Fredagen den 9 februari 2001

EU-nämndens uppteckningar 2000/01:18

1 §  Ekofin

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 19 januari 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 12 februari 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar sammanträdet med EU-nämnden öppnat. Jag hälsar också finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit för information och samråd. Vi börjar som vanligt med den muntliga återrapporten från det tidigare rådsmötet den 19 januari. Varsågod, finansministern!

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Tack, herr ordförande! Ni har fått vanliga uppteckningar. Jag kan bara konstatera att de viktigaste resultaten var att vi fick ett starkt gensvar för vårt arbetsprogram för Ekofinrådets verksamhet under vårt ordförandeskap. Vårt kompromissförslag om förlängning av undantaget som gäller mineraloljedirektivet mottogs också väl och har nu kunnat läggas till grund för det fortsatta arbetet. Vårt förslag till upplägg för arbetet inför vårtoppmötet i Stockholm om offentliga finansers bidrag till tillväxt och sysselsättning fick också ett odelat stöd. Slutligen lovordades det svenska konvergensprogrammet.

Anf.  3  MATS ODELL (kd):

Det är intressant läsning, dessa mötesanteckningar.

Jag minns att inför den genomgång vi hade före det här Ekofinmötet intog åldrandeproblematiken en framskjuten ställning som ett stort problem för framtiden. Det jag lite grann efterlyser i den här rapporten är vad som egentligen konkret hände. Sverige har enligt de här anteckningarna inte ens yttrat sig under den här debatten. Det är ganska mycket motföreställningar. Finland säger att man inte vill ha några nya processer utan tror att detta kan hanteras inom stabilitets- och tillväxtpakten osv. Det verkar inte ha funnits någon stark genklang för att det här gäller att vara proaktiv, att verkligen ta tag i de här frågorna. Man hänvisar till nationell nivå osv. Det skulle vara intressant att höra vad Sverige gjorde, hur man drev det här och varför man är så återhållsam med konkretion.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag måste säga att jag uppfattade det på motsatt sätt. Det fanns ett stöd kring bordet för att detta var en av de viktigare frågorna att hantera inför Stockholmstoppmötet. Det var alla överens om. Vilken teknik och utformning man sedan ska ha, hur det här ska utformas inför Stockholmstoppmötet, håller vi på och diskuterar för närvarande.

Normalt sett är det inte ordförandelandet som tar täten i diskussionen. Eftersom ordförandelandet lägger fram sitt arbetsprogram vill man ju lyssna på kollegernas synpunkter. Det är skälet till att vi gjorde den här avstämningen. Men jag tycker att den reaktion vi fick tyder på – och det vet jag också sedan tidigare diskussioner; det här är ju inte första gången ämnet har varit uppe till samtal – att det finns ett stort intresse för att försöka hitta gemensamma utgångspunkter. Jag är alltså rätt förhoppningsfull.

Anf.  5  MATS ODELL (kd):

Jag ville bara höra finansministerns synpunkter på detta, eftersom det referat som finns här snarast tar upp de problem som finns. Men det är glädjande att det fanns en stark uppslutning omkring detta.

Anf.  6  ORDFÖRANDEN:

Tack! Då tror jag att vi kan gå över till samrådet inför kommande Ekofinmöte. Jag lämnar över till finansministern att föredra ärendena. Varsågod!

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Då börjar jag med mineraloljedirektivet. Där är syftet att nå enighet om ordförandeskapets förslag till en politisk överenskommelse som skulle kunna bana väg för ett beslut om förlängning av de undantag som anges i rådets beslut från 1990 liksom beslut om fem nya undantag. Ett rådsbeslut brådskar, då en stor del av de aktuella undantagen i dag saknar laglig grund. Kommissionen har angett att den kommer att inleda ett rättsligt förfarande om en lösning inte kan nås snart.

Sverige har redan tidigare godtagit det franska ordförandeskapets kompromissförslag om förlängning av åkeriundantagen t.o.m. 2002 och samtliga övriga undantag t.o.m. 2006. Sverige har inga starkare egna intressen att bevaka annat än att så snabbt som möjligt åstadkomma ett beslut när det gäller undantagen för mineralolja. Jag har goda förhoppningar om att vi ska nå fram till en sådan politisk överenskommelse.

Anf.  8  CARL ERIK HEDLUND (m):

Hösten 1999 behandlade riksdagen en proposition om punktskattefrågor som bl.a. gällde mineraloljor. Det föranledde ett uttalande från utskottet som sedan riksdagen antog. Det berör inte direkt detta men tangerar den fråga som nu aktualiserats. Vad det handlade om var detta med etanolinblandning i bensin osv., där vi ville ha förändrade regler. Det nuvarande direktivet medger bara högst 5 % inblandning, och vi hade försöksverksamhet på olika ställen i landet med en högre inblandning som då fick avbrytas. Betänkandet slutade med att utskottet ansåg att regeringen i avvaktan på den här utvecklingen skulle pröva möjligheten att av kommissionen få dispens från direktivets bestämmelser om högsta tillåtna volymhalt etanol.

Min fråga är alltså: När vi nu diskuterar punktskatter på mineralolja osv., har det då varit möjligt att även framföra och driva de här svenska synpunkterna?

Anf.  9  SIV HOLMA (v):

Jag har tagit del av mötesanteckningarna från den 19 januari och har en principiell fundering. Vad jag kan förstå har man alltså på mellanstatlig basis kommit överens om att göra dessa förändringar. Nu lämnar vissa medlemsstater denna överenskommelse. Kommissionen påtalar att om det inte blir någon överenskommelse kommer man att börja inleda överträdelseprocedurer mot medlemsstater som inte har en legal grund för sina nu tillämpade undantag. Då säger Sverige som ordförandeland att miljön är ett av de tre viktiga e-na. Ger detta rätt signaler när man vill göra någonting för miljön? Här borde det enligt vårt sätt att se det vara tvärtom. Det här kompromissförslaget låter i våra öron lite väl vagt och undfallande.

Anf.  10  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill ta upp två frågor som tangerar mineraloljedirektivet. Den ena rör det som moderaterna tog upp tidigare, nämligen etanolinblandningen. Skatteutskottet har ju i ett utskottsinitiativ begärt av regeringen att man i samband med diskussionerna om mineraloljedirektivet ska ta upp frågan om att kunna ha högre inblandning av etanol i bränslet än 5 %, som är EU:s maxgräns. Jag undrar lite grann hur Sverige har drivit den frågan, för den är väldigt viktig. Att EU sätter den här gränsen har förstört en del väldigt viktiga projekt för en mer hållbar bilism i Sverige och ny teknikutveckling. Att man sätter gränsen har främst jordbrukspolitiska skäl. Man är helt enkelt rädd att Sverige ska börja satsa på att odla för att få fram etanol, och det vill man inte.

Den andra frågan gäller det undantag för pilotprojekt som Sverige har haft från mineraloljedirektivet. Där har regeringen, tillsammans med oss och Vänstern, i vårpropositionen 1999 skrivit att man avser att få till stånd ett längre undantag än det vi hade för beskattning av etanol i det här pilotprojektet. Jag undrar hur man har jobbat med den frågan. Det har ju gått i princip två år sedan man gjorde det här uttalandet. Det är lite olyckligt om man accepterar den här politiska överenskommelsen utan att ha tagit upp de här svenska frågorna, som det finns en enighet i riksdagen kring att vi ska driva.

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som Carl Erik Hedlund mycket riktigt påpekade hör en del av dessa frågor inte riktigt till mineraloljedirektivet. En del av de frågor som Yvonne Ruwaida tog upp är inte heller riktigt relevanta när det gäller direktivet.

Jag vill gärna svara Siv Holma att vår ambition är, precis som Siv Holma sade, att se till att så fort som möjligt bli av med det nuvarande tillståndet, där det inte finns någon laglig grund för medlemsländernas agerande. Därför är jag förhoppningsfull om att den kompromiss som vi hade stöd för förra gången den här gången kan utvecklas i form av en politisk överenskommelse. Det är svaret på Siv Holmas fråga. Jag tror att det är den förutsättning som behövs för att medlemsstaterna ska kunna enas om en minsta gemensamma nämnare i det kompromissförslag som nu föreligger.

Sedan kan jag överlåta till Agneta Bergqvist att berätta om de frågor som både Carl Erik Hedlund och Yvonne Ruwaida berör och som inte direkt relaterar till den här frågan.

Anf.  12  Departementsrådet AGNETA BERGQVIST:

Det finns två regelsystem inom EG-rätten. Det ena är det här med mineraloljedirektiv och 8.4-undantag, som nu är aktuellt på Ekofinmötet. Sedan finns det statsstödsregler. Sverige har över huvud taget inget 8.4-undantag vad gäller alternativa drivmedel och etanol. Däremot finns det ett godkännande från kommissionen i statsstödsdelen. Det har alltså inte med mineraloljedirektivet att göra.

Direktivet som säger att man får ha max 5 % etanolinblandning är ett direktiv som hör till Miljödepartementets område och inte heller är knutet till mineraloljedirektivet.

Anf.  13  CARL ERIK HEDLUND (m):

Jag fick ändå svar min fråga: Det har inte varit uppe.

Eftersom detta ingick i skatteutskottets behandling av den här frågan och fanns med i en proposition utställd av Finansdepartementet antog jag att det också förhandlingsmässigt inom EU fanns ett samarbete mellan Miljödepartementet och Finansdepartementet så att de här frågorna kunde föras upp på dagordningen. Onekligen skulle man förhandlingsmässigt, i alla fall vad jag kan föreställa mig, när man diskuterar sådana här frågor kunna framföra svenska synpunkter kring just det här med etanolen och därmed försöka verkställa det beslut som riksdagen tidigare har fattat. Är detta inte möjligt?

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag anser att det vore lämpligt av regeringen att driva frågan om att kunna ha en skattebefrielse åtminstone på etanol men helst på alla koldioxidneutrala bränslen i samband med behandlingen av mineraloljedirektivet så att det inte blir en fråga om undantag från statsstödsreglerna. Jag tycker att den nuvarande ordningen är olycklig och att det politiskt vore mer korrekt att driva detta i samband med just mineraloljedirektivet. Jag undrar om Sverige över huvud taget har tagit upp frågan. Vad är det för frågor som Sverige driver i samband med mineraloljedirektivet?

När det gäller etanolinblandning förstår jag faktiskt inte svaret. Som jag har förstått det finns det kopplat till mineraloljedirektivet en lista över vad bränslen får vara, så att säga. Detta är också en fråga som, vad jag förstår, behandlas av Finansdepartementet och inte av Miljödepartementet.

Vi fick en liten chock i skatteutskottet när vi skulle behandla detta. Vi fick i en bilaga till en proposition från Finansdepartementet en lista över maxgränser för bränslen. I den upptäckte vi under behandlingen att en maxgräns för etanol plötsligt hade kommit in utan att det stod någon information om detta i propositionen.

Som jag har förstått det hänger alltså den här frågan ihop med mineraloljedirektivet. Jag kan inte se det annorlunda. Vilket direktiv skulle det annars hänga ihop med? Det var alltså en bilaga med en lista över maxgränser för vad olika bränslen får innehålla. Men jag vet att det också är en miljöfråga och att man diskuterar andra miljöfrågor i samband med detta. Kanske skulle Miljödepartementet och Finansdepartementet ha ett samarbete så att man kan lyfta de här frågorna samtidigt.

Jag tror ändå att frågan om etanolinblandning och frågan om skattebefrielse borde tas upp i det här sammanhanget. Jag undrar om Sverige har gjort det.

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som framgick av min redovisning redan förra gången har det här med mineraloljedirektivet varit ganska komplicerat och svårt att hitta en lösning på. Det var olyckligt att vi inte fick en lösning redan förra gången utan tvingades leva en månad till utan någon lösning. Att ha ambitionen att komplicera frågan ytterligare genom att ta in ett antal nya frågor som inte tillhör området tror jag inte hade varit någon bra start på det svenska ordförandeskapet. Vi har hållit oss till mineraloljedirektivet.

Eftersom ingen har ställt någon fråga som gäller mineraloljedirektivet har jag inget svar att lämna. Däremot kan Agneta Bergqvist berätta ytterligare om det arbete som pågår kring de andra frågor som berörs här och som vi och Miljödepartementet naturligtvis samverkar kring.

Anf.  16  Departementsrådet AGNETA BERGQVIST:

Jag tror att den lista som Yvonne Ruwaida har sett är den som finns i en bilaga till miljöbalken. Den koppling som finns till skattesidan är att det i mineraloljedirektivet finns en möjlighet till undantag för s.k. pilotprojekt. Detta har använts av bl.a. Sverige till skattebefrielse eller skattenedsättning för olika alternativa drivmedel. Den här pilotprojektsfrågan är inte kopplad till 8.4-undantagen, som är det som nu är på bordet.

Sedan har det i någon proposition eller något betänkande vid något tillfälle stått att Sverige skulle kunna ansöka om 8.4-undantag just för biodrivmedel. Men den frågan finns inte på bordet nu. Det Sverige har tillämpat hittills är den här pilotprojektsbestämmelsen.

Tidigare fanns det i skattelagstiftningen kriterier på miljöområdet vad gäller dieselskatten, men detta är numera överflyttat till miljöbalken.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Tack för det! Då tror jag att vi är mogna för att fatta beslut. Vi hade ju uppe frågan tidigare, och då ställde sig nämnden bakom regeringens ståndpunkt. Det är samma ståndpunkt som upprepas i dag, och jag finner att det finns en majoritet bakom regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Debatten om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken syftar till att förbereda Ekofinrådets arbete inför vårtoppmötet i Stockholm. Jag har presenterat ett notat som anger format och upplägg för det kommande dokument som rådet ska överlämna i Stockholm, dvs. det som ska bli ett s.k. key issue paper. Vidare kommer kommissionen att presentera sin årliga rapport om produkt- och kapitalmarknadens funktionssätt. Jag avser att fokusera debatten på utarbetandet av just ett key issue paper för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2001. De båda underpunkterna på dagordningen tas alltså upp i ett sammanhang. Andra underlag för debatten är kommissionens orientation document och bidragen från två andra rådsformationer.

Sverige anser att kommissionen i stort har identifierat de viktigaste frågeställningar som EU bör ta ställning till inom ramen för det ekonomisk-politiska samarbetet. Ur svenskt perspektiv framstår åldrandefrågan och integrering av finansmarknaden som två av de främsta utmaningarna för EU. De kommer att kräva ökade insatser från samtliga medlemsländer. Jag hoppas naturligtvis kunna få en bred uppslutning bakom notatet och att rådet ska kunna enas om huvudbudskapen i detta kommande key issue paper.

Anf.  19  MATS ODELL (kd):

Vi står bakom kommissionens slutsatser och ser fram emot att detta drivs med kraft. Vi har ju regelmässigt diskussioner om implementering av detta på hemmaplan. Det vore fantastiskt om exempelvis Småföretagsdelegationens förslag samtidigt kunde levereras som proposition för att förbättra entreprenörsandan i Sverige. Annars står vi bakom detta.

Anf.  20  CARL ERIK HEDLUND (m):

Den här rapporten är i och för sig bra, precis som Mats Odell säger. Vad vi skulle efterlysa från vår sida är att man i ännu mycket större utsträckning skulle betona de ekonomiska reformer och avregleringar som nu har skett, och som måste ske, och koppla dem till de positiva konsekvenserna för medborgarna inom den europeiska unionen. Sedan skulle jag vilja påminna om slutsatsen att Sverige bör öka konkurrensen inom distributionsledet, både på detalj- och på grossistsidan. Här har vi fått en så kraftig koncentration i Sverige att man kan ifrågasätta om konkurrensen fungerar på ett bra sätt. Vidare måste naturligtvis effektiviteten inom den offentliga sektorn framhållas på ett tydligare sätt.

Det här med de strukturella förändringarna är ju egentligen en av orsakerna till att Europasamarbetet kom i gång för 50 år sedan, dvs. att kunna hävda Europas ekonomi gentemot konkurrens framför allt från USA. Då måste alla länder inom EU arbeta för att kunna få förändringar i strukturerna. Det tycker jag att man skulle framhålla bättre.

Anf.  21  YVONNE RUWAIDA (mp):

Kommissionen skriver i rapporten att gällande regler för offentlig upphandling ger utrymme för miljöhänsyn. Men gällande regler för offentlig upphandling ger enligt vår synpunkt inte tillräcklig möjlighet för miljöhänsyn, eftersom man kan ställa miljökrav enbart på produkten och inte på produktionsmetoderna. Vi undrar om man avser att arbeta för att alla typer av miljökrav ska kunna ställas i den offentliga upphandlingen. Detta tycker vi är en brist i den här rapporten.

Anf.  22  KARIN PILSÄTER (fp):

I sak står vi också bakom huvuddelen av de synpunkter och tankar som finns i de här två rapporterna. Eftersom diskussionen varje gång man kommer in på genomförandet av detta övergår till en inrikespolitisk debatt, vilket inte är ämnet för EU-nämndens sammanträden, avstår jag från att ta upp de frågeställningar som handlar om hur finansministern avser att följa de riktlinjer och diskussioner som finns i de här papperen.

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan bara kort konstatera att det är ett stort antal frågor som ska tas upp i det här materialet. Vi återkommer sedan när det gäller riktlinjerna mer i detalj.

Till Carl Erik Hedlund vill jag säga att även om vi koncentrerar oss på att lyfta fram åldrandefrågorna och integreringen av finansmarknaden är vi också oerhört angelägna om att öka konkurrenstrycket på ett antal områden och peka på de strukturreformer som sker. Det Yvonne Ruwaida tar upp om miljöfrågorna är också en väldigt viktig del i den fortsatta processen inför de båda toppmötena.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Det är ju en fråga som vi återkommer till, som finansministern sade. Jag kan ändå konstatera att det finns en majoritet för att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vid Ekofinmötet är också avsikten att rådet ska bekräfta att rådet nått en politisk överenskommelse om förordning rörande skydd mot förfalskning av euron. Beslutsprocessen är dock inte avslutad eftersom Europaparlamentet och ECB måste återkonsulteras. Det är alltså inte fråga om ett beslut utan enbart en politisk överenskommelse.

Sverige stöder förslaget till förordning. På ett allmänt plan är det viktigt också för Sverige att valutaunionen blir en framgång och att allmänheten såväl inom som utom euroområdet får förtroende för den nya valutan. Inför ordförandeskapet har Sverige uttalat att vi vid behov ska verka för åtgärder som underlättar introduktionen av euron, dvs. sedlar och mynt i euro. Förordningen om skydd mot euroförfalskning får anses vara en sådan åtgärd. Jag hoppas således att vi kan konstatera att rådet ingår en politisk kompromiss om förordningen.

Anf.  26  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Vi ska också anta slutsatser om användning av euromynt och provmynt för att lära grupper med särskilda behov att känna igen euron. Vi ska också diskutera villkoren för utlåning av euromynt och provmynt till vissa företag. Sverige stöder ansträngningarna för att nå ut med euroinformation till grupper med särskilda behov. Vi kan också acceptera förslaget om sänkta garantibelopp för utlåning av provmynt till näringslivet. Jag räknar med att kunna nå enighet om slutsatserna utan någon stor diskussion. Det innebär att detta kanske kan ses som en s.k. falsk B-punkt.

Anf.  28  SIV HOLMA (v):

Det här med grupper med särskilda behov låter väldigt intressant. Då undrar jag naturligtvis: Vilka grupper avser man?

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Grupper med särskilda behov är ju ett icke obekant begrepp på hemmaplan också. Det gäller naturligtvis många funktionshindrade, som har särskilda krav. Det kan gälla synskadade, för att ta ett exempel.

Anf.  30  MATS ODELL (kd):

Det här är en fråga som har behandlats också i riksbanksfullmäktige. Det handlar ju om att som synskadad kunna skilja mellan olika mynt om man får nya mynt i systemet. Det är inte särskilt märkvärdigt.

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Vi har hört regeringens ståndpunkt. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag går då vidare till tilläggs- och ändringsbudget med anledning av BSE. Det är en s.k. falsk B-punkt, vilket innebär att Ekofin formellt ska anta den tilläggs- och ändringsbudget som föranleds av de BSE-åtgärder som jordbruksrådet beslutade om i slutet av förra året. Budgetkommissionären Schreyer kommer att ges tillfälle att redogöra för budgetkonsekvenserna med anledning av BSE-krisen även på lite längre sikt. Jag räknar också med att en del av mina kolleger kommer att ge sin syn på saken. Min ambition är därefter att summera inläggen. Det kan handla om att det finansiella perspektivet måste respekteras, med hänsyn till Niceslutsatserna, och att kommissionen i enlighet med det nya regelverket om budgetdisciplin ska lägga förslag till nödvändiga regeländringar om det finansiella perspektivet hotas.

Anf.  33  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

I den här budgeten, som antogs i Berlin, ligger också målsättningen att man ska förändra jordbrukspolitiken, som ju utgör över 40 % av budgeten. Under perioden ska man arbeta med att övergå från produktionsstöd till direktstöd, och kompensationen ska alltså inte vara lika stor i den nya stödformen. De pengar som blir över i sammanhanget ska bl.a. användas till den angelägna frågan om utvidgningen, dvs. till kandidatländernas behov.

Nu befinner vi oss i en situation där BSE dykt upp och punkterat köttmarknaden i nästan hela Europa. Detta drar på sig väldigt mycket kostnader, i första hand för lagring men kanske så småningom för destruktion och en helt annan marknad. Detta kommer i sig kanske att äta upp den mellanskillnad som var tänkt till de nya utvecklingsländerna.

Mot den bakgrunden tycker jag kanske att vår jordbruksminister, efter en trött förhandling i Bryssel, var lite för snabb att säga att detta inte kommer att påverka budgeten i framtiden. Vi delar uppfattningen att vi ska vara restriktiva på budgetsidan, eftersom vi är stora nettobetalare.

Men vi vill också skicka med en brasklapp, när vi ser att det som nu håller på att hända på konsumentsidan och på jordbrukssidan kan leda till att resurserna för östutvidgningen kommer att elimineras. Om man då i dag spikar fast att någon budgetförändring aldrig får ske inom den här perioden, vill vi flagga för att problemet kan uppstå att vi kanske får återkomma till de här ramarna mot den bakgrunden. Vi stöder tanken i dag, men vi ser tyvärr att det framöver förmodligen kommer problem som gör att det kan bli andra tankar.

Dessutom får vi komma ihåg att ska vi komma ur den här BSE-krisen handlar det kanske om att gå över till ett mera miljövänligt jordbruk, och det kostar mer pengar än det traditionella jordbruket. Det finns ingen annan än konsumenterna som betalar detta i slutändan. Med det sagt ger vi stöd.

En viktig bit i detta som jag också vill skicka med nu när det handlar om kostnaderna för BSE, är att det är oerhört viktigt för svenska producenter att det för de åtgärder som vidtas budgetmässigt blir en teknisk konstruktion som gör att de fördelas rättvist mellan olika länder och att konkurrensneutraliteten består, så att man inte hittar på några abrovinklar där vissa länder kan komma undan lättare än andra utan det blir en rättvis och en jämn konkurrensfördelning.

Anf.  34  CARL ERIK HEDLUND (m):

Från moderat sida stöder vi naturligtvis detta att man ska hålla på budgetdisciplinen. Vi har inte alls någon avvikande uppfattning gentemot vad regeringen framför i de här papperen. Vi skulle vilja gå ett steg längre, med anknytning till Holger Gustafssons inlägg.

Det här kommer att kosta väldigt mycket pengar, och ska vi samtidigt ha budgetdisciplin kanske det här ger en plattform för att kunna få i gång en diskussion om en förändring av hela EU:s jordbrukspolitik. Det var väl inget parti, mig veterligt, som var särskilt förtjust i EU:s jordbrukspolitik när vi blev medlemmar. Det var någonting som vi fick acceptera – man kan inte få allt här i världen. Nu kommer det mycket stora ökade kostnader, och det borde kunna vara en plattform för regeringen att också i egenskap av ordförande kunna driva frågan med större tyngd att vi ska komma ifrån det här.

En sådan här fördelning för att betala för de kossor som på det ena eller andra sättet ska lagras i avvaktan på nya rapporter eller vad man nu kommer att göra, känns ju väldigt otillfredsställande. Risktagandet för den enskilde företagaren kommer ju bort. Här tas beslut på en överstatlig nivå för att stödja detta.

En revision av jordbrukspolitiken: kan detta vara någonting som man kunde förvänta sig av ordförandelandet?

Anf.  35  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag vill bara understryka vårt stöd till hållningen att man ska hålla budgeten och att de regelförändringar som får göras gärna bör drivas med så stor tyngd och kraft som möjligt i den riktningen att en snabbare omställning av jordbrukspolitiken kan komma till stånd, till en vettig jordbrukspolitik. Vi borde verkligen använda det här som en hävstång för att få i gång den diskussionen och få i gång förändringarna både snabbare och kraftfullare än vad som kanske har varit möjligt tidigare.

Anf.  36  WILLY SÖDERDAHL (v):

Vi instämmer också och har ungefär samma synpunkter som Karin Pilsäter. Det står ju ”regeländringar” i handlingarna, och just regeländringarna kanske kan gå i den riktningen. Vi kan dra nytta av det som händer i Tyskland nu, där man har tagit beslut om att gå över till ett mera ekologiskt jordbruk. Kanske kan regeländringarna gå åt det hållet.

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan börja där Willy Söderdahl slutade, nämligen med att säga att jag tror att den här diskussionen kan föra med sig en del positiva konsekvenser för framtiden. Det är klart att vi långsiktigt kommer att få, som ett led både i den här diskussionen och med de nya kandidaterna och integrationen, en diskussion om hela jordbrukspolitiken och jordbruksstödet. Jag tror att det är nyttigt för hur vi kan driva fram en sådan diskussion i fortsättningen.

Det är naturligtvis problem både på kort och på lång sikt. När det gäller det kortsiktiga har jag en förhoppning om att vi kan klara av det. Det långsiktiga är det väl ingen som riktigt överblickar ännu. Men jag tror att det är viktigt att ta upp, som Holger Gustafsson gjorde, en diskussion när det gäller kandidatländernas medverkan. Det får naturligtvis inte störa bilden av vårt arbete för att försöka utvidga unionen. Jag ser det snarast som ett angenämt och angeläget problem att få diskutera hur vi klarar inordningen av kandidatländerna i EU:s ekonomi i fortsättningen. Kan det påskynda en jordbruksomvandling är det positivt.

Anf.  38  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare.

Anf.  39  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det gäller finansiella tjänster, och det är två frågor. För det första är det en informationspunkt som handlar om att kommissionen presenterar en rapport om elektronisk handel och finansiella tjänster. Det handlar om konsumentskydd vid köp av finansiella tjänster över Internet och hur man ska främja konsumenternas förtroende när det gäller möjligheten att få rättelse vid transaktioner över landgränser. Det har kopplingar till flera andra direktiv.

För det andra ska rådet diskutera förändringar av ett direktiv för fonder och fondföretag som kallas UCITS-direktivet. Förslaget syftar till att införa harmoniserade regler för förvaltningsbolagen samt regler för förenklade prospekt. Ärendet är uppsatt på Ekofins dagordning för att en politisk överenskommelse ska kunna nås om förslaget.

Från svenska utgångspunkter är det av största vikt att en politisk överenskommelse nu kommer till stånd, och vi är därför flexibla när det gäller de enskilda förslagen. En överenskommelse skulle även bli ett viktigt steg i arbetet med att skapa en genuin inre marknad för finansiella tjänster. Det är min målsättning att vi ska kunna nå just en politisk överenskommelse vid måndagens möte.

Anf.  40  ORDFÖRANDEN:

När det gäller den första delen vill jag bara säga att vi precis har fått den svenska översättningen av kommissionens meddelande. Den som är intresserad kan ta del av den redan nu. Det här är ett informationsärende, och det återkommer så småningom på vår dagordning längre fram.

Anf.  41  CARL ERIK HEDLUND (m):

Herr ordförande! Det är angeläget att det här kommer till stånd, att man får en större öppen marknad för detta och att reglerna är enkla. Det står i denna promemoria att ”Sverige är flexibelt när det gäller de enskilda förslagen”, och jag skulle bara vilja skicka med att en viktig aspekt då är att värna om stabiliteten på marknaden. Det är egentligen kapitalkraven som ska finnas på de fondföretag som ska finnas i de olika länderna. Jag tror att det är det viktigaste konsumentskyddet att det finns solida företag som opererar. Det är någonting som man skulle kunna ställa krav på.

Vi ska hela tiden vara vaksamma så att det inte införs bestämmelser som blir så krångliga att de kommer att de facto försvåra konkurrensen mellan aktörer i de olika länderna. Vi vet alla att det är lätt att få sådana bestämmelser. Vi från Sverige, som har en utvecklad och bra finansiell marknad både inom bankväsende, finansbolag och försäkringsbolag, skulle vara måna om att se till att Europamarknaden öppnas så att vi har möjlighet att konkurrera fritt. Det är angeläget.

I övrigt stöder vi regeringens syn på detta.

Anf.  42  ORDFÖRANDEN:

Vi kan sammanfatta detta med att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt när det gäller direktivet om fondföretagen.

Vi går vidare.

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det handlar till sist om stabilitets- och konvergensprogrammen. Det är inte mindre än sju länders program som kommer upp. Det är program från Danmark, Irland, Grekland, Frankrike, Italien, Österrike och Storbritannien. Samtliga program kan godkännas för svenskt vidkommande. Det gäller även det utkast till yttrande som rådet ska anta vid mötet.

När det gäller Irland ska således Ekofinrådet dels ta ställning till uppdatering av det irländska stabilitetsprogrammet i form av ett yttrande till rådet, dels ta ställning till en rekommendation från kommissionen om att rådet ska rikta en rekommendation till Irland enligt artikel 99.4. Rådet ska också ta ställning till att offentliggöra rekommendationen. Beslut fattas med kvalificerad majoritet.

Möjligheten att lämna en medlemsstat en rekommendation till följd av bristande efterlevnad av de allmänna riktlinjerna har aldrig använts tidigare. Det ska vidare ses mot bakgrund av att Irland med bred marginal uppfyller villkoren i stabilitets- och tillväxtpakten. Det yttrande som rådet ska anta över Irlands stabilitetsprogram är oproblematiskt, och vi kan från svensk sida stödja det.

När det gäller rekommendationen vill jag framhålla att Irland i fjolårets allmänna riktlinjer fick en rekommendation att strama åt den ekonomiska politiken. Så har inte skett, och därför har kommissionen föreslagit att rådet ska lämna en rekommendation till Irland att strama åt den ekonomiska politiken. Självfallet kommer Irlands reaktion att ha stor betydelse för rådets ställningstagande.

Anf.  44  YVONNE RUWAIDA (mp):

Som jag förstår det har Irland haft en ganska god ekonomi, en ganska hög BNP-tillväxt år 2000 på över 8 %, en arbetslöshet under 4 %, ett budgetöverskott på nära 5 % av BNP och en statsskuld på ungefär 25 % av BNP år 2003. På grund av den starka tillväxt som man har haft har inflationen tagit fart.

Det man nu vill göra i Irland är att dels sänka en del skatter, dels satsa på den offentliga sektorn. Det här är en politik som jag tycker att Irland ska kunna föra. Man ska kunna satsa på den offentliga sektorn. Som jag har förstått det gäller kommissionens kritik bl.a. just att Irland satsar för mycket på den offentliga sektorn. Om Irland ska lyssna på kommissionen kan det innebära att man helt enkelt inte har möjlighet att föra en självständig ekonomisk politik och att man blir tvungen att riva upp sin statsbudget.

Hade Irland inte varit med om euron hade man förmodligen haft en annan räntepolitik. ECB styrs ju inte av hur ekonomin ser ut i Irland utan snarare av andra, större länders ekonomi. Hade Irland haft en egen räntepolitik hade den nuvarande ekonomiska situationen förmodligen påverkat räntepolitiken i Irland. Det hade hjälpt till att motverka en överhettning. Jag tycker att den nuvarande situationen är väldigt olycklig.

Jag skulle vilja ha ett förtydligande av finansministern hur han ser just på de rekommendationer som kommissionen ger till Irland. Anser finansministern att Irland satsar för mycket på den offentliga sektorn när man nu har en god ekonomi och har möjlighet att göra det? Eller tycker han att Irland kan ha den statsbudget som man har i dag?

Anf.  45  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det här är ju, tyvärr, inte platsen att föra en inrikespolitisk diskussion om frågor om hur den gemensamma valutan fungerar, vilket känns väldigt frestande just nu. Jag har några synpunkter och frågor som gäller punkt 8.

Det finns ett antal svenska ståndpunkter redovisade här, och det skulle vara intressant att höra något om rollfördelningen inom ordförandeskapet, hur det här går till. Det kan knappast vara ordförandeskapets synpunkter, utan det är de svenska ståndpunkterna.

Man konstaterar genomgående att det är ganska klent med budget-disciplinen i de länder som i de flesta fall styrs av partikamrater till finansministern, klent med att följa upp det som de åtog sig när de kvalificerade sig för att gå med i den gemensamma valutan. Genomgående tycker jag att de svenska ståndpunkterna behöver stramas upp. Det är ganska undfallande synpunkter.

När det gäller Irland gör man en kraftfull markering, vilket naturligtvis är mycket glädjande och positivt. Men när det gäller Storbritannien säger man följande: ”Den påtagliga försämringen av de offentliga finanserna på medellång sikt utgör en tydlig svaghet i programmet.” Man bör väl då påpeka vad man anser bör förändras. Det är samma sak när det gäller Frankrike, där man är ännu mera vag och säger att det ”kan konstateras att ambitionsnivån knappast kan betraktas som överambitiös”. Någon mildare kritik kan man väl knappast föra fram. Det är likadant med Italien, där man talar om att antagandena är ”väl optimistiska” osv. När det gäller Danmark ”har vi inga invändningar”.

Jag skulle helt enkelt vilja konstatera att Sverige borde inta en mera aktiv roll för att hävda Maastrichtkriteriernas vikt, om den gemensamma marknaden och den gemensamma valutan ska fungera.

Min fråga är då mera konkret: Hade den svenska ståndpunkten varit annorlunda om vi också hade varit medlemmar i den gemensamma valutan? Eller är det här en avspegling av det faktum att vi står utanför?

Anf.  46  SIV HOLMA (v):

Jag delar mycket av det Yvonne Ruwaida har framfört, och jag skulle vilja fortsätta med de ståndpunkterna. Det är en viktig principiell frågeställning på vilket sätt Sverige kommer att förhålla sig. Vad jag förstår ska man enligt artikel 99.4 komma till ett avgörande, och det handlar om kvalificerad majoritet för det förslag till rekommendation som kommissionen har. Då vill jag naturligtvis veta hur Sverige avser att rösta i detta sammanhang. Blir det ett ja eller ett nej? Vi önskar ett klart besked i den frågan.

Om den här rekommendationen går igenom kan det få den konsekvensen att Sverige kommer i det läget att vi blir behandlade på samma sätt, dvs. att i budgetförfarandet finns inte den nationella suveräniteten, om vi har klarat de mål som man har kommit överens om. Här behövs det ett mycket klart ställningstagande. Naturligtvis förordar jag att vi röstar nej.

Anf.  47  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordförande! Det var en spridning i frågorna och åsikterna. Om jag börjar med den inrikespolitiska utmaning som Mats Odell gav vill jag säga att den kritik som är hårdast naturligtvis riktas mot Irlands inflationsutveckling. I den irländska regeringen finns kanske fler partivänner till Mats Odell än till mig. Vi behöver inte bråka om det, även om det är en realitet.

Därför är det viktigt att Irland, som redan förra året i samband med de allmänna riktlinjerna fick ett påpekade om att man måste göra någonting åt inflationsutvecklingen, nu också gör någonting. Svaret till Siv Holma, som tar upp frågan, är att det viktigaste är att nå ett resultat, inte att pro forma få till stånd ett ställningstagande. Det är resultatet som är viktigt. Någon kan säga att Irland är ett relativt litet land och att det inte påverkar den totala EU-ekonomin, men det har naturligtvis betydelse för fortsättningen att man kan hitta en samsyn i hur man hanterar sådana här frågor.

För att vara tydlig vill jag säga till Siv Holma att Sverige inte har några problem med den rekommendation som kommissionen har lagt fram och som framför allt handlar om inflationsdiskussionen. Jag tycker att det är våldsamt överdrivet att börja diskutera att det hotar den nationella suveräniteten. Det är ju ett samarbete som sker mellan olika stater och där alla stater är i samma situation, att vi är intresserade av att inte bidra till att få ett inflationstryck varken i det ena eller andra landet eller totalt sett i Europa. Vi har ju från svensk sida varit framgångsrika på att hålla en låg inflation, och det har varit bra inte minst för svenska löntagare under senare år. Det visar sig inte minst i dessa dagar, med de avtal som sluts på arbetsmarknaden, att detta kanske kommer att kunna ge bra framgång också i fortsättningen. Därför ligger det också ett svenskt nationellt intresse i att se till att vi inte får inflationstendenser på olika håll i Europa.

Sverige har varit mycket aktivt, som svar på Mats Odells frågor, med förarbetet kring dessa diskussioner. Frågan om Sverige skulle ha betett sig annorlunda om vi varit med i EMU är hypotetisk. Sveriges politik är väldigt tydlig när det gäller den ekonomiska politiken. Det var därför, som jag redovisade i min första punkt, som vi fick väldigt mycket beröm från alla håll och kanter över den rapport om svensk ekonomi som behandlades på förra Ekofinmötet. Där fick vi, vilket framgår här, tillsammans med Storbritannien en påminnelse om att vi har en väldigt låg inflationstakt.

Slutligen vill jag säga till Yvonne Ruwaida att jag inte ser diskussionen om Irland och den offentliga sektorn som någon motsatssituation. Det är tvärtom så att satsningar i den offentliga sektorn faktiskt kan bidra till att minska arbetskraftsbrister och det övertryck som kan finnas i den irländska ekonomin. Därför är en rätt utformad offentlig sektor och inte minst, rätt gjorda, utbildningsinvesteringar i den offentliga sektorn ett instrument också för att skapa en bättre balans på arbetsmarknaden, där man också kan minska trycket på både arbetsmarknad och inflation. Jag ser inte någon sådan motsatsställning.

Anf.  48  MATS ODELL (kd):

Min debattlusta riktade sig inte emot någonting som finansministern hade sagt eller gjort i det här fallet, utan det var snarare mot Yvonne Ruwaidas slutsatser kring det hela.

Låt oss då bara konstatera att Irland har gått från att ha varit ett av Europas fattigaste och mest utvandrarinriktade länder, med stora problem att klara folkhushållet över huvud taget, till att bli det land som har haft den starkaste utvecklingen, som har haft invandring och dragit till sig många nya och som haft överhettning. Det beror alltså på att man har liberaliserat och avreglerat, genomfört strategiska skattesänkningar, vårdat de lättrörliga skattebaserna, t.o.m. attraherat och fått tillbaka företagande och även högkvalificerad arbetskraft. Nu har detta gett resultat, och man har balansproblem.

Då kommer de partier som är emot alla de liberaliseringar som har gett dessa resultat att låta Irland få behålla sin goda utveckling genom att försöka gå emot de rekommendationer som kommissionen och rådet nu är på väg att ge. Det måste vara ett problem för finansministern att vad gäller svensk ekonomi lita på just dessa två partier.

Anf.  49  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag tänker inte prata inrikespolitik här.

Som jag förstår det har inte inflationen i Irland särskilt stora effekter på hela euroområdet. Det handlar mycket om att visa att alla länder måste hålla samman. Jag tycker att Irlandfrågan just nu visar på de brister som finns med EMU. Ekonomier ser väldigt olika ut i olika delar av EMU, och samtidigt försöker man lösa detta genom att ge vissa råd och riktlinjer till de olika länderna.

Som jag förstår EU-kommissionens kritik har den gällt att Irland satsar på den offentliga sektorn och sänker skatterna. Man tycker att det bidrar till en ökad överhettning. Den linje som finansministern talade om, att det t.o.m. kan vara bra för den offentliga sektorn, är inte någonting som jag har hört från EU-kommissionen och från EU-kommissionären Pedro Solbes. Man har snarare tvärtom varit kritisk mot just satsningen på den offentliga sektorn i Irland.

Som jag har förstått det är man inte så rädd för att den irländska inflationen ska påverka euroområdet, utan man är mer rädd för att om Irland nu tillåts avvika från de ekonomiska riktlinjer som EMU har kommer andra euroländer kanske också att göra det i framtiden. Det handlar mer om den frågan.

Vi får väl se vad som kommer att hända framöver. Jag tycker ändå att EU-kommissionens hantering av frågan har varit väldigt hårdhänt.

Man har varit väldigt kritisk just mot satsningen på den offentliga sektorn. Jag tycker att det är allvarligt och att det är en inskränkning av Irlands självständiga politik.

Vi vet inte i dag hur hårda de kommer att vara i rådet. De kommer kanske inte att vara lika hårda som kommissionen, och då kanske Irland ändå kan fortsätta att ha den budget som man har planerat att ha.

Anf.  50  KARIN PILSÄTER (fp):

När det gäller Irlandfrågan tycker jag att det är viktigt att hålla med Bosse Ringholm om att poängen är att ge dem rekommendationer att följa de överenskommelser som de har ingått. Däremot håller jag inte med Mats Odell om att ministerrådet skulle vara väldigt aktivt att peka ut exakt hur det ska gå till. Varje land måste kunna bedriva den finans- och strukturpolitik som de tycker är bäst lämpad att uppfylla de gemensamma målsättningar som har satts upp och som regeringarna har tyckt är goda ekonomiska målsättningar.

Vi vet ju att vi har olika uppfattningar om hög inflation är bra eller dåligt. Det är ingenting som säger att det finns några absoluta mått på om det är satsningar på offentlig sektor eller skattetryck som är det optimala, utan det beror på hur man utformar innehållet i dem.

Jag hoppas att Sverige, trots att vi inte är med i EMU:s tredje steg, kan ha den synpunkten att man ska vara tydlig med att de ingångna överenskommelserna ska hållas och att det är bra för alla, men också bra att uppfylla dem för egen del, men man ska inte peka ut exakt hur det ska gå till.

Jag har bara några frågeställningar som gäller just det här. Det är väl någon sorts diplomatspråk i kommentarerna till de olika ländernas program, som har olika värdering. Det är skillnad mellan ”inga avgörande invändningar” och ”inga invändningar” osv. Jag vet inte om det står så bara för att man ska variera sig eller om det är något slags diplomatspråk.

Det jag egentligen funderade på var om den kritik som detta andas, att man tycker att vissa länder inte gör helt realistiska antaganden om den ekonomiska utvecklingen, är deras egna antaganden om effekter i det egna landet eller om de gör olika bedömningar av det allmänna ekonomiska läget för framtiden. Det har ju också diskuterats hur man ska ta fram gemensamma mått, om det är där skon klämmer, eller om det är bedömningen för just det egna landet som man har delade meningar om.

Anf.  51  SIV HOLMA (v):

När det gällde Irlands tidigare stabilitetsprogram så godkändes det. Nu uttryckte finansministern att de redan då hade fått ett yttrande, men det har inte jag noterat. Jag är lite grann inne på det som Yvonne Ruwaida säger men också det resonemang som Karin Pilsäter har, att det måste vara på nationell nivå som man bedömer vilken politik som passar landet bäst. Utifrån de ståndpunkterna skulle jag vilja fråga ytterligare, för att förtydliga vad finansministern sade: Innebär den här rekommendationen att man begränsar den nationella suveräniteten när det gäller just de här frågorna?

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Ordförande! Svaret på Siv Holmas fråga är naturligtvis nej. Det är inte fråga om att begränsa den nationella suveräniteten. Jag vill gärna understryka det som Karin Pilsäter sade, att här handlar det om att varje land måste få välja sin egen utformning, som passar för de nationella förutsättningar som finns. Det handlar naturligtvis också, som svar på frågan, om nationella antaganden.

Jag påpekade från början, Siv Holma, att redan förra året i samband med de allmänna riktlinjerna fick Irland en reaktion som innebar att de borde göra någonting åt sin inflation. Det har inte ändrat förhållandet, utan inflationen är fortfarande lika hög. Därför finns det skäl att återkomma till den frågan. Man kan trots allt inte stoppa undan diskussionen om inflationen.

Det är riktigt, som Mats Odell och flera har tagit upp, att Irland har gjort en beundransvärd ekonomisk resa under de senaste åren. Det finns många positiva saker i den irländska ekonomin. Men det finns också ett antal saker som tål att diskuteras. Inflation är en sådan sak. Ett annat område som vi brukar återkomma till väldigt ofta här, som hänger ihop med skattepaketet, är den s.k. illojala skattekonkurrensen. På det området är Irland, om man ska uttrycka sig försiktigt, ganska framstående. De sextiotal olika skattelagar som har identifierats i den s.k. Primarologruppen har Irland väldigt många av. Det är också en del andra diskussioner där det finns skäl att erinra om Irlands situation för framtiden.

Anf.  53  MATS ODELL (kd):

Jag måste be att få förtydliga mig om det jag sade uppfattades som att kommissionen eller rådet skulle tala om för medlemsländerna hur de ska genomföra de avtal som de har ingått. Det är naturligtvis en helt felaktig tolkning, om Karin Pilsäter har uppfattat det på det sättet. Det var inte alls min avsikt.

Slutligen skulle det vara väldigt roligt om Sverige tog upp tävlan med Irland om att också med skatteinstrumentet försöka locka hit flera företag och få flera av våra kvalificerade medborgare att stanna kvar.

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

På den sista punkten vill jag bestämt hävda en annan uppfattning. Som jag sade – jag hoppas att Mats Odell hörde det – är Irland snarast det land som kanske har den största uppgiften att komma bort från EU på grund av skattekonkurrens, så det är väl bra om vi inte konkurrerar med Irland på det området.

Anf.  55  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna för en sammanfattning. Jag vill bara erinra om hur noga vi som var med här i nämnden för länge sedan var när stabilitets- och tillväxtpakten förhandlades fram med att det skulle vara ordentliga spelregler och att det inte skulle vara fripassagerare med här. Det är ju ett svenskt intresse att man sköter ekonomin så att vi inte råkar illa ut.

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i de båda ärendena. Punkt 8 innehåller ju två ärenden.

Anf.  56  WILLY SÖDERDAHL (v):

På punkt 9 står det någonting om EIB och resultatet för år 2000.

Anf.  57  ORDFÖRANDEN:

Det står ingenting på punkt 9 på min dagordning.

Anf.  58  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Det är bara en informationspunkt.

Anf.  59  WILLY SÖDERDAHL (v):

Jag skulle bara vilja skicka med att EIB:s investeringar ska ju främja gemenskapens övergripande mål, och ett av dessa mål är en långsiktigt hållbar utveckling. Vad jag förstår har det här målet hittills fått stå tillbaka för den ekonomiska utvecklingen. Nu ser vi detta med klimatförändringarna och annat. Då kan ju EIB:s investeringar bli improduktiva i stället för hållbara. Jag undrar vad Sverige och finansministern gör för att EIB ska inse detta och ändra inriktning på sitt sätt att bevilja investeringar.

Anf.  60  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag nöjer mig med att säga att EIB:s verksamhet är en informationspunkt.

Anf.  61  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar då för samrådet i dag.

2 §  Utbildning

Utbildningsminister Thomas Östros och

statsrådet Ingegerd Wärnersson

Information och samråd inför ministerrådsmöte den12 februari 2001

Anf.  62  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar Utbildningsdepartementets representanter i form av utbildningsminister Thomas Östros och statsrådet Ingegerd Wärnersson välkomna hit för information och samråd inför kommande ministerrådsmöte.

Egentligen skulle vi också ha en återrapport från tidigare ministerråd. Vi brukar börja med att ha en muntlig sådan återrapport. Jag lämnar då ordet till er.

Anf.  63  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Om jag inte minns fel hade jag möjligheten att lämna en återrapport redan veckan efter utbildningsministermötet, för då var jag här som forskningsminister. Därmed tror jag att jag har rapporterat.

Anf.  64  ORDFÖRANDEN:

Kanslichefen påpekar att det är därför som vi inte har tagit med det på dagordningen.

Då går vi direkt in på kommande ministerrådsmöte. Vad jag förstår vill också Thomas Östros ge lite information om det som är aktuellt under innevarande halvår sett från ett ordförandeskapsperspektiv. Det är inte så många råd vi har framför oss.

Anf.  65  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Den dagordning som vi har framför oss på måndag är egentligen en beskrivning av det som kommer att tas upp under halvåret. Därmed kan vi få in hela det perspektivet. Jag kommer ju att sitta som ordförande i utbildningsministerrådet, och Ingegerd Wärnersson kommer att vara Sveriges delegat. Vi har sinsemellan kommit överens om att Ingegerd Wärnersson går igenom dagordningspunkterna. Därmed har vi i princip täckt halvåret.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

Vi börjar då med att gå igenom dagordningen. Sedan får vi som vanligt diskutera och ställa frågor på varje punkt. Jag lämnar då över till Ingegerd Wärnersson att börja föredragningen.

Anf.  67  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Precis som Thomas Östros sade kommer vi att återkomma till mycket av det som vi behandlar redan på vårt första råd på såväl de övriga råd som vi har framför oss som på de konferenser som kommer att äga rum under ordförandeskapet och också på de informella mötena. Det är alltså den röda tråden som vi börjar ta upp redan i dag.

Punkt 2 är godkännande av A-punktslistan. Vi har inte fått listan ännu, men den kommer bara att läggas på bordet utan någon diskussion om den.

Punkt 3 är de konkreta framtidsmålen för utbildningssystemen, gemensamma angelägenheter och prioriteringar och antagande av rapport till Europeiska rådet och en debatt som ska följa. Målen för utbildningssystemen kommer vi att beröra generellt. Men samtidigt kan man se att denna och nästa punkt, som handlar om det livslånga lärandet, hör ihop, för långsiktiga mål för ett utbildningssystem handlar ju också om det livslånga lärandet.

Bakgrunden är att utbildningsrådet efter slutsatserna från toppmötet i Lissabon har fått uppgiften att komma tillbaka med en strategi. Förslaget har godkänts av Coreper den 31 januari. Tanken är att vi ska lämna över det till Europeiska rådet, som har möte i Stockholm den 23–24 mars.

Jag ska kort nämna vad det handlar om.

Några prioriterade områden:

Rådet understryker att det i första hand handlar om nationella angelägenheter. Men vissa av underrapporterna är av den arten att de kan vara av intresse just för det gemensamma arbetet framöver.

Mål som är uppsatta:

1. att förbättra utbildningssystemens kvalitet och effektivitet,

2. att underlätta tillgång för alla till god utbildning under hela livet,

3. att öppna utbildningssystemen mot omvärlden – mot det omgivande samhället på lokal och nationell nivå, mot Europa och övriga världen.

Den svenska ståndpunkten när det gäller denna rapport är att det är ett väl genomfört arbete. Inriktningen är densamma som vi har vad gäller den svenska utbildningen. Vad jag kommer att poängtera från den svenska delegationens sida och där vi stöttar som ordförandeskap är vissa saker, bl.a. kvalitet. Att diskutera vad kvalitetsbegreppet står för är oerhört viktigt.

En annan fråga är lärarna och lärarstatusen. Läget i Europa är ju precis likadant som här i Sverige med den demografiska utveckling som vi står inför. Det är alltfler som går i pension. Vi måste då hela tiden se till, eftersom vi säger att utbildningen är viktig, att vi får unga människor att engagera sig och vilja bli lärare.

Den tredje frågan är tillgången till samtliga utbildningssystem, att det är individens behov som ska styra oavsett var man bor och vilka möjligheter man har. Vi understryker nu den möjlighet som vi har via IT, inte bara den tekniska delen utan också den pedagogiska.

Jag kommer också att understryka de funktionshindrade och deras möjligheter. De får inte stängas utanför när vi nu verkligen är på väg in i ett kunskapssamhälle, utan det ska göras tillgängligt för alla.

Beträffande öppenheten gäller det att vi tar till vara omvärlden och ser till att vi har öppna skolor och ett samarbete.

Den sista punkten som jag kommer att belysa och understryka är vikten av uppföljning och utvärdering, så att vi verkligen vet att de mål vi har satt upp kommer att följas upp. Det uppdraget åligger utbildningskommittén att fullfölja.

Anf.  68  KARIN PILSÄTER (fp):

Jag ska inte dra i gång någon lång diskussion, för det här är ju – och det är det som är själva huvudfrågan – en inrikespolitisk frågeställning. Vi har ju framfört tidigare att vi är ganska kritiska till att man lägger ned så mycket krut och energi på att arbeta för den s.k. öppna metoden, som ju, för att tala klarspråk, leder till mycket fluffiga och till intet förpliktigande formuleringar. Det vore bättre om Utbildningsdepartementet ägnade sig åt att göra något åt de här sakerna på hemmaplan.

Anf.  69  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Jag måste nog säga att samtliga möten som jag har varit på med övriga ministrar har känts meningsfulla. Vi arbetar utifrån väldigt olika förutsättningar. Vi har olika möjligheter i de olika länderna. Det handlar först och främst om att delge varandra kunskap och kompetens, att skapa respekt och förståelse för läget i Europas olika länder. Vi pratar också om hur läget är i kandidatländerna. Det som vi gör är egentligen en förebild för det som så småningom ska hända med våra barn och ungdomar, alltså det synsätt som ska finnas i våra skolor. Det handlar om att visa respekt för varandra och ge utrymme för mötesplatser.

Orden kan ibland kanske inte vara exakt de som vi vill ha. Ibland kan man tycka att man kunde ha gått längre. Men samtliga som jag har mött har ett djupt engagemang, och vi tycker alla att det är positivt att vi får förena oss i de här diskussionerna.

>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<>>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen <<<Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Du nämnde ordförandeskapet. Var det det franska ordförandeskapets förslag eller är det det svenska ordförandeskapet?

Anf.  71  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Förlåt otydligheten. Det var det svenska ordförandeskapet. När vi har behandlat detta har vi försökt att hitta en kompromisslösning.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Jag frågade eftersom när man läser i handlingar – det gäller inte bara det här rådet utan även andra kommentarer – att Sverige stöder ordförandeskapets förslag blir det lite personlighetsklyvning över det hela!

Anf.  73  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, ordförande! Jag har en teknisk-praktisk fråga. Vi hade en diskussion i höstas där vi klarade ut att ansvaret för utbildningen ligger nationellt. Det stora värdet är att man ska kunna göra en kvalitetsmässig jämförelse med andra länder, benchmarking.

Hur går det till mellan olika länder? Vi tycker att ambitionen är jättebra, dvs. att titta på vem som har en bra utbildning. Vi jämför vår utbildning med andra för att hitta vägar till att förbättra sig och alla klättrar på den stegen. Det är rätt tänkt.

Är det upp till var och en att titta på de andra ländernas ambitioner och försöka jämföra? Finns det något system inom kommissionen för att jämföra med likvärdiga kriterier? Hur går arbetet till?

Anf.  74  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Det arbete som pågår är att hitta gemensamma indikatorer på samma sätt som man har arbetat inom OECD. Där har man tagit fram gemensamma indikatorer som vi sedan ska kunna jämföra länderna emellan.

Nu befinner man sig så att man inte vill upprepa det arbete som sker inom OECD. Nu måste vi försöka hitta det som är det specifika för EU. Det diskuteras vilken typ av mål som vi ska mäta. Är det den typ av mål som vi kan se i resultat i betyg eller att ha uppnått vissa kvalifikationer i läskunskaper, eller ska vi kunna se på indikatorer som handlar om t.ex. det demokratiska perspektivet? Hur låter man elever få ett inflytande? Arbetet pågår.

Det är inte lätt att hitta den typen av indikatorer. Vi är olika, har olika kursplaner och läroplaner. Men detta är ambitionen, och arbetet pågår för fullt.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att när det gäller ärende 3 finns det en majoritet för regeringens ståndpunkt.

Vi går vidare.

Anf.  76  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Herr ordförande! Punkt 4, Strategier för livslångt lärande, är i två delar. Den ena gäller genomförande av sysselsättningsriktlinjerna 2001, den andra handlar om kommissionens promemoria om livslångt lärande. Går det bra att jag föredrar dem tillsammans? Ja.

Genomförandet av sysselsättningsriktlinjerna togs upp i Lissabon, Luxemburgprocessen. Det är viktigt att utbildningen nu också får till ett inflytande när vi tittar på sysselsättningen i framtiden. Det förslag som finns kommer att leda till en rådsresolution som ska föreläggas rådet den 28 maj.

Sedan har vi kommissionens promemoria om livslångt lärande. Den utgår från det vi kom fram till vid toppmötet i Lissabon och Feira. Detta ska också leda till en handlingsplan som ska presenteras i slutet av 2001.

Vi håller på med en inledning och en diskussion. Intentionerna från kommissionen har varit att väcka diskussionen och debatten, inte bara mellan ministrarna utan även utanför. Det är därför det är ett långsiktigt perspektiv innan vi är framme vid det slutliga dokumentet.

Ser vi på sysselsättningen stryker vi under från den svenska sidan det livslånga lärandet i perspektivet från förskolan genom ungdomsutbildningen, stor tillgänglighet i högskolan, möjlighet till vuxenutbildning och till forskning. När vi betonar hur vi ser på det hela, kommer vi tillbaka till det jag nämnde tidigare – det är därför det här går in i varandra – nämligen lärarna, IT, förskolan, gymnasieskolan. Vi kommer också att peka på bl.a. Kunskapslyftet.

Här skulle jag vilja göra ett tillägg. Vid tidigare möten med vår kommissionär Viviane Reding i samband med att vi har förberett ordförandeskapet har hon speciellt bett att vi ska lyfta fram Kunskapslyftet och hur man kan arbeta med vuxna. Det har inte varit för att säga att det här är Sverige bra på utan för att visa att det finns en möjlighet om man verkligen vill ge vuxna en tillgång till kunskap samtidigt som det kan leda till en yrkesutbildning.

Vi kommer att lyfta fram kvalificerad yrkesutbildning och givetvis den högre utbildningen och forskningen. Detta gällde sysselsättningen.

Vi kommer in på det livslånga lärandet, och vi har fått ett antal frågor att beakta. Först och främst understryker vi att vi tycker att dokumentet är bra. Det speglar den svenska synen på hur utbildningspolitiken i ett livslångt lärande kan se ut. I dokumentet understryks att det finns två lika viktiga mål, nämligen att främja ett aktivt medborgarskap och att främja anställbarhet. Kommissionen har också modellen att det ska handla om från vaggan till graven, dvs. ett livslångt lärande. Det ställer vi oss bakom.

Vi understryker från svensk sida att det är viktigt att i ungdomsutbildningen, såväl när det gäller generell utbildning som yrkesutbildning, måste finnas en bred kunskapsbas. Det räcker inte med en ensidig yrkesutbildning, utan man måste ha tillgång till god kunskap i de teoretiska ämnena.

Memorandumet tar upp utbildning i olika perspektiv. Man pratar om formellt lärande, dvs. lärandet vi gör i skolor, högskolor. Man pratar om icke-formellt, det som görs i kurser med en facklig organisation eller andra kurser på arbetsplatsen. Man pratar om det informella lärandet, dvs. det vi lär fast vi inte är medvetna om att vi lär egentligen. Man visar då på att alla har ett lika värde.

Det är också viktigt när människor ska ges en anställning att kunna validera. Från vissa utbildningar får vi ett betyg, från andra får vi intyg. I det tredje avseendet måste man se den enskilda individen.

Här visar vi på det arbete som sker i Sverige med validering av invandrares yrkeskompetens, som vi kanske inte har naturliga betyg eller intyg på. Vi måste hitta instrument för att se vad det är för kunskaper som en människa bär med sig.

Vi tycker att det är viktigt att det finns ett internationellt samarbete runt frågorna. Här kan vi nämna ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning.

Detta handlar om att vi nu för första gången mer kommer att diskutera. Memorandumet kommer sedan att återkomma vid flera tillfällen till rådet.

Anf.  77  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det här är ett ärende som befinner sig på ett tidigt stadium just nu. Vi har fått en redovisning. Jag konstaterar att det finns en majoritet att fortsätta arbetet med den inriktning som regeringen här har redovisat.

Anf.  78  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Då är det punkt 5, Information från kommissionen. Här har vi en utvärderingsrapport om den första etappen av gemenskapens åtgärdsprogram Leonardo da Vinci.

När jag var i EU-nämnden vid ett annat tillfälle tog jag upp vikten av att vi får uppföljningarna och utvärderingarna. Nu kommer det. Rapporten kommer att föreläggas oss och är gjord på rapporter från dels Europafacken, dels de Leuten-fuch och dels från internationella utvärderingar. När vi får den ska inte något ställningstagande göras, utan upplägget blir att vi får möjlighet att ställa frågor.

När vi från svensk sida har svarat på frågor om den nationella utvärderingen, har vi bl.a. framfört att programmet är bra men att det är en krånglig ansökningsprocedur och att vi skulle kunna sköta detta mer nationellt än i dag. Vi säger också att företag, universitet och högskolor bör beredas större utrymme i programmet.

Anf.  79  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av den första punkten Information från kommissionen. Vi kan gå vidare. Det var en ren informationspunkt i dag. Då går vi in på punkten om europeiska språkåret. Varsågod.

Anf.  80  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Europeiska språkåret är ett initiativ som ursprungligen kom från Europarådet men som nu har antagits av EU. Under det europeiska språkåret kommer den språkliga mångfalden i Europa att uppmärksammas. Europeiska språkåret handlar om alla språk som används i Europa, att vart och ett av dessa språk är en viktig del i såväl Europas kulturarv som framtid. Givetvis är språken det sätt vi har att kunna kommunicera med varandra.

Det här inleds i Lund med en konferens som öppnas den 19–20 februari. Vid öppnandet av konferensen kommer kommissionären Viviane Reding och Secretary General Walter Schwimmer från Europarådet att medverka. Starten går i Sverige. För ministrarnas del kommer vi under året att få delrapporter om vad som har skett. När året är till ända kommer vi att slutligen diskutera om det var ett bra eller dåligt år och om vi nådde de mål vi hade satt upp.

Anf.  81  SIV HOLMA (v):

Jag skulle vilja få ett förtydligande. Det talas om alla språk. Gäller detta även minoritetsspråk?

Anf.  82  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Ja, det kommer också att behandla minoritetsspråken. Vid ett av seminarierna under dessa dagar i Lund kommer vi särskilt att belysa dem. Minoritetsspråken kommer att lyftas fram under hela året.

Anf.  83  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Tack, ordförande! Jag har en fråga åt den andra kanten. Vi upplever ofta behovet av ett gemensamt språk i Europa. IT gör att engelskan tar över alltmer. Jag tror att vi upplever det så. Jag vill inte på något sätt ta detta i stället för de små språken, vars och ens språk är jätteviktigt men det är också viktigt med ett gemensamt.

Finns det någonsin i ert sammanhang någon diskussion om vad som bör vara det stora andraspråket, att man kan enas om detta? Jag tror att det skulle vara väldigt kontroversiellt, men det skulle vara intressant att höra om det förs en diskussion om detta. Går det att ena sig om engelskan? Går det att t.ex. ena sig om engelskan som alla europeiska länders andraspråk?

Anf.  84  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det är kanske inte så konstigt att man från svensk sida föreslår engelska som största andraspråk. Jag tror inte att det är bra att försöka enas kring ett gemensamt andraspråk i hela EU-området. Jag tror att det är bra att bevara den språkliga mångfald vi har i dag.

Det var frågan om minoritetsspråk. I Sverige har vissa språk minoritetsställning. Det är bl.a. samiska, men det är också romernas språk, hebreiska …

Anf.  85  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Jiddisch.

Anf.  86  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jiddisch. Däremot gäller det inte en grupp som är stor i Sverige, nämligen arabiska. Arabiska har ingen minoritetsställning i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att man lyfter upp alla språk som verkligen talas i EU-området. Där är arabiska ett stort språk. Det är bra att ta upp de andra språken också.

Anf.  87  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Som svar på första frågan, om vi har diskuterat om något språk ska vara ett huvudspråk mer än andra, kan jag säga att vi inte har talat om det så direkt.

På våra möten är i vissa sammanhang engelska och franska huvudspråken. Det är alltid en ständig diskussion inför alla möten vilka språk som ska lyftas fram. Det gäller tolkningen. Vid de möten vi kommer att ha i t.ex. Uppsala kommer vi att ha tolkning rakt över. Alla kommer att ha möjligheten att få tolkning.

Det är en kontroversiell fråga. Utvecklingen i vissa länder går mot att vilja lyfta fram språk. I Spanien vill man lyfta fram olika språk inom Spanien. I Spanien har man spanska som första språk, och man vill kunna välja t.ex. katalanska som ett andraspråk och något annat som tredjespråk.

Jag har inte varit med vid några samtal om detta. Det är något som intensivt diskuteras i varje enskilt land efter hur landet ser ut. För ungdomarna är det den moderna tekniken som kommer att påverka dem mycket, via IT, film, musik som är en stor viktig faktor osv.

Nej, Sverige har erkänt fem grupper som nationella minoriteter. Vi har inte erkänt arabiska, och det har inte heller diskuterats inom EU.

Anf.  88  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi kan lämna den punkten. Det var mera en informationspunkt i dag om det europeiska språkåret.

Vi går vidare. Det finns en sista informationspunkt på kommissionens rapport som gäller Jugoslavien.

Anf.  89  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Det är en kort information om att till tidigare beslut har förts att Förbundsrepubliken Jugoslavien genom avtal kommer att från december 2000 delta i Tempus.

Anf.  90  ORDFÖRANDEN:

Då kan vi gå vidare, om du vill säga någonting om det informella ministermötet.

Anf.  91  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s):

Jag överlåter det till herr ordföranden själv här vid min sida.

Anf.  92  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Den punkten är också en informationspunkt. Vi beskriver vårt informella ministermöte i Uppsala den 1–3 mars. Vi har samlat utbildningsministrarna och forskningsministrarna till ett gemensamt möte. Det är ett sätt för oss att visa på vikten av att faktiskt knyta samman de två områdena. Vi ska den gemensamma dagen diskutera det som också är temat för Stockholmstoppmötet, dvs. den demografiska utvecklingen vi har framför oss och vad det innebär för utmaningar för utbildningssystemet. Framför allt gäller det hur vi ska kunna stimulera barn och ungdomar till intresse för också naturvetenskap och teknik för de stora behov som finns i samhället, i forskarvärlden och i högre utbildning.

Dag två delar vi upp oss. Utbildningsministrarna och forskningsministrarna fortsätter med de vanliga agendorna.

Anf.  93  ORDFÖRANDEN:

Ordet är fritt med anledning av informationen.

Är det något övrigt på dagordningen?

Anf.  94  WILLY SÖDERDAHL (v):

Detta är mer principiellt. Det gäller godkännande av A-punktslistan. Nu fanns den inte med här. Det är ändå sådant som vi tydligen ska godkänna. Det hade varit bra.

Det står här att utbildningsutskottet inte informerats inför rådets möte, dock ska det enligt kanslichefen planeras ett möte med representanter från Utbildningsdepartementet.

Det är bra var gång utskottet har fått information innan, speciellt för oss som inte har så många representanter. Då hinner vi ta kontakt med vad experterna har sett i detta. Det blir jobbigt när det inte har varit god tid i utskottet. Jag undrar om det finns någon speciell anledning till det. Det verkar lite märkligt att enbart ha ett möte med representanter från Utbildningsdepartementet och släppa utskottet helt. Är det så?

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s):

Herr ordförande! Vi har under hösten haft träffar med utbildningsutskottet som har berört de frågor som också rullar vidare nu på den agenda vi har under vårt halvår. Den typen av träffar ser vi som viktiga, och vi fortsätter med dem under våren. Det är det vi planerar.

Till min kännedom har vi just nu inga A-punkter alls. Det är det som är orsaken till att det inte finns någon lista här. Det kan naturligtvis ändras sista dagen innan mötet. Men för min kännedom finns ingen sådan.

Anf.  96  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s):

Som ledamot i utbildningsutskottet kan jag väl vidimera att vi i utskottet har haft en ganska rejäl genomgång av de utbildningspolitiska frågorna som just nu ligger i pipeline.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

När det gäller A-punktslistorna vet vi att det är Utrikesdepartementet som alltid kommer och delar ut en tjock A-punktslista för sina rådsmöten. Däremot vet vi att de andra råden har det lite svårare med det. Men vi håller ordning på det. Så fort de dyker upp skickar kansliet ut dem. De kan komma efter vårt sammanträde här, men de offentliggörs inom ramen för EU-nämnden.

Då kan vi med det avsluta samrådet med utbildningsministrarna. Tack för i dag.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  MATS ODELL (kd) 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  5  MATS ODELL (kd) 2

Anf.  6  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  7  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 2

Anf.  8  CARL ERIK HEDLUND (m) 2

Anf.  9  SIV HOLMA (v) 3

Anf.  10  YVONNE RUWAIDA (mp) 3

Anf.  11  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 3

Anf.  12  Departementsrådet AGNETA BERGQVIST 4

Anf.  13  CARL ERIK HEDLUND (m) 4

Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp) 4

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  16  Departementsrådet AGNETA BERGQVIST 5

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 5

Anf.  19  MATS ODELL (kd) 6

Anf.  20  CARL ERIK HEDLUND (m) 6

Anf.  21  YVONNE RUWAIDA (mp) 6

Anf.  22  KARIN PILSÄTER (fp) 7

Anf.  23  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  25  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  26  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  27  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 7

Anf.  28  SIV HOLMA (v) 8

Anf.  29  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  30  MATS ODELL (kd) 8

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  32  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 8

Anf.  33  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf.  34  CARL ERIK HEDLUND (m) 9

Anf.  35  KARIN PILSÄTER (fp) 9

Anf.  36  WILLY SÖDERDAHL (v) 10

Anf.  37  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  38  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  39  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  40  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  41  CARL ERIK HEDLUND (m) 11

Anf.  42  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  43  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  44  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  45  MATS ODELL (kd) 12

Anf.  46  SIV HOLMA (v) 13

Anf.  47  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 13

Anf.  48  MATS ODELL (kd) 14

Anf.  49  YVONNE RUWAIDA (mp) 14

Anf.  50  KARIN PILSÄTER (fp) 15

Anf.  51  SIV HOLMA (v) 16

Anf.  52  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 16

Anf.  53  MATS ODELL (kd) 16

Anf.  54  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  55  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  56  WILLY SÖDERDAHL (v) 17

Anf.  57  ORDFÖRANDEN 17

Anf.  58  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  59  WILLY SÖDERDAHL (v) 17

Anf.  60  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 17

Anf.  61  ORDFÖRANDEN 17

2 §  Utbildning 18

Anf.  62  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  63  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 18

Anf.  64  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  65  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 18

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 18

Anf.  67  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 18

Anf.  68  KARIN PILSÄTER (fp) 19

Anf.  69  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 20

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  71  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 20

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 20

Anf.  73  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 20

Anf.  74  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 21

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  76  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 21

Anf.  77  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  78  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 22

Anf.  79  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  80  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 23

Anf.  81  SIV HOLMA (v) 23

Anf.  82  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 23

Anf.  83  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 23

Anf.  84  YVONNE RUWAIDA (mp) 24

Anf.  85  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 24

Anf.  86  YVONNE RUWAIDA (mp) 24

Anf.  87  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 24

Anf.  88  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  89  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 24

Anf.  90  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  91  Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s) 25

Anf.  92  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 25

Anf.  93  ORDFÖRANDEN 25

Anf.  94  WILLY SÖDERDAHL (v) 25

Anf.  95  Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) 25

Anf.  96  MAJLÉNE WESTERLUND PANKE (s) 26

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 26