Fredagen den 9 juni 2000

EU-nämndens uppteckningar 1999/2000:29

1 §  Fiske
Statssekreterare Per-Göran Öjeheim
Rapport från ministerrådsmöte den 16 och 17 december 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 juni 2000

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet öppnat och ber nämndens ledamöter att notera att dagens föredragningslista har förändrats lite grann när det gäller tidsordningen. Vi har försökt att göra det möjligt – precis som vi gör i riksdagen – för ledamöter och även statsråd att vara med på skolavslutningar. Det tycker jag är en viktig princip. Därför har det gjorts förändringar på dagordningen.

Jag går då över till att hälsa statssekreterare Per-Göran Öjeheim och hans medarbetare välkomna hit för dels återrapport från fiskerirådsmötet 16–17 december 1999, dels information och samråd inför ministerrådsmötet den 16 juni.

Anf.  2  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Vid decembermötet fattades det ett beslut om totalt tillgängliga fångstmängder, s.k. TAC, för år 2000 med kvalificerad majoritet. Det var ett rätt dramatiskt möte. Det fanns en minoritet av portugiser, spanjorer och fransmän när det gällde de fastställda kvoterna. Kommissionen lyckades få med sig spanjorer och portugiser, men inte fransmän. Förhandlingarna pågick till kl. 4–4.30 på natten, >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Kvotbesluten fattades alltså med kvalificerad majoritet. För svensk del fick vi i princip de önskemål som vi hade tillgodosedda. Det gällde torsk i Kattegatt och tunga i Skagerrak–Kattegatt. Dessutom fick vi en deklaration om en makrillfotnot som gällde avtalet med Norge, som det har varit mycket bekymmer med. Sedan var det fråga om sillfiske i Öresund som vi ansåg inte vara berett på ett riktigt sätt. Därför skulle man återkomma till den frågan.

Det var en information om Fischlers förestående möte med Marocko för att diskutera ett tredjelandsavtal med Marocko.

När det gäller den nordatlantiska fiskekommissionen beslutade man att det år 2000 skulle vara en ad hoc-lösning där kontrollåtgärderna skulle ske i samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen. Medlemsstaterna skulle stå för den fysiska kontrollen och kostnaderna och kommissionen skulle stå för samordning av det hela. Sedan ska man återkomma med ett mer permanent förslag om hur kontrollen ska gå till.

Det fattades också ett beslut när det gällde tobisfisket vid skotska kusten. För att skydda fågellivet beslutade man att avlysa ett område från fiske där.

När det gäller regionala möten informerades om att den planerade rundan med regionala möten skulle ske i januari.

Det fanns också en fransk begäran om att öarna Saint-Pierre och Miquelon skulle återfå en del av gemenskapens kvoter av gulfenad flundra i NAFO-området.

Sedan informerades också om de protester som hade ägt rum i Seattle i samband med diskussionerna där.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi lämna återrapporten och gå in på nästkommande veckas ministerrådsmöte.

Anf.  4  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

När det gäller A-punkter vet vi fortfarande inte vad som kan komma upp. Kl. 10 i dag börjar ett Corepermöte som behandlar de frågor som ska tas upp på ministerrådsmötet. Riktigt vad som händer i dag vet vi inte.

Punkt 3 handlar om insamling av data. Det ska antas en rådsförordning och fattas ett rådsbeslut om finansieringen av denna insamling. Syftet är att man ska standardisera datainsamlingen för att få ett bättre underlag. Det ska gälla biologiska uppgifter, fångstuppgifter samt sociala och ekonomiska uppgifter. På det sättet ska man kunna analysera fiskebestånden på ett bättre sätt och över längre perioder.

Sedan ska det fattas ett beslut om pengar som ska ligga på samma nivå, på 132 miljoner euro under en sexårsperiod.

Anf.  5  CARL G NILSSON (m):

Till att börja med har jag noterat att man beslutar om de ekonomiska ramarna innan man vet vad dessa ramar ska innehålla.

Det är klart att det är befogat att ta in uppgifter om fångstmängder och forskningsuppgifter som ligger till grund för kvoternas storlek och läsa av loggböcker om landningsuppgifter osv. Det ska sedan ligga till grund för nya ställningstaganden om nya fångstmängder.

Däremot är det lite svårt att förstå att man ska behöva ha en rådsförordning om ekonomiska och sociala uppgifter, uppgifter från beredningsindustrin osv. Det är svårt att förstå att det ska behövas en gemensamhetsförordning om detta. Man ska naturligtvis alltid vara försiktig från rådet med att lägga på byråkratiska uppgifter.

Anf.  6  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Jag har en allmän fråga om kvoterna i Östersjön. Det gäller de länder som inte är med i EU. Hur kommer de in i kvottänkandet och arbetet med kvoterna? Vi är involverade och har våra framförhandlade kvoter, det känner vi väl till. Men de länder som inte är med och som kanske är på väg in i EU, fiskar de mera fritt och på det sättet driver upp fisket till gränser som ligger över det som skulle vara rätt gränser för en god och balanserad miljö i Östersjön? Eller hur ser deras situation ut i förhållande till Sveriges situation?

Anf.  7  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

När det gäller datainsamlingen är det klart att det här är ett system som syftar till kvoteringar som förändrar prisnivå och annat. Syftet är också att det ska finnas ett fiske kvar, att fiskarna ska kunna finnas kvar i olika regionala områden. Det är klart att det finns ett visst intresse av att se vilka effekter olika beslut om fångstkvoter har på sysselsättning, möjligheter att leva kvar i regionen osv. Jag tycker kanske inte att det är så konstigt att man vill ha in den typen av ekonomiska och sociala uppgifter i statistiken.

När det gäller den andra frågan lämnar dessa stater fiskekvoter till det institut som hanterar kvoterna i Östersjön. Sedan sker det förhandlingar inom den ramen, så det är inte fråga om något fritt fiske för de andra staterna runt Östersjöns kust, utan det förs hela tiden förhandlingar om vilka kvotuttag som man kan göra.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  9  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Punkt 4 gäller ett meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om deltagande i regionala organisationer. Det blir en slutbehandling av det här meddelandet. Man ser det här med regionala organisationer som väldigt centralt för att komma till rätta med fiskebeståndsfrågor och annat. Kommissionen ska vara representerad i de regionala organisationerna. Man ska lämna statistik från medlemsländerna direkt till organisationerna. Det är någonting som vi från svensk sida tror väldigt mycket på, att den regionala förvaltningen är väldigt viktig för att man ska känna ett ansvar för fiskebeståndsfrågan.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar också här att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  11  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Punkt 5 innehåller ett utkast till Europeiska rådet om integrerade miljöaspekter och hållbar utveckling i fiskepolitiken, alltså den s.k. Cardiffprocessen. Det är en väldigt central fråga för svensk del att få in miljöaspekterna i detta.

Det beslutades ju först 1998 i Cardiff att sex sektorer skulle komma med en rapport om hur man skulle integrera miljöaspekterna i respektive sektorer. När det gäller fisket fattades det ett beslut 1998 i Wien om att man skulle göra på det här sättet. Den rapport som nu tas fram innehåller framför allt en beskrivning av vad man hittills har gjort, vilka åtgärder som man har vidtagit när det gäller fiskekvoter, försiktighetsprincipens tillämpning, förbättring av fiskeredskapens selektivitet, begränsning av fiskeansträngningar och förbättrad kontroll och forskning. Rapporten ska överlämnas till Europeiska rådet i Portugal i juni, är det tänkt.

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en synpunkt när det gäller materialet. Jag har inte fått integreringsrapporten, men det kanske miljö- och jordbruksutskottet har fått. Många av de andra råden brukar lämna ut rapporterna så att man kan läsa dem och ha en åsikt om hur den svenska ståndpunkten ska vara.

Anf.  13  Kanslirådet INGELA BYFORS:

Den är uppe i Coreper i dag, så den finns ännu inte i slutlig version.

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp):

Sverige har anklagats för att inte ta hänsyn till miljöfrågorna när det gäller fiskepolitiken. Sverige pratar väldigt mycket om miljöfrågor, men man lever inte själv upp till att verka för ett hållbart fiske.

Jag vet att här i riksdagen har bl.a. vi drivit frågan att Sverige självt ska minska de svenska fångstkvoterna i Östersjön bl.a. för lax. Vi har också arbetat för ett förbud mot drivgarn i Östersjön. Såvitt vi har förstått verkar Sverige på EU-nivå för ett förbud mot drivgarn internationellt, däremot är man inte för ett förbud i Östersjön, vilket leder till att flera fågelarter och fiskbestånd hotas.

När det gäller kvoterna har vi i Miljöpartiet drivit att det ska införas lägre kvoter. Sverige driver att andra länder ska ha det, men när det gäller de egna kvoterna i Östersjön tycker vi inte att Sverige driver en linje som är hållbar.

Jag undrar varför Sverige tycker att det är acceptabelt att verka för ett förbud mot drivgarn internationellt, men att det inte ska gälla Östersjön. Är det inte en viss dubbelmoral att man verkar för att minska fångstkvoterna generellt sett, men när det gäller de egna fångstkvoterna i Östersjön har man inte alls samma politik?

Anf.  15  ORDFÖRANDEN:

Innan jag går vidare på talarlistan vill jag bara påpeka att i en kommenterad dagordning som vi själva har gjort för EU-nämndens räkning har vi sett bakåt i protokollen. Det fanns en artikel i Svenska Dagbladet för ett tag sedan som tog upp just de frågor som Yvonne Ruwaida berörde. Där framgår det att vi i våra protokoll har behandlat satellitövervakning och drivgarnsfrågan tidigare i nämnden. Det har då funnits stöd för regeringens ståndpunkt i dessa två frågor.

Jag ville bara påpeka detta som en upplysning. En del av ledamöterna har kanske inte hunnit att läsa det meddelande som har sänts ut via e-post.

Anf.  16  CARL G NILSSON (m):

Vi fick också en mer omfattande kommenterad dagordning från departementet i går eftermiddag där den här punkten behandlas betydligt mer utförligt och där det finns en lång rad punkter som nämns om interna principer. Det gäller bl.a. hur många hästkrafter som fiskarna ska få ha i sina båtar.

Man frågar sig nu vad som kommer att hända med denna rapport. Hur är tågordningen och tidsaspekten? På vilket sätt kommer vi att få möjlighet att ta upp detta igen?

Anf.  17  AGNE HANSSON (c):

Det gäller en synpunkt som har att göra med hur man ska få en hållbar utveckling för fiskepolitiken. Det är också en fråga om relationerna mellan det kustnära fisket och det mera storskaliga professionella fisket. Det kustnära fisket är väldigt viktigt ur den aspekt som tas upp i det här sammanhanget ur miljösynpunkt, ur levande skärgårds-synpunkt och när det gäller tillgången på fisk och miljöaspekter i det sammanhanget.

Min synpunkt som jag vill tillföra är att Sveriges regering borde agera för att stärka det kustnära fisket.

Anf.  18  SINIKKA BOHLIN (s):

Det är väldigt bra att man har kommit så här långt i dessa tankar utan att gå in i de små detaljer som beskrivs i de nya papperen. Kopplat lite grann till punkt 3 om fiskeridata tycker jag ändå att man har hittat den rätta vägen. Man följer den internationella överenskommelsen om Agenda 21 och kopplar miljöfrågor och den framtida hållbara utvecklingen till ekologiska, ekonomiska och sociala förutsättningar. Då kommer vår särart fram med både det kustnära fisket och med det som vi kallar storskaligt fiske.

Vi har egentligen inte något storskaligt fiske i Sverige. Vår fiskeflotta är väldigt liten. Men det ska ju ändå finnas en balans mellan de regionala förutsättningarna i framtiden. För min del handlar det om att man måste se Östersjön som en helhet. Man kan inte särskilja Sverige och de andra Östersjöländerna. Den distinktionen är väldigt viktig för att vi ska kunna förvalta den biologiska mångfald som finns i det här havet, som egentligen är ett väldigt känsligt hav.

Men jag tycker att ansatsen i det som man har gjort är väldigt bra. Det har ändå gått relativt fort om man tänker på att Cardiff och Wien startade 1998. Det har hänt saker och ting i alla fall. Jag är väldigt glad över att förslaget ligger framme.

Anf.  19  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag tycker att det är bra att man kommer fram med detta med regional förvaltning. Möjligen kan det kustnära fisket komma med i den. Jag hoppas det i alla fall. Det finns fler saker som är bra, t.ex. motorstyrka och annat, som kan vara effektiva åtgärder för ett hållbart fiske.

Jag har en fråga. Under första punkten står det om TAC:en, alltså de högsta tillåtna fångsterna. De ska beslutas utifrån vetenskapliga yttranden. Såvitt jag har förstått ha det framförts kritik mot att de vetenskapliga yttrandena ligger två–fyra år tillbaka i tiden, vilket har gjort att det har framförts kritik varje gång som man har infört nya TAC, eftersom de baserar sig på gamla uppgifter.

Kommer man någonstans med detta så att man kommer lite närmare verkligheten när man ska fastställa TAC:en?

Anf.  20  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Jag tillbakavisar bestämt påståendet att Sverige inte skulle ta miljöhänsyn när det gäller fiskesidan. Vi tar verkligen ett ansvar på åtskilliga punkter. Den svenska linjen är att det ska vara fråga om ett hållbart fiske inom de gränser och kvoter som vi med vetenskapligt stöd kan belägga finns.

När det gäller frågan om drivgarn talar man om två helt skilda saker, de drivgarn som används i Östersjön och de drivgarn som används i världshaven. Det är alltså inte samma sak på något sätt. Om man förbjuder drivgarn på ett område är man inte tvungen att som princip förbjuda det på ett annat område. Det beror på hur bestånden ser ut i respektive område.

De drivgarn som används i Östersjön är betydligt mindre än de som används i världshaven. Dessa drivgarn kan vara upp till 60 km långa. Drivgarnen i Östersjön har också genomsläpp för att man inte ska få med bifångster, tumlare och annat, utan de ska kunna komma loss från drivgarnen. Men man fiskar inte i de områden där det finns tumlare.

Detta är ingenting som Sverige har agerat för. Kommissionens inställning till drivgarnsanvändningen i Östersjön har varit densamma som Sveriges inställning. Det är fråga om något helt annat än det rovfiske som förekommer i världshaven med 60 km långa drivgarn. Bifångsterna där består av delfiner och annat. Miljöaspekterna är en ledstjärna för Sveriges fiskepolitik, skulle jag vilja hävda.

När det sedan gäller tidpunkterna ska rapporten om vad som har gjorts hittills lämnas till Europeiska rådet, till statsministrarnas möte. Sedan ska processen gå vidare. Det kommer förmodligen att bli ett tungt inslag under det svenska ordförandeskapet att driva denna process kraftfullt framåt. Utvecklingen inom området kommer alltså kontinuerligt att tas upp i EU-nämnden.

När det gäller hållbar utveckling av fiskepolitiken och det kustnära fisket är det en fråga som alltid är aktuell. Det ligger ett uppdrag just nu på Fiskeriverket att titta närmare på det kustnära fisket. Den strukturplan som överlämnats till Bryssel och kommissionen innehåller också ett antal ansatser som ska syfta till att stärka det kustnära fisket. Processen är i gång, och vi är väl medvetna om frågans aktualitet.

Jag delar helt Sinikka Bohlins uppfattning. Man måste se Östersjön som en helhet. Jag tycker också att detta är ett steg i rätt riktning i en process att integrera dessa frågor i de olika marknadssystemen.

När det gäller den vetenskapliga grunden för de fiskekvoter som man kan ta upp är det en fråga som alltid är aktuell och där vetenskapsmän och fiskare ofta har olika uppfattning om vilka bestånd som egentligen finns. Det är en fråga som vi försöker att hitta lösningar på, men det är inte alltid så lätt. Siffrorna är lite gamla när de presenteras, och fiskarna hävdar att de har aktuellare siffror. Men det sker hela tiden en metodutveckling av forskningen, så det finns anledning att hysa en viss optimism. Det är inget tvivel om att man även inom kommissionen är medveten om beståndssituationens allvar och vikt när det gäller fisket.

Man kan känna en viss optimism, men det är klart att det är ett bekymmer att veta exakt. Det är svårt att veta hur mycket fisk det finns i havet. Men det gäller att tillämpa försiktighetsprincipen som vi från svensk sida gör.

Anf.  21  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag konstaterar bara att vår ståndpunkt är att både torsken och laxen i Östersjön är utrotningshotad. Vi borde snabbt och kraftigt minska fiske-kvoterna.

När det gäller användandet av drivgarn anser vi att det hotar beståndet både av Östersjötumlare och av olika fågelarter, bl.a. grisslor.

Det finns tjänstemän på kommissionen som har kritiserat det svenska ställningstagandet. Det är ju inte kommissionens officiella ställningstagande, men det finns alltså tjänstemän på kommissionen som har kritiserat Sverige för att vi gärna vill vara miljövänner när det gäller andra, men själva lever vi inte upp till dessa ord när det gäller våra egna intressen. Vi instämmer tyvärr i den bilden med tanke på de beslut som Sverige verkar för på EU-nivå när det gäller fiskeriet. Det är vårt ställningstagande i den här frågan.

Anf.  22  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Vad enskilda tjänstemän kan ha sagt i den här frågan vet jag inte, men kommissionen har denna inställning, och vi hävdar bestämt att det inte är på det sättet som tjänstemännen på kommissionen skulle ha sagt.

Däremot driver Sverige väldigt hårt frågan om förvaltningsplaner när det gäller både torsk och lax i Östersjön. Vi ligger väldigt långt framme och är pådrivande, och det finns förslag framtagna som kommer att säkerställa beståndet av lax med helt nya metoder. Förvaltningsplaner är det grundläggande elementet för att man ska kunna säkerställa vårt bestånd, och det driver vi väldigt kraftfullt.

Anf.  23  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis när det gäller ärende 5 konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Anf.  24  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Då gäller det regionala sammanträden, punkt 6. Det är en information som kommer att lämnas. Från kommissionen kommer man att föra diskussioner med representanter för forskare, fiskare och administratörer. Man har alltså haft en sådan runda som kommissionen har upplevt som väldigt positiv. Vi från svensk sida tycker också att det är bra att man för en sådan här dialog med kommissionen, och vi ser det som positivt att man inleder en ny omgång. Man har fått större förståelse för de situationer som råder.

Anf.  25  ORDFÖRANDEN:

Men jag uppfattar det här som att det ska antas rådsslutsatser om just detta. Då är det inte en ren informationspunkt utan det är en beslutspunkt. Eller?

Anf.  26  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Den enda slutsatsen är att man ska arbeta vidare, så det är egentligen en informationspunkt där kommissionen lämnar information.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Men det är en officiell beslutspunkt såvitt jag kan förstå av den dagordning som vi har fått från rådssekretariatet. Man ska anta dessa rådsslutsatser och sedan kan de kanske betraktas som information.

Anf.  28  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Man ska jobba vidare på det.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

I så fall uppfattar jag det som att regeringen har en position här, att man ställer sig bakom detta. Jag konstaterar också att det finns en majoritet i EU-nämnden för denna ståndpunkt.

Anf.  30  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Då gäller det punkt 7 om Marocko. Där kommer kommissionären Fischler att rapportera från ett möte som han haft med marockanerna. Det avtal om fiske som fanns mellan EU och Marocko gick ut i slutet av 1999. Nu råder det ett avtalslöst tillstånd där EU inte får fiska och där Spanien och Portugal får strukturpengar av EU.

Tredjelandsavtalen över huvud taget är väldigt svåra och känsliga frågor. Avtalet med Marocko är det mest omfattande avtalet. Från svensk sida är vi väldigt tveksamma till den här typen av avtal. Vi driver hårt den linjen att det inte får vara fråga om att man bara för att man träffar ett avtal får dra upp en massa fisk i Marockos zon. Det måste också vara kombinerat med åtgärder som gör att Marocko självt kan bygga upp en industri och på sikt tillgodogöra sig sin egen råvara.

Anf.  31  CARL G NILSSON (m):

Vi har ju diskuterat det här flera gånger tidigare, och vi har ställt frågan om man över huvud taget gör någon analys av vad båtnaden för unionen är i förhållande till kostnaden som betalas. Det är ju fråga om mycket stora pengar.

När nu den svenska ståndpunkten beskrivs som att vi utgår ifrån att kommissionen i sitt förhandlingsarbete kommer att ta hänsyn till Marockos avsikter att bygga upp sin egen fiskerisektor undrar man: Vad blir då slutsatsen av Sveriges agerande? Kommer vi att motsätta oss detta och se till att det kommer till en ände så att marockanerna får börja att fiska själva?

Anf.  32  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Exakt vad slutsatsen kommer att bli är lite för tidigt att avgöra. Det är klart att det är en oerhört central punkt för svensk del att det inte bara är fråga om att fiska upp den fisk som finns i Marockos zon. Man måste verkligen ha ett långsiktigt program för att hjälpa Marocko att utvecklas.

Frågan om lönsamhet kommer också att beaktas. Längre fram kommer det en mer allmän punkt om tredjelandsavtalen där lönsamhetsanalyserna är en viktig del i det hela för att man ska kunna se vilka ekonomiska effekter som dessa avtal har.

Anf.  33  LARS TOBISSON (m):

Vi har ju diskuterat detta tidigare. Det finns ju här i det som statssekreteraren säger och i ordalydelsen i den skriftliga kommentaren en svensk kritik mot förhållandena. Jag tycker ibland att det finns ett behov av att fräsa ifrån lite bättre, om det går.

Här är det två förhållanden som är otillfredsställande. Det ena är att vi med gemensamma EU-pengar betalar för att vissa länder ska få tillfälle att fiska i främmande vatten. Om man betraktar detta som en del av ett strukturstöd vet jag inte, men dessa länder har höjt sin nivå högst betydligt, så det här kan ju inte pågå hur länge som helst.

Det andra är att man genom att köpa upp dessa fiskerätter förhindrar för det utomstående landet – i det här fallet Marocko – att självt utveckla en fiskenäring som är värdefull för landets fortsatta utveckling.

Dessa saker är sådant som vi som nation har anledning att markera ganska kraftigt, tycker jag, inför de kommande förhandlingarna.

Anf.  34  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Vi ska betrakta det här som en informationspunkt. Det är en lägesrapport. Vi har haft frågan uppe i nämnden tidigare, och då har regeringen fått stöd för upplägget inför de fortsatta förhandlingarna. Det stödet gäller fortfarandet. Då går vi vidare.

Anf.  36  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Tack, ordförande! Då kommer vi in på den mer övergripande diskussionen när det gäller tredjelandsavtalen. Det största är för Marocko, och det finns många.

Det har varit ett möte där man har diskuterat hur man ska se på tredjelandsavtalen. Lönsamhetsanalyser är en viktig del. Vid mötet mellan fiskedirektörerna har man understrukit behovet av att ha ett globalt perspektiv, att försöka stärka EU:s roll i det internationella samarbetet och att ha en strategi för hur EU-fartygen ska bedriva fiske utanför EU-zonen. Den strategin för fisket måste stå i samklang med andra viktiga gemenskapsområden som miljö, konsumentområdet och det sociala och ekonomiska området. Det är ett försök att skapa något slags strategi för hur man ska hantera de i och för sig svåra frågorna.

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Det här får vi också betrakta som en informationspunkt. Då kan vi gå vidare på dagordningen.

Anf.  38  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Tack, herr ordförande! Punkten 9 handlar om neddragningar av fiskekapaciteten. Det är också en informationspunkt. Det är fråga om en midterm review av neddragningssystemet i det nu gällande fjärde programmet, dvs. en utvärdering.

Man kan konstatera att även om man inte har kunnat se någon förändring i ökande eller minskande riktning på beståndssituationen, har effekterna av programmet hittills varit små. Tonnaget har inte dragits ned. Det är också någonting som man ska se på från svensk sida. Frågan måste beredas ytterligare när det gäller förslag för hur man ska agera framåt. Det kan bli en fråga som kommer upp under det svenska ordförandeskapet, dvs. om det ska bli en ny plan eller en förlängning av den gamla, aktivitetsbegränsning eller begränsning av tonnage osv.

Anf.  39  AGNE HANSSON (c):

Tack, herr ordförande! Vi delar den kritiska hållning som regeringen har i frågorna. Det är en rapport som i stort sett ska rapportera att ingenting har hänt sedan detta kom till. Nu ska vi fortsätta. Det är viktigt att försöka hitta andra konstruktiva metoder för att styra kapaciteten än att styra med hjälp av skrotningspremier och strukturmedel för att komma framåt i frågan. Det är väl en linje som Sverige bör driva. Det behövs en analys för att se vad det är som är för stort och vilken nivå vi ska ligga på i framtiden, dvs. en generellt låg nivå i fisket eller ansatser för att öka beståndet i framtiden. Det är också relaterat till omfattningen av fiskeflottans storlek. Vi måste komma framåt i frågorna. Det är den synpunkten jag vill skicka med.

Anf.  40  CARL G NILSSON (m):

Det är en sak att Sverige anser att frågan inte är tillräckligt beredd, men mera intressant är att kunna säga vad Sverige tycker om principerna i utvecklingsprogrammen. Vi har varit kritiska mot dem ungefär i likhet med vad Agne Hansson nyss sade. Det finns anledning att påminna om att programmen inte uppfyller sitt syfte. Vi ska se till att kvoterna hålls och att det instrumentet används för att bevara ett hållbart fiske. De olika typerna av strukturstöd och skrotningspremier har inte uppnått avsedd effekt.

Anf.  41  MATS ODELL (kd):

Jag begärde ordet när statssekreteraren sade att det här kan bli en tung fråga under det svenska ordförandeskapet. Nu är vi tillbaka vid problemen i Östersjön. Såvitt jag förstår är de nuvarande kvoterna för höga i förhållande till fiskebeståndet, och de borde egentligen sänkas. Sverige har ju inte sänkt sina kvoter, och det beror såvitt jag förstår på att man inte har kommit överens med de andra länderna i området om de totala kvoterna. Det är ingen som vill ta första steget. Kan det inte ånyo bli problem med Sveriges roll om dessa frågor återstår gällande Östersjön?

Anf.  42  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vad jag förstår har EU:s strukturstöd lett till samma resultat i Sverige, nämligen att bestånden minskar i stället för att öka. Där har vi vår egen information. Jag undrar vilka slutsatser ni drar med tanke på det sätt strukturstöden har varit utformade i Sverige. Kommer ni utifrån det att bilda er en annan uppfattning om hur de ska vara utformade för att bestånden ska öka?

Anf.  43  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Tack, ordförande! Det är klart, Carl G Nilsson, att vi kan konstatera att detta har en dålig uppfyllelsenivå. Nu håller Fiskeriverket på att analysera effekterna. Men saker är inte helt självklara. I Sverige har vi en aktivitetsbegränsning där man går ut ett visst antal dagar. Alternativet är att ha en begränsning på tonnaget.

Hur ska man välja? Väljer man tonnage minskar fångstkapaciteten, och ett antal fiskare försvinner. Med aktivitetsbegränsning finns det möjlighet att bo kvar i de kustnära regionerna. Det finns ett antal frågor som behöver analyseras. Det måste göras mer för att komma till rätta med situationen med tonnaget.

Detta är en svår fråga för t.ex. ett land som Portugal där fisket betyder oerhört mycket ekonomiskt. Ekonomi står mot dessa saker. För att få genomslag i EU krävs mycket arbete. Den svenska linjen är definitivt för att arbeta i den riktningen.

Sedan var det frågan om Sverige och Östersjön. Vi arbetar kraftfullt på att ha förvaltningsplaner för torsk och lax i Östersjön. Jag tror inte att det ska behöva bli någon motsättning där. Om de förvaltningsplanerna genomförs blir det en betydligt bättre kontroll över situationen med beståndet. I och för sig fiskar vi inte upp våra kvoter helt i Östersjön i dag. Men vi arbetar för att begränsa dem.

Sedan var det frågan om strukturstöden. Nu har vi en ny strukturplan som tar mer hänsyn till det kustnära fisket. Fiskeriverket håller på att analysera hur framtiden kan säkerställas för det kustnära fisket. Vi får väl se vilket resultat Fiskeriverket kommer med.

Anf.  44  SINIKKA BOHLIN (s):

Herr ordförande! Det är viktigt att när man funderar på nästa plan i utvärderingen ha som målsättning att få balans mellan tillgängliga fiskeresurser och utnyttjandet av våra hav. Målsättningen ska ligga fast. Det är viktigt att vi under vårt ordförandeskap poängterar förvaltningsplanerna för hela Östersjön. Fler och fler länder runt Östersjön kommer antagligen att bli medlemmar i EU. Då kommer förhandlingarna att vara annorlunda i framtiden. Jag skulle vilja att i det fortsatta arbetet med de snart nya EU-länderna poängtera förvaltningsplanerna. Östersjön skiljer sig mycket från de andra hav vi har inom gemenskapen. Jag vill skicka med detta inför diskussionen om fortsatta åtgärder.

Anf.  45  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fortsättning på kvotdiskussionen. Om vi inte fiskar upp våra kvoter – vilket är bra – varför måste vi bibehålla så höga kvoter? Varför kan inte vi bidra till att få minskat fiske i Östersjön genom att minska våra kvoter, då kanske andra följer efter? Jag tycker inte att argumentationen håller.

Anf.  46  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Jag kan bara tacka Sinikka Bohlin. Det är klart att vi kommer att driva den linjen.

Det hjälper inte mycket om Sverige inte tar upp sina kvoter. Det viktiga är den totala kvot som fastställs för ett område. Det är inte bara Sverige som fastställer den kvoten. Den svenska inställningen är att det totalt sett ska fastställas kvoter som säkerställer att beståndsutvecklingen klarar sig. När väl de kvoterna har fastställts ska vi självklart arbeta för att svenska fiskare ska få så stor del av kvoten som möjligt. Att låta svenska fiskare sänka sina kvoter ser jag ingen point i, utan det är den totala kvoten och det totala uttaget som måste begränsas.

Anf.  47  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan betrakta detta som en informationspunkt för dagen. Det här är en rapport från kommissionen till rådet. Den återkommer så småningom. Det är en presentation. Det är inga rådsslutsatser som ska antas på fiskerirådsmötet, eller hur? Det är det inte. Då betraktar vi det för dagen som en informationspunkt. Frågan kommer att återkomma så småningom. Vi går då vidare.

På dagordningen står det på många punkter ”eventuellt”. Kommer det att bli beslut eller inte på de punkterna? Är det fortfarande ”eventuellt”?

Anf.  48  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Herr ordförande! Det är fortfarande ”eventuellt” för punkterna 10, 11 och 12. De är uppe för behandling i Coreper just nu. Vi vet inte hur det kommer att sluta förrän Coreper är färdigt. Det är fortfarande ”eventuellt”.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Det finns redovisade ståndpunkter från regeringens sida när det gäller ärendepunkterna 10, 11 och 12. Vi kanske kan ta dem i en klump för att underlätta. Jag lämnar ordet fritt med anledning av de tre dagordningspunkterna. Ingen begär ordet. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens ståndpunkt i dessa tre ärenden.

Rysslands kolja är kvar som en övrig fråga. Punkten 13.

Anf.  50  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Jag måste erkänna att jag inte har punkten 13 i mina papper, herr ordförande. Det är en övrig punkt som vi inte känner till.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Vi har fått den i våra papper. Vi har hämtat detta från rådssekretariatet. Där ligger det med på övriga frågor, dvs. Rysslands icke-reglerade ”olympiska” fiske av kolja väster om Rockall. Det är väl någon som har begärt att få ta upp den frågan. Det är väl en informationspunkt och inte en beslutspunkt.

Anf.  52  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Det är säkert något land som har begärt att få diskutera frågan, herr ordförande.

Anf.  53  ORDFÖRANDEN:

Då ska vi vara klara med samrådet för den gången. Sedan vill jag bara påminna om den uppmaning jag kom med tidigare, dvs. att vi gärna ser ett mer fylligt material. Om det finns förslag skicka gärna över dem till oss. Det gör de andra departementen. Det underlättar läsningen.

Anf.  54  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM:

Herr ordförande! Vi tar det till oss.

2a §  Allmänna frågor
Statssekreterare Mikael Sjöberg
Information och samråd angående dagordningspunkt 5
Narkotikastrategi 2000–2004

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statssekreterare Mikael Sjöberg med medarbetare välkomna hit. Det handlar om ett ärende på allmänna rådets dagordning. Det är narkotikastrategin, som har varit uppe i nämnden förut, och som du ska informera oss om. Jag vet att socialutskottet har fått en fyllig genomgång av ärendet. Jag lämnar över ordet direkt till dig. Varsågod.

Anf.  56  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Tack, ordförande! Jag vill tacka för möjligheten att ha fått komma hit och redogöra för ärendet. Ärendet handlar om implementeringen av EU:s narkotikastrategi, som jag hade möjligheten att redogöra för här i december.

Allmänna rådet kommer att diskutera antagandet av handlingsplanen för implementeringen av EU:s narkotikastrategi. Handlingsplanen finns i form av ett dokument med beteckningen CORDROGUE 32. Det kom alltså i går ett nytt dokument om det är så att vi har spridit information om ett annat nummer.

Dokumentet har arbetats fram av det portugisiska ordförandeskapet tillsammans med kommissionen. Handlingsplanen har sedan diskuterats vid fyra tillfällen i den horisontella narkotikagruppen i Bryssel. Sveriges position har hela tiden varit att dokumentet i första hand bör avse insatser på unionsnivå och inte primärt reglera vad medlemsstaterna ska åläggas. Här har Sverige varit framgångsrikt i förhandlingarna om nedtoningen av dokumentets betydelse vad avser just medlemsstaternas åtaganden.

Dokumentet hade i den ursprungliga versionen lydelsen should be considered as political commitments, vilket har förhandlats bort av oss i Sverige till att i stället skrivas political guidelines. Handlingsplanen är inte heller juridiskt bindande.

Vidare har Sverige efter omfattande protester och bilaterala förhandlingar lyckats få bort samtliga skrivningar med uttrycket harm reduction. Dessa har ersatts med andra för Sverige betydligt mer naturliga och ändamålsenliga skrivningar.

För att sammanfatta och sedan överlåta till er för specifika frågor vill jag säga följande. Sverige har återigen varit mycket framgångsrikt på området. Sverige har lyckats få genomslag för de tankar, idéer och värderingar som vi står för. Där stannar jag inledningsvis för frågor.

Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag fick dokumentet i går kväll per mejl, och jag har inte hunnit läsa det. Jag skulle vilja veta vilken bedömning ni gör av hur det här påverkar den svenska narkotikapolitiken. Har det här någon påverkan, och finns det någonting i handlingsplanen som innebär gemensamt åtagande på EU-nivå, dvs. använda EU-medel för gemensamma åtaganden?

Anf.  58  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, herr ordförande! Kampen mot narkotika är en för många i vårt land, och i många andra länder, viktig fråga. Vi tycker från vårt håll att det är riktigt att regeringen ska göra en distinktion mellan gemensamma aktiviteter och egna aktiviteter, så att vi kan behålla en restriktiv narkotikapolitik i vårt land. Där är vi säkert överens.

Vilken framgång har svensk narkotikapolitik i det gemensamma sammanhanget i handlingsplanen? Det är visserligen gott och väl om det går att byta några ord. Hur ser det ut utöver EU? Får vi gehör för vår restriktiva politik? Tar vi åtminstone små steg i sammanhanget? Är det tufft? Är det Holland som driver på och de andra länderna ligger någonstans mittemellan? Har vi reella framgångar och inte bara verbala sådana? Jag skulle vilja ha en överblick över läget just nu. Det är många från svensk sida som arbetar mycket i Europaparlamentet för dessa frågor. Därför är det viktigt för oss i Sveriges riksdag att veta hur unionen ställer sig i sammanhanget.

Anf.  59  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi vill naturligtvis också slå vakt om Sveriges linje. Jag utgår från att man inte går med på någon liberalisering.

Jag har en fråga. Jag förstår att man i socialutskottet hade några farhågor om den statistik som ska rapporteras in. Den är av så skiftande kvalitet, och följden kan bli att vår statistik är så pass ”bra”, noggrann, att trots vår restriktiva politik går det inte att utläsa i statistiken. Våra metoder kommer i ett sämre läge. Har detta förhandlats bort eller finns den faran fortfarande kvar? Det är viktigt att inte släppa detta.

Anf.  60  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Jag ska säga några inledande saker, sedan kommer jag att be min medarbetare Tomas Karlsson att också redogöra för en del svar på frågorna.

Allmänt sett är min uppfattning att vi har varit framgångsrika men att det här är inom ett politikområde där Sverige måste vara aktivt. Vi har olika kultur och tradition inom området, och skulle vi luta oss tillbaka och slappna av ska vi vara medvetna om att det finns risk för att vi får glidningar inom politikområdet som också skulle påverka den svenska inhemska politiken.

Dokumentet hade initialt en del drag åt det hållet, just i och med att man var inriktad på åtgärder i medlemsstaterna och inte på unionsnivå. Vi har gjort bedömningen att vi i det här fallet har varit relativt framgångsrika och fått förståelse för vår inriktning av vår politik. Däremot ska vi vara medvetna om att det här är ett arbete som måste fortsätta från svensk sida. Det är inte så att vi med de här aktiviteterna har fått en grundläggande seger eller positionsframflyttning som vi sedan kan vila på. Jag bedömer att i det här läget har arbetet varit framgångsrikt, men vi kommer säkerligen i framtida situationer att få fortsätta att förhandla bilateralt och mot kommissionen för att få de dokument vi vill ha.

Just frågan om statistik bekymrar oss, och vi ser allvarligt på den. På det sätt som våra siffror används får det snarare motsatt effekt. Vi är tveksamma till hur det här fungerar, och vi kommer att vara beredda att vidta relativt allvarliga åtgärder om detta inte rättas till inom en snar framtid. Om det sedan skulle innebära att vi faktiskt upphör att lämna statistik eller om vi kommer att välja andra metoder är för tidigt att säga, men vi är beredda att vidta drastiska åtgärder om vi inte kommer till rätta med situationen.

Där vill jag stanna och lämna över ordet till Tomas Karlsson.

Anf.  61  Departementssekreterare TOMAS KARLSSON:

Jag är tjänsteman på Socialdepartementet, vilket har ansvaret för narkotikafrågor. Jag är Sveriges representant i den horisontella narkotikagruppen, och jag är dessutom Sveriges styrelserepresentant i EU:s narkotikacenter i Lissabon.

Jag hakar på det som statssekreteraren nämnde senast, nämligen statistik. I dokumentet under punkten 2.1.1. finns särskilt angivet narkotikacentret i Lissabon och statistikinsamlingen. Även där anser jag att vi har varit framgångsrika i förhandlingen. Nu står det faktiskt skrivet i dokumentet att det är guidelines för hur statistiken ska samlas in som ska tas fram av narkotikacentret i Lissabon. Det har varit vissa kontroverser tidigare, dvs. man har i Lissabon skyllt ifrån sig och sagt att det krävs åtaganden från medlemsstaterna. Vi har samtidigt hävdat att det är upp till beställaren att ange vilken typ av information det är man önskar få in när man skickar ut en förfrågan.

Här anges i dokumentet att vid utgången av år 2000 ska målen vara uppnådda av narkotikacentret. Det återstår att se. Jag är något tveksam till huruvida centret kommer att lyckas med uppgiften. Vi ligger på hela tiden i styrelsearbetet

Jag backar sedan till den första frågan, nämligen bedömningen av huruvida dokumentet påverkar Sveriges narkotikapolitik. Det gör det egentligen inte i någon avsevärd mening. Först och främst är handlingsplanen inte vare sig juridiskt eller rättsligt bindande. Det som ursprungligen angavs som political commitments har jag aktivt varit med om att förhandla bort. Den nya lydelsen som har ersatt political commitments återfinns på s. 3 under punkten B 3. Där pekas på att man ska beakta den nationella suveräniteten vid implementeringen av narkotikahandlingsplanen, dvs. det ska vara respect of the subsidiarity principle, national rules and structures and budgetary means available. Det lämnar stort utrymme för medlemsstaterna att själva bestämma. I det avseendet anser jag inte att det har någon viktig påverkan på vår inhemska politik.

Jag förstod att det var en fråga om huruvida EU-medel kommer att användas för några åtgärder. Jag kan inte se att det i någon avsevärd omfattning kommer att användas EU-medel till något som vi inte önskar att EU-medel ska användas till.

Statssekreteraren berörde också den andra frågan om vilken framgång vi har med vår narkotikapolitik i EU. Vi befinner oss i en rätt besvärlig position. Det är vid varje tillfälle en skyldighet för mig att verkligen hålla mig vaken och vara observant på varje enskilt dokument som produceras. Man försöker hela tiden smyga in olika liberaliseringstankar och skrivningar om framför allt harm reduction.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Jag har hela tiden argumenterat för att använda någon annan vokabulär som i princip betyder samma sak men som inte sticker så mycket i ögonen, främst av anledningen att begreppet harm reduction automatiskt ger en förskjutning till att uppfattas som åtgärder enbart inriktade mot individen. Det handlar då om sprututbytesprogram, metadonförskrivning och heroinförskrivning. Används i stället en annan vokabulär blir intrycket att det handlar om betydligt bredare och mer omfattande åtgärder.

Jag stannar där, och jag hoppas att jag har svarat på de frågor som ställdes.

Anf.  62  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det försäkras nu att detta dokument varken är juridiskt eller rättsligt bindande utan tvärtom garanterar en nationell suveränitet – det har ingen påverkan på vår inhemska narkotikapolitik. Självfallet är detta ägnat att lugna kretsen runt det här bordet.

Samtidigt vet vi att man i dokumentet och handlingsplanen tar upp betydelsen av samarbete med kandidatländerna på narkotikaområdet. Det gör man för att försöka förbereda dem på de nödvändiga förändringar som måste ske där inför deras inträde i unionen. Vi är alla medvetna om att flera av de länderna är oerhört viktiga fästen för den narkotikatrafik som kommer in i vårt land. Därför blir inte en försäkran om att dokumentet varken är juridiskt eller rättsligt bindande och garanterar nationell suveränitet särskilt lugnande.

Jag skulle vilja veta hur statssekreteraren ser på detta. På vilket sätt kan man räkna med att enbart dessa guidelines, som det numera kallas, kan innebära att det sker en uppstramning av narkotikapolitiken i kandidatländerna?

Anf.  63  GUN HELLSVIK (m):

Herr ordförande! Jag vill gärna markera att det är viktigt att vi inte koncentrerar oss på att leka med orden utan är mycket tydliga i den narkotikapolitik som vi står för. Att vi sedan inte omgående eller ens på lite kortare sikt kan få gehör för vår narkotikapolitik är en sak, men det är viktigt att vi själva är tydliga.

När jag har tittat på det underlag som vi har fått har jag varit nöjd med formuleringen i exempelvis punkten 3.1.2.6, men nu blir jag orolig för att jag har låtit lura mig av att man inte använder uttrycket harm reduction utan talar om arbete mot personer ”at high risk of severe health damage”. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi markerar att vi inte tänker ge upp vår nationella narkotikapolitik. Därmed inte sagt att vi kan förvänta oss att andra omgående ska följa den.

Anf.  64  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG:

Det allra viktigaste är ju trots allt hur narkotikaarbetet bedrivs just nu. Detta är ett implementeringsdokument för den viktiga strategin. Vår uppfattning är att detta dokument också kommer att fungera som normgivare och värderingsgrund för relationerna inte minst gentemot kandidatländerna. Därför är det väldigt viktigt att vi får ett dokument som känns naturligt och acceptabelt för Sverige och den politik som vi står för.

Att dokumentet inte är juridiskt bindande får ju ibland både positiva och negativa effekter. Vi vet ju, inte minst genom EU-politiken, hur känslig den avgränsningen är. Men vi tror ändå att det här dokumentet, både strategin och implementeringsdokumentet, kommer att flytta fram EU:s position på det här området. Det går inte lika fort som om det hade varit juridiskt bindande, men det skulle i sin tur kunna få andra konsekvenser för Sverige, som har en annan tradition.

Det är onekligen fråga om en balansgång för Sverige. Vi tycker att vi har varit ganska framgångsrika. Jag vill understryka att vi tycker att vi har varit väldigt principfasta i arbetet med det här dokumentet. Om man ska vara korrekt, så är det egentligen inte viktigt att få bort begreppet harm reduction för att vi inte gillar ordet, utan vi har ju en principiellt avvikande uppfattning jämfört med de länder och företrädare som vill få in den typen av skrivningar.

När vi jobbar med dokument blir det en kamp om orden, men ute i verkligheten handlar det om olika principer för kampen mot narkotika. Det är givetvis det som är avgörande för regeringens agerande i de här frågorna.

Anf.  65  ORDFÖRANDEN:

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi tackar för er medverkan i dag.

2b §  Allmänna frågor
Statsrådet Leif Pagrotsky
Rapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 maj 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 och 14 juni 2000

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar nu handelsminister Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Det handlar om punkter som kommer upp i samband med allmänna rådet. Enligt mina noteringar återfanns inte dina dagordningspunkter på rådets telefaxdagordning, men efter vad vi har inhämtat handlar det om vapenkoden, etc. Jag lämnar över ordet direkt till handelsministern, som får börja sin föredragning.

Anf.  67  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Tack så mycket. I dag ska jag informera om tre A-punkter, eller åtminstone troliga A-punkter, som vi räknar med ska komma upp på tisdag. Men man kan aldrig vara riktigt säker. Det gäller toppmötet EU–USA, som utgör punkt 17 i det material som ni har, om jag är rätt informerad, frågan om en gemensam krigsmaterielförteckning samt dual use-förordningen. Det är två punkter som har kommit upp i efterhand. Samtliga troliga A-punkter redovisas i ett dokument som EUKORR kommer att överlämna till nämnden om en stund.

Jag kommer också att göra en kort återkoppling från förra allmänna råds-mötet beträffande bananer, hormoner och Kinas WTO-anslutning.

Först gäller det toppmötet EU–USA. Vid allmänna rådets sammanträden den 13–14 juni kommer ordföranden att rapportera ifrån det nyligen hållna toppmötet mellan EU och USA. De viktigaste resultaten från mötet finns i det underlag som ni redan ska ha fått.

Jag vill i dag särskilt lyfta fram två frågor som Sverige fäster stor vikt vid. Det gäller lanseringen av ett bioteknologiskt forum och överenskommelsen om dataskydd.

På ett initiativ från presidenterna Clinton och Prodi har nu ett gemensamt bioteknologiskt forum skapats. Forumet är fristående från myndigheterna och har deltagare från en bred intressesfär, bl.a. från arbetsmarknad, akademiker, miljö, näringsliv, jordbruk, konsumenter samt etiska och religiösa representanter. Forumets uppgift är att behandla olika användningsområden för modern bioteknologi och presentera en rapport till toppmötet i december år 2000 med en utvärdering av fördelar och risker.

Från svensk sida är vi glada över den här möjligheten till förbättrad dialog med USA. De frågor som kommer att tas upp i forumet är angelägna och behöver diskuteras närmare. Det är också viktigt med en dialog för att öka USA:s förståelse för det massiva och grundmurade avstånd som allmänheten i Europa har tagit från genmodifierade produkter i livsmedelsproduktionen. Det är också särskilt glädjande att en svensk, Måns Lönnroth, ingår som representant i detta forum.

Låt mig sedan återknyta till en fråga som var uppe i nämnden när jag var här för tre veckor sedan. Efter mer än två års diskussioner har en överenskommelse träffats med USA om dataskydd. Överenskommelsen har godkänts av EU:s medlemsstater, och nu återstår vissa formalia inom kommissionen och EU-parlamentet innan överenskommelsen formellt kan antas och implementeras.

Jag vill särskilt framhålla att diskussionen med USA i den mycket känsliga dataskyddsfrågan har skötts på ett exemplariskt sätt från båda håll. Till skillnad mot andra transatlantiska konflikter har den här frågan kunnat hanteras mycket konstruktivt och utan de annars så vanliga braskande rubrikerna. Detta skedde trots att mycket stora ekonomiska värden stod på spel.

Jag går nu över till A-punkterna. Jag kan nämna att ytterligare en dagordningspunkt har lagts till agendan, nämligen upprättandet av en gemensam krigsmaterielförteckning. Enligt EU:s uppförandekod för vapenexport, som antogs för två år sedan, ska medlemsstaterna verka för ett skyndsamt antagande av en gemensam förteckning över krigsmateriel som omfattas av uppförandekoden. En sådan lista har nu utarbetats och förväntas bli antagen av allmänna rådet på tisdag.

Allmänna rådet förväntas också anta en deklaration om det arbete som pågår för att anta ett instrument för exportkontroll av vissa typer av civil materiel. Det gäller kravallutrustning och annan säkerhetsutrustning som kan användas för att kränka mänskliga rättigheter. Jag återkommer till detta lite senare.

Antagandet av en gemensam förteckning över krigsmateriel innebär ett politiskt åtagande av EU:s medlemsländer att se till att deras nationella lagstiftning avseende exportkontroll omfattar samtliga produkter på den gemensamma förteckningen. Med några få undantag omfattas redan i dag dessa produkter av det svenska regelverket.

Antagandet av en gemensam krigsmaterielförteckning innebär också ett viktigt steg i utvecklingen av den gemensamma uppförandekoden och det gradvisa närmandet av medlemsländernas regelverk och politik på exportkontrollområdet.

Detta är ett viktigt led i det arbete som pågår i syfte att utveckla den gemensamma uppförandekoden, och det tycker vi från svensk sida är bra. Som jag nämnde tidigare ska rådet också anta en deklaration som behandlar det arbete som pågår för att anta ett instrument för exportkontroll av vissa typer av civil materiel. Det gäller, som jag sade, kravallutrustning och annan säkerhetsutrustning som kan användas för att kränka mänskliga rättigheter. Andra exempel är vattenkanoner, tårgas och elchocksbatonger.

Denna diskussion har förts parallellt med förhandlingarna om den gemensamma krigsmaterielförteckningen. Kommissionen förväntas inom en nära framtid lägga fram ett förslag till ett särskilt kontrollinstrument på det här området. Det var vad jag hade att säga på den punkten.

Anf.  68  ORDFÖRANDEN:

Tack för den föredragningen. Jag lämnar först ordet till Yvonne Ruwaida.

Anf.  69  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga om ett förtydligande. Att upprätta en gemensam krigsmaterielförteckning, innebär det att man ska upprätta en förteckning över vilken krigsmateriel man exporterar? Jag har inte heller förstått vad det här kontrollinstrumentet ska kontrollera. Är det också den krigsmateriel man exporterar? Vi har inte fått något underlag, så det är svårt att göra en bedömning bara utifrån dessa ord.

Anf.  70  LARS OHLY (v):

Det är svårt att vara emot att man antar gemensamma miniminormer, eftersom det förhoppningsvis höjer de genomsnittliga reglernas nivå vad det gäller att vara mer restriktiv med export. Jag skulle bara vilja veta om det så att säga lurar något annat runt hörnet. Pågår det bland några länder en diskussion om en harmonisering av exportkontrollreglerna, och finns det därmed också en risk för att svenska, mer restriktiva regler skulle behöva anpassas nedåt till regelverk som ligger en ganska lång bit ifrån våra?

Anf.  71  Departementssekreterare LUDVIG KIMBY:

Jag heter Ludvig Kimby och är departementssekreterare på UD, enheten för strategisk exportkontroll. Den gemensamma krigsmateriellistan är alltså en minimilista på vad alla EU-länder ska kontrollera för export, där alltså deras regelverk för när exportkontroll ska tillämpas. All materiel på den listan ska kontrolleras i enlighet med den gemensamma uppförandekoden som antogs 1998.

Det andra instrumentet som nämndes och som inte är färdigt än, kommer att utarbetas av kommissionen eftersom det inte är del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det rör ju varor av icke militär karaktär. Ett kontrollinstrument för sådana varor måste därför antas i särskild ordning.

Anf.  72  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag kan svara på Lars Ohlys fråga om det lurar någon harmonisering runt hörnet. Vad det handlar om nu är att vi steg för steg fyller den ganska allmänt hållna uppförandekoden, som vi antog för två år sedan under brittiskt ordförandeskap, med konkret, operativt innehåll, så att den kan tjäna som vägledning i vardagen.

Det gäller vilka konkreta varor som ska omfattas, så att inte ett land kan hävda att t.ex. tårgas inte är krigsmateriel där utan skyddsutrustning för förskollärare eller något annat. Det finns ingenting i den process som jag överblickar som jag skulle vilja beskriva som att det lurar en harmonisering runt hörnet. Varje steg som gäller innehållet i detta tar länderna i enighet, och inget sådant steg kan tas utan att först passera EU-nämnden, givetvis. Så något lurendrejeri kan jag inte förutse i den här frågan.

I verkligheten handlar det om att man höjer miniminivån. Inget land tvingas sänka någonting. I den mån den sortens förhandlingar skulle äga rum så sker det i helt andra forum och enligt riktlinjer som inte heller är av lagtextkaraktär och kan tillämpas av domstolar i de enskilda medlemsländerna.

Anf.  73  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har två uppföljningsfrågor. Den här minimilistan för vilken krigsmaterielexport man ska kontrollera – vad innebär den konkret för svensk del?

Min andra fråga rör kontrollinstrumentet, som vad jag förstår avser export av civil materiel som skulle kunna användas för kränkande av mänskliga rättigheter. Ska det kontrollinstrumentet finnas på EU-nivå? Ska själva instrumentet utföra kontroller eller bara sätta upp listor på vad som ska kontrolleras och till vilka länder man inte ska kunna exportera? Eller ska kontrollinstrumentet finnas på nationell nivå?

Anf.  74  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag fick precis lust att trots allt yttra mig i den här frågan. Sveriges förhållningssätt i den här frågan är viktigt. Det bör vara att vi ska sträva efter just gemensamma regler. På sikt tror jag att vi också bör ha en gemensam EU-myndighet för detta. Krigsmaterielhanteringen i dag är ju av den omfattningen att det sällan är möjligt att identifiera ett enskilt land. Redan i dag är svensk krigsmaterielindustri inte svenskägd till någon större del, och produktionen bedrivs över gränserna. Det är mer ett slags fiktion att man skulle kunna ha nationella kontroller, i alla fall för avancerade vapen, som är så mångnationella. När t.ex. Gripen säljs är det i stor utsträckning de amerikanska exporttillstånden som reglerar handeln.

Jag tror därför att vi bör ha det förhållningssättet att inte tro att det lurar en fara bakom hörnet utan att det är önskvärt att få till stånd en god europeisk reglering. Dessutom är det delvis en myt att Sverige skulle vara särskilt stringent, åtminstone i förhållande till de övriga mer avancerade länderna. Det är uttryck för en svensk självsyn, som kanske inte är korrekt.

Alla är mer intresserade i dag – särskilt i och med de internationella operationerna – av att inte behöva se avancerade vapen vändas mot de egna. Det är detta som ligger bakom huvuddelen av driften att ha en kvalificerad exportkontroll. När vi nu bygger upp en styrka om 60 000 man i Europa för fredsbevarande ändamål, har vi all anledning att se till att inte avancerade europeiska vapen vänds mot dessa 60 000. Det är mycket det som styr det hela.

Från svensk sida tror jag att vi ska välkomna utvecklingen mot en europeisk norm och också en europeisk kontrollinstans för detta.

Anf.  75  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Som svar på Yvonne Ruwaidas fråga vill jag säga att länderna i EU nu inbördes förbinder sig och skakar hand på att vi i våra länder ska kontrollera just de varor som vi har enats om. Vi är överens om utsträckningen av den överenskommelse som vi träffade för två år sedan och hur den ska tillämpas i vart och ett av länderna genom varje lands interna myndighetsutövning. Det är det vi gör nu. Vi sätter inte upp någon gemensam EU-institution eller annat.

Det är också mitt svar till Göran Lennmarker: Jag vill inte ha en gemensam EU-politik. Jag tänker inte medverka till att svensk vapenexport bestäms av franska exportmyndigheter, utan det ska ligga hos Sveriges riksdag och andra svenska organ. Det är min uppfattning. Sedan måste vi samarbeta med andra länder, men det gör vi utifrån vår lagstiftning och vår syn. Där kan vi ibland förhandla på olika sätt och kompromissa. Men vi gör det utifrån våra intressen och inte utifrån ett gemensamt överstatligt beslutsfattande. Det är min principsyn på detta.

Jag vet inte om Ludvig Kimby hade något att tillägga till Yvonne Ruwaidas fråga. Varsågod i sådana fall.

Anf.  76  Departementssekreterare LUDVIG KIMBY:

Jag kan bara göra ett tillägg om vad det innebär för svensk del. Vi gör ett politiskt åtagande som innebär att vi ska se till att krigsmateriellistan i vårt eget regelverk omfattar åtminstone de produkter som finns på den gemensamma EU-listan. De allra flesta produkter är redan med där. Vi måste analysera det mer exakt, och det kan innebära något mindre tillägg till vår egen krigsmateriellista.

Det är inte klart hur det andra kontrollinstrumentet för de icke militära varorna ska se ut. Det är kommissionen som har initiativrätt när det gäller civila produkter. Man måste alltså överlåta till kommissionen att lägga fram ett förslag som medlemsstaterna sedan får ta ställning till. Därför är det svårt att redan på det här stadiet säga hur ett sådant kontrollinstrument ska se ut.

På arbetsgruppsnivå har medlemsstaterna diskuterat vilka sorters produkter som bör kontrolleras. Det finns några gemensamma regler i dag om att man ska kontrollera, och nu har man alltså identifierat ett antal produkter som man anser vara känsliga just ur perspektivet med mänskliga rättigheter och som kan användas för kränkning av dessa. Vi har drivit väldigt hårt att det är viktigt att man inrättar ett instrument, så att vi får en strikt kontroll över de varorna, just med tanke på konflikter.

Anf.  77  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi har listan här. Den är på 27 sidor och oerhört detaljerad. Jag ska inte trötta er genom att läsa innantill, men jag kan säga att honungsdirektivet är övergripande jämfört med detta.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Med det inlägget har du behagat Miljöpartiet och Vänsterpartiet igen. Jag vill bara säga att det har varit ganska dåligt med skriftligt material på den här punkten, och det kanske gör att det reses en massa frågor. Men riksdagen har ju behandlat detta tidigare. I betänkandet om krigsmateriel-exporten noteras det att regeringen inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik verkar för att åstadkomma en gemensam lista på materiel som ska kontrolleras av samtliga medlemsstater. Detta har alltså redan varit föremål för riksdagens behandling.

Anf.  79  GÖRAN LENNMARKER (m):

Svensk krigsmateriel ska inte kontrolleras av Frankrike, sades det. Men, herr handelsminister, det är ju inte det som är tanken om man har en gemensam myndighet. Då kontrolleras exporten genom den. Det vore trots allt kanske inte så dumt om fransk krigsmateriel kontrollerades av en gemensam myndighet. Och det gäller framför allt även de många små länder som exporterar hej vilt.

Det är ofta de mer ansvarsfulla, som bär t.ex. ett internationellt ansvar, som har anledning att upprätthålla regelsystemet. Vi ska veta att vårt eget regelsystem inte skapades av oss själva, utan det var COCOM och USA som drev fram det en gång för 50 år sedan. Vi bör veta var vi har vårt ursprung i de här frågorna.

Anf.  80  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  81  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nu gäller det dual use-förordningen, som kommer upp på tisdag. Den kom ju inte upp förra gången, men sist jag var här så lovade jag att återkomma till den här frågan. På tisdag väntas rådet anta en förordning om exportkontroll av produkter och teknik med dubbla användningsområden. Så lyder den officiella översättningen av dual use. Dessutom blir det en gemensam åtgärd om tekniskt bistånd.

Det finns redan en reglering inom gemenskapen av exportkontroll av varor med dubbla användningsområden. Enighet har nu nåtts om innehållet i en ny förordning. Den nya förordningen är uppbyggd på samma sätt som den nu gällande. Det krävs fortfarande tillstånd för export utanför EU av vissa angivna produkter med både civila och militära användningsområden. Men antalet särskilt känsliga produkter som kräver tillstånd för utförsel till ett annat EU-land begränsas. Också antalet kryptoprodukter som kontrolleras enligt förordningen har minskat.

Genom förordningen införs en ny generell gemenskapsexportlicens för export till ett antal länder utanför EU. En annan nyhet är att tillstånd också ska krävas för överföring av elektronik och mjukvaror på elektronisk väg och uppläsning av dokument per telefon. Alltså ska formen för överförande av ett budskap inte längre spela någon roll. Man ska inte kunna kringgå ett förbud mot att överföra ett papper genom att diktera det i telefonen, som man kanske kunde göra förut.

Sverige verkar aktivt för en effektiv exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden men vill inte lägga hinder i vägen för legitim civil användning av dessa produkter. Den nya förordningen medför en mer effektiv och harmoniserad exportkontroll, och den medför samtidigt utökad frihandel, främst inom EU. Regeringen ställer sig positiv till ett antagande av den nya förordningen.

Enighet har också nåtts om en gemensam åtgärd som reglerar tekniskt bistånd som bedöms kunna bidra till tillverkning eller annan hantering av massförstörelsevapen. Medlemsstaterna ska införa kontroll för sådant bistånd, antingen genom ett tillståndsförfarande eller genom ett förbudsförfarande.

Regeringen är positiv också till det förslaget. Den gemensamma åtgärden reglerar förfaranden som är viktiga att kontrollera ur exportsynpunkt men som inte täcks av den nya förordningen. Regeringen bedömer att den gemensamma åtgärden inte kommer att medföra några inskränkningar i utövandet av de grundläggande fri- och rättigheterna. För att kunna genomföra den gemensamma åtgärden kommer regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till nödvändiga lagändringar.

Jag kan också glädja nämnden med att säga att också kryptoprodukter ingår i den här förordningen, något som riksdagen har visat ett betydande intresse för. Jag ska därför redovisa detta lite utförligare.

Jag ser förordningen som ett stort steg framåt för svensk politik på det här området. Vi har drivit på detta sedan förslaget lades fram för två år sedan, och vi har varit mycket pådrivande i arbetet att få Frankrike och Storbritannien att acceptera detta. I praktiken kommer det att innebära kraftiga lättnader för svenska företags export av kryptoprodukter. Samtidigt undanröjer vi flera oklarheter, vilket ska leda till att reglerna tillämpas lika i samtliga EU-länder.

Förordningen innebär att fri rörlighet nu kommer att gälla för nästan alla kryptoprodukter. Endast ett fåtal, mycket känsliga produkter kommer att vara underkastade kontroll också vid export till andra EU-länder. Inspektionen för strategiska produkter känner i dag inte till något enda svenskt företag som exporterar den typen av produkter. Det betyder alltså att vi inte tror att något svenskt företag kommer att behöva söka tillstånd för att exportera någon enda produkt inom EU.

Genom den nya förordningen införs också en öppen, generell gemenskapslicens för export till ett antal länder utanför EU. Det gäller Australien, Japan, Kanada, Norge, Nya Zeeland, Polen, Schweiz, Tjeckien, Ungern och USA – en inte obetydlig del av världsmarknaden för de svenska företag som är verksamma i den här branschen.

Det innebär att samma kryptoprodukter som exporteras fritt inom EU kan exporteras till dessa länder utan föregående ansökan om tillstånd, vilket naturligtvis också underlättar företagens administration. Det är dock fortfarande under kontroll.

Genom den nya förordningen har det också klargjorts att samtliga EU-länder förbundit sig att kontrollera överföringen av teknik på elektronisk väg, över fax och via telefon. Vi tycker naturligtvis att det är mycket bra att det skapas tydlighet och likabehandling i det avseendet.

Anf.  82  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det är mycket glädjande först att vi fick en gemensam svensk ståndpunkt i den här frågan och sedan att det nu ganska snabbt går åt rätt håll.

Det enda som jag egentligen reagerar på fortfarande är terminologin. Kryptoprodukter borde egentligen heta avancerade IT-produkter som har krypto som en naturlig beståndsdel. Det är som om man kallade bilar för låsprodukter bara därför att de har tändningslås och dörrlås. Det är ju en naturlig del av säkerhetsbiten i många av de här dataprogrammen eller kylskåpen eller vad det nu är för någonting att det finns avancerat krypto för att skydda användarna. Jag hoppas att vi gemensamt i framtiden kan ta oss ännu längre fram, så att vi faktiskt börjar benämna sakerna vid deras rätta namn. För övrigt tycker jag att det mesta ser ut att gå åt rätt håll, och det är mycket bra.

Anf.  83  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Jag har en fråga. Vi har ju, precis som statsrådet säger, behandlat det här i riksdagen och diskuterat det en hel del. Kan man säga att den nya förordningen ligger helt i linje med det som vi kom fram till i det gemensamma betänkandet, eller ser ni några skillnader mellan det som vi lade fram i vårt betänkande och den här nya förordningen?

Anf.  84  LARS OHLY (v):

Jag har bara två frågor om svensk lagstiftning.

Det sägs i den kommenterade dagordningen att den svenska lagstiftningen om strategiska produkter måste ändras till följd av förslaget. Jag undrar hur omfattande förändringar det handlar om och vad de mer konkret kommer att gå ut på.

Den andra frågan gäller att den gemensamma åtgärden sägs kräva lagändringar, vilket gör att vi antagligen kommer att komma tillbaka till den i höst i riksdagen. Men det sägs ingenting riktigt om vilken riktning och vilka förändringar som man förutspår på grund av de här gemensamma åtgärderna.

De här två frågorna skulle jag vilja ha svar på. I övrigt instämmer jag helt i Per Bills lyckönskan när det gäller utvecklingen. Vi kom fram till en mycket bra och konstruktiv diskussion i riksdagen, efter många om och men, men också till en gemensam uppfattning som nu drivs på ett mycket bra sätt av Sverige även internationellt.

Anf.  85  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Terminologin behöver vi kanske inte fatta beslut om i riksdagen, även om Nämnden för svensk språkvård, eller vad det heter, kanske skulle vilja lägga under sig också denna domän. Jag vet inte det. Men Per Bill kan väl skriva till kommissionens translatorkontor och börja där, så får vi se var det hamnar.

Krypto är ju en komponent i avancerade program som också ingår i verkstadsprodukter. Jag har träffat importörer från fjärran länder av svenska verkstadsprodukter som har klagat på att leverantören inte har velat sälja därför att det har funnits krypto. Det gällde faktiskt personbilar som hade någonting som innehöll krypto. Det var kanske en mobiltelefonattiralj eller något, fråga mig inte! Men det var för krångligt, så leverantören ville inte sälja till det här lilla udda exotiska landet. Jag vet vad Per Bill talar om. Det vore kanske dumt att kalla bilen för en kryptoprodukt bara för det här, men vi får väl överväga det.

Karl-Göran Biörsmarks och Lars Ohlys frågor handlar ju delvis om den diskussion som har varit i riksdagen tidigare. Jag ska inte recensera den, men vi har lite olika åsikter om kvaliteten på den diskussion som var och vad den episoden innebar. Men låt mig säga att också jag är glad att den omständliga och arbetskrävande procedur som vi då gick igenom ledde till ett från min synpunkt mycket bra resultat, att vi är eniga om en politik som jag anser mig ha bedrivit hela tiden.

När det gäller frågorna vill jag be om experthjälp.

Anf.  86  Hovrättsassessor EVA LILJEFORS:

Jag är rättssakkunnig på ERS på UD. ERS är enheten för EU-rättsliga frågor.

När det gäller vilken lagstiftning som kommer att behövas har den här förordningen inneburit en betydande harmonisering. Man har flyttat upp regler som förut fanns på nationell nivå till förordningsnivå. Det betyder att man kommer att ta bort en hel del regleringar i den svenska lagen som i stället kommer att finnas i förordningen; vi arbetar nu med ett förslag som förhoppningsvis regeringen ska lägga fram i höst. Det är närmast det som är den stora förändringen för den svenska lagens del.

När det gäller den gemensamma åtgärden diskuteras ett förbud mot att ge sådan här teknisk assistans till länder när det gäller massför- störelsevapen. Det är väl så diskussionen går om vad den lagen ska innebära.

Jag vet inte om det här räcker eller om ytterligare preciseringar behövs.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Det behövs nog inte. Gemensamma åtgärder förutsätter ju alltid en proposition till riksdagen, så ärendet återkommer till riksdagen i den formen. Det gäller även lagstiftningen.

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  88  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag vidare i min lista över frågor. Jag tänkte informera om den förra diskussionen i allmänna rådet som gällde bananer, hormoner och Kinas WTO-anslutning; vi har ju kommit överens om att nämnden ska få information i efterhand om vad som har hänt med de ärenden och de saker som vi har diskuterat här. Jag kan säga att jag själv inte var närvarande. Jag lämnar en rapport som jag har fått av andra, men min förmåga att svara på frågor om diskussionen är mer begränsad.

Först ska jag ta upp bananer. Sverige påminde inledningsvis om sin roll som världens största banankonsument per capita och att vi därmed har starka konsument- och importintressen att bevaka i den här frågan. Vidare förordade vi, som ni vet, en ren tullösning som det enda långsiktigt hållbara och WTO-förenliga alternativet. Vi ansåg att tiden nu var mogen för sådana tullförhandlingar. Vi förutsatte från svensk sida att också svenska licensintressen skulle beaktas på ett adekvat sätt vid en övergång med fortsatt tullkvot baserad på historiska referensår. I annat fall kunde vi inte acceptera en övergångslösning med kvoter. Lamy meddelade att det ännu inte gått att nå enighet med parterna i förhandlingarna om licensfördelningen. Kommissionen hade för avsikt att låta licensförhandlingarna pågå till den 15 juni, och om en lösning då inte hade nåtts ansåg kommissionen att man i stället borde inleda tullförhandlingar.

Jag kan säga att den 15 juni närmar sig, men vi har ännu inte hört någonting om huruvida förhandlingarna med de andra parterna, USA och de latinamerikanska länderna, har lett någon vart. Vi förutser inte heller att frågan kommer upp på tisdag. Vi har inte fått några besked om det, men man vet i och för sig aldrig.

Frågan om hormoner kom upp oanmäld på mötet förra gången. Därför blev det ingen substansdiskussion mellan medlemsländerna. Kommissionären Lamy informerade om de vetenskapliga studierna, som nu började komma och som skulle utgöra underlag för ett kommissionsförslag. Det förslaget kom sedermera att antas av kommissionskollegiet den 24 maj. Förslaget skulle innehålla ett definitivt förbud mot ett hormon samt fortsatt förbud för ytterligare fem slag av hormon med stöd av försiktighetsprincipen – detta i avvaktan på ytterligare vetenskapliga bevis. Lamy sade att kommissionen skulle fortsätta ansträngningarna att nå en kompensationslösning med parterna. Sverige stöder det och förordar en mycket generös kompensation till parterna.

När det gäller Kina och WTO vet vi nu att man den 19 maj kunde enas mellan EU och Kina om ett marknadstillträdesavtal och att detta välkomnades av ministrarna i allmänna rådet den 22 maj. Formellt ställningstagande av rådet och parlamentet kommer dock inte att ske förrän proceduren i Genève är avklarad, och det kommer att ta viss tid. Under tiden har rådet gett EU:s 133-kommitté i uppdrag att sköta detaljgranskningen av avtalet.

Beträffande anslutningsprocessen ska återstående fyra eller fem bilaterala marknadstillträdesavtal avslutas. Kina har alltså ytterligare fyra, fem länder att sluta avtal med. Varu- och tjänstebindningslistorna från de bilaterala förhandlingarna ska sammanställas och kontrolleras. Den proceduren väntas ta åtminstone två, tre månader i anspråk.

Från svensk sida välkomnar vi resultatet. Unionens produkter kommer att få ökad spridning på en marknad med 1,3 miljarder människor, och våra företag kommer i högre utsträckning än hittills att kunna ingå joint ventures med kinesiska företag. Våra tjänsteföretag kommer snabbare än väntat att kunna etablera sig på den kinesiska marknaden. Även Kina bör lyckönskas, tycker jag. På sikt kommer Kina att vinna på medlemskapet. Att premiärminister Zhu Rongji har kunnat driva igenom Kinas medlemskap i organisationen visar på att det kinesiska samhället är redo att möta omvärlden och uppfylla de krav på internationalisering som ställs. Det är tillfredsställande att vi inom kort ska kunna välkomna både Kina och Taiwan i WTO. Kina och Taiwan har redan betydande ekonomiskt samarbete. Och medlemskapet i WTO bör kunna främja dialogen mellan dem.

Anf.  89  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det är naturligtvis bra från många synpunkter att Kina är på väg in i WTO. Det finns en komplikation och det är väl att en stor och bred förhandlingsrunda möjligen kan försvåras om Kina har hunnit bli medlem. Det skulle normalt sett verka pådrivande, så att man kommer i gång åtminstone med starten av de här förhandlingarna snabbare än vad som annars skulle bli fallet.

Kan ministern säga någonting om detta? Går det att räkna med att just risken för Kinas medverkan i den kommande förhandlingsrundan gör att man sätter i gång fortare med att åtminstone definiera vilka frågor som ska behandlas och hur uppläggningen ska bli?

Anf.  90  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag tror att det är ganska uppenbart att Kina som medlem i WTO inte hårt kommer att driva samma frågor som Sverige driver. Jag tror att utsikterna för framgång i Sveriges hjärtefrågor i WTO-förhandlingarna kommer att försämras av det här. Men för mig är det rätt tydligt att fördelarna av att ha Kina med i organisationen är stora, inte bara för Sverige. Jag är kanske inte positiv i första hand därför att det gynnar svenska företag utan därför att det är så starkt positivt för världsekonomin och för frågan om lag och ordning i handelssystemet när världens största land kommer in under samma regelsystem. Jag tycker alltså att fördelarna med att ha Kina med väger upp de nackdelar som till äventyrs kan finnas i enskilda förhandlingsfrågor.

Mekanismen att försöka passa på att göra så mycket som möjligt innan Kina kommer med tror jag var befogad fram till Seattlemötet, men den var inte tillräckligt verkningsfull för att vara en blåslampa i arbetet där. Och jag är inte säker på att detta har så stor betydelse just i år. Det borde gå i den riktningen, men jag har blivit luttrad och räknar med att det är helt andra faktorer som avgör. Det har kanske t.o.m. varit så att Kinaförhandlingen när det gäller USA har tagit så oerhört mycket kraft, inte minst politiskt, att den kraft som borde ha använts i den andra processen har konsumerats. Men den här är viktig nog, så jag ser i alla fall inte det som en särskilt dålig avvägning, om jag får säga min mening.

Anf.  91  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då är vi färdiga med information och samråd i dag. Jag tackar handelsminister Leif Pagrotsky och hans medarbetare för deltagandet.

3 §  Forskning
Utbildningsminister Thomas Östros
Rapport från ministerrådsmöte den 2 december 1999
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 juni 2000

Anf.  92  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar utbildningsminister Thomas Östros och hans medarbetare välkomna hit för information och samråd inför kommande ministerrådsmöte, men först ska vi ha en återrapport från ministerrådsmötet den 2 december 1999. Varsågod!

Anf.  93  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Tack, herr ordförande! Jag börjar med att göra en ganska kort återrapportering. Det var nämligen inga stora och dramatiska frågeställningar egentligen.

Kommissionen rapporterade om genomförandet av det fjärde och femte ramprogrammet. Rådet krävde då att få en tydlig tidsplanering för arbetet inför det sjätte ramprogrammet. Det är fortfarandet det krav som vi har från rådet gentemot kommissionen. Det börjar bli hög tid att formulera hur gången ska vara inför det sjätte ramprogrammet.

Vi hade en diskussion om en europeisk strategi för rymden. Det handlar om samarbete mellan EU, kommissionen och den europeiska rymdorganisationen ESA.

Vi hade också, enligt träffen inför det här mötet, en diskussion kring avfallshantering och nedmontering av Gemensamma forskningscentrets anläggningar och om kompletterande forskningsprogram för högflödesreaktorn i Petten. Inte heller där kom det upp något annat än det som vi tidigare har resonerat om.

Slutligen var det en diskussion om avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete.

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av denna muntliga återrapport. Ingen begär ordet. Då tror jag att vi kan gå vidare till nästkommande veckas dagordning. Varsågod!

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Nästa vecka har vi några ärenden. Jag skulle framför allt vilja lyfta upp punkterna 4 och 6 för nämnden.

Men låt mig börja med punkt 3. Det kommer att vara en offentlig diskussion mellan forskningsministrarna om informations- och kunskapssamhället med särskild inriktning på IT-frågor. Det kommer att vara en ganska öppen diskussion om på vilket sätt vi genom IT-politiken kan stimulera utvecklingen också på forskningsområdet. Här finns t.ex. frågan om höghastighetsnät som knyter samman universitet och forskningsinstitutioner i Europa. Det kommer att vara en preliminär och öppen diskussion utan särskilda beslutande konklusioner.

Sedan kommer vi till punkt 4, och dessa punkter har ett visst samband med varandra. Därför kan jag kanske gå över till den direkt. Det handlar om en stor och viktig diskussion om forskningspolitikens framtid. Forskningskommissionären Busquin har, förutom det stora ansvaret han har för att förbereda det sjätte ramprogrammet, också initierat en diskussion om hur vi gemensamt kan förbättra den samlade forskningspolitiken i Europa. Det är ett mycket intressant arbete som han därmed har satt i gång.

Avsikten är inte på något sätt att ta över beslutanderätten över ländernas egen forskningspolitik. Det skulle Sverige inte acceptera. Men det är en intressant diskussion om hur vi kan förstärka gemensamma insatser, profilera Europa tydligare och verkligen stimulera varandra att ta upp kampen med USA om att vara en väldigt framstående forskningskontinent. Utgångspunkten är att Europa som helhet satsar mindre på forskning och utveckling än t.ex. USA och Japan. Sverige är ju nummer ett inom Europa och världen i den samlade satsningen på forskning och utveckling med närmare 4 %. Men i Europa som helhet satsas det betydligt mindre.

Detta är ett sätt att sätta i gång ett arbete för att både förstärka insatserna och profilera oss tydligare för att bli starkare som forskningskontinent.

Utgångspunkten är också det Lissabonmöte som statsministrarna och statscheferna genomförde i mars. Det handlade till en mycket stor del om utbildnings- och forskningsfrågor. Det var ett unikt toppmöte på det sättet att man verkligen fokuserade på de frågeställningarna. Där finns också ett antal uppgifter som forskningsministerrådet har fått från statsministrarna och statscheferna. Vi ska återrapportera hur vi jobbar vidare med forskningspolitiken.

Här finns några viktiga områden, och det är det som det portugisiska förslaget till rådsresolution kommer att handla om. Den resolutionen har kommit sent, och det varit en hel del diskussioner om den. Portugiserna har lagt fram ett förslag till rådsresolution som har mött mycket starkt motstånd från flera olika länder, däribland Sverige. På det senaste Corepermötet i onsdags kom man fram till en hel del förbättringar som gör att de flesta av konfliktfrågorna är utredda.

Jag skulle vilja lyfta fram några punkter i den resolutionen som kommer att diskuteras på forskningsministermötet.

Den första är att utveckla en öppen metod för benchmarking av forskningspolitiken i de olika länderna. Jag tror att det är väldigt bra att vi har den typen av övningar med varandra där vi jämför forskningspolitiken i våra olika länder och också skaffar oss indikatorer för att se hur utvecklingen är i de olika länderna och spänna bågen gemensamt för att förbättra oss. Till hösten ska kommissionen arbeta fram en rapport om hur det här arbetet ska gå till.

Den andra är att uppmuntra utvecklingen av ett frivilligt nätverk, ett samarbete, mellan nationella forskningsinsatser och nationella forskningsprogram. Också det är ett sätt att stärka europeiska forskningsområden och öppna för ett tydligare samarbete över nationsgränserna.

Den tredje är att i samverkan med medlemsländerna arbeta fram ett program för att få ett fungerande höghastighetsnät för forskning utan flaskhalsar mellan länderna. På det viset vill man stärka möjligheterna till internationellt forskningssamarbete.

Nästa punkt som jag vill lyfta fram handlar om mobiliteten för forskare. Också här arbetar kommissionen med en rapport för att identifiera hinder för mobilitet och föreslå konkreta åtgärder för att undanröja hinder för mobilitet.

Ytterligare en punkt som vi i Sverige har välkomnat gäller att påbörja ett arbete för att identifiera de riktigt högklassiga forskningsinstituten och forskningsuniversiteten i Europa, dvs. Centres of Excellence. Till att börja med ska det vara en kartläggning för att verkligen lyfta fram dem. Jag tror att det också är viktigt i förhållande till övrig internationell forskningskonkurrens att få ett slags kvalitetsstämpel på några av våra mest högklassiga forskningsmiljöer.

Det var ungefär så jag skulle vilja inleda.

Anf.  96 PER BILL (m):

Herr ordförande! De här förslagen verkar väl kloka så långt de är presenterade. Jag hoppas naturligtvis att man inte har tänkt sig att gräva ned egen fiberkabel utan att man försöker att köpa den här tjänsten.

Däremot finns det en sak som oroar mig lite grann, och det är en oro som jag har känt det senaste året. Den framkom ganska tydligt på det förra mötet när ministern var förhindrad att vara här. När man läser igenom vad som skrivs ser varje enskild detalj ganska harmlös ut, men det intryck man får när man läser det är ändå att en del av både den högre utbildningspolitiken och forskningspolitiken sakta men säkert blir på EU-nivå och överstatlig.

Bolognaprocessen är en annan sådan sak som riskerar att innebära en ökad överstatlighet om man inte är tydlig på att så inte ska ske.

När man läser det som står under punkt 2 i promemorian får man ett intryck av att EU:s forsknings- och utbildningsministrar oroar sig över hur bra det går i USA och därför tycker att det måste göras någonting i Europa. Så långt är det väl bra. Men sedan är det ju inte alltid säkert att det är olika EU-kommittéer som bäst sköter detta och ser till att vi verkligen får den spetskompetens som vi vill ha i Europa. Ibland kan ju för mycket byråkratisering och centralisering snarare medverka till att det går sämre och långsammare.

Jag tycker också att detta andas lite grann av en kritik även från regeringens sida. Ni pekar åtminstone på att om man ägnar för mycket tid åt någon gemensam EU-forskningsstrategi eller ‑politik riskerar man att få fördröjningar i det sjätte ramprogrammet. Jag skulle vilja ha ganska tydliga besked från ministern om hur han ser på de här frågorna. Är det jag som ser spöken på ljusa dagen? Eller är detta en liten kraft som finns, och glider regeringen i så fall sakta med? Vad är regeringens ståndpunkt? Vad ska skötas på EU-nivå, och vad ska skötas på nationell nivå? Det gäller både detta och den högre utbildningen.

Anf.  97  AGNE HANSSON (c):

Herr ordförande! Vi i Centerpartiet har efterlyst att man ska driva en gemensam IT-strategi i Europa. Vi har inte motsatt oss regeringens ståndpunkt i den här frågan, men jag skulle vilja betona att EU ska jobba med det som den är bra på och inte hålla på med allting. Jag vill betona att det är samarbetslinjen som ska gälla när man går in i sådana här projekt. Det får inte på något sätt ingripa i de enskilda medlemsländernas arbete med den egna forskningen och forskningsresurserna och besluten över dessa. Det är väldigt viktigt. Det finns många punkter som andas just den här samarbetslinjen och som förstärker den totala forskningsdelen, och det är bra.

Jag har en fråga när det gäller att det ska inrättas ett oberoende rådgivande organ för forskningspolitiken. Vem ska det ge råd? Är det till de olika medlemsstaterna, eller är det till någonting annat? Det är oerhört viktigt att betona samarbetslinjen när man tar det här steget.

Anf.  98  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Det kommer många tankar här om vad som egentligen gäller. Jag kan väl beskriva ungefär hur vi uppfattar detta och hur vi vill se det. Att forskningen styrs och leds från nationen har vi haft som utgångspunkt. Vi anser också att det vore bra om det fortsätter att vara så. Min fråga är: Stämmer det att i stället för att som det tidigare har varit, att olika forskares rapporter sprätts ut i medierna och liknande där ingen tar hand om dem, vill man nu skapa någon form av nätverk där Europa kan samla ihop detta och bli en kraft i förhållande till USA och Japan? Om det är på det sättet, tycker vi att det är väldigt bra. Men det ska styras och ledas av nationerna och initiativen ska komma därifrån. Det är naturligtvis väldigt intressant att få en bild av hur det är tänkt.

Anf.  99  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Jag tror nog att jag och Per Bill har en ganska likartad uppfattning när det gäller vem som ska ha makten över forskningspolitiken. Ska det vara de enskilda länderna eller EU? Jag ser inte på något sätt detta som ett steg mot överstatlighet i vår forskningspolitik. Det handlar om att förstärka ett samarbete. Det finns ett mycket starkt intresse för detta hos våra forskare. Vi har låtit remittera den rapport som EU-kommissionen har lämnat och fått ett mycket positivt gensvar. Det finns ett intresse från våra forskningsfinansierande myndigheter och från våra forskare att stärka nätverken i Europa. Det är otvetydigt. Det har också vårt medlemskap i EU inneburit. I och med att vi finns med i ramprogrammen har de kontakterna stärkts väsentligt.

Det svenska intresset är ju att fortsätta att stärka rörligheten och den frivilliga samverkan och mäta oss med varandra för att vart och ett av länderna ska bli ambitiösare. Vi ska inte lämna ifrån oss beslutsmakt till överstatliga beslutsorgan.

Jag tror att det är likadant här som det är på utbildningspolitikens område. Jag kunde tyvärr inte vara med förra veckan. Jag hade ett sjukt barn. Men jag var på utbildningsministerrådets möte i går. Där var den svenska ståndpunkten mycket tydlig. Det ska inte var någon överstatlighet i utbildningspolitiken, men vi ska gärna lära oss av varandra, mäta oss med varandra, diskutera varandras utbildningspolitik och ha gemensamma ambitioner för vad Europa ska kunna klara av. Därmed kan vi sporra varandra. Där är vi i Sverige mycket tydliga.

Jag ser på motsvarande sätt på Bolognaprocessen, som Per Bill tog upp. Det är inte en EU-process, utan det är en rad länder utöver EU som är med i den processen. Den drivs av studenternas intressen att få bättre jämförbarhet länder emellan när det gäller den högre utbildningen. I dag är det normalt för studenterna att röra sig och läsa i varandras länder. Det är också en frivillig process utan bindande avtal. Det handlar om rekommendationer och ambitioner. Jag tror att Sverige har mycket att vinna på att fundera kring hur våra studenter på bästa sätt kan röra sig i Europa och få räkna sig till godo de poäng som man tar.

Vi har ju valt att kalla den här metoden öppen samordning i den meningen att vi mäter oss med varandra. Vi fattar inte beslut och tvingar varandra att göra saker. Vi för en diskussion om forskningspolitiken och lär av varandra. Jag tycker att det är en klok åtgärd.

Svaret är egentligen detsamma till Agne Hansson både när det gäller IT-strategin och forskningspolitiken. Det är klart att den nationella politiken är den som avgör vår egen IT-strategi och vår forskningspolitik. Sverige har ett väl utbyggt nät mellan universitet och högskolor. Men det är klart att vi måste identifiera om det finns flaskhalsar mellan våra nät och andras nät som gör att man inte kan samarbeta effektivt. Då blir det en intressant gemensam uppgift att försöka undanröja sådana flaskhalsar.

Agne Hansson frågade också om det oberoende rådgivande organet. Det ska framför allt ses utifrån kommissionärens behov av att ha ett organ att diskutera med, ungefär som den svenska regeringen har i Forskningsberedningen där vi diskuterar forskningspolitiska frågor. Kommissionen vill också ha ett sådant organ. Det kommer inte på något sätt att ta över någon beslutsfunktion från rådet. Det är ett rådgivande organ för kommissionären som han säkert kommer att ha stor nytta av.

Holger Gustafsson talade om nätverk för att få kraft i den europeiska forskningspolitiken. Det är ungefär så jag skulle vilja formulera det också. Det finns också ett svenskt intresse av att det sjätte ramprogrammet för forskning, som ju innehåller stora resurser, utformas så att man stimulerar nätverket, rörligheten, kontakterna och samarbetet. Då blir det frivilligt. När man söker pengar för att delta i sjätte ramprogrammet, eller som nu i femte ramprogrammet, är det helt på frivillig basis. Men det kan skapa incitament för en sådan samverkan, och det tycker jag vore klokt.

Anf.  100  PER BILL (m):

Herr ordförande! Det är positivt att vi fortfarande tycks ha samma grundläggande inställning till vad EU ska göra och inte göra när det gäller högre utbildning och forskning.

Den andra frågan om tidstappet är också väsentlig. Här riskerar välvilligt samordnande, nätverkande och sammanträdande att leda till detta. På s. 3 kan man läsa lite inlindat att regeringen tycker att det är oroande. Hur ser det ut? Vilka är riskerna?

Anf.  101  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Jag missade den frågan. Det är en viktig frågeställning. Där har vi varit väldigt tydliga från svensk sida. Vi vill att processen med det sjätte ramprogrammet ska komma i gång ordentligt. Kommissionens uttryckliga ståndpunkt är att det först ska vara en rejäl diskussion om europeisk samverkan och sedan ska ramprogrammet komma.

Nu har kommissionen initiativet när det gäller när man lämnar ifrån sig sina första dokument rörande det sjätte ramprogrammet. Vi trycker på, och andra länder har också intresse av att trycka på. Annars riskerar vi att hamna i tidsnöd förr eller senare. Så var det ju med det femte ramprogrammet. Vi räknar nu med att kommissionen kan lämna sina första dokument om det sjätte ramprogrammet till hösten. Vi vill att de sedan kommer med det mera genomarbetade förslaget i början av det svenska ordförandeskapet så att vi hinner göra ett rejält arbete med det första förslaget under vårt ordförandeskap. Det kommer också att vara vårt budskap på rådsmötet nästa vecka. Det är väldigt viktigt att kommissionen nu aktivt tar fram de första förslagen till ett sjätte ramprogram.

Anf.  102  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  103  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Nästa punkt är en informationspunkt som kopplar till den punkt vi hade på förra mötet om samarbetet mellan EU och ESA.

Anf.  104  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Det är positivt med ett samarbete mellan EU och ESA. Det jag ville fråga här handlar om att man närmast vill stärka Europas ställning i rymden. Sveriges satsning har ju varit en lägre andel av BNP än ESA:s genomsnitt. Innebär instämmandet här att Sverige har för avsikt att öka sina rymdsatsningar så att de utgör en högre andel av BNP framöver? Eller kommer man att ligga kvar på samma nivå och ändå acceptera den här linjen?

De övriga punkterna som förs fram här ligger väl i linje med den traditionella svenska ståndpunkten på rymdområdet.

Anf.  105  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Den här punkten innebär inga svenska resursinsatser. Det får vi avgöra i andra sammanhang.

Anf.  106  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå in på punkt 6 om femte ramprogrammet.

Anf.  107  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Det är en diskussion som har initierats av ordförandeskapet som rör möjligheten att finansiera infrastrukturer för forskning. Portugisiska ordförandeskapet har tagit initiativet till att vi med befintliga medel ska finansiera två institutioner som handhar just infrastruktur, och de nämns i rapporten.

Det här har varit en av de besvärliga punkterna inför mötet. Det skulle vara högst ovanligt om forskningsministerrådet nästa vecka bryter loss ett par institutioner och säger att de ska få resurser. Det finns ju en procedur för detta. Under diskussionerna har det nu lättat upp. Vi vet ännu inte om ordförandeskapet kommer att driva frågan i nästa vecka, men Sverige kommer att ha den ståndpunkten att detta måste skötas inom de procedurer som vi har för finansiering av detta.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Då kan jag konstatera att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då kan vi gå vidare på dagordningen. Det kanske inte är så många beslutspunkter kvar.

Anf.  109  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Nej, egentligen är det informationspunkter. Jag har ingenting särskilt att nämna ytterligare om dem.

Anf.  110  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag utbildningsminister Thomas Östros och hans medarbetare för deras medverkan i dag.

4 §  Allmänna frågor
Utrikesminister Anna Lindh
Rapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 maj 2000
Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 och 14 juni 2000

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar utrikesminister Anna Lindh och hennes medarbetare välkomna hit för information och samråd inför allmänna rådet den 13 och 14 juni. Men först ska vi få en liten kort muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 22 och 23 maj.

Anf.  112  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Herr ordförande! Jag tackar för nämndens flexibilitet som gjort att vi klarar våra skolavslutningar.

Jag kommer tillbaka till ett antal av punkterna senare på dagordningen. Men en intressant punkt på dagordningen den 22 maj som inte kommer upp under någon annan punkt vid nästa möte var budgeten.

Av de kolleger som har varit med länge förstod jag att det var första gången som vi gjorde en ordentlig genomgång av EU:s budget för utrikespolitiska frågor. Man har aldrig gjort en sådan samlad genomgång tidigare, åtminstone inte på ministernivå.

Chris Patten gjorde en väldigt självkritisk presentation där han berättade dels vilka förslag han själv hade för fortsatt stöd, dels hur mycket stöd som fanns i dag, till vilka regioner och länder det betalades ut och skillnaden mellan vad som var beslutat och vad som faktiskt betalades ut. I vissa fall kunde det vara upp till 70 % av stöden som var beslutade men aldrig betalades ut. Genomsnittet låg på ungefär 50–50 när det gällde beslut och det som faktiskt sedan genomfördes.

Han pekade också på hur biståndet brister i effektivitet, hur man, förmodligen genom rutinbeslut och inte genom politiskt genomtänkta beslut, har ett betydligt större bistånd till t.ex. Egypten än vad man har haft till Ryssland som har varit ett prioriterat område. Det var en intressant diskussion. Vi enades om att vi ska göra detta regelbundet och försöka få en bättre gemensam politisk styrning av budgeten.

Han ville också lägga fram förslag till ytterligare utgiftsökningar på Balkan. Det tyckte alla var bra, men vi menade samtidigt att man inte skulle spräcka ramarna för budgeten. Det var ju väldigt tydligt att det inom budgeten gick att göra tydligare prioriteringar och effektiviseringar och på så sätt få pengar till Balkan.

Vi hade också en diskussion om Ukraina eftersom det skulle vara ett samarbetsråd med Ukraina. Från början var vi isolerade på svensk sida och det enda land som inte uttryckligen ville peka ut de nya kärnkrafts-reaktorerna K2 och R4 som ersättningsenergi för Tjernobyl. Men sedan fick vi med oss resten av rådet på att man inte pekar ut de här reaktorerna som ersättning för Tjernobyl. Det tyckte vi var bra.

Diskussionen om Afrika kom att handla om regionen kring de stora sjöarna och Zimbabwe. När det gäller regionen kring de stora sjöarna var Sverige, Holland och Finland förespråkare för att man skulle skynda på ett beslut om vapenembargo. Det fick vi inte igenom nu, men man undersöker ändå förutsättningarna för ett beslut om vapenembargo.

När det gäller Zimbabwe beslutade man att skicka en valobservatörsstyrka från EU. Som ni säkert har sett har Pierre Schori blivit chef för den valobservatörsstyrkan.

Det var en rapport från senaste GAC.

Anf.  113  MATS ODELL (kd):

En intressant punkt är denna om Ukraina. Min fråga är helt enkelt: Fanns det inga som helst indikationer på att USA skulle ta ett initiativ i den riktning som sedermera kom att ske i samband med president Clintons besök där?

Anf.  114  LARS OHLY (v):

Jag hade delvis samma fråga. Uppgifter nu har ju gjort gällande att ersättningsenergin för Tjernobyl kommer att bestå av kärnkraftsreaktorer. Frågan är då vad den svenska ståndpunkten innebär mer än att man har aviserat en ståndpunkt. Hur kommer man att agera fortsättningsvis? Finns det möjligheter att ge stöd åt andra alternativa energiformer i Ukraina t.ex.?

Anf.  115  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det vi diskuterar med andra länder är att man ska titta på alternativ till just de här reaktorerna. Där har vi framför allt samarbetat med Tyskland, men flera andra länder också. Det finns ett väldigt starkt intresse hos några länder för att det just ska vara kärnkraftsenergi. Men det finns också en förståelse hos andra länder för att det här inte handlar om industripolitiska investeringar. Det handlar faktiskt om att hitta den bästa ersättningsenergin.

Vi hoppas fortfarande att det ska gå att få ett stöd för att man också undersöker förutsättningarna för andra energikällor. Vi tycker att detta framför allt bör göras i samband med att banken EBRD går igenom vilka olika alternativ som finns. De tittar ju också väldigt kritiskt på säkerhetsnivån i de nya reaktorerna. Vi menar att EU inte politiskt ska föregripa bankens säkerhetsbedömning utan avvakta den. Vi tror att det finns ganska goda förutsättningar för att banken kommer att säga att man inte anser att nya kärnkraftsreaktorer vare sig säkerhetsmässigt eller ekonomiskt är den bästa lösningen. Då bör det också finnas en beredskap för att ta fram annan energi.

Anf.  116  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill erinra om att det är viktigt att EU också handlar i enlighet med internationella förpliktelser enligt icke-spridningsavtalet. Det förhandlades ju om en femårig översyn alldeles nyss. Vi är ju förpliktade att hjälpa länder att utnyttja fredlig användning av kärnkraften. Det är ett åtagande som Sverige och i-länderna har gjort gentemot mindre utvecklade länder. Det är viktigt att Sverige och EU agerar i enlighet med de åtaganden vi har gjort där. Det förekommer ju fuskande på olika håll när det gäller MPT. Då gäller det att vi inte fuskar på vår kant genom att gå emot den delen av MPT.

Anf.  117  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag undrar vilka politiska utfästelser som Ukraina har fått i nuläget. Sedan undrar jag på vilket sätt EU kommer att kunna agera. Kan ministerrådet t.ex. säga att vi ska försöka satsa på alternativa förnybara energikällor och annan ersättningsenergi men inte kärnkraft? Vilka länder är det som vill driva att det ska vara kärnkraft som ersättning? Vilken bakgrund har man för att driva detta? Ministern pratade om industriintressen. Vilken typ av intressen har man?

Anf.  118  MATS ODELL (kd):

Jag tror att utrikesministern glömde att svara på min fråga om vilken relation det fanns mellan det amerikanska initiativet och det som EU planerar att göra här. Har man blivit mer uppbunden? Finns det någon samordning mellan vad som nu sker?

Anf.  119  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först får jag be Mats Odell om ursäkt. Vi hade ingen kännedom om den här frågan då. Vi har tidigare givit betydande bidrag från EU:s sida, men det var säkert också en diskussion om det här. EU har gjort insatser under väldigt många år. Men sedan tyckte man väl att det var lämpligt att offentliggöra detta i samband med att USA var där och att de också gav ett bidrag.

När det gäller industriintressen handlar det i och för sig naturligtvis väldigt mycket om kärnkraftsindustrins intressen i Ukraina. Det kan också lysa igenom i den här diskussionen. Det vi tycker är viktigt, om jag återgår till Göran Lennmarker, är att det är klart att man ska kunna hjälpa länder med fredlig kärnenergi. Men vi måste också vara säkra på att de klarar en säkerhetsstandard och på att det faktiskt också är det ekonomiskt bästa alternativet.

Man ska komma ihåg att en väldigt stor del av Ukrainas kärnkraftsreaktorer just nu står avstängda på grund av att man varken har råd med underhåll eller bränsle. Att i det läget satsa på att bygga nya kärnkraftsreaktorer verkar inte särskilt långsiktigt klokt för Ukraina. Den uppfattningen delar vi även med ett antal länder som kan vara mer positiva till att satsa på ny kärnkraft. Det är inte särskilt klokt att göra detta i ett land som inte har råd med underhåll och bränsle till de reaktorer som redan finns där.

Därför menar vi att vi får avvakta EBRD. Sedan vet vi ännu inte hur diskussionen går. Vi får ta fram möjligheterna. Vi menar att man får fortsätta att försöka utveckla möjligheterna till alternativ energi. Den dag då EBRD eventuellt säger nej till K2 och R4 ska man också vara beredd att titta på möjligheten till andra energikällor, andra kraftverk. Vår uppfattning är att det vore det bästa.

Anf.  120  ORDFÖRANDEN:

Tack. Med det tror jag att återrapporten är klar och att vi kan gå in på kommande veckas dagordning. Varsågod!

Anf.  121  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Vi har väldigt många punkter på dagordningen. Jag tänkte göra så att de punkter som är A-punkter på den dagordning som ni har fått nämner jag bara för att se om nämnden har frågor. Annars presenterar jag inte A-punkterna. Det brukar jag inte göra om det inte finns frågor.

Vi har först en lista med A-punkter, sedan Europaparlamentets resolutioner. Sedan har vi tjänsteföreskrifter för Europaparlamentets ledamöter. Det är återigen fråga om löner och ersättningar. Vi har lovat att ni ska få en promemoria till nämnden, men eftersom det möte mellan ordföranden och Europaparlamentet som skulle ha hållits den här veckan i kontaktgruppen inte har hållits har ni inte fått någon promemoria. Vi tyckte inte att det fanns så mycket nytt att säga. Ni har fått de här vise männens rapport. Den ska nu diskuteras i Europaparlamentet. Vad vi har förstått blir detta bara en informationspunkt på vår dagordning på tisdag.

Anf.  122  MATS ODELL (kd):

De svenska ståndpunkterna i den här frågan är kända. Det skulle vara intressant att höra om utrikesministern har någon uppfattning om stämningsläget i beskattningsfrågan, som kanske är den mest känsliga frågan. Är det ungefär likadant som det har varit eller har det rört sig i någon riktning? De gäller alltså var ledamöterna ska betala sin skatt.

Anf.  123  LARS OHLY  (v):

Jag vill bara markera att för oss är det viktigare att man håller fast vid den svenska ståndpunkten vad gäller beskattningen än att nå någon form av enhetliga regler. Hellre nuvarande bristfälliga system med nationell beskattning än ett enhetligt system med EG-skatt.

Anf.  124  ORDFÖRANDEN:

Den här frågan har vi haft uppe åtskilliga gånger, och vi har klarlagt ståndpunkten tidigare. Det är väl inget som har hänt sedan dess. Utrikesministern fick en direkt fråga om hur hon upplever situationen i andra medlemsstater.

Anf.  125  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< Man har sagt att man ska pröva frågan juridiskt, och det menar vi skulle stärka vår uppfattning. De vise männen säger att det ska vara EU-beskattning, men det är inte heller så konstigt. De representerar Europaparlamentarikerna, så de vill gärna se en EU-beskattning. Vi har alltså ingen särskilt mycket klarare bild.

Anf.  126  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga om en A-punkt. Det gäller A-punkt nr 9. Den handlar om Israel och antagande av EU:s gemensamma ståndpunkt.

Anf.  127  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, men det som kommer tillbaka på er lista nämner jag under respektive punkt. Det är så mycket. Det tror jag blir enklare.

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Det sade också utrikesministern inledningsvis. Därmed är vi kanske för dagen klara med det som kallas tjänsteföreskrifterna för Europaparlamentarikerna. Där såg jag också en notering som vi hade om att statsministern i kammaren den 15 december 1998 omnämnde att han och Europaparlamentets talman var överens om vikten av att skatt ska betalas av parlamentarikerna i deras respektive hemländer. Nu har dock talmanen avgått, så det kanske blir ett nytt ställningstagande. Vi går vidare.

Anf.  129  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Narkotikastrategin har föredragits av statssekreteraren tidigare i dag. Punkten 6 handlar om yttre förbindelser vad gäller rätts- och inrikesfrågor. Det är en viktig punkt, men det har blivit en A-punkt. Om det inte finns några frågor kan jag gå vidare.

Då har vi förberedelser inför Europeiska rådet i Feira. Det är fem punkter som kommer upp under Europeiska rådet i Feira. Det första sjoket på dagordningen kallar man för utvecklingen av EU. Det kommer att handla om säkerhetspolitiken, IGC och stadgan om grundläggande rättigheter. Sedan kommer den andra punkten på dagordningen i Feira. Den handlar om uppföljningen av Lissabon, bl.a. om satsningarna på IT, Det nya Europa.

Den tredje delen på dagordningen kommer att handla om frågor som berör Ekofin, skattepaketet, Greklands inträde i EMU och de ekonomiska riktlinjerna. Den fjärde punkten på dagordningen kommer att handla om folkhälsa och säkra livsmedel, bl.a. hur det har gått med kommissionens vitbok om säkra livsmedel. Den femte punkten kommer att handla om externa relationer, bl.a. den nordliga dimensionen, Ryssland och västra Balkan.

De två delar som jag tänkte ta upp här i dag, eftersom vi kommer att diskutera dem särskilt på GAC, är punkt 1, utvecklingen av EU, och punkt 5. Allt det här kommer dock tillbaka på egna dagordningspunkter utom stadgan om grundläggande rättigheter. Den har vi ju diskuterat flera gånger. Det var ett möte den här veckan. Jag vet inte om ni har fått någon annan rapport om det. Annars kan jag bara berätta att tyvärr så har det fortsatt ganska kaotiskt. Då fick man ett dokument, om jag förstod det hela rätt, med närmare 800 sidor som lades på bordet utan att man hade gått igenom det innan.

Det kan tyckas vara lite sorgligt att ett arbete kan bedrivas på det här sättet. Det positiva med detta är att jag tror att förståelsen därmed har ökat även bland dem som tidigare varit entusiastiska för att man ska ta ett juridiskt dokument för att det inte går att göra detta juridiskt. Här måste det bli en politisk deklaration när man så småningom beslutar om detta.

Ordföranden i det här konventet, Herzog, kommer att göra en muntlig rapport i Feira. Förhoppningsvis kommer det då att kunna bli en tydlig signal om att det ska vara ett politiskt dokument. Man ska hålla sig inom de ramar som man tidigare har diskuterat.

Anf.  130  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Jag var ju med vid det här mötet. I övrigt kan väl sägas att första dagen skulle vi behandla 20 artiklar. Vi kom väl om jag minns rätt igenom den första av dessa 20. Då var frågan om man skulle fortsätta med de 19 andra, men då sade man att nej, vi tar de ursprungligen avsedda 30 artiklarna, som mer handlar om medborgerliga rättigheter av traditionell typ. Där lyckades man diskutera två – utan att komma fram till något ställningstagande.

Då kan man, som utrikesministern var inne på, säga att det kan tjäna vårt syfte att undanröja eventuella krav på att det här ska forceras till IGC och därmed till antagande som en del av fördraget. Jag tror att vi kan konstatera att det helt enkelt inte kan bli så. Det inser praktiskt taget alla, inklusive det blivande ordförandelandet Frankrike om jag förstått det rätt.

Men att därifrån dra slutsatsen att det är avgjort att det blir en politisk deklaration är kanske lite svårare. Jag är inte alldeles säker på vilket som är klokast. Det kan möjligen vara så att vi, genom att hävda att vi ska se till att den text som skrivs skulle kunna fungera som juridisk text, får den betydligt stramare än om man släpper andarna lösa till att författa en politisk deklaration som skulle kunna innehålla både det ena och det andra men som ändå naturligtvis måste betraktas som att den har något slags rättsverkan och kan komma att beaktas i utvecklingen av en rätts-praxis inom EU-området.

Jag tror inte att det blir annat än som bäst, med hänsyn till tidsförhållandena, något slags politisk deklaration i samband med toppmötet i Nice i december. Men det kan nog vara bra att hålla fast vid att den ska vara utformad så att den skulle kunna duga som juridisk text.

Anf.  131  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag har inget att tillägga till det. Jag tror att det är så man har försökt att arbeta hittills. Det är de utgångspunkterna man ändå har haft, för det är kloka utgångspunkter. Men för oss måste det ändå vara avgörande att det blir en politisk och inte en juridisk deklaration när vi väl står inför beslutet.

De andra frågorna, IGC, utrikespolitiken och de externa relationerna, kommer jag tillbaka till senare på dagordningen, så jag tänkte inte ta upp några andra punkter på dagordningen inför Feira. Det redovisar ju statsministern nästa vecka.

Sedan har vi punkt 8, som är en gemensam strategi om Medelhavet. Ni har fått en särskild promemoria omkring strategin för Medelhavet. På de punkter som vi tidigare har strukit under från svensk sida, miljöfrågor, vattenfrågor, dialogen mellan kulturer och civilisationer och mänskliga rättigheter, har vi fått lite starkare skrivningar. Det tycker vi är bra.

Det finns fortfarande en utestående fråga. Den handlar om fredsprocessen i Mellanöstern och hur man eventuellt ska kunna fatta beslut om den i strategin. Annars finns det nu inga utestående frågor kvar när det gäller den här strategin. Det här är det som den portugisiske ordföranden väldigt gärna vill ha ett beslut om under sin ordförandetid.

Anf.  132  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Vid det här mötet, det senaste, som var när det gäller strategin om Medelhavet, var endast fyra utrikesministrar från EU med medan det var tolv från våra partnerländer runt Medelhavet. Det framfördes också en viss kritik mot att EU utarbetar sin strategi utan att våra andra partner är involverade eller vet vad strategin skulle kunna leda fram till.

Det är klart att det inte är särskilt lyckligt om man har samarbetspartner och ska arbeta fram en gemensam strategi att denna strategi läggs fram av den ena sidan. Min fråga är: Går det till på det sättet?

Den andra fråga jag har gäller att det ofta förs en diskussion om att mobilisera intressen för olika regioner. Ska vi få ett intresse för exempelvis baltiska frågor, Östersjöfrågor, som vi är intresserade av här uppe, måste vi också engagera oss i Medelhavsfrågorna. Ska vi få EU:s intresse hit upp får vi också engagera oss där nere. Vad jag förstår fanns ingen av de nordiska utrikesministrarna med på det här mötet. Jag vill fråga om anledningen till det och om detta inte hade varit lämpligt för att främja vårt intresse i andra sammanhang.

Anf.  133  LARS OHLY (v):

Jag har två frågor som gäller två problemområden. Det ena handlar om mänskliga rättigheter i Tunisien. Rapporter säger att situationen där är alarmerande och att det förekommer ganska systematiska brott mot mänskliga rättigheter. Frågan är om utrikesministern anser att man har nått någonstans när det gäller att framföra den kritiken och göra något åt förhållandena i Tunisien.

Det andra gäller Marocko, som man kan säga har en dubbel utveckling just nu. Å ena sidan finns det en positiv utveckling inom landet med viss demokratisering och liberalisering. Å andra sidan närmast hårdnar synen när det gäller Västsahara som en del av Marocko. Det tycker jag är mycket olyckligt. Framför allt är det viktigt för den europeiska unionen att understödja FN:s planer på en folkomröstning och en lösning på Västsaharafrågan. Även i den delen skulle jag gärna vilja ha en kommentar av utrikesministern gällande vad hon anser att man har kommit fram till och vad man kan komma fram till när det gäller Västsahara.

Anf.  134  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Det här är mer en kommentar. Det här är ju ett program som har stått och stampat en del om man ska säga som det är. Mycket hänger naturligtvis samman med fredsprocessen i Mellanöstern. Jag tror att det kanske vore klokt att inom EU något fundera på hur man ska hantera det här i ett perspektiv av att det inte kommer att ske så mycket den 13 september. Det ser ju relativt dystert ut.

Nu vet väl ingen av oss hur det kommer att gå, men jag tror att det vore klokt att något fundera på hur man ska kunna vitalisera det här samarbetet i perspektiv av att det inte går så väl i förhandlingarna mellan Israel, Palestina och Syrien som man skulle kunna önska.

Anf.  135  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan hålla med om att det här är ett väldigt viktigt arbete. Det är också ett område där vi från svensk sida har lagt ned en hel del engagemang just eftersom en av de saker vi har insett är vikten av en dialog mellan EU och den här regionen, inte minst mellan de kristna och de muslimska områdena.

Från svensk sida har vi ju i den här processen bl.a. tagit initiativ till att öppna ett institut i Alexandria som ska arbeta just kring de här frågorna. Det fick vi häromdagen äntligen ett besked om att man har fattat beslut om också i det egyptiska parlamentet. Vi har haft ganska stark profil från Sverige i de här frågorna. Jag tror att det är viktigt att man från Norden markerar att man är intresserad och tycker att det är viktigt.

Så till skälet till att inte fler ministrar var närvarande. Det här kan vi se vid alla möten som EU har med tredje land. Här har några av oss diskuterat att man måste göra om formerna för framtiden. Detta har hänt flera gånger. Nu var tre fyra ministrar närvarande. Jag var själv närvarande vid det förra Medelhavsmötet, och det var lika dålig närvaro då. Vi kan ibland sitta i möten med kandidatländerna där det inte finns någon minister närvarande utom möjligen ordförandelandets.

Det ger en tråkig signal. Det spelar ingen roll om det är Medelhavsländerna, kandidatländerna eller vilka man nu träffar. Det ger en väldigt trist signal när länder blir inbjudna till att träffa EU:s utrikesministrar och sedan ser att det inte finns en enda minister runt bordet.

Då har vi diskuterat om man inte skulle kunna ändra arbetsformerna för det här i framtiden. Det gäller både sådana här möten i samarbetsråden och associationsråden. Vi har diskuterat med den franska ordföranden som kommer nu om Frankrike och Sverige skulle kunna försöka förändra formerna så att man från början säger att det bara är trojkan som träffar länderna. Är det några andra som är intresserade kan de naturligtvis fråga om de eventuellt också kan vara med. Det är mest för att man inte ska ge ett felaktigt intryck till de länder som kommer så att de förväntar sig full politisk närvaro och sedan blir oerhört besvikna.

När det gäller de frågor som Lars Ohly tar upp vill jag säga att vi nu betonar mänskliga rättigheter. Man har också tagit upp mänskliga rättigheter direkt i kontakterna med Tunisien. Visst har det blivit mer diskussion kring frågorna, men det är klart att det inte har varit särskilt framgångsrikt. Med våra ögon sett har det absolut inte givit de resultat som vi skulle vilja se. Men eftersom man har valt att ha den här stadgan ganska allmänt hållen, den omfattar alla länder, går man heller inte in direkt på de enskilda länderna. Vi får väl fortsätta att ta diskussionen både med Tunisien och med Marocko om Västsahara i andra forum. Jag kan hålla med om problembeskrivningen.

Anf.  136  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Efter denna diskussion kan jag sammanfattningsvis konstatera att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi kan gå vidare.

Anf.  137  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nästa punkt på dagordningen är europeisk säkerhets- och försvarspolitik. Där fick ni tidigare en promemoria med rapporten inför Feira. Ni har nu fått en ny rapport, och där kan ni bl.a. se att skillnaden jämfört med den som ni har fått utsänd tidigare är att det finns en väldigt tydlig och bra skrivning om FN i första paragrafen. Det finns också ett citat ur rådets rapport om att fördragsändringar inte är nödvändiga men att man kan fortsätta att överväga dem. Det finns ändå med det här om att de inte är nödvändiga. Likaså finns Civilkommitténs första möte med i rapporten.

Det vi kan se är att vi har haft goda framgångar när det gäller de här frågorna. Man har för det första nu fått en mycket starkare betoning både av den civila krishanteringen och av den konfliktförebyggande. Den svenska utgångspunkten är att man ska visa att krishanteringen står på tre ben; det militära, det civila och det konfliktförebyggande. Det verkar vi nu har fått ett bra gehör för.

Vi har för det andra sett att vid det senaste rådsmötet inrättades den civilkommitté som vi har velat ha från svensk sida. För det tredje verkar det nu som att vi får en ordentlig skrivning om att man ska arbeta vidare med att utveckla det konfliktförebyggande arbetet i EU. Man har för det fjärde också skrivit in tydligare att man ska samverka med FN när det gäller krishanteringen. För det femte har vi också fått konkreta mål för bl.a. poliser. Det ska man besluta om i Feira. Vi kan se att arbetet går framåt väldigt bra när det gäller möjligheten att ha civila mål.

Det vi kommer att göra på måndag är att ta de sista diskussionerna om de dokument som sedan ska gå vidare till Feira. Det handlar nu om relationerna mellan EU och Nato, om relationerna mellan EU och tredje land och om de civila kapaciteterna och poliskapaciteterna. Dessutom har det nu kommit ett nytt sådant här headline goal-papper. Försvarsministrarna kommer att delta vid det här mötet.

Det vi sedan räknar med, om jag samtidigt säger något om vad vi räknar med kommer att ske på det här området i Feira, är att åtta områden kommer att tas upp. Det är Civilkommittén, de civila målen, konfliktförebyggandet, de militära frågorna, hur de permanenta strukturerna ska se ut, relationerna mellan EU och Nato, relationerna mellan EU och tredje land och behovet av fördragsändringar.

Om man börjar med det civila kommer som sagt det första mötet att ske den 16 juni. Man gör nu en övergripande studie av vilken typ av mål som behövs. Man konkretiserar redan nu på polissidan, där man säger att EU ska kunna ställa upp med 5 000 poliser varav 1 000 ska kunna ställa upp inom 30 dagar. Det kan man jämföra med att vi i dag totalt har drygt 3 000 poliser som EU gemensamt har kunnat ställa upp med. Det är alltså en ordentlig ambitionshöjning.

När det gäller konfliktförebyggandet räknar vi nu med att det kommer att stå i rapporten till Feira att både rådet och kommissionen får i uppdrag att fortsätta att arbeta med konfliktförebyggande. Det här är också viktigt för att underbygga inför det svenska ordförandeskapet.

När det gäller de militära kapacitetsfrågorna, den militära förmågan, har man valt ut tre olika scenarier. Ni har fått de papperen. Man pekar på vad det är för typ av uppgifter som man ska kunna arbeta med och vad det är för förmågor som man behöver. Så kommer man under det franska ordförandeskapet i vår att titta på hur stora resurser som behövs för att man ska kunna ställa upp med krishantering i de här olika situationerna.

Sedan gäller det hur de permanenta organen ska se ut. Än så länge är det bara sådana här tillfälliga organ man har. De har inte diskuterats i detalj ännu. Besluten om dessa kommer säkert att fattas i Nice. Jag tror att jag sade förra gången att tanken när det gäller EU och Nato är att man ska ha fyra informella arbetsgrupper som diskuterar relationerna till Nato.

När det gäller frågan om EU och tredje land är utgångspunkten att det ska vara ett väldigt brett arbete där man regelbundet ska bjuda in de länder som inte är Natomedlemmar och tredje land till diskussioner kring aktuella insatser och där man ska ha ett ministermöte per halvår.

Slutligen tar man också upp frågan om fördragsändringar. Där har rådets rättssekretariat sagt att det inte finns ett rättsligt behov av fördragsändringar. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Anf.  138  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en del kommentarer men också en hel del frågeställningar som jag vill ta upp. När det gäller den militära kapaciteten såg jag i morse ett dokument på EU-nämndens kansli som vi inte har fått ut ännu. Vi har alltså inte kunnat titta på det. Det är svårt för oss att kommentera ett papper som vi inte har hunnit se.

Vi anser inte att skrivningarna kring FN är tillräckliga. Det kanske är ganska förklarligt. Jag undrar lite om interim military body. Jag undrar vilket mandat de har, det har inte framgått av de papper som jag har sett, när de ska jobba med att identifiera kapacitetsbehoven.

Sedan gäller det Turkiet. Där har jag en fundering kring den svenska åsikten. Turkiet tillhör ändå de länder som kommer att kunna delta i det europeiska säkerhetsarbetet. Har man från svensk sida framfört kritik mot det? Jag kan tycka att det känns väldigt fel med tanke på de övergrepp som Turkiet begår när det gäller mänskliga rättigheter att ha ett så nära samarbete med dem i militära frågor och säkerhetsfrågor.

På s. 20 i det dokument som ni har skickat står det om hur man fattar beslut. Det står så här: Icke EU-länder men Natomedlemmar får delta i olika operationer om de så vill. Det står inte om det i så fall ska föregås av ett rådsbeslut i de fall då Natotillgångar används. Det står däremot att om EU agerar utan Natotillgångar ska man fatta ett rådsbeslut. Så jag undrar hur det är. Är det så att de gånger då man använder Natotillgångar blir det automatiskt så att alla Natomedlemmar deltar fullt ut utan att man fattat ett rådsbeslut om det konkret?

Sedan undrar jag också över beslutsfattandet. Man fattar ju beslut i rådet om att man ska genomföra en operation och om att man ska avsluta en operation. Vad anses vara följdbeslut av en operation? Måste det beslutet också fattas i rådet? Ska det fattas med enhällighet? Jag tycker inte att det har skrivits så mycket om själva beslutsfattandet att det kan framgå av vad jag har läst.

Vi tycker ju att det är viktigt att det ska vara så att man fattar ett beslut om en operation och att det sedan ska vara så att det blir följdbeslut som fattas utanför rådsnivån. Det kan vara stora och viktiga beslut som faktiskt kan vara följdbeslut.

När det gäller det civila arbetet, de civila målen tycker jag i alla fall att det har varit väldigt lite skrivningar kring det långsiktigt förebyggande arbetet. Det handlar väldigt mycket om, också i handlingarna här, att man koncentrerar sig på efforts on areas where rapid reaction is needed. Man koncentrerar sig alltså på det akuta konfliktförebyggande arbetet. Jag undrar om man från svensk sida skulle kunna ta upp just det långsiktigt förebyggande arbetet, som oftast är både billigare och mer humant att jobba med och på vilket sätt det kan komma in.

När det gäller militären har jag också en generell fråga. Det är ju tyvärr så att när Nato, och även andra internationella organ, har agerat bl.a. i Gulfkriget men också på Balkan har många av soldaterna och de anställda från dessa Natoländer och andra internationella organ enligt sina kontrakt rätt till en prostituerad var tredje vecka. Det är något som står skriftligt i deras kontrakt. Nu ska vi samarbeta med länder där det finns en sådan praxis. Det finns en kultur i vissa länder där man har denna praxis.

Det här tycker jag naturligtvis är avskyvärt. Jag undrar om man från svensk sida kan tänka sig att ta upp denna frågeställning när man nu bygger upp en gemensam säkerhets- och försvarspolitik, en gemensam struktur och ett sådant här nära samarbete. Jag tycker att det är en viktig fråga att ta upp, för det är avskyvärt med den kultur som odlas i de här miljöerna där internationella organ föder och göder en manschauvinistisk och svinaktig kultur.

Anf.  139  LARS OHLY (v):

Herr ordförande! Utvecklingen på krishanteringsområdet följer beslut som vi har varit oeniga om tidigare. Därför finns det ingen anledning för mig att ta upp en grundläggande diskussion om utvecklingen. Däremot tror jag att det är viktigt när man är inne i någon sorts rutschkana – eller på danska, glidebane – och faktiskt förändrar positioner också förklarar det för människor.

Det är onekligen så att vi nu är inne i en process som ligger ganska långt ifrån det som många på ja-sidan förespeglade folkopinionen inför folkomröstningen år 1994. Jag delar Bengt Albons i DN uppfattning om att EU i dag kan sägas vara en militär union. Jag tycker att det är ett rimligt uttryck. Man borde stå upp och försvara detta, om man nu har varit positiv till utvecklingen av denna militära dimension av den europeiska unionen.

Tyvärr måste jag konstatera att alltför mycket av det som händer sker i relativ tysthet. Jag är därför rätt oroad över det folkliga stöd som finns för den utveckling av den europeiska unionens militära dimension som pågår. Det är mer som en allmän kommentar, och kanske ett råd till oss alla, att faktiskt uppmärksamma och ordentligt debattera och diskutera sådant i öppenhet. Jag tror att det vore allvarligt om den svenska regeringen företrädde en politik som en majoritet eller en stor del av det svenska folket ansåg var i strid med den svenska alliansfriheten, så som den har uttolkats tidigare.

Jag har en fråga. Den gäller just Turkiet. Statsministern brukar säga med en viss emfas att den europeiska unionen inte bara är en politisk och ekonomisk union utan också en värdeunion. Därav t.ex. de hårda reaktioner som kom på regeringsbildningen i Österrike. Då undrar jag: Ska inte den militära och civila krishanteringen omfattas av samma grundläggande värden som den europeiska unionen – åtminstone 14 stater i den europeiska unionen – känner så starkt för att den är tvungen att reagera på ett mycket hårt sätt mot Österrike?

Om dessa grundläggande värden också ska vara vägledande för EU:s krishantering frågar jag: I vilken utsträckning kommer utrikesministern eller andra svenska företrädare att markera mot Turkiet i olika diplomatiska sammanhang? Turkiet har en regering i vilken ingår ett nyfascistiskt parti som måste betecknas som väsentligt värre än Jörg Haiders frihetsparti i Österrike.

Kommer man att ta upp några konsultationer med andra EU-länder? Kommer man att förespråka någon form av gemensam aktion? Om man inte gör det, menar man då att krishanteringen utgår från andra värden än de som den europeiska unionen bygger på?

Anf.  140  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Frånvaron av en intressant debatt i Sverige gör naturligtvis att det finns många frågor på det här området. Jag ska koncentrera mig på en enda, som jag tycker är viktig.

Det gäller när det kan bli aktuellt med militära insatser. Jag vet att Sverige med emfas driver att vi ska göra det med utgångspunkt från ett FN-mandat. Man kan naturligtvis ställa frågan: Vad händer om vi inte får ett sådant mandat? Men det är inte den frågan jag ska ställa.

Jag vill i stället fråga så här: Hur är uppfattningen bland de andra 14 medlemsländerna? Är den lika bestämd som den svenska regeringens att det ska vara ett FN-mandat, eller kan det komma att bli en annan majoritet och en annan uppfattning som kommer att råda?

Anf.  141  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag vill bara säga två saker. Det ena är att ständigt erinra sig det viktiga i att driva det här arbetet. Vi vet hur det fungerar när sådant här inte finns. Det har vi blodiga erfarenheter av från inte minst Balkan. Jag tycker att man ständigt ska komma ihåg det. Alternativet till att EU gör det här är att någon annan får göra det i kritiska situationer.

Vi är alltså mycket positiva till det här, och det är väl känt. Jag ska inte upprepa de detaljsynpunkter som vi har haft. Jag vet inte hur många gånger som jag har upprepat dem i olika sammanhang. Jag tror därför inte att jag behöver göra det här och nu, mer än att betona det alldeles centrala.

Ska det här bli en verklighet och inte en papperstiger måste det finnas kapacitet. Det är inte här och nu som man ska avgöra detta, utan det kommer att ske under hösten. Jag vill bara understryka, att om det inte blir tillräcklig kapacitet bygger vi en papperstiger som i varje fall inte kan agera, utan det blir likväl USA som måste hantera det hela.

Anf.  142  ORDFÖRANDEN:

Innan jag släpper in utrikesministern ska jag bara säga att vi har diskuterat den här frågan ganska mycket i EU-nämnden det senaste halvåret. Vi har haft återkommande avrapporteringar, vi har fått dokument, och vi har uttalat oss, osv. Vi följer den här frågan väldigt noga.

Såvitt jag förstår är det inte något slutligt ställningstagande som ska göras nu inför mötet i Feira, utan det är en fortsatt process och en fortsatt förhandling som så småningom ska landa någon gång i höst. Jag kommer sedan när jag ska sammanfatta det att betrakta det som en pågående förhandling. Med det släpper jag in utrikesministern.

Anf.  143  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Tack så mycket. Jag börjar med Yvonne Ruwaidas frågor. Skälet till att ni fick promemorian så sent var att vi själva fick den sent. Det här är en komplettering. Ni har tidigare fått själva grunddokumentet inför sammanträdet i maj. Den komplettering som vi fick sent har vi också skickat över till er.

När det gäller besluten är Military Body underställd det som vi kallar för KUSP-kommittén, dvs. den nya säkerhetspolitiska kommittén, där i sin tur besluten ska gå vidare till ministernivån, till GAC. Både KUSP och GAC ska t.ex. diskutera militära förmågor och det som den militära kommittén diskuterar.

När det sedan gäller alla frågorna om vilket inflytande man har på respektive beslut och i vilken situation, som bl.a. handlar om Turkiet, är det dessa frågor som inte är klara. Det är de frågor som handlar om EU och tredje land som man fortsätter att arbeta med under hösten.

Utgångspunkten är att man ska ha gemensamma möten med tredje land, men att EU ska ha en beslutsautonomi och självständigt fatta sina beslut. Men exakt hur den här fördelningen och rågången ska se ut fortsätter man att utreda och diskutera och ska så småningom fatta beslut om.

Jag kan anknyta till det som Lars Ohly säger. Det går inte att jämföra Turkiet och Österrike, eftersom det ena landet är medlem i EU och det andra inte ens har fått börja förhandla om medlemskap i EU. Turkiet har inte ens fått börja förhandla om medlemskap i EU.

När det gäller krishanteringen försöker man också att visa sin öppenhet inte bara mot de Natoländer som inte är med i EU utan också mot andra tredje länder som man också erbjuder och inbjuder att vara med och kunna ha krishantering gemensamt med EU.

Naturligtvis har de länder som är med i Nato något av en särställning eftersom Nato i många sammanhang i praktiken utför krishanteringen. Därför kan de få en särställning jämfört med t.ex. länder som Ryssland. Men man kommer att kunna vara ganska vid när det gäller hur man samarbetar med tredje land i krishantering.

Vad är beslut, och vad är följdbeslut? Det är svåra frågor. Det är också sådant som man får diskutera vidare. Där finns det naturligtvis gråzoner. Där får man så mycket som möjligt försöka att förutse i vilka situationer man kan hamna och diskutera exakt hur besluten ska fattas.

Det ställdes en fråga om enhälligheten och ifall enskilda länder kan förhindra beslut. Jag tror att det var vad Yvonne Ruwaida frågade om. Man kan avstå från att vara med, och man har en vetorätt. De enskilda länderna har både möjligheten att själva säga att de inte vill vara med och en vetorätt mot att EU deltar.

Det hänger naturligtvis också delvis ihop med den fråga som Holger Gustafsson tar upp om ett FN-mandat. Det är en situation där man kan förutse att enskilda länder kan agera aktivt om man inte har samma inställning till FN-mandat. Men jag skulle vilja säga att många länder, den stora majoriteten, har samma inställning som Sverige har till FN-mandat, även om det inte gäller alla länder.

Chirac höll ett tal – jag tror att det var i början på den här veckan – där han väldigt tydligt markerade att säkerhetsrådet måste fatta beslut innan EU går in med militärt våld. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<< >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<.

Slutligen till det som Lars Ohly tar upp om alliansfriheten och debatten. Jag tycker också att det är viktigt att man diskuterar de här frågorna. Jag anser fortfarande inte att det på något sätt strider mot den svenska alliansfriheten. Där är rågången klar. Däremot är det klart att utvecklingen har gått mycket fortare än vad någon av oss kunde förutse både för ett och två år sedan.

Vi hade diskussionen för ett år sedan inför mötet i Köln. Beslutet i Köln blev att man skulle se om det fanns behov att inrätta kommittéer. Nu finns det tillfälliga kommittéer på både det civila och det militära området, och arbetet sker med ganska stor hastighet.

Jag tror att skälet till den väldiga dynamiken man har sett i arbetet är något jag sagt tidigare. Man såg efter kriget i Kosovo att man inte klarade att få de fredsbevarande styrkorna på plats. Man klarade inte heller att få in poliserna i tid. Man kunde dessutom se hur det var efter jordbävningskatastrofen i Turkiet och översvämningskatastrofen i Moçambique.

Vid flera tillfällen fick man pinsamma påminnelser om att samordningen mellan EU-länder och det internationella samfundet inte fungerade och att man därför inte klarade att leva upp till de stolta högtidstalen vare sig militärt eller civilt. Det tror jag är skälet till att det har gått väldigt mycket fortare att ge konkreta uppgifter och sätta kött på benen kring de här frågorna än vad vi tidigare har förutsett.

Anf.  144  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Då kan jag sammanfattningsvis konstatera följande. Nej, det var inte så enkelt. Förlåt mig, jag önsketänkte här. Först är det Lars Ohly och sedan Yvonne Ruwaida.

Anf.  145  LARS OHLY (v):

Jag ska bara kommentera frågan om Turkiet. Jag tycker att det liknar lite grann dubbla standarder när man säger att Turkiet och Österrike inte är jämförbara. Turkiet har med svensk acceptans blivit kandidatland till EU. Turkiet kommer som Natoland och som kandidatland att finnas med i de gemensamma strukturer som kommer att byggas upp vad gäller både militär och civil krishantering.

Denna krishantering borde rimligtvis utgå från samma värden som man säger att den europeiska unionen ska bygga på. Om de är grunden för att man agerar mycket starkt mot den österrikiska regeringen, på grund av att Frihetspartiet finns med där, är det oerhört inkonsekvent att inte värna dessa värden oerhört hårt också mot Turkiet.

Jag skulle välkomna svenska initiativ för att agera mycket starkt mot det nyfascistiska inslaget i den turkiska regeringen.

Anf.  146  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag håller med Lars Ohly i frågan om Turkiet.

Jag fick inte svar på min sista fråga som handlade om de länder som vid anställning av folk – eller när de får uppdrag inom Nato eller inom andra internationella organ – helt enkelt ger dem rätten till en prostituerad, en hora, en gång var tredje vecka i sina kontrakt.

Jag undrar hur Sverige ser på att vi samarbetar militärt och har krishantering med länder som har en sådan praxis och också hur Sverige tänker ta upp denna fråga för att förhindra att det förekommer.

Anf.  147  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller den sista frågan kan jag bara säga att vi över huvud taget aldrig har hört talas om det. Om Yvonne Ruwaida ger oss lite mer information om vad det är som avses kan vi väl kontrollera uppgifterna, och sedan kan vi naturligtvis gå på de länderna. För mig är det helt nya uppgifter Yvonne Ruwaida kom med vid bordet. Självklart är det någonting man bör ta upp direkt med de länderna.

Sedan till frågan om Turkiet. Observera att Turkiet inte får vara med i EU:s strukturer. Det är någonting som vi har varit väldigt måna om. När man nu bygger upp EU:s strukturer är det EU som självt ska fatta besluten. Sedan ska det ha samverkan med andra länder och kunna ha gemensamma möten med andra länder. Men det ska inte finnas någon egen struktur för det.

Från början fanns det förslag om att man skulle ha nästintill parallella strukturer för EU och för EU inklusive de olika Natoländerna. Men de förslagen är nu borta. Man kommer inte att bygga upp den typen av parallella strukturer. EU har sina strukturer. Nu håller man dessutom på att titta på i vilka former man ska ha samverkan med tredje land.

Självklart måste man fortsätta att se till att man har tydliga gränser och att EU fattar besluten. Men man ska samtidigt kunna vara med och ha krishantering ihop med dessa länder. I Kosovo står vi sida vid sida med både turkiska och ryska soldater t.ex. Då måste man också i sådana lägen kunna samverka både med Turkiet och med Ryssland även ifall vi har väldigt många synpunkter, och kommer att fortsätta att ha väldigt många synpunkter, när det gäller Turkiets sätt att behandla mänskliga rättigheter. Turkiet har inte ens fått börja förhandla än, som de andra kandidatländerna, just därför att det inte uppfyller kriterierna.

Sedan vill jag bara påpeka att det vi nu gör på GAC är att vi tar ställning till de dokument som nämnden har fått. Sedan kommer diskussionen att fortsätta. Många av de frågor som har tagits upp nu är sådant som inte finns tydligt i de här dokumenten. Då är det sådant där man också kan få fortsätta att diskutera om hur beslut ska fattas och liknande.

Anf.  148  LARS OHLY (v):

Jag vill bara påpeka att jag aldrig har påstått eller låtit påskina att Turkiet får vara med i några EU-institutioner eller i några strukturer som hör till EU. Vad jag har försökt påvisa är att den civila och militära krishanteringen rimligtvis bör bygga på samma värderingsprinciper som de statsministern hänvisar till och som ligger till grund för den europeiska unionen.

De har därmed gjort det nödvändigt att reagera mot den österrikiska regeringens inslag av ett högerextremt parti. Rimligtvis bör detta föranleda att man i de strukturer som byggs upp utanför EU men som samarbetar kring civil och militär krishantering också markerar mycket hårt mot Turkiet. Det skulle vara mycket konsekvent och hedervärt av den svenska regeringen om man gjorde det.

Anf.  149  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag ska förtydliga mig. Jag har fått information av folk som har jobbat i Balkan. Det är både från folk inom UD och det jag har fått från flera källor. Det finns kontrakt med folk från Nato. De länder jag hört talas om är England, Frankrike och USA. Där har man en garanti att ha tillgång till en prostituerad var tredje vecka.

Det här är någonting som enligt uppgift också ska ha förekommit under Gulfkriget. Man skulle t.o.m. ha flugit över kvinnor både från Östeuropa och från USA till Saudiarabien, där man hade dem i läger, så att de amerikanska soldaterna och de andra hade tillgång till dessa, också en gång var tredje vecka.

Vi har olika syn på detta, olika praxis och olika kultur. Jag har fått höra detta från olika källor och har också bett om att få se ett sådant kontrakt, vilket jag kanske också kan komma att få. Då ska jag naturligtvis lämna över det till UD så att UD kan ta sig an den frågan. Det förvånar mig om detta inte har hörts också av utrikesministern. Jag kan lova att om man pratar med folk som varit stationerade i Balkan är det väldigt många av dem som har kommit i kontakt med detta. Åtminstone om man för informella samtal.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Några kommentarer från utrikesministern?

Anf.  151  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det sista får vi titta på.

När det gäller Turkiet, Lars Ohly, är frågan: Vad ska vi göra? Innebär det att vi ska gå ur Kosovo, därför att vi blir tvungna att samarbeta med turkiska soldater i Kosovo? Det är realiteten. När vi sitter i krishanteringsinsatser är Turkiet med. De finns på marken i Kosovo. Då måste vi också kunna samarbeta med dem i sådana krishanteringsinsatser. Annars gör vi ingen effektiv krishanteringsinsats gemensamt.

Det finns många situationer där svenska styrkor måste samarbeta vid krishantering även med länder som vi inte har gemensamma värderingar kring. Det kommer inte bara att gälla de egna EU-länderna. Det handlar också om gemensamma insatser ihop med tredje land som vi kanske inte alltid har exakt samma värderingar som men som på olika sätt kommer att ingå i krishanteringsuppgifter.

Sedan får man fortsätta diskussionen om gemensamma värderingar lite grann vid sidan av de gemensamma aktionerna. Det i sig innebär inte att man inte ska markera mot Turkiet. Det har vi definitivt också gjort från svensk sida ett antal gånger. Det kommer vi naturligtvis att fortsätta att göra när det behövs. Men vi måste ändå kunna göra den här typen av insatser gemensamt när det behövs.

Anf.  152  LARS OHLY (v):

Jag ber om ursäkt för att jag tar upp nämndens tid. Jag vill bara påpeka att jag aldrig har varit inne på uppfattningen att vi skulle lämna Kosovo på grund av att det finns turkiska trupper som bidrar där. Vad jag däremot har efterlyst är att man reagerar, kanske med samma uppfinningsrikedom som man reagerade på den österrikiska regeringsbildningen, mot Turkiet. Turkiet måste betecknas som värre både som stat och när det gäller de regeringspartier som finns med i Turkiet.

Det kommer faktiskt att sitta med vid bordet, vare sig det är 15 plus 15- eller 15 plus 6-sammanhang, och diskutera civil och militär krishantering, som sannolikt bör bygga på samma värderingsgrund som den europeiska unionen gör. Konsekvensen av det bör bli att man diskuterar med de andra länderna hur man värnar denna värderingsgrund gentemot ett land som så uppenbart bryter mot den.

Anf.  153  ORDFÖRANDEN:

Då kanske vi är framme vid att sammanfatta detta. Jag betraktar det här som en pågående förhandling. Jag finner att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna och diskussionerna i denna fråga. Då kan vi gå vidare.

Anf.  154  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag kan dra återstående punkter ganska kort, om det inte finns särskilda frågor. Västra Balkan har vi diskuterat tidigare i nämnden. Vi kommer nu att få ytterligare exempel från Patten och Solana på hur man fortsätter arbetet. Vi beslutade på senaste GAC om 20 miljoner euro till Montenegro. Jag har inga särskilda nya punkter i övrigt jag vill lyfta fram i dag, om det inte finns några frågor.

Anf.  155  LARS TOBISSON (m):

Gäller det hela nästa sida, dvs. resten av sammanträdet?

Anf.  156  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det gäller nu västra Balkan.

Anf.  157  LARS TOBISSON (m):

Det var bara västra Balkan.

Anf.  158  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är inte så bara, skulle jag vilja säga.

Anf.  159  ORDFÖRANDEN:

Det finns inga frågor om västra Balkan.

Anf.  160  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

När det gäller Östtimor kommer vi att träffa FN:s särskilda representant de Mello vid rådsmötet. Vi kommer att anta slutsatser där vi fortsätter att markera vikten av återuppbyggnad av Östtimor och oron för det stora antalet flyktingar i Västtimor och milisens aktiviteter. På tisdagen kommer också Indonesiens utrikesminister till lunchen. Då kommer demokratiprocessen och den fortsatta situationen vad gäller Västtimor och flyktingarna att diskuteras med honom.

Anf.  161  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller rådsslutsatserna.

Anf.  162  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Sedan har vi utvidgningen. Det är en A-punkt. Det här mötet innebär att jordbrukskapitlet sannolikt öppnas och att samtliga förhandlingskapitel utom institutioner och övrigt nu kommer att vara öppnade med de länder som först inledde förhandlingar.

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Det är ett A-punktsärende?

Anf.  164  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Ja, det är ett A-punktsärende.

Israel är en A-punkt. Där fick jag en fråga tidigare, tror jag.

Anf.  165  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag undrar vad som hände med de svenska kraven om att man ska få in frågan om ursprungsregler och export av varor från israeliska bosättningar.

Anf.  166  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Efter en teaterviskning kan jag säga att det utreds av kommissionen. Det är inte klart än.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan gå vidare.

Anf.  168  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Associering med Slovakien är en A-punkt. Associering med Slovenien är en A-punkt. EU–USA har Leif Pagrotsky föredragit. EU–Kanada är en A-punkt, som vi följer med intresse, eftersom det sedan blir vårt område. EU–Indien är en A-punkt. Ryssland är en A-punkt. Ukraina är en A-punkt. Nordliga dimensionen är en A-punkt.

Anf.  169  LARS TOBISSON (m):

Det var den punkten jag hade sikte på förut. Nu är vi framme. Det här var lite grann det som skulle bli Finlands profilfråga. Det kom av sig av lite olika skäl.

Om man ser i presentationen av vilka länder det omfattar är det egentligen riktat mot de baltiska länderna – som nu är kandidatländer, och föremål för EU:s omsorger i samband med förhandlingarna i än högre grad än vad man blir i sådana här projekt – och sedan är Ryssland kvar.

Där har vi en Rysslandsstrategi som nämns i punkt 19. På punkt 21 står det: Antagande av handlingsplan. Vi har inte fått den presenterad, och den ska antas som A-punkt. Det förefaller som den inte innehåller så värst mycket.

Jag har varit inne på det här tidigare. Är det egentligen inte så att dessa två – Rysslandsstrategin och den nordliga dimensionen – kunde smälta samman och att man på det viset undviker en del dubbelarbete, som förefaller förekomma om inte det blir fallet?

Anf.  170  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Det är sant att de till stor del flyter samman. Däremot vet jag att t.ex. de baltiska länderna nog skulle tycka att det kändes väldigt konstigt att den nordliga dimensionen bara blev en Rysslandsfråga. Det är kanske ändå viktigt att markera att Rysslandsstrategin handlar enbart om Ryssland och att den nordliga dimensionen har en bredare utgångspunkt.

Det som vi har tänkt inför vårt ordförandeskap är att vi under det svenska ordförandeskapet har ett specialmöte om den nordliga dimensionen. Men vi försöker att utveckla den finska idén om den nordliga dimensionen med att ha några tydliga substansområden. Det skulle vara miljö, inklusive kärnsäkerhet, kampen mot den organiserade brottsligheten och hur man hanterar Kaliningrad. Det skulle vara de tre specialområdena.

Anf.  171  ORDFÖRANDEN:

Då tror jag att vi kan gå vidare.

Anf.  172  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Punkten 22, högnivågruppen för asyl och migration, är en A-punkt. Punkten 23, Kuba, är en A-punkt. Punkten 24, förebyggande och reglering av konflikter i Afrika, är en A-punkt. Punkten 25, mänskliga rättigheter och demokratiska principer i Afrika, är en A-punkt. Punkten 26 var Leif Pagrotskys.

Punkten 27 är regeringskonferensen IGC. Ni har fått en PM om läget i IGC. Ni har också gått igenom det i lilla gruppen. Ordföranden kommer att lägga fram en rapport vid mötet i Feira om IGC. Det kommer inte att vara en förhandlad rapport, utan det blir ordförandens egen rapport. Vi förmodar att det som kommer att bli mest diskuterat kommer att bli flexibel integration, eller fördjupat samarbete. Vilket begrepp man använder beror ofta på vad man tycker. Det blir nog det som kommer att bli mest kontroversiellt.

Vi tycker att det är viktigt att vi slår vakt om möjligheten att både kunna vara med och kunna avstå och se till att det inte skapas regler som gör att sammanhållningen mellan länderna hotas. Vi tror inte att det går att förhindra att frågan tas upp på IGC:s dagordning, eftersom det finns ett sådant starkt intresse från många länder. Men vi måste försöka ta till vara våra egna intressen.

Det innebär att vi ännu inte har meddelat ordföranden och de länder som vill ha upp flexibel integration på dagordningen några ståndpunkter eller positioner när det gäller flexibel integration. Det här är någonting som det kommer att vara mycket förhandlingar om. Där menar vi att man inte ska släppa någonting i förväg.

Det finns också en diskussion om var man ska ha flexibel integration, om det ska vara i första, andra och tredje pelarna eller om det ska vara bara i första och tredje pelarna. Där är vår utgångspunkt att det i så fall ska vara i första och tredje. Men ett par av de stora – Tyskland och Frankrike – har markerat att de också vill se det i andra pelaren.

Sedan gäller det andra punkter inför IGC och övriga frågor. När det gäller frågan om fördragsändringar tror vi inte att man kommer att göra annat än att skicka den frågan vidare till Nice. Man håller alltså öppet om fördragsändringar vad gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

Prodi har beställt en rapport om en förenkling av fördraget. Vår genomgång av den rapporten – som kallas för Florensrapporten – visar att det i och för sig kan vara bra om man kan förenkla fördraget. Men dels förenklar inte rapporten särskilt mycket, dels är det ett ohyggligt svårt arbete som definitivt inte kan göras till i december.

Sedan finns det också ett belgiskt och ett österrikiskt förslag när det gäller early warning och en övervakningsmekanism om en medlem bryter mot EU:s grundläggande principer. Det har ingen koppling till den aktuella Österrikefrågan. Vi lyssnar på olika argument. Vi kommer att skicka information vidare till nämnden. Jag tror inte att detta heller kommer att tas upp i samband med fördragsändringarna. Vi får återkomma till nämnden ifall det blir en mer substantiell diskussion om hur en artikel 7 skulle se ut.

Anf.  173  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Vi kommer att ha den lilla nämnden också nästa vecka och gå igenom det här i detalj. Vi var några stycken härifrån nämnden på COSAC-möte i Lissabon. Då kom frågan om IGC upp. Vi diskuterade den väldigt ingående. Vi frågade bl.a. vad de menar med flexibel integration. Alla talar ju om det, men det är inga konkreta exempel. Vi fick inte fram några nya konkreta exempel den gången heller. Det här är väl någonting som lever sitt eget liv.

Däremot fick vi på svenskt initiativ in en text som antogs, nämligen detta med utvidgningen och att IGC skulle bli klart så att inte utvidgningen bromsades utan skulle kunna ske så snart som möjligt. Vi var väldigt glada att vi fick gehör för det. Vi blev också tackade för detta från kandidatländerna. Med det släpper jag in Yvonne Ruwaida.

Anf.  174  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en fråga. Det är frågan om miljöskatter. Man har hört talas om att det finns ett portugisiskt initiativ inom IGC som rör miljöområdet. Det har varit väldigt svårt att få fram uppgifter kring detta initiativ. Men det påstås att det stöds av ett antal olika EU-länder.

Anledningen till initiativet är att man vill förstärka miljöfrågan. Det finns många EU-länder i dag som vill att EU ska ta ett större ansvar just för miljöfrågorna. Utifrån svensk synpunkt är det väldigt viktigt att vi får miniminivåer när det gäller miljö- och energiskatter. Här kan jag inte förstå varför Sverige inte vill öppna för att ta upp frågan om miljöskatter under IGC.

Jag tycker att det är kontraproduktivt att inte ta upp den diskussionen. Jag kan förstå farhågan för att man vill fatta beslut med kvalificerad majoritet på hela skatteområdet. Men man borde kunna övergå till att fatta beslut med kvalificerad majoritet när det gäller miniminivåer på miljöskatter. Om man inte kommer någon vart med den linjen kan man ju säga nej till det paket som föreslås, men jag tycker att det är helt fel att inte driva den här frågan.

Anf.  175  LARS TOBISSON (m):

Jag vill säga något med anledning av det senaste som togs upp. Om vi vill hålla på vetorätt i skattefrågor ska det väl vara heltäckande. Annars hamnar man omedelbart i gränsdragningssituationer där någon gör gällande att saker och ting i själva verket är miljöskatter och därmed ska bli föremål för beslut som fattas med kvalificerad majoritet.

Men det var inte det här jag hade tänkt ta upp utan två andra saker som berördes i föredragningen.

Den ena saken är flexibel integration. Som ordföranden sade undrar vi alltid vad det är man är ute efter, och vi kan inte få några konkreta besked om vilka områden som det här ska användas på. Detta reglerades också i Amsterdam. Vi hade ju en restriktiv inställning och fick gehör för denna. Man har inte prövat de möjligheter som de bestämmelserna ger. Och jag tycker att det ska ställas krav på att man ska göra det först och att man ska visa att det inte fungerar innan man hävdar att det här behöver repareras. Dessutom – jag erinrar återigen om diskussionerna inför Amsterdam – finns det ju en budgetfråga. Vem ska bekosta projekt som endast berör en del av medlemsstaterna? Ska de göra det själva utanför EU-budgeten, eller ska det belasta EU-budgeten? Det är sådana saker som också kommer in. Jag tror att det finns anledning att fortsatt vara väldigt försiktig med att släppa till på det här området.

Den andra saken gäller det sista som nämndes om förslaget om något slags tillägg till artikel 7, detta som kallas det belgiska eller det österrikiska alternativet. Vi – nu talar jag om Moderaterna som parti – har preliminärt intagit en restriktiv hållning till den här tanken. Jag tror att det kan vara ganska farligt att släppa in den här typen av bestraffningsmöjligheter när det bara finns hot om en viss utveckling. Det påminner naturligtvis om vad som har hänt i Österrikefallet. Vi har sagt att vi kanske kan vara beredda att diskutera det här om det kan hjälpa till att lösa Österrikefrågan, men det här har ju inte förts fram i det sammanhanget. Jag har ännu inte riktigt hört vad som är regeringens ståndpunkt i den här frågan.

Anf.  176  AGNE HANSSON (c):

I de dokument som vi har fått finns det en skrivning om förhandlingskompromisser beträffande detta med antalet kommissionärer och röstviktningssystemet. Om vi ska ta upp det inför statsministerns besök nästa gång avstår jag från att göra det nu. Annars vill jag säga att jag tycker att man är inne på en farlig väg om man väljer att få ett röstviktningssystem som tar hänsyn till de starka ländernas befolkningsutveckling i stället för att behålla ordningen att alla länder har en kommissionär. Det är av principiell synpunkt fel väg, menar jag. Det vore bättre att stärka det organ som är det viktigaste för samarbetet mellan länderna, dvs. ministerrådet, i förhållande till kommissionen. Men om den här frågan kommer tillbaka behöver vi inte ta upp någon längre diskussion nu.

Anf.  177  ORDFÖRANDEN:

Jag uppfattar det som att vi ska komma tillbaka till de här frågorna. Däremot har vi haft klara ståndpunkter tidigare. Men förhandlingarna börjar ju komma i gång nu, så jag har en känsla av att vi säkert kommer att behandla de här frågorna ordentligt under sommaren och hösten.

Varsågod, utrikesministern!

Anf.  178  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Jag börjar med den frågan. Vi kommer naturligtvis tillbaka till den. Däremot har den svenska positionen varit att det är en oerhört viktig utgångspunkt att länderna ska ha en kommissionär var >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<. Däremot får vi se till att det blir så bra utgångspunkt som möjligt för Sverige, men jag tror att det är grundläggande för de mindre länderna att alla har en kommissionär var. >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<

Sedan gällde det artikel 7. Det här kommer ju inte att diskuteras och beslutas om nu. Vi tycker att det är intressant att följa diskussionen, men vi har varit tveksamma till att man skulle ha en diskussion där man med en majoritetsomröstning skulle fatta beslut i de här frågorna. Vi har alltså varit tveksamma – vi har inte ställt oss direkt avvisande. Det har vi framför allt varit eftersom det har varit ganska få länder som har markerat någon tydlig position. Vi har tyckt att det har varit viktigt att följa debatten.

När det gäller den flexibla integrationen har vi ju tagit fram precis de argument som Lars Tobisson tar fram, nämligen att man inte har använt de möjligheter som gavs i Amsterdamfördraget och att det finns väldigt många frågetecken och problem runt detta. Jag kan instämma i argumenten. Samtidigt är det ett oerhört tydligt krav från många länder i dag på att man ska ta upp flexibel integration på dagordningen. Vi har upplevt att det inte går att hindra att man tar upp en flexibel integration på dagordningen.

Länder har anmält att de vill utnyttja det här t.ex. på det ekonomiska området, på miljöområdet och på försvarsområdet – det är i så fall andra pelaren. Därför har det funnits väldigt olika uppfattningar om på vilka områden det här ska användas.

Sedan gällde det frågan om miljöskatter. Yvonne Ruwaida! Det här är en fråga som vi har vänt oss emot just därför att vi anser att vi inte ska ha överstatlighet på skatteområdet. Jag kan hålla med Yvonne Ruwaida om att det låter väldigt bra att man ska kunna fatta gemensamma beslut på miljöskatteområdet. Det pågår en beredning i Regeringskansliet just nu för att man ska se ifall det över huvud taget går att hitta några exempel på att det går att göra undantag och tydligt definiera vad som då skulle vara miljöavgifter och miljöskatter. Annars är det nästintill ogörligt att säga ja till miljöskatter utan att man samtidigt säger ja till att vi faktiskt fattar skattebesluten överstatligt. Då är vi i en helt annan situation än vad åtminstone vi och också, misstänker jag, Miljöpartiet har velat se att vi har varit i tidigare.

Anf.  179  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tror att de länder som driver frågan om att införa beslut fattade med kvalificerad majoritet beträffande miljöskatter är de länder som är intresserade främst av en miniminivå på koldioxidskatten och eventuellt också av en miniminivå på energiskatten. Det är de skatterna man pratar om. De har inget intresse av att införa överstatlighet på skatteområdet. Det är inte de motiven som finns bakom.

Jag tycker att det är beklagligt när Sverige medverkar till att, som jag ser det, hindra en konstruktiv diskussion och eventuellt också ett beslut på det här området. Det är något som verkligen är önskvärt. Jag tror att det går att hitta sätt att definiera, så att man når just det här målet. De länder som har tagit upp den här frågan har ju haft goda motiv för att göra det, motiv som går hand i hand med det som Sverige egentligen vill.

Jag tycker att det är bra att man på Regeringskansliet bereder den här frågan. Det vore önskvärt om man också skulle kunna informera riksdagen om den beredningen och vad man kommer fram till. Jag hoppas att man kan göra det ganska snart, så att man inte agerar broms i den här frågan.

Anf.  180  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag vill erinra om att riksdagen intog en position i den här frågan inför Amsterdamförhandlingarna. Regeringen kan ju inte springa ifrån den positionen hur som helst.

Anf.  181  ORDFÖRANDEN:

Dessutom fortsätter vi behandlingen av frågan. Förhandlingarna i IGC fortsätter. De kommer ju inte att avslutas i och med Europeiska rådet i Santa Maria da Feira, utan de fortsätter sedan under hösten. Därför återkommer vi till de här frågorna.

Vill utrikesministern säga något?

Anf.  182  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Nej, jag har inget att tillägga.

Anf.  183  ORDFÖRANDEN:

I så fall uppfattar jag det som att vi är klara för dagen. Då tackar vi utrikesministern och naturligtvis hennes medarbetare för deltagandet i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Fiske Statssekreterare Per-Göran Öjeheim Rapport från ministerrådsmöte den 16 och 17 december 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 16 juni 2000 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 2

Anf.  5  CARL G NILSSON (m) 2

Anf.  6  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 3

Anf.  7  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 3

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  9  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 3

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 3

Anf.  11  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 3

Anf.  12  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  13  Kanslirådet INGELA BYFORS 4

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  15  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  16  CARL G NILSSON (m) 5

Anf.  17  AGNE HANSSON (c) 5

Anf.  18  SINIKKA BOHLIN (s) 5

Anf.  19  WILLY SÖDERDAHL (v) 5

Anf.  20  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 6

Anf.  21  YVONNE RUWAIDA (mp) 7

Anf.  22  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 7

Anf.  23  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  24  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 7

Anf.  25  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  26  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 8

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  28  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 8

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  30  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 8

Anf.  31  CARL G NILSSON (m) 8

Anf.  32  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 9

Anf.  33  LARS TOBISSON (m) 9

Anf.  34  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 9

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  36  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 9

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  38  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 10

Anf.  39  AGNE HANSSON (c) 10

Anf.  40  CARL G NILSSON (m) 10

Anf.  41  MATS ODELL (kd) 10

Anf.  42  WILLY SÖDERDAHL (v) 11

Anf.  43  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 11

Anf.  44  SINIKKA BOHLIN (s) 11

Anf.  45  YVONNE RUWAIDA (mp) 11

Anf.  46  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 12

Anf.  47  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  48  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 12

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  50  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 12

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  52  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 13

Anf.  53  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  54  Statssekreterare PER-GÖRAN ÖJEHEIM 13

2a §  Allmänna frågor Statssekreterare Mikael Sjöberg Information och samråd angående dagordningspunkt 5 Narkotikastrategi 2000–2004 14

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  56  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 14

Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp) 14

Anf.  58  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 15

Anf.  59  WILLY SÖDERDAHL (v) 15

Anf.  60  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 15

Anf.  61  Departementssekreterare TOMAS KARLSSON 16

Anf.  62  MATS ODELL (kd) 17

Anf.  63  GUN HELLSVIK (m) 17

Anf.  64  Statssekreterare MIKAEL SJÖBERG 17

Anf.  65  ORDFÖRANDEN 18

2b §  Allmänna frågor Statsrådet Leif Pagrotsky Rapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 och 14 juni 2000 19

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 19

Anf.  67  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 19

Anf.  68  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  69  YVONNE RUWAIDA (mp) 20

Anf.  70  LARS OHLY (v) 21

Anf.  71  Departementssekreterare LUDVIG KIMBY 21

Anf.  72  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 21

Anf.  73  YVONNE RUWAIDA (mp) 21

Anf.  74  GÖRAN LENNMARKER (m) 22

Anf.  75  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 22

Anf.  76  Departementssekreterare LUDVIG KIMBY 23

Anf.  77  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 23

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  79  GÖRAN LENNMARKER (m) 23

Anf.  80  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  81  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 24

Anf.  82  PER BILL (m) 25

Anf.  83  KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) 25

Anf.  84  LARS OHLY (v) 26

Anf.  85  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 26

Anf.  86  Hovrättsassessor EVA LILJEFORS 26

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  88  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 27

Anf.  89  LARS TOBISSON (m) 28

Anf.  90  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 28

Anf.  91  ORDFÖRANDEN 29

3 §  Forskning Utbildningsminister Thomas Östros Rapport från ministerrådsmöte den 2 december 1999 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 15 juni 2000 30

Anf.  92  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  93  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 30

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 30

Anf.  96 PER BILL (m) 32

Anf.  97  AGNE HANSSON (c) 32

Anf.  98  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 33

Anf.  99  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 33

Anf.  100  PER BILL (m) 34

Anf.  101  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 34

Anf.  102  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  103  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 35

Anf.  104  PER WESTERBERG (m) 35

Anf.  105  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 35

Anf.  106  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  107  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 35

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 35

Anf.  109  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 36

Anf.  110  ORDFÖRANDEN 36

4 §  Allmänna frågor Utrikesminister Anna Lindh Rapport från ministerrådsmöte den 22 och 23 maj 2000 Information och samråd inför ministerrådsmöte den 13 och 14 juni 2000 37

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  112  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 37

Anf.  113  MATS ODELL (kd) 38

Anf.  114  LARS OHLY (v) 38

Anf.  115  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 38

Anf.  116  GÖRAN LENNMARKER (m) 38

Anf.  117  YVONNE RUWAIDA (mp) 39

Anf.  118  MATS ODELL (kd) 39

Anf.  119  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 39

Anf.  120  ORDFÖRANDEN 39

Anf.  121  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 40

Anf.  122  MATS ODELL (kd) 40

Anf.  123  LARS OHLY  (v) 40

Anf.  124  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  125  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 40

Anf.  126  YVONNE RUWAIDA (mp) 40

Anf.  127  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 40

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 41

Anf.  129  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 41

Anf.  130  LARS TOBISSON (m) 41

Anf.  131  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 42

Anf.  132  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 42

Anf.  133  LARS OHLY (v) 43

Anf.  134  GÖRAN LENNMARKER (m) 43

Anf.  135  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 43

Anf.  136  ORDFÖRANDEN 44

Anf.  137  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 44

Anf.  138  YVONNE RUWAIDA (mp) 46

Anf.  139  LARS OHLY (v) 47

Anf.  140  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 48

Anf.  141  GÖRAN LENNMARKER (m) 48

Anf.  142  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  143  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 48

Anf.  144  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  145  LARS OHLY (v) 50

Anf.  146  YVONNE RUWAIDA (mp) 50

Anf.  147  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 50

Anf.  148  LARS OHLY (v) 51

Anf.  149  YVONNE RUWAIDA (mp) 51

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 52

Anf.  151  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 52

Anf.  152  LARS OHLY (v) 52

Anf.  153  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  154  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 53

Anf.  155  LARS TOBISSON (m) 53

Anf.  156  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 53

Anf.  157  LARS TOBISSON (m) 53

Anf.  158  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 53

Anf.  159  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  160  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 53

Anf.  161  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  162  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 53

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  164  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 54

Anf.  165  YVONNE RUWAIDA (mp) 54

Anf.  166  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 54

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  168  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 54

Anf.  169  LARS TOBISSON (m) 54

Anf.  170  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 54

Anf.  171  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  172  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 55

Anf.  173  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  174  YVONNE RUWAIDA (mp) 56

Anf.  175  LARS TOBISSON (m) 56

Anf.  176  AGNE HANSSON (c) 57

Anf.  177  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  179  YVONNE RUWAIDA (mp) 58

Anf.  180  GÖRAN LENNMARKER (m) 59

Anf.  181  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  182  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 59

Anf.  183  ORDFÖRANDEN 59