna kommer att gälla.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Vi har redan behandlat en del A-punkter som ligger på statsrådet Maj-Inger Klingvalls ansvarsområde, men de övriga A-punkterna här finns redovisade. Det är många frågor som vi har behandlat tidigare.

Jag kan sammanfatta med att säga att det finns stöd för regeringens ståndpunkt bakom dessa A-punkter.

Vi går nu in på dagordningen i övrigt.

Anf.  116  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ordförandeskapet har bjudit in justitie- och inrikesministrarna i samtliga kandidatländer, även Turkiet, till ett möte fredagen den 16 mars. För att förbereda detta möte i medlemsstatskretsen kommer en del av lunchen den 15 mars att ägnas åt information om uppläggningen av mötet med kandidatländerna. Syftet med vår inbjudan till ministerkollegerna från kandidatländerna är att få tillfälle att diskutera ett intensifierat samarbete mellan EU och kandidatländerna redan före anslutningen. Det är det som vi betonar med detta.

På dagordningen finns två punkter. Den första behandlar rättsliga och inrikes frågor, och den andra rör asyl- och migrationsfrågor. För Justitiedepartementets del har vi valt att fokusera på kampen mot organiserad brottslighet och på frågan hur vi kan involvera kandidatländerna i det redan pågående samarbetet mellan medlemsstaterna. Kandidatländerna har också inkommit med frågor som de känner vara viktiga att ta upp vid mötet.

För de dagordningspunkter som jag ansvarar för har vi tänkt oss följande.

Först inleder ordförandeskapet med att presentera pågående samarbete mellan EU och kandidatländerna för att bekämpa organiserad brottslighet. Därefter fokuserar vi på åtgärder mot två specifika former av organiserad brottslighet. Den första är människohandel, och den andra är handel med droger. På dessa områden har EU just genomfört eller kommer EU snart att genomföra åtgärder som kan vara av stort intresse för kandidatländerna.

När vi diskuterade människohandel vid det informella mötet framhöll samtliga länder att det var väldigt viktigt att involvera kandidatländerna i det här. Ett väl fungerande samarbete med kandidatländerna kommer att vara till stor hjälp.

Efter ordförandeskapets inledning inbjuds alla deltagare att kommentera hur kandidatländerna kan ytterligare involveras i arbetet. Det kommer att framgå att det finns flera förslag till hur detta ska ske, genom samarbetsprojekt, informationsutbyte, intensifierat samarbete inom ramen för finansieringsprogrammen på områden för straffrättsligt och polisiärt samarbete och genom avtal med Europol och Eurojust. En ytterligare möjlighet är att kandidatländerna anpassar sin nationella straffrättsliga lagstiftning till den samlade lagstiftningen, och medlemsstaterna bör verka för att stödja och underlätta en sådan anpassning.

Vill ordföranden att jag ska gå vidare, eller ska vi stanna till här?

Anf.  117  ORDFÖRANDEN:

Vi kan stanna till här. Detta är en informationspunkt. Det gäller en diskussion som ska föras under lunchen. Det verkar inte som om någon vill ställa någon fråga. Då går vi vidare.

Anf.  118  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Under den här lunchen kommer också den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Javier Solana att delta. Jag kommer då att ta upp en diskussion om utvecklingen av EU:s förmåga till civil krishantering. Frågan rör inledningsvis beredskapen för polisiära insatser från medlemsstaterna. Syftet med diskussionen är att utbyta synpunkter på hur arbetet på det civila området ska föras effektivt framåt. Särskilt i ett konfliktförebyggande perspektiv står de civila medlen i förgrunden.

Kan man exempelvis hjälpa till att bygga upp en demokratisk polis i ett så tidigt skede som möjligt, förebygger det förstås att en kris förvärras. Prioriteten för det svenska ordförandeskapet är att få till stånd en fungerande planeringskapacitet som kan hjälpa medlemsstaterna inför och under genomförandet av civila insatser.

Anf.  119  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Menar vi allvar med att ha en ordentlig poliskapacitet måste varje medlemsland också dimensionera sin polisutbildning så att det har tillräcklig kapacitet för att faktiskt kunna bidra. Det är ett påpekande som länder till efterrättelse hemmavid.

Anf.  120  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag hoppas att jag kan ge svar på den frågan inom den allra närmaste tiden. Det pågår i Sverige förhandlingar som jag tror kanske kommer att falla väl ut, så att de kommer till gagn även för den här saken.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Ärende nr 6, Civil krishantering, befinner sig i ett förhandlingsläge, men vi konstaterar ändå att det finns ett stöd för det redovisade upplägget inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  122  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Eftermiddagen den 15 mars kommer att inledas med en öppen debatt om brottsbekämpande myndigheters kamp mot narkotikabrottslighet. Syftet med debatten är att belysa att narkotikasituationen i Europa i dag är mycket allvarlig, för att inte säga på vissa områden alarmerande, framför allt när det gäller syntetisk narkotika. Kampen mot narkotika måste intensifieras och effektiviseras, och vår förhoppning är att denna debatt ska hjälpa till att påskynda genomförandet av Tammerforsslutsatserna och de talrika åtgärder som föreslås i EU:s handlingsplan mot narkotika för åren 2000–2004.

Tanken är att debatten ska fokuseras på tre ämnen: lagstiftning, bekämpning av grov narkotikabrottslighet och EU:s åtgärder visavi kandidatländerna.

Vad gäller det första ämnet kan jag säga att det i fördraget om Europeiska unionen framhålls att de gemensamma insatserna rörande straffrättsligt samarbete ska avse gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler för brottsrekvisit och påföljder, bl.a. när det gäller olaglig narkotikahandel. EU-kommissionen har genomfört en undersökning på detta område och har nu för avsikt att lägga fram ett förslag till rambeslut om minimiregler för brottsrekvisit och påföljder. Vi väljer nu att som debattema ställa frågan om ministrarna anser att det finns ett behov av ytterligare åtgärder och tydligare prioriteringar när det gäller harmoniseringen av straffrätten.

Vad avser det andra ämnet är det så att situationen beträffande tillverkning och smuggling av syntetisk narkotika dramatiskt har förvärrats under senare år. Denna och andra typer av grov brottslighet blir alltmer internationaliserad. För att kunna hålla jämna steg med brottsligheten måste de brottsbekämpande myndigheterna ovillkorligen fördjupa sitt samarbete. Vi väljer därför att ställa frågan om ministrarna anser att det krävs ytterligare åtgärder på det brottsbekämpande området utöver det som redan sker genom Europol, Eurojust och aktionsgruppen för europeiska polischefer, som haft möte i Stockholm under gårdagen och fortsätter att överlägga i dag.

Vad beträffar det tredje ämnet är det ingen hemlighet att narkotika- situationen i flera kandidatländer är allvarlig. Flera av dessa är viktiga producent- och transitländer för narkotika. Vi kommer i debatten att ställa frågan vad man kan göra för att förbättra effektiviteten i samarbetet med kandidatländerna, återigen innan de blir medlemmar i EU. Också detta är en fråga som ska diskuteras vid det särskilda möte med kandidatländerna som jag har nämnt.

Anf.  123  ORDFÖRANDEN:

Vi betraktar i dag det här som en informationspunkt, som vi senare återkommer till. Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  124  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Som ni vet har Sverige ända sedan hösten 1999 arbetat aktivt för att föra upp brottsförebyggande frågor på dagordningen i EU. Målet är att EU:s kriminalpolitik, som jag sade inledningsvis, ska vila på att förebygga och bekämpa brott och reparera skadorna av brott. Också under ordförandeskapet är det en prioriterad fråga att se till att EU har realistiska möjligheter att förebygga att brott över huvud taget begås.

Brottsförebyggande frågor har hamnat högt på dagordningen i EU, och det finns nu flera olika initiativ på detta område. Jag tror därför att det är dags att försöka knyta ihop säcken och på politisk nivå enas om ett åtgärdspaket för EU. Jag ser det som en uppgift på ministerrådsmötet att försöka samla ihop de delar som redan finns och ta ett steg framåt. Jag kommer att be mina ministerkolleger att komma överens om att inrätta det brottsförebyggande nätverk som Sverige och Frankrike har föreslagit och som jag nämnt och det finansieringsprogram för brottsförebyggande frågor som kommissionen har föreslagit.

I så fall kommer vi att ha två viktiga delar i det brottsförebyggande programmet för EU på plats. Nätverket samlar ju kunskap om brottsutveckling och brottsförebyggande åtgärder tillgängliga för ministerrådet, kommissionen och medlemsstaterna. Finansieringsprogrammet ser till att effektiva åtgärder för att förebygga brott kan prövas och utvärderas, och erfarenheterna av dessa kan sedan utbytas mellan medlemsstaterna.

Men jag hoppas och vill då kunna gå ett steg längre än de här två sakerna, som jag tror mig kunna säga att jag har stora förhoppningar om. Ett ytterligare steg i det sammanhanget är att det behövs politiska riktlinjer för hur det här programmet ska implementeras. De riktlinjer som ordförandeskapet kommer att föreslå bygger i huvudsak på slutsatserna från den stora EU-konferens i Sundsvall som hölls den 21–23 februari. Det viktigaste är att en gemensam terminologi och ett gemensamt sätt att mäta brottsligheten ska arbetas fram för att underlätta samarbetet och för att se till att brottssäkra lagstiftningar införs, kort sagt för att lägga fram en kunskapsbaserad kriminalpolitik i EU.

Jag kommer att föreslå att justitie- och inrikesministrarna en gång om året ska utvärdera vilka åtgärder som vidtagits för att implementera det brottsförebyggande programmet för EU, vilket lämpligen kan ske samtidigt som nätverkets årliga rapport redovisas för rådet.

Ordförande! På det här viset tror jag att vi kan ta ett steg framåt för att verkligen sätta allvar bakom orden att skapa ett område av frihet, säkerhet och rättvisa för våra medborgare.

Anf.  125  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Detta lät ju pampigt som avslutning. Jag vill erinra om att vi, när den här frågan var uppe vid det senaste sammanträdet, ifrågasatte lämpligheten av att bygga upp ett nätverk av det här slaget för brottsförebyggande verksamhet. Enligt subsidiaritetsprincipen är väl brottsförebyggande verksamhet något som i första hand bedrivs på lokal nivå. Det gäller i synnerhet de exempel som angavs, t.ex. ungdomsbrottslighet. Det är knappast någonting som bedrivs inom ramen för en internationell organisation.

Nu ska det bli något slags sekretariat här, men vi efterlyser fortfarande vad man egentligen ska syssla med. Utbyte av uppgifter som kan ligga som underlag för statistik och sådant kan man klara utan att bygga upp en organisation av det här slaget.

Anf.  126  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vår uppfattning är den att det brottsförebyggande arbetet är oerhört viktigt såväl på nationellt plan som inom EU:s arbete och att man genom att utbyta erfarenheter som finns i respektive land kan öka kunskapen hos varje land inom EU. Detta är därigenom en fråga även för EU, och det här nätverket kommer att fylla en viktig funktion i arbetet.

Allmänt kan sägas att det i det brottsförebyggande arbetet vad avser brott som ännu inte har begåtts alltid talas i sådana mera abstrakta former. Det är naturligt, men vi har i Sverige positiva erfarenheter av hur det brottsförebyggande arbetet har utvecklats, och vi tror att det kommer att ha en stor betydelse att vi nu kan fortsätta det här arbetet internationellt.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  128  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag går över till utkast till rådets rambeslut om straffrättsligt skydd av miljön. Syftet med den dagordningspunkten är att uppnå politisk enighet om hur det straffrättsliga skyddet av miljön ska utformas inom EU. Ett effektivt skydd av miljön förutsätter att vi kan bestraffa överträdelser av miljölagstiftning varhelst sådana begås inom unionen. Naturligtvis är detta särskilt viktigt med tanke på att EU står i begrepp att utvidgas med nya medlemsländer som brottas med allvarliga miljöproblem. Vi har därför arbetat hårt för att snabbt kunna nå en politisk överenskommelse om innehållet i förslaget till rambeslut om miljöbrott i syfte att påskynda ett formellt antagande av det.

Förslaget innebär i korthet att medlemsstaterna åtar sig att införa straffrättsligt ansvar för allvarliga miljöbrott. Det innebär t.ex. att oljeutsläpp eller andra former av olagliga föroreningar måste beläggas med straffrättsliga påföljder i samtliga EU:s medlemsstater. Sak samma gäller för olovlig hantering av miljöfarligt eller radioaktivt avfall. Förslaget innebär alltså att det inte är tillräckligt med administrativa sanktioner, utan dessa miljöfarliga åtgärder ska bestraffas med effektiva straffrättsliga påföljder. Dessutom ska de juridiska personer inom vars verksamhet den miljöfarliga handlingen har utförts kunna åläggas ekonomiska sanktioner.

Förslaget baserar sig på en konvention som utarbetats inom Europa-rådet. Anledningen till detta är att konventionen är en väl genomarbetad text och att det kan förväntas ta mycket lång tid innan konventionen har ratificerats av samtliga medlemsstater och av ansökarstaterna. Innan så har skett saknas en gemensam straffrättslig grund att stå på. Det är just denna brist som åtgärdas med rambeslutet.

Det är naturligtvis önskvärt att samtliga medlemsstater och ansökarstater tillträder konventionen. Genom att rambeslutet bygger på konventionens bestämmelser sänder EU också en signal om att EU anser att konventionen utgör ett regelverk som samtliga stater bör ansluta sig till. Man kan därför säga att rambeslutet förstärker konventionens genomslagskraft.

Det har kommit en invändning från kommissionen om rättslig grund. Det ursprungliga danska förslaget presenterades under våren 1999 och har alltsedan dess varit föremål för intensiva diskussioner. Som framgått av det skriftliga materialet har kommissionen först under senare delen av hösten 2000 gjort gällande att det saknas rättslig grund för att anta rambeslutet under den tredje pelaren. Kommissionen menar att kompetensen för att avgöra vilka handlingar som ska vara straffbara ligger inom den första pelaren. Detta skulle, som ni mycket väl känner till, innebära att man överlåter straffrättslig kompetens till EG och att frågor om kriminalisering kommer att beslutas med kvalificerad majoritet.

En klar majoritet av medlemsstaterna har uttryckligen förklarat att de inte delar kommissionens uppfattning. De anser att mandatet för straffrättslig tillnärmning finns inom ramen för det mellanstatliga samarbetet i den tredje pelaren. Det är även den svenska uppfattningen. Vi kan under inga omständigheter acceptera kommissionens ståndpunkt.

Men eftersom kommissionen nu har väckt frågorna om rättslig grund kommer de att behöva diskuteras i ministerrådet. Vi vet inte vad det kommer att leda till. Det har pågått och pågår diskussioner om detta.

Jag kommer att göra vad jag kan för att verka för att det redan nu träffas en politisk uppgörelse om att rambeslutet ska antas. Det vore naturligtvis olyckligt om det viktiga arbetet med att utforma en gemensam straffrättslig plattform för att skydda miljön försenas ytterligare, särskilt med hänsyn till att flera stater som brottas med allvarliga miljöproblem nu står i begrepp att upptas i EU.

Jag kan kort säga något om den fortsatta handläggningen. Jag hoppas alltså på en politisk överenskommelse. Det synes också vara den allmänna uppfattningen bland medlemsstaterna. Eftersom Europaparlamentet ska ha minst tre månader på sig för att leverera ett yttrande innebär det i praktiken att rambeslutet kommer att kunna antas formellt först under det belgiska ordförandeskapet.

Om det inte går att träffa en politisk uppgörelse nu på grund av att vissa medlemsstater ansluter sig till kommissionens förslag, som kräver ytterligare övningar, är det inte möjligt att säga när frågan kan få ett avslut.

Vi kommer då nämligen att behöva utreda hur och under vilka former frågan ska processas vidare, och det måste ske i nära samarbete med övriga medlemsstaters rådssekretariat.

Där står vi nu, och vi vet alltså inte hur detta kommer att sluta.

Anf.  129  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Jag har en fråga. Om det nu blir en politisk överenskommelse och kommissionen inte åtnöjer sig med den så blir det domstolen som avgör saken. De politiska ambitionerna att förbättra miljön avlämnas alltså till domarna då?

Anf.  130  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är helt korrekt att det kan bli domstolen som avgör – om nu kommissionen skulle gå vidare med det. Men som jag uppfattar det råder det en enighet. Vi kan inte på något sätt acceptera att det blir första pelaren. Vi anser att om man kan nå en politisk överenskommelse så har man ändå kommit en bit på väg. Men vi vet ingenting om framtiden när det gäller detta. Och vi vet inte vad som kommer att hända i nästa vecka.

Anf.  131  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då konstaterar jag att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  132  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Jag tänkte nämna något om kampen mot IT-brottslighet. Vi ska hålla en första vägledande diskussion om IT-relaterad brottslighet. Jag kan redan nu säga att en mer fördjupad diskussion i ämnet förutses till maj månads RIF-råd, men det finns två viktiga element som gör en sådan diskussion angelägen just nu.

Det gäller först och främst det meddelande som kommissionen publicerade i januari, och därefter en offentlig hearing som kommissionen anordnade den 7 mars på basis av sitt meddelande.

Det som vi vill uppnå med diskussionen är att med hjälp av utfallet från kommissionens hearing och medlemsstaternas synpunkter på meddelandet ge politisk vägledning i det fortsatta arbetet inom EU för att bekämpa IT-relaterad brottslighet. Det är viktigt att vi agerar så att brottsbekämpande verksamhet håller jämna steg med teknikutvecklingen på området.

Några viktiga hållpunkter bör vara att det som är brottsligt off line också är det on line, dvs att lagstiftning som utarbetats för att skydda IT-miljön inte samtidigt försvårar de rättsvårdande myndigheternas arbete och att instrument och samarbetsformer som står till buds används optimalt. Jag tänker då på den framförhandlade Europarådskonventionen mot datarelaterad brottslighet och på det nätverk av brottsbekämpande myndigheter som etablerats med utgångspunkt i G8.

Anf.  133  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för det av regeringen redovisade upplägget inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då var du klar med dina ärenden, efter vad jag förstår. Jag lämnar ordet fritt om någon har någon övrig fråga till justitieministern.

Anf.  134  KIA ANDREASSON (mp):

Det tar tid att smälta all information. Vi har ju fått information till utskottet också.

Jag funderar på det här med harmonisering av straffrätten när det gäller droger. Är det över huvud taget möjligt, när vi har så olika politik på detta område inom Europa?

Sverige har ju en helt annan strafflagstiftning för drogproblematiken. Visserligen står det ”grova brott”, men hur tänker Sverige i detta avseende?

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Vi tänker just på det sätt som har presenterats av Kia Andreasson, nämligen att detta handlar om narkotikahandel och grov brottslighet – och där finns det möjlighet att komma överens.

Sedan finns det andra delar på området narkotika där möjligheterna inte finns. Därför kommer vi att diskutera just den frågan under vårt möte nästa vecka.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Tack för det!

5 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 12 februari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 12 mars 2001

Anf.  137  ORDFÖRANDEN:

God eftermiddag och välkomna till EU-nämnden, finansministern med medarbetare! Vi ska nu diskutera inför Ekofinmötet nästa vecka. Men först ska vi ha den sedvanliga muntliga återrapporten från ministerrådsmötet den 12 februari. Varsågod!

Anf.  138  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack, herr ordförande! Vid förra mötet med Ekofinrådet kunde jag glädja mig åt att vi nådde en uppgörelse om den långdragna frågan om punktskatter på mineralolja. Vi hade också en givande orienteringsdiskussion om det kommande arbetet med årets allmänna riktlinjer, och vi fick beröm för den ansats som jag presenterade för Sveriges del.

Vi kunde också enas i den segslitna frågan om en förordning mot euroförfalskning.

Vi bekräftade också Corepers godkännande av ändrings- och tilläggsbudgeten när det gäller BSE-åtgärder.

Vi kunde dock inte vid mötet enas helt om det s.k. UCITS-direktivet, men den diskussion vi förde banade väg för en senare politisk uppgörelse i Coreper inom den stipulerade tiden – före den 1 mars.

Vi antog till slut ytterligare sex länders stabilitets- och konvergensprogram. I det sammanhanget enades också rådet om en rekommendation till Irland.

Anf.  139  YVONNE RUWAIDA (mp):

Vi framförde redan tidigare att vi var kritiska till rekommendationerna till Irland. I sammanfattningen från förra Ekofinrådsmötet står det att Irland gjorde ett längre inlägg med de irländska invändningarna. Men det står inte vilka dessa var. Jag skulle gärna vilja att finansministern berättade det för oss här på mötet.

Anf.  140  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Om jag ska ägna mig åt mötesreferat kan jag säga att irländarnas invändning huvudsakligen var att de tyckte att de hade väldigt stor framgång i sin ekonomi. De var medvetna om att de hade en hög inflation, men de tyckte att det i sammanhanget var acceptabelt med tanke på deras övriga framgångar. Dessutom hade de en ekonomisk-politisk dagordning i gång som skulle göra att inflationen efter hand skulle komma att vika. Det var det resonemanget som de förde.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då tror jag att vi är klara med återrapporteringen, och kan gå in på dagordningen för den 12 mars. Varsågod, Bosse Ringholm!

Anf.  142  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns sju ärenden på denna dagordning.

Jag börjar med visemansgruppens rapport om reglering av värdepappersmarknaden, den s.k. Lamfalussyrapporten. I slutsatserna från Nice i december 2000 förklarade Europeiska rådet att man i huvudsak delar de första slutsatserna i Lamfalussykommitténs interimsrapport om regleringen av den europeiska värdepappersmarknaden. Rådet uppmanade kommissionen att avlägga rapport om detta ämne i Stockholm på grundval av den slutliga rapporten.

Ordförandeskapet har upprättat ett utkast till Ekofinrapport angående reglering av den europeiska värdepappersmarknaden. I rapporten finns också ett utkast till resolution från Europeiska rådet innehållande en reformerad lagstiftningsprocess som motsvarar ungefär den som Lamfalussyrapporten föreslår.

Mellan Ekofin den 12 mars 2001 och Stockholmstoppmötet den 23–24 mars kommer diskussioner att föras med Europaparlamentet om den nya lagstiftningsprocedur som nu föreslås.

Anf.  143  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! I det här fallet tror jag att det är ett bra förslag som Lamfalussygruppen har lämnat. Det som nu striden tydligen står om är huruvida man ska genomföra en förenklad beslutsprocess. Den innebär att man fattar ett beslut av ramkaraktär på vanligt sätt, i samverkan mellan rådet och Europaparlamentet, men att det i detta beslut skulle ligga en ordning där man med en betydligt enklare procedur skulle kunna fatta tillämpningsbeslut i fortsättningen.

Vad jag förstår motsätter sig Europaparlamentet, som slår vakt om sitt inflytande, detta. Men jag tror att det är bra om man från svensk sida driver den tanke som ligger i Lamfalussyrapporten. Annars får man väldigt svårt att hinna med i de snabba förändringarna som äger rum på de finansiella marknaderna.

Anf.  144  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag noterar Lars Tobissons synpunkt. Vi hoppas naturligtvis att kunna nå en samsyn med parlamentet på området.

Anf.  145  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  146  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa punkt är att rådet ska anta den gemensamma rapporten om offentliga finansers bidrag till tillväxt och sysselsättning. Jag förväntar mig att detta kommer att tilldra sig ett stort intresse vid Stockholmsmötet.

I rapporten betonas vikten av att upprätthålla sunda offentliga finanser, inte minst i ljuset av att andelen personer i arbetsför ålder kommer att sjunka betydligt inom en inte särskilt avlägsen framtid. Det kommer att kräva att den offentliga skulden minskar i snabbare takt, att sysselsättningsgraden höjs i synnerhet bland kvinnor och äldre och att pensionssystemen görs finansiellt robusta.

I rapporten konstateras vidare att skadliga marginaleffekter i skatte- och bidragssystemen bör reduceras. Vi måste undvika att människor låses in i fattigdoms- och arbetslöshetsfällor. Det ska alltid löna sig att arbeta. Hur detta ska uppnås är en fråga där åsikterna ibland går isär mellan medlemsstaterna, men målet är i grunden ingenting annat än den klassiska svenska arbetslinjen.

Slutligen understryks också vikten av att de offentliga utgifterna i högre grad leder till investeringar i både fysiskt kapital och humankapital. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att prioritera satsningar på utbildning, forskning och utveckling.

I det stora hela tycker jag att det är en mycket intressant rapport, som speglar regeringens hållning. Men som alltid när man gör gemensamma rapporter kan man hävda att enskildheter borde ha sett annorlunda ut om man själv hade fått bestämma fullt ut.

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  148  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordföranden i Kommittén för ekonomisk politik kommer att presentera kommitténs årliga rapport om ekonomiska reformer. Innehållet baseras på de granskningar som kommittén gör av ländernas nationella rapporter. Huvudbudskapet i årets granskning är att för att säkra effektiv konkurrens och fullbordande av den inre marknaden krävs ytterligare reformansträngningar på produkt- och kapitalmarknaden. Reformerna behöver främst påskyndas på gas-, järnvägs-, transport-, post- och telemarknaderna.

Vissa skattereformer har genomförts. Det blir viktigt att även bidragssystemen och arbetsmarknadsregleringarna reformeras i syfte att sänka arbetslösheten och höja sysselsättningsgraden, främst bland äldre arbetare och kvinnor.

Rapporten betonar också vikten av ett livslångt lärande och bättre barnomsorg.

En effektiv offentlig sektor med mindre administrativa hinder krävs för att underlätta företagande.

Bättre kvalitet i offentlig sektor ska även vara till nytta för medborgarna.

Övergången till en kunskapsbaserad ekonomi behöver snabbas upp. Här betonas bl.a. vikten av att underlätta användandet av IKT samt av ökade privata satsningar på FoU.

Min tanke är att få rådet med mig på att ställa sig bakom rapporten och sedan överlämna den till Stockholmsmötet. Någon större diskussion räknar jag inte med att det blir.

Anf.  149  LARS TOBISSON (m):

Detta ingår i det material som ska gå till Stockholmstoppmötet. Jag kan bara kort upprepa vad jag har sagt här vid tidigare tillfällen.

När man ser de många rapporter och rekommendationer som kommer här är det allmänna intrycket att det som har att göra med Cardiffprocessen – dvs. i det här fallet strukturreformer, avregleringar, avveckling av statsstöd osv. – går i rätt riktning. Det är bra att det sägs, och ännu mera viktigt är att det kommer att genomföras.

Det finns också ett annat inslag i materialet, nämligen det som har med Luxemburgprocessen att göra. Det gäller sysselsättningsfrågor och annat. Här finns en tendens till att det hela flyter ut i prat. Det är svårt att riktigt se vad man kommer att få ut av detta.

De förslag som ligger här är bra. Det är inte minst viktigt att driva dem gentemot de länder som har varit återhållsamma eller tveksamma till avreglering av allmänna tjänster t.ex. Det gäller bl.a. fransmännen. Detta är ett åtagande som ska genomföras.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare.

Anf.  151  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Chefen för Europeiska investeringsbanken, Philippe Maystadt, som för övrigt var i Stockholm i går och som jag träffade för diskussioner kommer att presentera bankens lägesrapport om projektet Innovation 2000 Initiative. Initiativet är bankens del i uppföljningen av slutsatserna från EU-toppmötet i Lissabon. Någon diskussion väntas inte äga rum. Syftet är enbart att ministrarna ska få information om hur initiativet fortskrider och möjligheter att ställa frågor till Philippe Maystadt. Rådet kommer att nöja sig med att notera rapporten, eventuellt göra några kommentarer och sedan säga att man ska sända den till Stockholmsmötet.

Anf.  152  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag har tidigare talat om Europeiska investeringsbanken här. Många av bankens investeringar har lämnat en del övrigt att önska vad gäller mainstreaming, jämställdhet och hållbar utveckling. Jag skulle vilja att Sverige driver på detta så att investeringarna också gynnar jämställdhet och hållbar utveckling.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Detta är ett informationsärende i dag, men det här är ju frågor som kan föras fram i andra sammanhang också. Vi lämnar det och går raskt över till strukturella indikatorer.

Anf.  154  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vid mötet den 7 november förra året godkände Ekofin en lista på 35 indikatorer som ingår i kommissionens syntesrapport. Flera ministrar framförde vid samma tillfälle önskemål om att ta fram ett mer begränsat urval av indikatorer i syfte att kunna ge en mer sammanfattande bild av de resultat som medlemsstaterna har uppnått inom ramen för Lissabon-strategin.

Vid toppmötet i Nice gav stats- och regeringscheferna rådet i uppdrag att välja ut de indikatorer som ska finnas med på kortlistan. Det tidigare franska ordförandeskapet arbetade i nära samarbete med Kommittén för ekonomisk politik fram en lista på tolv indikatorer. Vid mötet i kommittén den 1 mars antogs i ett utkast en rapport från rådet om den korta listan med strukturella indikatorer. De tolv indikatorer som valts ut presenteras i en bilaga till rapporten. Tanken är att Ekofin vid sitt möte ska godkänna den.

Anf.  155  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Anf.  156  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Avslutningsvis kommer vi i ett sammanhang att behandla kommissionens s.k. syntesrapport och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Syntesrapporten är kommissionens viktigaste bidrag till toppmötet i Stockholm. Där behandlas och prioriteras frågor inom ramen för Lissabonstrategin.

Diskussionen om 2001 års allmänna riktlinjer görs på basis av ett utkast till Key Issues Paper och kommissionens genomföranderapport. Key Issues Paper utgör ett av rådets viktigaste dokument till toppmötet i Stockholm. Stats- och regeringscheferna ska på basis av papperet ge politisk vägledning inför utarbetandet av de allmänna riktlinjerna.

Dokumentet inleds med ett avsnitt om det ekonomiska läget och utsikterna framöver. Därefter ges en översikt av prioriterade frågor. Det gäller reformeringen av arbetsmarknader och produktmarknader och det gäller arbetet med att öka integreringen av finansiella marknader samt åtgärder för att underlätta en övergång till en kunskapsbaserad ekonomi.

Avslutningsvis behandlas i Key Issues Paper de ökade krav som en åldrande befolkning ställer på offentliga finanser och på arbetsmarknadens funktionssätt.

Genomföranderapporten ger en beskrivning av den ekonomiska politiken i medlemsländerna mot bakgrund av förra årets allmänna riktlinjer.

Anf.  157  LARS TOBISSON (m):

Här har det varit lite svårt att kunna ta ställning till förslagen. Vi fick tydligen Key Issues Paper på bordet nu. Jag har bara bläddrat i det, men jag vill ändå säga med anledning av rubrikerna att det är bra att man ägnar så pass stort utrymme åt frågan om åldrandets problem.

Jag såg någon annanstans en tanke att man i stabilitetsprogrammen skulle föra in en redovisning årligen av hur det nationella genomförandet av åtgärder för att hantera åldrandets problem framskrider. Det tror jag också är riktigt – det är en viktig fråga att föra fram i det europeiska samarbetet.

Det står längst ned här något om kommissionens rapport om genomförandet av riktlinjerna för 2000. Den har jag inte sett någonting av, men jag har förstått att när det gäller granskningen av hur Sverige har levt upp till riktlinjerna så har Sverige fått kritik för höga skatter som man inte gör någonting åt. När vi sänker skatterna i Sverige bör vi se till att reducera utgifterna för att undvika finansiella problem, menar man. Om detta står där så tycker jag att det är kloka synpunkter.

Anf.  158  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Frågan är upprepad, och svaret blir också upprepat. Sverige får en inte bara vänlig, utan snarast översvallande, behandling i dokumentet. Den svenska ekonomiska politiken framhålls som ett föredöme på många olika områden, inte minst när det gäller våra goda offentliga överskott i den offentliga ekonomin.

Diskussionen om skatterna är väl känd. Vi har sänkt skatterna två år i rad, men jag inser att det inte hjälper hur många år i rad vi än sänker skatten – det går alltid att sänka den något mer. Lars Tobisson och jag har möjligen delade synpunkter om detta.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Tack! Jag vill bara markera att vi har fått in det papper som kallas för Key Issues Paper väldigt sent. Vi fick det på bordet i dag, och det innebär att man har haft oerhört svårt att läsa det – åtminstone jag, som ska leda sammanträdet. Det är inte en bra ordning. Jag kan förstå att det ibland går fort och att det i vissa lägen tar tid att få fram papper. Men detta är ju ett papper som ska tas på rådet och sedan överlämnas till Stockholmsmötet.

Icke förty konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi vidare.

Anf.  160  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Nästa dagordningspunkt handlar om Galileo. Det är ett förslag om att upprätta ett europeiskt system för satellitnavigering. Det handlar om att sända upp 30 satelliter för att skapa ett system som kan konkurrera med det amerikanska Global Positioning System, GPS. Ärendet hör normalt hemma i transportrådet.

Kommissionen har föreslagit att projektet ska tas upp vid toppmötet i Stockholm. Min holländske kollega Gerrit Zalm har bett mig att ta upp ärendet på Ekofin. Det accepterar jag gärna.

Projektet är inte fullfinansierat, och det har budgetimplikationer så att vi på Ekofin ska diskutera finansieringen av det. Projektet kostnadsberäknas till 3,5 miljarder euro. Den finansiella osäkerheten hänförs både till den privata finansieringens roll och projektets lönsamhet. Innan vi från Ekofinrådet kan ge vårt stöd till projektet vill vi självfallet ha dessa oklarheter utredda.

Anf.  161  LARS TOBISSON (m):

Vi har ju diskuterat Galileo i flera omgångar, men med andra statsråd. Jag kommer inte ihåg om det är en trafikfråga, eller vad det är.

Från moderat sida brukar vi då fråga om hållbarheten i den tänkta finansieringen. Detta är ju tänkt att göras på kommersiell bas i huvudsak. Detta är ett mycket kostsamt projekt. Det är ingen tvekan om att det kan finnas ett värde i att få fram det och få det genomfört, men det är viktigt att man då är säker på att finansieringen fungerar.

Jag undrar: Vilken är regeringens uppläggning av diskussionen? Syftar den till att det ska till offentliga medel för att fylla ut det som den privata finansieringen inte räcker till för?

Anf.  162  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Regeringens ambition är att man ska kunna fullfölja den finansiering som finns – inte att man ska ändra finansieringen mellan offentligt och privat. Därför tycker jag att det är bra att min holländske kollega tar upp frågan så att vi får tillfälle att belysa de komplikationer som kan finnas. Vi har alltså inga andra, nya finansieringsplaner.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara understryka att detta naturligtvis är ett oerhört viktigt projekt för Europa. Vi har haft det uppe tidigare, och tagit ståndpunkt i ärendet. Nu var det ett klarläggande som skulle göras, och inget annat, så vi kanske kan lämna ärendet och hänvisa till våra tidigare ställningstaganden. Vi går vidare på dagordningen.

Anf.  164  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi kommer att ta upp två viktiga EU-budgetfrågor också.

Den första handlar om ansvarsfrihetsprövningen när det gäller budgeten 1999. Den andra är en avrapportering om arbetet med en effektiv ekonomisk styrning.

Från svensk sida stöder vi den eniga rekommendationen om ansvarsfrihet. På denna punkt kommer även kommissionen att presentera sin rapport om arbetet i de personliga representanternas grupp under hösten 2000. Punkten innebär endast en presentation av rapporten, och jag förväntar mig inga inlägg av kollegerna.

Därefter ska vi föra en viktig och principiell diskussion om prioriteringar inför arbetet med nästa års EU-budget, och anta rådsslutsatser om de prioriteringar som ska gälla.

Det svenska ordförandeskapet har tagit initiativet till denna diskussion, som nu äger rum för första gången i Ekofinrådet. Ekofins diskussion kommer att föras på basis av det utkast till slutsatser som Coreper utarbetat. Jag avser att göra en muntlig summering av diskussionen. De antagna slutsatserna kan då ligga till grund för rådets fortsatta diskussioner med Europaparlamentet och kommissionen.

Anf.  165  LARS TOBISSON (m):

Jag har två synpunkter.

Den ena gäller att man under denna punkt ska pröva ansvarsfriheten för 1999. Vi har ganska litet underlag för vårt ställningstagande – det står bara att medlemsstaterna står bakom rekommendationen att bevilja ansvarsfrihet. Vi vet att detta har varit känsligt tidigare, och t.o.m. föranlett en kommissions avgång. Jag skulle alltså vilja efterlysa lite mer underlag för slutsatsen att det inte finns någonting att klaga på. Vi vet ju att revisionsrapporterna som brukar komma fram innehåller en hel del att klaga på. Det måste ha gjorts någon avvägning här.

När det gäller prioriteringarna för 2002, som ju är viktiga, har vi den stora frågan om det finansiella perspektivet och huruvida det ska hålla. Vi hade besök tidigare i veckan som gick av budgetutskottet i Europaparlamentet, som ju är uppfyllt av tanken att man skulle kunna bryta igenom det finansiella perspektivet med hänsyn till alla viktiga uppgifter som EU har. Där tror jag att det är viktigt att vi håller på principen att detta är fastställt, och att man får klara de utgiftsöverskridanden som förekommer genom omdispositioner.

Man kan hävda att jordbrukspolitiken och BSE-krisen gör att det kan bli svårt att klara kategori 1. Jag tycker att detta borde vara anledning för Sverige att som ordförande försöka få upp en diskussion om att tidigarelägga den tilltänkta reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken så att man får en avreglering, en liberalisering och en minskning av stödbeloppen. Därmed kan man begagna den kris som har inträtt med anledning av BSE och annat till att fortare än vad som tidigare har synts möjligt få en förändring av jordbrukspolitiken till stånd.

När statsministern har ställts inför propån om detta har han avvisat det – mycket av respekt för Frankrikes hållning, tror jag. Men jag menar att Sverige inte bara kan vara klubbhållare i sådana här sammanhang. Vi har en mycket bestämd idé om de här frågorna från svensk sida, och jag tycker att vi ska tillvarata de möjligheter som finns att åstadkomma ett underlag för budgetarbetet som öppnar för en reform av jordbrukspolitiken.

Anf.  166  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara säga att vi från Folkpartiets sida anser att det är otroligt angeläget att man utnyttjar det kreativa kaos som har uppstått på livsmedelssidan till att i alla sammanhang försöka ta initiativ till en snabbare och radikalare omläggning av jordbrukspolitiken.

Det skulle nog vara bra om även finansministern i detta sammanhang kunde höja debattnivån gentemot de andra i frågan om jordbrukspolitiken.

Anf.  167  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag tycker kanske inte att man ska utöka kaoset med ytterligare ett kreativt kaos. I stället krävs nog tänkande i de här frågorna. Det jordbruksministern envist har hävdat är att finansperspektivet inte ska förändras. Det må så vara, men man måste säga lite mer än så.

Man kan konstatera att BSE skapar en situation där marknaden punkteras, intäkterna minskas i mycket hög grad för livsmedelsproduktionen, samtidigt ökar kostnaderna för att ta hand om de här produkterna som ingen vill äta upp. Alltså: kostnaderna ökar, intäkterna minskar, men det finns inga besked om varifrån pengarna ska tas. Här tycker jag att man ska vara ärlig. Vill man ha en förändrad jordbrukspolitik måste man faktiskt hänvisa till att det är marknaden som ska betala de här kostnaderna. Det är inte rimligt att man sätter livsmedelsproducenterna både i en BSE-kris och i en ekonomisk kris samtidigt. Någon måtta måste det faktiskt vara, och det krävs ett tänkande i de här frågorna, tycker jag. Det måste komma till i det här budgetarbetet. Att bara skugga och säga att nu löser vi någonting annat också medan det är fullständigt kaos är ingen rimlig hållning mot en så stor grupp och mot en så väsentlig fråga som livsmedel är för oss konsumenter. Den hållningen ville jag gärna redovisa inför överläggningarna.

Anf.  168  SIV HOLMA (v):

Först när det gäller ansvarsfriheten delar jag Lars Tobissons uppfattning att underlaget har varit bristfälligt, och det har varit svårt att riktigt ordentligt beakta det. Det kan jag understödja.

När det gäller prioriteringarna i EU-budgeten för 2002 uppfattar jag det så att man skulle utgå från Corepers diskussioner som skulle vara ett underlag. Jag efterlyser mera konkreta uppfattningar från svensk sida. Vilka är utgångspunkterna? Jag tycker också att det är viktigt att man, utifrån det som många har varit inne på, ser på de problem som den rådande jordbrukspolitiken innebär när det gäller kostnader. Det finns all anledning att stödja tanken att göra någonting på den punkten.

Jag kan inse att saker och ting tar en viss tid, men det borde vara möjligt att ta upp detta lite snabbare, att använda den möjlighet som ändå finns.

Anf.  169  YVONNE RUWAIDA (mp):

Först om ansvarsfriheten för kommissionen för år 1999. Vi är kritiska till att bevilja kommissionen ansvarsfrihet. Jag skulle också vilja efterfråga ett bättre underlag för den bedömning som regeringen har gjort.

När det gäller prioriteringarna i EU-budgeten för 2002 vill jag betona det som många andra har sagt här, förutom Kristdemokraterna, att det är oerhört viktigt att man inte ändrar det finansiella perspektivet och att man gör omprioriteringar på grund av t.ex. BSE-krisen inom ramen för det perspektiv man haft. Därutöver har bl.a. Göran Persson sagt att man kunde avskaffa transportbidragen för djurtransporter. Det tycker vi är en väldigt bra idé.

Det finns en del man ska göra. Jag tror att det skulle vara farligt om man skulle ge tillskott till jordbrukspolitiken i pengar nu. Det skulle bara innebära att jordbrukspolitiken skulle svämma över.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Jag vill påpeka att i onsdagsutskicket gick det ut en svensk översättning av noten när det gäller budgetkommittén och beviljandet av ansvarsfriheten. Den har vi faktiskt haft tillgång till.

Jag vill själv hänga på en fråga. Vi har haft besök av Europaparlamentets budgetutskott men även av deras kontrollutskott. De brukar kritiskt säga att rådet bara brukar rycka på axlarna inför revisorernas kritik och slentrianmässigt bevilja ansvarsfrihet. Det skulle vara värdefullt att få er kommentar till just detta.

Anf.  171  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först vill jag gärna säga att vi tycker att det är oerhört viktigt att man kan arbeta för att bibehålla det finansiella perspektivet. Det har vi drivit i en rad olika sammanhang, och det tror jag det finns en stor uppslutning kring i de andra medlemsländerna också.

Sedan till diskussionen om det är rätt tillfälle att lyfta frågan om jordbrukspolitiken och dess framtid i samband med budgetarbetet. Jag instämmer i det som Holger Gustafsson sade, att det nog är mer behov av tänkande än att skapa ett kreativt kaos i det här läget. Jag kom att tänka på att jag i Dagens Nyheter häromdagen läste på ledarsidan lite grann av den typ av synpunkter som Lars Tobisson och Karin Pilsäter för fram. Sedan fanns det sju sidor längre fram i samma tidning en artikel av en insiktsfull Brysselkorrespondent för Dagens Nyheter som rekommenderade ungefär motsatsen och sade att det skulle vara det mest kontraproduktiva man kan göra i dagsläget för den som vill ha till stånd en långsiktig förändring av de jordbruksekonomiska villkoren. Jag delar Holger Gustafssons uppfattning, att det är eftertänksamhet som behövs i det här avseendet.

Diskussionen om ansvarsfriheten och det underlag som behövs ytterligare kring ansvarsfriheten ber jag Johan Krafft att redovisa.

Anf.  172  Departementsrådet JOHAN KRAFFT:

Jag skulle vilja nämna tre punkter som principiellt ligger till grund för rådets rekommendationer för ansvarsfrihet.

Den första är att innehållet i revisionsrättens rapporter är inte så gravt att det i sig motiverar nekande av ansvarsfrihet. Det är själva utgångspunkten.

Den andra punkt som bör nämnas är att även om innehållet skulle ha motiverat att neka ansvarsfrihet är det ändå svårt att ställa den nya kommissionen ansvarig då prövningen ju avser 1999, och det är en budget då den gamla kommissionen i huvudsak var ansvarig. Den nuvarande kommissionen tillträdde någon gång på hösten 1999.

Den tredje punkten, det är kanske den viktigaste att hålla i minnet, är att den nya kommissionen har redovisat långtgående reformer och handlingsplaner för att komma till rätta med de brister som revisionsrätten noterat sedan lång tid och som också låg bakom den gamla kommissionens fall. Det är reformer som Sverige ställt sig bakom och som vi på olika sätt försöker driva på.

Det här är bakgrunden till att man har landat i att rekommendera ansvarsfrihet för kommissionen för 1999.

Anf.  173  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Med det hoppas jag att också ordföranden har fått svar på sin fråga. Det sker alltså med stor omsorg och noggrannhet från rådets sida när det gäller att behandla ansvarsfrihetsfrågan.

Anf.  174  KARIN PILSÄTER (fp):

Man kan ha olika perspektiv. Oavsett om man hämtar dem från Dagens Nyheter eller från någon annan källa handlar det inte om att skapa ett kaos, utan det råder redan ett kaos på jordbruks- och livsmedelsområdet. Vad man kan göra är att utnyttja den situationen för ett kreativt arbete eller låta bli. Å ena sidan är kanske förståelsen hos olika typer av särintressen och Brysselbyråkrater för en radikal omläggning inte så stor för närvarande. Å andra sidan tror jag att det sällan har rått en så bred folklig förankring för ett rejält reformarbete på det här området. Är det någonting som är viktigt i Europasamarbetet är det just den folkliga förankringen. Den har milt uttryckt varit bristande tidigare. Jag tror att inte bara svenska folket utan folk över huvud taget i Europa förväntar sig, när det blir uppenbart att en förd politik får mycket negativa konsekvenser, att man, även om man inte hittar omedelbara färdiga lösningar och paket som kan gå igenom på en gång, åtminstone börjar ta itu med frågorna. Jag tror också att det tillfälle som man nu har att faktiskt med en bred folklig förankring börja förändra subventions- och stödpolitiken bör man inte låta gå sig ur händerna.

Anf.  175  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det finns minst två viktiga saker som vi alla är intresserade av när det gäller den gemensamma marknaden. Det är å ena sidan lika konkurrensförutsättningar inom olika branscher, och det gäller också jordbruket. Å andra sidan vill man reducera de offentliga pengarna in i olika näringar, och det gäller också jordbruket. Skulle man gå snett med budgetperspektivet så att man får en nationell finansiering av böndernas produktion i vissa länder kommer man att skapa ytterligare en ström av statsmedel in till vissa nationella bönders produktion. Dessutom skulle man skapa en ojämlikhet i konkurrenssituationen. Det gäller verkligen att man jobbar på rätt sätt i det här sammanhanget, så att man inte ökar den strömning som vi inte vill se.

Anf.  176  ORDFÖRANDEN:

Jag skulle vilja föreslå att vi under punkt 4 som innehåller en hel del frågor behandlar frågorna i ett sammanhang. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Då går vi över till nästa punkt om genomförande av stabilitets- och tillväxttakten i begränsad krets.

Anf.  177  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar den här gången om Belgien, Spanien, Luxemburg och Portugal. Jag räknar inte med några större problem med att få rådet att enas om ett yttrande över programmen, möjligen med undantag för Portugal. Det har under beredningens gång framförts en del kritik mot Portugal för deras brist på måluppfyllelse och ekonomisk-politiska ambitioner. I förberedelserna har man enats om de slutsatser som vi kommer att ta ställning till.

Anf.  178  SIV HOLMA (v):

Jag skulle vilja ta upp Luxemburgs stabilitetsprogram. Där ska man anta ett rådsyttrande. Vad beror detta på, vad kommer det att bli?

Anf.  179  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

När det gäller Luxemburgs stabilitetsprogram är det inte annorlunda hantering än de övriga ländernas. Det är ingen särskild hantering för Luxemburg.

Anf.  180  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Därmed tackar vi för finansministerns medverkan i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Inre marknaden 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 1

Anf.  3  LARS TOBISSON (m) 1

Anf.  4  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 1

Anf.  5  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  6  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 2

Anf.  7  LARS TOBISSON (m) 3

Anf.  8  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 4

Anf.  9  PER WESTERBERG (m) 4

Anf.  10  KARIN PILSÄTER (fp) 4

Anf.  11  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 5

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m) 6

Anf.  13  PER WESTERBERG (m) 6

Anf.  14  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 6

Anf.  15  LARS TOBISSON (m) 7

Anf.  16  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 7

Anf.  17  YVONNE RUWAIDA (mp) 8

Anf.  18  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 8

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  20  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 8

Anf.  21  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  22  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 9

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  24  WILLY SÖDERDAHL (v) 10

Anf.  25  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 10

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  27  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 10

Anf.  28  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 11

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m) 11

Anf.  30  Hovrättsassessor CARL JOSEFSSON 12

Anf.  31  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 12

Anf.  32  Hovrättsassessor CARL JOSEFSSON 12

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  34  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 12

Anf.  35  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  36  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  37  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 13

Anf.  38  KARIN PILSÄTER (fp) 13

Anf.  39  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 14

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 14

2 §  Konsumentfrågor 15

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  42  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 15

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  44  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 16

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  46  Statsrådet BRITTA LEJON (s) 16

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 17

3 §  Rättsliga och inrikes frågor samt räddningstjänst 18

Anf.  48  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  49  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 18

Anf.  50  LARS TOBISSON (m) 19

Anf.  51  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 19

Anf.  52  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  53  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 19

Anf.  54  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  55  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 20

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  57  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 21

Anf.  58  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 21

Anf.  59  HELENA BARGHOLTZ (fp) 22

Anf.  60  GUSTAF VON ESSEN (m) 22

Anf.  61  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 22

Anf.  62  GUSTAF VON ESSEN (m) 23

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  64  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 23

Anf.  65  INGVAR SVENSSON (kd) 24

Anf.  66  KIA ANDREASSON (mp) 25

Anf.  67  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 25

Anf.  68  HELENA BARGHOLTZ (fp) 25

Anf.  69  LARS TOBISSON (m) 26

Anf.  70  GUSTAF VON ESSEN (m) 26

Anf.  71  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 27

Anf.  72  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 27

Anf.  73  INGVAR SVENSSON  (kd) 28

Anf.  74  KIA ANDREASSON (mp) 28

Anf.  75  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 28

Anf.  76  GUSTAF VON ESSEN (m) 29

Anf.  77  HELENA BARGHOLTZ (fp) 29

Anf.  78  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 29

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  80  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 30

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  82  KIA ANDREASSON (mp) 31

Anf.  83  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 31

Anf.  84  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 31

Anf.  85  GUSTAF VON ESSEN (m) 32

Anf.  86  KIA ANDREASSON (mp) 32

Anf.  87  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 32

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  89  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 33

Anf.  90  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 34

Anf.  91  HELENA BARGHOLTZ (fp) 34

Anf.  92  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 34

Anf.  93  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 34

Anf.  94  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 34

Anf.  95  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 35

Anf.  96  KIA ANDREASSON (mp) 35

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  98  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 35

Anf.  99  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  100  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 35

Anf.  101  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  102  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 36

Anf.  103  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  104  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 36

Anf.  105  ORDFÖRANDEN 36

4 §  Rättsliga och inrikes frågor samt räddningstjänst 37

Anf.  106  ORDFÖRANDEN  37

Anf.  107  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 37

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  109  HELENA BARGHOLTZ (fp) 38

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  111  HELENA BARGHOLTZ (fp) 38

Anf.  112  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 38

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  114  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 39

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  116  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 39

Anf.  117  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  118  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 40

Anf.  119  GÖRAN LENNMARKER (m) 40

Anf.  120  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 41

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  122  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 41

Anf.  123  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  124  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 42

Anf.  125  LARS TOBISSON (m) 42

Anf.  126  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 43

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  128  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 43

Anf.  129  GÖRAN MAGNUSSON (s) 44

Anf.  130  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 45

Anf.  131  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  132  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 45

Anf.  133  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  134  KIA ANDREASSON (mp) 45

Anf.  135  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 46

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 46

5 §  Ekofin 47

Anf.  137  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  138  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 47

Anf.  139  YVONNE RUWAIDA (mp) 47

Anf.  140  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 47

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 47

Anf.  142  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 48

Anf.  143  LARS TOBISSON (m) 48

Anf.  144  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 48

Anf.  145  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  146  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 48

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  148  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 49

Anf.  149  LARS TOBISSON (m) 49

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  151  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 50

Anf.  152  WILLY SÖDERDAHL (v) 50

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  154  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 50

Anf.  155  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  156  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 51

Anf.  157  LARS TOBISSON (m) 51

Anf.  158  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 52

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  160  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 52

Anf.  161  LARS TOBISSON (m) 52

Anf.  162  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 53

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  164  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 53

Anf.  165  LARS TOBISSON (m) 53

Anf.  166  KARIN PILSÄTER (fp) 54

Anf.  167  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 54

Anf.  168  SIV HOLMA (v) 55

Anf.  169  YVONNE RUWAIDA (mp) 55

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  171  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 55

Anf.  172  Departementsrådet JOHAN KRAFFT 56

Anf.  173  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 56

Anf.  174  KARIN PILSÄTER (fp) 56

Anf.  175  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 57

Anf.  176  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  177  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 57

Anf.  178  SIV HOLMA (v) 57

Anf.  179  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 57

Anf.  180  ORDFÖRANDEN 57