Fredagen den 9 maj 2003

EU-nämndens uppteckningar 2002/03:24

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 19 mars 2003 samt från informellt ministermöte den 4–6 april 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 maj

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde den 9 maj 2003 öppnat.

Innan vi släpper in finansministern vill jag hälsa Maria Öberg, som är här för första gången, välkommen till EU-nämnden.

Jag hälsar finansministern med medarbetare välkomna till EU-nämndens sammanträde.

Som vanligt börjar vi med en rapport från ministerrådsmötet och sedan en rapport från det informella ministermötet. Varsågod, finansministern.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en skriftlig rapport från Aten, och jag har inget särskilt mer att tillägga.

Anf.  3  SONIA KARLSSON (s):

Med anledning av den skriftliga rapporten och den information som vi fick av statssekreterare Jens Henriksson i finansutskottet i går vill jag fråga finansministern vad det kommer att innebära för Sverige att vi efter sommaren inte längre kan delta i de förberedande mötena i den ekonomiska och finansiella kommittén, EFK. Bara de 12 länderna i eurogruppen kommer att delta. Jag tror att det är viktigt att det kommer fram vad det innebär för Sverige.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är riktigt som Sonia Karlsson säger att det hittills har varit så att våra Ekofinmöten och övriga möten i eurogruppen har förberetts av EFK, Ekonomiska och finansiella kommittén. Och där har alla 15 länder varit med. Men nu inträder en ny situation där vi kommer att vara 25 länder kring bordet eftersom även de nya länderna från och med i morgon kommer att delta i arbetet. Då har euroländerna dragit slutsatsen, vilket väl inte är orimligt på något sätt, att det inte är möjligt att 25 länder ska vara med och förbereda 12 länders arbete i eurogruppen. Då skulle alltså en majoritet av länderna inte ens tillhöra eurogruppen. Därför kommer eurofrågorna från och med hösten att förberedas enbart av de 12 euroländerna. Men det kan vi göra någonting åt den 14 september.

Anf.  5  SONIA KARLSSON (s):

Det var mer för att konstatera att det ändå är en viktig del att ta upp. Jag förmodar nämligen att det är mycket viktig information som Sverige då inte får del av och att det verkligen borde vara ett argument inför den 14 september.

Anf.  6  ULF HOLM (mp):

Jag ska vara mycket kortfattad. Vi kan väl trots allt konstatera att vi tillhör majoriteten eftersom majoriteten faktiskt inte är med i EMU.

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

De 10 nya länderna har alla den egenheten att de vill tillhöra de 12. Det är alltså 12 plus 10 säkra, alltså 22. Sedan får vi se om det blir 23 den 14 september.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Då får vi tacka för den här rapporten.

Vi går då in på dagordningen inför ministerrådsmötet den 13 maj.

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ni har fått en kommenterad dagordning och en del underlagsmaterial. Det är en del mindre ändringar på dagordningen. Punkten om sysselsättningsstrategin utgår som ett eget ärende. Och det blir inte någon realbehandling av Nederländernas offentliga finanser eftersom regeringsbildningen där ännu inte är klar.

När det gäller EU-budgeten för 2004 kommer kommissionen att presentera sitt preliminära budgetförslag. Det är främst en informationspunkt. Vi har tagit del av budgetens övergripande fördelning efter en presentation som gjordes i går i budgetkommittén. Budgeten för 2004 blir den första budgeten för det utvidgade EU med 25 medlemsstater som bas. Det innebär att det är den nya verksamhetsbaserade strukturen som finns i det här förslaget.

Vi tycker att det i huvudsak är ett bra förslag såtillvida att kommissionen håller sig inom det finansiella perspektivet, och man föreslår inte att vare sig flexibilitetsinstrumentet eller den negativa reserven ska användas. I Sverige anser vi dock att marginalerna till taken i utgiftskategorin är för små och måste ökas. Det gäller särskilt kategori 3 om inre politik och kategori 4 om externa åtgärder.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Vi går då vidare till punkt 4 på dagordningen om de allmänna riktlinjerna.

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi kommer alltså att ha en orienteringsdebatt om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, och det finns ett utkast från kommissionen som diskussionen kommer att baseras på. Dessa allmänna riktlinjer kommer delvis att ha en annan form jämfört med tidigare. Med syfte att ha ett mer långsiktigt perspektiv kommer riktlinjerna i fortsättningen att vara treåriga i stället för att man som nu utarbetar nya riktlinjer varje år. Under de mellanliggande åren kommer man bara att göra smärre uppdateringar, bland annat utifrån de krav som ett skiftande konjunkturläge ställer. Det mer långsiktiga perspektivet innebär att man i högre grad än tidigare kommer att försöka fokusera på de verkligt centrala utmaningar som vi står inför. Dessutom kommer vi att lägga större vikt vid själva uppföljningen. Det innebär att vi kommer att kunna lägga mer energi på att följa upp medlemsländerna och framför allt om de verkligen genomför det som vi har kommit överens om. Och det är viktigt när det framöver är 25 länder. Det har varit ganska svårt att hinna genomföra riktlinjerna med dagens cykel eftersom det har varit en ettårig hantering. Det har nästan bara hunnit gå några månader tills man har börjat om igen. Därför är detta treårsperspektiv kanske mer hanterligt med 25 länder.

Det utkast som kommissionen har gjort tycker vi är bra, även om man kanske skulle vilja ha lite mer fokusering på en del viktiga frågor. Vi har tre frågor som vi vill lyfta fram från svensk sida. Det är sunda offentliga finanser, reformerna på arbetsmarknaderna och framför allt arbetet mot en mer hållbar ekonomisk och social miljömässig utveckling. Det är kända svenska ståndpunkter som vi gärna vill trycka på om i det här sammanhanget.

Om man tittar på vad kommissionen säger om Sverige speciellt kan man konstatera att den har bara tre rekommendationer till Sverige. Det innebär att Sverige tillsammans med Luxemburg fått det minsta antalet rekommendationer av alla medlemsländer. Rekommendationerna från kommissionen gäller att minska de negativa marginaleffekterna på arbetsmarknaden, att förbättra konkurrensen och att förbättra effektiviteten i offentlig sektor. Det är naturligtvis tre områden som vi själva också tycker är viktiga att arbeta med i fortsättningen.

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp):

Detta är en väldigt stor fråga. Jag tänkte ställa en fråga. Det verkar väldigt bra att man kommer att övergå till treåriga riktlinjer och att man ska titta mer på uppföljning och så vidare. Finns det någon tankegång om att man skulle försöka koncentrera länderrekommendationerna till sådana frågor som mer påverkar andra länder? Om man tänker sig de negativa marginaleffekterna på svensk sida är det bra att vi försöker att göra någonting åt det eftersom det är dåligt. Men det har kanske inte så stor betydelse för något annat land om vi har höga eller låga marginaleffekter i bostadsbidragen och så vidare. Jag menar att man så att säga skulle försöka fokusera riktlinjerna på sådana frågeställningar som handlar om att vad man gör i det ena landet har betydelse även för situationen i andra länder.

Min andra fråga gäller vad som har hänt under vägen med den rekommendationen som vi har haft uppe tidigare att försöka bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden.

Anf.  13  MARGARETA ANDERSSON (c):

I bilagan finns en uppmaning att vi ska se till att vi har tillräckligt med arbetskraft med hänsyn till att vi har en åldrande befolkning. Den diskussionen har ju kommit upp tidigare under den här våren. Hur ser man från regeringens sida på detta, och finns det någon diskussion på EU-nivå om hur man ska hantera dessa frågor gemensamt?

Anf.  14  ULF HOLM (mp):

Jag skulle vilja säga att jag tycker att det verkar vara vettigt att man går över till treårsperioder. Jag tycker att det är bättre att man ser lite längre.

Sedan kan man bara konstatera att de rekommendationer som finns är väl kända områden som vi redan jobbar med när det gäller de svenska statsfinanserna och inriktningen på viktiga områden.

Jag har delvis samma fråga som Karin Pilsäter, alltså hur man har följt upp tidigare rekommendationer och om de ligger kvar. Risken finns att det blir nya områden varje år och att man inte hinner i fatt tidigare rekommendationer eller egna uppfattningar om vad man ska göra för att förbättra den ekonomiska politiken.

Anf.  15  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker också att det är bra att Sverige är bland de länder som har fått minst antal rekommendationer. Det visar att vi klarar ekonomin ganska bra här i landet också.

Det är väl bra med treårsperioder, men då gäller det kanske att man har en lite bättre framförhållning när det gäller vad som kan hända. Man måste titta lite mer långsiktigt.

De råd som vi har fått är lite mer generella råd tycker jag. Finns det något mer konkret som kommissionen säger, alltså konkreta åtgärder på hur vi ska agera? Finns det lite mer detaljer? Jag tycker att det är svårt att se när man läser texten. I så fall: Vilken är regeringens ståndpunkt i dessa frågor?

Anf.  16  MIKAEL ODENBERG (m):

Låt mig först säga att jag tycker att det är närmast rörande när Sven-Erik Sjöstrand som företrädare för Vänsterpartiet mäter framgångarna för svensk ekonomisk politik i antalet rekommendationer från EU-kommissionen.

För vår del har vi inte det kvantitativa anslaget utan mer det kvalitativa. Då konstaterar vi också att vi väl känner igen rekommendationerna, inte därför att de är få utan därför att de upprepas år efter år. Det gäller inte minst rekommendationen om att försöka sänka marginaleffekterna.

Jag vill dock också markera att vi tycker att det är bra att man går över till denna treårscykel. Det är klart att det har ianspråktagit ganska stora resurser att göra hela detta arbete varje år. Vi hälsar alltså detta med tillfredsställelse. Men jag tror att våra synpunkter i huvudsak på dessa länderspecifika rekommendationer är väl kända. I övrigt får vi väl återkomma när det är dags att ta beslut om riktlinjerna.

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Först var det frågorna som både Karin Pilsäter och Margareta Andersson var inne på. Detta består av en allmän del som är gemensam för alla de 15 länderna och som man försöker följa upp. Sedan är det separata delar. Det är klart att de separata delarna är sådant som lite grann ska vara speciellt för det enskilda landet. Jag tror, Mikael Odenberg, att det kommer att upprepas i många länder av det enkla skälet att om man tar konkurrenspunkter som har funnits hos oss länge är det ingen fråga som man löser på ett, två eller ens tre år, utan det är naturligtvis ett långsiktigt åtagande som man måste göra på den här punkten. Där får det bli lite upprepning.

Däremot tycker jag att det är värdefullt att man mer kan lägga vikt vid uppföljningen i fortsättningen med treårsperspektivet. Jag instämmer i det som har sagts här från lite olika håll, bland annat från Ulf Holm om hur viktigt det är att man redovisar uppföljning både när det gäller de allmänna riktlinjerna och när det gäller de specifika rekommendationerna som finns. Då blir det lite större perspektiv helt enkelt med den här långsiktsgranskningen i fortsättningen.

Till Margareta Andersson vill jag säga att åldersstrukturfrågan ständigt har funnits med. Den finns också på en annan punkt på dagordningen när det gäller pensionssystemet. Där har EU jobbat mycket intensivt, och under vårt ordförandeskap togs dessa frågor upp. De återkommer ständigt när det gäller diskussionen om arbetskraftsutbudet och hur man ska kunna öka det för att effektivisera ekonomin. Och i det sammanhanget kommer åldersdiskussionen naturligtvis in.

Karin Pilsäter frågade varför det inte fanns med ytterligare någon rekommendation när det gäller den könssegregerade arbetsmarknaden. Det kan bara kommissionen svara på. Kommissionen har valt att göra dessa tre rekommendationerna. Det är väl ett uttryck för att det är det som kommissionen tycker är det viktigaste att göra i dagsläget. Det finns andra länder som har fått betydligt fler rekommendationer eller förslag. Men kommissionen har gjort denna koncentration i detta sammanhang. Vi tycker kanske att vi har hunnit längre där jämfört med andra länder. Det kan väl vara en förklaring till kommissionens slutsats.

Till Sven-Erik Sjöstrand vill jag gärna säga att jag tycker att det är bra att man kan göra mer konkreta förslag. Men det är inte mer än det som vi ser i redovisningen från kommissionen just nu. Vi tycker att de rekommendationer som kommissionen gör är bra. Sedan får vi själva försöka konkretisera dem i nästa skede och framför allt i redovisningen berätta vad vi gör för att leva upp till dessa rekommendationer i fortsättningen. Men jag tror att det kan bli en bättre struktur med lite mer långsiktighet kring detta. Men det är kombinationen – det allmänna som ska följas upp för alla länder och sedan de länderspecifika rekommendationerna.

Anf.  18  KARIN PILSÄTER (fp):

Vi vet alla att det sker en dialog fram och tillbaka om hur man ska utforma dessa rekommendationer. Jag vill ändå lite instämma i att det rimligtvis inte är antalet rekommendationer som kan vara intressant utan i så fall snarare bredden av dem med tanke på att rekommendationerna här handlar om effektivitet och konkurrens och så vidare i offentlig sektor och att det är en väldigt stor andel av svensk ekonomi. Då kan man väl snarare säga att vi inte har fått så många rekommendationer men väl rekommendationer som gäller en väldigt stor andel av ekonomin.

Min frågeställning handlade egentligen om den könssegregerade arbetsmarknaden. Det är ju inte så att den könssegregeringen har upphört. Kan det anses ingå i konkurrens och effektivitet i offentlig sektor eller har regeringen själv tryckt på för att få bort den frågeställningen? Men det spelar egentligen inte så stor roll eftersom det är en mer nationell frågeställning.

Jag skulle i så fall önska att Sverige kunde framföra som synpunkt på dessa länderrekommendationer att man ska fokusera på sådana frågeställningar som har betydelse för helheten eller för de andra länderna, där hur man agerar inom det ena landet har stor betydelse för de andra. I vårt fall handlar det exempelvis om att konkurrensutsättning har större betydelse för de andra länderna än marginaleffektsdiskussionen. Så måste det kunna vara i land efter land, att olika rekommendationer har olika stor betydelse för helheten och att ni ska framföra att man ska fokusera på de rekommendationer som får gränsöverskridande effekter.

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det som är gränsöverskridande finns oftast i de allmänna riktlinjerna. Om det finns särskilda saker som bara berör ett enstaka land har kommissionen naturligtvis skäl att uppmärksamma det.

Jag tycker att Sven-Erik Sjöstrand har en poäng i att vi tillsammans med ytterligare ett land har få rekommendationer. Det är också ett uttryck för att om man ser helheten i den bedömning som kommissionen har gjort följer vi väldigt väl de allmänna riktlinjer som kommissionen sedan tidigare har lagt fram. Jag tycker att både kvantitets- och kvalitetsresonemanget stöder att vi ligger långt fram. Också alla andra sammanställningar som kommissionen gör visar att Sverige, tillsammans med Finland och Danmark, är det land som kanske mest har ansträngt sig och nått resultat när det gäller att följa de rekommendationer och riktlinjer som finns i den ekonomiska politiken.

Sedan tror jag att man i den viktiga kvalitetsaspekten också ska lägga in att vi på konkurrenssidan har utsatt vår offentliga verksamhet för mer konkurrens än de flesta andra EU-länder, men vi har en högre prisnivå. Det hänger inte ihop med den delen, utan det hänger ihop med att vi helt enkelt har bristande konkurrens på många av våra privata marknader i Sverige. Och dessa frågor löser vi inte på ett och inte på tre år, utan vi har från regeringens sida i varje finansplan markerat hur viktigt det är att öka konkurrenstrycket för att sänka priserna. Det är naturligtvis också en del av diskussionen om valutaunionen just nu.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan var uppe i EU-nämnden så sent som den 3 mars. Då fanns det en majoritet och ett stöd för regeringens ståndpunkt i det fortsatta arbetet. Jag kan konstatera att det finns även i dag.

Vi går då vidare till punkt 5 om granskning av uppdaterade stabilitetsprogram.

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar i huvudsak om Österrikes program eftersom Nederländernas är framskjutet, som jag sade tidigare. Det är en nytillträdd koalitionsregering i Österrike som lämnade in sitt program i slutet av mars månad. Rådets ställningstagande är i form av ett vanligt yttrande.

Österrikes uppdaterade stabilitetsprogram visar på en tydlig försämring av de offentliga finanserna under programperioden. Det kan bara delvis tillskrivas effekten av en svagare tillväxt än förväntat. I stället beror försvagningen till stor del på minskade skatteintäkter till följd av en planerad skattereform som inte är finansierad fullt ut med minskade utgifter. Det innebär att Österrike inte uppfyller stabilitets- och tillväxtpaktens krav under programperioden i dess helhet. Därför uppmanas Österrike till en ambitiösare konsolidering av de offentliga finanserna än vad som nu förutses. Det kan vi från svensk sida stödja.

Anf.  22  MATS ODELL (kd):

Jag ber om ursäkt för att jag kom sent. Vi hade en presskonferens. Det var alltså inte av ringaktning för ministern.

Vi hade detta uppe i finansutskottet i går. Då var en av statssekreterarna där. Han menade att det är en svacka som man ser i Österrikes ekonomi men att det sedan kommer att bli bättre.

Har regeringen analyserat detta? Är det dessa reformer som börjar ge effekt – man har ju genomfört strukturella reformer i Österrike – eller är det enbart en konjunktureffekt?

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tror att det till en del är en konjunkturuppgång som gör att det kanske ser bättre ut. Sedan har Österrike liksom Tyskland haft väldigt stora kostnader för översvämningsskador som också har påverkat bilden. Men jag tror att det är mer konjunkturellt.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 6 om pensioner.

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ekofinrådet ska godkänna den arbetsplan som har upprättats av Kommittén för ekonomisk politik när det gäller just pensionsområdet. Begreppet pensioner har i detta sammanhang fått den vidare betydelsen offentligfinansiell hållbarhet, åldersrelaterade offentliga utgifter och utmaningen med åldrande befolkningar. Arbetsplanen utgörs av ett mandat för en framstegsrapport som planeras till hösten 2003 och ska vara klar till det Ekofinmöte som vi ska ha i början av november.

Vi stöder det fortsatta arbetet med analyser och långsiktig offentligfinansiell hållbarhet och de utmaningar som en åldrande befolkning innebär. Arbetsplanen anger en god färdriktning för det kommande arbetet med ytterligare analyser på detta område. Det är synnerligen viktigt att driva på i detta arbete så att de länder som är i uppenbara behov av att vidta åtgärder verkligen anstränger sig för att mildra de påfrestningar på de offentliga finanserna som en åldrande befolkning utgör. Och det är många länder som har tittat på det pensionssystem som vi har här i Sverige och andra insatser som vi gör och som vi, som jag sade förut, initierade inte minst under vårt ordförandeskap för två år sedan.

Anf.  26  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det är av väldigt stor vikt och stort värde att ha ett hållbart pensionssystem för alla länder. Här har vi förhoppningsvis lyckats, även om man börjar blir lite orolig i Sverige. Helt plötsligt upptäcker man att konjunkturnedgångar och annat kanske leder till en svacka i den svenska ekonomin som kan påverka pensionerna. Det är någonting som vi inte är vana vid. Det blir förmodligen diskussioner i det svenska systemet. Men det är ju det som egentligen är sagt, men vi har kanske inte trott att det skulle få riktigt dessa konsekvenser, åtminstone har inte folk trott det.

Sedan finns det ett annat problem. Det handlar om att människor flyttar runt i Europa och till andra ställen i världen. Diskuteras det hur man kan ta med sig pensioner och hur man beräknar pensioner från olika håll? Ingår det i detta uppdrag, eller finns det på något annat ställe i EU? Ibland upplever jag att det är problem om någon till exempel jobbar några år i Sverige, några år i Danmark och några år i Portugal. Vilken pension blir det till slut? Har man hittat något system för att få detta sammankopplat på ett bra sätt?

Anf.  27  ULF HOLM (mp):

När jag läste detta första gången verkade det ganska oskyldigt. Men sedan har vi fått reda på att pensionsområdet är ett mycket vidare begrepp än vad vi brukar använda i Sverige. Då blev jag i alla fall lite mer skeptisk när det gäller vad detta arbete ska leda till. Jag kan hålla med om det som Margareta Andersson tog upp. Hur ser vi till att pensionerna följer med när människor flyttar mellan EU-länderna? Det är en viktig fråga. Men detta kan lika väl ta en sådan vändning att det går ut på att påverka de offentliga finanserna. Vi har ju ett pensionssystem i Sverige som än så länge är generöst. Kan det komma påtryckningar från EU om att vi måste göra om det och så vidare? Jag tycker att dessa frågor är lite oklara. Det är inget fel att EU tittar vidare på detta. Men jag är mest rädd för vad resultatet kan bli längre fram. Det låter oskyldigt i början, men sedan blir det kanske effekter längre fram.

Samtidigt måste vi vara medvetna om den demografiska utvecklingen. Det är just därför som vårt parti har tagit ställning för att vi måste titta till exempel på arbetskraftsinvandring för att kunna säkerställa tillväxten och pensionerna längre fram.

Under vilket regelsystem lyder detta? Vilken legal basis har denna fråga?

Anf.  28  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara instämma i mycket av det som Ulf Holm nyss sade. Erfarenhetsutbyte och framför allt att man måste fokusera på att få dessa gränsöverskridande frågeställningar för individerna att verkligen fungera på ett utmärkt sätt har framförts av oss tidigare här. Sedan är det självklart så att kunskapsutbyte och så vidare kan vara bra. Men vi vill ständigt varna för allmän samordning av dessa frågor.

Jag ska nämna de offentliga finanserna. Det är bra att vi i Sverige nu ligger före väldigt många andra länder när det gäller att ha reformerat pensionssystemet. När man sammanräknar de offentliga finanserna för att länder som har svarta hål i pensionssystemen inte ska kunna dölja dem får det inte heller bli tvärtom, alltså att man genom ett väldigt bra pensionssystem kan dölja svarta hål i de statliga finanserna.

Anf.  29  MATS ODELL (kd):

Sverige är ett av få länder som har lyckats reformera sitt pensionssystem och har en bred majoritet som står bakom detta och slår vakt om denna reform.

Jag tror att det finns ett problem i många EU-länder. Man får se ganska pessimistiskt på förutsättningarna att uppnå något liknande. Det saknas alltså grundläggande förtroende för blocköverskridande arrangemang av detta slag. Det har gjorts en del försök att reformera pensionssystem i olika länder. De har haft det gemensamt att de partier eller koalitioner som har försökt med detta har mer eller mindre straffats oerhört hårt av väljarna.

Jag tänkte fråga om det från svensk sida finns någon sorts hjälpverksamhet att marknadsföra den svenska modellen eller om finansministern ser någon annan ljusning vid horisonten så att dessa länder verkligen ska kunna få igenom reformer som är verkliga reformer. Mitt intryck är att det är väldigt långt borta att det skulle kunna hända.

Anf.  30  ORDFÖRANDEN:

Har vi något sätt att kunna sälja detta? Kan vi tjäna några pengar på det här?

Anf.  31  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är ju ett uppslag till en ny konsultverksamhet som regeringen skulle ägna sig åt. Jag ska ta väl vara på idén.

För att gå tillbaka till huvudfrågan ska jag säga bland annat till Ulf Holm att det inte finns någon legal bas för detta. Det har en helt annan utgångspunkt. Men det gäller att skilja på makro och mikro. Det finns ju ett makroekonomiskt perspektiv i det här, och det hänger väl ihop med Mats Odells fråga, som blir viktigare och viktigare för medborgarna att förstå, nämligen att det inte går att ha pensionssystem som är oavhängiga av hur samhällsekonomin ser ut. Utan i sista hand är det samhällsekonomins utveckling som bestämmer hur framgångsrika pensioner vi får i framtiden. Det är det perspektivet som diskuteras i detta sammanhang.

Den fråga som Margareta Andersson tar upp om att människor flyttar över gränserna och som säkert blir vanligare och vanligare är inte en fråga som hanteras i detta sammanhang. Det är en fråga för socialförsäkringsministrarna. Det är i ett helt annat sammanhang där man försöker hitta någon form av utbyte och samarbete. Detta handlar om erfarenhetsutbyte där framför allt den makroekonomiska bilden är viktig, att man ser detta från ett breddat offentligfinansiellt perspektiv. Det är naturligtvis en lång resa som vi kommer att få hålla på med under många år framöver för att få inte minst folkligt stöd för att detta inte är något som man inte bygger upp något enstaka år utan att det är en del av vår ekonomi och i sista hand en avvägning som vi gör hur mycket resurser som vi använder för stunden och hur mycket resurser som vi avsätter för framtiden. Därför är det viktigt att dessa arbetskraftsutbudsfrågor förs in i detta sammanhang.

Anf.  32  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller fortsatt arbete i detta ärende.

Vi går vidare på dagordningen. Vi skulle stryka punkt 7. Vi går då vidare till punkt 8 om förslag till biståndsarrangemang.

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vid mötet kommer bland annat ett brittiskt förslag om inrättande av ett internationellt biståndsarrangemang som kallas International Finance Facility att diskuteras. Det här förslaget syftar till att utnyttja den internationella finansmarknaden för att kunna tidigarelägga biståndsutbetalningar. Tanken är att man ska bistå utvecklingsländerna att nå de så kallade millennieutvecklingsmålen. Förslaget går ut på att rika länder ska ställa ut betalningsgarantier till faciliteten, som sedan ska sälja obligationer med dessa garantier som grund. Intäkterna från obligationsförsäljningen ska användas som bistånd.

Vid Ekofinmötet kommer britterna att vilja informera om och mobilisera stöd för initiativet. Jag tycker att det är ett bra initiativ, och vi stöder naturligtvis ambitionen bakom själva förslaget: att skapa förutsättningar för ökade, långsiktiga, stabila biståndsflöden till de fattigaste länderna. Men det finns naturligtvis många frågetecken och många obesvarade frågor. Det här är väl bara början på en typ av diskussion.

Jag skulle också vilja uppmärksamma att vi från svensk sida har velat få en uppföljning av det som hände i Monterrey förra året, för ett år sedan, när det gällde att halvera världsfattigdomen. Vi har begärt att få en sådan uppföljning. Det kommer också att göras på utrikesministerrådet den 19–20 maj. Vi tycker att det är viktigt att också Ekofin är involverat i det är, och vi kommer att efterlysa en uppföljning även för Ekofinrådets del.

Anf.  34  KARIN PILSÄTER (fp):

Det här är ju en frågeställning som i sak egentligen inte alls hör hemma här. Det är lite svårt att veta exakt vad man ska tycka till om i det här sammanhanget. Det är självklart att man måste välkomna själva grundidén, att man ska få fram en mer bistånd och större stöd. Samtidigt är det på något sätt så att problemet med bistånd inte handlar om finansieringskällor utan om biståndsvilja. Det är det som är det stora problemet. Det återkommer man till i diskussioner om Tobinskatter och alla möjliga sådana saker. Det är inte skattebaser som den rika världen lider brist på utan det handlar om viljan att dela med sig av dem.

Jag ser att ni skriver att det finns ett antal problem med förslaget. Vi skulle vilja gå ett steg längre. De tekniska frågeställningarna är nog både av principiell och teknisk natur. Det är viktigare att hitta former för att se till att man faktiskt vill bistå än att gå runt på det här viset.

När jag fick höra talas om det här och läste om det första gången kände jag att det här var något slags korsning mellan eurobonds och Tobinskatt. Frågan är om det är ett sätt för ambitiösa ministrar och regeringar att kunna gå runt en bristande betalningsvilja nationellt. Är tanken att de här betalningsgarantierna ändå skulle vara nationella och att obligationerna skulle ställas ut av respektive land? Eller är tanken att det ska bildas någon sorts konsortium som ska genomföra det här? Vi skulle vilja sätta upp skuldavskrivningar, biståndsvilja och sådant som viktigare frågor än att hitta nya former för att få fram de här pengarna.

Anf.  35  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Det är precis som Karin Pilsäter säger, det är viktigt att försöka halvera världsfattigdomen och helst få bort hela världsfattigdomen. FN:s millenniemål är ju bra, att försöka halvera den till 2015. Då är det klart att det behövs betydligt mer pengar, mer resurser. När jag läser det här förslaget får jag en känsla av att det är lite spekulation i det här med obligationsförsäljning. Det kan också, som det står i texterna, leda till ett mindre biståndsflöde till behövande länder. Man vet ju inte om man får de här förmånliga kreditvärderingarna, vilket hävdas i förslaget. Det finns ett oerhört risktagande. Risken är att man inte alls får ut de pengar som satsas i det här förslaget. Jag tycker inte att man kan spela lotteri med världens fattiga på det sättet. Det känns som att vi gör det med det här förslaget. Jag tror inte att vi i Vänsterpartiet är så väldigt begeistrade över det här.

Anf.  36  ULF HOLM (mp):

Fru ordförande! Man ska egentligen vara väldigt positiv till nya uppslag för att få fram mer pengar, men jag måste ändå säga att jag är lite skeptisk till det här. Framför allt måste målet vara att man ska öka biståndet. Det viktiga är att biståndsviljan ökar.

Så läser man det här om budgetära konsekvenser. Där står det att för svensk del ska det här falla inom nuvarande budgetramar. Det är alltså ingen förändring av själva biståndsviljan från svenskt håll. Ändå är argumenteringen ovanför att man tror att det globala biståndet med det här ska öka från 50 miljarder till 100 miljarder. Men Sverige är i så fall inget föregångsland i detta avseende. Här ska vi ta pengarna från nuvarande biståndsram. Det blir inga effekter, utan det är bara ett nytt avancerat tekniskt sätt att hantera frågan. Det är ingen vinst som jag ser det i så fall, utan det blir bara ännu mer komplicerat.

Därför ställer jag mig i dagsläget mycket kritisk till det här förslaget, men jag måste givetvis kolla med min riksdagsgrupp ordentligt eftersom vi inte har diskuterat frågan så där överdrivet mycket, om man uttrycker det så.

Anf.  37  MIKAEL ODENBERG (m):

Fru ordförande! Det är naturligtvis omöjligt att ha någon bestämd uppfattning om klokskapen i detta förslag utifrån det här underlaget. Svårigheten med det har möjligen också kommit till uttryck i de tidigare inläggen. Jag kan väl säga att även om man kan sätta ett stort frågetecken för om detta brittiska initiativ om det genomförs verkligen kommer att öka betalningsflödena hindrar det inte att det i och för sig skulle kunna vara en intressant teknisk lösning. Jag uppfattar det i väldigt stor utsträckning som just en teknisk lösning. Möjligen kan det också vara bra för det som vi tycker att man bör ha som en ökad inriktning i biståndspolitiken, nämligen skuldavskrivningar.

Det kan vara intressant att utreda det här förslaget vidare även om man kan sätta frågetecken för om det verkligen kommer att kraftigt öka betalningsflödena för biståndsändamål. Det är min allmänna reflexion kring detta.

Sedan har jag en fråga, närmast. Det gäller hanteringen inom EU-systemet. Är detta så att säga behandlingen? Är det klart sedan? Blir det en diskussion kring detta brittiska initiativ eller hur ska det processas vidare i EU-systemet? Det framstår inte som alldeles kristallklart. Vilka former kommer EU:s eventuella stöd till det brittiska initiativet att ta sig om det skulle finnas ett sådant stöd?

Anf.  38  MATS ODELL (kd):

Jag vill också bara kort deklarera att jag tycker att det är värt att stödja den svenska positionen här, att man kan ha en positiv hållning. Sedan måste man se om det kan finnas problem.

Däremot tycker jag inte, till skillnad från en del andra talare, att det skulle vara en nackdel för att få förutsättningar för ökade långsiktiga och framför allt stabila biståndsflöden. Jag tycker att det finns en del kamrater runt det här bordet som kunde tänka på begränsningsbelopp och sådana företeelser som plötsligt dyker upp. Det skulle ju omöjliggöras med den här modellen. Något positivt borde man kunde se för dem som har hållit på och förhandla om just den saken, tycker jag.

Anf.  39  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag tycker också att det här verkar vara något som är värt att diskutera vidare för att undersöka både risker och fördelar. Det är klart att om det här kan fungera som någon form av garanti, så att man får en riskgaranti från EU, tycker jag att det skulle kunna fungera. Då skulle vi få den här effekten som står beskriven. Man skulle kunna göra det belopp som går att låna ut betydligt större än vad biståndsbeloppet är i dag. Då skulle det verkligen vara en vinst för hela systemet.

Sedan är frågan hur det ska garanteras och så. Jag tror att det är här förslaget kan ha väldigt positiva effekter med rätt utformning, men det kan också bidra till att man plockar bort en del av det bistånd som i dag ges om man hanterar det fel. Jag tror att man måste fortsätta att utreda och diskutera det här vidare. Då är det viktigt att vi vet vad som händer. Därför är det intressant med den fråga som Mikael Odenberg ställde om hur det här ska hanteras vidare.

Anf.  40  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag har mer en reflexion efter att ha lyssnat på Mats Odell. Jag tror ändå att det här förslaget kommer sig av att man ska få fler länder att nå upp till minst 0,7 %. Den gränsen har vi i alla fall passerat.

Anf.  41  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är viktigt att först säga att statusen på det här är ett förslag från brittiskt håll. Det är ännu inget underlag för ett ställningstagande. Många av de frågorna som har ställts kring bordet är det egentligen bara britterna själva som kan svara på, alltså vad de har för avsikter och hur de har tänkt sig det hela. Det är en del av diskussionen som självfallet kommer att fortsätta på tisdag i Ekofin.

Den fortsatta hanteringen beror alldeles på om det finns en positiv grundhållning till att gå vidare med att undersöka det här förslaget. Sedan är det Valutafonden och andra som får tas in i arbetet i fortsättningen. Det beror på om man tycker att det är värt att gå vidare med idén.

Jag vill påminna om att man på Monterreykonferensen förra året både från amerikansk och europeisk sida ville utfästa sig att fördubbla biståndet åren framöver för att nå halverad fattigdom till 2015. Det är ett skört löfte. Amerikanarna har faktiskt redan börjat backa från många av sina löften.

Bland EU-länderna finns en väldigt stor spridning. Sverige, Danmark och Holland hör ju till de länder som ger mest bidrag i världen. Vi är lite drygt 1 ‰ av världens befolkning, men vi ger 3 % av biståndet i världen. Vi har ju anledning att se till att de som har utfäst sig att fördubbla sina insatser, alltså från 0,10 till 0,20 när vi ligger på 0,7, 0,8 och 0,9 i de tre länder som jag nämnde, inte halkar efter. Det får inte bli så att de använder några krypvägar ut ur det här systemet.

Jag tror att Storbritannien har en önskan, jag vet att inte minst både finansministern och biståndsministern har den ambitionen, att försöka åstadkomma ett resultat. Det är därför de tar det här initiativet. Jag tycker alltså ändå att det ska prövas i positiv anda. Sedan finns det säkert en massa invändningar och frågor som britterna får försöka svara på. Sedan får man se om det håller hela vägen ut och om det kan användas i fortsättningen. Syftet är trots allt att vi ska leva upp till det som vi beslutade i Monterrey förra året och som det tyvärr finns indikationer på att en del länder inte riktigt orkar med.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag tre talare anmälda. Det är Mikael Odenberg, Karin Pilsäter och Hillevi Larsson. Innan jag släpper in er vill jag bara säga att det är en information som vi får nu. Vi ska alltså inte ta ställning. Blir det någonting av så kommer, precis som finansministern säger, frågan tillbaka till oss här i EU-nämnden.

Anf.  43  MIKAEL ODENBERG (m):

Det gäller bara denna hanteringsfråga. Jag vet inte om jag har uppfattat det rätt. Ska jag tolka finansministerns svar som att vad Storbritannien vill är att EU ska ta över det här initiativet och göra det till sitt? Är det så man ska uppfatta det?

Sedan kan jag möjligen tillfoga att så länge vi diskuterar unionens biståndspolitik är väl det omedelbara problemet inte så mycket att fördubbla betalningsflödena som att se till att göra av med de pengar som redan anslås över EU-budgeten. Om jag inte är fel underrättad är det så att det i dag görs återbetalningar av biståndsmedel till medlemsstaterna eftersom man inte har en vettig avsättning för de medel som har budgeterats över EU-budgeten. Men det är naturligtvis en fråga som ligger vid sidan av detta brittiska initiativ.

Anf.  44  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är viktigt att komma ihåg en sak i det här sammanhanget. Det kan, både i den inrikespolitiska debatten och här, kanske låta som att det är en väldigt stor skillnad. Det finns ändå en grundhållning i Sverige som skiljer sig från den i genomsnittsländerna. Vi kan ha mycket synpunkter på att begränsningsbelopp och annat så snabbt tillgrips just i fråga om biståndet. Vi var ju nere på 0,7 för inte så många år sedan, den så kallade skammens gräns. Men likafullt är det ju så att vi relativt de flesta andra länder har en betydligt mer generös hållning.

Det viktiga för Sveriges del är väl att driva på. Jag glömde säga en sak förut om den här uppföljningen av Monterrey. Om du kan driva på så att den typen av diskussioner kommer fram kanske det är mer värdefullt. Jag får lite en känsla av att det här är ett sätt att gå runt själva pudelns kärna, nämligen att det kommer att kosta den egna plånboken att faktiskt höja biståndet.

När det gäller EU:s bistånd tycker jag att det, precis som Mikael Odenberg sade här, finns betydande kvalitetsproblem som man behöver ta tag i för att verkligen se till att vi får valuta för pengarna. Vår slutsats är inte att man ska dra in pengarna utan att man ska se till att man får valuta för dem.

Den här frågan kan bli som så många andra, nämligen att först får vi information. Det är väldigt lösligt. Sedan går man vidare. När det sedan kommer tillbaka för beslut är det för sent. Då har vi fått information en massa gånger och processen har rullat på. Därför är det väldigt viktigt, fru ordförande, att faktiskt skicka med signaler redan vid starten. Även om man inte kan vara hemskt bestämd är det är så att när en sådan här sak har rullat på under några möten är det för sent att säga nej om man skulle vilja det. Det är nu man måste göra det.

Det är därför jag vill skicka med att vi från vår sida är väldigt skeptiska till att man lyfter upp det till EU-nivå, hittar på nya finansieringsformer och går runt själva pudelns kärna. Men vi ska gärna fokusera på uppföljningen av Monterrey och de frågorna.

Anf.  45  HILLEVI LARSSON (s):

Jag håller med om mycket av det som har sagts vid bordet. Alla nya idéer är naturligtvis värda att diskutera, speciellt när de har dessa goda ambitioner. Men självfallet måste man analysera dem i detalj. Det jag kanske tycker är allra viktigast är att detta inte får bli en ersättning för annat som gör att det sammanlagda biståndet blir mindre än tidigare. Det måste leda till att det blir mer. Det får inte heller bli så att det blir mindre tryck när det gäller skuldavskrivningar.

En av de viktiga frågorna är, som Karin Pilsäter vid tidigare möten har varit inne på, jordbrukspolitiken och all politik kring rättvis handel, att så långt det går ta bort handelshinder. Det tror jag är det viktigaste att betona, att det absolut inte får leda till mindre tryck när det gäller andra frågor som är verkligt betydelsefulla för biståndspolitiken. Jag tror att det mest långsiktigt hållbara är just att u-länderna blir självförsörjande, att de ökar sin ekonomiska utveckling och att de utvecklas framåt enligt ordspråket att det är bättre att lära en man fiska än att ge honom fisk i handen. Det tycker jag är viktigt att lägga tonvikten på. Men man ska absolut inte avvisa en god idé, utan den måste naturligtvis diskuteras igenom.

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det finns en risk att vi lägger ett väldigt svenskt perspektiv på biståndsdiskussionen. Det är en realitet att många länder helt enkelt inte gör tillräckligt mycket. Därför var det en mycket stor framgång med Monterreykonferensen att vi fick utfästelser från USA, som i tio års tid har minskat sitt bistånd, alltså gått åt andra hållet. Nu har de lovat att vända även om det finns tecken på att de inte riktigt håller sina löften. Många EU-länder valde också att stå bakom de deklarationer som gjordes om att också vi från EU-länderna ska öka på vårt bistånd i fortsättningen.

Jag uppfattar, och jag tror att jag tolkar nämnden så också, att varje idé som kan tas fram om hur vi kan genomföra den här höjda ambitionsnivån ska prövas utifrån sina meriter med de anmärkningar som kan finnas och allt annat. Självfallet ska det inte vara så, och jag tror inte britterna om det heller, att det här är någon sorts undanflykt eller ersättning för att komma undan de löften som man har ställt ut. Det här är ett sätt att mobilisera de internationella finansmarknaderna för att hjälpa till att nå de här målen på något sätt.

Det är en realitet att i många länder, med de starka budgetrestriktioner som i dag finns i de flesta EU-länder, är det här långt ned på listan. Det är mycket längre ned på listan i alla andra länder än i Sverige. Det är Sverige, Holland och Danmark som fortfarande har kvar den här prioriteringen. I andra länder har det ingen topposition. Därför är det viktigt att ta vara på varje initiativ om vi över huvud taget ska kunna fullfölja målet. Ofta står det mellan att det inte blir någonting alls eller att man är beredd att pröva de tekniker som kan användas. Det kan säkert finnas flera invändningar än dem som har förts fram kring bordet, och det får prövas i fortsättningen. Men jag tror inte att britterna har någon annan ambition än att försöka hjälpa till att genomföra Monterreydeklarationen, och det här är ett uppslag som de har fört fram.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer på talarlistan, utan då vill vi tacka för den här informationen. Då skickar vi naturligtvis med de synpunkter som har framförts. Då går vi vidare till nästa punkt på dagordningen. Det är punkt 9, om pensionsfonder. Varsågod, finansministern!

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det gäller antagandet av direktiv som reglerar tjänstepensionsinstitut. Ett tjänstepensionsinstitut förvaltar medel som betalas in till arbetstagarens avtalspension. Direktivet innehåller minimiregler som ska möjliggöra en effektiv förvaltning av pensionsmedlen utan att skyddet för pensionstagaren blir eftersatt eller att pensionerna fördyras i onödan. För svensk del berörs tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser. Det finns också en möjlighet att välja att tillämpa direktivet på tjänstepensionsverksamhet som sker i försäkringsbolag.

En politisk överenskommelse i rådet kom i juni förra året. Den formella gemensamma ståndpunkten antogs i november. Sverige har tillsammans med 13 andra medlemsstater ställt sig bakom denna. Det var bara Belgien som var emot. Belgien efterfrågade ett direktiv med större detaljrikedom och mer specificerade regler. Eftersom medlemsstaternas system på området skiljer sig åt i hög grad har det inte varit möjligt att gå dem till mötes.

Parlamentet har nu avslutat sin andra behandling av frågan, och den har lett till vissa ändringar. Det är dock ingenting som påverkar innehållet i sak jämfört med rådets gemensamma ståndpunkt.

Under förberedelserna inför Ekofin har Belgien motsatt sig direktivet. Här behövs det bara kvalificerad majoritet för ett antagande, och det står därför ganska klart att det här kommer att antas i stort sett utan diskussion och att Belgien kommer att upprepa sin tidigare kritik. Vi stöder alltså direktivet från svensk sida.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Precis som finansministern sade har ju det här varit uppe tidigare i EU-nämnden och då har det funnits en majoritet för regeringens ståndpunkt. Jag lämnar ordet fritt. Ingen har begärt ordet. Då kan jag konstatera att det återigen finns majoritet för regeringens ståndpunkt. Då går vi vidare till punkt 10 på dagordningen om avdragsrätt och gränsöverskridande återbetalning av moms.

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är också en av våra långkörare. Det var ett direktivförslag som kom upp redan sommaren 1998 och som har varit uppe på Ekofins agenda vid ett flertal tillfällen, senast i november förra året. Då gav Ekofin Coreper och arbetsgruppen för skattefrågor i uppdrag att fortsätta sitt arbete med direktivet och uppmanade samtidigt ordförandeskapet att rapportera om arbetet senast den 1 juli i år. Nu finns den här rapporten från ordförandeskapet, som ni har fått del av. Det finns ett direktivförslag bestående av två delar. Dels är det ett förslag om harmonisering av avdragsrätten, dels ett förslag om gränsöverskridande avdragssystem.

Sverige har hela tiden varit en av förespråkarna för gränsöverskridande avdragsrätt. Därför är det ett mycket viktigt förslag som innebär stora förenklingar för företagare att återfå den moms som de är berättigade till att återfå när de handlar varor och tjänster i andra länder. Vi tycker därför att arbetet nu kan slutföras utan ytterligare fördröjningar.

Anf.  51  ULF HOLM (mp):

I det dokument som vi har fått ut står det bland annat om de här problemen med att några delegationer motsätter sig själva principen. Det gäller bland annat momsbedrägerier och administrativa kostnader. Men det står ingen vidare kommentar, till exempel om huruvida man har någon åtgärd för att försöka förhindra risk för momsbedrägerier med falska fakturor och så vidare. Finns det något sådant underlag?

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag överlåter den frågan.

Anf.  53  Kanslirådet INGA-LILL ASKERSJÖ:

Är din fråga om det finns något konkret underlag, alltså en utredning om vilka risker för momsbedrägerier som skulle kunna tänkas föreligga i ett sådant här system? Är det frågan?

Anf.  54  ULF HOLM (mp):

När man läser om problem i samband med kontroller och risk för momsbedrägerier – allmän användning av falska fakturor – är det en ganska kraftig invändning, tycker jag personligen, eftersom vi vet att det förekommer ganska mycket sådant. Om då vissa medlemsstater tror att det kommer att bli en markant ökning av de här problemen måste man, om man inför det här systemet, också se till att det finns åtgärder som förhindrar just uppkomsten av falska fakturor och idéer om hur man kommer åt dessa.

Anf.  55  Kanslirådet INGA-LILL ASKERSJÖ:

Det har förts en ganska intensiv diskussion om kontrollaspekterna i det här nya systemet. Här kan man konstatera att det helt enkelt föreligger olika uppfattningar om hur stora de här kontrollproblemen egentligen skulle bli. Det man i och för sig är enig om är att det alltid finns en risk att det florerar falska fakturor. Det gör det i allra högsta grad i dag också med det återbetalningssystem som finns. Det är alldeles riktigt.

Det har alltså inte gjorts någon närmare utredning. De som påstår att det skulle bli ett större antal falska fakturor som skulle florera på marknaden har inte presenterat några direkta rapporter om vilka beläggen är för att så skulle vara fallet. Sedan kan man konstatera en annan sak, och det har förespråkarna för det här systemet också gjort: Visst är det klart att det alltid finns en risk för falska fakturor. Däremot finns det en möjlighet att komma till rätta med detta i det här gränsöverskridande avdragssystemet, nämligen att statsförvaltningen, skattemyndigheterna, nu får möjlighet att kontrollera sina egna företagare.

Det är skillnaden jämfört med det system som vi har i dag. I dag ska man försöka kontrollera andra länders företagare. I det gränsöverskridande avdragssystemet är det det egna landets företagare som man kommer att göra revisioner och kontroll av. Då har man ansett att det är en sak som talar för att det blir lättare att kontrollera och lättare att komma till rätta med risken för falska fakturor.

Anf.  56  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer på talarlistan utan då kan jag konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vi går vidare till punkt 11, som är skattepaketet. Varsågod, finansministern!

Anf.  57  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Italien har ju sedan en tid tillbaka blockerat skattepaketet. De har gjort gällande att de har problem med sparandedirektivet och avtalet med Schweiz. Samtidigt har Italien tagit upp frågan om mjölkkvoter. Italien har nu begärt att rådet ska behandla en fråga om mjölkkvoter enligt artikel 88.2 i EG-fördraget. Enligt den artikeln kan rådet enhälligt besluta att statsstöd som lämnas är förenligt med den gemensamma marknaden. Det är en begäran som avser stöd till de italienska mjölkbönderna och som är inrikespolitiskt viktigt för Italien.

Det finns indikationer som tyder på att Italien naturligtvis försöker utnyttja skattepaketet för att få till stånd ett godkännande av det här stödet. Det är helt väsensfrämmande frågor som inte har något alls med varandra att göra, men det är tyvärr inte ovanligt i EU-sammanhang att det dyker upp sådana här kombinationer.

Vår inställning är i första hand att frågan om mjölkkvoter över huvud taget inte ska kopplas ihop med skattepaketet utan att det är en fråga som bör beredas separat vid jordbruksrådet. Sedan ska man behandla skatteproblemen för sig. Det kan mycket väl bli så att Italien kommer att vidhålla sin ambition att göra den här kopplingen. Det gäller framför allt i fråga om artikel 15 i avtalet mellan EU och Schweiz. Det handlar alltså om moder- och dotterbolagsdirektivet och ränte- och royaltydirektivet. Man vill ha ett särskilt avtal mellan Italien och Schweiz på den punkten.

Det är naturligtvis så att om Italien skulle lyfta sina övriga reservationer, så att man kan släppa igenom skattepaketet, får man väl överväga frågan om man kan ha den här särbestämmelsen i artikel 15 omkring moder- och dotterbolagsdirektivet och ränte- och royaltydirektivet. Mjölkkvotsfrågan bör däremot rimligen hanteras av jordbruksrådet. Det var också en stor fråga på det senaste toppmötet. Det är väl mycket stor risk att den återkommer i ett sådant sammanhang.

Det blir kanske en festlig början på det italienska ordförandeskapet.

Anf.  58  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då gör vi så att vi tar diskussionen kring både punkt 11 och punkt 12 samtidigt.

Anf.  59  MIKAEL ODENBERG (m):

Fru ordförande! Det är ju som finansministern säger, att det här sättet att blanda ihop saker som inte har med varandra att göra inte är helt obekant inom EU-systemet. Däremot kan man möjligen säga att den italienska hanteringen av det här ärendet är ett ovanligt flagrant exempel på hur man med hjälp av mjölkkvoterna ska kidnappa skattepaketet. Just för att det är så flagrant vill jag ändå säga att det känns angeläget att inte belöna den förhandlingsteknik som italienarna med det här agerandet ger prov på.

Anf.  60  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag delar uppfattningen. Sedan hamnar man ju ofta i situationer där det handlar om att välja mellan pest och kolera.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då har jag ingen mer på talarlistan, utan jag kan sammanfattningsvis konstatera att det återigen finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet. Då går vi vidare till övriga frågor. Finns det någon övrig fråga? Finns det något på A-punktslistan som vi borde få information om? Nej, då tackar vi finansministern med medarbetare för att ni har kommit hit och önskar er en trevlig helg.

Anf.  62  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack detsamma!

2 §  Regionalpolitik

Statsrådet Ulrica Messing

Information och samråd inför informellt ministermöte den 16 maj 2003

Anf.  63  ORDFÖRANDEN:

Då går vi snabbt vidare till punkt 2 på dagordningen, som handlar om regionalpolitik. Vi önskar statsrådet Ulrica Messing med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Det här är information och samråd inför det informella ministermötet. Varsågod, statsrådet!

Anf.  64  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Tack så mycket. Jag vill börja med att tacka för möjligheten att få komma hit och redogöra lite grann för den diskussion som väntar på det informella ministermötet. Det är inte vanligt att vi besöker nämnden inför informella möten, men det här är ett viktigt möte där vi för första gången ska träffas i ett EU-25, där också de tio nya medlemsländerna ska vara med och diskutera vad som ska hända med sammanhållningspolitiken efter 2006.

Som ni vet är det här ett arbete som har pågått en längre tid. Det har kommit ett antal rapporter från kommissionen. Vi har så sent som för någon vecka sedan varit i näringsutskottet och diskuterat den gemensamma position som vi ska ha i de här diskussionerna. Den utgår mycket från att Sverige i dag är nettobetalare till EU. Vi är ett av de länder som betalar allra mest i medlemsavgift. Därför är vi måna om att försöka förbättra vår position som betalare av medlemsavgiften i de förhandlingar som väntar.

Ska vi lyckas med det är det viktigt att man håller ihop diskussionerna om strukturfondspolitiken med en förändrad jordbrukspolitik och också med andra politikområden, som konkurrenspolitiken eller forskning och utbildning. Vi är väldigt måna om att understryka att politikområdena ska hänga ihop och att de ska komplettera varandra.

Den del då som rör strukturfondspolitiken ser ju ut så i dag att EU:s gemensamma budget omfattas av 0,45 % av strukturfondspolitiken. Det innebär att man i dag har avsatt 1 802 miljarder svenska kronor till strukturfonderna, och av de 1 802 miljarderna får Sverige 19 miljarder. Det är ungefär 1 % av hela budgeten.

De största bidragstagarna när det gäller EU:s strukturfonder i dag är Spanien, Tyskland och Italien. När vi nu ska gå in i förhandlingarna är vi väldigt måna om att man i strukturfondsarbetet ska fokusera på att utjämna skillnader mellan länder och inte lika mycket på att utjämna skillnader inom ett och samma land, alltså mellan regioner. Detta är vi just därför att vi vill understryka att varje enskilt land måste ta ett ansvar för att försöka utjämna skillnaderna inom sitt land.

Man kan till exempel titta på Italien. Vi vet att norra Italien är otroligt rikt medan södra Italien är väldigt fattigt. Vi menar att det finns en stor poäng i att också Italien självt tar ett ansvar för att försöka utjämna skillnaderna inom landet och att det inte bara sker via EU:s strukturfondspolitik. Det är en av ingångarna, att man ska ta ett större ansvar från de rika ländernas sida när det gäller att utjämna skillnader inom länderna. Det betyder också att vi tycker att huvuddelen av strukturfondspengarna i fortsättningen ska gå till de nya medlemsländerna, eftersom de har en betydligt lägre levnadsstandard än vad EU:s 15 medlemsländer har i dag.

Vi kan inte ställa oss bakom att budgeten för strukturfonderna också i fortsättningen ska vara 0,45 %. Blir den det betyder det nämligen att man egentligen, i reella kronor, räknar upp strukturfondsbudgeten avsevärt. Vi menar att man i stället måste ha ambitionen att försöka sänka den nivån. Vi tycker att den spärregel som finns i dag som innebär att inget land kan få mer än 4 % av sitt lands BNP tillbaka i strukturfondsstöd ska finnas kvar. Det finns starka skäl för det. Det gäller inte minst risken för inflation. Men det finns också andra starka argument för att ha kvar ett tak för hur mycket pengar medlemsländerna kan få tillbaka.

Vi tycker att nuvarande kriterier för mål 1 ska fortsätta att gälla strikt. Det innebär i stort sett att det bara är regioner som har en BNP under 75 % av EU:s genomsnitts-BNP som omfattas av mål 1. Man tar också hänsyn till gleshetskriterier. Gleshetsfaktorn var någonting som kom in när Sverige, Finland och Österrike blev medlemmar, och för Sverige och Finland spelar gleshetsfaktorn en väldigt stor roll.

Vi har i norra delarna av Sverige och i Norrlands inland en befolkningstäthet på mellan tre och fem invånare per kvadratkilometer. Nästa område i något slags gleshetstävlan är Highland and Islands i Skottland som har drygt tio invånare per kvadratkilometer. Vi har stora områden med väldigt få invånare i vårt land, så gleshetskriteriet spelar en stor roll för oss.

Vi tycker sedan att en mindre del av strukturfondspengarna ska vara inriktad på ett mål 2 som har den ingång som vi skrev om i Lissabonagendan och som också finns med i Göteborgsslutsatserna, det vill säga en ingång att stötta tillväxt och utveckling. Det kan inte minst handla om omställningar från en näring till en annan näring. Det handlar om att försöka stötta just det tillväxtperspektivet och om att mål 2 ska koncentrera sig på det.

Det finns i dag en möjlighet att samarbeta mellan regioner i olika länder; det handlar om det som kallas för Interreg. Norra Sverige kan till exempel få lite stödpengar för att göra gemensamma arbeten med Finland. Vi tycker att det ska finnas kvar men att det i fortsättningen inte bara ska gå till regioner som har landgränser mellan sig, utan också de som har vattengränser mellan sig ska kunna räknas som grannar. Det är jätteviktigt i och med de nya medlemsländerna. Många av dem blir ju våra grannar på andra sidan Östersjön, och då finns det ett värde i att man kan ha en del gemensamma utbytessatsningar eller projekt också över just Östersjön.

Vår ingång nu är alltså att vi ska vara restriktiva, ha kvar spärreglerna, lägga mest pengar på mål 1, som har med levnadsstandard och gleshetsfaktorn att göra, ha en liten del som riktas till ett mål 2 som har fokus på tillväxt och också ha några pengar när det gäller att stötta just det här utbytet av erfarenheter mellan regioner.

Sedan finns det naturligtvis all anledning att fortsätta att understryka att man måste försöka förenkla administrationen runt strukturfondsprogrammen. Man måste anstränga sig från kommissionens sida, och självklart också vi här hemma, för att försöka göra arbetet runt de här strukturfondspengarna enklare.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för det. Vi kräver inte att vi ska få ett samråd vad gäller de informella mötena, men det är klart att vi uppskattar när regeringen tar ett initiativ när det finns någonting att informera EU-nämnden om.

Anf.  66  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Fru ordförande! Tack för presentationen från ministern!

Vi från Vänsterpartiets sida tycker att det känns bra att rikta in oss på mål 1. Det är nog viktigt. Det här med gleshetsfaktorn är av avgörande betydelse. Norrlandsbefolkningen är ganska utsatt i många sammanhang, också när man pratar om jordbruksfrågor. Vi på miljö- och jordbrukssidan vill kanske satsa mer på miljö- och landsbygdsutveckling, öppna landskap. Jag tror att det är viktigt att i dessa sammanhang betona mål 1-områdena.

De siffror, 19 miljarder, som ministern redogjorde för avser naturligtvis hela den nuvarande perioden. Så det är inte bara ett år...

Anf.  67  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Nej, tyvärr.

Anf.  68  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Tack för det!

Anf.  69  HILLEVI LARSSON (s):

Jag tycker att det är väldigt bra att vi får den här informationen, och jag tycker att det är spännande att de nya medlemsländerna, eller de som är på väg att bli medlemsländer, får vara med på det här mötet. Det är en bra ingång att det framför allt är de nya som nu behöver hjälp, och då får de andra stå tillbaka. Men då är min fråga: Vad tycker till exempel Spanien, Tyskland och Italien, som i dag får så mycket, om detta? Kan man räkna med att de kommer att protestera högljutt, eller kommer det faktum att de nya länderna är med på mötet att göra att de kommer att hålla sig lite mer på mattan? Eller vad ska man tro om det?

Jag tycker att det är en bra ingång för Sveriges del att vi framför allt ska satsa på de nya.

När det gäller det här med glesbygd är det rätt intressant att göra en jämförelse med Irland. Det finns ju en viktig skillnad mellan Irland och Sverige, och det är att pubarna på Irland kanske inte ligger lika glest som här. Det gör ju en del inte minst för deras turistindustri. De gynnas av den faktorn. Det kan man faktiskt framhålla.

Avslutningsvis vill jag ta upp något som jag tycker är intressant i EMU-diskussionen. Det har i och för sig inte specifikt med EMU att göra, men det här med en kris i ett visst land eller i en viss region i ett land diskuteras väldigt mycket kring EMU. Anledningen till att jag egentligen inte tycker att det har med EMU att göra är att man inte står stark i en kris även om man inte är med i EMU. Ett exempel är ju när Storbritannien drabbades av galna ko-sjukan. Vad jag har förstått fick de då hjälp via EU:s jordbruksbudget. Det var enorma summor som pumpades in den vägen. Detta har ju inte med EMU att göra, men utifrån ett EMU- perspektiv kan det kanske vara intressant att diskutera detta.

Jag tror i och för sig inte att ett EMU-medlemskap, alltså att man har euron, skulle leda till att man står helt utan verktyg i en krissituation, men alldeles oavsett det tycker jag att det kunde vara intressant att veta vilka möjligheter det finns att stödja ett land som drabbas av en kris. Finns det någon möjlighet genom de här strukturfonderna eller regionalstöden? Det är ju inte alla kriser som handlar om jordbruk, så att man därigenom kan få jordbruksstöd. Det kunde i alla fall vara intressant att höra om man kan komma med någonting där.

Anf.  70  ULF HOLM (mp):

Det är mycket värdefullt att statsrådet är här i så god tid innan frågorna kommer upp. Jag ska bara väldigt kort redogöra för mina synpunkter.

Man måste vara mycket restriktiv med hur mycket pengar som läggs in i det här. När Revisionsrätten i EU har gått igenom många av de här bidragen har vi ju sett att det tyvärr förekommer alltför mycket oegentligheter. Därmed är det inte sagt att det är fusk, utan det är oegentligheter, som är EU-språket när man inte riktigt kan ta reda på om något har legal status eller inte. Därför tycker jag att det ska vara mycket lite pengar i det här.

Jag tycker naturligtvis att det är vettigt att man satsar mest på de regioner som är mest eftersatta, och gleshetskriteriet måste naturligtvis finnas kvar. Jag håller också med om att det måste bli administrativt enklare. Det var några snabba synpunkter.

Anf.  71  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Jag uppskattar också att ministern är här i dag. De här frågorna är ju väldigt långsiktiga. De behöver diskuteras här i Sverige och över huvud taget, så att det verkligen blir en sammanhållande fråga och inte någonting som splittrar både Sverige och andra länder. Vi ska känna att vi på olika sätt närmar oss varandra. Det är ju det som är en av meningarna med hela EU-samarbetet.

Gleshetskriteriet är väldigt viktigt för vår del. Man kan väl fundera över hur långt man ska gå, eftersom det finns större och mindre gleshet även i Sverige. När det gäller Norrlands inland är det väl ingen diskussion, men det finns även vissa delar i södra Sverige, Bergslagen till exempel. Var går gränsen? Hur sätter man de här gränserna i Sverige? Hur ser man till att det kommer att fungera på ett effektivt sätt?

Sedan gäller det den punkt som kommer upp på eftermiddagen här, hur man ska förenkla och göra det här tydligt. Många gånger tror jag att det blir felaktigheter och sådant för att man inte riktigt förstår. Just förenklade regler kan göra att det blir mycket lättare att följa reglerna, så att man kommer bort från en del av de olägenheter som finns i dag.

Anf.  72  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ska fatta mig mycket kort. Jag förmodar att mina kolleger i näringsutskottet tidigare har framfört sina informella synpunkter.

Det här handlar väldigt mycket om politik, men det är också till viss del EU när det är som sämst. Man ska skicka in en massa pengar och fylla i 18 blanketter för att få tillbaka pengarna ett par år senare.

Jag tycker att det är en mycket bra ingång att det mycket mer ska handla om utjämning mellan nationerna än om utjämning inom nationerna. Det är egentligen ett helt irrationellt sätt, att hantera den inom den nationella politiken. Det borde egentligen bara vara nettoflöden. Utifrån det perspektivet tycker jag att det är felaktigt att bita sig fast i gleshetsfaktorn. Det är just ett sätt för oss att kunna skicka in pengar och sedan få tillbaks dem, och det går egentligen stick i stäv med resonemanget om att utjämning inom nationen ska vara en nationell fråga.

Men det är kanske alldeles för altruistiskt att driva en sådan linje, och det är kanske fullkomligt omöjligt att få det här genomfört. Men jag vill ändå väcka tanken att slåss vi för gleshetsfaktorn slåss vi egentligen för exakt samma sak som att norditalienarna ska slippa betala till syditalienarna.

Den andra frågan gäller att man borde prata mer om utsatta regioner, för jag tror att den nationella betalningsviljan, i varje fall i vårt land, är lättare att uppbåda för glesbefolkade regioner än för mera socialt utsatta regioner och stadsdelar. Jag menar att det är en problemställning som kommer att vara växande i Europa och som så att säga mer hör framtiden till. Gleshetsproblemen är på något sätt lite mer historia, medan de sociala problemen och trycket i utsatta stadsdelar i många olika länder mer är en växande bomb.

Eftersom det här är en informell diskussion skulle jag uppskatta om ministern också hade möjlighet att väcka den kontrastfrågeställningen. Vi i Sverige är ännu lyckligtvis rätt så förskonade, men jag ser framför mig att det här kan växa även i vårt land.

Sedan var det den tredje frågan. Projektperioden är ju väldigt lång. Alldeles bortsett från EMU, som Hillevi Larsson säger, ska man kanske inom det här området redan från början planera, så att man faktiskt har en rörlig pott att kunna sätta in om det blir någon extrem strukturproblematik. Ingen kunde ju förutsäga att galna ko-sjukan eller de här översvämningarna skulle inträffa. Vi kan inte säga vad det är som skulle kunna inträffa.

Det handlar om att se till att man har en sådan rörlig pott. Det handlar verkligen om solidaritet och, tycker jag, om att bygga en sammanhållning, så att alla vet att det, om det riktigt bränner till, finns hjälp att få.

Anf.  73  JOE FRANS (s):

Egentligen har de saker som jag tänkte säga redan sagts. Jag tycker att det är bra med ingången om att man ska försöka få en förenkling av administrationen, reglerna och byråkratin kring detta. Det finns många som kan vittna om att en del personer här i Sverige har avstått från att söka medel för att det är så krångligt. Detta är bra.

Sedan kan jag kanske också uppmärksamma ministern på frågor om hur man ska hitta fungerande mekanismer för att föra över erfarenheter från olika regioner och projekt. Det finns, men de fungerar inte så bra.

Anf.  74  MATS ODELL (kd):

Jag ville bara skicka med att jag tycker att regeringens linje i den här frågan är värd att stödja. Men jag vill ändå att ministern erinrar om att det viktigaste som kan hända här inte är att det här nollsummespelet, där vi skickar runt pengar, utvecklas administrativt och på annat sätt. Det är viktigt i sig, men det viktigaste är att vi tar krafttag med Lissabonprocessen, så att vi får i gång en ekonomisk utveckling som är bättre än den vi för närvarande har i Europa. Det är egentligen det allra mest verkningsfulla medlet för att komma till rätta med de här regionalpolitiska problemens grundförutsättningar.

Anf.  75  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Jag kan börja med att kort tacka för stödet i det upplägg som jag precis har presenterat och som vi också har diskuterat med näringsutskottet. Jag uppskattar det ni har sagt här.

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Fokus i strukturfondspolitiken ligger just på att försöka utjämna, precis det som Karin Pilsäter tar upp, de sociala och de ekonomiska skillnaderna mellan länder. Det bygger på övertygelsen om att Europa blir starkare och har bättre förutsättningar för tillväxt och livskraft om ländernas villkor blir mer lika varandra. Det tycker jag fortfarande ska vara den bärande punkten i arbetet med strukturfonderna, att man ska utjämna sociala och ekonomiska skillnader.

Sedan vet vi inte riktigt vad alla länder tycker. Vi vet till exempel inte Finlands förhandlingsposition fullt ut. Det blir säkert ett första möte där flera kommer att börja visa sina kort, och vi får känna lite grann på varandra. Så jag får kanske återkomma vid ett senare tillfälle och berätta mer om vad vi vet om andra länders strategier.

Sedan var det en fråga om det här med att ha en pott pengar för händelser och katastrofer som kan dyka upp. Jag delar den uppfattningen och tar gärna med mig det här på mötet. I dag har vi ju en budget för just händelser som vi inte kan förutse. Det gäller till exempel de här översvämningarna. EU kunde kliva in och hjälpa de nationer som drabbades oerhört hårt av dem. När oljekatastrofen med Prestige inträffade var EU också där med pengar i en gemensam budget. Här får vi alltså hjälpas åt. Det är oerhört viktigt därför att man kan inte planera allt. Jag tar med mig era synpunkter omkring detta.

Margareta Andersson frågade hur man ska se på gleshetskriteriet och var gränsen går. Det förhandlades fram i och med att Sverige och Finland blev medlemmar, och i dag har unionen bestämt att gleshetskriteriet är åtta invånare per kvadratkilometer eller mindre. Det finns en ram för det.

Andra delar av vårt land, som till exempel Bergslagen och Dalsland, som Margareta nämnde, skulle kanske behöva mer draghjälp av ett mål 2 som handlar om fokus på tillväxt och omställning från gamla näringar, och man kan väl fundera på vad man kan göra mer effektivt där.

Sedan handlar det om att understryka det här med utjämningen inom en nation. Jag delar den synpunkt som Karin Pilsäter tar upp. Kommissionen har gjort en sammanställning över likheter och olikheter mellan EU:s alla regioner, och det blir väldigt påtagligt när man tittar på de länder som inom sitt land bedriver en aktiv regionalpolitik av något slag. Det syns väldigt snabbt. Jag tycker att vi ska understryka det och ställa krav på alla rika länder att de ska vara med och ta ett ansvar för sitt land, för sina medborgare och för sina regioner. EU:s strukturfondspolitik får aldrig bli ett skäl för att man ska kunna avstå från detta. Där kommer vi att vara väldigt tydliga i diskussionerna.

Avslutningsvis gäller det det som Mats Odell tog upp. Jag har precis samma uppfattning. Det är oerhört viktigt att det är Lissabonprocessen som är i fokus, att det handlar om utveckling och att det handlar om tillväxt. Där spelar naturligtvis också andra viktiga politikområden in. Strukturfonderna själva är kanske inte avgörande, men strukturfonderna tillsammans med forskningspolitiken och jordbrukspolitiken och många andra politikområden spelar ändå en roll. Det är därför det är så viktigt att man ser helheten, så att vi nu inte bara diskuterar strukturfonderna isolerat.

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag tycker att diskussionen väldigt klart visar att det här är frågor som engagerar riksdagen. Vi uppskattar väldigt mycket att statsrådet med medarbetare har kommit hit och att vi har kunnat ha den här diskussionen. Vi tackar också ja till någon uppföljning när det börjar hända någonting därför att det här är frågor som engagerar oss i riksdagen.

Jag vill tacka statsrådet med medarbetare för att ni kom hit.

Anf.  77  Statsrådet ULRICA MESSING (s):

Tack så mycket! Jag kan bara kort berätta att nästa informella möte med alla 25 medlemsländer är i september. Det är kanske ett bra tillfälle att komma tillbaka då.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då går vi vidare på dagordningen.

3 §  Transport, telekommunikation och energi

(energifrågor)

Näringsminister Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 25 november 2003 (energifrågor)

Information och samråd inför ministerrådsmöte

den 14 maj 2003

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Vi kommer då till punkt 3 som handlar om transport, telekommunikation och energi, det vill säga energifrågor.

Vi vill hälsa näringsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna.

Vi beklagar att vi är lite sena, men vi har haft så engagerade diskussioner, så det har tagit lite tid, men nu är vi beredda att ägna all vår uppmärksamhet åt energifrågorna. Som vanligt börjar vi med en rapport. Sedan går vi över till information och samråd. Varsågod, näringsministern!

Anf.  80  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det förra mötet i energirådet ägde alltså rum den 25 november förra året, för nästan ett halvår sedan. Sverige företräddes av statssekreterare Claes Ånstrand.

Den stora frågan på dagordningen gällde den inre marknaden för el och gas. Som ni vet är det en prioriterad fråga för Sverige, och vi är mycket nöjda med att rådet kunde åstadkomma en politisk överenskommelse som innebar att energimarknaderna ska vara öppna för konkurrens senast år 2007.

När det gäller frågan om riktlinjer för transeuropeiska nät inom energisektorn lyckades man också åstadkomma en politisk överenskommelse. Dessutom kunde man i rådet enas om en politisk överenskommelse i frågan om det fleråriga programmet för främjande av förnybara energikällor och energieffektivitet.

Den totala budgeten fastställdes till inte mindre än 190 miljoner euro, alltså väldigt mycket pengar. Det är ett antal miljarder, så det är rätt mycket pengar.

Rådet antog slutsatser om uppföljningen av världstoppmötet i Johannesburg om hållbar utveckling och om energiförbindelserna mellan EU och Ryssland. Rådet höll en första orienteringsdebatt kring det så kallade kraftvärmedirektivet, som vi återkommer till om en liten stund.

Det var min rapport från det förra mötet i energirådet.

Anf.  81  ORDFÖRANDEN:

Då tackar vi för rapporten. Ingen begär ordet. Då går vi in på dagordningen och kommer till punkt 3 om främjande av kraftvärme. Varsågod, näringsministern!

Anf.  82  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det här förslaget till kraftvärmedirektiv har förhandlats intensivt under det grekiska ordförandeskapet. På det här rådsmötet är nu ambitionen att nå en allmän riktlinje. Direktivet blir ett ramverk. Det betyder alltså att medlemsländerna inom det här ramverket kan använda kraftvärme som ett bland flera redskap för att uppnå energibesparingar och minskade koldioxidutsläpp. Det välkomnar vi från svensk sida. Vi tycker att det är bra.

För oss är det centralt att det här direktivet inte medför en snedvridning av marknaderna för el, värme och bränsle. Vi strävar också efter att ge direktivet den utformning som leder till en användning av kraftvärme som ger största möjliga effektivisering av energianvändningen.

Vi har fått gehör för våra ståndpunkter i många detaljer. Därför tycker vi att vi kan acceptera den utformning som det här direktivet har fått.

Låt mig säga att de anläggningar som finns i Sverige genomgående är mycket effektiva. Vi hade därför föredragit att definitionen av högeffektiv kraftvärme hade snävats in mer. Direktivet är mer generöst än vad vi hade önskat oss. Orsaken är att hänsyn har tagits till de olika stödsystem för kraftvärme som finns i de olika medlemsstaterna i dag. Vad som är positivt är att direktivet ger en definition av kraftvärme och att statistiken på gemenskapsnivå kommer att bli mer rättvisande och jämförbar.

Anf.  83  KARIN THORBORG (v):

Den svenska ståndpunkten, att värdet ligger i miljöförbättringen och effektiviseringen, är naturligtvis det viktiga. Men jag har en sakfråga som jag tycker är principiellt viktig; jag vill ha ett förtydligande.

Är det här direktivet helt neutralt när det gäller den energiråvara som används? Spelar det någon roll om det är biobränsle, uran eller fossila bränslen som används? Jag kan inte riktigt utläsa det av det här dokumentet. Jag skulle vilja ha ett förtydligande.

Anf.  84  Kanslirådet SVEN-OLOV ERICSON:

I texten är det helt neutralt. Reglerna är naturligtvis neutrala och desamma för alla bränslen. Sedan kan man ju med vissa bränslen med en låg kostnad nå högre verkningsgrad än med andra. När man bygger upp kraftvärme är det helt klart att naturgas är ett bränsle som ger högre verkningsgrad. Man kan säga att naturgas har det lätt när det gäller kraftvärme.

Man har sagt att besparingarna och kriterierna ska bedömas utifrån harmoniserade referensvärden, som ska ta hänsyn till vilka bränslen det är. Det innebär till exempel att vi, när vi baserar det här på fuktiga biobränslen, får credit och hjälp för att det är ett svårare bränsle att få ut mycket el av. Men vi behöver inte den hjälpen. Våra anläggningar uppfyller kriterierna med mycket stor marginal.

Anf.  85  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 4 om världstoppmötet. Varsågod, näringsministern!

Anf.  86  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

För att spara tid tänkte jag avstå från en redovisning. Jag inväntar i stället frågor, om det kommer några.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den skriftliga information vi har fått. Ingen begär ordet. Då kan vi tacka för den.

Då går vi vidare till punkt 5 om olje- och gaslagring. Varsågod, näringsministern!

Anf.  88  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det handlar om försörjningstrygghet, och det tas upp två stycken förslag till politisk debatt under den här rubriken. Det gäller ett förslag till direktiv om oljeberedskap, och det gäller ett nytt förslag om naturgasförsörjning.

Båda förslagen har mötts av kraftig kritik från medlemsstaterna, och det har resulterat i att de förslag som nu ligger på rådets bord är kraftigt urvattnade.

Ordföranden ville tidigare att dagordningspunkten skulle behandlas som allmänna riktlinjer, men medlemsstaterna anser inte att direktivförslagen är mogna för det. I stället kommer det nu att äga rum en politisk debatt för att ge vägledning för det fortsatta arbetet.

Debatten ska utgå från några centrala nyckelfrågor som har varit stötestenar i de här förhandlingarna fram till nu.

En sådan fråga är om de nya direktivens främsta syfte ska vara försörjningstrygghet eller främjande av den inre marknaden. Vi anser att försörjningstrygghet är ett överordnat mål för både oljedirektivet och gasdirektivet. När det gäller oljedirektivet är vi positiva till utvecklingen i de här förhandlingarna. Vi kan i stort sett acceptera det föreliggande kompromissförslaget, som väsentligen innebär en uppdatering av de direktiv som gäller i dag.

Vi är nöjda med att förslaget inte längre omfattar en ökning av lagren och att dessa inte heller ska kunna användas till prispåverkan. Det är borta. Vi är också nöjda med lösningen för lagerhållande organ, som innebär att vi inte behöver ändra det system för beredskapslager som vi i dag har i Sverige. Förslaget innebär stark koordinering och samordning av åtgärder i tider av kris, och det välkomnar vi.

Anf.  93 ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt under både punkterna a och b.

Anf.  89  KARIN THORBORG (v):

Jag vill bara uttrycka ett starkt stöd för den svenska ståndpunkten under punkten 5 b om naturgasdirektivet. Jag tycker att det är självklart att vi inte ska bygga ut någon naturgasreserv och inte heller öka vårt naturgasberoende på grund av det här. Jag hoppas verkligen att vi kan stå fria från de här direktiven och själva kan avgöra om vi ska bygga ut detta och i vilken takt. Jag vill där alltså uttrycka mitt starka stöd för den svenska ståndpunkten.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg för de fortsatta förhandlingarna i den här frågan.

Vi går vidare till punkt 6, som handlar om de internationella förbindelserna för energiområdet.

Anf.  91  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tänker även här hjälpa nämnden att arbeta in förseningen genom att avstå från en redovisning.

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Jag vill också bara kolla upp om det finns några övriga frågor eller någon A-punktslista som vi borde få information om.

Anf.  93  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har ännu inte fått någon A-punktslista.

4 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning (konkurrenskraft)

Näringsminister Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 3 mars 2003

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 12 och 13 maj 2003

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Vi börjar med de övergripande frågorna på föredragningslistan. Det gäller först industripolitik och innovationspolitik.

Anf.  95  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Under denna dagordningspunkt kommer rådet i varje fall enligt vad vi förväntar oss att anta slutsatser om industriell konkurrenskraft i ett utvidgat Europa. De här slutsatserna berör olika faktorer som har betydelse för att främja en positiv utveckling av europeisk industri. Vi anser för vår del att Sverige kan ställa sig bakom slutsatserna såsom vi har sett dem.

Man ska under den här dagordningspunkten också anta slutsatser om innovationspolitiken, och om detta kommer man att ha en diskussion. Rådsslutsatserna i den här delen tar upp betydelsen av att skapa förutsättningar för att förbättra Europas innovationsförmåga och därmed motverka en ökning av det produktivitetsgap som finns gentemot USA och Japan. Slutsatserna pekar ut områden för förbättringar som vikten av hög kvalitet på statistik och andra indikatorer, utbyte av goda exempel, nationella innovationsstrategier och samverkan mellan olika politikområden.

De här slutsatserna ligger i linje med vårt eget arbete med att ta fram en innovationsstrategi, och vi har därför för avsikt att ställa oss bakom de här slutsatserna vid mötet i nästa vecka.

Anf.  96  ORDFÖRANDEN:

Jag kan konstatera att den här frågan var uppe i EU-nämnden i februari. Det finns sammanfattningsvis en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 5. Varsågod, näringsministern.

Anf.  97  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Här gäller det att anta en rådsresolution om utvecklingen av en övergripande europeisk rymdpolitik. Utgångspunkten är en grönbok som kommissionen presenterade i januari. Vi tycker att det är bra med den vidgade diskussion om rymdfrågornas betydelse som grönboken innebär.

En viktig fråga är befogenhetsfördelningen mellan unionen, medlemsländerna och Europeiska Rymdorganisationen, ESA. För oss är det viktigt att utvecklingen av mandatfördelning och sådant inom rymdområdet sker på ett sådant sätt att rollfördelningen bidrar till ett mervärde för den europeiska rymdverksamheten. Därför är det angeläget med ett starkt förankrat avtal som klargör vad ESA ska göra och vad kommissionen ska göra i den här europeiska rymdverksamheten.

Vår inställning är den att ESA:s tekniska kompetens ska tas till vara och att det är ett mervärde för Europa att kommissionen utvecklar sin roll som användare av den här tekniken för tillämpning inom olika politikområden.

I resolutionen tar man upp en fråga om hur Europas rymdkapacitet skulle kunna bidra till politiska mål inom till exempel den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi väljer för vår del att acceptera den här skrivningen. Det gör vi eftersom den nuvarande formuleringen i resolutionsutkastet stämmer med uppfattningen att ansvaret för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken vilar hos medlemsstaterna.

Anf.  98  ULF HOLM (mp):

Tack för föredragningen på den här punkten. Jag är kanske inte riktigt lika positivt inställd till det här. Jag har inte varit helt för det när vi tidigare har diskuterat frågan. Jag kan instämma i många av de invändningar och kommentarer som ministern gjorde och som också finns redovisade i underlaget.

Man kan använda rymdpolitiken på många olika sätt. En del av användningsområdena kan vara väldigt positiva, men när det gäller att den också skulle kunna bidra till måluppfyllelse inom den gemensamma utrikespolitiken tycker jag och mitt parti inte att det är det som EU:s rymdpolitik ska ägnas åt. Vi vill markera att det här är och ska förbli medlemsstaternas domän. Därför är vi inte lika positivt inställda till det här.

Här finns ett sluttande plan, och frågan är vart man är på väg. Det är viktigt att nu ta klar ställning till detta. Jag tycker nog att det finns ansatser till detta från den svenska regeringen, men jag vill betona att ni gärna får göra lite större ansträngningar för att se till att detta också blir EU:s politik.

Anf.  99  CHRISTINA AXELSSON (s):

Jag skulle vilja ställa en fråga med anledning av bilagan vad gäller svenska regler och förslagets effekter på dessa. Det står där att detta kommer att främja samarbetet mellan Europas stater inom rymdforskning och att Sveriges roll kan komma att påverkas. Kan det bli så att vi kommer att få ökad rymdforskning i Sverige, något som nu på vissa håll lite grann är i farozonen? Innebär det här att vi kommer att få mer rymdforskning i Sverige?

Anf.  100  MARGARETA ANDERSSON (c):

Fru ordförande! Det pågår även ett ganska stort lobbyarbete eftersom det finns en hel del verksamheter som bedrivs av svenska företag på det här området, där man är orolig för vad som kommer att hända om man inte får en stabilitet i rymdprogram och sådana saker. Bland annat är Volvo och Saab involverade i den här verksamheten, och därifrån har man hotat med att helt lägga ned aktiviteten om man inte får ökade bidrag.

Frågan är hur man ser på det här. Jag tycker för min del att rymdverksamheten är så stor att den behöver bedrivas på gemensam EU-basis. Det är för övrigt viktigt att vi ser till att det blir en stabil utveckling och att resultaten kan användas för stabiliserande verksamheter även på andra områden.

Det drar alltså åt lite olika håll. Min fråga gäller det svenska rymdprogrammet och de företag som är oroliga för detta.

Anf.  101  KARIN THORBORG (v):

Ulf Holm har uttryckt nästan precis det som jag tänkt säga, men jag kan bidra med lite ytterligare synpunkter. Vi ställer oss väldigt positiva till en rymdpolitik som används för civila och fredliga ändamål. Men om den civila delen av rymdpolitiken i framtiden kopplas samman med försvarspolitik, kan vi inom Vänsterpartiet inte stödja den. Det är jätteviktigt att man håller isär vad som är fredlig rymdpolitik och vad som är försvarspolitik. Jag hävdar precis som Ulf Holm att den svenska ståndpunkten måste vara att man gör starka insatser för att se till att det även i fortsättningen blir på detta vis, så att de enskilda staterna kan ansvara för sin egen försvarspolitik.

Anf.  102  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag ska svara på Margareta Anderssons fråga, som gäller den nu aktuella uppmärksamheten i medierna kring Volvo Aero i Trollhättan. Vad det handlar om är att uppskjutningen av det första exemplaret i Arianes nya raketgeneration gick dåligt. Raketen gick sönder och förstördes. Detta gör att programmet blir försenat och kraftigt fördyrat, och det ställer stora krav på medlemsländerna att bidra med mer pengar. Samtidigt kommer det att dröja längre tid innan detta kommersiella projekt avkastar affärsmässiga intäkter. Det är fråga om femte generationens Arianeraket, Ariane 5.

Vi kommer under maj månad att fatta beslut om en inställning till den här frågan och om hur mycket pengar vi kan få fram, hur mycket det är värt och hurdan fördelningen mellan den deltagande industrin och staterna av de merkostnader som uppstår kommer att bli. Vi kommer till ESA:s ministermöte i slutet av maj att ha en färdig position. Det är möjligt att detta kommer att aktualiseras också i EU-nämnden. Det är läget för dagen i den frågan.

Christina Axelssons fråga får jag be om hjälp från Oskar Thorslund med att besvara.

Anf.  103  Departementssekreterare OSKAR THORSLUND:

Det finns inget tydligt svar på frågan hur det arbete som nu pågår med resolution med mera skulle kunna påverka rymdforskningens omfattning i Sverige och utvecklingen av mandatfördelningen mellan ESA och EU. Det som man generellt kan säga är att den vikt som kommissionen lägger vid rymdfrågorna och som har resulterat i grönboken i sig gör att man kan förutse en starkare efterfrågan på de olika formerna av rymdverksamhet, inklusive forskning. Det är därför som vi ställer oss så positiva till att också kommissionen engagerar sig i rymdfrågan som en angelägenhet för Europa.

Man kan alltså förvänta sig att det blir ett ökat intresse för och en vidgad omfattning av verksamheten.

Anf.  104  ORDFÖRANDEN:

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Vi går vidare till punkt 6 på dagordningen, som handlar om det europeiska försvaret. Varsågod, näringsministern.

Anf.  105  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Kommissionen presenterade i mars ett meddelande om industri- och marknadsfrågor gällande europeiskt försvar. Det grekiska ordförandeskapet har sedan dess jobbat mycket aktivt för att konkurrenskraftsrådet i nästa vecka ska anta några slutsatser med anledning av detta meddelande. Flertalet medlemsstater har haft invändningar mot att redan nu anta slutsatser i substansfrågor men har varit beredda att stödja en del positiva slutsatser med inriktning på fortsatta procedurer inom de här områdena.

Vi för vår del hör till den majoritet som har gjort sådana invändningar. Ett skäl för invändningarna har varit att flera av de områden som berörs i meddelandet och ordförandeskapets förslag till slutsatser berör andra rådskonstellationer än den här. Den berör frågor som gäller nationellt självbestämmande.

Nämnden har fått ta del av det här utkastet, och vi tycker att vi nu närmar oss en text som kan accepteras.

Anf.  106  HILLEVI LARSSON (s):

Jag skulle vilja fråga om detta framför allt handlar om ambitionen att bygga upp ett gemensamt försvar eller om det är en inremarknadsfråga. Det finns ju ekonomiska intressen i försvarsindustrin.

Det stod vidare något om att upphandlingsreglerna skulle bli bättre. Frågan är om detta till exempel skulle kunna gynna ansträngningarna att sälja JAS Gripen i Europa.

Avslutningsvis: Det stod i bilagan att kommissionen eftersträvar en europeisk agenda för avancerad forskning och utveckling med inriktning på global säkerhet. Det låter spännande, för det är då inte bara ett europeiskt perspektiv. Jag undrar om ni har någon information om vad denna agenda innehåller. Den borde kanske ha ett mer fredsförebyggande perspektiv. Jag tycker att detta från svensk utgångspunkt är viktigt. Jag tror att man kan nå säkerhet framför allt genom förebyggande arbete och mindre genom krishantering.

Anf.  107  KARIN THORBORG (v):

Jag skulle också vilja skicka med några synpunkter från oss. Försvarsmateriel och försvarsutrustningar är faktiskt inte vilka varor som helst på den inre marknaden. Det går inte att jämföra sådana produkter med tomater, kläder och så vidare. Försvarsutrustning är alltid kopplad till ett försvar, men vi har inte någon gemensam försvarspolitik inom EU, så jag tror att det kan bli en stor konflikt om detta.

Jag har exempelvis noterat vad det står på s. 37 om vad kommissionen ska engagera sig i den närmaste tiden. Det gäller ett visst antal punkter. Under punkten Konkurrens står det att kommissionen ska fortsätta sina överväganden rörande möjligheten att införa konkurrensregler i försvarssektorn och därmed begränsa möjligheterna till nationella undantag. Vi har i Sverige en lag som säger att vi inte säljer krigsmateriel till krigförande länder. Jag undrar om det i framtiden blir möjligt att ha kvar sådana här nationella lagar. Jag tycker att det inte är varuhandel utan försvarspolitik som detta är ett uttryck för.

Anf.  108  ULF HOLM (mp):

Inte helt oväntat ställer jag mig starkt kritisk till det här med tanke på att det handlar om försvar och att EU håller på att bygga upp en gemensam försvarsunion, något som jag inte ställer mig bakom. Både Hillevi Larsson och Karin Thorborg har berört en del av de frågor som jag tänkte ta upp, och jag ska inte repetera dem. Jag vill bara göra den kommentaren att det här var uppe i EU-parlamentet med anledning av ett initiativ 1997–1998 när jag själv satt där. Det fördes då en stor debatt bland de svenska ledamöterna om hur detta skulle påverka den svenska vapenexporten och reglerna för den.

Jag antar att den frågan kommer upp också i detta sammanhang, även om jag inte kan hitta detta i underlaget. Man kan förstå att regeringen kanske inte vill skylta med att detta kan inverka, men jag skulle ändå vilja poängtera att det faktiskt blir en påverkan av detta. Jag tycker inte att man kan jämföra försvarsprodukter med tvålprodukter och mena att samma regler och konkurrens ska råda för dessa. Det är fråga om speciella varor, och det behövs speciella regler för dem. Man måste vara väldigt noggrann när man utformar reglerna. Vi ska se till att de mera kraftfulla regler som vi har till exempel för vapenexporten inte urholkas på grund av det här, så att det blir konflikt. Det är väldigt viktigt att betona detta.

Anf.  109  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag har en liknande fråga: Är detta ett sätt att göra EU lite mera självständigt gentemot Nato och USA i de här frågorna?

Jag har också den synpunkten att det är väldigt viktigt att vi har en så stor öppenhet och insyn som möjligt för att vi ska kunna följa den här diskussionen. Det är såvitt jag förstår inte meningen att man ska kunna dra några slutsatser på det här mötet, men man bör föra den här diskussionen så öppet som möjligt för att inte få en negativ diskussion om att det här är ett sätt att smygvägen införa någon form av gemensamt försvar. Det ska diskuteras öppet, så att vi vet vilka ståndpunkter vi har i de olika frågorna.

Anf.  110  KARIN PILSÄTER (fp):

Som har framgått såväl av handlingen och föredragningen som av de andras frågor finns det här en eller annan hund begravd. Vår uppfattning är den, precis som det står i slutsatsen, att med tanke på att hela försvarssamarbetsdiskussionen pågår i konventet är det nu fel tillfälle att diskutera de här stora sakfrågorna. Hur man sedan går vidare med det här måste bli ett utflöde av den principhållningen. Vi tycker väl att regeringen ska göra vad den kan för att få en halvhalt i den här frågan.

Anf.  111  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Först vill jag kommentera något som Ulf Holm sade, nämligen att han eftersom han i papperen inte hittar någonting om exporten utgår från att det finns något som regeringen försöker dölja för riksdagen. Jag vill med viss bestämdhet avvisa den typen av insinuationer. Vi är öppna mot EU-nämnden och tycker inte att vi har anledning att dölja någonting.

Är det så att ni inte hittar någonting tycker jag inte att första tanken ska vara att vi bluffar utan att det ska vara att det i det här sammanhanget inte finns något som berör det som ni letar efter. Jag tror att den grad av öppenhet som vi har visat under de år som vi har samarbetat motiverar att vi ska slippa den här typen av ton i vårt umgänge i nämnden.

Vad gäller sakfrågan handlar det här om frågor om inköp av militär materiel, inte om export av militär materiel. Det handlar om att man ska enas om standarder och annat, så att man kan få mer av stordrift och större samlad slagkraft på den industriella sidan. Bakgrunden till det är ju att den europeiska försvarsindustrin traditionellt är nationellt uppsplittrad. Sammanlagt är den hälften så stor som USA:s, och denna halva är i sin tur uppsplittrad på ungefär sju olika nationella standarder, inriktningar och allt möjligt. Det är uppenbart att man inte har någon chans att hävda sig mot USA i det här sammanhanget.

Ni som tycker att det här är så fundamentalt fel kan väl fundera på vad som är alternativet i den globala rustningsindustrins utveckling och på om ni tycker att det alternativet är bättre. Det handlar alltså inte om frågor om vapenexport och sådant. De hanteras i helt andra ministerråd och sköts i första hand av utrikesministrarna. I Sveriges fall har vi valt att lägga dem på en annan minister, och denne är i dag Gunnar Lund.

När det gäller Hillevi Larssons fråga om global säkerhet skulle jag vilja be om hjälp av Hans Christer Olson för att få begreppen utredda. Du kan också om du vill lägga till något ytterligare till det som jag har sagt.

Anf.  112  Förhandlingschef HANS CHRISTER OLSON:

Jag ska försöka ge några kommentarer till de frågor som har rests. Den första frågan ställdes av Hillevi Larsson, och jag uppfattade att den gällde om detta avsåg industri eller försvar. Jag tycker kanske att Leif Pagrotsky redan har besvarat den frågan.

Jag skulle vilja säga att det här är ett initiativ från kommissionen för att framför allt ta sig an de industri- och konkurrenspolitiska frågorna kring försvarsindustrin när den befinner sig i ett mycket svårt läge. Man får väl räkna med att försvarsindustrin i Europa är en bransch som redan genomgår en omstrukturering och som kommer att behöva ytterligare betydande omstrukturering. Jag tror att i detta ligger en anpassning nedåt. Det finns i dag förmodligen inte utrymme för en industri av den storleksordning som nu finns i Europa. I den situationen tror jag att kommissionen har uppfattat det som mycket angeläget att försöka att på de områden där det är möjligt skapa normala regler för konkurrens på marknadsvillkor, så att den här omstruktureringen inte kommer att ske på ett sätt som missgynnar vissa och kanske gynnar andra.

I detta ligger att upphandlingsregler är ett viktigt men naturligtvis känsligt område. I dag begär de flesta länder undantag enligt artikel 296 när man gör upphandlingar och säger att man med hänsyn till nationell säkerhet vill kunna fatta besluten helt på egen grund. Det är helt säkert motiverat i många och kanske de flesta fall, men det finns väl en misstanke att det tillämpas också när det gäller normala civila varor. Det finns också en misstanke att det gäller i samband med omstruktureringar när kommissionen har möjlighet att göra en prövning av om det så att säga är konkurrensmässigt motiverat.

Det är ju i dag så att de flesta företag i den här branschen har både en militär och en civil del, och kommissionen har redan tidigare i sitt agerande visat att den vill pröva de delar som är civila när det är fråga om en sådan här omstrukturering. Jag tror att det här är ett tecken på att man vill fortsätta med att betrakta de delar för vilka det inte finns kvalificerade säkerhetsskäl som normala industrier.

Det ställdes en fråga om det här är bra för JAS. Det kan jag inte svara på, men kommissionens mål är ju att det ska bli ett ökat inslag av normala konkurrensvillkor. Det betyder att de som är konkurrenskraftiga – och dit tror vi väl att JAS-projektet hör i allmänhet – ska ha en fair chans och inte ska bli utmanövrerade av andra orsaker. Det är en ambition.

Karin Thorborg reste frågan om det här förutsätter en gemensam försvarspolitik och tog upp konkurrensreglerna, som jag väl redan har berört. De intentioner som kommissionen framför i meddelandet förutsätter inte någon gemensam försvarspolitik, men de har väl inspirerats av de diskussioner som pågår i andra forum och som naturligtvis också kan vara ett skäl för att se över det här området för att det ska gå i takt med den utveckling som eventuellt kan äga rum på andra områden.

Också artikel 296 togs upp. Jag har redan berört den, men vad kommissionen säger är väl att den vill ha möjlighet att granska om det finns sakliga skäl för den väldigt flitiga användningen av artikel 296 just i frågor om upphandling och konkurrens.

Leif Pagrotsky har kommenterat Ulf Holms fråga om vapenexporten. Den är ju inte direkt berörd här, men det som sägs är väl att kommissionen vill kartlägga de regelverk som finns, och det finns redan tidigare ambitioner att de i den mån det är möjligt ska harmoniseras.

Margareta Andersson tog upp en jämförelse med Nato och USA. Jag tror att det framför allt är jämförelsen med USA vilken, som Leif Pagrotsky nämnde, här har utgjort en inspiration för kommissionen. Den amerikanska försvarsindustrin är växande jämfört med den europeiska, och det är ju skälet till att den europeiska försvarsindustrin har problem. Det är ett av motiven till att man har tagit fram den här frågan.

Jag tror att jag därmed har svarat på de flesta frågorna.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Innan vi går vidare på talarlistan vill jag försöka klara ut lite grann om handlingar och om vilken beslutsposition som vi befinner oss i. I bilaga 5 i de handlingar som vi har fått har Näringsdepartementet i sina kommentarer sagt – och kansliet har också i efterhand fått uppgift härom – att det handlar om regeringens slutsatser kring den processuella karaktären av konklusioner som antogs vid det senaste toppmötet med Europeiska rådet. Är det detta som vi nu ska ta ställning till? Det är material som vi har fått.

Vi undrar också över om det är den så kallade Draft Council Conclusion från den 29 april som ligger till grund för det ställningstagande som vi ska göra.

Anf.  114  Departementsrådet JAN R OLSSON:

Svaret på den frågan är att toppmötesslutsatserna naturligtvis ligger fast. Det som ligger till grund för nämndens bedömning i dag är utkastet från den 29 april, som nämndes. Det utkastet är under förhandling. Det är det utkast som nämnden har sett och som inte är acceptabelt. Det går långt utöver de procedurella slutsatser som näringsministern nämnde var regeringens inriktning i den förhandlingen.

Nu vet vi inte ännu var vi hamnar. Det som är regeringens linje kan beskrivas som slutsatser som är i huvudsak procedurella till sin natur och som står i samklang med vad som redan har sagts i Europeiska rådet. Det finns inte någon sluttext här att ta ställning till. Det är en förhandlingsinriktning.

Anf.  115  ORDFÖRANDEN:

Det är lite viktigt att alla runt bordet förstår det. Jag ville klara ut att det inte är så att vi inte har handlingar och att man försöker mörka på något sätt. Det är viktigt att vi är beredda att veta vad det är vi ska besluta om.

Vill näringsministern kommentera något av detta? Det ska finnas ett stöd för regeringens fortsatta upplägg i förhandlingarna just kring de procedurella frågorna fortsättningsvis. Det är nämndens uppgift i dag. Är det rätt uppfattat att det också är vad alla kan uppfatta som riktigt?

Anf.  116  MIKAEL ODENBERG (m):

Det här är en ny fråga. Det är svårt att på det här underlaget ha någon oerhört deciderad uppfattning om klokskapen i detta.

Jag ska inte ge uttryck för några försvarspolitiska utsvävningar. Europeisk försvarsindustri är en viktig industrigren som är inne i en väldigt omvälvande omstruktureringsfas. Det är lätt att föreställa sig att det kan finnas gemensamma europeiska intressen av att processa de omstruktureringsfrågorna.

Samtidigt finns det frågetecken kring Draft Council Conclusions. Som näringsministern sade är detta fokuserat på inköp och efterfrågesidan när det gäller försvarsmateriel. Här talar man om putting in place arrangements. Det handlar om standardisering och planering av inköp av försvarsmateriel. Man kan sätta ett frågetecken här om man i själva verket håller på att bygga upp något slags parallell struktur med den struktur som finns inom Nato.

För EU:s nuvarande medlemsländer men också de blivande ligger den stora volymen inköp av försvarsmateriel inom Natoländer. Det är också där som det finns ett starkt behov av standardisering. I det här skedet, i vart fall så länge som vi inte har ett gemensam europeisk försvarspolitik, finns det inte något EU-behov av standardisering. Det är en fråga jag har. Är detta uppbyggnaden av något slags parallellstruktur till strukturer som i dag finns inom Nato, och är det i så fall klokt att göra detta?

Sedan kan man möjligen resa frågor kring huruvida detta är en försvarsmaterielbyrå som i praktiken ska försöka att hävda någon sorts gemenskapsintresse som gör att den europeiska försvarsindustrin främjas på bekostnad av den amerikanska. Om den europeiska försvarsindustrin främjas på bekostnad av den amerikanska inte för att den tillverkar bättre och billigare saker utan därför att man har ett institutionaliserat förvarande inom unionen är det i vart fall tveksamt om man uppnår det man säger sig vilja uppnå, nämligen greater cost effectiveness.

Jag tycker att det finns en del frågetecken kring detta. Från moderat sida har vi på det här stadiet ett öppet förhållningssätt. Vi får se hur den här frågan hanteras vidare.

Anf.  117  ULF HOLM (mp):

Näringsministern verkar bli lite upprörd. Jag tror inte att du ska ta åt dig så mycket. Det är mer min allmänna synpunkt på kommissionen. Jag vet att frågan har varit uppe tidigare och att man har presenterat ett dokument för ganska många år sedan. Man kan inte bara se denna fråga separat från andra initiativ från kommissionen inom liknande områden.

Det är också därför som den svenska ståndpunkten mycket tydligt är: Ni får lugna ner lite. Gå inte för snabbt. Vi har faktiskt inget principbeslut om att gå vidare med detta, som många nu tror kommer på konventet. Jag är kanske mer kritisk än regeringen på detta område.

Jag har för mig att även frågor om exportkontroll och forskning ska tas upp. Det ligger naturligtvis i målet med kommissionens arbete också inom andra områden. Syftet är långsiktigt att det ska harmoniseras och att man även ska identifiera till exempel frågor som mer eller mindre rör vapenexport.

Då kan i varje fall inte jag från Miljöpartiet bara sitta och blunda och säga: Detta är en separat fråga, och det är ingenting med det andra att göra. Vi måste fokusera på andra områden.

Jag vet att det var en diskussion bland de svenska EU-parlamentarikerna. Jag tror att det var 1997 eller 1998 när betänkandet kom. Inte heller i den gruppen var vi ense. Men vi hade i varje fall en diskussion om det. Det var mest det jag ville säga.

Anf.  118  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag vill bara göra en kort slutanmärkning. Jag hoppas att det är en missuppfattning och att jag har fel. Men jag luktade mig till att det var en kommentar av typen: Här är grejer som inte står nämnda och som säkert ska upp på bordet ändå.

Vi har haft en process där vi har utarbetat gemensamma riktlinjer för vapenexporten från EU för några år sedan. Det var i intensivt samarbete mellan EU-nämnden och regeringen. Vi mörkade ingenting.

Att vi utan att nämna någonting skulle låta nya exportregler sladda med i ett näringspolitiskt sammanhang blottade för mig en syn på vilken anständighet som vi iakttar i relationen till riksdagen som jag vill värja mig mot. Jag är glad om det var en missuppfattning.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer på talarlistan. Jag kan konstatera att det finns stöd för regeringens redovisade upplägg i de fortsatta förhandlingarna. Vi kan gå vidare till punkt 8 på dagordningen. Det är särskilda frågor och anpassning av politiken e-affärer i en föränderlig miljö. Varsågod, näringsministern.

Anf.  120  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Nu har jag ett antal dagordningspunkter där jag inte tänkt göra någon redovisning utan inväntar om det är några frågor. Där har vi full beredskap. Jag avstår från att ta upp dem närmare.

Anf.  121  ORDFÖRANDEN:

Då gör vi för protokollets och ordningens skull så att jag lämnar ordet fritt med anledning av punkt 8.

Anf.  122  MARGARETA ANDERSSON (c):

Det är en väldigt viktig punkt. Det är viktigt att Sverige visar framfötterna och är i framkant i diskussionen så att man är med på ett väldigt positivt sätt när man diskuterar de här frågorna. Vi ligger väldigt långt framme i just IT-frågor.

Anf.  123  ANDERS KARLSSON (s):

Jag skulle vilja ställa en fråga under punkten 9. Det gäller en rapport om världens varvsindustri.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Vi väntar med punkt 9.

Det är ingen mer som begärt ordet under punkt 8. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens fortsatta upplägg.

Vi går vidare till punkt 9.

Anf.  125  ANDERS KARLSSON (s):

Förlåt att jag var före. Jag kan inte hitta någonting i handlingarna som gäller varvsindustrin och handelskonflikten mellan EU och Sydkorea. Det står om pågående WTO-process. Har näringsministern någonting att kommentera kring det? Det var min fråga.

Anf.  126  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det råder en konflikt mellan EU och Kina vad gäller bedömningen av Sydkoreas varvspolitik. EU menar att Sydkorea ägnar sig åt en subventionering av sin varvsindustri som strider mot internationella åtaganden i WTO. Sydkorea förnekar detta.

Nu har detta tagits till internationell tvistlösning i Genève. Jag har inte hört några nyheter på rätt länge om hur det går. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

>>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Jag har ingen mer talare på listan. Vi tackar för den här informationen och går vidare till punkt 10.

Innan jag lämnar ordet fritt vill jag påminna om att ni har fått en ny promemoria. Jag lämnar ordet fritt med anledning av punkt 10.

Anf.  128  MIKAEL ODENBERG (m):

Vi är nu inne på frågan om kontroll av företagskoncentrationer. Där skulle jag gärna vilja höra om näringsministern har någonting att komplettera de utsända handlingarna med.

Detta är, fru ordförande, en fråga som inte är tidigare behandlad i EU-nämnden. Jag tycker möjligen att det utsända materialet är lite knapphändigt. Det är en viktig inremarknadsfråga, och jag inbillar mig inte att näringsministern har någon annan uppfattning.

Det är viktigt att vi i ett utvidgat EU har ett rimligt system för att hantera de olika fusionsfrågorna. Då gäller det naturligtvis att effektivisera ärendefördelningen i systemet samtidigt som man måste upprätthålla en rimlig grad av rättssäkerhet. Det är en av de frågor som jag möjligen vill ställa, nämligen hur man ser på möjligheten att upprätthålla likabehandling när flera ärenden trycks ut på de nationella konkurrensmyndigheterna.

Beskrivningen av den nya hänskjutandeprocessen är med förlov sagt något knapphändig. Om man till den knapphändigheten lägger min i grunden uttalade okunnighet om det nuvarande systemet för prövning av konkurrensfrågor inom unionen blir det naturligtvis svårt att komma till en väldigt deciderad slutsats om klokskapen i det förslag som kommissionen har tagit fram.

Av handlingarna framgår att det föreligger grundläggande skillnader i det nya förslaget jämfört med den grönbok som tidigare har presenterats av kommissionen. Sammantaget undrar jag om vi kan få lite mer kött på benen av näringsministern.

Anf.  129  KARIN PILSÄTER (fp):

Nu hann jag inte ens lägga märke till att det var något nytt som hade kommit. I den mån jag säger något som jag inte borde säga på grund av det ber jag om ursäkt i förväg.

Detta är jätteviktiga och stora frågor. Det är klart att det kan vara svårt att ta någon bestämd ställning på detta underlag, speciellt om man som jag inte har hunnit se allt underlag. Vår grundläggande hållning i procedurfrågan är att vi skulle ha föredragit att det varit en separat EU-myndighet och att det inte är kommissionen som granskar sin egen lagstiftning och sedan tillämpar den.

Utifrån det kan man också ha en annan hänskjutandemodell. Då skulle man kunna låta fler frågor ligga på den nivån för granskning och därmed lättare och mer trovärdigt kunna upprätthålla likvärdighet över gränserna. Nu ska det inte vara separat utan man ska fortsätta med kommissionen. Jag vet inte om det är för sent i den delen. Vi tycker ändå att det preliminärt verkar ungefär okej med den här hänskjutandemodellen. Men vi hade hellre sett att det varit en separat Europamyndighet som tillämpade regelverken. Den andra delen är att SLC-testet verkar vara mer i linje med vilken väg man borde gå än de befintliga modellerna.

Anf.  130  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Det var för många och för svåra frågor för mig. Jag överlämnar det till folk som begriper det bättre.

Anf.  131  Departementssekreterare CAROLINA STEGE:

Jag är ledsen att ni tyckte att det var ett knapphändigt material. Jag bidrar gärna till ett mer utförligt material om ni önskar det framöver. Jag vill påpeka att det är en fråga som bara ska diskuteras nu på rådet. Det är en lägesrapport som läggs fram om hur långt man har kommit i rådsarbetsgruppen. Det är inte särskilt långt. Det är bara frågor av mer icke-kontroversiell karaktär som man har kunnat enas om hittills. Det är inte fråga om någon beslutspunkt. Det kommer att ta lång tid. Jag väntar mig att det först är i slutet av året som det kommer upp för beslut.

Sedan till de frågor som ställdes. Det var en fråga som gällde likabehandlingen när ärendena läggs ut på nationella myndigheter. Den frågan är kopplad till förslaget om att man ska förenkla proceduren för hur man hänskjuter ärenden mellan kommissionen och medlemsstaterna och tvärtom. Ett önskemål har varit att förenkla reglerna. Det har varit väldigt luddigt hittills, och det har tagit väldigt lång tid. Företagen har inte fått veta i förväg hur lång tid de tar innan man beslutar om vilken myndighet som i slutändan ska behandla ärendet. Syftet med reglerna är att man ska öka förutsebarheten för företagen. Det ska gå snabbare att få beslut. Det ska även vara den myndighet som är bäst lämpad att handlägga ärendet som gör det i slutändan.

När det sedan gäller frågan om hänskjutanden konstaterar ni här att kommissionen hade lagt fram ett annorlunda förslag jämfört med det som fanns i grönboken. Ett av förslagen var att så fort ett ärende ska anmälas i tre eller fler medlemsstater får kommissionen en gemenskapskompetens så att ärendet går över till kommissionen. Det skulle i så fall vara lättare för företagen att förutse vem som skulle handlägga det. När man granskade förslaget visade det sig att systemet inte skulle ha den fördel som man först hade räknat med, nämligen att vara enkelt, klart och rättsligt förutsägbart.

Kravet att anmäla i tre medlemsstater är nämligen inte en tillräcklig indikation på att ärendet har gemenskapsdimension, det vill säga att det uppnår vissa omsättningsvärden och att det berör gemenskapshandeln. Vissa fall som kanske bara behövs anmälas i två medlemsstater kan ha sådana betydande gränsöverskridande verkningar. De skulle inte fångas upp av den metod som presenterades i grönboken. Mot denna bakgrund har man valt ett system som uppnår de två huvudsyftena med bestämmelsen, nämligen en optimal fördelning av ärenden och en minskning av antalet så kallade flerfaldiga anmälningar. Det är sådana som man måste anmäla till flera nationella myndigheter.

Sedan var det en fråga som gällde huruvida det ska vara en separat EU-myndighet som granskar sådana ärenden och inte kommissionen. Jag vet att det har kritiserats att kommissionen agerar som både åklagare och domare. Men av naturliga skäl har inte kommissionen lagt fram något förslag i den här delen. Jag kan inte kommentera det närmare.

Jag noterar även att SLC-testet anses som positivt. Det är fråga om vilket test som ska användas när man bedömer om koncentration har negativa effekter på marknaden. Där har man inom EU ett så kallat dominanstest. Man prövar först om företagen i fråga uppnår en dominerande ställning och sedan om det leder till allvarliga konsekvenser för konkurrensen medan man i USA mer går in på den senare delen. Man tittar bara på frågan om det leder till allvarliga konkurrensproblem på marknaden.

Detta är en sådan fråga där vi har velat invänta synpunkter från remissinstanserna. De har kommit väldigt sent alldeles nyligen. Vi håller fortfarande på att analysera frågan, och beredningen pågår fortfarande där. Det är allt jag kan säga om det.

Anf.  132  SONIA KARLSSON (s):

Jag har mer en kommentar. Jag tycker inte att det är så knapphändigt. Bilaga 8 redovisar ganska tydligt ärendet. Sedan har vi också haft en ganska omfattande PM om detta tidigare i EU-nämnden från i mars.

Anf.  133  MIKAEL ODENBERG (m):

Nu är det inte intressant om Sonia Karlsson tycker att underlaget är tillfredsställande eller inte. Det måste varje ledamot och varje partigrupp kunna få bedöma på egen hand utan att relatera det till om Sonia Karlsson är nöjd eller inte.

Jag vill gärna kommentera detta med underlaget. Det finns en tendens att klaga på informationsmängden när man endera inte har läst handlingarna i ett ärende alternativt inte begripit det man har läst. Så långt är det säkert så att det kan vara en lättvindig utväg. I det här fallet rör det en oerhört central och viktig fråga som har med den inre marknadens funktionssätt att göra. Det är dessutom en fråga som är ny i nämnden.

Visserligen är det rätt som Sonia Karlsson säger att vi har fått en promemoria. Men det har vi egentligen inte fått till ett normalt EU-nämndssammanträde utan i samband med en informell information av statssekreterare Söder. Det är ingenting som har ingått i ärandet. Nu fick vi av Carolina Steges föredragning en hel del kompletterande information.

Jag ska ge ett exempel på den typ av resonemang som kan vara nyttiga för nämnden att redovisa i en första promemoria. Det är att man får en kortfattad beskrivning av hur dagens hänskjutandeordning ser ut. Jag betvivlar inte att det säkert kommer tillbaka när vi så småningom kommer längre fram i hanteringen av ärendet. Sedan är det ingen nackdel om man kortfattat i handlingarna kan redovisa det vi fick muntligen här, nämligen vad grönboken innehöll och vilka revideringar som sedan kommissionen har gjort och varför man har gjort detta.

På samma sätt är det klart att det inte är ointressant att ändå få belyst huvuddragen i argumenten för de olika testvarianter som diskuteras, SLC-testet respektive dominanstestet. Regeringen har inte själv tagit ställning i den frågan, enligt handlingarna. Det är förmodligen inte så många som gjort det. Karin Pilsäter har tagit ställning. Men det är många av oss andra som inte har tagit ställning. Det är klart att ställningstagandet skulle underlättas om man ändå fick ett referat av de huvudsakliga argumenten för eller emot. Vi kommer säkert att få anledning att återkomma till frågan.

Det sades här att man med kommissionens reviderade förslag till hänskjutandeordning nådde de två syften som man var ute efter. Där var det oklart för mig om detta var ett referat av kommissionens uppfattning eller om det var ett referat av den svenska regeringens bedömning av kommissionens reviderade förslag. I handlingarna står det bara att vi generellt från svensk sida ställer oss positiva till ändring av koncentrationsförordningen som leder till ett mer effektivt, flexibelt, öppet och rättssäkert förfarande. Jag har väldigt svårt att tro att det finns någon enskild partigrupp som skulle motsätta sig det. Jag tror att alla kan stödja en sådan ordning. Frågan är då om kommissionens förslag uppfyller detta eller inte.

Anf.  134  KARIN GRANBOM (fp):

Jag håller nog med om att det är svårt att få ut vad man vill få ut för att få en klar bild av vad förslaget innebär. Det står inte heller vad Sverige nu vill ha för position. Jag förstår att Sverige inte har någon riktig position. Jag tänker mer fråga vad det lutar åt. Någonting måste ni väl ändå säga på mötet.

Koncentrationsbegreppet ska nu få ett tillägg. EU har använt sig av begreppet dominerande ställning på en marknad. Koncentrationsbegreppet får nu ett tillägg om oligopolmarknader. Det tillägget är ganska vagt och oklart beskrivet. Jag undrar vad det i så fall skulle ge för fördelar gentemot ett SLC–test, vilket vi från Folkpartiet förespråkar och som har använts mycket framgångsrikt i bland annat USA.

Anf.  135  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar ordet till Karin Pilsäter vill jag säga att det Karin Granbom tog upp nu är det som finns i den reviderade PM vi har fått. Där står det under en punkt Svensk ståndpunkt. Det har vi fått skriftligt.

Anf.  136  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill för protokollet skull säga att det vore mig fjärran att trötta Mikael Odenberg, ministern och EU-nämnden med mina personliga ställningstaganden. Det är så att skarpare och grundligare hjärnor än min har arbetat länge med denna fråga. Partigruppen har således kommit fram till det ställningstagandet att vi lutar åt SLC-testet.

Anf.  137  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tolkar huvudtendensen i de inlägg som här har varit som gällande våra rutiner för kommunikation inför våra möten. Det är klart att det alltid är en avvägning mellan service till er att vara fullständiga och service till er att vara rationella så att ni kan styra er tid på ett bra sätt.

I dag har jag att föredra 19 dagordningspunkter. Jag är övertygad om att vi kan prestera minst ett kilo och kanske två om var och en om det är mängd det handlar om. Vi gör ett så bra jobb vi kan att sovra så att ni får ett bra, rationellt och adekvat underlag för era ställningstaganden.

Jag föreslår att vi låter kansliet och Jan Olsson ha diskussioner om hur vi ska hantera detta nya ministerråd i framtiden. Det är ett nytt ministerråd. Därmed finns kanske skäl att föra den här diskussionen på ett mer vägledande sätt så att vi båda står på lite bättre mark när vi gör den här svåra bedömningen.

Det är faktiskt inte enkelt. Jag står i samma situation själv. Jag förstår hur ni känner i avvägningen mellan fullständighet och ekonomisk målinriktning. Jag föreslår att vi gör på det viset i stället för att nu diskutera i detalj.

Anf.  138  ORDFÖRANDEN:

Mikael Odenberg var inne på att viss materia är ganska svår för oss som inte är experter. Det är också så att det inte i första hand är en fråga för oss. Det är en fråga som ska behandlas i ansvarigt utskott. Det är en av de svårare frågorna. Det bidrar till förvirringen, tror jag. Är det lättare frågor som vi allihop känner oss bekanta med har vi lättare för det.

Anf.  139  MIKAEL ODENBERG (m):

Bara för att det inte ska råda några missförstånd på den punkten vill jag ge uttryck för uppfattningen att jag generellt är mycket nöjd med det underlagsmaterial som vi får från Näringsdepartementet. Jag har ingen allmän kritik att framföra i det hänseendet. Här låg mer sakfrågorna bakom. Det är ett nytt ärende som berör något väldigt centralt inom unionen och en inre marknaden.

Två av huvudfrågorna, som näringsministern rimligen vill ha feedback på, är: Är hänskjutandemodellen en bättre ordning än dagens? Hur ska man se på dominanstest kontra SLC-test? Sannolikheten att få feedback ökar naturligtvis om man beskriver huvuddragen i de olika modellerna och de motiv som har anförts.

Anf.  140  ORDFÖRANDEN:

Vill näringsministern kommentera det? Nej. Jag kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg i frågan. Den kommer tillbaka till EU-nämnden.

Vi går vidare till punkt 11, som är övriga frågor. Jag lämnar ordet fritt om det är någon som har någon fråga.

Anf.  141  MARGARETA ANDERSSON (c):

Jag vill ta upp frågan om biovetenskap och bioteknik. Går man där också in på patent på gener och sådana frågor? Det är i så fall en fråga där jag kan uttrycka en väldigt stor oro. I stället för att skydda någonting som man kan göra effektivt och ekonomiskt kan man hindra andra från att utnyttja samma kunskap. Det kanske inte är en uppfinning utan snarare en upptäckt, till exempel att man ser var ett fel på en gen som orsakar sjukdom finns. Om man då tar patent på denna gen kan man hindra andra och bättre lösningar att komma fram eftersom man då har patent på den genen.

Kommer sådana saker in under den här frågan, eller kommer de upp i något annat sammanhang?

Anf.  142  KARIN THORBORG (v):

Det finns många positiva effekter av biotekniken, men det finns också negativa följdeffekter. Jag vill bara skicka med det vi brukar göra, nämligen att vi från Vänsterpartiets hävdar att man bör iaktta försiktighetsprincipen, framför allt när det gäller GMO:er. Användning av sådana kan leda till negativa följder, och det finns ingen anledning att skynda på innan man kan se de fulla effekterna.

Det var bara det jag ville ha sagt.

Anf.  143  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

På Margareta Anderssons fråga är svaret nej. Det kommer inte upp sådana frågor här. Vi har diskuterat dem utförligt under förra mandatperioden och under mandatperioden dessförinnan, och det har tagits ett antal beslut. Men just nu ligger inga sådana på bordet i det här sammanhanget.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer talare på listan utan kan konstatera att det finns ett stöd för regeringens fortsatta upplägg i den här frågan.

Finns det några A-punkter? Nej. Då ska vi gå tillbaka lite. Vi hade lite bråttom när vi försökte spara tid, och därför undrar jag om näringsministern har någonting att säga om rapporteringen från föregående möte, bara för protokollets skull. Eller ska jag lämna ordet fritt?

Anf.  145  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tror att det redan har rapporterats. Vi har lämnat en skriftlig rapport, och vi har inte förberett någon uppläsning av den i dag.

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Bara för ordningens skull lämnar jag då ordet fritt. Detta var ju mitt fel, det var jag som hoppade över det när vi hade bråttom. Jag kan konstatera att ingen har några synpunkter.

Då tackar vi för den rapport vi har fått. Vi tackar också näringsministern med medarbetare för att ni har kommit hit.

5 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning (forskning)

Utbildningsminister Thomas Östros

Rapport från ministerrådsmöte den 26 november 2002

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 12 och 13 maj 2003

Anf.  147  ORDFÖRANDEN:

Vi går då över till forskningsområdet och hälsar utbildningsminister Thomas Östros med medarbetare välkomna till EU-nämnden. Vi beklagar att vi är lite sena, men ni håller på med så mycket spännande i regeringen.

Det är samma föredragningslista som vi har hållit på med här. Nu är det punkt 4, som handlar om investeringar i FoU och innovation. Varsågod, utbildningsministern!

Anf.  148  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Fru ordförande, jag hade tänkt mig att föredra punkten om ITER, som är punkt nr 7. Den andra kan se ut som om den tillhör mitt ansvarsområde. Det gör den här på hemmaplan. Men i EU-sammanhang är detta en fråga för näringsministrarna i den här versionen.

Anf.  149  ORDFÖRANDEN:

Då så. Då går vi över till punkt 7.

Anf.  150  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack så mycket, fru ordförande! Det handlar alltså om ITER, en fråga som vi har stött på i de här sammanhangen ett antal gånger. Denna gång är det inte fråga om att besluta om ITER – jag kommer in på det strax – ska byggas eller inte. Det handlar om fortsatta analyser av frågan om ITER, framför allt var ITER ska finnas.

Det handlar om kärnfusion, som är ett mycket viktigt område inom EU:s energiforskning. Vi har hållit på med det ganska länge, sedan 1959. Europa är framgångsrikt och vetenskapligt långt framme. Framför allt har det handlat om att vi har kunnat bedriva spetsforskning inom ett projekt som kallas JET, Joint European Torus. Det är en utlöpare av detta som ITER handlar om. Ska man komma vidare inom detta forskningsfält måste man nämligen bygga en mer kraftfull experimentanläggning, och det är det som ITER är beteckningen för. Syftet är att utveckla tekniken så att fusionsenergin kan bli en möjlig framtida energikälla.

Vi har tidigare informerat nämnden om de här diskussionerna. Vi har också givit kommissionen i uppdrag att diskutera med andra parter som är intresserade av ITER. Det har handlat om att ta fram olika typer av beslutsunderlag, och det handlar det om också vid detta tillfälle.

Förhandlingar om ITER förs nu mellan EU, Kanada, Ryssland och Japan. Dock har nu också USA åter visat intresse efter att en tid ha varit utanför diskussionerna. Kina visar intresse och på senare tid också Korea.

Två frågor kommer att diskuteras på mötet: frågan om lokalisering och frågan om finansiering.

Det finns nu fyra förslag till lokalisering av ITER: ett ställe i Kanada, ett i Japan och två i Europa. I Europa handlar det om Frankrike och Spanien som har anmält intresse.

Vi kommer på rådsmötet att ta beslut, om alla ställer upp på det, om att kommissionen ska fortsätta att ta fram analyser. Vi kommer också att diskutera om det går att förena Europa i ett förslag till lokalisering som ska jämföras med de andra ländernas.

Tidsperspektivet är att det ska komma ett förslag till rådsbeslut i slutet av detta år. Det kanske är något optimistiskt, men det är det tidsperspektiv som just nu diskuteras.

Regeringens syn är att det är positivt att vi driver frågan framåt. Det är en viktig fråga. Det är också mycket bra att fler länder har anslutit sig, för då kan vi också dela på kostnaderna för detta. Jag tycker inte att vi ska binda oss för lokaliseringen, utan det måste finnas en diskussion där vi väger ekonomi mot tekniska förutsättningar att ha den på olika ställen. Det är dock rimligt att Europa enas om en kandidat. Europa kommer också att vara en stark kandidat eftersom vi ligger långt framme i forskningen på det här området. Det bör också finnas tillfälle för svensk industri och svensk forskning att hålla sig framme inom detta område de kommande åren.

Anf.  151  PER BILL (m):

Från moderat sida stöder vi regeringens strävan på den här punkten fullt ut. Det är ju inte heller Thomas Östros fel att Sverige inte längre är en aktuell plats, vilket det var för en sju åtta år sedan. Den chansen är dock försutten nu, så vi stöder numera helt regeringens förslag.

Anf.  152  HILLEVI LARSSON (s):

Det är väldigt rimligt att samarbeta kring de här frågorna. Vad jag förstått är det extremt dyrt både att forska kring och att driva sådant här, så det går inte för ett litet land som Sverige att göra det på egen hand.

Jag är inte så insatt i frågan, men vad jag förstått är avfallsproblemen väldigt små när det gäller detta. Du får rätta mig om jag har fel. Det är väldigt bra i den långsiktiga strategin att få energi som inte lämnar efter sig avfall.

Sedan vill jag fråga hur långt kommen forskningen är kring detta. Är det realistiskt att tro att det här skulle kunna bli verkligt bra för framtidens energiförsörjning, eller kommer det att vara någonting på marginalen? Vilka är utvecklingsmöjligheterna?

Avslutningsvis vill jag ta upp de här förslagen, två i Europa och ett i Kanada och Japan. Hur många av dessa blir det? Blir det en enda, eller blir det två så att man till exempel kan ha en i Japan och en i Europa? Hur ser det ut?

Anf.  153  KARIN THORBORG (v):

Jag vill fråga ungefär samma saker. Detta är ju fråga om jättestora investeringar. Man måste göra en avvägning mellan de stora kostnader som det innebär och möjligheterna att nå resultat av alla dessa stora investeringarna. Hur långt har forskningen kommit? När man inför kärnkraftsomröstningen talade om framtidens energi sade man: Tänk om man kunde lösa detta med fusionsenergi, då vore ju framtidens energiproblem helt lösta. Har man kommit så mycket längre nu? Hur långt fram har man kommit i forskningen?

Anf.  154  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är klart att detta har en mycket stor potential som lösning på världens energiproblem, fast det är naturligtvis mycket långt kvar innan man är där. Skulle det visa sig att man kommer fram den här vägen är detta en ur miljöaspekt mycket intressant energikälla. Fortfarande är vi långt därifrån. Men det har också varit en utveckling som visat att det går att komma framåt. Inte minst har det europeiska arbetet varit framgångsrikt där.

För att komma vidare måste man göra den här typen av större investeringar. Med bara de små experimentanläggningar vi har nu går det inte att komma närmare gåtans lösning. En del forskare talar om 30-åriga perspektiv eller 40-åriga perspektiv. Det är naturligtvis oerhört svårt att göra en bedömning som lekman, men också som forskare. Det vet vi av historisk erfarenhet. Det är dock tillräckligt intressant för att de länder som jag räknade upp – alla, nästan, som har möjlighet och resurser – ska vara intresserade av att delta i detta. Det är ju ett kvitto på att det är intressant.

Det kommer att bli en ort. Det handlar om en anläggning. Det kommer att bli en avvägning, naturligtvis, mellan ekonomi och intresse av att ha detta i Europa. En sådan här anläggning drar ju till sig mycket av forskningsaktiviteter. Det finns mycket stora möjligheter att stärka vetenskaplig verksamhet generellt kring en sådan anläggning.

Det var väl svar på både Hillevi Larssons och Karin Thorborgs frågor.

Anf.  155  MIKAEL ODENBERG (m):

Jag vill minnas att när forskarvärlden i samband med 1980 års folkomröstning om kärnkraften skulle försöka sätta någon tidsangivelse för när man kommersiellt skulle kunna tillgodogöra sig fusionsenergi brukade man säga att det låg 50 år framåt i tiden. Om man frågar samma forskare i dag säger de fortfarande 50 år framåt i tiden, och det är väl möjligt att det kommer att förbli så. Det hindrar dock inte att detta är ett fantastiskt spännande forskningsområde där det i alla fall i teorin finns oändliga potentialer.

Jag begärde dock närmast ordet för att korrigera Per Bill på en punkt. Han sade nämligen att Thomas Östros inte hade någon skuld till att Sverige inte fanns med. Det är ju, som Thomas Östros väl kommer ihåg, fel. Som skatteminister har Thomas Östros suttit på ett regeringssammanträde och fattat ett aktivt beslut om att Sverige inte skulle vara kandidat för att få ITER förlagt till Sverige, och det är därför vi nu bara har Spanien och Frankrike kvar – så skuld har han.

När detta väl är utklarat föreligger det dock enighet om att vi får göra det näst bästa, nämligen försöka få unionen att ena sig om ettdera av dessa alternativ så att vi kan få den här anläggningen till Europa.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Vi brukar inte diskutera nationell politik här i EU-nämnden, men jag tycker ändå att utbildningsministern måste få kommentera detta.

Anf.  157  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det var säkert något skatteundantag eller någon subvention inblandad, och jag var ju väldigt varm vän av generella regler. Jag får väl skylla på det.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Då har jag ingen mer på talarlistan. Jag kan sammanfattningsvis konstatera att det finns en stor majoritet för regeringens ståndpunkt i det här ärendet.

Innan vi slutar vill jag bara fråga om det finns någon punkt på A-punktslistan som har att göra med forskning och som vi borde få veta någonting om.

Anf.  159  Departementssekreterare BRITT-MARIE TYGÅRD:

En punkt känner vi till, och det är beslutet om samarbete inom hiv‑, malaria- och tuberkulosforskning som vi tidigare har nämnt i nämnden.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Då lämnar jag ordet fritt med anledning av den punkten. Ingen har några frågor, och då tackar vi för den informationen.

Sedan vill jag bara kolla om det var någonting utbildningsministern ville säga om själva rapporteringen från det senaste ministerrådsmötet eller om vi ska nöja oss med den skriftliga rapportering vi har fått.

Anf.  161  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag har inget ytterligare att tillägga. Jag tror också att Sven-Eric Söder har haft tillfälle att återrapportera.

Anf.  162  ORDFÖRANDEN:

Precis. Då tackar vi utbildningsministern och hans medarbetare för att ni kommit hit.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  SONIA KARLSSON (s) 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  5  SONIA KARLSSON (s) 2

Anf.  6  ULF HOLM (mp) 2

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  9  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  12  KARIN PILSÄTER (fp) 3

Anf.  13  MARGARETA ANDERSSON (c) 4

Anf.  14  ULF HOLM (mp) 4

Anf.  15  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 4

Anf.  16  MIKAEL ODENBERG (m) 4

Anf.  17  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  18  KARIN PILSÄTER (fp) 5

Anf.  19  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 6

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  21  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  22  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  26  MARGARETA ANDERSSON (c) 8

Anf.  27  ULF HOLM (mp) 8

Anf.  28  KARIN PILSÄTER (fp) 8

Anf.  29  MATS ODELL (kd) 9

Anf.  30  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  31  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 9

Anf.  32  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  33  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  34  KARIN PILSÄTER (fp) 10

Anf.  35  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 11

Anf.  36  ULF HOLM (mp) 11

Anf.  37  MIKAEL ODENBERG (m) 11

Anf.  38  MATS ODELL (kd) 12

Anf.  39  MARGARETA ANDERSSON (c) 12

Anf.  40  SONIA KARLSSON (s) 12

Anf.  41  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  43  MIKAEL ODENBERG (m) 13

Anf.  44  KARIN PILSÄTER (fp) 14

Anf.  45  HILLEVI LARSSON (s) 14

Anf.  46  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  48  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 15

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 16

Anf.  50  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 16

Anf.  51  ULF HOLM (mp) 16

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 16

Anf.  53  Kanslirådet INGA-LILL ASKERSJÖ 16

Anf.  54  ULF HOLM (mp) 17

Anf.  55  Kanslirådet INGA-LILL ASKERSJÖ 17

Anf.  56  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  57  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  58  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  59  MIKAEL ODENBERG (m) 18

Anf.  60  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  62  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 18

2 §  Regionalpolitik 19

Anf.  63  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  64  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 19

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  66  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 21

Anf.  67  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 21

Anf.  68  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 21

Anf.  69  HILLEVI LARSSON (s) 21

Anf.  70  ULF HOLM (mp) 22

Anf.  71  MARGARETA ANDERSSON (c) 22

Anf.  72  KARIN PILSÄTER (fp) 22

Anf.  73  JOE FRANS (s) 23

Anf.  74  MATS ODELL (kd) 23

Anf.  75  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 24

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  77  Statsrådet ULRICA MESSING (s) 25

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 25

3 §  Transport, telekommunikation och energi 26

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  80  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 26

Anf.  81  ORDFÖRANDEN 26

Anf.  82  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 26

Anf.  83  KARIN THORBORG (v) 27

Anf.  84  Kanslirådet SVEN-OLOV ERICSON 27

Anf.  85  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  86  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  88  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  93 ORDFÖRANDEN 28

Anf.  89  KARIN THORBORG (v) 28

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  91  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 29

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  93  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 29

4 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning (konkurrenskraft) 30

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  95  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  96  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  97  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 30

Anf.  98  ULF HOLM (mp) 31

Anf.  99  CHRISTINA AXELSSON (s) 31

Anf.  100  MARGARETA ANDERSSON (c) 31

Anf.  101  KARIN THORBORG (v) 32

Anf.  102  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 32

Anf.  103  Departementssekreterare OSKAR THORSLUND 32

Anf.  104  ORDFÖRANDEN 33

Anf.  105  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 33

Anf.  106  HILLEVI LARSSON (s) 33

Anf.  107  KARIN THORBORG (v) 33

Anf.  108  ULF HOLM (mp) 34

Anf.  109  MARGARETA ANDERSSON (c) 34

Anf.  110  KARIN PILSÄTER (fp) 34

Anf.  111  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 34

Anf.  112  Förhandlingschef HANS CHRISTER OLSON 35

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 36

Anf.  114  Departementsrådet JAN R OLSSON 37

Anf.  115  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  116  MIKAEL ODENBERG (m) 37

Anf.  117  ULF HOLM (mp) 38

Anf.  118  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 38

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 38

Anf.  120  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 39

Anf.  121  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  122  MARGARETA ANDERSSON (c) 39

Anf.  123  ANDERS KARLSSON (s) 39

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  125  ANDERS KARLSSON (s) 39

Anf.  126  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 39

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  128  MIKAEL ODENBERG (m) 40

Anf.  129  KARIN PILSÄTER (fp) 40

Anf.  130  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 41

Anf.  131  Departementssekreterare CAROLINA STEGE 41

Anf.  132  SONIA KARLSSON (s) 42

Anf.  133  MIKAEL ODENBERG (m) 42

Anf.  134  KARIN GRANBOM (fp) 43

Anf.  135  ORDFÖRANDEN 43

Anf.  136  KARIN PILSÄTER (fp) 43

Anf.  137  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 43

Anf.  138  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  139  MIKAEL ODENBERG (m) 44

Anf.  140  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  141  MARGARETA ANDERSSON (c) 44

Anf.  142  KARIN THORBORG (v) 44

Anf.  143  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 45

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 45

Anf.  145  Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s) 45

Anf.  146  ORDFÖRANDEN 45

5 §  Konkurrenskraft – inre marknad, industri och forskning (forskning) 46

Anf.  147  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  148  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 46

Anf.  149  ORDFÖRANDEN 46

Anf.  150  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 46

Anf.  151  PER BILL (m) 47

Anf.  152  HILLEVI LARSSON (s) 47

Anf.  153  KARIN THORBORG (v) 47

Anf.  154  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 48

Anf.  155  MIKAEL ODENBERG (m) 48

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  157  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 49

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  159  Departementssekreterare BRITT-MARIE TYGÅRD 49

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  161  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 49

Anf.  162  ORDFÖRANDEN 49